NJA 2013 s. 100

Vid ansökan om bodelningsförrättare i samband med äktenskapsskillnad invänds att bodelning redan har skett. Bodelningsförrättare ska förordnas om det inte framgår av ordalydelsen och utformningen av bodelningsavtalet att detta omfattar all den egendom i boet som kan vara föremål för fördelning.

T.L. och J.A. har tidigare varit gifta med varandra. Dom på äktenskapsskillnad mellan dem meddelades den 28 januari 2009.

I samband med ansökan om äktenskapsskillnad hade makarna skrivit under en handling rubricerad ”Bodelningsavtal vid skilsmässa” av följande innehåll:

Vi har gjort en bodelning med utgångspunkt från förhållanden som rådde den dag då ansökan om äktenskapsskillnad lämnades in till tingsrätten i Luleå den 22/7 -08.

- - -.

Vardera make har tilldelats egendom enligt bilaga nr 1.

Parterna förklarar sig härmed nöjda med bodelningen.

Enligt bilagan ska angivna fastigheter och ”viss del av möblemang enl. ök.” tillhöra J.A. samt en bil Citroën C 5 eller hela det aktuella värdet av bilen, ”viss del av möblemang enl. ök.” och ”JAK lånet, när det är betalt” tillhöra T.L.

Luleå tingsrätt

T.L. ansökte vid Luleå tingsrätt om att bodelningsförrättare skulle förordnas för att förrätta bodelning mellan henne och J.A. Som grund för ansökningen anförde hon i huvudsak följande: Samma dag som ansökan om äktenskapsskillnad lämnades in, undertecknade parterna ett av J.A. upprättat bodelningsavtal. Enligt hennes mening framgår det av avtalet att det är frågan om ett partiellt bodelningsavtal vilket inte omfattar all egendom i boet. Avtalet hade inte skrivits under om det inte vore för att hon vid tidpunkten både var rädd och ”av förklarliga skäl inte riktigt sig själv”. Hennes uppfattning är därför att avtalet är ogiltigt eller att det i vart fall bör jämkas.

J.A. bestred att det skulle förordnas bodelningsförrättare och anförde som grund för det i huvudsak följande: Av avtalet framgår tydligt att handlingen utgör ett bodelningsavtal vid skilsmässa och att båda parter förklarat sig nöjda med bodelningen. Det är därför inte korrekt att det skulle vara frågan om ett partiellt bodelningsavtal. Det är i sig riktigt att inte varje egendomsslag antecknades i handlingen, men all egendom beaktades inför underskriften av avtalet. Han känner inte igen den beskrivning av omständigheterna vid avtalets tillkomst som T.L. lämnat.

Tingsrätten (rådmannen Per Christensen) anförde i beslut den 3 september 2010:

Skäl

Enligt 17 kap. 1 § ÄktB skall, om makarna inte kan enas om bodelning, domstol på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Av bestämmelsen följer att bodelningsförrättare inte skall förordnas om det framgår att bodelning redan har skett.

Enligt tingsrättens mening ger innehållet i den handling som båda makarna skrivit under vid handen att en formenlig bodelning ägt rum. På grund av detta och då vad som anförts om omständigheterna kring avtalets upprättande inte föranleder annan bedömning i det här ärendet, ska T.L:s begäran lämnas utan bifall.

Tingsrättens beslut

T.L:s begäran om förordnande av bodelningsförrättare lämnas utan bifall.

Hovrätten för Övre Norrland

T.L. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle förordna bodelningsförrättare att förrätta bodelning mellan henne och J.A.

Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.

T.L. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD (justitieråden Severin Blomstrand, Lena Moore och Göran Lambertz) meddelade den 5 november 2010 följande beslut:

HD har i rättsfallet NJA 1997 s. 166 uttalat att bodelningsförrättare på makes ansökan ska förordnas utan prövning av frågan om bodelning är behövlig. Om däremot en formenlig bodelning anses ha skett ska bodelningsförrättare i enlighet med vad som uttalas i rättsfallet NJA 1994 s. 265 inte förordnas.

Det saknas vägledande praxis från HD i frågan om bodelningsförrättare ska förordnas när makar undertecknat ett bodelningsavtal, men ena maken gör gällande att all egendom i boet inte har omfattats av avtalet. Det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt.

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

J.A. bestred ändring av tingsrättens beslut. För det fall hovrätten skulle förordna bodelningsförrättare begärde han att det skulle anges att förordnandet endast omfattade egendom som inte tidigare hade angetts i bodelningsavtalet.

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Eriksson och Susanne Lundgren Jonasson samt tf. hovrättsassessorn Linda Ferry, referent) anförde i beslut den 20 juni 2011:

Skälen för hovrättens beslut

T.L. har anfört i huvudsak följande. Det var J.A. som upprättade bodelningsavtalet och han kom hem till henne med det. De hade inte tidigare diskuterat någon bodelning och hon kände sig tvingad att underteckna avtalet. Hon hade inte vid det tillfället möjlighet att överblicka följderna av sitt undertecknande. Genom avtalet har J.A. övertagit fastigheter till ett värde överstigande 1 500 000 kr samtidigt som hon erhållit en bil till ett värde av ca 50 000 kr och ett okänt framtida belopp som ska tillfalla henne när ett lån benämnt JAK är betalt. Avtalet innehåller ett antal oklarheter och det är ofullständigt eftersom det finns egendom som inte tagits upp. Det rör sig om bl.a. jordbruksinventarier, maskiner, fyrhjuling, skoter, båt, bankmedel, värdepapper och byggnad på ofri grund. En bodelningsförrättare har möjlighet att mot J.A:s vilja kräva in uppgifter, som kan utgöra underlag för en eventuell ogiltighets- eller jämkningstalan från hennes sida mot avtalet.

J.A. har anfört i huvudsak följande. Vid upprättandet av bodelningsavtalet bodde han och T.L. fortfarande tillsammans. Justering av avtalet gjordes innan det slutligen undertecknades, efter det att de hade ansökt om äktenskapsskillnad. T.L. var inte tvungen att ingå något bodelningsavtal utan gjorde det av fri vilja. Det är i och för sig riktigt att allt giftorättsgods inte angavs i bodelningsavtalet. Vid upprättandet av avtalet beaktade de dock även egendom som inte uttryckligen angavs i avtalet. I linje med vad som är brukligt vid bodelningar angav de i själva avtalet endast egendom av större betydelse för bodelningen. Den båt som T.L. nämnt är en liten forsbåt som köptes begagnad för 3 000 kr och de jordbruksinventarier som fanns var huvudsakligen två äldre traktorer som belastades av skatter i och med att de tillhör jordbruksfastigheten. Eftersom egendomen var av lägre värde förtecknades den inte särskilt. De behöll sina respektive tillgångar och skulder som inte särskilt förtecknades i avtalet. T.L. var den enda av dem som hade beaktansvärda bankmedel, aktier och fonder och hon behöll samtliga dessa tillgångar. Hon har övertagit försäljningslikviden för två bilar som är avsevärt högre än de 50 000 kr som hon angett. Hon är också väl medveten om att hon kommer att erhålla ca 200 000 kr från JAK inom fem år. Fastigheterna han övertog hade inte ett värde om 1 500 000 kr eftersom det saknades avverkningsbar skog och befintliga byggnader var orenoverade samtidigt som fastigheterna belastades av två olika inteckningslån.

Hovrättens bedömning

Enligt 17 kap. 1 § ÄktB ska, om makarna inte kan enas om bodelning, domstol på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Av bestämmelsen följer att bodelningsförrättare inte ska förordnas om det framgår att bodelning redan har skett.

I fråga om bodelning råder det full avtalsfrihet mellan makarna. De enda krav som lagen ställer på bodelningens innehåll framgår av 9 kap. 5 § ÄktB, som stadgar att det över bodelningen ska upprättas en handling som skrivs under av båda makarna. Vid en bodelning fördelas ofta en mängd större och mindre föremål mellan makarna. Om det skulle krävas att bodelningshandlingen innehöll en fullständig redogörelse för egendomsfördelningen skulle denna komma att bli synnerligen omfattande. Det är dock i allmänhet lämpligt att bodelningshandlingen närmare anger fördelningen av åtminstone parternas viktigare tillgångar och skulder, särskilt om det i bodelningen ingår fast egendom (se Teleman, Bodelning, 4 uppl., s. 300).

HD har i rättsfallet NJA 1994 s. 265 uttalat att syftet med det i lagen uppställda formkravet har angetts vara endast att det av bodelningshandlingen ska kunna utläsas, att ett skifte skett av den egendom det är fråga om. Att en bodelningshandling i de flesta fall anger hur makarnas viktigare tillgångar och skulder ska fördelas mellan dem torde främst ha praktiska skäl. Den i målet aktuella handlingen nämnde inte ordet bodelning, men domstolen ansåg att det inte kunde råda någon tvekan om att den innebar en bekräftelse på att egendomen i boet hade delats och att makarna inte hade ytterligare anspråk på varandra. Att det av handlingen inte framgick hur delningen hade skett saknade betydelse enligt domstolen.

Enligt hovrättens uppfattning måste bodelningshandlingen vara utgångspunkten vid bedömningen av om en formlig bodelning har skett eller inte. Den bodelningshandling som är aktuell i detta ärende har rubricerats som ett ”Bodelningsavtal vid skilsmässa” och har undertecknats av både T.L. och J.A. Det framgår vidare att makarna har tilldelats egendom enligt en bilaga, som upptar fastigheter, en bil, möblemang och eftersparmedlen från ett lån. Det framgår också att parterna förklarar sig nöjda med bodelningen.

Enligt hovrättens mening tyder inte handlingens utformning på att det är fråga om endast en partiell bodelning. Handlingen har inte rubricerats som en sådan och det anges inte heller att en slutlig bodelning ska komma att ske senare. Dessutom talar formuleringen om att parterna förklarar sig nöjda med bodelningen starkt för att det är fråga om en slutlig bodelning. Den egendom som förtecknats i bilagan till handlingen synes främst vara egendom av viktigare slag. Att bilagan inte upptar all makarnas egendom saknar, mot bakgrund av vad som angetts ovan, självständig betydelse.

I och med att bodelningshandlingen inte ger stöd för T.L:s påstående om att det rör sig om en partiell bodelning ankommer det på henne att på annat sätt visa att så är fallet. Detta skulle kunna ske genom att hon visar att det finns annan egendom av sådan betydelse att det, trots bodelningshandlingens utformning, måste anses osannolikt att det är fråga om en slutlig bodelning. Hovrätten anser inte att de uppgifter som T.L. har lämnat om den egendom som enligt hennes uppfattning inte omfattas av bodelningen, är tillräckliga för att visa att bodelningen endast är partiell.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att formlig bodelning har skett mellan T.L. och J.A. T.L:s begäran om att bodelningsförrättare ska förordnas kan därför inte vinna bifall. Att bodelningsförrättare inte kan förordnas innebär dock inte att T.L. är förhindrad att i annan ordning föra talan om bodelningens innehåll och giltighet.

Hovrättens avgörande

Hovrätten avslår T.L:s överklagande.

Högsta domstolen

T.L. överklagade och yrkade att HD skulle förordna bodelningsförrättare.

J.A. bestred yrkandet. För det fall HD skulle förordna bodelningsförrättare begärde han att det i beslutet skulle särskilt anges att förordnandet endast omfattade tillgångar och skulder som inte tidigare angetts i bodelningsavtalet mellan parterna.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Sollerborn, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

Bakgrund

- - -.

Den fråga som HD ska pröva är hur ingående domstolens prövning av en invändning om att det föreligger hinder mot att förordna bodelningsförrättare bör vara när ansökan om bodelningsförrättare handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen).

Allmänt om bodelning, bodelningsavtal och föravtal

Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska enligt 9 kap. 4 § ÄktB förrättas när äktenskapet upplösts men ska, om någon av makarna begär det, ske genast så snart ett äktenskapsmål pågår (vad som avses med detta uttryck, se 9 kap. 12 § ÄktB). Enligt 9 kap. 2 § ÄktB ska bodelningen göras med utgångspunkt i egendoms- och skuldförhållandena den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes. Av 9 kap. 5 § ÄktB följer att bodelning förrättas av makarna tillsammans och att det över bodelningen ska upprättas en handling som skrivs under av dem båda. Äktenskapsbalken innehåller inte någon annan bestämmelse om bodelningshandlingens innehåll än den nyssnämnda föreskriften (Agell/Brattström, Äktenskap, Samboende Partnerskap, 5 uppl. 2011, s. 146).

Vanligen anges explicit åtminstone de viktigaste tillgångarna och skulderna i bodelningsavtalet. Innehållet ger mottagande maken en legitimation gentemot tredje man och uppgift om tilldelad fastighet utgör en förutsättning för erhållande av lagfart på fånget. Det är inte nödvändigt att ange värdena för de olika posterna. Det har sagts, att formkravet inte bör uppfattas strängare än nödvändigt för att uppnå de syften som formen avser att tjäna, dvs. att förhindra förhastade avtal och att tjäna som framtida bevismedel för att därigenom bidra till att undvika tvister (Tottie/Teleman, Äktenskapsbalken - En kommentar, 2 uppl. 2010, s. 232).

Parterna har rätt att bodela i etapper genom partiella bodelningsavtal. Detta kan vara lämpligt, om boet är stort och komplicerat samt parterna har behov av en viss snabb fördelning av delar därav. Vid formuleringen av dylika partiella avtal måste man vara noggrann så att inte kommande etapper, vars utfall man inte kan förutse, försvåras. Bodelningsavtal länder till efterrättelse omgående och har sakrättslig verkan. Ingående av bodelningsavtal innebär att ägande-rätten till avstådd egendom övergår från avstående till mottagande maken (Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 5 uppl. 2011, s. 272 f.).

Legala förutsättningar för att förrätta bodelning - fullständig eller partiell - med anledning av äktenskapsskillnad föreligger tidigast vid den tidpunkt då talan om äktenskapsskillnad, genom stämning eller ansökan, väcks vid tingsrätten (9 kap. 4 och 12 §§ ÄktB och NJA 1997 s. 201).

Enligt 9 kap. 13 § ÄktB kan makar inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad avtala om den kommande bodelningen eller annat som har samband med denna (föravtal). Av bestämmelsen följer att det uppställts samma formkrav för föravtal som för bodelningsavtal, dvs. att det över avtalet ska upprättas en handling som undertecknas av makarna. Om ett villkor i ett föravtal befinns oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt får det jämkas eller lämnas utan avseende (12 kap. 3 § andra stycket ÄktB).

Ett föravtal får inte verkan som bodelningsavtal i förhållande till makarnas borgenärer förrän det bekräftats efter ansökan om eller dom på äktenskapsskillnad, dvs. vid en tidpunkt då formell bodelning kan ske. Skulle en make då vägra bekräfta föravtalet, kan den andre maken begära förordnande av bodelningsförrättare (Agell/Brattström, a.a., s. 149).

Det är avtalets innehåll samt tiden för dess tillkomst, inte dess rubrik, som avgör dess status (Teleman, a.a., s. 257). Statusen har betydelse bl.a. för frågan om det föreligger hinder mot att förordna bodelningsförrättare.

Något om bodelningsförrättare och dennes uppgifter

Om makarna inte kan enas om en bodelning, ska domstolen på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Detta följer av 17 kap. 1 § ÄktB. Enligt 17 kap. 6 § första stycket samma balk ska bodelningsförrättaren bestämma tid och plats för bodelning samt kalla makarna till förrättningen. Enligt bestämmelsens andra stycke ska bodelningsförrättaren, om makarna inte kan komma överens, pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för rättegång. I sådant fall ska han i en av honom underskriven handling själv bestämma om bodelning enligt äktenskapsbalken (jfr prop. 1986/87:1 s. 224 f.).

I bodelningsförrättarens uppgifter ingår att pröva om viss egendom ska ingå i bodelningen (10 kap. ÄktB), beräkna andelar med tillämpning av 11 kap. ÄktB eller - i förekommande fall - efter den jämkning enligt 12 kap. ÄktB som han kan finna befogad. När bodelningsförrättaren har slutfört andelsberäkningen ska han göra lottläggningen. Finns det inget att dela, ska detta anges i bodelningshandlingen. Motsvarande torde kunna antas gälla om make under förrättningen framlägger och åberopar ett formellt giltigt bodelningsavtal som makarna tidigare har träffat. Bodelningsförrättaren blir vid en tillämpning av bestämmelserna i 10-12 kap. ÄktB i flera hänseenden bunden av makarnas egna ställningstaganden (Tottie/Teleman, a.a., s. 479).

Om bodelningsförrättaren finner ett föravtal giltigt mellan parterna, ska det läggas till grund för en slutlig bodelning. Bodelningsförrättaren kan ta ställning till om föravtalet ska jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av 12 kap. 3 § ÄktB. Ett slutligt bodelningsavtal kan inte jämkas eller förklaras ogiltigt med stöd av äktenskapsbalken, istället får avtalslagens regler användas analogt. Det har ansetts att det i äktenskapslagstiftningen inte föreligger behov av en särskild regel för jämkning av bodelningsavtal då sådan jämkning blir aktuell först efter bodelningen. Av det sagda följer att tvist om huruvida ett bodelningsavtal ska jämkas p.g.a. oskälighet inte omfattas av bodelningsförrättning utan får prövas av domstol i ett dispositivt tvistemål (Agell/Brattström, a.a., s. 149 ff.).

Ansökan om bodelningsförrättare och prövningen av invändning mot ansökan

Bodelningsförrättare kan utses så snart det föreligger grund för att förrätta bodelning (jfr 9 kap. 1 och 4 §§ ÄktB). Någon särskild utredning om att makarna inte kan enas om bodelning torde inte erfordras utan det bör vara tillräckligt att ena maken ger in en ansökan om förordnandet oavsett invändning av den andre maken om att bodelning inte behövs, t.ex. för att all egendom är enskild eller att det föreligger ett föravtal om bodelning. Huruvida det föreligger någon sådan undantagssituation som anges i 9 kap. 1 § första stycket andra meningen ÄktB och som gör bodelning obehövlig torde inte kunna bli föremål för prövning redan när en ansökan om bodelningsförrättare ska prövas. Även i det hänseendet lär makes blotta begäran om ett förordnande få godtas (Tottie/Teleman, a.a., s. 472 f.).

Om endast en partiell bodelning har ägt rum finns det inte något som hindrar att bodelningsförrättare utses för att fördela återstoden av giftorättsgodset (jfr NJA 1991 s. 284).

Enligt 17 kap. 2 § ÄktB ska en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare, om mål om äktenskapsskillnad pågår, göras i målet. I annat fall ska ansökan ges in till tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan makarna. En ansökan enligt det sistnämnda ska handläggas enligt ärendelagen.

Handläggning enligt ärendelagen skiljer sig från den ordning som gäller enligt rättegångsbalken. Ett förfarande enligt ärendelagen är i regel skriftligt, även om sammanträde som huvudregel ska hållas om det begärs av en enskild part (14 §) och också bör hållas när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet (13 §). Vidare är principerna om omedelbarhet och koncentration inte tillämpliga, och det saknas möjlighet för en part att höras under sanningsförsäkran. Förfarandet i ärenden är alltså mer summariskt och lämpar sig mindre väl för den många gånger komplicerade och omfattande prövning som måste göras för att avgöra frågan om bodelning har skett och, i så fall, i vilken omfattning (jfr justitierådet Muncks särskilda tillägg i NJA 1993 s. 302 I och II angående förordnande av bodelningsförrättare. Jfr vidare NJA 2002 s. 136 angående förordnande av boutredningsman).

En invändning om att det, med anledning av att fullständig bodelning redan skett, föreligger hinder mot att förordna bodelningsförrättare bör i och för sig prövas av domstolen inom ramen för det aktuella ärendet; om det kan konstateras att fullständig bodelning redan skett ska bodelningsförrättare inte förordnas. Av allmänna principer följer emellertid att, om ansökan bifalls, avgörandet får rättskraft endast såvitt avser frågan om förordnande av bodelningsförrättare. Om det även vid förfarandet inför bodelningsförrättaren från ena sidan bestrids att det föreligger förutsättningar för bodelning måste också bodelningsförrättaren pröva frågan. Underkänner bodelningsförrättaren invändningen ska han i vanlig ordning bestämma delning av den egendom som kan bli föremål för bodelning. Om han däremot finner invändningen befogad har han att i bodelningshandlingen ange att det inte finns något att dela (17 kap. 6 § andra stycket ÄktB och NJA 1993 s. 302 I och II samt justitierådet Muncks särskilda tillägg till avgörandena).

Med hänsyn till det summariska förfarande som erbjuds vid handläggning enligt ärendelagen kan domstolens prövning av en invändning av nämnda slag knappast bli annat än förhållandevis begränsad och översiktlig. Detta skulle också kunna uttryckas så att om det krävs en mer ingående och omfattande prövning för att kunna bedöma om det föreligger hinder mot att bifalla ansökan om bodelningsförrättare bör ansökan godtas och bodelningsförrättare förordnas. Det blir därefter bodelningsförrättarens uppgift att bedöma om, och i vilken utsträckning, bodelning behövs och fullgöra sitt uppdrag med utgångspunkt från den bedömningen. En annan sak är att t.ex. innehållet i ett avtal som åberopats till stöd för invändningen kan göra att det inte råder någon som helst tvekan om att fullständig bodelning redan skett och att ansökan därför inte kan bifallas. Det är knappast möjligt att rent generellt uttala vad som skulle kunna sägas ligga i ett sådant ”uppenbarhetsbegrepp”, utan detta måste bedömas från fall till fall beroende på omständigheterna (jfr NJA 1994 s. 265 där HD tillmätte formuleringen i ett avtal att parternas ”ekonomiska förhållanden var slutligt reglerade” avgörande betydelse vid bedömningen av om det förelåg hinder mot att förordna bodelningsförrättare).

Bedömningen i detta fall

Eftersom ansökan om bodelningsförrättare inte gjorts i pågående mål om äktenskapsskillnad ska ansökan handläggas enligt ärendelagen (jfr 17 kap. 2 § andra meningen ÄktB). En invändning om att det, på grund av att bodelning redan skett, föreligger hinder mot att förordna bodelningsförrättare bör i och för sig i någon mån prövas i ärendet angående förordnande av bodelningsförrättare. I enlighet med vad som tidigare anförts om det summariska förfarandet i ärenden måste emellertid domstolens prövning av invändningen med nödvändighet bli begränsad.

Det i målet åberopade avtalet är undertecknat samma datum som talan om äktenskapsskillnad väcktes. Som det får uppfattas har T.L. gjort gällande att avtalet ingicks på natten innan parternas gemensamma ansökan om äktenskapsskillnad gavs in till tingsrätten, medan J.A. har gjort gällande att avtalet ingicks efter det att han hade gett in ansökan. Vad som anförts i denna del gör att det - oaktat vad parterna avsett att reglera genom avtalet - kan ifrågasättas om det vid avtalets ingående förelåg legala förutsättningar för att förrätta bodelning, partiell eller fullständig, och om handlingen därför överhuvudtaget kan ges verkan av ett bodelningsavtal. Om avtalet har ingåtts innan talan om äktenskapsskillnad väckts skulle det i stället kunna ges status av ett föravtal som ska läggas till grund för en kommande bodelning. För det fall det vid avtalsslutet förelåg legala förutsättningar för bodelning innehåller avtalet inte någon formulering som gör att det framstår som helt uppenbart att parternas ekonomiska mellanhavanden är slutreglerade, att de inte har några ytterligare anspråk på varandra eller liknande.

Avtalets språkliga lydelse och vad som framkommit om tidpunkten för dess ingående gör att det inte står helt klart att handlingen har status av ett avtal om fullständig bodelning. För att närmare kunna bedöma avtalet och om dess status utgör hinder mot att förordna bodelningsförrättare krävs en mer ingående prövning än vad förfarandet i ärenden lämpar sig för. Vid detta förhållande bör ansökan godtas och bodelningsförrättare förordnas. Överklagandet ska därför bifallas. Det får ankomma på tingsrätten att utse lämplig person att vara bodelningsförrättare.

Eftersom bodelningsförrättaren inom ramen för sitt uppdrag dels har att bl.a. pröva tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och vad som ska ingå i bodelningen, dels vid en tillämpning av bestämmelserna i 10-12 kap. ÄktB i flera hänseenden blir bunden av makarnas egna ställnings-taganden finns det inte skäl att begränsa förordnandet på det sätt J.A. begärt.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD T.L:s ansökan om att bodelningsförrättare ska förordnas. Det ankommer på tingsrätten att utse lämplig person för uppdraget.

HD (justitieråden Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, referent, Johnny Herre, Ingemar Persson och Dag Mattsson) meddelade den 8 mars 2013 följande slutliga beslut:

Skäl

Förordnande av bodelningsförrättare när ett äktenskap har upplösts

1. När ett äktenskap upplöses, ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelning behövs dock inte, om makarna har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken. Över bodelningen ska en handling upprättas som skrivs under av dem båda. Om makarna inte kan enas om en bodelning, ska domstolen på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. (9 kap. 1 och 5 §§ samt 17 kap. 1 § ÄktB.)

2. Bodelningsförrättaren ska ta ställning till sådana tvistiga frågor mellan makarna som är av betydelse för bodelningen och som inte är föremål för rättegång. Är en make missnöjd med den bodelning som bodelningsförrättaren har upprättat, får han eller hon klandra den genom att väcka talan vid domstol mot den andra maken. (17 kap. 6 § andra stycket och 8 § andra stycket ÄktB.)

3. För att en domstol ska bifalla en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare förutsätts att makarna är oense om bodelningen (17 kap. 1 § ÄktB). I regel kan en ansökan i sig tas till intäkt för att makarna inte kan enas. Någon prövning av frågan om bodelningen med anledning av makarnas egendomsförhållanden är behövlig ska inte göras i ärendet; det ankommer på bodelningsförrättaren att göra detta (se NJA 1997 s. 166). Om en formenlig bodelning som omfattar all makarnas egendom redan har skett, ska dock ansökan avslås eftersom en bodelningsförrättare är bunden av makarnas bodelningsavtal (jfr 17 kap. 6 § andra stycket).

4. Om motparten gör gällande att en av makarna undertecknad handling är en bodelning som till fullo reglerar fördelningen av makarnas egendom, måste domstolen pröva invändningen. Fråga uppkommer då hur denna prövning ska ske.

5. Ett bifall till en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare vinner endast rättskraft såvitt avser förordnandet; beslutet får alltså inte någon effekt rörande de tvistefrågor som bodelningsförrättaren har behörighet att behandla. Detta talar för att det i förordnandeärendet inte bör göras en mer ingående prövning när makarna är oense om den redan befintliga bodelningens omfattning (jfr NJA 2008 s. 1053). En ansökan om förordnande av bodelningsförrättare bör därför bifallas om det inte framgår av ordalydelsen och utformningen av bodelningsavtalet att detta omfattar all den egendom i boet som kan vara föremål för fördelning.

Bedömningen i detta fall

6. T.L. har som skäl för sin ansökan anfört att en bodelningsförrättare behövs eftersom den bodelning som har gjorts mellan henne och J.A. endast är partiell och alltså inte omfattar all egendom i boet.

7. J.A. å sin sida har anfört att bodelningshandlingen utgör ett fullständigt och slutligt avtal om bodelning. J.A. har bl.a. gjort gällande att all egendom beaktades inför underskriften av avtalet, att makarna behöll sina respektive tillgångar och skulder som inte särskilt förtecknades i bodelningsavtalet och att det aldrig var tal om att avtalet skulle utgöra en partiell bodelning.

8. Bodelningshandlingen lyder, såvitt nu är av intresse:

”Bodelningsavtal vid skilsmässa

Vi har gjort en bodelning med utgångspunkt från förhållanden som rådde den dag då ansökan om äktenskapsskillnad lämnades in till tingsrätten i Luleå den 22/7 -08.

- - -.

Vardera make har tilldelats egendom enligt bilaga nr 1

Parterna förklarar sig härmed nöjda med bodelningen.”

I bilaga nr 1, rubricerad ”Bilaga gällande egendom som bodelas”, anges att viss egendom ska tillhöra respektive make.

9. Det är i ärendet ostridigt att det finns egendom som inte uttryckligen har fördelats i den åberopade bodelningshandlingen. Av rättsfallet NJA 1994 s. 265 följer att för att en formenlig bodelning ska anses föreligga, så är det inte nödvändigt att fördelningen anges i handlingen. Men eftersom det inte redan av bodelningsavtalets ordalydelse eller utformning i övrigt framgår att bodelningen omfattade all egendom som kunde vara föremål för fördelning mellan T.L. och J.A. bör ansökan om förordnande av bodelningsförrättare bifallas.

10. Omfattningen av en bodelningsförrättares behörighet anges i 17 kap. 6 § andra stycket ÄktB. Bestämmelsen innebär att bodelningsförrättaren är bunden av makarnas överenskommelser. Det saknas således skäl att begränsa förordnandet på det sätt JA har begärt.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD T.L:s ansökan om att bodelningsförrättare ska förordnas. Det ankommer på tingsrätten att utse lämplig person för uppdraget.

HD:s beslut meddelat: den 8 mars 2013.

Mål nr: Ö 3334-11.

Lagrum: 9 kap. 1 och 5 §§ samt 17 kap. 1, 6 och 8 §§ ÄktB.

Rättsfall: NJA 1994 s. 265, NJA 1997 s. 166 och NJA 2008 s. 1053.