RH 2021:8

Linköpings tingsrätt

Åklagaren yrkade vid tingsrätten att en särskild företrädare, även interimistiskt, skulle förordnas för de sju barnen Sekretess A–G. Som grund för yrkandet anförde åklagaren att Sekretess H, som är vårdnadshavare för Sekretess A–G, är häktad så som på sannolika skäl misstänkt för mord på barnens mor och att en särskild företrädare behöver förordnas för att barnen ska kunna höras.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Ida Ehrencrona) anförde i beslut den 26 april 2021 följande.

SKÄL

Enligt 1 § lagen om särskild företrädare för barn ska en särskild företrädare förordnas när en förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse och brottet har begåtts mot någon som är under 18 år om barnets vårdnadshavare kan misstänkas för brottet eller att det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta tillvara barnens rätt.

När det gäller frågan om det finns förutsättningar att förordna en särskild företrädare i detta fall gör tingsrätten följande bedömning. Enligt tingsrättens mening förutsätter tillämpningen av lagen om särskild företrädare för barn att det är fråga om ett brott, som kan föranleda fängelse och att brottet har begåtts mot ett barn som är under 18 år. Sekretess A–G är samtliga under 18 år men av handlingarna i ärendet framgår inte att en förundersökning har inletts i fråga om ett sådant brott som avses i 1 § och att brottet har begåtts mot Sekretess A–G. Det finns därmed inte några formella förutsättningar att förordna en särskild företrädare för Sekretess A–G. Åklagarens begäran ska därmed avslås.

BESLUT

Tingsrätten avslår ansökan om förordnande av särskild företrädare för Sekretess A–G.

Åklagaren överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten, jämväl interimistiskt, skulle utse en särskild företrädare för barnen.

I beslut den 29 april 2021 förordnade hovrätten interimistiskt en särskild företrädare för barnen.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Lina Sandin, referent, samt tf. hovrättsassessorn Jenny Lundgren) anförde i slutligt beslut den 26 maj 2021 följande.

SKÄL

När en förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse och har begåtts mot någon som är under 18 år, ska en särskild företrädare förordnas om en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet eller då det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt, se 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.

Sekretess A–G är målsägande i en pågående förundersökning gällande mord på deras framlidna mor (jfr 20 kap. 8 § tredje stycket och 13 § andra stycketrättegångsbalken). Sekretess H som numera är ensam vårdnadshavare för Sekretess A–G är häktad på sannolika skäl misstänkt för mordet. Det är uppenbart att Sekretess A–G, som alla är under 18 år, i den uppkomna situationen har ett behov av att en utomstående träder in i vårdnadshavarens ställe och fullgör uppgiften att ta tillvara deras intressen och tillgodoser deras rättigheter under förundersökningen och eventuell efterföljande rättegång (jfr 3 § lagen om särskild företrädare för barn och prop. 1998/99:133 s. 18).

Åklagaren har ansett att en särskild företrädare bör utses och bland annat anfört att hon påkallar att barnen ska höras.

Hovrätten konstaterar att exempelvis frågor om och på vilket sätt barnen bör medverka i polisförhör kräver vårdnadshavarens samtycke och är åtgärder som exempelvis ett målsägandebiträde i egenskap av rättegångsbiträde saknar möjlighet att vidta utan vårdnadshavarens samtycke (se t.ex. prop. 1987/88:107 s. 24). Även om socialnämnden i vissa situationer har rätt att besluta att barn som är föremål för omhändertaganden enligt lagen (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ska inställas till polisförhör så krävs att ett sådant beslut i varje enskilt fall motiveras av barnets behov av vård (se 11 § fjärde stycket LVU och prop. 1998/99:133 s. 13 och 17–18). Inte heller den omständigheten att barnen är föremål för tvångsvård är alltså tillräcklig för att barnens intressen och behov ska kunna bevakas i den nu uppkomna situationen. Den möjlighet som finns enligt 11 kap. 2 § tredje stycket föräldrabalken att utse en god man vid intressekonflikter mellan barnet och dess vårdnadshavare är begränsad och täcker inte heller den uppkomna situationen. En domstols möjlighet att efter ansökan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap.7–9 §§föräldrabalken är en ingripande åtgärd som inte framstår som lämplig för att lösa ett begränsat behov av att barnen företräds av annan än vårdnadshavaren inom ramen för en pågående förundersökning och eventuell efterföljande rättegång.

Den aktuella brottsmisstanken riktar sig visserligen inte mot Sekretess A–G personligen i den meningen att det är de som blivit utsatta för brott. Enligt hovrättens mening befinner de sig emellertid i en sådan intressekonflikt med sin vårdnadshavare att de har ett starkt behov av att företrädas av någon utomstående. Som angetts i det föregående kan detta behov inte tillgodoses på ett lämpligare och mindre ingripande sätt än genom att en särskild företrädare förordnas. Tillämpningsområdet för lagen om särskild företrädare för barn bör alltså utsträckas till den nu aktuella situationen.

BESLUT

Hovrätten utser advokaten K.W. att vara särskild företrädare för Sekretess A–G.

Beslutet gäller omedelbart även om det överklagas.