RH 2021:52

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Isak Kurt) anförde i dom den 31 augusti 2021 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld

– – –

Sammantaget finner tingsrätten att de uppgifter som J.H. och S.H. lämnade samma kväll som händelsen är så trovärdiga och tillförlitliga att det genom dessa är styrkt att U.H. har agerat på det sätt som åklagaren har gjort gällande. De uppgifter som U.H. lämnat tar inte sådan styrka av den av åklagaren åberopade bevisningen att beviskravet inte ska anses uppnått.

Eftersom U.H. har använt sig av en yxa och då J.H. och S.H. är närstående till honom, ska hotet bedömas som grovt. U.H. ska alltså dömas för grovt olaga hot mot J.H. och S.H. i enlighet med gärningsbeskrivningen.

Åklagaren har också yrkat att U.H. ska dömas för barnfridsbrott då S.H. har bevittnat det grova olaga hotet mot J.H. enligt ovan. Brottet barnfridsbrott är nytt och trädde i kraft den 1 juli i år. Syftet med införandet av straffbestämmelsen var att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar vissa brott mellan närstående eftersom dessa barn löper ökad risk att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa. Det typiska tillämpningsområdet för bestämmelsen är alltså när ett barn, utan att själv ha blivit utsatt för annat brott, bevittnar vissa typer av brott mellan två personer som är närstående till barnet. I detta fall har dock det s.k. grundbrottet, det grova olaga hotet, inte endast bevittnats av S.H. utan har även varit riktat mot henne. S.H. har alltså själv blivit hotad genom samma gärning och på samma sätt som J.H. Frågan är därför om U.H. i denna situation även ska dömas för barnfridsbrott. Eftersom det olaga hot som S.H. har bevittnat och det olaga hot som varit riktat mot henne fullt ut utgörs av samma gärning måste det skyddsintresse som uppbär barnfridsbrottet anses vara tillgodosett genom att U.H. döms för grovt olaga hot mot S.H. U.H. ska därför inte dömas även för barnfridsbrott. Åtalet i denna del ska därför ogillas.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde U.H. för bl.a. grovt olaga hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken och bestämde påföljden till fängelse i ett år samt beslutade att U.H. skulle betala skadestånd till S.H. med 20 000 kr jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Charlotta Schelvander och Andréa Erliden, referent, tf. hovrättsassessorn Annika Oskarson samt två nämndemän) anförde i dom den 6 december 2021 följande.

DOMSKÄL

– – –

Åtalet avseende grovt olaga hot och barnfridsbrott

– – –

Har U.H. agerat i enlighet med åklagarens påstående?

Hovrätten värderar bevisningen på samma sätt som tingsrätten och finner i likhet med tingsrätten att de uppgifter som J.H. och S.H. lämnade samma kväll som händelsen inträffade är trovärdiga och tillförlitliga. Genom dessa uppgifter, vilka också får visst stöd av vad övriga vittnen berättat, är det ställt utom rimligt tvivel att U.H. har begått den gärning som han har åtalats för. Det är alltså bevisat att han har hotat J.H. och S.H. genom att dels rikta en yxa mot dem när de befann sig i ett tält, dels uttala att han skulle dra upp tältpinnarna och rulla in dem i tältet och dränka dem i sjön eller liknande uttalanden, dels jaga efter J.H. och S.H. med yxan. Vidare är det, även med beaktande av att U.H. var berusad och själv i stort sett saknar minne från händelsen, utrett att han har begått gärningen med uppsåt.

Eftersom U.H. har hotat både J.H. och S.H. ska han dömas för två fall av olaga hot. Av de skäl som tingsrätten har angett ska brotten bedömas som grova.

Ska U.H. dömas även för barnfridsbrott?

Av 4 kap. 3 § brottsbalken följer att den ska dömas för barnfridsbrott som begår en brottslig gärning som, såsom är aktuellt i detta fall, utgör olaga hot eller grovt olaga hot och som har bevittnats av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot.

Det är utrett att det grova olaga hot som U.H. uppsåtligen utsatte J.H. för bevittnades av deras gemensamma sexåriga dotter S.H. Gärningen uppfyller därmed även brottsförutsättningarna (rekvisiten) för barnfridsbrott. Tingsrätten har dock, med hänvisning till att U.H. i och med gärningen även har gjort sig skyldig till grovt olaga hot mot S.H., inte ansett att U.H. ska dömas för barnfridsbrott. Hovrätten gör i den frågan följande överväganden.

Om en person genom samma gärning uppfyller rekvisiten i flera straffbestämmelser uppkommer fråga om båda bestämmelserna ska tillämpas. Vid denna typ av konkurrens mellan straffbestämmelser finns två tänkbara lösningar. Antingen är båda bestämmelserna tillämpliga eller så ska den ena bestämmelsen anses subsidiär till den andra i den meningen att endast en av bestämmelserna är tillämplig. Den sistnämnda situationen brukar uttryckas så att överträdelsen av den ena straffbestämmelsen konsumeras av överträdelsen av den andra. Skälet till att låta visst brott konsumeras är främst att undvika omotiverad dubbelbestraffning.

För det fall, såsom nu är i fråga, det finns ett delvis gemensamt tillämpningsområde mellan de aktuella straffbestämmelserna och lagstiftaren inte i vare sig lagtext eller förarbeten har angett vilken bestämmelse som har företräde, finns det en presumtion för att båda bestämmelserna är tillämpliga. Med andra ord ska under dessa förhållanden den tilltalade normalt dömas för samtliga brott som gärningen har inneburit (se rättsfallet NJA 2008 s. 1010 och Kriminalrättens grunder, Petter Asp och Magnus Ulväng, 2013 version 2 JUNO, s. 479 ff.). Från huvudregeln görs dock ofta undantag. Exempel på detta är fall där det, trots att flera brott har begåtts, kan vara så att ett av dem beaktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett annat genom att detta brott bedöms som grovt. En sådan situation föreligger dock inte i detta fall.

Emellertid kan avsteg från huvudregeln även motiveras av att straffbestämmelserna är likartade med hänsyn till skyddsintresse, rättsligt sammanhang och dylikt. Annorlunda uttryckt kan den omständigheten att straffbestämmelserna i stort sett har samma kriminalpolitiska bakgrund tala för att ett av brotten bör konsumeras. Grundtanken är att straffbestämmelser med samma skyddsintresse inte ska vara tillämpliga samtidigt, medan olikhet i skyddsintresse motiverar att huvudregeln tillämpas, dvs. att man dömer för båda brotten.

Av förarbetena till straffbestämmelsen om barnfridsbrott framgår att syftet med kriminaliseringen är att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som utsätts för att bevittna brott mellan personer som är närstående till barnet. Forskning har nämligen visat att barn som bevittnar brott löper ökad risk för att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa på både kort och lång sikt. Det kan vara mer skadligt för barnet att uppleva våld i familjen än att själv utsättas för våld. När t.ex. barnets ena förälder använder våld mot den andre föräldern blir barnet känslomässigt övergivet och skyddslöst. Den ena föräldern blir då en hotfull angripare och den andra ett utsatt offer, vilket kan skada barnets anknytning till båda sina föräldrar (se prop. 2020/21: 170 s. 1 och 15).

Det främsta syftet med straffbestämmelsen angående barnfridsbrott är alltså att skydda barn från att utsättas för den risk för förlorad tillit och anknytning till sina närstående det innebär att se de närstående begå brott mot varandra. När det däremot gäller straffbestämmelsen angående olaga hot utgör denna främst ett skydd för en enskild persons känsla av trygghet till egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet och frid. Straffbestämmelserna för olaga hot och barnfridsbrott kan därmed inte anses ha samma primära kriminalpolitiska bakgrund och skyddsintresse.

På grund av det som nu har sagts, och eftersom det inte heller i övrigt finns något som talar för att något av de brott som U.H. har gjort sig skyldig till ska anses konsumerat av de andra, ska han dömas även för barnfridsbrott. Tingsrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.

Påföljd och skadestånd

Det sammanlagda straffvärdet av de brott som hovrätten funnit att U.H. har gjort sig skyldig till motsvarar fängelse i ett år och tre månader. På grund av brottens höga straffvärde, och till viss del även brottens art, finns det en presumtion för att påföljden ska bestämmas till ett fängelsestraff. Det saknas särskilda skäl för att välja någon annan påföljd. Det saknas vidare skäl att avvika från brottens straffvärde vid bestämmandet av fängelsestraffets längd. U.H. ska därför dömas till fängelse i ett år och tre månader.

U.H. har utsatt S.H. för en mycket allvarlig kränkning. Förutom det grova olaga hot som han riktat mot henne har han även utsatt henne för barnfridsbrott. Vid en samlad bedömning av brotten finner hovrätten att skälig kränkningsersättning uppgår till 30 000 kr. U.H. ska därför betala skadestånd till S.H. med 30 000 kr jämte begärd ränta.

– – –

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten

•dömer U.H. för två fall av grovt olaga hot – – – enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, i stället för ett fall av grovt olaga hot – – –,

•dömer U.H. även för barnfridsbrott – – – enligt 4 kap 3 § första stycket första meningen brottsbalken – – –,

•bestämmer fängelsestraffets längd till 1 år och 3 månader samt

•bestämmer skadeståndet till S.H. till 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen – – –.