FFFS 2017:17

Finansinspektionens författningssamling

Utgivare: Finansinspektionen, Sverige, www.fi.se

ISSN 1102-7460

1

Föreskrifter

om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna

råd (FFFS 2015:12) om årsredovisning i försäkringsföretag;

beslutade den 11 september 2017.

Finansinspektionen föreskriver med stöd av 4, 5, 7 och 8 §§ förordningen

(1995:1600) om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkrings-

företag samt 19 b § förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m. att 1 kap. 1

och 2

§§, 4

kap. 4

§, 52

§ i bilaga

3 samt 2 och 3

§§ i bilaga 4 till

Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:12) om

årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

Finansinspektionen lämnar även följande allmänna råd.

1 kap.

1 §

Dessa föreskrifter och allmänna råd gäller för försäkringsaktiebolag,

ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av

försäkringsrörelselagen (2010:2043), om inget annat följer av femte stycket.

Reglerna i 2 och 3 §§ samt 7 och 8 kap. gäller för sådana finansiella holdingföretag

som enligt 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk-

ringsföretag ska tillämpa 7 kap. samma lag, när de upprättar koncernredovisning.

Reglerna i 2 och 3 §§ samt 2–4 kap. och 6 kap. gäller för sådana filialer till

utländska försäkringsföretag som ska tillämpa lagen om årsredovisning i försäk-

ringsföretag när de upprättar årsredovisning enligt 6 kap. 3 a § bokföringslagen

(1999:1078). Reglerna i 2–4 kap. gäller för filialer till utländska försäkringsföretag

som ska tillämpa lagen om årsredovisning i försäkringsföretag när de upprättar

årsbokslut enligt 6 kap. 3 b § bokföringslagen.

Reglerna i 2 och 3 §§ samt 2–4 kap. tillämpas även på årsbokslut som upprättas för

sådan verksamhet som avser skadeförsäkring, eller återförsäkring av skade-

försäkring, och som drivs från fasta driftställen av generalagenter eller general-

representationer enligt 2 kap. 8 § bokföringslagen och tillämpas på motsvarande

sätt som anges i den paragrafen.

Dessa föreskrifter och allmänna råd ska inte tillämpas av sådana ömsesidiga för-

säkringsbolag och försäkringsföreningar som har dispens enligt 1 kap. 1 § tredje

stycket lagen om årsredovisning i försäkringsföretag för att tillämpa förenklade

årsredovisningsregler. Detta gäller om inte annat följer av Finansinspektionens

föreskrifter och allmänna råd om förenklad årsredovisning i försäkringsföretag som

har dispens.

Dessa föreskrifter och allmänna råd ska inte tillämpas av sådana specialföretag som

avses i 1 kap. 12 § 11 försäkringsrörelselagen.

FFFS 2017:17

Utkom från trycket

den 15 september 2017

FFFS 2017:17

2

Allmänna råd

Tillägget i fjärde stycket innebär att dessa föreskrifter och allmänna råd

tillämpas på motsvarande sätt som för en filial. Varje skadeförsäkrings-

företag som driver verksamhet genom en generalrepresentation anses utgöra

en självständig filial i förhållande till ett annat skadeförsäkringsföretag som

driver verksamhet genom samma generalrepresentation. Se 4 kap. 8 §

bokföringslagen.

2 § I dessa föreskrifter och allmänna råd avses med

1. direktförsäkringsföretag: sådana försäkringsföretag som uteslutande eller huvud-

sakligen driver direkt försäkringsrörelse,

2. försäkringsavtal: försäkringsavtal enligt definitionen i godkända internationella

redovisningsstandarder, traditionella livförsäkringsavtal och andra avtal om försäk-

ring som får redovisas som försäkringsavtal enligt internationella redovisnings-

standarder, jämför IFRS 4 Försäkringsavtal,

3. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäk-

ringsföreningar, finansiella holdingföretag när dessa tillämpar reglerna om

koncernredovisning, samt filialer och verksamheter som drivs från fasta driftställen

av generalagenter eller generalrepresentationer när dessa tillämpar reglerna om

årsredovisning eller årsbokslut, om inte något annat anges,

4. godkända internationella redovisningsstandarder: internationella redovisnings-

standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparla-

mentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om

tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IAS-förordningen),

5. internationella redovisningsstandarder: International Accounting Standards

(IAS), International Financial Reporting Standards (IFRS), tolkningar från

Standing Interpretations Committee (SIC) och tolkningar från IFRS Interpretations

Committee (IFRIC Interpretations),

6. investeringsavtal: sådana avtal om försäkring som redovisas som finansiella

instrument i enlighet med IFRS 9 Finansiella instrument,

7. noterade försäkringsföretag: försäkringsföretag som omfattas av artikel 4 i IAS-

förordningen,

8. onoterade försäkringsföretag: försäkringsföretag som inte är noterade försäk-

ringsföretag, och

9. tjänstepensionsförsäkring: livförsäkring som har samband med yrkesutövning

och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodisk

utbetalning) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå

en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar.

Allmänna råd

Definitionen av försäkringsavtal har endast betydelse för redovisningen en-

ligt dessa föreskrifter och allmänna råd. Definitionen kan alltså inte direkt

läggas till grund för tillsynsrapportering eller tillämpning av rörelseregler

enligt andra föreskrifter och allmänna råd.

FFFS 2017:17

3

De försäkringsföretag som omfattas av artikel 4 i IAS-förordningen är före-

tag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

2 kap.

Tillämpning av internationella redovisningsstandarder

Allmänna råd

1. Alla försäkringsföretag bör tillämpa godkända internationella redovis-

ningsstandarder om inte något annat krävs enligt lag eller annan författning,

eller följer av dessa föreskrifter och allmänna råd.

För följande standarder lämnas detta förtydligande:

IAS 33 Resultat per aktie. Standarden behöver endast tillämpas av försäk-

ringsföretag som omfattas av standardens tillämpningsområde.

IFRS 9 Finansiella instrument och IFRS 4 Försäkringsavtal. Ett försäkrings-

företag som utnyttjar det tidsbegränsade undantaget i IFRS 4 från

tillämpningen av IFRS 9 bör under den perioden, i stället för vad som anges

om IFRS 9 i dessa föreskrifter och allmänna råd och i RFR 2 Redovisning

för juridiska personer, tillämpa motsvarande bestämmelser i IAS 39. Det

tidsbegränsade undantaget medges enligt punkterna 20A–20K i IFRS 4.

Internationella redovisningsstandarder som inte är godkända får tillämpas i

den utsträckning de inte strider mot godkända standarder, lag, annan för-

fattning eller mot dessa föreskrifter och allmänna råd.

2.

Alla försäkringsföretag bör tillämpa rekommendationen RFR 2

Redovisning för juridiska personer från Rådet för finansiell rapportering, om

inte annat följer av lag, annan författning eller av dessa föreskrifter och

allmänna råd.

Uttalanden från Rådet för finansiell rapportering (UFR) bör tillämpas på

samma sätt som RFR 2, om inte annat följer av lag, annan författning eller

dessa föreskrifter och allmänna råd.

3. Utöver vad som följer av 2 tillämpas internationella redovisnings-

standarder med följande begränsningar på grund av lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag:

a) Företag redovisas inte som moderföretag och dotterföretag om en ägar-

andel saknas. Se 1 kap. 3 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag

och 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554). Om ett företag saknar

ägarandel, men ändå har ett bestämmande inflytande över ett annat företag,

bör det förstnämnda företaget lämna tilläggsupplysningar för att ge en

rättvisande bild. Se 2 kap. 2 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag

och 2 kap. 3 § årsredovisningslagen. I så fall bör det andra företaget ange

vilket företag som har bestämmande inflytande utan ägarandel och hur

inflytandet kan utövas.

FFFS 2017:17

4

b) Redovisningen av ett instrument eller dess delar som en skuld eller eget

kapital, i enlighet med den ekonomiska innebörden av villkoren, tillämpas

inte hos utgivaren till den del instrumentet avser vad som ska klassificeras

som ett eget kapital enligt lag eller annan författning. Se 3 kap. 4 § lagen om

årsredovisning i försäkringsföretag och 3

kap. 10

a och 10

b

§§ års-

redovisningslagen.

Utgivaren bör i en not lämna upplysningar om klassifice-

ringen i enlighet med den ekonomiska innebörden.

c) Placeringstillgångar för vilka försäkringstagarna bär risk ska enligt lagen

om årsredovisning i försäkringsföretag alltid värderas till verkligt värde. Se

4 kap. 2 § samma lag.

d) Förutbetalda anskaffningskostnader för avtal om försäkring ska enligt

lagen om årsredovisning i försäkringsföretag under vissa förutsättningar tas

upp som en tillgång. Se 4 kap. 8 § samma lag.

e) Nedskrivningar som gjorts innan lagen om årsredovisning i försäkrings-

företag trädde i kraft får inte återföras. Se punkt 5 i övergångsbestäm-

melserna vid införande av årsredovisningslagen. Upplysningar om att en

nedskrivning inte har återförts av detta skäl och bedömningen av effekten på

företagets ställning och resultat bör lämnas i en not.

f) IFRS 8 Rörelsesegment behöver inte tillämpas i årsredovisningen, oavsett

om företaget upprättar en koncernredovisning eller inte. För försäkrings-

företag vars rörelse omfattar flera försäkringsgrenar finns i stället regler om

resultatanalys i 2 kap. 1 § och 6 kap. 3 § lagen om årsredovisning i

försäkringsföretag samt 6 kap. 3 § dessa föreskrifter och allmänna råd.

g) Upplysningar om väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som företaget

står för ska lämnas i förvaltningsberättelsen enligt 6 kap. 1 § lagen om års-

redovisning i försäkringsföretag. Dessa upplysningar omfattar även de upp-

lysningar som bör lämnas enligt IFRS 4 om karaktären och omfattningen av

de risker som härrör från försäkringsavtal. Enligt IFRS 4 ska dessa upplys-

ningar lämnas i en not. Upplysningarna får lämnas i förvaltningsberättelsen

om en notupplysning lämnas med en hänvisning till den plats där dessa

uppgifter lämnas.

h) Upplysningar om eget kapital enligt 3 kap. 4 § lagen om årsredovisning i

försäkringsföretag behöver inte lämnas i en not till den del informationen

ingår i en rapport över förändring i eget kapital eller i en rapport som

specificerar övrigt totalresultat, om en notupplysning lämnas med hänvisning

till rapporten.

4. Utöver vad som följer av 2 och 3 tillämpas internationella redovisnings-

standarder, rekommendationen RFR 2 Redovisning för juridiska personer

från Rådet för finansiell rapportering samt uttalanden från Rådet för

finansiell rapportering (UFR) med följande anpassningar.

a) Avistaköp och avistaförsäljningar bör redovisas per affärsdagen även om

det inte krävs enligt lag. När det gäller transaktioner på den svenska

marknaden innebär avistaköp och avistaförsäljning avtal med leverans inom

två bankdagar på penning- och obligationsmarknaden, aktiemarknaden,

råvarumarknaden samt valutamarknaden.

b) Sådana Placeringstillgångar (C) som inte är finansiella instrument får ett

försäkringsföretag omvärdera till verkligt värde med stöd av särskilda

FFFS 2017:17

5

bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Byggnader och

Mark (C.1) kan därför värderas till verkligt värde, om samtliga tillgångar i

posten värderas på samma sätt. Se 4 kap. 5 § samma lag. Rörelsefastigheter

får till skillnad från det som anges i internationella redovisningsstandarder

redovisas och värderas på samma sätt som förvaltningsfastigheter. Om

undantaget utnyttjas bör upplysningarna om en alternativ värdering med

utgångspunkt i anskaffningsvärdet enligt 4 kap. 7 § samma lag lämnas

uppdelade på rörelsefastigheter och förvaltningsfastigheter.

c) Vad som anges om balanserade vinstmedel i internationella redovisnings-

standarder eller i rekommendationerna från Rådet för finansiell rapportering

bör i stället avse Konsolideringsfond i livförsäkringsföretag som inte får dela

ut vinst, se 3 kap. 4 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.

d) Innehav för handel enligt IFRS 9 Finansiella instrument, bör redovisas

som Innehav för handelsändamål enligt årsredovisningslagen.

e) Ett försäkringsföretag bör inte tillämpa punkt 2 om IFRS 9 i RFR 2

Redovisning för juridiska personer.

f) Försäkringsföretag får tillämpa lättnadsreglerna i IFRS 1 Första gången

International Financial Reporting Standards tillämpas, i den utsträckning det

är förenligt med punkt 1 om IFRS 1 i RFR 2 Redovisning för juridiska

personer.

g) Även försäkringsföretag som tillämpar undantaget från IAS 19 Ersättning

till anställda i RFR 2 Redovisning för juridiska personer, och som redovisar

förmånsbestämda pensionsplaner enligt där angivna principer, får redovisa

räntedelen av årets pensionskostnad som driftskostnad enligt 3 kap. 5 §.

Oavsett vad som följer av godkända internationella redovisningsstandarder

eller RFR 2, behöver inte IAS 19 eller punkt 1 om IAS 19 i RFR 2 tillämpas

på försäkringsföretags avtal om försäkring som gäller ersättningar efter

avslutad anställning till egna anställda, jämför IFRS 4 punkt 4 b, IFRS 7

punkt 3 b, IAS 32 punkt 4 b och IFRS 9 punkt 2.1.c. Om undantaget

utnyttjas redovisas avtalen i stället enligt reglerna om försäkringsavtal eller, i

förekommande fall, reglerna om investerings- eller servicekontrakt.

h) Ett försäkringsföretag bör inte tillämpa punkt 1 om IAS 32 i RFR 2

Redovisning för juridiska personer om klassificering av ett finansiellt

instrument, såsom skuld respektive eget kapital. I stället bör 3 b tillämpas.

5. För ett onoterat försäkringsföretag, vars balansomslutning för de två se-

naste räkenskapsåren inte överstiger 1 000 prisbasbelopp enligt 2 kap. 7 §

socialförsäkringsbalken (2010:110), gäller följande:

a) Företaget behöver inte upprätta en kassaflödesanalys, jämför IAS 1

Utformning av finansiella rapporter.

b) Företaget behöver enbart lämna upplysningar enligt följande godkända

internationella redovisningsstandarder:

– IFRS 4 Försäkringsavtal,

– IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar,

– IFRS 13 Värdering till verkligt värde,

FFFS 2017:17

6

– IAS 1 Utformning av finansiella rapporter, i den del som avser upplys-

ningar om kapital, och

– IAS 40 Förvaltningsfastigheter, med det tillägg som framgår av punkt

3 avseende IAS 40 i RFR 2 Redovisning för juridiska personer.

Reglerna i första stycket bör inte tillämpas om försäkringsföretaget

– upprättar en koncernredovisning eller omfattas av en sådan,

– har en internationell anknytning, eller

– är ett livförsäkringsföretag som driver verksamhet som avser tjänste-

pensionsförsäkringar.

Företaget bör i redogörelsen för tillämpade redovisningsprinciper ange om

det har tillämpat dessa regler.

I andra stycket betyder en internationell anknytning att företaget

– driver gränsöverskridande verksamhet eller har filial utomlands,

– ingår i samma koncern som minst ett utländskt finansiellt företag (ett

försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersbolag), eller

– har en sådan verksamhet som avser skadeförsäkring eller återförsäkring av

skadeförsäkring och som drivs från fasta driftställen av generalagenter eller

generalrepresentationer enligt 2 kap. 8 § bokföringslagen (1999:1078).

Oavsett första stycket behöver inte filialer till ett utländskt företag lämna

några upplysningar enligt godkända internationella redovisningsstandarder

eller RFR 2 Redovisning för juridiska personer.

Undantaget i femte stycket får även tillämpas för sådan verksamhet som

avser skadeförsäkring eller återförsäkring av skadeförsäkring och som drivs

från fasta driftställen av generalagenter eller generalrepresentationer enligt

2 kap. 8 § bokföringslagen.

4 kap.

4 §

1

När ett försäkringsföretag aktiverar anskaffningskostnader för tecknande av

försäkringsavtal gäller följande.

Med anskaffningskostnader menas sådana driftskostnader enligt 10 § i bilaga 4,

(a Anskaffningskostnader), som varierar med och som direkt eller indirekt är

relaterade till anskaffning eller förnyelse av försäkringsavtal. Driftskostnader av

allmän karaktär, såsom kostnader för allmän marknadsföring, ska inte medräknas.

Försäkringsföretaget ska bara aktivera sådana anskaffningskostnader för försäk-

ringsavtal, eller homogena och uppföljningsbara grupper av avtal, som bedöms

generera en marginal som minst täcker anskaffningskostnaderna.

Försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse ska upprätta en plan som anger

hur aktiverade anskaffningskostnader för enskilda avtal, eller homogena och upp-

följningsbara grupper av avtal, ska täckas. Planens förutsättningar ska prövas

¹ Ändringen innebär bl.a. att första stycket i de allmänna råden tas bort.

FFFS 2017:17

7

årligen. Om inte något annat följer av andra och tredje styckena ska aktiveringen av

anskaffningskostnader grundas på den gällande planen.

Allmänna råd

Exempel på driftskostnader som kan aktiveras är

– provisioner till säljare och försäkringsförmedlare,

– kostnader för marknadsföring av försäkringsprodukter,

– löner och andra kostnader för säljare,

– kostnader för handläggning av nya försäkringsavtal, och

– kostnader för så kallad underwriting.

Ett försäkringsföretag bör även aktivera anskaffningskostnader som är

relaterade till investeringsavtal, jämför 4 kap. 8 § lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag.

Utgifter för it-system för nya försäkringsprodukter bör inte aktiveras som

förutbetald anskaffningskostnad. Under vilka förutsättningar sådana utgifter

får tas upp som en immateriell tillgång behandlas i internationella redovis-

ningsstandarder, jämför IAS 38 Immateriella tillgångar.

_______________

1. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 oktober 2017.

2. Bestämmelserna i 1 kap. 1 § och 2 kap. allmänna råd 5 b tillämpas första gången

på årsbokslut och årsredovisningar som upprättas per den 31 december 2017.

Övriga bestämmelser tillämpas första gången på årsbokslut, årsredovisningar och

koncernredovisningar som upprättas för räkenskapsår som inleds närmast efter den

31 december 2017 samt på delårsrapporter som upprättas för del av sådant räken-

skapsår.

ERIK THEDÉEN

Greta

Wennerberg

FFFS 2017:17

8

Bilaga 3

14 § Post C.III.6a – Derivat.

Allmänna råd

Posten omfattar derivat som har ett positivt värde, jämför IFRS 9 Finansiella

instrument.

Derivat med positivt värde och negativt värde får nettoredovisas om det

finns en legal rätt att kvitta beloppen samt att posterna kommer att regleras

med ett nettobelopp, jämför IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering.

Bestämmelserna i 3 kap. 1 § innebär att aktie- och ränterelaterade derivat får

redovisas separat från underliggande instrument. Detta gäller dock inte för

Teckningsrätter (teckningsoptioner) och delrätter som redovisas enligt 6 och

8 §§.

16 § Post C.IV – Depåer hos företag som avgivit återförsäkring. Försäkrings-

företag som mottagit återförsäkring ska under denna post redovisa antingen ford-

ringar hos cedenten eller tredje man eller belopp som hållits inne av ett sådant före-

tag, motsvarande värdet på de deponerade medlen hos företaget. Fordran får inte

läggas samman med andra fordringar hos eller avräknas mot andra skulder till

cedenten.

Värdepapper som deponerats hos cedenten ska redovisas under respektive delpost

under placeringstillgångar.

Allmänna råd

Värdepapper som deponerats anges också som ställd pant.

Förbudet mot att nettoredovisa fordran mot andra skulder till cedenten

tillämpas även om det innebär en avvikelse från godkända internationella

redovisningsstandarder, jämför IAS 32 Finansiella instrument: Klassifice-

ring.

Försäkringsföretag som mottagit återförsäkring bör pröva om överförda

finansiella tillgångar bör bokas bort från balansräkningen, jämför IFRS 9

Finansiella instrument. Om de överförda finansiella tillgångarna inte bör

bokas bort, anses de vara deponerade hos cedenten och redovisas under

respektive delpost under placeringstillgångar. Om motparten har rätt enligt

avtal eller sedvänja att sälja eller pantsätta säkerheten bör cedenten om-

klassificera tillgången och redovisa den skilt från andra tillgångar i sin

balansräkning, jämför IFRS 9 Finansiella instrument.

52 § Post GG – Depåer från återförsäkrare. Försäkringsföretag som avgivit

återförsäkring ska under denna post redovisa ett belopp som motsvarar värdet på

kontanter, eller andra värdehandlingar som deponerats av försäkringsföretag som

mottagit återförsäkring enligt återförsäkringsavtal eller som försäkringsföretaget

hållit inne av samma skäl.

FFFS 2017:17

9

Försäkringsföretaget som mottagit värdehandlingen får inte, oavsett om det står

som ägare eller inte, redovisa något annat belopp än vad företaget är skyldigt enligt

depositionen.

Allmänna råd

Försäkringsföretag som avgivit återförsäkring bör pröva om överförda finan-

siella skulder bör tas upp i balansräkningen enligt IFRS 9 Finansiella

instrument, jämför post C.IV – Depåer hos företag som avgivit åter-

försäkring.

54 § Post HH.III – Obligationslån. Posten omfattar obligationslån och konver-

tibla lån som försäkringsföretaget har utelöpande.

Allmänna råd

Om en emittent av ett skuldinstrument återköper detta instrument utsläcks

skulden även om emittenten har för avsikt att återsälja det inom en nära

framtid, jämför IFRS 9 Finansiella instrument.

55 § Post HH.IV.a — Derivat.

Allmänna råd

Posten omfattar derivat som har ett negativt värde, jämför IFRS 9 Finansiella

instrument.

Bestämmelserna i 3 kap 1 § innebär att aktie- och ränterelaterade derivat får

redovisas separat från underliggande instrument.

FFFS 2017:17

10

Bilaga 4

2 § Post I.1.a – Premieinkomst (före avgiven återförsäkring). Försäkrings-

företag som driver skadeförsäkringsrörelse ska som premieinkomst redovisa den

totala bruttopremien för direkt försäkring och mottagen återförsäkring som har

inbetalats eller kan tillgodoföras företaget för försäkringsavtal där försäkrings-

perioden påbörjats före räkenskapsårets utgång.

Som premieinkomst räknas också premier för försäkringsperioder som påbörjas

först efter räkenskapsårets utgång, om de enligt avtal förfaller till betalning under

räkenskapsåret.

Med bruttopremie menas den avtalsbestämda premien för hela försäkringsperioden

efter avdrag för sedvanliga kundrabatter. Bruttopremien omfattar bland annat

a) ej aviserade premier som kan beräknas först vid räkenskapsårets utgång,

b) terminspremier som betalas in halvårsvis, kvartalsvis eller månadsvis och

ersättningar från försäkringstagare för utgifter som försäkringsföretaget haft i

samband med att försäkringsavtalet tecknades,

c) företagets andel av det totala premiebeloppet vid koassurans,

d) ersättningar från andra försäkringsföretag som avser övertagna försäkrings-

tekniska avsättningar enligt 2 kap. 2 § som inte redovisas över balansräkningen,

och

e) återförsäkringspremier från cedenten och retrocedenten, inklusive portfölj-

premier, med avdrag för

–

återförsäkringspremier som återbetalts till eller gottskrivits cedenten och

retrocedenten vid portföljåterdragning, eller förändring av andelen i återförsäk-

ringsavtalen, och

– annullationer.

Förnyelsepremier som inte är bekräftade av försäkringstagaren och premier för

nytecknade försäkringsavtal ska räknas in med de belopp som de beräknas inflyta

med.

Annullationer ska reducera premieinkomsten så snart beloppet är känt. Tilläggs-

premier ska räknas in med de belopp som de beräknas inflyta med.

Posten ska redovisas exklusive skatter och andra offentliga avgifter som belastar

försäkringspremien.

Intäkter från avtal om försäkring som avser investeringsavtal redovisas inte här.

Allmänna råd

Vilka belopp som kan tillgodoföras räkenskapsåret bestäms av innehållet i

respektive avtal, oavsett om premierna har aviserats eller inte vid boksluts-

tillfället. Som premieinkomst tar försäkringsföretaget upp samtliga premier

där ansvarighet inträtt. Enligt första stycket bär försäkringsföretaget ansvar

när försäkringsperioden börjat löpa eller premien förfallit till betalning. Ett

exempel på det senare är vissa konsumentförsäkringar (teve, radio och

vitvaror) som tecknas och betalas vid inköpstillfället trots att försäkrings-

skyddet inträder först efter att den sedvanliga garantin löpt ut.

Tidsperioden som försäkringsföretaget bär ansvar för framgår normalt av

försäkringsavtalet. För en terminspremie som aviseras och/eller förfaller till

FFFS 2017:17

11

betalning först efter räkenskapsårets utgång, avgörs frågan om ansvarighet

av om motsvarande termin är att betrakta som ett nytt försäkringsavtal eller

som en delbetalning av en årspremie. Om försäkringsföretaget enligt avtalet

har möjlighet att ändra villkoren vid varje termin, bör avtalet normalt be-

traktas som ett nytt avtal.

Paragrafens första stycke innebär att vissa premier inte kommer att räknas in

i premieinkomsten. Det gäller premier som betalats in under räkenskapsåret

men vars förfallodag inträffar och vars försäkringsperiod inleds efter räken-

skapsårets utgång. En sådan premie betraktas som ett förskott och redovisas

som skuld till försäkringstagaren.

Med portföljpremie menas en avräkningspost mellan cedenten och återför-

säkraren som har till syfte att täcka återförsäkrarens ansvar för ännu inte in-

träffade skador enligt ett proportionellt återförsäkringsavtal – såväl vid byte

av återförsäkrare som vid ändring av återförsäkrarens andel av avtalet.

Belopp som uttaxerats på försäkringstagare i ömsesidiga försäkringsbolag

och på medlemmar i försäkringsföreningar enligt 12 kap. 11 § 9, respektive

13 kap. 6 § 8 försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska tas upp som premie-

inkomst det år som förlusten uppstått och som uttaxeringen avser att täcka.

Paragrafens sjunde stycke innebär att intäkter från investeringsavtal lämp-

ligen redovisas som en egen post. Posten bör namnges så att det tydligt fram-

går att den avser intäkter från investeringsavtal, jämför 3 kap. 4 § tredje

stycket årsredovisningslagen (1995:1554) samt IAS 1 Utformning av

finansiella rapporter, IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder och IFRS 4

Försäkringsavtal.

3 § Post II.1.a – Premieinkomst (före avgiven återförsäkring). Försäkrings-

företag som driver livförsäkringsrörelse ska som premieinkomst redovisa belopp

som betalats in under räkenskapsåret enligt försäkringsavtal för direkt försäkring

samt inbetalda och tillgodoförda belopp för försäkringsavtal om mottagen

återförsäkring, oavsett om dessa helt eller delvis avser ett senare räkenskapsår.

Denna post omfattar bland annat

a) återbäring som gottskrivits i form av premiereduktion och som enligt försäk-

ringsföretagets redovisningsprinciper ska tas upp här,

b) tilläggspremier vid terminsbetalningar samt ersättningar från försäkringstagare

för utgifter som försäkringsföretaget haft,

c) försäkringsföretagets andel av det totala premiebeloppet vid koassurans,

d) ersättningar från andra försäkringsföretag som avser övertagna försäkrings-

tekniska avsättningar och konsolideringsfonder enligt 2 kap. 2 § som inte redo-

visas över balansräkningen, och

e) återförsäkringspremier från cedenten och retrocedenten, inklusive portfölj-

premier, efter avdrag för återförsäkringspremier som återbetalats till cedenten och

retrocedenten vid portföljåterdragning eller förändring av andelen i återförsäkrings-

avtalen.

Posten ska redovisas exklusive skatter och andra offentliga avgifter som belastar

försäkringspremien.

Intäkter från avtal om försäkring som avser investeringsavtal redovisas inte här.

FFFS 2017:17

12

Allmänna råd

Med portföljpremie menas en avräkningspost mellan cedenten och åter-

försäkraren som har till syfte att täcka återförsäkrarens ansvar för ännu inte

inträffade skador enligt ett proportionellt återförsäkringsavtal såväl vid byte

av återförsäkrare som vid ändring av återförsäkrarens andel av avtalet.

Paragrafens fjärde stycke innebär att intäkter från investeringsavtal lämp-

ligen redovisas som en egen post. Posten bör namnges så att det tydligt

framgår att den avser intäkter från investeringsavtal, jämför 3 kap. 4 § tredje

stycket årsredovisningslagen (1995:1554) samt IAS 1, IFRS 15 Intäkter från

avtal med kunder och IFRS 4 Försäkringsavtal.