Ds 2013:32

Genomförande av det ändrade direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

Sammanfattning

I denna promemoria behandlas genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011 om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd.

I promemorian föreslås att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska kunna beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Det föreslås att tiden mellan den dag då ansökan om asyl gjordes och den dag då asyl beviljades ska beaktas vid beräkningen av den vistelsetid som krävs för att beviljas ställning som varaktigt bosatt. Vidare föreslås att det ska införas en bestämmelse som föreskriver till vilket land utvisning ska ske av en person som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som åtnjuter internationellt skydd i en annan EU-stat. Det föreslås också att det ska införas en bestämmelse som föreskriver att Sverige ska återta personer som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige och som utvisas från en annan EU-stat i vilken de har ställning som varaktigt bosatt samt deras familjemedlemmar. Dessutom föreslås att det på förordningsnivå införs bestämmelser om bl.a. anmärkningar om internationellt skydd i EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Det föreslås också att definitionen av tredjelandsmedborgare i utlänningslagen ska utgå.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om utlänningslagen (2005:716)

dels att 1 kap. 3 c § ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 3 c § och 5 kap. 2 a och

16 c §§ ska utgå,

dels att nuvarande 5 kap. 2 a § ska betecknas 5 kap. 2 b §,

nuvarande 5 kap. 16 c § ska betecknas 5 kap. 2 c § och nuvarande 5 a kap. 7 § ska betecknas 5 a kap. 8 §,

dels att den nya 5 kap. 2 c § ska ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 1, 7 och 14 §§, 2 kap. 3 §, 5 kap. 17, 18 och

23 §§, 5 a kap. 1 och 4 §§, 7 kap. 9 §, 13 kap. 9 och 10 §§, 14 kap. 3 och 11 §§ samt 17 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 5 a kap. ska lyda ”Ställning som varaktigt

bosatt i Sverige”,

dels att 5 a kap. 1 a § i stället för dess lydelse enligt

prop. 2012/13:148 ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nuvarande 5 a kap. 7 § ska sät-

tas närmast före 5 a kap. 8 §,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011 om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd (EUT L 132, 19.5.2011, s. 1, Celex 32011L0051).

Författningsförslag Ds 2013:32

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 4 kap. 5 d §,

5 kap. 2 a och 2 d §§, 5 a kap. 7 § och 8 kap. 7 b § samt närmast före 4 kap. 5 d §, 5 kap. 2 a och 2 d §§, 5 a kap. 7 § och 8 kap. 7 b § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 5 kap. 2 b § ska införas en ny rubrik

som ska lyda ”Uppehållstillstånd för utlänningar med ställning som varaktigt bosatt i Sverige”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

2

I denna lag finns föreskrifter om – lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

– villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.),

– visering (3 kap.), – uppehållsrätt (3a kap.), – flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.), – uppehållstillstånd (5 kap.),

– tredjelandsmedborgares

ställning som varaktigt bosatta i Sverige (5 a kap.),

– ställning som varaktigt

bosatt i Sverige (5 a kap.),

– arbetstillstånd (6 kap.), – återkallelse av tillstånd (7 kap.), – avvisning och utvisning (8 kap.), – kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.), – förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.), – hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.), – verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

2 Senaste lydelse 2009:1542.

Ds 2013:32 Författningsförslag

– handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.),

– överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.), – nöjdförklaring (15 kap.), – migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

– skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.), – offentligt biträde (18 kap.), – kostnadsansvar (19 kap.), – bestämmelser om straff m.m. (20 kap.), – tillfälligt skydd (21 kap.), – tribunalvittnen (22 kap.), och – särskilda bemyndiganden (23 kap.).

7 §

3

Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar

– att en utlänning ska avvisas eller utvisas, – att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd ska avslås eller att en utlännings uppehållstillstånd ska återkallas,

– att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller att en utlännings statusförklaring ska återkallas, eller

– att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller att en utlännings statusförklaring ska återkallas,

– att en utlänning inte ska beviljas resedokument.

– att en utlänning inte ska beviljas resedokument, eller

– att en utlännings ansökan om ställning som varaktigt bosatt ska avslås eller att en utlännings ställning som varaktigt bosatt ska återkallas.

3 Senaste lydelse 2009:1542.

Författningsförslag Ds 2013:32

Ett ärende hos Migrationsverket om ny prövning ska beviljas enligt 12 kap. 19 eller 19 a § är ett säkerhetsärende om beslutet om avvisning eller utvisning har fattats i ett säkerhetsärende.

14 §

4

Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska utvisas enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument av en utlänning som är utvisad enligt lagen om särskild utlänningskontroll eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag och befinner sig i Sverige, ska handläggas enligt den lagen.

Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller

ställning som varaktigt bosatt

och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska utvisas enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning

som varaktigt bosatt av en

utlänning som är utvisad enligt lagen om särskild utlänningskontroll eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag och befinner sig i Sverige, ska handläggas enligt den lagen.

4 Senaste lydelse 2009:1542.

Ds 2013:32 Författningsförslag

2 kap.

3 §

5

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha Schengenvisering eller nationell visering, om han eller hon inte har uppehållstillstånd eller har ställning som varaktigt bosatt.

En utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 § får resa in i Sverige även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda.

4 kap.

Återtagande av skyddsbehövande som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar

5 d §

Har en annan EU-stat ålagt en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i den staten och som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige och dennes familjemedlemmar att lämna den staten, ska de återtas till Sverige.

5 Senaste lydelse 2011:705.

Författningsförslag Ds 2013:32

5 kap.

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till skyddsbehövande som återtagits enligt 4 kap. 5 d §

2 a §

Om en flykting eller en alternativt skyddsbehövande som har återtagits enligt 4 kap. 5 d § har getts uppehållstillstånd ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits enligt samma bestämmelse.

Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

16 c §

En

tredjelandsmedborgare

som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat sitt uppehållstillstånd skall ges ett nytt uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till Sverige för att bosätta sig här.

2 c § 6

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat sitt uppehållstillstånd ska

efter anmälan ges ett nytt

uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till Sverige för att bosätta sig här.

6 Senaste lydelse av tidigare 16 c § 2012:322.

Ds 2013:32 Författningsförslag

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige som återtagits enligt 5 a kap. 7 §

2 d §

Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har återtagits enligt 5 a kap. 7 § har getts uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits enligt samma bestämmelse.

Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

17 §

7

Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapitel skall det, utom i fall som avses i 1, 2, 3 eller 4 §, särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet. Vid prövning av uppehållstillstånd enligt

Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapitel ska det, utom i fall som avses i 1, 2, 2 a, 2 d, 3 eller 4 §, särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet. Vid prövning av uppehållstillstånd enligt

7 Senaste lydelse 2006:220.

Författningsförslag Ds 2013:32

3 a § första stycket 1 och andra stycket skall det särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, om uppehållstillstånd skulle beviljas.

3 a § första stycket 1 och andra stycket ska det särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, om uppehållstillstånd skulle beviljas.

Uppehållstillstånd enligt 3 § första stycket 2 eller 3 och 3 a § andra stycket får beviljas endast efter medgivande också av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den föräldern har del i vårdnaden av barnet.

Uppehållstillstånd skall inte beviljas en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, eller hans eller hennes anhöriga, om personen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

Uppehållstillstånd ska inte beviljas en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, eller hans eller hennes anhöriga, om personen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

18 §

8

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller annan skyddsbehövande enligt 1 § eller kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3 eller 4 §,

2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,

3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning med

8 Senaste lydelse 2010:440.

Ds 2013:32 Författningsförslag

familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket,

4. utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,

5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1–3 eller andra stycket har stark anknytning till en person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in ansökan där,

6. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som med stöd av 10 § har beviljats en utlänning i fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket,

7. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a §,

8. utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning,

eller

9.

det annars finns

synnerliga skäl.

8. utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning,

9. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a eller 2 d §, eller

10. det annars finns synner-

liga skäl.

Det som föreskrivs i första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats en visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är undantagen från kravet på visering om han eller hon ansöker om ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare förutsättning är att arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl.

Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt

Författningsförslag Ds 2013:32

beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan i Sverige.

I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt dom eller beslut som har vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i 15 a §, 8 kap. 14 § och 12 kap. 18–20 §§.

23 §

9

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för studier eller besök.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en överenskommelse med främmande stat.

Regeringen får meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd får ges till en tredje-

landsmedborgare med ställning

som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och till anhöriga till en sådan utlänning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för forskning till en tred-

jelandsmedborgare

och till

medföljande familjemedlemmar till en sådan utlänning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som har beviljats uppehållstillstånd för arbete.

Regeringen får meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd får ges till en utlän-

ning som har ställning som var-

aktigt bosatt i en annan EUstat och till anhöriga till en sådan utlänning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för forskning och om

uppehållstillstånd

till

medföljande familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats

uppehållstillstånd för forskning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete.

9 Senaste lydelse 2008:884.

Ds 2013:32 Författningsförslag

5 a kap.

1 §

10

En ansökan från en tredje-

landsmedborgare om ställning

som varaktigt bosatt i Sverige

skall beviljas om sökanden har

vistats i Sverige utan avbrott under minst fem år och under denna tid har haft, och vid tiden för ansökan har,

En ansökan från en utlän-

ning om ställning som varakt-

igt bosatt i Sverige ska beviljas om sökanden har vistats i Sverige utan avbrott under minst fem år och under denna tid har haft, och vid tiden för ansökan har,

1. permanent uppehållstillstånd,

2. ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och uppehållstillstånd i Sverige, eller

3. uppehållstillstånd i Sverige som anhörig till en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Vid beräkningen av vistelsetiden skall tid under vilken sökanden haft uppehållstillstånd syftande till bosättning beaktas.

Vid beräkningen av vistelsetiden skall vistelse i Sverige av tillfälliga skäl eller för studier inte beaktas.

Vistelse utanför Sverige under kortare tid än sex måna-

Vid beräkningen av vistelsetiden ska tid under vilken sökanden haft uppehållstillstånd syftande till bosättning beaktas. Vid beräkningen av

vistelsetiden för en sökande som har flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket, ska även tiden mellan den dag då ansökan om asyl gavs in och den dag då asyl beviljades beaktas.

Vid beräkningen av vistelsetiden ska vistelse i Sverige av tillfälliga skäl eller för studier inte beaktas.

Vistelse utanför Sverige under kortare tid än sex måna-

10 Senaste lydelse 2006:219.

Författningsförslag Ds 2013:32

der i följd och inte mer än tio månader sammanlagt under femårsperioden skall inte anses vara avbrott i vistelsen.

der i följd och inte mer än tio månader sammanlagt under femårsperioden ska inte anses vara avbrott i vistelsen.

Lydelse enligt prop.2012/13:148

Föreslagen lydelse

1 a §

En ansökan från en tredje-

landsmedborgare om ställning

som varaktigt bosatt i Sverige ska bifallas om sökanden har vistats inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier utan avbrott under minst fem år och under denna tid haft EU-blåkort i en eller flera medlemsstater. Av den angivna tiden ska sökanden de senaste två åren räknat från tiden för ansökan ha haft EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 §.

En ansökan från en utlän-

ning om ställning som varak-

tigt bosatt i Sverige ska bifallas om sökanden har vistats inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier utan avbrott under minst fem år och under denna tid haft EUblåkort i en eller flera medlemsstater. Av den angivna tiden ska sökanden de senaste två åren räknat från tiden för ansökan ha haft EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 §.

Vid beräkning av vistelsetiden enligt första stycket första meningen ska vistelse i en annan medlemsstat som understiger arton månader inte beaktas.

Vistelse utanför Europeiska unionens medlemsstaters territorier under kortare tid än tolv månader i följd och inte mer än arton månader sammanlagt ska vid beräkning av vistelsetiden enligt första stycket första meningen inte anses vara avbrott i vistelsen.

Ds 2013:32 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

11

Flyktingar enligt 4 kap. 1 § och andra skyddsbehövande

enligt 4 kap. 2 eller 2 a §§ ska inte beviljas ställning som varaktigt bosatta i Sverige.

Ställning som varaktigt

bosatt i Sverige ska inte beviljas

1. medborgare i en EU-stat, eller

2. övriga skyddsbehövande

enligt 4 kap. 2 a §.

Återtagande av utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och deras familjemedlemmar

7 §

Har en annan EU-stat ålagt en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och dennes familjemedlemmar att lämna den staten, ska de återtas till Sverige.

7 kap.

9 §

12

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemen-

11 Senaste lydelse 2009:1542. 12 Senaste lydelse 2006:219.

Författningsförslag Ds 2013:32

skapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

8 kap.

Utvisning av utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige

7 b §

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har internationellt skydd i en annan EUstat får endast utvisas till den staten.

13 kap.

9 §

13

I ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd eller tredjelandsmed-

borgares ställning som varaktigt

I ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige tillämpas

13 Senaste lydelse 2006:219.

Ds 2013:32 Författningsförslag

bosatt i Sverige tillämpas bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att få del av uppgifter endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.

bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att få del av uppgifter endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.

10 §

14

Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet om det avser

– resedokument, – uppehållstillstånd, – statusförklaring,

– tredjelandsmedborgares

ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

– ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

– avvisning eller utvisning, – återreseförbud, – förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa, – förvar eller uppsikt, eller – kroppsvisitation. Vid beslut i fråga om nationell visering eller arbetstillstånd får skälen som ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och utlänningen omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara medborgare i en EES-stat eller i Schweiz.

14 Senaste lydelse 2012:129.

Författningsförslag Ds 2013:32

14 kap.

3 §

15

Migrationsverkets beslut får överklagas till en migrationsdomstol, om beslutet innebär

– avvisning eller utvisning, – avslag på en ansökan om uppehållstillstånd eller om

tredjelandsmedborgares

ställ-

ning som varaktigt bosatt i Sverige, eller

– återkallelse av ett uppehållstillstånd eller av tredje-

landsmedborgarens

ställning

som varaktigt bosatt i Sverige.

– avslag på en ansökan om uppehållstillstånd eller om ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller

– återkallelse av ett uppehållstillstånd eller av ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om arbetstillstånd eller beslut om återkallelse av arbetstillstånd får överklagas till en migrationsdomstol, om frågan om tillstånd har behandlats i samband med ett beslut om avvisning eller utvisning.

11 §

16

Migrationsverkets beslut i fråga om avvisning, utvisning, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring, resedokument och förvar i ett säkerhetsärende får överklagas av Säkerhetspolisen.

Migrationsverkets beslut i fråga om avvisning, utvisning, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring, resedokument, ställning som var-

aktigt bosatt och förvar i ett

säkerhetsärende får överklagas av Säkerhetspolisen.

15 Senaste lydelse 2011:705. 16 Senaste lydelse 2009:1542.

Ds 2013:32 Författningsförslag

17 kap.

1 §

17

Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om tred-

jelandsmedborgares

ställning

som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt.

Socialnämnden ska lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2013.

17 Senaste lydelse 2006:219.

Författningsförslag Ds 2013:32

1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om särskild utlänningskontroll (1991:572) att 2–2 b, 3 a, 3 b och 5 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

18

Beslut om utvisning enligt denna lag meddelas av Migrationsverket. Frågan om utvisning tas upp på ansökan av Säkerhetspolisen.

Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller Migrationsverket finner anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, ska myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 § och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument, ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt denna lag. Detsamma gäller om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument under handläggningen av ärendet om utvisning.

Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 § och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller

ställning som varaktigt bosatt,

ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt denna lag. Detsamma gäller om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning

som varaktigt bosatt under

handläggningen av ärendet om utvisning.

18 Senaste lydelse 2009:1545.

Ds 2013:32 Författningsförslag

Även en ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring

eller resedokument som görs

av en utlänning som är utvisad enligt 1 § eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag ska handläggas enligt denna lag om utlänningen befinner sig i Sverige.

Även en ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning

som varaktigt bosatt som görs

av en utlänning som är utvisad enligt 1 § eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag ska handläggas enligt denna lag om utlänningen befinner sig i Sverige.

2 a §

19

Migrationsverkets beslut enligt denna lag i fråga om utvisning, uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument får överklagas till regeringen. I övrigt får beslut som meddelas av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag överklagas endast i de fall som anges i denna lag.

Migrationsverkets beslut enligt denna lag i fråga om utvisning, uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument

eller ställning som varaktigt bosatt får överklagas till rege-

ringen. I övrigt får beslut som meddelas av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag överklagas endast i de fall som anges i denna lag.

Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut enligt denna lag, om det kan överklagas och går Säkerhetspolisen emot.

2 b §

20

Har Migrationsverket beslutat att en utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring eller

Har Migrationsverket beslutat att en utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument

19 Senaste lydelse 2009:1545. 20 Senaste lydelse 2009:1545.

Författningsförslag Ds 2013:32

resedokument inte ska utvisas enligt denna lag, ska ett överklagande från utlänningen handläggas enligt utlänningslagen (2005:716), om inte Säkerhetspolisen överklagar Migrationsverkets beslut.

eller ställning som varaktigt bosatt inte ska utvisas enligt

denna lag, ska ett överklagande från utlänningen handläggas enligt utlänningslagen (2005:716), om inte Säkerhetspolisen överklagar Migrationsverkets beslut.

3 a §

21

Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning och utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring

eller resedokument ska rege-

ringen upphäva det överklagade beslutet och överlämna ärendet till Migrationsverket för handläggning.

Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning och utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning

som varaktigt bosatt ska rege-

ringen upphäva det överklagade beslutet och överlämna ärendet till Migrationsverket för handläggning.

3 b §

22

Beslutar regeringen att en utlänning inte ska utvisas enligt denna lag och har utlänningen ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument, får regeringen överlämna ärendet i dessa delar till Migrationsverket för prövning enligt utlänningslagen

Beslutar regeringen att en utlänning inte ska utvisas enligt denna lag och har utlänningen ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning

som varaktigt bosatt får rege-

ringen överlämna ärendet i dessa delar till Migrations-

21 Senaste lydelse 2009:1545. 22 Senaste lydelse 2009:1545.

Ds 2013:32 Författningsförslag

(2005:716). verket för prövning enligt utlänningslagen (2005:716).

5 §

23

I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar:

1 kap. 3 b § om EES-medborgare, 1 kap. 13 § om skyndsam handläggning, 3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare, 4 kap. 1–4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande, 5 kap. 1–1 c, 3–10, 12–16 och 17–19 §§ om uppehållstillstånd,

5 kap. 1–1 c, 2 a–d, 3–10, 12–16 och 17–19 §§ om uppehållstillstånd,

5 a kap. 1–4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt,

8 kap. 7 a § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn,

8 kap. 11 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

8 kap. 17 a § om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till Sverige, om fråga uppkommit om utvisning av en EES-medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem,

9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck, 10 kap. 1, 2, 4, 5–10 §§, 11 § första och andra styckena och 17 § om förvar och uppsikt,

23 Senaste lydelse 2012:130.

Författningsförslag Ds 2013:32

12 kap. 1–5, 13 a och 21–23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning,

13 kap. 1–7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet,

13 kap. 10 § om motivering av beslut, 13 kap. 11 § om tolkersättning, 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys, 16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter, 18 kap. 1 § andra stycket om offentligt biträde för barn, samt 19 kap. 1–4 §§ om kostnadsansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2013.

Ds 2013:32 Författningsförslag

1.3. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1999:1395) att 1 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

24

Utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner från EU-rätten ska, när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare vid studier i Sverige

1. om de har ställning som varaktigt bosatta i Sverige, eller

2. om de har ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat men har uppehållstillstånd i Sverige.

1. om de har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller

2. om de har ställning som varaktigt bosatt i en annan EUstat men har uppehållstillstånd i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter i anslutning till bestämmelserna i första stycket.

I 2 kap. 4 § andra–fjärde styckena och 3 kap. 4 § andra–fjärde styckena finns ytterligare bestämmelser om rätt till studiestöd för utländska medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2013.

24 Senaste lydelse 2010:441.

Författningsförslag Ds 2013:32

1.4. Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsförordningen (2006:97)

dels att nuvarande 8 kap. 10 c–10 f §§ ska betecknas 8 kap.

10 d–10 g §§,

dels att 4 kap. 7 b, 9, 10, 16 a–18, 19 a, 23 och 24 §§ samt

rubrikerna närmast före 4 kap. 9 och 19 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas sex nya paragrafer,

4 kap. 19 b–19 f §§ och 8 kap. 10 c § samt närmast före 8 kap. 10 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

7 b §

25

En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas, om ansökan görs av en utlänning som är tredjelandsmedborgare

med uppehållstillstånd för

forskning beviljat i en annan EU-stat även om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller när den prövas. Detsamma gäller för en ansökan som görs av en utlänning

som är make, sambo eller barn

under 18 år till en sådan tred-

jelandsmedborgare eller barn

En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas, om ansökan görs av en utlänning som har uppehållstillstånd för forskning beviljat i en annan EU-stat även om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller när den prövas. Detsamma gäller för en ansökan som görs av make, sambo eller barn under 18 år till en sådan utlänning eller barn under 18 år till hans eller hennes make eller sambo.

25 Senaste lydelse 2008:294.

Ds 2013:32 Författningsförslag

under 18 år till hans eller hennes make eller sambo.

Uppehållstillstånd för medborgare i Schweiz och för

tredjelandsmedborgare med

ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

Uppehållstillstånd för medborgare i Schweiz och för

utlänningar som har ställning

som varaktigt bosatt i en annan EU-stat

9 §

26

Uppehållstillstånd

skall

beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är medborgare i Schweiz eller tredje-

landsmedborgare med ställning

som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 5 § och 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon

Uppehållstillstånd

ska

beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är medborgare i Schweiz eller har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 5 § och 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon

1. är arbetstagare som har ett anställningsbevis eller egen företagare som genom en handling kan visa att han eller hon är egen företagare,

2. tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling,

3. är egen företagare som har upphört med sin verksamhet om han eller hon

– har uppnått 65 års ålder när han eller hon upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatt i Sverige i tre år, eller

26 Senaste lydelse 2006:262.

Författningsförslag Ds 2013:32

– slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller

– slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av en arbetsskada som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller

– efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan,

4. är egen företagare för vilken tredje punkten inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där inte gäller, om han eller hon får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,

5. är studerande som är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkrar att han eller hon har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller

6. om han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Rätten för en egen företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt tredje punkten påverkas inte, om han eller hon vistas utanför Sverige högst tre månader om året eller om han eller hon lämnar Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands.

Ds 2013:32 Författningsförslag

10 §

27

Uppehållstillstånd skall beviljas för

Uppehållstillstånd ska beviljas för

1. fem år för sådana arbetstagare och egna företagare som avses i 9 § första stycket 1, 3 och 4, om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader får dock uppehållstillstånd beviljas för den tid anställningen varar,

2. den tid som tjänsten utförs i de fall som avses i 9 § första stycket 2,

3. den tid som utbildningen varar i de fall som avses i 9 § första stycket 5, om utbildningen pågår längre än ett år, får dock uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget, eller

4. fem år för medborgare i

Schweiz eller de övriga tredjelandsmedborgare som avses i

9 § första stycket 6.

4. fem år för sådana utlän-

ningar som avses i 9 § första

stycket 6.

Uppehållstillstånden som avses i 9 § första stycket 4 och 6 får omprövas efter de första två årens bosättning. När uppehållstillståndet för en utlänning som avses i 9 § första stycket 1 första gången förnyas får tillståndstiden begränsas om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd. Tillståndstiden får dock inte bli kortare än tolv månader.

16 a §

28

En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) är familjemedlem till en tredje-

landsmedborgare med ställning

som varaktigt bosatt i en annan EU-stat skall beviljas uppehållstillstånd under förutsätt-

En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) är familjemedlem till en utlänning

som har ställning som varaktigt

bosatt i en annan EU-stat ska beviljas uppehållstillstånd under förutsättning att den

27 Senaste lydelse 2006:262. 28 Senaste lydelse 2006:262.

Författningsförslag Ds 2013:32

ning att den tredjelandsmed-

borgare som utlänningen har

anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehållstillstånd skall beviljas i samma omfattning som för den tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat som utlänningen har anknytning till.

varaktigt bosatta som utlän-

ningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehållstillstånd ska beviljas i samma omfattning som för den person

som har ställning som varaktigt

bosatt i en annan EU-stat som utlänningen har anknytning till.

17 §

29

En ansökan om uppehållstillstånd skall kunna bifallas, om ansökan görs av en EESmedborgare, en medborgare i Schweiz eller en tredjelands-

medborgare med ställning som

varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.

Detsamma gäller för ansökan som görs av en sådan medlem av en utlännings familj som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en schweizisk medborgare eller en tredjelandsmedborgare

En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas, om ansökan görs av en EES-medborgare, en medborgare i Schweiz eller en utlänning som

har ställning som varaktigt

bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.

Detsamma gäller för en ansökan som görs av en sådan medlem av en utlännings familj som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en schweizisk medborgare eller en utlänning som har

29 Senaste lydelse 2006:262.

Ds 2013:32 Författningsförslag

med ställning som varaktigt

bosatt i en annan EU-stat.

Vad som sägs i första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som skall intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan.

ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Vad som sägs i första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som ska intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan.

18 §

30

Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som avses i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detsamma gäller tredjelandsmed-

borgare med ställning som var-

aktigt bosatt i en annan EUstat och som beviljats uppehållstillstånd här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap.16 §§utlänningslagen (2005:716).

Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som avses i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detsamma gäller en utlänning som

har ställning som varaktigt

bosatt i en annan EU-stat och som beviljats uppehållstillstånd här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap.16 §§utlänningslagen (2005:716).

30 Senaste lydelse 2007:929.

Författningsförslag Ds 2013:32

Uppehållstillstånd för en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en medborgare i Schweiz eller en

tredjelandsmedborgare med

ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat får återkallas, om anknytningen till medborgaren i Schweiz eller till

tredjelandsmedborgaren

bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.

Uppehållstillstånd för en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en medborgare i Schweiz eller en

utlänning som har ställning

som varaktigt bosatt i en annan EU-stat får återkallas, om anknytningen till medborgaren i Schweiz eller till den varaktigt

bosatta bryts och familjemed-

lemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.

Arbetstagare som avses i 9 § första stycket 1 ska inte få sitt uppehållstillstånd återkallat enbart därför att han eller hon antingen inte längre är anställd på grund av att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller han eller hon är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av Arbetsförmedlingen.

EG- uppehållstillstånd

för

varaktigt bosatta

EU- uppehållstillstånd

för

varaktigt bosatta

19 a §

31

För den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas. Giltighetstiden för EG-uppehållstillståndet skall vara minst fem år.

För en utlänning som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas. Giltighetstiden för EU-uppehållstillståndet ska vara minst fem år.

31 Senaste lydelse 2006:262.

Ds 2013:32 Författningsförslag

19 b §

I ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdas för en utlänning som har flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen (2005:716) , ska följande anmärkning föras in: Internationellt skydd beviljat av Sverige den [datum].

19 c §

Innan Migrationsverket utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en utlänning som har ett sådant tillstånd utfärdat av en annan EU-stat, vilket innehåller en anmärkning om internationellt skydd, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som nämns i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande åtnjuter internationellt skydd. Om utlänningen fortfarande åtnjuter sådant skydd, ska Migrationsverket föra in samma anmärkning i det EU-uppehållstillstånd som Migrationsverket utfärdar.

Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan

Författningsförslag Ds 2013:32

EU-stat, ska Migrationsverket besvara den senast inom en månad.

19 d §

Om Sverige övertar ansvaret för det internationella skyddet av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska Migrationsverket senast inom tre månader ändra anmärkningen om internationellt skydd i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta i enlighet med detta.

19 e §

Om Sverige övertar ansvaret för det internationella skyddet av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, ska Migrationsverket begära hos den stat som utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta att denna ändrar anmärkningen i EUuppehållstillståndet i enlighet med detta.

Om Migrationsverket får en sådan begäran som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket ändra anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta

Ds 2013:32 Författningsförslag

senast inom tre månader.

19 f

Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat beviljas flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen (2005:716) , ska Migrationsverket begära att den staten för in en sådan anmärkning som avses i 19 b § i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta.

Om Migrationsverket får en sådan begäran som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket föra in anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast inom tre månader.

23 §

32

Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte

1. utlänningen är medborgare i Schweiz,

2. utlänningen är en sådan anhörig till en schweizisk medborgare som avses i 16 §,

3. utlänningen har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat,

4. utlänningen är en sådan 4. utlänningen är en sådan

32 Senaste lydelse 2006:262.

Författningsförslag Ds 2013:32

anhörig till en tredjelandsmed-

borgare med ställning som var-

aktigt bosatt i en annan EUstat som avses i 16 a §, eller

anhörig till en utlänning som

har ställning som varaktigt

bosatt i en annan EU-stat som avses i 16 a §, eller

5. det annars finns särskilda skäl.

24 §

33

Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om – en sådan handling som avses i 4 §,

– EG-uppehållstillstånd för

varaktigt bosatta, och

– EU-uppehållstillstånd för

varaktigt bosatta, och

– kravet på försörjningsförmågan enligt 5 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

8 kap.

Utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och internationellt skydd i en annan EUstat

10 c §

Innan Migrationsverket beslutar om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, och som enligt anmärkning i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan EU-stat, ska Migrationsverket

33 Senaste lydelse 2006:262.

Ds 2013:32 Författningsförslag

ställa en förfrågan till den stat som anges i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande åtnjuter internationellt skydd.

Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket svara senast inom en månad.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2013.

Författningsförslag Ds 2013:32

1.5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket att 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

34

Migrationsverket ska

1. vara kontaktmyndighet i frågor som rör databasen för identifiering av fingeravtryck, Eurodac,

2. vara kontaktmyndighet för informationsutbyte om nationella åtgärder på asyl- och invandringsområdet enligt rådets beslut 2006/688/EG av den 5 oktober 2006 om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring,

3. vara kontaktmyndighet för ersättningsanspråk i samband med ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning och utvisning enligt rådets beslut 2004/191/EG av den 23 februari 2004 om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land,

4. vara ansvarig och attesterande myndighet gentemot Europeiska kommissionen i frågor som rör den europeiska flyktingfond som inrättats enligt rådets beslut 2004/904/EG av den 2 december 2004 om inrättande av Europeiska

34 Senaste lydelse 2012:744.

Ds 2013:32 Författningsförslag

flyktingfonden för perioden 2005-2010 samt rådets beslut 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008-2013,

5. vara ansvarig och attesterande myndighet gentemot Europeiska kommissionen i frågor som rör den europeiska återvändandefond som inrättats enligt rådets beslut 575/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska återvändandefonden för perioden 2008-2013,

6. vara kontaktmyndighet i frågor som rör massflyktssituationer enligt 21 kap. utlänningslagen (2005:716),

7. vara kontaktmyndighet för informationsutbyte om varaktigt

bosatta

tredjelandsmedborgare

enligt

5 a kap. utlänningslagen

(2005:716),

7. vara kontaktmyndighet för informationsutbyte om

utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt enligt

5 a kap. utlänningslagen,

8. vara kontaktpunkt i det europeiska migrationsnätverk som inrättats enligt rådets beslut 2008/381/EG av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk och i den egenskapen fullgöra de uppgifter som enligt beslutet ska fullgöras av en kontaktpunkt,

9. vara kontaktmyndighet för informationsutbyte avseende rådets direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet,

10. vara registeransvarig och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av personuppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS) enligt artikel 41.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen),

Författningsförslag Ds 2013:32

11. föra register enligt artikel 34 i VIS-förordningen över all behandling av personuppgifter i VIS och över de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter i VIS,

12. vara den myndighet som ger övriga behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS enligt artikel 28.2 i VISförordningen, och

13. vara den nationella kontaktpunkt som ansvarar för kontakterna med Europeiska stödkontoret för asylfrågor enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2013.

2. Ärendet

Europaparlamentet och rådet antog den 11 maj 2011 direktivet 2011/51/EU om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd (ändringsdirektivet)

35

. Direktivet, som trädde i kraft den 20 maj 2011, skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 maj 2013. Det ursprungliga direktivet, rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (direktivet om varaktigt bosatta)

36

, bifogas som bilaga 1. Ändringsdirektivet

bifogas som bilaga 2.

I promemorian föreslås de bestämmelser som bedöms nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt. Härutöver föreslås bl.a. vissa ändringar i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

I promemorian förslås också en ändring av den i prop. 2012/13:148 (Genomförande av blåkortsdirektivet) föreslagna 5 a kap. 1 a § utlänningslagen (2005:716), UtlL. Författningsförslaget i denna promemoria utgår från den lydelse av paragrafen som föreslås i prop. 2012/13:148, men som ännu inte är gällande rätt. I övrigt utgår författningsförslagen i denna promemoria från nu gällande lydelser av utlänningslagen, utlänningsförordningen och lagen om särskild utlänningskontroll.

35 EUT L 132, 19.5.2011, s. 1 (Celex 32011L0051). 36 EUT L 16, 23.1.2004, s. 44 (Celex nr 32003L0109).

3. Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

3.1. Direktivet om varaktigt bosatta

Europeiska unionens råd antog den 25 november 2003 direktivet om varaktigt bosatta. Enligt direktivet ska en tredjelandsmedborgare

37

, som stadigvarande bott i en av EU:s medlemsstater i

fem år, efter ansökan kunna erhålla en särskild status – ställning som varaktigt bosatt – i det landet. Den som beviljats denna ställning ska tillerkännas vissa särskilda rättigheter som liknar dem som tillkommer unionsmedborgare. I direktivet fastställs villkoren för en medlemsstats beviljande och återkallande av ställning som varaktigt bosatt samt de rättigheter som är förbundna med denna ställning. Medlemsstaterna ska till en varaktigt bosatt utfärda ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som ska gälla i minst fem år. Personer med ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat ska under vissa villkor ha rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat och få uppehållstillstånd där. Om varaktigt bosatta utövar sådan rätt till bosättning ska deras anhöriga som ingår i kärnfamiljen också ha rätt att bosätta sig i den andra medlemsstaten, under förutsättning att familjen redan

37 Person som inte är unionsmedborgare enligt artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning Ds 2013:32

var bildad i den första medlemsstaten. Efter ansökan ska den andra medlemsstaten bevilja ställning som varaktigt bosatt i den staten om förutsättningarna för att bevilja en sådan ställning är uppfyllda. Om den andra medlemsstaten beviljar ställning som varaktigt bosatt i den staten ska ställningen som varaktigt bosatt i den första staten återkallas.

Direktivet om varaktigt bosatta ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium. Det ska dock inte tillämpas på vissa grupper av tredjelandsmedborgare, bl.a. sådana som är flyktingar eller har ansökt om flyktingstatus men ännu inte fått slutligt besked, sådana som har rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av alternativa skyddsformer i enlighet med internationella åtaganden, nationell lagstiftning eller praxis i medlemsstaterna eller som har ansökt om rätt till bosättning på den grunden och väntar på ett beslut om sin ställning.

I artikel 12 i direktivet finns bestämmelser om skydd mot utvisning av varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Medlemsstaterna får fatta beslut om utvisning av en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare endast om han eller hon utgör ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet. Ett sådant beslut får inte grundas på ekonomiska överväganden. Innan beslut om utvisning av en varaktigt bosatt fattas ska medlemsstaterna beakta hur länge bosättningen i medlemsstaten har varat, den berörda personens ålder, följderna för vederbörande och dennes familjemedlemmar samt banden med bosättningslandet eller avsaknaden av band med ursprungslandet.

En medlemsstat får enligt artikel 22 i direktivet vägra förnya eller återkalla uppehållstillståndet för en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat samt, i enlighet med förfarandena i den nationella lagstiftningen inklusive förfaranden för utvisning, ålägga personer med ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat och deras familjemedlemmar att lämna dess territorium i vissa angivna fall. Om en medlemsstat vidtar någon av dessa åtgärder ska den medlemsstat som beviljat ställning som varaktigt bosatt omedel-

Ds 2013:32 Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

bart och utan formaliteter återta den varaktigt bosatte och dennes familjemedlemmar. I punkten 3 i artikeln finns en fakultativ bestämmelse om att en medlemsstat, oavsett skyldigheten till återtagande, får fatta beslut om att från unionens territorium utvisa en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat. Detta får ske i enlighet med artikel 12 och garantierna i den artikeln, på grund av allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Enligt artikel 25.1 ska medlemsstaterna upprätta kontaktpunkter med ansvar för att ta emot och överföra den information som anges i artiklarna 19.2, 22.2 och 23.1.

3.2. Genomförandet i svensk rätt

Inledning

Genomförandet av direktivet om varaktigt bosatta innebar att en ny rättsfigur, varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare

38

,

introducerades i svensk rätt. I utlänningslagen (2005:716), UtlL, infördes ett nytt kapitel, kap. 5 a, som bl.a. reglerar villkoren för erhållande av ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Vidare infördes bestämmelser i utlänningsförordningen (2006:97), UtlF, rörande bl.a. beviljande av uppehållstillstånd i Sverige för tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och anhöriga till sådana personer. I 8 kap. 10 a och 10 b §§ UtlF infördes bestämmelser om handläggning av ärenden som rör varaktigt bosatta. Migrationsverket ska enligt 8 kap. 14 § UtlF vara nationell kontaktpunkt i ärenden som rör varaktigt bosatta.

38 Enligt definitionen i 1 kap. 3 c § UtlL avses med tredjelandsmedborgare i denna lag en utlänning som inte är medborgare i en EU-stat, i en annan EES-stat eller i Schweiz.

Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning Ds 2013:32

Ställning som varaktigt bosatt i Sverige

En tredjelandsmedborgare ska enligt 5 a kap. 1 § första stycket UtlL beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige om han eller hon har vistats i Sverige utan avbrott under minst fem år och under denna tid har haft och vid tiden för ansökan har

1. permanent uppehållstillstånd, 2. ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och uppehållstillstånd i Sverige, eller

3. uppehållstillstånd i Sverige som anhörig till en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Vid beräkningen av vistelsetiden ska enligt 5 a kap. 1 § andra och tredje styckena UtlL tid under vilken sökanden haft uppehållstillstånd syftande till bosättning beaktas, däremot inte vistelse i Sverige av tillfälliga skäl eller för studier. Vistelse utanför Sverige under kortare tid än sex månader i följd och inte mer än tio månader sammanlagt under femårsperioden ska enligt 5 a kap. 1 § fjärde stycket UtlL inte anses vara avbrott i vistelsen.

För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska sökanden enligt 5 a kap. 2 § första stycket UtlL fullt ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda. Ställning som varaktigt bosatt får enligt 5 a kap. 3 § UtlL inte beviljas en person som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Enligt 5 a kap. 4 § UtlL ska flyktingar enligt 4 kap. 1 § och andra skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § inte beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

För den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas enligt 4 kap. 19 a § UtlF. Giltighetstiden för EG-uppehållstillståndet ska vara minst fem år.

Ställning som varaktigt bosatt och permanent uppehållstillstånd är två olika tillstånd som existerar parallellt (jfr prop. 2005/06:77, s. 158). En tredjelandsmedborgare som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska utöver ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta även ha ett permanent uppehållstillstånd. De tredjelandsmedborgare som beviljas ställning

Ds 2013:32 Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

som varaktigt bosatt enligt 5 a kap. 1 § första stycket 1 UtlL har redan permanent uppehållstillstånd i Sverige. Tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EUstat och anhöriga till sådana personer har under sin vistelse i Sverige tidsbegränsade uppehållstillstånd. När de uppfyller förutsättningarna i 5 a kap. 1 § första stycket 2 respektive 3 UtlL och efter ansökan beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska de ges permanent uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 2 a §. Enligt 5 kap. 16 c § UtlL ska en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat sitt uppehållstillstånd, ges ett nytt uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till Sverige för att bosätta sig här.

I 5 a kap. 5 § UtlL anges förutsättningarna för att återkalla ställning som varaktigt bosatt. Återkallelse ska ske om den som beviljats sådan ställning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få ställningen, utvisas, utgör ett hot mot allmän ordning, har vistats utanför EU:s medlemsstaters territorier under tolv månader i följd, har vistats utanför Sveriges territorium under sex år i följd eller får ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Enligt 5 a kap. 6 § UtlL ska den som förlorat sin ställning som varaktigt bosatt i Sverige på grund av vistelse utanför Sveriges respektive EU:s medlemsstaters territorier återfå denna efter ansökan, oavsett kravet på vistelsetid enligt 5 a kap. 1 § UtlL, om han eller hon har beviljats ett permanent uppehållstillstånd eller ett uppehållstillstånd syftande till bosättning enligt 5 kap., försörjningskravet i 5 a kap. 2 § UtlL är uppfyllt, och det inte föreligger hinder enligt 5 a kap. 3 § UtlL.

En tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt är enligt 2 kap. 3 § UtlL undantagen från kravet att ha Schengenvisering eller nationell visering för att resa in i eller vistas i Sverige. Enligt 2 kap. 4 § UtlL får den som har ställning som varaktigt bosatt, under förutsättning att han eller hon har pass, resa in i Sverige.

Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning Ds 2013:32

Tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras anhöriga

I 4 kap. UtlF finns bestämmelser om uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Enligt 4 kap. 9 § UtlF ska uppehållstillstånd beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 5 § och 2 kap. 8 § första stycket UtlL är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. En ytterligare förutsättning är att han eller hon uppfyller något av de villkor som anges i paragrafens första stycke, t.ex. att han eller hon är arbetstagare med ett anställningsbevis eller egen företagare som kan visa detta genom en handling. I 4 kap. 10 § UtlF anges för hur lång tid sådana uppehållstillstånd ska beviljas. Familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska enligt 4 kap. 16 a § UtlF beviljas uppehållstillstånd under förutsättning att den varaktigt bosatte som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 4 kap. 9 § första stycket UtlF. Med familjemedlemmar avses 1. make eller sambo till tredjelandsmedborgaren med ställning som varaktigt bosatt, 2. släkting i rakt nedstigande led till tredjelandsmedborgaren med ställning som varaktigt bosatt eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, och 3. släkting i rakt uppstigande led till tredjelandsmedborgaren med ställning som varaktigt bosatt eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning (4 kap. 16 a § UtlF och 3 a kap. 2 § UtlF). Uppehållstillstånd för familjemedlemmar ska beviljas i samma omfattning som för den varaktigt bosatte.

Enligt 5 kap. 17 § tredje stycket UtlL ska uppehållstillstånd inte beviljas en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, eller hans eller hennes anhöriga, om personen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

Ds 2013:32 Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

Utöver bestämmelserna om återkallelse av uppehållstillstånd i 7 kap. 1–6 §§ UtlL får enligt 4 kap. 18 § första stycket UtlF ett sådant uppehållstillstånd som meddelats en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat återkallas om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Vidare får enligt andra stycket i samma paragraf ett uppehållstillstånd som beviljats en familjemedlem till en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat återkallas, om anknytningen till den varaktigt bosatte bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat är enligt 5 kap. 1 § första stycket UtlF undantagen från kravet på arbetstillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett medborgarskap, make eller sambo till en sådan utlänning samt deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning.

4. Internationellt skydd

4.1. Genèvekonventionen och Europeiska överenskommelsen om överförande av ansvar för flyktingar

De grundläggande internationella bestämmelserna om flyktingskap finns i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen). I konventionen anges bl.a. kriterier för när en person ska betraktas som flykting. Tillämpningsområdet för Genèvekonventionen utvidgades genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning från den 31 januari 1967 (New York-protokollet) på så sätt att de begränsningar som konventionen gav möjlighet att göra, både en geografisk begränsning och en tidsmässig sådan, togs bort. Sverige har tillträtt såväl Genèvekonventionen som New Yorkprotokollet.

Med flykting avses i artikel 1 A 2 i Genèvekonventionen den som ”…i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort,

Internationellt skydd Ds 2013:32

samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit.”

Artikel 1 A 2 ska läsas tillsammans med artiklarna 1 C-F som anger i vilka fall en person är utesluten från flyktingskap (1 D-F) och när flyktingskap enligt konventionen upphör (1 C).

Genèvekonventionen innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om att konventionsstaterna är skyldiga att ta emot flyktingar, men däremot innehåller artikel 33 en bestämmelse om förbud mot avvisning eller utvisning av en flykting till gränsen mot ett område där han eller hon riskerar politisk förföljelse (principen om non-refoulement). Enligt artikel 33.2 kan dock förbudet inte åberopas av ”flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att han genom lagakraftägande dom har dömts för synnerligen grovt brott, utgör en samhällsfara i sagda land”.

Enligt artikel 28 i konventionen ska den stat där en flykting lovligen vistas utfärda resedokument för denne såvida inte tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen talar emot det. Resedokumentet gäller som pass och innebär också en skyldighet för den utfärdande staten att tillåta innehavaren att resa tillbaka in i landet. I bilagan till konventionen anges i paragraf 6 att förnyelse eller förlängning av ett resedokument ankommer på den stat som utfärdat det, så länge som innehavaren lagligen vistas på dess territorium och inte har lagligen bosatt sig på annat territorium. När en flykting lagligen har bosatt sig på en annan konventionsstats territorium är det enligt paragraf 11 i bilagan till konventionen denna stats myndigheter som bär ansvaret för att utfärda ett nytt resedokument enligt konventionens artikel 28.

Sverige har tillträtt Europeiska överenskommelsen om överförande av ansvar för flyktingar av den 16 oktober 1980 (SÖ 1980:47). Överenskommelsen reglerar övergången till bosättningslandet av ansvaret för förnyande eller förlängning av resedokument enligt artikel 28 i Genèvekonventionen. Ansvaret

Ds 2013:32 Internationellt skydd

övergår när flyktingen får ett tidsobegränsat uppehållstillstånd eller har fått bo i landet i minst två år.

4.2. Skyddsgrundsdirektivet

Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)39, vilket trädde i kraft den 20 oktober 2004.40 Syftet med direktivet är att införa miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd och innehållet i det beviljade skyddet. I a

rtikel 2 finns

definitioner av olika begrepp i direktivet.

Med internationellt skydd avses flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande.

Med flykting avses en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, eller en statslös person som av samma skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit och som inte omfattas av undantagsbestämmelserna i direktivets artikel 12. Enligt arti-

39 EUT L 304, 30.9.2004, s. 12 (Celex 32004L0083), efter ompublicering EUT L 204, 5 8 2005, s. 24, rättad Celex 32004L0083R(02). 40 Den 13 december 2011 antog Europaparlamentet och rådet direktivet 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning), EUT L 337, 20.12.2011, s. 9 (Celex 32011L0095). Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 december 2013.

Internationellt skydd Ds 2013:32

kel 12.1 kan en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte anses som flykting om

a) han eller hon omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen om skydd eller bistånd från andra organ eller kontor inom Förenta nationerna än FN:s flyktingkommissariat; om sådant skydd eller bistånd av något skäl har upphört, utan att de berörda personernas ställning har fastställts slutgiltigt i enlighet med de relevanta resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling, ska dessa personer automatiskt komma i åtnjutande av förmånerna i direktivet, eller

b) han eller hon av de behöriga myndigheterna i bosättningslandet tillerkänns samma rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskap i det landet eller rättigheter och skyldigheter som motsvarar dessa.

En tredjelandsmedborgare eller en statslös person kan enligt artikel 12.2 inte heller anses som flykting om det finns synnerliga skäl för att anta att

a) han eller hon har förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,

b) han eller hon har förövat ett grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan vederbörande fick tillträde till det landet som flykting, vilket innebär den tidpunkt då uppehållstillstånd utfärdades på grundval av beviljad flyktingstatus; särskilt grymma handlingar, även om de begåtts i förment politiskt syfte, får betecknas som allvarliga icke-politiska brott, eller

c) han eller hon har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga.

Vad som sägs i artikel 12.2 gäller även personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns.

Med flyktingstatus avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som flykting.

Ds 2013:32 Internationellt skydd

Med person som uppfyller kraven för att betecknas som

alternativt skyddsbehövande avses en tredjelandsmedborgare eller

statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 (med vilket avses a) dödsstraff eller avrättning, b) tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet, eller c) allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt)och som inte omfattas av undantagen i artikel 17.1 och 17.2 och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av det landets skydd. Enligt artikel 17.1 och 17.2 gäller att en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande om det finns synnerliga skäl för att anse att

a) han eller hon har förövat ett brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,

b) han eller hon har förövat ett allvarligt brott,

c) han eller hon har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga, eller

d) han eller hon utgör en fara för samhället eller säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig.

Detta gäller även personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns.

Med status som alternativt skyddsbehövande avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande.

Internationellt skydd Ds 2013:32

Internationellt skydd innebär bl.a. ett skydd mot avvisning. Enligt artikel 21. 1 i skyddsgrundsdirektivet ska medlemsstaterna i enlighet med sina internationella förpliktelser respektera principen om non-refoulement. Om det inte är förbjudet enligt dessa internationella förpliktelser får medlemsstaterna enligt artikel 21.2 avvisa en flykting, vare sig denne formellt erkänts eller inte, om det finns skälig anledning att anta att vederbörande utgör en fara för säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig, eller vederbörande utgör en samhällsfara i medlemsstaten i fråga med hänsyn till att han eller hon genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott. Internationellt skydd innebär vidare en rätt till uppehållstillstånd. Så snart det är möjligt efter det att flyktingstatus har beviljats ska medlemsstaterna enligt artikel 24.1 i direktivet, till de personer som innehar sådan status utfärda ett uppehållstillstånd som ska gälla i minst tre år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat. Enligt artikel 24.2 ska medlemsstaterna, så snart det är möjligt efter det att status som alternativt skyddsbehövande har beviljats, till de personer som innehar sådan status utfärda ett uppehållstillstånd som ska gälla i minst ett år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat.

Flyktingskap ska upphöra under förutsättningar som anges i artikel 11 och i artikel 16 anges när en person ska anses upphöra att uppfylla kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande. I artikel 14 respektive artikel 19 anges när flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas, upphävas eller inte förnyas. Enligt artikel 14.3 ska medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller statslös persons flyktingstatus om de berörda medlemsstaterna efter beviljandet av flyktingstatus fastställer att vederbörande a) inte skulle ha getts eller inte kan ges flyktingstatus i enlighet med artikel 12, b) har förvrängt eller utelämnat fakta, inklusive användning av falska handlingar, och detta varit avgörande för beviljandet av flyktingstatus. Enligt

Ds 2013:32 Internationellt skydd

artikel 19.3 ska medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller statslös persons status som alternativt skyddsbehövande om a) han eller hon efter beviljandet av status som alternativt skyddsbehövande inte borde ha erhållit eller inte längre uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande i enlighet med artikel 17.1 och 17.2, b) han eller hon har förvrängt eller utelämnat fakta, inklusive användning av falska handlingar, och detta varit avgörande för beviljandet av status som alternativt skyddsbehövande.

Enligt artikel 25 ska medlemsstaterna till personer som innehar flyktingstatus utfärda resedokument, i den form som anges i bilagan till Genèvekonventionen, för resor utanför deras territorier, om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat.

4.3. Skyddsbehövande i svensk rätt

De centrala bestämmelserna om flyktingar och andra skyddsbehövande finns i 4 kap. UtlL.

I 4 kap. 1 § UtlL definieras begreppet flykting. Definitionen motsvarar i princip den som återfinns i artikel 1 A 2 i Genèvekonventionen, reviderad genom New York-protokollet, och i skyddsgrundsdirektivet.

I 4 kap. 2 § UtlL anges förutsättningarna för att en utlänning ska anses som alternativt skyddsbehövande. Bestämmelserna motsvarar definitionen i skyddsgrundsdirektivet.

Med asyl avses i utlänningslagen ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting eller alternativt skyddsbehövande (1 kap. 3 § UtlL).

Skyddsgrundsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv och Sverige har valt att vid sidan av direktivets två kategorier av skyddsbehövande ha ytterligare en kategori, övriga skyddsbehövande. I 4 kap. 2 a § UtlL anges vad som avses med övrig skyddsbehövande. Definitionen infördes i samband med genomförandet i svensk rätt av skyddsgrundsdirektivet men har sitt ursprung i äldre

Internationellt skydd Ds 2013:32

bestämmelser. Enligt definitionen avses med övrig skyddsbehövande en utlänning som i andra fall än som avses i 4 kap. 1 och 2 §§ befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon 1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. Första punkten gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda. Definitionen av övrig skyddsbehövande gäller även en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

I 4 kap. 2 b och 2 c §§ UtlL anges att en utlänning under vissa förutsättningar är utesluten från att anses som flykting eller annan skyddsbehövande. Förutsättningarna för att en utlänning ska upphöra att vara flykting eller annan skyddsbehövande anges i 4 kap. 5 och 5 a §§ UtlL.

Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har enligt 5 kap. 1 § UtlL som huvudregel rätt till uppehållstillstånd och beviljas i regel ett permanent sådant.

Av 4 kap. 4 § UtlL framgår att det för en flykting eller statslös får utfärdas en särskild passhandling för resor utanför Sverige (resedokument). I 2 kap. 7 § UtlF anges att ett resedokument ska utfärdas bl.a. i de fall som anges i Genèvekonventionen. Ett resedokument ska enligt 2 kap. 8 § UtlF utfärdas för viss tid och Migrationsverket får besluta om förlängning av giltighetstiden. Resedokument utfärdas normalt för en tid av två år och med en utfästelse att under samma tid på begäran av annan stat återta utlänningen. I överensstämmelse med paragraf 6 i bilagan till Genèvekonventionen har Migrationsverket i praxis ansetts ha kvar skyldigheten att förlänga eller förnya ett resedokument så länge flyktingen inte har bosatt sig i ett annat land. Vidare gäller i praxis att den flyktingskapsbedömning som en annan stat har

Ds 2013:32 Internationellt skydd

gjort, exempelvis genom att utfärda ett resedokument enligt konventionen, normalt godtas av Sverige vid prövningen av en ansökan om ett nytt resedokument sedan utlänningen har bosatt sig här. En sådan ordning rekommenderas också i Förenta nationernas flyktingkommissariats (UNHCR:s) exekutivkommittés konklusion nr 12 från år 1978.

5. Direktivet om varaktigt bosatta efter ändringarna

5.1. Syftet med ändringsdirektivet

Ändringsdirektivet antogs den 11 maj 2011 av Europaparlamentet och rådet. Det trädde i kraft den 20 maj 2011 och skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 maj 2013.

I skälen till direktivet anges att personer som har beviljats internationellt skydd bör ha möjlighet att förvärva ställning som varaktigt bosatt i den medlemsstat som beviljat dem internationellt skydd på samma villkor som andra tredjelandsmedborgare. Möjligheten att erhålla ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat efter en viss tid anges vara en viktig förutsättning för att personer som beviljats internationellt skydd ska kunna integrera sig till fullo i den medlemsstat där de är bosatta. Vidare anges att ställning som varaktigt bosatt är en viktig faktor för personer som beviljats internationellt skydd när det gäller att främja ekonomisk och social sammanhållning, vilket är ett grundläggande mål för EU.

För att säkerställa att principen om non-refoulement upprätthålls när en varaktigt bosatt som har beviljats internationellt skydd bosätter sig i en annan medlemsstat måste andra medlemsstater än den som beviljat internationellt skydd få vetskap om att den varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd. Bestämmelser om detta finns i ändringsdirektivet. Frågan om

Direktivet om varaktigt bosatta efter ändringarna Ds 2013:32

överförande av ansvaret för att skydda personer som beviljats internationellt skydd faller dock utanför ändringsdirektivets tillämpningsområde.

5.2. Förändringarna i direktivet om varaktigt bosatta

5.2.1. Personkretsen m.m.

Efter ikraftträdandet av ändringsdirektivet är direktivet om varaktigt bosatta tillämpligt även på personer som har beviljats internationellt skydd. Med internationellt skydd avses enligt den nya lydelsen av artikel 2 f) internationellt skydd enligt definitionen i artikel 2 a i skyddsgrundsdirektivet. Från tillämpningen av direktivet undantas fortfarande tredjelandsmedborgare som har beviljats rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av någon annan form av skydd än internationellt skydd eller som har ansökt om rätt till bosättning på den grunden och väntar på ett beslut om sin ställning samt sådana tredjelandsmedborgare som har ansökt om internationellt skydd men ännu inte fått slutligt besked (artikel 3.2 c) och d)).

Medlemsstaterna ska inte bevilja ställning som varaktigt bosatt på grundval av internationellt skydd om skyddet har återkallats, upphävts eller inte förnyats i enlighet med artiklarna 14.3 och 19.3 i skyddsgrundsdirektivet

41

(artikel 4.1a). Vidare får

medlemsstaterna upphäva ställning som varaktigt bosatt som erhållits på grundval av internationellt skydd, om det internationella skyddet har återkallats, upphävts eller inte förnyats i enlighet med artiklarna 14.3 och 19.3 i skyddsgrundsdirektivet (artikel 9.3a).

För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i en medlemsstat ska tredjelandsmedborgaren ha varit lagligen och oavbrutet bosatt inom det landets territorium i fem år omedelbart före

41 Se ovan under 4.2.

Ds 2013:32 Direktivet om varaktigt bosatta efter ändringarna

inlämnandet av ansökan. Vid beräkningen av vistelsetiden ska, när det gäller personer som beviljats internationellt skydd, beaktas minst halva tidsperioden mellan den dag då ansökan om internationellt skydd gavs in och den dag då uppehållstillstånd beviljades med anledning av denna ansökan eller hela denna period om den överstiger 18 månader (artikel 4.2).

5.2.2. Anmärkningar om internationellt skydd i EUuppehållstillstånd för varaktigt bosatta

Enligt artikel 8.3 i direktivet för varaktigt bosatta ska EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas i enlighet med reglerna och standardmodellen i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland

42

. Av bilagan till förordningen framgår att handlingen ska omfatta bl.a. en rubrik ”Anmärkningar”, under vilken medlemsstaterna får lägga till sådana detaljuppgifter och anmärkningar för användning inom landet som är nödvändiga med hänsyn till de nationella bestämmelserna om medborgare i tredje land, i synnerhet upplysningar om arbetstillstånd. Genom ändringsdirektivet införs i artikel 8 i direktivet om varaktigt bosatta bestämmelser om anmärkningar om internationellt skydd i EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. En medlemsstat som utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en tredjelandsmedborgare som den beviljat internationellt skydd ska föra in anmärkningen ”Internationellt skydd beviljat av [namnet på medlemsstaten] den [datum]” under rubriken ”Anmärkningar” i EU-uppehållstillståndet (artikel 8.4).

42 EGT L 157 15.6.2002, s. 1 (Celex 32002R1030) (ändrad genom Rådets förordning (EG) nr 380/2008 av den 18 april 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland, EUT L 115, 29.4.2008, s. 1, Celex 32008R0380).

Direktivet om varaktigt bosatta efter ändringarna Ds 2013:32

Om en andra medlemsstat utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en tredjelandsmedborgare som redan har ett sådant tillstånd, och tillståndet innehåller en anmärkning om att internationellt skydd beviljats, ska den andra medlemsstaten föra in samma anmärkning i det EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som den staten utfärdar (artikel 8.5). Innan den andra medlemsstaten för in denna anmärkning ska den göra en framställning till den medlemsstat som nämns i anmärkningen för att få uppgift om huruvida den varaktigt bosatte fortfarande åtnjuter internationellt skydd. Den medlemsstat som nämns i anmärkningen ska svara senast en månad efter mottagandet av framställningen. Om det internationella skyddet har återkallats genom ett slutligt beslut ska den andra medlemsstaten inte föra in anmärkningen i det EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som den staten utfärdar.

Om ansvaret för den varaktigt bosattas internationella skydd överförs till den andra medlemsstaten i enlighet med relevanta internationella instrument eller nationell lagstiftning, efter att denna stat utfärdat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, ska denna medlemsstat senast tre månader efter överförandet av ansvaret ändra anmärkningen om internationellt skydd i EU-uppehållstillståndet i enlighet med detta (artikel 8.6).

Om ansvaret för en varaktigt bosatts internationella skydd i enlighet med relevanta internationella instrument eller nationell lagstiftning överförs till en andra medlemsstat innan den medlemsstaten utfärdat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, ska den andra medlemsstaten be den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet att ändra anmärkningen i EU-uppehållstillståndet enlighet med detta (artikel 19a.1).

Om en varaktigt bosatt beviljas internationellt skydd i en andra medlemsstat innan den medlemsstaten utfärdat ett sådant EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som avses i artikel 8.5, ska den medlemsstaten be den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet att ändra detta genom att föra in en sådan anmärkning som avses i artikel 8.4 (artikel 19a.2).

Ds 2013:32 Direktivet om varaktigt bosatta efter ändringarna

Vid framställningar enligt artikel 19a.1 och 19a.2 ska den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta utfärda det ändrade EU-uppehållstillståndet senast tre månader efter mottagandet av framställningen från den andra medlemsstaten (artikel 19a.3).

5.2.3. Skydd mot utvisning och återtagandeskyldighet

En medlemsstat som beslutar att utvisa en varaktigt bosatt vars EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta innehåller en anmärkning om att internationellt skydd beviljats, ska göra en framställning till den medlemsstat som nämns i anmärkningen för att kontrollera om personen i fråga fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstaten. Den medlemsstat som nämns i anmärkningen ska svara senast en månad efter det att den har mottagit framställningen(artikel 12.3a).

Om den varaktigt bosatte fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstat som nämns i anmärkningen, ska den personen utvisas till den staten, som då har en skyldighet att omedelbart och utan formaliteter återta den personen samt dennes familjemedlemmar (artikel 12.3b). Den medlemsstat som beslutat att utvisa en varaktigt bosatt behåller dock rätten att, i överensstämmelse med sina internationella förpliktelser, utvisa den varaktigt bosatta till ett annat land än den medlemsstat som beviljat internationellt skydd, om den berörda personen uppfyller villkoren i artikel 21.2 i skyddsgrundsdirektivet

43

(arti-

kel 12.3c).

Bestämmelsen i artikel 22 att en medlemsstat får fatta beslut om att utvisa en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat från unionens territorium ska inte tillämpas på tredjelandsmedborgare vars EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta innehåller en anmärkning om internationellt skydd, såvida inte det internationella skyddet har

43 Se ovan under 4.2.

Direktivet om varaktigt bosatta efter ändringarna Ds 2013:32

återkallats eller personen i fråga tillhör någon av de kategorier som beskrivs i artikel 21.2 i skyddsgrundsdirektivet (artikel 22.3a).

5.2.4. Nationell kontaktpunkt

Medlemsstaterna ska enligt artikel 25.1 upprätta kontaktpunkter med ansvar för att ta emot och överföra den information och dokumentation som avses i artiklarna 8, 12, 19, 19 a, 22 och 23.

6. Överväganden och förslag

6.1. Ställning som varaktigt bosatt i Sverige

6.1.1. Personkretsen

Förslag: Definitionen av tredjelandsmedborgare i utlän-

ningslagen ska utgå.

Det ska i lagen förtydligas att en medborgare i en EU-stat inte ska beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

Flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska kunna beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Övriga skyddsbehövande ska inte beviljas sådan ställning.

Skälen för förslaget

Tredjelandsmedborgare

Direktivet om varaktigt bosatta ska enligt artikel 3 tillämpas på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium. I artikel 2 i direktivet definieras en tredjelandsmedborgare som en person som inte är unionsmedborgare enligt artikel 17.1 i EG-fördraget (numera artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Direktivet har inte blivit en del av EES-avtalet eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å

Överväganden och förslag Ds 2013:32

andra sidan om fri rörlighet för personer. Medborgare i Schweiz och EES-medborgare som inte är EU-medborgare omfattas därmed av bestämmelserna i direktivet om varaktigt bosatta och ska således kunna beviljas ställning som varaktigt bosatt i ett EU-land.

Direktivets definition av tredjelandsmedborgare skiljer sig från definitionen i 1 kap. 3 c § UtlL. Med tredjelandsmedborgare avses där en utlänning som inte är medborgare i en EU-stat, i en annan EES-stat eller i Schweiz. Definitionen i utlänningslagen innebär att t.ex. en schweizisk medborgare inte kan beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Termen tredjelandsmedborgare förekommer också i utlänningsförordningens bestämmelser om uppehållstillstånd för personer som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar, vilket kan orsaka komplikationer för det fall t.ex. en schweizisk medborgare har beviljats ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och därefter på grund av denna ställning vill bosätta sig i Sverige.

Den personkrets som omfattas av de svenska bestämmelserna om varaktigt bosatta bör vara densamma som den personkrets som omfattas av direktivet om varaktigt bosatta. Termen tredjelandsmedborgare används endast i begränsad omfattning i utlänningslagen och utlänningsförordningen utöver bestämmelserna om varaktigt bosatta. Det framstår därför författningstekniskt som den bästa lösningen att låta den nuvarande definitionen av tredjelandsmedborgare utgå ur utlänningslagen och anpassa de paragrafer i utlänningslagen och utlänningsförordningen där termen förekommer därefter. En person som är medborgare i en EU-stat omfattas inte av direktivet om varaktigt bosatta och som en följd av att definitionen av tredjelandsmedborgare utgår ur utlänningslagen behöver det införas en bestämmelse om att EUmedborgare inte ska beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

Flyktingar och andra skyddsbehövande

Av den nya lydelsen av artikel 3 i direktivet om varaktigt bosatta följer att en person som har beviljats internationellt skydd ska kunna få ställning som varaktigt bosatt. Den som har beviljats rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av någon annan form av skydd än internationellt skydd ska även fortsättningsvis undantas från möjligheten att beviljas sådan ställning.

I nu gällande utlänningslag finns inte begreppet internationellt skydd. Med internationellt skydd avses enligt den nya lydelsen av artikel 2 f i direktivet om varaktigt bosatta, som hänvisar till artikel 2 a i skyddsgrundsdirektivet, flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande. Enligt 5 a kap. 4 § UtlL ska flyktingar och andra skyddsbehövande (med vilket avses både alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande) inte beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. För att genomföra direktivet i dess nya lydelse måste bestämmelsen ändras på ett sådant sätt att flyktingar och alternativt skyddsbehövande inte längre undantas från möjligheten att beviljas sådan ställning. Övriga skyddsbehövande ska dock inte heller i fortsättningen kunna beviljas ställning som varaktigt bosatt.

6.1.2. Beräkning av vistelsetid

Förslag: Vid beräkningen av den vistelsetid som krävs för att

en utlänning ska beviljas ställning som varaktigt bosatt ska, såvitt avser personer som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring, även tiden mellan den dag då ansökan om asyl gavs in och den dag då asyl beviljades beaktas.

Skälen för förslaget: En tredjelandsmedborgare ska för att

beviljas ställning som varaktigt bosatt ha vistats i den aktuella medlemsstaten lagligen och oavbrutet i minst fem år. Enligt den

Överväganden och förslag Ds 2013:32

nya lydelsen av artikel 4.2 i direktivet om varaktigt bosatta ska, såvitt avser personer som beviljats internationellt skydd, minst halva tidsperioden mellan den dag då ansökan om internationellt skydd gavs in och den dag då uppehållstillstånd med anledning av ansökan beviljades beaktas vid beräkningen av vistelsetiden. Om denna period överstiger 18 månader ska den beaktas i sin helhet.

Nuvarande svensk ordning medger endast att tid under vilken sökanden har haft uppehållstillstånd syftande till bosättning beaktas vid beräkning av den vistelsetid som krävs för beviljande av ställning som varaktigt bosatt (5 a kap. 1 § UtlL). En kompletterande bestämmelse om beräkningen av vistelsetiden för flyktingar och alternativt skyddsbehövande måste därför införas.

Medlemsstaterna kan i viss utsträckning välja hur stor del av ansökningstiden som ska beaktas vid beräkningen av vistelsetiden för flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Minst halva tiden måste beaktas och om ansökningstiden överstiger 18 månader ska hela tiden beaktas. En beräkning av vistelsetiden som inte är enhetlig skulle onödigt komplicera lagstiftningen och dess praktiska tillämpning. Även rättviseskäl talar för en enhetlig beräkning. Det är svårt att motivera varför en person som väntat över 18 månader på besked på sin ansökan skulle få tillgodoräkna sig hela ansökningstiden, medan den som väntat 17 månader endast skulle få tillgodoräkna sig en del av denna tid. Vid beräkningen av vistelsetiden för flyktingar och alternativt skyddsbehövande bör därför hela tidsperioden mellan den dag då ansökan om uppehållstillstånd gavs in och den dag då uppehållstillstånd beviljades med anledning av denna ansökan beaktas. För att precisera det uppehållstillstånd som avses i bestämmelsen bör ordet asyl användas, med vilket enligt 1 kap. 3 § UtlL avses uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

6.1.3. Nekande och upphävande av ställning som varaktigt bosatt i fall då internationellt skydd har återkallats, upphävts eller inte förnyats

Bedömning: Direktivets bestämmelse om skyldighet att neka

ställning som varaktigt bosatt vid återkallelse, upphävande eller beslut att inte förnya internationellt skydd tillgodoses genom gällande rätt.

Direktivets bestämmelse om möjlighet att i vissa situationer upphäva ställning som varaktigt bosatt bör inte utnyttjas.

Skälen för bedömningen: Enligt den nya punkten 1a i artikel 4 i

direktivet om varaktigt bosatta ska medlemsstaterna inte bevilja ställning som varaktigt bosatt på grundval av internationellt skydd i fall då skyddet återkallats, upphävts eller inte förnyats enligt artiklarna 14.3 och 19.3 i skyddsgrundsdirektivet

44

.

En person ska enligt 4 kap. 5 b och 5 c §§ UtlL förlora sin status som flykting respektive alternativt skyddsbehövande om det kommer fram att personen i fråga inte kan anses vara flykting eller alternativt skyddsbehövande. Så är t.ex. fallet om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten. Att en persons flyktingstatusförklaring eller alternativa skyddsstatusförklaring återkallas innebär dock inte i sig att hans eller hennes uppehållstillstånd ska återkallas. För att ett uppehållstillstånd ska kunna återkallas måste någon av förutsättningarna i 7 kap. UtlL vara uppfyllda.

En förutsättning för att en utlänning ska kunna beviljas ställning som varaktigt bosatt är att han eller hon har uppehållstillstånd. För det fall ett uppehållstillstånd återkallas saknas alltså redan enligt nuvarande ordning förutsättningar för att bevilja ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Det är däremot inte en förutsättning för att bevilja en utlänning ställning som varaktigt bosatt att denne har

44 Se ovan under 4.2.

Överväganden och förslag Ds 2013:32

flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring. I de situationer där status som flykting eller alternativt skyddsbehövande återkallas, men uppehållstillståndet kvarstår, bör därför ställning som varaktigt bosatt likväl kunna beviljas om villkoren för detta i övrigt är uppfyllda. En ansökan om ställning som varaktigt bosatt från en person vars status som flykting eller alternativt skyddsbehövande har återkallats ska således behandlas som en ansökan från en person som aldrig har haft skyddsstatus. Bestämmelserna i direktivet hindrar inte detta. Någon ändring av svensk lagstiftning behövs därmed inte för att uppfylla direktivets krav i detta avseende.

Enligt den nya punkten 3a i artikel 9 i direktivet om varaktigt bosatta får medlemsstaterna upphäva ställning som varaktigt bosatt i fall då internationellt skydd har återkallats, upphävts eller inte förnyats enligt artiklarna 14.3 och 19.3 i skyddsgrundsdirektivet

45

, om ställningen som varaktigt bosatt erhållits på

grundval av internationellt skydd. Bestämmelsen är fakultativ och Sverige kan således välja om den ska genomföras i svensk rätt eller inte.

En varaktigt bosatt som har haft flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande kan ha fått tillgodoräkna sig tiden som asylsökande vid beräkningen av vistelsetiden vid beviljandet av ställning som varaktigt bosatt. I normalfallet torde det emellertid endast vara fråga om en relativt kort tidsperiod. Den berörda personen skulle då tämligen snart efter att ha förlorat sin flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ändå uppfylla kriterierna för att beviljas ställning som varaktigt bosatt. En återkallelse av ställningen som varaktigt bosatt på grund av att skyddsstatusen återkallats skulle då i princip inte fylla någon funktion, utan skulle istället orsaka onödig administration. Det finns därför inte anledning att utnyttja möjligheten i direktivet att upphäva ställning som varaktigt bosatt i fall då internationellt skydd har återkallats, upphävts eller inte förnyats.

45 Se ovan under 4.2.

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

6.2. Anmärkning om internationellt skydd i EUuppehållstillstånd för varaktigt bosatta

Bedömning: Bestämmelser om förfrågningar om en varaktigt

bosatt har internationellt skydd, liksom bestämmelser om att föra in respektive ändra anmärkningar om internationellt skydd i EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta bör tas in i utlänningsförordningen.

Skälen för bedömningen: I den nya lydelsen av artikel 8 och i

den nya artikel 19a i direktivet om varaktigt bosatta finns bestämmelser om anmärkningar om internationellt skydd i EUuppehållstillstånd för varaktigt bosatta. En medlemsstat som utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en tredjelandsmedborgare som den beviljat internationellt skydd ska föra in en anmärkning om internationellt skydd i EU-uppehållstillståndet. Det finns därutöver bestämmelser om hur en anmärkning om internationellt skydd ska föras in i EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdas av en andra medlemsstat, hur anmärkningen ska ändras om det internationella skyddet av tredjelandsmedborgaren överförs till den andra medlemsstaten före eller efter att denna utfärdar ett EU-uppehållstillstånd, samt hur en anmärkning om internationellt skydd ska föras in i EU-uppehållstillståndet om den andra medlemsstaten beviljar internationellt skydd innan den har utfärdat ett EU-uppehållstillstånd. Vidare finns bestämmelser som föreskriver att den stat som ska föra in en anmärkning om internationellt skydd som beviljats av en annan stat ska göra en framställning till den staten för att kontrollera att tredjelandsmedborgaren fortfarande åtnjuter internationellt skydd. Den andra staten ska då svara inom en viss angiven tidsfrist. Det anges också tidsfrister inom vilka en anmärkning om internationellt skydd ska föras in eller ändras (se närmare avsnitt 4.2.2).

För svenska förhållanden innebär dessa nya bestämmelser i direktivet att när Migrationsverket utfärdar ett EU-uppehållstill-

Överväganden och förslag Ds 2013:32

stånd

46

för varaktigt bosatta för en utlänning som har beviljats

status som flykting eller alternativt skyddsbehövande i Sverige ska följande anmärkning föras in i uppehållstillståndet ”Internationellt skydd beviljat av Sverige den [datum]”.

Vidare innebär direktivets nya bestämmelser att om Migrationsverket utfärdar ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta för en utlänning som har ett sådant uppehållstillstånd med en anmärkning om internationellt skydd utfärdat av en annan medlemsstat, ska verket föra in samma anmärkning i det EU-uppehållstillstånd som verket utfärdar. Innan Migrationsverket för in anmärkningen ska verket ställa en förfrågan till den medlemsstat som nämns i anmärkningen, för att kontrollera om den berörda utlänningen fortfarande åtnjuter internationellt skydd. För det fall skyddet har upphört ska anmärkningen om internationellt skydd inte föras in. Om Migrationsverket får en motsvarande förfrågan från en annan medlemsstat rörande en person som enligt anmärkning i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i Sverige, ska verket svara senast inom en månad efter mottagande av förfrågan. Om den varaktigt bosattes internationella skydd överförs till Sverige ska Migrationsverket ändra anmärkningen om internationellt skydd. Ändringen ska göras senast tre månader efter överförandet av ansvaret.

I en situation där Sverige tar över ansvaret för det internationella skyddet för en person som har ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta med en anmärkning om internationellt skydd utfärdat i en annan medlemsstat, ska enligt direktivet Migrationsverket – om personen ännu inte beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige – begära att den andra staten ändrar anmärkningen så att det anges att det är Sverige som har beviljat internationellt skydd. Om Migrationsverket får en mot-

46 Enligt nu gällande lydelse av 4 kap. 19 a § UtlF ska ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta utfärdas för den som beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Ordet EG-uppehållstillstånd ska enligt förslaget bytas mot ordet EU-uppehållstillstånd. I det följande kommer ordet EU-uppehållstillstånd att användas i texten även med avseende på svensk rätt.

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

svarande begäran från en annan medlemsstat ska Migrationsverket ändra anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast tre månader efter mottagandet av begäran.

Slutligen innebär de aktuella bestämmelserna i direktivet att om en utlänning som har ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i en annan medlemsstat beviljas status som flykting eller som alternativt skyddsbehövande i Sverige, ska Migrationsverket begära att den medlemsstat som utfärdat EU-uppehållstillståndet ändrar detta genom att föra in en anmärkning om internationellt skydd. Om Migrationsverket får en motsvarande begäran från en annan medlemsstat ska Migrationsverket föra in anmärkningen i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta senast tre månader efter mottagandet av begäran.

Några bestämmelser om anmärkningar om internationellt skydd i EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta finns inte i svensk rätt. Genomförandet av direktivet kräver därför att sådana bestämmelser införs. Dessa bör tas in i utlänningsförordningen.

6.3. Skydd mot utvisning

6.3.1. Anmodan om information

Bedömning: Bestämmelser bör tas in i utlänningsför-

ordningen om att Migrationsverket inför ett beslut om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som enligt anmärkning i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan medlemsstat, ska ställa en förfrågan till den staten för att kontrollera om utlänningen fortfarande åtnjuter internationellt skydd, liksom att Migrationsverket ska svara senast inom en månad om Migrationsverket får en sådan förfrågan från en annan medlemsstat.

Överväganden och förslag Ds 2013:32

Skälen för bedömningen: Om en medlemsstat beslutar att

utvisa en person som har ställning som varaktigt bosatt i den medlemsstaten och vars EU-uppehållstillstånd innehåller en anmärkning om att personen i fråga har beviljats internationellt skydd, ska den staten enligt den nya punkten 3a i artikel 12 i direktivet om varaktigt bosatta anmoda den medlemsstat som nämns i anmärkningen att bekräfta huruvida personen i fråga fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstaten. Den medlemsstat som nämns i anmärkningen ska svara senast inom en månad efter det att den har mottagit begäran om information. Om den varaktigt bosatta tredjelandsmedborgaren fortfarande åtnjuter internationellt skydd inträder enligt den nya artikel 3b i direktivet om varaktigt bosatta en återtagandeskyldighet för den medlemsstat som har beviljat internationellt skydd.

För svenska förhållanden innebär detta att i de fall Migrationsverket har för avsikt att besluta om utvisning av en person som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som enligt anmärkning i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan medlemsstat, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som nämns i anmärkningen för att kontrollera om personen i fråga fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den staten. Om Migrationsverket får en sådan förfrågan från en annan medlemsstat ska verket svara senast inom en månad.

Vilken prövning som ska göras av den medlemsstat som får en sådan förfrågan som avses i den nya punkten 3a i artikel 12 i direktivet om varaktigt bosatta framgår inte av direktivet. För svenskt vidkommande innebär den omständigheten att en förfrågan ska besvaras inom en månad att ett återkallelseförfarande av en tidigare beviljad statusförklaring normalt inte låter sig göras i detta skede. Enligt 13 kap. 9 a § UtlL ska en utlänning underrättas när Migrationsverket inleder ett ärende om återkallelse av statusförklaring och en statusförklaring får inte återkallas utan att utlänningen fått tillfälle att yttra sig. Ett beslut om återkallelse av statusförklaring får därtill enligt 14 kap. 6 § UtlL

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

överklagas till en migrationsdomstol. Migrationsverkets utredning av huruvida en person fortfarande innehar flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring kommer således normalt att begränsas till en kontroll av att en tidigare beviljad statusförklaring inte redan har återkallats. Om en person har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring vid den tidpunkt då Migrationsverket ska svara den medlemsstat som avser att utvisa personen i fråga kommer Migrationsverket således normalt att bekräfta att personen i fråga fortfarande åtnjuter internationellt skydd.

Några bestämmelser om inhämtande av information om huruvida en person med ställning som varaktigt bosatt åtnjuter internationellt skydd finns inte i svensk rätt. Bestämmelser som motsvarar kraven i punkten 3a i artikel 12 bör därför införas. Dessa bör tas in i utlänningsförordningen.

6.3.2. Till vilket land utvisning får ske

Förslag: En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i

Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat ska endast kunna utvisas till den staten.

Bedömning: Direktivets bestämmelse om möjligheten att i

vissa fall utvisa en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt till en annan stat än den som beviljat internationellt skydd bör inte utnyttjas.

Direktivets bestämmelse om begränsning av möjligheten att utvisa en tredjelandsmedborgare som har internationellt skydd och som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat till en stat utanför unionens territorium bör inte föranleda några åtgärder i svensk lagstiftning.

Skälen för förslaget och bedömningen: Om en medlemsstat

beslutar att utvisa en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i den medlemsstaten och vars EU-uppe-

Överväganden och förslag Ds 2013:32

hållstillstånd innehåller en anmärkning om internationellt skydd, ska enligt den nya punkten 3b i artikel 12 i direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgaren utvisas till den medlemsstat som anges i anmärkningen i EU-uppehållstillståndet om han eller hon fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den staten.

Enligt den nya punkten 3c i artikel 12 i direktivet får dock den medlemsstat som beslutar att utvisa en varaktigt bosatt, i överensstämmelse med sina internationella förpliktelser, utvisa personen i fråga till ett annat land än den medlemsstat som beviljade internationellt skydd, om personen uppfyller villkoren i artikel 21.2 i skyddsgrundsdirektivet, dvs. om det finns skälig anledning att anta att vederbörande utgör en fara för säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig eller att vederbörande utgör en samhällsfara i medlemsstaten i fråga med hänsyn till att han eller hon genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott.

För att uppfylla direktivets krav behöver det föras in en bestämmelse i utlänningslagen som föreskriver att en utlänning som har beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har internationellt skydd i en annan medlemsstat endast får utvisas till den staten.

Som redovisats medger direktivet en reglering som innebär att utvisning i vissa fall får ske till ett annat land än den medlemsstat som beviljat internationellt skydd. En sådan situation skulle kräva att det görs nödvändiga avvägningar mellan skyddsbehov och säkerhetsaspekter. Ur ett asylrättsligt perspektiv får det anses mindre lämpligt att Sverige utvisar en person som av en annan medlemsstat har bedömts ha ett skyddsbehov till en tredje stat. Sverige har dessutom vid genomförandet av direktivet om varaktigt bosatta valt att inte införa den fakultativa möjligheten att utvisa personer som har ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat och som har uppehållstillstånd i Sverige från unionens territorium (jfr prop. 2005/06:77, s. 157). Sverige bör därför inte införa något undantag från den ovan angivna bestämmelsen att utvisning endast får ske till den stat som beviljat internationellt skydd.

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

Enligt punkten 3 i artikel 22 i direktivet om varaktigt bosatta får en medlemsstat under vissa förutsättningar utvisa en tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat till en stat utanför unionens territorium. Enligt den nya punkten 3a ska punkten 3 inte tillämpas på varaktigt bosatta vars EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta innehåller en anmärkning om internationellt skydd, annat än i vissa fall. Sverige valde vid genomförandet av direktivet att inte införa punkten 3 i artikel 22 i svensk rätt. Det saknas anledning att nu göra några ändringar i detta avseende. Den nya punkten 3a föranleder därför inte några författningsändringar.

6.3.3. Återtagandeskyldighet

Förslag: Om en annan EU-stat har ålagt en i den staten var-

aktigt bosatt person, som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige, och dennes familjemedlemmar att lämna den staten ska de återtas till Sverige. Detsamma ska gälla en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har ålagts att lämna en annan EU-stat, samt dennes familjemedlemmar.

Familjemedlemmar till en flykting eller en alternativt skyddsbehövande som återtagits till Sverige och som beviljats uppehållstillstånd här ska beviljas uppehållstillstånd för samma tid som den skyddsbehövande, under förutsättning att de inte utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Detsamma ska gälla för familjemedlemmar till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har återtagits till Sverige.

Personer som har återtagits ska ha rätt att resa in i Sverige. Vidare ska dessa personer kunna beviljas uppehållstillstånd trots att ansökan gjorts efter inresan i Sverige.

Överväganden och förslag Ds 2013:32

Skälen för förslaget

Direktivets bestämmelser om återtagande av varaktigt bosatta som åtnjuter internationellt skydd och deras familjemedlemmar

Om en varaktigt bosatt vars EU-uppehållstillstånd innehåller en anmärkning om internationellt skydd ska utvisas från den stat där han eller hon har ställning som varaktigt bosatt och han eller hon fortfarande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstat som nämns i anmärkningen i EU-uppehållstillståndet, ska enligt den nya punkten 3b i artikel 12 i direktivet om varaktigt bosatta personen i fråga utvisas till den medlemsstaten, som omedelbart och utan formaliteter, utan att det påverkar tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning och principen om familjens enhet, ska återta personen i fråga samt dennes familjemedlemmar. Med familjemedlemmar avses enligt definitionen i artikel 2e) i direktivet de tredjelandsmedborgare som vistas i den berörda medlemsstaten i enlighet med rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet)

47

.

Återtagande av skyddsbehövande med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar

Det behöver införas en bestämmelse i utlänningslagen enligt vilken en person som utvisas från en annan EU-stat i vilken han eller hon har ställning som varaktigt bosatt ska återtas till Sverige om han eller hon har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring här. Bestämmelsen bör också omfatta den berörda personens familjemedlemmar. Frågan är vilka familjemedlemmar som ska omfattas av bestämmelsen. Enligt direktivet om varaktigt bosatta avses med familjemedlemmar sådana famil-

47 EUT L 251, 3.10.2003, s.12 (Celex nr 32003L0086).

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

jemedlemmar som vistas i den berörda staten i enlighet med familjeåterföreningsdirektivet. Familjeåterföreningsdirektivet innehåller dock både obligatoriska och fakultativa bestämmelser och vilka familjemedlemmar som vistas i en viss stat enligt det direktivet beror således på hur den staten har valt att genomföra det direktivet. Vilka familjemedlemmar som omfattas av återtagandeskyldigheten i direktivet om varaktigt bosatta beror alltså på hur vistelselandet har genomfört familjeåterföreningsdirektivet. Dessutom innehåller direktivet om varaktigt bosatta både obligatoriska och fakultativa bestämmelser om vilka familjemedlemmar som får följa med eller förena sig med en varaktigt bosatt som utövar sin rätt till bosättning i en annan medlemsstat. Återtagandebestämmelsen i utlänningslagen måste utformas så att den enkelt går att tillämpa oavsett från vilket land återtagande ska ske och samtidigt säkerställer att alla familjemedlemmar som kunnat följa med den varaktigt bosatte från Sverige med stöd av direktivet om varaktigt bosatta, eller som kunnat ansluta sig till den varaktigt bosatte i den andra EU-staten med stöd av familjeåterföreningsdirektivet omfattas av återtagandeskyldigheten. I bestämmelsen bör därför inte ske någon uppräkning av vilka familjemedlemmar som omfattas. Bestämmelsen bör i stället utformas i nära överensstämmelse med motsvarande artikel i direktivet om varaktigt bosatta. Återtagandeskyldigheten bör därför formuleras så att Sverige ska återta en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, och som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige, och dennes familjemedlemmar om de har ålagts att lämna den andra EU-staten.

Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar vid återtagande

Vad skyldigheten att återta en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare som beviljats internationellt skydd innebär framgår inte av direktivet. Bestämmelser om återtagandeskyldighet finns

Överväganden och förslag Ds 2013:32

också i rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet)

48

. Om en EU-stat har avslagit en ansökan om EU-blåkort från en utlänning som har ett EU-blåkort utfärdat av en annan EU-stat, och ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den staten ska de återtas till den stat som utfärdat EU-blåkortet, och det även om giltighetstiden för EU-blåkortet har löpt ut eller återkallats under prövningen av ansökan. Inte heller av blåkortsdirektivet framgår närmare vad återtagandeskyldigheten innebär. Där anges dock att den utlänning och hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits får vistas i den återtagande staten i tre månader även om EU-blåkortet inte längre gäller eller har återkallats. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i direktivet om varaktigt bosatta. Återtagandeskyldigheten enligt direktivet om varaktigt bosatta måste i vart fall innebära en rätt för de personer som återtas att resa in i landet. Därtill måste återtagandeskyldigheten innebära att den person som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige och som återtas ska kunna få stanna kvar i Sverige om förutsättningarna härför är uppfyllda. En flykting eller en alternativt skyddsbehövande beviljas normalt permanent uppehållstillstånd i Sverige (5 kap. 1 § UtlL). Enligt 7 kap. 7 § första stycket UtlL ska dock ett permanent uppehållstillstånd återkallas för en utlänning som inte längre är bosatt här. En person som beviljats asyl i Sverige och som sedan bosatt sig i ett annat EU-land kan alltså ha fått sitt permanenta uppehållstillstånd återkallat. Den situationen kan då uppstå att en flykting eller alternativt skyddsbehövande, som efter att ha fått ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat ska utvisas därifrån, inte längre har uppehållstillstånd i Sverige. Han eller hon kan dock efter att ha återvänt till Sverige ansöka om uppehållstillstånd och beviljas detta enligt 5 kap. 1 § UtlL.

48 EUT L 155, 18.6.2009, s. 17 (Celex 32009L0050).

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

Familjemedlemmar till en skyddsbehövande som ska återtas till Sverige behöver inte ha haft uppehållstillstånd i Sverige tidigare. Om den som återtagits som flykting eller som alternativt skyddsbehövande beviljas uppehållstillstånd i Sverige bör hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits kunna beviljas uppehållstillstånd för samma tid som den skyddsbehövande, om de ansöker om detta. En bestämmelse med den innebörden bör föras in i utlänningslagen. Uppehållstillstånd bör dock kunna nekas en familjemedlem som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Detta bör framgå av bestämmelsen. Om familjemedlemmen har ett eget skyddsbehov kan det också bli aktuellt att bevilja uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § UtlL.

Beviljande av uppehållstillstånd efter inresan

Enligt huvudregeln i 5 kap. 18 § UtlL ska en utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. Direktivet om varaktigt bosatta ställer krav på att ett återtagande sker omedelbart och utan formaliteter. Det är därför en rimlig ordning att de personer som omfattas av återtagandeskyldigheten ska kunna resa in i Sverige utan att först ha beviljats uppehållstillstånd. Eftersom det inte kan uteslutas att de återtagna personerna inte vill stanna i Sverige bör uppehållstillstånd inte beviljas utan ansökan. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan om inte något av undantagen i 5 kap. 18 § UtlL är tillämpligt. En person som har rätt till uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande enligt 5 kap. 1 § UtlL omfattas av undantagsbestämmelserna och kan därför beviljas uppehållstillstånd efter inresan. De familjemedlemmar som Sverige har återtagit omfattas dock inte med nödvändighet av något av undantagen i 5 kap. 18 § UtlL. I denna paragraf bör därför ytterligare en undantagsbestämmelse införas, enligt vilken dessa personer ska kunna beviljas uppehållstillstånd trots att ansökan har gjorts efter inresan i Sverige.

Överväganden och förslag Ds 2013:32

Rätt att resa in i Sverige

För att Sverige ska kunna fullgöra sin återtagandeskyldighet enligt direktivet krävs, som angetts ovan, att de återtagna personerna kan resa in i Sverige. En utlänning som reser in i Sverige ska enligt huvudregeln i 2 kap. 1 § UtlL ha pass. Pass krävs enligt samma paragraf även för vistelse i Sverige. En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska dessutom enligt huvudregeln ha visering, om han eller hon inte har uppehållstillstånd eller ställning som varaktigt bosatt. Detta framgår av 2 kap. 3 § UtlL. Av 3 kap. 1 § punkten 4 UtlF framgår att innehavare av resedokument, som utfärdats i enlighet med Genèvekonventionen eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar, är undantagna från kravet på visering.

För den som är flykting ska enligt 2 kap. 7 § UtlF ett resedokument utfärdas bl.a. i de fall som anges i Genèvekonventionen. Ett resedokument utfärdas för en begränsad tid och kan således ha upphört att gälla under den berörda personens vistelse i en annan EU-stat. Ett nytt resedokument kan då utfärdas inom ramen för nu gällande reglering. Det innebär att de personer som omfattas av Sveriges återtagandeskyldighet och som är flyktingar kan ges rätt till inresa. En person som är alternativt skyddsbehövande och viseringspliktig har inte rätt att resa in i Sverige utan visering. Detsamma gäller de familjemedlemmar som återtas till Sverige och som omfattas av viseringsskyldighet. För att Sverige ska kunna fullgöra sin återtagandeskyldighet enligt direktivet om varaktigt bosatta bör därför bestämmelserna i 2 kap. 3 § UtlL kompletteras på så sätt att utlänningar som har återtagits enligt den nya bestämmelsen om återtagande inte behöver ha visering för att få resa in i landet.

Vad gäller kravet på innehav av pass uppfylls detta för flyktingar genom att ett resedokument även gäller som pass. För en

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

alternativt skyddsbehövande kan ett främlingspass utfärdas enligt 2 kap. 12 § UtlF, för det fall han eller hon saknar giltigt pass. Om de familjemedlemmar som omfattas av återtagandeskyldigheten saknar pass bör det rimligen kunna krävas av dem att de själva ordnar ett sådant inför resan till Sverige. Någon författningsändring i den delen är därför inte påkallad.

Återtagande av varaktigt bosatta i Sverige och deras familjemedlemmar

Det finns i direktivet om varaktigt bosatta även en skyldighet för den medlemsstat som har beviljat en tredjelandsmedborgare ställning som varaktigt bosatt att omedelbart och utan formaliteter återta denna person samt hans eller hennes familjemedlemmar i en situation där den varaktigt bosatta har bosatt sig i en annan medlemsstat som sedan beslutat ålägga honom eller henne att lämna den medlemsstatens territorium (artikel 22.2).

Vid genomförandet av direktivet om varaktigt bosatta infördes inte någon uttrycklig bestämmelse om återtagande av personer med ställning som varaktigt bosatt i Sverige i svensk rätt. För tydlighets skull bör det införas en bestämmelse i utlänningslagen enligt vilken en person som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som åläggs att lämna en annan medlemsstat ska återtas till Sverige. Det bör även framgå att denna återtagandeskyldighet också omfattar den berörda personens familjemedlemmar. Vad gäller frågan om vilka familjemedlemmar som ska återtas gör sig samma resonemang gällande som ovan beträffande återtagande av familjemedlemmar till flyktingar och alternativt skyddsbehövande med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Bestämmelsen om återtagandeskyldighet bör utformas i nära överensstämmelse med motsvarande artikel i direktivet om varaktigt bosatta. Återtagandeskyldigheten bör därför formuleras så att Sverige ska återta en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och dennes familjemedlemmar om de har ålagts att lämna en annan EU-stat.

Överväganden och förslag Ds 2013:32

Rätt att resa in i Sverige och uppehållstillstånd för familjemedlemmar till varaktigt bosatta i Sverige vid återtagande

Enligt 2 kap. 3 § UtlL behöver den som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige inte ha visering för att resa in i eller vistas i Sverige. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § UtlL bör dock kompletteras på så sätt att inte heller familjemedlemmarna till en person som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som återtagits till Sverige behöver ha visering för att få resa in i landet.

Den varaktigt bosatta beviljas uppehållstillstånd när han eller hon återvänder till Sverige för att bosätta sig här (5 kap. 16 c § UtlL). Även för hans eller hennes familjemedlemmar bör det för tydlighets skull införas en bestämmelse som föreskriver en rätt för dem att beviljas uppehållstillstånd för samma tid som den varaktigt bosatta, under förutsättning att de inte utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. För att familjemedlemmarna ska kunna beviljas uppehållstillstånd på denna grund även om ansökan görs efter inresan i Sverige bör det i 5 kap. 18 § UtlL införas ytterligare en undantagsbestämmelse som ger dem den rätten.

6.4. Nationell kontaktpunkt

Bedömning: Direktivets bestämmelse om kontaktpunkter

tillgodoses genom gällande rätt och någon författningsändring är därför inte påkallad i sak.

Skälen för bedömningen: I den nya lydelsen av artikel 25.1 i

direktivet om varaktigt bosatta hänvisas nu till artiklarna 8, 12, 19, 19 a, 22 och 25 i direktivet i fråga om vilken information som de nationella kontaktpunkterna ska ha ansvar för att ta emot och överföra.

Enligt 8 kap. 14 UtlF ska Migrationsverket vara nationell kontaktpunkt i ärenden som rör varaktigt bosatta. Såsom denna

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

bestämmelse är utformad omfattar den de bestämmelser till vilka det hänvisas i den nya lydelsen av artikel 25.1. Någon ändring av denna bestämmelse är därför inte påkallad. Enligt 3 § punkten 7 förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket ska Migrationsverket vara kontaktmyndighet för informationsutbyte om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare enligt 5 a kap. utlänningslagen. Inte heller denna bestämmelse behöver ändras i sak till följd av den nya lydelsen av artikel 25.1 i direktivet om varaktigt bosatta. Däremot bör bestämmelsen ändras i språkligt hänseende till följd av att definitionen tredjelandsmedborgare tas bort ur utlänningslagen.

6.5. Säkerhetsärenden

Förslag: En ansökan om ställning som varaktigt bosatt eller

återkallelse av sådan ställning ska kunna utgöra ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen. Beslut i sådana ärenden ska kunna överklagas av Säkerhetspolisen.

En ansökan om ställning som varaktigt bosatt ska kunna handläggas enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (LSU). Bestämmelserna i 8 kap. 11 § första stycket UtlL om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället ska gälla i tillämpliga delar om fråga uppkommer om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

Skälen för förslaget: Ärenden med säkerhetsaspekter handläggs

enligt både utlänningslagen och lagen om särskild utlänningskontroll. Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen är ärenden där Säkerhetspolisen, av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet, förordar att en utlänning ska avvisas eller utvisas, att en utlännings ansökan om

Överväganden och förslag Ds 2013:32

uppehållstillstånd ska avslås eller att en utlännings uppehållstillstånd ska återkallas, att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller att en statusförklaring ska återkallas, eller att en utlänning inte ska beviljas resedokument. Frågor som rör ställning som varaktigt bosatt kan således för närvarande inte utgöra säkerhetsärenden. Säkerhetsaspekter kan dock göra sig gällande även i fråga om beviljande eller återkallelse av ställning som varaktigt bosatt. Frågor om ställning som varaktigt bosatt och frågor om uppehållstillstånd hör också nära samman. Det är därför rimligt, inte minst ur handläggningssynpunkt, att även frågan om beviljande eller återkallelse av ställning som varaktigt bosatt kan utgöra ett säkerhetsärende och att beslut i sådana frågor kan överklagas av Säkerhetspolisen. Bestämmelserna i utlänningslagen om säkerhetsärenden bör därför kompletteras så att de även omfattar ansökningar om ställning som varaktigt bosatt och återkallelse av sådan ställning.

En utlänning kan utvisas med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll om det är särskilt påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han eller hon kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Även frågor om uppehållstillstånd, statusförklaring och resedokument kan prövas enligt lagen om särskild utlänningskontroll. För att alla frågor som är aktuella i ett ärende ska kunna handläggas gemensamt bör även ansökningar om ställning som varaktigt bosatt kunna prövas enligt den lagen.

En person som har ställning som varaktigt bosatt ska åtnjuta ett särskilt skydd mot utvisning. I artikel 12.1-2 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna får fatta beslut om utvisning av en person med ställning som varaktigt bosatt endast om han eller hon utgör ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet. Ett sådant utvisningsbeslut får inte grundas på ekonomiska överväganden. I artikel 12.3 anges att medlemsstaterna, innan beslut om utvisning av en varaktigt bosatt fattas,

Ds 2013:32 Överväganden och förslag

ska beakta hur länge bosättningen varat, den berörda personens ålder, följderna för vederbörande och dennes familjemedlemmar samt banden med bosättningslandet eller avsaknaden av band med ursprungslandet.

I 8 kap. 11 § första stycket UtlL anges att en domstol som överväger om en utlänning bör utvisas ska ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid ska domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Genom denna bestämmelse tillgodoses kravet i artikel 12.3 i direktivet om varaktigt bosatta såvitt avser beslut om utvisning som fattas enligt utlänningslagen. En person med ställning som varaktigt bosatt kan även utvisas enligt lagen om särskild utlänningskontroll. För att erforderliga hänsyn till den varaktigt bosattas anknytning till Sverige ska tas även vid prövning enligt lagen om särskild utlänningskontroll bör det i den lagen anges att 8 kap. 11 § första stycket UtlL ska gälla i tillämpliga delar såvitt avser utlänningar med ställning som varaktigt bosatt.

7. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslag och bedömning: Författningsförslagen ska träda i

kraft den 1 oktober 2013. Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsdirektivet

skulle ha varit genomfört i nationell rätt senast den 20 maj 2013. Det är angeläget att författningsförslagen kan träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 oktober 2013.

De föreslagna bestämmelserna ska tillämpas vid prövning som sker från och med den dag då de nya bestämmelserna träder i kraft. Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser.

8. Kostnader och andra konsekvenser

Bedömning: Förslagen i promemorian medför endast margi-

nella kostnadsökningar. Dessa ryms inom befintliga anslagsramar.

Skälen för bedömningen: Personer som har beviljats flyk-

tingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande och som har vistats i Sverige under så lång tid som krävs för att få ställning som varaktigt bosatt, uppfyller i normalfallet även villkoren för att beviljas svenskt medborgarskap. Det kan därför antas att de författningsändringar som föreslås i promemorian endast kommer att medföra en mycket begränsad ökning av antalet personer som ansöker om ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Det förhållandet att ändringsdirektivet innebär att även personer som beviljats internationellt skydd kan beviljas ställning som varaktigt bosatt kan antas få till följd en viss ökning av antalet personer med ställning som varaktigt bosatt i andra EU-länder som vill utöva sin rätt till bosättning i Sverige. Detta följer dock av de andra ländernas genomförande av ändringsdirektivet och inte av förslagen i denna promemoria. Personkretsen som omfattas av en återtagandeskyldighet för svensk del vidgas något, men det kan antas att det i praktiken kommer att vara mycket sällsynt att återtagandeskyldigheten aktualiseras. Det kan vidare antas att Migrationsverket kommer att behöva vidta vissa administrativa åtgärder för att kunna tillämpa bestämmelserna om

Kostnader och andra konsekvenser Ds 2013:32

anmärkningar om internationellt skydd i EU-uppehållstillstånden och därtill kan det antas att antalet EU-uppehållstillståndskort som behöver ändras ökar, men sannolikt i mycket begränsad omfattning. Migrationsverket kommer vid prövningen av en ansökan om ställning som varaktigt bosatt att i någon omfattning behöva ställa förfrågningar till andra EU-stater om huruvida sökanden åtnjuter internationellt skydd och verket kan också i någon omfattning behöva svara på motsvarande förfrågningar från andra EU-stater. Kostnadsökningarna för Migrationsverket bedöms sammantaget bli endast marginella och ryms inom befintliga anslagsramar.

Det antal ärenden som prövas enligt lagen om särskild utlänningskontroll är mycket begränsat och den omständigheten att också en ansökan om ställning som varaktigt bosatt nu ska kunna prövas enligt denna lag kommer sannolikt inte att leda till några kostnadsökningar alls, eller i vart fall mycket marginella sådana. Eventuella kostnadsökningar bedöms därför rymmas inom befintliga anslagsramar.

9. Författningskommentarer

9.1. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

1 kap. 1 §

I denna lag finns föreskrifter om – lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.), – villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.), – visering (3 kap.), – uppehållsrätt (3a kap.), – flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.), – uppehållstillstånd (5 kap.), – ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.), – arbetstillstånd (6 kap.), – återkallelse av tillstånd (7 kap.), – avvisning och utvisning (8 kap.), – kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.), – förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.), – hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.), – verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.), – handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.), – överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.), – nöjdförklaring (15 kap.),

Författningskommentar Ds 2013:32

– migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.), – skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.), – offentligt biträde (18 kap.), – kostnadsansvar (19 kap.), – bestämmelser om straff m.m. (20 kap.), – tillfälligt skydd (21 kap.), – tribunalvittnen (22 kap.), och – särskilda bemyndiganden (23 kap.).

Paragrafen innehåller en innehållsförteckning till lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafen ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där Säkerhetspolisen

7 §

av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar – att en utlänning ska avvisas eller utvisas, – att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd ska avslås eller att en utlännings uppehållstillstånd ska återkallas, – att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller att en utlännings statusförklaring ska återkallas, – att en utlänning inte ska beviljas resedokument, eller – att en utlännings ansökan om ställning som varaktigt bosatt ska avslås eller att en utlännings ställning som varaktigt bosatt ska återkallas.

Ett ärende hos Migrationsverket om ny prövning ska beviljas enligt 12 kap. 19 eller 19 a § är ett säkerhetsärende om beslutet om avvisning eller utvisning har fattats i ett säkerhetsärende.

Paragrafen anger vilka ärenden som utgör säkerhetsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Av ändringen i första stycket följer att även sådana ärenden där Säkerhetspolisen – av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet – förordar att en utlännings ansökan om ställning som varaktigt bosatt ska avslås eller att en sådan ställning ska återkallas, ska betraktas som säkerhets-

Ds 2013:32 Författningskommentar

ärenden. I och med ändringen får Säkerhetspolisen möjlighet att motsätta sig att en person beviljas ställning som varaktigt bosatt.

Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd, statusförkla-

14 §

ring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska utvisas enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt av en utlänning som är utvisad enligt lagen om särskild utlänningskontroll eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag och befinner sig i Sverige, ska handläggas enligt den lagen.

I paragrafen anges att ansökningsärenden i vissa fall ska handläggas enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Av ändringen i första stycket följer att i de fall Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll och utlänningen har ansökt om ställning som varaktigt bosatt ska ärendet i sin helhet handläggas enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

Av ändringen i andra stycket följer att en ansökan om ställning som varaktigt bosatt från en utlänning som redan utvisats enligt lagen om särskild utlänningskontroll, eller motsvarande beslut enligt äldre lag, ska handläggas enligt lagen om särskild utlänningskontroll under förutsättning att utlänningen befinner sig i Sverige.

2 kap.

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha Schengen-

3 §

visering eller nationell visering, om han eller hon inte har uppehållstillstånd eller har ställning som varaktigt bosatt.

En utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 § får resa in i Sverige även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda.

Författningskommentar Ds 2013:32

Paragrafen behandlar i vilka fall en utlänning ska ha visering för inresa och vistelse i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3. Paragrafen genomför delvis artikel 1.7a) i ändringsdirektivet.

Av andra stycket, som är nytt, följer att kravet på visering för inresa i Sverige inte ska gälla när Sverige återtar en utlänning från en annan EU-stat enligt 4 kap. 5 d eller 5 a kap. 7 §.

4 kap.

4 kap.

Återtagande av skyddsbehövande som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar

Har en annan EU-stat ålagt en utlänning som har ställning som

5 d §

varaktigt bosatt i den staten och som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige och dennes familjemedlemmar att lämna den staten, ska de återtas till Sverige.

Paragrafen, som är ny, behandlar återtagande av varaktigt bosatta i andra EU-stater som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige och deras familjemedlemmar. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3. Paragrafen genomför delvis artikel 1.7a) i ändringsdirektivet.

Av paragrafen framgår att en utlänning som har beviljats flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige och som åläggs att lämna en annan EU-stat där han eller hon har ställning som varaktigt bosatt ska återtas till Sverige tillsammans med sina familjemedlemmar. Återtagandeskyldigheten gäller sådana familjemedlemmar som vistas i den andra EU-staten och åläggs att lämna denna.

Ds 2013:32 Författningskommentar

5 kap.

5 kap.

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till skyddsbehövande som återtagits enligt 4 kap. 5 d §

Om en flykting eller en alternativt skyddsbehövande som har återta-

2 a §

gits enligt 4 kap. 5 d § har getts uppehållstillstånd ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits enligt samma bestämmelse.

Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

Paragrafen, som är ny, behandlar rätten till uppehållstillstånd för de familjemedlemmar som återtagits enligt 4 kap. 5 d §. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3. Paragrafen genomför delvis artikel 1.7a) i ändringsdirektivet.

Av första stycket framgår att familjemedlemmar till flyktingar eller alternativt skyddsbehövande som återtagits enligt 4 kap. 5 d § har rätt till uppehållstillstånd om den person som de återtogs tillsammans med beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska då utfärdas för samma tid som för den skyddsbehövande. Vandelsprövning enligt 5 kap. 17 § ska inte göras, men däremot får enligt andra

stycket uppehållstillstånd vägras om familjemedlemmen utgör ett

hot mot allmän ordning och säkerhet. Rätten för familjemedlemmarna att ansöka om uppehållstillstånd efter inresa framgår av 5 kap. 18 § UtlL. För det fall familjemedlemmen själv har skyddsbehov ska uppehållstillstånd istället beviljas enligt de vanliga bestämmelserna om skyddsbehov i utlänningslagen.

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och

2 c §

som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat sitt uppehållstillstånd ska efter anmälan ges ett nytt uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till Sverige för att bosätta sig här.

Författningskommentar Ds 2013:32

Paragrafen behandlar rätten för en varaktigt bosatt att under vissa förutsättningar få ett nytt uppehållstillstånd i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafen ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen. Vidare förtydligas att någon ansökan inte krävs för att uppehållstillstånd ska utfärdas.

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige som återtagits enligt 5 a kap. 7 §

Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige

2 d §

och som har återtagits enligt 5 a kap. 7 § har getts uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits enligt samma bestämmelse.

Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

Paragrafen, som är ny, behandlar rätten till uppehållstillstånd för de familjemedlemmar som återtagits enligt 5 a kap. 7 § första meningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.

Av första stycket framgår att familjemedlemmar till en varaktigt bosatt som återtagits enligt 5 a kap. 7 § första meningen har rätt till uppehållstillstånd om den person som de återtogs tillsammans med beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska då utfärdas för samma tid som för den varaktigt bosatte. Vandelsprövning enligt 5 kap. 17 § ska inte göras, men däremot får enligt andra stycket uppehållstillstånd vägras om familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Rätten för familjemedlemmarna att ansöka om uppehållstillstånd efter inresa framgår av 5 kap. 18 § UtlL. För det fall familjemedlemmen själv har skyddsbehov ska uppehållstillstånd istället beviljas enligt de vanliga bestämmelserna om skyddsbehov i utlänningslagen.

Ds 2013:32 Författningskommentar

Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta

17 §

kapitel ska det, utom i fall som avses i 1, 2, 2 a, 2 d, 3 eller 4 §, särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet. Vid prövning av uppehållstillstånd enligt 3 a § första stycket 1 och andra stycket ska det särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, om uppehållstillstånd skulle beviljas.

Uppehållstillstånd enligt 3 § första stycket 2 eller 3 och 3 a § andra stycket får beviljas endast efter medgivande också av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den föräldern har del i vårdnaden av barnet.

Uppehållstillstånd ska inte beviljas en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, eller hans eller hennes anhöriga, om personen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om att det vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. ska beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet, s.k. vandelsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3. Paragrafen genomför delvis artikel 1.7a) i ändringsdirektivet.

Av ändringen i första stycket följer att vid prövningen enligt 5 kap. 2 a eller 2 d §§ av ansökningar om uppehållstillstånd för familjemedlemmar som återtagits ska någon vandelsprövning enligt denna paragraf inte göras. Som framgår av 5 kap. 2 a och 2 d §§ ska dock prövas om familjemedlemmarna utgör hot mot allmän ordning och säkerhet.

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt

18 §

om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller annan skyddsbehövande enligt 1 § eller kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3 eller 4 §,

Författningskommentar Ds 2013:32

2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,

3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning med familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket,

4. utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,

5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1–3 eller andra stycket har stark anknytning till en person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in ansökan där,

6. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som med stöd av 10 § har beviljats en utlänning i fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket,

7. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a §,

8. utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning,

9. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a eller 2 d §, eller 10. det annars finns synnerliga skäl.

Det som föreskrivs i första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats en visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är undantagen från kravet på visering om han eller hon ansöker om ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare förutsättning är att arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl.

Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan i Sverige.

I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt dom eller beslut som har vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i 15 a §, 8 kap. 14 § och 12 kap. 18–20 §§.

Ds 2013:32 Författningskommentar

Paragrafen reglerar i vilka fall en ansökan om uppehållstillstånd som har gjorts i Sverige får beviljas. Övervägandena finns i 6.3.3. Paragrafen genomför delvis artikel 1.7a) i ändringsdirektivet.

Av andra stycket punkten 9, som är ny, framgår att en utlänning som har återtagits enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 § andra meningen UtlL kan beviljas uppehållstillstånd efter inresa i landet. En utlänning som återtagits och som kan beviljas uppehållstillstånd som flykting eller alternativ skyddsbehövande omfattas av undantaget i första stycket 1. Den nya undantagsbestämmelsen avser familjemedlemmar till den som är flykting eller alternativt skyddsbehövande i de fall familjemedlemmarna inte kan beviljas uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, samt familjemedlemmar till en person som är varaktigt bosatt i Sverige. Övriga ändringar är redaktionella.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för

studier eller besök.

23 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en överenskommelse med främmande stat.

Regeringen får meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd får ges till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och till anhöriga till en sådan utlänning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för forskning och om uppehållstillstånd till medföljande familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för forskning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafens tredje, fjärde och femte stycke ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Författningskommentar Ds 2013:32

5 a kap. 1 §

En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt bosatt i

Sverige ska beviljas om sökanden har vistats i Sverige utan avbrott under minst fem år och under denna tid har haft, och vid tiden för ansökan har,

1. permanent uppehållstillstånd,

2. ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och uppehållstillstånd i Sverige, eller

3. uppehållstillstånd i Sverige som anhörig till en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Vid beräkningen av vistelsetiden ska tid under vilken sökanden haft uppehållstillstånd syftande till bosättning beaktas. Vid beräkningen av vistelsetiden för en sökande som har flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket, ska även tiden mellan den dag då ansökan om asyl gavs in och den dag då asyl beviljades beaktas.

Vid beräkningen av vistelsetiden ska vistelse i Sverige av tillfälliga skäl eller för studier inte beaktas.

Vistelse utanför Sverige under kortare tid än sex månader i följd och inte mer än tio månader sammanlagt under femårsperioden ska inte anses vara avbrott i vistelsen.

Paragrafen innehåller förutsättningarna för att en utlänning ska beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1. och 6.1.2. Paragrafen genomför artikel 1.3 b) i ändringsdirektivet.

Paragrafens första stycke ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Av ändringarna i andra stycket framgår hur vistelsetiden ska beräknas för personer som innehar status som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Inte bara den tid som den berörda personen har haft uppehållstillstånd syftande till bosättning i Sverige, utan även tiden mellan den dag då ansökan om asyl gavs in och den dag då asyl beviljades, ska beaktas vid beräkningen av vistelsetiden. För att få räkna in den tid det tagit att få uppehållstillstånd i vistelsetiden krävs att personen vid tidpunkten för

Ds 2013:32 Författningskommentar

ansökan om ställning som varaktigt bosatt fortfarande åtnjuter status som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

1 a §

En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt bosatt i

Sverige ska bifallas om sökanden har vistats inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier utan avbrott under minst fem år och under denna tid haft EU-blåkort i en eller flera medlemsstater. Av den angivna tiden ska sökanden de senaste två åren räknat från tiden för ansökan ha haft EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 §.

Vid beräkning av vistelsetiden enligt första stycket första meningen ska vistelse i en annan medlemsstat som understiger arton månader inte beaktas.

Vistelse utanför Europeiska unionens medlemsstaters territorier under kortare tid än tolv månader i följd och inte mer än arton månader sammanlagt ska vid beräkning av vistelsetiden enligt första stycket första meningen inte anses vara avbrott i vistelsen.

Paragrafen anger förutsättningarna för den som har ett EUblåkort att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Den föreslagna paragrafens första stycke ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Ställning som varaktigt bosatt ska inte beviljas

1. medborgare i en EU-stat, eller

2. övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a §.

4 §

Paragrafen begränsar den personkrets som kan beviljas ställning som varaktigt bosatt. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1. Paragrafen genomför artikel 1.2 a) i ändringsdirektivet.

Genom ändringen förtydligas till att börja med att EUmedborgare inte kan beviljas ställning som varaktigt bosatt, en följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen. Vidare innebär ändringen att personer som är flyktingar eller alternativt skyddsbehövande inte längre undantas från möjligheten att beviljas ställning som varaktigt bosatt.

Författningskommentar Ds 2013:32

Återtagande av utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och deras familjemedlemmar

Har en annan EU-stat ålagt en utlänning som har ställning som var-

7 §

aktigt bosatt i Sverige och dennes familjemedlemmar att lämna den staten, ska de återtas till Sverige.

Paragrafen, som är ny, behandlar återtagande av varaktigt bosatta och deras familjemedlemmar. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.

Av paragrafen framgår att en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som åläggs att lämna en annan EUstat ska återtas av Sverige tillsammans med sina familjemedlemmar. Återtagandeskyldigheten gäller sådana familjemedlemmar som vistas i den andra EU-staten och åläggs att lämna denna.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får

7 kap. 9 §

återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen att i vissa fall meddela föreskrifter om återkallelse av uppehållstillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafens andra stycke ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Ds 2013:32 Författningskommentar

8 kap.

Utvisning av utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och

7 b §

som har internationellt skydd i en annan EU-stat får endast utvisas till den staten.

Paragrafen, som är ny, anger till vilken stat en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige får utvisas om utlänningen har internationellt skydd i en annan EU-stat. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2. Paragrafen genomför delvis artikel 1.7a) i ändringsdirektivet.

Av paragrafen framgår att utvisning av en utlänning med ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat endast får ske till den staten där han eller hon har internationellt skydd. Enligt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet

49

avses med internationellt

skydd flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande. Som framgår i avsnitt 6.3.1. ska Migrationsverket inför ett beslut om utvisning av en i Sverige varaktigt bosatt person som har internationellt skydd i en annan EU-stat ställa en förfrågan till den staten för att kontrollera om utlänningen fortfarande åtnjuter internationellt skydd.

I ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstill-

stånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd eller ställning

49 EUT L 304, 30.9.2004, s. 12 (Celex 32004L0083), efter ompublicering EUT L 204, 5.8 2005, s. 24, rättad Celex 32004L0083R(02).

Författningskommentar Ds 2013:32

13 kap. 9 §

som varaktigt bosatt i Sverige tillämpas bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att få del av uppgifter endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.

Paragrafen behandlar parts rätt att få del av uppgifter i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafen ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till

10 §

grund för beslutet om det avser – resedokument, – uppehållstillstånd, – statusförklaring, – ställning som varaktigt bosatt i Sverige, – avvisning eller utvisning, – återreseförbud, – förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa, – förvar eller uppsikt, eller – kroppsvisitation.

Vid beslut i fråga om nationell visering eller arbetstillstånd får skälen som ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och utlänningen omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara medborgare i en EES-stat eller i Schweiz.

Paragrafen behandlar skriftlig motivering av beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafens första stycke ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Ds 2013:32 Författningskommentar

Migrationsverkets beslut får överklagas till en migrationsdomstol,

14 kap. 3 §

om beslutet innebär – avvisning eller utvisning, – avslag på en ansökan om uppehållstillstånd eller om ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller – återkallelse av ett uppehållstillstånd eller av ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om arbetstillstånd eller beslut om återkallelse av arbetstillstånd får överklagas till en migrationsdomstol, om frågan om tillstånd har behandlats i samband med ett beslut om avvisning eller utvisning.

I paragrafen anges i vilka fall Migrationsverkets beslut får överklagas till en migrationsdomstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafens första stycke ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

Migrationsverkets beslut i fråga om avvisning, utvisning, uppe-

11 §

hållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring, resedokument, ställning som varaktigt bosatt och förvar i ett säkerhetsärende får överklagas av Säkerhetspolisen.

Paragrafen behandlar överklagande av Migrationsverkets beslut i säkerhetsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Ändringen innebär att Säkerhetspolisen får överklaga även Migrationsverkets beslut i fråga om ställning som varaktigt bosatt i ett säkerhetsärende.

Författningskommentar Ds 2013:32

Socialnämnden ska lämna ut uppgifter angående en utlännings per-

17 kap. 1 §

sonliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt.

Paragrafen behandlar socialnämndens uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafen ändras till följd av att termen tredjelandsmedborgare utgår ur lagen.

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

2 §

Beslut om utvisning enligt denna lag meddelas av Migrationsverket. Frågan om utvisning tas upp på ansökan av Säkerhetspolisen.

Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller Migrationsverket finner anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, ska myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 § och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt, ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt denna lag. Detsamma gäller om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt under handläggningen av ärendet om utvisning.

Även en ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt som görs av en utlänning som är utvisad enligt 1 § eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag ska handläggas enligt denna lag om utlänningen befinner sig i Sverige.

Ds 2013:32 Författningskommentar

Paragrafen innehåller inledande bestämmelser om bl.a. behörig myndighet och lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Tredje stycket ändras så att även en ansökan om ställning som

varaktigt bosatt ska handläggas enligt lagen om särskild utlänningskontroll om en utlänning har ansökt eller ansöker om en sådan ställning och Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 §.

Ändringen i fjärde stycket innebär att om en utlänning som utvisats enligt 1 § ansöker om ställning som varaktigt bosatt ska hans eller hennes ansökan handläggas enligt denna lag om han eller hon befinner sig i Sverige. Detta gäller även om utlänningen utvisats eller meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag.

Migrationsverkets beslut enligt denna lag i fråga om utvisning,

2 a §

uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt får överklagas till regeringen. I övrigt får beslut som meddelas av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag överklagas endast i de fall som anges i denna lag.

Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut enligt denna lag, om det kan överklagas och går Säkerhetspolisen emot.

Paragrafen innehåller regler om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

I första stycket görs ett tillägg som innebär att Migrationsverkets beslut enligt denna lag om ställning som varaktigt bosatt får överklagas till regeringen.

Har Migrationsverket beslutat att en utlänning som har ansökt

2 b §

om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt inte ska utvisas enligt denna lag, ska ett överklagande från utlänningen handläggas enligt utlänningslagen (2005:716), om inte Säkerhetspolisen överklagar Migrationsverkets beslut.

Författningskommentar Ds 2013:32

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen vid överklagande av Migrationsverkets beslut att avslå en ansökan om utvisning. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

I paragrafen görs ett tillägg som innebär att ett överklagande från en utlänning avseende ett avslag på hans eller hennes ansökan om ställning som varaktigt bosatt ska handläggas enligt utlänningslagen om Migrationsverket har beslutat att utvisning inte ska ske enligt lagen om särskild utlänningskontroll och Säkerhetspolisen inte överklagar detta beslut.

Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning och utlän-

3 a §

ningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt ska regeringen upphäva det överklagade beslutet och överlämna ärendet till Migrationsverket för handläggning.

Paragrafen behandlar den situationen att utlänningen ansöker om t.ex. uppehållstillstånd när utvisningsärendet handläggs hos regeringen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Ändringen i paragrafen innebär att även i den situationen att en utlänning ansöker om ställning som varaktigt bosatt när ärendet om utvisning handläggs av regeringen ska regeringen undanröja Migrationsverkets beslut och återförvisa ärendet till Migrationsverket.

Beslutar regeringen att en utlänning inte ska utvisas enligt denna

3 b §

lag och har utlänningen ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt får regeringen överlämna ärendet i dessa delar till Migrationsverket för prövning enligt utlänningslagen (2005:716).

Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en ansökan om t.ex. uppehållstillstånd om ansökan om utvisning avslås. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Ändringen innebär att om regeringen beslutar att en utlänning inte ska utvisas enligt lagen om särskild utlänningskontroll

Ds 2013:32 Författningskommentar

och utlänningen har ansökt om ställning som varaktigt bosatt får regeringen överlämna ärendet i dessa delar till Migrationsverket för prövning enligt utlänningslagen.

I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlännings-

lagen (2005:716) i tillämpliga delar:

5 §

1 kap. 3 b § om EES-medborgare, 1 kap. 13 § om skyndsam handläggning, 3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare, 4 kap. 1–4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande, 5 kap. 1–1 c, 2 a–d, 3–10, 12–16 och 17–19 §§ om uppehållstillstånd, 5 a kap. 1–4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt, 8 kap. 7 a § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn,

8 kap. 11 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

8 kap. 17 a § om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till Sverige, om fråga uppkommit om utvisning av en EES-medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem,

9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck, 10 kap. 1, 2, 4, 5–10 §§, 11 § första och andra styckena och 17 § om förvar och uppsikt,

12 kap. 1–5, 13 a och 21–23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning,

13 kap. 1–7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet,

13 kap. 10 § om motivering av beslut, 13 kap. 11 § om tolkersättning, 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys, 16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter, 18 kap. 1 § andra stycket om offentligt biträde för barn, samt 19 kap. 1–4 §§ om kostnadsansvar.

Författningskommentar Ds 2013:32

Paragrafen hänvisar till de bestämmelser i utlänningslagen som ska tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Som en följd av att även ansökningar om ställning som varaktigt bosatt ska kunna prövas enligt lagen om särskild utlänningskontroll införs en hänvisning till relevanta bestämmelser i 5 a kap. UtlL i paragrafen. Vidare anges att 8 kap. 11 § första stycket UtlL om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället ska gälla i tillämpliga delar när fråga uppkommit om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

9.3. Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)

Utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om

1 kap. 6 §

sociala förmåner från EU-rätten ska, när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare vid studier i Sverige

1. om de har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller

2. om de har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat men har uppehållstillstånd i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter i anslutning till bestämmelserna i första stycket.

I 2 kap. 4 § andra–fjärde styckena och 3 kap. 4 § andra–fjärde styckena finns ytterligare bestämmelser om rätt till studiestöd för utländska medborgare.

Paragrafen behandlar rätt till studiestöd för utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner från EU-rätten.

Ds 2013:32 Författningskommentar

I första stycket görs språkliga ändringar för att uppnå begreppsmässig överensstämmelse mellan studiestödslagen och utlänningslagen.

124

Bilaga 1

Ds 2013:3

RÅDETS DIREKTIV 2003/109/EG

av den 25 november 2003

om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

europeiska unionens rÅd har antagit detta direktiv

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 63.3 och 63.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-

téns yttrande (3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (4), och

av följande skäl:

HQI

För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet

och rättvisa föreskrivs i Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen dels att det skall vidtas åtgärder

som syftar till att säkerställa den fria rörligheten för

personer, och i samband därmed direkt relaterade

stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl

och invandring, dels att det skall vidtas åtgärder som rör

asyl, invandring och skydd av rättigheter för tredjelands-

medborgare.

HRI

Vid sitt extra möte i Tammerfors den 15–16 oktober

1999 konstaterade rådet att den rättsliga ställningen för

tredjelandsmedborgare bör tillnärmas den som medlems-

staternas medborgare åtnjuter och att en person som har

vistats lagligen i en medlemsstat under en tid som skall

fastställas och som har uppehållstillstånd för längre tid

bör i den medlemsstaten beviljas en uppsättning enhet-

liga rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas

rättigheter som möjligt.

HSI

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter

och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europe-

iska konventionen om skydd för de mänskliga rättighe-

terna och de grundläggande friheterna och i Europeiska

unionens stadga om grundläggande rättigheter.

HTI

Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares integration i

medlemsstaterna är en nyckelfaktor för att stärka den

ekonomiska och sociala sammanhållningen, vilket är ett

av gemenskapens grundläggande mål enligt fördraget.

HUI

Medlemsstaterna bör sätta i kraft bestämmelserna i detta

direktiv utan diskriminering med avseende på kön, ras,

hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska egen-

skaper, språk, religion eller övertygelse, politiska eller

andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet,

förmögenhet, födelseort, funktionshinder, ålder eller

sexuell läggning.

HVI

Det viktigaste kriteriet för att kunna förvärva ställning

som varaktigt bosatt bör vara bosättningstiden inom en

medlemsstats territorium. Bosättningen bör ha varit

laglig och oavbruten för att vittna om personens föran-

kring i landet. En viss flexibilitet bör dock finnas med

tanke på omständigheter som kan tvinga en person att

tillfälligt lämna territoriet.

HWI

För att förvärva ställning som varaktigt bosatt bör tredje-

landsmedborgare kunna visa att de förfogar över tillräck-

liga medel för sin försörjning och en sjukförsäkring, så

att de inte blir en belastning för medlemsstaten. När

medlemsstaterna bedömer innehav av stabila och regel-

bundna försörjningsmedel får de beakta faktorer såsom

avgifter till pensionssystemet och fullgörande av skatts-

kyldighet.

HXI

Tredjelandsmedborgare som önskar förvärva och bevara

ställning som varaktigt bosatta bör inte utgöra ett hot

mot allmän ordning och säkerhet. Begreppet allmän

ordning får inbegripa fällande dom för allvarligt brott.

HYI

Ekonomiska överväganden bör inte utgöra skäl för

vägran att bevilja ställning som varaktigt bosatt och skall

inte anses inverka på de relevanta villkoren.

HQPI

Det bör inrättas ett system med förfaranderegler för

prövning av ansökningar om ställning som varaktigt

bosatt. Dessa förfaranden bör vara effektiva och genom-

förbara i förhållande till den normala arbetsbelastningen

vid medlemsstaternas myndigheter, samt tillåta insyn

och vara rättvisa för att ge de berörda personerna

adekvat rättssäkerhet.

23.1.2004

L 16/44

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I egt c RTP eL RXNXNRPPQL ³N WYN

H2I egt c RXT eL RQNQQNRPPRL ³N QPRN

H3I egt c SVL XNRNRPPRL ³N UYN

H4I egt c QYL RRNQNRPPRL ³N QXN

125

Ds 2013:3

Bilaga 1

HQQI

Ställningen som varaktigt bosatt bör komma till konkret

uttryck genom ett uppehållstillstånd, så att personen i

fråga snabbt och lätt kan styrka sin rättsliga ställning.

Detta uppehållstillstånd bör också uppfylla höga tekniska

krav, särskilt när det gäller garantier mot förfalskning

och efterbildning, för att undvika missbruk i den

medlemsstat där ställningen förvärvats och i de

medlemsstater där rätten till bosättning utövas.

HQRI

För att kunna fungera praktiskt som ett instrument för

integration av varaktigt bosatta i det samhälle där de är

bosatta, bör ställningen som varaktigt bosatt garantera

innehavaren samma behandling som medlemsstatens

medborgare i en rad ekonomiska och sociala samman-

hang, i enlighet med relevanta villkor i detta direktiv.

HQSI

I fråga om socialt bistånd skall möjligheten att begränsa

förmånerna för varaktigt bosatta till att gälla endast

grundläggande förmåner förstås så att detta begrepp

omfattar åtminstone minimiinkomst, bistånd vid

sjukdom, graviditet, föräldrabistånd och långtidsvård.

Villkoren för att bevilja dessa förmåner bör fastställas i

nationell lagstiftning.

HQTI

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att ge underåriga barn

tillgång till utbildningsväsendet på liknande villkor som

för egna medborgare.

HQUI

Begreppet bidrag och stipendier för studier inom yrkes-

utbildningsområdet omfattar inte åtgärder som finan-

sieras som socialt bistånd. Därtill kommer att tillträde till

bidrag och stipendier för studier kan vara avhängigt av

det faktum att den person som ansöker om sådana

bidrag eller stipendier i sig uppfyller villkoren för erhål-

lande av ställning som varaktigt bosatt. I fråga om att

bevilja bidrag och stipendier för studier får medlemssta-

terna beakta det faktum att unionsmedborgarna kan

utnyttja denna förmån i hemlandet.

HQVI

Varaktigt bosatta bör åtnjuta förstärkt skydd mot utvis-

ning. Detta skydd är baserat på kriterier som fastställts i

praxis från Europadomstolen för de mänskliga rättighe-

terna. För att säkerställa skyddet mot utvisning bör

medlemsstaterna erbjuda effektiva rättsmedel.

HQWI

En harmonisering av villkoren för förvärv av ställning

som varaktigt bosatt främjar ömsesidigt förtroende

mellan medlemsstaterna. Vissa medlemsstater utfärdar

uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare

på förmånligare villkor än de som följer av detta direktiv.

Fördraget utesluter inte att medlemsstaterna tillämpar

förmånligare bestämmelser. I detta direktiv bör det dock

föreskrivas att tillstånd som utfärdas på förmånligare

villkor inte skall grunda rätt till bosättning i andra

medlemsstater.

HQXI

Att det ställs upp villkor för varaktigt bosatta tredjelands-

medborgares rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat

bör bidra till att förverkliga den inre marknaden som ett

område med fri rörlighet för personer. Det skulle också i

betydande grad kunna medverka till ökad rörlighet,

särskilt på arbetsmarknaden inom unionen.

HQYI

Det bör fastställas att rätten till bosättning i en annan

medlemsstat får gälla såväl för anställda som för egen-

företagare, liksom för att studera eller etablera sig utan

att bedriva ekonomisk verksamhet.

HRPI

Familjemedlemmar bör även kunna bosätta sig tillsam-

mans med den varaktigt bosatte i en annan medlemsstat

för fortsatt familjesammanhållning och för att den varak-

tigt bosatte inte skall hindras från att utnyttja sin rätt till

bosättning. När det gäller familjemedlemmar som kan

tillåtas medfölja eller förena sig med varaktigt bosatta,

bör medlemsstaterna särskilt beakta situationen för

vuxna barn med funktionshinder samt släktingar i rakt

uppstigande led av första graden som är beroende av

dem för sin försörjning.

HRQI

Den medlemsstat där den varaktigt bosatte avser att

utöva sin rätt till bosättning bör kunna kontrollera om

personen i fråga uppfyller villkoren för bosättning på

dess territorium. Den bör också kunna kontrollera att

personen inte utgör ett hot mot allmän ordning,

säkerhet och hälsa.

HRRI

För att inte göra det omöjligt att i praktiken utöva rätten

till bosättning, bör den varaktigt bosatte åtnjuta samma

behandling i den andra medlemsstaten, i enlighet med

villkoren i detta direktiv, som i den medlemsstat där han

förvärvat ställning som varaktigt bosatt. Beviljandet av

förmåner inom ramen för det sociala biståndet skall inte

påverka medlemsstaternas möjligheter att återkalla uppe-

hållstillståndet om den berörda personen inte längre

uppfyller kraven i detta direktiv.

HRSI

Tredjelandsmedborgare bör beviljas möjligheten att

förvärva ställning som varaktigt bosatt i den medlemsstat

dit de flyttat och beslutat sig för att slå sig ned i, i

enlighet med villkor som är jämförbara med dem som

gäller för förvärvande av ställning som varaktigt bosatt i

den första medlemsstaten.

23.1.2004

L 16/45

Europeiska unionens officiella tidning

sv

126

Bilaga 1

Ds 2013:3

HRTI

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen

att införa villkor för beviljande och återkallelse av

ställning som varaktigt bosatt, rättigheter förbundna

med denna ställning samt införande av villkor för

utövande av rätt till bosättning i andra medlemsstater,

inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta-

terna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning

eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå,

kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med propor-

tionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med

proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta

direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

dessa mål.

HRUI

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om

Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av

Europeiska

gemenskapen

fogade

protokollet om

Förenade kungarikets och Irlands ställning, och utan att

det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda proto-

koll, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av

detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt i

dem.

HRVI

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om

Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av

Europeiska

gemenskapen

fogade

protokollet om

Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av

detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt i

Danmark.

hÄrigenom fÖreskrivs fÖljandeN

kapitel i

allmÄnna bestÄmmelser

Artikel 1

Innehåll

I detta direktiv fastställs

a) villkoren för en medlemsstats beviljande och återkallande av

ställning som varaktigt bosatt för tredjelandsmedborgare

som är lagligen bosatta på dess territorium, inklusive de

rättigheter som är förbundna med denna ställning, och

b) villkoren för bosättning i andra medlemsstater än den som

beviljat dem varaktig bosättning för tredjelandsmedborgare

som har beviljats denna ställning.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) tredjelandsmedborgare: personer som inte är unionsmedbor-

gare enligt artikel 17.1 i fördraget,

b) varaktigt bosatt: tredjelandsmedborgare som har ställning

som varaktigt bosatt i enlighet med artiklarna 4–7,

c) första medlemsstat: den medlemsstat som först beviljade tred-

jelandsmedborgaren ställning som varaktigt bosatt,

d) andra medlemsstat: andra medlemsstater än den som först

beviljade tredjelandsmedborgaren ställning som varaktigt

bosatt och där den varaktigt bosatte utövar sin rätt till

bosättning,

e) familjemedlemmar: de tredjelandsmedborgare som vistas i den

berörda medlemsstaten i enlighet med rådets direktiv 2003/

86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåter-

förening (1),

f) flykting: tredjelandsmedborgare som beviljats flyktingstatus

enligt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående

flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-

protokollet av den 31 januari 1967,

g) EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta: uppehållstillstånd

som utfärdas av den berörda medlemsstaten när en sökande

förvärvat ställning som varaktigt bosatt.

Artikel 3

Räckvidd

1.

Detta direktiv skall tillämpas på tredjelandsmedborgare

som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium.

2.

Detta direktiv skall inte tillämpas på tredjelandsmedbor-

gare som

a) är bosatta för att ägna sig åt studier eller genomgå yrkesut-

bildning,

b) har rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av

tillfälligt skydd eller som har ansökt om rätt till bosättning

på den grunden och väntar på beslut om sin ställning,

c) har rätt till bosättning i en medlemsstat på grundval av

alternativa skyddsformer, i enlighet med internationella

åtaganden, nationell lagstiftning eller praxis i medlemssta-

terna eller som har ansökt om rätt till bosättning på den

grunden och väntar på ett beslut om sin ställning,

23.1.2004

L 16/46

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I eut l RUQL SNQPNRPPSL ³N QRN

127

Ds 2013:3

Bilaga 1

d) är flyktingar eller har ansökt om flyktingstatus men ännu

inte fått slutligt besked,

e) är bosatta uteslutande av tillfälliga skäl som ”au pair” eller

säsongsarbetare, eller som arbetstagare som utstationerats av

en tjänsteleverantör för att tillhandahålla gränsöverskridande

tjänster, eller som leverantör av gränsöverskridande tjänster

eller i de fall då deras uppehållstillstånd formellt begränsats,

f) har en rättslig ställning som omfattas av bestämmelserna i

1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser,

1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser, 1969

års konvention om särskilda delegationer eller 1975 års

Wienkonvention om staters representation i deras förbin-

delser med internationella organisationer av universell

karaktär.

3.

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av förmån-

ligare bestämmelser i

a) bilaterala och multilaterala avtal mellan gemenskapen eller

gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

tredje land, å den andra,

b) bilaterala avtal som redan ingåtts mellan en medlemsstat

och ett tredje land före den dag då detta direktiv träder i

kraft,

c) Europeiska bosättningskonventionen av den 13 december

1955, Europeiska sociala stadgan av den 18 oktober 1961,

den reviderade Europeiska sociala stadgan av den 3 maj

1987, och Europeiska konventionen om migrerande arbets-

tagares rättsställning av den 24 november 1977.

kapitel ii

stÄllning som varaktigt bosatt i en medlemsstat

Artikel 4

Bosättningstid

1.

En medlemsstat skall bevilja ställning som varaktigt bosatt

till tredjelandsmedborgare som varit lagligen och oavbrutet

bosatta inom dess territorium i fem år omedelbart före

inlämnandet av den relevanta ansökningen.

2.

Bosättningsperioder som grundar sig på de skäl som

anges i artikel 3.2 e och f, skall inte beaktas vid beräkningen av

den period som avses i punkt 1.

I de fall som omfattas av artikel 3.2 a, där den berörda tredje-

landsmedborgaren har erhållit ett uppehållstillstånd som gör

det möjligt för honom/henne att beviljas ställning som varaktigt

bosatt, får bosättningsperioderna för studieändamål eller yrkes-

utbildning räknas till endast hälften vid beräkningen av den

period som avses i punkt 1.

3.

Perioder av frånvaro från den berörda medlemsstatens

territorium skall inte utgöra något avbrott i den period som

avses i punkt 1 och skall beaktas vid beräkningen av denna

förutsatt att de är kortare än sex månader i följd och inte

överstiger tio månader totalt inom den period som avses i

punkt 1.

Om det finns särskilda och exceptionella orsaker av tillfällig

karaktär får medlemsstaterna i överensstämmelse med sin

nationella lagstiftning godta att en längre period av frånvaro än

den som avses i första stycket inte skall utgöra något avbrott i

den period som avses i punkt 1. I sådana fall skall medlemssta-

terna inte beakta de relevanta perioderna av frånvaro vid beräk-

ningen av den period som avses i punkt 1.

Med avvikelse från det andra stycket får medlemsstaterna vid

beräkningen av den totala period som avses i punkt 1 beakta

perioder av frånvaro när det gäller utstationering på grund av

arbete, inklusive tillhandahållande av gränsöverskridande

tjänster.

Artikel 5

Villkor för att förvärva ställning som varaktigt bosatt

1.

Medlemsstaterna skall kräva att tredjelandsmedborgarna

styrker att de för egen räkning och för de familjemedlemmar

gentemot vilka de har försörjningsansvar förfogar över följande:

a) Stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräck-

liga för att de skall kunna försörja sig själva och sina familje-

medlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i

den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna skall bedöma

dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel

det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får

beakta nivån för minimilöner och -pensioner, innan

ansökan om ställning som varaktigt bosatt lämnades in.

b) En sjukförsäkring avseende alla risker som de egna medbor-

garna i den berörda medlemsstaten normalt omfattas av.

2.

Medlemsstaterna får kräva att tredjelandsmedborgare

följer villkoren för integrering i enlighet med nationell lagstift-

ning.

Artikel 6

Allmän ordning och säkerhet

1.

Medlemsstaterna får vägra att bevilja ställning som varak-

tigt bosatt av skäl som rör allmän ordning eller säkerhet.

23.1.2004

L 16/47

Europeiska unionens officiella tidning

sv

128

Bilaga 1

Ds 2013:3

När medlemsstaten fattar beslutet i fråga skall den beakta

allvaret i eller typen av brott mot allmän ordning eller säkerhet,

eller den fara som den berörda person utgör, och samtidigt ta

vederbörlig hänsyn till bosättningstiden och befintliga band

med bosättningslandet.

2.

Den vägran som avses i punkt 1 får inte grundas på

ekonomiska överväganden.

Artikel 7

Förvärv av ställning som varaktigt bosatt

1.

För att förvärva ställning som varaktigt bosatt skall tredje-

landsmedborgaren lämna in en ansökan till de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där han/hon är bosatt.

Ansökan skall åtföljas av dokumentation i enlighet med natio-

nell lagstiftning som styrker att han/hon uppfyller villkoren i

artiklarna 4 och 5 samt, i förekommande fall, av en giltig rese-

handling eller en bestyrkt kopia av denna.

Den dokumentation som avses i det första stycket får även

inbegripa dokumentation i fråga om lämplig bostad.

2.

De behöriga nationella myndigheterna skall skriftligen

underrätta den sökande om beslutet så snart som möjligt och

under alla omständigheter senast sex månader från det att

ansökan lämnades in. Ett sådant beslut skall meddelas den

berörda tredjelandsmedborgaren enligt förfarandena för detta i

den nationella lagstiftningen.

Om prövningen av ansökan är av komplicerad natur, får tids-

fristen i första stycket i undantagsfall förlängas.

Den berörda personen skall dessutom underrättas om sina

rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv.

Följderna av att ett beslut inte har fattats när tidsfristen i denna

bestämmelse löper ut skall regleras av den berörda medlemssta-

tens nationella lagstiftning.

3.

Om villkoren i artiklarna 4 och 5 är uppfyllda och om

personen inte utgör ett hot i den mening som avses i artikel 6,

skall den berörda medlemsstaten bevilja tredjelandsmedbor-

garen i fråga ställning som varaktigt bosatt.

Artikel 8

EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

1.

Ställning som varaktigt bosatt skall vara permanent om

inte annat följer av artikel 9.

2.

Medlemsstaterna skall till en varaktigt bosatt utfärda ett

EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Tillståndet skall gälla

i minst fem år. Det skall, i förekommande fall på ansökan,

förnyas automatiskt när det löper ut.

3.

EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan utfärdas i

form av ett klistermärke eller en separat handling. Det skall

utfärdas i enlighet med reglerna och standardmodellen i rådets

förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en

enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i

tredje land (1). Under rubriken ”typ av tillstånd” skall medlems-

staterna ange ”varaktigt bosatt inom EG”.

Artikel 9

Återkallande eller förlust av ställning som varaktigt bosatt

1.

Varaktigt bosatta skall inte längre ha rätt att behålla

ställning som varaktigt bosatta i följande fall:

a) Om det har upptäckts att ställningen som varaktigt bosatt

har förvärvats genom bedrägeri.

b) Om ett utvisningsbeslut har fattats enligt villkoren i artikel

12.

c) Vid bortovaro från gemenskapens territorium under en

period om tolv månader i följd.

2.

Med avvikelse från punkt 1 c får medlemsstaterna före-

skriva att bortovaro som överstiger tolv månader i följd eller

som motiveras av särskilda eller exceptionella orsaker inte skall

medföra återkallande eller förlust av ställning som varaktigt

bosatt.

3.

Medlemsstaterna får föreskriva att en varaktigt bosatt

person inte längre skall ha rätt att behålla sin ställning som

varaktigt bosatt om han/hon utgör ett hot mot den allmänna

ordningen, med beaktande av hur allvarliga de brott är som

han/hon har begått, men detta inte är ett skäl för utvisning

enligt artikel 12.

4.

En varaktigt bosatt person som varit bosatt i en annan

medlemsstat i enlighet med kapitel III skall inte längre ha rätt

att behålla sin ställning som varaktigt bosatt som förvärvats i

den första medlemsstaten om en sådan ställning beviljats i en

annan medlemsstat i enlighet med artikel 23.

Efter sex års bortovaro från territoriet för den medlemsstat som

beviljade ställning som varaktigt bosatt, skall den berörda

personen under inga omständigheter längre ha rätt att behålla

sin ställning som varaktigt bosatt i den medlemsstaten.

Med avvikelse från det andra stycket får den berörda medlems-

staten fastställa att den varaktigt bosatta personen av särskilda

skäl får behålla sin ställning i den medlemsstaten vid bortovaro

under en period som överstiger sex år.

5.

När det gäller de fall som avses i punkt 1 c och i punkt 4

får de medlemsstater som har beviljat ställning som varaktigt

bosatt föreskriva ett förenklat förfarande för att återfå denna

ställning.

23.1.2004

L 16/48

Europeiska unionens officiella tidning

sv

H1I egt l QUWL QUNVNRPPRL ³N QN

129

Ds 2013:3

Bilaga 1

Detta förfarande skall särskilt tillämpas på personer som har

varit bosatta i en annan medlemsstat på grund av studier.

Villkoren och förfarandet för att återfå ställning som varaktigt

bosatt skall fastställas i den nationella lagstiftningen.

6.

Återkallande eller förlust av ställning som varaktigt bosatt

får aldrig grunda sig på att ett EG-uppehållstillstånd för varak-

tigt bosatta har löpt ut.

7.

Om återkallandet eller förlusten av ställning som varaktigt

bosatt inte leder till återsändande skall medlemsstaten tillåta

den berörda personen att stanna på dess territorium om han/

hon uppfyller villkoren enligt den nationella lagstiftningen och/

eller inte utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Artikel 10

Förfarandegarantier

1.

Varje beslut om avslag på en ansökan om ställning som

varaktigt bosatt eller om återkallande av sådan ställning skall

vara vederbörligen motiverat. Ett sådant beslut skall meddelas

den berörda tredjelandsmedborgaren enligt förfarandena för

detta i den nationella lagstiftningen. Av underrättelsen skall

framgå vilka möjligheter den berörda personen har att över-

klaga och inom vilken tid överklagande kan ske.

2.

Om en ansökan om ställning som varaktigt bosatt avslås,

eller om denna ställning återkallas eller förloras eller uppehålls-

tillståndet inte förnyas, skall den berörda personen ha rätt att

ansöka om rättslig prövning i den berörda medlemsstaten.

Artikel 11

Likabehandling

1.

Varaktigt bosatta skall åtnjuta den behandling som en

medlemsstats egna medborgare får i fråga om följande:

a) Tillträde till arbetsmarknaden och verksamhet som egenföre-

tagare, under förutsättning att dessa verksamheter inte

medför någon som helst offentlig myndighetsutövning,

liksom

anställnings-

och

arbetsvillkor,

inklusive

uppsägnings- och lönevillkor.

b) Utbildning och yrkesutbildning, inklusive möjligheterna att

få bidrag och stipendier för studier i enlighet med nationell

lagstiftning.

c) Erkännande av yrkesutbildningsbevis, utbildningsbevis för

teoretiska utbildningar och andra kvalifikationer i enlighet

med relevanta nationella förfaranden.

d) Social trygghet, socialt bistånd och socialt skydd såsom

dessa definierats i nationell lagstiftning.

e) Skatteförmåner.

f) Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt

tillgängliga varor och tjänster samt förfaranden för att

erhålla bostad.

g) Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller

arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars

medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som

dessa typer av organisationer tillhandahåller, utan att

åsidosätta nationella bestämmelser om allmän ordning och

säkerhet.

h) Fritt tillträde till hela den berörda medlemsstatens territo-

rium, inom de gränser som fastställs i nationell lagstiftning

av säkerhetsskäl.

2.

När det gäller bestämmelserna i punkt 1 b, 1 d, 1 e, 1 f

och 1 g får de berörda medlemsstaterna begränsa likabehand-

ling till att gälla fall där den registrerade eller stadigvarande

hemvisten för den varaktigt bosatta personen eller familjemed-

lemmar för vilka han/hon söker bidrag befinner sig inom den

berörda medlemsstatens territorium.

3.

Medlemsstaterna får begränsa likabehandling i förhållande

till egna medborgare i följande fall:

a) Medlemsstaterna får upprätthålla begränsat tillträde till

anställning och verksamhet som egenföretagare i de fall där

denna verksamhet i enlighet med befintlig nationell lagstift-

ning eller gemenskapslagstiftning förbehålls egna medbor-

gare, EU- eller EES-medborgare.

b) Medlemsstaterna får begära bevis på lämpliga språkkun-

skaper för tillträde till utbildning och yrkesutbildning. Till-

träde till universitet får underkastas uppfyllande av särskilda

utbildningskrav.

4.

Medlemsstaterna får begränsa likabehandlingen i fråga om

socialt bistånd och social trygghet till grundläggande förmåner.

5.

Medlemsstaterna får besluta att bevilja kompletterande

förmåner på de områden som avses i punkt 1.

Medlemsstaterna får även besluta att bevilja likabehandling på

områden som inte omfattas av punkt 1.

Artikel 12

Skydd mot utvisning

1.

Medlemsstaterna får fatta beslut om utvisning av en

varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare endast om han/hon

utgör ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning

eller säkerhet.

2.

Beslutet i punkt 1 får inte grundas på ekonomiska övervä-

ganden.

3.

Innan beslut om utvisning av en varaktigt bosatt fattas

skall medlemsstaterna beakta

a) hur länge bosättningen i medlemsstaten har varat,

b) den berörda personens ålder,

23.1.2004

L 16/49

Europeiska unionens officiella tidning

sv

130

Bilaga 1

Ds 2013:3

c) följderna för vederbörande och dennes familjemedlemmar,

d) banden med bosättningslandet eller avsaknaden av band

med ursprungslandet.

4.

Om ett beslut om utvisning har fattats skall den varaktigt

bosatte ha möjlighet att överklaga beslutet i den aktuella

medlemsstaten.

5.

Rättshjälp skall ges till varaktigt bosatta som saknar

tillräckliga medel på samma villkor som till medborgare i den

stat där de är bosatta.

Artikel 13

Förmånligare nationella bestämmelser

Medlemsstaterna får utfärda uppehållstillstånd som gäller

permanent eller tills vidare på förmånligare villkor än de som

anges i detta direktiv. Sådana uppehållstillstånd skall inte ge rätt

till bosättning i andra medlemsstater enligt kapitel III i detta

direktiv.

kapitel iii

bosÄttning i andra medlemsstater

Artikel 14

Huvudregel

1.

Varaktigt bosatta skall ha rätt att bosätta sig i andra

medlemsstater än den som beviljade ställning som varaktigt

bosatt under längre tid än tre månader förutsatt att villkoren i

detta kapitel är uppfyllda.

2.

Varaktigt bosatta får bosätta sig i en annan medlemsstat

på följande grunder:

a) För att bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller

egenföretagare.

b) För att studera eller följa en yrkesutbildning.

c) För andra syften.

3.

När det rör sig om ekonomisk verksamhet som anställd

eller egenföretagare i enlighet med punkt 2 a får medlemssta-

terna granska situationen på sina respektive arbetsmarknader

och tillämpa sina nationella förfaranden när det gäller kraven

för att tillträda en ledig plats respektive bedriva sådan verk-

samhet.

Av arbetsmarknadspolitiska skäl får medlemsstaterna ge

företräde åt unionsmedborgare, tredjelandsmedborgare om

detta föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, samt till tredje-

landsmedborgare som är lagligt bosatta och som får arbets-

löshetsunderstöd i den berörda staten.

4.

Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 får

medlemsstaterna begränsa det totala antalet personer som skall

ha rätt till bosättning, under förutsättning att sådana begräns-

ningar redan fastställts för tredjelandsmedborgarnas tillträde i

den befintliga lagstiftningen vid tidpunkten för antagandet av

detta direktiv.

5.

Detta kapitel gäller inte varaktigt bosatta personers bosätt-

ning i medlemsstaterna

a) i egenskap av anställda som utstationerats av en tjänsteleve-

rantör inom ramen för tillhandahållande av tjänster över

gränserna,

b) i egenskap av leverantörer av tjänster över gränserna.

Medlemsstaterna får i enlighet med nationell lagstiftning besluta

på vilka villkor varaktigt bosatta som önskar flytta till en andra

medlemsstat och vara ekonomiskt verksamma som säsongs-

anställda, får vistas i den medlemsstaten. Gränsarbetare får

också omfattas av särskilda bestämmelser i den nationella

lagstiftningen.

6.

Detta kapitel påverkar inte tillämpningen av relevant

gemenskapslagstiftning om social trygghet för tredjelandsmed-

borgare.

Artikel 15

Villkor för bosättning i en annan medlemsstat

1.

Så snart som möjligt och senast tre månader efter inresan

i den andra medlemsstaten skall varaktigt bosatta lämna in en

ansökan om uppehållstillstånd hos den berörda medlemsstatens

behöriga myndigheter.

Medlemsstaterna får godta att varaktigt bosatta lämnar in

ansökan om uppehållstillstånd till de behöriga myndigheterna i

den andra medlemsstaten medan personen fortfarande är bosatt

i den första medlemsstaten.

2.

Medlemsstaterna får anmoda de berörda personerna att

visa upp bevis

a) på stabila och regelbundna försörjningsmedel som är

tillräckliga för att de skall kunna försörja sig själva och sina

familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt

bistånd i den berörda medlemsstaten. För var och en av de

kategorier som anges i artikel 14.2 skall medlemsstaterna

bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ

av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet,

och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner,

b) på en sjukförsäkring avseende alla risker i den andra

medlemsstaten som de egna medborgarna i den berörda

medlemsstaten normalt omfattas av.

3.

Medlemsstaterna får kräva att tredjelandsmedborgare

följer villkoren för integrering i enlighet med nationell lagstift-

ning.

Detta villkor skall inte gälla när de berörda tredjelandsmedbor-

garna har anmodats att följa integreringsvillkor för att få

ställning som varaktigt bosatt, i enlighet med bestämmelserna i

artikel 5.2.

Om inte annat föreskrivs i det andra stycket får de berörda

personerna anmodas att följa språkkurser.

23.1.2004

L 16/50

Europeiska unionens officiella tidning

sv

131

Ds 2013:3

Bilaga 1

4.

Ansökan skall åtföljas av dokumentation, som skall

fastställas i den nationella lagstiftningen, som visar att de

berörda personerna uppfyller villkoren i fråga samt av uppe-

hållstillståndet som varaktigt bosatt och giltig resehandling eller

bestyrkta kopior av resehandling.

Den dokumentation som avses i det första stycket får även

inbegripa dokumentation som rör lämplig bostad.

I synnerhet gäller följande:

a) Om personen bedriver ekonomisk verksamhet får den andra

medlemsstaten anmoda de berörda personerna att visa upp

bevis om följande:

i) Om de är anställda, att de har ett anställningskontrakt,

ett intyg från arbetsgivaren om anställning eller ett erbju-

dande om anställningskontrakt enligt villkoren i den

nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna skall fastställa

vilket av de ovannämnda bevisen som krävs.

ii) Om de är egenföretagare, att de har tillräckliga medel, i

enlighet med nationell lagstiftning, för att kunna bedriva

verksamhet som egenföretagare, tillsammans med

nödvändiga handlingar och tillstånd.

b) Om personerna studerar eller följer en yrkesutbildning får

den andra medlemsstaten anmoda de berörda personerna att

visa upp bevis för att de har skrivit in sig vid en godkänd

utbildningsanstalt för att studera där eller följa en yrkesut-

bildning.

Artikel 16

Familjemedlemmar

1.

Om varaktigt bosatta utövar sin rätt till bosättning i en

andra medlemsstat och om familjen redan var bildad i den

första medlemsstaten, skall sådana familjemedlemmar som

uppfyller villkoren i artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG tillåtas

medfölja eller förena sig med varaktigt bosatta.

2.

Om varaktigt bosatta utövar sin rätt till bosättning i en

andra medlemsstat och om familjen redan var bildad i den

första medlemsstaten, får sådana familjemedlemmar som ej

omfattas av artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG tillåtas medfölja

eller förena sig med varaktigt bosatta.

3.

Med beaktande av ansökan om uppehållstillstånd skall

bestämmelserna i artikel 15.1 gälla.

4.

Den andra medlemsstaten får anmoda familjemedlemmar

till varaktigt bosatta att samtidigt med ansökan om uppehålls-

tillstånd visa upp

a) sitt EG-uppehållstillstånd som varaktigt bosatt eller annat

uppehållstillstånd och giltig resehandling eller bestyrkta

kopior av resehandling,

b) bevis för att de har varit bosatta i den första medlemsstaten

i egenskap av familjemedlemmar till varaktigt bosatta,

c) bevis för att de har stabila och regelbundna försörjnings-

medel som är tillräckliga för att de skall kunna försörja sig

själva och sina familjemedlemmar utan hjälp från systemet

för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten, eller att de

varaktigt bosatta har sådana tillgångar och försäkringar för

dem, samt en sjukförsäkring som omfattar alla risker i den

andra medlemsstaten. Medlemsstaterna skall bedöma dessa

tillgångar med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig

om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån

för minimilöner och -pensioner.

5.

Om familjen inte redan var bildad i den första medlems-

staten skall bestämmelserna i direktiv 2003/86/EG gälla.

Artikel 17

Allmän ordning och säkerhet

1.

Medlemsstaterna får vägra ansökningar om uppehållstill-

stånd från varaktigt bosatta eller deras familjemedlemmar om

personen utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet.

När beslutet fattas skall medlemsstaten beakta hur grovt brottet

är eller vilken typ av brott mot allmän ordning och allmän

säkerhet som har begåtts av den varaktigt bosatta personen,

eller personens familjemedlem eller familjemedlemmar, eller

den fara som personen utgör.

2.

Det beslut som avses i punkt 1 får inte grundas på ekono-

miska överväganden.

Artikel 18

Folkhälsa

1.

Medlemsstaterna får vägra ansökningar om uppehållstill-

stånd från varaktigt bosatta eller deras familjemedlemmar om

personen utgör ett hot mot folkhälsan.

2.

De enda sjukdomar som får motivera vägrad inresa och

vägrad rätt till bosättning i den andra medlemsstaten skall vara

de sjukdomar som definieras av Världshälsoorganisationens

relevanta och tillämpliga instrument samt andra smittsamma

infektions- och parasitsjukdomar om dessa i mottagarlandet

omfattas av bestämmelser till skydd för medborgarna. Medlems-

staterna får inte införa nya bestämmelser och ny praxis som är

mer långtgående.

3.

Sjukdomar som uppstår efter det att det första uppehålls-

tillståndet har utfärdats i den andra medlemsstaten får inte ligga

till grund för en vägran att förnya tillståndet eller för utvisning.

4.

En medlemsstat får kräva att personer som avses i detta

direktiv undergår en hälsoundersökning, för att fastställa att de

inte lider av någon av de sjukdomar som anges i punkt 2.

Dessa hälsoundersökningar, som får vara avgiftsfria, får inte

genomföras systematiskt.

23.1.2004

L 16/51

Europeiska unionens officiella tidning

sv

132

Bilaga 1

Ds 2013:3

Artikel 19

Prövning av ansökan om och utfärdande av uppehållstill-

stånd

1.

De behöriga nationella myndigheterna skall handlägga en

ansökan inom fyra månader efter inlämnandet.

Om en ansökan inte åtföljs av de bevishandlingar som räknas

upp i artiklarna 15 och 16, eller i undantagsfall om behand-

lingen av ansökan är komplicerad, får den tidsfrist som anges i

första stycket förlängas med högst tre månader. I sådana fall

skall de behöriga nationella myndigheterna underrätta den

sökande om detta.

2.

Om villkoren i artiklarna 14, 15 och 16 är uppfyllda skall

den andra medlemsstaten, om inget annat föreskrivs i

bestämmelserna om allmän ordning, säkerhet och hälsa i artik-

larna 17 och 18, utfärda ett förnybart uppehållstillstånd åt den

varaktigt bosatte. Detta uppehållstillstånd skall, efter ansökan

om så erfordras, förnyas när det går ut. Den andra medlems-

staten skall underrätta den första medlemsstaten om sitt beslut.

3.

Den andra medlemsstaten skall för den varaktigt bosattes

familjemedlemmar utfärda uppehållstillstånd som kan förnyas

med samma giltighetstid som det som utfärdades till den varak-

tigt bosatte.

Artikel 20

Förfarandegarantier

1.

Beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd

skall vara vederbörligen motiverat. Den berörda tredjelands-

medborgaren skall underrättas om beslutet enligt förfarandena

för detta i den nationella lagstiftningen. Av beslutet skall framgå

vilka möjligheter som finns att överklaga och inom vilken tid

överklagande kan göras.

Följderna av att ett beslut inte har fattats vid utgången av den

tidsfrist som anges i artikel 19.1 skall regleras i den berörda

medlemsstatens nationella lagstiftning.

2.

Om ansökan om uppehållstillstånd avslås eller om uppe-

hållstillståndet återkallas eller inte förnyas, skall den berörda

personen ha rätt att ansöka om rättslig prövning i den berörda

medlemsstaten.

Artikel 21

Garanterad behandling i den andra medlemsstaten

1.

Så snart som varaktigt bosatta har fått uppehållstillstånd i

den andra medlemsstaten i enlighet med artikel 19 skall de i

den medlemsstaten åtnjuta likabehandling på de områden, och

i enlighet med de villkor, som anges i artikel 11.

2.

Varaktigt bosatta skall ha tillträde till arbetsmarknaden i

enlighet med bestämmelserna i punkt 1.

Medlemsstaterna får fastslå att de personer som avses i artikel

14.2 a skall ha begränsad tillgång till andra anställningar än de

anställningar som de har beviljats uppehållstillstånd för enligt

villkoren i nationell lagstiftning för en period som inte

överstiger tolv månader.

Medlemsstaterna får, i enlighet med nationell lagstiftning,

bestämma på vilka villkor de personer som avses i artikel 14.2

b och 14.2 c får tillträde till verksamhet som anställda eller

egenföretagare.

3.

Så snart som varaktigt bosatta har fått uppehållstillstånd i

den andra medlemsstaten i enlighet med artikel 19 skall deras

familjemedlemmar åtnjuta de rättigheter som räknas upp i

artikel 14 i direktiv 2003/86/EG i den medlemsstaten.

Artikel 22

Återkallande av uppehållstillståndet och återtagandeskyl-

dighet

1.

Till dess att tredjelandsmedborgare har uppnått ställning

som varaktigt bosatta får den andra medlemsstaten vägra

förnya eller återkalla uppehållstillståndet samt, i enlighet med

förfarandena i den nationella lagstiftningen, inklusive förfa-

randen för utvisning, ålägga varaktigt bosatta och familjemed-

lemmar att lämna dess territorium i följande fall:

a) Av hänsyn till allmän ordning och säkerhet i enlighet med

artikel 17.

b) Om villkoren i artiklarna 14, 15 och 16 inte längre

uppfylls.

c) När tredjelandsmedborgaren inte lagligen är bosatt i den

medlemsstaten.

2.

Om den andra medlemsstaten antar någon av de åtgärder

som anges i punkt 1 skall den första medlemsstaten omedelbart

och utan formaliteter återta den varaktigt bosatte och dennes

familjemedlemmar. Den andra medlemsstaten skall underrätta

den första medlemsstaten om sitt beslut.

3.

Till dess att en tredjelandsmedborgare uppnått ställning

som varaktigt bosatt och oavsett den skyldighet till återtagande

som föreskrivs i punkt 2, får den andra medlemsstaten fatta

beslut om att utvisa tredjelandsmedborgaren från unionens

territorium, i enlighet med artikel 12 och enligt garantierna i

den artikeln, på grund av allvarligt hot mot allmän ordning

eller säkerhet.

Den andra medlemsstaten skall samråda med den första

medlemsstaten när ett sådant beslut fattas.

Om den andra medlemsstaten antar ett beslut om att utvisa den

berörda tredjelandsmedborgaren, skall den vidta alla åtgärder

som är lämpliga för att effektivt kunna genomföra detta. Den

andra medlemsstaten skall tillhandahålla relevant information

till första medlemsstaten för genomförandet av utvisningsbe-

slutet.

23.1.2004

L 16/52

Europeiska unionens officiella tidning

sv

133

Ds 2013:3

Bilaga 1

4.

Beslut om utvisning får inte kombineras med permanent

bosättningsförbud i de fall som anges i punkterna 1 b och 1 c.

5.

Återtagandeskyldigheten enligt punkt 2 skall gälla oavsett

möjligheten för varaktigt bosatta och familjemedlemmar att

flytta till en tredje medlemsstat.

Artikel 23

Förvärv av ställning som varaktigt bosatt i den andra

medlemsstaten

1.

Efter ansökan skall den andra medlemsstaten bevilja

varaktigt bosatta den ställning som anges i artikel 7, under

förutsättning att bestämmelserna i artiklarna 3, 4, 5 och 6 är

uppfyllda. Den andra medlemsstaten skall underrätta den första

medlemsstaten om sitt beslut.

2.

Förfarandet i artikel 7 skall tillämpas vid inlämnande och

prövning av ansökan om ställning som varaktigt bosatt i den

andra medlemsstaten. För utfärdande av uppehållstillstånd skall

bestämmelserna i artikel 8 gälla. Om ansökan avslås, skall förfa-

randegarantierna i artikel 10 gälla.

kapitel iv

slutbestÄmmelser

Artikel 24

Rapporteringsskyldighet och ”rendez-vous”-klausul

Kommissionen skall med jämna mellanrum, och första gången

senast den 23 januari 2011 rapportera till Europaparlamentet

och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna,

och vid behov föreslå nödvändiga ändringar. Dessa ändringsför-

slag skall vara prioriterade enligt artiklarna 4, 5, 9, 11 och

kapitel III.

Artikel 25

Kontaktpunkter

Medlemsstaterna skall upprätta kontaktpunkter med ansvar för

att ta emot och överföra den information som anges i artik-

larna 19.2, 22.2 och 23.1.

Medlemsstaterna skall upprätta ett lämpligt samarbete om det

informations- och dokumentationsutbyte som anges i det första

stycket.

Artikel 26

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och

andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

direktiv senast den 23 januari 2006. De skall genast underrätta

kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur

hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 27

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning

.

Artikel 28

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den 25 november 2003.

På rådets vägnar

gN tremonti

Ordförande

23.1.2004

L 16/53

Europeiska unionens officiella tidning

sv

135

Bilaga 2 Europaparlamentet och

Rådets Direktiv 2011/51/EU

136

Bilaga 2

Ds 2013:3

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/51/EU

av den 11 maj 2011

om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även

personer som beviljats internationellt skydd

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 79.2 a och b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 1 ), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003

om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning ( 2 )

är inte tillämpligt på personer som beviljats internatio­

nellt skydd, enligt definitionen i rådets direktiv

2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer

för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer

skall betraktas som flyktingar eller som personer som

av andra skäl behöver internationellt skydd samt om

dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i

det beviljade skyddet ( 3 ).

(2)

Möjligheten att erhålla ställning som varaktigt bosatt i en

medlemsstat efter en viss tid är en viktig förutsättning för

att personer som beviljats internationellt skydd ska

kunna integrera sig till fullo i den medlemsstat där de

är bosatta.

(3)

Ställning som varaktigt bosatt för personer som beviljats

internationellt skydd är dessutom en viktig faktor när det

gäller att främja ekonomisk och social sammanhållning,

vilket är ett grundläggande mål för unionen enligt för­

draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­

draget).

(4)

Personer som beviljats internationellt skydd bör därför ha

möjlighet att förvärva ställning som varaktigt bosatta i

den medlemsstat som beviljat dem internationellt skydd

på samma villkor som andra tredjelandsmedborgare.

(5)

Eftersom personer som beviljats internationellt skydd har

rätt att bosätta sig i andra medlemsstater än den som

beviljade dem internationellt skydd, måste det säkerställas

att dessa andra medlemsstater underrättas om bakgrun­

den till att den berörda personen beviljats skydd för att

göra det möjligt för dem att uppfylla sina skyldigheter

avseende principen om non-refoulement.

(6)

Personer som beviljats internationellt skydd och som är

varaktigt bosatta bör, på vissa villkor, garanteras samma

behandling som bosättningsmedlemsstatens medborgare i

en rad ekonomiska och sociala sammanhang så att ställ­

ning som varaktigt bosatt kan fungera praktiskt som ett

instrument för integration av varaktigt bosatta i det sam­

hälle där de lever.

(7)

Likabehandling av personer som beviljats internationellt

skydd i den medlemsstat som beviljat detta skydd bör

inte inverka på de rättigheter och förmåner som garan­

teras enligt direktiv 2004/83/EG och enligt konventionen

av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning,

ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari

1967 (nedan kallad Genèvekonventionen).

SV

19.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/1

(

1

) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 december 2010 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 april 2011.

(

2

) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

( 3 ) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.

137

Ds 2013:3

Bilaga 2

(8)

De villkor som anges i direktiv 2003/109/EG för att

varaktigt bosatta ska erhålla rätt att bosätta sig och för­

värva ställning som varaktigt bosatt i en annan medlems­

stat bör vara desamma för alla tredjelandsmedborgare

som erhållit ställning som varaktigt bosatta.

(9)

Överförande av ansvaret att skydda personer som bevil­

jats internationellt skydd faller utanför detta direktivs till­

lämpningsområde.

(10)

Om en medlemsstat har för avsikt att i enlighet med

direktiv 2003/109/EG utvisa en person som beviljats in­

ternationellt skydd och som förvärvat ställning som var­

aktigt bosatt i den medlemsstaten, bör den personen

omfattas av det skydd mot utvisning eller avvisning

som garanteras i direktiv 2004/83/EG och i artikel 33 i

Genèvekonventionen. I de fall där personen beviljats in­

ternationellt skydd i en annan medlemsstat än den där

personen för närvarande har ställning som varaktigt bo­

satt måste det därför föreskrivas att den berörda perso­

nen endast får utvisas till den medlemsstat som beviljat

internationellt skydd och att den medlemsstaten har en

skyldighet att återta den personen, såvida inte utvisning

eller avvisning är tillåtet enligt direktiv 2004/83/EG.

Samma skyddsåtgärder bör tillämpas för en person som

beviljats internationellt skydd och som bosatt sig, men

ännu inte förvärvat ställning som varaktigt bosatt, i en

andra medlemsstat.

(11)

Om det, enligt direktiv 2004/83/EG, är tillåtet att utvisa

en person som beviljats internationellt skydd från unio­

nens territorium, bör medlemsstaterna försäkra sig om

att all information kommer från relevanta källor, dä­

ribland, i tillämpliga fall, från den medlemsstat som be­

viljade internationellt skydd, och att den bedöms nog­

grant för att säkerställa att utvisningsbeslutet överens­

stämmer med artikel 4 och artikel 19.2 i Europeiska

unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(12)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg­

gande rättigheterna och de principer som fastställs i

artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och i Euro­

peiska unionens stadga om de grundläggande rättighe­

terna, särskilt artikel 7.

(13)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet

om bättre lagstiftning ( 1 ) uppmuntras medlemsstaterna

att för egen del och i unionens intresse upprätta egna

tabeller som så långt det är möjligt visar överensstäm­

melsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna

samt att offentliggöra dessa tabeller.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om

Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende

på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till

fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget, och

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det

protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet

av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämp­

ligt på dem.

(15)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om

Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska

unionen och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i anta­

gandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller

tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2003/109/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 2 ska led f ersättas med följande:

”f) internationellt skydd: internationellt skydd enligt definitio­

nen i artikel 2 a i rådets direktiv 2004/83/EG av den

29 april 2004 om miniminormer för när tredjelands­

medborgare eller statslösa personer skall betraktas som

flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver

internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga

ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (*).

___________

(*) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.”,

2. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska leden c och d ersättas med följande:

”c) har beviljats rätt till bosättning i en medlemsstat på

grundval av någon annan form av skydd än inter­

nationellt skydd eller som har ansökt om rätt till

bosättning på den grunden och väntar på ett beslut

om sin ställning,

d) har ansökt om internationellt skydd men ännu inte

fått slutligt besked,”.

SV

L 132/2

Europeiska unionens officiella tidning

19.5.2011

(

1

) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

138

Bilaga 2

Ds 2013:3

b) I punkt 3 ska led c ersättas med följande:

”c) den europeiska bosättningskonventionen av den

13 december 1955, den europeiska sociala stadgan

av den 18 oktober 1961, den reviderade europeiska

sociala stadgan av den 3 maj 1987 och den euro­

peiska konventionen av den 24 november 1977 om

migrerande arbetstagares rättsställning samt punkt

11 i bilagan till konventionen av den 28 juli 1951

om flyktingar, ändrad genom New York-protokollet

av den 31 januari 1967, och den europeiska över­

enskommelsen av den 16 oktober 1980 om över­

förande av ansvaret för flyktingar.”

3. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. Medlemsstaterna ska inte bevilja ställning som

varaktigt bosatt på grundval av beviljat internationellt

skydd i fall av återkallande eller upphävande av eller

vägran att förnya ett internationellt skydd enligt artik­

larna 14.3 och 19.3 i direktiv 2004/83/EG.”

b) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”När det gäller personer som beviljats internationellt

skydd ska man vid beräkningen av den period som

avses i punkt 1 beakta minst halva tidsperioden mellan

den dag då den ansökan om internationellt skydd ingavs

vilken ligger till grund för att detta skydd beviljades och

den dag då det uppehållstillstånd som avses i artikel 24 i

direktiv 2004/83/EG beviljades, eller hela denna period,

om den överstiger 18 månader.”

4. I artikel 8 ska följande punkter läggas till:

”4. Om en medlemsstat utfärdar ett EU-uppehållstill­

stånd för varaktigt bosatta till en tredjelandsmedborgare

som den beviljat internationellt skydd ska den under rubri­

ken ’Anmärkningar’ i det EU-uppehållstillståndet för var­

aktigt bosatta föra in följande anmärkning: ’Internationellt

skydd beviljat av [namnet på medlemsstaten] den [datum]’.

5. Om en andra medlemsstat utfärdar ett EU-uppehålls­

tillstånd för varaktigt bosatta till en tredjelandsmedborgare

som redan har ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bo­

satta, utfärdat av en annan medlemsstat, som innehåller den

anmärkning som avses i punkt 4, ska den andra medlems­

staten föra in samma anmärkning i EU-uppehållstillståndet

för varaktigt bosatta.

Innan den andra medlemsstaten för in den anmärkning

som avses i punkt 4 ska den göra en framställning

till den medlemsstat som nämns i den anmärkningen om

uppgift om huruvida den varaktigt bosatte fortfarande åt­

njuter internationellt skydd. Den medlemsstat som nämns i

anmärkningen ska svara senast en månad efter mottagandet

av framställningen. Om det internationella skyddet har åter­

kallats genom ett slutligt beslut ska den andra medlems­

staten inte föra in den anmärkningen.

6. Om ansvaret för den varaktigt bosatta personens in­

ternationella skydd överförts till den andra medlemsstaten, i

enlighet med relevanta internationella instrument eller na­

tionell lagstiftning, efter utfärdandet av det uppehållstill­

ståndet för varaktigt bosatta som avses i punkt 5, ska

den andra medlemsstaten senast tre månader efter över­

förandet av ansvaret ändra den anmärkning som avses i

punkt 4 i enlighet med detta.”

5. I artikel 9 ska följande punkt införas:

”3a. Medlemsstaterna får upphäva ställning som var­

aktigt bosatt i fall av återkallande eller upphävande av eller

vägran att förnya internationellt skydd enligt artiklarna

14.3 och 19.3 i direktiv 2004/83/EG, om ställningen

som varaktigt bosatt erhållits på grundval av internationellt

skydd.”

6. I artikel 11 ska följande punkt införas:

”4a. När det gäller den medlemsstat som beviljat det

internationella skyddet ska punkterna 3 och 4 inte påverka

tillämpningen av direktiv 2004/83/EG.”

7. Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkter ska införas:

”3a. Om en medlemsstat beslutar att utvisa en var­

aktigt bosatt person vars EU-uppehållstillstånd för var­

aktigt bosatta innehåller den anmärkning som avses i

artikel 8.4, ska den anmoda den medlemsstat som

nämns i den anmärkningen att bekräfta huruvida perso­

nen i fråga fortfarande åtnjuter internationellt skydd i

den medlemsstaten. Den medlemsstat som nämns i an­

märkningen ska svara senast en månad efter det att den

har mottagit begäran om information.

3b. Om den varaktigt bosatta personen fortfarande

åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstat som

nämns i anmärkningen, ska den personen utvisas till

den medlemsstaten, som omedelbart och utan formali­

teter, utan att det påverkar tillämplig unionslagstiftning

eller nationell lagstiftning och principen om familjens

enhet, ska återta denna person som åtnjuter internatio­

nellt skydd samt dennes familjemedlemmar.

SV

19.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/3

139

Ds 2013:3

Bilaga 2

3c. Genom undantag från punkt 3b ska den med­

lemsstat som beslutade att utvisa en varaktigt bosatt

person behålla rätten att, i överensstämmelse med sina

internationella förpliktelser, avvisa den varaktigt bosatta

personen till ett annat land än den medlemsstat som

beviljade internationellt skydd om den personen uppfyl­

ler villkoren i artikel 21.2 i direktiv 2004/83/EG.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”6. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av

artikel 21.1 i direktiv 2004/83/EG.”

8. Följande artikel ska införas:

”Artikel 19a

Ändringar av EU-uppehållstillstånd för varaktigt

bosatta

1. Om ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta in­

nehåller den anmärkning som avses i artikel 8.4 och om

ansvaret för den varaktigt bosatta personens internationella

skydd, i enlighet med relevanta internationella instrument

eller nationell lagstiftning, överförs till en andra medlems­

stat innan den medlemsstaten utfärdar det EU-uppehållstill­

stånd för varaktigt bosatta som avses i artikel 8.5, ska den

andra medlemsstaten be den medlemsstat som har utfärdat

EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta att ändra den

anmärkningen i enlighet med detta.

2. Om en varaktigt bosatt person beviljas internationellt

skydd i den andra medlemsstaten innan den medlemsstaten

utfärdade det EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta

som avses i artikel 8.5, ska den medlemsstaten be den

medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstillståndet för

varaktigt bosatta att ändra detta genom att föra in den

anmärkning som avses i artikel 8.4 i detta direktiv.

3. Efter den framställning som avses i punkterna 1 och

2 ska den medlemsstat som har utfärdat EU-uppehållstill­

ståndet för varaktigt bosatta utfärda det ändrade EU-uppe­

hållstillståndet för varaktigt bosatta senast tre månader efter

mottagandet av framställningen från den andra medlems­

staten.”

9. I artikel 22 ska följande punkt införas:

”3a. Såvida inte det internationella skyddet under tiden

har återkallats eller personen i fråga tillhör någon av de

kategorier som beskrivs i artikel 21.2 i direktiv

2004/83/EG, ska punkt 3 i den här artikeln inte tillämpas

på tredjelandsmedborgare vars EU-uppehållstillstånd för

varaktigt bosatta som utfärdats av den första medlemsstaten

innehåller den anmärkning som avses i artikel 8.4.

Denna punkt påverkar inte tillämpningen av artikel 21.1 i

direktiv 2004/83/EG.”

10. I artikel 25 ska första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska upprätta kontaktpunkter med ansvar

för att ta emot och överföra den information och doku­

mentation som avses i artiklarna 8, 12, 19, 19a, 22

och 23.”

Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar

och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

direktiv senast den 20 maj 2013. De ska genast underrätta

kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­

ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentlig­

gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med

fördragen.

Utfärdat i Strasbourg den 11 maj 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

GYŐRI E.

Ordförande

SV

L 132/4

Europeiska unionens officiella tidning

19.5.2011