RH 2021:29

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Daniel Haraldsson samt tre nämndemän) anförde följande i dom den 6 april 2021.

DOMSKÄL

Ansvarsdelen

Inledningsvis finner tingsrätten genom analysbeskedet utrett att T.G. fått i sig cannabis. Frågan i målet är om denna cannabis kan ha varit laglig att konsumera samt vilket uppsåt T.G. haft till detta.

– – –

T.G. har vid huvudförhandlingen uppgett att han konsumerat lagliga EU-certifierade CBD-buds. M.M. har uppgett att denne sålt CBD-buds till T.G. M.M. har uppgett att han inte sålt CBD-olja till T.G. Tingsrätten lägger till följd av detta uppgiften att T.G. använt CBD-buds till grund för den fortsatta bedömningen.

I rättsfallet NJA 2019 s. 531 har Högsta domstolen i ett mål, som rörde frågan om CBD-olja utgjorde narkotika, redogjort för den narkotikarättsliga regleringen avseende cannabis och THC. Av den framgår bl.a. följande. De internationella överenskommelser som avses i narkotikastrafflagen är 1961 års allmänna narkotikakonvention, 1971 års konvention om psykotropa ämnen (psykotropkonventionen) och 1988 års konvention om olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. I förteckningar till konventionerna anges vilka substanser som omfattas av kontroll. Regeringens förteckning över substanser som ska anses vara narkotika enligt narkotikastrafflagen finns i bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Växten Cannabis sativa (hampa) innehåller många olika aktiva ämnen (cannabinoider). Bland dessa finns tetrahydrocannabinol, THC, som ger hallucinogena effekter och cannabidiol (CBD), som inte anses ge sådana effekter. Cannabis och cannabisharts samt extrakt och tinkturer av cannabis klassificeras som narkotika enligt 1961 års allmänna narkotikakonvention (förteckning I och IV). I bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika anges att vid tillämpning av narkotikastrafflagen ska med cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön) från vilka hartset inte blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer. Från denna definition görs därefter ett undantag för vissa typer av hampa (industrihampa). Industrihampa ska inte anses som cannabis. Substansen THC är i sig föremål för kontroll och upptagen i psykotropkonventionens förteckning I. Förteckningen innefattar de substanser som är föremål för den striktaste regleringen enligt konventionen. Det är fråga om substanser som har ett begränsat terapeutiskt värde och utgör stora risker för folkhälsan.

Enligt artikel 3.1 i psykotropkonventionen omfattas en beredning av samma kontroll som det psykotropa ämne eller de psykotropa ämnen som ingår i beredningen. Det innebär att även beredningar som innehåller psykotropa ämnen utgör narkotika enligt 8 § narkotikastrafflagen. I artikel 1 (f) i konventionen anges vad som ska anses som en beredning, nämligen varje lösning eller blandning, oavsett dess fysikaliska tillstånd, vari ett eller flera psykotropa ämnen ingår, eller ett eller flera ämnen i avdelade doser. Av konventionen följer att varje sådan lösning, blandning eller avdelad dos ska anses utgöra en beredning och att sådana beredningar omfattas av samma kontroll som det psykotropa ämnet i sig. I samma rättsfall har Högsta domstolen redogjort för vad som gäller när det är fråga om material från växter som inte i sig utgör narkotika men som innehåller narkotikaklassificerat ämne. Domstolen hänvisar också i samma rättsfall till principiella uttalanden om vad som kan anses vara en avdelad dos som har gjorts i rättsfallet NJA 2018 s. 983.

I rättsfallet NJA 2018 s. 983 ansåg Högsta domstolen, som refererade till kommentaren till psykotropkonventionens bestämmelser rörande beredning i avdelade doser, att det för att en substans eller ett ämne ska ses som en sådan beredning som omfattas av artikel 3.1 i psykotropkonventionen och därmed utgöra narkotika bör krävas att beredningen är uppdelad i en liten mängd som är färdig för konsumtion. Med hänvisning till den försiktighet som är påkallad när det gäller att bestämma vad som utgör narkotika fann Högsta domstolen att kravet innebär dels att det är fråga om en mängd som i sig är avsedd för konsumtion vid ett tillfälle, dels att den avdelade mängden kan tillföras brukaren utan någon åtgärd som inte är direkt kopplad till tillförseln. Att det t.ex. krävs att ämnet vid tillförseln hettas upp eller blandas i en vätska hindrar inte att ämnet kan anses färdigt för konsumtion.

T.G. har gjort gällande att han tagit i vart fall två CBD-buds, lagt dem i vatten, låtit det stå och sedan druckit det som te. I målet är inte utrett annat än att T.G. skulle kunna ha fått i sig cannabis på detta sätt. Tingsrätten utgår därför från att det skulle kunna vara på det sättet som T.G. uppgett och inte på så sätt att han på annat vis brukat narkotika. I så fall har T.G. emellertid berett CBD-buds så att det ska ses som narkotika.

Nästa fråga är ifall T.G. har haft uppsåt till intag av narkotika.

Det är inte en förutsättning för straffrättsligt ansvar att gärningsmannen kände till att en gärning var straffbelagd. En gärningsman kan däremot gå fri från ansvar om bestämmelserna i 24 kap. 9 § brottsbalken om straffrättsvillfarelse är tillämpliga. Enligt denna bestämmelse ska en gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet inte medföra ansvar om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig.

Av de uppgifter som T.G. har lämnat kan slutsatsen dras att han har varit väl medveten om att det är förbjudet att använda narkotika. Han har också varit medveten om att växtmaterialet innehållit THC och att det därför möjligen varit att klassificera som narkotika. Han får på grund härav anses ha haft nödvändigt uppsåt för att fällas till ansvar för ringa narkotikabrott under förutsättning att hans villfarelse rörande klassificeringen av växtmaterialet inte har varit uppenbart ursäktlig. Genom lagstiftning år 1994 infördes den ovan angivna bestämmelsen i brottsbalken om ansvarsfrihet vid straffrättsvillfarelse. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1993/94:130 s. 50 ff., särskilt s. 59) framgår att den som följer ett felaktigt besked från en myndighet, som haft möjlighet och behörighet att ge ett auktoritativt besked, och inte förstår att han gör sig skyldig till en straffbar gärning ska gå fri från ansvar på grund av straffrättsvillfarelse. T.G. har emellertid inte vänt sig till någon myndighet utan enbart grundat sin uppfattning om att växtmaterialet inte har utgjort narkotika på information som han inhämtat från olika hemsidor och forum på internet samt frågat vänner. Det förhållandet att han har dragit en felaktig slutsats av denna information innebär inte att hans villfarelse ska anses som uppenbart ursäktlig. Härtill kommer att han använt CBD-buds i självmedicinerande syfte i stället för receptbelagda tabletter. Han har uppgett att han blivit lugn av drycken och inte längre ville skada sig själv. Detta talar starkt för att han haft anledning att misstänka att det var olagligt att konsumera detta. Han ska därför inte gå fri från ansvar utan dömas för ringa narkotikabrott.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde T.G. för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) till 30 dagsböter.

HOVRÄTTEN

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Mattias Henriksson, referent, och tf. hovrättsassessorn Linda Kadar Rosengren) anförde i dom den 23 juni 2021 följande.

DOMSKÄL

T.G. har i huvudsak anfört att de CBD-buds som han konsumerat inte ska klassificeras som narkotika eftersom de utgör en obearbetad del av laglig industrihampa. Hans tillvägagångssätt, att lägga två CBD-buds i vatten, i syfte att sedan dricka vätskan kan inte jämföras med utvinning av narkotikaklassificerad CBD-olja (se Högsta domstolens avgörande i NJA 2019 s. 531). I andra hand har T.G. gjort gällande att även om CBD-buds är att betrakta som narkotika har han saknat uppsåt till att inta narkotika, varför hans agerande ska vara straffritt med hänvisning till reglerna om straffrättsvillfarelse.

Hovrättens bedömning

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens redogörelse för rättsläget i fråga om kriminalisering av cannabis och THC liksom undantaget för industrihampa. Som tillägg kan anföras att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2019 s. 531 bl.a. uttalat att när växtdelar som innehåller narkotikaklassificerade ämnen har pulvriserats och avdelats i doser blir materialet att bedöma som narkotika även om växten som sådan inte är narkotikaklassificerad (se punkten 19 i nämnda avgörande). Undantaget för industrihampa träffar därmed inte beredningar enligt psykotropkonventionen som innehåller THC (se punkten 23 i samma avgörande).

Som tingsrätten har funnit är annat inte utrett än att T.G. har fått i sig THC genom förtäring av vätska gjord på s.k. CBD-buds, som är blommor eller blomknoppar från hampaväxten. Även om det varit lagligt att inneha CBD-budsen för dekorativt och aromatiskt bruk har T.G., när han avskilde två av CBD-budsen i syfte att göra te, avdelat ämnet i en dos färdig för konsumtion. Vätskan han bryggt har dessutom utgjort en blandning i vilket det psykotropa ämnet ingår. T.G:s hantering av växtmaterialet har därmed utgjort beredning i psykotropkonventionens mening. Den vätska som T.G. har intagit i form av te gjort på CBD-buds har således utgjort narkotika.

Vad gäller frågan om T.G. uppsåtligen har intagit narkotikan har tingsrätten på ett utförligt sätt redogjort för sina överväganden i denna del. Hovrätten delar fullt ut tingsrättens bedömning och ansluter sig alltså till tingsrättens bedömning att det är styrkt att T.G. uppsåtligen och olovligen använt cannabis som är narkotika. T.G. ska alltså dömas för ringa narkotikabrott i enlighet med åtalet. Påföljden ska vidare, som tingsrätten har funnit, bestämmas till dagsböter.

– – –

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

– – –