NJA 2019 s. 531

CBD-olja som innehåller THC utgör en beredning enligt psykotropkonventionen och är därmed att anse som narkotika. Det strider inte mot legalitetsprincipen att anse oljan som narkotika vid tillämpning av narkotikastrafflagen, trots att den THC som finns i oljan härrör från laglig industrihampa.

Helsingborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs tingsrätt åtal mot J.K. i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Adam Söderberg) anförde i dom den 3 maj 2018 följande.

Yrkanden och inställning

Åklagaren har yrkat att J.K. ska dömas för ringa narkotikabrott, enligt följande gärningspåstående och lagrum.

J.K. har olovligen innehaft sammanlagt 25 ml vätska med tetrahydro-cannabinol (s.k. CBD-olja) i fem olika flaskor, som är narkotika. Det hände den 10 november 2017 på [adress].

J.K. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 1 § 1 st. 6 p. och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64).

Åklagaren har vidare yrkat att i beslag tagen narkotika/CBD-olja jämte emballage ska förverkas.

J.K. har erkänt att han innehaft den substans och mängd som åklagaren påstått, men har förnekat att substansen utgör narkotika och under alla förhållanden förnekat att han haft uppsåt i förhållande till att vätskan utgjorde narkotika. Han har bestridit att förverkande ska ske.

Utredningen

J.K. har hörts över åtalet. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat analysresultat avseende i beslag tagen s.k. CBD-olja och beslagsprotokoll. J.K. har som skriftlig bevisning åberopat resultat på urinprov och samma analysresultat och beslagsprotokoll som åklagaren.

J.K. har berättat i huvudsak följande. Han hade köpt den aktuella oljan på internet från hemsidorna Scandinavian Hemp och Med Can. Oljan är ingen rusgivande produkt utan snarare ett kosttillskott med smärtstillande verkan. Han har problem med en neurologisk skada som han fick 2013 och det är oljan som hjälpt honom bäst. Syftet har inte varit att bruka narkotika, utan han har sökt på internet och enligt all information han hittat är industrihampa undantagen narkotikalagstiftningen. Bland annat läste han på åklagarmyndighetens hemsida, företagens hemsidor, sökte information på Google och läste olika artiklar. Det som framkom då var att oljan var laglig. Han undersökte inte hur mycket THC som fanns i oljan, men förutsatte att de säljande företagen skulle hålla sig under gränsvärdet om 0,2 % THC. I en sådan låg koncentration finns ingen rusgivande effekt. Han har intagit oljan oralt genom att svälja 5-6 droppar på morgonen och 9–12 droppar på kvällen. Han har tidigare använt ”sedvanlig” cannabis mot sin smärta vid behov, men har nu gått över till s.k. CBD-olja på grund av att han inte vill göra sig skyldig till brott. Sjukvården har inte kunnat hjälpa honom med smärtproblematiken.

Domskäl

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) ska den som olovligen innehar narkotika dömas för narkotikabrott, om gärningen sker uppsåtligen. Om brottet med hänsyn till arten eller mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa, döms i stället för ringa narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen.

En första fråga i målet är huruvida den aktuella s.k. CBD-oljan utgör narkotika enligt narkotikastrafflagen. I annat fall är J.K:s innehav av oljan inte straffbart såsom ringa narkotikabrott. I målet har inte annat framkommit än att oljan framställts av lagligen odlad s.k. industrihampa. Genom det analysresultat som finns i målet är det dock utrett att oljan innehåller THC, även om halten inte har kunnat bestämmas. Ingenting i utredningen tyder på att koncentrationen av THC i oljan har varit högre än halten i den industrihampa ur vilken oljan framställts.

Enligt 8 § narkotikastrafflagen avses med narkotika läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter, eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter, och som (1) på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt, eller (2) av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.

Cannabis, cannabisharts och extrakt och tinkturer av cannabis klassificeras som narkotika enligt FN:s allmänna narkotikakonvention från 1961 (SÖ 1964:59 och 1972:41). Regeringen har emellertid, i bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika, förordnat att vid tillämpning av narkotikastrafflagen ska med cannabis inte förstås s.k. industrihampa som framställts på laglig väg i enlighet med vissa närmare angivna EU-förordningar.

Åklagaren har dock gjort gällande att den aktuella CBD-oljan utgör narkotika på den grunden att den är en beredning som innehåller THC, vilket är en kontrollerad substans enligt 1971 års konvention om psykotropiska ämnen (den s.k. Psykotropkonventionen, SÖ 1972:42). Psykotropkonventionen är en sådan internationell överenskommelse som 8 § narkotikastrafflagen hänvisar till. Med beredning avses i konventionen varje lösning eller blandning, oavsett dess fysikaliska tillstånd, vari ett eller flera psykotropiska ämnen ingår (artikel 1 f).

Rättsläget kring s.k. CBD-olja innehållande THC får betecknas som oklart. I Åklagarmyndighetens RättsPM om Narkotikapreparat (2016:1), upplaga 15, anförs att ”Praxis i underrätterna om sådan olja är att anse som narkotika är inte entydig, men numera (februari 2017) finns en övervikt åt uppfattningen att sådan olja inte är att anse som narkotika.”.

Medan Hovrätten över Skåne och Blekinge funnit att s.k. CBD-olja utgör narkotika (se dom den 10 april 2017 i mål B 155-17 och slutligt beslut den 26 mars 2018 i mål Ö 786-18), har Svea hovrätt (se dom den 22 december 2016 i mål B 9186-16) och Göta hovrätt (se dom den 4 november 2016 i mål B 585-16 och slutliga beslut den 4 december 2017 i mål Ö 3256-17 och Ö 3258-17) kommit till motsatt slutsats.

När det gäller straffrättsliga sanktioner innebär den s.k. legalitetsprincipen ett krav på att det med ledning av lagens lydelse ska vara möjligt att förutse vad som är straffbart. En klar avgränsning av det straffbara området är viktig med hänsyn till kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet (se NJA 2014 s. 259).

Cannabis utgör, som ovan redovisats, narkotika enligt en internationell överenskommelse. Enligt tingsrättens mening måste dock det förhållande att industrihampa undantas från definitionen av cannabis enligt bilagan till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika, i beaktande av legalitetsprincipens krav, innebära att olja som utvunnits ur sådan hampa inte utgör narkotika på den grunden att den är att anse som cannabis.

HD har emellertid uttalat att bearbetning av en i sig inte narkotikaklassad växt som innehåller ett psykotropt ämne kan ge upphov till ett narkotikaklassat preparat. Så kunde enligt HD ske om det psykotropa ämnet koncentrerats eller extraherats ur växtmaterialet. HD synes också ha ansett att ett narkotikaklassat preparat kunde uppkomma genom att bearbetningen innebar att en beredning (i form av en lösning eller blandning) i Psykotropkonventionens mening skapats (se NJA 2014 s. 259).

Den i målet aktuella oljan får mot denna bakgrund anses innefattad i Psykotropkonventionens definition av beredning. Eftersom beredningen innehåller THC, är oljan en substans som är föremål för kontroll enligt konventionen.

Som tidigare redogjorts för, innebär legalitetsprincipen ett krav på att lagens lydelse ska vara tydlig och det straffbara området förutsebart. HD har också framhållit vikten av en klar avgränsning av det straffbara området. Enligt tingsrättens mening har industrihampa uttryckligen undantagits från definitionen av cannabis (och därmed även narkotika), utan att undantagets gränser tydligt har markerats. Detta innebär i sin tur att det inte med tillräcklig tydlighet framgår av lagens lydelse hur de relevanta artiklarna i Psykotropkonventionen förhåller sig till det till synes generella undantaget för industrihampa. Detta gäller i synnerhet i ett fall som det förevarande, där den s.k. CBD-oljan inte visats innehålla högre halter THC än vad den för ändamålet använda industrihampan ursprungligen innehållit. Av denna anledning ska den i målet aktuella s.k. CBD-oljan inte anses utgöra narkotika i objektivt hänseende. Åtalet ska därför ogillas.

Vid denna utgång ska åklagarens förverkandeyrkande ogillas och beslaget hävas.

Domslut

Domslut

Tingsrätten frikände J.K. från åtalet för ringa narkotikabrott.

Yrkandet om förverkande av beslagtagen CBD-olja ogillades. Beslaget hävdes.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet och förverkandeyrkandet.

J.K. motsatte sig ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Johan Sjöö samt hovrättsråden Lars Lindblad och Helen Voelkerling, referent) anförde i dom den 7 december 2018 följande.

Hovrättens domskäl

Hovrätten har tagit del av i allt väsentligt samma utredning som tingsrätten. Tingsrättens ljud- och bildupptagning av förhöret med den tilltalade har spelats upp.

Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar.

Domslut

Domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma J.K. för ringa narkotikabrott.

J.K. motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om den i målet aktuella vätskan, innehållande det narkotikaklassificerade ämnet THC som framställts av icke narkotikaklassificerad industrihampa, är att anse som narkotika enligt narkotikastrafflagen. HD vilandeförklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Glenn Karlsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1-3 motsvarar i huvudsak punkterna 2-4 i HD:s dom.

Frågan i HD

4.

Enligt prövningstillståndet är den fråga som HD har att besvara om den i målet aktuella vätskan, innehållande det narkotikaklassificerade ämnet THC som framställts av icke narkotikaklassificerad industrihampa, är att anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen.

Rättsliga utgångspunkter

Punkterna 5-8 motsvarar punkterna 5-8 i HD:s dom.

CBD-produkter

Punkterna 9 och 10 motsvarar i huvudsak punkterna 9 och 10 i HD:s dom.

Narkotika enligt psykotropkonventionen

Punkterna 11-13 motsvarar i huvudsak punkterna 13-15 i HD:s dom.

14.

Även i 1961 års allmänna narkotikakonvention förekommer begreppet beredning och definieras där som en blandning, fast eller flytande, innehållande en drog (se artikel 1.1 s). Begreppet är dock vidare i psykotropkonventionens mening eftersom definitionen i den senare även omfattar lösningar eller blandningar i gasform (se Commentary on the Convention on Psychotropic Substances, 1971, United Nations Publication E/CN.7/589 - Sales No. E.76.XI.5, United Nations, New York, 1976 s. 12 f.).

15.

En vätska som utgör en blandning innehållande bland annat den kontrollerade substansen THC, är alltså att anse som en beredning i psykotropkonventionens mening. Sådan vätska omfattas således av konventionens kontrollåtgärder och i förlängningen av narkotikastrafflagens definition av narkotika, förutsatt att vätskan kan anses som ett läkemedel, en hälsofarlig vara eller en sådan vara som med lätthet kan omvandlas till narkotika.

Undantaget för s.k. industrihampa

16.

Som framhållits ovan (p. 7) finns regeringens förteckning över substanser som ska anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika.

17.

I bilagan anges att vid tillämpning av narkotikastrafflagen ska med cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset inte blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer. Med cannabis ska dock inte förstås hampa (s.k. industrihampa) som (1) är av en sort som kan berättiga till stöd enligt rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, och (2) odlas efter det att ansökan om direktstöd för sådan odling enligt rådets förordning (EG) nr 1307/2013 eller rådets förordning (EG) nr 73/2009 getts in till behörig myndighet.

18.

Av de angivna förordningarna framgår att undantaget i bilagan är begränsat till vissa sorters hampa. Enligt artikel 32.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 anges vidare att arealer som används för produktion av hampa endast ska vara stödberättigade hektar om de sorter som används har en halt av THC på högst 0,2 procent.

19.

Bakgrunden till undantaget i bilagan är ett förhandsavgörande från EG-domstolen (dom av den 16 januari 2003 i mål C-462/01 Ulf Hammarsten, EU:C:2003:33). I domen slog EG-domstolen fast att det föreligger hinder för nationell lagstiftning som har verkan att odling och innehav av sådan industrihampa som upptogs i de då tillämpliga förordningarna förbjuds.

20.

Frågan om vilken betydelse karaktären av befattningen med sådan hampa har prövades i rättsfallet NJA 2007 s. 219. I målet gällde frågan innehav av industrihampa i syfte att torka och röka. HD tog därvid fasta på EG-domstolens uttalanden och konstaterade att hindret för nationell lagstiftning inte var begränsat till att gälla innehav som har samband med odlingen. HD ansåg dock att det var tveksamt om domen måste tolkas så att även hantering av hampan utan samband med odlingen måste vara straffri. Vid denna tid hade emellertid undantaget i bilagan till förordningen om kontroll av narkotika införts. HD konstaterade att undantaget hade en sådan utformning och ordalydelse att det inte däri kunde intolkas att hampa av detta slag övergår till att klassificeras som cannabis vid sådan befattning med den som inte kan anses höra till själva odlingen.

21.

Undantagets utformning och ordalydelse ger emellertid inte stöd för annat än att viss hampa är undantagen definitionen av cannabis. Härav följer inte per automatik att alla produkter som framställts av hampan omfattas av undantaget. I synnerhet gäller detta när produkterna inte längre kan sägas utgöra varken hampa eller annan form av växtmaterial som skulle kunna hänföras till cannabisdefinitionen. Härvid bör det således göras åtskillnad mellan ett växtmaterial och en beredning innehållande en kontrollerad substans som utvunnits ur sådant material (jfr ”Psilocybin” NJA 1995 s. 219, ”DMT I” NJA 2014 s. 259 och ”DMT II”, NJA 2018 s. 983). Detta bekräftas vidare av att syftet med undantaget inte kan sägas ha varit en förändrad syn på industrihampans egenskaper eller effekter, utan att anpassa den svenska regleringen till de krav som den unionsrättsliga jordbruksstödsregleringen medför (se SOU 2016:93 s. 308 f.).

22.

Inte heller den unionsrättsliga definitionen synes förhindra en sådan distinktion mellan växtmaterial och beredning. Vad som omfattas av den Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik framgår av bilaga I till Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (se artikel 38). Av denna framgår att mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna, omfattas. Vad som åsyftas är således i första hand produkter hänförliga till fiberproduktion och kan inte anses omfatta extrahering av olja ur växtdelarna.

23.

Det sagda medför alltså att undantaget för viss typ av hampa i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika inte träffar en vätska innehållande THC eftersom en sådan produkt inte skulle kunna sägas utgöra cannabis. Inte heller har en sådan vätska karaktären av jordbruksprodukt enligt unionsrätten. Vid en sådan bedömning har, i detta avseende, inte halten THC i vätskan någon betydelse (jfr NJA 2013 s. 321 och ”Nöd och smärtlindring” NJA 2017 s. 872).

Legalitetsprincipen

24.

Den straffrättsliga legalitetsprincipen utgör en grundläggande rätts-säkerhetsprincip vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att enskilda ska kunna förutse de rättsliga följderna av ett visst handlande. Förutom ett krav på lagstöd, förbud mot retroaktiv rättstillämpning och analogier innebär legalitetsprincipen ett krav på att brottsbeskrivningarna måste vara tillräckligt bestämda, det s.k. obestämdhetsförbudet. Detta krav innebär att lagtexten måste vara tillräckligt begriplig och precis (se t.ex. Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl. 2013, s. 46 ff.).

25.

I praxis har det dock konstaterats att varken obestämdhetsförbudet eller legalitetsprincipen i övrigt utgör något hinder mot att ett straffbud tolkas enligt vedertagna grundsatser, så att dess rätta mening fastställs. En sådan tolkning måste dock ske med försiktighet, och en tolkning som har vunnit hävd i rättspraxis bör inte frångås utan tungt vägande skäl. Kravet på begriplighet och precision innebär bl.a. att s.k. generalklausuler inte accepteras i straffrätten. Däremot har s.k. blankettstraffbud - straffbestämmelser som fylls ut genom hänvisningar till regler i andra författningar - ansetts principiellt godtagbara. Så har också ansetts vara fallet med straffbestämmelser som får sitt väsentliga materiella innehåll genom hänvisning till olika EU-förordningar (se NJA 1994 s. 480, NJA 2012 s. 105 och NJA 2016 s. 680).

26.

Tolkningar av bestämmelser samt hänvisningar till andra författningar och internationella överenskommelser kan dock vara svåra och otillgängliga för enskilda personer. Legalitetsprincipen uppställer emellertid inget krav på att det utan efterforskning ska gå att utröna vad som är straffbart eller ens att det efter sådana efterforskningar ska framkomma ett entydigt svar (se bl.a. Petter Asp, Bokföringsbrott och legalitet i SvJT 1999 s. 25 ff. och En principfråga - om relationen mellan legalitetsprincipen och behandlingen av straffrättsvillfarelse i modern straffrätt i Vänbok till Torleif Bylund, 2003 s. 57, jfr även Europadomstolens dom av den 15 november 1996 i mål 17862/91, Cantoni mot Frankrike). För att legalitetsprincipen ska medföra hinder krävs det således en kvalificerad obestämdhet.

27.

Att vad som definieras som narkotika framkommer av en internationell överenskommelse som den svenska regleringen hänvisar till medför alltså inget hinder enligt legalitetsprincipen. Av avgörande betydelse blir då frågan om undantaget för viss typ av hampa i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika är så otydligt formulerat, att det strider mot legalitetsprincipen att bedöma en produkt framställd av sådan hampa som narkotika.

28.

Som framgår ovan (se p. 21) omfattas beredningar innehållandes THC varken av undantagets utformning eller ordalydelse och det kan generellt sett inte anses förhålla sig så att beredningar som innehåller en kontrollerad substans, inte utgör narkotika om den växt som substansen utvunnits från inte omfattas. En sådan bedömning kan inte heller sägas vara för långtgående i sådana fall när ursprungsväxten är uttryckligen undantagen från narkotikastrafflagen. Detta gäller även med den försiktighet som är påkallad när det gäller att bestämma vad som utgör narkotika (se ”Psilocybin”, ”DMT I” och ”DMT II”).

29.

Av detta följer att det inte står i strid med legalitetsprincipen att anse en vätska, innehållande THC som framställts av industrihampa, som narkotika enligt narkotikastrafflagen.

Bedömningen i detta fall

30.

Den vätska som J.K. har innehaft utgjorde en beredning i psykotropkonventionens mening och är därmed, då vätskan får betraktas som ett läkemedel (se p. 9-10), att anse som narkotika enligt narkotikastrafflagen.

31.

Vätskan omfattas inte av undantaget i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika och legalitetsprincipen medför inte hinder mot att innehavet av vätskan kan utgöra narkotikabrott. Detta oavsett om halten THC i vätskan understigit gränsvärdet för industrihampa.

32.

Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska alltså besvaras på så sätt att den i målet aktuella vätskan är att anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen.

33.

Vid denna utgång bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt. Hovrättens dom bör undanröjas och målet lämnas tillbaka till hovrätten för den prövning som föranleds av HD:s förklaring.

Domslut

Domslut

Se HD:s dom.

Domskäl

HD (justitieråden Anders Eka, Johnny Herre, Svante O. Johansson, Sten Andersson och Malin Bonthron, referent) meddelade den 18 juni 2019 följande dom.

Domskäl

Prejudikatfrågan

1.

Det som HD har att ta ställning till är om en vätska (s.k. CBD-olja) som innehåller tetrahydrocannabinol (THC) utgör en beredning enligt 1971 års psykotropkonvention och - om så är fallet - om den av det skälet ska anses som narkotika, trots att den THC som ingår härrör från laglig industrihampa. I målet uppkommer också frågan om lagregleringen på detta område är så obestämd att det skulle strida mot legalitetsprincipen att döma den som innehar sådan CBD-olja för narkotikabrott.

Bakgrund

2.

J.K. åtalades för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) för att han med uppsåt den 10 november 2017 olovligen hade innehaft sammanlagt 25 ml vätska (CBD-olja) som innehöll THC, vilket är narkotika. J.K. erkände de faktiska omständigheterna, men bestred ansvar för brott eftersom vätskan enligt hans uppfattning inte utgjorde narkotika och då han under alla förhållanden inte haft uppsåt.

3.

Av utredningen framgår att fem flaskor med den aktuella vätskan påträffades i J.K:s hem. Vid analys av vätskan konstaterades att den innehöll THC, men att halten inte närmare gick att fastställa. Enligt J.K. hade han beställt vätskan på internet i syfte att bruka den som kosttillskott med smärtstillande verkan. Genom undersökning på internet hade han fått uppfattningen att vätskan var laglig eftersom den framställts av industrihampa som är undantagen från narkotikalagstiftningen.

4.

Enligt tingsrätten var det inte tillräckligt tydligt markerat var gränsen för undantaget avseende industrihampa gick, varför legalitetsprincipen medförde att åtalet skulle ogillas. Tingsrätten frikände således J.K. från ansvar för ringa narkotikabrott. Hovrätten har delat tingsrättens bedömning.

Rättsliga utgångspunkter

5.

Den som olovligen innehar narkotika döms för narkotikabrott (1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen; ringa brott regleras i 2 §). Med narkotika förstås läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter, eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter, och som på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller som av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen (8 §).

6.

De internationella överenskommelser som avses i narkotikastrafflagen är 1961 års allmänna narkotikakonvention (SÖ 1964:59 och SÖ 1972:41), 1971 års konvention om psykotropa ämnen (SÖ 1972:42; psykotropkonventionen) samt 1988 års konvention om olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (SÖ 1991:41). Av konventionernas förteckningar framgår vilka substanser som omfattas av kontroll.

7.

Regeringens förteckning över substanser som ska anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen finns i bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.

8.

På unionsrättslig nivå definieras narkotika som alla ämnen som omfattas av 1961 års allmänna narkotikakonvention och psykotropkonventionen samt de ämnen som kontrolleras inom ramen för gemensam åtgärd 97/396/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av nya syntetiska droger.1

Cannabis, THC och CBD

9.

Växten Cannabis sativa (hampa) innehåller många olika aktiva ämnen (cannabinoider). Bland dessa finns THC, som ger hallucinogena effekter.

10.

En annan av de cannabinoider som finns i Cannabis sativa är cannabidiol (CBD). Det ämnet anses inte ha hallucinogena effekter. Det är i stället de effekter som CBD anses ha som läkemedel som gör att det finns ett intresse av att utvinna CBD. I hampa som lämpar sig väl för extrahering av CBD är halten THC vanligtvis lägre än CBD-halten. Det finns dock inget som tyder på att produktion av t.ex. CBD-olja sker på ett sådant sätt att all THC försvinner. CBD-produkter som utgör beredningar för oralt bruk eller inhalation utgör läkemedel enligt läkemedelslagen. Försäljning av sådana produkter kräver därför godkännande och tillstånd. (Jfr SOU 2016:93 s. 304 samt t.ex. Läkemedelsverkets beslut 2018-04-03, dnr 6.10.1-2017-042579.)

Den narkotikarättsliga regleringen avseende cannabis och THC

11.

Cannabis och cannabisharts samt extrakt och tinkturer av cannabis klassificeras som narkotika enligt 1961 års allmänna narkotikakonvention (förteckning I och IV). I bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika anges att vid tillämpning av narkotikastrafflagen ska med cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset inte blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer.

12.

Från denna definition görs därefter ett undantag. I undantaget stadgas att med cannabis inte ska förstås vissa typer av hampa (industrihampa).

13.

Substansen THC är i sig föremål för kontroll och upptagen i psykotropkonventionens förteckning I. Förteckningen innefattar de substanser som är föremål för den striktaste regleringen enligt konventionen. Det är fråga om substanser som har ett begränsat terapeutiskt värde och utgör stora risker för folkhälsan.

Beredning i psykotropkonventionens mening

14.

Enligt artikel 3.1 i psykotropkonventionen omfattas en beredning av samma kontroll som det psykotropa ämne eller de psykotropa ämnen som ingår i beredningen. Det innebär att även beredningar som innehåller psykotropa ämnen utgör narkotika enligt 8 § narkotikastrafflagen.

15.

I artikel 1(f) i konventionen anges vad som ska anses som en beredning, nämligen varje lösning eller blandning, oavsett dess fysikaliska tillstånd, vari ett eller flera psykotropa ämnen ingår, eller ett eller flera sådana ämnen i avdelade doser. Av konventionen följer alltså att varje sådan lösning, blandning eller avdelad dos ska anses utgöra en beredning och att sådana beredningar omfattas av samma kontroll som det psykotropa ämnet i sig (se ”DMT II” NJA 2018 s. 983 p. 12).

Narkotikaklassificerade ämnen som ingår i naturligt växande material

Situationen när ett narkotikaklassificerat ämne ingår i naturligt växande material och ingen ytterligare bearbetning har skett

16.

I rättsfallet ”Psilocybin” NJA 1995 s. 219 prövades om svampar som innehöll det narkotikaklassificerade ämnet psilocybin var att anse som narkotika trots att svampen som sådan inte fanns upptagen i vare sig regeringens förteckning över narkotika eller relevanta internationella konventioner. HD uttalade att försiktighet är påkallad när det gäller att bestämma vad som utgör narkotika, mot bakgrund av den teknik som har valts för att ange vad som är narkotika, och fann att svampen inte kunde anses utgöra narkotika.

Situationen när materialet har omvandlats till ett pulver eller liknande

17.

HD har därefter i rättsfallen ”DMT I” NJA 2014 s. 259 och ”DMT II” NJA 2018 s. 983 prövat varianter på samma frågeställning när det gäller material från växter som inte i sig utgjorde narkotika men som innehöll det narkotikaklassificerade ämnet DMT. Materialet hade bearbetats på olika sätt, bl.a. malts till ett pulver. HD konstaterade att det inte var fråga om någon blandning eller lösning. I stället blev frågeställningen vad som kunde anses utgöra en avdelad dos. I ”DMT I” kunde materialet inte anses vara avdelat i doser. I ”DMT II” gjorde domstolen principiella uttalanden om vad som krävs för att det ska vara fråga om en avdelad dos. I det rättsfallet ansågs delar av materialet ha varit avdelat i doser och därmed utgöra beredning i psykotropkonventionens mening och därför också narkotika enligt 8 § narkotikastrafflagen.

Situationen när materialet ingår som en beståndsdel i en blandning eller lösning

18.

När växtdelar som innehåller narkotikaklassificerade ämnen har pulvriserats och avdelats i doser blir materialet alltså att bedöma som narkotika även om växten som sådan inte är narkotikaklassificerad. Som har framgått likställer psykotropkonventionen fall då ett narkotikaklassificerat ämne ingår som en beståndsdel i en blandning eller lösning med fall då ämnet avdelats i doser (se p. 15, jfr även ”DMT I” p. 16-18).

19.

Utgångspunkten är därför att det i fråga om beredningar enligt psykotropkonventionen inte har någon betydelse huruvida den växt som ett narkotikaklassificerat ämne härrör från i sig är narkotikaklassificerad (t.ex. enligt 1961 års allmänna narkotikakonvention). Om beredningen innehåller en substans som är upptagen i psykotropkonventionen, blir den alltid att anse som narkotika.

Undantaget för industrihampa

20.

Som har nämnts finns i förteckningen av vad som utgör narkotika i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika ett undantag för industrihampa. Undantaget innebär att industrihampa under vissa förutsättningar inte ska anses utgöra cannabis (se p. 12).

21.

Bakgrunden till undantaget är att det unionsrättsligt föreligger hinder för nationell lagstiftning som innebär förbud mot odling eller innehav av sådan industrihampa som det är möjligt att få EU-stöd för (se Hammarsten, C-462/01, EU:C:2003:33). Av bilaga I till Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (se artikel 38) framgår att unionens gemensamma jordbrukspolitik såvitt gäller hampa omfattar ”mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna”. Det rör sig alltså i första hand om jordbruksprodukter, närmast produkter hänförliga till fiberproduktion.

22.

Undantaget i förteckningen avseende industrihampa tar sikte på definitionen av cannabis och avgränsar därmed området för att anse hampa som narkotika enligt 1961 års allmänna narkotikakonvention och 8 § narkotikastrafflagen. Den som t.ex. innehar sådan industrihampa gör sig därmed inte skyldig till narkotikabrott och det även om den hantering som det är fråga om är helt fristående från odlingen av hampan (se ”Industrihampan” NJA 2007 s. 219).

23.

Psykotropkonventionen gör emellertid inte någon koppling mellan THC som narkotikaklassificerat ämne och cannabis. Som har framgått gäller i fråga om beredningar enligt psykotropkonventionen vidare generellt att det inte har någon betydelse huruvida den växt ett narkotikaklassificerat ämne härrör från i sig är narkotikaklassificerad (se p. 19). Undantaget för industrihampa träffar således inte beredningar enligt psykotropkonventionen som innehåller THC.

Legalitetsprincipen

24.

Den straffrättsliga legalitetsprincipen kommer till uttryck i bl.a. 2 kap. 10 § RF och 1 kap. 1 § BrB. Såvitt nu är av intresse innefattar principen ett krav på att straffrättsliga bestämmelser ska ha tillräcklig begriplighet och precision (obestämdhetsförbudet).

25.

Kravet på begriplighet och precision innebär bl.a. att generalklausuler inte accepteras i straffrätten. Däremot har s.k. blankettstraffbud - straffbestämmelser som fylls ut genom hänvisningar till regler i andra författningar - ansetts principiellt godtagbara. Så har också ansetts vara fallet med straffbestämmelser som får sitt väsentliga materiella innehåll genom hänvisning till olika EU-förordningar. Att det kan fordras efterforskningar och överväganden om vad som gäller innebär inte att kravet på begriplighet och precision ska anses eftersatt. (Se t.ex. ”Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter” NJA 2012 s. 105 och ”Vargskinnen” NJA 2016 s. 680.)

26.

Att vad som definieras som narkotika framgår av en internationell överenskommelse som den svenska regleringen hänvisar till medför således inget hinder enligt legalitetsprincipen. Frågan är i stället om undantaget för industrihampa i bilaga 1 till förordningen om kontroll av narkotika är så otydligt formulerat, att det strider mot legalitetsprincipen att bedöma en produkt framställd av sådan hampa som narkotika vid tillämpning av narkotikastrafflagen.

27.

Som har framgått (se p. 23) omfattas beredningar som innehåller THC inte av undantaget för industrihampa. Att undantaget endast tar sikte på vad som ska anses utgöra cannabis framgår tydligt av ordalydelsen. Det är vidare väl etablerat att vad som är klassificerat som narkotika återfinns på olika ställen i nationellt och internationellt regelverk. Att så är fallet framgår även uttryckligen av 8 § narkotikastrafflagen. Regelverket kan inte anses så otydligt att en tillämpning av nu aktuella bestämmelser skulle strida mot legalitetsprincipen.

Bedömningen i detta fall

28.

Den vätska som J.K. innehade utgjorde en lösning eller blandning som innehöll den narkotikaklassificerade substansen THC och var således en beredning i psykotropkonventionens mening. Den var därmed enligt definitionen att anse som narkotika (se p. 19).

29.

Undantaget för industrihampa träffar inte beredningar enligt psykotropkonventionen som innehåller THC (se p. 23). Det är vidare klart att en vätska av det aktuella slaget inte är en sådan jordbruksprodukt som avses i de unionsrättsliga reglerna rörande industrihampa (se p. 21). Det saknas därför anledning att i detta mål göra några överväganden avseende frågor om handelshinder.

30.

Legalitetsprincipen medför inte hinder mot att innehavet av vätskan kan utgöra narkotikabrott (se p. 27).

31.

Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska alltså besvaras på så sätt att den i målet aktuella vätskan utgjorde narkotika enligt narkotika-strafflagen.

32.

Vid denna utgång bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt. Hovrättens dom bör undanröjas och målet lämnas tillbaka till hovrätten för den prövning som föranleds av HD:s förklaring.

Domslut

Domslut

HD förklarar att den i målet aktuella vätskan (s.k. CBD-olja), som innehöll det narkotikaklassificerade ämnet THC, framställt av icke narkotikaklassificerad industrihampa, utgjorde narkotika enligt 8 § narkotikastrafflagen (1968:64).

HD meddelar prövningstillstånd rörande målet i övrigt.

HD undanröjer hovrättens dom, utom såvitt avser beslutet om ersättning till den offentliga försvararen, och lämnar tillbaka målet till hovrätten för den prövning som föranleds av domstolens förklaring.