RH 2022:1

A.R. ansökte om att tingsrätten skulle förordna en likvidator för att verkställa likvidationen av det enkla bolaget mellan henne och S.B.

S.B. motsatte sig att likvidator skulle utses.

Tingsrätten redovisade sammanfattningsvis följande bakgrund.

A.R. och S.B. är syskon. De äger med hälften vardera hyresfastigheten – – –. Det föreligger ett enkelt bolag mellan parterna avseende fastighetens förvaltning. Bolagsavtalet är träffat på obestämd tid. A.R. sade upp det enkla bolaget till upphörande den 23 juni 2011. Den 11 juli 2011 meddelade S.B. att A.R. uteslöts ur bolaget.

– – –

Tingsrätten (rådmännen Eva Alsin och Lisa Leverström samt tingsfiskalen Erik Randén anförde följande i beslut den 18 december 2020.

SKÄL

Frågan om förordnande av likvidator

En förutsättning för att tingsrätten ska utse likvidator enligt 2 kap. 37 § lagen om handelsbolag och enkla bolag (HBL) är att bolaget är i likvidation. Parterna är oense om bolaget är i likvidation enligt 2 kap. 24–25 §§ HBL eller om S.B. har hindrat likvidation genom att utesluta A.R. enligt 2 kap. 30 § samma lag. A.R. har anfört att tingsrätten kan pröva frågan om likvidation föreligger inom ramen för ärendet, medan S.B. har anfört att frågan inte ska prövas inom ramen för ärendet.

Tvister i fråga om det föreligger grund för likvidation prövas som utgångspunkt i den ordning som gäller för tvistefrågor i allmänhet (jfr prop. 1979/80:143 s. 54 och 125 samt NJA 2005 s. 276). I doktrin har dock uttalats att det faktum att bolagsmännen är oense i frågan om det föreligger en likvidationsgrund torde vara grund för att förordna om likvidator, samt att det som alternativ till att föra en fastställelsetalan i stället kan föras en talan om förordnade av likvidator där frågan om likvidation måste prövas prejudiciellt (Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag. En kommentar, 2 uppl., s. 653 f).

En prejudiciell prövning av frågan om bolaget trätt i likvidation inom ramen för ärendet innebär inte att ställningstagandet omfattas av avgörandets rättskraft. I NJA 2013 s. 100 anförde Högsta domstolen att eftersom ett beslut om förordnade av bodelningsförrättare, vilket det i det fallet var fråga om, endast vinner rättskraft såvitt avser förordnandet och inte får någon effekt rörande de tvistefrågor som bodelningsförrättaren har behörighet att pröva så bör inte en mer ingående prövning göras när makarna är oense om den redan befintliga bodelningens omfattning. Högsta domstolen beslutade i det fallet att förordna om bodelningsförrättare. Liknande resonemang fördes av hovrätten i RH 2017:19, där det bl.a. uttalades att förordnandeärenden kännetecknas av att prövningen är summarisk och att domstolsärenden inte lämpar sig för slutliga ställningstaganden i frågor som normalt kräver den belysning som de kan ges inom ramen för tvistemål. I det fallet konstaterades att eftersom frågan om det förelegat ett samboavtal eller inte, inte framstod som klar skulle invändningen godtas och ansökan om bodelningsförrättare bifallas.

I ovan refererade fall rörde tvistefrågorna sådant som en bodelningsförrättare har behörighet att behandla och som det därmed också kan föras talan om inom ramen för en klandertalan. Detta skiljer sig åt mot vad som gäller för en likvidator. Ett förordnande av likvidator gäller omedelbart och likvidatorns uppgift är att verkställa likvidationen genom att omvandla bolagets egendom till pengar och betala bolagets skulder (2 kap. 33, 34 och 39 §§ HBL). En likvidator ska alltså inte pröva huruvida ett bolag är i likvidation. Ett beslutat skifte kan klandras av en bolagsman och klandertalan kan avse t.ex. skiftets storlek eller gälla missnöje med skiftesegendomen (Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag. En kommentar, 2 uppl., s. 760). En klandertalan kan däremot inte avse frågan om bolaget överhuvudtaget är i likvidation. Det saknas vidare bestämmelser om möjlighet att häva en likvidation i HBL. Ett förordnande av likvidator och en därpå följande likvidation får således långtgående konsekvenser som inte kan ändras genom efterföljande klandertalan eller annan process.

Med hänsyn till de rättsverkningar som ett beslut om förordnade av likvidator får bör det i förordnandeärendet i princip stå klart att likvidation föreligger för att ansökan ska kunna bifallas. Ett sådant synsätt innebär att sökanden måste kunna åberopa en laga kraftvunnen dom som utvisar att bolaget är i likvidation, eller att domstolen i vart fall utifrån förhållanden som är ostridiga i ärendet kan dra den slutsatsen (jfr RH 2012:39).

A.R:s ansökan stödjer sig inte på någon lagakraftvunnen dom som visar att bolaget är i likvidation och parterna är inte heller ense angående de förhållanden som är av betydelse för att bedöma denna fråga. Därmed finns inte förutsättningar att bifalla ansökan, som därför ska avslås.

– – –

BESLUT

A.R:s ansökan om att förordna likvidator avslås.

A.R. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle utse en likvidator att verkställa likvidationen av det enkla bolaget mellan henne och S.B.

S.B. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.