RH 2017:19

Mot en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare har motparten invänt att det finns ett samboavtal som utesluter bodelning. Sökanden har bestritt att han har undertecknat det påstådda samboavtalet. Hovrätten, som inte ansett att någon mer ingående prövning av samboavtalets giltighet skulle göras inom ramen för förordnandeärendet, har förordnat bodelningsförrättare.

Lunds tingsrätt

B.B. ansökte om att tingsrätten skulle förordna en bodelningsförrättare att genomföra bodelning mellan honom och dödsboet efter D.D. (dödsboet). Dödsboet bestred ansökan om bodelningsförrättare.

Mot ansökan invände dödsboet bl.a. att ett samboavtal mellan D.D. och B.B. uteslöt bodelning. B.B. anförde att frågan om samboavtalets giltighet inte skulle prövas inom ramen för ärendet, att han inte hade undertecknat avtalet och att avtalets lydelse inte uteslöt bodelning. Båda parterna åberopade skriftlig och muntlig bevisning i fråga om samboavtalet hade undertecknats av B.B. eller inte.

Tingsrätten (tingsfiskalen Daniel Fedeli) höll ett sammanträde och avslog därefter ansökan om bodelningsförrättare i beslut den 29 december 2016. Tingsrätten anförde att en invändning om att det föreligger ett samboavtal som utesluter bodelning ska prövas som en allmän förutsättning för att bodelning ska kunna ske i samboförhållandet. Tingsrätten fann i det aktuella fallet att det förelåg ett giltigt samboavtal som uteslöt bodelning och att någon bodelningsförrättare därför inte skulle förordnas.

I samma ärende beslutade tingsrätten att avslå ett yrkande om kvarsittningsrätt för B.B och ålade honom att ersätta dödsboets rättegångskostnader med tillämpning av 18 kap.rättegångsbalken.

Hovrätten

B.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle förordna bodelningsförrättare mellan honom och dödsboet. Dödsboet motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Katarina Rikte och Helén Andersson samt tf. hovrättsassessorn Joakim Svensson, referent) anförde i beslut den 3 maj 2017 följande

SKÄL

Utgångspunkten är att bodelningsförrättare inte ska förordnas om en av motparten framställd invändning att förutsättningar för bodelning saknas visar sig vara riktig. Kännetecknande för handläggningen av förordnandeärenden är samtidigt prövningens summariska form och att avgörandet inte får rättskraft på prejudiciella frågor som prövats i ärendet. Ärendena lämpar sig därför inte för slutliga ställningstaganden i frågor som normalt kräver den belysning som de kan ges inom ramen för ett tvistemål. Detta gäller särskilt om sakförhållandena är tvistiga och det är aktuellt med muntlig bevisning. Om bodelningsförrättare förordnas måste han eller hon ändå ta ställning till samma frågor och ställningstagandet kan prövas i ett tvistemål efter klandertalan. (Jfr NJA 1993 s. 302 I och II med justitierådet Muncks tillägg samt NJA 2013 s. 100.)

Som tingsrätten har lyft fram har det i doktrinen anförts att en prövning av om allmänna förutsättningar för bodelning föreligger inte innefattar en prövning av frågor hänförliga till själva bodelningen, såsom frågan om det saknas samboegendom att fördela till följd av att villkor i avtal mellan samborna utesluter bodelning (se Göran Lind, Sambolagen m.m, [5 april 2017, Zeteo], kommentaren till 17 kap. 1 § äktenskapsbalken samt Göran Håkansson, Sambolagen: En kommentar, 2016, s. 177 f.). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1992 s. 607 funnit att bodelningsförrättare inte kunde förordnas enligt den då gällande lagen om sambors gemensamma hem (1987:232), på grund av att det mellan samborna ostridigt förelåg ett samlevnadsavtal, som reglerade hur deras egendom skulle fördelas vid en eventuell separation. I rättsfallet prövades alltså rättsverkningarna av samlevnadsavtalet och inte, som nu är aktuellt, frågan om avtal över huvud taget hade ingåtts. I den sambolag som gällde vid Högsta domstolens prövning fanns inte heller samma uttryckliga möjlighet till jämkning av oskäliga villkor i samboavtal som det finns i 9 § tredje stycket i nuvarande sambolag (jfr dock prop. 1986/87:1 s. 259). Även frågan om jämkning av samboavtal bör kunna bli föremål för bodelningsförrättares prövning (jfr NJA 1997 s. 166).

Utifrån det anförda anser hovrätten att det inte inom ramen för förordnandeärendet bör göras någon mer ingående prövning av om det har förelegat ett samboavtal eller inte. Eftersom denna fråga inte framstår som klar får i stället B.B:s invändning mot det påstådda avtalet godtas och ansökan om bodelningsförrättare bifallas.

Tilläggas bör att det som nu anförts om prövningen av ärenden om bodelningsförrättare inte gäller för ärenden om kvarsittningsrätt. Det finns därför ofta goda skäl att handlägga ärendetyperna var för sig.

BESLUT

Hovrätten biföll B.B:s ansökan om att bodelningsförrättare skulle förordnas.

Hovrätten avskrev också ärendet såvitt avsåg kvarsittningsrätt och beslutade om rättegångskostnadernas fördelning i båda instanser med tillämpning av 18 kap.rättegångsbalken.

Hovrättens beslut meddelat: den 3 maj 2017.

Mål nr: ÖÄ 211-17.

Lagrum: 18 kap.rättegångsbalken; 9 § tredje stycket och 26 §sambolagen (2003:376).

Rättsfall: NJA 1992 s. 607, NJA 1993 s. 302 I och II, NJA 1997 s. 166 samt NJA 2013 s. 100.

Litteratur: Prop. 1986/87:1 s. 259, Göran Lind, Sambolagen m.m, (5 april 2017, Zeteo), kommentaren till 17 kap. 1 § äktenskapsbalken samt Göran Håkansson, Sambolagen: En kommentar, 2016, s. 177 f.