Ds 2015:13

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Sammanfattning

I promemorian lämnas förslag till ändringar i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Lagen kompletterar ett antal EU-förordningar om ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar, garanterade traditionella specialiteter och traditionella termer på jordbruks- och livsmedelsområdet.

Ändringarna innebär att hänvisningar i lagen till upphävda EUförordningar ersätts med hänvisningar till nya EU-förordningar som ersatt de gamla EU-förordningarna. Vidare föreslås att lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta en EU-förordning om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter.

Slutligen föreslås att hänvisningar till upphävda EU-förordningar i 10 kap. 7 § varumärkeslagen (2010:1877) avseende särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ersätts med hänvisningar till nya EU-förordningar som ersatt de gamla EUförordningarna.

De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:1424 ) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel, och

2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Denna lag kompletterar Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

2 §

1

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och

1 Senaste lydelse 2011:411.

Författningsförslag Ds 2015:13

garanterade traditionella specialiteter

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) 1576/89,

2. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”), och

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen och efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

traditionella uttryck

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) 1576/89,

2. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) 1234/2007,

3. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd för geografiska

Ds 2015:13 Författningsförslag

beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och

5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Författningsförslag Ds 2015:13

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § varumärkeslagen (2010:1877) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

7 §

Bestämmelserna i 3 § samt 8 kap. 3–8 §§ och 9 kap. ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel,

2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel,

3. rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008

1. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd för geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,

3. Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, eller

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari

Ds 2015:13 Författningsförslag

om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd för geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,

5. rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, eller

6. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”).

2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1. Bakgrund

1.1. Behovet av lagstiftning

Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar ett antal EU-förordningar som räknas upp i 1–2 §§.

Flera av EU-förordningarna har upphävts och ersatts av nya förordningar. Den 21 november 2012 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Den förordningen ersatte förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Även rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) har upphävts och ersatts av, såvitt nu är aktuellt, två nya förordningar, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008.

Bakgrund Ds 2015:13

Därutöver har en ny förordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 tillkommit. Detta föranleder en översyn av den nationella lagstiftningen på området.

1.2. Nya EU-förordningar

1.2.1. Förordning (EU) nr 1151/2012 har ersatt förordning (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006

Förordning (EU) nr 1151/2012 har ersatt förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006. Syftet med att slå samman förordningarna till en har huvudsakligen varit att förenkla för producenterna att förmedla information om produkternas egenskaper och särskilda kvaliteter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare och konsumenter. Förordningen syftar till att skydda det mervärde som en produkts särart eller geografiska ursprung kan medföra för konsumenterna. Skydd kan ges för jordbruksprodukter avsedda att användas som livsmedel och som ingår i bilaga I till EUF-fördraget och för jordbruksprodukter och livsmedel som inte ingår i bilagan men som är nära knutna till jordbruksproduktionen. Förordningen tillämpas inte på spritdrycker, aromatiserade vinprodukter eller inom vinsektorn.

Endast jordbruksprodukter och livsmedel som framställts med traditionella råmaterial, kännetecknas av en traditionell sammansättning eller framställs eller bearbetas på ett sätt som återspeglar traditionellt bruk kan få skydd som garanterade traditionella specialiteter. För att kunna skyddas som en garanterad traditionell specialitet ska produkten ha en viss särart, vilket innebär att den klart ska skilja sig från liknande produkter som hör till samma kategori.

För att kunna få skydd som en ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning ska den jordbruksprodukt eller det livsmedel som beteckningen avser härstamma från ett visst avgränsat geografiskt område och dess kvalitet eller egenskaper ska ha en koppling till det geografiska ursprunget. Det krävs en starkare

Ds 2015:13

Bakgrund

koppling till det avgränsade geografiska området för att registrera en ursprungsbeteckning än vad som gäller för en skyddad geografisk beteckning.

En grupp bestående av producenter eller bearbetningsföretag som arbetar med en sådan produkt kan ansöka om registrering. I undantagsfall kan en enskild fysisk eller juridisk person betraktas som en grupp enligt förordningen. En ansökan om registrering ska bl.a. innehålla en produktspecifikation med information om produktens egenskaper och produktionsmetod. Förfarandet inleds i medlemsstaten, men avslutas av kommissionen som registrerar de beteckningar som uppfyller kraven i förordningarna. När en beteckning registrerats får den användas av alla aktörer som saluför jordbruksprodukter och livsmedel som överensstämmer med produktspecifikationen.

Ett kontrollsystem är kopplat till det skydd som ges genom förordningen. En producent som för första gången ska producera en produkt som registrerats ska i förväg anmäla detta till den behöriga myndigheten eller det behöriga kontrollorganet i den medlemsstat där producenten är etablerad. Myndigheten eller kontrollorganet ska, innan produkten släpps ut på marknaden, kontrollera att produktspecifikationen följs.

Den behöriga myndigheten eller kontrollorganet ska vidare kontrollera att de skyldigheter som fastställs i förordningen följs. Denna kontroll ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och garanterad traditionell specialitet ska skyddas mot missbruk och vilseledande bruk och registrerade benämningar ska skyddas mot allt bruk som sannolikt kan vilseleda konsumenterna.

Bestämmelserna om skyddet för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter har i sak förts över från förordning (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Avseende ursprungsbeteckningarna och de geografiska beteckningarna omformuleras dock skyddet till att omfatta missbruk av, imitation av eller anspelning på registrerade namn för att anpassa skyddet till det som tillämpas för vinsektorn. I förordning (EG) nr 510/2006 omfattade skyddet för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar obehörigt bruk av, imitation av eller anspelning på registrerade namn.

Bakgrund Ds 2015:13

Även bestämmelserna om ansökningsförfarandet, kommissionens granskning, registreringen, invändningsförfarandet, ändringar i produktspecifikation, avregistreringar och medlemsstaternas ansvar för kontrollen av efterlevnaden av bestämmelserna har i sak förts över till den nya förordningen.

I den nya förordningen införs även en ny kvalitetsordning,

frivilliga kvalitetsbegrepp. Närmare regler ska fastställas av kommis-

sionen genom genomförandeakter. Det frivilliga kvalitetsbegreppet ska avse en egenskap hos en eller flera produktkategorier eller jordbruks- eller bearbetningsmässig kvalitet som är tillämplig i särskilda områden och användningen av termen ska ge produkten ett mervärde. Termen får användas för alla produkter som uppfyller de krav som kommissionen ställer upp för ett begrepp. Medlemsstaterna ska genomföra riskanalysbaserade kontroller för att säkerställa att bestämmelserna om frivilliga kvalitetsbegrepp följs.

Tillämpningsförordningen

Närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EU) nr 1151/2012 finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Tillämpningsförordningen innehåller närmare bestämmelser om bl.a. utformningen av och innehållet i registreringsansökningar, beskrivningen av produkter och produktionsmetoder, invändningar, ändringar i produktspecifikationer samt avregistreringar. Tillämpningsförordningen trädde i kraft i juni 2014.

1.2.2. Förordning (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1306/2013 har ersatt förordning (EG) nr 1234/2007

Förordning (EG) nr 1234/2007 innehåller bl.a. bestämmelser om ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn. Förordning (EG) nr 1234/2007 har upphävts och, såvitt nu är aktuellt, ersatts av förordningarna (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1306/2013. Anledningen till att bestämmelserna som tidigare fanns i en och samma förordning nu delats

Ds 2015:13

Bakgrund

upp i två förordningar är att bestämmelserna som avser förvaltningen av stödordningarna inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik samlats i en gemensam förordning som omfattar alla stödordningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Bestämmelserna om definitioner, ansökningsförfarandet för registrering och skyddets innebörd för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn har därför i sak förts över från förordning (EG) nr 1234/2007 till förordning (EU) nr 1308/2013 som reglerar marknadsinstrumenten för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Bestämmelserna om medlemsstaternas kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna om skydd för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn har förts över i sak till förordningen (EU) nr 1306/2013 som reglerar finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.

För att få skydd som en ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning ska det vin som beteckningen avser ha en viss koppling till ett visst avgränsat geografiskt område och besitta en specifik kvalitet, ett specifikt anseende eller någon annan specifik egenskap som kan hänföras till det geografiska ursprunget. Det krävs en starkare koppling till det avgränsade geografiska området för att registrera en ursprungsbeteckning än vad som gäller för en skyddad geografisk beteckning.

En grupp bestående av producenter eller bearbetningsföretag som arbeta med en sådan produkt kan ansöka om registrering. I undantagsfall får en enskild producent ansöka om registrering. En ansökan om att få en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning för ett vin registrerad ska bl.a. innehålla en produktspecifikation med information om produktens egenskaper och produktionsmetod samt en avgränsning av det geografiska området. Förfarandet inleds i medlemsstaten, men avslutas av kommissionen som registrerar de beteckningar som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 1308/2013.

Ett kontrollsystem är kopplat till det skydd som ges för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar genom förordningen. Innan en produkt som skyddas av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning släpps ut på marknaden ska den behöriga myndigheten eller det behöriga kontrollorganet kontrollera att produktspecifikationen följs. De behöriga myndig-

Bakgrund Ds 2015:13

heterna ska vidare kontrollera att de skyldigheter som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 följs. Denna kontroll ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ska skyddas mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av en skyddad beteckning och alla former av obehörigt eller vilseledande bruk.

Vidare omfattas även traditionella uttryck inom vinsektorn av förordning (EU) nr 1308/2013. Med traditionella uttryck avses uttryck som av tradition används i medlemsstaterna för att beteckna produktions- eller lagringsmetoden, kvalitet, färg, typ av plats eller en särskild händelse förknippad med historien, för produkter med en skyddad ursprungsbeteckning. Traditionella uttryck ska erkännas, definieras och skyddas av kommissionen. Medlemsstaterna ska enligt förordning (EU) nr 1306/2013 vidta de åtgärder som behövs för att förhindra olovlig användning av skyddade traditionella uttryck.

1.2.3. Förordning (EU) nr 251/2014

Förordningen (EG) nr 251/2014 innehåller bl.a. bestämmelser om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter. För att få skydd som en skyddad geografisk beteckning ska den aromatiserade vinprodukten som beteckningen avser ha sitt ursprung i en region, en särskild plats eller ett land till vilket dess kvalitet eller dess anseende eller viss annan egenskap kan tillskrivas. En grupp bestående av producenter eller bearbetningsföretag som arbetar med en sådan produkt kan ansöka om registrering. En ansökan om att få en geografisk beteckning för en aromatiserad vinprodukt registrerad ska bl.a. innehålla en produktspecifikation med information om produktens egenskaper och produktionsmetod samt en avgränsning av det geografiska området. Förfarandet inleds i medlemsstaten, men avslutas av kommissionen som registrerar de beteckningar som uppfyller kraven i förordningen.

Ett kontrollsystem är kopplat till det skydd som ges genom förordningen. Innan en produkt som skyddas av geografisk beteckning släpps ut på marknaden ska den behöriga myndigheten eller det behöriga kontrollorganet kontrollera att produktspecifikationen följs. De behöriga myndigheterna ska vidare kontrollera att de

Ds 2015:13

Bakgrund

skyldigheter som fastställs i förordningen följs. Denna kontroll ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Geografiska beteckningar ska skyddas mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av en skyddad beteckning och alla former av obehörigt eller vilseledande bruk.

1.3. Nationell lagstiftning

1.3.1. Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Enligt 1 § kompletterar lagen förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006. Lagen kompletterar även enligt 2 § förordning (EG) nr 1234/2007, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen och efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Enligt 3 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. I 4–12 §§ finns bestämmelser om kontrollen av efterlevnaden av lagen och EU-bestämmelserna. Här framgår att kontrollen ska utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna. Vidare framgår att regeringen eller Livsmedelsverket får överlämna till ett kontrollorgan enligt förordning (EG) nr 882/2004 att utöva kontroll. Kontrollmyndigheterna ska samverka och verka för att åtgärder vidtas mot överträdelser av lagen eller EU-bestämmelserna. Vidare framgår hur kommunerna får fördela kontrollen sinsemellan. Kontrollmyndigheter och kontrollorgan ges rätt att få tillträde till utrymmen och få del av nödvändig information för att kunna utöva kontrollen. Regeringen eller den myndighet som regering bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontrollen ska bedrivas.

Enligt 13–16 §§ får kontrollmyndigheterna meddela förelägganden och förbud, vilket får förenas med vite. Vidare får varor

Bakgrund Ds 2015:13

omhändertas. Kontrollmyndigheten får även besluta om rättelse på bekostnad av den som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen eller EU-bestämmelserna. Av 17 § framgår att kontrollmyndigheterna kan begära hjälp av polismyndigheten för kontroll eller verkställighet av beslut meddelade enligt lagen eller EU-bestämmelserna. Enligt 18 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontroll, prövning eller handläggning enligt lagen eller EU-bestämmelserna. I 19–21 §§ finns bestämmelser om överklagande.

1.3.2. Förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

I den inledande 1 § anges att förordningen kompletterar lagen. I 2 § utses Livsmedelsverket som behörig myndighet att ta emot och handlägga ansökningar om registrering av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Vidare framgår att Livsmedelsverket ska samråda med Jordbruksverket angående vissa specificerade jordbruksprodukter. Av 2 a § framgår att Livsmedelsverket ska utföra vissa uppgifter avseende kravspecifikationer för spritdrycker enligt förordning (EG) 110/2008. Enligt 3 § ska Livsmedelsverket övervaka att de övriga kontrollmyndigheterna fullgör sina förpliktelser enligt lagen. I 4 § ges Livsmedelsverket befogenhet att meddela de föreskrifter och meddela de beslut som behövs som komplettering till lagen och EU-bestämmelserna.

I 5 § utses de myndigheter som utöver Livsmedelsverket är behöriga att utöva kontroll enligt 25 och 25 a §§livsmedelsförordningen (2006:813), dvs. länsstyrelser och kommuner, till behöriga myndigheter att utöva kontroll. Av 6 § framgår att Livsmedelsverket är behörig myndighet att utöva kontroll enligt bilaga II till förordning (EG) nr 510/2006. Enligt 7 § samordnar länsstyrelserna kommunernas kontroll och enligt 8 § samordnar Livsmedelsverket övriga kontrollmyndigheters verksamhet. Av 9 § följer att Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur kontrollen ska bedrivas och av 10 § följer att Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldigheten för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna information till verket eller länsstyrelsen om kontrollen de bedriver. Enligt 11 § ska de kost-

Ds 2015:13

Bakgrund

nader en kontrollmyndighet får till följd av vissa specifika åtgärder ersättas av den som ägde de omhändertagna varorna.

Enligt 12 § ska de laboratorier som utför undersökningar i samband med kontrollen vara ackrediterade. Av 13 § följer att bestämmelser om avgifter finns i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter. I 13 § anges att Livsmedelsverket får meddela närmare föreskrifter för verkställighet av lagen och förordningen. I 15 § anges slutligen att överklagandebestämmelserna finns i lagen.

1.3.3. Varumärkeslagen

Varumärkeslagen innehåller enligt 1 § första stycket bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till. Lagen innehåller enligt 1 § andra stycket också bestämmelser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom EU. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om registrering av varumärken, hävning av registrering, internationell varumärkesregistrering, straffansvar, vitesförbud och skadestånd. Vid intrång i den rätt som följer av de särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som räknas upp i 10 kap. 7 § är bestämmelserna om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder med intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande och intrångsundersökning (9 kap.) och behandling av personuppgifter (10 kap. 3 §) i varumärkeslagen tillämpliga.

2. Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

2.1. Tillämpningsområdet för lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Promemorians förslag: I lagen om kontroll av skyddade be-

teckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ska hänvisningen till förordningarna (EG) nr 509/2006 och 510/2006 ersättas med en hänvisning till förordning (EU) nr 1151/2012. Hänvisningen i lagen till förordning (EG) nr 1234/2007 ersätts med en hänvisning till förordningarna (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013. Lagen ska även komplettera förordning (EU) nr 251/2014 i de delar den innehåller bestämmelser om skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och traditionella uttryck.

Skälen för promemorians förslag

Förordning (EU) nr 1151/2012

Enligt 1 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar kompletterar lagen förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006. Förordningarna har upphävts och ersatts av förordning (EU) nr 1151/2012. Av beaktandesatserna till förordning (EU) nr

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

1151/2012 framgår att kvalitetsordningarna för skyddade beteckningar i förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 har gemensamma mål och bestämmelser och att det därför har ansetts lämpligt att slå samman dem till en enda rättslig ram. Kraven för vad som utgör en ursprungsbeteckning och en geografisk beteckning har förts över från förordning (EG) 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012 utan att några ändringar skett avseende kraven som framgår av förordningen. Nytt i förordning (EU) nr 1151/2012 är dock att namnet på ett land får vara en skyddad geografisk beteckning och att kommissionen, enligt artikel 5.4, får anta delegerade akter om undantag avseende vissa krav för att ta hänsyn till de specifika egenskaperna hos framställningen av produkter med animaliskt ursprung och vissa produkters eller områdens särskilda egenskaper. Även regleringen av vad som utgör en garanterad traditionell specialitet har förts över från förordning (EG) nr 509/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Kommissionen ges i artikel 18.5 också befogenhet att anta delegerade akter avseende närmare bestämmelser om kraven för att säkerställa att ordningen fungerar smidigt. Definitionen på traditionell har också ändrats så att det nu krävs en påvisad förekomst på den inhemska marknaden under en period om minst 30 år, tidigare krävdes minst 25 år.

Bestämmelserna om processen kring registrering av en ursprungsbeteckning, geografisk beteckning eller garanterad traditionell specialitet har också förts över i sak från förordning (EG) nr 509/2006 och förordning (EG) 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Bestämmelserna om ansökningsförfarandet, kommissionens granskning och beslut om registrering, invändningsförfarandet, ändring av produktspecifikation och avregistrering gäller numera både ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter. Kommissionen ges genom artikel 49.7 i förordning (EU) nr 1151/2012 befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter för att förenkla ansökningsprocessen. Vidare ges kommissionen även befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter med kompletterande bestämmelser kring invändningsförfarandet, förfarandet för ändringar i produktspecifikationer och avregistreringsförfarandet som kommissionen har ansvar för enligt artikel 51.6, 53.3 och 54.2.

Ds 2015:13 Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar

Även bestämmelserna om medlemsstaternas ansvar för övervakningen av efterlevnaden av bestämmelserna om skyddade beteckningar har i sak förts över från förordning (EG) nr 509/2006 och förordning (EG) nr 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012.

Frivilliga kvalitetsbegrepp

Den huvudsakliga nyheten är att det i förordningen har förts in ytterligare en kvalitetsordning, frivilliga kvalitetsbegrepp. Frivilliga kvalitetsbegrepp får användas för de jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av förordning (EU) nr 1151/2012. För att ett begrepp ska komma ifråga som ett frivilligt kvalitetsbegrepp ska det avse en egenskap eller en bearbetningsmässig kvalitet som ger produkten ett mervärde.

De frivilliga kvalitetsbegreppen skiljer sig från övriga kvalitetsordningar som omfattas av förordningen på så sätt att ett frivilligt kvalitetsbegrepp är en märkning som en producent får använda för sin produkt utan att ansöka om registrering av produkten. Alla producenter som tillverkar en produkt som uppfyller de kriterier för ett frivilligt kvalitetsbegrepp som kommissionen, genom en genomförandeakt, uppställt får använda begreppet vid märkningen av sin produkt. Exempel på frivilligt kvalitetsbegrepp som anges i förordningen i artikel 31 är produkter från bergsområden. Begreppet har definierats i förordningen och kompletterats av kommissionen genom en delegerad förordning, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 när det gäller användningsvillkoren för det frivilliga kvalitetsbegreppet ”produkt från bergsområde”.

Olika typer av produkter kan vara märkta med samma frivilliga kvalitetsbegrepp. Exempelvis kan både mjölk och kött vara produkter från bergsområden. Detta skiljer sig från de övriga kvalitetsordningarna som omfattas av förordningen där varje registrering avser en specifik produkt såsom exempelvis Skånsk spettkaka, Kalix löjrom, falukorv eller hushållsost.

Även avseende medlemsstaternas kontroll skiljer sig de frivilliga kvalitetsbegreppen från de övriga kvalitetsförordningarna som omfattas av förordningen. För ursprungsbeteckningar, geografiska

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

beteckningar och garanterade traditionella specialiteter sker som konstaterats tidigare två typer av kontroll. Först ska kontroll ske innan en produkt släpps ut på marknaden och kontrollen går då ut på att se om produkten stämmer överens med den produktspecifikation som omfattades av ansökan och registrering. Därefter är medlemsstaterna skyldiga att se till att det utövas kontroll över produkter som finns på marknaden så att dessa uppfyller kraven i förordningen. För de frivilliga kvalitetsbegreppen sker ingen förhandskontroll av märkningen, utan dessa produkter får släppas på marknaden utan föregående granskning. Medlemsstaterna har dock därefter ett ansvar att genomföra riskanalysbaserade kontroller för att säkerställa att produkterna på marknaden uppfyller kraven för frivilliga kvalitetsbegrepp och tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdelser enligt artikel 34.

Livmedelsverket har idag, enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, huvudansvaret för kontrollen av att produkter som finns på marknaden uppfyller de krav som idag finns i EU-förordningarna om de olika kvalitetsordningarna. Den operativa kontrollen utövas av Livsmedelsverket, kommunerna och länsstyrelserna. Kontrollen av livsmedel utförs som ett led i respektive myndighets ordinarie livsmedelskontroll. Ansvaret för den operativa kontrollen av jordbruksprodukter ligger däremot centralt på Livsmedelsverket. Den offentliga kontrollen ska enligt förordning (EG) nr 882/2004 vara riskanalysbaserad.

För att kunna utöva kontrollen har kontrollmyndigheterna rätt till upplysningar och rätt att ta del av handlingar och få tillträde till områden och lokaler med anknytning till verksamheten och får där göra undersökningar och ta prover. Kontrollmyndigheterna får vidare meddela de förelägganden och förbud som krävs för att bestämmelserna i EU-förordningarna om de olika kvalitetsordningarna ska följas. Förelägganden och förbud får förenas med vite. Kontrollmyndigheterna får omhänderta varor om förelägganden eller förbud inte följs och begära hjälp av Polismyndigheten om det behövs för kontroller eller verkställighet av beslut.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 34 i förordningen genomföra riskanalysbaserade kontroller för att säkerställa att produkterna på marknaden uppfyller kraven för frivilliga kvalitetsbegrepp. Det är av effektivitetsskäl lämpligt att samordna detta med den kontroll som myndigheterna utövar i dag. Som nämnts ovan är den offent-

Ds 2015:13 Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar

liga kontrollen redan i dag riskanalysbaserad. Den struktur för kontroll som gäller i dag bör därför också gälla ifråga om de frivilliga kvalitetsbegreppen.

Vidare ska medlemsstaterna tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om frivilliga kvalitetsbegrepp. Som ovan nämnts har kontrollmyndigheterna, enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, rätt att meddela de förelägganden och förbud som krävs för att bestämmelserna i EU-förordningarna om de olika kvalitetsordningarna ska följas samt förena dessa förelägganden och förbud med vite. Ett sådant föreläggande kan avse krav på att lämna ut handlingar m.m. som behövs för en effektiv kontroll men de kan också avse åtgärder för att få näringsidkare att fullgöra sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Ett vitesförläggande enligt nuvarande bestämmelser beslutas av kontrollmyndigheten som kan ansöka om utdömande av vite hos allmän förvaltningsdomstol när föreläggandet har vunnit laga kraft. Bedömningen är att den sanktionsmöjlighet som i dag finns, i form av vitesföreläggande, uppfyller kravet i artikel 34 i förordningen på att medlemsstaterna ska tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om frivilliga kvalitetsbegrepp.

Sammanfattningsvis kan konstateras att bestämmelser om skyddade ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter alltså i allt väsentligt utan ändringar i sak har förts över från förordning (EG) nr 509/2006 och förordning (EG) nr 510/2006 till förordning (EU) nr 1151/2012. Hänvisningen till förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 bör därför ersättas med en hänvisning till förordning (EU) nr 1151/2012. Införandet av den nya kvalitetsordningen frivilliga kvalitetsbegrepp förändrar inte denna bedömning.

Förordningarna (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013

Lagen om kontroll av skyddade beteckningar av jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar även förordning (EG) nr 1234/2007 i de delar den innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och garanterade traditionella specialiteter. Förordning (EG) nr

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

1234/2007 har dock upphävts och, såvitt nu är aktuellt, ersatts av de nya förordningarna (EU) nr 1308/2013, som reglerar marknadsinstrumenten för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, och förordning (EU) nr 1306/2013, som reglerar finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.

Förordningarna innehåller såvitt nu är aktuellt bl.a. bestämmelser om ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn. Systemet för registrering och skydd är uppbyggt på samma sätt avseende ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom vinsektorn som för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Den grupp av producenter som vill registrera en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning lämnar in en ansökan i den medlemsstat där ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen har sitt ursprung och den aktuella medlemsstaten granskar sedan ansökan och inleder ett nationellt invändningsförfarande.

Om ansökan anses uppfylla kraven för registrering av ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning ska den vidarebefordras till kommissionen och anses ansökan inte uppfylla kraven ska den avslås. Medlemsstaterna ska vidare vidta lämpliga administrativa och juridiska åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn. Vidare ska medlemsstaterna även utse en behörig myndighet som ska ansvara för kontrollen när det gäller de skyldigheter som fastställs avseende ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i förordning (EU) nr 1308/2013.

De materiella bestämmelserna i förordningarna avseende ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn motsvarar i sak de som tidigare fanns i den nu upphävda förordningen (EG) nr 1234/2007. Hänvisningen till förordning (EG) nr 1234/2007 bör därför ersättas av en hänvisning till förordningarna (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1306/2013.

Ds 2015:13 Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar

Förordning (EU) nr 251/2014

Förordning (EU) nr 251/2014 innehåller bestämmelser om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter. Systemet för registrering och skydd av produkterna är uppbyggt på samma sätt som för geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Den grupp av producenter som vill registrera en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning lämnar in en ansökan i den medlemsstat där ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen har sitt ursprung och den aktuella medlemsstaten granskar sedan ansökan och inleder ett nationellt invändningsförfarande.

Om ansökan anses uppfylla kraven för registrering av en geografisk beteckning ska den vidarebefordras till kommissionen och anses ansökan inte uppfylla kraven ska den avslås, enligt artikel 13. Medlemsstaterna ska, enligt artikel 20.4, vidare vidta lämpliga administrativa och juridiska åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade geografiska beteckningar på aromatiska vinprodukter. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 22.1, även utse en behörig myndighet som ska ansvara för kontrollen när det gäller de skyldigheter som fastställs avseende geografiska beteckningar i förordningen.

Förordningen kompletteras i dag, i de delar den innehåller bestämmelser om förbud eller villkor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel, av livsmedelslagen. Livsmedelslagens syfte är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel. Förordningen syftar, dock snarare än att säkerställa att endast hälsosamma och säkra livsmedel släpps ut på marknaden, till att skydda ett mervärde hos aromatiserade vinprodukter. Förordningens syfte överensstämmer således inte helt med livsmedelslagens.

Den skyddsordning som regleras i förordningen är uppbyggd på samma sätt som skyddsordningarna för geografiska beteckningar avseende jordbruksprodukter, livsmedel och produkter inom vinsektorn. Att samla all lagstiftning som rör geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel i samma lag skulle underlätta för enskilda att informera sig om vad som gäller för just sådana produkter och förenkla tillgängligheten till lagstiftningen.

Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar Ds 2015:13

Sammantaget bör förordningen, i likhet med övriga EU-förordningar gällande skyddade beteckningar inom livsmedelssektorn, kompletteras av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, i de delar den innehåller bestämmelser om skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och traditionella uttryck, istället för av livsmedelslagen.

Traditionella uttryck

Enligt 2 § i lagen om kontroll av skyddade beteckningar i den nuvarande lydelsen kompletteras den av de i paragrafen uppräknade EU-förordningarna i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, traditionellt skydd och garanterade traditionella specialiteter. De aktuella EU-förordningarna innehåller bestämmelser om skyddade beteckningar avseende vin- och spritprodukter. Inom vin- och spritsektorn används dock inte begreppet garanterade traditionella

specialiteter. Detta begrepp är hämtat från regleringen avseende

skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Inom vin- och spritsektorn används istället begreppet traditionella ut-

tryck, vilket förekommer i bl.a. förordning (EU) nr 1308/2013

(artikel 112 och 113) och även i den upphävda förordningen (EU) nr 1234/2007 (artikel 118u och 118v). Eftersom 2 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel endast omfattar skyddade beteckningar inom vin- och spritsektorn bör därför uttrycket traditionella uttryck användas.

3. Följdändringar i andra lagar

3.1. Ändringar i varumärkeslagen

Promemorians förslag: Bestämmelserna i varumärkeslagen om

vitesförbud, skadestånd, åtgärder med intrångsgörande varor, spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång, informationsföreläggande och intrångsundersökning och behandling av personuppgifter ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av de nya EU-förordningarna om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Hänvisningen i varumärkeslagen till förordningarna (EG) nr 509/2006, (EG) nr 510/2006 och (EG) nr 1234/2007 ersätts därför med en hänvisning till förordningarna (EU) nr 1151/2012 och (EU) nr 1308/2013. Hänvisningarna i lagen till förordning (EEG) nr 1576/89 och förordning (EG) nr 1493/1999 ska tas bort. Därutöver ska en hänvisning till förordning (EU) nr 251/2014 läggas till i lagen.

Skälen för promemorians förslag: Varumärkeslagen innehåller

bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken för varor eller tjänster och särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom EU. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om registrering av varumärken, hävning av registrering, internationell varumärkesregistrering, straffansvar, vitesförbud och skadestånd.

Bestämmelserna i varumärkeslagen om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder med intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande och intrångsundersökning (9 kap.) och behandling av personuppgifter (10 kap. 3 §) ska enligt den nuvarande lydelsen av 10 kap. 7 § varumärkes-

Följdändringar i andra lagar Ds 2015:13

lagen tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av bl.a. förordning (EG) nr 509/2006, (EG) nr 510/2006, (EG) nr 1234/2007 och rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker.

Med stöd av varumärkeslagen kan en domstol vid vite bl.a. förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i en beteckning som är skyddad enligt EU-förordningarna att fortsätta med det. Som nämnts i avsnitt 3.1 har kontrollmyndigheterna med stöd av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel möjlighet att meddela förelägganden och förbud förenade med vite. Bestämmelserna om vite i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i varumärkeslagen är avsedda att användas i olika sammanhang och tillämpas av olika myndigheter och har därför ansetts kunna gälla parallellt (jfr prop. 2009:10/22 s. 39f).

Förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 har upphävts och ersatts av förordning (EU) nr 1151/2012. Bestämmelserna om skydd för de olika skyddade beteckningarna är emellertid detsamma som i de äldre förordningarna. Även förordning (EG) nr 1234/2007 har upphävts och bestämmelserna avseende skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom vinsektorn har i sak förts över till förordning (EU) nr 1308/2013. Bestämmelserna om skydd är dock desamma som i den äldre förordningen. Mot denna bakgrund bör de bestämmelser i varumärkeslagen som gäller vid intrång i en rätt till en beteckning enligt förordning (EG) nr 509/2006, (EG) nr 510/2006 och (EG) nr 1234/2007 istället gälla för intrång i en rätt till en beteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 och (EU) nr 1308/2013.

Förordning (EEG) nr 1576/89 har upphävts och ersatts av förordning (EG) nr 110/2008. Förordning (EG) nr 110/2008 omfattas redan av bestämmelserna i 10 kap. 7 § varumärkeslagen. Däremot ska hänvisningen till den upphävda förordningen (EEG) nr 1576/89 tas bort.

Förordning (EG) nr 1493/1999 har upphävts och hänvisningen till den upphävda förordningen ska därför tas bort.

Som tidigare nämnts har det tillkommit en ny förordning, förordning (EU) nr 251/2014, om bl.a. geografiska beteckningar på aromatiserade vinprodukter. Frågan är om den kvalitetsordning

Ds 2015:13 Följdändringar i andra lagar

som regleras i denna förordning ska omfattas av bestämmelserna i 10 kap. 7 § varumärkeslagen. Bestämmelserna som nu finns i 10 kap. 7 § varumärkeslagen (tidigare 68 § i den äldre varumärkeslagen [1960:644]) infördes som ett led i genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (det s.k. civilrättsliga sanktionsdirektivet). Enligt artikel 2 och 3 i sanktionsdirektivet ska de åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrivs i direktivet vara tillämpliga vid varje intrång i de immateriella rättigheter som följer av gemenskapsrätten och/eller den berörda medlemsstatens nationella rätt. De särskilda beteckningarna på jordbruksprodukter och livsmedel utgör sådana immateriella rättigheter.

I propositionen 2008/09:67, Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG (s. 245ff), konstaterades att det inte fanns några sanktionbestämmelser som var tillämpliga vid intrång i sådana rättigheter som skyddas av de särskilda beteckningarna på jordbruksprodukter och livsmedel och att sådana med anledning av sanktionsdirektivet behövde införas. Eftersom dessa rättigheter ansågs ha en anknytning till varumärkesrätten ansåg regeringen det lämpligt att dessa sanktionsbestämmelser infördes i varumärkeslagen efter bestämmelserna om intrång i gemenskapsvarumärken. En ny paragraf, 68 §, trädde i kraft den 1 april 2009 (SFS 2009:110) där bestämmelserna som i dag finns i 10 kap. 7 § varumärkeslagen infördes. Av förarbetena till den nu gällande varumärkeslagen (proposition 2009/10:255 s. 485) framgår att bestämmelserna i den tidigare 68 § i sak förts över till den nya lagen. Den nya förordningen (EU) nr 251/2014 innehåller bl.a. bestämmelser om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter. Detta utgör en sådan särskild beteckning på jordbruksprodukter och livsmedel som bestämmelserna i 10 kap. 7 § varumärkeslagen kom till för. Förordning (EU) nr 251/2014 bör därför läggas till som en sådan särskild beteckning på jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av 10 kap. 7 § varumärkeslagen.

4. Ikraftträdande

Promemorians förslag: Ändringarna i lagen om kontroll av

skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i varumärkeslagen ska träda i kraft den 1 januari 2016.

Skälen för promemorians förslag

Ikraftträdande

Ändringarna bygger huvudsakligen på unionslagstiftning.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Artikel 12.3 och 23.3 ska dock tillämpas först från och med den 4 januari 2016. I och med att denna förordning trädde i kraft upphävdes rådets tidigare gällande förordningar, (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006, på området.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 trädde i kraft den 20 februari 2008 och tillämpas fr.o.m. den 20 maj 2008.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 trädde i kraft den 20 december 2013 och tillämpas med vissa undantag fr.o.m. den 1 januari 2014. De bestämmelser som är relevanta i detta sammanhang ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 trädde i kraft den 18 juni 2004 och tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2006.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 trädde i kraft den 27 mars 2014 och ska tillämpas fr.o.m. den 28

Ikraftträdande Ds 2015:13

mars 2015. Artiklarna 36.1 och 36.3 ska dock tillämpas först fr.o.m. den 27 mars 2014.

Förutom när det gäller förordning (EU) nr 251/2014 har alla dessa förordningar redan börjat tillämpas. Ändringarna bör därför kunna träda i kraft så fort som möjligt. Lagstiftningsarbetet bör kunna slutföras så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 2016. Då har även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 251/2014 börjat tillämpas.

5. Konsekvenser

5.1. Konsekvenser för det allmänna

Promemorians bedömning: Förslaget innebär inte någon större

förändring avseende det allmännas ansvar för kontrollen av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Förslaget bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för det allmänna.

Skälen för promemorians bedömning: De föreslagna ändringarna

i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innebär inga större förändringar avseende kontrollmyndigheternas ansvar. Kvalitetsordningarna avseende ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter avseende jordbruksprodukter och livsmedel och inom vinsektorn finns redan i dag och dessa bestämmelser har i sak förts över till nya EU-förordningar. Det som tillkommit är kvalitetsordningen för skydd av geografiska beteckningar på aromatiserade vinprodukter och kvalitetsordningen frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter och livsmedel.

Livsmedelsverket

Nya kvalitetsordningar innebär ytterligare produkter att kontrollera. Den kontroll som ska genomföras av kontrollmyndigheterna inom detta område ska dock, liksom för redan befintliga kvalitetsordningar, grundas på en riskanalys och bedöms, liksom i dag ske med låg frekvens. Vidare är ordningen med frivilliga kvalitetsbegrepp av begränsad omfattning, så till vida att den omfattar väldigt få begrepp. Kontrollmyndigheterna utför redan i dag kon-

Konsekvenser Ds 2015:13

troll av de befintliga kvalitetsordningarna. Den ytterligare kontroll som de nya kvalitetsordningarna kommer att innebära bedöms bli av mycket begränsad omfattning och de eventuellt ökade kostnaderna som uppkommer ryms inom ramen för befintligt anslag.

Länsstyrelserna

Nya kvalitetsordningar innebär som konstaterats ovan ytterligare produkter att kontrollera. Den kontroll som ska genomföras av kontrollmyndigheterna inom detta område ska dock, liksom för redan befintliga kvalitetsordningar, grundas på en riskanalys och bedöms, liksom i dag ske med låg frekvens. Vidare är ordningen med frivilliga kvalitetsbegrepp av begränsad omfattning, så till vida att den omfattar väldigt få begrepp. Kontrollmyndigheterna utför redan i dag kontroll av de befintliga kvalitetsordningarna. Den ytterligare kontroll som de nya kvalitetsordningarna kommer att innebära bedöms bli av mycket begränsad omfattning och de eventuellt ökade kostnaderna som uppkommer ryms inom ramen för befintligt anslag.

Polismyndigheten

De fall då kontrollmyndigheterna behöver påkalla hjälp från Polismyndigheten bedöms bli mycket få. Den ökade arbetsbördan som detta skulle kunna leda till för Polismyndigheten förväntas därför bli så ytterst marginell att kostnaden för denna ryms inom redan befintliga anslag.

Domstolarna

Nya kvalitetsordningar för kontroll innebär att kontrollmyndigheterna kan komma att fatta fler beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. De fall då kontrollmyndigheterna upptäcker någon brist som leder till att en åtgärd måste vidtas bedöms bli mycket få. Den ökade arbetsbördan som detta skulle kunna leda till för de allmänna förvaltningsdomstolarna förväntas därför bli så ytterst marginell att kostnaden för denna ryms inom redan befint-

Ds 2015:13 Konsekvenser

liga anslag. Ändringarna i varumärkeslagen innebär att nya kvalitetsordningar kommer att omfattas av aktuella bestämmelser i varumärkeslagen. De fall då några åtgärder kommer att behöva vidtas bedöms dock bli mycket få och den eventuella ökade måltillströmning till allmän domstol som ändringarna kan komma att medföra bedöms vara högst marginell. Kostnaden för denna eventuella ökning bedöms rymmas inom befintligt anslag.

5.2. Konsekvenser för kommunerna

Promemorians bedömning: Förslaget medför inte några kon-

sekvenser för kommunerna.

Skälen för promemorians bedömning: Kommunernas ansvar för

kontroll avseende de befintliga kvalitetsordningarna är oförändrat. De två tillkommande kvalitetsordningarna, avseende geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter och livsmedel, bedöms inte medföra annat än en marginellt ökad arbetsbörda. Förslaget bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för kommunerna.

5.3. Konsekvenser för företagen

Promemorians bedömning: Förslaget medför inte några konse-

kvenser för företagen.

Skälen för promemorians bedömning: För företagen innebär

förslaget att det finns två nya kvalitetsordningar att nyttja. De kostnader som kan uppstå för företagen är de som kan uppstå i samband med offentlig kontroll. Med hänsyn till att kontrollen endast bedömts öka marginellt med anledning av förslaget bör förslaget inte få några ekonomiska konsekvenser för företagen.

6. Författningskommentar

Förslag till lag om ändring av lagen ( 2009:1424 ) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

1 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 2.1, motsvarar 1 § i den nuvarande lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

2 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 2.1, motsvarar 2 § i den nuvarande lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I paragrafen görs en språklig ändring genom att uttrycket garanterad traditionell specialitet ersätts av det inom vin- och spritsektorn vedertagna begreppet traditionella uttryck.

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

10 kap. 7 §

Ändringen i paragrafen har kommenterats i avsnitt 3.1.

Paragrafens första punkt hänvisar till förordning (EU) nr 1151/2012 som har ersatt de förordningar som punkterna 1 och 2 tidigare hänvisade till.

Paragrafens andra punkt hänvisar till förordning (EG) nr 110/2008 som punkten 4 tidigare hänvisade till.

Paragrafens tredje punkt hänvisar till förordning (EU) nr 1308/2013 som har ersatt den förordning som punkten 6 tidigare hänvisade till.

Paragrafens fjärde punkt hänvisar till förordning (EU) nr 251/2014.

Bilaga 1

45

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1151/2012

av den 21 november 2012

om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 43.2 och 118 första stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Kvaliteten och mångfalden i unionens jordbruks-, fiskeri-

och vattenbruksproduktion är en av dess viktiga starka

sidor som ger unionens producenter en konkurrensfördel

och som ger ett betydande bidrag till dess levande kul­

turella och gastronomiska arv. Detta beror på kunnandet

och beslutsamheten hos unionens jordbrukare och pro­

ducenter, som har hållit traditioner levande och samtidigt

beaktat utvecklingen av nya produktionsmetoder och

produktionsmaterial.

(2)

Unionens medborgare och konsumenter efterfrågar i allt

högre grad såväl kvalitetsprodukter som traditionella pro­

dukter. De är också måna om att bevara mångfalden

inom unionens jordbruksproduktion. Detta skapar en ef­

terfrågan på jordbruksprodukter eller livsmedel med iden­

tifierbara, specifika egenskaper, särskilt sådana som är

kopplade till deras geografiska ursprung.

(3)

Producenterna kan bara fortsätta att producera ett brett

urval av kvalitetsprodukter om de får en rimlig ersättning

för sitt arbete. Det förutsätter att de kan informera kö­

pare och konsumenter om sina produkters egenskaper

under rättvisa konkurrensförhållanden. Det förutsätter

också att de kan märka sina produkter på ett sätt som

möjliggör korrekt identifiering ute i handeln.

(4)

Att genomföra kvalitetsordningar för producenter, som

belönar dem för deras arbete med att producera ett brett

urval kvalitetsprodukter, kan främja ekonomin på lands­

bygden. Detta gäller särskilt i mindre gynnade områden,

bergsområden och de yttersta randområdena, där jord­

brukssektorn står för en betydande del av ekonomin

och där produktionskostnaderna är höga. På detta sätt

kan kvalitetsordningar bidra och fungera som komple­

ment till landsbygdsutvecklingspolitiken, men även till

den gemensamma jordbrukspolitikens marknadspolitik

och politik för inkomststöd. De kan särskilt bidra till

områden där jordbrukssektorn har större ekonomisk be­

tydelse och särskilt till missgynnade områden.

(5)

I prioriteringarna för Europa 2020 ingår enligt kommis­

sionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart

och hållbar tillväxt för alla, målet att uppnå en konkur­

renskraftig ekonomi baserad på kunskap och innovation

och att stimulera en ekonomi med hög sysselsättning

som skapar social och territoriell sammanhållning. Kva­

litetspolitiken för jordbruksprodukter bör därför förse

producenterna med rätt verktyg för att bättre identifiera

och marknadsföra de av deras produkter som har sär­

skilda egenskaper och samtidigt skydda dessa producen­

ter mot illojala metoder.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/1

( 1 ) EUT C 218, 23.7.2011, s. 114.

( 2 ) EUT C 192, 1.7.2011, s. 28.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 september 2012 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 november 2012.

Ds 2015:13

Bilaga 1

46

(6)

Den uppsättning av kompletterande åtgärder som för­

utses bör ta hänsyn till subsidiaritets- och proportionali­

tetsprinciperna.

(7)

Kvalitetspolitiska åtgärder för jordbruksprodukter anges i

rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991

om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning

och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade

vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade

på vinprodukter ( 1 ), rådets direktiv 2001/110/EG av den

20 december 2001 om honung ( 2 ) särskilt artikel 2, rå­

dets förordning (EG) nr 247/2006 av den 30 januari

2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån

för unionens yttersta randområden ( 3 ), särskilt artikel 14,

rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars

2006 om garanterade traditionella specialiteter av jord­

bruksprodukter och livsmedel ( 4 ), rådets förordning (EG)

nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geo­

grafiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för

jordbruksprodukter och livsmedel ( 5 ), rådets förordning

(EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upp­

rättande av en gemensam organisation av jordbruksmark­

naderna och om särskilda bestämmelser för vissa jord­

bruksprodukter (”förordningen om en samlad marknads­

ordning”) ( 6 ), särskilt del II avdelning II kapitel I avsnitt I

och avsnitt Ia underavsnitt I, rådets förordning (EG) nr

834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produk­

tion och märkning av ekologiska produkter ( 7 ) och Eu­

ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, be­

skrivning, presentation och märkning av, samt skydd av

geografiska beteckningar för, spritdrycker ( 8 ).

(8)

Märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel bör

underkastas de allmänna regler som anges i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars

2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning

om märkning och presentation av livsmedel samt om

reklam för livsmedel ( 9 ), särskilt de bestämmelser som

syftar till att förhindra märkning som kan förvirra eller

vilseleda konsumenterna.

(9)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rå­

det, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och

Regionkommittén om en kvalitetspolitik för jordbruks­

produkter anges ökad övergripande samstämmighet och

konsekvens inom kvalitetspolitiken för jordbruksproduk­

ter som en prioritering.

(10)

Ordningen för skyddade geografiska beteckningar för

jordbruksprodukter och livsmedel samt ordningen för

garanterade traditionella specialiteter har vissa gemen­

samma mål och bestämmelser.

(11)

Unionen tillämpar sedan en tid tillbaka en strategi för att

förenkla den gemensamma jordbrukspolitikens regelverk.

Denna strategi bör även tillämpas på de förordningar

som avser kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter utan

att man därigenom ifrågasätter dessa produkters specifika

egenskaper.

(12)

Vissa förordningar som ingår i kvalitetspolitiken för jord­

bruksprodukter har nyligen setts över men tillämpas

ännu inte fullt ut. Därför bör de inte tas med i denna

förordning. De kan emellertid komma att införlivas i ett

senare skede, när lagstiftningen har genomförts fullt ut.

(13)

Mot bakgrund av ovanstående bör följande bestämmelser

slås samman i en enda rättslig ram som omfattar de nya

eller uppdaterade bestämmelserna i förordningarna (EG)

nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 och de bestämmel­

ser i förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr

510/2006 som bibehålls.

(14)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör förordningarna

(EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006 därför upp­

hävas och ersättas av den här förordningen.

(15)

Tillämpningsområdet för denna förordning bör begränsas

till de jordbruksprodukter som är avsedda att användas

som livsmedel som förtecknas i bilaga I till fördraget och

till en förteckning över produkter som inte ingår i den

bilagan men som är nära knutna till jordbruksproduktio­

nen eller till landsbygdsekonomin.

(16)

De regler som förskrivs i denna förordning bör tillämpas

utan att det påverkar gällande unionslagstiftning om vin,

aromatiserade viner och spritdrycker, produkter från eko­

logiskt jordbruk eller från de yttersta randområdena.

(17)

Tillämpningsområdet för ursprungsbeteckningar och geo­

grafiska beteckningar bör begränsas till produkter där det

finns ett självklart samband mellan produktens eller livs­

medlets egenskaper och det geografiska ursprunget. Att

bara vissa typer av choklad kunde omfattas av benäm­

ningen konfektyrvaror enligt den nuvarande ordningen är

en anomali som bör korrigeras.

(18)

De särskilda målen med att skydda ursprungsbeteck­

ningar och geografiska beteckningar är att jordbrukare

och producenter ska kunna tillförsäkras skälig avkastning

av en bestämd produkts kvalitet och egenskaper eller dess

tillverkningssätt och ge tydlig information om produkter

vars särskilda egenskaper är knutna till det geografiska

ursprunget, så att konsumenterna i sin tur kan göra mer

medvetna inköpsval.

SV

L 343/2

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EGT L 149, 14.6.1991, s. 1.

(

2

) EGT L 10, 12.1.2002, s. 47.

(

3

) EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.

(

4

) EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.

(

5

) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

( 6 ) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

( 7 ) EUT L 189, 20.7.2007, s. 1.

( 8 ) EUT L 39, 13.2.2008, s. 16.

( 9 ) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

Ds 2015:13

Bilaga 1

47

(19)

Att säkerställa enhetlig efterlevnad av reglerna om im­

materiella rättigheter knutna till namn som är skyddade

i unionen är en prioritering som kan förverkligas mer

effektivt på unionsnivå.

(20)

Ett unionsregelverk som skyddar ursprungsbeteckningar

och geografiska beteckningar genom att föreskriva att de

ska införas i ett register underlättar utvecklingen av de

instrumenten, eftersom den resulterande, mer enhetliga,

strategin säkerställer sund konkurrens mellan producen­

ter av produkter som är försedda med sådana beteck­

ningar och stärker produkternas trovärdighet för kon­

sumenterna. Åtgärder bör vidtas för utveckling av ur­

sprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på

unionsnivå och för att främja inrättandet av mekanismer

för deras skydd i tredjeländer inom ramen för Världs­

handelsorganisationen (WTO) eller multilaterala och bila­

terala avtal och därigenom bidra till erkännandet av pro­

duktkvalitet och av tillverkningssätt som en mervärdes­

faktor.

(21)

Mot bakgrund av erfarenheterna från genomförandet av

rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992

om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för

jordbruksprodukter och livsmedel ( 1 ) och förordning (EG)

nr 510/2006 är det nödvändigt att lösa vissa frågor,

förtydliga och förenkla vissa regler och rationalisera för­

farandena inom den här ordningen.

(22)

Mot bakgrund av nuvarande praxis bör de två olika in­

strumenten för att fastställa kopplingen mellan en pro­

dukt och dess geografiska ursprung, dvs. den skyddade

ursprungsbeteckningen och den skyddade geografiska be­

teckningen, definieras närmare och upprätthållas. Utan

att ändra konceptet för dessa instrument bör definitio­

nerna ändras i vissa avseenden, för att ta bättre hänsyn

till definitionen av geografiska beteckningar i avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter och för att

göra dem tydligare och mer lättbegripliga för aktörerna.

(23)

En jordbruksprodukt eller ett livsmedel försett med en

sådan geografisk beskrivning bör uppfylla vissa villkor

som anges i en produktspecifikation, t.ex. särskilda krav

som syftar till att skydda produktionsområdets natur­

resurser eller landskap eller att förbättra produktionsdju­

rens förhållanden.

(24)

Om en geografisk beteckning eller en ursprungsbeteck­

ning ska kunna omfattas av skydd på medlemsstaternas

territorium bör den endast registreras på unionsnivå. Från

och med dagen för ansökan om sådan registrering på

unionsnivå bör medlemsstaterna kunna bevilja skydd på

nationell nivå under en övergångsperiod utan att detta

påverkar handeln inom unionen eller den internationella

handeln. Det skydd som vid registrering ges enligt denna

förordning bör även vara tillgängligt för tredjeländers

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som

uppfyller motsvarande kriterier och som är skyddade i

sitt ursprungsland.

(25)

Registreringsförfarandet på unionsnivå bör ge varje fysisk

eller juridisk person med ett legitimt intresse från en

annan medlemsstat än den ansökande medlemsstaten el­

ler från ett tredjeland möjlighet att tillvarata sina rättig­

heter genom att göra invändningar.

(26)

Vid registrering av skyddade ursprungsbeteckningar och

skyddade geografiska beteckningar ska även konsumen­

terna och handeln informeras.

(27)

Unionen förhandlar med sina handelspartner om interna­

tionella avtal, även sådana som rör skydd av ursprungs­

beteckningar och geografiska beteckningar. För att under­

lätta tillhandahållandet av information till allmänheten

om de skyddade namnen och särskilt för att säkerställa

att de verkligen skyddas och att det kontrolleras hur

dessa namn används, kan namnen föras in i registret

över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geo­

grafiska beteckningar. Om namnen i sådana internatio­

nella avtal inte särskilt anges vara ursprungsbeteckningar

ska de föras in i registret som skyddade geografiska be­

teckningar.

(28)

Med tanke på de skyddade ursprungsbeteckningarnas och

de skyddade geografiska beteckningarnas specifika karak­

tär bör särskilda bestämmelser om märkning antas som

innebär att producenterna måste använda relevanta

unionssymboler eller beteckningar på förpackningarna.

För namn som är skyddade i unionen bör användningen

av dessa symboler eller beteckningar göras obligatorisk,

så att konsumenterna får bättre kännedom om denna

kategori av produkter och de garantier som är förknip­

pade med dem och för att göra det lättare att identifiera

dessa produkter på marknaden och därigenom underlätta

kontroller. Med beaktande av WTO:s krav bör använd­

ningen av sådana symboler och beteckningar vara frivillig

när det gäller tredjeländers geografiska beteckningar och

ursprungsbeteckningar.

(29)

Namnen i registret bör skyddas i syfte att säkerställa att

de används på rättvisande sätt och för att förhindra för­

faranden som kan leda till att konsumenterna vilseleds.

Dessutom bör åtgärderna för att säkerställa skyddet för

geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för­

tydligas, särskilt med avseende på producentgruppers och

medlemsstaters behöriga myndigheters roll.

(30)

Bestämmelser bör fastställas om specifika undantag, som

gör det möjligt att under en övergångsperiod använda ett

registrerat namn vid sidan av andra namn. Dessa undan­

tag bör förenklas och förtydligas. För att hantera tillfälliga

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/3

( 1 ) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 1

48

svårigheter och i syfte att på lång sikt få alla producenter

att följa anvisningarna får dessa undantag, i vissa fall,

beviljas för en period på upp till tio år.

(31)

Räckvidden av det skydd som beviljas enligt denna för­

ordning bör preciseras, särskilt i fråga om de begräns­

ningar för registrering av nya varumärken som anges i

Europaparlamentet och rådets direktiv 2008/95/EG av

den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlems­

staternas varumärkeslagar ( 1 ) som står i strid med regi­

strering av skyddade ursprungsbeteckningar och skyd­

dade geografiska beteckningar, vilket redan är fallet för

registreringen av nya varumärken på unionsnivå. Ett så­

dant förtydligande behövs också med avseende på inne­

havare av tidigare immateriella rättigheter, särskilt sådana

som gäller varumärken och homonyma beteckningar

som är registrerade som skyddade ursprungsbeteckningar

eller som skyddade geografiska beteckningar.

(32)

Skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar bör utvidgas till att omfatta missbruk av, imi­

tation av eller anspelningar på registrerade namn på va­

ror och tjänster, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå

och anpassa skyddet till det som tillämpas för vinsektorn.

När skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geo­

grafiska beteckningar används för ingredienser bör kom­

missionens meddelande Riktlinjer för märkning av livs­

medel som innehåller ingredienser med ursprungsbeteck­

ningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar

(SGB) beaktas.

(33)

Namn som redan var registrerade enligt förordning (EG)

nr 510/2006 den 3 januari 2013 bör fortsättningsvis

skyddas enligt den förordningen och de bör automatiskt

införas i registret.

(34)

Det särskilda målet för ordningen för garanterade tradi­

tionella specialiteter är att hjälpa producenter av traditio­

nella produkter att informera konsumenterna om pro­

dukternas mervärdesskapande kvaliteter. Eftersom endast

några få namn har registrerats enligt den nuvarande ord­

ningen för garanterade traditionella specialiteter, har den

inte förverkligat sin potential. De nuvarande bestämmel­

serna bör därför förbättras, förtydligas och preciseras i

syfte att göra ordningen mer begriplig, användarvänlig

och attraktiv för potentiella sökande.

(35) Den nuvarande ordningen erbjuder en möjlighet att regi­

strera ett namn i identifieringssyfte utan att reservera

namnet i unionen. Eftersom de berörda aktörerna inte

riktigt har förstått denna möjlighet och eftersom identi­

fieringen av traditionella produkter kan uppnås bättre på

medlemsstatsnivå eller regional nivå med tillämpning av

subsidiaritetsprincipen, bör den möjligheten avskaffas.

Mot bakgrund av erfarenheterna bör ordningen bara om­

fatta reservation av namn i hela unionen.

(36)

För att säkerställa att namn på autentiska traditionella

produkter registreras enligt ordningen bör kriterierna

och villkoren för att registrera ett namn anpassas, särskilt

de som avser definitionen av traditionell, som bör omfatta

produkter som produceras sedan relativt lång tid tillbaka.

(37)

För att se till att garanterade traditionella specialiteter

uppfyller produktspecifikationen och är enhetliga bör

producentgrupper själva definiera produkten i en pro­

duktspecifikation. Möjligheten att registrera ett namn

som en garanterad traditionell specialitet bör vara öppen

för producenter i tredjeländer.

(38)

För att kunna omfattas av reserveringen bör de garante­

rade traditionella specialiteterna registreras på unionsnivå.

Registreringen bör också innebära att konsumenter och

de som bedriver handel informeras.

(39)

För att undvika att skapa orättvisa konkurrensförhållan­

den bör alla producenter, inklusive producenter i tredje­

länder, kunna använda ett registrerat namn på en garan­

terad traditionell specialitet, förutsatt att produkten i

fråga uppfyller kraven enligt relevant produktspecifika­

tion och producenten omfattas av ett kontrollsystem.

För en garanterad traditionell specialitet som framställs

inom unionen bör unionssymbolen anges på märkningen

och det bör vara möjligt att associera den med beteck­

ningen garanterad traditionell specialitet.

(40)

För att skydda registrerade namn mot missbruk eller för­

faranden som kan vilseleda konsumenter, bör använd­

ningen av ett registrerat namn reserveras.

(41)

För de namn som redan registrerats enligt förordning

(EG) nr 509/2006 och som den 3 januari 2013 annars

inte skulle omfattas av den här förordningen, bör de

användningsvillkor som fastställs i förordning (EG) nr

509/2006 fortsätta att gälla under en övergångsperiod.

(42)

Ett förfarande bör införas för registrering av namn som

har registrerats utan att vara förbehållna enligt förordning

(EG) nr 509/2006 så att de kan registreras med för­

behållna namn.

(43)

Övergångsbestämmelser bör fastställas för de ansök­

ningar om registrering som har inkommit till kommis­

sionen före den 3 januari 2013.

(44)

En andra nivå av kvalitetssystem bör införas, som baseras

på mervärdesskapande kvalitetsbegrepp som kan spridas

på den inre marknaden och som ska tillämpas på frivillig

grund. Dessa frivilliga kvalitetsbegrepp bör gälla särskilda

horisontella egenskaper för en eller flera produktkatego­

rier, jordbruksmetoder eller bearbetningsrelaterade kva­

liteter som är tillämpliga i specifika områden. Det frivil­

liga kvalitetsbegreppet produkt från bergsområde har hittills

SV

L 343/4

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EUT L 299, 8.11.2008, s. 25.

Ds 2015:13

Bilaga 1

49

uppfyllt villkoren och kommer att ge produkten ett mer­

värde på marknaden. Kommissionen får anta riktlinjer för

att underlätta tillämpningen av direktiv 2000/13/EG när

märkningen av livsmedel kan leda till förvirring hos kon­

sumenterna vad gäller frivilliga kvalitetsbegrepp, dä­

ribland särskilt produkt från bergsområde.

(45)

För att ge producenter i bergsområden ett effektivt verk­

tyg för att marknadsföra sina produkter bättre och

minska den faktiska risken för att konsumenterna ifrå­

gasätter om de marknadsförda produkterna kommer från

bergsområden bör ett frivilligt kvalitetsbegrepp för pro­

dukter från bergsområden fastställas på unionsnivå. De­

finitionen av bergsområden bör bygga på de allmänna

kriterierna för att klassificera ett område som bergs­

område i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den

17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och

garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av

landsbygden ( 1 ).

(46)

De geografiska beteckningarnas och de garanterade tradi­

tionella specialiteternas mervärde baseras på konsumen­

ternas förtroende. Det är bara trovärdigt om det åtföljs av

effektiva kontroller. Dessa kvalitetsordningar bör omfat­

tas av ett övervakningssystem med officiella kontroller i

linje med principerna i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004

om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av

efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen

samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ( 2 )

och bör omfatta ett system för kontroll i samtliga pro­

duktions-, bearbetnings- och distributionsstadier. För att

hjälpa medlemsstaterna att bättre tillämpa bestämmel­

serna i förordning (EG) nr 882/2004 med avseende på

kontroller av geografiska beteckningar och garanterade

traditionella specialiteter, bör hänvisningar till de mest

relevanta artiklarna anges i denna förordning.

(47) För att garantera de geografiska beteckningarnas och de

garanterade traditionella specialiteternas angivna egenska­

per för konsumenterna, bör aktörerna underkastas ett

system genom vilket efterlevnaden av produktspecifika­

tionen kontrolleras.

(48) De behöriga myndigheterna bör uppfylla ett antal verk­

samhetskriterier för att säkerställa att de är opartiska och

effektiva. Bestämmelser om delegering till kontrollorgan

av vissa befogenheter att utföra särskilda kontrolluppdrag

bör införas.

(49) Europeiska standarder (EN-standarder) som utvecklats av

Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och inter­

nationella standarder som utvecklats av Internationella

standardiseringsorganisationen (ISO) bör användas vid

ackreditering av kontrollorganen och av kontrollorganen

själva i deras verksamhet. Ackrediteringen av organen bör

äga rum i enlighet med Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om

krav för ackreditering och marknadskontroll i samband

med saluföring av produkter ( 3 ).

(50)

Information om kontrollverksamheten avseende geogra­

fiska beteckningar och garanterade traditionella speciali­

teter bör ingå i de fleråriga kontrollplaner och den års­

rapport som medlemsstaterna upprättar i enlighet med

förordning (EG) nr 882/2004.

(51)

Medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut en avgift för att

täcka de kostnader som uppstår.

(52)

De redan gällande reglerna rörande fortsatt användning

av namn som är generiska bör förtydligas så att det

framgår att generiska termer som liknar eller utgör en

del av ett namn eller en term som har skyddats eller

reserverats bör behålla sin generiska status.

(53)

Det datum som ska gälla vid fastställande av ett varumär­

kes och en ursprungsbetecknings eller en geografisk be­

tecknings anciennitet bör vara dagen för ansökan om

registrering av varumärket i unionen eller i medlemssta­

terna respektive dagen för ansökan om skydd av en ur­

sprungsbeteckning eller en geografisk beteckning hos

kommissionen.

(54)

Bestämmelserna rörande avslag eller samtidig användning

av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning

på grund av konflikt med ett äldre varumärke bör fort­

sätta gälla.

(55)

Kriterierna för när ett nytt varumärke bör avvisas eller,

om det registrerats, ogiltigförklaras på grund av att de

står i konflikt med en tidigare ursprungsbeteckning eller

geografisk beteckning bör överensstämma med den fast­

ställda räckvidden av skyddet av en ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning.

(56)

Bestämmelserna i system som fastställer immateriella rät­

tigheter, särskilt de som fastställs genom kvalitetsord­

ningen för ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar eller de som fastställs enligt varumärkeslagen,

bör inte påverkas av reservering av namn och upprättan­

det av beteckningar och symboler enligt kvalitetsord­

ningar för garanterade traditionella specialiteter och fri­

villiga kvalitetsbegrepp.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/5

( 1 ) EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

( 2 ) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. ( 3 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

Ds 2015:13

Bilaga 1

50

(57)

Gruppers roll bör förtydligas och erkännas. Grupper spe­

lar en viktig roll i ansökningsprocessen vid registrering av

namn som ursprungsbeteckningar, geografiska beteck­

ningar och garanterade traditionella specialiteter, liksom

vid ändringar av produktspecifikationer och vid ansök­

ningar om avregistrering. Gruppen kan även utveckla

verksamhet knuten till övervakningen av efterlevnaden

av skyddet av registrerade namn, produktionens efterlev­

nad av produktspecifikationen, information om och

marknadsföring av registrerade namn samt, mer allmänt,

olika typer av verksamt i syfte att öka de registrerade

namnens värde och kvalitetsordningarnas ändamålsenlig­

het. Dessutom bör den övervaka produkternas ställning

på marknaden. Dessa verksamheter bör dock inte under­

lätta eller leda till konkurrensbegränsande beteende som

strider mot artiklarna 101 och 102 i fördraget.

(58)

För att säkerställa att de registrerade ursprungsbeteck­

ningarna och geografiska beteckningarna samt garante­

rade traditionella specialiteterna uppfyller de villkor som

fastställs i denna förordning bör de nationella myndighe­

terna i den berörda medlemsstaten granska ansökningar

om registrering med iakttagande av gemensamma mini­

miregler som även omfattar ett nationellt invändnings­

förfarande. Kommissionen bör därefter granska ansök­

ningarna för att försäkra sig om att de inte innehåller

några uppenbara felaktigheter och att unionsrätten och

intressen som företräds av aktörer utanför ansöknings­

medlemsstaten har beaktats.

(59)

Registrering som ursprungsbeteckningar, geografiska be­

teckningar och garanterade traditionella specialiteter bör

vara möjlig för namn på produkter med ursprung i tred­

jeländer som uppfyller villkoren enligt denna förordning.

(60)

De symboler, beteckningar och akronymer som visar att

produkten ingår i en kvalitetsordning och de därmed

förbundna unionsrättigheterna bör skyddas i unionen

och tredjeländer, i syfte att säkerställa att de används

för autentiska produkter och att konsumenterna inte vil­

seleds med avseende på produkternas kvalitet. För att

skyddet ska vara effektivt bör kommissionen vidare ha

tillgång till rimliga budgetmedel på centraliserad basis,

inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1698/2005

av den 20 september 2005 om stöd för landsbygds­

utveckling från Europeiska jordbruksfonden för lands­

bygdsutveckling (EJFLU) ( 1 ) och i enlighet med artikel 5

i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni

2005 om finansieringen av den gemensamma jordbruks­

politiken ( 2 ).

(61)

Registreringsförfarandet för skyddade ursprungsbeteck­

ningar, skyddade geografiska beteckningar och garante­

rade traditionella specialiteter, inräknat gransknings- och

invändningsperioder bör förkortas och förbättras, särskilt

vad gäller beslutsfattandet. Kommissionen bör, under

vissa omständigheter med bistånd från medlemsstaten,

ansvara för att fatta beslut om registrering. Förfaranden

bör fastställas för att medge ändring av produktspecifika­

tionen efter registrering och avregistrering av registrerade

namn, särskilt om produkten inte längre överensstämmer

med den motsvarande produktspecifikationen eller om

ett namn inte längre används på marknaden.

(62)

Lämpliga förfaranden bör fastställas för att underlätta

gränsöverskridande ansökningar om gemensam registre­

ring av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geo­

grafiska beteckningar eller garanterade traditionella spe­

cialiteter.

(63)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga

delar av denna förordning bör befogenheten att anta

akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras

till kommissionen med avseende på att komplettera för­

teckningen över produkter i bilaga I till denna förord­

ning, att fastställa begränsningar och undantag avseende

fodrets ursprung i samband med en ursprungsbeteckning,

att fastställa begränsningar och undantag avseende slakt

av levande djur eller råvarornas ursprung, att anta regler

för begränsning av de uppgifter som ingår i produktspe­

cifikationen, att fastställa unionssymbolerna, anta ytterli­

gare övergångsbestämmelser för att skydda producenter­

nas och de berörda aktörernas rättigheter och legitima

intressen, att fastställa närmare beskrivning av de kriterier

som måste uppfyllas för att en garanterad traditionell

specialitet ska komma i fråga för registrering, att fastställa

närmare bestämmelser om kriterierna för frivilliga kva­

litetsbegrepp, att reservera ett kompletterande frivilligt

kvalitetsbegrepp och att fastställa villkoren för dess an­

vändning och ändring av dessa, att fastställa undantag

från användningsvillkoren för termen produkt från bergs­

område och fastställa produktionsmetoder och andra re­

levanta kriterier för tillämpningen av det frivilliga kva­

litetsbegreppet, särskilt de villkor på vilka råvaror eller

foder utifrån från föras in i bergsområden, att fastställa

kompletterande bestämmelser om hur generisk status ska

fastställas för termer inom unionen, att fastställa kom­

pletterande bestämmelser om användning av namn på en

växtsort eller en djurras, att fastställa bestämmelser för

genomförandet av det nationella invändningsförfarandet

för gemensamma ansökningar avseende mer än ett

SV

L 343/6

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. ( 2 ) EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 1

51

nationellt territorium och för att komplettera bestämmel­

serna om ansökningsförfarandet, invändningsförfarandet,

förfarandet för ändringsansökningar och avregistrerings­

förfarandet i allmänhet. Det är av särskild betydelse att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för­

beredande arbete, inklusive på expertnivå. När kommis­

sionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den

se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till

Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt

som möjligt och på lämpligt sätt.

(64)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter med avseende på att fastställa be­

stämmelser om produktspecifikationens utformning,

med närmare bestämmelser om utformning av registret

över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geo­

grafiska beteckningar och dess innehåll, att fastställa när­

mare bestämmelser om vilka tekniska egenskaper unions­

symbolerna och beteckningarna ska ha, samt om deras

användning på produkter, inbegripet vilka språk som ska

användas, beviljande och förlängning av övergångsperio­

der för tillfälliga undantag för användning av skyddade

ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteck­

ningar, att fastställa närmare bestämmelser om utform­

ningen av registret för garanterade traditionella speciali­

teter och dess innehåll, att fastställa bestämmelser om

skyddet av garanterade traditionella specialiteter, att fast­

ställa samtliga åtgärder för utformning, förfaranden eller

andra tekniska detaljer som krävs för tillämpningen av

avdelning IV, att fastställa bestämmelser om använd­

ningen av frivilliga kvalitetsbegrepp, att fastställa bestäm­

melser om enhetligt skydd av beteckningar, akronymer

och symboler som ingår i kvalitetsordningarna, att fast­

ställa närmare bestämmelser om ansökan om registrering

och förfaranden för invändningar och om invändning­

arnas utformning och framläggande, om att avslå ansö­

kan, besluta om registrering av ett namn om ingen över­

enskommelse har nåtts, att fastställa närmare bestämmel­

ser om förfaranden för ändringsansökningar och om an­

sökningarnas utformning och framläggande, för att av­

registrera en skyddad ursprungsbeteckning, en skyddad

geografisk beteckning eller en garanterad traditionell spe­

cialitet och fastställa närmare bestämmelser om hur av­

registrering ska gå till och om framläggandet av begäran

om avregistrering. Dessa befogenheter bör utövas i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( 1 ).

(65)

Kommissionen bör ges befogenheter att anta genom­

förandeakter utan att tillämpa förordning (EU) nr

182/2011 för inrättandet och upprätthållandet av ett

register över skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade

geografiska beteckningar och garanterade traditionella

specialiteter, som erkänns enligt denna ordning, att fast­

ställa på vilket sätt namn och adress för produktcertifie­

ringsorgan ska offentliggöras och om registrering av

namnet om inte något meddelande om invändning eller

någon motiverad invändning har inkommit eller, om det

inkommer en motiverad invändning, en överenskom­

melse har nåtts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. Denna förordning syftar till att hjälpa producenter av jord­

bruksprodukter och livsmedel att förmedla information om pro­

dukternas och livsmedlens egenskaper och om särskilda kvalite­

ter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare

och konsumenter, och därigenom säkerställa att

a) det föreligger sund konkurrens för jordbrukare och pro­

ducenter som framställer jordbruksprodukter och livsmedel

med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter,

b) konsumenterna får tillgång till tillförlitlig information om

sådana produkter,

c) de immateriella rättigheterna iakttas, och

d) den inre marknadens integritet upprätthålls.

Åtgärderna i denna förordning är avsedda att stödja jordbruks-

och bearbetningsverksamhet samt jordbrukssystem för högkva­

litativa produkter och därigenom bidra till att målen för lands­

bygdens utveckling uppnås.

2. Genom denna förordning inrättas kvalitetsordningar som

ska ligga till grund för identifiering och, när det är lämpligt,

skydd av namn och termer som särskilt betecknar eller beskriver

jordbruksprodukter med

a) mervärdesskapande egenskaper, eller

b) mervärdesskapande kvaliteter till följd av de jordbruks- eller

bearbetningsmetoder som används vid framställningen, eller

den plats där de framställs eller saluförs.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning omfattar jordbruksprodukter avsedda

att användas som livsmedel och som ingår i bilaga I till för­

draget samt andra jordbruksprodukter och livsmedel som ingår i

bilaga I till denna förordning.

För att beakta internationella åtaganden eller nya produktions­

metoder eller produktionsmaterial ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 56, som

kompletterar förteckningen över produkter i bilaga I till denna

förordning. Sådana produkter ska ha ett nära samband med

jordbruksprodukter eller med landsbygdsekonomin.

2. Denna förordning ska inte tillämpas på spritdrycker, aro­

matiserade viner eller vinprodukter enligt bilaga XI b till för­

ordning (EG) nr 1234/2007, med undantag för vinättika.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/7

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Ds 2015:13

Bilaga 1

52

3. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar till­

lämpningen av andra särskilda unionsbestämmelser som reglerar

utsläppande av produkter på marknaden och särskilt bestäm­

melser om den samlade marknadsordningen och om livsmedels­

märkning.

4. Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den

22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tek­

niska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter

för informationssamhällets tjänster ( 1 ) ska inte tillämpas på kva­

litetsordningar som inrättas enligt denna förordning.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

1. kvalitetsordningar: de ordningar som inrättas enligt avdelning­

arna II, III och IV,

2. grupp: en sammanslutning som, oberoende av dess juridiska

form, huvudsakligen består av producenter eller bearbet­

ningsföretag som arbetar med samma produkt,

3. traditionell: påvisad förekomst/produkt som påvisats före­

komma på den inhemska marknaden under en period som

medger ett generationsskifte; tidsperioden ska vara minst 30

år,

4. märkning: varje ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illust­

ration eller symbol i samband med livsmedel som anbringas

på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller

hylsa som medföljer eller avser sådant livsmedel,

5. särskilda egenskaper: de utmärkande produktionsmässiga kva­

liteter som tydligt skiljer en produkt från andra liknande

produkter i samma kategori,

6. generiska termer: de produktnamn som även om de har sam­

band med den ort, den region eller det land där produkten

ursprungligen framställdes eller salufördes, har blivit det

namn som allmänt används för produkten i unionen,

7. produktionsled: produktion, bearbetning eller beredning,

8. bearbetade produkter: livsmedel som framställs av obearbetade

produkter. Bearbetade produkter får innehålla ingredienser

som är nödvändiga för att tillverka dem eller för att ge

dem särskilda egenskaper.

AVDELNING II

SKYDDADE URSPRUNGSBETECKNINGAR OCH SKYDDADE

GEOGRAFISKA BETECKNINGAR

Artikel 4

Syfte

En ordning för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade

geografiska beteckningar inrättas i syfte att hjälpa producenter

av produkter som har samband med ett geografiskt område

genom att

a) trygga rimlig avkastning med hänsyn till produktkvaliteten,

b) säkerställa enhetligt skydd för namn som en immateriell

rättighet på unionens territorium,

c) ge konsumenterna tydlig information om produkternas mer­

värdesskapande kvaliteter.

Artikel 5

Krav på ursprungsbeteckningar och geografiska

beteckningar

1. I denna förordning avses med ursprungsbeteckning ett namn

som identifierar en produkt

a) som härstammar från en viss ort eller region eller, i undan­

tagsfall, ett visst land,

b) vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på

en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänsk­

liga faktorer som förknippas med den, och

c) vars samtliga produktionsled äger rum i det avgränsade geo­

grafiska området.

2. I denna förordning avses med geografisk beteckning det

namn som identifierar en produkt

a) som härstammar från en viss ort eller region eller ett visst

land,

b) vars särskilda kvalitet, rykte eller andra egenskaper huvud­

sakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget, och

c) för vilken minst ett av produktionsleden äger rum i det

avgränsade geografiska området.

3. Utan hinder av punkt 1 ska vissa namn behandlas som

ursprungsbeteckningar, trots att råvarorna till produkterna kom­

mer från ett vidare geografiskt område än det område där pro­

dukterna bearbetas eller från ett annat område, under förutsätt­

ning att

a) det område där råvaran produceras är avgränsat,

b) särskilda villkor gäller för framställningen av råvarorna,

SV

L 343/8

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

Ds 2015:13

Bilaga 1

53

c) det finns kontrollsystem för att säkerställa att de villkor som

avses i led b efterlevs, och

d) de aktuella ursprungsbeteckningarna var erkända som ur­

sprungsbeteckningar i ursprungslandet före den 1 maj 2004.

Endast levande djur, kött och mjölk får anses utgöra råvaror i

den mening som avses i denna punkt.

4. För att ta hänsyn till de specifika egenskaperna hos fram­

ställningen av produkter med animaliskt ursprung ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 56 när det gäller begränsningar och undantag avseende

fodrets ursprung i samband med en ursprungsbeteckning.

Dessutom ska kommissionen, för att ta hänsyn till vissa pro­

dukters eller områdens särskilda egenskaper, ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 när det gäller

begränsningar och undantag avseende slakt av levande djur eller

råvarornas ursprung.

Dessa begränsningar och undantag ska på grundval av objektiva

kriterier ta hänsyn till kvalitet eller användning och erkänd

sakkunskap eller naturliga faktorer.

Artikel 6

Generisk karaktär, konflikter med namn på växtsorter eller

djurraser, med homonyma beteckningar och med

varumärken

1. Generiska termer får inte registreras som skyddade ur­

sprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar.

2. Ett namn får inte registreras som en ursprungsbeteckning

eller en geografisk beteckning om det kommer i konflikt med

namnet på en växtsort eller en djurras och riskerar att vilseleda

konsumenten om produktens verkliga ursprung.

3. Ett namn som föreslås för registrering och som helt eller

delvis är en homonym till ett namn som redan finns i det

register som inrättas enligt artikel 11 får inte registreras om

inte skillnaderna mellan villkoren för lokal och traditionell an­

vändning och presentation av den senare registrerade homony­

men och det namn som redan finns i registret vid praktisk till­

lämpning är tillräckligt stora med hänsyn till behovet av att

säkerställa rättvis behandling av de berörda producenterna och

av att se till att konsumenterna inte blir vilseledda.

En homonym som felaktigt får konsumenten att tro att produk­

ter kommer från ett annat område ska inte registreras även om

namnet är korrekt vad avser det område, den region eller den

plats där produkterna i fråga har sitt verkliga ursprung.

4. Ett namn som föreslås för registrering som en ursprungs­

beteckning eller en geografisk beteckning ska inte registreras när

en registrering av det föreslagna namnet som en ursprungs­

beteckning eller som en geografisk beteckning, mot bakgrund

av ett varumärkes anseende och goda rykte och den tid som det

har använts, skulle kunna vilseleda konsumenten avseende pro­

duktens rätta identitet.

Artikel 7

Produktspecifikation

1. En skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geogra­

fisk beteckning ska överensstämma med en specifikation som

minst ska innehålla

a) det namn som ska skyddas som en ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning, så som det används, antingen i

handeln eller vardagsspråket, och endast på de språk som

används eller tidigare använts för att beskriva den specifika

produkten i det bestämda geografiska området,

b) en beskrivning av produkten, med uppgift om råvarorna, när

det är lämpligt, och om produktens viktigaste fysikaliska,

kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaper,

c) en definition av det geografiska området, som ska vara av­

gränsat vad gäller det samband som avses i led f i eller f ii i

denna punkt och, när det är lämpligt, uppgifter som visar att

kraven i artikel 5.3 är uppfyllda,

d) bevis för att produkten har sitt ursprung i det avgränsade

geografiska område som avses i artikel 5.1 eller 5.2,

e) en beskrivning av den metod som använts för framställning

av produkten och, när det är lämpligt, uppgift om de ur­

sprungliga hävdvunna lokala metoderna samt uppgifter om

förpackning i det fall den ansökande gruppen fastställer och

ger tillräcklig produktspecifik motivation till att förpack­

ningen ska ske i det avgränsade geografiska området i syfte

att trygga kvaliteten eller säkerställa ursprung eller kontroll,

med beaktande av unionsrätten, särskilt om den fria rörlig­

heten för varor och det fria tillhandahållandet av tjänster,

f) uppgifter som fastställer

i) sambandet mellan produktens kvalitet eller egenskaper

och den geografiska omgivning som avses i artikel 5.1

eller,

ii) när det är lämpligt, sambandet mellan en viss kvalitet,

anseendet eller en annan egenskap hos produkten och

det geografiska ursprung som avses i artikel 5.2,

g) uppgift om namn på och adress till de myndigheter eller, om

de är tillgängliga, namn på och adress till de organ som

kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i produktspe­

cifikationen enligt artikel 37 samt om deras särskilda upp­

drag,

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/9

Ds 2015:13

Bilaga 1

54

h) eventuella märkningsregler för den aktuella produkten.

2. I syfte att säkerställa att produktspecifikationerna innehål­

ler relevant och koncis information ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 om

regler för begränsning av de uppgifter som ingår i den specifi­

kation som avses i punkt 1 i den här artikeln, i de fall en sådan

begränsning är nödvändig för att undvika alltför omfattande

registreringsansökningar.

Kommissionen får anta genomförandeakter med bestämmelser

om specifikationens utformning. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 57.2.

Artikel 8

Registreringsansökans innehåll

1. En ansökan om registrering av ett en ursprungsbeteckning

eller en geografisk beteckning enligt artikel 49.2 eller 49.5 ska

minst innehålla

a) den ansökande gruppens namn och adress samt namn på

och adress till de myndigheter eller, om de är tillgängliga, de

organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna om

produktspecifikation,

b) den produktspecifikation som föreskrivs i artikel 7,

c) ett sammanfattande dokument som innehåller följande upp­

gifter:

i) De viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen: nam­

net, en beskrivning av produkten och i förekommande

fall de särskilda regler som gäller för förpackning och

märkning, samt en kortfattad beskrivning av hur det geo­

grafiska området avgränsas.

ii) En beskrivning av sambandet mellan produkten och den

geografiska omgivning eller det geografiska ursprung som

avses i artikel 5.1 eller 5.2, beroende på vad som är till­

lämpligt, inklusive, när det är lämpligt, de särskilda inslag

i produktbeskrivningen eller framställningsmetoden som

stöder detta samband.

En ansökan som avses i artikel 49.5 ska dessutom innehålla

bevis för att produktnamnet är skyddat i sitt ursprungsland.

2. Ett ansökningsärende som avses i artikel 49.4 ska inne­

hålla följande:

a) Uppgift om den ansökande gruppens namn och adress.

b) Det sammanfattande dokument som avses i punkt 1 c i den

här artikeln.

c) En förklaring från medlemsstaten om att den anser att den

ansökan som lämnats in av den ansökande gruppen och

som bör ge upphov till ett positivt beslut uppfyller villkoren

i den här förordningen och de bestämmelser som antagits i

enlighet med den.

d) En hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikatio­

nen.

Artikel 9

Nationellt skydd under en övergångsperiod

Medlemsstaten får på nationell nivå, med verkan från och med

den dag då ansökan inkom till kommissionen, bevilja, endast

tillfälligt, skydd för ett namn enligt denna förordning.

Sådant nationellt skydd ska upphöra att gälla från och med den

dag då det antingen fattas beslut om registrering enligt denna

förordning eller den inlämnade ansökan dras tillbaka.

Om namnet inte registreras enligt denna förordning, ska den

berörda medlemsstaten bära hela ansvaret för följderna av ett

sådant nationellt skydd.

Åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av första stycket

ska endast ha verkan nationellt och får inte påverka handeln

inom unionen eller den internationella handeln.

Artikel 10

Skäl för invändningar

1. En motiverad invändning som avses i artikel 51.2 ska

endast anses giltig om den inkommer till kommissionen inom

den tidsfrist som anges i den punkten och om den

a) visar att de villkor som avses i artiklarna 5 och 7.1 inte är

uppfyllda,

b) visar att registreringen av det föreslagna namnet strider mot

artikel 6.2, 6.3 eller 6.4,

c) visar att registreringen av det föreslagna namnet skulle även­

tyra överlevnaden för ett identiskt eller delvis identiskt namn

eller varumärke eller för produkter som lagligen har mark­

nadsförts under minst fem år före det offentliggörande som

anges i artikel 50.2 led a, eller

d) innehåller uppgifter som leder till slutsatsen att det namn

som ansökan om registrering avser kan betraktas som gene­

riskt.

2. Skälen för invändningen ska bedömas med avseende på

unionens territorium.

Artikel 11

Register över skyddade ursprungsbeteckningar och

skyddade geografiska beteckningar

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter utan att an­

vända det förfarande som avses i artikel 57.2 för inrättandet

och upprätthållandet av ett allmänt tillgängligt, uppdaterat re­

gister över de skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade

geografiska beteckningar som erkänns enligt denna ordning.

SV

L 343/10

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

55

2. Geografiska beteckningar för produkter från tredjeland

som är skyddade inom unionen i enlighet med ett internatio­

nellt avtal som unionen har ingått får föras in i registret. Utom i

de fall då det i ett sådant avtal uttryckligen anges att det är fråga

om skyddade ursprungsbeteckningar enligt denna förordning

ska sådana namn föras in i registret som skyddade geografiska

beteckningar.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare

bestämmelser om registrets utformning och innehåll. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 57.2.

4. Kommissionen ska offentliggöra och regelbundet upp­

datera förteckningen över de internationella avtal som avses i

punkt 2 och förteckningen över geografiska beteckningar som

skyddas av dessa avtal.

Artikel 12

Namn, symboler och beteckningar

1. Skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geogra­

fiska beteckningar får användas av varje aktör som saluför en

produkt som uppfyller kraven i den aktuella specifikationen.

2. Unionssymboler för marknadsföring av de skyddade ur­

sprungsbeteckningarna och de skyddade geografiska beteckning­

arna ska utformas.

3. När produkter med ursprung i unionen saluförs med en

skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk be­

teckning som registrerats i enlighet med förfarandena i denna

förordning ska de unionssymboler som är kopplade till dessa

finnas med i märkningen. Dessutom ska produktens registrerade

namn återfinnas inom samma synfält. Uppgifterna skyddad ur­

sprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning samt akrony­

merna SUB respektive SGB får finnas med i märkningen.

4. Dessutom får följande också återfinnas på märkningen:

bilder av det geografiska ursprungsområdet, som avses i arti­

kel 5, och text, grafik eller symboler som hänvisar till den

medlemsstat och/eller region där detta geografiska ursprungs­

område är beläget.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv

2000/13/EG får de geografiska märken som avses i artikel 15

i direktiv 2008/95/EG användas på etiketter tillsammans med

den skyddade ursprungsbeteckningen eller skyddade geografiska

beteckningen.

6. Vid saluföring av produkter med ursprung i tredjeland

med ett namn som förts in i registret får de uppgifter som

avses i punkt 3 och motsvarande unionssymboler användas i

märkningen.

7. För att se till att konsumenterna får korrekt information

ska kommissionen ha befogenhet att i enlighet med artikel 56

anta delegerade akter som fastställer unionssymbolerna.

Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer

unionssymbolernas tekniska egenskaper samt bestämmelser

om deras användning på produkter som saluförs med en skyd­

dad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteck­

ning, inbegripet bestämmelser om de språk på vilka uppgifterna

ska anges. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 13

Skydd

1. Registrerade namn ska skyddas mot följande:

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av ett registrerat

namn för produkter som inte omfattas av registreringen om

produkterna är jämförbara med de produkter som har regi­

strerats under namnet i fråga eller om användningen av det

skyddade namnet innebär att produktens anseende exploate­

ras, även när produkterna i fråga används som ingredienser.

b) Varje missbruk, imitation eller anspelning, även när produk­

ternas eller tjänsternas verkliga ursprung anges eller det skyd­

dade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ”stil”,

”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation”, eller lik­

nande, även när produkterna i fråga används som ingredien­

ser.

c) Alla andra osanna eller vilseledande uppgifter om ursprung,

härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos pro­

dukten som anges på den inre eller yttre förpackningen, i

reklammaterial eller handlingar gällande produkten i fråga,

liksom paketering av produkten i en behållare som är ägnad

att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ur­

sprung.

d) Alla andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om

produktens verkliga ursprung.

När det i en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad

geografisk beteckning ingår ett namn på en produkt som anses

vara generiskt, ska användning av det generiska namnet inte

anses strida mot första stycket led a eller b.

2. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar ska inte bli generiska.

3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga administrativa och

rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig använd­

ning av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar som avses i punkt 1 som produceras eller

saluförs i den medlemsstaten.

Medlemsstaterna ska i detta syfte utse de myndigheter som ska

ansvara för dessa åtgärder i enlighet med förfaranden som varje

enskild medlemsstat fastställer.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/11

Ds 2015:13

Bilaga 1

56

Dessa myndigheter ska erbjuda tillräckliga garantier för objekti­

vitet och opartiskhet och förfoga över den kvalificerade personal

och de medel som krävs för att de ska kunna utföra sina upp­

gifter.

Artikel 14

Förhållandet mellan varumärken, ursprungsbeteckningar

och geografiska beteckningar

1. När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning

registreras enligt denna förordning, ska registrering av ett va­

rumärke vars användning skulle strida mot artikel 13.1 och som

avser en produkt av samma typ avslås om ansökan om va­

rumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om

registrering av ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning

lämnades in till kommissionen.

Varumärken som registreras i strid med första stycket ska ogil­

tigförklaras.

Bestämmelserna i denna punkt ska tillämpas utan att det på­

verkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2008/95/EG.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.4 ska ett

varumärke vars användning strider mot artikel 13.1 och för

vilket det lämnats in en ansökan, gjorts en registrering eller

för vilket rätten, i enlighet med eventuell tillämplig lagstiftning,

förvärvats genom användning i god tro inom unionens territo­

rium före den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteck­

ningen eller den geografiska beteckningen lämnades in till kom­

missionen, få fortsätta att användas eller förnyas för den pro­

dukten trots att ursprungsbeteckningen eller den geografiska

beteckningen registreras, på villkor att det inte finns skäl att

ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt rådets

förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om

gemenskapsvarumärken ( 1 ) eller direktiv 2008/95/EG. I så fall

ska användningen av den skyddade ursprungsbeteckningen eller

den skyddade geografiska beteckningen vara tillåten parallellt

med de berörda varumärkena.

Artikel 15

Övergångsperioder för användning av skyddade

ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska

beteckningar

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 får kom­

missionen anta genomförandeakter som ger rätt att under en

övergångsperiod på upp till fem år för produkter som har sitt

ursprung i en medlemsstat eller ett tredjeland och vars beteck­

ning består av eller innehåller ett namn som innebär en över­

trädelse av artikel 13.1 fortsätta använda den beteckning som

de saluförts under, på villkor att en godkänd invändning enligt

artikel 49.3 eller artikel 51 visar att

a) den föreslagna registreringen skulle äventyra överlevnaden

för ett identiskt eller delvis identiskt namn, eller

b) produkterna har saluförts lagligen inom det berörda territo­

riet under minst fem år före dagen för det offentliggörande

som avses i artikel 50.2 a.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 får kom­

missionen anta genomförandeakter som förlänger den över­

gångsperiod som anges i punkt 1 i denna artikel till 15 år i

vederbörligen motiverade fall då det visas att

a) den beteckning som avses i punkt 1 i denna artikel har varit

i lagligt bruk i minst 25 år innan ansökan om registrering

ingavs till kommissionen,

b) användningen av den beteckning som avses i punkt 1 i

denna artikel aldrig har syftat till att utnyttja den registrerade

beteckningens anseende och det visas att konsumenterna inte

har vilseletts eller har riskerat att vilseledas om produktens

verkliga ursprung.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

3. När en beteckning som avses i punkterna 1 och 2 an­

vänds ska en tydlig och väl synlig uppgift om ursprungslandet

förekomma i märkningen.

4. För att lösa tillfälliga svårigheter när det gäller målet att se

till att samtliga producenter i det berörda området iakttar spe­

cifikationen får en medlemsstat bevilja en övergångsperiod på

upp till tio år med verkan från och med den dag då ansökan

lämnas in till kommissionen; på villkor att de berörda aktörerna

har salufört produkterna i fråga enligt gällande lagstiftning och

kontinuerligt använt de berörda beteckningarna under minst

fem år innan ansökan lämnades in till medlemsstatens myndig­

heter och har påpekat detta genom det nationella invändnings­

förfarande som avses i artikel 49.3.

Första stycket ska, med nödvändiga ändringar, tillämpas på

skyddade geografiska beteckningar och skyddade ursprungs­

beteckningar som avser geografiska områden i tredjeland, med

undantag för invändningsförfarandet.

Sådana övergångsperioder ska anges i det ansökningsärende

som avses i artikel 8.2.

Artikel 16

Övergångsbestämmelser

1. De namn som förts in i det register som föreskrivs i

artikel 7.6 i förordning (EG) nr 510/2006 ska automatiskt föras

in i det register som avses i artikel 11 i denna förordning.

Motsvarande specifikationer ska anses vara de specifikationer

som avses i artikel 7 i den här förordningen. Alla särskilda

övergångsbestämmelser som antagits i samband med sådana

registreringar ska fortsätta att gälla.

SV

L 343/12

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

( 1 ) EUT L 78, 24.3.2009, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 1

57

2. För att skydda producenternas och de berörda aktörernas

rättigheter och legitima intressen ska kommissionen ha befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 när det

gäller ytterligare övergångsbestämmelser.

3. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar den

rätt till samexistens för ursprungsbeteckningar och geografiska

beteckningar, å ena sidan, och varumärken, å andra sidan, som

föreskrivs i förordning (EG) nr 510/2006.

AVDELNING III

GARANTERADE TRADITIONELLA SPECIALITETER

Artikel 17

Syfte

En ordning för garanterade traditionella specialiteter inrättas för

att skydda traditionella produktionsmetoder och recept genom

att hjälpa producenterna av traditionella produkter vid salufö­

ringen och informationen till konsumenterna om dessa traditio­

nella recepts och produkters mervärdesskapande kvaliteter.

Artikel 18

Kriterier

1. Ett namn ska kunna komma i fråga för registrering som

garanterad traditionell specialitet på villkor att det beskriver en

specifik produkt eller ett specifikt livsmedel som

a) är resultatet av en viss produktions- eller bearbetningsmetod

eller har en viss sammansättning som överensstämmer med

traditionell praxis för produkten eller livsmedlet i fråga, eller

b) är framställd av råvaror och ingredienser som används tra­

ditionellt.

2. För att ett namn ska kunna registreras som garanterad

traditionell specialitet ska det

a) traditionellt ha använts för att benämna den specifika pro­

dukten, eller

b) avse produktens traditionella karaktär eller särskilda egenska­

per.

3. Om det vid invändningsförfarandet enligt artikel 51 kan

påvisas att namnet också används i en annan medlemsstat eller i

ett tredjeland kan det, för att särskilja jämförbara produkter eller

produkter som har identiska eller liknande namn, fastställas i

det beslut om registrering som fattats i enlighet med artikel 52.3

att namnet på den garanterade traditionella specialiteten ska

åtföljas av uppgiften ”tillverkad i enlighet med traditionen i”

omedelbart åtföljt av landets eller regionens namn.

4. Ett namn får inte registreras om det endast är fråga om

allmänna påståenden om en grupp produkter eller påståenden

som omfattas av särskild unionslagstiftning.

5.

För att säkerställa att ordningen fungerar smidigt ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 56 avseende närmare bestämmelser om de kriterier

som måste uppfyllas enligt denna artikel.

Artikel 19

Produktspecifikation

1. En garanterad traditionell specialitet ska överensstämma

med en specifikation, som ska omfatta följande:

a) Det namn som föreslås för registrering, i lämpliga språkver­

sioner.

b) En beskrivning av produkten inklusive dess huvudsakliga

fysiska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egen­

skaper, som visar produktens särskilda egenskaper.

c) En beskrivning av den produktionsmetod som producen­

terna ska använda, inklusive, om det är lämpligt, typ av

råvaror och egenskaper hos de råvaror eller ingredienser

som används samt den metod som används vid beredningen

av produkten.

d) De viktigaste faktorer som visar på produktens traditionella

karaktär.

2. För att säkerställa att produktspecifikationer innehåller re­

levant och koncis information ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 om regler

för begränsning av de uppgifter som ingår i den specifikation

som avses i punkt 1 i den här artikeln, i de fall en sådan

begränsning är nödvändig för att undvika alltför omfattande

registreringsansökningar.

Kommissionen får anta genomförandeakter med bestämmelser

om specifikationens utformning. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 57.2.

Artikel 20

Registreringsansökans innehåll

1. En ansökan om registrering av ett namn som en garante­

rad traditionell specialitet som avses i artikel 49.2 eller 49.5 ska

innehålla följande:

a) Uppgift om den ansökande gruppens namn och adress.

b) Den produktspecifikation som föreskrivs i artikel 19.

2. Ett ansökningsärende som avses i artikel 49.4 ska inne­

hålla följande:

a) De uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel.

b) En förklaring från medlemsstaten om att den anser att den

ansökan som lämnats in av den aktuella gruppen kan

komma i fråga för ett positivt beslut och uppfyller villkoren

i denna förordning och i de bestämmelser som antagits i

enlighet med denna.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/13

Ds 2015:13

Bilaga 1

58

Artikel 21

Skäl för invändningar

1. En motiverad invändning enligt artikel 51.2 ska endast

anses giltig om den inkommer till kommissionen innan tids­

fristen har gått ut och den

a) innehåller väl underbyggd motivering till varför den före­

slagna registreringen är oförenlig med förordningens bestäm­

melser, eller

b) visar att namnet används på ett lagligt, erkänt och ekono­

miskt betydelsefullt sätt för liknande jordbruksprodukter eller

livsmedel.

2. De kriterier som avses i punkt 1 b ska bedömas i förhål­

lande till unionens territorium.

Artikel 22

Register över garanterade traditionella specialiteter

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter utan att till­

lämpa det förfarande som avses i artikel 57.2 för inrättandet

och upprätthållandet av ett allmänt tillgängligt, uppdaterat re­

gister över de garanterade traditionella specialiteter som erkänns

enligt denna ordning.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare

bestämmelser om registrets utformning och innehåll. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 57.2.

Artikel 23

Namn, symboler och beteckningar

1. Ett namn som har registrerats som en garanterad traditio­

nell specialitet får användas av varje aktör som saluför en pro­

dukt som uppfyller kraven i specifikationen i fråga.

2. En unionssymbol ska fastställas för marknadsföringen av

den garanterade traditionella specialiteten.

3. För produkter som har sitt ursprung i unionen och som

saluförs som garanterade traditionella specialiteter som registre­

rats i enlighet med denna förordning ska den symbol som avses

i punkt 2, utan förbehåll för punkt 4, finnas med i märkningen.

Dessutom bör produktens namn återfinnas i ett och samma

synfält. Uppgiften garanterad traditionell specialitet eller motsva­

rande förkortning GTS kan också anges i märkningen.

Symbolen ska vara frivillig i märkningen av garanterade tradi­

tionella specialiteter som har produceras utanför unionen.

4. För att se till att lämplig information lämnas till kon­

sumenten ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 56 som fastställer unionssymbolen.

Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer vilka

tekniska egenskaper unionssymbolen och beteckningen ska ha

liksom regler för deras användning på de produkter som be­

nämns som garanterade traditionella specialiteter, inbegripet på

vilka språk uppgifterna ska anges. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 57.2.

Artikel 24

Begränsad användning av registrerade namn

1.

De registrerade namnen ska vara skyddade mot varje form

av missbruk, imitation eller anspelning, och mot varje annat

förfarande som kan vilseleda konsumenten.

2. Medlemsstaterna ska se till att de varubeskrivningar som

används på nationell nivå inte kan förväxlas med registrerade

namn.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter med bestäm­

melser om skyddet av garanterade traditionella specialiteter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 25

Övergångsbestämmelser

1. Namn som har registrerats i enlighet med artikel 13.2 i

förordning (EG) nr 509/2006 ska automatiskt föras in i det

register som avses i artikel 22 i den här förordningen. Motsva­

rande specifikationer ska anses vara de specifikationer som avses

i artikel 19 i den här förordningen. Alla särskilda övergångs­

bestämmelser som antagits i samband med sådana registreringar

ska fortsätta att gälla.

2. Namn som har registrerats i enlighet med artikel 13.1 i

förordning (EG) nr 509/2006, inbegripet namn som har regi­

strerats på grundval av de ansökningar som avses i artikel 58.1

andra stycket i denna förordning, får fortsättningsvis användas

på de villkor som anges i förordning (EG) nr 509/2006 till och

med den 4 januari 2023, såvida medlemsstaterna inte använder

det förfarande som anges i artikel 26 i den här förordningen.

3. För att skydda producenternas och de berörda aktörernas

rättigheter och legitima intressen ska kommissionen ha befogen­

het att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 för att

fastställa ytterligare övergångsbestämmelser.

Artikel 26

Förenklat förfarande

1. På begäran av en grupp får en medlemsstat senast den

4 januari 2016 förelägga kommissionen namn på garanterade

traditionella specialiteter som har registrerats i enlighet med

artikel 13.1 i förordning (EG) nr 509/2006 och som överens­

stämmer med den här förordningen.

Innan medlemsstaten lägger fram ett namn ska den inleda ett

invändningsförfarande i enlighet med artikel 49.3 och 49.4.

Om det under det förfarandet visas att namnet också används

avseende jämförbara produkter eller produkter med identiska

eller liknande namn kan namnet kompletteras med en term

som fastställer dess traditionella karaktär eller särskilda egenska­

per.

SV

L 343/14

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

59

En grupp från ett tredjeland får föreslå kommissionen sådana

namn, antingen direkt eller genom tredjelandets myndigheter.

2. Kommissionen ska inom två månader från mottagandet i

Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de namn som

avses i punkt 1 tillsammans med specifikationerna för varje

namn.

3. Artiklarna 51 och 52 ska vara tillämpliga.

4. När invändningsförfarandet har avslutats får kommissio­

nen i tillämpliga fall anpassa uppgifterna i det register som avses

i artikel 22. Motsvarande specifikationer ska anses vara de spe­

cifikationer som avses i artikel 19.

AVDELNING IV

FRIVILLIGA KVALITETSBEGREPP

Artikel 27

Syfte

En ordning för frivilliga kvalitetsbegrepp ska inrättas för att göra

de lättare för producenter av jordbruksprodukter att sprida in­

formation om sina produkters mervärdesskapande egenskaper

eller kvaliteter på den inre marknaden.

Artikel 28

Nationella regler

Medlemsstaterna får behålla nationella bestämmelser om frivil­

liga kvalitetsbegrepp som inte omfattas av denna förordning,

förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med unionsrätten.

Artikel 29

Frivilliga kvalitetsbegrepp

1. Frivilliga kvalitetsbegrepp ska uppfylla följande kriterier:

a) Termen ska avse en egenskap hos en eller flera produktkate­

gorier eller en jordbruks- eller bearbetningsmässig kvalitet

som är tillämplig i särskilda områden.

b) Användningen av termen ger produkten ett mervärde i för­

hållande till liknande produkter.

c) Termen har en europeisk aspekt.

2. Frivilliga kvalitetsbegrepp som beskriver tekniska produkt­

kvaliteter i syfte att uppfylla obligatoriska saluföringsstandarder

och som inte är avsedda att upplysa konsumenterna om dessa

egenskaper hos produkten ska inte omfattas av denna ordning.

3. Frivilliga kvalitetsbegrepp ska inte inbegripa frivilliga kva­

litetsbegrepp som ligger till grund för och kompletterar sär­

skilda saluföringsstandarder som fastställts för en sektor eller

produktkategori.

4. För att beakta vissa sektorers särdrag och konsumenternas

förväntningar ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 56 med närmare bestämmel­

ser om de kriterier som avses i punkt 1 i den här artikeln.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer

samtliga åtgärder för utformning, förfaranden eller andra tek­

niska detaljer som krävs för tillämpningen av denna avdelning.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

6. Vid antagandet av delegerade akter och genomförandeak­

ter i enlighet med punkterna 4 och 5 i denna artikel ska kom­

missionen ta hänsyn till relevanta internationella standarder.

Artikel 30

Reservering och ändring

1. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar, den

vetenskapliga och tekniska utvecklingen, marknadssituationen

och utvecklingen när det gäller handelsnormer och internatio­

nella standarder ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter i enlighet med artikel 56 genom att ett komplet­

terande frivilligt kvalitetsbegrepp reserveras och villkoren för

dess användning fastställs.

2. I vederbörligen motiverade fall och för att ta hänsyn till

lämplig användning av det kompletterande frivilliga kvalitets­

begreppet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 56 om ändring av de användnings­

villkor som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 31

Produkter från bergsområden

1. Termen produkt från bergsområde är ett frivilligt kvalitets­

begrepp.

Denna term ska endast användas för att beskriva produkter som

är avsedda som livsmedel och som förtecknas i bilaga I till

fördraget och

a) vars råvaror i likhet med lantbruksdjurens foder huvudsakli­

gen kommer från bergsområden,

b) vars bearbetning, vid bearbetade produkter, också sker i

bergsområden.

2. I denna artikel avses med bergsområden inom unionen

områden i den mening som avses i artikel 18.1 i förordning

(EG) nr 1257/1999. För produkter från tredjeländer ska bergs­

områden omfatta områden som officiellt betecknas som bergs­

områden av tredjelandet eller som uppfyller kriterier som mot­

svarar de som anges i artikel 18.1 i förordning (EG) nr

1257/1999.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/15

Ds 2015:13

Bilaga 1

60

3. I vederbörligen motiverade fall och för att ta hänsyn till

naturliga begränsningar för jordbruksproduktionen i bergsområ­

den ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

i enlighet med artikel 56 om undantag från de användningsvill­

kor som avses i punkt 1 i den här artikeln. Framför allt ska

kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt som

fastställer på vilka villkor råvaror eller foder utifrån från föras

in i bergsområden och på vilka villkor bearbetningen av pro­

dukter får äga rum utanför bergsområdena i ett geografiskt

område som ska fastställas samt definitionen av detta geogra­

fiska område.

4. För att ta hänsyn till naturliga begränsningar för jord­

bruksproduktionen i bergsområden ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 om

fastställande av produktionsmetoder och andra relevanta krite­

rier för tillämpningen av det frivilliga kvalitetsbegrepp som fast­

ställs i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 32

Produkt från öjordbruk

Senast den 4 januari 2014 ska kommissionen förelägga Euro­

paparlamentet och rådet en rapport om behovet av en ny term,

produkt från öjordbruk. Denna term får bara användas för att

beskriva produkter som är avsedda som livsmedel och som är

förtecknade i bilaga I till fördraget vars råvaror kommer från

öar. För att termen ska få användas för bearbetade produkter

måste även bearbetningen ske på öar i de fall då detta väsent­

ligen påverkar slutproduktens särskilda egenskaper.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag

för införandet av det frivilliga kvalitetsbegreppet produkt från

öjordbruk.

Artikel 33

Begränsning av användningen

1. Ett frivilligt kvalitetsbegrepp får endast användas för att

beskriva produkter som uppfyller relevanta krav.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter med bestäm­

melser om användningen av frivilliga kvalitetsbegrepp. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 34

Övervakning

Medlemsstaterna ska genomföra riskanalysbaserade kontroller

för att säkerställa att bestämmelserna i denna avdelning efterlevs

och tillämpa lämpliga administrativa sanktioner vid överträdel­

ser.

AVDELNING V

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Offentliga kontroller av skyddade ursprungsbeteckningar,

skyddade geografiska beteckningar och garanterade

traditionella specialiteter

Artikel 35

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla för de kvalitetsord­

ningar som fastställs i avdelningarna II och III.

Artikel 36

Utseende av behörig myndighet

1. I enlighet med förordning (EG) nr 882/2004 ska med­

lemsstaterna utse den eller de behöriga myndigheter som ska

ansvara för de offentliga kontroller som ska göras för att kont­

rollera efterlevnaden av de krav som fastställs inom de kvalitets­

ordningar som inrättas genom denna förordning.

De förfaranden och krav som föreskrivs i förordning (EG) nr

882/2004 ska med nödvändiga ändringar gälla för de offentliga

kontroller som görs för att kontrollera efterlevnaden av de krav

som fastställs inom de kvalitetsordningar som inrättas genom

denna förordning för de produkter som anges i bilaga I till

denna förordning.

2. De behöriga myndigheter som avses i punkt 1 ska lämna

tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet samt

förfoga över den kvalificerade personal och de resurser som de

behöver för att fullgöra sina uppgifter.

3. De offentliga kontrollerna ska omfatta följande:

a) Kontroll av att en produkt överensstämmer med produkt­

specifikationen för densamma.

b) Övervakning av hur registrerade namn används för att be­

skriva produkter som saluförs, i överensstämmelse med ar­

tikel 13 när det gäller namn som registrerats i enlighet med

avdelning II och i överensstämmelse med artikel 24 när det

gäller namn som registrerats enligt avdelning III.

Artikel 37

Kontroll av överensstämmelse med produktspecifikationen

1. När det gäller skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade

geografiska beteckningar och garanterade traditionella speciali­

teter som avser produkter som har sitt ursprung inom unionen,

ska, innan produkterna släpps ut på marknaden, kontroll av att

produkterna överensstämmer med produktspecifikationerna ge­

nomföras av

a) en eller flera av de behöriga myndigheter som avses i arti­

kel 36 i denna förordning, och/eller

b) ett eller flera av de kontrollorgan i den mening som avses i

artikel 2.5 i förordning (EG) nr 882/2004 som agerar som

produktcertifieringsorgan.

SV

L 343/16

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

61

Kostnaderna för sådana kontroller av överensstämmelsen med

produktspecifikationerna kan bäras av de aktörer som omfattas

av kontrollerna. Medlemsstaterna får också bidra till dessa kost­

nader.

2. När det gäller ursprungsbeteckningar, geografiska beteck­

ningar och garanterade traditionella specialiteter som avser pro­

dukter som har sitt ursprung i ett tredjeland ska kontrollen av

att produkterna överensstämmer med produktspecifikationerna

innan produkterna släpps ut på marknaden genomföras av

a) en eller flera av de offentliga myndigheter som utsetts av

tredjelandet, och/eller

b) ett eller flera av produktcertifieringsorganen.

3. Medlemsstaterna ska offentliggöra namn och adress för de

myndigheter och organ som avses i punkt 1 i denna artikel och

regelbundet uppdatera uppgifterna.

Kommissionen ska offentliggöra namn och adress för de myn­

digheter och organ som avses i punkt 2 i denna artikel och

regelbundet uppdatera uppgifterna.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter, utan att till­

lämpa det förfarande som avses i artikel 57.2, som fastställer på

vilket sätt namn och adress för de produktcertifieringsorgan

som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska offentlig­

göras.

Artikel 38

Tillsyn över användningen av namnet på marknaden

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn och

adress för de behöriga myndigheter som avses i artikel 36.

Kommissionen ska offentliggöra dessa myndigheters namn

och adresser.

Medlemsstaterna ska genomföra riskanalysbaserade kontroller

för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning efter­

levs och medlemsstaterna ska, vid överträdelser, vidta alla nöd­

vändiga åtgärder.

Artikel 39

Behöriga myndigheters delegering till kontrollorgan

1. De behöriga myndigheterna får i enlighet med artikel 5 i

förordning (EG) nr 882/2004 delegera vissa uppgifter i sam­

band med de offentliga kontrollerna av kvalitetsordningarna

till ett eller flera kontrollorgan.

2. Kontrollorganen ska vara ackrediterade i enlighet med Eu­

ropastandarden EN 45011 eller ISO/IEC-guide 65 (Allmänna

krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram).

3. Den ackreditering som avses i punkt 2 i denna artikel får

endast utföras av

a) ett nationellt ackrediteringsorgan inom unionen i enlighet

med bestämmelserna i förordning (EG) nr 765/2008, eller

b) ett ackrediteringsorgan utanför unionen som har underteck­

nat International Accreditation Forums (IAF) multilaterala

avtal om erkännande av produktcertifiering.

Artikel 40

Planering av kontrollverksamheten och rapportering om

denna

1. Medlemsstaterna ska se till att de verksamheter avseende

kontrollskyldigheterna enligt detta kapitel förs in i ett separat

avsnitt av de fleråriga nationella kontrollplanerna enligt artik­

larna 41, 42 och 43 i förordning (EG) nr 882/2004.

2. I de årliga rapporterna om kontroller av fullgörelsen av de

skyldigheter som fastställs i denna förordning ska ingå ett se­

parat avsnitt med den information som avses i artikel 44 i

förordning (EG) nr 882/2004.

KAPITEL II

Undantag avseende viss tidigare användning

Artikel 41

Generiska termer

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 ska

denna förordning inte påverka användningen av termer som

är generiska inom unionen, även om den generiska termen

ingår i ett namn som är skyddat enligt en kvalitetsordning.

2. För att fastställa huruvida ett namn har blivit generiskt,

ska hänsyn tas till alla relevanta faktorer, särskilt följande:

a) De rådande förhållandena i de områden där produkten kon­

sumeras.

b) Relevant nationell lagstiftning eller relevanta unionsrättsak­

ter.

3. För att fullt ut skydda intressenternas rättigheter ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 56 med kompletterande bestämmelser om hur ge­

nerisk status för termer som avses i punkt 1 i den här artikeln

ska fastställas.

Artikel 42

Växtsorter och djurraser

1. Denna förordning ska inte förhindra att produkter vars

märkning innehåller ett namn eller ett begrepp som är skyddat

eller förbehållet inom ramen för en kvalitetsordning enligt av­

delningarna II, III eller IV och som innehåller namnet på en

växtsort eller en djurras släpps ut på marknaden, förutsatt att

följande villkor uppfylls:

a) Produkten i fråga innehåller eller härrör från den angivna

växtsorten eller djurrasen.

b) Konsumenterna vilseleds inte.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/17

Ds 2015:13

Bilaga 1

62

c) Användningen av växtsorts- eller djurrasnamnet utgör sund

konkurrens.

d) Användningen innebär inte att den skyddade termens anse­

ende utnyttjas.

e) När det gäller den kvalitetsordning som avses i avdelning II:

Produktionen och saluföringen av produkten sträckte sig

utanför ursprungsområdet redan innan ansökan om registre­

ring av den geografiska beteckningen lämnades in.

2. För att ytterligare klargöra i vilken mån aktörer inom

livsmedelssektorn får använda namn på växtsorter och djurraser

enligt punkt 1 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 avseende

reglerna för användningen av sådana namn.

Artikel 43

Förhållandet till immateriell äganderätt

De kvalitetsordningar som beskrivs i avdelningarna III och IV

ska tillämpas utan att detta påverkar unionens regler eller med­

lemsstaternas nationella regler avseende immateriell äganderätt,

särskilt reglerna avseende ursprungsbeteckningar, geografiska

beteckningar och varumärken samt de rättigheter som beviljas

enligt dessa regler.

KAPITEL III

Beteckningar, symboler och producenternas roll

Artikel 44

Skydd av beteckningar och symboler

1. Beteckningar, akronymer och symboler som hänvisar till

kvalitetsordningarna får endast användas i samband med pro­

dukter som har producerats i enlighet med de regler som gäller

för den kvalitetsordning som de hänvisar till. Detta gäller sär­

skilt följande beteckningar, akronymer och symboler:

a) Skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning, geo­

grafisk beteckning, SUB, SGB och tillhörande symboler i en­

lighet med avdelning II.

b) Garanterad traditionell specialitet, GTS och tillhörande symbol i

enlighet med avdelning III.

c) Produkt från bergsområde i enlighet med avdelning IV.

2. I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1290/2005

får Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling

(EJFLU), på kommissionens initiativ eller för dess räkning, ge­

nom central förvaltning finansiera administrativt stöd avseende

utveckling, förberedande verksamhet, övervakning, administra­

tivt och juridiskt stöd, rättshjälp, registreringsavgifter, förnyelse­

avgifter, avgifter för varumärkesövervakning, rättegångskost­

nader och andra relevanta åtgärder som krävs för att skydda

de beteckningar, akronymer och symboler som ingår i kvalitets­

ordningarna mot varje form av missbruk, imitation eller anspel­

ning, och mot varje annat förfarande som kan vilseleda kon­

sumenten, inom unionen och i tredjeland.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter med bestäm­

melser om ett enhetligt skydd av de beteckningar, akronymer

och symboler som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 57.2.

Artikel 45

Gruppers roll

1. Utan att det påverkar de specifika bestämmelserna om

producentorganisationer och branschorganisationer i förordning

(EG) nr 1234/2007 ska en grupp ha rätt att

a) bidra till att säkerställa att produkternas kvalitet, anseende

och äkthet garanteras på marknaden genom att övervaka

användningen av namnet i handeln, och om det är nödvän­

digt, informera de behöriga myndigheter som avses i arti­

kel 36 eller någon annan behörig myndighet inom ramen

för artikel 13.3,

b) vidta åtgärder för att säkerställa ett lämpligt rättsligt skydd

för de skyddade ursprungsbeteckningarna eller skyddade geo­

grafiska beteckningarna och för immateriella rättigheter med

direkt koppling till dem,

c) utarbeta informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder

som syftar till att informera konsumenterna om produkter­

nas mervärdesskapande kvaliteter,

d) utarbeta åtgärder som syftar till att säkerställa att produk­

terna överensstämmer med specifikationerna,

e) vidta åtgärder för att få ordningen att fungera bättre, bland

annat genom att utveckla ekonomisk sakkunskap, genom­

föra ekonomiska analyser, sprida ekonomisk information

om ordningen och genom rådgivning till producenterna,

f) vidta åtgärder för att öka produkternas värde och vid behov

ingripa för att förhindra eller motverka åtgärder som skadar

eller riskerar att skada produkternas anseende.

2. Medlemsstaterna får med administrativa medel främja bil­

dandet av grupper och deras verksamhet på sina territorier.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namnen på

och adresserna till de grupper som avses i artikel 3.2. Kom­

missionen ska offentliggöra denna information.

Artikel 46

Rätten att utnyttja ordningarna

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla aktörer som följer

reglerna i en kvalitetsordning som anges i avdelningarna II och

III har rätt att omfattas av den kontroll av överensstämmelse

som fastställs i artikel 37.

SV

L 343/18

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

63

2. Aktörer som bereder och lagrar produkter som saluförs

inom ramen för ordningarna för garanterade traditionella spe­

cialiteter, skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geo­

grafiska beteckningar eller som saluför sådana produkter ska

också omfattas av de kontroller som anges i kapitel I i denna

avdelning.

3. Medlemsstaterna ska se till att de aktörer som är beredda

att följa reglerna i en kvalitetsordning som anges i avdelning­

arna III och IV ges möjlighet till detta och inte förhindras att

delta på grunder som är diskriminerande eller på annat sätt inte

är objektiva.

Artikel 47

Avgifter

Utan att det påverkar förordning (EG) nr 882/2004, särskilt inte

bestämmelserna i kapitel VI i avdelning II i den förordningen,

får medlemsstaterna ta ut en avgift för att täcka sina kostnader

för förvaltningen av kvalitetsordningarna, däribland kostnader

för behandling av ansökningar, invändningar, ansökningar om

ändringar och ansökningar om upphävande enligt denna för­

ordning.

KAPITEL IV

Ansöknings- och registreringsförfaranden avseende

ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och

garanterade traditionella specialiteter

Artikel 48

Ansökningsförfarandenas tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas avseende de kva­

litetsordningar som fastställs i avdelningarna II och III.

Artikel 49

Ansökan om registrering av namn

1. Ansökningar om registrering av ett namn inom ramen för

de kvalitetsordningar som avses i artikel 48 får endast lämnas in

av en grupp som arbetar med de produkter vilkas namn ska

registreras. När det gäller namn med skyddade ursprungsbeteck­

ningar eller skyddade geografiska beteckningar som avser ett geo­

grafiskt område som skär över nationella gränser eller när det

gäller ett namn på en garanterad traditionell specialitet får flera

grupper från olika medlemsstater eller tredjeländer lämna in en

gemensam ansökan om registrering.

En enskild fysisk eller juridisk person får betraktas som en

grupp om det framgår att båda följande kriterier är uppfyllda:

a) Personen i fråga är den enda producent som är beredd att

lämna in en ansökan.

b) Med avseende på skyddade ursprungsbeteckningar och skyd­

dade geografiska beteckningar, har det berörda geografiska

området särdrag som skiljer sig väsentligt från dem i angrän­

sande områden eller så har produkten andra egenskaper än

de produkter som framställs i angränsande områden.

2. Om en ansökan inom ramen för den ordning som anges i

avdelning II avser ett geografiskt område i en medlemsstat eller

om en ansökan inom ramen för den ordning som anges i

avdelning III utarbetas av en grupp som är etablerad i en med­

lemsstat, ska ansökan ställas till myndigheterna i medlemsstaten.

Medlemsstaten ska granska ansökan på lämpligt sätt för att

kontrollera om den är motiverad och uppfyller villkoren i re­

spektive ordning.

3.

Medlemsstaten ska som ett led i den granskning som avses

i punkt 2 andra stycket i denna artikel inleda ett nationellt

invändningsförfarande, genom vilket det säkerställs att ansökan

i fråga offentliggörs på ett tillfredsställande sätt och en rimlig

tidsfrist föreskrivs under vilken fysiska eller juridiska personer

som har ett berättigat intresse och är etablerade eller bosatta på

den medlemsstatens territorium kan framföra invändningar mot

ansökan.

Medlemsstaten ska undersöka huruvida de invändningar som

gjorts inom ramen för ordningen i avdelning II kan tas upp

till prövning mot bakgrund av de kriterier som avses i arti­

kel 10.1 eller huruvida invändningar som gjorts inom ramen

för ordningen i avdelning III kan tas upp till prövning mot

bakgrund av de kriterier som avses i artikel 21.1.

4. Om medlemsstaten efter bedömning av eventuella mot­

tagna invändningar anser att förordningens krav är uppfyllda,

får medlemsstaten fatta ett positivt beslut om ansökan och

registrera ett ansökningsärende hos kommissionen. Medlemssta­

ten ska i sådana fall informera kommissionen om invändningar

som kan tas upp till prövning vilka mottagits från fysiska eller

juridiska personer som lagligt har salufört produkterna i fråga

och som kontinuerligt använt de berörda beteckningarna under

minst fem år före den dag för offentliggörande som avses i

punkt 3.

Medlemsstaten ska se till att dess positiva beslut offentliggörs

och att fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat

intresse i ärendet ges tillfälle att överklaga.

Medlemsstaten ska se till att den version av produktspecifika­

tionen som ligger till grund för dess positiva beslut offentliggörs

och att den finns tillgänglig i elektronisk form.

Vad gäller skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geo­

grafiska beteckningar ska medlemsstaten också se till att den

version av produktspecifikationen som ligger till grund för kom­

missionens beslut enligt artikel 50.2 offentliggörs på tillfreds­

ställande sätt.

5. Om en ansökan inom ramen för den ordning som anges i

avdelning II avser ett geografiskt område i ett tredjeland eller

om en ansökan inom den ordning som anges i avdelning III

lämnas in av en grupp som är etablerad i ett tredjeland ska

ansökan ställas till kommissionen, antingen direkt eller via myn­

digheterna i det berörda tredjelandet.

6. De handlingar som avses i denna artikel som skickas till

kommissionen ska avfattas på ett av unionens officiella språk.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/19

Ds 2015:13

Bilaga 1

64

7. För att förenkla ansökningsprocessen ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med arti­

kel 56, med bestämmelser för genomförandet av det nationella

invändningsförfarandet för gemensamma ansökningar avseende

mer än ett nationellt territorium och som kompletterar bestäm­

melserna om ansökningsförfarandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden, utformning och framläggande av

ansökningar, även för ansökningar som rör mer än ett natio­

nellt territorium. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

Artikel 50

Kommissionens granskning och offentliggörande med

avseende på eventuella invändningar

1. Kommissionen ska på lämpligt sätt granska ansökningar

som mottas enligt artikel 49 för att avgöra om de är motiverade

och uppfyller villkoren för respektive ordning. Granskningen

bör slutföras inom sex månader. Om denna tidsfrist överskrids

ska kommissionen skriftligen informera sökanden om orsakerna

till förseningen.

Kommissionen ska minst varje månad offentliggöra en förteck­

ning över namn för vilka registreringsansökningar har inläm­

nats, med uppgift om vilken dag de lämnats in.

2. Om kommissionen, på grundval av den granskning som

genomförs enligt punkt 1 första stycket, anser att villkoren i

denna förordning är uppfyllda ska den offentliggöra följande

information i Europeiska unionens officiella tidning:

a) När det gäller ansökningar inom ramen för den ordning som

avses i avdelning II: det sammanfattande dokumentet och en

hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen.

b) När det gäller ansökningar inom ramen för den ordning som

avses i avdelning III: specifikationen.

Artikel 51

Invändningsförfarande

1. Inom tre månader från dagen för offentliggörande av en

ansökan i Europeiska unionens officiella tidning får myndigheterna i

en medlemsstat eller ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk

person med ett berättigat intresse som är etablerad i ett tredje­

land lämna in ett meddelande om invändning till kommissio­

nen.

Fysiska och juridiska personer som har ett berättigat intresse,

som är etablerade eller bosatta i en annan medlemsstat än den

från vilken en ansökan kommer får lämna in ett meddelande

om invändningar till den medlemsstat där de är etablerade inom

tidsfristen för att lämna in invändningar enligt första stycket.

Ett meddelande om invändning ska innehålla en förklaring om

att ansökan kan innebära en överträdelse av villkoren i denna

förordning. Ett meddelande om invändning som inte innehåller

någon sådan förklaring är ogiltigt.

Kommissionen ska utan dröjsmål vidarebefordra meddelandet

om invändning till den myndighet eller det organ som lämnade

in ansökan.

2. Om ett meddelande om invändning lämnas in till kom­

missionen och inom två månader följs av en motiverad invänd­

ning ska kommissionen kontrollera om den motiverade invänd­

ningen kan tas upp till prövning.

3. Inom två månader från mottagandet av en motiverad in­

vändning som kan tas upp till prövning ska kommissionen

uppmana den myndighet eller den person som har lämnat in

invändningen och den myndighet eller det organ som har läm­

nat in ansökan att inleda lämpliga samråd i ärendet under en

skälig tidsperiod på högst tre månader.

Den myndighet eller den person som har lämnat in invänd­

ningen och den myndighet eller det organ som har lämnat in

ansökan ska utan dröjsmål inleda sådana lämpliga samråd. De

ska ge varandra den relevanta informationen för att bedöma om

ansökan om registrering uppfyller villkoren i denna förordning.

Om ingen överenskommelse nås ska denna information även

överlämnas till kommissionen.

Kommissionen får när som helst under dessa tre månader på

den sökandes begäran förlänga tidsfristen för samråden med

högst tre månader.

4. Om det till följd av de lämpliga samråd som avses i punkt

3 i denna artikel görs väsentliga ändringar av de uppgifter som

har offentliggjorts i enlighet med artikel 50.2 ska kommissionen

upprepa den granskning som avses i artikel 50.

5. Meddelandet om invändning, den motiverade invänd­

ningen och tillhörande handlingar som skickas till kommissio­

nen i enlighet med punkterna 1–4 i denna artikel ska avfattas

på ett av unionens officiella språk.

6. För att fastställa tydliga förfaranden och tidsfrister för

invändningar ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 56, som kompletterar reg­

lerna för invändningsförfarandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden för invändningar och om invänd­

ningarnas utformning och framläggande. Dessa genomförande­

akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 57.2.

Artikel 52

Beslut om registrering

1. Om kommissionen på grundval av den information kom­

missionen har tillgång till från den granskning som utförts

enligt artikel 50.1 anser att villkoren för registrering inte är

uppfyllda ska den anta genomförandeakter om att avslå ansö­

kan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 57.2.

SV

L 343/20

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

65

2. Om kommissionen inte mottar något meddelande om

invändning eller någon motiverad invändning som kan tas

upp till prövning enligt artikel 51, ska den utan att tillämpa

det förfarande som avses i artikel 57.2 anta genomförandeakter

om registrering av namnet.

3. Om kommissionen mottar en motiverad invändning som

kan tas upp till prövning ska den, efter de lämpliga samråd som

avses i artikel 51.3, och med hänsyn tagen till resultatet av

dessa, antingen

a) om parterna har nått en överenskommelse, registrera namnet

genom genomförandeakter som antas utan tillämpning av

det förfarande som avses i artikel 57.2 och, om det är nöd­

vändigt, ändra den information som har offentliggjorts enligt

artikel 50.2, förutsatt att sådana ändringar inte är väsentliga,

eller

b) om en överenskommelse inte har nåtts, anta genomförande­

akter med beslut om registrering. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som av­

ses i artikel 57.2.

4. Registreringsakter och beslut om avslag ska offentliggöras

i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 53

Ändring av en produktspecifikation

1. En grupp som har ett berättigat intresse får ansöka om

godkännande av en ändring av en produktspecifikation.

I ansökan ska anges vilka ändringar som begärs, med motive­

ringar.

2. Om ändringen medför en eller flera ändringar av specifi­

kationen som inte är mindre ändringar ska ansökan om ändring

följa förfarandet i artiklarna 49–52.

Om de föreslagna ändringarna emellertid är mindre ändringar

ska kommissionen godkänna eller avslå ansökan. Om ändringar

som innebär en ändring av de uppgifter som avses i artikel 50.2

godkänns ska kommissionen offentliggöra dessa i Europeiska

unionens officiella tidning.

För att en ändring ska anses vara mindre i fråga om den kva­

litetsordning som beskrivs i avdelning II får den inte

a) avse produktens grundläggande egenskaper,

b) ändra det samband som avses i artikel 7.1 f i eller 7.1 f ii,

c) inbegripa en ändring av produktens namn eller av någon del

av detta,

d) beröra det definierade geografiska området, eller

e) innebära ökade begränsningar av handeln med produkten

eller dess råvaror.

För att en ändring ska anses som mindre i fråga om den kva­

litetsordning som beskrivs i avdelning III får den inte

a) avse produktens grundläggande egenskaper,

b) medföra avgörande ändringar av framställningsmetoden, eller

c) inbegripa en ändring av produktens namn, eller av någon del

av detta.

Granskningen av ansökan ska inriktas på den föreslagna änd­

ringen.

3. För att förenkla handläggningen av ändringsansökningar,

också i de fall ändringen inte innebär någon ändring av det

sammanfattande dokumentet och då den gäller en tillfällig änd­

ring av specifikationerna till följd av obligatoriska sanitära eller

fytosanitära åtgärder som införts av offentliga myndigheter, ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlig­

het med artikel 56, som kompletterar bestämmelserna om för­

farandet för ändringsansökningar.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden för ändringsansökningar och om

ansökningarnas utformning och framläggande. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 57.2.

Artikel 54

Avregistrering

1. Kommissionen får, på eget initiativ eller på begäran av en

fysisk eller juridisk person som har ett berättigat intresse, anta

genomförandeakter för att avregistrera en skyddad ursprungs­

beteckning, en skyddad geografisk beteckning eller en garante­

rad traditionell specialitet i följande fall:

a) Efterlevnad av kraven i specifikationen är inte säkerställd.

b) Det har under minst sju år inte saluförts några produkter

under den aktuella garanterade traditionella specialiteten, den

aktuella skyddade ursprungsbeteckningen eller den aktuella

skyddade geografiska beteckningen.

Kommissionen får på begäran av de producenter som framstäl­

ler den produkt som saluförs med det registrerade namnet av­

registrera namnet i fråga.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

2. För att säkerställa rättssäkerhet och för att alla parter ska

ges möjlighet att försvara sina rättigheter och berättigade intres­

sen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 56 som kompletterar reglerna för avregi­

streringsförfarandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare be­

stämmelser om förfaranden för avregistrering och om framläg­

gandet av sådan begäran som avses i punkt 1 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 57.2.

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/21

Ds 2015:13

Bilaga 1

66

AVDELNING VI

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Närproduktion och direktförsäljning

Artikel 55

Rapportering om närproduktion och direktförsäljning

Senast den 4 januari 2014 ska kommissionen till Europaparla­

mentet och till rådet överlämna en rapport om behovet av ett

nytt märkningssystem för närproduktion och direktförsäljning

som ska hjälpa producenterna att marknadsföra sina produkter

lokalt. Rapporten ska vara inriktad på jordbrukarnas förmåga att

skapa mervärde i sin produktion genom den nya märkningen

och bör även ta hänsyn till andra kriterier, såsom möjligheterna

att minska koldioxidutsläpp och avfall genom kortare produk­

tions- och distributionskedjor.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag

om inrättande av ett märkningssystem för närproduktion och

direktförsäljning.

KAPITEL II

Förfarandebestämmelser

Artikel 56

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 2.1 andra stycket, 5.4, 7.2 första stycket, 12.5 första

stycket, 16.2, 18.5, 19.2 första stycket, 23.4 första stycket,

25.3, 29.4, 30, 31.3, 31.4, 41.3, 42.2, 49.7 första stycket,

51.6 första stycket, 53.3 första stycket och 54.2 första stycket

ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med

den 3 januari 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om

delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången

av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom

tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida

inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan för­

längning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.1

andra stycket, 5.4, 7.2 första stycket, 12.5 första stycket, 16.2,

18.5, 19.2 första stycket, 23.4 första stycket, 25.3, 29.4, 30,

31.3, 31.4, 41.3, 42.2, 49.7 första stycket, 51.6 första stycket,

53.3 första stycket och 54.2 första stycket får när som helst

återkallas av Europarlamentet eller rådet. Ett beslut om återkal­

lande innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i

beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att

det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid

ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten

av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.1 andra

stycket, 5.4, 7.2 första stycket, 12.5 första stycket, 16.2, 18.5,

19.2 första stycket, 23.4 första stycket, 25.3, 29.4, 30, 31.3,

31.4, 41.3, 42.2, 49.7 första stycket, 51.6 första stycket, 53.3

första stycket och 54.2 första stycket ska träda i kraft endast om

varken Europarlamentet eller rådet har gjort invändningar mot

den delegerade akten inom en period av två månader från den

dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om

både Europarlamentet och rådet, före utgången av den perioden

har underrättat kommissionen om att de inte kommer att in­

vända. Denna period ska förlängas med två månader på Euro­

paparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 57

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för kvalitets­

politik för jordbruksprodukter. Denna kommitté ska vara en

kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr

182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen

inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje

stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

KAPITEL III

Upphävande och Slutbestämmelser

Artikel 58

Upphävande

1. Förordningarna (EG) nr 509/2006 och (EG) nr 510/2006

ska upphöra att gälla.

Artikel 13 i förordning (EG) nr 509/2006 ska dock fortsätta att

tillämpas avseende ansökningar för produkter som inte omfattas

av tillämpningsområdet för avdelning III i denna förordning och

som har mottagits av kommissionen före den dag då denna

förordning träder i kraft.

2. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet

med jämförelsetabellen i bilaga II till denna förordning.

SV

L 343/22

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

67

Artikel 59

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

Artiklarna 12.3 och 23.3 ska emellertid tillämpas från och med den 4 januari 2016 utan att det påverkar

produkter som släppts ut på marknaden före detta datum.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 november 2012.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. D. MAVROYIANNIS

Ordförande

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/23

Ds 2015:13

Bilaga 1

68

BILAGA I

JORDBRUKSPRODUKTER OCH LIVSMEDEL SOM AVSES I ARTIKEL 2.1

I. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

— Öl

— Choklad och härledda produkter

— Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

— Drycker framställda av växtextrakter

— Pastaprodukter

— Salt

— Naturliga gummi- och hartsvaror

— Senapspasta

— Hö

— Eteriska oljor

— Kork

— Karminsyra

— Blommor och prydnadsväxter

— Bomull

— Ull

— Korgvide

— Skäktat lin

— Läder

— Päls

— Fjädrar

II. Garanterade traditionella specialiteter

— Färdiglagade rätter

— Öl

— Choklad och härledda produkter

— Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

— Drycker framställda av växtextrakter

— Pastaprodukter

— Salt

SV

L 343/24

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

69

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL SOM AVSES I ARTIKEL 58.2

Förordning (EG) nr 509/2006

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 2.1

Artikel 1.2

Artikel 2.3

Artikel 1.3

Artikel 2.4

Artikel 2.1 a

Artikel 3.5

Artikel 2.1 b

Artikel 3.3

Artikel 2.1 c —

Artikel 2.1 d

Artikel 3.2

Artikel 2.2 första till tredje stycket —

Artikel 2.2 fjärde stycket —

Artikel 3

Artikel 22.1

Artikel 4.1 första stycket

Artikel 18.1

Artikel 4.2

Artikel 18.2

Artikel 4.3 första stycket —

Artikel 4.3 andra stycket

Artikel 18.4

Artikel 5.1

Artikel 43

Artikel 5.2

Artikel 42.1

Artikel 6.1

Artikel 19.1

Artikel 6.1 a

Artikel 19.1 a

Artikel 6.1 b

Artikel 19.1 b

Artikel 6.1 c

Artikel 19.1 c

Artikel 6.1 d —

Artikel 6.1 e

Artikel 19.1 d

Artikel 6.1 f —

Artikel 7.1 och 7.2

Artikel 49.1

Artikel 7.3 a och b

Artikel 20.1 a och b

Artikel 7.3 c —

Artikel 7.3 d —

Artikel 7.4

Artikel 49.2

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/25

Ds 2015:13

Bilaga 1

70

Förordning (EG) nr 509/2006

Denna förordning

Artikel 7.5

Artikel 49.3

Artikel 7.6 a, b och c

Artikel 49.4

Artikel 7.6 d

Artikel 20.2

Artikel 7.7

Artikel 49.5

Artikel 7.8

Artikel 49.6

Artikel 8.1

Artikel 50.1

Artikel 8.2 första stycket

Artikel 50.2 b

Artikel 8.2 andra stycket

Artikel 52.1

Artikel 9.1 och 9.2

Artikel 51.1

Artikel 9.3

Artikel 21.1 och 21.2

Artikel 9.4

Artikel 52.2

Artikel 9.5

Artikel 52.3 och 52.4

Artikel 9.6

Artikel 51.5

Artikel 10

Artikel 54

Artikel 11

Artikel 53

Artikel 12

Artikel 23

Artikel 13.1 —

Artikel 13.2 —

Artikel 13.3 —

Artikel 14.1

Artikel 36.1

Artikel 14.2

Artikel 46.1

Artikel 14.3

Artikel 37.3 andra stycket

Artikel 15.1

Artikel 37.1

Artikel 15.2

Artikel 37.2

Artikel 15.3

Artikel 39.2

Artikel 15.4

Artikel 36.2

Artikel 16 —

Artikel 17.1 och 17.2

Artikel 24.1

Artikel 17.3

Artikel 24.2

SV

L 343/26

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

71

Förordning (EG) nr 509/2006

Denna förordning

Artikel 18

Artikel 57

Artikel 19.1 a —

Artikel 19.1 b

Artikel 49.7 andra stycket

Artikel 19.1 c

Artikel 49.7 första stycket

Artikel 19.1 d

Artikel 22.2

Artikel 19.1 e

Artikel 51.6

Artikel 19.1 f

Artikel 54.1

Artikel 19.1 g

Artikel 23.4

Artikel 19.1 h —

Artikel 19.1 i —

Artikel 19.2

Artikel 25.1

Artikel 19.3 a —

Artikel 19.3 b

Artikel 25.2

Artikel 20

Artikel 47

Artikel 21

Artikel 58

Artikel 22

Artikel 59

Bilaga I

Bilaga I (Del II)

Förordning (EG) nr 510/2006

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 2.1 och 2.2

Artikel 1.2

Artikel 2.3

Artikel 1.3

Artikel 2.4

Artikel 2

Artikel 5

Artikel 3.1 första stycket

Artikel 6.1

Artikel 3.1 andra och tredje stycket

Artikel 41.1, 2 och 3

Artikel 3.2, 3.3 och 3.4

Artikel 6.2, 6.3 och 6.4

Artikel 4

Artikel 7

Artikel 5.1

Artikel 3.2 och artikel 49.1

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/27

Ds 2015:13

Bilaga 1

72

Förordning (EG) nr 510/2006

Denna förordning

Artikel 5.2

Artikel 49.1

Artikel 5.3

Artikel 8.1

Artikel 5.4

Artikel 49.2

Artikel 5.5

Artikel 49.3

Artikel 5.6

Artikel 9

Artikel 5.7

Artikel 8.2

Artikel 5.8 —

Artikel 5.9 första stycket —

Artikel 5.9 andra stycket

Artikel 49.5

Artikel 5.10

Artikel 49.6

Artikel 5.11 —

Artikel 6.1 första stycket

Artikel 50.1

Artikel 6.2 första stycket

Artikel 50.2 a

Artikel 6.2 andra stycket

Artikel 52.1

Artikel 7.1

Artikel 51.1 första stycket

Artikel 7.2

Artikel 51.1 andra stycket

Artikel 7.3

Artikel 10

Artikel 7.4

Artikel 52.2 och 52.4

Artikel 7.5

Artikel 51.3 och 52.3 och 52.4

Artikel 7.6

Artikel 11

Artikel 7.7

Artikel 51.5

Artikel 8

Artikel 12

Artikel 9

Artikel 53

Artikel 10.1

Artikel 36.1

Artikel 10.2

Artikel 46.1

Artikel 10.3

Artikel 37.3 andra stycket

Artikel 11.1

Artikel 37.1

Artikel 11.2

Artikel 37.2

SV

L 343/28

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2012

Ds 2015:13

Bilaga 1

73

Förordning (EG) nr 510/2006

Denna förordning

Artikel 11.3

Artikel 39.2

Artikel 11.4

Artikel 36.2

Artikel 12

Artikel 54

Artikel 13.1

Artikel 13.1

Artikel 13.2

Artikel 13.2

Artikel 13.3

Artikel 15.1

Artikel 13.4

Artikel 15.2

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 57

Artikel 16 a

Artikel 5.4 andra stycket

Artikel 16 b —

Artikel 16 c —

Artikel 16 d

Artikel 49.7

Artikel 16 e —

Artikel 16 f

Artikel 51.6

Artikel 16 g

Artikel 12.7

Artikel 16 h —

Artikel 16 i

Artikel 11.3

Artikel 16 j —

Artikel 16 k

Artikel 54.2

Artikel 17

Artikel 16

Artikel 18

Artikel 47

Artikel 19

Artikel 58

Artikel 20

Artikel 59

Bilaga I och II

Bilaga I (Del I)

SV

14.12.2012

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/29

Bilaga 2

75

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1308/2013

av den 17 december 2013

om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av

rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 42 första stycket och 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttranden ( 2 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 3 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 4 ), och

av följande skäl:

(1)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet,

rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och

Regionkommittén med titeln Den gemensamma jordbruks­

politiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga

om livsmedel, naturresurser och territoriell balans anges vilka

utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitiken

kan komma att ställas inför efter 2013 och det fastställs

mål och riktlinjer för denna. Mot bakgrund av de dis­

kussioner som hållits kring meddelandet bör den gemen­

samma jordbrukspolitiken reformeras med verkan från

och med den 1 januari 2014. En sådan reform bör om­

fatta den gemensamma jordbrukspolitikens samtliga hu­

vudinstrument, inklusive rådets förordning (EG)

nr 1234/2007 ( 5 ). Med tanke på reformens omfattning

bör den förordningen upphävas och ersättas med en ny

förordning om en samlad marknadsordning för jord­

bruksprodukter. Reformen bör dessutom i möjligaste

mån innebära att bestämmelserna harmoniseras, ström­

linjeformas och förenklas, särskilt de bestämmelser som

omfattar mer än en jordbrukssektor, bland annat genom

att det säkras att kommissionen kan anta icke väsentliga

delar av åtgärder genom delegerade akter.

(2)

Denna förordning bör innehålla alla grundläggande delar

i den samlade marknadsordningen för jordbruksproduk­

tera.

(3)

Denna förordning bör gälla för samtliga jordbrukspro­

dukter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Euro­

peiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europe­

iska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (nedan ge­

mensam kallade fördragen) för att säkerställa att alla de

produkterna omfattas av en gemensam organisation av

marknaden i enlighet med artikel 40.1 i EUF-fördraget.

(4)

Det bör klargöras att Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EU) nr 1306/2013 ( 6 ) de bestämmelser som an­

tagits på grundval av denna i princip bör gälla för de

åtgärder som anges i den här förordningen. I förordning

(EU) nr 1306/2013 fastställs särskilt bestämmelser som

garanterar att de skyldigheter som anges i lagstiftningen

för den gemensamma jordbrukspolitiken uppfylls, in­

begripet bestämmelser om kontroller och administrativa

åtgärder och administrativa sanktioner vid överträdelser

liksom regler om ställande och frisläppande av säkerheter

och om återvinning av felaktiga utbetalningar.

(5)

Enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget ska rådet besluta om

åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och

kvantitativa begränsningar. Av tydlighetsskäl bör det i

denna förordning, när artikel 43.3 i EUF-fördraget är till­

lämplig, uttryckligen anges att rådet kommer att besluta

om åtgärder på den rättsgrunden.

(6)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga

delar av denna förordning bör befogenheten att anta

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras

till kommissionen. Det är av särskilt betydelse att kom­

missionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­

dande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen

förbereder och utarbetar delegerande akter bör den se till

att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europa­

parlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som

möjligt och på lämpligt sätt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/671

(

1

) Yttrande av den 8 mars 2012 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(

2

) EUT C 191, 29.6.2012, s. 116, och EUT C 44, 15.2.2013, s. 158.

(

3

) EUT C 225, 27.7.2012, s. 174.

( 4 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2013 (ännu ej

offentliggjord i EUT)

( 5 ) Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om

upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna

och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (

"för­

ordningen om en samlad marknadsordning

") (EUT L 299,

16.11.2007, s. 1).

( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av

den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervak­

ning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande

av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG)

nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG)

nr 485/2008 (Se sidan 549 i detta nummer av EUT).

Ds 2015:13

Bilaga 2

76

(7)

Vissa definitioner som berör vissa sektorer bör fastställas

i denna förordning. I syfte att ta hänsyn till rissektorns

särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på att ändra definitionerna

som berör rissektorn i den mån detta är nödvändigt för

att aktualisera dem mot bakgrund av marknadsutveck­

lingen.

(8)

I denna förordning hänvisas till de varubeskrivningar och

rubriker och underrubriker som anges i Kombinerade

nomenklaturen. Om Gemensamma tulltaxans nomenkla­

tur ändras kan det krävas tekniska anpassningar av denna

förordning. I syfte att ta hänsyn till sådana ändringar bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på nödvändiga tekniska anpass­

ningar. För att bidra till klarhet och enkelhet bör den

förordning genom vilken den befogenheten för närva­

rande ges, dvs. rådets förordning (EEG) nr 234/79 ( 1 ),

upphöra att gälla och befogenheten bör införas i denna

förordning.

(9)

Det bör fastställas regleringsår för spannmål, ris, socker,

torkat foder, utsäde, vin, olivolja och bordsoliver, lin och

hampa, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker, bananer, mjölk och mjölkprodukter samt

för silkesodling; regleringsåren bör i görligaste mån an­

passas till de biologiska produktionscyklerna för respek­

tive produkt.

(10)

För att stabilisera marknaderna och tillförsäkra jordbruks­

befolkningarna en skälig levnadsstandard har ett differen­

tierat system för marknadsstöd för de olika sektorerna

utvecklats och det har också införts ordningar för direkt­

stöd, varvid hänsyn har tagits till de särskilda behoven

inom de olika sektorerna samt till dessa sektorers inbör­

des beroende av varandra. Åtgärderna utgörs av offentlig

intervention eller stöd till privat lagring. Marknadsstödet

behöver bibehållas men bör strömlinjeformas och för­

enklas.

(11)

Unionsskalor för klassificering, identifiering och presen­

tation av slaktkroppar i sektorerna för nöt- och kalvkött,

griskött samt får- och getkött bör fastställas för prisnote­

ringar och tillämpning av interventionsbestämmelserna

inom dessa sektorer. Sådana unionsskalor är dessutom i

linje med målet att förbättra öppenheten och insynen på

marknaden.

(12)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör bestämmelserna

om offentlig intervention ingå i en gemensam struktur,

samtidigt som man bibehåller politiken inom varje sek­

tor. Av detta skäl bör man skilja mellan referenströsklar

och interventionspriser och fastställa de sistnämnda. När

detta görs är det särskilt viktigt att klargöras att det

endast är interventionspriserna för offentlig intervention

som motsvarar de tillämpade administrativa priser som

avses i punkt 8 första meningen i bilaga 3 till WTO-

avtalet om jordbruk (dvs. marknadsprisstödet). Det bör

påpekas att begreppet marknadsintervention kan omfatta

både offentlig intervention och andra former av interven­

tion som inte använder på förhand fastställda priser.

(13)

Mot bakgrund av praxis och erfarenheter inom tidigare

gemensamma organisationer av marknaden bör systemet

för offentlig intervention på lämpligt sätt för varje berörd

sektor finnas att tillgå under vissa perioder av året och

bör under dessa perioder inledas antingen på permanent

grund eller beroende på marknadspriserna.

(14)

Det offentliga interventionspriset bör utgöras av ett fast

pris för vissa kvantiteter av vissa produkter och bör i

andra fall vara avhängigt av anbudsförfaranden, i enlighet

med den praxis som gällt och de erfarenheter som gjorts

inom ramen för tidigare gemensamma organisationer av

marknaden.

(15)

I denna förordning bör det föreskrivas en möjlighet att

avyttra produkter som köpts upp inom ramen för offent­

lig intervention. Sådana åtgärder bör vidtas på ett sådant

sätt att det inte uppstår några störningar på marknaden

och så att köparna säkerställs lika tillträde till varorna

och likabehandling.

(16)

Den befintliga ordningen för utdelning av livsmedel till

de sämst ställda i unionen, som fastställts inom ramen

för den gemensamma jordbrukspolitiken, bör omfattas av

en separat förordning för att bättre återspegla ordningens

mål vad gäller social sammanhållning. Denna förordning

bör emellertid innehålla bestämmelser om avsättning av

produkter som omfattas av offentlig intervention, så att

dessa kan användas inom den ordningen.

(17)

För att uppnå syftet att balansera marknaden och sta­

bilisera marknadspriserna kan det bli nödvändigt att be­

vilja stöd till privat lagring för vissa givna jordbrukspro­

dukter. I syfte att sörja för insyn på marknaden bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på att fastställa enligt vilka villkor

kommissionen, mot bakgrund av situationen på mark­

naden, får besluta att bevilja stöd till privat lagring.

(18)

I syfte att se till att produkter som köps upp inom ramen

för offentlig intervention eller som omfattas av stöd till

privat lagring lämpar sig för långtidslagring och är av

sund, god och marknadsmässig kvalitet, och i syfte att

ta hänsyn till de olika sektorerna särdrag för att säker­

ställa att den offentliga interventionen och den privata

lagringen fungerar på ett kostnadseffektivt sätt bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

SV

L 347/672

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 234/79 av den 5 februari 1979 om

förfarandet vid anpassning av Gemensamma tulltaxans nomenklatur

för jordbruksprodukter (EGT L 34, 9.2.1979, s. 2).

Ds 2015:13

Bilaga 2

77

med avseende på att fastställa vilka krav och villkor som

ska uppfyllas av dessa produkter när det gäller deras

kvalitet och stödberättigande, utöver de krav som fast­

ställs i denna förordning.

(19)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i sektorerna för spann­

mål och paddyris bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på att fast­

ställa kvalitetskriterier för uppköp och försäljning av

dessa produkter.

(20)

I syfte att säkerställa lämplig lagringskapacitet och effek­

tivitet inom det offentliga interventionssystemet när det

gäller kostnadseffektivitet, fördelning och tillträde för ak­

törer och för att bibehålla kvaliteten hos produkter som

köps upp vid offentlig intervention för avyttring när lag­

ringsperioden är över, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på vilka

krav lagringsplatserna ska uppfylla för alla produkter som

omfattas av offentlig upphandling, regler om lagringen av

produkter inom och utanför den ansvariga medlemssta­

ten och om vilken tull som ska tas ut för dessa samt om

eventuella andra belopp som ska beviljas eller uppbäras

inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(21)

I syfte att säkerställa att den privata lagringen får önskade

effekter på marknaden bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på till­

lämpliga regler och villkor i de fall då kvantiteten är

mindre än den kvantitet som avtalats, med avseende på

villkoren för beviljande av förskottsbetalning samt vill­

koren för att på nytt saluföra eller bortskaffa en produkt

som omfattas av avtal om privat lagring.

(22)

I syfte att säkerställa att systemen för offentlig interven­

tion och privat lagring fungerar väl bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på att föreskriva om användning av anbudsförfaran­

den, fastställa ytterligare villkor som ska uppfyllas av

aktörerna och ett krav på att de ska ställa säkerhet.

(23)

För att beakta den tekniska utvecklingen och behoven

inom sektorerna för nöt- och kalvkött, griskött samt

får- och getkött, samt behovet av att standardisera hur

de olika produkterna presenteras i syfte att förbättra in­

synen på marknaden, prisnoteringarna och tillämpningen

av marknadsåtgärder, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på an­

passning och uppdatering av unionens skalor för klas­

sificering av slaktkroppar i de sektorerna samt med av­

seende på fastställande av vissa ytterligare därmed sam­

manhängande bestämmelser och undantag.

(24)

Skolbarns konsumtion av frukt och grönsaker samt

mjölk och mjölkprodukter bör främjas, i syfte att var­

aktigt öka andelen av dessa produkter i barns kosthåll­

ning i den ålder då deras matvanor grundläggs, och där­

med bidra till att den gemensamma jordbrukspolitikens

mål uppnås, i synnerhet en stabilisering av marknaderna

och säkerställande av att produkterna finns tillgängliga i

dag och i framtiden. Det är därför lämpligt att främja

unionsstöd för finansiering eller medfinansiering av ut­

delning av sådana produkter till skolbarn.

(25)

För att säkerställa en sund budgetförvaltning av unionens

program för frukt och grönsaker i skolan och skol­

mjölksprogram bör det antas lämpliga bestämmelser för

vart och ett av dessa. Unionsstöd bör inte användas i

stället för finansiering av eventuella befintliga nationella

program för frukt och grönsaker i skolan och skol­

mjölksprogram. Mot bakgrund av budgetrestriktionerna

bör medlemsstaterna dock kunna ersätta sina ekono­

miska bidrag till ordningarna med bidrag från den privata

sektorn. För att se till att programmen för frukt och

grönsaker i skolan är effektiva kan kompletterande åtgär­

der komma att bli nödvändiga och för dessa bör med­

lemsstaterna tillåtas bevilja nationellt stöd. Medlemsstater

som deltar i programmen bör ge publicitet åt unions­

stödets subventionerande roll.

(26)

I syfte att främja hälsosamma matvanor hos barn och se

till att stödet riktas till barn som regelbundet följer en

utbildning på en utbildningsanstalt som förvaltas eller

erkänns av medlemsstaterna, bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

programmet för frukt och grönsaker i skolan i fråga om

ytterligare kriterier som hör samman med medlemssta­

ternas målinriktning av stödet, godkännande och urval av

de stödsökande och utarbetande av nationella eller regio­

nala strategier och kompletterande åtgärder.

(27)

I syfte att säkerställa en effektiv och målinriktad använd­

ning av unionsmedel, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på pro­

grammet för frukt och grönsaker i skolan i fråga om

metoden för omfördelning av stöd mellan medlemssta­

terna utifrån de stödansökningar som har inkommit, de

kostnader som berättigar till unionsstöd, inklusive möj­

ligheten att fastställa ett totalt maximibelopp för de ut­

gifterna, och medlemsstaternas skyldighet att övervaka

och utvärdera ändamålsenligheten i sina program för

frukt och grönsaker i skolan.

(28)

I syfte att öka medvetenheten om programmet för frukt

och grönsaker i skolan bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på kra­

vet att medlemsstater med program för frukt och grön­

saker i skolan ska ge publicitet åt unionsstödets subven­

tionerande roll.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/673

Ds 2015:13

Bilaga 2

78

(29)

I syfte att ta hänsyn till hur konsumtionsmönstren för

mejeriprodukter utvecklas, till innovationer och utveck­

lingen på marknaden för mejeriprodukter, tillgången på

produkter på unionens olika marknader och näringsmäs­

siga aspekter bör befogenheten att anta vissa akter dele­

geras till kommissionen med avseende på skolmjölkspro­

grammet när det gäller produkter som kan komma i

fråga för stöd från programmet, medlemsstaternas natio­

nella eller regionala strategier, inklusive i tillämpliga fall

kompletterande åtgärder, samt övervakning och utvär­

dering av programmet.

(30)

I syfte att säkerställa att stödmottagarna och de sökande

är berättigade till unionens stöd och att det stödet an­

vänds på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på regler för stödmottagare och sökande

som är berättigade till stöd, kravet på att sökandena

måste godkännas av medlemsstaterna och användningen

av mejeriprodukter vid tillagningen av måltider i skolor.

(31)

I syfte att säkerställa att de som ansöker om stöd upp­

fyller sina skyldigheter bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på kra­

vet på ställande av säkerhet när det betalas ut ett förskott

av stödet.

(32)

I syfte att öka medvetenheten om skolmjölksprogrammet

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på villkoren för hur medlems­

staterna ska ge publicitet åt sitt deltagande i det program­

met och det faktum att programmet subventioneras av

unionen.

(33)

I syfte att säkerställa att stödet avspeglas i produkternas

pris bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på upprättande av prisöver­

vakning inom ramen för skolmjölksprogrammet.

(34)

Unionsfinansiering behövs för att förmå erkända pro­

ducentorganisationer, sammanslutningar av producent­

organisationer eller branschorganisationer att upprätta

arbetsprogram som syftar till att förbättra produktionen

och saluföringen av olivolja och bordsoliver. I detta sam­

manhang bör det i denna förordning föreskrivas att

unionsstöd ska tilldelas i förhållande till hur stor prioritet

som ges åt verksamheten enligt det berörda arbetspro­

grammet. Samfinansieringen bör emellertid minskas för

att effektiviteten i program av det aktuella slaget ska

kunna förbättras.

(35)

I syfte att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt ut­

nyttjande av unionsstödet som beviljats producentorgani­

sationer, sammanslutningar av producentorganisationer

eller branschorganisationer i sektorn för olivolja och

bordsoliver och för att förbättra produktionskvaliteten

på olivolja och bordsoliver bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende

på de särskilda åtgärder som kan finansieras med unions­

stöd och de verksamheter och kostnader som inte kan

det, lägsta tilldelning av unionsfinansiering till särskilda

områden, kravet att ställa säkerhet och de kriterier som

medlemsstaterna ska beakta i samband med urval och

godkännande av arbetsprogram.

(36)

I denna förordning bör åtskillnad göras mellan frukt och

grönsaker, å ena sidan, vilket inbegriper frukt och grön­

saker för direkt konsumtion, och å andra sidan frukt och

grönsaker avsedda för bearbetning, och bearbetad frukt

och bearbetade grönsaker. Reglerna för driftsfonder, verk­

samhetsprogram och unionens ekonomiska stöd bör en­

dast gälla den första kategorin, och båda typerna av frukt

och grönsaker inom den kategorin bör behandlas på

liknande sätt.

(37)

Frukt- och grönsaksproduktionen är oförutsägbar och

produkterna är ömtåliga. Även begränsade överskott

kan störa marknaden kraftigt. Det bör därför antas åt­

gärder för krishantering och sådana åtgärder bör även

fortsättningsvis ingå i verksamhetsprogrammen.

(38) Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker

bör miljöhänsyn tas fullt ut, bland annat när det gäller

odlingsmetoder, hantering av avfallsmaterial och bort­

skaffande av produkter som återtagits från marknaden,

särskilt för att skydda vattenkvaliteten, bevara den bio­

logiska mångfalden och bevara landskapet.

(39)

Stöd till etablering av producentgrupper bör beviljas

inom alla sektorer i alla medlemsstater inom ramen för

politiken för landsbygdsutveckling. Det specifika stödet

inom frukt- och grönsakssektorn bör därför upphöra.

(40)

För att i högre grad göra producentorganisationerna och

deras sammanslutningar inom sektorn för frukt och

grönsaker ansvariga för sina ekonomiska beslut, och för

att inrikta de offentliga medel som ställs till deras för­

fogande på framtida krav, bör det fastställas på vilka

villkor dessa medel får användas. Gemensam finansiering

av driftsfonder som upprättats av producentorganisatio­

nerna och deras sammanslutningar är en lämplig lösning.

I särskilda fall bör ytterligare finansieringsmöjligheter till­

låtas. Driftsfonderna bör endast användas för att finan­

siera verksamhetsprogram inom sektorn för frukt och

grönsaker. För att det ska vara möjligt att kontrollera

unionens utgifter bör det finnas ett tak för stöd som

beviljas producentorganisationer och deras sammanslut­

ningar som upprättar driftsfonder.

SV

L 347/674

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

79

(41)

I regioner där produktionen i sektorn för frukt och grön­

saker är svagt organiserad bör extra nationella ekono­

miska bidrag tillåtas. De medlemsstater som är särskilt

missgynnade i strukturellt avseende bör kunna få ersätt­

ning för dessa bidrag från unionen.

(42)

För att säkerställa att stödet till producentorganisatio­

nerna och deras sammanslutningar inom sektorn för

frukt och grönsaker är effektivt, målinriktat och hållbart,

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på driftsfonder och verksam­

hetsprogram, nationell ram och nationella strategier för

verksamhetsprogram som avser skyldigheten att övervaka

och utvärdera ändamålsenligheten i de nationella ramver­

ken och de nationella strategierna, ekonomiskt unions­

stöd, krisförebyggande och krishantering samt nationellt

ekonomiskt stöd.

(43)

Det är viktigt att se till att det finns stödåtgärder i vin­

sektorn som stärker konkurrenskraftiga strukturer. Dessa

åtgärder bör definieras och finansieras av unionen, men

det bör överlåtas åt medlemsstaterna dels att välja lämp­

liga åtgärder för att täcka behoven inom deras regionala

organ, varvid hänsyn i förekommande fall måste tas till

dessa organs särskilda förhållanden, dels att integrera åt­

gärderna i nationella stödprogram. Medlemsstaterna bör

ha ansvaret för genomförandet av sådana program.

(44)

Säljfrämjande åtgärder och saluföring av vin från unionen

bör ingå i de främsta stödberättigande åtgärderna i na­

tionella stödprogram. Stöd till innovation kan öka sälj­

barheten och konkurrenskraften för unionens vinproduk­

ter. Verksamheter inriktade på omstrukturering och om­

ställning bör även fortsättningsvis finansieras på grund av

de positiva strukturella verkningarna på vinsektorn. Inve­

steringar i vinsektorn som är inriktade på att förbättra

företagens ekonomiska resultat bör också stödjas. Stöd

till destillation av biprodukter bör vara en åtgärd som

står till förfogande för medlemsstater som önskar an­

vända ett sådant instrument för att säkerställa vinkvalite­

ten och samtidigt skydda miljön.

(45)

Förebyggande instrument, såsom skördeförsäkring, ge­

mensamma fonder och grön skörd, bör berättiga till

stöd enligt stödprogrammen för vin för att uppmuntra

en ansvarsfull hantering av krissituationer.

(46)

I enlighet med artikel 103n i förordning (EG)

nr 1234/2007 och med förbehåll för de villkor som

anges i den bestämmelsen blir bestämmelserna om stöd

till vinodlare i form av stödrättheter som fastställs av

medlemsstaterna slutgiltiga från och med budgetåret

2015.

(47)

I syfte att säkerställa att medlemsstaternas stödprogram

för vin uppfyller sina mål och att unionens medel an­

vänds på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på regler om ansvaret för utgifterna från

och med den dag då kommissionen mottagit stödpro­

grammen eller ändringar av dessa och till den dag de

börjar gälla, om innehållet i stödprogrammen och de

utgifter, administrativa kostnader och personalkostnader

samt insatser som kan ingå i medlemsstaternas stödpro­

gram och villkoren för och möjligheten att göra betal­

ningar via mellanhand i samband med stöd för skörde­

försäkring, regler om kravet att ställa en säkerhet vid

förskottsbetalningar, regler om användningen av vissa

begrepp, om fastställande av ett tak för utgifterna för

återplantering av vinodlingar av hälsoskäl eller växt­

skyddsskäl, regler om undvikande av dubbelfinansiering

av projekt; regler enligt vilka producenterna ska dra till­

baka biprodukterna från vinframställning och om undan­

tag från det kravet för att undvika ytterligare administra­

tiva bördor och regler om frivillig certifiering av destille­

rier samt regler som ger medlemsstaterna möjlighet att

fastställa villkor för välfungerande stödåtgärder.

(48)

Biodling kännetecknas av skillnader i fråga om produk­

tionsvillkor och avkastning samt spridning och mångfald

i fråga om ekonomiska aktörer, både i produktions- och

handelsledet. Med tanke på den ökande förekomsten av

vissa angrepp mot bisamhällena, särskilt varroasjukans

utbredning i flera medlemsstater under de senaste åren

och de problem som sjukdomen medför för honungs­

produktionen, krävs det fortfarande åtgärder på unions­

nivå, eftersom sjukdomen inte kan utrotas helt och måste

behandlas med godkända medel. Under sådana omstän­

digheter och för att förbättra produktionen och salufö­

ringen av biodlingsprodukter i unionen, bör det vart

tredje år utarbetas nationella program i syfte att förbättra

de allmänna villkoren inom produktion och saluföring av

biodlingsprodukter. Dessa nationella program bör delvis

finansieras av unionen.

(49)

De åtgärder som kan ingå i biodlingsprogrammen bör

specificeras. I syfte att se till att unionens stödprogram

anpassas till den senaste utvecklingen och att de åtgärder

som omfattas är ändamålsenliga när det gäller att för­

bättra de allmänna villkoren för produktion och salufö­

ring av biodlingsprodukter, bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende

på en uppdatering av förteckningen över åtgärder genom

att befintliga åtgärder anpassas eller nya läggs till.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/675

Ds 2015:13

Bilaga 2

80

(50)

I syfte att säkerställa att unionsstödet för biodling an­

vänds effektivt och ändamålsenligt bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på undvikande av dubbelfinansiering mellan med­

lemsstaternas biodlingsprogram och landsbygdsprogram

och grunden för tilldelning av unionens ekonomiska bi­

drag till varje deltagande medlemsstat.

(51)

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 73/2009 ( 1 ) fri­

kopplades arealstödet för humle från och med den 1 ja­

nuari 2010. För att tillåta organisationer för humlepro­

ducenter att fortsätta sin verksamhet som tidigare bör en

särskild bestämmelse införas om att motsvarande belopp

ska användas i de berörda medlemsstaterna för samma

verksamheter. I syfte att säkerställa att stödet används till

att finansiera producentorganisationernas mål enligt

denna förordning bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på stödansök­

ningar, regler om stödberättigande humlearealer och be­

räkning av stöd.

(52)

Unionsstödet till silkesodling bör frikopplas och ersättas

med direktstöd på samma sätt som har skett med avse­

ende på stöd inom andra sektorer.

(53)

Stödet till unionsproducerad skummjölk och unionspro­

ducerat skummjölkspulver, avsedda att användas som

foder och för bearbetning till kasein och kaseinater, har

inte visat sig vara ändamålsenligt för att stödja mark­

naden och bör därför avslutas, vilket också gäller reglerna

om användning av kasein och kaseinater vid tillverkning

av ost.

(54)

Beslutet att upphäva det tillfälliga förbudet mot plante­

ring av vinstockar på unionsnivå motiveras av att de

viktigaste målen för 2008 års reform av unionens vin­

marknad har uppnåtts, framför allt att den långvariga

strukturella överskottsproduktionen av vin är över och

att konkurrenskraften och marknadsorienteringen hos

unionens vinsektor stegvis har stärkts. Denna positiva

utveckling beror på att vinarealen i hela unionen har

minskat markant, att mindre konkurrenskraftiga vinpro­

ducenter har upphört med sin produktion, samt att vissa

marknadsstödjande åtgärder har fasats ut, vilket innebär

att det inte längre finns incitament för investeringar utan

ekonomisk bärkraft. Minskad försörjningskapacitet, stöd

till strukturåtgärder och främjande av vinexport har möj­

liggjort en bättre anpassning till den minskade efterfrågan

på unionsnivå, som beror på en stegvis minskad kon­

sumtion i traditionellt vinproducerande medlemsstater.

(55)

Utsikterna till en stegvis ökad efterfrågan på världsmark­

nadsnivå ger dock incitament till att öka försörjnings­

kapaciteten och att därför plantera nya vinstockar under

de närmaste tio åren. För att marknadsandelar på världs­

marknaden inte ska gå förlorade bör man eftersträva det

viktiga målet att öka konkurrenskraften hos unionens

vinsektor, men en överdrivet snabbt ökad nyplantering

av vinstockar som svar på den väntade utvecklingen av

den internationella efterfrågan kan dock åter leda till en

situation med alltför stor försörjningskapacitet på medel­

lång sikt, med eventuella sociala och miljömässiga effek­

ter i specifika vinproducerande områden. För att säker­

ställa en systematisk ökning av planteringen av vinstoc­

kar under perioden 2016–2030 bör ett nytt system för

förvaltning av plantering av vinstockar upprättas på

unionsnivå i form av en ordning för tillstånd för plante­

ring av vinstockar.

(56)

Inom ramen för detta nya system kan tillstånd för plan­

tering av vinstockar beviljas utan att någon kostnad

åläggs producenterna, och de bör upphöra att gälla efter

tre år om de inte används. Detta skulle bidra till att

vinproducenterna snabbt och direkt kan använda tillstånd

som de har beviljats, och därigenom undviks spekulation.

(57)

En ökad nyplantering av vinstockar bör bli föremål för

en skyddsmekanism på unionsnivå, baserad på medlems­

staternas skyldighet att årligen ställa till förfogande till­

stånd för nyplantering motsvarande 1 % av den plante­

rade vinarealen, samtidigt som det bör finnas en viss

flexibilitet, så att särskilda omständigheter i de enskilda

medlemsstaterna kan hanteras. Medlemsstaterna bör ha

möjlighet, på grundval av objektiva och icke-diskrimine­

rande skäl, att besluta om tillgängliggörandet av mindre

arealer på nationell eller regional nivå, inbegripet när det

gäller arealer som kan omfattas av särskilda skyddade

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar,

samtidigt som de säkerställer att de ålagda begränsning­

arna hamnar över 0 % och inte är alltför stränga i för­

hållande till de mål som eftersträvas.

(58)

För att garantera att tillstånd beviljas på ett icke-diskri­

minerande sätt bör vissa kriterier fastställas, särskilt när

det totala antal hektar som ställts till förfogande genom

medlemsstaternas tillstånd överskrids av det totala antal

hektar som efterfrågats i de ansökningar som producen­

terna lämnat in.

SV

L 347/676

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om

upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd

för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om

upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av

förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG)

nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG)

nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

Ds 2015:13

Bilaga 2

81

(59)

Producenter som ansöker om att få röja en befintlig

vinareal bör automatiskt efter inlämnad ansökan och

oberoende av skyddsmekanismen för nyplantering bevil­

jas tillstånd för detta, eftersom detta inte bidrar till en

övergripande ökning av vinarealen. Inom specifika arealer

som kan komma i fråga för produktion av vin med

skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk

beteckning, bör medlemsstaterna ha möjlighet att be­

gränsa beviljandet av sådana tillstånd för återplantering

på grundval av rekommendationer från erkända och re­

presentativa branschorganisationer.

(60)

Denna nya ordning för tillstånd för plantering av vins­

tockar bör inte omfatta medlemsstater som inte tillämpar

unionens övergångssystem för planteringsrätter, och den

bör vara frivillig för medlemsstater där vinarealen ligger

under en viss tröskelnivå, trots att planteringsrätter gäller.

(61)

Övergångsbestämmelser bör fastställas för att man ska

kunna säkerställa en smidig övergång från det tidigare

systemet för planteringsrätter till den nya ordningen, i

synnerhet för att undvika överdriven plantering innan

den nya ordningen börjar gälla. Medlemsstaterna bör ha

en viss flexibilitet att fastställa tidsfristen för inlämning av

begäran om omställning av planeringsrätter till tillstånd

från den 31 december 2015 och till den 31 december

2020.

(62)

I syfte att säkerställa att den nya ordningen för tillstånd

för plantering av vinstockar genomförs på ett samordnat

och effektivt sätt bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på villkoren

för att undanta viss plantering av vinstockar från ord­

ningen, reglerna om stöd- och prioritetskriterier, tillägg

av stöd- och prioritetskriterier, den samtidiga förekoms­

ten av vinodlingar som kommer att röjas och nyplante­

rade vinstockar samt grunderna för att medlemsstaterna

ska få begränsa beviljandet av tillstånd för återplantering.

(63)

Kontrollen av plantering utan tillstånd bör vara effektiv

för att efterlevnaden av reglerna enligt den nya ordningen

ska kunna säkerställas.

(64)

Tillämpningen av handelsnormer för jordbruksprodukter

kan bidra till att förbättra de ekonomiska villkoren för

produktionen och saluföringen av dessa produkter samt

produkternas kvalitet. Det ligger därför i producenternas,

handelsidkarnas och konsumenternas intresse att sådana

normer tillämpas.

(65)

Till följd av meddelandet från kommissionen om en kva­

litetspolitik för jordbruksprodukter och de efterföljande

diskussionerna är det lämpligt att upprätthålla handels­

normerna för varje sektor eller produkt för att ta hänsyn

till konsumenternas förväntningar och bidra till bättre

ekonomiska villkor för produktion och saluföring av

jordbruksprodukter och bättre produktkvalitet.

(66)

Det bör fastställas horisontella bestämmelser för handels­

normerna.

(67)

Handelsnormerna bör delas upp på obligatoriska regler

för specifika sektorer eller produkter och frivilliga för­

behållna begrepp som ska fastställas sektors- eller pro­

duktvis.

(68)

Handelsnormer bör i princip gälla för alla berörda pro­

dukter som saluförs i unionen.

(69)

De sektorer och produkter som får omfattas av handels­

normer bör förtecknas i denna förordning. I syfte att

beakta konsumenternas förväntningar och behovet att

förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter och de ekono­

miska villkoren för produktion och saluföring av dessa,

bör emellertid befogenheten att anta vissa akter under

stränga villkor delegeras till kommissionen med avseende

på ändringar i den förteckningen.

(70) I syfte att beakta konsumenternas förväntningar och för­

bättra de ekonomiska villkoren för produktion och salu­

föring samt kvaliteten på vissa jordbruksprodukter och

för att anpassa sig till de ständigt skiftande marknadsvill­

koren, till utvecklingen av konsumenternas efterfrågan

och till utvecklingen när det gäller relevanta internatio­

nella normer samt för att undvika att det uppstår hinder

för produktinnovation, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på fast­

ställande av handelsnormer för olika sektorer eller pro­

dukter i alla handelsled samt undantag från sådana nor­

mer. Handelsnormerna bör bland annat beakta de be­

rörda produkternas naturliga och kännetecknande egen­

skaper och därmed undvika att orsaka en genomgripande

ändring av den berörda produktens normala sammansätt­

ning. Dessutom bör handelsnormerna beakta eventuella

risker för att konsumenterna vilseleds på grund av deras

förväntningar och uppfattningar. Undantag från nor­

merna bör inte medföra några extrakostnader som enbart

bärs av jordbrukarna.

(71)

Handelsnormer bör tillämpas så att marknaden enkelt

kan förses med produkter av standardiserad och tillfreds­

ställande kvalitet, och de bör särskilt avse tekniska defi­

nitioner, klassificering, presentation, märkning och etiket­

tering, förpackning, produktionsmetoder, bevarande, lag­

ring, transport, därtill hörande administrativa dokument,

certifiering och tidsfrister samt begränsningar i fråga om

användning och avsättning.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/677

Ds 2015:13

Bilaga 2

82

(72)

Med hänsyn till producenternas intresse av att informera

om vad som kännetecknar produkten och jordbruket och

till konsumenternas intresse av att få tillräcklig och tydlig

produktinformation, bör det vara möjligt att få uppgift

om produktionsplats och/eller ursprungsplats från fall till

fall på en lämplig geografisk nivå, samtidigt som hänsyn

tas till vissa sektorers särdrag, framför allt när det gäller

bearbetade jordbruksprodukter.

(73)

Det bör införas särskilda regler för produkter som im­

porteras från tredjeländer om de nationella bestämmelser

som gäller i de berörda tredjeländerna kan motivera un­

dantag från handelsnormerna och om det kan garanteras

att de motsvarar unionslagstiftningen. Det är också lämp­

ligt att fastställa regler för tillämpningen av handelsnor­

mer på produkter som exporteras från unionen.

(74)

De produkter inom frukt- och grönsakssektorn som är

avsedda att säljas färska till konsumenten bör saluföras

endast om de är av sund, god och marknadsmässig kva­

litet och är försedda med uppgift om ursprungsland. I

syfte att säkerställa att detta krav tillämpas på ett korrekt

sätt och ta hänsyn till vissa särskilda situationer, bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på särskilda undantag från det kra­

vet.

(75)

En kvalitetsinriktad politik bör föras i hela unionen ge­

nom att man tillämpar ett certifieringsförfarande för pro­

dukter inom humlesektorn och genom att saluföring av

produkter för vilka certifikat inte har utfärdats ska vara

förbjuden. I syfte att säkerställa att detta krav tillämpas

på ett korrekt sätt och för att ta hänsyn till vissa särskilda

situationer, bör befogenheten att anta vissa akter delege­

ras till kommissionen med avseende på särskilda åtgärder

som innebär avvikelser från det kravet i syfte att uppfylla

handelskraven i vissa tredjeländer eller för produkter som

är avsedda för särskilda ändamål.

(76)

När det gäller vissa sektorer och produkter är definitio­

ner, beteckningar och varubeskrivningar viktiga faktorer

för att fastställa konkurrensvillkoren. Det bör därför fast­

ställas definitioner, beteckningar och varubeskrivningar

för dessa sektorer och/eller produkter, som endast bör

användas i unionen för saluföring av produkter som upp­

fyller de tillämpliga kraven.

(77)

I syfte att anpassa definitioner och varubeskrivningar för

vissa produkter till behov som är en följd av utvecklingen

av konsumenternas efterfrågan, tekniska framsteg eller

behovet av produktinnovation, bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på ändringar av eller undantag från definitioner och

varubeskrivningar.

(78)

I syfte att säkerställa att operatörer och medlemsstater

fullt ut förstår de definitioner och varubeskrivningar

som fastställts för vissa sektorer bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på reglerna för deras specificering och tillämpning.

(79)

I syfte att ta hänsyn till varje produkts eller sektors särd­

rag, olika handelsled, tekniska villkor, eventuella stora

praktiska svårigheter, och även till analysmetodernas ex­

akthet och repeterbarhet, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på att

för en eller flera specifika normer fastställa en tolerans

som om den överskrids bör innebära att ett helt parti av

en produkt anses inte överensstämma med normen.

(80)

Vissa oenologiska metoder och restriktioner för vinpro­

duktionen bör fastställas, särskilt när det gäller bland­

ningar och användning av vissa typer av druvmust, druv­

saft och färska druvor med ursprung i tredjeländer. För

att uppfylla de internationella normerna bör kommissio­

nen när det gäller ytterligare oenologiska metoder beakta

de oenologiska metoder som har rekommenderats av

Internationella vinorganisationen (OIV).

(81)

Det bör införas regler om klassificering av druvsorter för

vinframställning, enligt vilka medlemsstater som pro­

ducerar mer än 50 000 hektoliter per år även fortsätt­

ningsvis bör ha ansvaret för klassificeringen av de druv­

sorter som får användas för vinframställning inom deras

respektive territorier. Vissa av dessa druvsorter bör vara

undantagna.

(82)

När det gäller bredbara fetter bör medlemsstaterna kunna

behålla eller anta vissa nationella regler om kvalitetsnivå­

er.

(83)

I vinsektorn bör medlemsstaterna kunna begränsa eller

utesluta användningen av vissa oenologiska metoder och

fastställa strängare restriktioner för vin som produceras

inom deras territorier samt tillåta användning för försök­

sändamål av icke tillåtna oenologiska metoder.

(84)

I syfte att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning

av de nationella reglerna om handelsnormer för vissa

produkter och sektorer bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på vill­

koren för tillämpningen av dessa handelsnormer och vill­

koren för lagring, omsättning och användning av pro­

dukter som erhållits från försöksmetoder.

SV

L 347/678

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

83

(85)

Utöver handelsnormer bör frivilliga kvalitetsbegrepp fast­

ställas så att det säkerställs att begrepp som beskriver

specifika produktegenskaper eller jordbruks- eller be­

arbetningsmässig kvalitet inte missbrukas på marknaden,

utan fungerar som en tillförlitlig källa för konsumenterna

när de vill veta mer om en produkts olika kvaliteter. Mot

bakgrund av målen för denna förordning, och av tydlig­

hetsskäl, bör befintliga fakultativa kvalitetstermer förteck­

nas i denna förordning.

(86)

Medlemsstaterna bör tillåtas att fastställa regler för avsätt­

ning av vinprodukter som inte uppfyller kraven i denna

förordning. I syfte att säkra en korrekt och öppen till­

lämpning av de nationella reglerna för vinprodukter, bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på villkoren för användningen av

vinprodukter som inte uppfyller kraven i denna förord­

ning.

(87)

I syfte att beakta situationen på marknaden och utveck­

lingen av marknadsnormer och internationella normer,

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på angivande av ett ytterligare

frivilligt förbehållet begrepp, fastställande av dess använd­

ningsvillkor, ändring av användningsvillkoren för ett fri­

villigt förbehållet begrepp och återkallande av ett frivilligt

förbehållet begrepp.

(88)

I syfte att beakta särdragen hos vissa sektorer och kon­

sumenternas förväntningar bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende

på närmare uppgifter om kraven för införande av ytter­

ligare ett förbehållet begrepp.

(89)

I syfte att se till att produkter som beskrivs med frivilliga

förbehållna begrepp överensstämmer med de tillämpliga

användningsvillkoren, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på fast­

ställande av ytterligare regler för användningen av frivil­

liga förbehållna begrepp.

(90)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unio­

nen och vissa tredjeländer och till vissa jordbruksproduk­

ters särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delege­

ras till kommissionen med avseende på fastställande av

villkor för när importerade produkter anses hålla en lik­

värdig nivå av överensstämmelse med unionens krav be­

träffande handelsnormer och för när det får göras un­

dantag från regeln om att produkter endast får saluföras i

unionen om de uppfyller unionens handelsnormer och

regler för tillämpningen av handelsnormer på produkter

som exporteras från unionen.

(91)

Bestämmelserna om vin bör tillämpas mot bakgrund av

de internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-

fördraget.

(92)

Begreppet kvalitetsvin är i unionen grundat på bland

annat de särskilda egenskaper som kan tillskrivas vinets

geografiska ursprung. Sådana viner identifieras för kon­

sumenterna genom skyddade ursprungsbeteckningar och

geografiska beteckningar. För att de berörda produkternas

kvalitet ska kunna åberopas på ett genomblickbart och

mer detaljerat sätt bör det införas en ordning enligt vil­

ken ansökningar om ursprungsbeteckning eller geografisk

beteckning granskas med utgångspunkt i unionens över­

gripande kvalitetspolitik för andra livsmedel än vin och

spritdrycker i enlighet med Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 1151/2012 ( 1 ).

(93) För att göra det möjligt att bevara de särskilda kvalitets­

kännetecken som är utmärkande för vin med en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteck­

ning bör medlemsstaterna tillåtas tillämpa strängare reg­

ler.

(94)

För att kunna komma i fråga för att skydd i unionen bör

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för

vin erkännas och registreras på unionsnivå i enlighet med

kommissionens procedurregler.

(95)

Skydd bör kunna beviljas för tredjeländers ursprungs­

beteckningar och geografiska beteckningar om de är

skyddade i ursprungslandet.

(96)

Registreringsförfarandet bör ge alla fysiska eller juridiska

personer som har ett legitimt intresse i en medlemsstat

eller ett tredjeland möjlighet att tillvarata sina rättigheter

genom att göra invändningar.

(97)

Registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar bör skyddas mot användning som drar fördel

av det anseende som tillkommer de produkter som upp­

fyller kraven. För att främja sund konkurrens och för att

säkra att konsumenterna inte vilseleds bör detta skydd

även omfatta produkter och tjänster som inte omfattas av

denna förordning, inbegripet de produkter som inte om­

fattas av bilaga I till fördragen.

(98)

I syfte att ta hänsyn till gällande märkningspraxis bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på att tillåta användning av namnet

på en druvsort som innehåller eller består av en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteck­

ning.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/679

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av

den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksproduk­

ter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

84

(99)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i produktionen i det

avgränsade geografiska området, bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på fastställande av ytterligare kriterier för avgräns­

ningen av det geografiska området och inskränkningar

och undantag rörande produktionen i det avgränsade

geografiska området.

(100) I syfte att säkerställa produktkvalitet och spårbarhet bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen, som fastställer på vilka villkor produktspecifika­

tionerna får innehålla ytterligare krav.

(101)

I syfte att säkerställa skyddet för producenters och aktö­

rers legitima rättigheter eller intressen bör befogenheten

att anta vissa akter delegeras till kommissionen med av­

seende på de typer av sökande som får ansöka om skydd

av en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, de

villkor som ska tillämpas för ansökan om skydd av en

ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, kom­

missionens granskning av ansökningarna, förfarandet för

invändningar, förfarandet för ändringar, avregistreringar

och omvandling av skyddade ursprungsbeteckningar

och skyddade geografiska beteckningar. Denna delegering

av befogenhet bör även omfatta villkoren för gränsöver­

skridande ansökningar, villkoren för ansökningar som rör

ett geografiskt område i ett tredjeland, det datum från

och med vilket ett skydd eller en ändring av ett skydd

ska gälla och villkoren för ändring av produktspecifika­

tionerna.

(102)

I syfte att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på restriktioner för ett skyddat namn.

(103)

I syfte att säkerställa att ekonomiska aktörer och behö­

riga myndigheter inte otillbörligen påverkas av tillämp­

ningen av denna förordning när det gäller vinnamn som

har beviljats skydd före den 1 augusti 2009, eller för

vilka en ansökan om skydd har lämnats in före det da­

tumet, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på fastställande av över­

gångsregler om sådana vinnamn, viner som släppts ut

på marknaden eller märkts före ett visst datum och änd­

ringar av produktspecifikationer.

(104)

Vissa uttryck används traditionellt inom unionen och

förmedlar information till konsumenterna om viners sä­

rart och kvalitet som komplement till den information

som förmedlas genom skyddade ursprungsbeteckningar

och geografiska beteckningar. Dessa traditionella uttryck

bör kunna skyddas inom unionen för att säkerställa en

fungerande inre marknad och sund konkurrens och för

att undvika att konsumenterna vilseleds.

(105)

I syfte att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på vilket språk det uttryck som ska skyd­

das ska vara och hur det ska stavas.

(106)

I syfte att säkerställa skyddet för producenters och aktö­

rers legitima rättigheter bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på de

typer av sökande som får ansöka om skydd av ett tradi­

tionellt uttryck, på vilka villkor en ansökan om erkän­

nande av ett traditionellt uttryck ska anses vara giltig, på

vilka grunder det ska vara möjligt att invända mot ett

föreslaget skydd av ett traditionellt uttryck, skyddets om­

fattning, inklusive förhållandet till varumärken, skyddade

traditionella uttryck, skyddade ursprungsbeteckningar och

geografiska beteckningar, homonyma beteckningar eller

vissa namn på druvsorter, på vilka grunder ett traditio­

nellt uttryck kan avregistreras, inom vilka tidsfrister en

ansökan eller en begäran ska lämnas in samt vilka för­

faranden som ska följas för en ansökan om skydd av ett

traditionellt uttryck, även vad gäller kommissionens

granskning av ansökningarna, förfaranden för invänd­

ningar och förfaranden för avregistreringar och ändring­

ar.

(107)

I syfte att beakta särdragen i handeln mellan unionen och

vissa tredjeländer bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på de villkor

enligt vilka ett traditionellt uttryck får användas för pro­

dukter från ett tredjeland samt undantag från de vill­

koren.

(108)

De varubeskrivningar, beteckningar och presentationsfor­

mer som gäller för de produkter i vinsektorn som om­

fattas av denna förordning kan ha stor betydelse för

möjligheten att avsätta produkterna. Skillnader mellan

medlemsstaternas lagar om märkning av produkter i vin­

sektorn kan hindra att den inre marknaden fungerar

smidigt. Det bör därför fastställas regler som tar hänsyn

till konsumenternas och producenternas legitima intres­

sen. Det bör därför fastställas unionsregler för märkning

och presentation.

(109)

I syfte att säkerställa överensstämmelse med gällande

märkningspraxis bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på faststäl­

lande av de exceptionella omständigheter som gör det

motiverat att utesluta hänvisningen till uttrycket skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.

(110)

I syfte att ta hänsyn till vinsektorns särdrag bör befogen­

heten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på presentation och användning av andra

uppgifter i märkningen än de som föreskrivs i denna

förordning, vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter

och presentationsformen.

SV

L 347/680

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

85

(111)

I syfte att säkerställa skyddet för aktörernas legitima in­

tressen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på tillfällig märkning och

presentation av viner med en ursprungsbeteckning eller

en geografisk beteckning, om ursprungsbeteckningen el­

ler den geografiska beteckningen i fråga uppfyller de till­

lämpliga kraven.

(112)

I syfte att säkerställa att ekonomiska aktörer inte påver­

kas negativt bör befogenheten att anta vissa akter dele­

geras till kommissionen med avseende på övergångs­

bestämmelser vad gäller vin som släppts ut på mark­

naden och märkts i enlighet med de relevanta bestäm­

melser som gällde före den 1 augusti 2009.

(113)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i handeln inom vin­

sektorn mellan unionen och vissa tredjeländer bör befo­

genheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på undantag från reglerna om märkning

och presentation av produkter avsedda för export, om

det berörda tredjelandets nationella rätt kräver det.

(114)

Efter det att kvotsystemet har upphört kommer det fort­

farande att krävas särskilda instrument för att säkerställa

en rättvis balans mellan sockerföretagens och sockerbets­

odlarnas respektive rättigheter och skyldigheter. Det bör

därför fastställas standardbestämmelser för deras inbördes

skriftliga branschavtal.

(115)

Genom reformen av sockerordningen 2006 infördes

långtgående förändringar i unionens sockersektor. För

att ge sockerbetsodlarna möjlighet att slutföra sin anpass­

ning till den nya marknadssituationen och till sektorns

ökade marknadsorientering bör det nuvarande systemet

med sockerkvoter förlängas till dess att det avskaffas i

slutet av regleringsåret 2016/2017.

(116)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag bör befogenhe­

ten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med

avseende på en uppdatering av de tekniska definitioner

som avser sockersektorn, en uppdatering av de villkor för

köp av sockerbetor som fastsälls i denna förordning och

ytterligare regler om fastställande av bruttovikt, tara och

sockerhalt för socker som levereras till ett företag och

om betmassa.

(117)

Nya erfarenheter har visat att det behövs specifika åtgär­

der för att sörja för tillräckliga leveranser av socker till

unionsmarknaden under den återstående perioden med

sockerkvoter.

(118)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa

att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen, och

mot bakgrund av behovet av att förebygga störningar på

marknaden, bör befogenheten att anta vissa akter delege­

ras till kommissionen med avseende på köpevillkor och

leveransavtal, uppdatering av de villkor för köp av soc­

kerbetor som fastställs i denna förordning och kriterier

för sockerföretagen när de bland sockerbetsförsäljarna

fördelar de kvantiteter sockerbetor som ska omfattas av

leveransavtal före sådd.

(119)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på upprättande av en förteckning

över de produkter för vilkas produktion industrisocker,

industriisoglukos eller industriinulinsirap får användas.

(120)

I syfte att säkerställa att godkända företag som produce­

rar eller bearbetar socker, isoglukos eller inulinsirap full­

gör sina åtaganden bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på beviljande

och återkallande av dessa företags godkännanden liksom

kriterierna för administrativa påföljder.

(121)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa

att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på innebörden av begreppen för

tillämpningen av kvotsystemet och de villkor som styr

försäljningen till de yttersta randområdena.

(122)

I syfte att säkerställa att odlarna är nära involverade i ett

beslut om att överföra en viss produktionsmängd, bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på överföringen av socker.

(123)

För att förbättra förvaltningen av vinproduktionskapaci­

teten bör medlemsstaterna till kommissionen lämna en

inventering av sin produktionskapacitet på grundval av

ett vinodlingsregister. För att uppmuntra medlemssta­

terna att lämna in inventeringen bör stöd för omstruk­

turering och omställning endast ges till de medlemsstater

som har lämnat in inventeringen.

(124)

I syfte att underlätta medlemsstaternas övervakning och

kontroll av produktionskapaciteten bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på innehållet i vinodlingsregistret och undantag.

(125)

För att de berörda produkterna ska kunna spåras i till­

fredsställande utsträckning, särskilt med hänsyn till kon­

sumentskyddet, bör det krävas att alla produkter i vin­

sektorn som omfattas av denna förordning åtföljs av ett

följedokument vid omsättning inom unionen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/681

Ds 2015:13

Bilaga 2

86

(126)

I syfte att underlätta transporten av vinprodukter och

medlemsstaternas kontroll av denna bör befogenheten

att anta vissa akter delegeras till kommissionen med av­

seende på regler för följedokument och deras använd­

ning, villkoren för när ett följedokument ska anses vara

ett intyg om skyddad ursprungsbeteckning eller geogra­

fisk beteckning, skyldigheten att föra ett register och dess

användning, fastställande av vem som ska föra register

och undantag från skyldigheten att föra register samt

vilka transaktioner som ska tas med i registret.

(127)

Då det saknas unionslagstiftning om formaliserade skrift­

liga avtal får medlemsstaterna, enligt nationell avtalsrätt,

besluta att göra det obligatoriskt att använda sådana av­

tal, förutsatt att unionsrätten inte åsidosätts och framför

allt att detta inte hindrar att den inre marknaden och den

samlade marknadsordningen fungerar väl. Med tanke på

de olika situationer som råder i unionen och av subsidia­

ritetsskäl bör det vara medlemsstaterna som fattar sådana

beslut. För att säkerställa att det inom sektorn för mjölk

och mjölkprodukter fastställs lämpliga minimikrav för

sådana avtal och att den inre marknaden och den sam­

lade marknadsordningen fungerar väl, bör dock vissa

grundläggande villkor för användningen av sådana avtal

fastställas på unionsnivå. Alla sådana grundläggande vill­

kor bör förhandlas fritt. Eftersom vissa mejerikooperativ i

sina stadgar kan ha regler med liknande effekt bör de i

sådana fall av förenklingsskäl undantas från kravet på att

ingå ett avtal. För att göra ett sådant avtalssystem mer

ändamålsenligt bör medlemsstaterna besluta huruvida av­

talen bör tillämpas även i fall då mellanhänder hämtar

mjölk från mjölkproducenter för leverans till bearbet­

ningsföretag.

(128)

För att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen

och därigenom säkerställa mjölkproducenterna en skälig

levnadsstandard bör deras förhandlingsposition i förhål­

lande till bearbetningsföretagen stärkas, vilket bör leda till

en rättvisare fördelning av mervärde i leveranskedjan. För

att dessa mål för den gemensamma jordbrukspolitiken

ska kunna uppnås bör det därför införas en bestämmelse

i enlighet med artiklarna 42 och 43.2 i EUF-fördraget

som gör det möjligt för producentorganisationer bestå­

ende av mjölkbönder eller deras sammanslutningar att

för vissa eller alla medlemmars produktion av obehand­

lad mjölk gemensamt förhandla med mejerierna om av­

talsvillkor, bland annat pris. För att upprätthålla en ef­

fektiv konkurrens på mejerimarknaden bör lämpliga

kvantitativa gränser fastställas för denna möjlighet. För

att inte försämra kooperativens effektiva funktion och

för att skapa tydlighet bör man ange att en jordbrukares

medlemskap i en kooperativ organisation innebär att

jordbrukaren åtar sig att leverera hela eller en del av

sin produktion av obehandlad mjölk till de villkor som

fastställs inom kooperativets stadgar eller reglerna och

besluten som baserats därpå; dessa villkor bör inte un­

derkastas förhandlingar genom en producentorganisation.

(129)

Med tanke på betydelsen av skyddade ursprungsbeteck­

ningar och skyddade geografiska beteckningar, i synner­

het i utsatta landsbygdsregioner, och för att säkerställa

mervärdet och behålla kvaliteten på framför allt de ostar

som skyddas genom sådana beteckningar, samt med

tanke på att systemet med mjölkkvoter kommer att upp­

höra, bör medlemsstaterna ha rätt att tillämpa regler som

reglerar hela utbudet av sådan ost som produceras inom

ett fastställt geografiskt område på begäran av en bran­

schorganisation, en producentorganisation eller en grupp

enligt definitionen i förordning (EU) nr 1151/2012. En

sådan begäran bör stödjas av en stor majoritet av mjölk­

producenterna, som ska representera en stor majoritet av

den mjölk som används för den specifika osten och, i

fråga om branschorganisationer och grupper, den bör

stödjas av en stor majoritet av ostproducenterna, som

ska representera en stor majoritet av denna ostproduk­

tion.

(130)

För att följa utvecklingen på marknaden behöver kom­

missionen kontinuerlig information om de volymer obe­

handlad mjölk som levereras. Det behövs därför bestäm­

melser om att den första köparen regelbundet ska över­

lämna den typen av uppgifter till medlemsstaterna, och

att medlemsstaterna meddelar kommissionen detta.

(131)

Producentorganisationerna och sammanslutningarna av

producentorganisationer har en viktig roll att spela när

det gäller att koncentrera utbudet och förbättra salufö­

ringen, planera och anpassa produktionen till efterfrågan,

optimera produktionskostnaderna och stabilisera pro­

ducentpriserna, bedriva forskning, främja bästa praxis

och lämna tekniskt stöd, hantera biprodukter och för­

valta de riskhanteringsverktyg som finns tillgängliga för

medlemmarna, och därigenom bidra till att stärka pro­

ducenternas ställning i livsmedelskedjan.

(132)

Branschorganisationerna kan spela en viktig roll för att

möjliggöra en dialog mellan aktörerna i leveranskedjan

och främja bästa praxis och öppenhet och insyn på

marknaden.

(133)

De befintliga reglerna för hur producentorganisationer,

sammanslutningar av producentorganisationer och bran­

schorganisationer definieras och om vad som krävs för

erkännande bör därför harmoniseras, strömlinjeformas

och utvidgas så att erkännande eventuellt kan beviljas

på begäran på grundval av regler som fastställs i enlighet

med denna förordning och för vissa sektorer. Kriterierna

SV

L 347/682

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

87

för erkännande av och stadgarna för producentorganisa­

tionerna bör särskilt garantera att sådana organ har bild­

ats på initiativ av producenter och kontrolleras i enlighet

med regler som gör det möjligt för de anslutna pro­

ducenterna att på ett demokratiskt sätt kontrollera orga­

nisationen och besluten.

(134)

De befintliga bestämmelserna i de olika sektorerna som

syftar till att stärka genomslagskraften för producentorga­

nisationerna, sammanslutningarna av producentorganisa­

tioner och branschorganisationerna genom att medlems­

staterna, på vissa villkor, får tillåta att vissa regler för

organisationerna även omfattar aktörer som inte är med­

lemmar, har visat sig verksamma och bör därför harmo­

niseras, strömlinjeformas och utvidgas till alla sektorer.

(135)

Det bör finnas möjlighet att anta vissa åtgärder för att

anpassa utbudet till marknadsefterfrågan, vilket kan bidra

till att marknaderna stabiliseras och till att säkra en skälig

levnadsstandard för den berörda jordbruksbefolkningen.

(136)

I syfte att stimulera producentorganisationer, samman­

slutningar av producentorganisationer och branschorga­

nisationer till att vidta åtgärder för att underlätta anpass­

ningen av utbudet till marknadskraven, med undantag av

åtgärder som rör återtag från marknaden, bör befogen­

heten att anta vissa akter delegeras till kommissionen

med avseende på kvalitetsförbättrande åtgärder, åtgärder

som främjar en bättre organisation av produktion, be­

arbetning och saluföring, åtgärder som gör det lättare

att följa marknadsprisutvecklingen och åtgärder som

möjliggör prognoser på kort och lång sikt på grundval

av vilka produktionsmedel som används.

(137)

För att se till att marknaden för vin fungerar bättre bör

medlemsstaterna kunna genomföra beslut som tagits av

branschövergripande organisationer. Sådana beslut bör

dock inte omfatta metoder som skulle kunna snedvrida

konkurrensen.

(138)

Då användningen av formella, skriftliga avtal i mjölksek­

torn omfattas av separata bestämmelser, kan sådana avtal

också användas för att öka aktörernas ansvar inom andra

sektorer och öka medvetenheten om att det finns ett

behov av att ta större hänsyn till marknadssignaler, för­

bättra prisöverföringen och anpassa tillgången till efter­

frågan samt bidra till att vissa otillbörliga affärsmetoder

undviks. I avsaknad av unionslagstiftning om sådana av­

tal kan medlemsstaterna besluta att göra dem obligato­

riska enligt nationell avtalsrätt, under förutsättning att

unionsrätten följs, särskilt i fråga om den inre mark­

nadens och den gemensamma marknadsorganisationens

funktion.

(139)

För att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen

och således trygga en rimlig levnadsstandard för pro­

ducenter inom sektorerna för nöt- och kalvkött samt

olivolja liksom producenter av vissa jordbruksgrödor

bör deras förhandlingsposition stärkas i förhållande till

aktörer i senare led, vilket bör leda till en rättvisare för­

delning av mervärde i leveranskedjan. För att uppnå dessa

mål inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör er­

kända producentorganisationer, inom kvantitativa grän­

ser, kunna förhandla om villkoren i leveransavtal, inklu­

sive priser, för vissa eller alla medlemmars produktion,

under förutsättning att dessa organisationer försöker

uppnå ett eller flera av målen om koncentration av ut­

budet, utsläppande på marknaden av de produkter som

dess medlemmar producerat och optimering av produk­

tionskostnaderna, och under förutsättning att denna strä­

van leder till integrering av verksamhet, och denna inte­

grering sannolikt kommer att ge upphov till betydande

effektivisering, så att producentorganisationens verksam­

het totalt bidrar till uppnåendet av målen i artikel 39 i

EUF-fördraget. Detta kan genomföras om producentorga­

nisationen utför viss specifik verksamhet, och denna

verksamhet är betydande i termer av berörd produktions­

volym, produktionskostnader och utsläppande av pro­

dukten på marknaden.

(140)

För att säkerställa mervärdet och bibehålla kvaliteten på i

synnerhet cured ham som omfattas av skyddad ur­

sprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

bör medlemsstaterna på strikta villkor ha rätt att tillämpa

regler som ska reglera utbudet av cured ham, under för­

utsättning att sådana regler stöds av en stor majoritet av

producenterna av denna produkt och i förekommande

fall av svinköttsproducenter i det geografiska område

som avser den produkten.

(141)

Skyldigheten att registrera samtliga leveransavtal för

humle som producerats i unionen leder till mycket extra­

arbete och bör därför upphöra att gälla.

(142)

I syfte att säkerställa att de mål och ansvarsområden som

gäller för producentorganisationer, sammanslutningar av

producentorganisationer och branschorganisationer är

tydligt definierade och för att bidra till att dessa organi­

sationers åtgärder fungerar effektivt, utan att onödiga ad­

ministrativa bördor åläggs och utan att underminera

principen om föreningsfrihet, särskilt i förhållande till

icke-medlemmar i sådana organisationer, bör befogenhe­

ten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med

avseende på

de specifika mål som dessa organisationer och samman­

slutningar får, ska eller inte ska sträva efter att nå och

som i förekommande fall bör läggas till dem som före­

skrivs i denna förordning, regler för sådana organisatio­

ner och sammanslutningar, stadgar för andra organisatio­

ner än producentorganisationer, de specifika villkor som

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/683

Ds 2015:13

Bilaga 2

88

är tillämpliga på stadgar för producentorganisationer

inom vissa sektorer, inklusive undantag, struktur, med­

lemskapsperiod, storlek och demokratisk ansvarighet och

dessa organisationers och sammanslutningars verksam­

het, konsekvenserna av sammanslagningar, villkor för er­

kännande, återkallande och tillfälligt upphävande av er­

kännande, effekterna av detta samt krav på att vidta

korrigerande åtgärder om kriterierna för erkännande

inte uppfylls,

transnationella organisationer och sammanslutningar,

regler för administrativt stöd vid transnationellt samarbe­

te, sektorer där medlemsstaternas tillstånd krävs och där

verksamhet kan läggas ut på entreprenad, samt vilken typ

av verksamhet som kan läggas ut på entreprenad och

villkoren för denna verksamhet, och organisationers eller

sammanslutningars tillhandahållande av tekniska hjälp­

medel, beräkningsgrunden för organisationers eller sam­

manslutningars avsättningsbara produktions minsta vo­

lym, regler om beräkning av volymen obehandlad mjölk

som en producentorganisation ska förhandla om, godta­

gande av medlemmar som inte är producenter, när det

gäller producentorganisationer, eller när det gäller sam­

manslutningar av producentorganisationer, av medlem­

mar som inte är producentorganisationer,

utvidgning av vissa av organisationernas regler så att de

även omfattar icke-medlemmar och obligatoriska med­

lemsavgifter för icke-medlemmar, inbegripet användning

och tilldelning av sådana avgifter dessa organisationer

betalat in samt en förteckning över strängare produk­

tionsregler vars räckvidd kan utvidgas, kompletterande

krav avseende representativitet, vilka ekonomiska områ­

den som omfattas, även vad gäller kommissionens

granskning av hur dessa definieras, under vilken period

en regel som lägst måste ha varit i kraft innan dess räck­

vidd kan utvidgas, på vilka personer eller organisationer

en regel eller ett bidrag får tillämpas, samt vid vilka

omständigheter kommissionen får begära att en utvidg­

ning av en regels räckvidd eller obligatoriskt bidrag stop­

pas eller dras tillbaka.

(143)

Övervakningen av handelsflödena är framför allt en för­

valtningsfråga och bör hanteras på ett flexibelt sätt. Be­

slutet om införande av licenskrav bör fattas med hänsyn

till behovet av importlicenser, behovet av att förvalta de

berörda marknaderna och, i synnerhet, behovet av att

övervaka importen och exporten av produkterna i fråga.

(144)

I syfte att beakta unionens internationella åtaganden och

tillämpliga sociala normer, unionens miljö- och djur­

skyddsnormer, behovet av att övervaka utvecklingen av

handeln och på marknaden och av importen och expor­

ten, behovet av sund marknadsförvaltning och behovet

av att minska den administrativa bördan, bör befogenhe­

ten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med

avseende på förteckningen över de produkter för vilka

det krävs uppvisande av en import- eller exportlicens och

på de fall och situationer då ingen import- eller export­

licens behöver uppvisas.

(145)

I syfte att tillhandahålla ytterligare delar i licenssystemet

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på regler om vilka rättigheter

och skyldigheter licensen medför, dess rättsverkan och de

fall där en tolerans är tillämplig när det gäller att fullgöra

skyldigheten att importera eller exportera den kvantitet

som nämns i licensen eller, i de fall ursprunget ska anges,

uppvisande av ett dokument utfärdat av ett tredjeland

eller en enhet som förutsättning för utfärdande av en

importlicens eller för övergång till fri omsättning, som

bland annat bekräftar produkternas ursprung, äkthet och

kvalitetsegenskaper, överföring av licensen eller restriktio­

ner för dess överförbarhet, ytterligare villkor för import­

licenser för hampa och principen om administrativt bis­

tånd mellan medlemsstaterna för att förhindra eller han­

tera fall av bedrägeri och oriktigheter och där det krävs

eller inte krävs att och situationer det ställs en säkerhet

som garanti för att produkterna importeras eller expor­

teras under licensens giltighetstid.

(146)

Underlaget för beräkningen av de tullar för jordbruks­

produkter som följer av WTO-avtalen och bilaterala avtal

anges i Gemensamma tulltaxan. Kommissionen bör ges

befogenheten att anta åtgärder för detaljerad beräkning

av importtullar på grundval av detta underlag.

(147)

Systemet med ingångspriser bör upprätthållas för vissa

produkter. I syfte att säkerställa att det systemet är effek­

tivt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till

kommissionen med avseende på kontroll av riktigheten

av det deklarerade priset för ett parti med användning av

ett schablonimportvärde och de villkor enligt vilka det

krävs att en säkerhet ställs.

(148)

För att förebygga eller motverka negativa effekter på

unionsmarknaden till följd av att vissa jordbruksproduk­

ter importeras, bör det på vissa villkor erläggas en till­

läggstull för import av sådana produkter.

(149)

Det är lämpligt att på vissa villkor öppna och förvalta de

importtullkvoter som är resultatet av internationella avtal

som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget eller andra

unionsrättsakter. När det gäller tullkvoter för import

bör den tillämpade förvaltningsmetoden lägga vederbör­

lig vikt vid försörjningsbehoven på unionens befintliga

och framväxande produktions-, bearbetnings- och kon­

sumtionsmarknader vad avser konkurrenskraft, säkerhet

och leveranssäkerheten och behovet av att säkra mark­

nadens jämvikt.

SV

L 347/684

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

89

(150)

I syfte att uppfylla åtagandena i de avtal som ingåtts

inom ramen för Uruguayrundan för multilaterala han­

delsförhandlingar om tullkvoter för import till Spanien

av 2 000 000 ton majs och 300 000 ton sorghum, och

tullkvoter för import till Portugal av 500 000 ton majs

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på att fastställa de bestämmelser

som är nödvändiga för genomförandet av tullkvotimpor­

ten och, där så är lämpligt, offentlig lagring av de kvan­

titeter som de berörda medlemsstaternas utbetalande or­

gan har importerat.

(151)

I syfte att säkerställa att aktörerna får rättvis tillgång till

de tillgängliga kvantiteterna samt att aktörerna inom

tullkvoten behandlas likvärdigt, bör befogenheten att

anta vissa akter delegeras till kommissionen med avse­

ende på fastställande av de villkor och stödberättigande­

krav som aktörerna ska uppfylla för att få lämna in en

ansökan inom tullkvoten, antagande av regler om över­

föring av rättigheter mellan aktörer och när så behövs

om överföringsbegränsningar inom förvaltningen av

tullkvoten, föreskrifter om att det för att ta del av tullk­

voten ska krävas att en säkerhet ställs, antagande av alla

de bestämmelser som krävs avseende särskilda särdrag,

krav eller begränsningar som gäller för tullkvoten enligt

det internationella avtalet eller en annan berörd akt.

(152)

Jordbruksprodukter kan i vissa fall omfattas av särskild

behandling vid import till ett tredjeland om de uppfyller

vissa specifika krav och/eller prisvillkor. För att säkerställa

en korrekt tillämpning av ett sådant system krävs ett

administrativt samarbete mellan myndigheterna i det im­

porterande tredjelandet och unionen. Produkterna bör

därför åtföljas av ett certifikat som utfärdats inom unio­

nen.

(153)

I syfte att säkerställa att produkter som exporteras på

vissa villkor omfattas av särskild behandling vid import

till ett tredjeland i enlighet med de internationella avtal

som unionen har ingått i enlighet med EUF-fördraget,

bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kom­

missionen med avseende på bestämmelser med krav på

att medlemsstaternas behöriga myndigheter, på begäran

och efter lämplig kontroll, ska utfärda ett dokument som

intygar att villkoren uppfylls.

(154)

För att förhindra att illegal odling av hampa orsakar stör­

ningar på marknaden för hampa som odlas för fiberpro­

duktion, bör denna förordning innehålla bestämmelser

om kontroll av import av hampa och hampfrön så att

det säkerställs att produkterna i fråga ger vissa garantier

med avseende på deras tetrahydrokannabinolhalt. Import

av andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde

bör även fortsättningsvis omfattas av ett kontrollsystem

inom vilket de berörda importörerna godkänns.

(155)

I hela unionen följer man en kvalitetspolitik för produk­

ter inom humlesektorn. Med avseende på import bör de

bestämmelser som säkerställer att endast produkter som

uppfyller motsvarande minimikvalitetskrav importeras in­

föras i denna förordning. I syfte att minimera de ad­

ministrativa bördorna bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på de

fall där skyldigheter i fråga om likvärdiga intyg och

märkning av förpackningar inte ska gälla.

(156)

Unionen har ingått flera överenskommelser med tredje­

länder om förmånstillträde till marknader, vilket gör det

möjligt för dessa länder att exportera rörsocker till unio­

nen på förmånliga villkor. De därtill hörande bestämmel­

serna om utvärdering av raffinaderiernas behov av socker

för raffinering och, under vissa omständigheter, reserve­

ring av importlicenserna för specialiserade användare av

betydande kvantiteter importerat rårörsocker, vilka be­

traktas som heltidsraffinaderier i unionen, bör bibehållas

under en viss period. I syfte att säkerställa att importerat

socker avsett för raffinering raffineras i enlighet med

dessa krav bör befogenheten att anta vissa akter delegeras

till kommissionen med avseende på användning av be­

grepp för drift av importordningar, de villkor och stödbe­

rättigandekrav som en aktör måste uppfylla för att lämna

in en ansökan om importlicens, inbegripet ställande av

säkerhet, och regler om administrativa påföljder.

(157)

Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid

unionens yttre gränser överflödiga. Den inre marknaden

och den mekanism som tullarna utgör kan i undantags­

fall visa sig vara otillräckliga. För att i sådana fall kunna

skydda unionsmarknaden mot de störningar som kan

uppkomma bör unionen ha möjlighet att utan dröjsmål

vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara för­

enliga med unionens internationella åtaganden.

(158)

Det är lämpligt att göra det möjligt att tillfälligt upphäva

tillämpningen av förfarandena för aktiv och passiv för­

ädling om unionsmarknaden störs eller sannolikt kom­

mer att störas av detta.

(159)

Bidrag för export till tredjeländer på grundval av skill­

naden mellan priserna inom unionen och på världsmark­

naden, inom de gränser som fastställs genom åtagandena

i WTO, bör behållas som en åtgärd som kan omfatta

vissa av de produkter på vilka denna förordning är till­

lämplig när villkoren på den inre marknaden är så som

de beskrivs för undantagsåtgärder. Exporten med bidrag

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/685

Ds 2015:13

Bilaga 2

90

bör begränsas både när det gäller värde och kvantitet,

och det tillgängliga bidraget bör vara noll, utan att det

påverkar tillämpningen av undantagsåtgärderna.

(160)

I samband med att exportbidragen fastställs bör det ge­

nom kontroll av utbetalningarna enligt reglerna rörande

Europeiska garantifonden för jordbruket säkerställas att

begränsningarna med avseende på värde iakttas. Kontrol­

len bör förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt

fastställs på förhand, medan det för differentierade bidrag

bör finnas möjlighet att ändra den bestämmelseort som

fastställts inom ett geografiskt område där en enda ex­

portbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör

det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseor­

ten utbetalas, dock med tillämpning av en övre gräns för

belopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseor­

ten.

(161)

Genom tillförlitlig och effektiv kontroll bör det säkerstäl­

las att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte

bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en export­

licens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande be­

gränsningarna beroende på de särskilda omständigheter

som gäller för varje berörd produkt. Undantag från den

bestämmelsen bör endast medges för bearbetade produk­

ter som inte ingår i bilaga I till fördragen och som inte

omfattas av volymbegränsningar. Om export som berät­

tigar till exportbidrag sannolikt inte kommer att överstiga

de föreskrivna kvantitetsbegränsningarna bör det ges

möjlighet till undantag från kravet på strikt efterlevnad

av de regler som avser förvaltningen.

(162)

När det gäller export av levande nötkreatur bör export­

bidrag beviljas och utbetalas endast om de bestämmelser

i unionslagstiftningen som rör djurskydd iakttas, särskilt

de som rör skyddet av djur under transport.

(163) I syfte att säkerställa att systemet för exportbidrag fun­

gerar väl, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras

till kommissionen med avseende på kravet att ställa en

säkerhet som garanti för att aktören uppfyller sina åta­

ganden.

(164)

I syfte att minimera den administrativa bördan för aktö­

rer och myndigheter bör befogenheten att anta vissa ak­

ter delegeras till kommissionen med avseende på att fast­

ställa trösklar under vilka utfärdande eller uppvisande av

exportlicens inte behöver krävas, när det gäller att fast­

ställa för vilka bestämmelseorter eller transaktioner det

kan vara motiverat att medge ett undantag från kravet

på uppvisande av exportlicens och när det gäller att till­

låta att exportlicenser beviljas i efterhand i motiverade

fall.

(165)

I syfte att hantera konkreta situationer som motiverar

fullständigt eller delvis berättigande till exportbidrag,

och att hjälpa aktörer att överbrygga perioden mellan

ansökan om och slutbetalning av exportbidrag, bör be­

fogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissio­

nen med avseende på regler om annat datum för export­

bidraget, förskottsbetalning av exportbidrag, inbegripet

villkoren för ställandet och frisläppandet av en säkerhet,

ytterligare bevis när det råder tvivel om produkternas

verkliga bestämmelseort och möjligheten till återimport

till unionens tullområde, bestämmelseorter som behand­

las som export från unionen och inbegripande av be­

stämmelseorter inom unionens tullområde som berättigar

till exportbidrag.

(166)

I syfte att säkerställa att exportörer av de produkter som

förtecknas i bilaga I till fördragen och av bearbetade

produkter därav, ges lika tillgång till exportbidrag bör

befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommis­

sionen med avseende på att tillämpa vissa regler för jord­

bruksprodukter på produkter som exporteras i form av

bearbetade varor.

(167)

I syfte att säkerställa att produkter som beviljas export­

bidrag exporteras från unionens tullområde och att und­

vika att de skickas tillbaka till det området, samt att

minimera aktörernas administrativa börda när det gäller

att skaffa fram och lämna in bevis på att bidragsproduk­

ter som beviljats differentierade bidrag har nått bestäm­

melselandet, bör befogenheten att anta vissa akter dele­

geras till kommissionen med avseende på regler om den

tidsfrist inom vilken utförseln från unionens tullområde

ska vara slutförd, inbegripet tiden för tillfällig återinförsel,

den bearbetning som produkter som beviljats export­

bidrag får genomgå under den perioden, bevis på att

produkter har nått en bestämmelseort för att kunna er­

hålla differentierade bidrag, de bidragströsklar och villkor

enligt vilka exportörer inte behöver uppvisa sådana bevis

samt villkoren för godkännande av bevis, som tillhanda­

hålls av oberoende tredje part, på att produkter har nått

en bestämmelseort när bidragen är differentierade.

(168)

I syfte att förmå exportörerna att iaktta djurskyddskraven

och att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna

att kontrollera att utbetalningarna av exportbidrag är

korrekta i de fall bidragen beviljas under förutsättning

att djurskyddskraven iakttas, bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

iakttagande av djurskyddskraven utanför unionens tull­

område, inbegripet användningen av oberoende tredje

parter.

SV

L 347/686

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

91

(169)

I syfte att ta hänsyn till de särdrag som kännetecknar de

olika sektorerna bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på att anta

särskilda krav och villkor för aktörer och produkter

som är berättigade till exportbidrag och att fastställa ko­

efficienter för beräkningen av exportbidrag med hänsyn

till lagringsprocessen för vissa spritdrycker som framställs

av spannmål.

(170)

Det finns inte längre något behov av minimipriser vid

export för blomsterlökar och dessa bör därför utgå.

(171)

I enlighet med artikel 42 i EUF-fördraget ska de bestäm­

melser i EUF-fördraget som rör konkurrensregler tilläm­

pas på produktion av och handel med jordbruksproduk­

ter endast i den mån detta fastställs i unionslagstiftningen

inom ramen för bestämmelserna i artikel 43.2 i EUF-

fördraget och enligt det förfarande som anges där.

(172)

Mot bakgrund av jordbrukssektorns särdrag och dess be­

roende av att hela livsmedelsleveranskedjan fungerar väl,

inbegripet att konkurrensregler tillämpas på ett effektivt

sätt med avseende på alla anknytande sektorer i hela

livsmedelskedjan, som kan vara ytterst koncentrerad,

bör särskild uppmärksamhet ägnas tillämpningen av kon­

kurrensreglerna i artikel 42 i EUF-fördraget. I detta syfte

behövs ett nära samarbete mellan kommissionen och

konkurrensmyndigheterna i medlemstaterna. Därutöver

utgör de riktlinjer som kommissionen antagit, i förekom­

mande fall, ett lämpligt instrument för vägledning till

företag och andra berörda intressenter.

(173)

Det bör föreskrivas att de konkurrensregler som rör dels

avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 101 i EUF-

fördraget dels reglerna rörande missbruk av dominerande

ställning ska tillämpas på produktionen av och handeln

med jordbruksprodukter, i den mån tillämpningen av

dessa inte förhindrar uppnåendet av målen för den ge­

mensamma jordbrukspolitiken.

(174)

Ett särskilt tillvägagångssätt är motiverat när det gäller

jordbrukar- eller producentorganisationer eller samman­

slutningar av dessa vilkas syfte är gemensam produktion

eller gemensam saluföring av jordbruksvaror eller utnytt­

jande av gemensamma anläggningar, såvida inte sådan

gemensam verksamhet sätter konkurrensen ur spel eller

äventyrar förverkligandet av de mål som anges i artikel 39

i EUF-fördraget.

(175)

Utan hinder av den reglering som finns för tillhandahål­

lande av vissa produkter, såsom ost och skinka som

omfattas av bestämmelserna om skyddad ursprungs­

beteckning eller skyddad geografisk beteckning, eller

vin, som är föremål för särskilda regler, bör ett särskilt

tillvägagångssätt tillämpas för vissa verksamheter som

bedrivs av branschorganisationer, på villkor att verksam­

heterna inte leder till att marknaderna splittras, till att

den samlade marknadsordningen fungerar sämre, till att

konkurrensen snedvrids eller sätts ur spel, till att priser

eller kvoter fastställs eller till att det förekommer diskri­

minering.

(176)

Nationella stöd skulle kunna äventyra den inre mark­

nadens funktion. EUF-fördragets bestämmelser om stat­

ligt stöd bör därför generellt omfatta jordbruksprodukter.

Trots detta bör undantag tillåtas i vissa situationer. När

sådana undantag finns bör kommissionen kunna vara i

stånd att upprätta en förteckning över befintliga, nya eller

föreslagna nationella stöd, lämna lämpliga synpunkter till

medlemsstaterna och föreslå passande åtgärder.

(177)

Bestämmelserna om röjningsbidrag och om vissa åtgärder

inom stödprogrammen för vin bör inte hindra att natio­

nellt stöd beviljas för samma ändamål.

(178)

På grund av de särskilda ekonomiska villkor som gäller

produktionen och saluföringen av renar och renproduk­

ter bör Finland och Sverige kunna fortsätta att bevilja

nationellt stöd på detta område.

(179) I Finland påverkas sockerbetsodlingen av särskilda geo­

grafiska förhållanden och klimatförhållanden som kom­

mer att inverka negativt på sektorn utöver de allmänna

följderna av sockerreformen. Finland bör därför tillåtas

att permanent bevilja nationellt stöd till landets socker­

betsodlare.

(180)

Medlemsstaterna bör få lämna nationellt stöd för att

medfinansiera de biodlingsåtgärder som fastställs i denna

förordning och skydda biodlingar som är missgynnade

på grund av strukturella eller naturbetingade förhållanden

eller inom ramen för program för ekonomisk utveckling;

stöd får dock inte beviljas för produktion eller handel.

(181)

De medlemsstater som deltar i program som syftar till att

ge barn tillgång till livsmedel bör få bevilja nationellt stöd

som komplement till unionsstöd för utdelning av pro­

dukterna och vissa därmed sammanhängande kostnader.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/687

Ds 2015:13

Bilaga 2

92

(182)

För att hantera motiverade krisfall, även efter det att

övergångsperioden har löpt ut, bör medlemsstaterna

kunna ge nationellt stöd till krisdestillation inom en total

budgetram på 15 % av medlemsstatens berörda årliga

budget för sitt nationella stödprogram. Sådana nationella

stöd bör anmälas till kommissionen och godkännas in­

nan de beviljas.

(183)

Medlemsstaterna bör tillåtas att fortsätta att betala ut

nationellt stöd för nötter av det slag som nu föreskrivs

i artikel 120 i förordning (EG) nr 73/2009 för att dämpa

effekterna av frikopplingen av det tidigare unionsstödet

för nötter. För tydlighetens skull och med tanke på att

den förordningen kommer att upphöra att gälla bör så­

dant nationellt stöd föreskrivas i den här förordningen.

(184)

Särskilda interventionsåtgärder bör föreskrivas för att

möjliggöra ett effektivt och ändamålsenligt gensvar då

det föreligger ett hot om marknadsstörningar. Åtgärder­

nas räckvidd bör definieras.

(185)

I syfte att ändamålsenligt och effektivt reagera på hot om

marknadsstörningar som orsakas av kraftiga prissteg­

ringar eller prisfall på interna eller externa marknader

eller andra händelser och omständigheter som på ett

väsentligt sätt stör eller hotar marknaden, om situationen

eller dess effekter på marknaden sannolikt kommer att

fortsätta eller förvärras, bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på att

vidta de åtgärder som krävs för att ta itu med marknads­

situationen, samtidigt som alla åtaganden som följer av

ingångna internationella avtal ska iakttas och förutsatt att

andra tillgängliga åtgärder enligt denna förordning före­

faller vara otillräckliga, inbegripet åtgärder för att utvidga

eller ändra räckvidden, varaktigheten eller andra aspekter

av andra åtgärder som föreskrivs i denna förordning, eller

för att föreskriva om exportbidrag, eller vid behov helt

eller delvis tillfälligt upphäva importtullarna, även för

vissa kvantiteter eller tidsperioder.

(186)

De restriktioner för den fria rörligheten som uppkommer

till följd av åtgärder för att bekämpa spridning av djur­

sjukdomar kan skapa svårigheter på marknaden i en eller

flera medlemsstater. Erfarenheten visar att allvarliga stör­

ningar av marknaden, såsom betydande konsumtions-

eller prisfall, kan bero på att konsumenterna tappar för­

troendet på grund av potentiella risker för folk- och djur­

hälsan eller för växtskyddet. Mot bakgrund av de erfaren­

heter som har gjorts bör de åtgärderna mot bristande

konsumentförtroende utvidgas till att också omfatta ve­

getabiliska produkter.

(187)

Undantagsåtgärder till stöd för marknaderna för nöt- och

kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och

getkött, ägg och fjäderfäkött bör vara direkt knutna till

eller följa av veterinära och sanitära åtgärder som införts

för att bekämpa sjukdomsspridning. De bör vidtas på

medlemsstaternas begäran för att undvika allvarliga stör­

ningar av marknaderna i fråga.

(188)

I syfte att effektivt och ändamålsenligt reagera på excep­

tionella omständigheter bör befogenheten att anta vissa

akter delegeras till kommissionen med avseende på en

utvidgning av förteckningen över produkter enligt denna

förordning för vilka undantagsåtgärder får antas.

(189)

Kommissionen bör ges befogenhet att vidta de åtgärder

som krävs för att lösa särskilda praktiska problem i en

nödsituation.

(190)

En effektiv och ändamålsenlig reaktion vid hot om mark­

nadsstörningar kan vara av särskild vikt för mjölksektorn.

Likaså kan särskilda problem uppstå i nödsituationer. Det

måste därför betonas att kommissionens antagande av

ovannämnda åtgärder vid marknadsstörningar, inklusive

vid obalanser på marknaden, eller åtgärder som krävs för

att lösa specifika problem i nödsituationer framför allt

kan gälla mjölksektorn.

(191)

För att möjliggöra en reaktion vid allvarliga obalanser på

marknaden kan det vara lämpligt att privata aktörer vid­

tar särskilda kategorier av kollektiva åtgärder som undan­

tagsåtgärder för att stabilisera de berörda sektorerna, un­

der förutsättning att de omfattas av exakta säkerhets­

åtgärder, begränsningar och villkor. När sådana åtgärder

kan omfattas av artikel 101.1 i EUF-fördraget bör kom­

missionen ha möjlighet att göra ett tidsbegränsat undan­

tag. Dessa åtgärder bör emellertid komplettera unionens

åtgärder inom ramen för offentlig intervention och privat

lagring eller undantagsåtgärder enligt denna förordning

och bör inte får inte försämra den inre marknadens

funktion.

(192)

För tillämpningen av denna förordning bör det vara möj­

ligt att kräva att företag, medlemsstater eller tredjeländer

inkommer med meddelanden för övervakning, analys

och förvaltning av marknaden för jordbruksprodukter,

för säkerställande av insyn på marknaden, för välfun­

gerande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspoli­

tiken, för kontroll, övervakning, utvärdering och revision

av åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken

och för uppfyllande av kraven i internationella avtal, även

vad gäller anmälningsplikten enligt dessa avtal. För att

säkra ett harmoniserat, strömlinjeformat och förenklat

tillvägagångssätt bör kommissionen ges befogenhet att

vidta de åtgärder som krävs när det gäller meddelanden.

Kommissionen bör därvid ta hänsyn till uppgiftsbehovet

och till synergieffekter mellan de möjliga uppgiftskällor­

na.

SV

L 347/688

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

93

(193)

I syfte att säkerställa integriteten i informationssystemen

och att överförda dokument och tillhörande uppgifter är

äkta och läsbara bör befogenheten att anta vissa akter

delegeras till kommissionen med avseende på fastställan­

det av vilken typ av information som ska ingå i medde­

landen, vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas

och vilka de längsta tillåtna bevarandeperioderna är, i

synnerhet då sådana uppgifter offentliggörs och då de

överförs till tredjeländer, tillträdesrättigheter avseende

den information eller de informationssystem som tillhan­

dahålls samt på vilka villkor informationen får offentlig­

göras.

(194)

Unionsrätten om skydd för enskilda personer med avse­

ende på behandling av personuppgifter och om det fria

flödet av sådana uppgifter, i synnerhet Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 95/46/EG ( 1 ) och Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 2 ), är

tillämplig.

(195)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och överläm­

nade den 14 december 2011 ett yttrande ( 3 ).

(196)

Medel bör överföras från reserven för kriser inom jord­

brukssektorn enligt villkoren och förfarandena i artikel 24

i förordning (EU) nr 1306/2013 och punkt 22 i det

17 december 2013 interinstitutionella avtalet mellan Eu­

ropaparlamentet, rådet och kommissionen om budget­

disciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk

förvaltning ( 4 ) och det bör klargöras att det är denna

förordning som är den tillämpliga grundrättsakten.

(197)

I syfte att säkerställa en smidig övergång från bestämmel­

serna i förordning (EG) nr 1234/2007 till bestämmel­

serna i den här förordningen bör befogenheten att anta

vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att

skydda företagens förvärvade rättigheter och legitima för­

väntningar.

(198)

Det skyndsamma förfarandet för antagande av delegerade

akter enligt denna förordning bör endast användas i ex­

ceptionella fall när det föreligger tvingande skäl till

skyndsamhet för att man på ett effektivt och ändamåls­

enligt sätt ska kunna reagera på hot om marknadsstör­

ningar eller då det föreligger marknadsstörningar. Valet

av det skyndsamma förfarandet bör motiveras och det

bör specificeras i vilka fall förfarandet bör användas.

(199)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionens tilldelas

genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör ut­

övas i enlighet med Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EU) nr 182/2011 ( 5 ).

(200)

Granskningsförfarandet bör tillämpas vid antagande av

akter om genomförandet av denna förordning då sådana

akter avser den gemensamma jordbrukspolitiken i den

mening som avses i artikel 2.2 b ii i förordning (EU)

nr 182/2011. Det rådgivande förfarandet bör emellertid

tillämpas vid antagandet av akter om genomförandet av

denna förordning som avser konkurrensfrågor, eftersom

det generellt är det rådgivande förfarandet som används

för antagande av akter på konkurrensrättens område.

(201)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med ome­

delbar verkan med avseende på antagande, ändring eller

återkallande av unionens skyddsåtgärder, avbrytande av

användningen av förfarandena för förädling, eller aktiv

eller passiv förädling, och om nödvändigt, att reagera

omedelbart på marknadssituationen och lösa specifika

problem i nödsituationer som behöver hanteras omedel­

bartom det i vederbörligen motiverade fall är nödvändigt

på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(202)

När det gäller vissa åtgärder enligt den här förordningen

som är brådskande eller som endast kräver en enkel till­

lämpning av allmänna bestämmelser i specifika situatio­

ner, utan utrymme för fri bedömning, bör kommissionen

ges befogenhet att anta genomförandeakter utan tillämp­

ning av förordning (EU) nr 182/2011.

(203)

Kommissionen bör också ges befogenhet att utföra vissa

administrativa eller förvaltningsmässiga uppgifter som

inte innebär att delegerade akter eller genomförandeakter

antas.

(204)

I denna förordning bör vissa särskilda regler fastställas för

Kroatien i enlighet med anslutningsakten för Kroatien ( 6 ).

(205)

Enligt förordning (EG) nr 1234/2007 kommer flera sek­

torsbestämmelser att upphöra att gälla inom en rimlig

tidsperiod efter det att denna förordning trätt i kraft.

Efter det att förordning (EG) nr 1234/2007 upphört att

gälla bör de relevanta bestämmelserna fortsätta att gälla

till utgången av de berörda ordningarna.

(206)

Rådets förordning (EEG) nr 922/7296 ( 7 ) om stöd till

silkesodling för odlingsåret 1972/1973 är nu obsolet,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/689

(

1

) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober

1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT

L 281, 23.11.1995, s. 31).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den

18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­

nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om

den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 3 ) EUT C 35. 9.2.2012, s. 1.

( 4 ) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(

5

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den

16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina

genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

( 6 ) EUT L 112, 24.4.2012, s. 21.

( 7 ) Rådets förordning (EEG) nr 922/72 om allmänna tillämpningsföre­

skrifter för stöd till silkesodling för odlingsåret 1972/1973 (EGT

L 106, 5.5.1972, s. 1.

Ds 2015:13

Bilaga 2

94

förordning (EEG) nr 234/79 om förfarandet vid anpass­

ning av Gemensamma tulltaxans nomenklatur för jord­

bruksprodukter har ersatts av denna förordning och rå­

dets förordning (EG) nr 1601/96 ( 1 ) om stödbeloppet till

producenterna inom humlesektorn för 1995 års skörd

var en tillfällig åtgärd och är därför obsolet. Rådets för­

ordning (EG) nr 1037/2001 ( 2 ) om tillstånd för utbju­

dande och leverans för direkt konsumtion av vissa im­

porterade viner har ersatts av bestämmelserna i avtalet

mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta

stater om handel med vin, vilket antogs genom rådets

beslut 2006/232/EG ( 3 ), och är därför obsolet. För tyd­

lighetens skull och för att sörja för rättssäkerhet bör

dessa förordningar upphöra att gälla.

(207)

Vissa regler inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter,

särskilt när det gäller avtalsförhållanden och förhandling­

ar, reglering av utbud av ost med skyddad ursprungs­

beteckning eller skyddad geografisk beteckning, deklara­

tioner från första köpare, producentorganisationer, sam­

manslutningar av producentorganisationer och bran­

schorganisationer har nyligen trätt i kraft och fortsätter

att vara motiverade mot bakgrund av de nuvarande eko­

nomiska förhållandena på mejerimarknaden och leve­

ranskedjans struktur. De bör därför tillämpas i den sek­

torn under tillräckligt lång tid (både före och efter av­

skaffandet av mjölkkvoterna) för att de ska få full effekt.

Däremot bör dessa regler vara tillfälliga och bli föremål

för översyn. Kommissionen bör anta rapporter om ut­

vecklingen av mjölkmarknaden, varav den första bör läg­

gas fram senast den 30 juni 2014 och den andra den

31 december 2018 och särskilt omfatta potentiella inci­

tament för att förmå jordbrukare att ingå gemensamma

produktionsavtal.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Genom denna förordning upprättas en samlad marknads­

ordning för jordbruksprodukter, vilket betyder de produkter

som förtecknas i bilaga I till fördragen, med undantag för de

fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt definitionen i unionens

lagstiftningsakter om den gemensamma marknadsordningen för

fiskeri- och vattenbruksprodukter.

2. De jordbruksprodukter som avses i punkt 1 ska fördelas

på följande sektorer enligt respektive delar av bilaga I:

a) Spannmål, del I.

b) Ris, del II.

c) Socker, del III.

d) Torkat foder, del IV.

e) Utsäde, del V.

f) Humle, del VI.

g) Olivolja och bordsoliver, del VII.

h) Lin och hampa, del VIII.

i) Frukt och grönsaker, del IX.

j) Bearbetade produkter av frukt och grönsaker, del X.

k) Bananer, del XI.

l) Vin, del XII.

m) Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.,

snittblommor och snittgrönt, del XIII.

n) Tobak, del XIV.

o) Nöt- och kalvkött, del XV.

p) Mjölk och mjölkprodukter, del XVI.

q) Griskött, del XVII.

r) Får- och getkött, del XVIII.

s) Ägg, del XIX.

t) Fjäderfäkött, del XX.

u) Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter, del XXI.

v) Biodlingsprodukter, del XXII.

w) Silkesmaskar, del XXIII.

x) Andra produkter, del XXIV.

SV

L 347/690

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1601/96 av den 30 juli 1996 om fast­

ställande av stödbeloppet till producenterna inom humlesektorn för

1995 års skörd (EGT L 206, 16.8.1996, s. 46).

(

2

) Rådets förordning (EG) nr 1037/2001 av den 22 maj 2001 om

tillstånd för utbjudande och leverans för direkt konsumtion av vissa

importerade viner som kan ha varit föremål för otillåtna oenologiska

metoder enligt förordning (EG) nr

1493/1999 (EGT L 145,

31.5.2001, s. 12).

( 3 ) Rådets beslut 2006/232/EG av den 20 december 2005 om ingående

av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta

stater om handel med vin (EUT L 87, 24.3.2006, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

95

Artikel 2

Allmänna bestämmelser för den gemensamma jordbruks­

politiken

Förordning (EU) nr 1306/2013 och de bestämmelser som antas

på grundval av denna ska gälla för de åtgärder som anges i

denna förordning.

Artikel 3

Definitioner

1. I denna förordning ska de definitioner för vissa sektorer

som förtecknas i bilaga II gälla.

2. Definitionerna i del II avsnitt B i bilaga II ska endast till­

lämpas till och med slutet av regleringsåret 2016/2017 för

socker.

3. De definitioner som anges i Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 1306/2013 Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1307/2013 ( 1 ) och Europaparlamen­

tets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 ( 2 ) ska gälla i

denna förordning om inte annat föreskrivs i denna förordning.

4. För att ta hänsyn till rissektorns särdrag ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 227 om ändringar av de definitioner för rissektorn

som anges i del I i bilaga II i den utsträckning som krävs för

att uppdatera definitionerna mot bakgrund av marknadsutveck­

lingen.

5. I denna förordning avses med

a) mindre utvecklade regioner: de regioner som definieras som

sådana i artikel 90.2 första stycket a i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 ( 3 )

b) allvarliga klimathändelser som kan likställas med naturkata­

strofer: sådana väderförhållanden som frost, hagel, is, regn

eller torka, som förstör mer än 30 % av en jordbrukares

genomsnittliga årsproduktion under den föregående treårs­

perioden eller ett genomsnitt under tre år inom föregående

femårsperiod, varvid de högsta och de lägsta värdena inte

ska medräknas.

Artikel 4

Anpassning till Gemensamma tulltaxans nomenklatur för

jordbruksprodukter

Om det är nödvändigt för att ta hänsyn till ändringar av den

kombinerade nomenklaturen ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter enligt artikel 227 om anpassningar av

varubeskrivningar och hänvisningar i denna förordning till ru­

briker och underrubriker i den kombinerade nomenklaturen.

Artikel 5

Omräkningstal för ris

Kommissionen får anta genomförandeakter

a) för att fastställa omräkningstalen för ris vid olika bearbet­

ningsstadier, bearbetningskostnaderna och biprodukternas

värde,

b) för att anta alla nödvändiga åtgärder i samband med till­

lämpningen av omräkningstal för ris.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 6

Regleringsår

Regleringsåren ska ha följande löptid:

a) 1 januari–31 december under ett givet år för sektorn för

frukt och grönsaker, sektorn för bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker och banansektorn.

b) 1 april–31 mars det påföljande året för sektorn för torkat

foder och sektorn för silkesodling.

c) 1 juli–30 juni det påföljande året för

i) spannmålssektorn,

ii) sektorn för utsäde,

iii) sektorn för olivolja och bordsoliver,

iv) sektorn för lin och hampa,

v) sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

d) 1 augusti–31 juli det påföljande året för vinsektorn.

e) 1 september–31 augusti det påföljande året för rissektorn.

f) 1 oktober–30 september det påföljande året för sockersek­

torn.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/691

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av

den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare

inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbruks­

politiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr

637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (Se sidan 608 i detta

nummer av EUT).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av

den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Eu­

ropeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och om upp­

hävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (Ejflu) (Se sidan

487 i detta nummer av EUT).

(

3

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om

gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfon­

den, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska

jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs-

och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska

ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utveck­

lingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och

Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets

förordning (EG) nr 1083/2006 (Se sidan 85 i detta nummer av

EUT).

Ds 2015:13

Bilaga 2

96

Artikel 7

Referenströsklar

1. Referenströsklarna ska vara följande:

a) När det gäller spannmål, 101,31 EUR/ton, avseende grossist­

ledet för varor, fritt lager, före lossning.

b) När det gäller paddyris, 150 EUR/ton för standardkvalitet

enligt definitionen i punkt A i bilaga III, avseende grossist­

ledet för varor fritt lager, före lossning.

c) När det gäller socker i lösvikt av standardkvalitet enligt de­

finitionen i punkt B i bilaga III, fritt fabrik:

i) för vitsocker: 404,4 EUR/ton.

ii) för råsocker: 335,2 EUR/ton.

d) När det gäller nöt- och kalvköttssektorn: 2 224 EUR/ton för

slaktkroppar av handjur av nötkreatur av konformations­

klass/fettgrupp R3 enligt den unionsskala för klassificering

av slaktkroppar av nötkreatur som är åtta månader gamla

eller äldre och som avses i punkt A i bilaga IV.

e) När det gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter:

i) 246,39 EUR/100 kg för smör.

ii) 169,80 EUR/100 kg för skummjölkspulver.

f) När det gäller griskött, 1 509,39 EUR/ton för slaktkroppar av

gris av standardkvalitet på grundval av slaktvikt och slakt­

kropparnas innehåll av magert kött i enlighet med den

unionsskala för klassificering av slaktkroppar av gris som

avses i punkt B i bilaga IV enligt följande:

i) Slaktkroppar som väger minst 60 kg men mindre än

120 kg: klass E.

ii) Slaktkroppar som väger 120–180 kg: klass R.

g) När det gäller olivolja:

i) 1 779 EUR/ton för extra jungfruolja.

ii) 1 710 EUR/ton för jungfruolja.

iii) 1 524 EUR/ton för bomolja vars innehåll av fria fettsyror

är två grader; detta belopp ska minskas med 36,70 EUR/

ton för varje extra surhetsgrad.

2. De referenströsklar som föreskrivs i punkt 1 ska ses över

av kommissionen med hänsyn till objektiva kriterier, särskilt

produktionsutveckling, produktionskostnader (särskilt insats­

varor) och marknadstendenser. Vid behov ska referenströsklarna

uppdateras i enlighet med det sedvanliga lagstiftningsförfarandet

med hänsyn till produktions- och marknadsutvecklingen.

DEL II

DEN INRE MARKNADEN

AVDELNING I

MARKNADSINTERVENTION

KAPITEL I

Offentlig intervention och stöd till privat lagring

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o m o f f e n t l i g i n ­

t e r v e n t i o n o c h s t ö d t i l l p r i v a t l a g r i n g

Artikel 8

Tillämpningsområde

I detta kapitel fastställs regler rörande marknadsintervention i

form av

a) offentlig intervention, där produkterna köps upp av med­

lemsstatens behöriga myndigheter och lagras av dessa tills

de avyttras, och

b) stöd till privat lagring som görs av privata aktörer.

Artikel 9

Ursprung för de produkter som kan komma i fråga

De produkter som kan komma i fråga för uppköp inom ramen

för offentlig intervention eller för stöd för privat lagring ska ha

sitt ursprung i unionen. Produkter som kommer från grödor ska

dessutom komma från grödor som skördats i unionen och

produkter som kommer från mjölk ska komma från mjölk

som producerats i unionen.

Artikel 10

Unionsskalor för klassificering av slaktkroppar

Unionsskalor för klassificering av slaktkroppar ska tillämpas i

enlighet med punkt A respektive B i bilaga IV i sektorn för nöt-

och kalvkött när det gäller slaktkroppar av nötkreatur som är

åtta månader gamla eller äldre och i sektorn för griskött när det

gäller gris som inte används för avel.

I fråga om sektorn för får- och getkött får medlemsstaterna till­

lämpa en unionsskala för klassificering av slaktkroppar av får i

enlighet med reglerna i punkt C i bilaga IV.

SV

L 347/692

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

97

A v s n i t t 2

O f f e n t l i g i n t e r v e n t i o n

Artikel 11

Produkter som kan komma i fråga för offentlig

intervention

Offentlig intervention ska tillämpas i fråga om följande produk­

ter i enlighet med villkoren i detta avsnitt och de krav och

eventuella andra villkor som kan komma att fastställas av kom­

missionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 19 och

genomförandeakter i enlighet med artikel 20:

a) Vanligt vete, durumvete, korn och majs.

b) Paddyris.

c) Färskt eller kylt nöt- och kalvkött enligt KN-numren

0201 10 00 och 0201 20 20 till 0201 20 50.

d) Smör som direkt och uteslutande har framställts av pastöri­

serad grädde som direkt och uteslutande har framställts av

komjölk i ett godkänt företag i unionen och som har en

lägsta smörfetthalt av 82 viktprocent och en högsta vatten­

halt av 16 viktprocent.

e) Skummjölkspulver av högsta kvalitet som framställts av

komjölk genom spraytorkning i ett godkänt företag i unio­

nen och som har en lägsta proteinhalt på 34,0 viktprocent

beräknat på den fettfria torrsubstansen.

Artikel 12

Perioder för offentlig intervention

Offentlig intervention får ske under följande perioder:

a) 1 november–31 maj för vanligt vete, durumvete, korn och

majs.

b) 1 april–31 juli för paddyris.

c) Under hela året för nöt- och kalvkött.

d) 1 mars–30 september för smör och skummjölkspulver.

Artikel 13

Inledande och avslutande av offentlig intervention

1. Under de perioder som anges i artikel 11 ska följande

gälla för offentlig intervention:

a) Offentlig intervention ska inledas för vanligt vete, smör och

skummjölkspulver.

b) Offentlig intervention för durumvete, korn, majs och paddy­

ris (även särskilda sorter och typer av paddyris) får inledas av

kommissionen, genom genomförandeakter, om marknads­

situationen så kräver. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

c) Offentlig intervention för nöt- och kalvköttssektorn får inle­

das av kommissionen genom andra genomförandeakter som

ska antas utan att tillämpa det förfarande som avses i arti­

kel 229.2 eller 162.3, om det genomsnittliga marknadspris

under en representativ period som fastställts enligt artikel 20

första stycket c i en medlemsstat eller i en region i en med­

lemsstat som noteras på grundval av den unionsskala för

klassificering av slaktkroppar av nötkreatur som avses i

punkt A i bilaga IV är lägre än 85 % av den referenströskel

som anges i artikel 7.1 d.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter som avslutar

offentlig intervention inom sektorn för nöt- och kalvkött, om

de villkor som anges i punkt 1 c inte längre uppfylls under en

representativ period som fastställts enligt artikel 20 första styc­

ket c. Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av

det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

Artikel 14

Uppköp till fast pris eller inom ramen för ett

anbudsförfarande

När offentlig intervention inleds i enlighet med artikel 13.1 ska

åtgärder för fastställande av uppköpspriser för de produkter

som avses i artikel 11 samt i tillämpliga fall åtgärder för kvan­

titativa begränsningar vid uppköp till fast pris, vidtas av rådet i

enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 15

Interventionspris

1. Med interventionspris avses:

a) Det pris till vilket produkter ska köpas upp inom ramen för

offentlig intervention till fast pris, eller

b) det högsta pris till vilket produkter som kan komma i fråga

för offentlig intervention får köpas upp när detta görs ge­

nom ett anbudsförfarande.

2. Åtgärder för fastställande av interventionspriset, inklusive

höjningar och sänkningar, ska vidtas av rådet i enlighet med

artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 16

Allmänna principer för avsättning av produkter som köpts

upp inom ramen för offentlig intervention

1. De produkter som köps upp inom ramen för offentlig

intervention ska avyttras på ett sådant sätt att

a) det inte förekommer några marknadsstörningar,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/693

Ds 2015:13

Bilaga 2

98

b) det är möjligt att säkra att uppköparna garanteras lika till­

träde till varorna och likabehandling, och

c) avsättningen är förenlig med de åtaganden som följer av

internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördra­

get.

2. Produkter som köpts upp inom ramen för offentlig inter­

vention får avyttras genom att de ställs till förfogande inom

ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i

unionen i enlighet med relevanta unionsrättsakter. Bokförings­

värdet för sådana produkter ska i sådana fall motsvara det

relevanta fasta interventionspris som avses i artikel 14.2 i den

här förordningen.

3. Varje år ska kommissionen offentliggöra de villkor på

vilka de produkter som köpts upp inom ramen för offentlig

intervention såldes under det föregående året.

A v s n i t t 3

S t ö d t i l l p r i v a t l a g r i n g

Artikel 17

Stödberättigande produkter

Stöd för privat lagring får beviljas i fråga om följande produkter

i enlighet med de villkor som fastställs i detta avsnitt och even­

tuella andra krav och villkor som ska fastställas av kommissio­

nen genom delegerade akter i enlighet med artikel 18.1 eller 19

och genomförandeakter i enlighet med artikel 18.2, eller 20:

a) Vitsocker.

b) Olivolja.

c) Linfibrer.

d) Färskt eller kylt kött av nötkreatur som är åtta månader eller

äldre.

e) Smör som direkt och uteslutande har framställts av komjölk.

f) Ost.

g) Skummjölkspulver som har framställts av komjölk.

h) Griskött.

i) Får- och getkött.

Led f i första stycket ska begränsas till ost som har skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning i en­

lighet med förordning (EU) nr 1151/2012 och som lagras ut­

över den lagringsperiod som fastställs i produktspecifikationen

för produkten ifråga enligt artikel 7 i den förordningen och/eller

en lagringsperiod som bidrar till att öka ostens värde.

Artikel 18

Villkor för beviljande av stöd

1. För att främja insynen på marknaden ska kommissionen

vid behov ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227, i syfte att fastställa enligt vilka villkor kommissio­

nen får bevilja stöd till privat lagring för de produkter som

förtecknas i artikel 17, med hänsyn tagen till

a) de noterade genomsnittliga marknadspriserna i unionen och

referenströsklarna och produktionskostnaderna för de aktu­

ella produkterna, och/eller

b) behovet av att snabbt bemöta en särskilt svår marknadssitua­

tion eller en ekonomisk utveckling med väsentligt negativ

inverkan på marginalerna inom sektorn.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) bevilja stöd till privat lagring för de produkter som förteck­

nas i artikel 17, med hänsyn tagen till de villkor som avses i

punkt 1 i denna artikel,

b) begränsa beviljandet av stöd till privat lagring.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

3. Åtgärder för att fastställa stödbeloppet för privat lagring

enligt artikel 17 ska vidtas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i

EUF-fördraget.

A v s n i t t 4

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r o m o f f e n t l i g

i n t e r v e n t i o n o c h s t ö d t i l l p r i v a t l a g r i n g

Artikel 19

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att produkter som köps upp inom ra­

men för offentlig intervention eller som omfattas av stöd till

privat lagring lämpar sig för långtidslagring och är av sund, god

och marknadsmässig kvalitet och för att ta hänsyn till de olika

sektorernas särdrag i syfte att säkerställa att den offentliga in­

terventionen och den privata lagringen fungerar på ett kostnads­

effektivt sätt ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter enligt artikel 227 för att fastställa vilka krav och

villkor som, utöver de krav som fastställs i denna förordning,

ska gälla för dessa produkter. Syftet med kraven och villkoren

ska vara att när det gäller de uppköpta och lagrade produkterna

garantera

a) kvalitet i fråga om kvalitetsparametrar, kvalitetsgrupper, kva­

litetsklasser, kategorier, produktegenskaper och ålder,

SV

L 347/694

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

99

b) deras stödberättigande i fråga om kvantiteter, förpackning

inklusive märkning, hållbarhet, tidigare lagringsavtal, godkän­

nande av företag och det produktled till vilket interventions­

priset och stödet till privat lagring hänför sig.

2. För att ta hänsyn till särdragen i sektorerna för spannmål

och paddyris ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 för att fastställa kvalitetskriterier

för både uppköp och försäljning av vanligt vete, durumvete,

korn, majs och paddyris.

3. För att säkerställa lämplig lagringskapacitet och effektivitet

inom det offentliga interventionssystemet när det gäller kost­

nadseffektivitet, fördelning och tillgång för aktörer och för att

bibehålla kvaliteten hos produkter som köps upp vid offentlig

intervention för avsättning när lagringsperioden är över ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att fastställa

a) vilka krav lagringsplatserna ska uppfylla för samtliga produk­

ter som omfattas av offentlig intervention,

b) regler om lagringen av produkter inom och utanför den

medlemsstat som ansvarar för produkterna och om vilken

tull som ska tas ut för dessa samt om eventuella andra

belopp som ska beviljas eller uppbäras inom ramen för

den gemensamma jordbrukspolitiken.

4. För att säkerställa att stödet till privat lagring har önskad

effekt på marknaden ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) regler och villkor i de fall då den lagrade kvantiteten är

mindre än den kvantitet som avtalats,

b) villkor för förskottsbetalning av sådant stöd,

c) de villkor enligt vilka det kan beslutas att produkter som

omfattas av avtal om privat lagring åter får släppas ut på

marknaden eller avyttras.

5. För att säkerställa att systemen för offentlig intervention

och privat lagring fungerar tillfredsställande ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för

att

a) föreskriva om användningen av anbudsförfaranden som ga­

ranterar lika tillträde till varor och lika behandling för aktö­

rerna,

b) fastställa ytterligare villkor som ska uppfyllas av aktörerna

för att underlätta en effektiv förvaltning och kontroll av

systemet för medlemsstaterna och aktörerna,

c) fastställa kravet på aktörerna att ställa en säkerhet som ga­

ranterar att de uppfyller sina åtaganden.

6. För att beakta den tekniska utvecklingen och behoven i de

sektorer som avses i artikel 10 och behovet av att standardisera

presentationen av de olika produkterna i syfte att förbättra

insynen på marknaden, prisnoteringarna och tillämpningen av

marknadsinterventionsåtgärder, ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att

a) anpassa och uppdatera bestämmelserna i bilaga IV om

unionsskalor för klassificering, identifiering och presentation

av slaktkroppar,

b) ange kompletterande bestämmelser om klassindelning, inklu­

sive av utbildade klassificerare, klassificering, inklusive ge­

nom automatisk klassificeringsteknik, identifiering, vägning

och märkning av slaktkroppar, och om beräkning av genom­

snittliga unionspriser och viktningskoefficienter som används

vid beräkningen av dessa priser,

c) fastställa, i nöt- och kalvsektorn, undantag från bestämmel­

serna, och specifika undantag som medlemsstaterna får be­

vilja för slakterier där få nötkreatur slaktas, och ytterligare

bestämmelser för produkterna i fråga, även rörande konfor­

mationsklasser och fettansättning och, i fårköttsektorn, ytter­

ligare bestämmelser om vikt, köttets färg och fettansättning

samt kriterier för klassificering av lätta lamm,

d) ge medlemsstater tillstånd att inte tillämpa klassificeringsska­

lan för slaktkroppar av gris och tillstånd att använda ytter­

ligare utvärderingskriterier utöver vikt och uppskattad andel

kött eller fastställa avvikelser från den skalan.

Artikel 20

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen ska, anta genomförandeakter för att fastställa

åtgärder som krävs för att detta kapitel ska tillämpas på ett

enhetligt sätt. Dessa åtgärder kan framför allt gälla

a) de kostnader som aktörerna ska betala när de produkter

som levereras för offentlig intervention inte uppfyller mini­

mikraven för kvalitet,

b) fastställande av lagringsplatsernas minsta lagringskapacitet,

c) de representativa perioder, marknader och marknadspriser

som behövs för tillämpningen av detta kapitel,

d) leveransen av produkter som köps upp inom ramen för

offentlig intervention, de transportkostnader som den som

lämnar erbjudandet ska stå för, samt de utbetalande orga­

nens övertagande och betalning av produkterna,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/695

Ds 2015:13

Bilaga 2

100

e) de olika åtgärder som hör samman med urbening inom

sektorn för nöt- och kalvkött,

f) praktiska arrangemang för förpackning, saluföring och

märkning av produkter,

g) förfaranden för godkännande av företag som producerar

smör och skummjölkspulver enligt detta kapitel,

h) eventuella tillstånd för lagring utanför den medlemsstats

territorium där produkterna har köpts upp och lagrats,

i) försäljning eller avsättning av produkter som köpts upp

inom ramen för offentlig intervention, särskilt avseende för­

säljningspriser, villkor för utlagring, produkternas använd­

ning eller destination efter frisläppandet, inbegripet förfaran­

den för produkter som ställs till förfogande för en ordning

som avses i artikel 16.2, inklusive överföringar mellan med­

lemsstaterna,

j) när det gäller produkter som köps upp vid offentlig inter­

vention, bestämmelser om medlemsstaternas möjligheter att

under eget ansvar sälja små kvantiteter som är kvar i lager

eller kvantiteter som inte längre kan ompaketeras eller som

har försämrats kvalitetsmässigt,

k) när det gäller privat lagring, ingående av avtal mellan den

behöriga myndigheten i medlemsstaten och de sökande

samt innehållet i avtalen,

l) inlagring, lagring och utlagring av produkter vid privat lag­

ring,

m) lagringsperiodens längd och bestämmelser för hur lagrings­

perioden, efter det att den fastställts i avtalet, får förkortas

eller förlängas,

n) de förfaranden som ska följas vid uppköp till fast pris,

inbegripet förfaranden för och storleken på den säkerhet

som ska ställas eller vid beviljande av stöd som fastställs i

förväg för privat lagring,

o) användandet av upphandlingsförfaranden, både för offentlig

intervention och för privat lagring, framför allt om

i) inlämnandet av erbjudanden eller anbud, och minimi­

kvantiteten för en ansökan eller en anmälan,

ii) förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska

ställas, och

iii) urvalet av erbjudanden som garanterar att företräde ges

åt de erbjudanden som är mest förmånliga för unionen

samtidigt som de möjliggör att ett anbudsförfarande inte

med nödvändighet alltid leder till att ett kontrakt till­

delas,

p) genomförandet av unionens skalor för klassificering av

slaktkroppar av nötkött, gris och får,

q) en annan presentation av hela och halva slaktkroppar än

den som anges i punkt A.IV i bilaga IV inför fastställandet

av marknadspriser,

r) de korrigeringsfaktorer som ska tillämpas av medlemssta­

terna för en annan presentation av slaktkroppar av nötkrea­

tur och får om referenspresentationen inte används,

s) praktiska arrangemang för märkningen av klassificerade

slaktkroppar och om kommissionens beräkning av det vik­

tade genomsnittspriset i unionen för slaktkroppar av nöt­

kreatur, gris och får,

t) tillstånd för medlemsstaterna att för grisar som har slaktats

på deras territorium föreskriva en annan presentation av

slaktkroppar av gris än den som fastställs i punkt B.III i

bilaga IV om något av dessa villkor är uppfyllt, nämligen

i) det normala handelsbruket på deras territorium avviker

från standardpresentationen enligt definitionen i punkt

B.III i bilaga IV,

ii) tekniska krav motiverar det,

iii) slaktkropparna avhudas på ett enhetligt sätt,

u) bestämmelser om kontroller på plats av tillämpningen av

klassificeringen av slaktkroppar i medlemsstaterna av en

inspektionskommitté från unionen bestående av experter

från kommissionen och experter som utses av medlemssta­

terna, för att säkra att slaktkropparna klassificeras på ett

korrekt och tillförlitligt sätt. I bestämmelserna ska anges

att unionen ska bära kostnaderna för kontrollverksamheten.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 21

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att genom un­

dantag från punkt C.III i bilaga IV ge medlemsstaterna tillstånd

att för lamm med en slaktkroppsvikt under 13 kg använda klas­

sificeringskriterierna

a) slaktkroppsvikt,

b) köttets färg,

c) fettansättning.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

SV

L 347/696

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

101

KAPITEL II

Stödordningar

A v s n i t t 1

O r d n i n g a r f ö r a t t f ö r b ä t t r a v i s s a g r u p p e r s

t i l l g å n g t i l l l i v s m e d e l

Artikel 22

Målgrupp

Stödordningar för att förbättra utdelningen av jordbruksproduk­

ter och barns matvanor riktar sig till barn som regelbundet går i

en grundskola eller gymnasieskola eller på daghem, förskola

eller andra fritidsaktiviteter som förvaltas eller har godkänts av

behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

U n d e r a v s n i t t 1

P r o g r a m f ö r f r u k t o c h g r ö n s a k e r i s k o l a n

Artikel 23

Stöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade

produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till

barn

1. Unionsstöd ska beviljas

a) för utdelning till barn, inom de verksamheter som avses i

artikel 22, av produkter från sektorerna för frukt och grön­

saker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker respek­

tive bananer, och

b) för vissa därmed sammanhängande kostnader knutna till

logistik och distribution, utrustning, publicitet, uppföljning,

utvärdering och kompletterande åtgärder.

2. Medlemsstater som önskar delta i programmet ska först

upprätta en strategi på nationell eller regional nivå för hur det

ska genomföras. De ska också besluta om de kompletterande

åtgärder som krävs för att programmet ska fungera effektivt,

vilket kan innefatta information om åtgärder för utbildning

om sunda matvanor, om lokala livsmedelskedjor samt om be­

kämpning av slöseri med livsmedel.

3. När medlemsstaterna utarbetar sina strategier, ska de upp­

rätta en förteckning över produkter av frukt och grönsaker,

bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananproduk­

ter som kan komma i fråga inom deras respektive program.

Förteckningen får inte innehålla produkter som är förtecknade

i bilaga V.

I vederbörligen motiverade fall, till exempel när en medlemsstat

vill säkerställa ett brett urval av produkter i sitt program eller

vill göra det mer attraktivt, får den dock i strategin ange att

sådana produkter kan omfattas av programmet, om endast be­

gränsade mängder har tillsatts av de ämnen som anges i den

bilagan.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga hälsomyndigheter

godkänner förteckningen över sådana produkter som kan

komma i fråga inom ramen för programmet.

Medlemsstaterna ska välja ut produkterna på grundval av ob­

jektiva kriterier som får inbegripa hälso- och miljöhänsyn, när

produkten har säsong, sort eller tillgänglighet för produkter, i

möjligaste mån med företräde för produkter med ursprung i

unionen, särskilt lokala inköp, lokala marknader, korta leverans­

kedjor och miljöfördelar.

4. Åtgärder för att fastställa unionsstödet enligt punkt 1 ska

antas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

5.

Unionsstödet enligt punkt 1 ska tilldelas varje medlemsstat

på grundval av objektiva kriterier med utgångspunkt i andelen

barn i åldrarna 6–10 år.

De medlemsstater som deltar i programmet ska varje år ansöka

om unionsstöd på grundval av den egna strategin som avses i

punkt 2.

Åtgärder för fastställande av det lägsta beloppet för unionsstöd

till varje medlemsstat som deltar i systemet och av den preli­

minära och definitiva tilldelningen av stöd till medlemsstaterna

ska antas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

6. Unionsstöd enligt punkt 1 får inte utnyttjas för att ersätta

finansieringen av redan förekommande nationella program för

frukt och grönsaker i skolan som tillhandahåller frukt och grön­

saker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker samt bana­

ner eller andra program för distribution i skolor som omfattar

sådana produkter.

Om en medlemsstat redan har infört ett program som berättigar

till unionsstöd enligt denna artikel och avser att utöka det eller

att effektivisera det, inklusive programmets målgrupp, dess var­

aktighet eller stödberättigande produkter, får dock unionsstöd

beviljas förutsatt att gränserna enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget

respekteras vad avser unionsstödets andel av det totala natio­

nella bidraget. I ett sådant fall ska medlemsstaten i sin genom­

förandestrategi ange hur den tänker utöka programmet eller

effektivisera det.

7.

Medlemsstaterna får, utöver unionsstödet, bevilja nationellt

stöd i enlighet med artikel 217.

8. Unionens program för frukt och grönsaker i skolan ska

inte påverka enskilda nationella program för frukt och grönsa­

ker i skolan som är förenliga med unionslagstiftningen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/697

Ds 2015:13

Bilaga 2

102

9. Unionen får även i enlighet med artikel 6 i förordning

(EG) nr 1306/2013 finansiera åtgärder för information, uppfölj­

ning och utvärdering avseende programmet för frukt och grön­

saker i skolan, inklusive åtgärder som syftar till att öka allmän­

hetens medvetenhet om programmet och därmed sammanhäng­

ande åtgärder för upprättande av nätverk.

10.

Medlemsstater som deltar i programmet ska på de platser

där livsmedel delas ut ge publicitet åt sin medverkan i stöd­

programmet och åt att det subventioneras av unionen.

Artikel 24

Delegerade befogenheter

1. För att främja goda matvanor hos barn och för att se till

att stödet riktas till barn i den målgrupp som avses i artikel 22

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 227 med avseende på regler om

a) ytterligare kriterier som avser medlemsstaternas mål­

inriktning av stödet,

b) medlemsstaternas godkännande och urval av de sökande,

c) utarbetandet av de nationella eller regionala strategierna och

om kompletterande åtgärder.

2. För att säkerställa att unionens medel används effektivt

och målinriktat ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter enligt artikel 227 med avseende på

a) den metod för omfördelning av den preliminära fördel­

ningen av stöd mellan medlemstaterna som avses i arti­

kel 23.5 på grundval av de ansökningar om stöd som har

inkommit,

b) de utgifter i medlemsstaternas strategier som berättigar till

unionsstöd och möjligheten att fastställa ett totalt maximi­

belopp för specifika kostnader,

c) medlemsstaternas skyldighet att övervaka och utvärdera ef­

fektiviteten i sina program för frukt och grönsaker i skolan.

3. För att öka medvetenheten om programmet ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

som innebär att medlemsstater med program för frukt och

grönsaker i skolan blir skyldiga att ge publicitet åt unionsstödets

subventionerande roll.

Artikel 25

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa åt­

gärder som krävs för tillämpningen av detta underavsnitt, in­

begripet

a) den information som medlemsstaternas strategier ska inne­

hålla,

b) stödansökningarna och stödutbetalningarna,

c) metoderna för att ge publicitet och skapa nätverk i anknyt­

ning till programmet,

d) utformningen av och innehållet i de övervaknings- och ut­

värderingsrapporter som ska lämnas av medlemsstater som

deltar i unionens program för frukt och grönsaker i skolan.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

U n d e r a v s n i t t 2

S k o l m j ö l k s p r o g r a m

Artikel 26

Stöd till utdelning av mjölk och mjölkprodukter till barn

1. Unionsstöd ska beviljas för utdelning till barn vid utbild­

ningsanstalter som avses i artikel 22 av vissa mjölkprodukter

och bearbetade mjölkprodukter som omfattas av KN-nummer

0401, 0403, 0404 90 och 0406 eller KN-nummer 2202 90.

2. Från och med den 1 augusti 2015 ska medlemsstater som

önskar delta i programmet på nationell eller regional nivå först

ha en strategi för hur programmet ska genomföras. De får också

besluta om de kompletterande åtgärder, vilka kan innefatta in­

formation om åtgärder för utbildning om sunda matvanor, om

lokala livsmedelskedjor samt om bekämpning av slöseri med

livsmedel, som krävs för att programmet ska fungera effektivt.

3. När medlemsstaterna utarbetar sina strategier, ska de upp­

rätta en förteckning över stödberättigad mjölk och stödberätti­

gade mjölkprodukter enligt respektive program i enlighet med

de regler kommissionen antar med stöd av artikel 27.

4. Utom när det gäller gratis utdelning av måltider till barn

vid utbildningsanstalter, får unionsstöd enligt punkt 1 inte ut­

nyttjas för att ersätta finansieringen av eventuella redan före­

kommande nationella program för mjölk och mjölkprodukter

eller andra program för utdelning i skolor som även avser

sådana produkter. Om en medlemsstat redan har infört ett pro­

gram som berättigar till unionsstöd enligt denna artikel och

avser att utöka det eller att effektivisera det, inklusive program­

mets målgrupp, dess varaktighet eller stödberättigande produk­

ter, får dock unionsstöd beviljas. I sådana fall ska medlemsstaten

i sin genomförandestrategi ange hur den tänker utöka program­

met eller effektivisera det.

SV

L 347/698

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

103

5. Medlemsstaterna får utöver unionsstödet bevilja nationellt

stöd i enlighet med artikel 217.

6. Unionens program för mjölk och mjölkprodukter i skolan

ska inte påverka eventuella enskilda nationella program för att

uppmuntra konsumtion av mjölk och mjölkprodukter i skolan

som är förenliga med unionsrätten.

7. Åtgärder för att fastställa unionsstödet för all mjölk och

mjölkprodukter och maximal kvantitet som berättigar till

unionsstöd enligt punkt 1 ska antas av rådet i enlighet med

artikel 43.3 i EUF-fördraget.

8. Medlemsstater som deltar i programmet ska på de platser

där livsmedel delas ut ge publicitet åt sin medverkan i stöd­

programmet och åt att det subventioneras av unionen.

Artikel 27

Delegerade befogenheter

1. För att ta hänsyn till hur konsumtionsmönster för mejeri­

produkter utvecklas, till innovationer och utvecklingen på mark­

naden för mejeriprodukter, tillgången på produkter på unionens

olika marknader, och näringsmässiga aspekter ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa

a) vilka produkter som kan komma i fråga för programmet, i

enlighet med bestämmelserna i artikel 26.1 och med beak­

tande av näringsmässiga aspekter,

b) medlemsstaternas upprättande av de nationella eller regio­

nala strategierna, inbegripet kompletterande åtgärder i före­

kommande fall, och

c) åtgärder som krävs för övervakning och utvärdering.

2. För att säkerställa att unionsstödet används effektivt och

ändamålsenligt ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 med avseende på

a) regler om stödberättigandet för mottagare och sökande,

b) kravet på att sökande måste godkännas av medlemsstaterna,

c) användningen av mejeriprodukter som får stöd vid tillag­

ningen av måltider i skolor.

3. För att se till att de som ansöker om stöd uppfyller sina

skyldigheter ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter enligt artikel 227 med avseende på kravet att en

säkerhet ska ställas när det betalas ut ett förskott av stödet.

4. För att öka medvetenheten om programmet ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt arti­

kel 227, för att närmare ange villkoren för hur medlemsstaterna

ska ge publicitet åt sitt deltagande i programmet och det faktum

att programmet subventioneras av unionen.

5. För att säkerställa att stödet avspeglas i det pris till vilket

produkterna görs tillgängliga inom ramen för programmet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlig­

het med artikel 227 för att fastställa regler om upprättande av

prisövervakning inom programmet.

Artikel 28

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställande

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta underavsnitt, in­

begripet

a) förfaranden för att säkra att de maximikvantiteter som kan

komma i fråga för stöd iakttas,

b) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas

när det betalas ut ett förskott av stödet,

c) den information som ska läggas fram för medlemsstaterna

för godkännande av sökande, stödansökningar och utbetal­

ningar,

d) metoder för offentliggörandet av ordningen,

e) förvaltningen av prisövervakningen i enlighet med

artikel 27.5.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

S t ö d

i n o m

s e k t o r n

f ö r

o l i v o l j a

o c h

b o r d s o l i v e r

Artikel 29

Program för stöd till sektorn för olivolja och bordsoliver

1. Unionen ska finansiera treåriga arbetsprogram som ska

upprättas av de producentorganisationer som erkänns enligt

artikel 152, sammanslutningar av producentorganisationer

som erkänns enligt artikel 156 eller branschorganisationer

som erkänns enligt artikel 157 på ett eller flera av följande

områden:

a) Uppföljning och styrning av marknaden inom sektorn för

olivolja och bordsoliver.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/699

Ds 2015:13

Bilaga 2

104

b) Miljöförbättrande åtgärder i samband med olivodling.

c) Konkurrenskraftsförbättrande åtgärder i samband med oliv­

odling genom modernisering.

d) Kvalitetsförbättrande åtgärder i samband med produktionen

av olivolja och bordsoliver.

e) Åtgärder för spårbarhet, certifiering och skydd av kvaliteten

på olivolja och bordsoliver, särskilt kontroll av kvaliteten på

olivolja som säljs till slutkonsumenter, under översyn av de

nationella förvaltningarna.

f) Spridning av information om åtgärder som producentorga­

nisationer, deras sammanslutningar eller branschorganisatio­

ner genomfört för att förbättra kvaliteten på olivolja och

bordsoliver.

2. Unionsstödet till de arbetsprogram som avses i punkt 1

ska vara följande:

a) 11 098 000 EUR per år till Grekland,

b) 576 000 EUR per år till Frankrike och

c) 35 991 000 EUR per år till Italien.

3. Unionsstödet till de arbetsprogram som avses i punkt 1

ska högst motsvara de belopp som hålls inne av medlemssta­

terna. Stödnivåerna ska högst vara

a) 75 % för verksamhet i de områden som avses i punkt 1 a, b

och c,

b) 75 % för investeringar i fasta tillgångar och 50 % för annan

verksamhet inom det område som avses i punkt 1 d,

c) 75 % för arbetsprogram som genomförs i minst tre tredje­

länder eller icke-producerande medlemsstater av erkända or­

ganisationer enligt punkt 1 från minst två medlemsstater

med produktion inom de områden som anges i punkt 1 e

och f och 50 % för annan verksamhet inom dessa områden.

Medlemsstaten ska stå för kompletterande finansiering med upp

till 50 % av de kostnader som inte täcks av unionsstödet.

Artikel 30

Delegerade befogenheter

För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av

det unionsstöd som föreskrivs i artikel 29 och för att förbättra

produktionskvaliteten på olivolja och bordsoliver ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

med avseende på

a) vilka särskilda åtgärder som kan finansieras via unionsstöd

och vilka verksamheter och kostnader som inte kan finan­

sieras i samband med de områden som avses i artikel 29.1,

b) medlemsstaternas lägsta tilldelning av unionsfinansiering till

särskilda områden,

c) kravet att ställa en säkerhet när en ansökan om godkän­

nande av ett arbetsprogram lämnas in och om det betalas

ut ett förskott av stödet,

d) de kriterier som medlemsstaterna ska beakta i samband med

urval och godkännande av arbetsprogram.

Artikel 31

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt om

a) genomförandet av arbetsprogram och ändringar av dessa,

b) utbetalningen av stöd, inklusive förskott av stöd,

c) förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska

ställas när en ansökan om godkännande av ett arbetspro­

gram lämnas in och det betalas ut ett förskott av stödet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 3

S t ö d i n o m s e k t o r n f ö r f r u k t o c h g r ö n s a k e r

Artikel 32

Driftsfonder

1. Producentorganisationer inom sektorn för frukt och grön­

saker och/eller deras sammanslutningar får inrätta driftsfonder.

Fonderna ska finansieras genom

a) ekonomiska bidrag från

i) medlemmarna i producentorganisationen och/eller själva

producentorganisationen, eller

ii) sammanslutningar av producentorganisationer genom

medlemmarna i dessa sammanslutningar,

b) ekonomiskt stöd från unionen, som får beviljas producent­

organisationer eller deras sammanslutningar, om dessa sam­

manslutningar presenterar, förvaltar och genomför ett verk­

samhetsprogram eller ett partiellt verksamhetsprogram, i en­

lighet med de villkor som ska antas av kommissionen ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 37 och genom­

förandeakter i enlighet med artikel 38.

SV

L 347/700

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

105

2. Driftsfonderna får endast användas för att finansiera verk­

samhetsprogram som lämnats in till medlemsstaterna och god­

känts av dessa.

Artikel 33

Verksamhetsprogram

1. Verksamhetsprogrammen inom sektorn för frukt och

grönsaker ska avse minst tre år och högst fem år. De ska ha

minst två av de syften som avses i artikel 152.1 c eller två av

följande syften:

a) Produktionsplanering, inbegripet prognoser och uppföljning

av produktion och konsumtion.

b) Förbättrad produktkvalitet, oavsett om de är färska eller be­

arbetade.

c) Ökat handelsvärde för produkterna.

d) Säljfrämjande åtgärder för produkterna, oavsett om de är

färska eller bearbetade.

e) Miljöåtgärder, särskilt sådana som avser vatten, och produk­

tionsmetoder som tar hänsyn till miljön, inbegripet ekolo­

giskt jordbruk.

f) Krisförebyggande och krishantering.

Verksamhetsprogrammen ska lämnas in till medlemsstaterna för

godkännande.

2. Sammanslutningar av producentorganisationer får också

lägga fram ett helt eller partiellt verksamhetsprogram, som be­

står av åtgärder som fastställts men inte genomförts av med­

lemsorganisationerna inom ramen för dessas verksamhetspro­

gram. Verksamhetsprogram för sammanslutningar av pro­

ducentorganisationer ska omfattas av samma regler producent­

organisationernas verksamhetsprogram och ska övervägas sam­

tidigt som medlemsorganisationernas verksamhetsprogram.

I detta syfte ska medlemsstaterna säkerställa att

a) åtgärderna inom ramen för verksamhetsprogrammen för en

sammanslutning av producentorganisationer helt och hållet

finansieras genom bidrag från den sammanslutningens med­

lemsorganisationer och att sådan finansiering tas från dessa

medlemsorganisationers driftsfonder,

b) åtgärderna och motsvarande finansiella andel anges i verk­

samhetsprogrammet för varje medlemsorganisation,

c) det inte förekommer någon dubbelfinansiering.

3. Krisförebyggande och krishantering enligt punkt 1 första

stycket f ska gå ut på att undvika samt hantera kriser på frukt-

och grönsaksmarknaderna och ska i samband därmed omfatta

a) investeringar för en effektivare förvaltning av de volymer

som släpps ut på marknaden,

b) utbildningsåtgärder och utbyte av bästa praxis,

c) marknadsföring och kommunikation, i förebyggande syfte

eller under krisperioden,

d) stöd för administrativa utgifter för bildande av gemensamma

fonder,

e) återplantering av fruktträdgårdar om detta är nödvändigt

efter obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl

på uppmaning av medlemsstatens behöriga myndighet,

f) återtag från marknaden,

g) grön skörd eller obärgad skörd av frukt och grönsaker,

h) skördeförsäkring.

Stöd för skördeförsäkring ska bidra till att trygga producenter­

nas intäkter vid förluster förorsakade av naturkatastrofer,

ogynnsamma väderförhållanden, sjukdomar eller skadedjurs­

angrepp.

I försäkringsavtalen ska det ingå krav på att stödmottagarna

vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

Åtgärder inom krisförebyggande och krishantering, inklusive

återbetalning av kapital och ränta enligt femte stycket, får inte

uppgå till mer än en tredjedel av utgifterna enligt verksamhets­

programmet.

Producentorganisationer får teckna lån på kommersiella villkor

för att finansiera åtgärder inom krisförebyggande och krishan­

tering. Återbetalning av kapital och ränta på sådana lån får i så

fall ingå i verksamhetsprogrammet och därigenom vara berätti­

gande till ekonomiskt stöd från unionen enligt artikel 34. Varje

särskild åtgärd inom krisförebyggande och krishantering får fi­

nansieras genom sådana lån, direkt eller på båda dessa sätt.

4. I detta avsnitt avses med

a) grön skörd: skörd i ett visst område av samtliga omogna och

oavsättbara produkter som inte har skadats redan före den

gröna skörden, vare sig på grund av väderförhållanden eller

sjukdom eller på annat sätt.

b) obärgad skörd: avbrytande av pågående produktionscykel i

det berörda området, om produkten är välutvecklad och av

sund, god och marknadsmässig kvalitet. Produkter som förs­

törts genom väderförhållanden eller sjukdom betraktas inte

som obärgad skörd.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/701

Ds 2015:13

Bilaga 2

106

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att

a) verksamhetsprogrammen omfattar minst två miljöåtgärder

eller

b) minst 10 % av utgifterna inom verksamhetsprogrammen av­

ser miljöåtgärder.

Miljöåtgärder ska uppfylla kraven för stöd för miljö- och kli­

matvänligt jordbruk enligt artikel 28.3 i förordning (EU)

nr 1305/2013.

Om minst 80 % av producentmedlemmarna i en producent­

organisation omfattas av ett eller flera identiska åtaganden om

miljö- och klimatvänligt jordbruk enligt artikel 28.3 i förord­

ning (EU) nr 1305/2013 ska vart och ett av dessa åtaganden

anses vara en miljöåtgärd enligt första stycket led a i denna

punkt.

Stöd till sådana miljöåtgärder som avses i första stycket i denna

punkt ska täcka extrakostnader och inkomstbortfall till följd av

sådana åtgärder.

6. Medlemsstaterna ska se till att investeringar som ökar

miljöbelastningen endast tillåts om effektiva åtgärder har vidta­

gits för att skydda miljön mot belastningen.

Artikel 34

Ekonomiskt stöd från unionen

1. Det ekonomiska stödet från unionen ska motsvara sum­

man av de faktiskt inbetalade ekonomiska bidrag som avses i

artikel 32.1 a men begränsas till 50 % av de faktiskt verkställda

utgifterna.

2. Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till

högst 4,1 % av värdet av den saluförda produktionen för varje

producentorganisation eller deras sammanslutning.

Denna procentsats får emellertid när det gäller producentorga­

nisationer ökas till 4,6 % av värdet av den saluförda produktio­

nen under förutsättning att det belopp som överstiger 4,1 % av

värdet av den saluförda produktionen endast används för åtgär­

der inom krisförebyggande och krishantering.

När det gäller sammanslutningar av producentorganisationer får

denna procentandel ökas till 4,7 % av den saluförda produktio­

nen, under förutsättning att det belopp som överstiger 4,1 % av

värdet av den saluförda produktionen endast används för åtgär­

der inom krisförebyggande åtgärder och krishanteringsåtgärder

som genomförs av sammanslutningen av producentorganisatio­

ner på medlemmarnas vägnar.

3. På begäran av en producentorganisation ska den procent­

sats på 50 % som fastställs i punkt 1 ökas till 60 % för ett

verksamhetsprogram eller en del av ett verksamhetsprogram,

som uppfyller minst ett av följande villkor:

a) Det lämnas in av flera av unionens producentorganisationer

som är verksamma i olika medlemsstater för gränsöverskri­

dande åtgärder.

b) Det lämnas in av en eller flera producentorganisationer för

verksamhet som bedrivs över branschgränserna.

c) Det omfattar endast särskilt stöd för produktion av ekolo­

giska produkter som omfattas av rådets förordning (EG)

nr 834/2007 ( 1 ).

d) Det är det första verksamhetsprogram som lämnas in av en

erkänd producentorganisation som är resultatet av att två

erkända producentorganisationer har gått samman med va­

randra.

e) Det är det första verksamhetsprogram som lämnas in av en

erkänd sammanslutning av producentorganisationer.

f) Det lämnas in av producentorganisationer i medlemsstater

där producentorganisationerna saluför mindre än 20 % av

produktionen av frukt och grönsaker.

g) Det lämnas in av en producentorganisation i ett av unionens

yttersta randområden enligt artikel 349 i EUF-fördraget.

4.

Den procentsats på 50 % som fastställs i punkt 1 ska ökas

till 100 % vid sådana återtag från marknaden av frukt och

grönsaker som inte överstiger 5 % av volymen saluförd produk­

tion från varje producentorganisation och som avyttras

a) genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och

välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål

av medlemsstaterna, i deras arbete med att hjälpa personer

som enligt nationell lagstiftning har rätt till offentligt under­

stöd, särskilt på grund av att de saknar tillräckliga medel för

sitt uppehälle, eller

b) genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, in­

rättningar som avses i artikel 22, feriekolonier, sjukhus och

ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa

ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade

kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som

normalt köps in av dessa inrättningar.

SV

L 347/702

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om eko­

logisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om

upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189,

20.7.2007, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

107

Artikel 35

Nationellt ekonomiskt stöd

1. I de regioner i medlemsstaterna där andelen organiserade

producenter inom sektorn för frukt och grönsaker är särskilt låg

får kommissionen anta genomförandeakter som ger medlems­

staterna tillstånd att, på välgrundad begäran, ge producentorga­

nisationer ett nationellt ekonomiskt stöd på högst 80 % av de

ekonomiska bidrag som avses i artikel 32.1 a. Detta stöd kom­

pletterar driftsfonden.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. I sådana regioner i medlemsstaterna där mindre än 15 %

av frukt- och grönsaksproduktionens värde saluförs av pro­

ducentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisa­

tioner och de producentgrupper som avses i artikel 27 i för­

ordning (EU) nr 1305/2013, där frukt- och grönsaksproduktio­

nen utgör minst 15 % av den totala jordbruksproduktionen i

dessa regioner, får unionen på den berörda medlemsstatens

begäran ge ersättning för det nationella ekonomiska stöd som

avses i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen ska antagenomförandeakter om den ersättning­

en. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 36

Nationell ram och nationell strategi för

verksamhetsprogram

1. Medlemsstaterna ska fastställa en nationell ram med all­

männa villkor för de miljöåtgärder som avses i artikel 33.5. I

denna ram ska särskilt föreskrivas att miljöåtgärderna i fråga ska

uppfylla de lämpliga kraven i förordning (EU) nr 1305/2013,

särskilt de krav som fastställs i artikel 3 i denna.

Medlemsstaterna ska lämna in sitt förslag till villkor till kom­

missionen, som genom genomförandeakter som antas utan till­

lämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

inom tre månader efter förslaget lämnats in får begära ändringar

om den konstaterar att förslaget inte bidrar till att uppnå de mål

som fastställs i artikel 191 i EUF-fördraget och i unionens

sjunde miljöhandlingsprogram. Även vid investeringar i enskilda

jordbruksföretag som får stöd från verksamhetsprogrammen ska

hänsyn tas till de målen.

2. Var och en av medlemsstaterna ska utarbeta en nationell

strategi för hållbara verksamhetsprogram på marknaden för

frukt och grönsaker. Strategin ska omfatta

a) en analys av läget med avseende på såväl starka som svaga

sidor och utvecklingspotentialen,

b) en motivering av valet av prioriteringar,

c) verksamhetsprogrammens mål och medel samt prestations­

indikatorer,

d) bedömningar av verksamhetsprogrammen,

e) producentorganisationernas rapporteringsskyldigheter.

Den nationella strategin ska också omfatta den nationella ram

som avses i punkt 1.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på medlemsstater

som saknar erkända producentorganisationer.

Artikel 37

Delegerade befogenheter

För att säkerställa att stödet till producentorganisationerna och

deras sammanslutningar inom sektorn för frukt och grönsaker

är effektivt, målinriktat och hållbart, ska kommissionen ges

befogenhet att enligt artikel 227 anta delegerade akter för att

fastställa regler om

a) driftsfonder och verksamhetsprogram avseende

i) beräknade belopp, beslut av producentorganisationer och

deras sammanslutningar när det gäller ekonomiska bi­

drag och användningen av driftsfonder,

ii) åtgärder, verksamheter, utgifter samt administrativa kost­

nader och personalkostnader som ska tas med eller ute­

slutas inom ramen för verksamhetsprogrammen, änd­

ringar av programmen och de ytterligare krav som ska

fastställas av medlemsstaterna,

iii) undvikande av dubbelfinansiering mellan verksamhets­

program och landsbygdsprogram,

iv) verksamhetsprogram för sammanslutningar av pro­

ducentorganisationer,

v) de specifika regler som gäller i fall där sammanslutningar

av producentorganisationer helt eller delvis sköter för­

valtning, behandling, genomförande och presentation av

verksamhetsprogram,

vi) skyldigheten att använda gemensamma indikatorer för

övervakning och utvärdering av verksamhetsprogram­

men,

b) de nationella villkoren och den nationella strategin för verk­

samhetsprogrammen när det gäller skyldigheten att övervaka

och utvärdera de nationella ramarnas och de nationella stra­

tegiernas effektivitet,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/703

Ds 2015:13

Bilaga 2

108

c) ekonomiskt stöd från unionen avseende

i) grundvalen för beräkningen av det ekonomiska stödet

från unionen och värdet av den saluförda produktionen

enligt artikel 34.2,

ii) referensperioder vid stödberäkning,

iii) förskottsbetalningar och kravet att ställa en säkerhet när

det betalas ut ett förskott av stödet,

iv) de specifika regler som gäller för finansieringen av verk­

samhetsprogram för sammanslutningar av producent­

organisationer, särskilt de som gäller de gränser som

fastställs i artikel 34.2,

d) åtgärder inom krisförebyggande och krishantering avseende

i) möjligheten för medlemsstaterna att inte tillämpa en

eller flera av åtgärderna inom krisförebyggande och

krishantering,

ii) villkor avseende artikel 33.3 första stycket a, b och c,

iii) de användningsområden som medlemsstaterna faststäl­

ler för återtagna produkter,

iv) maximal stödnivå för återtag från marknaden,

v) kravet på förhandsanmälan vid återtag från marknaden,

vi) beräkningsgrunden för volymen för saluförd produktion

för den gratisutdelning som avses i artikel 34.4 och

fastställandet av den maximala volymen för saluförd

produktion vid återtag,

vii) kravet på märkning med unionens emblem på förpack­

ningar med produkter för gratisutdelning,

viii) villkoren för mottagarna av återtagna produkter,

ix) användningen av begreppen i detta avsnitt,

x) de villkor som ska antas av medlemsstaterna när det

gäller grön skörd och obärgad skörd,

xi) skördeförsäkring,

xii) gemensamma fonder och

xiii) villkoren avseende, samt fastställandet av ett tak för

utgifterna för, återplantering av fruktträdgårdar av häl­

soskäl eller växtskyddsskäl i enlighet med artikel 33.3

första stycket e,

e) nationellt ekonomiskt stöd avseende

i) andelen organiserade producenter,

ii) kravet att ställa en säkerhet vid förskottsbetalningar,

iii) maximal andel av det nationella ekonomiska stödet som

unionen får ge ersättning för.

Artikel 38

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa åt­

gärder om

a) förvaltningen av driftsfonder,

b) den information som ska ingå i de verksamhetsprogram,

nationell ramar och nationella strategier som avses i

artikel 36, översändande av verksamhetsprogrammen till

medlemsstaterna, tidsfrister, medföljande handlingar och

godkännande av medlemsstaterna,

c) producentorganisationers och sammanslutningar av pro­

ducentorganisationers genomförande av verksamhetspro­

grammen,

d) överlämnande av rapporter om övervakning och utvärdering

av nationella strategier och verksamhetsprogram samt deras

utformning och innehåll,

e) stödansökningar och utbetalningar av stöd, inklusive förskott

och delbetalningar av stöd,

f) praktiska arrangemang för märkningen med unionens em­

blem på förpackningar med produkter för gratisutdelning,

g) uppfyllande av handelsnormer vid återtag,

h) kostnader för transport, sortering och förpackning vid gratis­

utdelning,

i) säljfrämjande åtgärder, kommunikations- och utbildnings­

åtgärder i samband med krisförebyggande och krishantering,

j) genomförande av återtag, grön skörd, obärgad skörd och

åtgärder som rör skördeförsäkring,

k) ansökan om, tillstånd till, betalning och återbetalning av

nationellt ekonomiskt stöd,

l) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska stäl­

las när det betalas ut ett förskott av stödet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/704

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

109

A v s n i t t 4

S t ö d p r o g r a m i n o m v i n s e k t o r n

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o c h s t ö d b e r ä t t i g a d e

å t g ä r d e r

Artikel 39

Tillämpningsområde

Detta avsnitt innehåller regler för tilldelningen av unionsmedel

till medlemsstaterna och för medlemsstaternas användning av

dessa medel via femåriga nationella stödprogram (nedan kallade

stödprogram) för att finansiera särskilda stödåtgärder som främjar

vinsektorn.

Artikel 40

Förenlighet och överensstämmelse

1. Stödprogrammen ska vara förenliga med unionsrätten och

stämma överens med unionens verksamhet, politik och priori­

teringar.

2. Medlemsstaterna ska ansvara för stödprogrammen och se

till att de överensstämmer sinsemellan samt utformas och att de

genomförs på ett objektivt sätt med beaktande av de berörda

producenternas ekonomiska situation och nödvändigheten av

att undvika omotiverad särbehandling av producenter.

3. Stöd ska inte beviljas för

a) andra forskningsprojekt och åtgärder till stöd för forsknings­

projekt än de som avses i artikel 45.2 d och e,

b) åtgärder som ingår i medlemsstaternas program för lands­

bygdsutveckling enligt förordning (EU) nr 1305/2013.

Artikel 41

Inlämning av stödprogram

1. Var och en av de producentmedlemsstater som förtecknas

i bilaga VI ska till kommissionen lämna in ett utkast till ett

femårigt stödprogram, som innehåller minst en av de stödbe­

rättigande åtgärder som anges i artikel 38.

2. Stödåtgärderna i utkasten till stödprogram ska utformas

på den geografiska nivå som medlemsstaten anser vara mest

lämplig. Medlemsstaten ska rådfråga de behöriga myndigheterna

och organisationerna på lämplig territoriell nivå om utkastet till

stödprogram innan det lämnas in till kommissionen.

3. Varje medlemsstat ska lämna in ett enda utkast till stöd­

program, i vilket hänsyn får tas till särskilda regionala förhål­

landen.

4. Stödprogrammen ska börja gälla tre månader efter det att

utkastet till stödprogram har lämnats in till kommissionen.

Kommissionen får emellertid anta genomförandeakter för att

fastställaatt det inlämnade utkastet till stödprogram inte upp­

fyller kraven i detta avsnitt och ska underrätta medlemsstaten

om detta. Medlemsstaten ska i så fall lägga fram ett reviderat

utkast till stödprogram för kommissionen. Det reviderade stöd­

programmet ska börja gälla två månader efter det att utkastet

till det reviderade stödprogrammet lämnades in, såvida det inte

fortfarande föreligger oförenligheter i vilket fall detta stycke ska

gälla.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 och 229.3.

5. Punkt 4 ska även gälla i tillämpliga delar för ändringar

som görs i gällande stödprogram som lämnats in av medlems­

staterna.

Artikel 42

Innehållet i stödprogrammen

Stödprogrammen ska minst innehålla följande delar:

a) En detaljerad beskrivning av de föreslagna åtgärderna och

deras kvantifierade mål.

b) Resultaten av de samråd som hållits.

c) En uppskattning av de förväntade tekniska, ekonomiska, mil­

jömässiga och sociala verkningarna.

d) En tidsplan för åtgärdernas genomförande.

e) En allmän finansieringsöversikt över vilka resurser som kom­

mer att avsättas och för den planerade preliminära fördel­

ningen av resurserna mellan åtgärderna i enlighet med de

budgetbegränsningar som fastställs i bilaga VI.

f) De kriterier och kvantitativa indikatorer som ska användas

för övervakning och utvärdering och de åtgärder som vidta­

gits för att se till att stödprogrammen genomförs på ett

lämpligt och effektivt sätt.

g) Uppgifter om de behöriga myndigheter och organ som an­

svarar för genomförandet av stödprogrammet.

Artikel 43

Stödberättigande åtgärder

Stödprogrammen får omfatta en eller flera av följande åtgärder:

a) Säljfrämjande åtgärder i enlighet med artikel 45.

b) Omstrukturering och omställning av vinodlingar i enlighet

med artikel 46.

c) Grön skörd i enlighet med artikel 47.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/705

Ds 2015:13

Bilaga 2

110

d) Gemensamma fonder i enlighet med artikel 48.

e) Skördeförsäkring i enlighet med artikel 49.

f) Investeringar i enlighet med artikel 50.

g) Innovation inom vinsektorn i enlighet med artikel 51.

h) Destillation av biprodukter i enlighet med artikel 52.

Artikel 44

Allmänna regler om stödprogram

1. De tillgängliga unionsmedlen ska fördelas inom ramen för

de budgetbegränsningar som anges i bilaga VI.

2. Unionsstöd ska endast beviljas för stödberättigande kost­

nader som uppkommit efter det att det berörda utkastet till

stödprogram lämnades in.

3. Medlemsstaterna ska inte bidra till kostnaderna för åtgär­

der som finansieras av unionen enligt stödprogrammen.

U n d e r a v s n i t t 2

S ä r s k i l d a s t ö d å t g ä r d e r

Artikel 45

Säljfrämjande åtgärder

1. Stöd enligt denna artikel ska lämnas för informations­

åtgärder och säljfrämjande åtgärder för unionsvin

a) i medlemsstaterna, i syfte att informera konsumenterna om

ansvarsfull vinkonsumtion och om unionssystemen för skyd­

dad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning,

eller

b) i tredjeländer i syfte att förbättra vinets konkurrenskraft.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 b ska gälla vin med

skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteck­

ning och vin med uppgift om vindruvssort och får endast ut­

göras av följande:

a) PR, säljfrämjande åtgärder eller reklam, som särskilt betonar

fördelarna med den höga standarden hos unionsprodukterna,

särskilt när det gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet eller miljö.

b) Deltagande i stora internationella evenemang, varumässor

eller utställningar.

c) Informationskampanjer, särskilt om unionssystemen för

skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning

och ekologisk produktion.

d) Undersökningar om nya marknader som är nödvändiga för

att utöka avsättningsmöjligheterna.

e) Utvärderingsstudier av resultaten av informationsåtgärderna

och de säljfrämjande åtgärderna.

3. Unionens bidrag till informations- eller säljfrämjande åt­

gärder enligt punkt 1 får högst utgöra 50 % av de stödberätti­

gande kostnaderna.

Artikel 46

Omstrukturering och omställning av vingårdar

1. Syftet med åtgärder för omstrukturering och omställning

av vinodlingar ska vara att öka vinproducenternas konkurrens­

kraft.

2. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar

ska beviljas om medlemsstaterna har lämnat in sina invente­

ringar av produktionskapaciteten enligt artikel 145.3.

3. Stödet för omstrukturering och omställning av vinodling­

ar, vilket också kan bidra till att förbättra hållbara produktions­

system och vinsektorns miljöavtryck, får endast omfatta en eller

flera av följande verksamheter:

a) Omställning till andra sorter, även genom dubbelympning.

b) Omlokalisering av vinodlingar.

c) Återplantering av vinodlingar om detta är nödvändigt efter

obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl på upp­

maning av medlemsstatens behöriga myndighet.

d) Förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingarna, sär­

skilt införandet av avancerade system för hållbar produktion.

Stöd får inte beviljas för normal förnyelse av uttjänta vinodling­

ar, det vill säga återplantering av samma skifte med samma

druvsort för vinplantering enligt samma vinodlingsmetod.

Medlemsstaterna får fastställa ytterligare specifikationer, särskilt

beträffande åldern på de vinodlingar som förnyas.

4. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar,

inbegripet förbättringar av tekniken för att förvalta vinodling­

arna, får endast ges i följande former:

a) Ersättning till producenter för förlorade intäkter till följd av

genomförandet av åtgärden.

b) Bidrag till kostnaderna för omstrukturering och omställning.

SV

L 347/706

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

111

5. Ersättningen till producenter för förlorade intäkter enligt

punkt 4 a får täcka upp till 100 % av den relevanta förlusten

och får beviljas i en av följande former:

a) Tillåtelse att, utan hinder av bestämmelserna i del II avdel­

ning I kapitel III avsnitt IVa underavsnitt II i förordning (EG)

nr 1234/2007 om övergångssystemet för planteringsrätter,

ha både gamla och nya vinstockar samtidigt under en fast­

ställd period på högst tre år, till dess att övergångssystemet

för planteringsrätter har upphört att gälla.

b) Ekonomisk ersättning.

6. Unionens bidrag till de faktiska kostnaderna för omstruk­

tureringen och omställningen av vinodlingar får inte överstiga

50 %. I mindre utvecklade regioner får unionens bidrag till kost­

naderna för omstrukturering och omställning inte överstiga

75 %.

Artikel 47

Grön skörd

1. I denna artikel avses med grön skörd fullständig destruk­

tion eller borttagande av omogna druvklasar i syfte att reducera

avkastningen från det berörda området till noll.

Att säljbara druvor lämnas på vinstockarna vid utgången av den

normala produktionscykeln (obärgad skörd) ska inte betraktas

som grön skörd.

2. Stöd för grön skörd ska bidra till att återupprätta balansen

mellan tillgång och efterfrågan på unionens vinmarknad och

därmed förebygga marknadskriser.

3. Stöd för grön skörd får lämnas som ersättning i form av

ett schablonbelopp per hektar som ska fastställas av den be­

rörda medlemsstaten. Stödet får inte överskrida 50 % av sum­

man av de direkta kostnaderna för destruktion eller borttagande

av druvklasar och de förlorade intäkterna i samband med de­

struktion eller borttagande.

4. De berörda medlemsstaterna ska inrätta ett system som

grundar sig på objektiva kriterier för att se till att åtgärden grön

skörd inte leder till att enskilda vinproducenter får ersättning

som överstiger de tak som fastställs i punkt 3.

Artikel 48

Gemensamma fonder

1. Det ska beviljas stöd för inrättande av gemensamma fon­

der för att bistå producenter som vill försäkra sig mot fluktua­

tioner på marknaden.

2. Stöd för inrättande av gemensamma fonder får lämnas i

form av tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att täcka de

administrativa kostnaderna för fonderna.

Artikel 49

Skördeförsäkring

1. Stöd för skördeförsäkring ska bidra till att trygga pro­

ducenternas intäkter vid förluster förorsakade av naturkatastro­

fer, allvarliga klimathändelser, sjukdomar eller skadedjurs­

angrepp.

I försäkringsavtalen ska det ingå krav på att stödmottagarna

vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

2. Stöd för skördeförsäkring får beviljas i form av ett ekono­

miskt bidrag från unionen, dock högst

a) 80 % av de kostnader för försäkringspremier som producen­

terna betalar för att försäkra sig mot förluster som uppstår

till följd av allvarliga klimathändelser som kan jämställas

med naturkatastrofer,

b) 50 % av de kostnader för försäkringspremier som producen­

ten betalar för att försäkra sig mot

i) förluster enligt led a och andra förluster som uppstår till

följd av allvarliga klimathändelser,

ii) förluster som uppstår till följd av djur, växtsjukdomar

eller skadedjursangrepp.

3. Stöd för skördeförsäkring får beviljas om de berörda för­

säkringsbetalningarna inte kompenserar producenterna för mer

än 100 % av deras intäktsförluster, med beaktande av eventuell

ersättning som producenterna kan ha fått från andra stödord­

ningar i samband med den försäkrade risken.

4. Stödet för skördeförsäkring får inte snedvrida konkurren­

sen på försäkringsmarknaden.

Artikel 50

Investeringar

1. Stöd får beviljas för materiella eller immateriella investe­

ringar i bearbetningsanläggningar och infrastruktur för vinfram­

ställning samt strukturer och verktyg för saluföring. Dessa in­

vesteringar ska syfta till att förbättra företagets totala resultat

och dess anpassning till marknadsbehoven samt till att öka dess

konkurrenskraft och ska avse produktion eller saluföring av

vinprodukter enligt del II i bilaga VII, bland annat i syfte att

förbättra energibesparingarna, den globala energieffektiviteten

och de hållbara processerna.

2. Den högsta stödsatsen för stöd enligt punkt 1

a) ska endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora

företag i den mening som avses i kommissionens rekom­

mendation 2003/361/EG ( 1 ),

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/707

( 1 ) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003

om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag

(EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

Ds 2015:13

Bilaga 2

112

b) får dessutom gälla för alla företag i de yttersta randområdena

enligt artikel 349 i EUF-fördraget och på de mindre Egeiska

öarna enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 229/2013 ( 1 ).

För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i avdelning I i

bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har färre

än 750 anställda eller en omsättning som understiger 200 mil­

joner EUR ska den högsta stödnivån halveras.

Stöd får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som

avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning

och omstrukturering av företag i svårigheter ( 2 ).

3. De stödberättigande kostnaderna ska inte omfatta de icke-

stödberättigande kostnader som avses i artikel 69.3 i förordning

(EU) nr 1303/2013.

4. Följande högsta stödsatser avseende de stödberättigande

kostnaderna ska gälla för unionens bidrag:

a) 50 % i mindre utvecklade regioner.

b) 40 % i andra regioner än mindre utvecklade regioner.

c) 75 % i de yttersta randområdena enligt artikel 349 i EUF-

fördraget, och

d) 65 % på de mindre Egeiska öarna enligt definitionen i

artikel 1.2 i förordning (EU) nr 229/2013.

5.

Artikel 71 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska i tillämp­

liga delar gälla för det stöd som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 51

Innovation inom vinsektorn

Stöd får beviljas för materiella eller immateriella investeringar

för utveckling av nya produkter, processer och tekniska metoder

kopplade till produkter enligt del II i bilaga VII. Stödet ska vara

avsett att öka säljbarheten och konkurrenskraften för unionens

vinprodukter och får omfatta kunskapsöverföring. Högsta stöd­

satser när det gäller unionens bidrag till det stöd som föreskrivs

i den här artikeln skall vara desamma som anges i artikel 50.4.

Artikel 52

Destillation av biprodukter

1. Stöd får beviljas för frivillig eller obligatorisk destillation

av biprodukter vid framställning av vin som har utförts i enlig­

het med villkoren i del II avsnitt D i bilaga VIII.

Stödbeloppet ska fastställas per volymprocent och hektoliter

producerad alkohol. Inget stöd ska betalas för den volym alko­

hol i de biprodukter som ska destilleras vilken överskrider 10 %

i förhållande till alkoholvolymen i det framställda vinet.

2. Stödet ska betalas ut till destillatörer som bearbetar bipro­

dukter från vinframställning som levereras för destillation till

råalkohol med en alkoholhalt på minst 92 volymprocent.

Medlemsstaterna får ställa som villkor för beviljande av stöd att

stödmottagaren har ställt en säkerhet.

3. Det högsta tillämpliga stödbeloppet ska grundas på kost­

naderna för insamling och bearbetning och fastställas av kom­

missionen genom genomförandeakter i enlighet med artikel 54.

4. Stödet ska innefatta ett schablonbelopp för att kompen­

sera kostnaderna för insamling av biprodukterna från vinfram­

ställning. Detta belopp ska överföras från destillatören till pro­

ducenten, om dessa kostnader bärs av producenten.

5. Alkoholen från destillation med stöd enligt punkt 1 ska

uteslutande användas för industriella ändamål eller som ener­

gikälla för att undvika snedvridning av konkurrensen.

U n d e r a v s n i t t 3

F ö r f a r a n d e b e s t ä m m e l s e r

Artikel 53

Delegerade befogenheter

För att säkerställa att medlemsstaternas stödprogram för vin

uppfyller sina mål och att unionens medel används på ett ef­

fektivt och ändamålsenligt sätt ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) regler om ansvaret för utgifterna från den dag då kommis­

sionen mottagit stödprogrammen eller ändringar av dessa till

den dag de börjar gälla,

b) regler om stödprogrammens innehåll och de utgifter, ad­

ministrativa kostnader och personalkostnader och insatser

som kan ingå i medlemsstaternas stödprogram samt vill­

koren för och möjligheten att göra betalningar via mellan­

hand i samband med stöd för skördeförsäkring enligt

artikel 49,

SV

L 347/708

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 av den

13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för

de mindre Egeiska öarna och om upphävande av rådets förordning

(EG) nr 1405/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 41).

( 2 ) EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

Ds 2015:13

Bilaga 2

113

c) regler om kravet att ställa en säkerhet vid förskottsbetalning­

ar,

d) regler om användningen av begreppen i detta avsnitt,

e) regler om fastställandet av ett tak för utgifterna för återplan­

tering av vinodlingar av hälsoskäl eller växtskyddsskäl i en­

lighet med artikel 46.3 första stycket c,

f) regler om undvikande av dubbelfinansiering mellan

i) olika insatser inom en medlemsstats stödprogram för vin,

och

ii) en medlemsstats stödprogram för vin och dess lands­

bygdsprogram eller säljfrämjande program,

g) regler om att producenterna ska dra tillbaka biprodukterna

från vinframställning samt undantag från detta krav för att

undvika ytterligare administrativa bördor, och regler om fri­

villig certifiering av destillerier,

h) regler som ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa vill­

kor för välfungerande stödåtgärder i sina program.

Artikel 54

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa åt­

gärder om

a) inlämnandet av stödprogram, tillhörande ekonomisk plane­

ring och översyn av stödprogram,

b) ansöknings-, urvals- och betalningsförfaranden,

c) överlämnande av rapporter och utvärderingar av medlems­

staternas stödprogram och deras utformning och innehåll,

d) medlemsstaternas fastställande av stödsatser för grön skörd

och destillation av biprodukter,

e) medlemsstaternas ekonomiska förvaltning och bestämmelser

om medlemsstaternas tillämpning av stödåtgärderna,

f) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas

när det betalas ut ett förskott av stödet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 5

S t ö d i n o m b i o d l i n g s s e k t o r n

Artikel 55

Nationella program och finansiering

1. I syfte att förbättra de allmänna villkoren för produktion

och saluföring av biodlingsprodukter får medlemsstaterna ut­

arbeta nationella treårsprogram för biodlingssektorn (nedan kal­

lade biodlingsprogram). Dessa program ska utarbetas i samarbete

med representativa organisationer inom biodlingssektorn.

2. Unionen ska delta i finansieringen av biodlingsprogram­

men med ett belopp som motsvarar 50 % av medlemsstaternas

kostnader för dessa program, som godkänts i enlighet med

artikel 57 första stycket c.

3. För att vara berättigade till den unionsfinansiering som

föreskrivs i punkt 2 ska medlemsstaterna genomföra en studie

över produktions- och saluföringsstrukturer inom biodlingssek­

torn på sina respektive territorier.

4. Följande åtgärder får ingå i biodlingsprogrammen:

a) Tekniskt stöd till biodlare och biodlarorganisationer.

b) Bekämpning av angrepp på bibestånd och sjukdomar som

drabbar bibestånd, särskilt varroasjukan.

c) Rationalisering vid flyttning av bisamhällen.

d) Åtgärder till stöd för laboratorier som utför analyser av

biodlingsprodukter för att hjälpa biodlarna att saluföra och

öka värdet av sina produkter.

e) Stödåtgärder för utökningen av bibestånden i unionen.

f) Samarbete med specialiserade organ för genomförandet av

programmen för tillämpad forskning om biodling och biod­

lingsprodukter.

g) Övervakning av marknaden.

h) Förbättring av produktkvaliteten för ett bättre utnyttjande av

produkternas marknadspotential.

Artikel 56

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnytt­

jande av unionens medel för biodling ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 om

a) undvikande av dubbelfinansiering mellan medlemsstaternas

biodlingsprogram och landsbygdsprogram,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/709

Ds 2015:13

Bilaga 2

114

b) grunden för fördelningen av unionens ekonomiska bidrag till

de deltagande medlemsstaterna på grundval av bland annat

det samlade antalet bibestånd i unionen.

2. För att se till att unionens stödprogram anpassas till den

senaste utvecklingen och att de åtgärder som omfattas är effek­

tiva för att förbättra de allmänna villkoren för produktion och

saluföring av biodlingsprodukter, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 i syfte att

uppdatera förteckningen över sådana åtgärder som avses i

artikel 55.4 och som kan ingå i medlemsstaternas biodlings­

program, genom att lägga till andra åtgärder eller anpassa dessa

åtgärder utan att stryka några av dem. Denna uppdatering av

förteckningen över åtgärder ska inte påverka de nationella pro­

gram som antagits innan den delegerade akten trädde i kraft.

Artikel 57

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt rörande

a) innehållet i de nationella program och studier som medlems­

staterna genomför avseende produktions- och marknads­

struktur i deras biodlingssektorer,

b) förfarandet för omfördelning av outnyttjade medel,

c) godkännandet av de biodlingsprogram som lämnas in av

medlemsstaterna, inklusive fördelningen av unionens ekono­

miska bidrag till varje deltagande medlemsstat, och medlems­

staternas högsta stödnivå.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 6

S t ö d i n o m h u m l e s e k t o r n

Artikel 58

Stöd till producentorganisationer

1. Unionen ska bevilja stöd till producentorganisationer

inom humlesektorn som är erkända enligt artikel 152 för att

finansiera strävanden att uppnå de syften som avses i

artikel 152.1 c i, ii eller iii.

2. Unionens finansiering för stödet till producentorganisatio­

ner enligt punkt 1 ska vara 2 277 000 EUR per år för Tyskland.

Artikel 59

Delegerade befogenheter

För att säkerställa att det stöd som avses i artikel 58 används för

att uppnå de syften som avses i artikel 152 ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 rö­

rande

a) stödansökningar, inklusive regler om tidsfrister och åtföl­

jande dokumentation,

b) regler om stödberättigande humlearealer och beräkning av de

belopp som ska betalas ut till varje enskild producentorga­

nisation.

Artikel 60

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt när det

gäller stödutbetalning.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

KAPITEL III

Ordning för tillstånd för plantering av vinstockar

Artikel 61

Giltighetstid

Den ordning för tillstånd för plantering av vinstockar som fast­

ställs i detta kapitel ska gälla från den 1 januari 2016 till den

31 december 2030 med en översyn efter halva tiden som ska

göras av kommissionen i syfte att utvärdera hur ordningen

fungerar och i lämpliga fall lämna förslag.

A v s n i t t 1

F ö r v a l t n i n g a v o r d n i n g e n f ö r t i l l s t å n d f ö r

p l a n t e r i n g a v v i n s t o c k a r

Artikel 62

Tillstånd

1. Vinstockar bärande vindruvor för vinframställning som

klassificerats i enlighet med artikel 81.2 får endast planteras

eller återplanteras om tillstånd beviljas i enlighet med artiklarna

64, 66 och 68 enligt de villkor som anges i detta kapitel.

2.

Medlemsstaterna ska bevilja det tillstånd som avses i punkt

1 för en specifik areal uttryckt i hektar, sedan en ansökan

inlämnats av producenter som uppfyller objektiva och icke-dis­

kriminerande behörighetskriterier. Ett sådant tillstånd ska bevil­

jas utan att någon avgift åläggs producenterna.

3. De tillstånd som avses i punkt 1 ska vara giltiga i tre år

från och med den dag då de beviljades. Producenter som inte

använder sitt beviljade tillstånd under tillståndets giltighetstid

ska bli föremål för administrativa påföljder, såsom anges i

artikel 89.4 i förordning (EU) nr 1306/2013.

4. Detta kapitel ska inte tillämpas på plantering eller åter­

plantering av arealer avsedda för försöksändamål eller för odling

av moderplantor för ympmaterial, på arealer vars vin eller vin­

produkter enbart är avsedda för konsumtion i vinproducentens

hushåll eller på arealer som ska nyplanteras till följd av expro­

priation som i det allmänna intresset genomförs enligt nationell

rätt.

SV

L 347/710

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

115

Artikel 63

Säkerhetsmekanism för nyplantering

1. Medlemsstaterna ska varje år lämna tillstånd för nyplante­

ring motsvarande 1 % av den sammanlagda areal som faktiskt är

planterad med vinstockar på deras territorium, enligt mätning

utförd den 31 juli föregående år.

2. Medlemsstaterna får

a) tillämpa en procentsats på nationell nivå som är lägre än den

procentsats som anges i punkt 1,

b) begränsa utfärdandet av tillstånd på regional nivå för speci­

fika arealer som kan komma i fråga för produktion av vin

med skyddad ursprungsbeteckning, för arealer som kan

komma i fråga för produktion av vin med skyddad geogra­

fisk beteckning, eller för arealer utan geografisk beteckning.

3. Alla begränsningar som avses i punkt 2 ska bidra till en

systematisk ökning av vinstocksplanteringen, ska fastställas till

en nivå över 0 % och ska motiveras på en eller flera av följande

särskilda grunder:

a) Behovet av att undvika en väldokumenterad risk för över­

skott på vinprodukter i förhållande till marknadsutsikterna

för dessa produkter, som inte går utöver vad som krävs för

att tillgodose detta behov.

b) Behovet av att undvika en väldokumenterad risk för en be­

tydande devalvering av en särskild skyddad ursprungsbeteck­

ning eller en skyddad geografisk beteckning.

4. Medlemsstaterna ska offentliggöra alla beslut som antas i

enlighet med punkt 2, vilka ska vara vederbörligen motiverade.

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen

dessa beslut och motiven till dessa.

Artikel 64

Beviljande av tillstånd för nyplantering

1. Om den sammanlagda areal som de stödberättigade an­

sökningarna under ett visst år gäller inte överstiger den areal

som medlemsstaten har ställt till förfogande ska alla sådana

ansökningar godkännas.

Medlemsstaterna får vid tillämpningen av denna artikel tillämpa

ett eller flera av följande objektiva och icke-diskriminerande

kriterier för stödberättigande:

a) Sökanden ska ha en jordbruksareal som inte är mindre än

den areal som begäran om tillstånd gäller.

b) Sökanden ska ha nödvändiga yrkeskunskaper.

c) Ansökan får inte utgöra en betydande risk för renommés­

nyltning på specifika skyddade ursprungsbeteckningar, vilket

ska antas vara fallet om inte de offentliga myndigheterna

visar att en sådan risk föreligger.

d) I vederbörligen motiverade fall, ett eller flera av de kriterier

som avses i punkt 2 förutsatt att dessa tillämpas på ett

objektivt och icke-diskriminerande sätt.

2. Om den totala areal som de stödberättigade ansökning­

arna enligt punkt 1 gäller under ett visst år överstiger den areal

som medlemsstaten har ställt till förfogande ska tillstånd beviljas

enligt en proportionell fördelning av hektar till alla sökande på

grundval av den areal som de ansökt om tillstånd för. Detta

tillstånd får också beviljas delvis eller helt enligt ett eller flera av

följande objektiva och icke-diskriminerande prioritetskriterier:

a) Producenter som etablerar planteringar av vinstockar för

första gången och som har en ledande ställning i företaget

(nya aktörer).

b) Areal där vingårdarna bidrar till bevarandet av miljön.

c) Areal som ska nyplanteras inom ramen för projekt för sam­

manläggning av jordbruksfastigheter.

d) Arealer med naturliga eller andra särskilda begränsningar.

e) Hållbarheten hos utvecklingsprojekt eller omplanteringspro­

jekt på grundval av en ekonomisk utvärdering.

f) Arealer som ska nyplanteras och som bidrar till att öka

konkurrenskraften på jordbruksföretagsnivå och regional ni­

vå.

g) Projekt med potential att förbättra kvaliteten på produkter

med geografiska beteckningar.

h) Arealer som ska nyplanteras inom ramen för ökningen av

storleken på små och medelstora företag.

3. Medlemsstaterna ska offentliggöra de kriterier i punkterna

1 och 2 som de tillämpar och ska utan dröjsmål underrätta

kommissionen om dessa.

Artikel 65

Branschorganisationernas roll

Vid tillämpningen av artikel 63.2 får en medlemsstat beakta

rekommendationer som lagts fram av de erkända branschorga­

nisationer inom vinsektorn som avses i artiklarna 152, 156 och

157, de berörda producentgrupper som avses i artikel 95 eller

andra typer av branschorganisationer som erkänns på grundval

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/711

Ds 2015:13

Bilaga 2

116

av den medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att de

rekommendationerna föregås av en överenskommelse mellan de

representativa berörda parterna i det geografiska referensområ­

det.

Rekommendationerna ska göras för högst tre år.

Artikel 66

Återplantering

1. Medlemsstaterna ska automatiskt bevilja tillstånd till pro­

ducenter som har röjt en areal planterad med vinstockar från

och med den 1 januari 2016 och lämnat in en ansökan. Ett

sådant tillstånd ska beviljas för en areal som i ren odling mot­

svarar den röjda arealen. Arealer som omfattas av sådana till­

stånd ska inte räknas med avseende på artikel 63.

2. Medlemsstaterna får bevilja sådant tillstånd som avses i

punkt 1 till producenter som åtar sig att röja en areal planterad

med vinstockar om röjningen av den aktuella arealen genomförs

senast i slutet av det fjärde året efter det datum då de nya

vinstockarna planterades.

3. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska användas på det

företag där röjningen genomfördes. Medlemsstaterna får för

arealer som kan komma i fråga för produktion av vin med

skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteck­

ning, på grundval av en rekommendation från en branschorga­

nisation i enlighet med artikel 65, begränsa återplanteringen till

vinstockar som uppfyller samma specifikationer för en skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning som

den röjda arealen.

4. Denna artikel ska inte gälla vid röjning av planteringar

som saknar tillstånd.

Artikel 67

De minimis-bestämmelse

1. Den ordning för tillstånd för plantering av vinstockar som

fastställs i detta kapitel ska inte gälla i medlemsstater där det

övergångssystem för planteringsrätter som fastställs i del II av­

delning I kapitel III avsnitt IVa underavsnitt II i förordning (EG)

nr 1234/2007 inte gällde den 31 december 2007.

2. Medlemsstater på vilka den ordning som avses i punkt 1

tillämpades den 31 december 2007 och i vilka den areal som

för närvarande är planterad med vinstockar inte överstiger

10 000 hektar, får besluta att inte tillämpa den ordning för

tillstånd för plantering av vinstockar som fastställs i detta kapi­

tel.

Artikel 68

Övergångsbestämmelser

1. Planteringsrätter som beviljats producenter i enlighet med

artikel 85h, 85i eller 85k i förordning (EG) nr 1234/2007 före

den 31 december 2015, som inte har använts av dessa pro­

ducenter och som fortfarande är giltiga vid den tidpunkten, får

omvandlas till tillstånd enligt detta kapitel från och med den

1 januari 2016.

Denna omvandling ska genomföras efter en ansökan från dessa

producenter, inlämnad före den 31 december 2015. Medlems­

staterna får besluta att tillåta att producenterna lämnar in en

sådan ansökan om omvandling av planteringsrätter till tillstånd

till och med den 31 december 2020.

2. Tillstånd som beviljas enligt punkt 1 ska ha samma gil­

tighetstid som de planteringsrätter som avses i punkt 1. Om

dessa tillstånd inte används ska de löpa ut senast den 31 decem­

ber 2018, eller om en medlemsstat har fattat det beslut som

avses i punkt 1 andra stycket, senast den 31 december 2023.

3. De arealer som omfattas av tillstånd som beviljats enligt

punkt 1 ska inte räknas med avseende på i artikel 63.

Artikel 69

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på

a) villkoren för tillämpning av det undantag som avses i

artikel 62.4,

b) reglerna om de kriterier som avses i artikel 64.1 och 64.2,

c) tillägg av kriterier till dem som förtecknas i artikel 64.1 och

64.2,

d) den samtidiga förekomsten av vinodlingar som producenten

har åtagit sig att röja med nyplanterade vinstockar i enlighet

med artikel 66.2,

e) grunderna för medlemsstaternas beslut enligt artikel 66.3.

Artikel 70

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som krävs rörande

a) förfarandena för beviljande av tillstånd,

b) det register som medlemsstaterna ska föra och de anmäl­

ningar som ska skickas till kommissionen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/712

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

117

A v s n i t t 2

K o n t r o l l a v o r d n i n g e n f ö r t i l l s t å n d f ö r

p l a n t e r i n g a v v i n s t o c k a r

Artikel 71

Planteringar som saknar tillstånd

1. Producenterna ska på egen bekostnad röja arealer som

utan tillstånd planterats med vinstockar.

2. Om producenterna inte röjer inom fyra månader från och

med dagen de underrättades om oriktigheten, ska medlemssta­

terna se till att dessa planteringar som saknar tillstånd röjs inom

två år efter det att fyramånadersperioden löpt ut. De relevanta

kostnaderna ska påföras de producenter som berörs.

3. Senast den 1 mars varje år ska medlemsstaterna underrätta

kommissionen om den totala storleken av den areal som fast­

ställts vara planterad med vinstockar utan tillstånd efter den

1 januari 2016 samt om den areal som röjts i enlighet med

punkterna 1 och 2.

4. En producent som inte har fullgjort de skyldigheter som

föreskrivs i punkt 1 i denna artikel ska vara föremål för sank­

tioner fastställda i enlighet med artikel 64 i förordning (EU)

nr 1306/2013.

5. Arealer som utan tillstånd planterats med vinstockar ska

inte berättiga till några nationella stödåtgärder eller unionsstöd­

åtgärder.

Artikel 72

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

nödvändiga bestämmelser om de närmare kommunikationskra­

ven som medlemsstaterna ska uppfylla, inbegripet eventuella

minskningar av de budgetbegränsningar som anges i bilaga VI

om kraven inte uppfylls.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

AVDELNING II

REGLER FÖR SALUFÖRING OCH PRODUCENTORGANISATIO­

NER

KAPITEL I

Regler för saluföring

A v s n i t t 1

H a n d e l s n o r m e r

U n d e r a v s n i t t 1

I n l e d a n d e b e s t ä m m e l s e r

Artikel 73

Tillämpningsområde

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser

beträffande jordbruksprodukter och utan att det påverkar de

bestämmelser som inom den veterinära sektorn, den fytosani­

tära sektorn och inom livsmedelssektorn antagits för att säkra

att produkterna är förenliga med hygien- och hälsonormerna

samt för att skydda människors, växters och djurs hälsa fastställs

i detta avsnitt regler avseende handelsnormer. Dessa regler är

uppdelade i obligatoriska regler och frivilliga förbehållna be­

grepp för jordbruksprodukter.

U n d e r a v s n i t t 2

S e k t o r - e l l e r p r o d u k t s p e c i f i k a h a n d e l s n o r m e r

Artikel 74

Allmän princip

De produkter för vilka det har fastställts sektor- eller produkt­

specifika handelsnormer i enlighet med detta avsnitt får endast

saluföras i unionen om de överensstämmer med dessa normer.

Artikel 75

Fastställande och innehåll

1. Handelsnormer får gälla för en eller fler av följande sek­

torer och produkter:

a) Olivolja och bordsoliver.

b) Frukt och grönsaker.

c) Bearbetad frukt- och grönsaksprodukter.

d) Bananer.

e) Levande växter.

f) Ägg.

g) Fjäderfäkött.

h) Bredbara fetter avsedda att användas som livsmedel.

i) Humle.

2. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och

för att förbättra de ekonomiska villkoren för produktion och

saluföring av och kvaliteten på de jordbruksprodukter som om­

fattas av punkterna 1 och 4 i den här artikeln ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 med avseende på sektor- eller produktspecifika han­

delsnormer i alla handelsled samt att anta undantag från till­

lämpningen av sådana normer, i syfte att göra anpassningar till

ständigt skiftande marknadsvillkor, till utvecklingen av kon­

sumenternas efterfrågan, för att ta hänsyn till utvecklingen när

det gäller relevanta internationella normer och för att undvika

att det uppstår hinder för produktinnovationen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/713

Ds 2015:13

Bilaga 2

118

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 i Euro­

paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 ( 1 ), får

de handelsnormer som avses i punkt 1 omfatta ett eller flera av

följande som ska fastställas sektors- eller produktvis och baseras

på varje sektors särskilda särdrag, behovet av att reglera utsläp­

pandet på marknaden och de villkor som fastställs i punkt 5 i

den här artikeln:

a) Tekniska definitioner, beteckningar och varubeskrivningar

för andra sektorer än de som anges i artikel 78.

b) Klassificeringskriterier, t.ex. klass, vikt, storlek, ålder och

kategori.

c) Art, växtsort, djurras eller handelstyp.

d) Presentation, märkning kopplad till obligatoriska handels­

normer, förpackning, regler som ska gälla för förpacknings­

centraler, märkning, skördeår och användning av särskilda

begrepp, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmel­

serna i artiklarna 92–123.

e) Kriterier som utseende, konsistens, konformation och pro­

duktegenskaper samt vattenhalten i procent.

f) Särskilda ämnen som används i produktionen, eller ingredi­

enser eller beståndsdelar, inklusive deras mängd, renhet och

identifiering.

g) Typ av jordbruks- och produktionsmetod, inbegripet oeno­

logiska metoder och avancerade system för hållbar produk­

tion.

h) Blandning (coupage) av must och vin, inbegripet definitio­

ner av detta, blandning och restriktioner för detta.

i) Uppsamlings-, leverans-, konserverings- och hanteringsfre­

kvens, förvaringsmetod och förvaringstemperatur, lagring

och transport.

j) Produktionsplats och/eller ursprung, med undantag av fjä­

derfäkött och bredbara fetter.

k) Begränsningar när det gäller användningen av vissa ämnen

och metoder.

l) Särskilda användningsområden.

m) Villkor för avsättning, lagring, omsättning och användning

av produkter som inte överensstämmer med de handelsnor­

mer som antagits enligt punkt 1 eller med de definitioner,

beteckningar och varubeskrivningar som avses i artikel 78,

samt för avsättning av biprodukter.

4. Utöver punkt 1 kan handelsnormer tillämpas för vinsek­

torn. Punkt 3 f, g, h, k och m ska tillämpas på den sektorn.

5. De sektor- eller produktspecifika handelsnormer som an­

tas i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska fastställas utan att

det påverkar tillämpningen av artiklarna 84–88 och bilaga IX

och hänsyn ska därvid tas till

a) de berörda produkternas särdrag,

b) behovet av att underlätta utsläppandet av produkterna på

marknaden,

c) producenternas intresse av att informera om vad som känne­

tecknar produkten och produktionen och konsumenternas

intresse av att få riktig och tydlig produktinformation,

även om produktionsplatsen, vilken ska fastställas i varje

enskilt fall på lämplig geografisk nivå, efter en utvärdering

av särskilt kostnaderna och de administrativa bördorna för

aktörerna samt fördelarna för producenter och slutkon­

sumenter,

d) de metoder som är tillgängliga för att fastställa produkternas

fysikaliska, kemiska och organoleptiska egenskaper,

e) de rekommendationer till normer som fastställts av interna­

tionella organ,

f) behovet av att bevara produkters naturliga och känneteck­

nande egenskaper och undvika att orsaka en genomgripande

ändring av den berörda produktens sammansättning.

6. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och

behovet av att förbättra kvaliteten och de ekonomiska villkoren

för produktion och saluföring av jordbruksprodukter ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att ändra förteckningen över sektorer i punkt

1. Sådana delegerade akter ska vara strikt begränsade till styrkta

behov som kan hänföras till utvecklingen av konsumenternas

behov, tekniska framsteg eller behovet av produktinnovation,

och ska vara föremål för en rapport från kommissionen till

Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av särskilt

konsumenternas behov, aktörernas kostnader och administrativa

bördor, inklusive effekterna på den inre marknaden och på den

internationella handeln, samt fördelarna för producenter och

slutkonsumenter.

SV

L 347/714

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av

den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinfor­

mation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets

och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006

samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rå­

dets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Eu­

ropaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens

direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förord­

ning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

Ds 2015:13

Bilaga 2

119

Artikel 76

Ytterligare krav för saluföring av produkter inom sektorn

för frukt och grönsaker

1. Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormer som

avses i artikel 75 får produkter inom sektorn för frukt och

grönsaker som är avsedda att säljas färska till konsumenter

vidare endast saluföras om de är av sund, god och marknads­

mässig kvalitet och är försedda med uppgift om ursprungsland.

2. De handelsnormer som avses i punkt 1 samt de handels­

normer som är tillämpliga på frukt- och grönsakssektorn och

som fastställs i enlighet med detta underavsnitt ska gälla alla

handelsled, inbegripet export och import, och får omfatta kva­

litet, kategorisering, vikt, storlek, paketering, förpackning, lag­

ring, transport, presentation och marknadsföring.

3. Innehavaren av produkter inom sektorerna för frukt och

grönsaker för vilka handelsnormer antagits får inte ställa ut eller

utbjuda dessa produkter till försäljning eller leverera eller på

annat sätt saluföra dessa produkter inom unionen annat än i

överensstämmelse med dessa normer och ska vara ansvarig för

sådan överensstämmelse.

4. För att säkerställa att kraven som anges i punkt 1 i denna

artikel tillämpas på ett riktigt sätt och för att ta hänsyn till vissa

särskilda situationer, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på särskilda

undantag från denna artikel som krävs för dess korrekta till­

lämpning.

Artikel 77

Certifiering av humle

1. Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormerna ska

dessutom inom ramen för denna artikel ett certifieringsför­

farande tillämpas på humleprodukter som skördats eller fram­

ställts inom unionen.

2. Certifikat får endast utfärdas för produkter med de egen­

skaper som anges som minimikvalitetskrav i ett bestämt han­

delsled. För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humle­

extrakt och humleblandningar får certifikat endast utfärdas om

alfasyrahalten i dessa produkter inte är lägre än i det humle ur

vilket de utvinns.

3. De ska åtminstone innehålla uppgifter om

a) humlets produktionsplats,

b) skördeår, och

c) sort eller sorter.

4. Humleprodukter får endast saluföras eller exporteras om

de omfattas av ett certifikat som har utfärdats i enlighet med

denna artikel.

För importerade humleprodukter ska det intyg som avses i

artikel 190.2 betraktas som likvärdigt med ett certifikat.

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter enligt artikel 227 för att fastställa åtgärder som avviker från

punkt 4 i denna artikel

a) i syfte att uppfylla handelskraven i vissa tredjeländer, eller

b) för produkter avsedda för särskild användning.

De åtgärder som avses i första stycket

i) får inte vara till skada för den normala saluföringen av de

produkter för vilka certifikatet har utfärdats, och

ii) måste åtföljas av garantier som syftar till att undvika för­

växling med sådana produkter.

Artikel 78

Definitioner, beteckningar och varubeskrivningar för vissa

sektorer och produkter

1. Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormerna ska

de definitioner, beteckningar och varubeskrivningar som anges i

bilaga VII dessutom gälla för följande sektorer eller produkter:

a) Nöt- och kalvkött.

b) Vin.

c) Mjölk och mjölkprodukter avsedda att användas som livs­

medel.

d) Fjäderfäkött.

e) Ägg.

f) Bredbara fetter avsedda att användas som livsmedel.

g) Olivolja och bordsoliver.

2. De definitioner, beteckningar eller varubeskrivningar som

anges i bilaga VII får i unionen endast användas för saluföring

av produkter som uppfyller motsvarande krav i bilagan i fråga.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter enligt artikel 227 med avseende på ändringar, avsteg eller

undantag från de definitioner och varubeteckningar som anges i

bilaga VII. Dessa delegerade akter ska vara strikt begränsade till

styrkta behov som kan hänföras till utvecklingen av konsumen­

ternas behov, tekniska framsteg eller behovet av produktinno­

vation.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/715

Ds 2015:13

Bilaga 2

120

4. För att säkerställa att aktörerna och medlemsstaterna klart

och korrekt förstår definitionerna och varubeskrivningarna en­

ligt bilaga VII ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 om reglerna för deras specifice­

ring och tillämpning.

5. För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och

utvecklingen på marknaden för mjölkprodukter ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa i fråga om vilka mjölkprodukter det ska anges

vilken djurart mjölken kommer ifrån, om den inte kommer från

kor, samt för att fastställa nödvändiga regler.

Artikel 79

Tolerans

1. För att ta hänsyn till varje produkts eller sektors särdrag,

olika handelsled, tekniska villkor, eventuella stora praktiska svå­

righeter samt till analysmetodernas exakthet och repeterbarhet

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på toleranser för en eller flera

specifika normer, varvid ett helt parti av en produkt ska anses

inte överensstämma med normen om toleransen överskrids.

2. Vid antagandet av de akter som avses i punkt 1 ska kom­

missionen beakta behovet av att inte ändra produktens särdrag

och att undvika att dess kvalitet försämras.

Artikel 80

Oenologiska metoder och analysmetoder

1. Vid framställning och lagring i unionen av de produkter

som förtecknas i del II i bilaga VII får endast de oenologiska

metoder som är tillåtna enligt bilaga VIII och som föreskrivs i

artiklarna 75.3 g, 83.2 och 83.3 användas.

Första stycket ska inte gälla

a) druvsaft och koncentrerad druvsaft och

b) druvmust och koncentrerad druvmust avsedd för framställ­

ning av druvsaft.

De tillåtna oenologiska metoderna får endast användas för att

säkerställa att framställning, lagring och förädling av produkten

sker på ett korrekt sätt.

De produkter som förtecknas i del II i bilaga VII ska produceras

i unionen i enlighet med de regler som anges i bilaga VIII.

2. De produkter som förtecknas i del II i bilaga VII får inte

saluföras i unionen om

a) de har behandlats med oenologiska metoder som inte är till­

låtna i unionen,

b) de har behandlats med nationella oenologiska metoder som

inte är tillåtna eller

c) de inte överensstämmer med reglerna i bilaga VIII.

Vinprodukter som inte får saluföras enligt första stycket ska

förstöras. Genom undantag från denna regel får medlemssta­

terna tillåta att vissa sådana produkter, vilkas egenskaper med­

lemsstaterna ska fastställa, används av brännerier eller ättiks­

fabriker eller för industriella ändamål, under förutsättning att

tillståndet inte blir ett incitament till tillverkning av vinproduk­

ter med hjälp av otillåtna oenologiska metoder.

3. Kommissionen ska, när den lämnar tillstånd till oenolo­

giska metoder för vin enligt artikel 75.3 g,

a) beakta de oenologiska metoder och analysmetoder som har

rekommenderats och offentliggjorts av OIV och resultaten av

experimentell användning av ännu inte tillåtna oenologiska

metoder för försöksändamål,

b) beakta behovet av att skydda människors hälsa,

c) beakta eventuella risker för att konsumenterna vilseleds på

grund av väletablerade uppfattningar om produkten och de

därtill hörande förväntningarna, med tanke på vilka infor­

mationsmöjligheter som finns och kan utnyttjas för att und­

vika sådana risker,

d) ge möjlighet att bevara vinets naturliga och kännetecknande

egenskaper och undvika en genomgripande ändring av den

berörda produktens sammansättning,

e) säkerställa en acceptabel miniminivå av miljöskydd,

f) följa de allmänna reglerna för oenologiska metoder och re­

striktioner i bilaga VIII.

4. För att sörja för korrekt behandling av vinprodukter som

inte får saluföras ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på regler för

de nationella förfaranden som avses i punkt 2 andra stycket i

den här artikeln och undantag från dessa, för återtagande eller

förstörelse av vinprodukter som inte uppfyller villkoren.

5. Kommissionen ska vid behov anta genomförandeakter för

att fastställa de metoder som avses i artikel 75.5 d för de

produkter som förtecknas i del II i bilaga VII. Dessa metoder

ska baseras på en relevant metod som rekommenderats och

offentliggjorts av OIV, utom om en sådan metod skulle vara

ineffektiv eller olämplig med tanke på det mål som unionen

önskar uppnå. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/716

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

121

I avvaktan på att sådana genomförandeakter antas ska de me­

toder och regler som är tillåtna i den berörda medlemsstaten

tillämpas.

Artikel 81

Druvsorter

1. De produkter som förtecknas i del II i bilaga VII och som

produceras i unionen ska framställas av druvsorter som får klas­

sificeras i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

2. Med förbehåll för punkt 3 ska medlemsstaterna klassifi­

cera vilka druvsorter som för framställning av vin får planteras,

återplanteras eller ympas på deras territorier.

Endast druvsorter som uppfyller följande villkor får klassificeras

av medlemsstaterna:

a) Druvsorter som tillhör arten Vitis vinifera eller kommer från

en korsning mellan den arten och andra arter av släktet Vitis.

b) Druvsorter som inte tillhör någon av följande sorter: Noah,

Othello, Isabelle, Jacquez, Clinton och Herbemont.

Om en druvsort stryks ur klassificeringen enligt första stycket

ska den röjas inom 15 år efter det att den har strukits.

3. De medlemsstater vilkas vinproduktion inte överstiger

50 000 hektoliter vin per år, beräknat på grundval av den

genomsnittliga produktionen under de senaste fem vinåren,

ska undantas från kravet på klassificering i punkt 2 första styc­

ket.

I de medlemsstaterna får dock endast druvsorter som överens­

stämmer med punkt 2 andra stycket planteras, återplanteras

eller ympas för framställning av vin.

4. Med avvikelse från punkt 2 första och tredje styckena och

punkt 3 andra stycket ska medlemsstaterna tillåta plantering,

återplantering eller ympning av följande druvsorter för forsk­

ning och vetenskapliga försök:

a) Druvsorter som inte klassificerats, när det gäller andra med­

lemsstater än de som avses i punkt 3.

b) Druvsorter som inte överensstämmer med punkt 2 andra

stycket, när det gäller andra medlemsstater än de som avses

i punkt 3.

5. Arealer som planterats med druvsorter för vinframställ­

ning i strid med punkterna 2, 3 och 4 ska röjas.

Det föreligger dock ingen skyldighet att röja sådana arealer om

det som produceras enbart är avsett för konsumtion i vinpro­

ducentens hushåll.

Artikel 82

Särskild användning av vin som inte omfattas av de

kategorier som förtecknas i bilaga VII del II

Med undantag av vin på flaska för vilket det kan visas att

tappningen ägde rum före den 1 september 1971, får vin

som framställts av de druvsorter som anges i den klassificering

som upprättats enligt artikel 81.2 första stycket, men som inte

svarar mot kategorierna i del II i bilaga VII, endast användas för

konsumtion i vinodlarens hushåll för framställning av vinättika

eller för destillation.

Artikel 83

Nationella regler för vissa produkter och sektorer

1. Trots artikel 75.2 får medlemsstaterna anta eller behålla

nationella regler om differentierade kvalitetsnivåer för bredbara

fetter. Reglerna ska medge en bedömning av de olika kvalitets­

nivåerna på grundval av kriterier som är baserade på i synnerhet

de använda råvarorna, produkternas organoleptiska egenskaper

och deras fysikaliska och mikrobiologiska stabilitet.

Medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som föreskrivs i

första stycket ska säkerställa att det för andra medlemsstaters

produkter, som uppfyller de fastställda nationella kriterierna, på

icke-diskriminerande villkor får användas uttryck som anger att

dessa kriterier är uppfyllda.

2. Medlemsstaterna får begränsa eller förbjuda användningen

av vissa oenologiska metoder och föreskriva strängare regler för

viner som är tillåtna enligt unionsrätten och som framställs

inom deras territorium i syfte att bättre bevara de egenskaper

som är kännetecknande för vin med en skyddad ursprungs­

beteckning eller en skyddad geografisk beteckning och för

mousserande vin och likörvin.

3. Medlemsstaterna får för försöksändamål tillåta använd­

ningen av otillåtna oenologiska metoder.

4. För att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning av

denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter enligt artikel 227 för att ange villkoren för till­

lämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel samt vill­

koren för innehav, omsättning och användning av produkter

som erhållits från de försöksmetoder som avses i punkt 3 i

denna artikel.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/717

Ds 2015:13

Bilaga 2

122

5. Medlemsstaterna får endast anta eller behålla ytterligare

nationella bestämmelser om produkter som omfattas av unio­

nens handelsnormer, om sådana bestämmelser är förenliga med

unionsrätten, särskilt principen om fri rörlighet för varor, och

med förbehåll för Europaparlamentets och rådets direktiv

98/34/EG ( 1 ).

U n d e r a v s n i t t 3

f r i v i l l i g a f ö r b e h å l l n a b e g r e p p

Artikel 84

Allmänna bestämmelser

Ett system för frivilliga förbehållna begrepp utifrån sektor eller

produkt ska inrättas för att göra det lättare för producenter av

jordbruksprodukter med värdehöjande egenskaper eller kvalite­

ter att informera om dessa egenskaper eller kvaliteter på den

inre marknaden, och särskilt för att stödja och komplettera de

specifika handelsnormerna.

Detta underavsnitt ska inte tillämpas på sådana vinprodukter

som avses i artikel 92.1.

Artikel 85

Befintliga frivilliga förbehållna begrepp

1. De frivilliga förbehållna begrepp som omfattas av detta

system den 20 december 2013 finns förtecknade i bilaga IX

till denna förordning, och användningsvillkoren för dem ska

upprättas i enlighet med artikel 86 a.

2. De frivilliga förbehållna begrepp som avses i punkt 1 i

den här artikeln ska fortsätta att gälla, med förbehåll för even­

tuella ändringar, om de inte har upphävts enligt artikel 86.

Artikel 86

Reservation, ändring och upphävande av frivilliga

förbehållna begrepp

För att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar, den veten­

skapliga och tekniska utvecklingen, situationen på marknaden

och utvecklingen av handelsnormer samt internationella stan­

darder ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att

a) reservera ytterligare frivilliga förbehållna begrepp och fast­

ställa användningsvillkoren för dessa,

b) ändra användningsvillkoren för frivilliga förbehållna begrepp

eller

c) upphäva frivilliga förbehållna begrepp.

Artikel 87

Ytterligare frivilliga förbehållna begrepp

1. Ett begrepp ska kunna reserveras som ett ytterligare frivil­

ligt förbehållet begrepp om det uppfyller samtliga följande krav:

a) Begreppet ska avse en produktegenskap eller en jordbruks-

eller bearbetningsmässig kvalitet och ha en koppling till en

sektor eller produkt.

b) Användningen av begreppet möjliggör tydligare kommuni­

kation om produktens mervärde utifrån dess särskilda egen­

skaper eller jordbruks- eller bearbetningsmässiga kvalitet.

c) Den produktegenskap eller produktkvalitet som avses i led a

kan identifieras av konsumenterna i flera medlemsstater när

produkten släpps ut på marknaden.

d) Villkoren för och användningen av begreppet överensstäm­

mer med Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/13/EG ( 2 ) eller förordning (EU) nr 1169/2011.

När kommissionen inför ytterligare ett frivilligt förbehållet be­

grepp, ska den beakta alla relevanta internationella standarder

och befintliga förbehållna begrepp för de produkter eller sekto­

rer som berörs.

2. För att ta hänsyn till särdragen inom vissa sektorer och

konsumenternas förväntningar ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

ytterligare uppgifter om de krav för införande av ytterligare

frivilliga förbehållna begrepp som avses i punkt 1 i den här

artikeln.

Artikel 88

Begränsningar för användning av frivilliga förbehållna

begrepp

1. Ett frivilligt förbehållet begrepp får endast användas för att

beskriva produkter som uppfyller tillämpliga användningsvill­

kor.

2. Medlemsstaterna ska anta lämpliga åtgärder för att se till

att produktmärkningen inte orsakar oklarhet när det gäller de

frivilliga förbehållna begreppen.

3. För att se till att produkter som beskrivs med frivilliga

förbehållna begrepp uppfyller de tillämpliga användningsvill­

koren ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att fastställa ytterligare regler för

användningen av frivilliga förbehållna begrepp.

SV

L 347/718

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni

1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder

och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhäl­

lets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars

2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märk­

ning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel

(EGT L 109, 6.5.2000, s. 29).

Ds 2015:13

Bilaga 2

123

U n d e r a v s n i t t 4

H a n d e l s n o r m e r f ö r i m p o r t o c h e x p o r t

Artikel 89

Allmänna bestämmelser

För att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen och

vissa tredjeländer och till vissa jordbruksprodukters särskilda

egenskaper ska kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter enligt artikel 227 med avseende på

a) villkoren för när importerade produkter ska anses hålla en

likvärdig nivå av överensstämmelse med unionens handels­

normer och villkor när det får göras undantag från artikel 74,

och

b) reglerna för tillämpningen av handelsnormer på produkter

som exporteras från unionen.

Artikel 90

Särskilda bestämmelser för import av vin

1. Om inte annat föreskrivs i internationella avtal som in­

gåtts i enlighet med EUF-fördraget, ska bestämmelserna om

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och om

märkning av vin i avsnitt 2 i detta kapitel och de definitioner,

beteckningar och varubeskrivningar som avses i artikel 78 i

denna förordning gälla för produkter enligt KN-nummer

2009 61, 2009 69 och 2204 som importeras till unionen.

2. Om inte annat föreskrivs i internationella avtal som in­

gåtts i enlighet med EUF-fördraget, ska de produkter som avses i

punkt 1 i denna artikel framställas med de oenologiska metoder

som godkänts av unionen enligt denna förordning eller, om det

gäller tiden före tillståndet enligt artikel 80.3, enligt de oenolo­

giska metoder som rekommenderas och offentliggörs av Inter­

nationella vinorganisationen.

3. Vid import av de produkter som avses i punkt 1 ska det

uppvisas

a) ett certifikat som styrker att bestämmelserna i punkterna 1

och 2 har följts och som har utfärdats av ett behörigt organ i

produktens ursprungsland som finns upptaget på en förteck­

ning som ska offentliggöras av kommissionen,

b) en analysrapport som upprättats av ett organ eller en myn­

dighet som har utsetts av produktens ursprungsland, om

produkten är avsedd för direkt konsumtion.

U n d e r a v s n i t t 5

G e m e n s a m m a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 91

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) upprätta förteckningarna över mjölk och mjölkprodukter

enligt del III punkt 5 andra stycket i bilaga VII och över

bredbara fetter enligt bilaga VII del VII avsnitt I sjätte stycket

a, på grundval av vägledande förteckningar som medlems­

staterna ska skicka till kommissionen över de produkter som

medlemsstaterna inom sina respektive territorier anser mot­

svara de aktuella bestämmelserna,

b) fastställa regler för genomförandet av de sektor- eller pro­

duktspecifika handelsnormerna,

c) fastställa regler för bestämning av huruvida en produkt har

genomgått en behandling som står i strid med tillåtna oe­

nologiska metoder,

d) fastställa regler för analysmetoder för att bestämma produk­

ternas särskilda egenskaper,

e) fastställa regler för bestämning av toleransnivån,

f) fastställa regler för genomförandet av de åtgärder som avses i

artikel 89,

g) fastställa regler för identifiering eller registrering av pro­

ducenten och/eller den industrianläggning där produkten

har beretts eller bearbetats, certifieringsförfaranden och han­

delsdokument, medföljande handlingar och register som ska

föras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

U r s p r u n g s b e t e c k n i n g a r , g e o g r a f i s k a b e ­

t e c k n i n g a r o c h t r a d i t i o n e l l a u t t r y c k i n o m

v i n s e k t o r n

U n d e r a v s n i t t 1

I n l e d a n d e b e s t ä m m e l s e r

Artikel 92

Tillämpningsområde

1.

Regler gällande ursprungsbeteckningar, geografiska beteck­

ningar och traditionella uttryck enligt detta avsnitt ska gälla för

de produkter som avses i punkterna 1, 3–6, 8, 9, 11, 15 och 16

i del II i bilaga VIII.

2. De regler som avses i punkt 1 syftar till att

a) skydda konsumenternas och producenternas legitima intres­

sen,

b) säkerställa att den inre marknaden för de berörda produk­

terna fungerar väl, och

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/719

Ds 2015:13

Bilaga 2

124

c) främja framställningen av kvalitetsprodukter i enlighet med

detta avsnitt, samtidigt som utrymme ges för nationella kva­

litetspolitiska åtgärder.

U n d e r a v s n i t t 2

U r s p r u n g s b e t e c k n i n g a r o c h g e o g r a f i s k a

b e t e c k n i n g a r

Artikel 93

Definitioner

1. I detta avsnitt gäller följande definitioner:

a) ursprungsbeteckning: namn på en region, en ort eller i väl­

motiverade undantagsfall ett land, som används för att be­

skriva en produkt som avses i artikel 92.1 och som uppfyller

följande krav:

i) Dess kvalitet och egenskaper beror helt eller väsentligen

på en viss geografisk omgivning med de naturliga och

mänskliga faktorer som förknippas med den.

ii) De druvor som vinet framställts av kommer uteslutande

från det geografiska området.

iii) Produktionen sker inom det geografiska området.

iv) Produkten framställs av druvsorter tillhörande arten Vitis

vinifera.

b) geografisk beteckning: beteckning för en region, en ort eller i

välmotiverade undantagsfall ett land, som används för att

beskriva en produkt som avses i artikel 92.1 och som upp­

fyller följande krav:

i) Den besitter en specifik kvalitet, ett specifikt anseende

eller någon annan specifik egenskap som kan hänföras

till det geografiska ursprunget.

ii) Minst 85 % av de druvor som används för framställ­

ningen kommer uteslutande från det geografiska områ­

det.

iii) Produktionen sker inom det geografiska området.

iv) Den framställs av druvsorter tillhörande arten Vitis vini­

fera eller en korsning mellan denna art och andra arter av

släktet Vitis.

2. Vissa traditionellt använda namn ska utgöra ursprungs­

beteckningar om de

a) betecknar ett vin,

b) hänvisar till ett geografiskt namn,

c) uppfyller kraven i punkt 1 a i–iv och

d) har genomgått det förfarande för beviljande av skydd för

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som

fastställs i detta underavsnitt.

3. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, även

sådana som rör geografiska områden i tredjeländer, kan skyddas

i unionen med stöd av reglerna i detta underavsnitt.

4. Produktion enligt punkt 1 a iii ska omfatta alla berörda

produktionsmoment, från skörd av druvorna till slutförandet av

vintillverkningsprocessen, med undantag för eventuella proces­

ser efter framställningen.

5. Vid tillämpning av punkt 1 b ii ska de maximalt 15 % av

druvorna som inte behöver komma från det avgränsade områ­

det komma från den medlemsstat eller det tredjeland där det

avgränsade området är beläget.

Artikel 94

Ansökan om skydd

1. Ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar eller

geografiska beteckningar ska innehålla teknisk dokumentation

med följande:

a) Det namn som ska skyddas.

b) Sökandens namn och adress.

c) Den produktspecifikation som avses i punkt 2.

d) Ett dokument som sammanfattar den produktspecifikation

som avses i punkt 2.

2. Produktspecifikationen ska göra det möjligt för berörda

parter att kontrollera de relevanta produktionsvillkoren för ur­

sprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

Produktspecifikationen ska innehålla uppgifter om åtminstone

följande:

a) Det namn som ska skyddas.

b) En beskrivning av vinet eller vinerna enligt följande:

i) När det gäller en ursprungsbeteckning, de viktigaste ana­

lytiska och organoleptiska egenskaperna.

ii) När det gäller en geografisk beteckning, de viktigaste

analytiska egenskaperna samt en bedömning av eller upp­

gifter om de organoleptiska egenskaperna.

c) I förekommande fall de särskilda oenologiska metoder som

använts för att framställa vinet eller vinerna samt de rele­

vanta restriktionerna för denna framställning.

SV

L 347/720

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

125

d) En avgränsning av det geografiska området i fråga.

e) Maximal avkastning per hektar.

f) Uppgifter om den eller de druvsorter som vinet eller vinerna

framställts av.

g) Uppgifter som styrker det samband som avses i artikel 93.1

a i eller, i förekommande fall, artikel 93.1 b i.

h) De gällande krav som fastställts i unionslagstiftningen eller

nationella lagstiftningen eller, om medlemsstaterna så före­

skriver, av en organisation som handlägger skyddade ur­

sprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar, med be­

aktande av att dessa krav måste vara objektiva och icke dis­

kriminerande och förenliga med unionsrätten.

i) Namn på och kontaktuppgifter för de myndigheter eller

organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i

produktspecifikationen samt deras särskilda uppgifter.

3. I de fall ansökan om skydd avser ett geografiskt område i

ett tredjeland ska den utöver de uppgifter som anges i punk­

terna 1 och 2 innehålla uppgifter som styrker att namnet i fråga

är skyddat i ursprungslandet.

Artikel 95

Sökande

1. Alla berörda producentgrupper, eller i välmotiverade un­

dantagsfall en enskild producent, får ansöka om skydd av en

ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning. Andra be­

rörda parter får delta i ansökan.

2. Producenter får endast ansöka om skydd för vin som de

själva producerar.

3. När ett namn anger ett geografiskt område som skär över

nationella gränser, eller när ett traditionellt namn är förknippat

med ett geografiskt område som skär över nationella gränser,

får en gemensam ansökan lämnas in.

Artikel 96

Förberedande nationellt förfarande

1. Ansökningar om skydd av en ursprungsbeteckning eller

en geografisk beteckning för vin med ursprung i unionen ska

vara föremål för ett förberedande nationellt förfarande.

2. Ansökan om skydd ska lämnas in i den medlemsstat på

vars territorium ursprungsbeteckningen eller den geografiska

beteckningen har sitt ursprung.

3. Den medlemsstat som tar emot ansökan om skydd ska

granska ansökan för att avgöra om den uppfyller villkoren i

detta underavsnitt.

Den medlemsstaten ska genomföra ett nationellt förfarande, där

det säkerställs att den får tillräcklig offentlighet och där det

föreskrivs en tidsfrist på minst två månader från dagen för

offentliggörandet inom vilken alla fysiska eller juridiska personer

som har ett legitimt intresse och är bosatta eller etablerade i

medlemsstaten i fråga kan resa invändningar mot det föreslagna

skyddet, genom att till den medlemsstaten lämna in en motive­

rad förklaring.

4. Om den medlemsstat som utvärderar ansökan anser att

ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen inte

uppfyller de krav som fastställs i detta underavsnitt eller är

oförenlig med unionsrätten ska den avslå ansökan.

5. Om den medlemsstat som utvärderar ansökan anser att

kraven uppfylls ska medlemsstaten genomföra ett nationellt för­

farande, där det säkerställs att produktspecifikationen får till­

räcklig offentlighet, och som ett minimikrav offentliggörs på

internet, och vidarebefordra ansökan till kommissionen.

Artikel 97

Kommissionens granskning

1. Kommissionen ska offentliggöra dagen för inlämning av

ansökan om skydd av ursprungsbeteckningen eller den geogra­

fiska beteckningen.

2. Kommissionen ska kontrollera huruvida de ansökningar

om skydd som avses i artikel 94 uppfyller villkoren i detta

underavsnitt.

3. Om kommissionen anser att villkoren i detta underavsnitt

är uppfyllda ska den anta genomförandeakter beträffande offent­

liggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det samman­

fattande dokument som avses i artikel 94.1 d och av hänvis­

ningen till det offentliggörande av produktspecifikationen som

gjorts under det förberedande nationella förfarandet. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas utan tillämpning av det förfarande

som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

4. Om kommissionen anser att villkoren i detta underavsnitt

inte är uppfyllda ska den anta genomförandeakter för att avslå

ansökan.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 98

Förfarande för invändningar

Inom två månader räknat från dagen för offentliggörandet av

det sammanfattande dokumentet enligt artikel 94.1 d, får alla

medlemsstater eller tredjeländer, eller alla fysiska eller juridiska

personer som har ett legitimt intresse och är bosatta eller eta­

blerade i en annan medlemsstat än den som begärt skyddet eller

i ett tredjeland, göra invändningar mot det föreslagna skyddet

genom att till kommissionen lämna in en vederbörligen moti­

verad förklaring på grundval av de villkor för rätten till skydd

som anges i detta underavsnitt.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/721

Ds 2015:13

Bilaga 2

126

För fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etable­

rade i tredjeländer ska förklaringen lämnas in, antingen direkt

eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet, inom den

period på två månader som fastställs i första stycket.

Artikel 99

Beslut om skydd

På grundval av den information som kommissionen förfogar

över efter avslutandet av det invändningsförfarande som avses

i artikel 98 ska kommissionen antagenomförandeakter för att

antingen bevilja skydd för en ursprungsbeteckning eller geogra­

fisk beteckning som uppfyller villkoren i detta underavsnitt och

som är förenlig med unionsrätten, eller att avslå ansökan om

villkoren inte är uppfyllda.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 100

Homonyma beteckningar

1. En beteckning för vilken en ansökan har inlämnats och

som är helt eller delvis homonym med en beteckning som

redan registrerats enligt denna förordning ska registreras med

beaktande av lokala och traditionella seder och bruk samt risken

för förväxlingar.

En homonym beteckning som vilseleder konsumenten att tro

att en produkt kommer från ett annat område får inte registre­

ras, även om beteckningen bokstavligen är korrekt i fråga om

det område eller den region eller plats där sådana produkter har

sitt verkliga ursprung.

En registrerad homonym beteckning får endast användas om

det finns en klar skillnad i praxis mellan den senast registrerade

homonymen och det namn som hade registrerats tidigare, med

beaktande av behovet av att producenterna ska behandlas lika

och behovet av att undvika att konsumenterna vilseleds.

2. Punkt 1 ska tillämpas i tillämpliga delar om en beteckning

för vilken en ansökan har lämnats in helt eller delvis är homo­

nym med en geografisk beteckning som är skyddad i medlems­

staternas nationella rätt.

3. Om namnet på en druvsort innehåller eller består av en

skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk be­

teckning, får det inte användas för märkning av jordbrukspro­

dukter.

För att ta hänsyn till befintlig märkningspraxis ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa undantag från denna regel.

4. Skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteck­

ningar för produkter som omfattas av artikel 93 i den här

förordningen ska inte påverka tillämpningen av skyddade

geografiska beteckningar som gäller för spritdrycker enligt defi­

nitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 110/2008 ( 1 ).

Artikel 101

Ytterligare grunder för att avslå en ansökan om skydd

1. Namn som har blivit generiska får inte skyddas som ur­

sprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar.

I detta avsnitt avses med ett namn som har blivit generiskt ett

namn på ett vin som visserligen har samband med den ort eller

den region där produkten från början producerades eller salu­

fördes, men som har blivit det allmänna namnet på ett vin i

unionen.

När det ska avgöras om ett namn har blivit generiskt, ska

hänsyn tas till alla relevanta faktorer och särskilt till

a) de nuvarande förhållandena i unionen, särskilt i de områden

där produkten konsumeras,

b) tillämplig unionsrätt eller nationell rätt.

2. Ett namn får inte skyddas som ursprungsbeteckning eller

geografisk beteckning om detta med hänsyn till ett varumärkes

anseende och renommé skulle kunna vilseleda konsumenten om

vinets rätta identitet.

Artikel 102

Förhållande till varumärken

1.

Registreringen av ett varumärke som innehåller eller består

av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk

beteckning som inte är förenlig med produktspecifikationen i

fråga eller vars användning omfattas av artikel 103.2, och som

avser en produkt ur någon av de kategorier som förtecknas i del

II i bilaga VII ska

a) avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in

efter den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning lämnades in till kommissionen

och ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteck­

ningen därefter skyddas, eller

b) förklaras ogiltig.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 101.2 får

ett varumärke enligt punkt 1 i denna artikel fortsätta att använ­

das eller förnyas även om en ursprungsbeteckning eller geogra­

fisk beteckning har skyddats, om det har lämnats in en ansökan

för varumärket i fråga eller om det har registrerats eller, i en­

lighet med berörd rätt, i god tro förvärvats genom användning

SV

L 347/722

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den

15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märk­

ning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker

(EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).

Ds 2015:13

Bilaga 2

127

inom unionen, antingen före dagen för skydd av ursprungs­

beteckningen eller den geografiska beteckningen i ursprungslan­

det eller före den 1 januari 1996, såvida det inte finns skäl att

ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG ( 1 ) eller rådets

förordning (EG) nr 207/2009 ( 2 ).

I sådana fall ska användningen av ursprungsbeteckningen eller

den geografiska beteckningen vara tillåten parallellt med de

berörda varumärkena.

Artikel 103

Skydd

1. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar får användas av alla aktörer som saluför

vin som har producerats i enlighet med motsvarande produkt­

specifikation.

2. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar samt viner som använder det skyddade nam­

net i enlighet med produktspecifikationen ska skyddas mot föl­

jande:

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av det skyddade

namnet

i) för produkter som är jämförbara, men som inte uppfyller

kraven i produktspecifikationen för det skyddade namnet,

eller

ii) i den mån detta bruk innebär att en ursprungsbetecknings

eller en geografisk betecknings anseende utnyttjas.

b) Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när

produktens eller tjänstens verkliga ursprung anges eller om

det skyddade namnet har översatts, transkriberats eller trans­

littererats eller åtföljs av uttryck som

"stil", "typ", "metod",

"sådan som tillverkas i", "imitation", "smak", "liknande" eller

dylikt.

c) Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung,

härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos pro­

dukten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial

eller handlingar, liksom förpackning av vinprodukten i en

behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om

vinproduktens verkliga ursprung.

d) Varje annan form av agerande som kan vilseleda konsumen­

ten om produktens verkliga ursprung.

3. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geogra­

fiska beteckningar ska inte bli generiska i unionen i den mening

som avses i artikel 101.1.

Artikel 104

Register

Kommissionen ska upprätta och föra ett elektroniskt register

över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska

beteckningar för vin som ska vara tillgängligt för allmänheten.

Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för pro­

dukter från ett tredjeland som är skyddade inom unionen i

enlighet med ett internationellt avtal som unionen har ingått

får föras upp i registret. Utom i de fall då det i ett sådant avtal

uttryckligen anges att det är fråga om skyddade ursprungs­

beteckningar enligt denna förordning ska sådana namn föras

in i registret som skyddade geografiska beteckningar.

Artikel 105

Ändringar av produktspecifikationer

En sökande som uppfyller villkoren i artikel 95 får ansöka om

godkännande av en ändring av produktspecifikationen för en

skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, till

exempel för att ta hänsyn till den vetenskapliga eller tekniska

utvecklingen eller för att göra en ny avgränsning av det geo­

grafiska området i enlighet med artikel 94.2 andra stycket d. I

ansökan ska det anges vilka ändringar som begärs och vilken

motiveringen är.

Artikel 106

Avregistrering

Kommissionen får, på eget initiativ eller på motiverad begäran

av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk

person som har ett legitimt intresse, anta genomförandeakter,

för att dra in skyddet av en ursprungsbeteckning eller en geo­

grafisk beteckning om villkoren i motsvarande produktspecifi­

kation inte längre är uppfyllda.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 107

Befintliga skyddade vinnamn

1. De vinnamn som avses i artiklarna 51 och 54 i rådets

förordning (EG) nr 1493/1999 ( 3 ) och artikel 28 i kommissio­

nens förordning (EG) nr 753/2002 ( 4 ) ska automatiskt vara

skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra

in dem i det register som avses i artikel 104 i den här för­

ordningen.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/723

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 okto­

ber 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar

(EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om

gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

( 3 ) Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den

gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179,

14.7.1999, s. 1).

( 4 ) Kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002

om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG)

nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation

och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, 4.5.2002, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

128

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter som antas

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2

eller 229.3 i den här förordningen vidta motsvarande formella

åtgärder för att ta bort vinnamn som omfattas av artikel 118s.3

i förordning (EG) nr 1234/2007 från det register som avses i

artikel 104 i den här förordningen.

3. Artikel 106 ska inte tillämpas på sådana befintliga skyd­

dade vinnamn som avses i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen får på eget initiativ, till och med den 31 decem­

ber 2014, anta genomförandeakter för att dra in det skydd för

befintliga skyddade vinnamn som avses i punkt 1 i denna ar­

tikel om de inte uppfyller villkoren i artikel 93.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

4. För Kroatiens vidkommande ska de vinnamn som offent­

liggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ( 1 ) vara skyddade

enligt denna förordning, på villkor att invändningsförfarandet

ger ett i detta hänseende positivt resultat. Kommissionen ska

föra in dem i det register som anges i artikel 104.

Artikel 108

Avgifter

Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka sina omkost­

nader, inbegripet sådana som uppstår vid granskning av ansök­

ningar om skydd, invändningar, ansökningar om ändringar och

framställningar om avregistrering enligt detta underavsnitt.

Artikel 109

Delegerade befogenheter

1. För att ta hänsyn till särdragen i produktionen i det av­

gränsade geografiska området ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) ytterligare kriterier för avgränsningen av det geografiska om­

rådet, och

b) restriktioner och undantag rörande produktionen i det av­

gränsade geografiska området.

2. För att säkerställa produktkvalitet och spårbarhet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227, för att fastställa på vilka villkor produktspecifika­

tionerna får innehålla ytterligare krav.

3. För att säkerställa skyddet av producenters och aktörers

legitima rättigheter eller intressen ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende

a) vilka typer av sökande som får ansöka om skydd av en

ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning,

b) de villkor som gäller för ansökan om skydd av en ursprungs­

beteckning eller en geografisk beteckning, kommissionens

granskning av ansökningarna, förfarandet för invändningar

och förfarandet för ändringar, avregistreringar och omvand­

ling av skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska be­

teckningar,

c) villkor för gränsöverskridande ansökningar,

d) villkor för ansökningar som rör ett geografiskt område i ett

tredjeland,

e) det datum från och med vilket skyddet eller en ändring av

ett skydd ska gälla,

f) villkor för ändring av produktspecifikationerna.

4. För att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

med avseende på restriktioner för ett skyddat namn.

5. För att säkerställa att ekonomiska aktörer och behöriga

myndigheter inte otillbörligen påverkas av tillämpningen av

detta underavsnitt när det gäller vinnamn som har beviljats

skydd före den 1 augusti 2009 eller för vilka en ansökan om

skydd har lämnats in före det datumet ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att

fastställa övergångsregler om

a) vinnamn som medlemsstaterna har erkänt som ursprungs­

beteckningar eller geografiska beteckningar före den 1 augusti

2009 och vinnamn för vilka en ansökan om skydd har

lämnats in före det datumet,

b) viner som släppts ut på marknaden eller märkts före ett visst

datum och

c) ändringar av produktspecifikationer.

Artikel 110

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som krävs rörande:

a) Den information som produktspecifikationen ska innehålla

om sambandet mellan det geografiska området och slutpro­

dukten.

b) Offentliggörande av beslut om skydd eller avslag.

c) Upprättande och underhåll av det register som avses i

artikel 104.

SV

L 347/724

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) EUT C 116, 14.4.2011, s. 12.

Ds 2015:13

Bilaga 2

129

d) Omvandling av en skyddad ursprungsbeteckning till en skyd­

dad geografisk beteckning.

e) Inlämnande av gränsöverskridande ansökningar.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga rörande förfarandet för

bedömning av ansökningar om skydd eller om godkännande av

en ändring av en ursprungsbeteckning eller en geografisk be­

teckning, och rörande förfarandet för bedömning av begäranden

om invändningar, avregistrering eller omvandling samt rörande

förfarandet för inlämnande av information om befintliga skyd­

dade vinnamn, särskilt med avseende på

a) förlagor till dokument och överföringsformatet,

b) tidsfrister,

c) närmare uppgifter om fakta, bevis och underlag som ska

lämnas in som stöd för en ansökan eller en begäran.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 111

Andra genomförandebefogenheter

Om en invändning anses ogiltig ska kommissionen anta en

genomförandeakt för att den ska avslås. Den genomförandeak­

ten ska antas utan tillämpning av det förfarande som avses i

artikel 229.2 eller 229.3.

U n d e r a v s n i t t 3

T r a d i t i o n e l l a u t t r y c k

Artikel 112

Definition

„Traditsiooniline nimetus” – liikmesriikides tavapäraselt

artikli 92 lõikes 1 osutatud toodete kohta kasutatav nimetus,

millega osutatakse:

a) et toote päritolunimetus või geograafiline tähis on kaitstud

liidu või riigisisese õiguse alusel või

b) kaitstud päritolunimetuse või kaitstud geograafilise tähisega

toodete valmistamis- või laagerdamismeetodile, kvaliteedile,

värvusele, kohatüübile või mingile konkreetsele ajaloosünd­

musele.

Artikel 113

Skydd

1. Ett skyddat traditionellt uttryck får endast användas för

produkter som har framställts i överensstämmelse med den

definition som föreskrivs i artikel 112.

Traditionella uttryck ska skyddas mot olovlig användning.

2. Traditionella uttryck ska endast skyddas på det språk och

för de kategorier av vinprodukter som förekommer i ansökan

mot

a) varje obehörigt bruk av det skyddade uttrycket, även när det

åtföljs av uttryck som

"stil", "typ", "metod", "sådan som

produceras i

", "imitation", "smak", "liknande" eller dylikt,

b) varje annan osann eller vilseledande uppgift om art, beskaf­

fenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas

inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar

som hör samman med denna,

c) varje annan praxis som kan tänkas vilseleda konsumenten,

särskilt sådant som ger intrycket att vinet uppfyller kraven

för det skyddade traditionella uttrycket.

3. Traditionella uttryck får inte bli generiska i unionen.

Artikel 114

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa en tillräckligskyddsnivå ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 227 med avseende på vilket språk det traditionella ut­

tryck som ska skyddas ska vara på och hur det ska stavas.

2. För att säkerställa skyddet av producenters eller aktörers

legitima rättigheter och intressen ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fast­

ställa:

a) vilken typ av sökande som får ansöka om skydd av ett

traditionellt uttryck,

b) på vilka villkor en ansökan om erkännande av ett traditio­

nellt uttryck ska anses vara giltig,

c) på vilka grunder det ska vara möjligt att invända mot ett

föreslaget erkännande av ett traditionellt uttryck,

d) skyddets omfattning, förhållandet till varumärken, skyddade

traditionella uttryck, skyddade ursprungsbeteckningar eller

skyddade geografiska beteckningar, homonyma beteckningar

och vissa namn på druvsorter för vinframställning,

e) på vilka grunder ett traditionellt uttryck kan avregistreras,

f) inom vilka tidsfrister en ansökan eller en begäran om in­

vändningar eller avregistrering ska lämnas in.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/725

Ds 2015:13

Bilaga 2

130

g) Vilka förfaranden som bör följas för en ansökan om skydd

av ett traditionellt uttryck, även vad gäller kommissionens

granskning av ansökningarna, förfarandet för invändningar

och förfaranden för avregistreringar och ändringar.

3. För att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen

och vissa tredjeländer ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa villkor för

när traditionella uttryck får användas för produkter från ett

tredjeland och för att föreskriva om undantag från artikel 112

och artikel 113.2.

Artikel 115

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

1. Kommissionen får antagenomförandeakter för att fastställa

de åtgärder som är nödvändiga rörande förfarandet för bedöm­

ning av ansökningar om skydd eller godkännande av en ändring

av ett traditionellt uttryck, rörande förfarandet för bedömning

av begäranden om invändningar eller avregistrering, särskilt med

avseende på

a) förlagor till dokument och överföringsformatet,

b) tidsfrister,

c) närmare uppgifter om fakta, bevis och underlag som ska

lämnas in som stöd för ansökan eller begäran,

d) närmare föreskrifter för offentliggörande av traditionella ut­

tryck.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att god­

känna eller avslå en ansökan om skydd för ett traditionellt

uttryck eller en begäran om ändring av ett skyddat uttryck eller

om avregistrering av skyddet för ett traditionellt uttryck.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter om skydd av

traditionella uttryck för vilka ansökan om skydd har godkänts, i

synnerhet genom att klassificera dem enligt artikel 112 och

offentliggöra en definition och/eller användningsvillkoren.

4.

De genomförandeakter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i

denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 229.2.

Artikel 116

Andra genomförandebefogenheter

Om en invändning anses ogiltig ska kommissionen anta en

genomförandeakt om att den ska avslås. Den genomförandeak­

ten ska antas utan tillämpning av det förfarande som avses i

artikel 229.2 eller 229.3

A v s n i t t 3

M ä r k n i n g o c h p r e s e n t a t i o n i n o m v i n s e k ­

t o r n

Artikel 117

Definitioner

I detta avsnitt avses med

a) märkning: varje ord, detalj, varumärke, märkesnamn, illust­

ration eller symbol på förpackning, dokument, meddelande,

etikett, ring eller hylsa som medföljer eller avser en viss

produkt.

b) presentation: varje information som framförs till konsumen­

terna genom den berörda produktens förpackning, inklusive

form på och typ av flaskor.

Artikel 118

Tillämpning av övergripande regler

Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska rådets

direktiv 89/396/EEG ( 1 ), direktiv 2000/13/EG, Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2007/45/EG ( 2 ) direktiv 2008/95/EG

och förordning (EU) nr 1169/2011 gälla för märkning och pre­

sentation.

Märkning av de produkter som avses i punkterna 1–11 samt i

punkterna 13, 15 och 16 i del II i bilaga VII får inte komplet­

teras med andra uppgifter än de som fastställs i denna förord­

ning, såvida inte dessa uppgifter uppfyller kraven i

direktiv 2000/13/EG eller förordning (EU) nr 1169/2011.

Artikel 119

Obligatoriska uppgifter

1. Märkning och presentation av de produkter som avses i

punkterna 1–11 samt punkterna 13, 15 och 16 i del II i bilaga

VII och som saluförs i unionen eller är avsedda för export, ska

innehålla följande obligatoriska uppgifter:

a) Kategorin av vinprodukt enligt del II i bilaga VII.

b) För vin med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk

beteckning:

i) uttrycken skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geogra­

fisk beteckning, och

ii) namnet på den skyddade ursprungsbeteckningen eller

skyddade geografiska beteckningen.

SV

L 347/726

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

(

1

) Rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikations­

märkning av livsmedelspartier (EGT L 186, 30.6.1989, s. 21).

(

2

) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 sep­

tember 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade

varors nominella mängder, om upphävande av rådets

direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets

direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

Ds 2015:13

Bilaga 2

131

c) Verklig alkoholhalt i volymprocent.

d) Härkomst.

e) Uppgift om tappningsföretaget eller, när det rör sig om

mousserande vin, mousserande vin med tillsats av koldioxid,

mousserande kvalitetsvin eller mousserande kvalitetsvin av

aromatisk typ, namnet på producenten eller leverantören.

f) Importören, när det rör sig om importerade viner.

g) Uppgift om sockerhalten när det rör sig om mousserande

vin, mousserande vin med tillsats av koldioxid, mousserande

kvalitetsvin eller mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ.

2. Med avvikelse från punkt 1 a får hänvisningen till kate­

gorin av vinprodukt uteslutas för vin vars etikett anger namnet

på en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk

beteckning.

3. Med avvikelse från punkt 1 b får hänvisningen till uttryc­

ken skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

utelämnas i följande fall:

a) Om ett traditionellt uttryck enligt artikel 112 a anges på

etiketten i enlighet med den produktspecifikation som avses

i artikel 94.2.

b) I välmotiverade undantagsfall, som ska fastställas av kom­

missionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 227

för att säkerställa efterlevnad av gällande märkningspraxis.

Artikel 120

Frivilliga uppgifter

1. Märkning och presentation av de produkter som avses i

punkterna 1–11 samt i punkterna 13, 15 och 16 i del II i bilaga

VII får innehålla följande frivilliga uppgifter:

a) Årgång.

b) Namnet på en eller flera druvsorter.

c) När det gäller andra viner än de som avses i artikel 119.1 g,

uppgifter om sockerhalten.

d) För vin med en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyd­

dad geografisk beteckning, traditionella uttryck enligt

artikel 112 b.

e) Unionens symbol för den skyddade ursprungsbeteckningen

eller skyddade geografiska beteckningen.

f) Uttryck som avser vissa produktionsmetoder.

g) För vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geo­

grafisk beteckning, namnet på en geografisk enhet som är

mindre eller större än det underliggande området för ur­

sprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 100.3 gäller

följande för användningen av de uppgifter som anges i punkt 1

a och b i den här artikeln för viner som saknar en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning:

a) Medlemsstaterna ska införa lagar eller andra författningar för

att säkerställa certifierings-, godkännande- och kontrollför­

faranden så att den berörda informationens korrekthet ga­

ranteras.

b) Medlemsstaterna får, på grundval av icke diskriminerande

och objektiva kriterier och med vederbörlig hänsyn till rättvis

konkurrens, för vin som framställts av druvsorter på deras

territorium, upprätta förteckningar över uteslutna druvsorter,

särskilt om

i) det finns risk för att konsumenterna vilseleds i fråga om

vinets rätta ursprung, på grund av att en viss druvsort

utgör en integrerad del av en befintlig skyddad ursprungs­

beteckning eller en skyddad geografisk beteckning,

ii) kontroller inte skulle vara kostnadseffektiva, på grund av

att en viss druvsort utgör en mycket liten del av med­

lemsstatens vinodling.

c) När det gäller blandningar av viner från olika medlemsstater

får druvsorten inte anges i märkningen om inte de berörda

medlemsstaterna har kommit överens om detta och säker­

ställer de relevanta certifierings-, godkännande- och kontroll­

förfarandena.

Artikel 121

Språkanvändning

1. De obligatoriska och frivilliga uppgifter som avses i artik­

larna 119 och 120 ska när de uttrycks i ord avfattas på ett eller

flera av unionens officiella språk.

2. Utan hinder av punkt 1 ska dock namnet på en skyddad

ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning el­

ler ett traditionellt uttryck enligt artikel 112 b på etiketten

avfattas på det eller de språk på vilka skyddet är tillämpligt.

Vid skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska

beteckningar eller särskilda nationella beteckningar på ett annat

alfabet än det latinska kan namnet även anges på ett eller flera

officiella unionsspråk.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/727

Ds 2015:13

Bilaga 2

132

Artikel 122

Delegerade befogenheter

1. För att beakta de särdrag som kännetecknar vinsektorn,

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på regler och restriktioner

när det gäller följande:

a) Presentation och användning av andra uppgifter i märk­

ningen än de som föreskrivs i detta avsnitt.

b) Obligatoriska uppgifter rörande följande:

i) Uttryck som ska användas för att formulera de obligato­

riska uppgifterna och användningsvillkoren för dessa.

ii) Uttryck som avser ett företag och användningsvillkoren

för dessa.

iii) Bestämmelser om att producentmedlemsstaterna kan

fastställa ytterligare regler för obligatoriska uppgifter.

iv) Bestämmelser om att det kan fastställas ytterligare un­

dantag utöver dem som avses i artikel 119.2 när det

gäller utelämnande av hänvisningen till vinproduktens

kategori.

v) Bestämmelser om användningen av språk.

c) Frivilliga uppgifter rörande följande:

i) Uttryck som ska användas för att formulera de frivilliga

uppgifterna och användningsvillkoren för dessa.

ii) Bestämmelser om att producentmedlemsstaterna kan fast­

ställa ytterligare regler för frivilliga uppgifter.

d) Uppgifter rörande presentationen:

i) Villkoren för användning av vissa flaskformer, och en

förteckning över vissa specifika flaskformer.

ii) Villkoren för användning av flaskor och förslutningar av

typen

"mousserande vin".

iii) Bestämmelser om att producentmedlemsstaterna kan

fastställa ytterligare regler för presentation.

iv) Bestämmelser om användningen av språk.

2.

För att säkerställa skyddet för aktörernas legitima intressen

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på regler om tillfällig märkning

och presentation av viner med ursprungsbeteckning eller geo­

grafisk beteckning, om ursprungsbeteckningen eller den geogra­

fiska beteckningen i fråga uppfyller de tillämpliga kraven.

3. För att säkerställa att ekonomiska aktörer inte påverkas

negativt ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 med avseende på övergångsbestämmel­

ser vad gäller vin som släppts ut på marknaden och märkts i

enlighet med de relevanta regler som gällde före den 1 augusti

2009.

4. För att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen

och vissa tredjeländer ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på undantag

från bestämmelserna i detta avsnitt i fråga om produkter som

ska exporteras när lagstiftningen i det berörda tredjelandet så

kräver.

Artikel 123

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga rörande de förfaranden och tek­

niska kriterier som är tillämpliga på detta avsnitt, inklusive de

åtgärder som krävs för de certifierings-, godkännande- och kon­

trollförfaranden som gäller för viner utan skyddad ursprungs­

beteckning eller skyddad geografisk beteckning. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 229.2.

KAPITEL II

Särskilda bestämmelser för enskilda sektorer

A v s n i t t 1

S o c k e r

Artikel 124

Giltighetstid

Detta avsnitt ska, med undantag för artiklarna 125 och 126,

gälla till och med slutet av regleringsåret 2016/2017.

U n d e r a v s n i t t 1

S ä r s k i l d a å t g ä r d e r

Artikel 125

Avtal inom sockersektorn

1. Villkoren för köp av sockerbetor och sockerrör, inbegripet

leveransavtal som ingås före sådd, ska anges i skriftliga bran­

schavtal mellan å ena sidan sockerbets- och sockerrörsodlarna i

unionen eller, på deras vägnar, de organisationer som de är

medlemmar i, och å andra sidan sockerföretagen i unionen eller,

på deras vägnar, de organisationer som de är medlemmar i.

2. Sockerföretagen ska anmäla branschavtalen enligt del II

avsnitt A punkt 6 i bilaga II till de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat där de producerar socker.

SV

L 347/728

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

133

3. Från och med den 1 oktober 2017 ska branschavtalen

uppfylla köpevillkoren i bilaga X.

4. För att beakta sockersektorns särdrag och sektorns utveck­

ling under perioden efter produktionskvoternas upphörande ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att

a) uppdatera de villkor som avses i del II avsnitt A i bilaga II,

b) uppdatera de köpevillkor för sockerbetor som avses i bilaga

X,

c) föreskriva om fler regler om fastställandet av bruttovikt, tara

och sockerhalt för sockerbetor som levereras till ett företag

och om betmassa.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel, bland annat vad avser förfaranden, anmälningar

och administrativt stöd vid branschavtal som omfattar mer än

en medlemsstat. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2

Artikel 126

Prisrapportering på sockermarknaden

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa ett

system för rapportering av priser på sockermarknaden, inklusive

ett system för offentliggörande av prisnivåer för denna marknad.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Det system som avses i första stycket ska basera sig på infor­

mation från företag som producerar vitsocker eller från andra

aktörer inom sockerhandeln. Informationen ska behandlas kon­

fidentiellt.

Kommissionen ska se till att enskilda ekonomiska aktörers spe­

cifika priser eller namn inte offentliggörs.

U n d e r a v s n i t t 2

K r a v p å s o c k e r s e k t o r n u n d e r d e n p e r i o d s o m

a v s e s i a r t i k e l 1 2 4

Artikel 127

Leveransavtal

1. Utöver de krav som fastställs i artikel 125.1, ska bran­

schavtalen uppfylla köpevillkoren i bilaga XI.

2. I leveransavtal ska det göras skillnad beroende på om de

sockerkvantiteter som ska tillverkas av sockerbetor avser

a) kvotsocker, eller

b) utomkvotssocker.

3. Varje sockerföretag ska informera den medlemsstat i vil­

ken företaget producerar socker

a) om de kvantiteter av sockerbetor enligt punkt 2 a för vilka

leveransavtal har ingåtts före sådd och om den sockerhalt

som dessa avtal utgått från,

b) om det härtill svarande beräknade sockerutbytet.

Medlemsstaterna får begära ytterligare upplysningar.

4. Sockerföretag som inte har ingått några leveransavtal före

sådd till minimipriset för kvotbetor som avses i artikel 135 för

en kvantitet sockerbetor som motsvarar det socker som de har

kvot för, från fall till fall justerat av den preventiva återtags­

koefficient som har fastställts enligt artikel 130.2 första stycket,

ska betala minst detta minimipris för alla sockerbetor de be­

arbetar till socker.

5. Branschavtal får med den berörda medlemsstatens god­

kännande avvika från punkterna 2, 3 och 4.

6. Om branschavtal saknas ska medlemsstaten vidta nödvän­

diga och med denna förordning förenliga åtgärder för att skydda

berörda parters intressen.

Artikel 128

Produktionsavgift

1. En produktionsavgift ska tas ut av företagen för deras

socker-, isoglukos- och inulinsirapskvoter i enlighet med

artikel 136.2.

2. Åtgärder för att fastställa den produktionsavgift för kvot­

socker, kvotisoglukos och kvotinulinsirap som avses i punkt 1

ska antas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 129

Produktionsbidrag

1. Ett produktionsbidrag får beviljas för de sockerprodukter

som förtecknas i bilaga I del III b–e, om det inte finns något

överskott av socker eller importerat socker, isoglukos eller inu­

linsirap till aktuellt världsmarknadspris för framställning av de

produkter som avses i artikel 140.2 andra stycket b och c.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/729

Ds 2015:13

Bilaga 2

134

2. Rådet ska besluta om åtgärder för att fastställa det pro­

duktionsbidrag som avses i punkt 1 i enlighet med artikel 43.3 i

EUF-fördraget.

Artikel 130

Återtag av socker

1. För att undvika prisras på den inre marknaden och för att

avhjälpa överproduktion på grundval av den prognostiserade

försörjningsbalansen och med tanke på unionens åtaganden

till följd av internationella avtal som ingåtts i enlighet med

EUF-fördraget, får kommissionen anta genomförandeakter om

återtag från marknaden för ett visst regleringsår av de kvantite­

ter kvotbelagt socker eller kvotbelagd isoglukos som överstiger

den tröskelnivå som beräknats i enlighet med punkt 2.

2. Den tröskelnivå för återtag som avses i punkt 1 ska be­

räknas för varje företag som har en kvot genom att man multi­

plicerar företagets kvot med en koefficient. Kommissionen får

anta genomförandeakter för att fastställa denna koefficient för

ett regleringsår senast den 28 februari det föregående reglerings­

året på grundval av förväntade marknadstendenser.

På grundval av de senaste marknadstendenserna får kommissio­

nen senast den 31 oktober det berörda regleringsåret anta ge­

nomförandeakter om att antingen anpassa eller, om ingen ko­

efficient har fastställts i enlighet med första stycket, fastställa en

koefficient.

3. Företag som innehar en kvot ska fram till början av det

påföljande regleringsåret på egen bekostnad lagra den kvantitet

kvotsocker som producerats utöver den tröskel som beräknats i

enlighet med punkt 2. De kvantiteter socker, isoglukos eller

inulinsirap som återtagits under ett regleringsår ska anses vara

de första kvantiteter som produceras inom ramen för nästa

regleringsårs kvoter.

Genom undantag från första stycket får kommissionen, med

hänsyn till de förväntade tendenserna på sockermarknaden,

anta genomförandeakter för att fastställa att hela eller delar av

den återtagna kvantiteten socker, isoglukos eller inulinsirap för

det innevarande regleringsåret, det påföljande regleringsåret eller

båda dessa regleringsår ska anses som

a) överskottssocker, överskottsisoglukos eller överskottsinulinsi­

rap som kan bli industrisocker, industriisoglukos eller indu­

striinulinsirap, eller

b) tillfällig kvotproduktion, varav en del får reserveras för ex­

port med beaktande av unionens åtaganden enligt interna­

tionella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget.

4. Om sockerförsörjningen i unionen är otillräcklig, får kom­

missionen anta genomförandeakter för att tillåta att en viss del

av den återtagna kvantiteten socker, isoglukos eller inulinsirap

säljs på unionsmarknaden innan återtagsperioden löper ut.

5. Om det återtagna sockret överförs till den första socker­

produktionen påföljande regleringsår, ska minimipriset för det

regleringsåret, såsom avses i artikel 135, betalas till sockerbets­

odlarna.

Om det återtagna sockret används som industrisocker eller ex­

porteras i enlighet med punkt 3 andra stycket a eller b i den här

artikeln, ska kraven i artikel 135 om minimipriser inte gälla.

Om det återtagna sockret säljs på unionsmarknaden innan åter­

tagsperioden har löpt ut i enlighet med punkt 4, ska minimi­

priset för innevarande regleringsår betalas till sockerbetsodlarna.

6. Genomförandeakter enligt denna artikel ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 131

Tillfällig marknadsstyrningsmekanism

1. Under den period som avses i artikel 124 får kommis­

sionen anta genomförandeakter för att fastställa de åtgärder som

är nödvändiga för att sörja för tillräckliga leveranser av socker

till unionsmarknaden. Dessa genomförandeakter ska antas i en­

lighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Genom sådana åtgärder får nivån på tullavgiften för importerat

råsocker anpassas för den kvantitet och tid som krävs.

Inom ramen för den tillfälliga marknadsstyrningsmekanismen,

ska åtgärder om fastställandet av en överskottsavgift beslutas av

rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

2. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa den lämpliga kvantitet av utomkvotssocker och importerat

råsocker som kan släppas ut på unionsmarknaden. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 229.2.

Artikel 132

Delegerade befogenheter

För att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa att veder­

börlig hänsyn tas till alla parters intressen och mot bakgrund av

behovet av att förebygga marknadsstörningar ska kommissionen

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227, med

avseende på

a) sådana köpevillkor och leveransavtal som avses i artikel 127,

SV

L 347/730

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

135

b) uppdatering av de köpevillkor för sockerbetor som avses i

bilaga XI,

c) kriterier för sockerföretagen när de bland sockerbetsförsäl­

jarna fördelar de kvantiteter sockerbetor som ska omfattas av

leveransavtal före sådd enligt artikel 127.3.

Artikel 133

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta under­

avsnitt och som avser förfaranden, innehåll och tekniska krite­

rier.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

U n d e r a v s n i t t 3

S y s t e m f ö r p r o d u k t i o n s s t y r n i n g

Artikel 134

Kvoter inom sockersektorn

1. Ett kvotsystem ska tillämpas för socker, isoglukos och

inulinsirap.

2. För det kvotsystem som avses i punkt 1 i denna artikel

ska en producent som överskrider den berörda kvoten och inte

utnyttjar överskottskvantiteterna i enlighet med artikel 139 be­

tala en överskottsavgift för dessa kvantiteter på de villkor som

anges i artiklarna 139–142.

Artikel 135

Minimipris för sockerbetor

Minimipriset för kvotsockerbetor ska fastställas av rådet i enlig­

het med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 136

Kvottilldelning

1. Nationella och regionala kvoter för produktion av socker,

isoglukos och inulinsirap fastställs i bilaga XII.

2. Varje medlemsstat ska tilldela en kvot till alla företag som

producerar socker, isoglukos eller inulinsirap vilka är etablerade

på dess territorium och godkända enligt artikel 137.

För varje företag ska den tilldelade kvoten vara lika med den

kvot som företaget tilldelades för regleringsåret 2010/2011 i

enlighet med förordning (EG) nr 1234/2007.

3. Om en kvot tilldelas till sockerföretag med mer än en

produktionsenhet ska medlemsstaten anta de åtgärder som

den finner nödvändiga för att ta lämplig hänsyn till sockerbets-

och sockerrörsodlarnas intressen.

Artikel 137

Godkända företag

1. Medlemsstaterna ska på begäran godkänna företag som

producerar socker, isoglukos eller inulinsirap eller företag som

bearbetar dessa produkter till någon av de produkter som avses

i artikel 140.2, förutsatt att företaget

a) styrker sin professionella produktionskapacitet,

b) går med på att lämna information och att underkasta sig

kontroller med anknytning till denna förordning,

c) inte har fått sitt godkännande tillfälligt eller slutgiltigt upp­

hävt.

2. Godkända företag ska meddela den medlemsstat där före­

taget skördar eller raffinerar sockerbetor eller sockerrör följande

information:

a) De kvantiteter sockerbetor eller sockerrör för vilka leverans­

avtal har ingåtts samt motsvarande sockerbets-, sockerrörs-

och sockerutbyte per hektar.

b) Uppgifter om förväntade och faktiska leveranser av socker­

betor, sockerrör och råsocker samt om sockerproduktion

och sockerlager.

c) Kvantiteter sålt vitsocker samt motsvarande priser och vill­

kor.

Artikel 138

Nationell omfördelning av kvoterna och minskning av

kvoterna

1. En medlemsstat får minska en socker- eller isoglukoskvot

som har tilldelats ett företag som är etablerat på dess territorium

med upp till 10 %. Härvid ska medlemsstaterna tillämpa objek­

tiva och icke-diskriminerande kriterier.

2. Medlemsstaterna får överföra kvoter mellan företag i en­

lighet med bestämmelserna i bilaga XIII med beaktande av

samtliga berörda parters intressen, särskilt sockerbets- och soc­

kerrörsodlarnas intressen.

3. De kvantiteter som erhålls med tillämpning av punkterna

1 och 2 ska av medlemsstaten tilldelas ett eller flera företag på

dess territorium, oavsett om företagen i fråga redan har tilldelats

kvoter eller inte.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/731

Ds 2015:13

Bilaga 2

136

Artikel 139

Utomkvotsproduktion

1. Socker, isoglukos eller inulinsirap som under ett regle­

ringsår produceras utöver kvoterna i artikel 136 får

a) användas för bearbetning av vissa produkter enligt

artikel 140,

b) överföras till kvotproduktionen för nästa regleringsår i enlig­

het med artikel 141,

c) användas för den särskilda försörjningsordningen för de yt­

tersta randområdena, i enlighet med kapitel III i Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 ( 1 ),

d) exporteras inom ramen för en kvantitativ gräns som kom­

missionen ska fastställa genom genomförandeakter i över­

ensstämmelse med de åtaganden som följer av internatio­

nella avtal som ingåtts enligt EUF-fördraget, eller

e) släppas ut på marknaden i överensstämmelse med den me­

kanism som beskrivs i artikel 131 för anpassning av till­

gången till efterfrågan på grundval av den prognostiserade

försörjningsbalansen.

De åtgärder som avses i första punkten led e i denna artikel ska

tillämpas innan de åtgärder för förebyggande av marknadsstör­

ningar som avses i artikel 219.1 aktiveras.

Övriga kvantiteter ska omfattas av den överskottsavgift som

avses i artikel 142.

2. Genomförandeakter enligt denna artikel ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 140

Industrisocker

1.

Industrisocker, industriisoglukos och industriinulinsirap får

endast användas för produktion av någon av de produkter som

avses i punkt 2, om sockret, isoglukosen eller inulinsirapen

a) omfattas av ett leveransavtal som har ingåtts före reglerings­

årets slut mellan en producent och en användare som båda

är godkända enligt artikel 137, och

b) har levererats till användaren senast den 30 november det

påföljande regleringsåret.

2. För att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen ska kom­

missionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att upprätta en förteckning över de produkter

för vilkas produktion industrisocker, industriisoglukos eller in­

dustriinulinsirap får användas.

Förteckningen ska särskilt inbegripa följande:

a) Bioetanol, alkohol, rom, levande jäst och kvantiteter av bred­

bar sirap och sådana produkter som ska bearbetas till

"Rinse

appelstroop

".

b) Vissa industriprodukter utan sockerinnehåll men vilkas be­

arbetning sker med användning av socker, isoglukos eller

inulinsirap.

c) Vissa produkter inom den kemiska industrin eller läkeme­

delsindustrin som innehåller socker, isoglukos eller inulinsi­

rap.

Artikel 141

Överföring av överskottssocker

1. Ett företag får besluta att helt eller delvis till nästa regle­

ringsår överföra de kvantiteter socker, isoglukos eller inulinsirap

som företaget tillverkar utöver sina kvoter. Om inte annat följer

av punkt 3 ska detta beslut vara oåterkalleligt.

2. Företag som beslutar enligt punkt 1 ska

a) underrätta den berörda medlemsstaten före ett datum som

den medlemsstaten fastställer

i) mellan den 1 februari och den 31 augusti det inneva­

rande regleringsåret om kvantiteter av rörsocker som

överförs,

ii) mellan den 1 februari och den 31 augusti under det

innevarande regleringsåret om andra kvantiteter av bets­

ocker, isoglukos eller inulinsirap som överförs,

b) åta sig att på egen bekostnad lagra kvantiteterna till ut­

gången av det innevarande regleringsåret.

3. Om ett företags slutliga produktion för regleringsåret i

fråga är mindre än vad som beräknades när beslutet om över­

föring fattades enligt punkt 1, får storleken på den överförda

kvantiteten justeras retroaktivt senast den 31 oktober det på­

följande regleringsåret.

4. De kvantiteter som överförs ska anses vara de första kvan­

titeter som produceras inom ramen för nästa regleringsårs kvo­

ter.

SV

L 347/732

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 av den

13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för

unionens yttersta randområden och om upphävande av rådets för­

ordning (EG) nr 247/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 23).

Ds 2015:13

Bilaga 2

137

5. Socker som lagras i enlighet med denna artikel under ett

regleringsår får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd

enligt artikel 16 eller 130.

Artikel 142

Överskottsavgift

1. En överskottsavgift ska tas ut för kvantiteter av

a) överskottssocker, överskottsisoglukos och överskottsinulinsi­

rap som producerats under ett regleringsår, förutom kvan­

titeter som har överförts till kvotproduktionen för det på­

följande regleringsåret och har lagrats i enlighet med arti­

kel 141 eller kvantiteter enligt artikel 139.1 första stycket c,

d och e,

b) industrisocker, industriisoglukos och inulinsirap för vilka det

inte har styrkts att de har använts i någon av de produkter

som avses i artikel 140.2 inom en tidsfrist som ska fastställas

av kommissionen genom genomförandeakter.

c) socker, isoglukos och inulinsirap som dragits tillbaka från

marknaden i enlighet med artikel 130 och som inte upp­

fyller villkoren i artikel 130.3.

Genomförandeakter enligt första stycket b ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Rådet ska besluta om fastställandet av den överskottsavgift

som avses i punkt 1 i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 143

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att de företag som avses i artikel 137

fullgör sina åtaganden ska kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa regler

för beviljande och återkallande av dessa företags godkännanden

och kriterierna för administrativa påföljder.

2. För att ta hänsyn till sockersektorns särdrag och för att

säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 227 med avseende på tolkningen av termer för

kvotsystemets drift samt villkoren för försäljning till de yttersta

randområdena.

3. För att säkerställa att odlarna är nära involverade i ett

beslut om att överföra en viss produktionsmängd, ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa regler för överföring av socker.

Artikel 144

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Beträffande de företag som avses i artikel 137 får kommissionen

anta genomförandeakter med regler för

a) företags ansökningar om godkännande, de register som god­

kända företag ska föra och de uppgifter som de ska lämna,

b) systemet för de kontroller av godkända företag som med­

lemsstaterna ska utföra,

c) medlemsstaternas meddelanden till kommissionen och till

godkända företag,

d) leveranser av råvaror till företag, inklusive leveransavtal och

följesedlar,

e) likvärdighet för socker enligt artikel 139.1 första stycket a,

f) den särskilda försörjningsordningen för de yttersta rand­

områdena,

g) export enligt artikel 139.1 första stycket d,

h) medlemsstaternas samarbete för att säkerställa effektiva kont­

roller,

i) ändring av de datum som anges i artikel 141 för ett visst

regleringsår,

j) fastställande av överskottskvantiteten, meddelanden och ut­

betalning av den överskottsavgift som avses i artikel 142,

k) antagande av en förteckning över heltidsraffinaderier i den

mening som avses i del II avsnitt B punkt 6 i bilaga II.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

V i n

Artikel 145

Vinodlingsregister och inventering av produktionskapacitet

1. Medlemsstaterna ska föra ett vinodlingsregister med upp­

daterad information om produktionskapaciteten. Från och med

den 1 januari 2016 ska denna skyldighet endast gälla om med­

lemsstaterna genomför ordningen för tillstånd för plantering av

vinstockar som avses i kapitel III i avdelning I eller ett nationellt

stödprogram.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/733

Ds 2015:13

Bilaga 2

138

2. Medlemsstater i vilka den sammanlagda areal som är plan­

terad med vinstockar bärande vindruvor för vinframställning

som klassificerats i enlighet med artikel 81.2 understiger 500

hektar, ska till och med den 31 december 2015 inte omfattas

av den skyldighet som anges i punkt 1 i den här artikeln.

3. Medlemsstater vars stödprogram enligt artikel 46 innehål­

ler åtgärden

"omstrukturering och omställning av vinodlingar",

ska senast den 1 mars varje år till kommissionen skicka en

uppdaterad inventering av sin produktionskapacitet som grun­

dar sig på vinodlingsregistret. Från och med den 1 januari 2016

ska de närmare bestämmelserna om meddelanden till kommis­

sionen om vinodlingsareal fastställas av kommissionen genom

genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

4. För att underlätta medlemsstaternas övervakning och

kontroll av produktionskapaciteten ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende

på regler för vinodlingsregistrets innehåll samt undantag från

dem.

Artikel 146

Nationella myndigheter med behörighet för vinsektorn

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel­

ser i denna förordning om fastställande av behöriga nationella

myndigheter ska medlemsstaterna utse en eller flera myndighe­

ter som ska ansvara för att unionens regler inom vinsektorn

efterlevs. Medlemsstaterna ska i synnerhet utse de laboratorier

som har rätt att göra officiella analyser inom vinsektorn. De

utsedda laboratorierna ska uppfylla de allmänna kriterierna för

drift av testlaboratorier i ISO/IEC 17025.

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn

på och kontaktuppgifter för de myndigheter och laboratorier

som avses i punkt 1. Kommissionen ska offentliggöra denna

information och ska uppdatera den regelbundet.

Artikel 147

Följedokument och register

1. Produkter från vinsektorn ska sättas i omlopp inom unio­

nen åtföljda av ett officiellt kontrollerat följedokument.

2. Fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar av

sådana personer som för sin yrkesutövning innehar produkter

från vinsektorn, särskilt producenter, tappningsföretag, bearbet­

ningsföretag och näringsidkare, ska föra register över mottagna

och avsända leveranser av dessa produkter.

3. För att underlätta transporten av vinprodukter och med­

lemsstaternas kontroll av denna ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på

följande:

a) Regler för följedokumentet och dess användning.

b) Villkor för när ett följedokument ska anses vara ett intyg om

skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning.

c) Skyldigheten att föra ett register och om dess användning.

d) Vem som är skyldig att föra register och undantag från den

skyldigheten.

e) Vilka transaktioner som ska tas med i registret.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att faststäl­

la:

a) Regler om registrens sammansättning, vilka produkter som

ska ingå, tidsfrister för inmatning i register och avslutande av

register.

b) Åtgärder som kräver att medlemsstaterna fastställer den

högsta godtagbara procentandelen svinn.

c) Allmänna bestämmelser och övergångsbestämmelser för fö­

rande av register.

d) Regler om hur länge följedokument och register ska bevaras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 3

M j ö l k o c h m j ö l k p r o d u k t e r

Artikel 148

Avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

1. Om en medlemsstat beslutar att varje leverans av obe­

handlad mjölk på dess territorium från en jordbrukare till ett

bearbetningsföretag för obehandlad mjölk ska omfattas av ett

skriftligt avtal mellan parterna och/eller beslutar att den första

köparen måste lämna ett skriftligt anbud om avtal för leverans

av obehandlad mjölk från jordbrukare, ska detta avtal och/eller

sådana anbud om avtal uppfylla de villkor som fastställs i punkt

2.

När en medlemsstat beslutar att leveranser av obehandlad mjölk

från en jordbrukare till ett bearbetningsföretag för obehandlad

mjölk måste omfattas av ett skriftligt avtal mellan parterna, ska

den också besluta om vilket eller vilka steg av leveransen som

måste täckas av ett sådant avtal om leveransen av obehandlad

mjölk görs via en eller flera uppköpare.

Med avseende på tillämpningen av denna artikel avses med

uppköpare ett företag som transporterar obehandlad mjölk

från en jordbrukare eller från en annan mottagare till ett be­

arbetningsföretag för obehandlad mjölk, eller till en annan mot­

tagare, där äganderätten till den obehandlade mjölken överförs i

vart och ett av fallen.

SV

L 347/734

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

139

2. Avtalet och/eller anbudet om avtal som avses i punkt 1

ska

a) upprättas före leverans,

b) vara skriftligt, och

c) framför allt omfatta följande delar:

i) Det pris som ska betalas för leveransen, vilket ska

— vara statiskt och anges i avtalet och/eller

— beräknas utifrån en kombination av olika faktorer

som är fastställda i avtalet, till exempel marknads­

indikatorer som återger förändringar av marknadsför­

hållandena, levererad volym och kvaliteten på eller

sammansättningen av den levererade obehandlade

mjölken.

ii) Den volym obehandlad mjölk som får och/eller måste

levereras samt tidpunkten för dessa leveranser.

iii) Avtalets giltighetstid, som får vara begränsad eller obe­

gränsad och innehålla uppsägningsklausuler.

iv) Uppgifter om betalningsfrister och betalningsförfaranden.

v) Villkoren för hämtning eller leverans av obehandlad

mjölk.

vi) Bestämmelser som är tillämpliga vid force majeure.

3. Genom undantag från punkt 1 ska ett avtal och/eller an­

bud om avtal inte krävas när obehandlad mjölk levereras från

en jordbrukare till ett kooperativ som jordbrukaren tillhör och

kooperativets stadgar eller de regler och beslut som fastställts i

eller inom ramen för dessa stadgar innehåller bestämmelser med

liknande effekt som de bestämmelser som anges i punkterna 2

a, b och c.

4. Alla delar av avtal om leverans av obehandlad mjölk som

ingås av jordbrukare, mottagare eller bearbetningsföretag för

obehandlad mjölk, inbegripet de delar som avses i punkt 2 c,

ska förhandlas fritt mellan parterna.

Trots första stycket ska ett eller båda av följande alternativ gälla:

a) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt med ett skriftligt avtal för leverans

av obehandlad mjölk får fastställa en minimiperiod som

endast ska gälla för skriftliga avtal mellan en jordbrukare

och en första köpare av obehandlad mjölk. En sådan mini­

miperiod ska vara minst sex månader och får inte försämra

den inre marknadens funktion.

b) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt för den första köparen av obehandlad

mjölk att ge jordbrukaren ett skriftligt anbud får ange att

anbudet måste omfatta en minimiperiod för avtalet enligt

bestämmelserna i nationell lagstiftning för detta. En sådan

minimiperiod ska vara minst sex månader och får inte för­

sämra den inre marknadens funktion.

Det andra stycket ska inte påverka jordbrukarens rätt att avböja

en sådan minimiperiod under förutsättning att denne gör det

skriftligen. I ett sådant fall kan parterna fritt förhandla om alla

delar i avtalet, inbegripet de som avses i punkt 2 c.

5. De medlemsstater som utnyttjar de möjligheter som anges

i denna artikel ska informera kommissionen om hur de till­

lämpas.

6. Kommissionen får anta genomförandeakter med åtgärder

som krävs för en enhetlig tillämpning av punkt 2 a och b samt

punkt 3 i denna artikel och åtgärder som rör den information

som medlemsstaterna ska ge i enlighet med denna artikel. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 149

Avtalsförhandlingar inom sektorn för mjölk och

mjölkprodukter

1. En producentorganisation inom sektorn för mjölk och

mjölkprodukter som är erkänd enligt artikel 152.3 får för

sina jordbrukarmedlemmars räkning förhandla om avtal om

leverans av obehandlad mjölk från en jordbrukare till ett be­

arbetningsföretag för obehandlad mjölk eller till en mottagare i

den mening som avses i artikel 148.1 tredje stycket för hela

eller delar av medlemmarnas samlade produktion.

2. En producentorganisation får föra förhandlingar

a) oavsett om äganderätten till den obehandlade mjölken över­

förs från jordbrukarna till producentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det pris som förhandlas fram är detsamma i fråga

om den gemensamma produktionen hos samtliga eller hos

några av de medlemmar som är jordbrukare,

c) under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda

för en viss producentorganisation:

i) den volym av obehandlad mjölk som omfattas av sådana

förhandlingar överstiger inte 3,5 % av den sammanlagda

produktionen inom unionen.

ii) den volym av obehandlad mjölk som omfattas av sådana

förhandlingar och som produceras i en viss medlemsstat

överstiger inte 33 % av den medlemsstatens samman­

lagda nationella produktion.

iii) den volym av obehandlad mjölk som omfattas av sådana

förhandlingar och som levereras i en viss medlemsstat

överstiger inte 33 % av den medlemsstatens samman­

lagda nationella produktion,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/735

Ds 2015:13

Bilaga 2

140

d) under förutsättning att de berörda jordbrukarna inte är med­

lemmar i någon annan producentorganisation som också

förhandlar om sådana avtal för deras räkning: medlemssta­

terna får emellertid i vederbörligen motiverade fall bevilja

undantag från detta villkor om jordbrukarna har två distinkta

produktionsenheter i olika geografiska områden,

e) under förutsättning att en jordbrukares medlemskap i ett

kooperativ inte innebär åtaganden om att den obehandlade

mjölken ska levereras i enlighet med kooperativets stadgar

eller regler och beslut som föreskrivs i eller följer av dessa

stadgar och

f) under förutsättning att producentorganisationen meddelar de

behöriga myndigheterna i den medlemsstat eller de med­

lemsstater där den bedriver sin verksamhet om vilken volym

av obehandlad mjölk som omfattas av sådana förhandlingar.

3. Utan hinder av villkoren i punkt 2 c ii och iii kan en

producentorganisation föra förhandlingar enligt punkt 1, under

förutsättning att denna producentorganisations volym av obe­

handlad mjölk som omfattas av förhandlingarna och som pro­

duceras eller levereras i en medlemsstat som har en total års­

produktion av obehandlad mjölk på mindre än 500 000 ton

inte överstiger 45 % av den totala nationella produktionen i den

medlemsstaten.

4. Vid tillämpning av denna artikel inbegriper hänvisningar

till producentorganisationer sammanslutningar av sådana pro­

ducentorganisationer.

5. Vid tillämpning av punkterna 2 c och 3, ska kommissio­

nen på ett sätt som den anser vara lämpligt offentliggöra stor­

leken på produktionen av obehandlad mjölk i unionen och i

medlemsstaterna med hjälp av den mest aktuella information

som finns tillgänglig.

6. Genom undantag från punkterna 2 c och 3 får den kon­

kurrensmyndighet som avses i andra stycket i denna punkt,

även när de där angivna tröskelvärdena inte överskrids, i en­

skilda fall besluta att en viss förhandling med producentorgani­

sationen antingen ska återupptas eller inte ska äga rum alls, om

myndigheten anser att ett sådant beslut är nödvändigt för att

konkurrensen inte ska förhindras eller för att allvarlig skada ska

undvikas för små och medelstora företag som bearbetar obe­

handlad mjölk på dess territorium.

För förhandlingar som omfattar mer än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket antas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag de anmäls till de berörda företagen.

7. I denna artikel avses med

a) nationell konkurrensmyndighet: den myndighet som avses i

artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 ( 1 ),

b) små och medelstora företag: mikroföretag, små eller medels­

tora företag i den mening som avses i rekommendation

2003/361/EG.

8. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 f och 6.

Artikel 150

Reglering av utbud av ost med skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

1. På begäran av en producentorganisation erkänd i enlighet

med artikel 152.3, en branschorganisation erkänd i enlighet

med artikel 157.3 eller en grupp som avses i artikel 3.2 i för­

ordning (EU) nr 1151/2012 får medlemsstaterna för en begrän­

sad tidsperiod fastställa bindande bestämmelser för reglering av

utbud av ost som har skyddad ursprungsbeteckning eller skyd­

dad geografisk beteckning i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i

förordning (EU) nr 1151/2012.

2. De regler som anges i punkt 1 i denna artikel ska omfattas

av en befintlig förhandsöverenskommelse mellan parterna i det

geografiska område som anges i artikel 7.1 c i förordning (EU)

nr 1151/2012. En sådan överenskommelse ska slutas mellan

minst två tredjedelar av mjölkproducenterna eller deras företrä­

dare som företräder minst två tredjedelar av den obehandlade

mjölk som används för produktionen av den ost som avses i

punkt 1 i denna artikel och, i förekommande fall, minst två

tredjedelar av producenterna av denna ost som företräder minst

två tredjedelar av produktionen av osten inom det geografiska

område som avses i artikel 7.1 c i förordning (EU)

nr 1151/2012.

3. För tillämpningen av punkt 1, och angående ost som har

skyddad geografisk beteckning, ska den obehandlade mjölkens

geografiska ursprungsområde enligt ostens produktspecifikation

vara detsamma som det som anges i artikel 7.1 c i förordning

(EU) nr 1151/2012 för den berörda osten.

4. De regler som avses i punkt 1

a) ska endast avse reglering av utbudet av den berörda produk­

ten och ska syfta till att anpassa utbudet av den berörda

osten till efterfrågan,

b) ska endast gälla den berörda produkten,

SV

L 347/736

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om

tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget

(EUT L 1, 4.1.2003, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

141

c) får inte vara bindande i mer än tre år men får därefter

förlängas efter en ny begäran i enlighet med punkt 1,

d) får inte hämma handeln med andra produkter än de som

omfattas av dessa regler,

e) får inte gälla transaktioner efter den första saluföringen av

den berörda osten,

f) får inte tillåta fastställande av priser, inte heller riktpriser eller

rekommenderade priser,

g) får inte leda till att en alltför stor andel av den berörda

produkten som annars skulle ha varit tillgänglig blockeras,

h) får inte verka diskriminerande, utgöra ett hinder för nya

aktörer på marknaden eller leda till att små producenter

påverkas negativt,

i) ska bidra till att bevara kvaliteten hos och/eller utvecklingen

av den berörda produkten,

j) får inte påverka tillämpningen av artikel 149.

5. De regler som avses i punkt 1 ska offentliggöras i en

officiell tidning i den aktuella medlemsstaten.

6. Medlemsstaterna ska utföra kontroller för att säkerställa

att de villkor som anges i punkt 4 uppfylls och ska, om de

nationella myndigheterna upptäcker att dessa villkor inte har

uppfyllts, upphäva de regler som avses i punkt 1.

7. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen

de regler som de har antagit enligt punkt 1. Kommissionen ska

informera de övriga medlemsstaterna om meddelande om så­

dana regler.

8. Kommissionen får när som helst anta genomförandeakter

för att kräva att en medlemsstat upphäver de regler som den har

infört enligt punkt 1 om kommissionen anser att dessa regler

inte uppfyller villkoren i punkt 4, att de förhindrar eller snedvri­

der konkurrensen på en stor del av den inre marknaden eller att

de äventyrar frihandeln eller hindrar uppnåendet av målen i

artikel 39 i EUF-fördraget. Dessa genomförandeakter ska antas

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2

eller 229.3 i denna förordning.

Artikel 151

Obligatoriska deklarationer inom sektorn för mjölk och

mjölkprodukter

Från och med den 1 april 2015 ska de första köparna av

obehandlad mjölk till de behöriga nationella myndigheterna

deklarera vilken mängd obehandlad mjölk som har levererats

till dem varje månad.

För tillämpningen av denna artikel och artikel 148 avser första

köpare ett företag eller en grupp som köper mjölk från pro­

ducenter

a) för insamling, förpackning, lagring, kylning eller bearbetning,

inbegripet enligt avtal,

b) för försäljning av den till ett eller flera företag som behandlar

eller bearbetar mjölk eller andra mjölkprodukter.

Medlemsstater ska meddela kommissionen kvantiteten av den

obehandlade mjölk som avses i första stycket.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa reg­

ler om innehållet, formatet och tidpunkten för de deklarationer

och åtgärder som rör meddelanden från medlemsstaterna i en­

lighet med denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 229.2.

KAPITEL III

Producentorganisationer, sammanslutningar av producent­

organisationer och branschorganisationer

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n o c h e r k ä n n a n d e

Artikel 152

Producentorganisationer

1. Medlemsstaterna får på begäran erkänna producentorgani­

sationer som

a) sammansatta och, i enlighet med artikel 153.2 c, kontrolle­

rade av producenter inom en specifik sektor som anges i

artikel 1.2,

b) har bildats på initiativ av producenterna själva,

c) har bildats för ett särskilt syfte, som kan inbegripa minst ett

av följande mål:

i) Att säkerställa att produktionen är planerad och anpas­

sad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och

kvantitet.

ii) Att främja koncentrationen av utbudet och utsläppandet

av medlemmarnas produkter på marknaden, bland an­

nat genom direktsaluföring.

iii) Att optimera produktionskostnaderna och avkastningen

på investeringar som görs som svar på miljö- och djur­

skyddsstandarder samt att stabilisera produktionspriser­

na.

iv) Att forska om och utveckla initiativ om hållbara pro­

duktionsmetoder, innovativa metoder, ekonomisk kon­

kurrenskraft och marknadsutveckling.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/737

Ds 2015:13

Bilaga 2

142

v) Att främja, och tillhandahålla tekniskt stöd för, använd­

ningen av miljövänliga odlings- och produktionsmeto­

der och sunda djurhanteringsmetoder samt sund teknik

och sunda metoder för djurskydd.

vi) Att främja, och tillhandahålla tekniskt stöd för, använd­

ningen av produktionsstandarder, att förbättra produkt­

kvaliteten och utveckla produkter som har skyddad ur­

sprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

eller som omfattas av en nationell kvalitetsmärkning.

vii) Att främja hanteringen av biprodukter och avfall för att

skydda kvaliteten på vatten, mark och landskap samt

för att bevara och främja den biologiska mångfalden.

viii) Att bidra till ett hållbart utnyttjande av naturresurserna

och till att mildra effekterna av klimatförändringarna.

ix) Att ta fram initiativ när det gäller marknadsföring och

saluföring.

x) Att förvalta sådana gemensamma fonder som avses i de

verksamhetsprogram inom sektorn för frukt och grön­

saker som avses i artikel 31.2 i denna förordning och

inom ramen för artikel 36 i förordning (EU)

nr 1305/2013.

xi) Att tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd för använd­

ningen av dels terminshandel, dels försäkringssystem.

2. En producentorganisation som erkänns enligt denna

punkt 1 får behålla erkännandet om den saluför andra produk­

ter som omfattas av KN-nummer ex 2208 än dem som avses i

bilaga I till fördragen, förutsatt att dessa produkters andel inte

överstiger 49 % av det sammanlagda värdet av producentorga­

nisationens saluförda produktion och att dessa produkter inte

erhåller unionsstöd. När det gäller producentorganisationer i

sektorn för frukt och grönsaker ska dessa produkter inte ingå

i värdet av saluförd produktion enligt artikel 34.2.

3. Med avvikelse från punkt 1 ska medlemsstaterna erkänna

producentorganisationer som består av producenter inom sek­

torn för mjölk och mjölkprodukter, och som

a) har bildats på initiativ av producenterna själva,

b) har bildats för ett särskilt syfte, som kan inbegripa ett eller

flera av följande mål:

i) Att säkerställa att produktionen är planerad och anpas­

sad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och

kvantitet.

ii) Att främja koncentrationen av utbudet och utsläppandet

av medlemmarnas produkter på marknaden.

iii) Att optimera produktionskostnaderna och stabilisera

produktionspriserna.

Artikel 153

Producentorganisationernas stadgar

1. I producentorganisationens stadgar ska producentmedlem­

marna framför allt åläggas att

a) tillämpa de regler som producentorganisationen antagit när

det gäller produktionsrapportering, produktion, saluföring

och miljöskydd,

b) endast tillhöra en producentorganisation för en viss produkt

från jordbruksföretaget; medlemsstaterna får emellertid i ve­

derbörligen motiverade fall bevilja undantag från detta vill­

kor om organisationens producentmedlemmar har två di­

stinkta produktionsenheter i olika geografiska områden,

c) tillhandahålla den information som producentorganisationen

begär för statistiska ändamål.

2. I producentorganisationens stadgar ska även följande fast­

ställas:

a) Förfaranden för fastställande, antagande och ändring av de

regler som avses i punkt 1 a.

b) Ekonomiska bidrag som medlemmarna ska åläggas att betala

för finansieringen av producentorganisationen.

c) Regler som gör det möjligt för producentmedlemmarna att

på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och dess

beslut.

d) Sanktioner vid överträdelser av skyldigheter enligt stadgarna,

särskilt vid utebliven betalning av ekonomiska bidrag, eller

av de regler som producentorganisationen har fastställt.

e) Regler för antagande av nya medlemmar, särskilt en mini­

miperiod för medlemskap som inte får vara mindre än ett år.

f) Regler om bokföring och budget som är nödvändiga för att

organisationen ska fungera.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte gälla producentorganisationer

inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

Artikel 154

Erkännande av producentorganisationer

1. För att erkännas av en medlemsstat, ska den producent­

organisation som ansöker om erkännande vara en juridisk per­

son eller en klart definierad del av en juridisk person som

a) uppfyller villkoren i artikel 152.1 a, b och c,

SV

L 347/738

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

143

b) i den medlemsstat i det område där den är verksam har ett

visst antal medlemmar och/eller en omfattning uttryckt i

minsta volym värde av avsättningsbar produktion som den

berörda medlemsstaten ska fastställa,

c) ger tillräckliga garantier i fråga om verksamhetens genom­

förande när det gäller varaktighet, effektivitet och tillhanda­

hållande av personellt, materiellt och tekniskt stöd till sina

medlemmar, samt i förekommande fall koncentration av

utbud,

d) har stadgar som överensstämmer med leden a, b och c i

denna punkt.

2. Medlemsstaterna får besluta att producentorganisationer

som på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den

1 januari 2014 och som uppfyller de villkor som anges i punkt

1 i denna artikel ska anses vara erkända som producentorgani­

sationer enligt artikel 152.

3. Producentorganisationer som på grundval av nationell rätt

har erkänts före den 1 januari 2014 men som inte uppfyller de

villkor som anges i punkt 1 får fortsätta att bedriva sin verk­

samhet inom ramen för nationell rätt till och med den 1 januari

2015.

4. Medlemsstaterna ska

a) besluta om en producentorganisation ska erkännas inom fyra

månader efter det att en ansökan åtföljd av alla relevanta

styrkande handlingar har lämnats in den medlemsstat där

organisationen har sitt huvudkontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända producentorganisationer följer be­

stämmelserna i detta kapitel,

c) vid överträdelser av eller oegentligheter vid tillämpning av

bestämmelserna i detta kapitel utdöma tillämpliga och av

dem själva fastställda sanktioner för sådana organisationer

och sammanslutningar, och om nödvändigt besluta huruvida

erkännandet bör återkallas,

d) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännanden som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

Artikel 155

Utläggande på entreprenad

Medlemsstaterna får tillåta en erkänd producentorganisation el­

ler en erkänd sammanslutning av producentorganisationer i de

sektorer som kommissionen anger i enlighet med artikel 173.1

f att lägga ut valfria delar av sin verksamhet, förutom produk­

tion, på entreprenad, även till filialer, förutsatt att producent­

organisationen eller sammanslutningen av producentorganisa­

tioner behåller ansvaret för att den verksamhet som har lagts

ut på entreprenad genomförs och för den övergripande förvalt­

ningskontrollen och övervakningen av det affärsmässiga upp­

lägget för genomförandet av verksamheten.

Artikel 156

Sammanslutningar av producentorganisationer

1. Medlemsstaterna får på begäran erkänna sammanslut­

ningar av producentorganisationer inom en specifik sektor en­

ligt i artikel 1.2 som har bildats på initiativ av de erkända

producentorganisationerna.

I enlighet med de regler som antas i enlighet med artikel 173

får sammanslutningar av producentorganisationer bedriva re­

spektive utöva samma verksamheter och befogenheter som en

producentorganisation.

2. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna på begä­

ran erkänna en sammanslutning av erkända producentorganisa­

tioner inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter om den

berörda medlemsstaten anser att sammanslutningen effektivt

kan bedriva någon av de verksamheter som en erkänd pro­

ducentorganisation bedriver, och att den uppfyller de villkor

som fastställs i artikel 161.1.

Artikel 157

Branschorganisationer

1. Medlemsstaterna får på begäran erkänna branschorganisa­

tioner inom en specifik sektor enligt artikel 1.2 som

a) är sammansatta av företrädare för ekonomisk verksamhet

knuten till produktionen och till minst ett av följande stadier

av leveranskedjan: bearbetningen eller handel med, inbegri­

pet distribution, av produkter i en eller flera sektorer,

b) har bildats på initiativ av samtliga eller några av de organi­

sationer eller sammanslutningar som de består av,

c) har bildats för ett särskilt syfte som tar i beaktande deras

medlemmars och konsumenternas intressen, som framför

allt kan omfatta ett av följande mål:

i) Att förbättra kunskapen om och insynen i produktion

och marknad, bland annat genom offentliggörande av

aggregerade statistiska uppgifter om produktionskost­

nader, priser, inklusive, vid behov, prisindex, volymer

och giltighetstider för avtal som redan ingåtts, samt

genom tillhandahållande av analyser av potentiell fram­

tida marknadsutveckling på regional, nationell eller in­

ternationell nivå.

ii) Att göra prognoser om produktionspotential, och att

registrera offentliga marknadspriser.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/739

Ds 2015:13

Bilaga 2

144

iii) Att bidra till bättre samordning av produkternas utsläp­

pande på marknaden, särskilt genom forskning och

marknadsundersökningar.

iv) Att utforska potentiella exportmarknader.

v) Att utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna

148 och 168 utarbeta standardavtal som är förenliga

med unionsreglerna för försäljning av jordbruksproduk­

ter till köpare och/eller distribution av bearbetade pro­

dukter till distributörer och detaljhandlare, med hänsyn

till behovet av att uppnå rättvisa konkurrensvillkor och

att undvika en snedvridning av marknaden.

vi) Att sörja för ett bättre utnyttjande av produkternas fulla

potential, inklusive avsättningsmöjligheter, och utveckla

initiativ för att förstärka den ekonomiska konkurrens­

kraften och innovationen.

vii) Att ge information och bedriva den forskning som be­

hövs för att förnya, rationalisera, förbättra och anpassa

produktionen och, i förekommande fall, även bearbet­

ningen och saluföringen till produkter som bättre mot­

svarar marknadens behov och konsumenternas smak

och förväntningar, särskilt när det gäller produktkvalitet,

inbegripet de särskilda egenskaperna hos produkter med

skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk

beteckning, samt när det gäller miljöskyddet.

viii) Att undersöka på vilket sätt det går att begränsa an­

vändningen av djurhälsoprodukter och växtskydds­

medel, att bättre förvalta andra insatsvaror och att sä­

kerställa produkternas kvalitet och skyddet av mark och

vatten, att främja livsmedelssäkerheten, särskilt genom

produkters spårbarhet, och att förbättra djurens hälsa

och djurskyddet.

ix) Att utveckla metoder och medel för att förbättra pro­

duktkvaliteten i alla produktionsstadier och, i förekom­

mande fall, bearbetningsstadier och saluföringsled.

x) Att genomföra de åtgärder som är möjliga för att

skydda och främja ekologiskt jordbruk och ursprungs­

beteckningar, kvalitetsmärkningar och geografiska be­

teckningar.

xi) Att främja och bedriva forskning om integrerad hållbar

produktion eller andra miljövänliga produktionsmeto­

der.

xii) Att verka för hälsosam och ansvarsfull konsumtion av

produkterna på den inre marknaden och/eller att infor­

mera om skador med anknytning till farliga konsum­

tionsmönster.

xiii) Att främja konsumtion och/eller tillhandahålla infor­

mation om produkterna på den inre marknaden och

på externa marknader.

xiv) Att bidra till hanteringen av biprodukter och till minsk­

ningen och hanteringen av avfall.

2. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna på

grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier besluta

att villkoret i artikel 158.1 c är uppfyllt genom att begränsa

antalet branschorganisationer på regional eller nationell nivå,

om detta krävs enligt nationella bestämmelser som införts

före den 1 januari 2014 och om detta inte försämrar den

inre marknadens funktion.

3. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna, när det

gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter, erkänna bran­

schorganisationer som

a) formellt har begärt ett erkännande och är sammansatta av

företrädare för ekonomisk verksamhet knuten till produktion

av obehandlad mjölk och till minst ett av följande led i

leveranskedjan: bearbetning av eller handel med, inklusive

distribution av, produkter från sektorn för mjölk och mjölk­

produkter,

b) har bildats på initiativ av samtliga eller några av de företrä­

dare som avses i led a,

c) i en eller flera regioner inom unionen, med beaktande av

branschorganisationernas medlemmars och konsumenternas

intressen, genomför en eller flera av nedanstående aktiviteter,

dvs.

i) förbättrar kunskapen om och insynen i produktion och

marknad, bland annat genom offentliggörande av sta­

tistiska uppgifter om priser, volymer och om giltighets­

tiden för tidigare ingångna avtal om leveranser av obe­

handlad mjölk, samt genom tillhandahållande av analy­

ser av potentiell framtida marknadsutveckling på regio­

nal, nationell och internationell nivå,

ii) bidrar till en bättre samordning av produkternas utsläp­

pande på marknaden, särskilt genom forskning och

marknadsundersökningar,

iii) främjar konsumtion av och tillhandahåller information

om mjölk och mjölkprodukter på såväl den inre mark­

naden som externa marknader,

iv) utforskar potentiella exportmarknader,

v) utarbetar standardavtal som är förenliga med unions­

reglerna för försäljning av obehandlad mjölk till köpare

eller för leverans av bearbetade produkter till distribu­

törer och återförsäljare, med hänsyn till behovet av att

uppnå rättvisa konkurrensvillkor och undvika en sned­

vridning av marknaden,

SV

L 347/740

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

145

vi) ger den information och bedriver den forskning som

behövs för att styra produktionen till produkter som

bättre motsvarar marknadens behov och konsumenter­

nas smak och förväntningar, särskilt när det gäller pro­

duktkvalitet och miljöskydd,

vii) behåller och utvecklar mejerisektorns produktionspoten­

tial genom att bland annat främja innovations- och

stödprogram för tillämpad forskning och utveckling i

syfte att utnyttja mjölkens och mjölkprodukternas fulla

potential, och särskilt för att skapa mervärdesprodukter

som är attraktivare för konsumenterna,

viii) undersöker på vilket sätt det skulle gå att begränsa

användningen av veterinärläkemedel, förbättra hante­

ringen av andra produktionselement och förbättra såväl

livsmedelssäkerheten som djurhälsan,

ix) utvecklar metoder och medel för att förbättra produkt­

kvaliteten i alla produktions- och saluföringsled,

x) tillvaratar potentialen hos ekologiskt jordbruk och skyd­

dar och främjar sådant jordbruk samt produktionen av

produkter med ursprungsbeteckningar, kvalitetsmärk­

ningar och geografiska beteckningar, och

xi) främjar integrerad produktion eller andra miljövänliga

produktionsmetoder.

Artikel 158

Erkännande av branschorganisationer

1. Medlemsstaterna får erkänna de branschorganisationer

som ansöker om erkännande, förutsatt att dessa organisationer

a) uppfyller villkoren i artikel 157,

b) bedriver sin verksamhet i en eller flera regioner inom det

berörda territoriet,

c) står för en väsentlig andel av den ekonomiska verksamhet

som avses i artikel 157.1 a,

d) inte själva producerar, bearbetar eller saluför produkter, med

undantag av de fall som avses i artikel 162.

2. Medlemsstaterna får besluta att branschorganisationer som

på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den 1 ja­

nuari 2014 och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i

denna artikel ska anses vara erkända som branschorganisationer

enligt artikel 157.

3. Branschorganisationer som på grundval av nationell lags­

tiftning har erkänts före den 1 januari 2014, men som inte

uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i denna artikel, får

fortsätta att bedriva sin verksamhet inom ramen för nationell

lagstiftning till och med den 1 januari 2015.

4. Medlemsstaterna får i alla sektorer erkänna branschorga­

nisationer som redan finns före den 1 januari 2014, oavsett om

de erkänts efter ansökan eller inrättats enligt lag, och även om

de inte upp fyller villkoren i artikel 157.1 b eller 157.3 b.

5. Om medlemsstaterna erkänner en branschorganisation i

enlighet med punkt 1 eller 2 ska de

a) inom fyra månader efter det att en ansökan åtföljd av alla

relevant styrkande handlingar har lämnats in, besluta om en

branschorganisation ska erkännas; denna ansökan ska läm­

nas in i den medlemsstat där organisationen har sitt huvud­

kontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända branschorganisationer uppfyller vill­

koren för erkännandet,

c) vid överträdelser av eller oegentligheter vid tillämpning av

bestämmelserna i denna förordning utdöma tillämpliga och

av dem själva fastställda sanktioner för sådana organisatio­

ner, och om nödvändigt, besluta huruvida erkännandet bör

återkallas,

d) återkalla erkännandet om de krav och villkor för erkännande

som anges i denna artikel inte längre uppfylls,

e) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännande som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

A v s n i t t 2

Y t t e r l i g a r e r e g l e r f ö r s p e c i f i k a s e k t o r e r

Artikel 159

Obligatoriskt erkännande

Med avvikelse från artiklarna 152–158 ska medlemsstaterna på

begäran erkänna

a) producentorganisationer inom

i) sektorn för frukt och grönsaker, när det gäller en eller

flera produkter inom den sektorn och/eller sådana pro­

dukter som endast är avsedda för bearbetning,

ii) sektorn för olivolja och bordsoliver,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/741

Ds 2015:13

Bilaga 2

146

iii) sektorn för silkesodling,

iv) humlesektorn,

b) branschorganisationer inom sektorn för olivolja och bordso­

liver samt sektorn för tobak.

Artikel 160

Producentorganisationerna inom frukt- och grönsakssek­

torn

Producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn ska

ha bildats för minst ett av målen i artikel 152.1 c i–iii.

Stadgarna för en producentorganisation inom sektorn för frukt

och grönsaker ska ålägga organisationens producentmedlemmar

att saluföra hela den produktion som berörs via producentorga­

nisationen.

I ekonomiska frågor som omfattas av deras mandat ska pro­

ducentorganisationer och sammanslutningar av producentorga­

nisationer inom sektorn för frukt och grönsaker anses verka i

sina medlemmars namn och på deras vägnar.

Artikel 161

Erkännande av producentorganisationer inom sektorn för

mjölk och mjölkprodukter

1. Medlemsstaterna ska som producentorganisationer inom

sektorn för mjölk och mjölkprodukter erkänna alla juridiska

personer eller tydligt definierade delar av juridiska personer

som har ansökt om ett sådant erkännande, under förutsättning

att

a) de uppfyller de krav som anges i artikel 152.3,

b) de i det område där de är verksamma har ett visst antal

medlemmar och/eller har den omfattning uttryckt i minsta

volym av avsättningsbar produktion som den berörda med­

lemsstaten ska fastställa,

c) de ger tillräckliga garantier i fråga om verksamhetens genom­

förande när det gäller varaktighet, effektivitet och koncent­

ration av utbud,

d) de har stadgar som överensstämmer med leden a, b och c i

denna punkt.

2. Medlemsstaterna får besluta att producentorganisationer

som på grundval av nationell lagstiftning har erkänts före den

2 april 2012 och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1

i denna artikel ska anses vara erkända som producentorganisa­

tioner enligt artikel 152.3.

3. Medlemsstaterna ska

a) inom fyra månader efter det att en ansökan åtföljd av alla

relevanta styrkande handlingar har lämnats in besluta om en

producentorganisation ska erkännas; denna ansökan ska läm­

nas in i den medlemsstat där organisationen har sitt huvud­

kontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända producentorganisationer och sam­

manslutningar av producentorganisationer följer bestämmel­

serna i detta kapitel,

c) vid överträdelser eller oegentligheter vid genomförandet av

åtgärderna i detta kapitel utdöma tillämpliga och av dem

själva fastställda sanktioner för sådana organisationer och

sammanslutningar, och om nödvändigt besluta huruvida er­

kännandet bör återkallas,

d) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännanden som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

Artikel 162

Branschorganisationer inom sektorn för olivolja och

bordsoliver och sektorn för tobak

När det gäller branschorganisationer inom sektorn för olivolja

och bordsoliver och sektorn för tobak får det särskilda syfte

som avses i artikel 157.1 c också omfatta minst ett av följande

mål:

a) Att koncentrera och samordna utbudet och saluföringen av

medlemmarnas produkter.

b) Att gemensamt anpassa produktion och bearbetning till

marknadens krav och förbättra produkten.

c) Att främja rationalisering och förbättring inom produktion

och bearbetning.

Artikel 163

Erkännande av branschorganisationer inom sektorn för

mjölk och mjölkprodukter

1. Medlemsstaterna får erkänna branschorganisationer inom

sektorn för mjölk och mjölkprodukter förutsatt att dessa orga­

nisationer

a) uppfyller de krav som anges i artikel 157.3,

b) bedriver sin verksamhet i en eller flera regioner inom det

berörda territoriet,

c) motsvarar en väsentlig andel av den ekonomiska verksamhet

som avses i artikel 157.3 a,

d) inte själva producerar, bearbetar eller saluför produkter från

sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

SV

L 347/742

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

147

2. Medlemsstaterna får besluta att branschorganisationer som

på grundval av nationell rätt har erkänts före den 2 april 2012

och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1 i denna

artikel ska anses vara erkända som branschorganisationer enligt

artikel 157.3.

3. Om medlemsstaterna utnyttjar möjligheten att erkänna en

branschorganisation i enlighet med punkt 1 eller 2 ska de

a) inom fyra månader efter det att en ansökan åtföljd av alla

relevanta styrkande handlingar har lämnats in besluta om

branschorganisationen ska erkännas; denna ansökan ska läm­

nas in i den medlemsstat där organisationen har sitt huvud­

kontor,

b) med regelbundna och av dem själva fastställda intervaller

kontrollera att erkända branschorganisationer uppfyller vill­

koren för erkännandet,

c) vid bristande efterlevnad av eller oegentligheter vid tillämp­

ning av bestämmelserna i denna förordning utdöma tillämp­

liga och av dem själva fastställda sanktioner för sådana or­

ganisationer, och om nödvändigt besluta huruvida erkännan­

det bör återkallas,

d) återkalla erkännandet om

i) de krav och villkor för erkännande som anges i denna

artikel inte längre uppfylls,

ii) branschorganisationen deltar i sådana avtal, beslut och

samordnade förfaranden som avses i artikel 210.4; ett

sådant återkallande påverkar inte tillämpningen av andra

sanktioner som utdöms enligt nationell rätt,

iii) branschorganisationen inte fullgör den anmälningsskyl­

dighet som avses i artikel 210.2 första stycket a,

e) senast den 31 mars varje år till kommissionen anmäla varje

beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om

erkännande eller om återkallande av erkännanden som de

har fattat under det föregående kalenderåret.

A v s n i t t 3

U t v i d g n i n g a v r e g l e r n a s r ä c k v i d d o c h o b ­

l i g a t o r i s k a b i d r a g

Artikel 164

Utvidgning av reglernas räckvidd

1. Om en erkänd producentorganisation, en erkänd samman­

slutning av producentorganisationer eller en erkänd branschor­

ganisation som är verksam inom ett eller flera särskilda ekono­

miska områden i en medlemsstat anses vara representativ för

produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss

produkt får den berörda medlemsstaten på begäran av organi­

sationen i fråga förklara vissa avtal, beslut eller samordnade

förfaranden som har godkänts inom den organisationen bin­

dande under en begränsad tid för andra aktörer inom det eller

de ekonomiska områdena som inte är medlemmar av organisa­

tionen eller sammanslutningen, oavsett om det rör sig om en­

skilda eller grupper.

2. I detta avsnitt avses med ekonomiskt område ett geogra­

fiskt område som består av produktionsområden som gränsar

till varandra eller ligger nära varandra och där produktions- och

saluföringsvillkoren är homogena.

3. En organisation eller sammanslutning ska anses vara re­

presentativ om den i det eller de ekonomiska områdena i en

medlemsstat

a) står för minst följande andelar av produktions- eller handels­

volymen eller av bearbetningsvolymen för den eller de be­

rörda produkterna

i) för producentorganisationer i frukt- och grönsakssektorn:

minst 60 %,

ii) för övriga: minst två tredjedelar, och

b) när det gäller producentorganisationer, omfattar mer än

50 % av de berörda producenterna.

När det gäller branschorganisationer för vilka det medför prak­

tiska svårigheter att fastställa den volymandel av produktion av,

handel med eller bearbetning av den eller de berörda produk­

terna, får en medlemsstat dock föreskriva nationella bestämmel­

ser för fastställande av den angivna nivå av representativitet som

avses i första stycket a ii.

Om en ansökan om utvidgad tillämpning av reglerna till att

omfatta andra aktörer täcker mer än ett ekonomiskt område,

ska organisationen eller sammanslutningen kunna styrka en viss

lägsta representativitet enligt definitionen i första stycket för

varje bransch som den representerar i vart och ett av de berörda

ekonomiska områdena.

4. De regler för vilka utvidgning med andra aktörer får be­

gäras enligt punkt 1 ska ha ett av följande syften:

a) Produktions- och marknadsrapportering.

b) Striktare produktionsregler än de som föreskrivs i unions­

reglerna eller nationella regler.

c) Utarbetande av standardavtal som är förenliga med unions­

reglerna.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/743

Ds 2015:13

Bilaga 2

148

d) Saluföring.

e) Skyddet av miljön.

f) Åtgärder för att främja och utnyttja produkternas potential.

g) Åtgärder för att skydda ekologiskt jordbruk samt ursprungs-

och kvalitetsbeteckningar och geografiska beteckningar.

h) Forskning för att öka förädlingsvärdet på produkterna, sär­

skilt genom nya användningsområden som inte utgör ett

hot mot folkhälsan.

i) Undersökningar i syfte att förbättra produkternas kvalitet.

j) Forskning, särskilt om odlingsmetoder som medger en

minskad användning av växtskyddsmedel och djurläkemedel

och som garanterar att marken skyddas och miljön skyddas

eller förbättras.

k) Fastställande av minimikvaliteter och minimistandarder för

förpackning och presentation.

l) Användning av certifierat utsäde och kontroll av produkt­

kvaliteten.

m) Djurens hälsa, växtskydd och livsmedelssäkerhet.

n) Hanteringen av biprodukter.

Reglerna får inte skada övriga aktörer i den berörda medlems­

staten eller i unionen, får inte leda till något av de resultat som

anges i artikel 210.4 och får inte vara oförenliga med gällande

unionsrätt eller gällande nationella regler.

5. En utvidgning av bestämmelserna i punkt 1 ska i sin

helhet meddelas aktörerna genom offentliggörande i en officiell

publikation i den berörda medlemsstaten.

6. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om beslut

som fattas med stöd av denna artikel.

Artikel 165

Ekonomiska bidrag från icke-medlemmar

Om reglerna för en erkänd producentorganisation, en erkänd

sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd

branschorganisation utvidgas enligt artikel 164 och om de verk­

samheter som reglerna avser är av allmänt ekonomiskt intresse

för de ekonomiska aktörer vars verksamhet är knuten till pro­

dukterna i fråga, får den medlemsstat som har beviljat erkän­

nandet efter samråd med alla berörda intressenter besluta att

enskilda ekonomiska aktörer eller grupper som inte är medlem­

mar i organisationen men som drar nytta av verksamheten ska

erlägga hela eller en del av det ekonomiska bidrag som med­

lemmarna betalar till organisationen, i den mån bidraget är

avsett att täcka omkostnader som är en direkt följd av de ak­

tuella verksamheterna.

A v s n i t t 4

A n p a s s n i n g a v u t b u d e t

Artikel 166

Åtgärder som underlättar anpassningen av utbudet till

marknadens behov

För att stimulera de organisationer som avses i artiklarna

152–163 till att vidta åtgärder för att underlätta anpassningen

av utbudet till marknadens behov, med undantag av åtgärder

som rör återtag från marknaden, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende

på åtgärder inom de sektorer som anges i artikel 1.2 som

a) förbättrar kvaliteten,

b) främjar en bättre organisation av produktion, bearbetning

och saluföring,

c) gör det lättare att följa marknadsprisutvecklingen,

d) möjliggör prognoser på kort och lång sikt på grundval av de

produktionsmedel som används.

Artikel 167

Saluföringsregler för att förbättra och stabilisera den

gemensamma vinmarknadens funktion

1. För att förbättra och stabilisera den gemensamma mark­

naden för vin, inbegripet de druvor, den must och de viner som

vinet härrör från, får de producerande medlemsstaterna fastställa

saluföringsregler för att reglera utbudet, särskilt genom beslut

som fattas av erkända branschorganisationer enligt artiklarna

157 och 158.

Saluföringsreglerna ska stå i proportion till det eftersträvade

målet och får inte

a) avse transaktioner som görs efter det att den berörda pro­

dukten släpps ut på marknaden för första gången,

b) tillåta fastställande av priser, inte heller riktpriser eller rekom­

menderade priser,

c) blockera en alltför stor andel av den normala årliga skörden,

d) göra det möjligt att vägra att utfärda de nationella certifikat

och unionscertifikat som krävs för omsättning och saluföring

av viner om saluföringen är i överensstämmelse med ovan­

nämnda regler.

2. Reglerna enligt punkt 1 ska i sin helhet meddelas aktö­

rerna genom offentliggörande i en officiell publikation i den

berörda medlemsstaten.

SV

L 347/744

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

149

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om beslut

som fattas med stöd av denna artikel.

A v s n i t t 5

S y s t e m f ö r a v t a l

Artikel 168

Avtalsförhållanden

1. Utan att det påverkar tillämpningen artikel 148 om sek­

torn för mjölk och mjölkprodukter och artikel 125 om socker­

sektorn, om en medlemsstat beslutar, när det gäller jordbruks­

produkter inom en sektor som anges i artikel 1.2 i denna för­

ordning, förutom sektorerna för mjölk och mjölkprodukter

samt socker,

a) att varje leverans på dess territorium från en producent till

ett bearbetningsföretag eller en distributör måste omfattas av

ett skriftligt avtal mellan parterna, och/eller

b) att de första köparna måste lämna in ett skriftligt anbud om

avtal om leverans på dess territorium av dessa jordbruks­

produkter från producenten,

ska detta avtal eller anbud om avtal uppfylla de villkor som

fastställts i punkterna 4 och 6 i denna artikel.

2. Om en medlemsstat beslutar att leveranser av de produk­

ter som omfattas av denna artikel från en producent till ett

bearbetningsföretag måste omfattas av ett skriftligt avtal mellan

parterna ska den samtidigt besluta om vilket eller vilka leverans­

stadier som ska omfattas av ett sådant avtal om leveransen av

de berörda produkterna går via en eller flera mellanhänder.

Medlemsstaterna ska se till att de bestämmelser som de antar

med stöd av denna artikel inte försämrar den inre marknadens

funktion.

3. I det fall som beskrivs i punkt 2 får medlemsstaten för att

sörja för rättvisa avtalsförhållanden införa en medlingsmeka­

nism för de fall där inget sådant avtal kan ingås i samförstånd.

4.

Sådana avtal eller anbud om avtal som avses i punkt 1 ska

a) upprättas före leverans,

b) vara skriftliga, och

c) framför allt omfatta följande delar:

i) Det pris som ska betalas för leveransen, vilket ska

— vara statiskt och anges i avtalet och/eller

— beräknas utifrån en kombination av olika faktorer

som är fastställda i avtalet, till exempel marknads­

indikatorer som avspeglar förändringar av marknads­

förhållandena, levererad volym och kvaliteten på eller

sammansättningen av de levererade jordbruksproduk­

terna.

ii) Kvantiteten och kvaliteten på de berörda produkterna

som kan eller måste levereras, liksom tidpunkten för

dessa leveranser.

iii) Avtalets giltighetstid, som får vara begränsad eller obe­

gränsad och innehålla uppsägningsklausuler.

iv) Uppgifter om betalningsfrister och betalningsförfaranden.

v) Villkoren för hämtning eller leverans av jordbrukspro­

dukterna.

vi) Regler som är tillämpliga vid force majeure.

5. Genom undantag från punkt 1 ska ett avtal eller anbud

om avtal inte krävas när berörda produkter levereras från en

producent till en köpare där köparen är ett kooperativ som

producenten tillhör, om kooperativets stadgar eller regler och

beslut som föreskrivs i eller följer av dessa stadgar innehåller

bestämmelser med liknande effekt som dem som anges i punkt

4 a, b och c.

6.

Alla delar av avtal om leverans av jordbruksprodukter som

ingås av producenter, mottagare, bearbetningsföretag eller dis­

tributörer, inbegripet de delar som avses i punkt 4 c, ska för­

handlas fritt mellan parterna.

Trots första stycket ska ett eller båda av följande alternativ gälla:

a) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt med skriftliga avtal för leverans av

jordbruksprodukter får fastställa en minimiperiod som en­

dast ska gälla för skriftliga avtal mellan en producent och

en första köpare av jordbruksprodukter. En sådan minimipe­

riod ska vara minst sex månader och får inte försämra den

inre marknadens funktion.

b) En medlemsstat som beslutar att i enlighet med punkt 1

göra det obligatoriskt för den första köparen av jordbruks­

produkter att ge producenten ett skriftligt anbud om avtal

får ange att anbudet måste omfatta en minimiperiod för

avtalet enligt bestämmelserna i nationell lagstiftning för det­

ta. En sådan minimiperiod ska vara minst sex månader och

får inte försämra den inre marknadens funktion.

Det andra stycket ska inte påverka producentens rätt att avböja

en sådan minimiperiod under förutsättning att denne gör det

skriftligen. I sådana fall står det parterna fritt att förhandla om

alla delar av avtalet, inklusive de delar som avses i punkt 4 c.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/745

Ds 2015:13

Bilaga 2

150

7. De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som anges

i denna artikel ska se till att de införda bestämmelserna inte

försämrar den inre marknadens funktion.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om hur de till­

lämpar åtgärder som införts med stöd av denna artikel.

8. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för en enhetlig tillämpning

av punkt 4 a och b och punkt 5 i denna artikel och åtgärder

som rör den information som medlemsstaterna ska ge i enlighet

denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 169

Avtalsförhandlingar inom sektorn för olivolja

1. En producentorganisation inom sektorn för olivolja som

är erkänd enligt artikel 152.1 och som arbetar för att nå ett

eller flera av målen att koncentrera utbudet, släppa ut de pro­

dukter som har framställts av medlemmarna på marknaden och

optimera produktionskostnaderna får för sina medlemmars räk­

ning, för en del eller hela av medlemmarnas samlade produk­

tion, förhandla om avtal om leverans av olivolja.

En producentorganisation uppfyller målen i denna punkt om

arbetet med att nå dessa mål leder till integrering av verksam­

heten och en sådan integrering sannolikt kommer att ge upp­

hov till betydande effektivisering, så att producentorganisatio­

nens verksamhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i

artikel 39 i EUF-fördraget.

Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Producentorganisationen bedriver minst en av följande verk­

samheter:

i) Gemensam distribution, inklusive gemensam försälj­

ningsplattform eller gemensam transport.

ii) Gemensam förpackning eller märkning eller gemensam

marknadsföring.

iii) Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

iv) Gemensam användning av utrustning eller lagrings­

anläggningar.

v) Gemensam bearbetning.

vi) Gemensam avfallshantering direkt kopplad till produk­

tionen av olivolja.

vii) Gemensam anskaffning av produktionselement.

b) Dessa verksamheter är betydande med tanke på den volym

av olivolja som berörs, produktionskostnaderna och utsläp­

pandet av produkten på marknaden.

2. Den erkända producentorganisationen får föra förhand­

lingar

a) oavsett om äganderätten till den berörda olivoljan överförs

från producenterna till producentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för

några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

c) förutsatt att den produktionsvolym av olivolja som omfattas

av förhandlingarna och som produceras i en viss medlems­

stat inte överstiger 20 % av den berörda marknaden för en

viss producentorganisation; när denna produktionsvolym be­

räknas ska åtskillnad göras mellan olivolja avsedd som livs­

medel och olivolja för annan användning,

d) förutsatt att producentorganisationen för den mängd olivolja

som omfattas av förhandlingarna koncentrerar utbudet och

släpper ut medlemmarnas produkt på marknaden,

e) förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i

någon annan producentorganisation som också förhandlar

om sådana avtal för deras räkning,

f) förutsatt att den berörda olivoljan inte omfattas av en leve­

ransskyldighet som följer av producentens medlemskap i ett

kooperativ, som inte självt är medlem i den berörda pro­

ducentorganisationen, i enlighet med de villkor som fastställs

i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fastställs i

eller följer av dessa stadgar, och

g) förutsatt att producentorganisationen meddelar de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där den bedriver sin verk­

samhet om vilken mängd olivolja som omfattas av sådana

förhandlingar.

3. Vid tillämpning av denna artikel avses med producent­

organisationer även sammanslutningar av sådana producent­

organisationer som är erkända enligt artikel 156.1.

4. Vid tillämpning av punkt 2 c ska kommissionen på det

sätt som den finner lämpligt offentliggöra mängden producerad

olivolja i medlemsstaterna.

5. Genom undantag från punkt 2 c får den konkurrensmyn­

dighet som avses i andra stycket, även när det däri angivna

tröskelvärdet inte överskrids, i enskilda fall besluta att en viss

förhandling med producentorganisationen antingen ska återupp­

tas eller inte ska äga rum alls, om myndigheten anser att ett

sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hind­

ras eller om den finner att målen i artikel 39 i EUF-fördraget

äventyras.

SV

L 347/746

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

151

För förhandlingar som omfattar fler än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket fattas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag då de anmäls till de berörda företagen.

Vid tillämpning av denna artikel ska definitionen av

"nationell

konkurrensmyndighet

" i artikel 149.7 a gälla.

6. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 g och 5.

Artikel 170

Avtalsförhandlingar inom nöt- och kalvköttssektorn

1. En producentorganisation inom nöt- och kalvköttssektorn

som är erkänd enligt artikel 152.1 och som arbetar för att nå

ett eller flera av målen att koncentrera utbudet, släppa ut de

produkter som har framställts av medlemmarna på marknaden

och optimera produktionskostnaderna får för sina medlemmars

räkning, för en del eller hela av medlemmarnas samlade pro­

duktion, förhandla om avtal om leverans av levande boskap av

arten Bos taurus för slakt som omfattas av KN-nummer

ex 0102 29 21, ex 0102 29 41, ex 0102 29 51, ex 0102 29 61

eller ex 0102 29 91 enligt följande:

a) Yngre än tolv månader.

b) Tolv månader eller äldre.

En producentorganisation uppfyller målen i denna punkt om

arbetet med att nå dessa mål leder till integrering av verksam­

heten och en sådan integrering sannolikt kommer att ge upp­

hov till betydande effektivisering, så att producentorganisatio­

nens verksamhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i

artikel 39 i EUF-fördraget.

Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Producentorganisationen bedriver minst en av följande verk­

samheter:

i) Gemensam distribution, inklusive gemensam försäljnings­

plattform eller gemensam transport.

ii) Gemensam marknadsföring.

iii) Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

iv) Gemensam användning av utrustning eller lagrings­

anläggningar.

v) Gemensam avfallshantering direkt kopplad till produktio­

nen av levande boskap.

vi) Gemensam anskaffning av produktionselement.

b) Dessa verksamheter är betydande med tanke på den kvantitet

nöt- och kalvkött som berörs, produktionskostnaderna och

utsläppandet av produkten på marknaden.

2. Den erkända producentorganisationen får föra förhand­

lingar

a) oavsett om äganderätten överförs från jordbrukarna till pro­

ducentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för

några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

c) förutsatt att den produktionsmängd nöt- och kalvkött som

omfattas av förhandlingarna och som produceras i en viss

medlemsstat inte överstiger 15 % av medlemsstatens sam­

manlagda nationella produktion av var och en av de pro­

dukter som avses i punkt 1 första stycket a och b, uttryckt i

slaktkroppsviktsekvivalenter, för en viss producentorganisa­

tion,

d) förutsatt att producentorganisationen för den kvantitet nöt-

och kalvkött som omfattas av förhandlingarna koncentrerar

utbudet och släpper ut medlemmarnas produkt på mark­

naden,

e) förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i

någon annan producentorganisation som också förhandlar

om sådana avtal för deras räkning,

f) förutsatt att den berörda produkten inte omfattas av en

leveransskyldighet som följer av producentens medlemskap

i ett kooperativ, som inte självt är medlem i den berörda

producentorganisationen, i enlighet med de villkor som fast­

ställs i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fast­

ställs i eller följer av dessa stadgar, och

g) förutsatt att producentorganisationen meddelar de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där den bedriver sin verk­

samhet om vilken mängd producerat nöt- och kalvkött som

omfattas av sådana förhandlingar.

3. Vid tillämpning av denna artikel avses med producent­

organisationer även sammanslutningar av sådana producent­

organisationer som är erkända enligt artikel 156.1.

4. Vid tillämpning av punkt 2 c ska kommissionen på det

sätt som den finner lämpligt offentliggöra mängden producerat

nöt- och kalvkött i medlemsstaterna uttryckt i slaktkroppsekvi­

valenter.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/747

Ds 2015:13

Bilaga 2

152

5. Genom undantag från punkt 2 c får den konkurrensmyn­

dighet som avses i andra stycket i denna punkt, även när de där

angivna tröskelvärdena inte överskrids, i enskilda fall besluta att

en av producentorganisationens förhandlingar antingen ska åter­

upptas eller inte ska äga rum alls, om myndigheten anser att ett

sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hind­

ras eller att den produkt som förhandlingarna avser på grund

produktens särdrag eller avsedda användning utgör en del av en

separat marknad och en sådan kollektiv förhandling skulle om­

fatta mer än 15 % av den nationella produktionen på denna

marknad eller att målen i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

För förhandlingar som omfattar fler än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket fattas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag då de anmäls till de berörda företagen.

Vid tillämpning av denna artikel ska definitionen av

"nationell

konkurrensmyndighet

" i artikel 149.7 a gälla.

6. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 g och 5.

Artikel 171

Avtalsförhandlingar för vissa jordbruksgrödor

1. En producentorganisation som är erkänd enligt

artikel 152.1 och som arbetar för att nå ett eller flera av målen

att koncentrera utbudet, släppa ut de produkter som har fram­

ställts av medlemmarna på marknaden och optimera produk­

tionskostnaderna får för sina medlemmars räkning, för en del

eller hela av medlemmarnas samlade produktion, förhandla om

avtal om leverans av en eller flera av följande produkter, vilka

inte är avsedda för utsäde och vad gäller korn inte avsedda för

mältning:

a) Vanligt vete som omfattas av KN-nummer ex 1001 99 00.

b) Korn som omfattas av KN-nummer ex 1003 90 00.

c) Majs som omfattas av KN-nummer ex 1005 90 00.

d) Råg som omfattas av KN-nummer ex 1002 90 00.

e) Durumvete som omfattas av KN-nummer ex 1001 19 00.

f) Havre som omfattas av KN-nummer ex 1004 90 00.

g) Rågvete som omfattas av KN-nummer ex 1008 60 00.

h) Rapsfrö som omfattas av KN-nummer ex 1205.

i) Solrosfrö som omfattas av KN-nummer ex 1206 00.

j) Sojabönor som omfattas av KN-nummer ex 1201 90 00.

k) Åkerbönor som omfattas av KN-nummer ex 0708 och

ex 0713.

l) Foderärter som omfattas av KN-nummer ex 0708 och

ex 0713.

En producentorganisation uppfyller målen i denna punkt om

arbetet med att nå dessa mål leder till integrering av verksamhet

och en sådan integrering sannolikt kommer att ge upphov till

betydande effektivisering, så att producentorganisationens verk­

samhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i artikel 39 i EUF-

fördraget.

Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Producentorganisationen bedriver minst en av följande verk­

samheter:

i) Gemensam distribution, inklusive gemensam försäljnings­

plattform eller gemensam transport.

ii) Gemensam marknadsföring.

iii) Gemensam organisation av kvalitetskontroll.

iv) Gemensam användning av utrustning eller lagrings­

anläggningar.

v) Gemensam anskaffning av produktionselement.

b) Dessa verksamheter är betydande med tanke på den mängd

av produkten som berörs, produktionskostnaderna och ut­

släppandet av produkten på marknaden.

2. Den erkända producentorganisationen får föra förhand­

lingar

a) oavsett om äganderätten överförs från producenterna till

producentorganisationen eller ej,

b) oavsett om det framförhandlade priset är detsamma för

några eller alla medlemmars samlade produktion eller ej,

c) förutsatt att det för varje produkt som avses i punkt 1 och

för en viss producentorganisation gäller att den produktions­

mängd som omfattas av förhandlingarna och som produce­

ras i en viss medlemsstat inte överstiger 15 % av medlems­

statens sammanlagda nationella produktion av produkten,

d) förutsatt att producentorganisationen för den mängd pro­

dukter som omfattas av förhandlingarna koncentrerar utbu­

det och släpper ut medlemmarnas produkt på marknaden,

e) förutsatt att de berörda producenterna inte är medlemmar i

någon annan producentorganisation som också förhandlar

om sådana avtal för deras räkning,

SV

L 347/748

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

153

f) förutsatt att den berörda produkten inte omfattas av en

leveransskyldighet som följer av producentens medlemskap

i ett kooperativ, som inte självt är medlem i den berörda

producentorganisationen, i enlighet med de villkor som fast­

ställs i kooperativets stadgar eller regler och beslut som fast­

ställs i eller följer av dessa stadgar, och

g) förutsatt att producentorganisationen meddelar de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där den bedriver sin verk­

samhet om vilken produktionsmängd av varje produkt som

omfattas av sådana förhandlingar.

3. Vid tillämpning av denna artikel avses med producent­

organisationer även sammanslutningar av sådana producent­

organisationer som är erkända enligt artikel 156.1.

4. Vid tillämpning av punkt 2 c ska kommissionen för de

produkter som avses i punkt 1 på det sätt som den finner

lämpligt offentliggöra produktionsmängden i medlemsstaterna.

5. Genom undantag från punkt 2 c får den konkurrensmyn­

dighet som avses i andra stycket i denna punkt, även när de där

angivna tröskelvärdena inte överskrids, i enskilda fall besluta att

en av producentorganisationens förhandlingar antingen ska åter­

upptas eller inte ska äga rum alls, om myndigheten anser att ett

sådant beslut är nödvändigt för att konkurrensen inte ska hind­

ras eller att den produkt som förhandlingarna avser på grund av

produktens särdrag eller avsedda användning utgör en del av en

separat marknad och en sådan kollektiv förhandling skulle om­

fatta mer än 15 % av den nationella produktionen på denna

marknad eller att målen i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

För förhandlingar som omfattar fler än en medlemsstat ska det

beslut som avses i första stycket fattas av kommissionen utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3. I andra fall ska beslutet fattas av den nationella kon­

kurrensmyndigheten i den medlemsstat som förhandlingarna

avser.

De beslut som avses i denna punkt ska inte tillämpas tidigare än

den dag då de meddelas de berörda företagen.

Vid tillämpning av denna artikel ska definitionen av

"nationell

konkurrensmyndighet

" i artikel 149.7 a gälla.

6. De medlemsstater där förhandlingar äger rum i enlighet

med denna artikel ska informera kommissionen om tillämp­

ningen av punkterna 2 g och 5.

Artikel 172

Reglering av utbud av skinka med skyddad

ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning

1. På begäran av en producentorganisation som är erkänd

enligt artikel 152.1 i denna förordning, en branschorganisation

som är erkänd enligt artikel 157.1 i denna förordning eller en

sådan grupp som avses i artikel 3.2 i förordning (EU)

nr 1151/2012 får medlemsstaterna för en begränsad tidsperiod

fastställa bindande bestämmelser för reglering av utbud av

skinka med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geogra­

fisk beteckning i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i förordning

(EU) nr 1151/2012.

2. De regler som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfattas

av en förhandsöverenskommelse mellan parterna i det geogra­

fiska område som avses i artikel 7.1 c i förordning (EU)

nr 1151/2012. En sådan överenskommelse ska, efter samråd

med grisproducenterna i det geografiska området, ingås mellan

minst två tredjedelar av de företag som bearbetar skinkan i

fråga, och som företräder minst två tredjedelar av produktionen

av denna skinka i det geografiska område som avses i artikel 7.1

c i förordning (EU) nr 1151/2012 och, om medlemsstaten anser

det lämpligt, minst två tredjedelar av grisproducenterna i det

geografiska område som avses i artikel 7.1 c i förordning

(EU) nr 1151/2012.

3. De regler som avses i punkt 1

a) ska endast omfatta reglering av utbudet av den berörda pro­

dukten och/eller dess råmaterial och ska syfta till att anpassa

utbudet av den berörda skinkan till efterfrågan,

b) ska endast gälla den berörda produkten,

c) får inte vara bindande i mer än tre år men kan därefter

förlängas efter en ny begäran i enlighet med punkt 1,

d) får inte skada handeln med andra produkter än de som

omfattas av dessa regler,

e) får inte gälla transaktioner efter den första saluföringen av

den berörda skinkan,

f) får inte tillåta fastställande av priser, inte heller riktpriser eller

rekommenderade priser,

g) får inte leda till att en alltför stor andel av den berörda

produkten som annars skulle ha varit tillgänglig blockeras,

h) får inte verka diskriminerande, utgöra ett hinder för nya

aktörer på marknaden eller leda till att små producenter

påverkas negativt,

i) ska bidra till att upprätthålla kvaliteten hos och/eller utveck­

lingen av den berörda produkten.

4. De regler som avses i punkt 1 ska offentliggöras i en

officiell tidning i den berörda medlemsstaten.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/749

Ds 2015:13

Bilaga 2

154

5. Medlemsstaterna ska utföra kontroller för att säkerställa

att de villkor som avses i punkt 3 uppfylls och ska, om de

nationella myndigheterna upptäcker att dessa villkor inte har

uppfyllts, upphäva de regler som avses i punkt 1.

6. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen

de regler som de har antagit enligt punkt 1. Kommissionen ska

informera de övriga medlemsstaterna om meddelande av sådana

regler.

7. Kommissionen får när som helst anta genomförandeakter

som kräver att en medlemsstat ska upphäva de regler som den

har infört enligt punkt 1, om kommissionen anser att dessa

regler inte uppfyller villkoren i punkt 4, att de förhindrar eller

snedvrider konkurrensen på en stor del av den inre marknaden,

att de äventyrar frihandeln eller uppnående av målen i artikel 39

i EUF-fördraget. Dessa genomförandeakter ska antas utan till­

lämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

i denna förordning.

A v s n i t t 6

P r o c e d u r r e g l e r

Artikel 173

Delegerade befogenheter

1. För att se till att de mål och ansvarsområden som gäller

för producentorganisationer, sammanslutningar av producent­

organisationer och branschorganisationer är tydligt fastställda,

så att de bidrar till att dessa organisationer och sammanslut­

ningar fungerar så effektivt som möjligt, utan att det leder till

onödiga administrativa bördor och utan att underminera prin­

cipen om föreningsfrihet, särskilt i förhållande till icke-medlem­

mar i sådana organisationer, ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter enligt artikel 227 på följande områden,

med avseende på producentorganisationer, sammanslutningar av

producentorganisationer och branschorganisationer för en eller

flera av de sektorer som avses i artikel 1.2 eller specifika pro­

dukter inom dessa sektorer:

a) De specifika mål som dessa organisationer och sammanslut­

ningar får, måste eller inte får sträva efter att nå, om till­

lämpligt som ett komplement till de mål som fastställs i

artikel 152–163.

b) Reglerna för sådana organisationer och sammanslutningar,

stadgarna för andra organisationer än producentorganisatio­

ner, de specifika villkor som gäller för stadgar för producent­

organisationer inom vissa sektorer, inklusive undantag från

skyldigheten att saluföra hela produktionen genom den pro­

ducentorganisation som avses i artikel 160 andra stycket,

sådana organisationers och sammanslutningars struktur,

medlemskapsperiod, storlek, ansvarighet och verksamhet, ef­

fekterna av erkännande, återkallande av erkännande och

sammanslagningar.

c) Villkor för erkännande, återkallande och tillfälligt upp­

hävande av erkännande, effekter av erkännande, återkallande

och tillfälligt upphävande av erkännande samt krav på så­

dana organisationer och sammanslutningar att vidta korrige­

rande åtgärder om kriterierna för erkännande inte uppfylls.

d) Transnationella organisationer och sammanslutningar, in­

begripet de regler och stadgar som avses i leden a, b och

c i denna punkt.

e) Regler för införande av och villkor för administrativt stöd

från berörda behöriga myndigheter vid gränsöverskridande

samarbete.

f) De sektorer på vilka artikel 161 är tillämplig, villkoren för

utläggande av verksamhet på entreprenad, vilket slags verk­

samhet som får läggas ut på entreprenad och organisationers

och sammanslutningars tillhandahållande av tekniska hjälp­

medel.

g) Beräkningsgrunden för organisationers eller sammanslut­

ningars avsättningsbara produktions minsta volym eller vär­

de.

h) Mottagande i producentorganisationer av medlemmar som

inte är producenter och i sammanslutningar av producent­

organisationer av medlemmar som inte är producentorgani­

sationer.

i) Utvidgning av vissa regler som gäller för organisationer en­

ligt artikel 164, så att de även omfattar icke-medlemmar,

obligatoriska medlemsavgifter för icke-medlemmar enligt ar­

tikel 165, inbegripet dessa organisationers användning och

fördelning av dessa avgifter och en förteckning över de strik­

tare produktionsregler vilkas räckvidd kan utvidgas enligt

artikel 164.4 första stycket b, samtidigt som det säkerställs

att sådana organisationer är transparenta och ansvariga gen­

temot icke-medlemmar och att medlemmar i sådana organi­

sationer inte behandlas på ett mer gynnsamt sätt än icke-

medlemmar, särskilt när det gäller användningen av obligato­

riska medlemsavgifter.

j) Kompletterande krav avseende representativitet för de orga­

nisationer som avses i artikel 164, vilka ekonomiska områ­

den som omfattas, inbegripet vad gäller kommissionens

granskning av hur dessa definieras, vilken period en regel

som lägst måste ha varit i kraft innan dess räckvidd kan

utvidgas, på vilka personer eller organisationer en regel eller

ett bidrag får tillämpas samt under vilka omständigheter

kommissionen får begära att en utvidgning av en regels

räckvidd eller ett obligatoriskt bidrag stoppas eller dras till­

baka.

2. Genom undantag från punkt 1 och för att säkerställa att

målen för producentorganisationerna, sammanslutningarna av

producentorganisationer och branschorganisationerna inom sek­

torn för mjölk och mjölkprodukter och deras ansvar är klart

fastställda och därmed bidra till att deras åtgärder blir effektiva

utan onödiga bördor, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) villkor för erkännande av gränsöverskridande producentorga­

nisationer och gränsöverskridande sammanslutningar av pro­

ducentorganisationer,

SV

L 347/750

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

155

b) regler för införande av och villkor för administrativt stöd till

producentorganisationer, även sammanslutningar av sådana,

från berörda behöriga myndigheter vid gränsöverskridande

samarbete,

c) ytterligare regler för beräkningen av den mängd obehandlad

mjölk som förhandlingarna enligt artikel 149.2 c och 149.3

ska gälla,

d) regler för utvidgning av vissa regler som gäller för organisa­

tionerna enligt artikel 164, så att de även omfattar icke-

medlemmar, och obligatoriska medlemsavgifter för icke-

medlemmar enligt artikel 165.

Artikel 174

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta

kapitel, särskilt

a) åtgärder för tillämpningen av de villkor för erkännande av

producentorganisationer och branschorganisationer enligt ar­

tiklarna 154 och 158,

b) förfaranden vid sammanslagning av producentorganisationer,

c) de förfaranden som ska fastställas av medlemsstaterna avse­

ende minimistorlek och minimitid för medlemskap,

d) förfaranden för utvidgning av reglernas räckvidd och ekono­

miska bidrag enligt artiklarna 164 och 165, särskilt genom­

förandet av begreppet ekonomiskt område i artikel 164.2,

e) förfaranden för administrativt stöd,

f) förfaranden för utläggande av verksamhet på entreprenad,

g) förfaranden och tekniska villkor för genomförande av de

åtgärder som avses i artikel 166.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Genom undantag från punkt 1 får kommissionen i fråga

om sektorn för mjölk och mjölkprodukter anta genomförande­

akter för att fastställa de detaljerade bestämmelser som behövs

för

a) tillämpningen av de villkor för erkännande av producent­

organisationer, sammanslutningar av producentorganisatio­

ner och branschorganisationer enligt artiklarna 161 och 163,

b) det meddelande som avses i artikel 149.2 f,

c) de meddelanden som medlemsstaterna ska skicka till kom­

missionen i enlighet med artiklarna 161.3 d, 163.3 e, 149.8

och 150.7,

d) de förfaranden som rör administrativt stöd vid gränsöver­

skridande samarbete.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 175

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får genom genomförandeakter anta enskilda be­

slut rörande följande:

a) Erkännande av organisationer som bedriver verksamhet i

mer än en medlemsstat, i enlighet med de regler som antas

i enlighet med artikel 174.1 d.

b) Invändning mot eller återkallande av en medlemsstats erkän­

nande av en branschorganisation.

c) Den förteckning över ekonomiska områden som meddelats

av medlemsstaterna i enlighet med de regler som antagits

enligt artikel 174.1 h och 174.2 d.

d) Kravet att en medlemsstat ska avslå eller upphäva en utvidg­

ning av reglernas räckvidd eller ekonomiska bidrag från icke-

medlemmar som den medlemsstaten fattat beslut om.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

DEL III

HANDEL MED TREDJELÄNDER

KAPITEL I

Import- och exportlicenser

Artikel 176

Allmänna bestämmelser

1. Utan att det påverkar fall där det krävs import- eller ex­

portlicenser i enlighet med denna förordning, får det vid import

för övergång till fri omsättning eller export av en eller flera

produkter från följande sektorer till eller från unionen krävas

uppvisande av en licens:

a) Spannmål.

b) Ris.

c) Socker.

d) Utsäde.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/751

Ds 2015:13

Bilaga 2

156

e) Olivolja och bordsoliver, när det gäller produkter som om­

fattas av KN-nummer 1509, 1510 00, 0709 92 90,

0711 20 90, 2306 90 19, 1522 00 31 och 1522 00 39.

f) Lin och hampa, när det gäller hampa.

g) Frukt och grönsaker.

h) Bearbetad frukt och bearbetade grönsaker.

i) Bananer.

j) Vin.

k) Levande växter.

l) Nöt- och kalvkött.

m) Mjölk och mjölkprodukter.

n) Griskött.

o) Får- och getkött.

p) Ägg.

q) Fjäderfäkött.

r) Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter.

2. Licenserna ska utfärdas av medlemsstaterna oavsett var i

unionen den sökande är etablerad, om inte annat föreskrivs i en

annan rättsakt antagen i enlighet med artikel 43.2 i EUF-för­

draget och utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna

177, 178 och 179 i denna förordning.

3. Licenserna ska gälla inom hela unionen.

Artikel 177

Delegerade befogenheter

1. För att beakta unionens internationella skyldigheter och

unionens tillämpliga sociala standarder samt miljö- och djur­

skyddsstandarder, behovet av att övervaka utvecklingen av han­

deln och på marknaden, importen och exporten av produkterna,

behovet av sund marknadsförvaltning och behovet av att

minska den administrativa bördan ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fast­

ställa följande:

a) Förteckningen över de produkter inom de sektorer som av­

ses i artikel 176.1 för vilka det krävs uppvisande av en

import- eller exportlicens.

b) De fall och situationer då det inte krävs uppvisande av im­

port- eller exportlicens, med beaktande av de berörda

produkternas tullstatus, handelsordningar som ska följas, syf­

tet med verksamheten, sökandes rättsliga status och berörda

kvantiteter.

2. För att tillhandahålla ytterligare delar i licenssystemet ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227 för att fastställa regler om

a) vilka rättigheter och skyldigheter licensen medför, dess rätts­

verkan och de fall där en tolerans är tillämplig när det gäller

att fullgöra import- eller exportskyldigheten av den kvantitet

som anges i licensen eller där ursprunget ska anges i licen­

sen,

b) utfärdande av en importlicens eller övergång till fri omsätt­

ning som kräver uppvisande av ett dokument utfärdat av ett

tredjeland eller en enhet som bland annat bekräftar produk­

ternas ursprung, äkthet och kvalitetsegenskaper,

c) överföring av licensen eller restriktioner för dess överförbar­

het,

d) ytterligare villkor för importlicenser för hampa i enlighet

med artikel 189 och principen om administrativt bistånd

mellan medlemsstaterna för att förhindra eller hantera fall

av bedrägeri och oegentligheter,

e) de fall och situationer då det krävs respektive inte krävs

ställande av en säkerhet för att garantera att produkterna

importeras eller exporteras inom licensens giltighetstid.

Artikel 178

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta kapitel,

inbegripet regler för

a) licensens utformning och innehåll,

b) inlämnande av ansökningar och utfärdande av licenser och

deras användning,

c) licensernas giltighetstid,

d) förfarandena för och storleken på en säkerhet som ska stäl­

las,

e) vilka bevis som ska uppvisas för att säkra att kraven för

användningen av licenserna har uppfyllts,

f) toleransnivån när det gäller fullgörandet av skyldigheten att

importera eller exportera den kvantitet som anges i licensen,

g) utfärdandet av ersättningslicenser och duplikat av licenser,

SV

L 347/752

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

157

h) medlemsstaternas licensbehandling och det informations­

utbyte som krävs för att förvalta systemet, inbegripet för­

faranden för det särskilda administrativa biståndet mellan

medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 179

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) begränsa de kvantiteter för vilka licenser får utfärdas,

b) avvisa sökta kvantiteter, och

c) tillfälligt avbryta inlämnandet av ansökningar för att förvalta

marknaden i de fall ansökningarna omfattar stora kvantiteter.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

KAPITEL II

Importtullar

Artikel 180

Genomförande av internationella avtal och vissa andra

akter

Kommissionen ska anta genomförandeakterför att fastställa åt­

gärder för att uppfylla kraven i internationella avtal som har

ingåtts enligt EUF-fördraget eller kraven i någon annan relevant

akt som antagits enligt artikel 43.2 eller 207 i EUF-fördraget

eller Gemensamma tulltaxan när det gäller beräkningen av im­

porttull för jordbruksprodukter. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Artikel 181

Ingångspris för vissa produkter från sektorerna för frukt

och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

samt vin

1. Vid tillämpning av tullsatsen i Gemensamma tulltaxan för

produkter från sektorerna för frukt och grönsaker, bearbetad

frukt och bearbetade grönsaker samt för druvsaft och druvmust

ska ingångspriset på ett parti vara detsamma som dess tullvärde

beräknat enligt rådets förordning (EG) nr 2913/92 ( 1 ) (tull­

kodexen) och kommissionens förordning (EG) nr 2454/93 ( 2 ).

2. För att säkerställa att systemet är effektivt, ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa att korrektheten av det anmälda ingångspriset

för ett parti ska kontrolleras med användning av ett schablo­

nimportvärde och för att fastställa enligt vilka villkor det krävs

att en säkerhet ställs.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa regler för beräkningen av det schablonimportvärde som

avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 182

Tilläggsimporttullar

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa för vilka produkter från sektorerna för spannmål, ris,

socker, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade

grönsaker, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, gris­

kött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött och bananer samt druv­

saft och druvmust en tilläggstull enligt den tullsats som fastställs

i Gemensamma tulltaxan ska tas ut vid import, i syfte att för­

hindra eller motverka de negativa effekter för unionsmarknaden

som kan bli följden av sådan import om

a) importen sker till ett pris som understiger det pris som

unionen har anmält till Världshandelsorganisationen (utlö­

sande pris), eller

b) importvolymen överskrider en viss nivå (utlösande volym).

Den utlösande volymen ska grunda sig på marknadstillträdes­

nivån, dvs. importen uttryckt som en procentandel av motsva­

rande inhemska konsumtion de föregående tre åren.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. Om det är osannolikt att importen kommer att störa

unionsmarknaden eller om effekterna skulle bli oproportionella

i förhållande till det avsedda syftet, ska inga tilläggsimporttullar

tillämpas.

3. Vid tillämpning av punkt 1 första stycket a ska import­

priserna fastställas på grundval av cif-importpriset för den ak­

tuella sändningen. Cif-importpriset ska kontrolleras mot de re­

presentativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på

unionens importmarknad för den produkten.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som krävs för tillämpningen av denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/753

( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om

inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302,

19.10.1992, s. 1).

( 2 ) Kommissionens förordning (EG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om

tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om

inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253,

11.10.1993, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

158

Artikel 183

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att

a) fastställa nivån på den tillämpade importtullen i enlighet

med reglerna i internationella avtal som ingåtts i enlighet

med EUF-fördraget eller Gemensamma tulltaxan och de ge­

nomförandeakter som avses i artikel 180,

b) fastställa de representativa priserna och utlösande volymerna

för att kunna tillämpa tilläggsimporttullar inom ramen för de

regler som antagits i enlighet med artikel 182.1.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

KAPITEL III

Förvaltning av tullkvoter och särskild behandling vid import

till tredjeländer

Artikel 184

Tullkvoter

1. Tullkvoter för import av jordbruksprodukter som ska

övergå till fri omsättning i unionen eller en del av denna eller

tullkvoter för import av jordbruksprodukter från unionen till

tredjeländer som helt eller delvis ska administreras av unionen

och som följer av internationella avtal som ingåtts i enlighet

med EUF-fördraget eller av någon annan akt som antagits i

enlighet med artikel 43.2 eller 207 i EUF-fördraget ska öppnas

och/eller förvaltas av kommissionen genom delegerade akter i

enlighet med artikel 186 i denna förordning och genomföran­

deakter i enlighet med artiklarna 187 och 188 i denna förord­

ning.

2. Tullkvoterna ska förvaltas på ett sätt som inte leder till

diskriminering mellan berörda aktörer, genom att en av följande

metoder eller en kombination av dem eller någon annan lämp­

lig metod används:

a) En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansök­

ningarna inkommer (metoden

"först till kvarn").

b) En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de

begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden

"samtidig behandling").

c) En metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden

"traditionella/nya mönster").

3. Den förvaltningsmetod som antas ska

a) för tullkvoter vid import lägga vederbörlig vikt vid försörj­

ningsbehoven på unionens befintliga och framväxande

produktions-, bearbetnings- och konsumtionsmarknader vad

avser konkurrenskraft, säkerhet och kontinuitet i försörj­

ningen och behovet av att säkra marknadens jämvikt, och

b) för tullkvoter vid export tillåta fullständig användning av de

möjligheter som ges inom den berörda kvoten.

Artikel 185

Särskilda tullkvoter

För att verkställa tullkvoter för import till Spanien av 2 000 000

ton majs och 300 000 ton sorghum samt tullkvoter för import

till Portugal av 500 000 ton majs, ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för att fast­

ställa de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra

tullkvotimporten och om så är lämpligt den offentliga lagringen

av de kvantiteter som de berörda medlemsstaternas utbetalande

organ har importerat, och avsättningen av dessa på de med­

lemsstaternas marknader.

Artikel 186

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa lika tillgång till de tillgängliga kvantite­

terna och lika behandling av aktörerna inom tullkvoten ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt

artikel 227

a) för att fastställa de villkor och stödberättigandekrav som

aktörerna ska uppfylla för att få lämna in en ansökan

inom tullkvoten; enligt bestämmelserna i fråga får det ställas

krav på minimierfarenhet inom handel med tredjeländer och

likställda territorier, eller inom tillverkningsverksamhet, ut­

tryckt som en minimikvantitet och tidsperiod inom en viss

marknadssektor; bestämmelserna kan innehålla särskilda reg­

ler som passar behoven och gällande praxis i en viss sektor

eller i bearbetningsindustrin,

b) för att fastställa regler för överföring av rättigheter mellan

aktörer och vid behov för begränsningar av sådan överföring

inom förvaltningen av tullkvoten,

c) för att föreskriva att det för att ta del av tullkvoten krävs att

en säkerhet ställs,

d) för att vid behov ange särskilda särdrag, krav eller begräns­

ningar som gäller för tullkvoten enligt det internationella

avtalet eller någon annan akt som avses i artikel 184.1.

2. För att säkerställa att exporterade produkter kan komma i

fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland om

vissa villkor uppfylls, i enlighet med internationella avtal som

unionen ingått enligt EUF-fördraget, ska kommissionen ges be­

fogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 i denna

förordning med avseende på regler om krav på att medlems­

staternas behöriga myndigheter, på begäran och efter lämplig

SV

L 347/754

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

159

kontroll, utfärdar ett dokument som intygar att villkoren upp­

fylls för produkter som, om de exporteras, kan komma i fråga

för särskild behandling vid import till ett tredjeland.

Artikel 187

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

a) årliga tullkvoter, vilka vid behov fördelas på lämpligt sätt

över året, och vilken förvaltningsmetod som ska användas,

b) förfaranden för tillämpningen av de särskilda bestämmel­

serna i avtalet eller i den akt genom vilken import- eller

exportordningen antas, särskilt rörande

i) garantier för produktens art, härkomst och ursprung,

ii) erkännande av det dokument som används för att kont­

rollera de garantier som avses i led i,

iii) uppvisande av ett dokument utfärdat av exportlandet,

iv) produkternas bestämmelse och användning,

c) licensernas eller tillståndens giltighetstid,

d) förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska stäl­

las,

e) användning av licenser och vid behov särskilda åtgärder rö­

rande särskilt de villkor på vilka ansökningar om import ska

lämnas in och tillstånd beviljas inom tullkvoten,

f) förfaranden och tekniska kriterier för tillämpningen av

artikel 185.

g) nödvändiga åtgärder avseende innehållet i och utformningen,

utfärdandet och användningen av det dokument som avses i

artikel 186.2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 188

Andra genomförandebefogenheter

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter med avseende

på hanteringen av den process som garanterar att de kvantiteter

som är tillgängliga inom tullkvoten inte överskrids, särskilt ge­

nom att fastställa en tilldelningskoefficient för varje tillämpning

när de tillgängliga kvantiteterna har nåtts, avvisa ansökningar

som ännu inte avgjorts och vid behov tillfälligt avbryta inläm­

nandet av ansökningar.

2. Kommissionen får anta genomförandeakter med avseende

på omfördelningen av outnyttjade kvantiteter.

3. Genomförandeakter som avses i denna artikel ska antas

utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2

eller 229.3.

KAPITEL IV

Särskilda importbestämmelser för vissa produkter

Artikel 189

Import av hampa

1. Nedanstående produkter får endast importeras till unionen

om följande villkor är uppfyllda:

a) Oberedd mjukhampa som omfattas av KN-nummer

5302 10 00 ska uppfylla de villkor som anges i artiklarna

32.6 och 35.3 i förordning (EU) nr 1307/2013.

b) Olika sorters hampfrön avsedda för utsäde och som omfattas

av KN-nummer ex 1207 99 20 ska åtföljas av ett bevis om

att tetrahydrokannabinolhalten för sorten i fråga inte över­

stiger den som fastställs i artiklarna 32.6 och 35.3 i förord­

ning (EU) nr 1307/2013.

c) Andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde och

som omfattas av KN-nummer 1207 99 91 och endast im­

porteras av importörer som godkänts av medlemsstaten, i

avsikt att säkerställa att de inte kommer att användas för

utsäde.

2. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av mer re­

striktiva regler som medlemsstaterna antar i enlighet med EUF-

fördraget och de åtaganden som följer av Världshandelsorgani­

sationens avtal om jordbruk.

Artikel 190

Import av humle

1. Produkter inom humlesektorn får endast importeras från

tredjeländer om deras kvalitetsstandard minst motsvarar dem

som har antagits för liknande produkter som skördats inom

unionen eller som är framställda av sådana produkter.

2. Produkter ska anses motsvara den standard som avses i

punkt 1 om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av myndighe­

terna i ursprungslandet och som godkänts som likvärdigt med

det certifikat som avses i artikel 77.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/755

Ds 2015:13

Bilaga 2

160

För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humleextrakt och

humleblandningar får intyget endast godkännas som likvärdigt

med ett certifikat, om alfasyrahalten i dessa produkter inte är

lägre än halten i det humle ur vilket de utvinns.

3. För att minimera den administrativa bördan ska kommis­

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227

för att fastställa på vilka villkor kraven på intyg om likvärdighet

och märkning av förpackningar inte gäller.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel, inbegripet regler för erkännande av intyg om

likvärdighet och om kontroll av humleimport. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 229.2.

Artikel 191

Undantag för importerade produkter och särskild säkerhet

inom vinsektorn

Undantag från del II avsnitt B punkt 5 eller avsnitt C i bilaga

VIII för importerade produkter får antas i enlighet med

artikel 43.2 i EUF-fördraget på grund av unionens internatio­

nella åtaganden.

Vid undantag från del II avsnitt B punkt 5 i bilaga VIII ska

importörer vid tidpunkten för övergång till fri omsättning ställa

en säkerhet för dessa produkter hos den utsedda tullmyndighe­

ten. Säkerheten ska släppas fri när importören för tullmyndig­

heterna i den medlemsstat i vilken varan övergår till fri omsätt­

ning lägger fram tillfredsställande bevis för att

a) produkterna inte har beviljats undantag eller,

b) produkter som har beviljats undantag inte har använts för

vinframställning, eller om de har använts för vinframställ­

ning, att de därav följande produkterna försetts med lämplig

märkning.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa reg­

ler för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

samt regler för säkerhetens storlek och lämplig märkning. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 192

Import av råsocker för raffinering

1. Fram till utgången av regleringsåret 2016/2017 ska hel­

tidsraffinaderier beviljas ensamrätt att importera 2 500 000 ton

uttryckt i vitsockervärde per regleringsår.

2. Den enda anläggning för bearbetning av sockerbetor som

var i drift under 2005 i Portugal ska anses vara ett heltidsraffi­

naderi.

3. Importlicenser för socker för raffinering ska endast utfär­

das till heltidsraffinaderier om de berörda kvantiteterna inte

överstiger de kvantiteter som anges i punkt 1. Licenserna får

endast överföras mellan heltidsraffinaderier och ska löpa ut vid

utgången av det regleringsår för vilket de utfärdats.

Denna punkt ska tillämpas under de första tre månaderna av

varje regleringsår.

4. Med beaktande av behovet av att säkerställa att socker för

raffinering som importerats i enlighet med denna artikel raffi­

neras, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 för att fastställa

a) de villkor som den importordning som avses i punkt 1

måste uppfylla,

b) de villkor och stödberättigandekrav som en aktör måste upp­

fylla för att lämna in en ansökan om importlicens, inbegripet

ställande av säkerhet,

c) regler om administrativa påföljder.

5. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa nödvändiga regler för vilka styrkande dokument som

ska läggas fram i samband med de krav och skyldigheter som

gäller för importörer, i synnerhet heltidsraffinaderier. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 229.2.

Artikel 193

Befrielse från importtullar inom sockersektorn

För att säkerställa nödvändig försörjning för tillverkningen av

sådana produkter som avses i artikel 140.2, får kommissionen

fram till utgången av regleringsåret 2016/2017 anta genom­

förandeakter för att helt eller delvis tillfälligt upphäva import­

tullarna för vissa kvantiteter av följande produkter:

a) Socker som omfattas av KN-nummer 1701.

b) Isoglukos som omfattas av KN-nummer 1702 30 10,

1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/756

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

161

KAPITEL V

Skyddsåtgärder och aktiv förädling

Artikel 194

Skyddsåtgärder

1. Skyddsåtgärder mot import till unionen ska, om inte an­

nat följer av punkt 3 i denna artikel, vidtas av kommissionen i

enlighet med rådets förordningar (EG) nr 260/2009 ( 1 ) och (EG)

nr 625/2009 ( 2 ).

2. Om inte annat föreskrivs i andra akter utfärdade av Eu­

ropaparlamentet och rådet eller någon annan rådsakt, ska så­

dana säkerhetsåtgärder mot import till unionen som föreskrivs i

internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget

vidtas av kommissionen i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel

på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 229.2.

Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den

genom genomförandeakter fatta beslut denna inom fem arbets­

dagar efter det att begäran togs emot. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Medlemsstaterna ska underrättas om de antagna åtgärderna,

vilka ska börja gälla med omedelbar verkan.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att åter­

kalla eller ändra unionens skyddsåtgärder som antagits i enlighet

med punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska

antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Artikel 195

Tillfälligt upphävande av förfaranden för förädling och

aktiv förädling

Om unionsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas

genom förfaranden för förädling eller aktiv förädling, får kom­

missionen anta genomförandeakter på begäran av en medlems­

stat eller på eget initiativ, för att helt eller delvis tillfälligt

upphäva tillämpningen av förfaranden för förädling eller aktiv

förädling för produkter inom sektorerna för spannmål, ris, soc­

ker, olivolja och bordsoliver, frukt och grönsaker, bearbetad

frukt och bearbetade grönsaker, vin, nöt- och kalvkött, mjölk

och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött

och jordbruksetylalkohol. Dessa genomförandeakter ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 229.2.

Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den

genom genomförandeakter fatta beslut om denna inom fem

arbetsdagar efter det att begäran togs emot. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Medlemsstaterna ska underrättas om de antagna åtgärderna,

som ska börja gälla med omedelbar verkan.

KAPITEL VI

Exportbidrag

Artikel 196

Tillämpningsområde

1. I den mån som krävs för att möjliggöra export på grund­

val av prisnoteringar eller priser på världsmarknaden, när för­

hållandena på den inre marknaden är sådana som de beskrivs i

artikel 219.1 eller 221, och inom de gränser som följer av

internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget,

får skillnaden mellan dessa prisnoteringar eller priser och pri­

serna i unionen utjämnas genom exportbidrag för följande:

a) Produkter inom följande sektorer, vilka exporteras i obearbe­

tad form:

i) Spannmål.

ii) Ris.

iii) Socker, när det gäller produkter som anges i leden b–d

och g i del III i bilaga I.

iv) Nöt- och kalvkött.

v) Mjölk och mjölkprodukter.

vi) Griskött.

vii) Ägg.

viii) Fjäderfäkött.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/757

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om

gemensamma importregler (EUT L 84, 31.3.2009, s. 1).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 625/2009 av den 7 juli 2009 om gemen­

skapsregler för import från vissa tredjeländer (EUT L 185,

31.3.2009, s. 1).

Ds 2015:13

Bilaga 2

162

b) De produkter som anges i led a i–iii, v och vii i denna punkt

och som ska exporteras i form av bearbetade varor enligt

rådets förordning (EG) nr 1216/2009 ( 1 ) och i form av pro­

dukter som innehåller socker enligt del X led b i bilaga I till

den här förordningen.

2. Exportbidragen för produkter som exporteras i form av

bearbetade varor får inte vara högre än de som tillämpas för

samma produkter när de exporteras i obearbetad form.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 219.1

och 221 ska tillgängliga bidrag för de produkter som avses i

punkt 1 i denna artikel vara 0 EUR.

Artikel 197

Fördelning av exportbidragen

Metoden för tilldelning av de kvantiteter som får exporteras

med exportbidrag ska vara den metod för tilldelning som

a) är bäst lämpad med hänsyn till produktens art och situatio­

nen på den relevanta marknaden och som gör det möjligt att

utnyttja de disponibla resurserna på effektivaste sätt med

beaktande av unionsexportens effektivitet och struktur och

dess inverkan på marknadsbalansen, utan att detta medför

diskriminering mellan berörda aktörer, särskilt mellan små

och stora aktörer,

b) ur administrativ synpunkt är minst betungande för aktörerna

med hänsyn till de administrativa kraven.

Artikel 198

Fastställande av exportbidrag

1. Exportbidragen ska vara desamma för samma produkter i

hela unionen. Om det är nödvändigt, framför allt på grund av

situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa

marknader eller sådana skyldigheter som följer av internationella

avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget, får exportbidra­

gen variera för olika bestämmelseorter.

2. Åtgärder för fastställandet av exportbidrag ska vidtas av

rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Artikel 199

Beviljande av exportbidrag

1. Bidrag för produkter förtecknade i artikel 196.1 a som

exporteras i obearbetat tillstånd ska endast beviljas efter ansökan

och mot uppvisande av exportlicens.

2. Det exportbidrag som ska tillämpas på produkter enligt

artikel 196.1 a ska vara det bidrag som gäller den dag då

licensansökan lämnas in eller det bidrag som följer av det ak­

tuella anbudsförfarandet och, om det rör sig om ett differentie­

rat bidrag, det bidrag som gäller samma dag

a) för den bestämmelseort som anges i licensen, eller

b) för den faktiska bestämmelseorten, om den är en annan än

den som anges i licensen; om så är fallet får det tillämpliga

beloppet inte överstiga det belopp som gäller för den be­

stämmelseort som är angiven i licensen.

3. Exportbidraget ska utbetalas efter framläggande av bevis

om att

a) produkterna har lämnat unionens tullområde i enlighet med

det exportförfarande som avses i artikel 161 i tullkodexen,

b) produkterna, när det gäller differentierade bidrag, har impor­

terats till den bestämmelseort som anges i licensen eller en

annan bestämmelseort för vilken exportbidraget fastställdes,

utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2 b.

Artikel 200

Exportbidrag för levande djur inom nöt- och

kalvköttssektorn

När det gäller produkter inom nöt- och kalvköttssektorn ska

beviljandet och utbetalningen av bidrag för export av levande

djur ske under förutsättning att de djurskyddskrav som fast­

ställts i unionsrätten uppfylls, särskilt de som avser skydd av

djur under transport.

Artikel 201

Exportbegränsningar

Åtaganden i fråga om volymer som följer av internationella

avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget ska iakttas på

grundval av de exportlicenser som utfärdas för de referensperio­

der som gäller för de aktuella produkterna.

När det gäller fullgörandet av de skyldigheter som följer av

WTO:s jordbruksavtal ska det faktum att en referensperiod löper

ut inte påverka exportlicensernas giltighet.

Artikel 202

Delegerade befogenheter

1. För att säkerställa att systemet för exportbidrag fungerar

tillfredsställande ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter enligt artikel 227 för att fastställa kravet att ställa

en säkerhet som garanti för att aktörerna uppfyller sina åtagan­

den.

SV

L 347/758

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1216/2009 av den 30 november 2009

om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom

bearbetning av jordbruksprodukter (EUT L 328, 15.12.2009, s. 10).

Ds 2015:13

Bilaga 2

163

2. För att minimera den administrativa bördan för aktörer

och myndigheter ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 för att fastställa trösklar un­

der vilka utfärdande eller uppvisande av exportlicens inte nöd­

vändigtvis krävs, för att ange bestämmelseorter eller transaktio­

ner för vilka det kan vara motiverat att medge undantag från

kravet på uppvisande av exportlicens och för att tillåta att ex­

portlicenser beviljas i efterhand i motiverade fall.

3. För att hantera konkreta situationer som ger fullständig

eller delvis rätt till exportbidrag, och för att hjälpa aktörer att

överbrygga perioden mellan ansökan om och slutbetalning av

exportbidrag, ska kommissionen ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende på regler

om

a) ett annat datum för exportbidraget,

b) förskottsbetalning av exportbidrag, inbegripet villkoren för

ställandet och frisläppandet av en säkerhet,

c) ytterligare bevis, om det råder tvivel om produkternas verk­

liga bestämmelseort och möjligheten till återimport till unio­

nens tullområde,

d) bestämmelseorter som behandlas som export från unionen

och inbegripande av bestämmelseorter inom unionens tull­

område som berättigar till exportbidrag.

4. För att säkerställa lika tillgång för exportörerav de produk­

ter som anges i bilaga I till fördragen, och produkter som fram­

ställs av dessa, till exportbidrag, ska kommissionen ges befogen­

het att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på

tillämpningen av artikel 199.1 och 199.2 på de produkter som

avses i artikel 196.1 b.

5. För att säkerställa att produkter som beviljas exportbidrag

exporteras från unionens tullområde och för att undvika att de

skickas tillbaka dit samt för att minimera aktörernas administ­

rativa börda med att skaffa fram och lämna in bevis på att

bidragsprodukter som beviljats differentierade bidrag har nått

bestämmelselandet, ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på regler om

a) den tidsfrist inom vilken utförseln från unionens tullområde

ska vara slutförd, inbegripet tiden för tillfällig återinförsel,

b) den bearbetning som produkter som beviljats exportbidrag

får genomgå under den perioden,

c) bevis på att produkter har nått en bestämmelseort för att

kunna erhålla differentierade bidrag,

d) de bidragströsklar och villkor enligt vilka exportörer inte

behöver uppvisa sådana bevis,

e) villkor för godkännande av bevis, som tillhandahållits av

oberoende tredje parter, på att produkter har nått en bestäm­

melseort när bidragen är differentierade.

6. För att förmå exportörer att iaktta djurskyddskraven och

för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att

kontrollera en korrekt utbetalning av exportbidrag i de fall

bidragen beviljas under förutsättning att djurskyddskraven

iakttas, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter enligt artikel 227 med avseende på iakttagandet av djur­

skyddskraven utanför unionens tullområde, inbegripet använd­

ningen av oberoende tredje parter.

7. För att ta hänsyn till de särdrag som kännetecknar de

olika sektorerna ska kommissionen ges befogenhet att anta de­

legerade akter i enlighet med artikel 227 för att fastställa sär­

skilda krav och villkor för aktörer och produkter som är be­

rättigade till exportbidrag och koefficienter för beräkningen av

exportbidrag med hänsyn till lagringsprocessen för vissa

spritdrycker som framställs av spannmål.

Artikel 203

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsför­

farandet

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de

åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta kapitel,

särskilt rörande

a) omfördelningen av exporterbara kvantiteter som inte har

tilldelats eller utnyttjats,

b) metoden för den nya beräkningen av betalningen av export­

bidraget när en produktkod eller en bestämmelseort som

anges i licensen inte överensstämmer med den faktiska pro­

dukten eller bestämmelseorten,

c) de produkter som avses i artikel 196.1 b,

d) förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska

ställas,

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/759

Ds 2015:13

Bilaga 2

164

e) tillämpningen av åtgärder som antagits enligt artikel 202.4.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 204

Andra genomförandebefogenheter

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa

a) lämpliga åtgärder för att förhindra missbruk av den flexibi­

litet som medges i artikel 199.2, särskilt när det gäller för­

farandet för inlämning av ansökningar,

b) de åtgärder som krävs för att de volymåtaganden som avses i

artikel 201 ska kunna fullgöras, däribland att avbryta eller

begränsa utfärdandet av exportlicenser, när åtagandena över­

skrids eller kan överskridas,

c) koefficienter som är tillämpliga på exportbidragen i enlighet

med de regler som antagits enligt artikel 202.7.

Dessa genomförandeakter ska antas utan tillämpning av det

förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

KAPITEL VII

Passiv förädling

Artikel 205

Tillfälligt upphävande av förfaranden med passiv förädling

Om unionsmarknaden störs eller skulle kunna störas genom

systemet för passiv förädling, får kommissionen anta genom­

förandeakter, på en medlemsstats begäran eller på eget initiativ,

för att helt eller delvis tillfälligt upphäva tillämpningen av sy­

stemet för passiv förädling för produkter inom sektorerna för

spannmål, ris, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker, vin, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött

och fjäderfäkött. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat, ska den

genom genomförandeakter fatta beslut om denna inom fem

arbetsdagar efter det att begäran togs emot. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 229.2.

Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skyndsamhet

ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar ver­

kan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 229.3.

Medlemsstaterna ska underrättas om de antagna åtgärderna,

vilka ska börja gälla med omedelbar verkan.

DEL IV

KONKURRENSREGLER

KAPITEL I

Regler för företag

Artikel 206

Riktlinjer från kommissionen om tillämpningen av

konkurrensregler på jordbruket

Om inte annat föreskrivs i denna förordning och i enlighet med

artikel 42 i EUF-fördraget, ska artiklarna 101–106 i EUF-för­

draget samt bestämmelser för tillämpningen av dessa, om inte

annat följer av artiklarna 207–210 i denna förordning, tillämpas

på alla sådana avtal, beslut och förfaranden som avses i

artiklarna 101.1 och 102 i EUF-fördraget och som rör produk­

tion av eller handel med jordbruksprodukter.

För att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att

unionens konkurrensregler tillämpas enhetligt ska kommissio­

nen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter tillämpa

unionens konkurrensregler i nära samarbete.

Dessutom ska kommissionen om lämpligt offentliggöra riktlin­

jer som hjälp till nationella konkurrensmyndigheter och företag.

Artikel 207

Relevant marknad

Definitionen av den relevanta marknaden är ett verktyg för att

identifiera och fastställa gränserna för konkurrensen mellan fö­

retag och ska grundas på följande två kumulativa element:

a) Relevant produktmarknad: I detta kapitel avses med produkt­

marknad den marknad som omfattar alla de produkter som

på grund av sina egenskaper, sitt pris och den tilltänkta

användningen av konsumenterna betraktas som utbytbara.

b) Relevant geografisk marknad: I detta kapitel avses med geo­

grafisk marknad den marknad som omfattar det område inom

vilket de berörda företagen tillhandahåller de relevanta pro­

dukterna, inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt lik­

artade och vilket kan särskiljas från angränsande geografiska

områden, framför allt på grund av väsentliga skillnader i

konkurrensvillkoren.

SV

L 347/760

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

165

Artikel 208

Dominerande ställning

I detta kapitel avses med dominerande ställning en situation där

ett företag har en sådan ekonomisk maktställning att det har

möjlighet att hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens

på den relevanta marknaden, genom att dess ställning tillåter det

att i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till

konkurrenter, kunder och i sista hand konsumenter.

Artikel 209

Undantag för den gemensamma jordbrukspolitikens mål

och för jordbrukare och deras sammanslutningar

1. Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på de

avtal, beslut och förfaranden som avses i artikel 206 i denna

förordning och som är nödvändiga för att de mål som fastställs

i artikel 39 i EUF-fördraget ska kunna uppnås.

Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på avtal, beslut

och samordnade förfaranden som antas av jordbrukare, sam­

manslutningar av jordbrukare, eller sammanslutningar av sådana

sammanslutningar, eller producentorganisationer som är er­

kända enligt artikel 152 i denna förordning eller sammanslut­

ningar av producentorganisationer som är erkända enligt arti­

kel 156 i denna förordning, vilka avser produktion eller för­

säljning av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemen­

samma anläggningar för lagring, behandling eller bearbetning

av jordbruksprodukter, såvida inte förverkligandet av de mål

som anges i artikel 39 i EUF-fördraget äventyras.

Denna punkt ska inte tillämpas på avtal, beslut och samordnade

förfaranden som medför en skyldighet att ta ut samma priser

eller genom vilka konkurrensen sätts ur spel.

2. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som upp­

fyller villkoren i punkt 1 i denna artikel ska inte vara förbjudna

och inte heller ska föregående beslut om detta krävas.

Vid alla nationella förfaranden eller unionsförfaranden för till­

lämpning av artikel 101 i EUF-fördraget ska bevisbördan åvila

den part eller myndighet som gör gällande att artikel 101.1 i

EUF-fördraget har överträtts. Bevisbördan för att villkoren i

punkt 1 i den här artikeln är uppfyllda ska åvila den part

som åberopar de däri angivna undantagen.

Artikel 210

Erkända branschorganisationers avtal och samordnade

förfaranden

1. Artikel 101.1 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på avtal,

beslut och samordnade förfaranden som antas av branschorga­

nisationer som är erkända enligt artikel 157 i denna förordning

i syfte att genomföra sådan verksamhet som anges i artiklarna

157.1 c och, för sektorn för mjölk och mjölkprodukter, 157.3 c

i denna förordning samt, när det gäller sektorerna för olivolja

och bordsoliver samt tobak, artikel 162 i denna förordning.

2. Punkt 1 ska tillämpas om

a) de avtal, besluten och samordnade förfaranden som avses

däri har anmälts till kommissionen, och

b) kommissionen, inom två månader efter det att den har mot­

tagit alla uppgifter som krävs, inte har kunnat konstatera att

dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden är oförenliga

med unionens regler.

Om kommissionen konstaterar att de avtal, beslut och samord­

nade förfaranden som avses i punkt 1 är oförenliga med unio­

nens regler, ska den lägga fram sina slutsatser utan tillämpning

av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3.

3. De avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i

punkt 1 får inte börja tillämpas förrän den tvåmånadersperiod

som avses i punkt 2 första stycket b har löpt ut.

4. Avtal, beslut och samordnade förfaranden ska i varje fall

förklaras vara oförenliga med unionens regler, om de

a) kan leda till någon form av uppdelning av marknaderna

inom unionen,

b) kan hindra marknadsordningen från att fungera tillfredsstäl­

lande,

c) kan medföra en snedvridning av konkurrensen som inte är

nödvändig för att uppnå målen för den gemensamma jord­

brukspolitik som branschorganisationens verksamhet syftar

till,

d) innebär fastställande av priser eller fastställande av kvoter,

e) kan leda till diskriminering eller sätta konkurrensen ur spel

för en betydande andel av de berörda produkterna.

5. Om kommissionen, när den tvåmånadersperiod som avses

i punkt 2 första stycket b har löpt ut, konstaterar att villkoren

för tillämpningen av punkt 1 inte har uppfyllts, ska den utan

tillämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller

229.3 fatta ett beslut om att avtalet, beslutet eller det samord­

nade förfarandet i fråga ska omfattas av artikel 101.1 i EUF-

fördraget.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/761

Ds 2015:13

Bilaga 2

166

Kommissionens beslut får tillämpas först från och med dagen

för dess anmälan till den berörda branschorganisationen, såvida

inte branschorganisationen har lämnat felaktiga uppgifter eller

missbrukat det undantag som anges i punkt 1.

6. Om fleråriga avtal ingås, ska anmälan för det första året

gälla även för de därpå följande åren av avtalet. Kommissionen

får emellertid i så fall när som helst, på eget initiativ eller på

begäran från en medlemsstat, avge ett yttrande om oförenlighet.

7. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för en enhetlig tillämpning

av denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

KAPITEL II

Regler om statligt stöd

Artikel 211

Tillämpning av artiklarna 107–109 i EUF-fördraget

1. Artiklarna 107–109 i EUF-fördraget ska tillämpas på pro­

duktion av och handel med jordbruksprodukter.

2. Med avvikelse från punkt 1 ska artiklarna 107–109 i EUF-

fördraget inte tillämpas på betalningar som har gjorts av med­

lemsstaterna enligt och i överensstämmelse med något av föl­

jande:

a) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning och som helt

eller delvis finansieras av unionen.

b) Artiklarna 213–218 i denna förordning.

Artikel 212

Nationellt stöd i samband med stödprogram för vin

Med avvikelse från artikel 44.3 får medlemsstaterna i enlighet

med unionsreglerna för statligt stöd bevilja nationellt stöd för de

åtgärder som avses i artiklarna 45, 49 och 50.

Den högsta stödsats som fastställs i de relevanta unionsreglerna

om statligt stöd ska gälla för den totala offentliga finansieringen,

som omfattar både unionens och medlemsstaternas medel.

Artikel 213

Nationellt stöd för renar i Finland och Sverige

Om kommissionen lämnar sitt tillstånd som antas utan tillämp­

ning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3, får

nationellt stöd för produktion och saluföring av renar och ren­

produkter (KN-nummer ex 0208 och ex 0210) lämnas av Fin­

land och Sverige, under förutsättning att det inte medför någon

ökning av de traditionella produktionsnivåerna.

Artikel 214

Nationellt stöd till sockersektorn i Finland

Finland får lämna nationellt stöd på upp till 350 EUR per hektar

och regleringsår till sockerbetsodlare.

Artikel 215

Nationellt stöd till biodling

Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd för skydd av biod­

lingar som är missgynnade på grund av strukturella eller natur­

betingade förhållanden eller inom ramen för program för eko­

nomisk utveckling, med undantag av stöd till produktion eller

handel.

Artikel 216

Nationellt stöd till destillation av vin i krisfall

1. Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd till vinpro­

ducenter för frivillig eller obligatorisk destillation av vin i mo­

tiverade krisfall.

Detta stöd ska vara proportionerligt och ska göra det möjligt att

hantera krisen.

Det totala tillgängliga beloppet ett visst år för sådant stöd i en

medlemsstat får inte överskrida 15 % av det för året i fråga

totala tillgängliga beloppet per medlemsstat enligt bilaga VI.

2. Medlemsstater som önskar tillämpa det nationella stöd

som avses i punkt 1 ska lämna in en vederbörligen underbyggd

underrättelse till kommissionen. Kommissionen ska utan till­

lämpning av det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 229.3

besluta om åtgärden ska godkännas och stöd kan lämnas.

3. Alkohol från den destillation som avses i punkt 1 ska, för

att undvika en snedvridning av konkurrensen, uteslutande an­

vändas för industriella ändamål eller som energikälla.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av

denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

Artikel 217

Nationellt stöd till distribution av produkter till barn

Medlemsstaterna får, som komplement till unionsstödet enligt

artiklarna 23 och 26, lämna nationellt stöd för utdelning av de

produkter till skolelever eller för de därmed sammanhängande

kostnader som avses i artikel 23.1.

SV

L 347/762

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

167

Medlemsstaterna får finansiera sådant stöd genom en avgift som

läggs på den berörda sektorn eller genom andra bidrag från den

privata sektorn.

Medlemsstaterna får, som komplement till unionsstödet enligt

artikel 23, lämna nationellt stöd för att finansiera sådana kom­

pletterande åtgärder som krävs för att unionens program för

utdelning av frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbe­

tade grönsaker samt bananprodukter ska fungera effektivt i en­

lighet med vad som avses i artikel 23.2.

Artikel 218

Nationellt stöd för nötter

1. Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd upp till ett tak

på 120,75 EUR per hektar och år till jordbrukare som produce­

rar följande produkter:

a) Mandlar som omfattas av KN-numren 0802

11 och

0802 12.

b) Hasselnötter som omfattas av KN-numren 0802 21 och

0802 22.

c) Valnötter som omfattas av KN-numren 0802 31 00 och

0802 32 00.

d) Pistaschmandlar som omfattas av KN-nummer 0802 51 00

och 0802 52 00.

e) Johannesbröd som omfattas av KN-nummer 1212 92 00.

2. Det nationella stödet enligt punkt 1 får endast betalas ut

för följande maximiarealer:

Medlemsstat

Maximiareal (ha)

Belgien 100

Bulgarien

11 984

Tyskland

1 500

Grekland

41 100

Spanien

568 200

Frankrike

17 300

Italien

130 100

Cypern

5 100

Luxemburg 100

Ungern

2 900

Nederländerna 100

Polen

4 200

Portugal

41 300

Medlemsstat

Maximiareal (ha)

Rumänien

1 645

Slovenien 300

Slovakien

3 100

Förenade kungariket 100

3. Medlemsstaterna får som villkor för att bevilja nationellt

stöd enligt punkt 1 kräva att jordbrukarna är medlemmar i en

producentorganisation som är erkänd enligt artikel 152.

DEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Undantagsåtgärder

A v s n i t t 1

M a r k n a d s s t ö r n i n g a r

Artikel 219

Åtgärder mot störningar på marknaden

1. För att ändamålsenligt och effektivt reagera på hot om

marknadsstörningar orsakade av kraftiga prisstegringar eller

prisfall på interna eller externa marknader eller andra händelser

och omständigheter som på ett markant sätt stör eller hotar

marknaden ska kommissionen, om situationen eller dess effek­

ter på marknaden sannolikt kommer att fortsätta eller förvärras,

ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 för

att vidta de åtgärder som krävs för att ta itu med situationen på

marknaden, samtidigt som alla åtaganden som följer av inter­

nationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget iakttas

och förutsatt att andra tillgängliga åtgärder enligt denna förord­

ning visar sig vara otillräckliga.

När det vid sådana hot om marknadstörningar som avses i

första stycket i denna punkt föreligger tvingande skäl till skynd­

samhet ska det förfarande som föreskrivs i artikel 228 tillämpas

på delegerade akter som antas i enlighet med första stycket i

denna punkt.

Dessa tvingande skäl till skyndsamhet kan omfatta behovet av

att vidta omedelbara åtgärder för att ta itu med eller förhindra

marknadsstörningar, när hoten om marknadsstörningar upp­

kommer så snabbt eller oväntat att omedelbara åtgärder krävs

för att det ändamålsenligt och effektivt ska gå att ta itu med

situationen, eller när åtgärder skulle förhindra att sådana hot om

marknadsstörningar materialiseras, fortgår eller utvecklas till all­

varligare och mer långvariga störningar eller när en fördröjning

av omedelbara åtgärder skulle hota att orsaka eller förvärra

störningarna eller öka omfattningen av de åtgärder som senare

skulle krävas för att ta itu med hotet eller störningarna eller vara

till skada för produktionen eller marknadsförhållandena.

SV

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/763

Ds 2015:13

Bilaga 2

168

Sådana åtgärder får i den omfattning och för den tid som krävs

för att ta itu med marknadsstörningen eller hotet därom utvidga

eller ändra tillämpningsområdet, varaktigheten eller andra

aspekter av andra åtgärder som föreskrivs i denna förordning

eller införa exportbidrag eller helt eller delvis tillfälligt upphäva

importtullarna för vissa kvantiteter eller tidsperioder om så är

nödvändigt.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska inte tillämpas på de

produkter som anges i del XXIV avsnitt 2 i bilaga I.

Kommissionen får emellertid genom delegerade akter som an­

tagits i enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i

artikel 228 besluta att de åtgärder som avses i punkt 1 ska till­

lämpas på en eller flera av de produkter som förtecknas i del

XXIV avsnitt 2 i bilaga I.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa de förfaranderegler och tekniska kriterier som krävs för

tillämpningen av åtgärder som avses i punkt 1 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

A v s n i t t 2

M a r k n a d s s t ö d i s a m b a n d m e d d j u r s j u k ­

d o m a r o c h f ö r l o r a t k o n s u m e n t f ö r t r o e n d e

p å g r u n d a v r i s k e r f ö r f o l k h ä l s a , d j u r h ä l s a

e l l e r v ä x t s k y d d

Artikel 220

Åtgärder i fråga om djursjukdomar och förlorat

konsumentförtroende på grund av risker för folkhälsa,

djurhälsa eller växtskydd

1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att vidta

undantagsåtgärder till stöd för berörd marknad för att ta hänsyn

till

a) sådana begränsningar av handeln inom unionen och med

tredjeländer som kan bli följden av åtgärder för att förhindra

spridning av djursjukdomar, och

b) allvarliga störningar på marknaden som direkt kan tillskrivas

minskat konsumentförtroende till följd av risker för folkhäl­

sa, djurhälsa eller växtskydd och sjukdomsrisker.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 ska tillämpas inom

följande sektorer:

a) Nöt- och kalvkött.

b) Mjölk och mjölkprodukter.

c) Griskött.

d) Får- och getkött.

e) Ägg.

f) Fjäderfäkött.

De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 första stycket b och som

avser förlorat konsumentförtroende på grund av folkhälsorisker

eller växtskyddsrisker ska också gälla för alla andra jordbruks­

produkter, utom de som förtecknas i del XXIV avsnitt 2 i bilaga

I.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i artikel 228

för att utöka den förteckning över produkter som avses i de

första två styckena i denna punkt.

3. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 ska vidtas på den

berörda medlemsstatens begäran.

4. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 första stycket a får

endast vidtas, om den berörda medlemsstaten har vidtagit åt­

gärder på veterinär- och hälsoområdet för att snabbt utrota

sjukdomen och endast i den omfattning och under den tid

som är absolut nödvändig för att stödja marknaden i fråga.

5. Unionen ska delta i finansieringen med motsvarande 50 %

av medlemsstaternas utgifter för de åtgärder som föreskrivs i

punkt 1.

När det gäller sektorerna för nöt- och kalvkött, mjölk och

mjölkprodukter, griskött samt får- och getkött, ska unionen

emellertid bidra till finansieringen av åtgärder för att bekämpa

mul- och klövsjuka med ett belopp motsvarande 60 % av ut­

gifterna för detta.

6. Om producenterna bidrar till finansieringen av medlems­

staternas utgifter ska medlemsstaterna säkerställa att detta inte

leder till en snedvridning av konkurrensen mellan producenter i

olika medlemsstater.

A v s n i t t 3

S p e c i f i k a p r o b l e m

Artikel 221

Åtgärder för att lösa specifika problem

1. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att vidta

åtgärder som är både nödvändiga och berättigade i en nödsi­

tuation för att lösa specifika problem. Sådana åtgärder får avvika

från bestämmelserna i denna förordning endast i den utsträck­

ning och under den period som det är absolut nödvändigt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

SV

L 347/764

Europeiska unionens officiella tidning

20.12.2013

Ds 2015:13

Bilaga 2

169

2. Vid vederbörligen motiverade tvingande skäl till skynd­

samhet som sammanhänger med situationer som kan förorsaka

en snabb försämring av produktions- och marknadsvillkor som

kan bli svår att råda bot på om antagandet av åtgärder fördröjs,

ska kommissionen för att lösa specifika problem anta genom­

förandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det för­

farande som avses i artikel 229.3.

3. Kommissionen ska endast vidta åtgärder enligt punkt 1

eller 2, om det inte är möjligt att anta de nödvändiga nöd­

åtgärderna i enlighet med artikel 219 eller 220.

4. De åtgärder som antas enligt punkt 1 eller 2 ska fortsätta

att gälla under en period av högst tolv månader. Om de speci­

fika problem som ledde till att åtgärdernas antagande kvarstår

efter att denna period har löpt ut, får kommissionen i syfte att

finna en permanent lösning anta delegerade akter i enlighet med

artikel 227 rörande frågan eller lägga fram lämpliga lagstift­

ningsförslag.

5. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rå­

det om de åtgärder som antas enligt punkt 1 eller 2 inom två

arbetsdagar från antagandet.

A v s n i t t 4

A v t a l o c h b e s l u t u n d e r p e r i o d e r a v a l l ­

v a r l i g o b a l a n s p å m a r k n a d e r n a

Artikel 222

Tillämpning av artikel 101.1 i EUF-fördraget

1. Under perioder av allvarlig obalans på marknaderna får

kommissionen anta genomförandeakter som innebär att arti­

kel 101.1 i EUF-fördraget inte tillämpas på avtal mellan och

beslut av erkända producentorganisationer, sammanslutningar

av sådana producentorganisationer och erkända branschorgani­

sationer inom någon av de sektorer som avses i artikel 1.2 i

denna förordning, förutsatt att dessa avtal och beslut inte un­

dergräver den inre marknadens funktion, enbart syftar till att

stabilisera den berörda sektorn och faller under en eller flera av

följande kategorier:

a) Återtag från marknaden eller gratisutdelning av produkter.

b) Förädling och bearbetning.

c) Lagring av privata aktörer.

d) Gemensam marknadsföring.

e) Överenskommelser om kvalitetskrav.

f) Gemensamma inköp av sådana insatsvaror som är nödvän­

diga för att förhindra spridning av skadedjur och växt- och

djursjukdomar i unionen eller av sådana produktionselement

som är nödvändiga för att bemöta effekterna av naturkata­

strofer i unionen.

g) Tillfällig produktionsplanering med beaktande av produk­

tionscykelns specifika art.

Kommissionen ska i genomförandeakter närmare ange den ma­

teriella och geografiska räckvidden för detta undantag och, med

förbehåll för punkt 3, den period för vilken undantaget gäller.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 229.2.

2.

Punkt 1 ska endast tillämpas, o