RH 2020:40
Hyresnämndsmål. Vid bedömningen av om en hyresgäst som tvångsvårdats under lång tid kan anses ha ett skyddsvärt behov av prövningslägenheten åligger det hyresgästen att göra det sannolikt att en återflyttning är någorlunda nära förestående eller att permissioner kommer att ske regelbundet och inom överskådlig tid.
Hyresnämnden i Göteborg
Bostadsaktiebolaget Poseidon (hyresvärden) yrkade att hyresnämnden skulle förklara att hyresavtalet med D.E. hade upphört att gälla den 31 januari 2020 och att D.E. skulle förpliktas att flytta från lägenheten med tillhörande förråd.
D.E. motsatte sig att hyresavtalet skulle upphöra.
Hyresvärden anförde bl.a. följande. D.E. har inte sin permanenta bostad i prövningslägenheten och saknar följaktligen ett skyddsvärt behov av densamma. D.E. dömdes till rättspsykiatrisk vård 2002, 2003, 2009 och 2019. Till följd härav har D.E. inte bott i prövningslägenheten sedan 2002. Det skulle därför inte vara oskäligt eller eljest strida mot god sed i hyresförhållanden att hyresavtalet upphör (12 kap. 46 § första stycket 10 jordabalken).
D.E. anförde bl.a. följande. Han har sin bostad i prövningslägenheten och har därför ett skyddsvärt behov av densamma. Han är inskriven på sjukhus men kan när som helst bli utskriven därifrån. Det skulle vara oskäligt mot honom om hyresavtalet upphör. Dessutom skulle det strida mot artikel 8 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR). Han har varit inskriven på sjukhus sedan 2002. Under den tiden har han besökt prövningslägenheten vid dag- och helgpermissioner. Han kan inte säga hur ofta han haft permissioner eller hur ofta han kommer att få det. Senast han hade permission i prövningslägenheten var i oktober 2019. Eftersom han själv befunnit sig mycket på sjukhus har hans bror skött om prövningslägenheten.
Hyresnämnden (hyresrådet Kerstin Ekstedt samt intresseledamöterna Louise Samuelsson och Per Gunnarsson) anförde i beslut den 2 april 2020 bl.a. följande.
SKÄL
− − −
I praxis har personer som dömts till långa fängelsestraff ansetts ha ringa behov av att få behålla sin lägenhet, om de vid verkställigheten av straffet endast kommer att få ett fåtal permissioner och dagen för villkorlig frigivning ligger några år framåt i tiden (se bl.a. RH 2016:71).
D.E. har sedan 2002 varit inskriven för rättspsykiatrisk vård. Han har uppgett att han betraktar prövningslägenheten som sin permanenta bostad, att han är folkbokförd på lägenhetens adress, att han vistas i lägenheten vid permissioner och att tvångsvården kan upphöra när som helst. Hyresvärden har inte motbevisat hans uppgifter härom och i ärendet saknas uppgifter om hur ofta D.E. har haft permissioner, om han snart kommer att få sådana och om tvångsvården kommer att upphöra i närtid. Även om det kan vara svårt för hyresvärden att få fram sådana uppgifter har det ålegat hyresvärden att åtminstone försöka få fram några uppgifter härom. Eftersom utredning om detta saknas lägger hyresnämnden D.E:s uppgifter till grund för bedömningen.
Av D.E:s uppgifter framgår att han har behov av prövningslägenheten för att kunna vistas där vid permissioner och för att kunna bosätta sig i lägenheten när tvångsvården upphör. Hans behov av lägenheten är skyddsvärt och ska vägas mot hyresvärdens behov av att friställa lägenheten för att kunna hyra ut den till någon i bostadskön. Vid en helhetsbedömning överväger D.E:s behov av lägenheten. − − −
D.E. har skyddsvärt behov av prövningslägenheten och det skulle vara oskäligt mot honom om hyresavtalet upphör. − − − Hyresvärdens talan ska därför avslås.
BESLUT
Bostadsaktiebolaget Poseidons ansökan avslås.
Hovrätten
Hyresvärden överklagade hyresnämndens beslut och yrkade bifall till sin talan i hyresnämnden.
D.E. motsatte sig att hyresnämndens beslut ändrades.
Parterna vidhöll vad de hade anfört i hyresnämnden.
Hyresvärden lade till bl.a. följande. En person som inte har haft sin permanenta bostad i lägenheten under 18 års tid kan inte anses ha ett skyddsvärt behov av lägenheten. D.E. dömdes år 2002 till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. I samband med rättegången då D.E. dömdes för brott år 2019 inhämtades ett läkarutlåtande, enligt vilket återfallsrisken bedömdes som hög. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till att D.E. sedan år 2002 varit inskriven på en rättspsykiatrisk vårdenhet kan några återflyttningsplaner inte anses vara nära förestående i tiden eller särskilt konkreta. D.E:s behov av lägenheten avser bara eventuella permissioner. D.E. kan inte svara på hur ofta han har haft permissioner eller hur ofta han kommer att få det framöver. Vidare har D.E. inte själv kontroll över lägenheten. D.E. har under de senaste 18 åren, då han inte haft sin permanenta bostad i lägenheten, tappat sin anknytning till den. Det skulle därför inte vara oskäligt eller strida mot god sed om hyresavtalet upphör.
D.E. lade till bl.a. följande. Han nyttjar lägenheten som sin permanenta bostad. Det är inte samma sak att vara inskriven på sjukhus som att vara ständigt intagen på sjukhus. Han har haft ett flertal permissioner och varit föremål för öppenvård, det vill säga att han enbart är inskriven på sjukhus men uppehåller sig i sin lägenhet. Han kan när som helst bli utskriven från sjukhuset. Därmed kan hans situation inte jämställas med situationen för någon som är dömd till ett fängelsestraff.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Maj Johansson och Mats Holmqvist samt f.d. hovrättsrådet Måns Edling, referent) anförde i beslut den 16 december 2020 bl.a. följande.
SKÄL
− − −
Hyresvärden har gjort gällande att D.E. inte har sin permanenta bostad i prövningslägenheten och därför saknar ett skyddsvärt behov av den, varför det inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller annars är oskäligt mot honom att hyresförhållandet upphör.
I praxis har personer som haft sin huvudsakliga dygnsvila på annan plats än i prövningslägenheten inte ansetts ha behov av lägenheten som permanentbostad (se bl.a. RH 2017:3).
Med anledning av att D.E. under 18 års tid har haft sin huvudsakliga dygnsvila på annan plats än i prövningslägenheten, och därmed saknat behov av lägenheten för sitt boende, kan lägenheten inte längre anses vara hans permanentbostad.
En hyresgäst som inte använder sin lägenhet som permanentbostad kan i vissa fall ändå anses ha ett skyddsvärt intresse av att behålla lägenheten. Det krävs då typiskt sett att hyresgästen kan styrka att han avser att ta lägenheten i anspråk som permanentbostad – eller åtminstone som ett nödvändigt bostadskomplement – samt att flyttningsplanerna är konkreta och att flyttningen är nära förestående (jfr BD 361/1989).
Personer som dömts till långa fängelsestraff har i praxis ansetts ha ringa behov av att få behålla sin lägenhet, om de vid verkställigheten av straffet endast kommer att få ett fåtal permissioner och dagen för villkorlig frigivning ligger några år framåt i tiden (se bl.a. RH 2016:71).
Vidare har en hyresgäst som varit inskriven för rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning under 20 års tid ansetts sakna ett skyddsvärt behov av sin lägenhet med hänsyn till den långa tid som hyresgästen saknat behov av lägenheten för sitt boende och de avslag hyresgästen fått vid begäran om såväl utskrivning som permission (se Svea hovrätts beslut den 19 november 2020 i mål nr ÖH 11026-20).
När en hyresgäst har tvångsvårdats under längre tid föreligger en situation av sådan särpräglad karaktär att det inte rimligen kan ställas samma krav på hyresgästen att visa att återflyttningsplanerna är konkreta och nära förestående. Emellertid får det anses åligga hyresgästen som tvångsvårdas att göra det sannolikt att en återflyttning är någorlunda nära förestående eller att permissioner kommer att ske regelbundet och inom överskådlig tid.
D.E. har gjort gällande att han haft ett flertal permissioner och varit föremål för öppenvård. Emellertid har han inte åberopat myndighetsbeslut eller annat underlag till stöd för att han beviljats permissioner eller att tvångsvården kommer att upphöra. D.E. har inte redogjort för hur ofta han har haft eller hur ofta han kan antas få permissioner framöver. D.E. har inte heller redogjort för hur de permissioner som hittills ägt rum har genomförts.
Mot bakgrund av den långa tid som D.E. har saknat behov av prövningslägenheten för sitt boende och då han inte lämnat närmare uppgifter om vare sig återflyttningsplaner eller permissioner bedömer hovrätten att han inte har gjort sannolikt att en återflyttning är nära förestående eller att regelbundna permissioner kommer att äga rum inom överskådlig tid. Därtill finns det indikationer på att D.E. inte har kontroll över lägenheten, vilket är en omständighet som talar emot att han skulle ha ett skyddsvärt behov och som får anses försvaga hans anknytning till lägenheten. Med hänsyn till det anförda kan D.E:s behov av lägenheten inte längre anses vara sådant att det är att betrakta som skyddsvärt i lagens mening.
Hovrätten finner alltså – till skillnad från hyresnämnden – att D.E:s behov av prövningslägenheten får betraktas som så ringa att det inte är att anse som oskäligt att låta hyresförhållandet upphöra. Överklagandet ska alltså bifallas.
BESLUT
Med ändring av hyresnämndens beslut bifaller hovrätten Bostadsaktiebolaget Poseidons talan om att hyresavtalet ska upphöra. Hyresavtalet har därför upphört den 31 januari 2020. D.E. är skyldig att flytta genast.
Hyresvillkoren – utom villkoren om hyres- och uppsägningstider – ska tillämpas så länge D.E. haft rätt att bo kvar i lägenheten.