FFFS 2005:11
Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsförmedling
Finansinspektionens författningssamling
Utgivare: Gent Jansson, Finansinspektionen, Box 6750, 113 85 Stockholm.
Beställningsadress: Thomson Fakta AB, Box 6430, 113 82 Stockholm. Tfn 08-587 671 00, Fax 08-587 671 71.
Prenumerera också via e-post på www.fi.se.
ISSN 1102-7460
1
Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd
om försäkringsförmedling;
beslutade den 14 juni 2005.
Finansinspektionen föreskriver1 följande med stöd av 7
kap. förordningen
(2005:411) om försäkringsförmedling.
Efter de paragrafindelade föreskrifterna lämnar Finansinspektionen allmänna råd.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter och allmänna råd omfattar fysiska och juridiska personer
som utövar eller avser att utöva verksamhet enligt lagen (2005:405) om försäk-
ringsförmedling.
Definitioner
2 § I dessa föreskrifter och allmänna råd används samma definitioner som i 1 kap.
10 § lagen om försäkringsförmedling, om inte något annat anges.
I dessa föreskrifter och allmänna råd betyder
1. ansvarsförsäkring: sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i
2 kap. 5 § 4 och 6 § första stycket 2 lagen om försäkringsförmedling, och
2. fondandelsförmedling: sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 b § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.
2 kap. Kunskap och kompetens
Ansvar för kunskap och kompetens
1 § En försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska se till att de anställda
som ska förmedla försäkringar eller fondandelar har den kunskap och kompetens
som krävs och att de anställdas kunskaper uppdateras enligt 10 §.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om
försäkringsförmedling (EGT L9, 15.01.2003 s. 3, Celex 32002L0092).
FFFS 2005:11
Utkom från trycket
den 27 juni 2005
FFFS 2005:11
2
Allmänna råd
En försäkringsförmedlare som är en juridisk person bör upprätta riktlinjer för
vilken kunskap och kompetens som de anställda som ska förmedla försäk-
ringar eller fondandelar ska ha. Riktlinjerna bör inte avse enskilda anställda
utan olika befattningar eller kategorier av anställda hos förmedlaren med in-
riktning på den verksamhet som de ska utöva och de produkter som de ska
förmedla. Av riktlinjerna bör det också framgå hur försäkringsförmedlaren
ska säkerställa att de anställdas kunskaper uppdateras.
En försäkringsförmedlare som avser att delegera en arbetsuppgift som har
samband med försäkringsförmedling till någon hos förmedlaren som inte har
rätt att förmedla försäkringar, bör upprätta riktlinjer för vilken eller vilka
arbetsuppgifter som kan delegeras samt vilken kunskap och kompetens som
den ska ha till vilken delegation kan ske. Försäkringsförmedlaren bör vid
delegation följa de anvisningar som lämnas i detta avseende i regeringens
proposition 2004/05:133 Försäkringsförmedling, s. 52 f.
Om försäkringsförmedlaren är en juridisk person, bör riktlinjerna fastställas
av någon i ledningen för den juridiska personen.
Anpassning av kunskap
2 § Den som ska förmedla försäkringar ska ha en kunskap som till sitt innehåll och
sin nivå är anpassad till den verksamhet som ska utövas och de försäkringar som
ska förmedlas.
Allmänna råd
Med kunskapens innehåll avses olika ämnesområden. I 6–8 §§ ges inom de
olika huvudområdena, exempelvis juridik, exempel på olika ämnen som den
som ska förmedla försäkringar kan behöva ha kunskap om. Det är alltså
fråga om exempel på ämnen vilket innebär dels att en förmedlare inte måste
ha kunskap om alla ämnen som anges där, dels att det kan finnas ämnen som
en förmedlare behöver ha kunskap om som inte tas upp där. Vilka ämnen
som en förmedlare behöver ha kunskap om kan variera beroende på den
verksamhet som denne ska utöva och de försäkringar som denne ska
förmedla.
Med kunskapens nivå avses olika kognitiva nivåer (känna till, förstå, kunna
tillämpa etc.). Vilken nivå på kunskapen som den som ska förmedla försäk-
ringar behöver ha kan variera för olika ämnen men också inom ett och sam-
ma ämne. En förmedlare bör exempelvis när det gäller lagen om försäk-
ringsförmedling känna till bestämmelserna om ingripande i 8 kap. men
kunna tillämpa bestämmelserna om god försäkringsförmedlingssed i 5 kap.
4 §.
Med att kunskapen ska vara anpassad till de försäkringar som ska förmedlas
avses att hänsyn bör tas till om det gäller enkla, standardiserade produkter
eller mer komplicerade produkter och om det gäller livförsäkringar eller
skadeförsäkringar. Hänsyn bör också tas till om förmedlingen ska avse bara
någon eller några försäkringsklasser eller grupper av försäkringsklasser.
FFFS 2005:11
3
Med att kunskapen ska vara anpassad till den verksamhet som ska utövas
avses att hänsyn bör tas inte bara till de försäkringar som ska förmedlas utan
också vilka kundkategorier som förmedlingen ska avse.
Den som bara vid sidan av sin huvudsakliga yrkesverksamhet ska förmedla
försäkringar som kompletterar en vara eller en tjänst
Grundläggande krav för den som ska förmedla försäkringar
3 § Den som ska förmedla försäkringar ska ha kunskap om
• Försäkringsförmedlarens roll och ansvar
Lagen om försäkringsförmedling
Förordningen om försäkringsförmedling
Relevanta föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen
Finansinspektionens roll och tillsyn
God försäkringsförmedlingssed
Etik och moral
Särskilda krav för den som ska förmedla livförsäkringar
4 § Den som ska förmedla livförsäkringar ska, utöver det som anges i 3 §, ha
kunskap om
• Lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter samt rele-
vanta föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen
• Livförsäkring på en grundläggande nivå
• De försäkringar som ska förmedlas
Särskilda krav för den som ska förmedla skadeförsäkringar
5 § Den som ska förmedla skadeförsäkringar ska, utöver det som anges i 3 §, ha
kunskap om
• Skadeförsäkring på en grundläggande nivå
• De försäkringar som ska förmedlas
Den som i övriga fall ska förmedla försäkringar
Grundläggande krav för den som ska förmedla försäkringar
6 § Den som ska förmedla försäkringar ska ha kunskap om
• Försäkringsförmedlarens roll och ansvar
Lagen om försäkringsförmedling
Förordningen om försäkringsförmedling
Relevanta föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen
FFFS 2005:11
4
Finansinspektionens roll och tillsyn
God försäkringsförmedlingssed
Etik och moral
• Juridik, exempelvis
Försäkringsrörelselagstiftning
Försäkringsavtalsrätt
Allmän avtalsrätt
Konsumenträtt
Mellanmansrätt
Skadeståndsrätt
Bolagsrätt
Penningtvättslagstiftning
Insiderlagstiftning
Skatterätt
• Ekonomi, exempelvis
Privatekonomi
Företagsekonomi
Försäkringsekonomi
• Internationell försäkring, exempelvis
EG-rätt
Internationell försäkringsmarknad
Särskilda krav för den som ska förmedla livförsäkringar
7 § Den som ska förmedla livförsäkringar ska, utöver det som anges i 6 §, ha
kunskap om
• Lagen om finansiell rådgivning till konsumenter samt relevanta föreskrifter
och allmänna råd från Finansinspektionen
• Juridik, exempelvis
Sambolagstiftning
Skatterätt
• Finansiell ekonomi, exempelvis
Kapitalmarknaden
Finansiella instrument
Placeringsstrategier
Portföljlära
Avkastning och risk
• Lagstadgad försäkring
FFFS 2005:11
5
• Försäkring enligt avtal, exempelvis
Individuell personförsäkring
Gruppersonförsäkring
Kollektivavtalsgrundad personförsäkring
• Försäkringsformer, exempelvis
Traditionell försäkring
Fondförsäkring
Tjänstepensionsförsäkring
• Livförsäkringsteknik, exempelvis
Premieberäkning
Återköp och flytträtt
Återbäring
Solvens och kollektiv konsolidering
• Associationsformer
• Riskbedömning, exempelvis
Karenstider
Oriktiga uppgifter
Andra begränsningar av försäkringsbolagets ansvar
Återförsäkring
Särskilda krav för den som ska förmedla skadeförsäkringar
8 § Den som ska förmedla skadeförsäkringar ska, utöver det som anges i 6 §, ha
kunskap om
• Juridik, exempelvis
Entreprenadrätt
• Risk management
• Försäkringsformer, exempelvis
Egendomsförsäkring
Avbrottsförsäkring
Ansvarsförsäkring
Kreditförsäkring
Transportförsäkring
Sjöförsäkring
Motorfordonsförsäkring
Entreprenadförsäkring
Förmögenhetsförsäkring
Sjuk- och olyckfallsförsäkring
Rättsskyddsförsäkring
Specialförsäkring
• Återförsäkring
FFFS 2005:11
6
Den som ska förmedla fondandelar
9 § Den som ska förmedla fondandelar ska ha kunskap om
• Lagen om värdepappersrörelse
• Lagen (2004:46) om investeringsfonder
• Skillnaden mellan förmedling av fondandelar och förmedling av fond-
försäkring
• Skillnaden mellan förmedling av fondandelar samt marknadsföring av
finansiella instrument
Uppdatering av kunskap
10 § Den som förmedlar försäkringar eller fondandelar ska uppdatera sin kunskap
på berörda områden i 3–9 §§ när det behövs.
Allmänna råd
Den som förmedlar försäkringar eller fondandelar bör uppdatera sin kunskap
exempelvis vid större förändringar i de regelverk som är relevant för dennes
verksamhet och med hänsyn till produktutvecklingen på dennes verksam-
hetsområde.
Praktisk erfarenhet
11 § Den som ska förmedla försäkringar ska ha en praktisk erfarenhet som är an-
passad till den verksamhet som ska utövas och de försäkringar som ska förmedlas.
Den som bara vid sidan av sin huvudsakliga yrkesverksamhet ska förmedla försäk-
ringar som kompletterar en vara eller en tjänst behöver inte ha någon praktisk
erfarenhet.
Allmänna råd
Med att den praktiska erfarenheten ska vara anpassad till de försäkringar
som ska förmedlas avses att hänsyn bör tas till om det gäller enkla, standar-
diserade produkter eller mer komplicerade produkter och om det gäller liv-
försäkringar eller skadeförsäkringar. Hänsyn bör också tas till om förmed-
lingen ska avse bara någon eller några försäkringsklasser eller grupper av
försäkringsklasser.
Med att den praktiska erfarenheten ska vara anpassad till den verksamhet
som ska utövas avses att hänsyn bör tas inte bara till de försäkringar som ska
förmedlas utan också vilka kundkategorier som förmedlingen ska avse.
Den som ska förmedla försäkringar som sin huvudsakliga yrkesverksamhet
bör som huvudregel under en sammanlagd tid av minst två år under de
senaste fem åren ha arbetat med sådana arbetsuppgifter under kvalificerad
FFFS 2005:11
7
handledning hos en försäkringsförmedlare eller med likvärdiga arbetsupp-
gifter för ett försäkringsföretag.
Komplettering av utbildning för den som är registrerad som
försäkringsmäklare
12 § En fysisk person som är registrerad som försäkringsmäklare enligt lagen
(1989:508) om försäkringsmäklare ska, för att få utöva försäkringsförmedling en-
ligt lagen om försäkringsförmedling, komplettera sin tidigare utbildning med kun-
skap om
• Försäkringsförmedlarens roll och ansvar
Lagen om försäkringsförmedling
Förordningen om försäkringsförmedling
Relevanta föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen
Finansinspektionens roll och tillsyn
God försäkringsförmedlingssed
Etik och moral
Kunskapstest
13 § Den som ska förmedla försäkringar eller fondandelar ska ha gjort ett test som
visar att han eller hon har den kunskap som krävs enligt 2
−10 §§. Testet ska ha till-
handahållits eller godkänts av någon med kunskap om de ämnesområden som testet
avser och av någon med kunskap om hur test utformas enligt vedertagna metoder
för testutveckling. Dessutom ska testet genomföras på ett säkert och tillförlitligt
sätt som garanterar den testades kunskaper.
Allmänna råd
Testet bör vara utformat på ett sätt som säkerställer dess validitet, det vill
säga att testet mäter det som det är avsett att mäta, och dess reliabilitet, det
vill säga att testet är tillförligt och fritt från slumpens inverkan.
Bevis
14 § Den som ska förmedla försäkringar eller fondandelar ska vid de kontroller
som avses i 10 och 11 kap. samt vid Finansinspektionens tillsyn kunna förete bevis
om testets innehåll och omfattning samt resultat.
3 kap. Insikt och erfarenhet
Vem som ska anses ingå i ledningen
1 § I ledningen för en juridisk person som förmedlar försäkringar ska det anses
ingå när det gäller
• aktiebolag: styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör och
vice verkställande direktör,
FFFS 2005:11
8
• kommanditbolag: komplementär,
• annat handelsbolag: bolagsman, och
• ekonomisk förening: styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande
direktör och vice verkställande direktör.
Grundläggande krav på ledningen
2 § Den som ska vara komplementär i ett kommanditbolag som förmedlar försäk-
ringar eller bolagsman i ett annat handelsbolag som förmedlar försäkringar får inte
vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Att detsamma
gäller den som ska vara styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör
eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som
förmedlar försäkringar följer av 8 kap.2, 9, 24 och 27 §§aktiebolagslagen
(1975:1385) respektive 6 kap.1, 3 och 4 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar.
Kunskap om relevanta regler
3 § I ledningen för en juridisk person som ska förmedla försäkringar ska det ingå
någon som känner till innehållet i lagen om försäkringsförmedling, förordningen
om försäkringsförmedling samt relevanta föreskrifter och allmänna råd från Fi-
nansinspektionen.
I ledningen för en juridisk person som dessutom ska förmedla fondandelar ska det
ingå någon som känner till innehållet i relevanta bestämmelser i lagen om värde-
pappersrörelse och lagen om investeringsfonder.
Kunskap om försäkringsmarknaden
4 § I ledningen för en juridisk person som ska förmedla försäkringar ska det ingå
någon som förstår försäkringsmarknadens roll och funktion.
Kunskap om försäkringar
5 § I ledningen för en juridisk person som ska förmedla försäkringar ska det ingå
någon som känner till de försäkringar som förmedlingen ska avse.
Kunskap om eller praktisk erfarenhet av företagsledning
6 § I ledningen för en juridisk person som ska förmedla försäkringar ska det ingå
någon som kan tillämpa kunskap om företagsledning eller som har minst två års
praktisk erfarenhet av företagsledning.
4 kap. Skötsamhet i ekonomiska angelägenheter
Grundläggande krav på ledningen
1 § Den som ska vara komplementär i ett kommanditbolag som förmedlar försäk-
ringar eller bolagsman i ett annat handelsbolag som förmedlar försäkringar får inte
vara i konkurs. Att detsamma gäller den som ska vara styrelseledamot, styrelsesup-
pleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag eller
FFFS 2005:11
9
en ekonomisk förening som förmedlar försäkringar följer av 8 kap. 2, 9, 24 och
27 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) respektive 6 kap. 1, 3 och 4 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar.
Övriga krav på skötsamhet
2 § Den som ska förmedla försäkringar eller ingå i ledningen för en juridisk person
som ska förmedla försäkringar får inte ha en skuld som överstiger 100 000 kronor
och som är föremål för verkställighet hos kronofogdemyndigheten. Skuld för vil-
ken sekretess gäller ska inte beaktas.
5 kap. Ansvarsförsäkring
Ansvarsförsäkring vid försäkringsförmedling
1 § För ansvarsförsäkring vid förmedling av försäkringar gäller utöver det som an-
ges i 4 kap. 1 § förordningen om försäkringsförmedling följande.
Den högsta ersättning som kan betalas för en skada ska uppgå till ett belopp som
motsvarar minst en miljon euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i
det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommis-
sion tillkännager vart femte år med början 2007.
Den högsta ersättning som sammanlagt kan betalas under ett år ska uppgå till ett
belopp som motsvarar något av följande, eller det högre belopp, grundat på förän-
dringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas
kommission tillkännager vart femte år med början 2007:
1. minst två miljoner euro om antalet fysiska personer som omfattas av
försäkringen vid försäkringstidens början uppgår till högst 10,
2. minst tre miljoner euro om antalet fysiska personer som omfattas av
försäkringen vid försäkringstidens början uppgår till mellan 11 och 20, och
3. minst fyra miljoner euro om antalet fysiska personer som omfattas av
försäkringen vid försäkringstidens början överstiger 20.
Ansvarsförsäkring vid fondandelsförmedling
2 § För ansvarsförsäkring vid förmedling av fondandelar gäller bestämmelserna i
16–19 §§ Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2002:6) om verksamhetsplan för
värdepappersbolag m.fl.. Därutöver gäller följande.
Den högsta ersättning som kan betalas för en skada ska uppgå till minst en miljon
kronor. Den högsta ersättning som sammanlagt kan betalas under ett år ska uppgå
till minst fem miljoner kronor.
6 kap. Information
Försäkringsförmedlarens identitet
1 § En försäkringsförmedlare som är en fysisk person ska informera kunden om
sitt för- och efternamn, sitt personnummer och i förekommande fall sin firma. En
försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska informera kunden om sin
FFFS 2005:11
10
firma och sitt organisationsnummer samt för- och efternamnet på den fysiska per-
son som förmedlar försäkringen.
Om försäkringsförmedlaren förmedlar försäkringen för en annan försäkringsför-
medlare, ska förmedlaren också informera kunden om den förmedlarens för- och
efternamn eller firma.
En anknuten försäkringsförmedlare ska dessutom informera kunden om firman för
det eller de försäkringsföretag som förmedlaren är anknuten till.
Försäkringsförmedlaren ska också informera kunden om sin postadress och sitt
telefonnummer samt i förekommande fall om sin besöksadress, sin e-postadress
och sitt telefaxnummer.
Allmänna råd
Om informationen lämnas muntligen enligt 6 kap. 4 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling, behöver försäkringsförmedlaren bara informera
kunden om de förhållanden som anges i 1 § första
−tredje styckena ovan samt
om sin postadress eller sitt telefonnummer. All information enligt 1 § ovan
måste dock finnas med i den information som förmedlaren ska lämna till
kunden snarast efter det att försäkringsavtal har ingåtts på det sätt som anges
i 6 kap. 3 § lagen om försäkringsförmedling.
Försäkringsförmedlarens registrering
2 § Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om att förmedlaren är regi-
strerad hos Bolagsverket. Försäkringsförmedlaren ska också informera kunden om
vilket eller vilka slag av försäkringar som registreringen avser och i förekommande
fall om registreringen är begränsad till någon eller några försäkringsklasser eller
grupper av försäkringsklasser.
Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om att förmedlarens registrering kan
kontrolleras hos Bolagsverket och då ange Bolagsverkets postadress, e-postadress,
telefonnummer och webbplats.
En försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska informera kunden om att
Finansinspektionen på begäran ska upplysa kunder och andra om en anställd hos
förmedlaren har rätt att förmedla försäkringar och om denna rätt är begränsad till
visst slag av försäkring, någon eller några försäkringsklasser eller grupper av
försäkringsklasser. Om den juridiska personen är en anknuten försäkringsförmed-
lare, ska förmedlaren i stället informera kunden om att det försäkringsföretag som
förmedlaren är anknuten till på begäran ska upplysa kunder och andra om en
anställd hos förmedlaren har rätt att förmedla försäkringar och om denna rätt är
begränsad till visst slag av försäkring, någon eller några försäkringsklasser eller
grupper av försäkringsklasser.
Allmänna råd
En anknuten försäkringsförmedlare bör informera kunden om var hos försäk-
ringsföretaget som upplysningar om anställda kan fås, exempelvis på en
webbplats eller av en kontaktperson.
FFFS 2005:11
11
Om informationen lämnas muntligen enligt 6 kap. 4 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling, behöver försäkringsförmedlaren bara informera
kunden om att förmedlaren är registrerad hos Bolagsverket och att registre-
ringen kan kontrolleras där. En försäkringsförmedlare som är en juridisk per-
son behöver dessutom bara informera kunden om att Finansinspektionen
eller, om den juridiska personen är en anknuten försäkringsförmedlare, det
försäkringsföretag som förmedlaren är anknuten till på begäran ska upplysa
kunder och andra om en anställd har rätt att förmedla försäkringar. All infor-
mation enligt 2 § ovan måste dock finnas med i den information som för-
medlaren ska lämna till kunden snarast efter det att försäkringsavtal har in-
gåtts på det sätt som anges i 6 kap. 3 § lagen om försäkringsförmedling.
En försäkringsförmedlare som hos Bolagsverket är registrerad för fondan-
delsförmedling bör vid förmedling av fondandelar informera kunden om
detta.
Tillsynsmyndighet
3 § Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om att förmedlaren står under
tillsyn av Finansinspektionen och då ange Finansinspektionens postadress, e-post-
adress, telefonnummer och webbplats.
Allmänna råd
Om informationen lämnas muntligen enligt 6 kap. 4 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling, behöver försäkringsförmedlaren bara informera
kunden om att förmedlaren står under tillsyn av Finansinspektionen. All in-
formation enligt 3 § ovan måste dock finnas med i den information som
förmedlaren ska lämna till kunden snarast efter det att försäkringsavtal har
ingåtts på det sätt som anges i 6 kap. 3 § lagen om försäkringsförmedling.
En försäkringsförmedlare som hos Bolagsverket är registrerad för fondan-
delsförmedling bör vid förmedling av fondandelar informera kunden om att
Finansinspektionens tillsyn avser också denna verksamhet.
En försäkringsförmedlare som i samma rörelse som försäkringsförmedlingen
utövar annan verksamhet än förmedling av fondandelar och som inte står
under Finansinspektionens tillsyn, bör vid utövandet av den andra verksam-
heten informera kunden om att Finansinspektionens tillsyn inte avser denna
verksamhet.
Kvalificerat innehav
4 § Försäkringsförmedlaren ska i förekommande fall informera kunden om i vilket
eller vilka försäkringsföretag som förmedlaren har ett kvalificerat innehav och då
ange försäkringsföretagets firma.
En försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska i förekommande fall
informera kunden om vilket eller vilka försäkringsföretag som har ett kvalificerat
innehav i förmedlaren och då ange försäkringsföretagets firma.
FFFS 2005:11
12
Priset för försäkringsförmedlingen
5 § Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om all ersättning som förmed-
laren får för försäkringsförmedlingen, oavsett vid vilken tidpunkt och i vilken form
ersättningen betalas till försäkringsförmedlaren och om ersättningen betalas av
kunden eller av någon annan än kunden. Informationen ska avse storleken på
ersättningen eller, om detta inte är möjligt, grunderna för hur ersättningen bestäms.
Om ersättning för försäkringsförmedlingen betalas till anställda eller uppdrags-
tagare hos förmedlaren, ska informationen avse även denna ersättning. Detsamma
gäller om försäkringsförmedlaren förmedlar försäkringen för en annan försäkrings-
förmedlare och ersättning för försäkringsförmedlingen betalas till förmedlarens
uppdragsgivare.
I 6–11 §§ ges beträffande vissa ersättningsformer föreskrifter om vilken informa-
tion som ska lämnas. Om den aktuella ersättningen inte omfattas av någon av dessa
ersättningsformer, gäller föreskrifterna i första stycket.
Ersättning från kunden
6 § Om försäkringsförmedlaren får ersättning för försäkringsförmedlingen från
kunden, ska informationen avse storleken på ersättningen eller, om detta inte är
möjligt, grunderna för hur ersättningen bestäms.
Ersättning från försäkringsgivaren
7 § Om försäkringsförmedlaren får ersättning för försäkringsförmedlingen från
försäkringsgivaren innan försäkringsavtal ingås, ska informationen avse storleken
på ersättningen eller, om detta inte är möjligt, grunderna för hur ersättningen be-
stäms.
8 § Får försäkringsförmedlaren ersättning för försäkringsförmedlingen från försäk-
ringsgivaren när försäkringsavtal ingås, ska informationen avse storleken på ersätt-
ningen. Om försäkringsgivaren har rätt att få tillbaka hela eller del av ersättningen
om försäkringstagaren inom viss tid från det att försäkringsavtalet ingicks helt eller
delvis slutar att betala den avtalade premien till försäkringsgivaren, ska förmed-
laren informera kunden om inom vilken tid som denna rätt gäller och hur stor del
av ersättningen som försäkringsgivaren har rätt att få tillbaka.
9 § Om försäkringsförmedlaren får ersättning för försäkringsförmedlingen från
försäkringsgivaren under försäkringstiden, ska informationen avse grunderna för
hur ersättningen bestäms. Får förmedlaren särskild ersättning från försäkrings-
givaren om försäkringstagaren betalar en högre premie än den avtalade till försäk-
ringsgivaren, ska informationen avse storleken på ersättningen eller grunderna för
hur ersättningen bestäms.
10 § Får försäkringsförmedlaren, på grund av att summan av avtalade premier för
försäkringar som förmedlaren har förmedlat från försäkringsgivaren har uppnått en
viss storlek eller på grund av något annat liknande förhållande, högre ersättning för
försäkringsförmedlingen från försäkringsgivaren än förmedlaren annars skulle ha
fått, ska informationen avse grunderna för hur ersättningen bestäms.
FFFS 2005:11
13
Ersättning från annan än kunden eller försäkringsgivaren
11 § Om försäkringsförmedlaren får ersättning för försäkringsförmedlingen från
annan än kunden eller försäkringsgivaren, ska informationen avse storleken på
ersättningen eller, om detta inte är möjligt, grunderna för hur ersättningen bestäms.
Ansvarsförsäkring
12 § En försäkringsförmedlare som inte är en anknuten försäkringsförmedlare ska
informera kunden om
1. vilken försäkringsgivare som har meddelat ansvarsförsäkringen och då
ange försäkringsgivarens firma, postadress, e-postadress och telefonnum-
mer,
2. att den skadelidande får rikta krav på ersättning direkt mot försäkrings-
givaren i den mån han eller hon inte har fått ersättning av den försäkrade
och den tid inom vilken ett sådant krav måste framställas till försäkrings-
givaren, och
3. den högsta ersättning som kan betalas ut för varje skada och för alla skador
under ett år.
För en anknuten försäkringsförmedlare ska informationen i stället avse försäkrings-
företagets ansvar enligt 6 kap. 1 § andra stycket lagen om försäkringsförmedling.
Allmänna råd
Om informationen lämnas muntligen enligt 6 kap. 4 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling, behöver försäkringsförmedlaren bara informera
kunden om vilken försäkringsgivare som har meddelat ansvarsförsäkringen
och då ange försäkringsgivarens firma. All information enligt 12 § ovan
måste dock finnas med i den information som förmedlaren ska lämna till
kunden snarast efter det att försäkringsavtal har ingåtts på det sätt som anges
i 6 kap. 3 § lagen om försäkringsförmedling.
En försäkringsförmedlare som utövar fondandelsförmedling bör vid förmed-
ling av fondandelar, när det gäller ansvarsförsäkringen för denna verksam-
het, informera kunden om motsvarande förhållanden som anges 12 § första
stycket 1
−3 ovan.
En försäkringsförmedlare som i samma rörelse som försäkringsförmedlingen
utövar annan verksamhet än fondandelsförmedling bör vid utövandet av den
andra verksamheten informera kunden om att ansvarsförsäkringen inte gäller
för denna verksamhet.
Klagomål mot försäkringsförmedlaren
13 § Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om förfarandet för förmed-
larens klagomålshantering och vem som är klagomålsansvarig. Av informationen
ska framgå hur kunden och andra som är berörda av försäkringsförmedlingen ska
gå tillväga för att framställa klagomål mot förmedlaren och i förekommande fall
föra ett klagomål vidare hos förmedlaren.
Försäkringsförmedlaren ska också informera kunden om den vägledning som kan
fås av Konsumenternas Bank- och finansbyrå och Konsumenternas försäkringsbyrå
samt av den kommunala konsumentvägledningen.
FFFS 2005:11
14
Allmänna råd
Om informationen lämnas muntligen enligt 6 kap. 4 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling, behöver försäkringsförmedlaren bara informera
kunden om vem som är klagomålsansvarig och om den vägledning som kan
fås av Konsumenternas Bank- och finansbyrå och Konsumenternas försäk-
ringsbyrå samt av den kommunala konsumentvägledningen. All information
enligt 13 § ovan måste dock finnas med i den information som förmedlaren
ska lämna till kunden snarast efter det att försäkringsavtal har ingåtts på det
sätt som anges i 6 kap. 3 § lagen om försäkringsförmedling.
Tvistlösning
14 § Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om möjligheten att få en tvist
med förmedlaren prövad av Allmänna reklamationsnämnden.
Allmänna råd
Försäkringsförmedlaren bör informera kunden om möjligheten att få en tvist
med förmedlaren prövad av allmän domstol.
7 kap. Dokumentation av försäkringsförmedlingen
Uppgifter om försäkringsförmedlaren
1 § Dokumentationen ska innehålla den information som enligt 6 kap. i dessa
föreskrifter och 6 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling ska lämnas till kunden
med uppgift om när informationen har lämnats till denne.
Uppgifter om kunden
2 § Om kunden är en fysisk person, ska dokumentationen innehålla uppgift om
kundens för- och efternamn. Är kunden en juridisk person, ska dokumentationen
innehålla uppgift om kundens firma samt för- och efternamnet på den som
företräder den juridiska personen vid försäkringsförmedlingen.
Dokumentationen ska innehålla uppgift om kundens önskemål eller behov samt i
förekommande fall ekonomiska och andra förhållanden. Uppgifterna ska anpassas
efter hur komplicerat det aktuella försäkringsavtalet är.
Om kunden är känd för försäkringsförmedlaren, behöver förmedlaren inte hämta in
samtliga dessa uppgifter om kunden. I sådant fall ska försäkringsförmedlaren doku-
mentera skälen för att låta bli att hämta in uppgifterna.
Allmänna råd
Om det finns en varaktig kundrelation mellan försäkringsförmedlaren och
kunden, bör uppgifterna om kunden uppdateras regelbundet.
FFFS 2005:11
15
Vill kunden inte lämna uppgifter om sig själv, bör detta anges i
dokumentationen.
Uppgifter om försäkringsförmedlingen
3 § Dokumentationen ska innehålla uppgift om
1. tidpunkten för försäkringsförmedlingen,
2. varje råd som har lämnats till kunden och skälen för varje råd, och
3. om kunden har avråtts från att vidta en åtgärd och skälen för det.
Uppgifterna om skälen för varje råd som har lämnats till kunden ska anpassas efter
hur komplicerat det aktuella försäkringsavtalet är.
Allmänna råd
Om kunden trots avrådan väljer att vidta en åtgärd, bör detta anges i
dokumentationen om förhållandet är känt för försäkringsförmedlaren.
Dokumentationens utförande
4 § Uppgifter enligt 3 § ska dokumenteras vid förmedlingstillfället och av den som
förmedlar försäkringen. Uppgifter enligt 1 och 2 §§ får dokumenteras före förmed-
lingstillfället och av annan än den som förmedlar försäkringen.
5 § Dokumentation enligt 1
−3 §§ får utföras på valfritt medium under förutsätt-
ning att dokumentationen för varje förmedlingstillfälle är lätt att söka och identi-
fiera samt kan lämnas till kunden i en sådan form som anges i 7 §.
Utlämnande av dokumentation
6 § Dokumentation enligt 1
−3 §§ ska lämnas till kunden vid förmedlingstillfället
eller snarast möjligt därefter.
7 § Dokumentation enligt 1
−3 §§ ska lämnas till kunden i en handling eller i någon
annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för kunden.
Arkivering av dokumentationen
8 § Dokumentationen ska arkiveras på ett säkert sätt och ska vara lätt att söka och
identifiera. Den ska sparas så länge som det behövs med hänsyn till försäkrings-
tiden och den tid inom vilken anspråk på skadestånd kan göras.
8 kap. Klagomålshantering
Vad som är ett klagomål
1 § Med klagomål avses att en kund eller någon annan som är direkt berörd av
försäkringsförmedlingen till en försäkringsförmedlare framför konkret missnöje
mot dennes agerande i ett enskilt fall.
FFFS 2005:11
16
Instruktion för klagomålshantering
2 § En försäkringsförmedlare ska ha en policy och en instruktion för klagomåls-
hantering. Om försäkringsförmedlaren är en juridisk person, ska policyn och in-
struktionen fastställas av någon i ledningen för den juridiska personen.
Allmänna råd
Syftet med policyn och instruktionen är att säkerställa att klagomål hanteras
på ett väl fungerande och ändamålsenligt sätt och i enlighet med de regler
som gäller.
Den praktiska klagomålshanteringen bör när det gäller en anknuten försäk-
ringsförmedlare kunna skötas av det försäkringsföretag som förmedlaren är
anknuten till. Detta gäller under förutsättning att klagomålshanteringen fun-
gerar effektivt och i enlighet med de krav som ställs.
3 § Policyn ska beskriva hur klaganden ska bemötas i klagomålsärenden. Av in-
struktionen ska framgå förfarandet för hantering av klagomål och beslutsordningen
i dessa ärenden. Den ska också innehålla rutiner för information och uppföljning av
klagomålsärenden hos förmedlaren.
Policyn och instruktionen ska dokumenteras och spridas till dem som är berörda av
den. De ska ses över fortlöpande och revideras om det behövs. Genom den interna
kontrollen ska det säkerställas att klagomålshanteringen fungerar effektivt och i
enlighet med policyn och instruktionen.
Klagomålsansvarig
4 § En försäkringsförmedlare ska ha en väl fungerande ordning för kontakter med
klaganden. Förmedlaren ska ha en klagomålsansvarig som kunder och andra som är
berörda av försäkringsförmedlingen kan vända sig till. Förmedlaren ska underrätta
Finansinspektionen om vem som är klagomålsansvarig.
Motivering av beslut
5 § Om försäkringsförmedlarens beslut i ett klagomålsärende går klaganden emot,
ska förmedlaren informera klaganden om skälen för beslutet. Om klaganden begär
det, ska informationen lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig
form som är tillgänglig för klaganden.
Handläggningsrutiner
6 § Av 5 kap. 6 § andra meningen lagen om försäkringsförmedling följer att han-
tering av klagomål ska vara effektiv. Klagomål ska också hanteras med tillbörlig
omsorg. De ska besvaras sakligt och korrekt och, om klaganden begär det, i en
handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för
klaganden.
FFFS 2005:11
17
Handläggningstider
7 § Av 5 kap. 6 § tredje meningen lagen om försäkringsförmedling följer att klago-
mål ska besvaras snarast möjligt. Om försäkringsförmedlaren inte kan besvara
klagomålet inom 14 dagar från den dag då klagomålet togs emot, ska förmedlaren
inom denna tid informera klaganden om handläggningen av ärendet.
Allmänna råd
Försäkringsförmedlaren bör beakta det intresse som klaganden kan ha av att
få ett snabbt besked för att kunna säkra bevisning eller företa ekonomiska
dispositioner med anledning av klagomålet.
Tvistlösning
8 § Försäkringsförmedlaren ska informera klaganden om möjligheten att få en tvist
med förmedlaren prövad av Allmänna reklamationsnämnden eller av allmän dom-
stol. Informationen ska lämnas senast i samband med att klagomålet avvisas. Om
klaganden inte redan har fått information om skälen för beslutet i en handling eller
i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för klaganden, ska för-
medlaren samtidigt informera klaganden om rätten att på begäran få information
om skälen för beslutet på detta sätt.
Registrering av klagomål
9 § Försäkringsförmedlaren ska på ett lämpligt sätt registrera alla klagomål som
framställs mot denne.
Dokumentation och arkivering av klagomål
10 § Klagomålsärenden ska dokumenteras på ett sådant sätt att det i efterhand går
att följa hanteringen av ett klagomål. Dokumentationen ska arkiveras på ett säkert
sätt och ska vara lätt att söka och identifiera. Den ska sparas så länge som det
behövs med hänsyn till ärendets karaktär samt försäkringsförmedlarens eller
klagandens behov av dokumentationen.
9 kap. Underrättelse om filialetablering och gränsöverskridande
verksamhet
Underrättelse om filialetablering
1 § En försäkringsförmedlares underrättelse enligt 4 kap. 1 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling om sin avsikt att inrätta en filial i ett annat land inom
EES ska innehålla uppgift om
1. försäkringsförmedlarens för- och efternamn eller firma,
2. försäkringsförmedlarens
person- eller organisationsnummer,
3. försäkringsförmedlarens postadress i Sverige,
4. om försäkringsförmedlaren är en anknuten försäkringsförmedlare och i så
fall vilket eller vilka försäkringsföretag som förmedlaren är anknuten till,
5. i vilket land som filialen ska inrättas,
FFFS 2005:11
18
6. filialens
postadress,
7. filialens företrädare, och
8. vilken verksamhet som ska utövas där med angivande av försäkringsslag
och i förekommande fall försäkringsklasser eller grupper av försäkrings-
klasser.
Underrättelse om gränsöverskridande verksamhet
2 § En försäkringsförmedlares underrättelse enligt 4 kap. 2 § första stycket lagen
om försäkringsförmedling om sin avsikt att erbjuda och tillhandahålla tjänster i ett
annat land inom EES utan att inrätta filial där ska innehålla uppgift om
1. försäkringsförmedlarens för- och efternamn eller firma,
2. försäkringsförmedlarens
person- eller organisationsnummer,
3. försäkringsförmedlarens postadress i Sverige,
4. i vilket land som verksamheten ska utövas, och
5. vilken verksamhet som ska utövas där med angivande av försäkringsslag
och i förekommande fall försäkringsklasser eller grupper av försäkrings-
klasser.
10 kap. Vad försäkringsföretaget ska iaktta i samband med kontroll av
anknutna försäkringsförmedlare
Kontroll av fysisk person
1 § Vid den kontroll av en fysisk person som ska göras enligt 2 kap. 4 § lagen om
försäkringsförmedling ska försäkringsföretaget utöver det som anges i 3 kap. 3 §
förordningen om försäkringsförmedling begära att den fysiska personen lämnar en
försäkran om att han eller hon
1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,
2. inte har en sådan skuld som avses i 4 kap. 2 §,
3. har godkänts i ett test som visar att han eller hon har den kunskap som
krävs enligt 2 kap., och
4. har en sådan praktisk erfarenhet som avses i 2 kap. 11 §.
Försäkringsföretaget får i stället begära att den fysiska personen företer bevis om
de förhållanden som anges i första stycket. Bevis enligt första stycket 1 och 2 får
inte vara äldre än tre månader.
Det som anges i första stycket 4 gäller inte om den fysiska personen bara vid sidan
av sin huvudsakliga yrkesverksamhet ska förmedla försäkringar som kompletterar
en vara eller en tjänst.
Den som inte lämnar en försäkran, företer bevis som är äldre än tre månader eller
företer bevis som visar att kraven i första stycket inte är uppfyllda, får inte anmälas
för registrering hos Bolagsverket.
FFFS 2005:11
19
Kontroll av juridisk person
Kontroll av den juridiska personen
2 § Vid den kontroll av en juridisk person som ska göras enligt 2 kap. 4 § lagen
om försäkringsförmedling ska försäkringsföretaget begära att en behörig före-
trädare för den juridiska personen lämnar en försäkran om att
1. den juridiska personen inte är i konkurs eller likvidation, och
2. de anställda som ska förmedla försäkringar uppfyller de krav som ställs.
Försäkringsföretaget får i stället begära att den behöriga företrädaren företer bevis
om de förhållanden som anges i första stycket. Bevisen får inte vara äldre än tre
månader.
Om den behöriga företrädaren inte lämnar en försäkran, företer bevis som är äldre
än tre månader eller företer bevis som visar att kraven i första stycket inte är upp-
fyllda, får den juridiska personen inte anmälas för registrering hos Bolagsverket.
Kontroll av ledningen för den juridiska personen
3 § Vid den kontroll av ledningen för en juridisk person som ska göras enligt
2 kap. 4 § lagen om försäkringsförmedling ska försäkringsföretaget utöver det som
anges i 3 kap. 4 § förordningen om försäkringsförmedling begära att den som ska
ingå i ledningen eller vara ersättare för denne lämnar en försäkran om att han eller
hon
1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har för-
valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, och
2. inte har en sådan skuld som avses i 4 kap. 2 §.
Försäkringsföretaget får i stället begära att den som ska ingå i ledningen eller vara
ersättare för denne företer bevis om de förhållanden som anges i första stycket.
Bevisen får inte vara äldre än tre månader.
Vid den kontroll som ska göras av att ledningen uppfyller kraven i 3 kap. 3–6 §§
ska försäkringsföretaget, genom att begära att den som ska ingå i ledningen eller
vara ersättare för denne lämnar en försäkran eller företer bevis om de förhållanden
som anges där, försäkra sig om att det i ledningen ingår personer som tillsammans
uppfyller dessa krav.
Om någon som ska ingå i ledningen eller vara ersättare för någon i ledningen inte
lämnar en försäkran, företer bevis som är äldre än tre månader eller företer bevis
som visar att kraven i första och tredje styckena inte är uppfyllda, får den juridiska
personen inte anmälas för registrering hos Bolagsverket.
Dokumentation och arkivering av kontrollen
4 § Försäkringsföretaget ska dokumentera kontrollen av en fysisk eller juridisk
person.
FFFS 2005:11
20
Dokumentationen ska innehålla
1. uppgift om den som kontrollen avser,
2. uppgift om tidpunkten för kontrollen,
3. den försäkran som har lämnats eller de bevis som har företetts, och
4. uppgift om huruvida den fysiska eller juridiska personen uppfyller de krav
som ställs.
Dokumentationen ska vara lätt att söka och identifiera. Den ska arkiveras på ett
säkert och varaktigt sätt.
11 kap. Vad den juridiska personen ska iaktta i samband med kontroll
av anställda
Kontroll av anställda
1 § Vid den kontroll av en anställd som ska göras enligt 2 kap. 6 § andra stycket
lagen om försäkringsförmedling ska den juridiska personen utöver det som anges i
3 kap. 5 § förordningen om försäkringsförmedling begära att den anställde lämnar
en försäkran om att han eller hon
1. inte är underårig, i konkurs, underkastad näringsförbud eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,
2. inte har en sådan skuld som avses i 4 kap. 2 §,
3. har godkänts i ett test som visar att han eller hon har den kunskap som
krävs enligt 2 kap., och
4. har en sådan praktisk erfarenhet som avses i 2 kap. 11 §.
Den juridiska personen får i stället begära att den anställde företer bevis om de för-
hållanden som anges i första stycket. Bevis enligt första stycket 1 och 2 får inte
vara äldre än tre månader.
Det som anges i första stycket 4 gäller inte om den anställde bara vid sidan av sin
huvudsakliga yrkesverksamhet ska förmedla försäkringar som kompletterar en vara
eller en tjänst.
En anställd som inte lämnar en försäkran, företer bevis som är äldre än tre månader
eller företer bevis som visar att kraven i första stycket inte är uppfyllda får inte
användas som grund för ansökan om tillstånd hos Finansinspektionen eller anmälan
för registrering hos Bolagsverket.
Dokumentation och arkivering av kontrollen
2 § Den juridiska personen ska dokumentera kontrollen av en anställd.
Dokumentationen ska innehålla
1. uppgift om den som kontrollen avser,
2. uppgift om tidpunkten för kontrollen,
3. den försäkran som har lämnats eller de bevis som har företetts, och
4. uppgift om huruvida den anställde uppfyller de krav som ställs.
Dokumentationen ska vara lätt att söka och identifiera. Den ska arkiveras på ett
säkert och varaktigt sätt.
FFFS 2005:11
21
12 kap. Underrättelse om ändringar
Ändrade förhållanden vid filialetablering eller gränsöverskridande
verksamhet
1 § En försäkringsförmedlare som har underrättat Finansinspektionen enligt 9 kap.
1 eller 2 §§ ska snarast underrätta Finansinspektionen när något av de förhållanden
som har angetts i underrättelsen har ändrats.
Ändring av anställda
2 § En försäkringsförmedlare som inte är en anknuten försäkringsförmedlare och
som är en juridisk person ska snarast underrätta Finansinspektionen om ändringar
av vilka anställda som förmedlar försäkringar.
Ändring i ledningen
3 § En försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska snarast underrätta
Finansinspektionen om ändringar i den juridiska personens ledning.
Ändring av klagomålsansvarig
4 § En försäkringsförmedlare ska snarast underrätta Finansinspektionen om
ändringar av klagomålsansvarig.
_______________
1. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Genom föreskrifterna upphävs
– Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1992:36) om ansvarsförsäkring för
försäkringsmäklare,
– Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1995:33) om utformning av hand-
ling avseende uppdrag till försäkringsmäklare,
– Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 1995:52) angående god försäk-
ringsmäklarsed,
– Finansinspektionens
föreskrifter
(FFFS 1996:18) om utbildningskrav för
den som verkat som försäkringsmäklare utanför Sverige,
– Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 1996:19) angående utbildnings-
krav för försäkringsmäklare,
– Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering
avseende finansiella tjänster till konsumenter, i de avseenden som de träf-
far försäkringsförmedlare, och
– Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2002:27) om redovisning av provi-
sionsintäkter för försäkringsmäklarbolag.
Dessa föreskrifter och allmänna råd fortsätter dock att gälla för försäkrings-
mäklare som utövar verksamhet enligt lagen (1989:508) om försäkringsmäk-
lare med stöd av punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen om försäk-
ringsförmedling.
FFFS 2005:11
22
INGRID BONDE
Susanne
Sundberg