NJA 2005 s. 276

S.W. ansökte i skrift som inkom till Stockholms tingsrätt den 15 oktober 2002 om förordnande av likvidator för avvecklande av det enkla bolag som föreligger mellan henne, G.W. och I.W.

Från tingsrättens handläggning av ärendet i parternas utevaro den 11 april 2003 antecknades i protokollet såsom saken: Ansökan om förordnande av likvidator; nu fråga om avvisning

Rörande parternas inställning och utveckling av talan antecknades i protokollet bl.a.:

S.W.: Parterna är överens om att ett enkelt bolag föreligger mellan parterna. Likvidationsgrund föreligger i första hand enligt 2 kap. 25 § lagen om handelsbolag och enkla bolag (”HBL”) G.W., som är den som enligt parternas bolagsavtal ombesörjer förvaltningen, åsidosätter sina skyldigheter enligt avtalet. G.W. har inte fullgjort sin redovisningsskyldighet gentemot S.W. Redovisningsskyldigheten följer av parternas avtal och omfattar löpande redovisning av bolagets medel enligt bokföringsmässiga principer och utbetalning av den i bolaget årligen uppkomna vinsten till bolagsmännen. Resultatet skall, i brist på annan reglering därom, fördelas när årsbokslut upprättas enligt 4 kap. 2 § och 2 kap. 8-9 §§ HBL. G.W. förvägrar S.W. insyn i bolagets verksamhet och någon ordnad utbetalning av de medel som tillkommer S.W. sker inte. Eftersom S.W. inte på erforderligt sätt kan deklarera de uppgifter som hon undanhålls så skönstaxeras hon varje år med stora belopp. Varken årsredovisning enligt årsredovisningslagen eller avstämning av bolagets kapitalkonto sker. S.W:s rätt äventyras genom att G.W. åsidosätter redovisningsskyldigheten. I andra hand görs gällande att de ovan nämnda omständigheterna utgör annan viktig grund för bolagets upplösning. Redovisningsskyldigheten framgår ytterst av lagen om sysslomän och ett enkelt bolag där en av tre bolagsmän är förvägrad insyn och utbetalning av vinstmedel kan inte fortsätta drivas med enkel majoritet. I tredje hand gör S.W. gällande att likvidationsgrund föreligger eftersom bolaget sagts upp och mer än sex månader förflutit från uppsägningen. Bolagsavtalet är träffat för obestämd tid och kan därför sägas upp och bolaget skall träda i likvidation sex månader efter det att uppsägning skett. Avtalet har skriftligen sagts upp den 25 juni 1996. Uppsägningen har delgivits motparterna. Domstolarna har tidigare förvägrat S.W. att god man enligt samäganderättslagen utses. Mot bakgrund av den osämja som föreligger mellan parterna kan likvidation inte ske om inte särskild likvidator förordnas. Likvidatorn skall vara väl förtrogen med fastighetsrätt med särskild inriktning på förvaltning och försäljning av hyresfastigheter.

I skrift som inkom till tingsrätten den 16 januari 2003 har G.W. och I.W. bestridit samtliga S.W:s yrkanden och hemställt att tingsrätten skall förelägga S.W. att inom viss tid visa att skiljeförfarande har påkallats vid äventyr att hennes ansökan om likvidator annars kan komma att avvisas eller ogillas. G.W. och I.W. har uppgett i huvudsak följande. Grunden för yrkandet om avvisning är att samtliga de omständigheter som åberopas av S.W. omfattas av samäganderättsavtalet. Enligt den i samäganderättsavtalet intagna skiljeklausulen skall tvist i anledning av avtalet avgöras av skiljemän. Såväl frågan om huruvida brister föreligger i förvaltningen och redovisningen därav, samt frågan om S.W. varit berättigad att säga upp avtalet, skall således avgöras av skiljemän. Vidare bestrids S.W:s första- och andrahandsgrund för talan eftersom förvaltningen av fastigheterna och redovisningen därav omfattas av parternas samäganderättsavtal och förvaltningen och redovisningen sker i enlighet därmed. S.W:s tredjehandsgrund för ansökan bestrids eftersom hon inte varit berättigad att säga upp bolagsavtalet. Deras invändning om avvisning bör, av processekonomiska skäl, prövas före rätten gör en materiell prövning av S.W:s ansökan.

S.W. har i skrift som inkom till tingsrätten den 29 januari 2003 anfört i huvudsak följande. Frågan om utseende av likvidator omfattas inte av parternas avtal eller skiljeklausulen. Ansökan om att utse likvidator är en rätt samtliga bolagsmän har, oavsett om skiljeavtal träffats för tvister kring samäganderättsavtalet. Även om G.W:s förvaltningsuppdrag delvis framgår av samäganderättsavtalet så åsidosätter han sitt uppdrag enligt sysslomannamässiga principer, varför inte skiljeavtalet kan hindra att en likvidator utses. Invändningen om skiljeavtal har inte heller bärighet eftersom avtalet har sagts upp med iakttagande av skälig uppsägningstid. Även om det inte explicit avtalats skall uppsägning med iakttagande av uppsägningstid alltid kunna ske. S.W. har ingenting att invända mot att frågan om skiljeklausulen utgör hinder för sakprövning prövas innan parterna utvecklat sina ståndpunkter i sak.

G.W. och I.W. har i skrift som inkom till tingsrätten den 12 februari 2003 anfört att de vidhåller vad som tidigare anförts med följande tilllägg. Eftersom de bestrider att likvidationsgrund föreligger skall denna fråga, i enlighet med avtalet, avgöras genom skiljemän. Om skiljemännen kommer fram till att grund för likvidation föreligger ankommer det på tingsrätten att pröva frågan om likvidationens genomförande erfordrar att likvidator utses. Det är således inte fråga om att skiljeklausulen i sig skulle förhindra att en lilvidator utses. Ett bolagsavtal som gäller för bestämd tid kan inte sägas upp med skälig uppsägningstid, såvida annan viktig grund för uppsägning inte föreligger. Samäganderättsavtalet gäller i vart fall för syskonen W:s fars, Gu.W:s, livstid. Eftersom tvist råder om de omständigheter som S.W. anfört till stöd för att annan viktig grund för bolagets upplösning föreligger har tvist uppkommit med anledning av samäganderättsavtalet och denna tvist skall hänskjutas för avgörande av skiljemän.

S.W. har i skrift som inkom till tingsrätten den 26 februari 2003 anfört i huvudsak följande. Frågan om utseende av likvidator är en fråga som är separerad från det avtal parterna ingått. Grund för utseende av likvidator föreligger även utanför samäganderättsavtalet varför det således inte är en tvist i anledning av avtalet. Avtalet reglerar inte frågan om utseende av likvidator men detta är en rätt som bolagsman i enkelt bolag har lagstadgad rätt till.

Tingsrätten (rådmannen Joakim Munter) anförde på grundval av vad som antecknats i protokollet och vad handlingarna i övrigt innehåller i slutligt beslut samma dag, den 11 april 2003:

Skäl

Genom samäganderättsavtalet har parterna bl.a. avtalat att G.W. skall förvalta fastigheterna för samtliga delägares räkning. Samäganderättsavtalet innehåller en skiljeklausul med innebörden att tvist som uppkommit i anledning av avtalet skall hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän. G.W. och I.W. har, i enlighet med 4 § 2 st. lagen (1999:116) om skiljeförfarande, framställt invändning om att skiljeavtal rörande de aktuella frågorna har träffats och yrkat att S.W:s talan skall avvisas. Invändningen om skiljeavtal har framställts i rätt tid (jfr NJA 1997 s. 866). Det är ostridigt att det föreligger ett enkelt bolag mellan parterna.

Som grund för likvidation av det enkla bolaget har S.W. i första hand åberopat att G.W. väsentligen åsidosatt sina skyldigheter enligt 2 kap. 25 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag eftersom han inte fullgjort den redovisningsskyldighet som han i egenskap av förvaltare av bolaget har gentemot S.W. I andra hand har S.W. åberopat att det föreligger annan viktig grund för det enkla bolagets upplösning. S.W. har i tredje hand anfört att bolagsavtalet inte längre gäller mellan parterna eftersom hon sagt upp bolagsavtalet med föreskriven uppsägningstid om sex månader. G.W. och I.W. har anfört att avtalet inte rätteligen kan sägas upp med iakttagande av sex månaders uppsägningstid eftersom avtalet är slutet på bestämd tid, i vart fall för Gu.W:s livstid, och att bolagsavtalet därmed alltjämt är gällande mellan parterna.

Beträffande den i målet aktuella skiljeklausulen gör tingsrätten följande bedömning. Skiljeklausulen medför att i princip alla tvister mellan bolagsmännen som rör bolagsavtalet skall avgöras genom skiljedom (se Lindskog, Stefan, Lagen om handelsbolag och enkla bolag - En kommentar, 1:uppl. s. 235). Enligt 1 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande gäller detta emellertid endast för tvister som rör dispositiv rätt. (Jfr Olsson, Bengt och Kvart, Johan, Lagen om skiljeförfarande. En kommentar, 1 uppl. s. 29 ff.) Bestämmelsen i 2 kap. 25 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag är indispositiv, (se Lindskog, Stefan, a.a. s. 696 f.). Frågor som rör bestämmelsen i det sistnämnda lagrummet är således inte av den karaktären att parterna i ett avtal med bindande verkan kan förfoga över dessa frågor genom en skiljeklausul. Dessutom konstaterar tingsrätten att det förvaltaruppdrag som G.W. innehar torde vara att anse som ett sysslomannaavtal. Detta innebär att, i vart fall frågan om det föreligger annan viktig grund för bolagets upplösning, inte rör en sådan tvist mellan bolagsmännen som rör bolagsavtalet och därmed medför att skiljeklausulen blir tillämplig. Mot bakgrund av det ovanstående finner tingsrätten att det inte föreligger skäl för att avvisa S.W:s talan eller utfärda föreläggande med den innebörd som G.W. och I.W. har yrkat.

Slut

Tingsrätten lämnar G.W:s och I.W:s yrkande om avvisning utan bifall.

G.W. och I.W. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle bifalla deras yrkande om att S.W. skall föreläggas att inom viss tid visa att skiljeförfarande har påkallats vid äventyr av att hennes ansökan om att likvidator skall förordnas annars kan komma att avvisas eller ogillas.

Hovrätten (hovrättslagmannen Magnus Göransson samt hovrättsråden Kristina Boutz och Christina Jacobsson, referent) anförde i slutligt beslut den 18 november 2003:

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att frågor som rör tilllämpningen av 2 kap. 25 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och således även prövningen av om förutsättningarna för likvidation är uppfyllda, inte är av sådan karaktär att parterna med bindande verkan kan förfoga över dem genom en skiljeklausul. Hovrätten avslår därför överklagandet.

G.W. och I.W. överklagade och yrkade att HD med undanröjande av domstolarnas beslut skulle förklara att S.W. skall föreläggas att inom viss tid visa att skiljeförfarande påkallats vid äventyr av att hennes ansökan om att likvidator skall förordnas annars kan komma att avvisas eller ogillas. Yrkandet fick enligt HD uppfattas som innefattande ett yrkande om att ansökningen skall avvisas eller ogillas.

S.W. bestred ändring.

Betänkande

Skiljaktig