lagen.nu
Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

Typ
Lagrådsremiss
Datum
2005-06-03
Källa
www.regeringen.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INGRESS DEL I AVDELNING I – DEFINITION AV UNIONEN OCH DESS MÅL AVDELNING II – GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER OCH

UNIONSMEDBORGARSKAP AVDELNING III – UNIONENS BEFOGENHETER AVDELNING IV – UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN KAPITEL I – DEN INSTITUTIONELLA RAMEN KAPITEL II – UNIONENS ÖVRIGA INSTITUTIONER OCH DESS RÅDGIVANDE

ORGAN AVDELNING V – UTÖVANDE AV UNIONENS BEFOGENHETER KAPITEL I – ALLMÄNNA BESTÄMMELSER KAPITEL II – SÄRSKILDA BESTÄMMELSER KAPITEL III – FÖRDJUPADE SAMARBETEN AVDELNING VI – UNIONENS DEMOKRATISKA LIV AVDELNING VII – UNIONENS FINANSER

Constitution/Index/sv 1

AVDELNING VIII – UNIONEN OCH DESS NÄRMASTE OMVÄRLD AVDELNING IX – MEDLEMSKAP I UNIONEN DEL II: EUROPEISKA UNIONENS STADGA OM DE GRUNDLÄGGANDE

RÄTTIGHETERNA INGRESS AVDELNING I − VÄRDIGHET AVDELNING II − FRIHETER AVDELNING III − JÄMLIKHET AVDELNING IV − SOLIDARITET AVDELNING V − MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER AVDELNING VI − RÄTTSKIPNING AVDELNING VII − ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM TOLKNING OCH TILLÄMPNING

AV STADGAN DEL III: UNIONENS POLITIK OCH FUNKTION AVDELNING I − ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Constitution/Index/sv 2

AVDELNING II − ICKE-DISKRIMINERING OCH MEDBORGARSKAP

AVDELNING III − INRE POLITIK OCH ÅTGÄRDER

KAPITEL I − INRE MARKNADEN Avsnitt 1 − Den inre marknadens upprättande och funktion Avsnitt 2 − Fri rörlighet för personer och tjänster Underavsnitt 1 − Arbetstagare Underavsnitt 2 − Etableringsfrihet Underavsnitt 3 − Frihet att tillhandahålla tjänster Avsnitt 3 − Fri rörlighet för varor Underavsnitt 1 − Tullunion Underavsnitt 2 − Tullsamarbete Underavsnitt 3 − Förbud mot kvantitativa restriktioner Avsnitt 4 − Kapital och betalningar Avsnitt 5 − Konkurrensregler Underavsnitt 1 − Regler för företag Underavsnitt 2 − Stöd som beviljas av medlemsstaterna Avsnitt 6 − Bestämmelser om skatter Avsnitt 7 − Gemensamma bestämmelser

KAPITEL II − EKONOMISK OCH MONETÄR POLITIK Avsnitt 1 − Ekonomisk politik Avsnitt 2 − Monetär politik Avsnitt 3 − Institutionella bestämmelser Avsnitt 4 − Särskilda bestämmelser för de medlemsstater som har euron som valuta Avsnitt 5 − Övergångsbestämmelser

Constitution/Index/sv 3

KAPITEL III − POLITIK PÅ ANDRA OMRÅDEN Avsnitt 1 − Sysselsättning Avsnitt 2 − Socialpolitik Avsnitt 3 − Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Avsnitt 4 − Jordbruk och fiske Avsnitt 5 − Miljö Avsnitt 6 − Konsumentskydd Avsnitt 7 − Transporter Avsnitt 8 − Transeuropeiska nät Avsnitt 9 − Forskning och teknisk utveckling samt rymden Avsnitt 10 − Energi

KAPITEL IV − ETT OMRÅDE MED FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA Avsnitt 1 – Allmänna bestämmelser Avsnitt 2 − Politik som gäller kontroll vid gränser, asyl och invandring Avsnitt 3 − Civilrättsligt samarbete Avsnitt 4 − Straffrättsligt samarbete Avsnitt 5 − Polissamarbete

KAPITEL V − OMRÅDEN DÄR UNIONEN FÅR BESLUTA OM ATT GENOMFÖRA

STÖDJANDE, SAMORDNANDE ELLER KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER

Avsnitt 1 − Folkhälsa Avsnitt 2 − Industri Avsnitt 3 − Kultur Avsnitt 4 − Turism Avsnitt 5 −Utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor och yrkesutbildning Avsnitt 6 − Skydd och beredskap Avsnitt 7 − Administrativt samarbete

Constitution/Index/sv 4

AVDELNING IV − ASSOCIERING AV UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH

TERRITORIER AVDELNING V − UNIONENS YTTRE ÅTGÄRDER KAPITEL I − BESTÄMMELSER SOM SKALL TILLÄMPAS ALLMÄNT KAPITEL II − DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN Avsnitt 1 – Gemensamma bestämmelser Avsnitt 2 − Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken Avsnitt 3 − Finansiella bestämmelser KAPITEL III − DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN KAPITEL IV − SAMARBETE MED TREDJELAND OCH HUMANITÄRT BISTÅND Avsnitt 1 − Utvecklingssamarbete Avsnitt 2 − Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeland Avsnitt 3 − Humanitärt bistånd KAPITEL V − RESTRIKTIVA ÅTGÄRDER KAPITEL VI − INTERNATIONELLA AVTAL KAPITEL VII − UNIONENS FÖRBINDELSER MED INTERNATIONELLA

ORGANISATIONER OCH TREDJELAND SAMT UNIONENS DELEGATIONER

Constitution/Index/sv 5

KAPITEL VIII − GENOMFÖRANDE AV SOLIDARITETSKLAUSULEN

AVDELNING VI − UNIONENS FUNKTION

KAPITEL I − INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER Avsnitt 1 − Institutioner Underavsnitt 1 − Europaparlamentet Underavsnitt 2 − Europeiska rådet

Underavsnitt 3 − Ministerrådet Underavsnitt 4 − Europeiska kommissionen Underavsnitt 5 − Europeiska unionens domstol Underavsnitt 5a − Europeiska centralbanken Underavsnitt 6 − Revisionsrätten Avsnitt 2 − Unionens rådgivande organ Underavsnitt 1 − Regionkommittén Underavsnitt 2 − Ekonomiska och sociala kommittén Avsnitt 3 − Europeiska investeringsbanken Avsnitt 4 − Gemensamma bestämmelser för unionens institutioner, organ och myndigheter

KAPITEL II − FINANSIELLA BESTÄMMELSER Avsnitt 1 − Den fleråriga finansieringsramen Avsnitt 2 − Unionens årliga budget Avsnitt 3 − Genomförande av budgeten och ansvarsfrihet Avsnitt 4 − Gemensamma bestämmelser Avsnitt 5 − Bekämpning av bedrägeri

KAPITEL III − FÖRDJUPADE SAMARBETEN

Constitution/Index/sv 6

AVDELNING VII − GEMENSAMMA BESTÄMMELSER DEL IV: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Constitution/Index/sv 7

FÖRDRAG OM UPPRÄTTANDE AV EN

KONSTITUTION FÖR EUROPA

Constitution/sv 1

INGRESS

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT, HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT, IRLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT, REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT, HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, REPUBLIKEN UNGERNS PRESIDENT, MALTAS PRESIDENT, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT, REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT, REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT, REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT, KONUNGARIKET SVERIGES REGERING, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

Constitution/sv 2

INSPIRERADE av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten,

FÖRVISSADE om att Europa, återförenat efter smärtsamma erfarenheter, kommer att gå vidare på civilisationens, framstegens och välståndets väg, till fromma för alla invånare, även de svagaste och de fattigaste, att Europa önskar förbli en kontinent som är öppen för kultur, kunskap och sociala framsteg och att Europa önskar fördjupa det offentliga livets demokratiska och öppna karaktär och verka för fred, rättvisa och solidaritet i världen,

ÖVERTYGADE om att Europas folk, samtidigt som de är och förblir stolta över sin identitet och sin nationella historia, är fast beslutna att övervinna sina gamla motsättningar och att i en allt fastare sammanslutning skapa sin gemensamma framtid,

FÖRSÄKRADE om att Europa, förenat i mångfalden, erbjuder de bästa möjligheterna att fortsätta det stora äventyr som gör Europa till ett område där människans förhoppningar kan infrias, med respekt för varje människas rättigheter och insikt om ansvaret för kommande generationer och för vår jord,

BESLUTNA att bygga vidare på det verk som har genomförts inom ramen för fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och fördraget om Europeiska unionen och att säkerställa kontinuiteten i gemenskapens regelverk,

TACKSAMMA mot ledamöterna av Europeiska konventet för att de har utarbetat utkastet till denna konstitution på Europeiska unionens medborgares och staters vägnar,

Constitution/sv 3

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, Guy VERHOFSTADT Premiärminister Karel DE GUCHT Utrikesminister

REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT, Stanislav GROSS Premiärminister Cyril SVOBODA Utrikesminister

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, Anders Fogh RASMUSSEN Statsminister Per Stig MØLLER Utrikesminister

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, Gerhard SCHRÖDER Förbundskansler Joseph FISCHER Förbundsutrikesminister samt ställföreträdande förbundskansler

REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT, Juhan PARTS Premiärminister Kristiina OJULAND Utrikesminister

Constitution/sv 4

REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT, Kostas KARAMANLIS Premiärminister Petris G. MOLYVIATIS Utrikesminister

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, José Luis RODRIGUEZ ZAPATERO Ministerpresident Miguel Angel MORATINOS CUYAVBÉ Utrikesminister- och samarbetsminister

REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT, Jacques CHIRAC President Jean-Pierre RAFFARIN Premiärminister Michel BARNIER Utrikesminister

IRLANDS PRESIDENT, Bertie AHERN Premiärminister (Taoiseach) Dermot AHERN Utrikesminister

REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT, Silvio BERLUSCONI Premiärminister Franco FRATTINI Utrikesminister

Constitution/sv 5

REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT, Tassos PAPADOPOULOS President George IACOVOU Utrikesminister

REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT, Vaira VĪĶE FREIBERGA President Indulis EMSIS Premiärminister Artis PABRIKS Utrikesminister

REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT, Valdas ADAMKUS President Algirdas Mykolas BRAZAUSKAS Premiärminister Antanas VALIONIS Utrikesminister

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, Jean-Claude JUNCKER Premiärminister, Ministre d'Etat Jean ASSELBORN Vice premiärminister samt utrikes- och invandringsminister

REPUBLIKEN UNGERNS PRESIDENT, Ferenc GYURCSÁNY Premiärminister László KOVÁCS Utrikesminister

Constitution/sv 6

MALTAS PRESIDENT, The Hon Lawrence GONZI Premiärminister The Hon Michael FRENDO Utrikesminister

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, Dr. J. P. BALKENENDE Premiärminister Dr. B. R. BOT Utrikesminister

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT, Wolfgang SCHÜSSEL Förbundskansler Ursula PLASSNIK Förbundsutrikesminister

REPUNLIKEN POLENS PRESIDENT, Marek BELKA Premiärminister Wlodzimierz CIMOSZEWICZ Utrikesminister

REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT, Pedro Miguel DE SANTANA LOPES Premiärminister Victor MARTINS MONTEIRO Utrikesminister och minister för portugisiska samfund i utlandet

Constitution/sv 7

REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT, Anton ROP Ministerpresident Ivo VAJGL Utrikesminister

REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT, Mikuláš DZURINDA Premiärminister Eduard KUKAN Utrikesminister

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT, Matti VANHANEN Statsminister Erkki TUOMIOJA Utrikesminister

KONUNGARIKETS SVERIGES REGERING, Göran PERSSON Statsminister Laila FREIVALDS Utrikesminister

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, The Rt. Hon Tony BLAIR Premiärminister The Rt. Hon Jack STRAW Utrikes- och samväldesminister

Constitution/sv 8

SOM sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, HAR ENATS OM FÖLJANDE.

DEL I

AVDELNING I

DEFINITION AV UNIONEN OCH DESS MÅL

ARTIKEL I-1

Upprättande av unionen 1. Genom denna konstitution, som har sitt ursprung i en önskan hos Europas medborgare och stater att bygga sin gemensamma framtid, upprättas Europeiska unionen, som av medlemsstaterna tilldelas befogenheter för att deras gemensamma mål skall uppnås. Unionen skall samordna medlemsstaternas politik för att dessa mål skall kunna uppnås och skall på gemenskapsgrund utöva de befogenheter som medlemsstaterna tilldelar unionen. 2. Unionen skall vara öppen för alla europeiska stater som respekterar dess värderingar och förbinder sig att gemensamt främja dem.

Constitution/sv 9

ARTIKEL I-2

Unionens värden

Unionen skall bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden skall vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män råder.

ARTIKEL I-3

Unionens mål

1. Unionen skall ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd.

2. Unionen skall erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser samt en inre marknad, där det råder fri och icke snedvriden konkurrens.

3. Unionen skall verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den skall främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Den skall bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Constitution/sv 10

Den skall främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.

4. I sina förbindelser med den övriga världen skall unionen bekräfta och främja sina värderingar och intressen. Den skall bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.

5. Unionen skall sträva mot sina mål med lämpliga medel, beroende på de befogenheter som den tilldelas i konstitutionen.

ARTIKEL I-4

Grundläggande friheter och icke-diskriminering

1. Fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital samt etableringsfrihet skall garanteras inom och av unionen i enlighet med konstitutionen.

2. Inom tillämpningsområdet för konstitutionen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i denna, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Constitution/sv 11

ARTIKEL I-5

Förbindelserna mellan unionen och medlemsstaterna 1. Unionen skall respektera medlemsstaternas likhet inför konstitutionen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det regionala och lokala självstyret. Den skall respektera deras väsentliga statliga funktioner, särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten. 2. Enligt principen om lojalt samarbete skall unionen och medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av konstitutionen. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av konstitutionen eller av unionens institutioners akter. Medlemsstaterna skall hjälpa unionen att fullgöra sina uppgifter och de skall avstå från varje åtgärd som kan riskera att unionens mål inte uppnås.

ARTIKEL I-6

Unionsrätten Konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövande av de befogenheter som den har tilldelats skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt.

Constitution/sv 12

ARTIKEL I-7

Juridisk person Unionen skall vara en juridisk person.

ARTIKEL I-8

Unionens symboler Unionens flagga skall föreställa en cirkel av tolv gula stjärnor på blå botten. Unionens hymn är hämtad från Hymn till glädjen i Ludwig van Beethovens nionde symfoni. Unionens motto skall vara Förenade i mångfalden. Unionens valuta skall vara euron. Europadagen skall högtidlighållas den 9 maj i hela unionen.

Constitution/sv 13

AVDELNING II

GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER OCH UNIONSMEDBORGARSKAP

ARTIKEL I-9

Grundläggande rättigheter 1. Unionen skall erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilken utgör del II. 2. Unionen skall ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna anslutning skall inte ändra unionens befogenheter såsom de definieras i konstitutionen. 3. De grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, skall ingå i unionsrätten som allmänna principer.

ARTIKEL I-10

Unionsmedborgarskap 1. Varje person som är medborgare i en medlemsstat skall ha unionsmedborgarskap. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet.

Constitution/sv 14

2. Unionsmedborgarna skall ha de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i konstitutionen. De skall ha

a) rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier,

b) rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid kommunala val i den

medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten,

c) rätt till skydd inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken de är medborgare

inte är representerad, av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten,

d) rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till

Europeiska ombudsmannen samt rätt att vända sig till unionens institutioner och rådgivande organ på något av konstitutionens språk och få svar på samma språk.

Dessa rättigheter skall utövas enligt de villkor och begränsningar som fastställs i konstitutionen och i de åtgärder som antagits med tillämpning av denna.

Constitution/sv 15

AVDELNING III

UNIONENS BEFOGENHETER

ARTIKEL I-11

Grundläggande principer

1. Principen om tilldelade befogenheter skall styra avgränsningen av unionens befogenheter. Principerna om subsidiaritet och proportionalitet skall styra utövandet av dessa befogenheter.

2. Enligt principen om tilldelade befogenheter skall unionen handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i konstitutionen för att nå de mål som fastställs däri. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i konstitutionen skall tillhöra medlemsstaterna.

3. Enligt subsidiaritetsprincipen skall unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, varken på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.

Unionens institutioner skall tillämpa subsidiaritetsprincipen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De nationella parlamenten skall se till att denna princip följs i enlighet med det förfarande som anges i protokollet.

4. Enligt proportionalitetsprincipen skall unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i konstitutionen.

Constitution/sv 16

Unionens institutioner skall tillämpa proportionalitetsprincipen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

ARTIKEL I-12

Befogenhetskategorier

1. När konstitutionen tilldelar unionen exklusiv befogenhet på ett visst område, får endast unionen lagstifta och anta rättsligt bindande akter, medan medlemsstaterna får göra detta själva endast efter bemyndigande från unionen eller för att genomföra unionens akter.

2. När konstitutionen tilldelar unionen en befogenhet som skall delas med medlemsstaterna på ett visst område, får unionen och medlemsstaterna lagstifta och anta rättsligt bindande akter på detta område. Medlemsstaterna skall utöva sin befogenhet i den mån som unionen inte har utövat sin befogenhet eller har beslutat att inte längre utöva den.

3. Medlemsstaterna skall samordna sin ekonomiska politik och sysselsättningspolitik i enlighet med de närmare föreskrifter som anges i del III, vilka unionen skall ha befogenhet att meddela.

4. Unionen skall ha befogenhet att fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik.

5. På vissa områden och på de villkor som fastställs i konstitutionen skall unionen ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder, dock utan att ersätta deras befogenhet på dessa områden.

Constitution/sv 17

Unionens rättsligt bindande akter som antas på grundval av bestämmelserna i del III för dessa områden får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. 6. Omfattningen av och de närmare villkoren för utövandet av unionens befogenheter fastställs i bestämmelserna i del III för varje område.

ARTIKEL I-13

Områden med exklusiv befogenhet 1. Unionen skall ha exklusiv befogenhet på följande områden: a) Tullunionen. b) Fastställandet av de konkurrensregler som är nödvändiga för den inre marknadens funktion. c) Den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta. d) Bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. e) Den gemensamma handelspolitiken. 2. Unionen skall också ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen skall kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa.

Constitution/sv 18

ARTIKEL I-14

Områden med delad befogenhet

1. Unionen skall ha delad befogenhet med medlemsstaterna om den genom konstitutionen tilldelas en befogenhet som inte omfattas av de områden som avses i artiklarna I-13 och I-17.

2. Unionen och medlemsstaterna skall ha delade befogenheter på följande huvudområden:

a) Inre marknaden. b) Socialpolitik, i fråga om aspekter som anges i del III. c) Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. d) Jordbruk och fiske, med undantag av bevarandet av havets biologiska resurser. e) Miljö. f) Konsumentskydd. g) Transport. h) Transeuropeiska nät. i) Energi. j) Området med frihet, säkerhet och rättvisa. k) Gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller de aspekter på folkhälsa som

anges i del III.

3. När det gäller forskning, teknisk utveckling och rymden skall unionen ha befogenhet att vidta åtgärder, bland annat att besluta om och genomföra program, men utövandet av denna befogenhet får inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter.

Constitution/sv 19

4. När det gäller utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd skall unionen ha befogenhet att vidta åtgärder och en gemensam politik, men utövandet av denna befogenhet får inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter.

ARTIKEL I-15

Samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken 1. Medlemsstaterna skall samordna sin ekonomiska politik inom unionen. Ministerrådet skall anta åtgärder i detta syfte, särskilt de allmänna riktlinjerna för denna politik. Särskilda bestämmelser skall tillämpas på de medlemsstater som har euron som valuta. 2. Unionen skall vidta åtgärder för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik, särskilt genom att ange riktlinjerna för denna politik. 3. Unionen får ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik.

ARTIKEL I-16

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 1. Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.

Constitution/sv 20

2. Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet och skall respektera unionens åtgärder på detta område. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller riskerar att minska dess effektivitet.

ARTIKEL I-17

Områden för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder Unionen skall ha befogenhet att vidta stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder. Områdena för dessa åtgärder skall på europeisk nivå vara a) skydd för och förbättring av människors hälsa, b) industri, c) kultur, d) turism, e) utbildning, ungdom, idrott och yrkesutbildning, f) skydd och beredskap, g) administrativt samarbete.

Constitution/sv 21

ARTIKEL I-18

Flexibilitetsklausul

1. Om en åtgärd från unionens sida skulle visa sig nödvändig för att, inom ramen för den politik som anges i del III, nå något av de mål som fastställs genom konstitutionen, och konstitutionen inte innehåller de nödvändiga befogenheterna härför, skall ministerrådet, på förslag av Europeiska kommissionen och efter Europaparlamentets godkännande, med enhällighet anta lämpliga åtgärder.

2. Europeiska kommissionen skall vid det förfarande för kontroll av subsidiaritetsprincipen som avses i artikel I-11.3 uppmärksamma nationella parlament på de förslag som grundar sig på den här artikeln.

3. De åtgärder som grundar sig på denna artikel får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar i de fall där konstitutionen utesluter en sådan harmonisering.

Constitution/sv 22

AVDELNING IV

UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

KAPITEL I

DEN INSTITUTIONELLA RAMEN

ARTIKEL I-19

Unionens institutioner 1. Unionen skall ha en institutionell ram med syfte att − främja dess värderingar, − sträva mot att förverkliga dess mål, − tjäna dess egna, dess medborgares och medlemsstaternas intressen, – säkerställa konsekvens, effektivitet och kontinuitet i dess politik och verksamhet. Den institutionella ramen skall omfatta följande: − Europaparlamentet. − Europeiska rådet.

Constitution/sv 23

− Ministerrådet (nedan kallat "rådet"). − Europeiska kommissionen (nedan kallad "kommissionen"). − Europeiska unionens domstol. 2. Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom konstitutionen, i enlighet med de förfaranden och villkor som anges i denna. Institutionerna skall samarbeta lojalt med varandra.

ARTIKEL I-20

Europaparlamentet 1. Europaparlamentet skall tillsammans med rådet lagstifta och utöva budgetfunktionen. Det skall utöva politisk kontroll och rådgivande funktioner i enlighet med de villkor som fastställs i konstitutionen. Det skall välja kommissionens ordförande. 2. Europaparlamentet skall vara sammansatt av företrädare för unionens medborgare. Deras antal får inte överstiga 750. Medborgarna skall företrädas i degressiv proportionalitet, med minst sex ledamöter per medlemsstat. Ingen medlemsstat får tilldelas fler än 96 platser. Europeiska rådet skall på Europaparlamentets initiativ och med dess godkännande med enhällighet anta ett europeiskt beslut om Europaparlamentets sammansättning, varvid principerna i första stycket skall respekteras.

Constitution/sv 24

3. Europaparlamentets medlemmar skall väljas genom allmänna, direkta, fria och hemliga val för en period av fem år. 4. Europaparlamentet skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.

ARTIKEL I-21

Europeiska rådet 1. Europeiska rådet skall ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar. Det skall inte ha någon lagstiftande funktion. 2. Europeiska rådet skall bestå av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer, samt av sin ordförande och kommissionens ordförande. Unionens utrikesminister skall delta i dess arbete. 3. Europeiska rådet skall sammanträda var tredje månad efter kallelse av sin ordförande. Om dagordningen kräver det, kan var och en av Europeiska rådets medlemmar besluta att den skall biträdas av en minister och, när det gäller kommissionens ordförande, av en ledamot av kommissionen. Om situationen kräver det, skall ordföranden sammankalla ett extra möte i Europeiska rådet. 4. Europeiska rådet skall besluta med konsensus om inte annat föreskrivs i konstitutionen.

Constitution/sv 25

ARTIKEL I-22

Europeiska rådets ordförande 1. Europeiska rådet skall välja sin ordförande med kvalificerad majoritet, för en period av två och ett halvt år, som kan förnyas en gång. I händelse av förhinder eller allvarlig försummelse får Europeiska rådet avbryta ordförandens mandat enligt samma förfarande. 2. Europeiska rådets ordförande skall a) leda Europeiska rådets arbete och driva det framåt, b) säkerställa förberedelserna av och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med

kommissionens ordförande och på grundval av arbetet i rådet i konstellationen allmänna frågor,

c) verka för att underlätta sammanhållning och konsensus inom Europeiska rådet, d) lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje möte i Europeiska rådet. Europeiska rådets ordförande skall på sin nivå och i denna egenskap representera unionen utåt i de frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att unionens utrikesministers befogenheter åsidosätts. 3. Europeiska rådets ordförande får inte inneha ett nationellt mandat.

Constitution/sv 26

ARTIKEL I-23

Ministerrådet 1. Rådet skall tillsammans med Europaparlamentet lagstifta och utöva budgetfunktionen. Det skall fastställa politik och fungera samordnande i enlighet med de villkor som fastställs i konstitutionen. 2. Rådet skall bestå av en företrädare på ministernivå för varje medlemsstat med befogenhet att fatta bindande beslut för regeringen i den medlemsstat som han eller hon företräder och att utöva dess rösträtt. 3. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet om inte annat föreskrivs i konstitutionen.

ARTIKEL I-24

Ministerrådets konstellationer 1. Rådet skall sammanträda i olika konstellationer. 2. Rådet i konstellationen allmänna frågor skall säkerställa följdriktigheten i de olika rådskonstellationernas arbete. Det skall tillsammans med Europeiska rådets ordförande och kommissionen förbereda och säkerställa uppföljningen av Europeiska rådets möten.

Constitution/sv 27

3. Rådet i konstellationen utrikes frågor skall utforma unionens yttre åtgärder på grundval av de strategiska riktlinjer som Europeiska rådet anger och säkerställa följdriktigheten i unionens åtgärder.

4. Europeiska rådet skall med kvalificerad majoritet anta ett europeiskt beslut om fastställande av förteckningen över de övriga rådskonstellationerna.

5. En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att förbereda rådets arbete.

6. Rådets möten skall vara offentliga när det överlägger och röstar om ett utkast till lagstiftningsakt. Varje rådsmöte skall därför delas upp i två delar, varav en del ägnas åt överläggningar om unionens lagstiftningsakter och en del åt icke lagstiftande verksamhet.

7. Ordförandeskapet för andra rådskonstellationer än utrikes frågor skall innehas av medlemsstaternas företrädare i rådet på grundval av ett system med jämlik rotation i enlighet med villkor som skall fastställas genom ett europeiskt beslut av Europeiska rådet. Europeiska rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

ARTIKEL I-25

Definition av kvalificerad majoritet i Europeiska rådet och rådet

1. Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av rådets medlemmar, dock minst 15 rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av unionens befolkning.

Constitution/sv 28

En blockerande minoritet skall omfatta minst fyra rådsmedlemmar; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

2. När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet, genom avvikelse från punkt 1, definieras som minst 72 % av rådets medlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av unionens befolkning.

3. Punkterna 1 och 2 skall tillämpas för Europeiska rådet när det beslutar med kvalificerad majoritet.

4. I Europeiska rådet skall dess ordförande och kommissionens ordförande inte delta i omröstningen.

ARTIKEL I-26

Europeiska kommissionen

1. Kommissionen skall främja unionens allmänna intresse och ta lämpliga initiativ i detta syfte. Den skall säkerställa att konstitutionen och de åtgärder som antas av institutionerna enligt denna tillämpas. Den skall övervaka tillämpningen av unionsrätten under kontroll av Europeiska unionens domstol. Den skall genomföra budgeten och förvalta program. Den skall samordna, verkställa och förvalta i enlighet med de villkor som fastställs i konstitutionen. Med undantag av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt övriga i konstitutionen angivna fall skall den ha hand om unionens yttre representation. Den skall ta initiativ till unionens årliga och fleråriga programplanering för att få till stånd interinstitutionella avtal.

Constitution/sv 29

2. En unionslagstiftningsakt får antas endast på förslag av kommissionen om inte annat föreskrivs i konstitutionen. Andra akter skall antas på förslag av kommissionen om detta föreskrivs i konstitutionen.

3. Kommissionens mandattid skall vara fem år.

4. Kommissionens ledamöter skall väljas på grundval av sin allmänna duglighet och sitt engagemang för Europa och bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas.

5. Den första kommission som tillsätts enligt bestämmelserna i konstitutionen skall bestå av en medborgare från varje medlemsstat, inklusive ordföranden och unionens utrikesminister, som skall vara en av kommissionens vice ordförande.

6. Från och med utgången av mandattiden för den kommission som avses i punkt 5 skall kommissionen bestå av ett antal ledamöter inklusive ordföranden och unionens utrikesminister, som motsvarar två tredjedelar av antalet medlemsstater, om inte Europeiska rådet med enhällighet beslutar att ändra detta antal.

Kommissionens ledamöter skall utses bland medlemsstaternas medborgare genom ett system med lika rotation mellan medlemsstaterna. Detta system skall regleras i ett europeiskt beslut som skall antas med enhällighet av Europeiska rådet och grundas på följande principer:

a) Medlemsstaterna skall behandlas fullständigt jämlikt när det fastställs i vilken ordning och hur

länge deras medborgare skall vara ledamöter av kommissionen. Skillnaden mellan det totala antalet mandatperioder för medborgare från två givna medlemsstater får därför aldrig överstiga ett.

Constitution/sv 30

b) Med förbehåll för led a skall var och en av de på varandra följande kommissionerna ha en

sådan sammansättning att det på ett tillfredsställande sätt speglar samtliga medlemsstaters demografiska och geografiska spännvidd.

7. Kommissionen skall fullgöra sina uppgifter under fullständig oavhängighet. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel I-28.2 får kommissionens ledamöter varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon myndighet. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter eller utförandet av deras uppgifter.

8. Kommissionen skall kollektivt vara ansvarig inför Europaparlamentet. Europaparlamentet får rösta om misstroendevotum mot kommissionen i enlighet med artikel III-340. Om förslaget antas skall kommissionsledamöterna kollektivt avgå och unionens utrikesminister skall avgå från kommissionen.

ARTIKEL I-27

Europeiska kommissionens ordförande

1. Med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionens ordförande. Denna kandidat skall väljas av Europaparlamentet med en majoritet av dess ledamöter. Om denna kandidat inte får majoritet, skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet inom en månad föreslå en ny kandidat som skall väljas av Europaparlamentet i enlighet med samma förfarande.

Constitution/sv 31

2. Rådet skall i samförstånd med den valda ordföranden anta förteckningen över de övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen. Dessa skall väljas på grundval av förslag från medlemsstaterna och i enlighet med kriterierna i artikel I-26.4 och I-26.6 andra stycket. Ordföranden, unionens utrikesminister och de övriga ledamöterna av kommissionen skall kollektivt godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. På grundval av detta godkännande skall kommissionen utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet. 3. Kommissionens ordförande skall a) ange riktlinjer för kommissionens uppgifter, b) besluta om kommissionens interna organisation för att se till att det råder följdriktighet i dess

arbete och att den arbetar effektivt och som ett kollegialt organ, c) utse vice ordförande bland kommissionens ledamöter, med undantag av unionens

utrikesminister. En ledamot av kommissionen skall avgå om ordföranden begär detta. Unionens utrikesminister skall i enlighet med förfarandet i artikel I-28.1 avgå om ordföranden begär detta.

Constitution/sv 32

ARTIKEL I-28

Unionens utrikesminister

1. Europeiska rådet skall med kvalificerad majoritet och med godkännande av kommissionens ordförande utnämna unionens utrikesminister. Europeiska rådet kan avbryta utrikesministerns mandatperiod i enlighet med samma förfarande.

2. Unionens utrikesminister skall leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Utrikesministern skall genom sina förslag bidra till utformningen av denna politik och skall såsom rådets bemyndigade ställföreträdare verkställa den. Utrikesministern skall handla på samma sätt i fråga om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

3. Unionens utrikesminister skall vara ordförande i rådet i konstellationen utrikes frågor.

4. Unionens utrikesminister skall vara en av kommissionens vice ordförande. Utrikesministern skall säkerställa samstämmigheten i unionens yttre åtgärder. Utrikesministern skall inom kommissionen ha det ansvar som vilar på kommissionen för de yttre förbindelserna och för samordningen av övriga delar av unionens yttre åtgärder. Vid utövandet av detta ansvar inom kommissionen och endast för dessa ansvarsområden skall utrikesministern omfattas av de förfaranden som reglerar kommissionens arbete så långt som detta är förenligt med punkterna 2 och 3.

Constitution/sv 33

ARTIKEL I-29

Europeiska unionens domstol 1. Europeiska unionens domstol skall bestå av domstolen, tribunalen och specialdomstolar. Den skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av konstitutionen. Medlemsstaterna skall fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. 2. Domstolen skall bestå av en domare per medlemsstat. Den skall biträdas av generaladvokater. Tribunalen skall ha minst en domare per medlemsstat. Domstolens domare och generaladvokater samt tribunalens domare skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller de villkor som fastställs i artiklarna III-355 och III-356. De skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd på sex år. Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt. 3. Europeiska unionens domstol skall i enlighet med del III a) avgöra ärenden där talan väcks av en medlemsstat, en institution eller fysiska eller juridiska

personer, b) meddela förhandsavgöranden när en nationell domstol har begärt förhandsavgörande om

tolkningen av unionsrätten eller giltigheten av akter som antagits av institutionerna,

Constitution/sv 34

c) besluta i de övriga fall som föreskrivs i konstitutionen.

KAPITEL II

UNIONENS ÖVRIGA INSTITUTIONER OCH DESS RÅDGIVANDE ORGAN

ARTIKEL I-30

Europeiska centralbanken

1. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna skall utgöra Europeiska centralbankssystemet. Europeiska centralbanken, och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, vilka utgör Eurosystemet, skall föra unionens monetära politik.

2. Europeiska centralbankssystemet skall styras av Europeiska centralbankens beslutande organ. Huvudmålet för Europeiska centralbankssystemet skall vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall det stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen i syfte att bidra till att förverkliga unionens mål. Det skall utföra alla andra centralbanksuppgifter i enlighet med del III och stadgan för Europeiska centralbankssystemets och Europeiska centralbanken.

3. Europeiska centralbanken skall vara en institution. Den skall vara en juridisk person. Endast banken får tillåta utgivning av euron. Den skall vara oavhängig när den utövar sina befogenheter och förvaltar sin ekonomi. Unionens institutioner, organ och myndigheter samt medlemsstaternas regeringar skall respektera denna oavhängighet.

Constitution/sv 35

4. Europeiska centralbanken skall anta de åtgärder som behövs för att utföra sina uppgifter i enlighet med artiklarna III-185–III-191 och III-196 och på de villkor som fastställs i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. I enlighet med nämnda artiklar skall de medlemsstater som inte har euron som valuta, liksom deras centralbanker, behålla sina befogenheter på det monetära området.

5. Inom området för sina befogenheter skall Europeiska centralbanken höras om varje utkast till unionsakt samt om varje utkast till rättsregler på nationell nivå, och den får avge yttranden.

6. Europeiska centralbankens beslutande organ, deras sammansättning och deras regler för verksamheten anges i artiklarna III-382 och III-383 samt i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

ARTIKEL I-31

Revisionsrätten

1. Revisionsrätten skall vara en institution. Den skall revidera unionens räkenskaper.

2. Den skall granska räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter och förvissa sig om att den ekonomiska förvaltningen varit sund.

3. Den skall bestå av en medborgare från varje medlemsstat. Dess ledamöter skall i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

Constitution/sv 36

ARTIKEL I-32

Unionens rådgivande organ

1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall bistås av en regionkommitté och en ekonomisk och social kommitté, vilka skall ha rådgivande funktioner.

2. Regionkommittén skall bestå av företrädare för regionala och lokala organ som antingen har valts till ett regionalt eller lokalt organ eller är politiskt ansvariga inför en vald församling.

3. Ekonomiska och sociala kommittén skall vara sammansatt av företrädare för organisationer för arbetsgivare, löntagare och andra företrädare för det civila samhället, särskilt inom socioekonomiska, medborgerliga områden och fackområden samt kulturella områden.

4. Regionkommitténs och Ekonomiska och sociala kommitténs ledamöter skall inte bindas av några instruktioner. De skall i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.

5. Reglerna för dessa kommittéers sammansättning, för hur deras ledamöter skall utses, för deras befogenheter och arbetssätt anges i artiklarna III-386–III-392.

Reglerna i punkterna 2 och 3 för hur de skall vara sammansatta skall regelbundet ses över av rådet för att ta hänsyn till den ekonomiska, sociala och demografiska utvecklingen inom unionen. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska beslut för detta ändamål.

Constitution/sv 37

AVDELNING V

UTÖVANDE AV UNIONENS BEFOGENHETER

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ARTIKEL I-33

Unionens rättsakter 1. När institutionerna utövar unionens befogenheter skall de som rättsliga instrument i enlighet med del III använda europeiska lagar, europeiska ramlagar, europeiska förordningar, europeiska beslut samt rekommendationer och yttranden. En europeisk lag är en lagstiftningsakt med allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. En europeisk ramlag är en lagstiftningsakt som med avseende på det resultat som skall uppnås skall vara bindande för varje medlemsstat som den riktar sig till, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. En europeisk förordning är en icke-lagstiftningsakt som skall ha allmän giltighet för genomförandet av lagstiftningsakter och vissa särskilda bestämmelser i konstitutionen. Den kan antingen till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat eller med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat som den riktar sig till, medan det överlåts åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Constitution/sv 38

Ett europeiskt beslut är en icke-lagstiftningsakt som till alla delar skall vara bindande. Ett beslut som särskilt anger vem eller vilka det riktar sig till skall vara bindande endast för dessa.

Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.

2. När ett utkast till lagstiftningsakt läggs fram för Europaparlamentet och rådet skall dessa avstå från att anta akter som inte anges i det lagstiftningsförfarande som är tillämpligt på det berörda området.

ARTIKEL I-34

Lagstiftningsakter

1. Europeiska lagar och ramlagar skall antas gemensamt av Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel III-396. Om de båda institutionerna inte kan enas skall akten i fråga inte antas.

2. I de särskilda fall som anges i konstitutionen skall europeiska lagar och ramlagar antas av Europaparlamentet med deltagande av rådet eller av detta med deltagande av Europaparlamentet i enlighet med särskilda lagstiftningsförfaranden.

3. I de särskilda fall som anges i konstitutionen får europeiska lagar och ramlagar antas på initiativ av en grupp medlemsstater eller av Europaparlamentet, på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av domstolen eller Europeiska investeringsbanken.

Constitution/sv 39

ARTIKEL I-35

Icke-lagstiftningsakter

1. Europeiska rådet skall anta europeiska beslut i de fall som anges i konstitutionen.

2. Rådet och kommissionen skall särskilt i de fall som anges i artiklarna I-36 och I-37 anta europeiska förordningar och beslut, och detsamma gäller Europeiska centralbanken i de särskilda fall som anges i konstitutionen.

3. Rådet skall anta rekommendationer. Det skall besluta på förslag av kommissionen i samtliga fall där det i konstitutionen föreskrivs att rådet skall anta akter på förslag av kommissionen. Det skall besluta med enhällighet på de områden där enhällighet krävs för antagandet av en unionsakt. Kommissionen skall anta rekommendationer och detsamma gäller Europeiska centralbanken i de särskilda fall som anges i konstitutionen.

ARTIKEL I-36

Delegerade europeiska förordningar

1. Genom europeiska lagar och ramlagar kan det till kommissionen delegeras befogenhet att anta delegerade europeiska förordningar som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en europeisk lag eller ramlag.

Mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet skall uttryckligen avgränsas i europeiska lagar och ramlagar. De väsentliga delarna av ett område skall förbehållas europeiska lagar eller ramlagar och får därför inte bli föremål för delegering av befogenhet.

Constitution/sv 40

2. I de europeiska lagarna och ramlagarna skall uttryckligen fastställas de villkor som skall gälla för delegeringen; dessa villkor kan vara följande: a) Europaparlamentet eller rådet får besluta att återkalla delegeringen. b) Den delegerade europeiska förordningen får träda i kraft endast om Europaparlamentet eller

rådet inte har gjort några invändningar inom den tidsfrist som anges i den europeiska lagen eller ramlagen.

När det gäller leden a och b skall Europaparlamentet besluta med en majoritet av sina ledamöter och rådet besluta med kvalificerad majoritet.

ARTIKEL I-37

Genomförandeakter 1. Medlemsstaterna skall vidta alla nationella lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. 2. Om enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter krävs, skall kommissionen, eller i särskilda, vederbörligen motiverade fall och i de fall som avses i artikel I-40, rådet, genom dessa akter tilldelas genomförandebefogenheter. 3. Vid tillämpningen av punkt 2 skall det i europeiska lagar i förväg meddelas allmänna regler och principer som skall gälla för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. 4. Unionens genomförandeakter skall utformas som europeiska genomförandeförordningar eller europeiska genomförandebeslut.

Constitution/sv 41

ARTIKEL I-38

Gemensamma principer för unionens rättsakter 1. Om det inte anges i konstitutionen vilken typ av akt som skall antas, skall institutionerna välja typ av akt i varje enskilt fall, med beaktande av tillämpliga förfaranden och av proportionalitetsprincipen i artikel I-11. 2. Rättsakter skall motiveras och innehålla en hänvisning till de förslag, initiativ, rekommendationer, framställningar eller yttranden som föreskrivs i konstitutionen.

ARTIKEL I-39

Offentliggörande och ikraftträdande 1. Europeiska lagar och ramlagar som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall undertecknas av Europaparlamentets ordförande och rådets ordförande. I övriga fall skall de undertecknas av ordföranden för den institution som har antagit dem. Europeiska lagar och ramlagar skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem eller, om det inte anges någon dag, den tjugonde dagen efter offentliggörandet. 2. Europeiska förordningar och sådana europeiska beslut som inte särskilt anger vem eller vilka de riktar sig till skall undertecknas av ordföranden för den institution som har antagit dem.

Constitution/sv 42

Europeiska förordningar och sådana europeiska beslut som inte särskilt anger vem eller vilka de riktar sig till skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem eller, om det inte anges någon dag, den tjugonde dagen efter offentliggörandet. 3. Andra europeiska beslut än de som avses i punkt 2 skall delges dem som de riktas till och får verkan genom denna delgivning.

KAPITEL II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

ARTIKEL I-40

Särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 1. Europeiska unionen skall föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som skall grundas på en utveckling av medlemsstaternas ömsesidiga politiska solidaritet, på en identifiering av frågor av allmänt intresse och på en ständigt ökande grad av samstämmighet i medlemsstaternas åtgärder. 2. Europeiska rådet skall identifiera unionens strategiska intressen och ange målen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Rådet skall utforma denna politik i enlighet med de strategiska riktlinjer som dras upp av Europeiska rådet samt i enlighet med del III. 3. Europeiska rådet och rådet skall anta nödvändiga europeiska beslut.

Constitution/sv 43

4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall genomföras av unionens utrikesminister och medlemsstaterna med utnyttjande av nationella resurser och unionens resurser.

5. Medlemsstaterna skall inom Europeiska rådet och rådet samråda om alla utrikes- och säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att fastställa en gemensam inställning. Innan någon åtgärd får vidtas i internationella sammanhang eller något åtagande som skulle kunna påverka unionens intressen får göras, skall varje medlemsstat samråda med de övriga i Europeiska rådet eller rådet. Medlemsstaterna skall genom att sträva mot ett enat uppträdande säkerställa att unionen kan göra sina intressen och värderingar gällande i internationella sammanhang. Medlemsstaterna skall vara solidariska sinsemellan.

6. När det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall Europeiska rådet och rådet med enhällighet anta europeiska beslut utom i de fall som avses i del III. De skall besluta på initiativ från en medlemsstat, på förslag av unionens utrikesminister, eller på förslag av utrikesministern med stöd av kommissionen. Europeiska lagar och ramlagar får inte användas.

7. Europeiska rådet får med enhällighet anta ett europeiskt beslut om att rådet skall besluta med kvalificerad majoritet i andra fall än de som avses i del III.

8. Europaparlamentet skall regelbundet höras om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det skall informeras om hur den utvecklas.

Constitution/sv 44

ARTIKEL I-41

Särskilda bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

1. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall utgöra en integrerande del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den skall tillförsäkra unionen en operativ förmåga som stöder sig på civila och militära resurser. Unionen kan använda dessa resurser vid uppdrag utanför unionen för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga. Dessa uppgifter skall genomföras med resurser som tillhandahålls av medlemsstaterna.

2. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik, och den skall respektera de förpliktelser som följer av Nordatlantiska fördraget för vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas inom ramen för Nordatlantiska fördragsorganisationen, och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen.

3. I syfte att genomföra den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall medlemsstaterna ställa civila och militära resurser till unionens förfogande för att bidra till de mål som anges av rådet. De medlemsstater som tillsammans upprättar multinationella styrkor får även ställa dem till förfogande för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Constitution/sv 45

Medlemsstaterna skall åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga. Det skall inrättas en byrå för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (Europeiska försvarsbyrån) för att identifiera de operativa behoven, främja åtgärder för att tillgodose dessa, bidra till att identifiera och i förekommande fall genomföra varje åtgärd som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas, delta i fastställandet av en europeisk politik för resurser och försvarsmateriel samt för att hjälpa rådet att utvärdera om de militära resurserna förbättrats.

4. Europeiska beslut om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, även beslut som rör inledandet av ett sådant uppdrag som avses i denna artikel, skall antas av rådet med enhällighet på förslag av unionens utrikesminister eller på initiativ av en medlemsstat. Unionens utrikesminister får, vid behov gemensamt med kommissionen, föreslå att såväl nationella resurser som unionens instrument används.

5. Rådet får anförtro åt en grupp medlemsstater att genomföra ett uppdrag inom unionens ram för att bevara unionens värden och tjäna dess intressen. Genomförandet av ett sådant uppdrag skall omfattas av artikel III-310.

6. De medlemsstater som uppfyller högre krav på militära resurser, och som har gjort mer bindande åtaganden på området med tanke på de mest krävande uppdragen, skall upprätta ett permanent strukturerat samarbete inom ramen för unionen. Detta samarbete skall omfattas av artikel III-312. Det skall inte påverka bestämmelserna i artikel III-309.

7. Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

Constitution/sv 46

Åtagandena och samarbetet på detta område skall vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen skall vara grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det. 8. Europaparlamentet skall regelbundet höras om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valen när det gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Det skall informeras om hur den utvecklas.

ARTIKEL I-42

Särskilda bestämmelser om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa 1. Unionen skall utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom a) antagande av europeiska lagar och ramlagar som syftar till att, om nödvändigt, tillnärma

medlemsstaternas lagar och andra författningar på de områden som avses i del III, b) främjande av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt

på grundval av ett ömsesidigt erkännande av rättsliga och utomrättsliga avgöranden, och c) operativt samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, däribland polisen och

tullen samt andra myndigheter som är specialiserade på att förebygga och upptäcka brott.

Constitution/sv 47

2. De nationella parlamenten får, inom ramen för området med frihet, säkerhet och rättvisa, delta i de utvärderingssystem som avses i artikel III-260. De skall vara knutna till den politiska kontrollen av Europol och utvärderingen av Eurojusts verksamhet i enlighet med artiklarna III-276 och III-273.

3. Medlemsstaterna skall ha initiativrätt på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete i enlighet med artikel III-264.

ARTIKEL I-43

Solidaritetsklausul

1. Unionen och dess medlemsstater skall handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor. Unionen skall mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser som medlemsstaterna tillhandahåller, för att

a) − förhindra terroristhot på medlemsstaternas territorier,

− skydda de demokratiska institutionerna och civilbefolkningen från en eventuell

terroristattack,

− bistå en medlemsstat på dess territorium på begäran av dess politiska myndigheter vid

en terroristattack,

b) bistå en medlemsstat på dess territorium på begäran av dess politiska myndigheter vid en

naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.

2. De närmare föreskrifterna för genomförandet av denna artikel anges i artikel III-329.

Constitution/sv 48

KAPITEL III

FÖRDJUPADE SAMARBETEN

ARTIKEL I-44

Fördjupade samarbeten 1. De medlemsstater som önskar upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan inom ramen för unionens icke exklusiva befogenheter kan utnyttja dess institutioner och utöva dessa befogenheter genom att tillämpa relevanta bestämmelser i konstitutionen inom de gränser och på de villkor som fastställs i denna artikel och i artiklarna III-416–III-423. De fördjupade samarbetena skall syfta till att främja unionens mål, skydda dess intressen och stärka dess integrationsprocess. Samtliga medlemsstater skall när som helst kunna delta i samarbetet i enlighet med artikel III-418. 2. Det europeiska beslutet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete skall antas av rådet som en sista utväg, om det fastställer att de mål som eftersträvas genom samarbetet inte kan uppnås inom rimlig tid av hela unionen och förutsatt att minst en tredjedel av medlemsstaterna deltar i samarbetet. Rådet skall besluta i enlighet med förfarandet i artikel III-419. 3. Alla rådsmedlemmar får delta i rådets överläggningar, men endast de rådsmedlemmar som företräder medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete får delta i omröstningen. Endast rösterna från de deltagande medlemsstaternas företrädare krävs för enhällighet.

Constitution/sv 49

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater. En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd. Med avvikelse från tredje och fjärde styckena, när rådet inte skall besluta på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater. 4. Akter som antas inom ramen för ett fördjupat samarbete skall vara bindande endast för de medlemsstater som deltar i detta. De skall inte betraktas som ett regelverk som måste godtas av kandidatstaterna.

AVDELNING VI

UNIONENS DEMOKRATISKA LIV

ARTIKEL I-45

Principen om demokratisk jämlikhet Unionen skall i all sin verksamhet respektera principen om jämlikhet mellan dess medborgare, som skall få lika uppmärksamhet från dess institutioner, organ och myndigheter.

Constitution/sv 50

ARTIKEL I-46

Principen om representativ demokrati 1. Unionens sätt att fungera skall bygga på representativ demokrati. 2. Medborgarna skall företrädas direkt på unionsnivå i Europaparlamentet. Varje medlemsstat skall företrädas i Europeiska rådet av sin stats- eller regeringschef och i rådet av sin regering, vilka själva skall vara demokratiskt ansvariga antingen inför sitt nationella parlament eller inför sina medborgare. 3. Varje medborgare skall ha rätt att delta i unionens demokratiska liv. Besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. 4. De politiska partierna på europeisk nivå skall bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.

ARTIKEL I-47

Principen om deltagandedemokrati 1. Institutionerna skall på lämpligt sätt ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

Constitution/sv 51

2. Institutionerna skall föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället.

3. Kommissionen skall ha ett omfattande samråd med alla berörda parter i syfte att säkerställa att unionens åtgärder blir enhetliga och öppna.

4. Ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater, får ta initiativ till att uppmana kommissionen att, inom ramen för sina befogenheter, lägga fram ett lämpligt förslag i frågor där dessa medborgare anser att det krävs en unionsrättsakt för att tillämpa konstitutionen. Bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för att lägga fram ett sådant medborgarinitiativ, däribland det minsta antal medlemsstater som de medborgare som lägger fram förslaget måste komma ifrån, skall meddelas i en europeisk lag.

ARTIKEL I-48

Arbetsmarknadens parter och den självständiga dialogen mellan dem

Unionen skall erkänna och främja arbetsmarknadsparternas betydelse på unionsnivå och därvid ta hänsyn till skillnaderna i de nationella systemen. Den skall underlätta dialogen mellan arbetsmarknadens parter med respekt för deras självständighet.

Det sociala trepartstoppmötet för tillväxt och sysselsättning skall bidra till den dialogen.

Constitution/sv 52

ARTIKEL I-49

Europeiska ombudsmannen En europeisk ombudsman som skall väljas av Europaparlamentet skall ta emot klagomål om missförhållanden i verksamheten vid unionens institutioner, organ eller myndigheter på de villkor som anges i konstitutionen. Europeiska ombudsmannen skall undersöka och rapportera om dessa klagomål. Europeiska ombudsmannen skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning.

ARTIKEL I-50

Öppenhet och insyn när det gäller arbetet inom unionens institutioner, organ och myndigheter 1. För att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta skall unionens institutioner, organ och myndigheter utföra sitt arbete så öppet som möjligt. 2. Europaparlamentets sammanträden skall vara offentliga, liksom även rådets sammanträden när det överlägger och röstar om ett utkast till lagstiftningsakt. 3. Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat skall i enlighet med villkoren i del III ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och myndigheters handlingar, oberoende av medium. De allmänna principer och de gränser som av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen skall reglera rätten till tillgång till sådana handlingar skall meddelas i europeiska lagar.

Constitution/sv 53

4. Varje institution, organ eller myndighet skall i sin arbetsordning meddela särskilda bestämmelser om tillgång till sina handlingar i enlighet med de europeiska lagar som avses i punkt 3.

ARTIKEL I-51

Skydd av personuppgifter 1. Var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. 2. Bestämmelser om skydd för enskilda personer i fråga om behandling av personuppgifter hos unionens institutioner, organ och myndigheter och i medlemsstaterna, när dessa utövar verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, samt om den fria rörligheten för sådana uppgifter skall meddelas i europeiska lagar eller ramlagar. Oberoende myndigheter skall kontrollera att dessa bestämmelser följs.

ARTIKEL I-52

Kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning 1. Unionen skall respektera och inte ingripa i den ställning som kyrkor och religiösa sammanslutningar och samfund har i medlemsstaterna enligt den nationella lagstiftningen. 2. Unionen skall även respektera den ställning som filosofiska och konfessionslösa organisationer har enligt den nationella lagstiftningen.

Constitution/sv 54

3. Unionen skall erkänna deras identitet och deras specifika bidrag och upprätthålla en öppen, tydlig och regelbunden dialog med dessa kyrkor och organisationer.

AVDELNING VII

UNIONENS FINANSER

ARTIKEL I-53

Budgetmässiga och finansiella principer 1. Unionens samtliga inkomster och utgifter skall beräknas för varje budgetår och tas upp i unionens budget i enlighet med del III. 2. Budgetens inkomster och utgifter skall balansera varandra. 3. De utgifter som tas upp i budgeten skall beviljas för ett budgetår i enlighet med den europeiska lag som avses i artikel III-412. 4. För verkställighet av de utgifter som tas upp i budgeten krävs det att en rättsligt bindande unionsakt först antas som ger en rättslig grund för unionens åtgärd och för verkställighet av motsvarande utgift i enlighet med den europeiska lag som avses i artikel III-412 med förbehåll för undantag som anges i denna.

Constitution/sv 55

5. För att budgetdisciplinen skall kunna upprätthållas får unionen inte anta akter som kan medföra betydande verkningar för budgeten, utan att avge en försäkran om att de utgifter som blir en följd av dessa akter kan finansieras inom ramen för unionens egna medel och med iakttagande av den fleråriga finansieringsram som avses i artikel I-55.

6. Budgeten skall genomföras i överensstämmelse med principen om en sund ekonomisk förvaltning. Medlemsstaterna och unionen skall samarbeta med varandra för att de anslag som tagits upp i budgeten används i överensstämmelse med denna princip.

7. Unionen och medlemsstaterna skall, i enlighet med artikel III-415, bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

ARTIKEL I-54

Unionens egna medel

1. Unionen skall se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik.

2. Unionens budget skall finansieras helt av egna medel, utan att det inverkar på andra inkomster.

3. Bestämmelser om systemet för unionens egna medel skall meddelas i en europeisk lag utfärdad av rådet. Inom ramen för detta kan nya kategorier av egna medel inrättas eller en befintlig kategori upphävas. Rådet skall besluta med enhällighet, efter att ha hört Europaparlamentet. Denna europeiska lag skall inte träda i kraft förrän den har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Constitution/sv 56

4. Genomförandebestämmelser för systemet för unionens egna medel skall meddelas i en europeisk lag utfärdad av rådet i den mån som detta föreskrivs i den europeiska lag som antagits på grundval av punkt 3. Rådet skall besluta efter godkännande av Europaparlamentet.

ARTIKEL I-55

Den fleråriga finansieringsramen 1. Den fleråriga finansieringsramen skall syfta till att säkerställa en regelbunden utveckling av unionens utgifter inom gränserna för dess egna medel. Ramen skall fastställa beloppen för de årliga taken för åtagandebemyndiganden för varje utgiftskategori i enlighet med artikel III-402. 2. Den fleråriga finansieringsramen skall fastställas i en europeisk lag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet, som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter. 3. Unionens årliga budget skall respektera den fleråriga finansieringsramen. 4. Europeiska rådet får med enhällighet anta ett europeiskt beslut om bemyndigande för rådet att besluta med kvalificerad majoritet när det antar den europeiska lag som avses i punkt 2.

Constitution/sv 57

ARTIKEL I-56

Unionens budget Unionens årliga budget skall fastställas i en europeisk lag i enlighet med artikel III-404.

AVDELNING VIII

UNIONEN OCH DESS NÄRMASTE OMVÄRLD

ARTIKEL I-57

Unionen och dess närmaste omvärld 1. Unionen skall utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värderingar och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete. 2. För att genomföra punkt 1 får unionen ingå särskilda avtal med de berörda länderna. Dessa avtal får innebära ömsesidiga rättigheter och skyldigheter samt möjligheten att genomföra åtgärder gemensamt. Genomförandet av dem skall omfattas av regelbundet samråd.

Constitution/sv 58

AVDELNING IX

MEDLEMSKAP I UNIONEN

ARTIKEL I-58

Villkor för medlemskap och förfarande för anslutning till unionen

1. Unionen skall vara öppen för alla europeiska stater som respekterar de värden som anges i artikel I-2 och som förbinder sig att gemensamt främja dem.

2. Varje europeisk stat som önskar bli medlem av unionen skall ställa sin ansökan till rådet. Europaparlamentet och de nationella parlamenten skall underrättas om denna ansökan. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört kommissionen och efter godkännande av Europaparlamentet som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter. Villkoren och de närmare bestämmelserna för att upptas som medlem skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och kandidatstaten. Detta avtal skall ratificeras av samtliga avtalsslutande stater i överensstämmelse med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

ARTIKEL I-59

Tillfälligt upphävande av vissa rättigheter som följer av medlemskap i unionen

1. Rådet får på motiverat initiativ från en tredjedel av medlemsstaterna eller på motiverat initiativ från Europaparlamentet eller på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut som slår fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som anges i artikel I-2. Rådet skall besluta med en majoritet om fyra femtedelar av sina medlemmar efter Europaparlamentets godkännande.

Constitution/sv 59

Innan detta slås fast skall rådet höra den berörda medlemsstaten och får i enlighet med samma förfarande framföra rekommendationer till denna stat.

Rådet skall regelbundet kontrollera om de skäl som har lett till ett sådant fastslående fortfarande är giltiga.

2. Europeiska rådet får på initiativ av en tredjedel av medlemsstaterna eller på förslag av kommissionen, samt efter att ha uppmanat medlemsstaten att framföra sina synpunkter i frågan, anta ett europeiskt beslut som slår fast att en medlemsstat allvarligt och bestående åsidosätter värden som anges i artikel I-2. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande.

3. När ett fastslående i enlighet med punkt 2 har gjorts, får rådet med kvalificerad majoritet anta ett europeiskt beslut som tillfälligt upphäver vissa av de rättigheter som den berörda medlemsstaten har till följd av konstitutionen, inbegripet rösträtten för den medlem av rådet som företräder denna stat. Rådet skall beakta de eventuella följderna av ett sådant tillfälligt upphävande för fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.

Under alla omständigheter skall denna stat fortsätta att vara bunden av sina skyldigheter enligt konstitutionen.

4. Rådet får med kvalificerad majoritet anta ett europeiskt beslut om ändring eller återkallande av de åtgärder som har antagits enligt punkt 3, om den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.

5. Vid tillämpningen av denna artikel skall den medlem av Europeiska rådet eller rådet som företräder den berörda medlemsstaten inte delta i omröstningen, och den berörda medlemsstaten skall inte tas med i beräkningen av den tredjedel eller de fyra femtedelar av medlemsstaterna som anges i punkterna 1 och 2. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana europeiska beslut som avses i punkt 2 antas.

Constitution/sv 60

Vid antagandet av de europeiska beslut som avses i punkterna 3 och 4 skall kvalificerad majoritet definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

När rådet, till följd av ett beslut om tillfälligt upphävande av rösträtten vilket antagits enligt punkt 3, beslutar med kvalificerad majoritet på grundval av en av bestämmelserna i konstitutionen skall denna kvalificerade majoritet definieras på samma sätt som i andra stycket eller, om rådet agerar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater. I det senare fallet skall en blockerande minoritet åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

6. Vid tillämpningen denna artikel skall Europaparlamentet besluta med två tredjedelar av de avgivna rösterna, som skall representera majoriteten av dess ledamöter.

ARTIKEL I-60

Frivilligt utträde ur unionen

1. Varje medlemsstat får i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser besluta att utträda ur unionen.

2. Den medlemsstat som beslutar att utträda skall anmäla sin avsikt till Europeiska rådet. Mot bakgrund av Europeiska rådets riktlinjer skall unionen förhandla fram och ingå ett avtal med denna stat där villkoren för dess utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med unionen. Detta avtal skall förhandlas i enlighet med artikel III-325.3. Det skall ingås på unionens vägnar av rådet som skall besluta med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande.

Constitution/sv 61

3. Konstitutionen skall upphöra att vara tillämplig på den berörda staten från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter den anmälan som avses i punkt 2, om inte Europeiska rådet i samförstånd med den berörda medlemsstaten med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

4. Vid tillämpningen av punkterna 2 och 3 får den medlem i Europeiska rådet och rådet som företräder den medlemsstat som utträder inte delta i vare sig de överläggningar eller de europeiska beslut i Europeiska rådet eller rådet som rör den medlemsstaten.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

5. Om den stat som utträtt ur unionen begär att på nytt få ansluta sig skall dess begäran omfattas av förfarandet i artikel I-58.

Constitution/sv 62

DEL II

EUROPEISKA UNIONENS STADGA OM DE GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETERNA

INGRESS

Europas folk har mellan sig skapat en allt fastare sammanslutning och har beslutat att dela en fredlig framtid på grundval av gemensamma värden.

I medvetande om sitt andliga och etiska arv bygger unionen på de odelbara och universella värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt på den demokratiska principen och rättsstatsprincipen. Unionen sätter människan i centrum för sin verksamhet genom att inrätta ett unionsmedborgarskap och skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Unionen skall bidra till att bevara och utveckla dessa gemensamma värden med respekt för mångfalden i Europas folks kultur och traditioner samt för medlemsstaternas nationella identitet och organisering av sina offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå. Den skall söka främja en balanserad och hållbar utveckling och skall trygga fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital, samt etableringsfrihet.

Det är därför nödvändigt att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna mot bakgrund av samhällsutvecklingen, de sociala framstegen och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, genom att göra dessa rättigheter mer synliga i en stadga.

Constitution/sv 63

Med beaktande av unionens behörighet och uppgifter samt subsidiaritetsprincipen bekräftas i denna stadga de rättigheter som har sin grund särskilt i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, unionens och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I detta sammanhang kommer stadgan att tolkas av unionens och medlemsstaternas domstolar med vederbörlig hänsyn till de förklaringar vilka fastställdes under ledning av presidiet för det konvent som utarbetade stadgan och vilka uppdaterades av Europeiska konventets presidium.

Åtnjutandet av dessa rättigheter medför ansvar och skyldigheter mot andra människor, mot mänskligheten och mot kommande generationer.

Europeiska unionen erkänner därför de rättigheter, friheter och principer som anges nedan.

AVDELNING I

VÄRDIGHET

ARTIKEL II-61

Människans värdighet

Människans värdighet är okränkbar. Den skall respekteras och skyddas.

Constitution/sv 64

ARTIKEL II-62

Rätt till liv 1. Var och en har rätt till liv. 2. Ingen får dömas till döden eller avrättas.

ARTIKEL II-63

Människans rätt till integritet 1. Var och en har rätt till fysisk och mental integritet. 2. Inom medicin och biologi skall i synnerhet följande respekteras: a) Den berörda personens fria och informerade samtycke, på de villkor som föreskrivs i lag. b) Förbud mot rashygieniska metoder, i synnerhet sådana som syftar till urval av människor. c) Förbud mot att låta människokroppen och dess delar i sig utgöra en källa till ekonomisk

vinning. d) Förbud mot reproduktiv kloning av människor.

Constitution/sv 65

ARTIKEL II-64

Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling.

ARTIKEL II-65

Förbud mot slaveri och tvångsarbete 1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom. 2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. 3. Människohandel skall vara förbjuden.

AVDELNING II

FRIHETER

ARTIKEL II-66

Rätt till frihet och säkerhet Var och en har rätt till frihet och säkerhet.

Constitution/sv 66

ARTIKEL II-67

Respekt för privatlivet och familjelivet Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.

ARTIKEL II-68

Skydd av personuppgifter 1. Var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. 2. Dessa uppgifter skall behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem. 3. En oberoende myndighet skall kontrollera att dessa regler efterlevs.

ARTIKEL II-69

Rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj skall garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

Constitution/sv 67

ARTIKEL II-70

Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet 1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. 2. Rätten till vapenvägran skall erkännas enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.

ARTIKEL II-71

Yttrandefrihet och informationsfrihet 1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. 2. Mediernas frihet och mångfald skall respekteras.

Constitution/sv 68

ARTIKEL II-72

Mötes- och föreningsfrihet 1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. 2. De politiska partierna på unionsnivå skall bidra till att unionsmedborgarnas politiska vilja kommer till uttryck.

ARTIKEL II-73

Frihet för konsten och vetenskapen Konsten och den vetenskapliga forskningen skall vara fria. Den akademiska friheten skall respekteras.

ARTIKEL II-74

Rätt till utbildning 1. Var och en har rätt till utbildning och till tillträde till yrkesutbildning och fortbildning. 2. Denna rätt innefattar möjligheten att kostnadsfritt följa den obligatoriska undervisningen.

Constitution/sv 69

3. Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse skall respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

ARTIKEL II-75

Fritt yrkesval och rätt att arbeta 1. Var och en har rätt att arbeta och utöva ett fritt valt eller accepterat yrke. 2. Varje unionsmedborgare har rätt att söka arbete, arbeta, etablera sig samt tillhandahålla tjänster i varje medlemsstat. 3. De medborgare i tredjeland som har tillstånd att arbeta på medlemsstaternas territorium har rätt till samma arbetsvillkor som unionsmedborgarna.

ARTIKEL II-76

Näringsfrihet Näringsfriheten skall erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

Constitution/sv 70

ARTIKEL II-77

Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom skall vara skyddad.

ARTIKEL II-78

Rätt till asyl Rätten till asyl skall garanteras med iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och i enlighet med konstitutionen.

ARTIKEL II-79

Skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning 1. Kollektiva utvisningar skall vara förbjudna.

Constitution/sv 71

2. Ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

AVDELNING III

JÄMLIKHET

ARTIKEL II-80

Likhet inför lagen Alla människor är lika inför lagen.

ARTIKEL II-81

Icke-diskriminering 1. All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden.

Constitution/sv 72

2. Inom tillämpningsområdet för konstitutionen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i denna, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

ARTIKEL II-82

Kulturell, religiös och språklig mångfald Unionen skall respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.

ARTIKEL II-83

Jämställdhet mellan kvinnor och män Jämställdhet mellan kvinnor och män skall säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön. Principen om jämställdhet utgör inget hinder för att behålla eller vidta åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.

ARTIKEL II-84

Barnets rättigheter 1. Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De skall fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter skall beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.

Constitution/sv 73

2. Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, skall barnets bästa komma i främsta rummet. 3. Varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

ARTIKEL II-85

Äldres rättigheter Unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.

ARTIKEL II-86

Integrering av personer med funktionshinder Unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.

Constitution/sv 74

AVDELNING IV

SOLIDARITET

ARTIKEL II-87

Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget Arbetstagarna eller deras representanter skall på lämpliga nivåer garanteras rätt till information och samråd vid lämplig tidpunkt, i de fall och på de villkor som föreskrivs i unionsrätten och i nationell lagstiftning och praxis.

ARTIKEL II-88

Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

ARTIKEL II-89

Rätt till tillgång till arbetsförmedlingar Var och en har rätt till tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling.

Constitution/sv 75

ARTIKEL II-90

Skydd mot uppsägning utan saklig grund Varje arbetstagare har rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

ARTIKEL II-91

Rättvisa arbetsförhållanden 1. Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. 2. Varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygnsoch veckovila och årlig betald semester.

ARTIKEL II-92

Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet Barnarbete är förbjudet. Minimiåldern för att ta anställning får inte vara lägre än den ålder vid vilken skolplikten upphör, utan att det påverkar tillämpningen av sådana regler som kan vara mer fördelaktiga för ungdomar och med förbehåll för begränsade undantag.

Constitution/sv 76

De ungdomar som har anställning skall åtnjuta arbetsvillkor som är anpassade till deras ålder samt skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot allt arbete som kan vara till skada för deras säkerhet, deras hälsa, deras fysiska, mentala, moraliska eller sociala utveckling eller äventyra deras utbildning.

ARTIKEL II-93

Familjeliv och yrkesliv 1. Skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet skall säkerställas. 2. För att kunna förena familjeliv och yrkesliv skall varje arbetstagare ha rätt till skydd mot uppsägning på varje grund som står i samband med moderskap samt rätt till betald mödraledighet och till föräldraledighet efter ett barns födelse eller adoption.

ARTIKEL II-94

Social trygghet och socialt stöd 1. Unionen skall erkänna och respektera rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, omsorgsbehov eller ålderdom samt vid arbetslöshet i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

Constitution/sv 77

2. Var och en som är bosatt och förflyttar sig lagligt inom unionen har rätt till social trygghet och sociala förmåner i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis. 3. I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom skall unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.

ARTIKEL II-95

Hälsoskydd Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

ARTIKEL II-96

Tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse Unionen skall för att främja social och territoriell sammanhållning i unionen erkänna och respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationell lagstiftning och praxis i enlighet med konstitutionen.

Constitution/sv 78

ARTIKEL II-97

Miljöskydd En hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet skall integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling.

ARTIKEL II-98

Konsumentskydd En hög nivå i fråga om konsumentskydd skall tryggas i unionens politik.

AVDELNING V

MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER

ARTIKEL II-99

Rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet 1. Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. 2. Ledamöterna i Europaparlamentet skall väljas genom allmänna, direkta, fria och hemliga val.

Constitution/sv 79

ARTIKEL II-100

Rösträtt och valbarhet i kommunala val Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar i kommunala val i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten.

ARTIKEL II-101

Rätt till god förvaltning 1. Var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och myndigheter. 2. Denna rättighet innebär bl.a. att a) var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne

negativt vidtas mot honom eller henne, b) var och en skall ha tillgång till de akter som berör honom eller henne, med förbehåll för

berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet, c) förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut. 3. Var och en har rätt att få ersättning av unionen för skador som har orsakats av dess institutioner eller dess tjänstemän under deras tjänsteutövning, enligt de allmänna gemensamma principerna i medlemsstaternas lagstiftning.

Constitution/sv 80

4. Var och en skall kunna vända sig till unionens institutioner på något av konstitutionens språk och skall få svar på samma språk.

ARTIKEL II-102

Rätt till tillgång till handlingar Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och myndigheters handlingar, oberoende av medium.

ARTIKEL II-103

Europeiska ombudsmannen Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller myndigheters verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

Constitution/sv 81

ARTIKEL II-104

Rätt att göra framställningar Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att göra framställningar till Europaparlamentet.

ARTIKEL II-105

Rörelse- och uppehållsfrihet 1. Varje unionsmedborgare har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. 2. Rörelse- och uppehållsfrihet kan i enlighet med konstitutionen medges medborgare i tredjeland som är lagligen bosatta inom en medlemsstats territorium.

ARTIKEL II-106

Diplomatiskt och konsulärt skydd Varje unionsmedborgare har inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare inte är representerad, rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten.

Constitution/sv 82

AVDELNING VI

RÄTTSKIPNING

ARTIKEL II-107

Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en skall ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas. Rättshjälp skall ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol.

ARTIKEL II-108

Presumtion för oskuld och rätten till försvar 1. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skall betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts. 2. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skall garanteras respekt för rätten till försvar.

Constitution/sv 83

ARTIKEL II-109

Principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff 1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde en lagöverträdelse enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då lagöverträdelsen begicks. Om efter lagöverträdelsens begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff skall detta tillämpas. 2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av den som har gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks var brottslig enligt de allmänna principer som erkänns av alla nationer. 3. Straffets stränghet bör inte vara oproportionerlig i förhållande till lagöverträdelsen.

ARTIKEL II-110

Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen.

Constitution/sv 84

AVDELNING VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM TOLKNING OCH

TILLÄMPNING AV STADGAN

ARTIKEL II-111

Tillämpningsområde

1. Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och myndigheter samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, myndigheterna och medlemsstaterna skall därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt andra delar av konstitutionen.

2. Denna stadga innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i andra delar av konstitutionen.

ARTIKEL II-112

Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning

1. Varje begränsning i utövningen av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga skall vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

Constitution/sv 85

2. De rättigheter som erkänns i denna stadga för vilka bestämmelser återfinns i andra delar i konstitutionen skall utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.

3. I den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skall de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.

4. I den mån som grundläggande rättigheter enligt medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner erkänns i denna stadga, skall rättigheterna tolkas i samstämmighet med dessa traditioner.

5. De bestämmelser i denna stadga som innehåller principer får genomföras genom lagstiftningsakter och verkställighetsakter som beslutas av unionens institutioner, organ och myndigheter och genom medlemsstaternas akter när de vid utövandet av sina respektive befogenheter genomför unionsrätten. De får prövas i domstol endast när det är fråga om tolkningen av sådana akter och prövningen av deras laglighet.

6. Nationella lagar och nationell praxis skall beaktas fullt ut i enlighet med vad som anges i denna stadga.

7. De förklaringar som utarbetats för att ge vägledning vid tolkningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna skall vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar.

Constitution/sv 86

ARTIKEL II-113

Skyddsnivå Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstater är parter, särskilt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt i medlemsstaternas författningar.

ARTIKEL II-114

Förbud mot missbruk av rättigheter Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan.

Constitution/sv 87

DEL III

UNIONENS POLITIK OCH FUNKTION

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-115 Unionen skall säkerställa samstämmigheten mellan all politik och verksamhet som avses i denna del, med beaktande av samtliga sina mål och i enlighet med principen om tilldelade befogenheter.

ARTIKEL III-116 I all verksamhet som avses i denna del skall unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

Constitution/sv 88

ARTIKEL III-117 Vid fastställandet och genomförandet av den politik och den verksamhet som avses i denna del skall unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

ARTIKEL III-118 Vid utformningen och genomförandet av den politik och den verksamhet som avses i denna del skall unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

ARTIKEL III-119 Miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av den politik och den verksamhet som avses i denna del, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.

ARTIKEL III-120 Konsumentskyddskraven skall beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs.

Constitution/sv 89

ARTIKEL III-121

Vid utformning och genomförande av unionens politik i fråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning samt teknisk utveckling och rymden, skall unionen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till kraven på välbefinnande för djuren i deras egenskap av kännande varelser, samtidigt som unionen och medlemsstaterna skall respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.

ARTIKEL III-122

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna I-5, III-166, III-167 och III-238 och med beaktande av den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har som tjänster vilka värdesätts av alla i unionen och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja unionens sociala och territoriella sammanhållning, skall unionen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom konstitutionens tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor, särskilt ekonomiska och finansiella, som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Dessa principer och villkor skall fastställas i europeiska lagar, utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter att, i överensstämmelse med konstitutionen, tillhandahålla, beställa och finansiera sådana tjänster.

Constitution/sv 90

AVDELNING II

ICKE-DISKRIMINERING OCH MEDBORGARSKAP

ARTIKEL III-123

Förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet såsom avses i artikel I-4.2 får regleras i europeiska lagar eller ramlagar.

ARTIKEL III-124

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i konstitutionen och inom ramen för de befogenheter som konstitutionen tilldelar unionen, får nödvändiga åtgärder föreskrivas i en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande.

2. Med avvikelse från punkt 1 får grundprinciper för unionens stimulansåtgärder och sådana åtgärder som stöder de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bidra till att förverkliga målen i punkt 1 föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

Constitution/sv 91

ARTIKEL III-125

1. Om en åtgärd från unionens sida är nödvändig för att underlätta utövandet av rätten, enligt artikel I-10.2 a, till fri rörlighet och fri vistelse för alla unionsmedborgare, och om inte befogenheter för detta ändamål föreskrivs i konstitutionen, får åtgärder i detta syfte föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar.

2. I samma syften som avses i punkt 1 och om inte befogenheter för detta ändamål föreskrivs i konstitutionen får det i en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet föreskrivas åtgärder om pass, identitetskort, uppehållstillstånd eller andra jämförbara dokument samt åtgärder om social trygghet eller socialt skydd. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL III-126

I en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet skall regler meddelas för utövandet av varje unionsmedborgares rätt enligt artikel I-10.2 b att rösta och vara valbar vid kommunala val samt vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt utan att vara medborgare i den staten. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Dessa bestämmelser kan föreskriva undantag om det är motiverat med hänsyn till särskilda problem i en medlemsstat.

Rätten att rösta och vara valbar vid val till Europaparlamentet skall utövas utan att det påverkar artikel III-330.1 och de åtgärder som har antagits för att genomföra den artikeln.

Constitution/sv 92

ARTIKEL III-127 Medlemsstaterna skall vidta de bestämmelser som behövs för att säkerställa diplomatiskt och konsulärt skydd för unionsmedborgare i tredjeland, såsom avses i artikel I-10.2 c. Medlemsstaterna skall inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa detta skydd. De åtgärder som behövs för att underlätta detta skydd får föreskrivas i en europeisk lag som antas av rådet. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL III-128 De språk på vilka varje unionsmedborgare har rätt att vända sig till institutionerna eller organen och få svar på i enlighet med artikel I-10.2 d anges i artikel IV-448.1. De institutioner och organ som avses i artikel I-10.2 d är de som förtecknas i artikel I-19.1 andra stycket och artiklarna I-30, I-31 och I-32 samt Europeiska ombudsmannen.

ARTIKEL III-129 Kommissionen skall vart tredje år rapportera till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av artikel I-10 och av denna avdelning. I denna rapport skall hänsyn tas till unionens utveckling.

Constitution/sv 93

På grundval av denna rapport och om inte annat följer av andra bestämmelser i konstitutionen får de rättigheter som fastställs i artikel I-10 kompletteras i en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande. Denna lag eller ramlag skall inte träda i kraft förrän den har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

AVDELNING III

INRE POLITIK OCH ÅTGÄRDER

KAPITEL I

INRE MARKNADEN

AVSNITT 1

DEN INRE MARKNADENS UPPRÄTTANDE OCH FUNKTION

ARTIKEL III-130 1. Unionen skall anta åtgärder i syfte att upprätta den inre marknaden eller säkerställa dess funktion i enlighet med de relevanta bestämmelserna i konstitutionen.

Constitution/sv 94

2. Den inre marknaden skall omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital säkerställs i enlighet med konstitutionen.

3. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut där de riktlinjer och villkor fastställs som är nödvändiga för att säkerställa väl avvägda framsteg inom alla berörda sektorer.

4. Kommissionen skall, när den utformar sina förslag i syfte att nå de mål som anges i punkterna 1 och 2, ta hänsyn till de påfrestningar som vissa ekonomier på olika utvecklingsnivåer kommer att utsättas för vid upprättandet av den inre marknaden, och den får föreslå lämpliga åtgärder.

Om dessa åtgärder får formen av undantag, måste de vara av tillfällig natur och medföra minsta möjliga störning av den inre marknadens funktion.

ARTIKEL III-131

Medlemsstaterna skall samråda med varandra för att genom gemensamma bestämmelser hindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig tvingad att vidta vid allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i händelse av krig eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara eller för att fullgöra de skyldigheter den medlemsstaten har tagit på sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

Constitution/sv 95

ARTIKEL III-132 Om åtgärder som vidtagits i de fall som anges i artiklarna III-131 och III-436 leder till att konkurrensvillkoren inom den inre marknaden snedvrids, skall kommissionen tillsammans med den berörda medlemsstaten undersöka hur åtgärderna kan anpassas till reglerna i konstitutionen. Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna III-360 och III-361 får kommissionen eller en medlemsstat vända sig direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar sina befogenheter enligt artiklarna III-131 och III-436. Domstolen skall meddela sitt avgörande inom stängda dörrar.

AVSNITT 2

FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER OCH TJÄNSTER

Underavsnitt 1

Arbetstagare

ARTIKEL III-133 1. Arbetstagare skall ha rätt att röra sig fritt inom unionen.

Constitution/sv 96

2. All diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet i fråga om anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor skall vara förbjuden. 3. Med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa skall arbetstagare ha rätt att a) anta faktiska erbjudanden om anställning, b) förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål, c) uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de

lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten, d) stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där, på villkor som

skall fastställas i europeiska förordningar som kommissionen antar. 4. Denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offentlig tjänst.

ARTIKEL III-134 De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra den fria rörlighet för arbetstagare som definieras i artikel III-133 skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

Constitution/sv 97

Syftet med dessa europeiska lagar eller ramlagar är särskilt att

a) säkerställa ett nära samarbete mellan nationella arbetsmarknadsmyndigheter,

b) avveckla sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis samt sådana

kvalifikationstider för tillträde till lediga anställningar som har sin grund antingen i inhemsk

lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som skulle kunna hindra fri rörlighet för arbetstagare om de behölls,

c) avveckla alla sådana kvalifikationstider och andra restriktioner, som föreskrivs antingen

i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som

för arbetstagare från övriga medlemsstater uppställer andra villkor för fritt val av anställning

än för inhemska arbetstagare,

d) inrätta system för arbetsförmedling som kan skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på

arbetsmarknaden på ett sätt som undanröjer allvarliga hot mot levnadsstandarden och sysselsättningsnivån inom olika regioner och industrier.

ARTIKEL III-135

Medlemsstaterna skall inom ramen för ett gemensamt program främja utbyte av unga arbetstagare.

Constitution/sv 98

ARTIKEL III-136

1. Inom den sociala trygghetens område skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införas ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för

förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.

2. Om en medlem av rådet anser att ett utkast till europeisk lag eller ramlag enligt punkt 1 skulle negativt påverka grundläggande aspekter av dess sociala trygghetssystem, inbegripet dess omfattning, kostnader eller ekonomiska struktur eller inverka på den ekonomiska jämvikten i det systemet, får den begära att det skall överlämnas till Europeiska rådet. I så fall skall förfarandet i artikel III-396 tillfälligt upphävas. Efter diskussion skall Europeiska rådet inom 4 månader från det tillfälliga upphävandet

a) hänskjuta utkastet till rådet, varvid det tillfälliga upphävandet av förfarandet i artikel III-396

avbryts, eller

b) begära att kommissionen lägger fram ett nytt förslag; i så fall skall den akt som ursprungligen

föreslogs anses som icke antagen.

Constitution/sv 99

Underavsnitt 2

Etableringsfrihet

ARTIKEL III-137

Inom ramen för detta underavsnitt skall inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium förbjudas. Detta förbud skall även omfatta inskränkningar för medborgare i en medlemsstat som är etablerade i någon medlemsstat att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag.

Medborgarna i en medlemsstat skall ha rätt att på en annan medlemsstats territorium starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel III-142 andra stycket, på de villkor som föreskrivs för de egna medborgarna i lagstiftningen i den medlemsstat där etableringen sker, om inte annat följer av avsnitt 4 om kapital och betalningar.

ARTIKEL III-138

1. Åtgärder för att förverkliga etableringsfriheten på ett visst verksamhetsområde skall föreskrivas i europeiska ramlagar. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

2. Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall fullgöra de uppgifter som tillkommer dem enligt punkt 1, särskilt genom att

Constitution/sv 100

a) i allmänhet med förtur behandla sådan verksamhet där etableringsfrihet innebär ett särskilt

värdefullt bidrag till utvecklingen av produktion och handel,

b) säkerställa ett nära samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att få

kännedom om de särskilda förhållanden som råder på olika verksamhetsområden inom unionen,

c) avskaffa sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis som har sin grund

antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och som skulle kunna hindra etableringsfrihet om de behölls,

d) säkerställa att sådana arbetstagare från en medlemsstat som är sysselsatta inom en annan

medlemsstats territorium får stanna kvar där för att starta förvärvsverksamhet som egenföretagare, förutsatt att de uppfyller de villkor som skulle ha ställts om de hade kommit till denna stat först vid den tidpunkt då de önskade starta verksamheten,

e) göra det möjligt för medborgare i en medlemsstat att förvärva och bruka fast egendom inom

en annan medlemsstats territorium i den utsträckning detta inte strider mot principerna i artikel III-227,

f) genomföra en gradvis avveckling av inskränkningar i etableringsfriheten inom varje aktuell

verksamhetsgren i fråga om villkoren såväl för att upprätta kontor, filialer och dotterbolag

inom en medlemsstats territorium som för att placera huvudföretagets personal på ledande och

övervakande befattningar i dessa kontor, filialer och dotterbolag,

Constitution/sv 101

g) i den utsträckning som det är nödvändigt samordna de skyddsåtgärder som krävs

i medlemsstaterna av de i artikel III-142 andra stycket avsedda bolagen i bolagsmännens och

tredjemans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga, och h) förvissa sig om att etableringsvillkoren inte snedvrids genom stödåtgärder av

medlemsstaterna.

ARTIKEL III-139 Detta underavsnitt skall för den medlemsstat som är berörd inte tillämpas på verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt. Viss verksamhet får undantas från tillämpningen av bestämmelserna i detta underavsnitt i europeiska lagar eller ramlagar.

ARTIKEL III-140 1. Detta underavsnitt och de åtgärder som antagits med stöd av det skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som föreskriver särskild behandling av utländska medborgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. 2. De nationella bestämmelser som avses i punkt 1 skall samordnas i europeiska ramlagar.

Constitution/sv 102

ARTIKEL III-141 1. Europeiska ramlagar skall göra det lättare för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare. De skall syfta till a) ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis, b) samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande

och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. 2. I fråga om läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken förutsätter den gradvisa avvecklingen av inskränkningarna en samordning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika medlemsstaterna.

ARTIKEL III-142 Bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen skall vid tillämpningen av detta underavsnitt likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna. Med bolag avses bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.

Constitution/sv 103

ARTIKEL III-143 Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i konstitutionen, behandla medborgare i andra medlemsstater på samma sätt som sina egna medborgare i fråga om kapitalplacering i bolag som avses i artikel III-142 andra stycket.

Underavsnitt 3

Frihet att tillhandahålla tjänster

ARTIKEL III-144 Inom ramen för detta underavsnitt skall inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen förbjudas när det gäller medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan medlemsstat än mottagaren av tjänsten. Genom en europeisk lag eller ramlag får detta underavsnitt tillämpas även på sådana medborgare i tredjestat som tillhandahåller tjänster och som har etablerat sig inom unionen.

ARTIKEL III-145 Prestationer som normalt utförs mot ersättning skall betraktas som tjänster enligt konstitutionen i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för personer, varor och kapital.

Constitution/sv 104

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet a) av industriell natur, b) av kommersiell natur, c) inom hantverk, d) inom fria yrken. Utan att det påverkar tillämpningen av underavsnitt 2 om etableringsfrihet får den som tillhandahåller en tjänst tillfälligt utöva sin verksamhet i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som denna stat uppställer för sina egna medborgare.

ARTIKEL III-146 1. Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras i kapitel III avsnitt 7 om transporter. 2. Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är förbundna med kapitalrörelser skall genomföras parallellt med liberaliseringen av rörligheten för kapital.

Constitution/sv 105

ARTIKEL III-147 1. Åtgärder för att genomföra liberaliseringen av en särskild tjänst skall föreskrivas i europeiska ramlagar. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. 2. De europeiska ramlagar som avses i punkt 1 skall i allmänhet i första hand avse sådana tjänster som direkt inverkar på produktionskostnaderna eller vars liberalisering bidrar till att underlätta varuutbytet.

ARTIKEL III-148 Medlemsstaterna skall sträva efter att gå utöver den liberalisering av tjänster som krävs i de europeiska ramlagar som antas enligt artikel III-147.1, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen inom den berörda ekonomiska sektorn tillåter det. Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de berörda medlemsstaterna.

ARTIKEL III-149 Så länge inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster kvarstår, skall medlemsstaterna tillämpa dessa inskränkningar på alla personer som tillhandahåller tjänster enligt artikel III-144 första stycket, utan att göra åtskillnad i fråga om nationalitet eller hemvist.

Constitution/sv 106

ARTIKEL III-150 Artiklarna III-139–III-142 skall tillämpas på de sakområden som regleras i detta underavsnitt.

AVSNITT 3

FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

Underavsnitt 1

Tullunion

ARTIKEL III-151 1. Unionen skall innefatta en tullunion, som skall omfatta all handel med varor och som skall innebära att tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna och att en gemensam tulltaxa gentemot tredjeland skall antas. 2. Punkt 4 och underavsnitt 3 om förbud mot kvantitativa restriktioner skall tillämpas på varor med ursprung i medlemsstaterna samt på varor som kommer från tredjeland och som är i fri omsättning i medlemsstaterna.

Constitution/sv 107

3. Varor som kommer från tredjeland skall anses vara i fri omsättning i en medlemsstat, om importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan har tagits ut i denna medlemsstat och hel eller partiell restitution av sådana tullar och avgifter inte har lämnats.

4. Tullar på import och export samt avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna. Detta förbud skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär.

5. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av tullsatserna i den gemensamma tulltaxan.

6. När kommissionen fullgör sina uppgifter enligt denna artikel skall den vägledas av

a) nödvändigheten av att främja handelsutbytet mellan medlemsstaterna och tredjeland,

b) utvecklingen av konkurrensförhållandena inom unionen, i den mån denna utveckling medför

en ökning av företagens konkurrensförmåga,

c) unionens försörjningsbehov i fråga om råvaror och halvfabrikat, varvid kommissionen skall

beakta att konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna med avseende på bearbetade varor inte snedvrids,

d) nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i medlemsstaternas ekonomier och av att

trygga en rationell utveckling av produktionen och en ökning av konsumtionen inom unionen.

Constitution/sv 108

Underavsnitt 2

Tullsamarbete

ARTIKEL III-152 Inom konstitutionens tillämpningsområde skall åtgärder föreskrivas i en europeisk lag eller ramlag för att förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Underavsnitt 3

Förbud mot kvantitativa restriktioner

ARTIKEL III-153 Kvantitativa import- och exportrestriktioner samt alla åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna.

ARTIKEL III-154 Artikel III-153 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

Constitution/sv 109

ARTIKEL III-155 1. Medlemsstaterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare. Denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vilket en medlemsstat, rättsligt eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan medlemsstaterna. Den skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra. 2. Medlemsstaterna skall inte vidta några nya åtgärder som strider mot de principer som anges i punkt 1 eller som begränsar räckvidden av de artiklar som avser förbud mot tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna. 3. Om ett statligt handelsmonopol har regler som är avsedda att underlätta avsättningen eller det ekonomiska utbytet av jordbruksprodukter skall vid tillämpningen av denna artikel likvärdiga garantier för sysselsättning och levnadsstandard tillförsäkras berörda producenter.

AVSNITT 4

KAPITAL OCH BETALNINGAR

ARTIKEL III-156 Inom ramen för detta avsnitt skall restriktioner för såväl kapitalrörelser som betalningar mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredjeland vara förbjudna.

Constitution/sv 110

ARTIKEL III-157

1. Artikel III-156 skall inte påverka tillämpningen gentemot tredjeland av restriktioner som var i kraft den 31 december 1993 enligt nationell lagstiftning eller unionsrätt för sådana kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader. I fråga om restriktioner som är i kraft enligt nationell lagstiftning i Estland och Ungern skall detta datum vara den 31 december 1999.

2. I europeiska lagar eller ramlagar skall åtgärder föreskrivas om kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader.

Europaparlamentet och rådet skall sträva efter att i största möjliga utsträckning förverkliga målet om fria kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredjeland och utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i konstitutionen.

3. Med avvikelse från punkt 2 får åtgärder som utgör ett steg tillbaka inom unionsrätten endast föreskrivas av rådet i en europeisk lag eller ramlag när det gäller liberaliseringen av kapitalrörelser till eller från tredjeland. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL III-158

1. Artikel III-156 skall inte påverka medlemsstaternas rätt att

Constitution/sv 111

a) tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som

har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika orter,

b) vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra

författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut, eller att i administrativt eller statistiskt informationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.

2. Detta avsnitt skall inte påverka tillämpligheten av sådana restriktioner för etableringsrätten som är förenliga med konstitutionen.

3. De åtgärder och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt artikel III-156.

4. I avsaknad av en europeisk lag eller ramlag enligt artikel III-157.3 får kommissionen eller, om ett europeiskt beslut av kommissionen saknas inom tre månader från och med den berörda medlemsstatens ansökan, rådet anta ett europeiskt beslut där det anges att restriktiva skatteåtgärder som en medlemsstat vidtar med avseende på ett eller flera tredjeländer skall anses förenliga med konstitutionen om de är berättigade med hänsyn till något av unionens mål och förenliga med en väl fungerande inre marknad. Rådet skall besluta med enhällighet på ansökan av en medlemsstat.

Constitution/sv 112

ARTIKEL III-159

Om kapitalrörelser till eller från tredjeland under exceptionella förhållanden orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för den ekonomiska och monetära unionens funktion, får rådet på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om införande av skyddsåtgärder gentemot tredjeland för en tid som inte får överstiga sex månader, om sådana åtgärder är absolut nödvändiga. Rådet skall besluta efter att ha hört Europeiska centralbanken.

ARTIKEL III-160

Om det är nödvändigt för att uppnå målen i artikel III-257, när det gäller att förebygga och bekämpa terrorism och därmed sammanhängande verksamhet, skall det i europeiska lagar fastställas en ram för administrativa åtgärder avseende kapitalrörelser och betalningar, såsom frysning av tillgångar, finansiella medel eller ekonomiska vinster som tillhör, ägs eller innehas av fysiska eller juridiska personer, av grupper eller av enheter som inte är stater.

Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut för att genomföra de europeiska lagar som avses i första stycket.

De akter som avses i denna artikel skall innefatta nödvändiga bestämmelser om rättsliga garantier.

Constitution/sv 113

AVSNITT 5

KONKURRENSREGLER

Underavsnitt 1

Regler för företag

ARTIKEL III-161 1. Följande är oförenligt med den inre marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den inre marknaden, särskilt sådana som innebär att a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, c) marknader eller inköpskällor delas upp, d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa

får en konkurrensnackdel,

Constitution/sv 114

e) det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser,

som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga. 3. Punkt 1 får dock förklaras icke tillämplig – på alla avtal eller grupper av avtal mellan företag, – på alla beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar, samt – på alla samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som a) inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa

mål, b) inte ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna

i fråga.

Constitution/sv 115

ARTIKEL III-162 Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den inre marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den inre marknaden och förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra

oskäliga affärsvillkor, b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa

får en konkurrensnackdel, d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som

varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

ARTIKEL III-163 Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar för tillämpningen av de principer som anges i artiklarna III-161 och III-162. Det skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/sv 116

Dessa förordningar skall särskilt syfta till att

a) genom införande av böter och viten säkerställa att de förbud som anges i artikel III-161.1 och

artikel III-162 iakttas,

b) ange närmare regler för hur artikel III-161.3 skall tillämpas med hänsyn till behovet av att

å ena sidan säkerställa en effektiv övervakning och att å andra sidan så långt som möjligt förenkla den administrativa kontrollen,

c) vid behov närmare ange räckvidden för artiklarna III-161 och III-162 inom olika

näringsgrenar,

d) fastställa kommissionens och Europeiska unionens domstols uppgifter vid tillämpningen av

de bestämmelser som avses i detta stycke,

e) reglera förhållandet mellan medlemsstaternas lagstiftning å ena sidan och detta underavsnitt

eller de europeiska förordningar som har antagits enligt denna artikel å andra sidan.

ARTIKEL III-164

Fram till ikraftträdandet av de europeiska förordningar som antagits enligt artikel III-163 skall myndigheterna i varje medlemsstat i överensstämmelse med sin nationella lagstiftning och artikel III-161, särskilt punkt 3, och artikel III-162, avgöra om avtal, beslut och samordnade förfaranden är tillåtna samt om missbruk av en dominerande ställning på den inre marknaden föreligger.

Constitution/sv 117

ARTIKEL III-165

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-164 skall kommissionen säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna III-161 och III-162. Den skall på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ och i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som skall ge kommissionen sitt bistånd, undersöka fall av förmodade överträdelser av dessa principer. Om kommissionen finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åtgärder för att få denna att upphöra.

2. Om överträdelsen inte upphör, skall kommissionen anta ett motiverat europeiskt beslut i vilket den slår fast att principerna har överträtts. Kommissionen får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga medlemsstaterna att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa situationen.

3. Kommissionen får anta europeiska förordningar avseende de avtalskategorier för vilka rådet har antagit en europeisk förordning i enlighet med artikel III-163 andra stycket b.

ARTIKEL III-166

1. I fråga om offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter skall medlemsstaterna inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot konstitutionen, i synnerhet artikel I-4.2 och artiklarna III-161−III-169.

Constitution/sv 118

2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade bestämmelserna i konstitutionen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa bestämmelser inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Handelns utveckling får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens intresse.

3. Kommissionen skall se till att denna artikel tillämpas och skall, om det behövs, anta lämpliga europeiska förordningar eller beslut.

Underavsnitt 2

Stöd som beviljas av medlemsstaterna

ARTIKEL III-167

1. Om inte annat föreskrivs i konstitutionen är stöd, av vilket slag det än är, som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

2. Förenligt med den inre marknaden är

a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges

utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,

Constitution/sv 119

b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella

händelser,

c) stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som

påverkas genom Tysklands delning i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de

ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning. Fem år efter ikraftträdandet av

fördraget om upprättande av en konstitution för Europa får rådet på förslag av kommissionen

anta ett europeiskt beslut om upphävande av detta led.

3. Som förenligt med den inre marknaden kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt

låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och i de regioner som avses i

artikel III-424, med hänsyn till dessa regioners strukturella, ekonomiska och sociala situation.

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller

för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa ekonomiska

regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar

handelsvillkoren och konkurrensen inom unionen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

Constitution/sv 120

e) stöd av annat slag som fastställs i europeiska förordningar eller beslut som antagits av rådet på

förslag av kommissionen.

ARTIKEL III-168

1. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall föreslå medlemsstaterna lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den inre marknadens pågående utveckling eller funktion.

2. Om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en medlemsstat eller med statliga medel inte är förenligt med den inre marknaden enligt artikel III-167, eller att sådant stöd missbrukas, skall den anta ett europeiskt beslut för att medlemsstaten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som kommissionen fastställer.

Om medlemsstaten i fråga inte rättar sig efter detta europeiska beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra berörda medlemsstater, med avvikelse från artiklarna III-360 och III-361, hänskjuta ärendet direkt till Europeiska unionens domstol.

På begäran av en medlemsstat får rådet med enhällighet anta ett europeiskt beslut som innebär att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den inre marknaden, med avvikelse från artikel III-167 eller de europeiska förordningar som avses i artikel III-169, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om kommissionen i fråga om ett sådant stöd redan har inlett det förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen – i sådana fall där medlemsstaten har lämnat in en begäran till rådet – skjuta upp förfarandet till dess att rådet har tagit ställning till medlemsstatens begäran.

Constitution/sv 121

Om rådet inte har tagit ställning till en sådan begäran inom tre månader efter det att den lämnats in, skall kommissionen besluta i ärendet.

3. Kommissionen skall av medlemsstaterna underrättas i så god tid att den kan yttra sig om varje plan på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att en sådan plan inte är förenlig med den inre marknaden enligt artikel III-167, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2 i den här artikeln. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

4. Kommissionen får anta europeiska förordningar avseende de kategorier av statligt stöd som har fastställts av rådet i enlighet med artikel III-169 som möjliga att undanta från informationsskyldigheten i punkt 3 i den här artikeln.

ARTIKEL III-169

Rådet får på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar för tillämpningen av artiklarna III-167 och III-168 och för att särskilt fastställa villkoren för tillämpningen av artikel III-168.3 och vilka slag av stödåtgärder som skall vara undantagna från informationsskyldigheten i artikel III-168.3. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/sv 122

AVSNITT 6

BESTÄMMELSER OM SKATTER

ARTIKEL III-170

1. Ingen medlemsstat skall, direkt eller indirekt, på varor från andra medlemsstater lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande inhemska varor.

Vidare skall ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor.

2. För varor som exporteras från en medlemsstat till någon annan medlemsstats territorium får interna skatter eller avgifter inte återbetalas med belopp som överstiger de interna skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.

3. När det gäller andra skatter eller avgifter än omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter får befrielse och återbetalning vid export till andra medlemsstater medges och utjämningsskatter eller utjämningsavgifter vid import från medlemsstaterna tas ut endast om rådet i förväg genom ett europeiskt beslut som antagits på förslag av kommissionen för en begränsad tid har godkänt de planerade bestämmelserna.

Constitution/sv 123

ARTIKEL III-171

I en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet skall åtgärder föreskrivas om harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter, i den mån en sådan harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas eller fungerar och för att undvika snedvridning av konkurrensen. Rådet skall besluta med enhällighet efter det att Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

AVSNITT 7

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-172

1. Om inte annat föreskrivs i konstitutionen skall denna artikel tillämpas för att nå de mål som anges i artikel III-130. Åtgärderna om tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden eller få den att fungera skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. Dessa skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

2. Punkt 1 gäller inte bestämmelser om skatter och avgifter, bestämmelser om fri rörlighet för personer eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.

Constitution/sv 124

3. Kommissionen skall i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet skall också inom ramen för sina respektive befogenheter sträva efter att nå detta mål.

4. Om en medlemsstat, efter antagandet av en harmoniseringsåtgärd genom en europeisk lag eller ramlag eller genom en europeisk förordning som antas av kommissionen, anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel III-154 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den underrätta kommissionen om dessa bestämmelser och om skälen för att behålla dem.

5. Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat, efter det att en harmoniseringsåtgärd har antagits genom en europeisk lag eller ramlag eller genom en europeisk förordning från kommissionen, anser det nödvändigt att införa nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter antagandet av harmoniseringsåtgärden, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna och om skälen för att införa dem.

6. Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4 och 5 anta ett europeiskt beslut om att godkänna eller avvisa de nationella bestämmelserna i fråga sedan den slagit fast huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

Om kommissionen inte antar ett beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses i punkterna 4 och 5 anses godkända.

Constitution/sv 125

Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt skall förlängas med en ytterligare period om högst sex månader.

7. Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, skall kommissionen omedelbart undersöka om den skall föreslå en anpassning av den åtgärden.

8. Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som tidigare har varit föremål för harmoniseringsåtgärder, skall medlemsstaten göra kommissionen uppmärksam på detta och kommissionen skall omedelbart undersöka om den skall föreslå lämpliga åtgärder.

9. Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna III-360 och III-361 kan kommissionen eller någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till Europeiska unionens domstol, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt den här artikeln.

10. Harmoniseringsåtgärderna i denna artikel skall vid behov omfatta en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel III-154 anta provisoriska åtgärder, som skall vara underkastade ett kontrollförfarande från unionens sida.

ARTIKEL III-173

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-172 skall åtgärderna om tillnärmning av sådana lagar och andra författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion föreskrivas i en europeisk ramlag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Constitution/sv 126

ARTIKEL III-174

Om kommissionen finner att en skillnad mellan medlemsstaternas bestämmelser i lagar eller andra författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden som behöver elimineras, skall den samråda med de medlemsstater som saken gäller.

Om samrådet inte leder till något avtal skall nödvändiga åtgärder för att eliminera snedvridningen i fråga föreskrivas genom europeiska ramlagar. Alla övriga lämpliga åtgärder enligt konstitutionen får antas.

ARTIKEL III-175

1. När det finns anledning att befara att antagande eller ändring av en medlemsstats bestämmelse i lag eller annan författning skall framkalla en snedvridning enligt artikel III-174, skall den medlemsstat som vill anta eller ändra bestämmelsen samråda med kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna skall kommissionen rikta en rekommendation till de berörda medlemsstaterna om åtgärder som kan vara lämpliga för att undvika snedvridningen.

2. Om en medlemsstat som vill införa eller ändra nationella bestämmelser inte följer den rekommendation som kommissionen riktat till den, skall det vid tillämpningen av artikel III-174 inte krävas av de övriga medlemsstaterna att de ändrar sina nationella bestämmelser för att eliminera snedvridningen. Bestämmelserna i artikel III-174 skall inte tillämpas, om en medlemsstat som inte har tagit hänsyn till kommissionens rekommendation framkallar en snedvridning som är skadlig endast för den medlemsstaten.

Constitution/sv 127

ARTIKEL III-176

Inom ramen för den inre marknadens upprättande eller funktion skall det föreskrivas åtgärder i europeiska lagar eller ramlagar för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen och för att upprätta centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och kontroll på unionsnivå.

Bestämmelser om språkanvändningen i samband med dessa europeiska rättigheter skall meddelas i en europeisk lag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

KAPITEL II

EKONOMISK OCH MONETÄR POLITIK

ARTIKEL III-177

För att de mål som anges i artikel I-3 skall uppnås skall medlemsstaternas och unionens verksamhet, på de villkor som anges i konstitutionen, innefatta upprättande av en ekonomisk politik som baseras på en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik, på den inre marknaden och på fastställda gemensamma mål och som bedrivs enligt principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

Parallellt med detta och på de villkor och enligt de förfaranden som anges i konstitutionen skall denna verksamhet omfatta en gemensam valuta, euron, samt fastställande och bedrivande av en gemensam penning- och valutapolitik; denna politik skall ha som huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och att, utan att detta mål åsidosätts, understödja den allmänna ekonomiska politik som bedrivs inom unionen, i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

Constitution/sv 128

Denna verksamhet från medlemsstaternas och unionens sida förutsätter att följande vägledande principer iakttas: prisstabilitet, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en stabil betalningsbalans.

AVSNITT 1

EKONOMISK POLITIK

ARTIKEL III-178

Medlemsstaterna skall föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga unionens mål, såsom dessa definieras i artikel I-3 och inom ramen för de allmänna riktlinjer som avses i artikel III-179.2. Medlemsstaterna och unionen skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och i enlighet med principerna i artikel III-177.

ARTIKEL III-179

1. Medlemsstaterna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik inom rådet i enlighet med artikel III-178.

2. Rådet skall på rekommendation av kommissionen utarbeta ett utkast till allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik och rapportera sina resultat till Europeiska rådet.

Constitution/sv 129

Europeiska rådet skall på grundval av rådets rapport diskutera en slutsats om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik. Rådet skall på grundval av denna slutsats anta en rekommendation om fastställande av dessa allmänna riktlinjer. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om detta.

3. För att säkerställa en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall skall rådet på grundval av rapporter från kommissionen övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom unionen samt den ekonomiska politikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, och regelbundet göra en samlad bedömning.

För denna multilaterala övervakning skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om viktiga åtgärder som de har vidtagit inom ramen för sin ekonomiska politik och andra upplysningar som de anser nödvändiga.

4. Om det inom ramen för förfarandet enligt punkt 3 visar sig att en medlemsstats ekonomiska politik inte är förenlig med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, eller att det finns risk för att denna politik kan äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, får kommissionen varna den berörda medlemsstaten. Rådet får på rekommendation av kommissionen lämna de rekommendationer som behövs till den berörda medlemsstaten. Rådet får på förslag av kommissionen besluta att offentliggöra rekommendationerna.

Inom ramen för denna punkt skall rådet besluta utan att beakta rösten från den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av övriga rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna.

Constitution/sv 130

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa övriga rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

5. Rådets ordförande och kommissionen skall rapportera resultaten av den multilaterala övervakningen till Europaparlamentet. Rådets ordförande kan anmodas att framträda inför den behöriga kommittén hos Europaparlamentet, om rådet har offentliggjort sina rekommendationer.

6. Närmare föreskrifter om det multilaterala övervakningsförfarande som avses i punkterna 3 och 4 får meddelas i europeiska lagar.

ARTIKEL III-180

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra förfaranden som föreskrivs i konstitutionen får rådet på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut som föreskriver lämpliga åtgärder med hänsyn till det ekonomiska läget, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor.

2. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av naturkatastrofer eller osedvanliga händelser utanför dess kontroll, får rådet på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut som på vissa villkor beviljar den berörda medlemsstaten ekonomiskt bistånd från unionen. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om detta.

Constitution/sv 131

ARTIKEL III-181

1. Det är förbjudet för Europeiska centralbanken och medlemsstaternas centralbanker (nedan kallade "nationella centralbanker") att ge unionens institutioner, organ eller myndigheter, centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter; detsamma gäller Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas förvärv av skuldförbindelser direkt från dem.

2. Punkt 1 skall inte gälla offentligt ägda kreditinstitut; dessa skall behandlas av de nationella centralbankerna och Europeiska centralbanken på samma sätt som privata kreditinstitut vad gäller tillförseln av centralbankreserver.

ARTIKEL III-182

Alla åtgärder och bestämmelser som ger unionens institutioner, organ eller myndigheter, centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna en positiv särbehandling hos finansinstitut är förbjudna i den mån de inte är baserade på tillsynsmässiga hänsyn.

Constitution/sv 132

ARTIKEL III-183

1. Unionen skall inte ansvara för eller åta sig förpliktelser som har ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i en medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt. En medlemsstat skall inte ansvara för att åta sig förpliktelser som har ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i en annan medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt.

2. Rådet får på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar och beslut som närmare anger hur de förbud som föreskrivs i artikel III-181 och i denna artikel skall tillämpas. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL III-184

1. Medlemsstaterna skall undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

2. Kommissionen skall övervaka utvecklingen av budgetsituationen och den offentliga sektorns skuldsättning i medlemsstaterna för att upptäcka allvarliga fel. Den skall särskilt undersöka om budgetdisciplin iakttas på grundval av följande två kriterier:

a) Huruvida andelen av det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns

finanser i procent av bruttonationalprodukten överstiger ett visst referensvärde, såvida inte

Constitution/sv 133

i) detta procenttal har minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger

nära referensvärdet, eller

ii) referensvärdet endast undantagsvis och övergående överskrids och procenttalet

fortfarande ligger nära referensvärdet.

b) Huruvida skuldsättningen i den offentliga sektorn i procent av bruttonationalprodukten

överstiger ett visst referensvärde såvida inte detta procenttal minskar i tillräcklig utsträckning

och närmar sig referensvärdet i tillfredsställande takt.

Referensvärdena anges i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott.

3. Om en medlemsstat inte uppfyller de krav som gäller enligt det ena av eller båda dessa kriterier, skall kommissionen utarbeta en rapport. I sin rapport skall kommissionen även beakta om den offentliga sektorns underskott överstiger utgifterna för de offentliga investeringarna samt alla övriga faktorer av betydelse, inbegripet medlemsstatens ekonomiska och budgetmässiga läge på medellång sikt.

Kommissionen kan också utarbeta en rapport även om kraven är uppfyllda enligt kriterierna, om den anser att det finns risk för ett alltför stort underskott i en medlemsstat.

4. Den i enlighet med artikel III-192 inrättade ekonomiska och finansiella kommittén skall yttra sig över kommissionens rapport.

5. Om kommissionen anser att det finns eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat skall kommissionen avge ett yttrande till den medlemsstaten samt informera rådet om detta.

Constitution/sv 134

6. Rådet skall på förslag av kommissionen, med beaktande av eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, efter en allsidig bedömning avgöra om underskottet är alltför stort. Om detta är fallet skall rådet utan oberättigat dröjsmål på rekommendation av kommissionen ge rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att få denna situation att upphöra inom en viss tid. Om inte annat följer av punkt 8 skall sådana rekommendationer inte offentliggöras.

Inom ramen för denna punkt skall rådet besluta utan att beakta rösten från den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av övriga rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa övriga rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

7. Rådet skall på rekommendation av kommissionen anta de europeiska beslut och rekommendationer som avses i punkterna 8−11.

Rådet skall besluta utan att beakta rösten från den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av övriga rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna.

Constitution/sv 135

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa övriga rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

8. Om rådet antar ett europeiskt beslut som slår fast att dess rekommendationer inte har resulterat i några effektiva åtgärder inom den föreskrivna tiden, får rådet offentliggöra rekommendationerna.

9. Om en medlemsstat även i fortsättningen underlåter att efterkomma rådets rekommendationer, kan rådet anta ett europeiskt beslut för att förelägga medlemsstaten att inom en fastställd tidsfrist vidta åtgärder för den minskning av underskottet som rådet anser nödvändig för att komma till rätta med situationen.

I sådana fall får rådet begära att den berörda medlemsstaten skall lämna in rapporter enligt en fastställd tidsplan för att göra det möjligt att granska medlemsstatens anpassningssträvanden.

10. Så länge en medlemsstat inte följer ett europeiskt beslut som har antagits enligt punkt 9, kan rådet allt efter omständigheterna besluta att tillämpa eller skärpa en eller flera av följande åtgärder:

a) Att kräva att den berörda medlemsstaten offentliggör de ytterligare uppgifter som rådet

närmare anger, innan medlemsstaten utger obligationer och andra värdepapper.

b) Att begära av Europeiska investeringsbanken att den omprövar sin utlåningspolitik gentemot

den berörda medlemsstaten.

Constitution/sv 136

c) Att kräva att den berörda medlemsstaten räntelöst deponerar ett belopp av lämplig storlek hos

unionen, till dess att rådet anser att det alltför stora underskottet har korrigerats.

d) Att förelägga böter av lämplig storlek.

Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om de åtgärder som har antagits.

11. Rådet skall upphäva samtliga eller vissa av åtgärderna enligt punkterna 6, 8, 9 och 10, om det anser att det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten har korrigerats. Om rådet tidigare har offentliggjort rekommendationer skall det, så snart ett europeiskt beslut enligt punkt 8 har upphävts, avge en offentlig förklaring om att det inte längre finns ett alltför stort underskott i den berörda medlemsstaten.

12. Den rätt att föra talan som anges i artiklarna III-360 och III-361 får inte utövas med avseende på punkterna 1–6, 8 och 9.

13. Protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott innehåller ytterligare bestämmelser om genomförandet av det förfarande som beskrivs i denna artikel.

Lämpliga åtgärder som ersätter det nämnda protokollet skall föreskrivas i en europeisk lag som antas av rådet. Det skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska centralbanken.

Om inte annat följer av övriga bestämmelser i denna punkt skall rådet på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar och beslut där närmare regler och definitioner för tillämpningen av det nämnda protokollet anges. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/sv 137

AVSNITT 2

MONETÄR POLITIK

ARTIKEL III-185 1. Huvudmålet för Europeiska centralbankssystemet skall vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall Europeiska centralbankssystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen i syfte att bidra till att förverkliga unionens mål såsom dessa definieras i artikel I-3. Europeiska centralbankssystemet skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och iaktta de principer som anges i artikel III-177. 2. Europeiska centralbankssystemets grundläggande uppgifter skall vara att a) utforma och genomföra unionens monetära politik, b) genomföra valutatransaktioner i enlighet med artikel III-326, c) inneha och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver, d) främja ett väl fungerande betalningssystem. 3. Punkt 2 c skall inte beröra medlemsstaternas regeringars innehav och förvaltning av rörelsemedel i utländsk valuta.

Constitution/sv 138

4. Europeiska centralbanken skall höras

a) om varje förslag till unionsakt inom sitt behörighetsområde,

b) av nationella myndigheter om varje förslag till rättsregler inom sitt behörighetsområde, dock

inom de ramar och på de villkor som fastställs av rådet i enlighet med förfarandet i artikel III-187.4.

Europeiska centralbanken får i frågor inom sitt behörighetsområde avge yttranden till unionens institutioner, organ eller myndigheter eller till nationella myndigheter.

5. Europeiska centralbankssystemet skall medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik för tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet.

6. Europeiska centralbanken får i en europeisk lag som antas av rådet tilldelas särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska centralbanken.

ARTIKEL III-186

1. Europeiska centralbanken skall ha ensamrätt att tillåta utgivning av eurosedlar inom unionen. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får ge ut sådana sedlar. Endast sedlar utgivna av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna skall vara lagliga betalningsmedel inom unionen.

Constitution/sv 139

2. Medlemsstaterna får ge ut euromynt i den omfattning som godkänns av Europeiska centralbanken. Rådet får på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar som föreskriver åtgärder för att harmonisera valörerna och de tekniska specifikationerna för de mynt som skall sättas i omlopp i den utsträckning som detta är nödvändigt för att säkerställa myntens smidiga omlopp inom unionen. Rådet skall besluta efter det att Europaparlamentet och Europeiska centralbanken har hörts.

ARTIKEL III-187 1. Europeiska centralbankssystemet skall ledas av Europeiska centralbankens beslutande organ som skall vara Europeiska centralbankens råd och direktionen. 2. Europeiska centralbankssystemets stadga anges i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. 3. Artiklarna 5.1, 5.2, 5.3, 17, 18, 19.1, 22, 23, 24, 26, 32.2. 32.3, 32.4, 32.6, 33.1 a och 36 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken får ändras genom europeiska lagar a) på förslag av kommissionen och efter det att Europeiska centralbanken har hörts, eller b) på rekommendation av Europeiska centralbanken och efter det att kommissionen har hörts.

Constitution/sv 140

4. Rådet skall anta europeiska förordningar och beslut som föreskriver de åtgärder som avses i artiklarna 4, 5.4, 19.2, 20, 28.1, 29.2, 30.4 och 34.3 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet

a) på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken, eller

b) på rekommendation av Europeiska centralbanken och efter att ha hört kommissionen.

ARTIKEL III-188

Då de utövar de befogenheter och fullgör de uppgifter och skyldigheter som har tilldelats dem genom konstitutionen samt genom stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall varken Europeiska centralbanken eller någon nationell centralbank eller någon medlem av deras beslutande organ begära eller ta emot instruktioner från unionens institutioner, organ eller myndigheter, från medlemsstaternas regeringar eller från något annat organ. Unionens institutioner, organ och myndigheter samt medlemsstaternas regeringar förbinder sig att respektera denna princip och att inte försöka påverka medlemmarna av Europeiska centralbankens eller de nationella centralbankernas beslutande organ när de fullgör sina uppgifter.

ARTIKEL III-189

Varje medlemsstat skall säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbegripet stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med konstitutionen samt med stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

Constitution/sv 141

ARTIKEL III-190

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts Europeiska centralbankssystemet skall Europeiska centralbanken i enlighet med konstitutionen och på de villkor som anges i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken anta

a) europeiska förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra de uppgifter som

anges i artikel 3.1 a, 19.1, 22 eller 25.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt i de fall som anges i de europeiska förordningar och beslut som avses i artikel III-187.4,

b) de europeiska beslut som behövs för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts

Europeiska centralbankssystemet genom konstitutionen samt genom stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken,

c) rekommendationer och yttranden.

2. Europeiska centralbanken kan besluta att offentliggöra sina europeiska beslut, rekommendationer och yttranden.

3. Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel III-187.4 anta europeiska förordningar som fastställer inom vilka gränser och på vilka villkor Europeiska centralbanken har rätt att förelägga företag böter eller viten om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt Europeiska centralbankens europeiska förordningar och beslut.

Constitution/sv 142

ARTIKEL III-191 Utan att det påverkar Europeiska centralbankens behörighetsområde skall nödvändiga åtgärder för att använda euron som gemensam valuta föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. Dessa skall antas efter det att Europeiska centralbanken har hörts.

AVSNITT 3

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-192 1. För att främja samordningen av medlemsstaternas politik i den utsträckning som är nödvändig för den inre marknadens funktion inrättas härmed en ekonomisk och finansiell kommitté. 2. Denna kommitté skall ha till uppgift att a) på begäran av rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till dessa

institutioner, b) följa den ekonomiska och finansiella situationen i medlemsstaterna och inom unionen och

regelbundet rapportera om detta till rådet och kommissionen, särskilt i fråga om finansiella relationer med tredjeland och internationella institutioner,

Constitution/sv 143

c) utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-344 medverka vid förberedelsen av rådets

arbete enligt artiklarna III-159, III-179.2, III-179.3, III-179.4, III-179.6, III-180, III-183, III-184, 185.6, III-186.2, III-187.3, III-187.4, III-191, III-196, III-198.2, III-198.3, III-201, III-202.2, III-202.3, III-322 och III-326 och utföra andra rådgivande och förberedande uppgifter på uppdrag av rådet,

d) minst en gång om året granska situationen i fråga om kapitalrörelser och friheten att utföra

betalningar mot bakgrund av tillämpningen av konstitutionen och av unionens akter;

granskningen skall omfatta alla åtgärder som avser kapitalrörelser och betalningar; kommittén

skall rapportera till kommissionen och rådet om resultatet av denna granskning.

Varje medlemsstat, kommissionen och Europeiska centralbanken skall var för sig utse högst två medlemmar av kommittén.

3. Rådet skall på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut om närmare bestämmelser om sammansättningen av Ekonomiska och finansiella kommittén. Rådet skall besluta efter att ha hört Europeiska centralbanken och denna kommitté. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om detta beslut.

4. Utöver de uppgifter som anges i punkt 2 skall kommittén, om och så länge som det finns medlemsstater med undantag i den mening som avses i artikel III-197, följa den monetära och finansiella situationen och det allmänna betalningssystemet i dessa medlemsstater och regelbundet rapportera om detta till rådet och kommissionen.

Constitution/sv 144

ARTIKEL III-193

I frågor som faller inom tillämpningsområdet för artiklarna III-179.4, III-184 med undantag av punkt 13, III-191, III-196, III-198.3 och III-326, kan rådet eller en medlemsstat begära av kommissionen att den lägger fram en rekommendation eller ett förslag, allt efter omständigheterna. Kommissionen skall behandla en sådan begäran och utan dröjsmål förelägga rådet sina slutsatser.

AVSNITT 4

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR DE MEDLEMSSTATER SOM HAR EURON SOM

VALUTA

ARTIKEL III-194

1. För att den ekonomiska och monetära unionen skall fungera smidigt, och i enlighet med relevanta bestämmelser i konstitutionen, skall rådet i enlighet med det relevanta förfarandet bland dem som anges i artiklarna III-179 och III-184, med undantag för det som anges i artikel III-184.13, anta åtgärder för de medlemsstater som har euron som valuta för att

a) stärka samordningen och övervakningen av dessa staters budgetdisciplin,

b) för de berörda medlemsstaterna utarbeta riktlinjer för den ekonomiska politiken och se till att

dessa överensstämmer med de riktlinjer som har antagits för hela unionen, samt se till att de övervakas.

Constitution/sv 145

2. När det gäller de åtgärder som avses i punkt 1 får endast de rådsmedlemmar delta i omröstningen som företräder medlemsstater som har euron som valuta.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av dessa rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

ARTIKEL III-195

Arrangemang för möten mellan ministrar i de medlemsstater som har euron som valuta skall regleras i ett protokoll om eurogruppen.

ARTIKEL III-196

1. I syfte att säkerställa eurons plats i det internationella valutasystemet skall rådet på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut om fastställande av gemensamma ståndpunkter avseende frågor som är av särskilt intresse för den ekonomiska och monetära unionen inom de berörda internationella finansinstitutionerna och finanskonferenserna. Rådet skall besluta efter att ha hört Europeiska centralbanken.

Constitution/sv 146

2. Rådet får på förslag av kommissionen anta lämpliga åtgärder för att säkerställa enad representation inom de berörda internationella finansinstitutionerna och finanskonferenserna. Rådet skall besluta efter att ha hört Europeiska centralbanken. 3. När det gäller de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 får endast de medlemmar i rådet delta i omröstningen som företräder medlemsstater som har euron som valuta. Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av dessa rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna. En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

AVSNITT 5

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

ARTIKEL III-197 1. De medlemsstater beträffande vilka rådet inte har beslutat att de uppfyller de nödvändiga villkoren för införandet av euron betecknas nedan som "medlemsstater med undantag".

Constitution/sv 147

2. Följande bestämmelser i konstitutionen skall inte tillämpas på medlemsstater med undantag: a) Antagande av delar av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som rör

euroområdet generellt (artikel III-179.2). b) Medlen för att avhjälpa alltför stora underskott (artikel III-184.9 och III-184.10). c) Målen och uppgifterna för det europeiska centralbankssystemet (artikel III-185.1, III-185.2,

III-185.3 och III-185.5). d) Euroutgivning (artikel III-186). e) Europeiska centralbankens akter (artikel III-190). f) Åtgärder som gäller användningen av euron (artikel III-191). g) Avtal om valuta och andra åtgärder i fråga om valutapolitiken (artikel III-326). h) Utnämning av ledamöterna i Europeiska centralbankens direktion (artikel III-382.2 b). i) Europeiska beslut om fastställande av gemensamma ståndpunkter avseende frågor som är av

särskild betydelse för den ekonomiska och monetära unionen inom de behöriga internationella

finansinstitutionerna och finanskonferenserna (artikel III-196.1).

Constitution/sv 148

j) Åtgärder för att säkerställa en enad representation inom de internationella

finansinstitutionerna och finanskonferenserna (artikel III-196.2).

I de artiklar som avses i leden a−j skall därför med medlemsstater avses medlemsstater som har euron som valuta.

3. Medlemsstater med undantag och deras nationella centralbanker skall undantas från rättigheter och skyldigheter inom ramen för det europeiska centralbankssystemet, i enlighet med kapitel IX i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

4. Medlemmar av rådet som företräder medlemsstater med undantag får inte rösta när rådet antar åtgärder enligt de artiklar som räknas upp i punkt 2 samt i följande fall:

a) Rekommendationer till de medlemsstater som har euron som valuta inom ramen för det

multilaterala övervakningsförfarandet, inbegripet rekommendationer om stabilitetsprogrammen och varningarna (artikel III-179.4).

b) Åtgärder avseende alltför stora underskott när det gäller de medlemsstater som har euron som

valuta (artikel III-184.6, III-184.7, III-184.8 och III-184.11).

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av övriga rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna.

Constitution/sv 149

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa övriga rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

ARTIKEL III-198

1. Minst en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat med undantag skall kommissionen och Europeiska centralbanken rapportera till rådet om hur medlemsstaterna med undantag fullgör sina förpliktelser för att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen. Dessa rapporter skall innefatta en granskning av i vilken utsträckning som var och en av dessa medlemsstaters nationella lagstiftning, inklusive stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna III-188 och III-189 och med stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. I rapporterna skall det också granskas om en hög grad av varaktig konvergens har uppnåtts; detta skall ske genom en analys av i vad mån var och en av dessa medlemsstater har uppfyllt följande kriterier:

a) En hög grad av prisstabilitet; detta skall framgå av att inflationstakten ligger nära den i de

högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.

b) En hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta skall framgå av att den

offentliga sektorns finanser inte uppvisar ett underskott som är alltför stort enligt bestämmelserna i artikel III-184.6.

c) Iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets

växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till euron.

Constitution/sv 150

d) Varaktighet i den konvergens som medlemsstaten med undantag har uppnått och i dess

deltagande i växelkursmekanismen, vilket skall komma till uttryck i den långfristiga räntenivån.

De fyra kriterier som anges i denna punkt och de tider under vilka de skall uppfyllas, beskrivs närmare i protokollet om konvergenskriterierna. Kommissionens och Europeiska centralbankens rapporter skall också ta hänsyn till resultaten av marknadsintegrationen, situationen för och utvecklingen av bytesbalansen samt utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra prisindex.

2. Efter att ha hört Europaparlamentet och efter överläggningar i Europeiska rådet skall rådet på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut där det fastställs vilka medlemsstater med undantag som uppfyller de nödvändiga villkoren på grundval av kriterierna i punkt 1 och där de berörda medlemsstaternas undantag upphävs.

Rådet skall besluta på rekommendation från en kvalificerad majoritet av de rådsmedlemmar som företräder medlemsstater som har euron som valuta; dessa medlemmar skall besluta inom sex månader efter det att rådet mottagit kommissionens förslag.

Den kvalificerade majoritet som avses i andra stycket skall definieras som minst 55 % av dessa rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna. En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal av dessa rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

Constitution/sv 151

3. Om det i enlighet med förfarandet i punkt 2 beslutas att ett undantag skall upphävas, skall rådet på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av till vilken kurs euron oåterkalleligen skall låsas när den skall ersätta den berörda medlemsstatens valuta samt om föreskrivande av de övriga åtgärder som behövs för att införa euron som enda valuta i den medlemsstaten. Rådet skall besluta med enhällighet bland de medlemmar som har euron som valuta och den berörda medlemsstaten, efter att ha hört Europeiska centralbanken.

ARTIKEL III-199

1. Om och så länge som det finns medlemsstater med undantag, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-187.1, skall det allmänna råd för Europeiska centralbanken som avses i artikel 45 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken upprättas som Europeiska centralbankens tredje beslutande organ.

2. Om och så länge som det finns medlemsstater med undantag skall Europeiska centralbankens när det gäller dessa medlemsstater

a) stärka samarbetet mellan de nationella centralbankerna,

b) stärka samordningen av medlemsstaternas monetära politik med målet att säkerställa

prisstabilitet,

c) övervaka växelkursmekanismens funktion,

Constitution/sv 152

d) samråda om frågor som ligger inom de nationella centralbankernas behörighet och som

inverkar på finansinstitutens och de finansiella marknadernas stabilitet,

e) utöva de uppgifter som tidigare ankom på Europeiska fonden för monetärt samarbete och som

därefter har tagits över av Europeiska monetära institutet.

ARTIKEL III-200

Varje medlemsstat med undantag skall behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt intresse. Därvid skall medlemsstaten ta hänsyn till erfarenheterna från samarbetet inom ramen för växelkursmekanismen.

ARTIKEL III-201

1. Om en medlemsstat med undantag har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter i fråga om sin betalningsbalans, antingen som följd av en obalans i betalningsbalansen som helhet eller till följd av beskaffenheten av den valuta som staten förfogar över, och om sådana svårigheter särskilt riskerar att äventyra den inre marknadens funktion eller genomförandet av den gemensamma handelspolitiken, skall kommissionen genast undersöka situationen i den staten och de åtgärder som staten har vidtagit eller med anlitande av alla de medel som den förfogar över kan vidta enligt konstitutionen. Kommissionen skall ange de åtgärder som den rekommenderar medlemsstaten att vidta.

Constitution/sv 153

Om åtgärder som vidtagits av en medlemsstat med undantag och de åtgärder som föreslagits av kommissionen inte visar sig vara tillräckliga för att komma till rätta med uppkomna eller hotande svårigheter, skall kommissionen efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd och föreslå lämpliga former för detta.

Kommissionen skall regelbundet underrätta rådet om situationen och dess utveckling.

2. Rådet skall anta europeiska förordningar eller beslut om beviljande av sådant ömsesidigt bistånd och om villkoren för och den närmare utformningen av biståndet. Detta bistånd kan bestå av

a) ett samordnat uppträdande gentemot andra internationella organisationer som medlemsstater

med undantag kan vända sig till,

b) nödvändiga åtgärder för att undvika omläggning av handeln när den medlemsstat med

undantag som befinner sig i svårigheter upprätthåller eller återinför kvantitativa restriktioner gentemot tredjeland,

c) beviljande av begränsade krediter från andra medlemsstater, under förutsättning att dessa ger

sitt samtycke.

3. Om det ömsesidiga bistånd som kommissionen rekommenderat inte beviljas av rådet eller om beviljat ömsesidigt bistånd och vidtagna åtgärder är otillräckliga, skall kommissionen bemyndiga den medlemsstat med undantag som befinner sig i svårigheter att vidta skyddsåtgärder för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare utformningen.

Rådet får återkalla ett sådant bemyndigande eller ändra villkoren och den närmare utformningen.

Constitution/sv 154

ARTIKEL III-202

1. Om en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och ett europeiskt beslut enligt artikel III-196.2 inte antas omedelbart, får en medlemsstat med undantag i förebyggande syfte vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga störningar i den inre marknadens funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

2. Kommissionen och övriga medlemsstater skall underrättas om de i punkt 1 avsedda skyddsåtgärderna senast vid den tidpunkt då de träder i kraft. Kommissionen får rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd enligt artikel III-201.

3. Rådet får, på rekommendation från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén, anta ett europeiskt beslut där det föreskrivs att den berörda medlemsstaten skall ändra, skjuta upp eller upphäva de i punkt 1 avsedda skyddsåtgärderna.

Constitution/sv 155

KAPITEL III

POLITIK PÅ ANDRA OMRÅDEN

AVSNITT 1

SYSSELSÄTTNING

ARTIKEL III-203 Unionen och medlemsstaterna skall i enlighet med detta avsnitt arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja att arbetskraften är kvalificerad, utbildad och anpassningsbar och att arbetsmarknaden är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå de mål som anges i artikel I-3.

ARTIKEL III-204 1. Medlemsstaterna skall genom sin sysselsättningspolitik bidra till att de mål som anges i artikel III-203 uppnås på ett sätt som stämmer överens med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som antas enligt artikel III-179.2. 2. Medlemsstaterna skall, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och skall inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende i enlighet med artikel III-206.

Constitution/sv 156

ARTIKEL III-205

1. Unionen skall bidra till en hög sysselsättningsnivå genom att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna samt genom att stödja och, när det är nödvändigt, komplettera deras åtgärder. Därvid skall medlemsstaternas befogenheter respekteras fullt ut.

2. Målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när unionens politik och verksamhet utformas och genomförs.

ARTIKEL III-206

1. Europeiska rådet skall varje år överväga sysselsättningssituationen i unionen och anta slutsatser om denna på grundval av en gemensam årsrapport från rådet och kommissionen.

2. På grundval av Europeiska rådets slutsatser skall rådet varje år på förslag av kommissionen anta riktlinjer som medlemsstaterna skall beakta i sin sysselsättningspolitik. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet, Regionkommittén, Ekonomiska och sociala kommittén samt Sysselsättningskommittén.

Dessa riktlinjer skall stämma överens med de allmänna riktlinjer som antas enligt artikel III-179.2.

3. Varje medlemsstat skall till rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om de viktigaste åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund av de riktlinjer för sysselsättningen som avses i punkt 2.

Constitution/sv 157

4. På grundval av de rapporter som avses i punkt 3 och efter att ha tagit emot synpunkter från Sysselsättningskommittén skall rådet varje år mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen granska genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Rådet får på rekommendation av kommissionen anta rekommendationer som det riktar till medlemsstaterna.

5. Rådet och kommissionen skall på grundval av resultaten av denna granskning upprätta en gemensam årsrapport till Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i unionen och om genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.

ARTIKEL III-207

I europeiska lagar eller ramlagar får stödåtgärder föreskrivas för att främja samarbete mellan medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom initiativ som syftar till att utveckla utbyte av information och bästa metoder, tillhandahålla jämförande analyser och rådgivning, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, särskilt med hjälp av pilotprojekt. Dessa lagar eller ramlagar skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

De europeiska lagarna eller ramlagarna får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

ARTIKEL III-208

Rådet skall med enkel majoritet anta ett europeiskt beslut om inrättande av en sysselsättningskommitté med rådgivande funktion för att främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/sv 158

Kommittén skall ha till uppgift att a) övervaka utvecklingen av sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i unionen

och i medlemsstaterna, b) utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-344, på begäran av rådet eller kommissionen

eller på eget initiativ avge yttranden och medverka vid förberedelserna av rådets överläggningar enligt artikel III-206.

Kommittén skall när den utför sitt uppdrag höra arbetsmarknadens parter. Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två ledamöter i kommittén.

AVSNITT 2

SOCIALPOLITIK

ARTIKEL III-209 Unionens och medlemsstaternas mål skall under beaktande av sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utestängning.

Constitution/sv 159

I detta syfte skall unionen och medlemsstaterna i sina åtgärder ta hänsyn till skillnaderna i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att bevara konkurrenskraften hos unionens ekonomi. Unionen och medlemsstaterna anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den inre marknadens funktion, vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som föreskrivs i konstitutionen och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.

ARTIKEL III-210 1. För att uppnå målen i artikel III-209 skall unionen understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom följande områden: a) Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet. b) Arbetsvillkor. c) Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna. d) Skydd för arbetstagarna i de fall deras anställningsavtal upphör att gälla. e) Information till och samråd med arbetstagarna. f) Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen,

inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 6.

Constitution/sv 160

g) Anställningsvillkor för medborgare i tredjeland som lagligt vistas inom unionens territorium.

h) Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden, utan att det påverkar tillämpningen

av artikel III-283.

i) Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och på arbetsplatsen.

j) Kampen mot social utestängning.

k) Modernisering av systemen för socialt skydd, utan att det påverkar tillämpningen av led c.

2. För tillämpningen av punkt 1 får det

a) i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas åtgärder som är avsedda att främja samarbetet

mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av

information och beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera

erfarenheter; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller

andra författningar,

b) på de områden som avses i punkt 1 a−i genom europeiska ramlagar fastställas minimikrav,

som skall genomföras gradvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I dessa europeiska ramlagar skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

I samtliga fall skall Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén höras innan de europeiska lagarna eller ramlagarna antas.

Constitution/sv 161

3. Med avvikelse från punkt 2, och på de områden som avses i punkt 1 c, d, f och g skall de europeiska lagarna eller ramlagarna antas av rådet med enhällighet, efter det att Europaparlamentet, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

Rådet får på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut om att det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall tillämpas på punkt 1 d, f och g. Det skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

4. En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att genomföra europeiska ramlagar som har antagits enligt punkterna 2 och 3 eller, i förekommande fall, att genomföra europeiska förordningar eller beslut som antagits i enlighet med artikel III-212.

I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då en europeisk ramlag skall vara införlivad, och då en europeisk förordning eller ett europeiskt beslut skall ha genomförts, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i ramlagen, förordningen eller beslutet.

5. De europeiska lagar och ramlagar som antagits enligt denna artikel

a) skall inte påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna

för sina system för social trygghet och skall inte i väsentlig grad inverka på den finansiella jämvikten i dessa,

b) skall inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa sådana mera långtgående

skyddsåtgärder som är förenliga med konstitutionen.

Constitution/sv 162

6. Denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout.

ARTIKEL III-211

1. Kommissionen skall främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå och skall anta alla åtgärder som behövs för att underlätta dialogen mellan dem genom att säkerställa ett väl avvägt stöd till parterna.

2. För tillämpningen av punkt 1 skall kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en unionsåtgärd.

3. Om kommissionen efter det samråd som avses i punkt 2 finner att en unionsåtgärd är önskvärd, skall den samråda med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll. Arbetsmarknadens parter skall avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekommendation till kommissionen.

4. Samtidigt som samråd enligt punkterna 2 och 3 sker kan arbetsmarknadens parter meddela kommissionen att de önskar inleda det förfarande som anges i artikel III-212.1. Förfarandets längd skall begränsas till nio månader, om inte de berörda arbetsmarknadsparterna och kommissionen gemensamt beslutar om en förlängning.

ARTIKEL III-212

1. Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen mellan dem på unionsnivå leda till avtalsbundna relationer, inklusive ingående av avtal.

Constitution/sv 163

2. Avtal som ingås på unionsnivå skall genomföras antingen i enlighet med de förfaranden och den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna särskilt tillämpar eller, i frågor som omfattas av artikel III-210, på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom europeiska förordningar eller beslut som antas av rådet på förslag av kommissionen. Europaparlamentet skall underrättas. När avtalet i fråga innehåller en eller flera bestämmelser som hänför sig till något av de områden i artikel III-210.3 som kräver enhällighet, skall rådet besluta med enhällighet.

ARTIKEL III-213 För att nå de mål som anges i artikel III-209 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i konstitutionen, skall kommissionen främja samarbetet mellan medlemsstaterna och underlätta för dem att samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av detta avsnitt, särskilt när det gäller a) sysselsättning, b) arbetsrätt och arbetsvillkor, c) grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning, d) social trygghet, e) arbetarskydd, f) arbetshygien, g) förenings- och förhandlingsrätt.

Constitution/sv 164

I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge yttranden och organisera samråd både om problem som uppstår på det nationella planet och problem som berör internationella organisationer, särskilt genom initiativ med syftet att ange riktlinjer och indikatorer, organisera utbytet av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering. Europaparlamentet skall informeras fullt ut. Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som avses i denna artikel.

ARTIKEL III-214 1. Varje medlemsstat skall se till att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas. 2. I denna artikel avses med lön den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen. Lika lön utan könsdiskriminering innebär att a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräkningsgrunder, b) tidlön skall vara lika för lika arbete.

Constitution/sv 165

3. Åtgärder skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

4. I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män får principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären.

ARTIKEL III-215

Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för betald ledighet.

ARTIKEL III-216

Kommissionen skall årligen utarbeta en rapport om förverkligandet av de mål som anges i artikel III-209, inbegripet den demografiska situationen inom unionen. Den skall överlämna rapporten till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.

ARTIKEL III-217

Rådet skall med enkel majoritet anta ett europeiskt beslut om inrättande av en rådgivande kommitté för socialt skydd för att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och med kommissionen i fråga om socialt skydd. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/sv 166

Kommittén skall ha följande uppgifter: a) Övervaka den sociala situationen och utvecklingen av politiken för socialt skydd i

medlemsstaterna och unionen. b) Underlätta utbytet av information, erfarenheter och goda rutiner mellan medlemsstaterna och

med kommissionen. c) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-344 sammanställa rapporter och yttranden

eller bedriva annan verksamhet inom sina behörighetsområden antingen på begäran av rådet eller kommissionen eller på eget initiativ.

När kommittén utför sitt uppdrag skall den upprätta lämpliga kontakter med arbetsmarknadens parter. Varje medlemsstat och kommissionen skall utse två ledamöter i kommittén.

ARTIKEL III-218 Kommissionen skall i sin årsrapport till Europaparlamentet ägna ett särskilt kapitel åt den sociala utvecklingen inom unionen. Europaparlamentet får begära av kommissionen att den lägger fram rapporter om särskilda problem som gäller sociala förhållanden.

Constitution/sv 167

ARTIKEL III-219

1. För att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter på den inre marknaden och på så sätt bidra till en höjning av levnadsstandarden skall en europeisk socialfond inrättas; den skall ha till uppgift att inom unionen främja möjligheterna till sysselsättning och arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet samt att underlätta deras anpassning till förändringar inom industrin och i produktionssystemen, särskilt genom yrkesutbildning och omskolning.

2. Kommissionen skall förvalta fonden. Den skall i denna uppgift biträdas av en kommitté som har en av kommissionens ledamöter som ordförande och som är sammansatt av företrädare för medlemsstaterna samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer.

3. Genomförandebestämmelser för fonden skall meddelas i europeiska lagar. De skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

Constitution/sv 168

AVSNITT 3

EKONOMISK, SOCIAL OCH TERRITORIELL SAMMANHÅLLNING

ARTIKEL III-220

Unionen skall utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i syfte att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen.

Unionen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika regionerna och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna.

Bland de berörda regionerna skall särskild hänsyn tas till dels landsbygdsområden, dels områden som påverkas av strukturomvandlingar och dels regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner.

ARTIKEL III-221

Medlemsstaterna skall bedriva och samordna sin ekonomiska politik i syfte även att uppnå de mål som anges i artikel III-220. Vid utformningen och genomförandet av unionens politik och åtgärder och vid genomförandet av den inre marknaden skall de beakta dessa mål och bidra till att de uppnås. Unionen skall även understödja strävandena att uppnå mål genom de åtgärder som den vidtar genom strukturfonderna (utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden), Europeiska investeringsbanken och andra befintliga finansieringsorgan.

Constitution/sv 169

Kommissionen skall vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén om de framsteg som har gjorts för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och om hur de olika medel som anges i denna artikel har bidragit till detta. Denna rapport skall vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Varje särskild åtgärd utanför fonderna får föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar, utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som antas inom ramen för unionens övriga politik. De skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

ARTIKEL III-222

Europeiska regionala utvecklingsfondens syfte är att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i unionen genom att delta i utvecklingen och den strukturella anpassningen av regioner som utvecklas långsammare samt i omstruktureringen av industriregioner på tillbakagång.

ARTIKEL III-223

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-224 skall europeiska lagar ange strukturfondernas uppgifter, huvudmål och organisation – vilket kan omfatta en omgruppering av fonderna, de allmänna regler som skall tillämpas på fonderna och de bestämmelser som behövs för att säkerställa deras effektivitet och samordningen av fonderna med varandra och med andra befintliga finansieringsorgan.

En genom en europeisk lag inrättad sammanhållningsfond skall lämna ekonomiska bidrag till projekt på miljöområdet och till transeuropeiska nät inom infrastrukturen på transportområdet.

Constitution/sv 170

I samtliga fall skall de europeiska lagarna antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

2. De första bestämmelser om strukturfonderna och om Sammanhållningsfonden som antas efter de bestämmelser som gäller vid tidpunkten för undertecknandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa skall meddelas i en europeisk lag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande.

ARTIKEL III-224

Genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden skall meddelas i europeiska lagar. De skall antas efter att det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

I fråga om utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och Europeiska socialfonden skall artikel III-231 respektive artikel III-219.3 tillämpas.

Constitution/sv 171

AVSNITT 4

JORDBRUK OCH FISKERI

ARTIKEL III-225 Unionen skall fastställa och genomföra en gemensam jordbruks- och fiskeripolitik. Med jordbruksprodukter avses jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter. Hänvisningar till den gemensamma jordbrukspolitiken eller jordbruket och användningen av bestämningen "jordbruk" skall anses omfatta även fiskerisektorn med beaktande av de särskilda kännetecknen för denna sektor.

ARTIKEL III-226 1. Den inre marknaden skall även omfatta jordbruk och handel med jordbruksprodukter. 2. Om inte annat föreskrivs i artiklarna III-227−III-232 skall reglerna för upprättandet av den inre marknaden eller för dess funktion tillämpas på jordbruksprodukter. 3. De varor som förtecknas i bilaga I skall omfattas av artiklarna III-227−III-232. 4. Den inre marknadens funktion och utveckling i fråga om jordbruksprodukter skall åtföljas av en gemensam jordbrukspolitik.

Constitution/sv 172

ARTIKEL III-227 1. Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som mål att a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att

trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,

b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en

höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket, c) stabilisera marknaderna, d) trygga försörjningen, e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser. 2. Vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som krävs för att tillämpa den skall hänsyn tas till a) jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av

strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner, b) nödvändigheten av att gradvis genomföra lämplig anpassning, c) det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med

ekonomin i dess helhet.

Constitution/sv 173

ARTIKEL III-228 1. För att uppnå de mål som anges i artikel III-227 skall en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna upprättas. Beroende på produkt skall denna organisation utformas på något av följande sätt: a) Gemensamma konkurrensregler. b) Obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsorganisationerna. c) En europeisk marknadsorganisation. 2. Den gemensamma organisation som upprättats enligt punkt 1 får omfatta alla de åtgärder som behövs för att uppnå de mål som anges i artikel III-227, särskilt reglering av priser, stöd för produktion och saluföring av olika produkter, system för lagring och överföring samt gemensamma anordningar för stabilisering av import och export. Den gemensamma organisationen skall begränsas till att sträva efter de mål som anges i artikel III-227 och skall utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom unionen. En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på gemensamma kriterier och på enhetliga beräkningsmetoder. 3. För att målen för den gemensamma organisation som anges i punkt 1 skall uppnås får en eller flera utvecklings- och garantifonder för jordbruket bildas.

Constitution/sv 174

ARTIKEL III-229 För att de mål som anges i artikel III-227 skall kunna uppnås kan det inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken särskilt bli aktuellt med bestämmelser om a) en effektiv samordning av insatser i fråga om yrkesutbildning, forskning och

kunskapsöverföring på jordbruksområdet, vilket kan innebära att projekt eller institutioner skall finansieras gemensamt,

b) gemensamma åtgärder för att främja konsumtionen av vissa varor.

ARTIKEL III-230 1. Avsnittet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån detta anges i europeiska lagar eller ramlagar i enlighet med artikel III-231.2 och med hänsyn till de mål som anges i artikel III-227. 2. Rådet får på förslag av kommissionen anta en europeisk förordning eller ett europeiskt beslut där stöd tillåts a) för att skydda företag som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade

förhållanden, b) inom ramen för ekonomiska utvecklingsprogram.

Constitution/sv 175

ARTIKEL III-231

1. Kommissionen skall lägga fram förslag om den gemensamma jordbrukspolitikens utformning och genomförande; dessa förslag skall även innefatta att de nationella marknadsorganisationerna ersätts med någon av de former för gemensam organisation som anges i artikel III-228.1 och att de åtgärder som avses i detta avsnitt genomförs.

I dessa förslag skall hänsyn tas till att de jordbruksfrågor som avses i detta avsnitt kan vara ömsesidigt beroende av varandra.

2. Den gemensamma organisation av jordbruksmarknaderna som föreskrivs i artikel III-228.1 och övriga bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma politiken för jordbruk och fiskeri skall anges i en europeisk lag eller ramlag. Den skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

3. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar samt om fastställande och fördelning av fiskerimöjligheter.

4. Under de förutsättningar som anges i punkt 2 får de nationella marknadsorganisationerna ersättas med den gemensamma organisation som föreskrivs i artikel III-228.1

a) om den gemensamma organisationen erbjuder de medlemsstater som motsätter sig denna

åtgärd och som har en egen nationell organisation för ifrågavarande produktion likvärdiga

garantier för berörda producenters sysselsättning och levnadsstandard; därvid skall hänsyn tas

till i vilken takt möjlig anpassning och nödvändig specialisering kan genomföras, samt

b) om den gemensamma organisationen tillförsäkrar handeln inom unionen villkor som

motsvarar dem som gäller på en nationell marknad.

Constitution/sv 176

5. Om det upprättas en gemensam organisation för vissa råvaror innan det ännu finns en sådan organisation för motsvarande bearbetade produkter, får dessa råvaror importeras från länder utanför unionen om de används för framställning av bearbetade produkter som är avsedda för export till tredjeland.

ARTIKEL III-232

Om en vara omfattas av en nationell marknadsorganisation eller någon annan form av intern reglering med motsvarande verkan i en medlemsstat och detta påverkar konkurrensläget för en liknande produktion i en annan medlemsstat, skall medlemsstaterna lägga på en utjämningsavgift vid import av denna vara från den medlemsstat där en sådan marknadsorganisation eller reglering finns, om inte sistnämnda stat tillämpar en utjämningsavgift vid export.

Kommissionen skall anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av storleken av dessa avgifter till den nivå som krävs för att återställa jämvikten; den får också tillåta andra åtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen.

Constitution/sv 177

AVSNITT 5

MILJÖ

ARTIKEL III-233 1. Unionens miljöpolitik skall bidra till att följande mål uppnås: a) Att bevara, skydda och förbättra miljön. b) Att skydda människors hälsa. c) Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt. d) Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem. 2. Unionens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren skall betala. I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i förekommande fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska miljömässiga skäl vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på unionsnivå. 3. När unionen utarbetar sin miljöpolitik skall den beakta

Constitution/sv 178

a) tillgängliga vetenskapliga och tekniska data, b) miljöförhållanden i unionens olika regioner, c) de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas, d) den ekonomiska och sociala utvecklingen i unionen som helhet och den balanserade

utvecklingen i dess regioner. 4. Inom sina respektive behörighetsområden skall unionen och medlemsstaterna samarbeta med tredjeland och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från unionens sida kan bli föremål för avtal mellan unionen och berörda tredjeparter. Första stycket skall inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå internationella avtal.

ARTIKEL III-234 1. Åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel III-233 skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. De skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. 2. Med avvikelse från punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-172 skall rådet med enhällighet anta europeiska lagar eller ramlagar som föreskriver a) bestämmelser av främst fiskal karaktär, b) åtgärder som påverkar

Constitution/sv 179

i) fysisk planering, ii) kvantitativ förvaltning av vattenresurser eller sådana åtgärder som direkt eller indirekt

berör tillgången på dessa resurser, iii) markanvändning, med undantag av avfallshantering,

c) åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den

allmänna strukturen hos dess energiförsörjning. Rådet får med enhällighet på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut för att göra det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt på de områden som avses i första stycket. I samtliga dessa fall skall rådet besluta efter att ha hört Europaparlamentet, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén. 3. Allmänna handlingsprogram som anger de mål som skall prioriteras skall fastställas i europeiska lagar. De skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. De åtgärder som behövs för att genomföra dessa program skall antas i enlighet med villkoren i punkt 1 eller punkt 2, beroende på det enskilda fallet. 4. Utan att det påverkar vissa åtgärder som antagits av unionen, skall medlemsstaterna finansiera och genomföra miljöpolitiken. 5. Utan att det påverkar principen om att förorenaren skall betala, skall en åtgärd som grundar sig på punkt 1, men som innebär kostnader som anses oproportionerligt stora för en medlemsstats myndigheter, i lämplig form medge

Constitution/sv 180

a) tillfälliga undantag och/eller b) ekonomiskt stöd ur sammanhållningsfonden. 6. Skyddsåtgärder som antas enligt denna artikel skall inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med konstitutionen. De skall anmälas till kommissionen.

AVSNITT 6

KONSUMENTSKYDD

ARTIKEL III-235 1. För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå skall unionen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen. 2. Unionen skall bidra till att uppnå de mål som avses i punkt 1 genom a) åtgärder som antas enligt artikel III-172 inom ramen för upprättandet av den inre marknaden

eller dess funktion, b) åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik.

Constitution/sv 181

3. Åtgärderna i punkt 2 b skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. 4. Akter som antas enligt punkt 3 får inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsbestämmelser. Sådana bestämmelser måste vara förenliga med konstitutionen. De skall anmälas till kommissionen.

AVSNITT 7

TRANSPORTER

ARTIKEL III-236 1. Konstitutionens mål på det område som behandlas i denna avdelning skall uppnås inom ramen för en gemensam transportpolitik. 2. Punkt 1 skall genomföras genom europeiska lagar eller ramlagar med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär. Lagarna eller ramlagarna skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. De europeiska lagarna eller ramlagarna skall innehålla a) gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium

eller genom en eller flera medlemsstaters territorier,

Constitution/sv 182

b) villkoren för att transportföretag som hör hemma utomlands skall få utföra transporter i en

medlemsstat,

c) åtgärder för att förbättra transportsäkerheten,

d) alla andra lämpliga åtgärder.

3. Vid antagandet av de europeiska lagar eller ramlagar som avses i punkt 2 skall sådana fall beaktas där tillämpningen av dessa lagar eller ramlagar skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportmedel.

ARTIKEL III-237

Till dess att de europeiska lagar eller ramlagar som avses i artikel III-236.2 har antagits, får ingen medlemsstat, utan att rådet med enhällighet har antagit ett europeiskt beslut genom vilket undantag beviljas, vidta någon åtgärd som direkt eller indirekt gör att de olika bestämmelser som gällde på transportområdet den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, vid tidpunkten för dessas anslutning, leder till mindre gynnsamma effekter för andra medlemsstaters transportföretag än för inhemska transportföretag.

ARTIKEL III-238

Stöd är förenligt med konstitutionen, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

Constitution/sv 183

ARTIKEL III-239 Varje åtgärd som antas inom ramen för konstitutionen med avseende på fraktsatser och befordringsvillkor skall avvägas med hänsyn till den ekonomiska situationen för transportföretagen.

ARTIKEL III-240 1. Vid transporter inom unionen skall all sådan diskriminering vara förbjuden som består i att transportföretag tillämpar olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg beroende på vilken stat som är godsets ursprungs- eller bestämmelsemedlemsstat. 2. Punkt 1 skall inte hindra att europeiska lagar eller ramlagar antas enligt artikel III-236.2. 3. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut för att genomföra punkt 1. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén. Rådet får särskilt anta de europeiska förordningar och beslut som behövs för att göra det möjligt för institutionerna att övervaka efterlevnaden av ordningen i punkt 1 och för att säkerställa att fördelarna med denna fullt ut kommer brukarna till godo.

Constitution/sv 184

4. Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat undersöka sådana fall av diskriminering som avses i punkt 1 och efter samråd med alla berörda medlemsstater inom ramen för de europeiska förordningar och beslut som avses i punkt 3 anta de europeiska beslut som behövs.

ARTIKEL III-241

1. Det är förbjudet för medlemsstaterna att på transporter inom unionen tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar om inte tillstånd har getts av kommissionen genom ett europeiskt beslut.

2. Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat granska de fraktsatser och villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regionalekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och problemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mellan olika transportgrenar.

Kommissionen skall efter samråd med alla medlemsstater som saken gäller anta nödvändiga europeiska beslut.

3. Det förbud som anges i punkt 1 skall inte tillämpas på tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.

ARTIKEL III-242

Pålagor eller avgifter vid gränspassage som transportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de faktiska kostnaderna för gränspassagen har beaktats.

Constitution/sv 185

Medlemsstaterna skall sträva efter att sänka dessa kostnader. Kommissionen får ge medlemsstaterna rekommendationer om tillämpningen av denna artikel.

ARTIKEL III-243 Bestämmelserna i detta avsnitt skall inte hindra åtgärder som vidtagits i Förbundsrepubliken Tyskland i den utsträckning sådana åtgärder är nödvändiga för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i förbundsrepubliken som påverkats av delningen. Fem år efter ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa får rådet på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut om upphävande av denna artikel.

ARTIKEL III-244 Vid kommissionens sida skall det inrättas en rådgivande kommitté bestående av experter som utses av medlemsstaternas regeringar. När kommissionen finner det lämpligt skall den höra kommittén i transportfrågor.

ARTIKEL III-245 1. Detta avsnitt skall tillämpas på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.

Constitution/sv 186

2. I europeiska lagar eller ramlagar får lämpliga åtgärder föreskrivas för sjöfart och luftfart. De skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

AVSNITT 8

TRANSEUROPEISKA NÄT

ARTIKEL III-246

1. För att medverka till att de mål som anges i artiklarna III-130 och artikel III-220 uppnås och för att göra det möjligt för unionsmedborgare, ekonomiska aktörer samt regionala och lokala samhällen att i full utsträckning utnyttja fördelarna med att det skapas ett område utan inre gränser, skall unionen bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna.

2. Inom ramen för ett system med öppna och konkurrensutsatta marknader skall unionens insatser inriktas på att främja de nationella nätens samtrafikförmåga och driftskompatibilitet samt tillträdet till sådana nät. Särskild hänsyn skall tas till behovet av att förbinda öar, inlandsområden och randområden med unionens centrala områden.

Constitution/sv 187

ARTIKEL III-247

1. För att förverkliga de mål som anges i artikel III-246

a) skall unionen ställa upp en serie riktlinjer som omfattar mål, prioriteringar och huvudlinjer för

de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska näten; i dessa riktlinjer skall projekt

av gemensamt intresse preciseras,

b) skall unionen genomföra de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att säkerställa nätens

driftskompatibilitet, särskilt när det gäller teknisk standardisering,

c) kan unionen stödja projekt av gemensamt intresse som stöds av medlemsstaterna och som

preciseras i de riktlinjer som avses i led a, särskilt genom genomförbarhetsstudier, lånegarantier eller räntesubventioner; unionen kan också genom sammanhållningsfonden bidra till finansieringen av särskilda infrastrukturprojekt på transportområdet inom medlemsstaterna.

Vid unionens insatser skall hänsyn tas till projektens potentiella ekonomiska livskraft.

2. De riktlinjer och övriga åtgärder som avses i punkt 1 skall anges i europeiska lagar eller ramlagar. Dessa skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

Riktlinjer och projekt av gemensamt intresse som angår en medlemsstats territorium kräver den berörda medlemsstatens samtycke.

Constitution/sv 188

3. I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna inbördes samordna den politik på nationell nivå som kan få väsentlig betydelse för att förverkliga de mål som anges i artikel III-246. Kommissionen får i nära samarbete med medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

4. Unionen får samarbeta med tredjeland för att främja projekt av gemensamt intresse och för att säkerställa nätens driftskompatibilitet.

AVSNITT 9

FORSKNING OCH TEKNISK UTVECKLING SAMT RYMDEN

ARTIKEL III-248

1. Unionens verksamhet skall syfta till att stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att åstadkomma ett europeiskt forskningsområde med fri rörlighet för forskare, vetenskapliga rön och teknik, att främja utvecklingen av unionens konkurrensförmåga, inbegripet inom unionens industri, och att underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i konstitutionen.

2. För att uppnå de mål som anges i punkt 1 skall unionen inom hela sitt område stimulera företag, inklusive små och medelstora företag, forskningscentrum och universitet i deras insatser för forskning och teknisk utveckling av hög kvalitet. Unionen skall stödja deras ansträngningar att samarbeta med varandra, främst i syfte att möjliggöra för forskare att fritt samarbeta över gränserna och för företagen att utnyttja den inre marknadens möjligheter, och detta särskilt genom att skapa tillträde till de nationella offentliga upphandlingsmarknaderna, genom att fastställa gemensamma standarder samt genom att avlägsna rättsliga och fiskala hinder för samarbetet.

Constitution/sv 189

3. Alla unionens åtgärder inom forskning och teknisk utveckling, inklusive demonstrationsprojekt, skall beslutas och genomföras i enlighet med detta avsnitt.

ARTIKEL III-249 För att nå de mål som avses i artikel III-248 skall unionen som komplement till de verksamheter som bedrivs i medlemsstaterna a) genomföra program för forskning, teknisk utveckling och demonstration, varvid samarbete

med och mellan företag, forskningscentrum och universitet skall gynnas, b) främja samarbete på unionsnivå med tredjeland och internationella organisationer inom

området för forskning, teknisk utveckling och demonstration, c) sprida och fullt ut utnyttja resultaten av forskning, teknisk utveckling och demonstration på

unionsnivå, d) stimulera utbildning och rörlighet för forskare inom unionen.

ARTIKEL III-250 1. Unionen och medlemsstaterna skall samordna sin verksamhet inom forskning och teknisk utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas politik och unionens politik.

Constitution/sv 190

2. I nära samarbete med medlemsstaterna får kommissionen ta alla lämpliga initiativ för att främja den samordning som avses i punkt 1, särskilt genom initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering. Europaparlamentet skall informeras fullt ut.

ARTIKEL III-251 1. Ett flerårigt ramprogram som anger alla av unionen finansierade verksamheter skall fastställas i europeiska lagar. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. Ramprogrammet skall a) innehålla de vetenskapliga och tekniska mål som skall uppnås genom den verksamhet som

avses i artikel III-249 samt de prioriteringar som skall gälla i detta sammanhang, b) ange huvudlinjerna för denna verksamhet, c) fastställa det högsta totalbeloppet och de närmare villkoren för unionens finansiella

deltagande i ramprogrammet samt de planerade verksamheternas andelar. 2. Det fleråriga ramprogrammet skall anpassas eller utökas efterhand som förhållandena ändras.

Constitution/sv 191

3. I en europeisk lag som antas av rådet skall anges särskilda program för att genomföra det fleråriga ramprogrammet inom varje verksamhet. I varje särskilt program skall de närmare villkoren för programmets genomförande, längd och de medel som bedöms nödvändiga fastställas. Summan av de belopp som bedöms nödvändiga och som fastställs i de särskilda programmen får inte överstiga det högsta totalbelopp som har fastställts för ramprogrammet och för varje verksamhet. Denna lag skall antas efter det att Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

4. Som komplement till de i det fleråriga ramprogrammet angivna verksamheterna skall det i europeiska lagar föreskrivas nödvändiga åtgärder för att genomföra det europeiska forskningsområdet. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

ARTIKEL III-252

1. För genomförandet av det fleråriga ramprogrammet skall det i europeiska lagar eller ramlagar anges

a) regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande,

b) regler för spridning av forskningsresultaten.

De europeiska lagarna eller ramlagarna skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

2. Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får tilläggsprogram som endast vissa medlemsstater deltar i fastställas i europeiska lagar och, om inte annat följer av ett eventuellt deltagande från unionens sida skall tilläggsprogrammen finansieras av dessa stater.

Constitution/sv 192

De regler som skall tillämpas på tilläggsprogrammen, särskilt när det gäller spridning av kunskap samt tillträde för andra medlemsstater, skall meddelas i europeiska lagar. De skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts och med de berörda medlemsstaternas samtycke.

3. Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får det, med de berörda medlemsstaternas samtycke, i europeiska lagar föreskrivas möjligheter till deltagande i sådana program för forskning och utveckling som har inletts av flera medlemsstater, inklusive deltagande i de organisationer som har skapats för att genomföra programmen.

Dessa europeiska lagar skall antas efter att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

4. Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får unionen vidta åtgärder för samarbete på unionsnivå med tredjeland eller internationella organisationer inom forskning, teknisk utveckling och demonstration.

De närmare villkoren för detta samarbete kan bli föremål för avtal mellan unionen och berörda tredjeparter.

ARTIKEL III-253

Rådet får på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut i syfte att bilda gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt genomföra unionens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Constitution/sv 193

ARTIKEL III-254

1. Unionen skall utarbeta en europeisk rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik. I detta syfte kan unionen främja gemensamma initiativ, stödja forskning och teknisk utveckling samt samordna de nödvändiga insatserna för att utforska och utnyttja rymden.

2. För att bidra till att förverkliga de mål som avses i punkt 1 skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas de åtgärder som behövs och som kan få formen av ett europeiskt rymdprogram.

3. Unionen skall upprätta alla lämpliga kontakter med Europeiska rymdorganisationen.

ARTIKEL III-255

I början av varje år skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten skall särskilt avse dels verksamheterna inom området för forskning, teknisk utveckling och spridning av resultaten av dessa verksamheter under det föregående året, dels arbetsprogrammet för det innevarande året.

Constitution/sv 194

AVSNITT 10

ENERGI

ARTIKEL III-256 1. Inom ramen för upprättandet av den inre marknaden eller dess funktion och med hänsyn till kravet på att bevara och förbättra miljön skall målet för unionens politik på energiområdet vara att a) garantera att energimarknaden fungerar, b) garantera energiförsörjningen i unionen och c) främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara

energikällor. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i konstitutionen skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå målen i punkt 1. De skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts. Dessa europeiska lagar eller ramlagar skall inte påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, dess val mellan olika energikällor eller energiförsörjningens allmänna struktur, utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-234.2 c.

Constitution/sv 195

3. Med avvikelse från punkt 2 skall de åtgärder som avses i denna föreskrivas i en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet när de är av främst fiskal karaktär. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

KAPITEL IV

ETT OMRÅDE MED FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA

AVSNITT 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-257 1. Unionen skall utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna. 2. Unionen skall säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer vid de inre gränserna, och den skall utarbeta en gemensam politik för asyl, invandring och kontroll av de yttre gränserna som grundar sig på solidaritet mellan medlemsstaterna och som är rättvis för medborgare i tredjeland. I detta kapitel likställs statslösa personer med medborgare i tredjeland.

Constitution/sv 196

3. Unionen skall verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet, rasism och främlingsfientlighet, genom åtgärder för samordning och samarbete mellan polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter och de övriga behöriga myndigheterna samt ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål samt, om det behövs, genom tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen.

4. Unionen skall underlätta tillgången till rättsväsendet, särskilt genom principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga och utomrättsliga avgöranden på det civila området.

ARTIKEL III-258

Europeiska rådet skall ange strategiska riktlinjer för lagstiftningsprogrammet och den operativa programplaneringen på området med frihet, säkerhet och rättvisa.

ARTIKEL III-259

De nationella parlamenten skall, när det gäller lagstiftningsförslag och lagstiftningsinitiativ som läggs fram inom ramen för avsnitten 4 och 5, se till att subsidiaritetsprincipen respekteras i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Constitution/sv 197

ARTIKEL III-260

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna III-360–III-362 får rådet på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut med regler som anger formerna för hur medlemsstaterna i samarbete med kommissionen skall genomföra en objektiv och opartisk utvärdering av hur medlemsstaternas myndigheter genomför unionens politik enligt detta kapitel, särskilt för att främja en fullständig tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande. Europaparlamentet och de nationella parlamenten skall informeras om innehållet i och resultatet av utvärderingen.

ARTIKEL III-261

En ständig kommitté skall inrättas vid rådet för att se till att det operativa samarbetet inom unionen främjas och förstärks i frågor som rör den inre säkerheten. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-344 skall den främja samordningen av de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Företrädare för unionens berörda organ och myndigheter kan medverka i kommitténs arbete. Europaparlamentet och de nationella parlamenten skall informeras om arbetet.

ARTIKEL III-262

Detta kapitel skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

Constitution/sv 198

ARTIKEL III-263 Rådet skall anta europeiska förordningar för att säkerställa ett administrativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på de områden som avses i detta kapitel och även mellan dessa myndigheter och kommissionen. Rådet skall besluta på förslag av kommissionen, om inte annat följer av artikel III-264, och efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL III-264 De akter som avses i avsnitten 4 och 5, samt de europeiska förordningar som avses i artikel III-263 och som säkerställer ett administrativt samarbete på de områden som avses i dessa avsnitt, skall antas a) på förslag av kommissionen, eller b) på initiativ av en fjärdedel av medlemsstaterna.

AVSNITT 2

POLITIK SOM GÄLLER KONTROLL VID GRÄNSER,

ASYL OCH INVANDRING

ARTIKEL III-265 1. Unionen skall utarbeta en politik med syftet att

Constitution/sv 199

a) säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap,

när de passerar de inre gränserna, b) säkerställa kontroll av personer och en effektiv övervakning i fråga om passage av de yttre

gränserna, c) stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna. 2. För tillämpningen av punkt 1 skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas åtgärder om a) den gemensamma politiken för viseringar och andra tillfälliga uppehållstillstånd, b) kontroll av de personer som passerar de yttre gränserna, c) villkoren för att medborgare i tredjeland skall få fritt resa inom unionen under en kortare tid, d) alla nödvändiga åtgärder för att stegvis upprätta ett integrerat system för förvaltning av de

yttre gränserna, e) att personer, oavsett deras medborgarskap, inte skall kontrolleras när de passerar de inre

gränserna. 3. Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas befogenheter att fastställa sina geografiska gränser, i enlighet med internationell rätt.

Constitution/sv 200

ARTIKEL III-266 1. Unionen skall besluta om en gemensam politik avseende asyl, alternativt skydd och tillfälligt skydd i syfte att erbjuda en lämplig status till alla medborgare i tredjeland som har behov av internationellt skydd och att säkerställa principen om "non-refoulement". Denna politik skall överensstämma med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951, med protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och med andra relevanta fördrag. 2. För tillämpningen av punkt 1 skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem som omfattar a) en enhetlig asylstatus för medborgare i tredjeland som skall gälla i hela unionen, b) en enhetlig status för alternativt skydd för de medborgare i tredjeland som, utan att beviljas

europeisk asyl, har behov av internationellt skydd, c) ett gemensamt system, i händelse av en massiv tillströmning, för tillfälligt skydd för fördrivna

personer, d) gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla enhetlig asylstatus eller alternativt

skydd, e) kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en

ansökan om asyl eller alternativt skydd, f) normer för mottagande av personer som söker asyl eller alternativt skydd,

Constitution/sv 201

g) partnerskap och samarbete med tredjeland för att hantera flöden av personer som söker asyl

eller alternativt eller tillfälligt skydd.

3. Om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation som utmärks av en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeland, kan rådet på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut som innehåller provisoriska åtgärder till förmån för den eller de medlemsstater som berörs. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL III-267

1. Unionen skall besluta om en gemensam invandringspolitik i syfte att i alla lägen säkerställa en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna, en rättvis behandling av medborgare i tredjeland som är lagligen bosatta i medlemsstaterna samt förebyggande av och förstärkt bekämpning av olaglig invandring och människohandel.

2. För tillämpningen av punkt 1 skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas åtgärder på följande områden:

a) Villkor för inresa och bosättning, normer för medlemsstaternas utfärdande av visering för

längre tid och uppehållstillstånd, inbegripet sådana som avser familjeåterförening.

b) Fastställande av rättigheterna för medborgare i tredjeland som är lagligen bosatta i en

medlemsstat, inbegripet villkoren för fri rörlighet och bosättning i andra medlemsstater.

Constitution/sv 202

c) Olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet avvisning, utvisning och återvändande

av olagliga invandrare.

d) Bekämpning av människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn.

3. Unionen får med tredjeland ingå avtal med syftet att de medborgare i tredjeland som inte uppfyller eller som inte längre uppfyller villkoren för inresa, närvaro eller bosättning på en medlemsstats territorium skall återtas i sina ursprungsländer.

4. Åtgärder för att stimulera och stödja medlemsstaternas verksamhet för att främja integrationen av medborgare i tredjeland som är lagligen bosatta på deras territorium får föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

5. Denna artikel skall inte inverka på medlemsstaternas rätt att bestämma hur många tredjelandsmedborgare, med ursprung i ett tredjeland, som får beviljas inresa till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare.

ARTIKEL III-268

Den unionspolitik som avses i detta avsnitt och dess genomförande skall styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna. Varje gång det är nödvändigt skall de unionsakter som antas enligt detta avsnitt innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip.

Constitution/sv 203

AVSNITT 3

CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE

ARTIKEL III-269 1. Unionen skall utveckla ett rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, byggt på principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden. Detta samarbete får inbegripa antagande av åtgärder om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. 2. För tillämpningen av punkt 1, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden skall fungera väl, skall därför åtgärder föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar för att säkerställa a) ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av domstolsavgöranden och utomrättsliga

avgöranden samt verkställigheten av dessa, b) gränsöverskridande delgivning av rättegångshandlingar och utomrättsliga handlingar, c) förenlighet mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter och om

domstolars behörighet, d) samarbete som rör bevisupptagning, e) faktisk tillgång till rättslig prövning,

Constitution/sv 204

f) undanröjande av hinder mot väl fungerande civilrättsliga förfaranden, om nödvändigt genom

att främja förenligheten mellan de civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna,

g) utveckling av alternativa metoder för lösning av tvister, h) stöd till utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet. 3. Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder föreskrivas av rådet i en europeisk lag eller ramlag. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Rådet får på förslag av kommissionen anta ett europeiskt beslut där det anges vilka aspekter av familjerätten som har gränsöverskridande följder och som kan bli föremål för akter som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

AVSNITT 4

STRAFFRÄTTSLIGT SAMARBETE

ARTIKEL III-270 1. Det straffrättsliga samarbetet inom unionen skall bygga på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden och inbegripa en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar på de områden som avses i punkt 2 och artikel III-271.

Constitution/sv 205

I europeiska lagar eller ramlagar skall åtgärder föreskrivas för att a) meddela regler och förfaranden för att säkerställa att alla former av domar och rättsliga

avgöranden erkänns i hela unionen, b) förebygga och lösa behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna, c) stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet, d) underlätta det straffrättsliga samarbetet mellan rättsliga eller likvärdiga myndigheter i

medlemsstaterna inom ramen för lagföring och verkställighet av beslut. 2. Om det är nödvändigt för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och rättsligt samarbete i sådana straffrättsliga frågor som har en gränsöverskridande dimension, kan det i europeiska ramlagar meddelas minimiregler. I dessa minimiregler skall skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsliga traditioner och rättssystem beaktas. De skall omfatta a) ömsesidig tillåtlighet av bevis mellan medlemsstaterna, b) personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet, c) brottsoffers rättigheter,

Constitution/sv 206

d) andra specifika delar av det straffrättsliga förfarandet, vilka rådet i förväg har reglerat genom

ett europeiskt beslut; vid antagandet av detta beslut skall rådet besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande.

Antagande av de minimiregler som avses i denna punkt skall inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa en högre skyddsnivå för personer.

3. Om en medlem av rådet anser att ett utkast till europeisk ramlag enligt punkt 2 skulle påverka grundläggande aspekter av dess straffrättsliga system, får den begära att utkastet till ramlag överlämnas till Europeiska rådet. I detta fall skall förfarandet i artikel III-396 tillfälligt upphävas. Efter diskussion skall Europeiska rådet inom fyra månader från det tillfälliga upphävandet antingen

a) hänskjuta utkastet till rådet, vilket avbryter det tillfälliga upphävandet av förfarandet i

artikel III-396, eller

b) begära att kommissionen, eller den grupp medlemsstater som lade fram utkastet, lägger fram

ett nytt utkast; i sådant fall skall den akt som ursprungligen föreslogs anses som icke antagen.

4. Om ingen åtgärd har vidtagits av Europeiska rådet i slutet av den period som avses i punkt 3 eller om den europeiska ramlagen inte har antagits inom tolv månader från det att ett nytt utkast har lagts fram enligt punkt 3 b, och minst en tredjedel av medlemsstaterna önskar upprätta ett fördjupat samarbete på grundval av det berörda utkastet till ramlag, skall de underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta.

Constitution/sv 207

I detta fall skall det bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete som avses i artiklarna I-44.2 och III-419.1 anses vara beviljat och bestämmelserna om fördjupat samarbete skall tillämpas.

ARTIKEL III-271

1. I europeiska ramlagar får det meddelas minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom områden av särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag till följd av brottens karaktär eller effekter eller av ett särskilt behov av att bekämpa dem på gemensamma grunder.

Detta gäller följande områden av brottslighet: terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, olaglig narkotikahandel, olaglig handel med vapen, penningtvätt, korruption, förfalskning av betalningsmedel, IT-brottslighet och organiserad brottslighet.

Med hänsyn till brottslighetens utveckling får rådet anta ett europeiskt beslut där andra områden av brottslighet som uppfyller de kriterier som avses i denna punkt anges. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande.

2. När en tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagar och andra författningar visar sig nödvändig för att säkerställa att unionens politik på ett område som omfattas av harmoniseringsåtgärder skall kunna genomföras effektivt får minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder på det berörda området meddelas i europeiska ramlagar. De skall antas enligt samma förfarande som använts för att anta harmoniseringsåtgärderna i fråga, utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-264.

Constitution/sv 208

3. Om en medlem av rådet anser att ett utkast till europeisk ramlag enligt punkt 1 eller 2 skulle påverka grundläggande aspekter av dess straffrättsliga system, får den begära att utkastet till ramlag överlämnas till Europeiska rådet. Om förfarandet enligt artikel III-396 är tillämpligt skall det i detta fall tillfälligt upphävas. Efter diskussion skall Europeiska rådet inom 4 månader från det tillfälliga upphävandet antingen

a) hänskjuta utkastet tillbaka till rådet, vilket avbryter det tillfälliga upphävandet av förfarandet i

artikel III-396, om detta förfarande är tillämpligt, eller

b) begära att kommissionen, eller den grupp medlemsstater som lade fram utkastet, lägger fram

ett nytt utkast; i sådant fall skall den akt som ursprungligen föreslogs anses som icke antagen.

4. Om ingen åtgärd har vidtagits av Europeiska rådet i slutet av den period som avses i punkt 3 eller den europeiska ramlagen inte har antagits inom 12 månader från det att ett nytt utkast har lagts fram enligt punkt 3 b, och minst en tredjedel av medlemsstaterna önskar upprätta ett fördjupat samarbete på grundval av det aktuella utkastet till ramlag, skall de underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta.

I detta fall skall det bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete som avses i artiklarna I-44.2 och III-419.1 anses vara beviljat och bestämmelserna om fördjupat samarbete skall tillämpas.

ARTIKEL III-272

Åtgärder för att uppmuntra och stödja medlemsstaternas åtgärder inom området för förebyggande av brottslighet får föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

Constitution/sv 209

ARTIKEL III-273

1. Eurojusts uppgift skall vara att stödja och stärka samordning och samarbete mellan de nationella myndigheter som har till uppgift att utreda och lagföra allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater eller som det krävs lagföring för på gemensamma grunder, på grundval av operationer som genomförs och information som lämnas av myndigheterna i medlemsstaterna och av Europol.

Eurojusts struktur, arbetssätt, verksamhetsområde och uppgifter skall i detta hänseende regleras i europeiska lagar. Dessa uppgifter kan omfatta

a) inledande av brottsutredningar och förslag till inledande av lagföringsförfaranden som

genomförs av de behöriga nationella myndigheterna, särskilt de som gäller brott som skadar unionens finansiella intressen,

b) samordning av de utredningar och lagföringsförfaranden som avses i led a,

c) stärkande av det rättsliga samarbetet, bland annat genom lösning av frågor om

domstolsbehörighet och nära samarbete med det europeiska rättsliga nätverket.

I de europeiska lagarna skall även villkoren fastställas för deltagande av Europaparlamentet och de nationella parlamenten i utvärderingen av Eurojusts verksamhet.

2. Inom ramen för de lagföringsförfaranden som avses i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-274 skall de formella processrättsliga åtgärderna vidtas av behöriga nationella tjänstemän.

Constitution/sv 210

ARTIKEL III-274

1. För att bekämpa brott som skadar unionens finansiella intressen får rådet genom en europeisk lag inrätta en europeisk åklagarmyndighet som baseras på Eurojust. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande.

2. Den europeiska åklagarmyndigheten skall vara behörig att, i förekommande fall i samverkan med Europol, utreda och lagföra gärningsmän och andra medverkande som begått brott som skadar unionens finansiella intressen, i enlighet med den europeiska lag som avses i punkt 1. Myndigheten skall föra talan för dessa brott vid de behöriga domstolarna i medlemsstaterna.

3. Den europeiska lag som avses i punkt 1 skall innehålla stadgan för den europeiska åklagarmyndigheten, villkoren för dess verksamhet, de processrättsliga reglerna för denna verksamhet, liksom regler om tillåtligheten av bevisning och regler för domstolskontroll av de processuella åtgärder som myndigheten beslutar om i ett ärende på tjänstens vägnar.

4. Europeiska rådet får samtidigt eller senare anta ett europeiskt beslut om ändring av punkt 1 i syfte att utsträcka den europeiska åklagarmyndighetens befogenheter till att även omfatta kampen mot den grova brottslighet som har ett gränsöverskridande inslag och, som en följd av detta, om ändring av punkt 2 när det gäller gärningsmän och andra medverkande som begått grova brott som påverkar mer än en medlemsstat. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande och efter att ha hört kommissionen.

Constitution/sv 211

AVSNITT 5

POLISSAMARBETE

ARTIKEL III-275 1. Unionen skall utforma ett polissamarbete mellan alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet polisen och tullen samt andra brottsbekämpande organ som är specialiserade när det gäller att förebygga, upptäcka och utreda brott. 2. För tillämpningen av punkt 1 får det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas åtgärder om a) insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av relevant information, b) stöd till utbildning av personal, samt samarbete om personalutbyte, utrustning och

kriminalteknisk forskning, c) gemensam utredningsteknik i samband med upptäckt av allvarliga former av organiserad

brottslighet. 3. Åtgärder om operativt samarbete mellan de myndigheter som avses i denna artikel får föreskrivas i en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/sv 212

ARTIKEL III-276

1. Europols uppgift skall vara att stödja och stärka medlemsstaternas polismyndigheters och andra brottsbekämpande organs insatser samt deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som skadar ett gemensamt intresse som är föremål för unionens politik.

2. Europols struktur, arbetssätt, verksamhetsområden och uppgifter skall regleras i europeiska lagar. Dessa uppgifter kan omfatta

a) insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av information, särskilt från

medlemsstaternas myndigheter eller från tredjelands myndigheter eller från utomstående organ,

b) samordning, organisering och genomförande av utredningar och operativa insatser

tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom gemensamma utredningsgrupper, i förekommande fall i samverkan med Eurojust.

I dessa europeiska lagar skall även närmare föreskrifter meddelas för den kontroll av Europols verksamhet som utförs av Europaparlamentet under medverkan av de nationella parlamenten.

3. Alla Europols operativa insatser skall genomföras i samverkan och samförstånd med myndigheterna i den eller de medlemsstater vars territorium berörs. Tvångsåtgärder får genomföras endast av de behöriga nationella myndigheterna.

Constitution/sv 213

ARTIKEL III-277 I en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet skall det fastställas på vilka villkor och inom vilka gränser som de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som avses i artiklarna III-270 och III-275 får ingripa på en annan medlemsstats territorium i samverkan och i samförstånd med myndigheterna i denna medlemsstat. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

KAPITEL V

OMRÅDEN DÄR UNIONEN FÅR BESLUTA OM

ATT GENOMFÖRA STÖDJANDE, SAMORDNANDE

ELLER KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER

AVSNITT I

FOLKHÄLSA

ARTIKEL III-278 1. En hög nivå av skydd för människors hälsa skall säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Unionens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för fysisk och mental hälsa. Sådana insatser skall även innefatta

Constitution/sv 214

a) bekämpning av de stora folksjukdomarna genom främjande av forskning om deras orsaker,

hur de överförs och hur de kan förebyggas samt hälsoupplysning och hälsoundervisning,

b) övervakning av, tidig varning för och bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot

människors hälsa.

Unionen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade hälsoskador, inklusive upplysning och förebyggande verksamhet.

2. Unionen skall främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i denna artikel och vid behov stödja deras insatser. Den skall särskilt främja sådant samarbete medlemsstaterna emellan som syftar till att förbättra komplementariteten hos dessas hälso- och sjukvård i gränsregionerna.

Medlemsstaterna skall inbördes och i samverkan med kommissionen samordna sin politik och sina program på de områden som avses i punkt 1. Kommissionen kan i nära kontakt med medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning, särskilt genom initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering. Europaparlamentet skall informeras fullt ut.

3. Unionen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på folkhälsans område.

Constitution/sv 215

4. Med avvikelse från artikel I-12.5 och artikel I-17 a samt i enlighet med artikel I-14.2 k skall europeiska lagar eller ramlagar bidra till att de mål som anges i den här artikeln uppnås genom att följande åtgärder föreskrivs för att klara av de gemensamma frågorna på säkerhetsområdet:

a) Åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen

av mänskligt ursprung, blod och blodderivat; dessa åtgärder skall inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder.

b) Åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan.

c) Åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för läkemedel och

medicintekniska produkter.

d) Åtgärder för övervakning av, tidig varning för och bekämpning av allvarliga

gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Dessa europeiska lagar eller ramlagar skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

5. I europeiska lagar eller ramlagar får även stimulansåtgärder föreskrivas som är utformade för att skydda och förbättra människors hälsa och särskilt för att bekämpa de stora gränsöverskridande folksjukdomarna, samt åtgärder som direkt avser skydd av folkhälsan avseende tobak och missbruk av alkohol; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Lagarna eller ramlagarna skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

Constitution/sv 216

6. För tillämpningen av denna artikel kan rådet på förslag av kommissionen också anta rekommendationer. 7. När unionen vidtar åtgärder skall den respektera medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Medlemsstaternas ansvarsområden inbegriper hälso- och sjukvårdsförvaltning och fördelning av de resurser som tilldelas denna. De åtgärder som avses i punkt 4 a får inte påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och blod.

AVSNITT 2

INDUSTRI

ARTIKEL III-279 1. Unionen och medlemsstaterna skall se till att det finns nödvändiga förutsättningar för unionsindustrins konkurrensförmåga. För detta ändamål skall deras insatser, i enlighet med ett system av öppna och konkurrensutsatta marknader, inriktas på att a) påskynda industrins anpassning till strukturförändringar, b) främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag inom hela unionen,

särskilt i fråga om små och medelstora företag,

Constitution/sv 217

c) främja en miljö som är gynnsam för samarbete mellan företag,

d) främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken inom

sektorerna för innovation, forskning och teknisk utveckling.

2. I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna samråda inbördes och vid behov samordna sina insatser. Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning, bland annat genom initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbytet av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering. Europaparlamentet skall informeras fullt ut.

3. Unionen skall bidra till att förverkliga de mål som anges i punkt 1 genom sin politik och sina insatser enligt andra bestämmelser i konstitutionen. I europeiska lagar eller ramlagar får särskilda åtgärder föreskrivas för att stödja de insatser som görs av medlemsstaterna för att förverkliga de mål som anges i punkt 1; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Lagarna eller ramlagarna skall antas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén har hörts.

Detta avsnitt får inte utgöra en grund för unionen att införa åtgärder som kan medföra att konkurrensen snedvrids eller som omfattar bestämmelser om skatter eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.

Constitution/sv 218

AVSNITT 3

KULTUR

ARTIKEL III-280 1. Unionen skall bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för deras nationella och regionala mångfald och samtidigt framhäva det gemensamma kulturarvet. 2. Unionens insatser skall syfta till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller a) att förbättra kunskaperna om och spridningen av de europeiska folkens kultur och historia, b) att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse, c) icke-kommersiellt kulturutbyte, d) konstnärligt och litterärt skapande, även inom den audiovisuella sektorn. 3. Unionen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på kulturområdet, särskilt Europarådet. 4. Unionen skall beakta de kulturella aspekterna när den handlar enligt andra bestämmelser i konstitutionen, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.

Constitution/sv 219

5. För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås skall a) det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas stimulansåtgärder; dessa får dock inte omfatta

någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar; dessa lagar eller ramlagar skall antas efter det att Regionkommittén har hörts,

b) rådet på förslag av kommissionen anta rekommendationer.

AVSNITT 4

TURISM

ARTIKEL III-281 1. Unionen skall komplettera medlemsstaternas insatser inom turistsektorn, särskilt genom att främja konkurrenskraften hos unionens företag inom denna sektor. För detta ändamål skall unionens insatser syfta till att a) stimulera skapandet av en miljö som är gynnsam för företagsutvecklingen inom denna

sektor, b) främja samarbetet mellan medlemsstaterna, särskilt genom utbyte av goda rutiner.

Constitution/sv 220

2. Särskilda åtgärder för att komplettera de insatser som görs av medlemsstaterna för att förverkliga de mål som avses i denna artikel skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

AVSNITT 5

UTBILDNING, UNGDOMS- OCH IDROTTSFRÅGOR

OCH YRKESUTBILDNING

ARTIKEL III-282

1. Unionen skall bidra till att utveckla en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser. Unionen skall fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation och medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald.

Unionen skall bidra till att främja europeisk idrott och skall då beakta idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion.

Målen för unionens insatser skall vara att

a) utveckla den europeiska dimensionen inom utbildningen, särskilt genom undervisning i och

spridning av medlemsstaternas språk,

Constitution/sv 221

b) främja rörligheten för studerande och lärare, inklusive genom att verka för ett akademiskt

erkännande av examensbevis och studietider,

c) främja samarbete mellan utbildningsanstalter,

d) utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i frågor som är gemensamma för

medlemsstaternas utbildningssystem,

e) främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte och stimulera ungdomars

deltagande i Europas demokratiska liv,

f) främja utvecklingen av distansundervisning,

g) utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisan och öppenheten i

idrottstävlingar och samarbetet mellan idrottsorganisationerna samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller unga idrottsmän och idrottskvinnor.

2. Unionen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på utbildningsområdet och idrottsområdet, särskilt Europarådet.

3. För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås skall

a) det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas stimulansåtgärder; dessa får dock inte omfatta

någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar; dessa lagar eller ramlagar skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts,

Constitution/sv 222

b) rådet på förslag av kommissionen anta rekommendationer.

ARTIKEL III-283 1. Unionen skall genomföra en yrkesutbildningspolitik som skall understödja och komplettera medlemsstaternas insatser, och samtidigt fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för yrkesutbildningens innehåll och organisation. Målen för unionens insatser skall vara att a) underlätta anpassningen till industriella förändringar, särskilt genom yrkesutbildning och

omskolning, b) förbättra den grundläggande och fortsatta yrkesutbildningen för att underlätta inträde och

återinträde på arbetsmarknaden, c) underlätta tillträde till yrkesutbildning och främja rörligheten för yrkeslärare och för elever

i sådan utbildning, särskilt de unga, d) stimulera samarbete i fråga om yrkesutbildning mellan utbildningsanstalter och företag, e) utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i frågor som är gemensamma för

medlemsstaternas yrkesutbildningssystem. 2. Unionen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på yrkesutbildningens område.

Constitution/sv 223

3. För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås a) skall de åtgärder som är nödvändiga föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar; dessa får

dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar; dessa lagar eller ramlagar skall antas efter det att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén har hörts,

b) skall rådet på förslag av kommissionen anta rekommendationer.

AVSNITT 6

SKYDD OCH BEREDSKAP

ARTIKEL III-284 1. Unionen skall främja samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att förstärka effektiviteten hos systemen för förebyggande av och skydd mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor. Målen för unionens insatser skall vara att a) stödja och komplettera medlemsstaternas insatser på nationell, regional och lokal nivå när det

gäller förebyggande av risker, beredskapen hos medlemsstaternas aktörer inom området skydd

och beredskap samt insatser vid naturkatastrofer eller av människor orsakade katastrofer inom

unionen,

Constitution/sv 224

b) främja snabbt och effektivt operativt samarbete inom unionen mellan de nationella

räddningstjänsterna,

c) främja överensstämmelse mellan internationella åtgärder i frågor rörande skydd och

beredskap.

2. De åtgärder som är nödvändiga för att bidra till att uppnå målen i punkt 1 skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

AVSNITT 7

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

ARTIKEL III-285

1. Medlemsstaternas faktiska nationella genomförande av unionsrätten, som är väsentligt för att unionen skall fungera väl, skall betraktas som en fråga av gemensamt intresse.

2. Unionen får stödja medlemsstaternas ansträngningar att förbättra sin administrativa förmåga att genomföra unionsrätten. Sådana åtgärder får bestå i att underlätta utbyte av information och av offentliga tjänstemän och att främja utbildningsprogram. Ingen medlemsstat skall vara skyldig att utnyttja sådant stöd. Åtgärder som är nödvändiga för detta ändamål skall föreskrivas i europeiska lagar; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

Constitution/sv 225

3. Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter att genomföra unionsrätten eller kommissionens rättigheter och skyldigheter. Inte heller skall den påverka tillämpningen av andra bestämmelser i konstitutionen där administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och unionen föreskrivs.

AVDELNING IV

ASSOCIERING AV UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER

ARTIKEL III-286 1. De utomeuropeiska länder och territorier som upprätthåller särskilda förbindelser med Danmark, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket skall associeras med unionen. Dessa länder och territorier, nedan kallade "länder och territorier", är förtecknade i bilaga II. Denna avdelning skall tillämpas i fråga om Grönland, om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna i protokollet om en särskild ordning för Grönland. 2. Syftet med associeringen skall vara att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och unionen. Associeringen av dessa länder och territorier skall i första hand främja invånarnas intressen och välstånd så att de kan uppnå den ekonomiska, sociala och kulturella utveckling som de eftersträvar.

Constitution/sv 226

ARTIKEL III-287

Associeringen skall ha följande mål:

a) Medlemsstaterna skall i handeln med dessa länder och territorier tillämpa samma regler som

de enligt konstitutionen tillämpar inbördes.

b) Varje land eller territorium skall i handeln med medlemsstaterna och med de övriga länderna

och territorierna tillämpa samma regler som det tillämpar gentemot den europeiska stat som det upprätthåller särskilda förbindelser med.

c) Medlemsstaterna skall bidra till de investeringar som behövs för den gradvisa utvecklingen av

dessa länder och territorier.

d) För investeringar som finansieras av unionen skall deltagande i anbud och leveranser vara

öppet på samma villkor för alla fysiska och juridiska personer som är medborgare respektive etablerade i medlemsstaterna eller i dessa länder och territorier.

e) I förbindelserna mellan medlemsstaterna och dessa länder och territorier skall

etableringsrätten för medborgare och bolag regleras i enlighet med bestämmelserna i

avdelning III kapitel I avsnitt 2 underavsnitt 2 om etableringsfrihet och med tillämpning av de

förfaranden som föreskrivs i detta underavsnitt, samt på icke-diskriminerande grund, om inte annat följer av de akter som antas enligt artikel III-291.

Constitution/sv 227

ARTIKEL III-288 1. Import till medlemsstaterna av varor med ursprung i dessa länder och territorier skall omfattas av samma tullförbud som mellan medlemsstaterna enligt konstitutionen. 2. I varje land och territorium skall tullar vid import från medlemsstaterna och från de övriga länderna och territorierna förbjudas enligt artikel III-151.4. 3. Länderna och territorierna får dock uppbära tullar som är nödvändiga för deras utveckling och industrialisering eller, om de har skattekaraktär, har till syfte att bidra till deras budget. De tullar som avses i första stycket får inte överstiga dem som gäller för import av varor från en medlemsstat som landet eller territoriet upprätthåller särskilda förbindelser med. 4. Punkt 2 skall inte tillämpas på länder och territorier som på grund av särskilda internationella förpliktelser redan tillämpar en icke-diskriminerande tulltaxa. 5. Införande eller ändring av tullsatser för varor som importeras till dessa länder och territorier får inte rättsligt eller i praktiken leda till direkt eller indirekt diskriminering av varor som importeras från de olika medlemsstaterna.

Constitution/sv 228

ARTIKEL III-289

Om tullnivån för varor från tredjeland vid import till ett land eller territorium vid tillämpning av artikel III-288.1 kan orsaka omläggning av handeln till nackdel för en medlemsstat, får denna medlemsstat begära att kommissionen föreslår övriga medlemsstater att vidta nödvändiga motåtgärder.

ARTIKEL III-290

Om inte annat följer av bestämmelserna om folkhälsa, allmän säkerhet och allmän ordning skall den fria rörligheten inom medlemsstaterna för arbetstagare från dessa länder och territorier samt inom dessa länder och territorier för arbetstagare från medlemsstaterna regleras genom akter som antas i enlighet med artikel III-291.

ARTIKEL III-291

Rådet skall med enhällighet på förslag av kommissionen, med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts inom ramen för dessa länders och territoriers associering med unionen, anta europeiska lagar, ramlagar, förordningar och beslut om närmare regler och förfarande för dessa länders och territoriers associering med unionen. Dessa lagar och ramlagar skall antas efter det att Europaparlamentet har hörts.

Constitution/sv 229

AVDELNING V

UNIONENS YTTRE ÅTGÄRDER

KAPITEL I

BESTÄMMELSER MED ALLMÄN TILLÄMPNING

ARTIKEL III-292 1. Unionens åtgärder på den internationella arenan skall utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. Unionen skall sträva efter att utveckla förbindelser och bygga partnerskap med tredjeland och internationella organisationer, regionala eller globala, som delar de principer som anges i första stycket. Den skall främja multilaterala lösningar på gemensamma problem, särskilt inom ramen för Förenta nationerna. 2. Unionen skall besluta om och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt arbeta för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser för att a) skydda sina värden, sina grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin

integritet,

Constitution/sv 230

b) konsolidera och stödja demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och

folkrätten,

c) bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med

ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga, samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inklusive de som avser de yttre gränserna,

d) främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med

det primära syftet att utrota fattigdomen,

e) främja integreringen av alla länder i världsekonomin, inbegripet genom gradvis avskaffande

av restriktioner för internationell handel,

f) bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön och för

en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling,

g) bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer

orsakade av människor, och

h) främja ett internationellt system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott

globalt styre.

3. Unionen skall respektera de principer och mål som anges i punkterna 1 och 2 när den utarbetar och genomför yttre åtgärder på de olika områden som omfattas av denna avdelning samt yttre aspekter av övrig politik.

Constitution/sv 231

Unionen skall sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan denna och övrig politik. Rådet och kommissionen med bistånd av unionens utrikesminister skall säkerställa denna samstämmighet och samarbeta i detta syfte.

ARTIKEL III-293

1. Europeiska rådet skall på grundval av de principer och mål som anges i artikel III-292 fastställa unionens strategiska intressen och mål.

Europeiska rådets europeiska beslut om unionens strategiska intressen och mål skall gälla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och andra områden som omfattas av unionens yttre åtgärder. De kan gälla unionens förbindelser med ett land eller en region eller ha ett tematiskt upplägg. I besluten skall deras varaktighet och de medel som unionen och medlemsstaterna ställer till förfogande anges.

Europeiska rådet skall besluta med enhällighet på rekommendation av rådet, vilken rekommendation skall antas av rådet i enlighet med de närmare bestämmelser som anges för respektive område. Europeiska rådets europeiska beslut skall genomföras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i konstitutionen.

2. Unionens utrikesminister får i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, liksom kommissionen i fråga om de övriga områdena för yttre åtgärder, lägga fram gemensamma förslag för rådet.

Constitution/sv 232

KAPITEL II

DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN

AVSNITT 1

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-294 1. Unionen skall, inom ramen för principerna och målen för sina yttre åtgärder, besluta om och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som omfattar alla områden av utrikes- och säkerhetspolitiken. 2. Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Medlemsstaterna skall arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska solidaritet. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna. Rådet och unionens utrikesminister skall sörja för att dessa principer följs. 3. Unionen skall genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken a) genom att bestämma de allmänna riktlinjerna,

Constitution/sv 233

b) genom att anta europeiska beslut som innehåller

i) de åtgärder som skall vidtas av unionen, ii) de ståndpunkter som skall intas av unionen,

iii) de närmare föreskrifterna för genomförandet av de europeiska beslut som avses i leden i

och ii, och c) genom att stärka det systematiska samarbetet mellan medlemsstaterna om deras politik.

ARTIKEL III-295 1. Europeiska rådet skall bestämma de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har försvarsmässiga konsekvenser. Om den internationella utvecklingen kräver det skall Europeiska rådets ordförande sammankalla ett extra möte i Europeiska rådet för att fastställa den strategiska inriktningen av unionens politik inför denna utveckling. 2. Rådet skall anta de europeiska beslut som krävs för att fastställa och genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på grundval av de allmänna riktlinjer och den strategiska inriktning som Europeiska rådet har fastställt.

Constitution/sv 234

ARTIKEL III-296

1. Unionens utrikesminister, som är ordförande i rådet i konstellationen utrikes frågor, skall genom sina förslag bidra till utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och se till att de europeiska beslut som antas av Europeiska rådet och rådet genomförs.

2. Unionen skall företrädas av utrikesministern i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utrikesministern skall på unionens vägnar föra den politiska dialogen med tredjepart och framföra unionens ståndpunkt inom internationella organisationer och vid internationella konferenser.

3. När unionens utrikesminister uppfyller sitt mandat skall han eller hon stödja sig på en europeisk avdelning för yttre åtgärder. Denna avdelning skall samarbeta med medlemsstaternas diplomattjänster och skall bestå av tjänstemän från berörda avdelningar inom rådets generalsekretariat och kommissionen samt utsänd personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster. Hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder skall organiseras och arbeta skall anges i ett europeiskt beslut som antas av rådet. Rådet skall besluta på förslag av unionens utrikesminister efter att ha hört Europaparlamentet och efter kommissionens godkännande.

ARTIKEL III-297

1. När den internationella situationen kräver en operativ insats av unionen skall rådet anta de europeiska beslut som är nödvändiga. Dessa beslut skall avse mål, omfattning, de medel som skall ställas till unionens förfogande, vid behov varaktighet, och på vilka villkor insatsen skall genomföras.

Constitution/sv 235

Om förhållandena ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse för en fråga som är föremål för ett sådant europeiskt beslut, skall rådet se över principerna och målen för beslutet och anta de nödvändiga europeiska besluten.

2. De europeiska beslut som avses i punkt 1 skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras ställningstaganden och handlande.

3. Den berörda medlemsstaten skall lämna information om varje nationellt ställningstagande eller nationell åtgärd som planeras inom ramen för ett europeiskt beslut enligt punkt 1; informationen skall lämnas i så god tid att föregående samråd kan ske inom rådet om det behövs. Skyldigheten att lämna förhandsinformation skall inte gälla åtgärder som endast innebär att beslutet förs över till nationell nivå.

4. Om förändringar i situationen gör det absolut nödvändigt och i avsaknad av en översyn av det europeiska beslut som avses i punkt 1 andra stycket, får medlemsstaterna, med beaktande av de allmänna målen för beslutet, vidta de brådskande åtgärder som behövs. De medlemsstaterna som vidtar sådana åtgärder skall genast underrätta rådet om detta.

5. Om tillämpningen av ett sådant europeiskt beslut som avses i denna artikel medför allvarliga svårigheter för en medlemsstat, skall denna lägga fram saken för rådet som skall överväga frågan och söka lämpliga lösningar. Sådana lösningar får inte strida mot målen för åtgärden eller minska dess effektivitet.

ARTIKEL III-298

Rådet skall anta europeiska beslut som innehåller unionens ståndpunkt om en särskild fråga av geografisk eller tematisk karaktär. Medlemsstaterna skall se till att deras nationella politik överensstämmer med unionens ståndpunkter.

Constitution/sv 236

ARTIKEL III-299

1. Varje medlemsstat, unionens utrikesminister, eller ministern med stöd av kommissionen, får hänskjuta frågor om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken till rådet och förelägga det initiativ eller förslag.

2. I sådana fall som kräver ett snabbt beslut skall unionens utrikesminister på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat kalla till ett extra sammanträde inom rådet inom fyrtioåtta timmar eller, i en nödsituation, inom kortare tid.

ARTIKEL III-300

1. Europeiska beslut enligt detta kapitel skall antas av rådet med enhällighet.

En medlem av rådet som avstår från att rösta får motivera sitt avstående genom att avge en formell förklaring. Om så sker skall rådsmedlemmen inte vara skyldig att tillämpa det europeiska beslutet men skall godta att det är förpliktande för unionen. Den berörda medlemsstaten skall i en anda av ömsesidig solidaritet avhålla sig från varje handling som skulle kunna strida mot eller hindra en unionsåtgärd på grundval av det beslutet, och de andra medlemsstaterna skall respektera dess ståndpunkt. Om de medlemmar av rådet som på detta sätt motiverar sitt avstående företräder minst en tredjedel av medlemsstaterna, som samtidigt omfattar minst en tredjedel av unionens befolkning, skall beslutet inte antas.

2. Rådet skall med avvikelse från punkt 1 besluta med kvalificerad majoritet

Constitution/sv 237

a) när det antar europeiska beslut som innehåller unionens åtgärder eller ståndpunkter på

grundval av ett europeiskt beslut av Europeiska rådet om unionens strategiska intressen och mål enligt artikel III-293.1,

b) när det antar europeiska beslut som innehåller unionens åtgärder eller ståndpunkter på förslag

av unionens utrikesminister, vilket förslag har lagts fram på särskild begäran från Europeiska rådet på dess eget eller ministerns initiativ,

c) när det antar europeiska beslut om genomförande av ett europeiskt beslut om unionens

åtgärder eller ståndpunkter,

d) när det antar europeiska beslut om utnämning av en särskild representant i enlighet med

artikel III-302.

Om en medlem av rådet förklarar att den av väsentliga uttalade skäl som rör nationell politik avser att motsätta sig antagandet av ett europeiskt beslut som skall antas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte ske. Unionens utrikesminister skall i nära samråd med den berörda medlemsstaten söka en lösning som denna kan godta. Om detta inte lyckas får rådet med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska rådet för ett enhälligt europeiskt beslut.

3. Europeiska rådet får i enlighet med artikel I-40.7 med enhällighet anta ett europeiskt beslut om att rådet skall besluta med kvalificerad majoritet i andra fall än de som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Constitution/sv 238

4. Punkterna 2 och 3 skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

ARTIKEL III-301 1. När Europeiska rådet eller rådet har enats om unionens gemensamma inställning enligt artikel I-40.5, skall unionens utrikesminister och medlemsstaternas utrikesministrar samordna sin verksamhet i rådet. 2. Medlemsstaternas diplomatiska beskickningar och unionens delegationer i tredjeland och vid internationella organisationer skall samarbeta sinsemellan och bidra till utformning och genomförande av den gemensamma inställning som avses i punkt 1.

ARTIKEL III-302 Rådet kan på förslag av unionens utrikesminister utse en särskild representant som skall ha mandat för särskilda politiska frågor. Den särskilda representanten skall utöva sitt mandat under ledning av ministern.

ARTIKEL III-303 Unionen får ingå avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer på områden som omfattas av detta kapitel.

Constitution/sv 239

ARTIKEL III-304

1. Unionens utrikesminister skall höra och informera Europaparlamentet i enlighet med artiklarna I-40.8 och I-41.8. Utrikesministern skall se till att vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. De särskilda representanterna får medverka när Europaparlamentet informeras.

2. Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet och unionens utrikesminister. Två gånger om året skall Europaparlamentet hålla en debatt om hur genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, fortskrider.

ARTIKEL III-305

1. Medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser. De skall där hävda unionens ståndpunkter. Unionens utrikesminister skall svara för denna samordning.

Inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater deltar skall de deltagande medlemsstaterna hävda unionens ståndpunkter.

2. I enlighet med artikel I-16.2 skall de medlemsstater som är företrädda inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater deltar informera icke-deltagande medlemsstater och unionens utrikesminister om alla frågor som är av gemensamt intresse.

Constitution/sv 240

Medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd skall samråda med varandra och hålla övriga medlemsstater och unionens utrikesminister fullt informerade. Medlemsstater som är medlemmar av säkerhetsrådet kommer då de fullgör sina uppgifter att hävda unionens ståndpunkter och intressen, dock utan att detta skall påverka deras ansvar enligt Förenta nationernas stadga.

När unionen har intagit en ståndpunkt till en fråga på Förenta nationernas säkerhetsråds dagordning, skall de medlemsstater som är medlemmar av säkerhetsrådet begära att unionens utrikesminister inbjuds att lägga fram unionens ståndpunkt.

ARTIKEL III-306

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar och unionens delegationer i tredjeland och vid internationella konferenser samt deras representationer vid internationella organisationer skall samarbeta för att se till att europeiska beslut om fastställande av unionens ståndpunkter och åtgärder vilka antagits enligt detta kapitel följs och genomförs. De skall intensifiera samarbetet genom att utbyta information och göra gemensamma bedömningar.

De skall bidra till att genomföra europeiska medborgares rätt till skydd inom tredjelands territorium enligt artikel I-10.2 c samt de åtgärder som antagits enligt artikel III-127.

Constitution/sv 241

ARTIKEL III-307

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-344 skall en kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik övervaka den internationella situationen på de områden som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bidra till att utforma politiken genom att avge yttranden till rådet på begäran av detta, av unionens utrikesminister eller på eget initiativ. Kommittén skall också övervaka genomförandet av den beslutade politiken, dock utan att det påverkar unionens utrikesministers befogenheter.

2. Inom ramen för detta kapitel skall Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik på rådets och unionens utrikesministers ansvar utöva politisk kontroll och strategisk ledning av krishanteringsinsatser enligt artikel III-309.

Rådet får, för en krishanteringsinsats som beslutats av rådet och vars varaktighet rådet beslutar om, bemyndiga kommittén att vidta lämpliga åtgärder som rör den politiska kontrollen och den strategiska ledningen av insatsen.

ARTIKEL III-308

Genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall inte påverka tillämpningen av de förfaranden för eller respektive omfattning av institutionernas befogenheter som anges i konstitutionen för utövandet av de unionsbefogenheter som avses i artiklarna I-13−I-15 och artikel I-17.

På samma sätt skall genomförandet av den politik som avses i nämnda artiklar inte påverka tillämpningen av de förfaranden för och respektive omfattning av institutionernas befogenheter som anges i konstitutionen för utövandet av unionsbefogenheterna enligt detta kapitel.

Constitution/sv 242

AVSNITT 2

DEN GEMENSAMMA SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIKEN

ARTIKEL III-309

1. De uppdrag som avses i artikel I-41.1 i vilka unionen kan använda civila och militära resurser skall inbegripa gemensamma insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter. Alla dessa uppdrag kan bidra till kampen mot terrorism, inklusive genom stöd till tredjeland i syfte att bekämpa terrorism på dess territorium.

2. Rådet skall anta europeiska beslut om de uppdrag som avses i punkt 1 och ange deras mål, omfattning och de allmänna villkoren för deras genomförande. Unionens utrikesminister, som arbetar under rådet och under nära och ständig kontakt med Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, skall sörja för samordningen av de civila och militära aspekterna av dessa insatser.

ARTIKEL III-310

1. Inom ramen för de europeiska beslut som antas enligt artikel III-309 får rådet anförtro genomförandet av ett uppdrag åt en grupp medlemsstater som så önskar och som förfogar över den förmåga som är nödvändig för ett sådant uppdrag. Dessa medlemsstater skall i samverkan med unionens utrikesminister sinsemellan komma överens om hur uppdraget skall genomföras.

Constitution/sv 243

2. De medlemsstater som deltar i utförandet av uppdraget skall på eget initiativ eller på begäran av en annan medlemsstat regelbundet informera rådet om hur uppdraget fortskrider. De deltagande medlemsstaterna skall omedelbart underrätta rådet om det medför betydande följder att utföra uppdraget eller om det krävs en ändring av det mål, den omfattning eller de närmare villkor för uppdraget som anges i de europeiska beslut som avses i punkt 1. Rådet skall i sådana fall anta de europeiska beslut som är nödvändiga.

ARTIKEL III-311

1. Byrån för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (Europeiska försvarsbyrån), som inrättas genom artikel I-41.3 och som lyder under rådets ledning, skall ha som uppgift att

a) bidra till att identifiera målen för medlemsstaternas militära förmåga och utvärdera hur

medlemsstaterna fullgör sina åtaganden när det gäller förmåga,

b) främja att de operativa behoven harmoniseras och att effektiva och kompatibla

anskaffningsmetoder antas,

c) lägga fram multilaterala projekt för att målen för den militära förmågan skall uppfyllas och

sörja för samordning av de program som genomförs av medlemsstaterna och förvaltning av särskilda samarbetsprogram,

d) stödja försvarsteknikforskning, samordna och planera gemensam forskningsverksamhet och

utredningar om tekniska lösningar som motsvarar de framtida operativa behoven,

Constitution/sv 244

e) bidra till att identifiera och i förekommande fall genomföra varje åtgärd som behövs

för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas och förbättra effektiviteten i försvarsutgifterna.

2. Europeiska försvarsbyrån skall vara öppen för alla medlemsstater som önskar delta i den. Rådet skall med kvalificerad majoritet anta ett europeiskt beslut om stadgan för byrån, dess säte samt regler för dess verksamhet. I beslutet skall hänsyn tas till graden av effektivt deltagande i byråns verksamhet. Vid byrån skall särskilda grupper bildas av medlemsstater som genomför gemensamma projekt. Byrån skall vid behov fullgöra sina uppgifter i samråd med kommissionen.

ARTIKEL III-312

1. De medlemsstater som önskar delta i det permanenta strukturerade samarbete som avses i artikel I-41.6, och som uppfyller de kriterier och gör de åtaganden om militära resurser som anges i protokollet om det permanenta strukturerade samarbetet, skall underrätta rådet och unionens utrikesminister om sin avsikt.

2. Inom tre månader från den underrättelse som avses i punkt 1 skall rådet anta ett europeiskt beslut om upprättande av det permanenta strukturerade samarbetet och fastställa förteckningen över deltagande medlemsstater. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet efter att ha hört unionens utrikesminister.

3. Varje medlemsstat som i ett senare skede önskar delta i det permanenta strukturerade samarbetet skall underrätta rådet och unionens utrikesminister om sin avsikt.

Constitution/sv 245

Rådet skall anta ett europeiskt beslut som bekräftar deltagandet av den berörda medlemsstat som uppfyller kriterierna och gör de åtaganden som avses i artiklarna 1 och 2 i protokollet om det permanenta strukturerade samarbetet. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet efter att ha hört unionens utrikesminister. Endast de rådsmedlemmar som företräder deltagande medlemsstater skall delta i omröstningen.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

4. Om en deltagande medlemsstat inte längre uppfyller kriterierna eller inte längre kan uppfylla de åtaganden som avses i artiklarna 1 och 2 i protokollet om det permanenta strukturerade samarbetet, får rådet anta ett europeiskt beslut om tillfälligt upphävande av den medlemsstatens deltagande.

Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet. Endast de rådsmedlemmar som företräder deltagande medlemsstater, med undantag av den berörda medlemsstaten, skall delta i omröstningen.

Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

Constitution/sv 246

5. Om en deltagande medlemsstat önskar lämna det permanenta strukturerade samarbetet skall den underrätta rådet om sitt beslut, och rådet skall då notera att den berörda medlemsstatens deltagande upphör.

6. Rådets europeiska beslut och rekommendationer inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet, med undantag av dem som anges i punkterna 2–5, skall antas med enhällighet. Vid tillämpning av denna punkt skall endast rösterna från de deltagande medlemsstaternas företrädare krävas för enhällighet.

AVSNITT 3

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-313

1. Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av genomförandet av detta kapitel skall belasta unionens budget.

2. Driftsutgifterna för att genomföra detta kapitel skall också belasta unionens budget, bortsett från driftsutgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser och i fall då rådet beslutar något annat.

Constitution/sv 247

Om en utgift inte skall belasta unionens budget skall den belasta medlemsstaterna i enlighet med den på bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet beslutar något annat. De medlemsstater, vars företrädare i rådet har avgett en formell förklaring enligt artikel III-300.1 andra stycket är inte skyldiga att bidra till finansieringen av utgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

3. Rådet skall anta ett europeiskt beslut om de särskilda förfaranden som skall garantera snabb tillgång till anslag i unionens budget som är avsedda för brådskande finansiering av initiativ inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och särskilt för förberedande verksamhet inför uppdrag av den typ som avses i artiklarna I-41.1 och III-309. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Förberedande verksamhet för de uppdrag som avses i artiklarna I-41.1 och III-309 som inte skall belasta unionens budget skall finansieras genom en startfond med bidrag från medlemsstaterna.

Rådet skall på förslag av unionens utrikesminister med kvalificerad majoritet anta europeiska beslut om närmare bestämmelser för

a) upprättande och finansiering av startfonden, särskilt vilka finansiella belopp som fonden skall

tilldelas,

b) förvaltning av startfonden, samt

c) finansiell kontroll.

Constitution/sv 248

Om det planerade uppdraget i enlighet med artiklarna I-41.1 och III-309 inte får belasta unionens budget, skall rådet bemyndiga unionens utrikesminister att utnyttja fonden. Unionens utrikesminister skall rapportera till rådet om hur uppdraget genomförts.

KAPITEL III

DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN

ARTIKEL III-314

Genom att upprätta en tullunion i enlighet med artikel III-151 skall unionen i enlighet med sina gemensamma intressen bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och i utländska direktinvesteringar samt en sänkning av tullmurarna och andra åtgärder.

ARTIKEL III-315

1. Den gemensamma handelspolitiken skall grunda sig på enhetliga principer, särskilt när det gäller ändring av tullsatser och ingående av tull- och handelsavtal som rör utbyte av varor och tjänster samt handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter, utländska direktinvesteringar, enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder, exportpolitik och handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. Den gemensamma handelspolitiken skall föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

Constitution/sv 249

2. Åtgärder som anger inom vilken ram den gemensamma handelspolitiken skall genomföras skall föreskrivas genom europeiska lagar.

3. Om avtal skall förhandlas fram och ingås med en eller flera tredjeländer eller internationella organisationer, skall artikel III-325 tillämpas om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna i denna artikel.

Kommissionen skall förelägga rådet rekommendationer, och rådet skall bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar. Rådet och kommissionen skall se till att de avtal som förhandlas fram är förenliga med unionens inre politik och interna regler.

Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda för kommissionen skall den föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift. Kommissionen skall regelbundet rapportera till den särskilda kommittén och Europaparlamentet om förhandlingsläget.

4. Vid förhandlingar om och ingående av de avtal som avses i punkt 3 skall rådet besluta med kvalificerad majoritet.

Vid förhandlingar om och ingående av avtal inom handeln med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter samt utländska direktinvesteringar skall rådet besluta med enhällighet om avtalet omfattar bestämmelser för vilka enhällighet krävs för att interna regler skall kunna antas.

Rådet skall även besluta med enhällighet när det gäller förhandlingar och ingående av avtal

a) på sådana områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om dessa avtal

riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald,

Constitution/sv 250

b) på sådana områden som rör handel med sociala tjänster och tjänster som avser utbildning

och hälso- och sjukvård, om dessa avtal riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dessa.

5. Förhandlingar om och ingående av internationella avtal på transportområdet skall omfattas av avdelning III kapitel III avsnitt 7 och artikel III-325.

6. Utövandet av de befogenheter som tilldelas genom denna artikel inom den gemensamma handelspolitiken skall inte påverka fördelningen av befogenheterna mellan unionen och medlemsstaterna och skall inte medföra någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar i den utsträckning som konstitutionen utesluter en sådan harmonisering.

KAPITEL IV

SAMARBETE MED TREDJELAND OCH

HUMANITÄRT BISTÅND

AVSNITT 1

UTVECKLINGSSAMARBETE

ARTIKEL III-316

1. Unionens politik inom området för utvecklingssamarbete skall föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder. Unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete skall komplettera och förstärka varandra.

Constitution/sv 251

Det främsta målet för unionens politik på detta område skall vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom. Unionen skall ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna.

2. Unionen och medlemsstaterna skall uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer.

ARTIKEL III-317

1. De åtgärder som krävs för att genomföra politiken för utvecklingssamarbete och som kan gälla fleråriga program för samarbete med utvecklingsländer eller program med tematisk inriktning skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar.

2. Unionen får med tredjeland och behöriga internationella organisationer ingå alla avtal som behövs för att förverkliga de mål som anges i artiklarna III-292 och III-316.

Första stycket skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå avtal.

3. Europeiska investeringsbanken skall i enlighet med villkoren i sin stadga bidra till att genomföra de åtgärder som avses i punkt 1.

Constitution/sv 252

ARTIKEL III-318

1. I syfte att främja att unionens och medlemsstaternas åtgärder kompletterar varandra och är effektiva skall de samordna sin politik inom området utvecklingssamarbete och samråda med varandra om sina biståndsprogram, inklusive inom internationella organisationer och vid internationella konferenser. De får vidta gemensamma åtgärder. Medlemsstaterna skall om det behövs bidra till att genomföra unionens biståndsprogram.

2. Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja den samordning som avses i punkt 1.

3. Inom ramen för sina respektive behörighetsområden skall unionen och medlemsstaterna samarbeta med tredjeland och behöriga internationella organisationer.

AVSNITT 2

EKONOMISKT, FINANSIELLT OCH TEKNISKT SAMARBETE

MED TREDJELAND

ARTIKEL III-319

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de andra bestämmelserna i konstitutionen, särskilt artiklarna III-316–III-318 skall unionen samarbeta med andra tredjeländer än utvecklingsländerna i ekonomiskt, finansiellt och tekniskt hänseende, inbegripet bistånd, i synnerhet finansiellt bistånd. Detta samarbete skall vara förenligt med unionens utvecklingspolitik och skall genomföras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder. Unionens och medlemsstaternas åtgärder skall komplettera och förstärka varandra.

Constitution/sv 253

2. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra punkt 1 skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. 3. Inom ramen för sina respektive behörighetsområden skall unionen och medlemsstaterna samarbeta med tredjeland och behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från unionens sida kan bli föremål för avtal mellan unionen och berörda tredjeparter. Första stycket skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå avtal.

ARTIKEL III-320 När situationen i ett tredjeland kräver att unionen lämnar omedelbart finansiellt bistånd skall rådet på förslag av kommissionen anta de europeiska beslut som behövs.

Constitution/sv 254

AVSNITT 3

HUMANITÄRT BISTÅND

ARTIKEL III-321

1. Unionens åtgärder inom området humanitärt bistånd skall genomföras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder. Åtgärderna skall syfta till att tillfälligt lämna bistånd och stöd till befolkningar i tredjeland som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, samt till att skydda dessa befolkningar, för att uppfylla de humanitära behov som uppstått till följd av dessa olika situationer. Unionens och medlemsstaternas åtgärder skall komplettera och förstärka varandra.

2. Humanitära biståndsåtgärder skall ges i enlighet med principerna i internationell rätt och principerna om opartiskhet, neutralitet och icke-diskriminering.

3. Åtgärder för att bestämma ramen för genomförandet av unionens humanitära biståndsåtgärder skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar.

4. Unionen får med tredjeland och behöriga internationella organisationer ingå alla avtal som behövs för att förverkliga de mål som anges i punkt 1 och i artikel III-292.

Första stycket skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå avtal.

Constitution/sv 255

5. För att skapa en ram för gemensamma bidrag från europeiska ungdomar till unionens humanitära biståndsinsatser skall en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd inrättas. Kårens stadga och arbetsformer skall regleras i en europeisk lag.

6. Kommissionen får ta alla initiativ som kan främja samordningen mellan unionens och medlemsstaternas åtgärder i syfte att bidra till att unionens och medlemsstaternas humanitära biståndsåtgärder blir mer effektiva och kompletterar varandra.

7. Unionen skall se till att dess humanitära biståndsinsatser är samordnade och överensstämmer med de insatser som genomförs av internationella organisationer och organ, särskilt de som ingår i Förenta nationernas system.

KAPITEL V

RESTRIKTIVA ÅTGÄRDER

ARTIKEL III-322

1. Om det i ett europeiskt beslut som har antagits i enlighet med kapitel II föreskrivs att de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer helt eller delvis skall avbrytas eller begränsas, skall rådet på gemensamt förslag av unionens utrikesminister och kommissionen med kvalificerad majoritet anta de europeiska förordningar eller beslut som behövs. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om detta.

Constitution/sv 256

2. Rådet får i enlighet med förfarandet i punkt 1 anta restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, mot grupper eller mot enheter som inte är stater, om detta föreskrivs i ett europeiskt beslut som har antagits i enlighet med kapitel II.

3. De akter som avses i denna artikel skall innefatta nödvändiga bestämmelser om rättsliga garantier.

KAPITEL VI

INTERNATIONELLA AVTAL

ARTIKEL III-323

1. Unionen får med ett eller flera tredjeländer eller internationella organisationer ingå avtal när konstitutionen föreskriver att sådana avtal skall ingås, eller när ingåendet av ett avtal antingen är nödvändigt för att inom ramen för unionens politik förverkliga ett av de mål som anges i konstitutionen, eller föreskrivs i en av unionens rättsligt bindande akter eller kan komma att inverka på gemensamma regler eller räckvidden för dessa.

2. Avtal som ingås av unionen skall vara bindande för unionens institutioner och medlemsstaterna.

Constitution/sv 257

ARTIKEL III-324

Unionen får ingå associeringsavtal med ett eller flera tredjeländer eller internationella organisationer för att upprätta en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden.

ARTIKEL III-325

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i artikel III-315 skall avtal mellan unionen och tredjeland eller internationella organisationer förhandlas fram och ingås enligt nedanstående förfarande.

2. Rådet skall ge bemyndigande att inleda förhandlingar, utfärda förhandlingsdirektiv, bemyndiga undertecknande och ingå avtal.

3. Kommissionen eller, om det planerade avtalet uteslutande eller huvudsakligen gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, unionens utrikesminister skall lägga fram rekommendationer för rådet som skall anta ett europeiskt beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar och, med hänsyn till vad det planerade avtalet gäller, utse förhandlaren eller unionens förhandlingschef.

4. Rådet får ge förhandlaren direktiv och utse en särskild kommitté, med vilken samråd skall ske under förhandlingarna.

5. Rådet skall på förslag av förhandlaren anta ett europeiskt beslut om bemyndigande att underteckna avtalet och, i förekommande fall, att tillämpa det provisoriskt innan det har trätt i kraft.

Constitution/sv 258

6. Rådet skall på förslag av förhandlaren anta ett europeiskt beslut om ingående av avtalet. Utom i sådana fall då avtalet endast gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall rådet anta ett europeiskt beslut om ingående av avtalet, a) efter Europaparlamentets godkännande i följande fall:

i) Associeringsavtal. ii) Unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. iii) Avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden

inrättas. iv) Avtal som har betydande budgetmässiga följder för unionen. v) Avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller

det särskilda lagstiftningsförfarandet då Europaparlamentets godkännande krävs. Europaparlamentet och rådet får i brådskande fall komma överens om den tid inom vilken godkännande skall ges.

b) efter samråd med Europaparlamentet i övriga fall. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande

inom en tid som rådet får bestämma med hänsyn till hur brådskande ärendet är. Om inget yttrande avges inom denna tid får rådet besluta.

Constitution/sv 259

7. Med avvikelse från punkterna 5, 6 och 9 får rådet, vid ingåendet av ett avtal, bemyndiga förhandlaren att på unionens vägnar godkänna ändringar i avtalet om dessa ändringar enligt avtalet skall antas genom ett förenklat förfarande eller av ett organ som inrättas genom avtalet. Rådet får förena ett sådant bemyndigande med vissa särskilda villkor.

8. Under hela förfarandet skall rådet besluta med kvalificerad majoritet.

Det skall emellertid besluta med enhällighet när avtalet avser en fråga där enhällighet krävs för att anta en unionsakt samt för associeringsavtal och avtal som avses i artikel III-319 med kandidatländerna.

9. Rådet skall på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister anta ett europeiskt beslut om tillfälligt upphävande av tillämpningen av ett avtal och om fastställande av vilka ståndpunkter som på unionens vägnar skall intas i ett organ som inrättats genom ett avtal, när detta organ skall anta akter med rättslig verkan, med undantag av sådana akter som kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram.

10. Europaparlamentet skall omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet.

11. En medlemsstat, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen får inhämta domstolens yttrande om huruvida ett planerat avtal är förenligt med konstitutionen. Om domstolen finner att så inte är fallet kan avtalet inte träda i kraft, såvida inte avtalet ändras eller konstitutionen revideras.

Constitution/sv 260

ARTIKEL III-326

1. Med avvikelse från artikel III-325 får rådet, antingen på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken, för att söka uppnå enighet i överensstämmelse med målet om prisstabilitet, ingå formella avtal om ett växelkurssystem för euron i förhållande till tredjestaters valutor. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och i enlighet med det i punkt 3 angivna förfarandet.

Rådet får, antingen på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken för att söka uppnå enighet i överensstämmelse med målet om prisstabilitet, anta, ändra eller upphäva centralkurser för euron inom växelkurssystemet. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om centralkurser för euron antas, ändras eller upphävs.

2. I avsaknad av ett växelkurssystem i förhållande till en eller flera valutor från tredjestat enligt punkt 1 får rådet, antingen på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken, besluta att utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken i förhållande till dessa valutor. Dessa allmänna riktlinjer skall inte påverka huvudmålet för det europeiska centralbankssystemet som är att upprätthålla prisstabilitet.

3. Om unionen behöver föra förhandlingar om avtal som gäller monetära frågor eller växelkursfrågor med en eller flera stater eller internationella organisationer, skall rådet, med avvikelse från artikel III-325, på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken besluta om en ordning för förhandlingarna och för hur sådana avtal skall ingås. Denna ordning skall sörja för att unionen uttrycker en gemensam ståndpunkt. Kommissionen skall i full omfattning medverka vid förhandlingarna.

Constitution/sv 261

4. Med förbehåll för unionens befogenheter och avtal om Ekonomiska och monetära unionen, får medlemsstaterna föra förhandlingar i internationella organ och ingå avtal.

KAPITEL VII

UNIONENS FÖRBINDELSER MED INTERNATIONELLA ORGANISATIONER

OCH TREDJELAND SAMT UNIONENS DELEGATIONER

ARTIKEL III-327 1. Unionen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Förenta nationernas organ och dess fackorgan, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Unionen skall vidare upprätthålla lämpliga förbindelser med andra internationella organisationer. 2. Unionens utrikesminister och kommissionen skall se till att denna artikel genomförs.

Constitution/sv 262

ARTIKEL III-328 1. Unionens delegationer i tredjeland och vid internationella organisationer skall representera unionen. 2. Unionens delegationer skall lyda under ledning av unionens utrikesminister. De skall verka i nära samarbete med medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar.

KAPITEL VIII

GENOMFÖRANDE AV SOLIDARITETSKLAUSULEN

ARTIKEL III-329 1. Om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor, skall de andra medlemsstaterna lämna bistånd på begäran av den drabbade medlemsstatens politiska myndigheter. Medlemsstaterna skall i detta syfte samordna sina åtgärder inom rådet. 2. Närmare föreskrifter för hur unionen skall genomföra den solidaritetsklausul som avses i artikel I-43 skall anges i ett europeiskt beslut som antas av rådet på gemensamt förslag av kommissionen och unionens utrikesminister. När detta beslut har försvarsmässiga konsekvenser skall rådet besluta i enlighet med artikel III-300.1. Europaparlamentet skall underrättas.

Constitution/sv 263

Rådet skall, inom ramen för denna punkt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-344, biträdas av Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, med stöd av de strukturer som utvecklats inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och av den kommitté som avses i artikel III-261, vilka i förekommande fall skall lägga fram gemensamma yttranden för rådet.

3. Europeiska rådet skall, för att unionen och dess medlemsstater skall kunna handla effektivt, regelbundet utvärdera de hot som unionen utsätts för.

Constitution/sv 264

AVDELNING VI

UNIONENS FUNKTION

KAPITEL I

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

AVSNITT 1

INSTITUTIONER

Underavsnitt 1

Europaparlamentet

ARTIKEL III-330 1. Nödvändiga åtgärder för val av Europaparlamentets ledamöter genom allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla medlemsstater skall föreskrivas i en av rådet antagen europeisk lag eller ramlag.

Constitution/sv 265

Rådet skall besluta med enhällighet på initiativ av Europaparlamentet, efter godkännande av Europaparlamentet, som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter. Lagen eller ramlagen skall träda i kraft efter det att den har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

2. Föreskrifter och allmänna villkor för hur Europaparlamentets ledamöter skall utföra sina åligganden skall fastställas i en av Europaparlamentet antagen europeisk lag. Europaparlamentet skall besluta på eget initiativ efter yttrande av kommissionen och efter rådets godkännande. Rådet skall med enhällighet besluta om alla regler eller villkor som rör beskattning av ledamöter eller före detta ledamöter.

ARTIKEL III-331

Regler för sådana politiska partier på europeisk nivå som avses i artikel I-46.4, särskilt bestämmelser om deras finansiering, skall meddelas i europeiska lagar.

ARTIKEL III-332

Europaparlamentet får med en majoritet av sina ledamöter begära att kommissionen lägger fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsakt utarbetas för att konstitutionen skall kunna genomföras. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, skall den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta.

Constitution/sv 266

ARTIKEL III-333

Då Europaparlamentet fullgör sina uppgifter får det på begäran av en fjärdedel av sina ledamöter tillsätta en tillfällig undersökningskommitté för att – utan att detta inverkar på de befogenheter som genom konstitutionen tilldelas andra institutioner eller organ – undersöka påstådda överträdelser eller missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten, såvida inte de påstådda förhållandena är föremål för en domstolsprövning och domstolsförfarandet ännu inte har avslutats.

Den tillfälliga undersökningskommittén skall upplösas när den har överlämnat sin rapport.

Närmare föreskrifter om utövandet av undersökningsrätten skall meddelas i en europeisk lag antagen av Europaparlamentet. Europaparlamentet skall på eget initiativ besluta efter rådets och kommissionens godkännande.

ARTIKEL III-334

I enlighet med artikel I-10.2 d skall varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ha rätt att ensam eller tillsammans med andra personer göra en framställning till Europaparlamentet i frågor som hör till unionens verksamhetsområden och som direkt berör den medborgaren eller personen.

Constitution/sv 267

ARTIKEL III-335

1. Europaparlamentet skall välja Europeiska ombudsmannen. I enlighet med artikel I-10.2 d och artikel I-49 har ombudsmannen befogenhet att från varje unionsmedborgare eller varje annan fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ta emot klagomål om fall av dålig förvaltning när det gäller verksamheten inom unionens institutioner, organ eller myndigheter, med undantag för Europeiska unionens domstol när den utövar sina domstolsfunktioner.

Ombudsmannen skall inom ramen för sitt uppdrag utföra de undersökningar som han eller hon finner berättigade, antingen på eget initiativ eller på grundval av de klagomål som framförs till honom eller henne direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet; detta gäller dock inte om de påstådda förhållandena är eller har varit föremål för ett domstolsförfarande. Om ombudsmannen konstaterar ett fall av dålig förvaltning, skall han eller hon remittera ärendet till den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda myndigheten som skall ha en frist på tre månader för att lämna sina synpunkter. Ombudsmannen skall därefter lämna en rapport till Europaparlamentet och den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda myndigheten. Den klagande skall underrättas om resultatet av dessa undersökningar.

Ombudsmannen skall förelägga Europaparlamentet en årlig rapport om resultatet av sina undersökningar.

2. Ombudsmannen skall väljas efter varje val till Europaparlamentet för dess valperiod. Ombudsmannen kan återväljas.

Ombudsmannen kan på begäran av Europaparlamentet avsättas av domstolen om han eller hon inte längre uppfyller de krav som ställs för att utföra uppgifterna eller om han eller hon gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

Constitution/sv 268

3. Ombudsmannen skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning. Vid fullgörandet av sina uppgifter får ombudsmannen varken begära eller ta emot instruktioner från någon institution, något organ eller någon myndighet. Ombudsmannen får inte under sin ämbetstid utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.

4. Regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning skall meddelas i en av Europaparlamentet antagen europeisk lag. Europaparlamentet skall på eget initiativ besluta efter kommissionens yttrande och rådets godkännande.

ARTIKEL III-336

Europaparlamentet skall hålla en årlig session. Det skall sammanträda utan särskild kallelse den andra tisdagen i mars.

Europaparlamentet får sammanträda till extra sammanträdesperiod på begäran av en majoritet av sina ledamöter och på begäran av rådet eller kommissionen.

ARTIKEL III-337

1. Europeiska rådet och rådet skall höras av Europaparlamentet på de villkor som fastställs i Europeiska rådets och rådets arbetsordningar.

2. Kommissionen får närvara vid samtliga Europaparlamentets sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig. Den skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller dess ledamöter.

Constitution/sv 269

3. Europaparlamentet skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen förelägger parlamentet.

ARTIKEL III-338 Om inte annat föreskrivs i konstitutionen, skall Europaparlamentet besluta med majoritet av de avgivna rösterna. Det skall anges i dess arbetsordning när beslutförhet föreligger.

ARTIKEL III-339 Europaparlamentet skall anta sin arbetsordning med en majoritet av sina ledamöter. Europaparlamentets protokoll skall offentliggöras på de villkor som fastställs i konstitutionen och dess arbetsordning.

ARTIKEL III-340 Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram i fråga om kommissionens verksamhet får Europaparlamentet inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta lagts fram och endast genom öppen omröstning.

Constitution/sv 270

Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoritet av Europaparlamentets ledamöter, skall kommissionens ledamöter kollektivt avgå och unionens utrikesminister skall avgå från kommissionen. De skall kvarstå i ämbete och fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess att de har ersatts enligt artiklarna I-26 och I-27. I så fall skall mandattiden för de kommissionsledamöter som utses att ersätta dem löpa ut samma dag som mandattiden skulle ha löpt ut för de kommissionsledamöter som har tvingats att kollektivt avgå.

Underavsnitt 2

Europeiska rådet

ARTIKEL III-341 1. Ingen medlem av Europeiska rådet får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att överläggningar som kräver enhällighet antas av Europeiska rådet. 2. Europaparlamentets talman kan av Europeiska rådet inbjudas att höras. 3. Europeiska rådet skall besluta med enkel majoritet i förfarandefrågor och när det antar sin arbetsordning. 4. Europeiska rådet skall biträdas av rådets generalsekretariat.

Constitution/sv 271

Underavsnitt 3

Ministerrådet

ARTIKEL III-342 Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen.

ARTIKEL III-343 1. Ingen medlem av rådet får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. 2. För de överläggningar som kräver enkel majoritet skall rådet besluta med en majoritet av sina medlemmar. 3. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att överläggningar som kräver enhällighet antas av rådet.

ARTIKEL III-344 1. En kommitté som består av ständiga representanter för medlemsstaternas regeringar skall ansvara för att förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får anta beslut i procedurfrågor i de fall som anges i rådets arbetsordning.

Constitution/sv 272

2. Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat, som skall lyda under en generalsekreterare, som utses av rådet. Rådet skall besluta med enkel majoritet om generalsekretariatets organisation. 3. Rådet skall besluta med enkel majoritet i förfarandefrågor och när det antar sin arbetsordning.

ARTIKEL III-345 Rådet får med enkel majoritet begära att kommissionen skall företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, skall den underrätta rådet om skälen till detta.

ARTIKEL III-346 Rådet skall anta europeiska beslut som innehåller stadgarna för de kommittéer som anges i konstitutionen. Det skall besluta med enkel majoritet efter att ha hört kommissionen.

Constitution/sv 273

Underavsnitt 4

Europeiska kommissionen

ARTIKEL III-347

Kommissionens ledamöter skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Medlemsstaterna skall respektera deras oberoende och inte söka påverka dem när de utför sina uppgifter.

Kommissionens ledamöter får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet som skall besluta med enkel majoritet eller av kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda kommissionsledamoten skall avsättas från ämbetet på de villkor som anges i artikel III-349 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

ARTIKEL III-348

1. En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.

Constitution/sv 274

2. För den entledigade, avsatte eller avlidne kommissionsledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses till ny ledamot av samma nationalitet av rådet i samförstånd med kommissionens ordförande och efter det att Europaparlamentet har hörts samt i enlighet med kriterierna i artikel I-26.4.

Rådet får med enhällighet på förslag av kommissionens ordförande besluta att en ersättare inte behöver utses, särskilt om återstoden av ledamotens mandattid är kort.

3. Om ordföranden begär sitt entledigande, avsätts eller avlider, skall en ersättare utses för återstoden av hans eller hennes mandattid i enlighet med artikel I-27.1.

4. Om unionens utrikesminister begär sitt entledigande, avsätts eller avlider, skall en ersättare utses för återstoden av hans eller hennes mandattid i enlighet med artikel I-28.1.

5. Om samtliga kommissionsledamöter begär sitt entledigande skall de kvarstå i ämbetet och fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess att ersättare har utsetts för återstoden av deras mandattid, i enlighet med artiklarna I-26 och I-27.

ARTIKEL III-349

Om en kommissionsledamot inte längre uppfyller de krav som ställs för att utföra uppgifterna eller om han eller hon har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet med enkel majoritet eller av kommissionen besluta att avsätta honom eller henne.

Constitution/sv 275

ARTIKEL III-350 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel I-28.4 skall kommissionens olika ansvarsområden struktureras och fördelas mellan dess ledamöter av dess ordförande, i enlighet med artikel I-27.3. Ordföranden får ändra denna ansvarsfördelning under mandatperioden. Kommissionens ledamöter skall under ledning av ordföranden utföra de uppgifter som denne ålägger dem.

ARTIKEL III-351 Kommissionen skall besluta med en majoritet av sina ledamöter. I arbetsordningen skall anges när beslutförhet föreligger.

ARTIKEL III-352 1. Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både kommissionen själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs. 2. Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av Europaparlamentets session, offentliggöra en allmän rapport om unionens verksamhet.

Constitution/sv 276

Underavsnitt 5

Europeiska unionens domstol

ARTIKEL III-353 Domstolen skall sammanträda i olika avdelningar, i stor avdelning eller i plenum, i enlighet med stadgan för Europeiska unionens domstol.

ARTIKEL III-354 Domstolen skall biträdas av åtta generaladvokater. På begäran av domstolen får rådet med enhällighet anta ett europeiskt beslut om att utöka antalet generaladvokater. Generaladvokaterna skall vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade yttranden i ärenden som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver deras deltagande.

ARTIKEL III-355 Domstolens domare och generaladvokater, som utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer, skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd efter det att den kommitté som föreskrivs i artikel III-357 har hörts.

Constitution/sv 277

En del av domartjänsterna och tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år i enlighet med föreskrifterna i stadgan för Europeiska unionens domstol. Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas. Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Rättegångsreglerna skall godkännas av rådet.

ARTIKEL III-356 Antalet domare i tribunalen skall fastställas i stadgan för Europeiska unionens domstol. I stadgan får det föreskrivas att tribunalen skall biträdas av generaladvokater. Ledamöterna i tribunalen skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av höga domarämbeten. De skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd, efter att den kommitté som föreskrivs i artikel III-357 har hörts. En del av ledamöterna i tribunalen skall nytillsättas vart tredje år. Domarna skall bland sig välja ordföranden för tribunalen för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas. Tribunalen skall anta sina rättegångsregler i samförstånd med domstolen. Rättegångsreglerna skall godkännas av rådet. Om inte annat föreskrivs i stadgan, skall de bestämmelser i konstitutionen som avser domstolen tillämpas på tribunalen.

Constitution/sv 278

ARTIKEL III-357

Det skall inrättas en kommitté med uppgift att avge yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva ämbetena som domare och generaladvokat i domstolen och tribunalen innan medlemsstaternas regeringar ombesörjer utnämningarna i enlighet med artiklarna III-355 och III-356.

Kommittén skall bestå av sju personer utsedda bland före detta ledamöter av domstolen och tribunalen, ledamöter av nationella högsta domstolar och jurister med allmänt erkända kvalifikationer, varav en skall föreslås av Europaparlamentet. Rådet skall anta ett europeiskt beslut där reglerna för kommitténs arbetssätt anges och ett europeiskt beslut där dess ledamöter utses. Rådet skall besluta på initiativ av domstolens ordförande.

ARTIKEL III-358

1. Tribunalen skall vara behörig att i första instans pröva och avgöra de ärenden som anges i artiklarna III-365, III-367, III-370, III-372 och III-374, med undantag av de ärenden som åvilar en enligt artikel III-359 upprättad specialdomstol och de som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol faller under domstolens behörighet. I stadgan kan det föreskrivas att tribunalen skall vara behörig för andra grupper av ärenden.

Tribunalens avgöranden enligt denna punkt kan överklagas till domstolen, dock endast i rättsfrågor, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan.

2. Tribunalen skall vara behörig att pröva och avgöra överklaganden mot avgöranden som fattas av specialdomstolarna.

Constitution/sv 279

Tribunalens avgöranden enligt denna punkt kan i undantagsfall omprövas av domstolen, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan för Europeiska unionens domstol, om det finns en allvarlig risk för att de undergräver enhetligheten eller följdriktigheten i unionsrätten.

3. Tribunalen skall vara behörig att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavgörande enligt artikel III-369 på särskilda områden som anges i stadgan för Europeiska unionens domstol.

Om tribunalen anser att ett ärende kräver ett principbeslut som kan påverka enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten, kan den hänskjuta ärendet till domstolen för beslut.

Tribunalens avgöranden av frågor som hänskjutits för förhandsavgörande kan i undantagsfall omprövas av domstolen, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan, om det finns en allvarlig risk för att de undergräver enhetligheten eller följdriktigheten i unionsrätten.

ARTIKEL III-359

1. Specialdomstolar, som är knutna till tribunalen, med uppgift att i första instans pröva och avgöra vissa grupper av ärenden på särskilda områden, får inrättas genom europeiska lagar. Dessa skall antas antingen på förslag av kommissionen och efter det att domstolen har hörts eller på begäran av domstolen och efter det att kommissionen har hörts.

2. I europeiska lagar om inrättande av en specialdomstol skall det meddelas regler om denna domstols sammansättning och anges hur omfattande behörighet den har.

Constitution/sv 280

3. Specialdomstolarnas beslut kan överklagas till tribunalen endast i rättsfrågor eller, om det i den europeiska lagen om inrättande av specialdomstolen så föreskrivs, även i sakfrågor.

4. Ledamöterna av specialdomstolarna skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av domarämbeten. De skall utses av rådet med enhällighet.

5. Specialdomstolarna skall anta sina rättegångsregler i samförstånd med domstolen. Rättegångsreglerna skall godkännas av rådet.

6. Om inte annat föreskrivs i den europeiska lagen om inrättande av specialdomstolen skall de bestämmelser i konstitutionen som avser Europeiska unionens domstol samt bestämmelserna i stadgan för Europeiska unionens domstol tillämpas på specialdomstolarna. Avdelning I i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 64 i denna skall under alla omständigheter tillämpas på specialdomstolarna.

ARTIKEL III-360

Om kommissionen anser att en medlemsstat inte har uppfyllt en skyldighet enligt konstitutionen, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att komma in med sina synpunkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får kommissionen föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol.

Constitution/sv 281

ARTIKEL III-361

En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat inte har uppfyllt en skyldighet enligt konstitutionen får anhängiggöra ärendet vid Europeiska unionens domstol.

Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en skyldighet enligt konstitutionen, skall den lägga fram saken för kommissionen.

Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört.

Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen.

ARTIKEL III-362

1. Om Europeiska unionens domstol finner att en medlemsstat inte har uppfyllt en skyldighet enligt konstitutionen, skall denna stat vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom.

2. Om kommissionen anser att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa den dom som avses i punkt 1 får kommissionen, efter att ha gett staten tillfälle att framföra sina synpunkter, väcka talan vid Europeiska unionens domstol. Därvid skall kommissionen ange det standardbelopp eller det vite som den med hänsyn till omständigheterna anser det lämpligt att den berörda medlemsstaten skall betala.

Constitution/sv 282

Om domstolen finner att den berörda medlemsstaten inte har efterkommit dess dom, kan den förelägga staten att betala ett standardbelopp eller ett vite.

Detta förfarande skall inte inverka på tillämpningen av artikel III-361.

3. När kommissionen för ett ärende vidare till Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel III-360 därför att den anser att den berörda medlemsstaten inte har uppfyllt sin skyldighet att underrätta om åtgärder för införlivande av en europeisk ramlag får kommissionen, om den anser det lämpligt, ange det standardbelopp eller vite som denna stat skall betala och som kommissionen anser lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Om domstolen fastställer underlåtenheten kan den ålägga den berörda medlemsstaten att betala ett standardbelopp eller vite som inte är högre än det belopp som kommissionen har angivit. Skyldigheten att betala skall få verkan den dag som anges i domstolens dom.

ARTIKEL III-363

I europeiska lagar eller förordningar som antas av rådet får Europeiska unionens domstol ges en obegränsad behörighet i fråga om de påföljder som föreskrivs i dessa.

ARTIKEL III-364

Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i konstitutionen får Europeiska unionens domstol genom europeiska lagar, i den omfattning som anges i dessa, ges behörighet att avgöra tvister som gäller tillämpningen av de akter som antagits på grundval av konstitutionen och genom vilka europeiska rättigheter som avser immaterialrätt skapas.

Constitution/sv 283

ARTIKEL III-365

1. Europeiska unionens domstol skall granska lagenligheten av de europeiska lagarna och ramlagarna, av akter som antas av rådet, av kommissionen och av Europeiska centralbanken och som inte är rekommendationer och yttranden samt av sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och Europeiska rådet och som skall ha rättsverkan i förhållande till tredjeman. Domstolen skall även granska lagenligheten av sådana akter antagna av unionens organ eller myndigheter som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredjeman.

2. För tillämpningen av punkt 1 skall Europeiska unionens domstol vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av Europaparlamentet, av rådet eller av kommissionen i fråga om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av konstitutionen eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller i fråga om maktmissbruk.

3. Europeiska unionens domstol skall på de villkor som anges i punkterna 1 och 2 vara behörig att pröva en talan som revisionsrätten, Europeiska centralbanken eller Regionkommittén väcker för att tillvarata sina rättigheter.

4. Alla fysiska eller juridiska personer får på de villkor som anges i punkterna 1 och 2 väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.

5. I de akter genom vilka unionens organ och myndigheter inrättas kan särskilda villkor och former föreskrivas för talan som väcks av fysiska eller juridiska personer mot akter som antas av dessa organ eller myndigheter och som skall ha rättsverkan i förhållande till dem.

Constitution/sv 284

6. Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från den dag då akten offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då klaganden fick kännedom om akten, alltefter omständigheterna.

ARTIKEL III-366

Om talan är välgrundad, skall Europeiska unionens domstol förklara den berörda akten ogiltig.

Europeiska unionens domstol skall dock, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade akten som skall betraktas som bestående.

ARTIKEL III-367

Om Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken i strid med konstitutionen inte skulle vidta åtgärder, får medlemsstaterna och unionens övriga institutioner väcka talan vid Europeiska unionens domstol för att få överträdelsen fastslagen. Denna artikel skall på samma villkor tillämpas på de av unionens organ och myndigheter som inte vidtar åtgärder.

En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda myndigheten dessförinnan har uppmanats att vidta åtgärder. Om institutionen, organet eller myndigheten inom två månader efter denna uppmaning inte har tagit ställning får talan väckas inom en ytterligare frist av två månader.

Constitution/sv 285

Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i första och andra styckena föra talan vid domstolen om att någon av unionens institutioner eller myndigheter eller något av dess organ har underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan akt än en rekommendation eller ett yttrande.

ARTIKEL III-368 Den institution, det organ eller den myndighet vars akt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot konstitutionen skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa Europeiska unionens domstols dom. Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel III-431 andra stycket.

ARTIKEL III-369 Europeiska unionens domstol skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden om a) tolkningen av konstitutionen, b) giltigheten och tolkningen av unionens institutioners, organs och myndigheters akter. När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

Constitution/sv 286

När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare till domstolen.

Om en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat angående en frihetsberövad person skall domstolen meddela sitt avgörande inom kortast möjliga tid.

ARTIKEL III-370

Europeiska unionens domstol skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel III-431 andra och tredje styckena.

ARTIKEL III-371

Domstolen skall vara behörig att besluta om lagenligheten av en akt som antas av Europeiska rådet eller rådet i enlighet med artikel I-59 endast på begäran av den medlemsstat som är föremål för ett fastslående av Europeiska rådet eller rådet och endast när det gäller iakttagandet av de regler som avser förfarandet i den artikeln.

Denna begäran skall inlämnas inom en frist på en månad från och med nämnda fastslående. Domstolen skall besluta inom en månad från begäran.

Constitution/sv 287

ARTIKEL III-372

Europeiska unionens domstol skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan unionen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställs i tjänsteföreskrifterna för unionens tjänstemän och de anställningsvillkor som gäller för unionens övriga anställda.

ARTIKEL III-373

Europeiska unionens domstol skall inom de gränser som anges nedan vara behörig att avgöra tvister om

a) fullgörandet av medlemsstaternas förpliktelser enligt Europeiska investeringsbankens stadga;

bankens styrelse skall i detta avseende ha de befogenheter som enligt artikel III-360 tillkommer kommissionen,

b) beslut av Europeiska investeringsbankens råd; varje medlemsstat, kommissionen och bankens

styrelse får väcka talan i dessa frågor på de villkor som anges i artikel III-365,

c) beslut av Europeiska investeringsbankens styrelse; talan mot dessa beslut får endast föras av

medlemsstaterna eller kommissionen på de villkor som anges i artikel III-365 och endast på den grund att de formföreskrifter som avses i artikel 19.2, 19.5, 19.6 och 19.7 i bankens stadga har åsidosatts,

Constitution/sv 288

d) fullgörandet av de nationella centralbankernas förpliktelser enligt konstitutionen och stadgan

för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. Därvid skall Europeiska

centralbankens råd gentemot de nationella centralbankerna ha de befogenheter som enligt artikel III-360 tillkommer kommissionen gentemot medlemsstaterna. Om Europeiska unionens domstol finner att en nationell centralbank inte har fullgjort en förpliktelse enligt konstitutionen, skall denna bank vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom.

ARTIKEL III-374

Europeiska unionens domstol skall vara behörig att döma med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller på dess vägnar.

ARTIKEL III-375

1. Utom i de fall där Europeiska unionens domstol är behörig enligt konstitutionen skall tvister där unionen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.

2. Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av konstitutionen på annat sätt än som bestämts genom denna.

3. Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som regleras i konstitutionen, om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna.

Constitution/sv 289

ARTIKEL III-376

Europeiska unionens domstol skall inte vara behörig med avseende på artiklarna I-40 och I-41, bestämmelserna i avdelning V kapitel II om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och artikel III-293 i de delar som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Domstolen skall dock vara behörig att kontrollera att artikel III-308 följs och pröva talan, utformad enligt artikel III-365.4, om kontroll av lagenligheten av europeiska beslut om sådana restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer som rådet har antagit på grundval av avdelning V kapitel II.

ARTIKEL III-377

När Europeiska unionens domstol utövar sina befogenheter med avseende på bestämmelserna i avdelning III kapitel IV avsnitten 4 och 5 om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa skall den inte vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat eller av medlemsstaternas utövning av sitt ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

ARTIKEL III-378

Även om den frist som avses i artikel III-365.6 har löpt ut får parterna i en tvist om en akt med allmän giltighet som antagits av en av unionens institutioner, organ eller myndigheter, med stöd av artikel III-365.2 inför Europeiska unionens domstol göra gällande att akten inte skall tillämpas.

Constitution/sv 290

ARTIKEL III-379 1. Talan som förs vid Europeiska unionens domstol skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock om den anser att omständigheterna så kräver besluta om uppskov med verkställigheten av den akt som är föremål för talan. 2. I ärenden som anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder.

ARTIKEL III-380 Europeiska unionens domstols domar skall vara verkställbara på de villkor som anges i artikel III-401.

ARTIKEL III-381 Europeiska unionens domstols stadga skall regleras i ett protokoll. Genom europeiska lagar får bestämmelserna i stadgan ändras med undantag av avdelning I och artikel 64 i denna. Lagarna skall antas antingen på begäran av domstolen och efter det att kommissionen har hörts, eller på förslag av kommissionen och efter det att domstolen har hörts.

Constitution/sv 291

Underavsnitt 6

Europeiska centralbanken

ARTIKEL III-382 1. Europeiska centralbankens råd skall bestå av Europeiska centralbankens direktionsledamöter samt cheferna för de nationella centralbankerna i medlemsstater utan undantag i den mening som avses i artikel III-197. 2. Direktionen skall bestå av ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter. Ordföranden, vice ordföranden och de övriga direktionsledamöterna skall utses av Europeiska rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, på rekommendation av rådet och efter det att Europaparlamentet och Europeiska centralbankens råd har hörts, bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända. Deras mandattid är åtta år, och mandatet kan inte förnyas. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara direktionsledamöter.

ARTIKEL 383 1. Rådets ordförande och en ledamot av kommissionen får delta utan rösträtt i sammanträdena med Europeiska centralbankens råd.

Constitution/sv 292

Rådets ordförande får lägga fram förslag för behandling i Europeiska centralbankens råd.

2. Europeiska centralbankens ordförande skall inbjudas att delta i rådets sammanträden när detta behandlar frågor som rör mål och uppgifter för Europeiska centralbankssystemet.

3. Europeiska centralbanken skall till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om verksamheten inom Europeiska centralbankssystemet och om den monetära politiken under det föregående och det innevarande året. Europeiska centralbankens ordförande skall lägga fram denna rapport för Europaparlamentet, som kan hålla en allmän debatt på grundval av rapporten, och för rådet.

Europeiska centralbankens ordförande och övriga direktionsledamöter kan på begäran av Europaparlamentet eller på eget initiativ höras av Europaparlamentets behöriga organ.

Underavsnitt 7

Revisionsrätten

ARTIKEL III-384

1. Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter. Den skall också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ eller myndighet som unionen har upprättat, såvida inte den akt varigenom organet eller myndigheten upprättats utesluter en sådan granskning.

Constitution/sv 293

Revisionsrätten skall till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, vilken skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förklaring får kompletteras med särskilda bedömningar av varje större område i unionens verksamhet.

2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt rapportera om alla fall av oegentligheter.

Inkomsterna skall granskas på grundval av fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp som betalats in till unionen.

Utgifterna skall granskas på grundval av gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.

Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.

3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov göras på platsen i övriga institutioner, samt i lokalerna hos varje organ eller myndighet som förvaltar inkomster eller utgifter för unionens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter. Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.

Constitution/sv 294

Övriga institutioner, alla organ eller myndigheter som förvaltar inkomster eller utgifter för unionens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.

När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av unionens utgifter och inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken regleras av en överenskommelse mellan revisionsrätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan överenskommelse finns, skall revisionsrätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig för att granska de unionsutgifter och unionsinkomster som banken förvaltar.

4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Rapporten skall överlämnas till övriga institutioner och tillsammans med nämnda institutioners yttranden över revisionsrättens iakttagelser offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Den får också när som helst framföra synpunkter i särskilda frågor, speciellt i form av särskilda rapporter, och yttra sig på begäran av någon av de övriga institutionerna.

Den skall anta sina årsrapporter, särskilda rapporter eller yttranden med en majoritet av sina ledamöter. Den kan emellertid inom sig inrätta avdelningar för att anta vissa kategorier av rapporter eller yttranden enligt de villkor som anges i dess arbetsordning.

Den skall biträda Europaparlamentet och rådet när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten.

Constitution/sv 295

Den skall anta sin egen arbetsordning. Arbetsordningen skall godkännas av rådet.

ARTIKEL III-385

1. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive stater hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.

2. Revisionsrättens ledamöter skall utses för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas. Rådet skall anta ett europeiskt beslut om den förteckning över ledamöter som skall upprättas i enlighet med förslag från varje medlemsstat. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Revisionsrättens ledamöter skall bland sig välja sin ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.

3. Vid fullgörandet av sina skyldigheter får ledamöterna av revisionsrätten varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter.

4. Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.

Constitution/sv 296

5. Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen i enlighet med punkt 6. För den återstående mandattiden skall en ersättare utses. Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i ämbetet till dess att de ersatts. 6. En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han eller hon inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.

AVSNITT 2

UNIONENS RÅDGIVANDE ORGAN

Underavsnitt 1

Regionkommittén

ARTIKEL III-386 Antalet ledamöter i Regionkommittén får inte överstiga 350. Kommitténs sammansättning skall regleras i ett europeiskt beslut som antas av rådet med enhällighet på förslag av kommissionen.

Constitution/sv 297

Kommitténs ledamöter och lika många suppleanter skall utses för en tid av fem år. Deras mandat kan förnyas. Ingen ledamot av eller suppleant i kommittén får samtidigt vara ledamot av Europaparlamentet. Rådet skall anta ett europeiskt beslut om den förteckning över ledamöter och suppleanter som skall upprättas i enlighet med förslag från varje medlemsstat. När ett sådant mandat som avses i artikel I-32.2, och som ligger till grund för att ledamoten har föreslagits, upphör, skall mandatet i kommittén automatiskt upphöra, och ledamoten skall för den återstående delen av mandatperioden ersättas i enlighet med samma förfarande.

ARTIKEL III-387 Regionkommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två och ett halvt år. Den skall sammankallas av ordföranden på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen. Den kan också sammanträda på eget initiativ. Den skall anta sin egen arbetsordning.

ARTIKEL III-388 Regionkommittén skall höras av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i de fall som anges i konstitutionen och i alla övriga fall där en av dessa institutioner finner det lämpligt, särskilt sådana som rör gränsöverskridande samarbete.

Constitution/sv 298

Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall det, eller den, utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte föreligger.

Om Ekonomiska och sociala kommittén hörs, skall Europaparlamentet, rådet eller kommissionen underrätta Regionkommittén om denna begäran om yttrande. Om Regionkommittén anser att särskilda regionala intressen berörs, får den avge ett yttrande i saken. Den får också avge ett yttrande på eget initiativ.

Kommitténs yttrande med protokoll från dess överläggningar skall överlämnas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Underavsnitt 2

Ekonomiska och sociala kommittén

ARTIKEL III-389

Antalet ledamöter i Ekonomiska och sociala kommittén får inte överstiga 350. Kommitténs sammansättning skall regleras i ett europeiskt beslut som antas av rådet med enhällighet på förslag av kommissionen.

Constitution/sv 299

ARTIKEL III-390 Ekonomiska och sociala kommitténs ledamöter skall utses för en tid av fem år. Deras mandat kan förnyas. Rådet skall anta ett europeiskt beslut om den förteckning över ledamöter som skall upprättas i enlighet med förslag från varje medlemsstat. Rådet skall besluta efter att ha hört kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer som representerar olika ekonomiska och sociala sektorer, eller det civila samhället, som berörs av unionens verksamhet.

ARTIKEL III-391 Ekonomiska och sociala kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två och ett halvt år. Den skall sammankallas av ordföranden på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen. Den kan också sammanträda på eget initiativ. Den skall anta sin egen arbetsordning.

Constitution/sv 300

ARTIKEL III-392 Ekonomiska och sociala kommittén skall höras av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i de fall som anges i konstitutionen. Den får höras av dessa institutioner i alla de fall då institutionerna finner det lämpligt. Den får även avge ett yttrande på eget initiativ. Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall det, eller den, utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte föreligger. Kommitténs yttrande med protokoll från dess överläggningar skall överlämnas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

AVSNITT 3

EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN

ARTIKEL III-393 Europeiska investeringsbanken skall vara en juridisk person. Dess medlemmar skall vara medlemsstaterna. Europeiska investeringsbankens stadga återges i ett protokoll.

Constitution/sv 301

Europeiska investeringsbankens stadga får ändras genom en europeisk lag som antas av rådet. Rådet skall besluta med enhällighet antingen på begäran av Europeiska investeringsbanken och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen eller på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska investeringsbanken.

ARTIKEL III-394

Europeiska investeringsbanken skall ha till uppgift att genom att anlita kapitalmarknaderna och utnyttja egna medel bidra till en balanserad och störningsfri utveckling av den inre marknaden i unionens intresse. I detta syfte skall den, särskilt genom att bevilja lån och garantier utan vinstsyfte, underlätta finansieringen av följande projekt inom alla områden av ekonomin:

a) Projekt som syftar till utveckling av mindre utvecklade regioner.

b) Projekt som syftar till en modernisering eller omställning av företag eller till att skapa nya

verksamheter med anledning av det gradvisa upprättandet av den inre marknaden eller dess funktion och som på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.

c) Projekt av gemensamt intresse för flera medlemsstater, vilka på grund av sin storlek eller sin

natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.

När Europeiska investeringsbanken fullgör sina uppgifter skall den underlätta finansieringen av investeringsprogram i samband med stöd från strukturfonderna och andra av unionens finansieringsorgan.

Constitution/sv 302

AVSNITT 4

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR UNIONENS INSTITUTIONER,

ORGAN OCH MYNDIGHETER

ARTIKEL III-395 1. När rådet i enlighet med konstitutionen beslutar på förslag av kommissionen krävs enhällighet för att ändra förslaget, utom i de fall som avses i artiklarna I-55, I-56, III-396.10, III-396.13, III-404 och III-405.2. 2. Så länge rådet inte har beslutat, får kommissionen ändra sitt förslag när som helst under de förfaranden som leder fram till att en unionsakt antas.

ARTIKEL III-396 1. När enligt konstitutionen europeiska lagar eller ramlagar skall antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall nedanstående bestämmelser tillämpas. 2. Kommissionen skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet. Första behandlingen 3. Europaparlamentet skall anta sin ståndpunkt vid första behandlingen och översända den till rådet. 4. Om rådet godkänner Europaparlamentets ståndpunkt är akten i fråga antagen i den lydelse som motsvarar Europaparlamentets ståndpunkt.

Constitution/sv 303

5. Om rådet inte godkänner Europaparlamentets ståndpunkt, skall det anta sin ståndpunkt vid första behandlingen och översända den till Europaparlamentet. 6. Rådet skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för de skäl som ledde till att rådet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen. Kommissionen skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för sin ståndpunkt. Andra behandlingen 7. Om Europaparlamentet inom tre månader efter detta översändande a) godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen, eller inte har beslutat något, anses akten

i fråga som antagen i den lydelse som motsvarar rådets ståndpunkt, b) med en majoritet av sina ledamöter avvisar rådets ståndpunkt vid första behandlingen, anses

den föreslagna akten som icke antagen, c) med en majoritet av sina ledamöter föreslår ändringar i rådets ståndpunkt vid

första behandlingen, skall den ändrade texten översändas till rådet och till kommissionen; kommissionen skall yttra sig över ändringarna.

8. Om rådet inom tre månader, efter det att Europaparlamentets ändringar har mottagits, med kvalificerad majoritet a) godkänner alla ändringarna, anses akten i fråga som antagen, b) inte godkänner alla ändringar, skall rådets ordförande i samförstånd med Europaparlamentets

ordförande inom sex veckor sammankalla förlikningskommittén.

Constitution/sv 304

9. Rådet skall besluta med enhällighet om ändringar som kommissionen har avstyrkt.

Förlikning

10. Förlikningskommittén, som skall bestå av rådets medlemmar eller företrädare för dessa och lika många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att med en kvalificerad majoritet av rådets medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av de medlemmar som företräder Europaparlamentet uppnå enighet om ett gemensamt utkast inom sex veckor efter det att den har sammankallats, på grundval av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter vid andra behandlingen.

11. Kommissionen skall delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra.

12. Om förlikningskommittén inte inom sex veckor efter det att den har sammankallats godkänner ett gemensamt utkast, anses den föreslagna akten som icke antagen.

Tredje behandlingen

13. Om förlikningskommittén inom denna tid godkänner ett gemensamt utkast, skall Europaparlamentet och rådet var för sig ha sex veckor på sig från detta godkännande för att anta akten i fråga i enlighet med det utkastet; Europaparlamentet skall därvid besluta med en majoritet av de avgivna rösterna och rådet med kvalificerad majoritet. Om så inte sker, anses den föreslagna akten som icke antagen.

14. De tidsfrister på tre månader respektive sex veckor som anges i denna artikel skall på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med högst en månad respektive två veckor.

Constitution/sv 305

Särskilda bestämmelser

15. Om, i de fall som anges i konstitutionen, en lag eller en ramlag är föremål för det ordinarie lagstiftningsförfarandet på initiativ av en grupp av medlemsstater, på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av domstolen, skall punkt 2, punkt 6 andra meningen och punkt 9 inte tillämpas.

I dessa fall skall Europaparlamentet och rådet till kommissionen översända utkastet till akt tillsammans med sina ståndpunkter vid första och andra behandlingen. Europaparlamentet eller rådet kan inhämta kommissionens yttrande när som helst under förfarandet, ett yttrande som kommissionen också kan avge på eget initiativ. Om den bedömer att det är nödvändigt kan den också delta i förlikningskommittén i enlighet med punkt 11.

ARTIKEL III-397

Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete. I detta syfte får de med beaktande av konstitutionen ingå interinstitutionella avtal som kan vara bindande.

ARTIKEL III-398

1. När unionens institutioner, organ och myndigheter fullgör sina uppgifter skall de stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

Constitution/sv 306

2. Med beaktande av de tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor som har antagits på grundval av artikel III-427 skall särskilda bestämmelser för detta ändamål meddelas i europeiska lagar.

ARTIKEL III-399

1. Unionens institutioner, organ och myndigheter skall säkerställa öppenhet i sitt arbete och, med tillämpning av artikel I-50, i sina arbetsordningar besluta om särskilda bestämmelser om allmänhetens tillgång till deras handlingar. Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken skall endast omfattas av artikel I-50.3 och den här artikeln när de utövar sina administrativa funktioner.

2. Europaparlamentet och rådet skall säkerställa att handlingar som gäller lagstiftningsförfaranden offentliggörs på de villkor som fastställs i de europeiska lagar som avses i artikel I-50.3.

ARTIKEL III-400

1. Rådet skall anta europeiska förordningar och beslut som reglerar

a) löner, arvoden och pensioner för Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande,

unionens utrikesminister, kommissionens ledamöter, ordförande, ledamöter och justitiesekreterare vid Europeiska unionens domstol samt rådets generalsekreterare,

b) anställningsvillkor, särskilt löner, arvoden och pensioner, för revisionsrättens ordförande och

ledamöter,

Constitution/sv 307

c) alla betalningar som lämnas i stället för sådan ersättning till de personer som avses i leden a

och b.

2. Rådet skall anta europeiska förordningar och beslut om fastställande av arvoden för Ekonomiska och sociala kommitténs ledamöter.

ARTIKEL III-401

Akter som har antagits av rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken och som medför betalningsskyldighet för andra än medlemsstater skall vara verkställbara.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslutet om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet, utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet, av den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål och anmäla till kommissionen och Europeiska unionens domstol.

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten genom att i enlighet med den nationella lagstiftningen hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska unionens domstol. Det är dock domstolarna i de berörda staterna som skall vara behöriga när det gäller kontroll av att verkställighetsbestämmelserna genomförs på ett regelrätt sätt.

Constitution/sv 308

KAPITEL II

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

AVSNITT 1

DEN FLERÅRIGA FINANSIERINGSRAMEN

ARTIKEL III-402 1. Den fleråriga finansieringsramen skall fastställas för en period på minst fem år i enlighet med artikel I-55. 2. Den fleråriga finansieringsramen skall fastställa beloppen för de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori och det årliga taket för anslag för betalningar. Utgiftskategorierna, som skall vara få till antalet, skall motsvara unionens huvudsakliga verksamhetsområden. 3. I finansieringsramen skall det anges alla andra bestämmelser som behövs för att det årliga budgetförfarandet skall fungera väl. 4. Om rådets europeiska lag om fastställande av en ny finansieringsram inte har antagits vid utgången av den period som omfattas av den föregående ramen skall giltighetstiden för taken och de övriga bestämmelserna, som gäller den föregående periodens sista år, förlängas tills den nya lagen har antagits. 5. Under hela det förfarande som leder till antagandet av finansieringsramen skall Europaparlamentet, rådet och kommissionen vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta att förfarandet slutförs.

Constitution/sv 309

AVSNITT 2

UNIONENS ÅRLIGA BUDGET

ARTIKEL III-403 Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.

ARTIKEL III-404 Unionens årliga budget skall fastställas genom en europeisk lag i enlighet med följande bestämmelser: 1. Var och en av institutionerna skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter för följande budgetår. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett budgetförslag som får innehålla avvikande beräkningar. Budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter. 2. Kommissionen skall förelägga Europaparlamentet och rådet budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser. Kommissionen får ändra budgetförslaget under förfarandet till dess att den förlikningskommitté som avses i punkt 5 sammankallas. 3. Rådet skall anta sin ståndpunkt om budgetförslaget vilken skall översändas till Europaparlamentet senast den 1 oktober året före det budgetår som förslaget avser. Rådet skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för de skäl som ledde till att rådet antog sin ståndpunkt.

Constitution/sv 310

4. Om Europaparlamentet inom 42 dagar efter detta översändande

a) godkänner rådets ståndpunkt, är den europeiska lagen om upprättande av budgeten antagen,

b) inte har fattat något beslut, skall den europeiska lagen om upprättande av budgeten anses som

antagen,

c) med en majoritet av sina ledamöter antar ändringar, skall det ändrade förslaget översändas till

rådet och kommissionen. Europaparlamentets ordförande skall i samförstånd med rådets

ordförande omedelbart sammankalla förlikningskommittén. Förlikningskommittén skall dock

inte sammankallas om rådet inom tio dagar efter detta översändande meddelar Europaparlamentet att det godkänner samtliga ändringar.

5. Förlikningskommittén, som skall bestå av rådets medlemmar eller företrädare för dessa och lika många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att på grundval av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter med en kvalificerad majoritet av rådets medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av Europaparlamentets företrädare uppnå enighet om ett gemensamt förslag inom tre veckor efter det att den sammankallats.

Kommissionen skall delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra.

6. Om förlikningskommittén inom de tre veckor som avses i punkt 5 uppnår enighet om ett gemensamt förslag, skall Europaparlamentet och rådet var för sig ha två veckor på sig efter det att denna enighet har uppnåtts, för att godkänna det gemensamma förslaget.

7. Om inom de två veckor som avses i punkt 6

Constitution/sv 311

a) både Europaparlamentet och rådet godkänner det gemensamma förslaget eller inte fattar något

beslut, eller om en av dessa institutioner godkänner det gemensamma förslaget medan den andra inte fattar något beslut, skall den europeiska lagen om upprättande av budgeten anses som slutgiltigt antagen i enlighet med det gemensamma förslaget, eller

b) Europaparlamentet med en majoritet av sina ledamöter och rådet båda avvisar det

gemensamma förslaget, eller om en av dessa institutioner avvisar det gemensamma förslaget medan den andra inte beslutar något, skall ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen, eller

c) Europaparlamentet med en majoritet av sina ledamöter avvisar det gemensamma förslaget

medan rådet godkänner det, skall ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen, eller

d) Europaparlamentet godkänner det gemensamma förslaget medan rådet avvisar detta, får

Europaparlamentet, inom två veckor efter det att rådet avvisat förslaget, med en majoritet av sina ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna besluta att bekräfta alla eller några av de ändringar som avses i punkt 4 c. Om någon av Europaparlamentets ändringar inte bekräftas, skall den i förlikningskommittén överenskomna ståndpunkten till den budgetpost som är föremål för denna ändring anses godkänd. Den europeiska lagen om upprättande av budgeten skall anses slutgiltigt antagen på grundval av detta.

8. Om förlikningskommittén inom de tre veckor som avses i punkt 5 inte uppnår enighet om ett gemensamt förslag, skall ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen.

Constitution/sv 312

9. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall Europaparlamentets ordförande förklara att den europeiska lagen om upprättande av budgeten har blivit slutgiltigt antagen.

10. Varje institution skall utöva de befogenheter som den har tilldelats genom denna artikel med beaktande av konstitutionen och de akter som antagits i enlighet med denna, särskilt om unionens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.

ARTIKEL III-405

1. Om den europeiska lagen om upprättande av budgeten inte har blivit slutgiltigt antagen i början av ett budgetår, får i enlighet med de europeiska lagar som avses i artikel III-412 ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av de anslag som förts upp i den aktuella avdelningen i budgeten för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning i budgeten; det får dock inte överstiga en tolftedel av de anslag som anges i samma avdelning i budgetförslaget.

2. Under förutsättning att övriga villkor i punkt 1 iakttas och på förslag av kommissionen får rådet i enlighet med de europeiska lagar som avses i artikel III-412 anta ett europeiskt beslut genom vilket tillstånd ges till utgifter som överstiger en tolftedel. Rådet skall omedelbart överlämna beslutet till Europaparlamentet.

I det europeiska beslutet skall de åtgärder föreskrivas som krävs i fråga om resurser för tillämpningen av denna artikel, i enlighet med de europeiska lagar som avses i artikel I-54.3 och I-54.4.

Beslutet skall träda i kraft trettio dagar efter antagandet, om Europaparlamentet inom denna tidsfrist med en majoritet av sina ledamöter inte beslutar att minska dessa utgifter.

Constitution/sv 313

ARTIKEL III-406 På de villkor som skall fastställas i de europeiska lagar som avses i artikel III-412 får anslag som inte avser personalutgifter och som inte förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret. Anslagen skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål och i mån av behov ytterligare delas in, i enlighet med de europeiska lagar som avses i artikel III-412. Utgifterna för − Europaparlamentet, − Europeiska rådet och rådet, − kommissionen och − Europeiska unionens domstol skall tas upp i separata budgetavsnitt om inte annat följer av någon särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.

Constitution/sv 314

AVSNITT 3

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN OCH ANSVARSFRIHET

ARTIKEL III-407

I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen, i enlighet med de europeiska lagar som avses i artikel III-412. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i enlighet med samma principer.

Medlemsstaternas kontroll- och revisionsskyldigheter vid genomförandet av budgeten samt deras ansvar i samband med detta skall regleras i de europeiska lagar som avses i artikel III-412. De skall ange det ansvar och de närmare särskilda bestämmelser som skall gälla för hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras.

Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i de europeiska lagar som avses i artikel III-412.

ARTIKEL III-408

Kommissionen skall årligen till Europaparlamentet och rådet överlämna en redovisning för hur budgeten genomförts under det föregående budgetåret. Kommissionen skall till dem också överlämna en redovisning för unionens tillgångar och skulder.

Constitution/sv 315

Kommissionen skall till Europaparlamentet och rådet även överlämna en rapport med utvärdering av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts, särskilt i förhållande till de uppgifter som Europaparlamentet och rådet lämnat enligt artikel artikel III-409.

ARTIKEL III-409

1. På rekommendation av rådet skall Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska de räkenskaper och redovisningar och den utvärderingsrapport som avses i artikel III-408, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som avses i artikel III-384.1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av betydelse i detta sammanhang.

2. Innan Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet eller för andra ändamål i samband med att Europaparlamentet utövar sina befogenheter i fråga om budgetens genomförande, kan det begära att kommissionen skall redogöra för verkställigheten av utgifterna eller för hur de finansiella kontrollsystemen fungerar. Kommissionen skall på begäran lägga fram alla nödvändiga uppgifter för Europaparlamentet.

3. Kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i besluten om ansvarsfrihet, andra iakttagelser från Europaparlamentet om verkställigheten av utgifterna samt de kommentarer som är fogade till rådets rekommendationer om ansvarsfrihet.

4. På begäran av Europaparlamentet eller rådet skall kommissionen rapportera om de åtgärder som den har vidtagit mot bakgrund av dessa iakttagelser och kommentarer, särskilt om de instruktioner som den har gett de avdelningar som ansvarar för budgetens genomförande. Dessa rapporter skall också översändas till revisionsrätten.

Constitution/sv 316

AVSNITT 4

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-410 Den fleråriga finansieringsramen och den årliga budgeten skall upprättas i euro.

ARTIKEL III-411 Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i konstitutionen. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att göra sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver. Kommissionen skall stå i förbindelse med varje berörd medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.

ARTIKEL III-412 1. Genom europeiska lagar skall det meddelas a) budgetregler som särskilt skall innehålla närmare detaljer om budgetens uppställning och

genomförande och om redovisning och revision,

Constitution/sv 317

b) regler om ordningen för kontrollen av det ansvar som aktörerna i budgetförvaltningen har,

särskilt utanordnarna och räkenskapsförarna.

Dessa lagar skall antas efter det att revisionsrätten har hörts.

2. Rådet skall på förslag av kommissionen anta en europeisk förordning om de närmare bestämmelserna och förfarandet för hur de budgetinkomster som fastställs i den ordning som gäller för unionens egna medel skall ställas till kommissionens förfogande samt nödvändiga åtgärder för att möta ett eventuellt likviditetsbehov. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet och revisionsrätten.

3. Rådet skall besluta med enhällighet till och med den 31 december 2006 i alla de fall som avses i denna artikel.

ARTIKEL III-413

Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall se till att det finns finansiella medel tillgängliga för att unionen skall kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser gentemot tredjeman.

ARTIKEL III-414

Regelbundna möten mellan Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande skall sammankallas på kommissionens initiativ inom ramen för de budgetförfaranden som avses i detta kapitel. Ordförandena skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja samråd och närma sina institutioners ståndpunkter till varandra i syfte att göra det lättare att genomföra detta kapitel.

Constitution/sv 318

AVSNITT 5

BEKÄMPNING AV BEDRÄGERI

ARTIKEL III-415

1. Unionen och medlemsstaterna skall genom åtgärder som skall vidtas i enlighet med denna artikel bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Åtgärderna skall ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd i medlemsstaterna samt i unionens institutioner, organ och myndigheter.

2. För att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen skall medlemsstaterna vidta samma åtgärder som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i konstitutionen skall medlemsstaterna samordna sina åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier. De skall för detta ändamål tillsammans med kommissionen organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna.

4. För att ge effektivt och likvärdigt skydd i medlemsstaterna samt i unionens institutioner, organ och myndigheter skall det i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. De skall antas efter det att revisionsrätten har hörts.

5. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel.

Constitution/sv 319

KAPITEL III

FÖRDJUPADE SAMARBETEN

ARTIKEL III-416 De fördjupade samarbetena skall respektera konstitutionen och unionsrätten. De får inte påverka den inre marknaden eller den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. De får inte innebära något hinder eller någon diskriminering i handeln mellan medlemsstaterna eller leda till snedvridning av konkurrensen dem emellan.

ARTIKEL III-417 De fördjupade samarbetena skall respektera de icke deltagande medlemsstaternas befogenheter, rättigheter och skyldigheter. Dessa medlemsstater får inte hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra samarbetena.

ARTIKEL III-418 1. När de fördjupade samarbetena upprättas skall de vara öppna för alla medlemsstater, förutsatt att medlemsstaterna tar hänsyn till de eventuella villkor för deltagande som fastställs genom europeiska beslut om bemyndigande. De skall också vara öppna när som helst, under förutsättning att de utöver de ovannämnda eventuella villkoren tar hänsyn till de akter som redan har antagits inom denna ram. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete skall se till att främja ett deltagande av så många medlemsstater som möjligt.

Constitution/sv 320

2. Kommissionen och vid behov unionens utrikesminister skall regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av de fördjupade samarbetena.

ARTIKEL III-419

1. De medlemsstater som önskar upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan på något av de områden som avses i konstitutionen, med undantag för områdena med exklusiv befogenhet samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, skall rikta en begäran till kommissionen och närmare ange tillämpningsområdet och de mål som eftersträvas genom det planerade fördjupade samarbetet. Kommissionen kan lägga fram ett förslag för rådet om detta. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om skälen till detta.

Ett bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete skall ges genom ett europeiskt beslut av rådet på förslag av kommissionen och efter Europaparlamentets godkännande.

2. En begäran från de medlemsstater som önskar upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall riktas till rådet. Denna begäran skall överlämnas till unionens utrikesminister, som skall avge ett yttrande om samstämmigheten mellan det fördjupade samarbete som planeras och unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, och till kommissionen, som skall avge ett yttrande, särskilt om samstämmigheten mellan det fördjupade samarbete som planeras och övrig unionspolitik. Begäran skall även översändas till Europaparlamentet för kännedom.

Bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete skall ges genom ett europeiskt beslut av rådet, som skall besluta med enhällighet.

Constitution/sv 321

ARTIKEL III-420

1. Varje medlemsstat som önskar delta i ett pågående fördjupat samarbete inom ett av de områden som avses i artikel III-419.1 skall anmäla sin avsikt till rådet och till kommissionen.

Kommissionen skall inom fyra månader efter det att anmälan har mottagits bekräfta den berörda medlemsstatens deltagande. Kommissionen skall, i förekommande fall, konstatera att villkoren för deltagande är uppfyllda och anta de övergångsåtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av de akter som redan antagits inom ramen för det fördjupade samarbetet.

Om kommissionen likväl anser att villkoren för deltagande inte är uppfyllda, skall den ange vilka bestämmelser som skall vidtas för att dessa villkor skall uppfyllas och fastställa en tidsfrist för en ny behandling av begäran. När tidsfristen har löpt ut, skall kommissionen behandla begäran på nytt i enlighet med förfarandet i andra stycket. Om kommissionen anser att villkoren för deltagande fortfarande inte är uppfyllda, får den berörda medlemsstaten hänskjuta frågan till rådet, som skall besluta om begäran. Rådet skall besluta i enlighet med artikel I-44.3. Det får också på kommissionens förslag anta sådana övergångsåtgärder som avses i andra stycket.

2. Varje medlemsstat som önskar delta i ett pågående fördjupat samarbete inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall anmäla sin avsikt till rådet, unionens utrikesminister och kommissionen.

Rådet skall bekräfta den berörda medlemsstatens deltagande efter samråd med unionens utrikesminister och efter att i förekommande fall ha fastställt att villkoren för deltagande är uppfyllda. Rådet får på förslag av unionens utrikesminister även anta sådana övergångsåtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av akter som redan antagits inom ramen för det fördjupade samarbetet. Om rådet anser att villkoren för deltagande inte är uppfyllda, skall det emellertid ange vilka steg som skall vidtas för att dessa villkor skall uppfyllas och bestämma en tidsfrist för ny behandling av begäran om deltagande.

Constitution/sv 322

För tillämpningen av denna punkt skall rådet besluta med enhällighet och i enlighet med artikel I-44.3.

ARTIKEL III-421

Andra utgifter för genomförandet av ett fördjupat samarbete än de förvaltningskostnader som institutionerna åsamkas skall bäras av de deltagande medlemsstaterna, om inte rådet med enhällighet bland alla sina medlemmar och efter att ha hört Europaparlamentet beslutar något annat.

ARTIKEL III-422

1. När det i en bestämmelse i konstitutionen som kan komma att tillämpas inom ramen för ett fördjupat samarbete föreskrivs att rådet skall besluta med enhällighet kan rådet med enhällighet i enlighet med bestämmelserna i artikel I-44.3 anta ett europeiskt beslut som föreskriver att det kommer att besluta med kvalificerad majoritet.

2. När det i en bestämmelse i konstitutionen som kan komma att tillämpas inom ramen för ett fördjupat samarbete föreskrivs att rådet skall anta europeiska lagar eller ramlagar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande kan rådet med enhällighet i enlighet med bestämmelserna i artikel I-44.3 anta ett beslut som föreskriver att det kommer att besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

Constitution/sv 323

ARTIKEL III-423

Rådet och kommissionen skall se till att de åtgärder som vidtas inom ramen för ett fördjupat samarbete är samstämmiga såväl inbördes som med unionens politik, och de skall samarbeta i detta syfte.

AVDELNING VII

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

ARTIKEL III-424

Med beaktande av den strukturella ekonomiska och sociala situationen i Franska Guyana och på Guadeloupe, Martinique, Réunion, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, vilken förvärras av deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling, skall rådet på förslag av kommissionen anta europeiska lagar, ramlagar, förordningar och beslut för att särskilt fastställa villkoren för hur konstitutionen skall tillämpas när det gäller dessa områden, inklusive den gemensamma politiken. Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

De akter som avses i första stycket gäller särskilt tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskeripolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande unionsprogram.

Constitution/sv 324

Rådet skall anta de akter som avses i första stycket med beaktande av de yttersta randområdenas särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och sammanhanget hos unionens rättsordning, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken.

ARTIKEL III-425 Konstitutionen skall inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.

ARTIKEL III-426 Unionen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen. Unionen skall dock i frågor som rör en viss institutions funktion företrädas av den institutionen i enlighet med dess administrativa självständighet.

ARTIKEL III-427 Tjänsteföreskrifter för tjänstemännen vid unionen och anställningsvillkor för övriga anställda vid unionen skall meddelas i europeiska lagar. De skall antas efter att ha hört de berörda institutionerna.

Constitution/sv 325

ARTIKEL III-428

Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställs genom en europeisk förordning eller ett europeiskt beslut som med enkel majoritet antas av rådet inhämta den information och utföra de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.

ARTIKEL III-429

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall åtgärder föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar för att framställa sådan statistik som behövs för unionens verksamhet.

2. Framställningen av gemenskapsstatistik skall uppfylla krav på opartiskhet, tillförlitlighet, objektivitet, vetenskapligt oberoende, kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter. Den får inte innebära en alltför stor belastning för de ekonomiska aktörerna.

ARTIKEL III-430

Medlemmarna respektive ledamöterna av unionens institutioner, ledamöterna av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda vid unionen skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

Constitution/sv 326

ARTIKEL III-431 Unionens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga. I fråga om utomobligatoriskt ansvar skall unionen ersätta skada som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Med avvikelse från andra stycket skall Europeiska centralbanken ersätta skada som orsakats av banken själv eller av dess anställda under tjänsteutövning i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. De anställdas personliga ansvar gentemot unionen skall regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem.

ARTIKEL III-432 Säte för unionens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.

ARTIKEL III-433 Rådet skall med enhällighet anta en europeisk förordning som anger de regler som skall gälla för språkanvändningen vid unionens institutioner, med förbehåll för stadgan för Europeiska unionens domstol.

Constitution/sv 327

ARTIKEL III-434

Unionen skall, på de villkor som anges i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta de privilegier och den immunitet som behövs för att den skall kunna fullgöra sin uppgift.

ARTIKEL III-435

De rättigheter och förpliktelser som följer av avtal som ingåtts före den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras anslutning, mellan å ena sidan en eller flera medlemsstater och å andra sidan ett eller flera tredjeländer skall inte påverkas av konstitutionen.

I den mån dessa avtal inte är förenliga med konstitutionen skall den eller de berörda medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med konstitutionen. Medlemsstaterna skall vid behov bistå varandra i detta syfte och i förekommande fall inta en gemensam hållning.

Vid tillämpning av sådana avtal som avses i första stycket skall medlemsstaterna beakta att de fördelar som varje medlemsstat beviljar enligt konstitutionen utgör en integrerande del av unionen och härigenom är oskiljaktigt förbundna med upprättandet av institutioner som ges befogenheter enligt konstitutionen och med beviljandet av samma fördelar av alla övriga medlemsstater.

Constitution/sv 328

ARTIKEL III-436 1. Konstitutionen skall inte hindra tillämpningen av följande regler: a) Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna information vars avslöjande den anser strida

mot sina väsentliga säkerhetsintressen. b) Varje medlemsstat får vidta de åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda sina

väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och försvarsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den inre marknaden i fråga om varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.

2. Rådet får på förslag av kommissionen med enhällighet anta ett europeiskt beslut om ändring av listan av den 15 april 1958 över varor på vilka bestämmelserna i punkt 1 b skall tillämpas.

Constitution/sv 329

DEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

ARTIKEL IV-437

Upphävande av tidigare fördrag 1. Detta fördrag om upprättande av en konstitution för Europa upphäver fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen samt, på de villkor som fastställs i protokollet om akter och fördrag om komplettering eller ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen, akterna och fördragen om komplettering eller ändring av dessa, med förbehåll för punkt 2 i denna artikel. 2. Anslutningsfördragen skall upphävas för a) Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, b) Republiken Grekland, c) Konungariket Spanien och Republiken Portugal, d) Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige, samt

Constitution/sv 330

e) Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland,

Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

Likväl skall

– de bestämmelser i de i leden a−d avsedda fördragen som återges eller åsyftas i protokollet om

anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade

konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige fortsätta att gälla, och deras rättsverkan skall bestå i enlighet med detta protokoll,

– de bestämmelser i det i led e avsedda fördraget som återges eller åsyftas i protokollet om

anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien fortsätta att gälla, och deras rättsverkan skall bestå i enlighet med detta protokoll.

Constitution/sv 331

ARTIKEL IV-438

Succession och rättslig kontinuitet

1. Den europeiska union som upprättas genom detta fördrag skall efterträda den europeiska union som upprättades genom fördraget om Europeiska unionen och Europeiska gemenskapen.

2. Om inte annat följer av artikel IV-439, skall de institutioner, organ och myndigheter som existerar vid detta fördrags ikraftträdande utöva sina befogenheter enligt detta fördrag i den sammansättning de har vid den tidpunkten, så länge det inte har antagits nya bestämmelser med tillämpning av detta fördrag eller till dess att deras mandat upphör.

3. De av institutionernas, organens och myndigheternas akter som antagits på grundval av de fördrag och akter som upphävs genom artikel IV-437 skall fortsätta att vara i kraft. Deras rättsverkan skall bestå så länge dessa akter inte har upphävts, ogiltigförklarats eller ändrats med tillämpning av det här fördraget. Detta gäller även för de konventioner som har ingåtts mellan medlemsstater på grundval av de fördrag och akter som upphävs genom artikel IV-437.

De övriga delarna av gemenskapens och unionens befintliga regelverk vid detta fördrags ikraftträdande, särskilt de interinstitutionella avtalen, de beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, har fattat eller ingått, de avtal som medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens eller gemenskapens funktionssätt eller som har samband med unionens eller gemenskapens verksamhet, förklaringarna, inbegripet sådana som avgivits inom ramen för regeringskonferenser, samt resolutioner och andra ståndpunkter av Europeiska rådet eller av rådet och sådana som medlemsstaterna i samförstånd har antagit i frågor om unionen eller gemenskapen skall också bestå så länge de inte har upphävts eller ändrats.

Constitution/sv 332

4. Den rättspraxis som utvecklats av Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten om tolkningen och tillämpningen av de fördrag och akter som upphävs genom artikel IV-437 samt de akter och konventioner som antagits för deras tillämpning förblir, i tillämpliga delar, tolkningskällan för unionsrätten och i synnerhet för jämförbara bestämmelser i konstitutionen.

5. Kontinuiteten i de administrativa och rättsliga förfaranden som inletts före detta fördrags ikraftträdande skall säkerställas med beaktande av konstitutionen. De institutioner, organ och myndigheter som är ansvariga för dessa förfaranden skall vidta alla för detta ändamål lämpliga åtgärder.

ARTIKEL IV-439

Övergångsbestämmelser för vissa institutioner

De övergångsbestämmelser som avser Europaparlamentets sammansättning, definitionen av kvalificerad majoritet i Europeiska rådet och i rådet, inbegripet i fall då inte samtliga medlemmar av Europeiska rådet eller av rådet deltar i omröstningen, och kommissionens sammansättning, inbegripet unionens utrikesminister, meddelas i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ.

Constitution/sv 333

ARTIKEL IV-440

Område för territoriell tillämpning

1. Detta fördrag skall tillämpas på Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

2. Detta fördrag skall tillämpas på Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna i enlighet med artikel III-424.

3. De utomeuropeiska länder och territorier som anges i bilaga II skall omfattas av den särskilda associeringsordning som anges i del III avdelning IV.

Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har särskilda förbindelser med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och som inte anges i nämnda förteckning.

4. Detta fördrag skall tillämpas på de europeiska territorier vars utrikes angelägenheter omhändertas av en medlemsstat.

Constitution/sv 334

5. Detta fördrag skall tillämpas på Åland med de undantag som ursprungligen fanns i det fördrag som avses i artikel IV-437.2 d och som återges i avdelning V avsnitt 5 i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

6. Utan hinder av punkterna 1−5 skall följande gälla:

a) Detta fördrag skall inte tillämpas på Färöarna.

b) Detta fördrag skall tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands

suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia på Cypern endast i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa tillämpningen av den ordning som ursprungligen angavs i det

protokoll om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på

Cypern som är fogat till den anslutningsakt som utgör en integrerande del av det fördrag som avses i artikel IV-437.2 e, och som återges i del II avdelning III i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

c) Detta fördrag skall tillämpas på Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det är

nödvändigt för att säkerställa tillämpningen av den ordning för dessa öar som ursprungligen angavs i det fördrag som avses i artikel IV-437.2 a, och som återges i avdelning II avsnitt 3 i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Constitution/sv 335

7. Europeiska rådet får på initiativ av den berörda medlemsstaten anta ett europeiskt beslut om ändring av ställningen i förhållande till unionen för ett danskt, franskt eller nederländskt land eller territorium som avses i punkterna 2 och 3. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört kommissionen.

ARTIKEL IV-441

Regionala unioner Detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av nämnda fördrag.

ARTIKEL IV-442

Protokoll och bilagor Protokollen och bilagorna till detta fördrag skall utgöra en integrerande del av fördraget.

Constitution/sv 336

ARTIKEL IV-443

Ordinarie ändringsförfarande

1. Varje medlemsstats regering, Europaparlamentet eller kommissionen får förelägga rådet utkast till ändringar av detta fördrag. Dessa utkast skall översändas av rådet till Europeiska rådet och tillställas de nationella parlamenten.

2. Om Europeiska rådet efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen med enkel majoritet antar ett beslut om att granska de ändringar som föreslås skall Europeiska rådets ordförande sammankalla ett konvent som är sammansatt av företrädare för de nationella parlamenten, medlemsstaternas stats- eller regeringschefer, Europaparlamentet och kommissionen. Även Europeiska centralbanken skall höras när det är fråga om institutionella ändringar på det monetära området. Konventet skall behandla utkasten till ändringar och skall med konsensus anta en rekommendation till en konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar enligt punkt 3.

Europeiska rådet får med enkel majoritet, efter Europaparlamentets godkännande, besluta att inte sammankalla konventet när ändringarnas omfattning inte motiverar det. I det senare fallet skall Europeiska rådet fastställa mandatet för en konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar.

3. En konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar skall sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i detta fördrag.

Ändringarna träder i kraft när de har ratificerats av alla medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Constitution/sv 337

4. Om fyra femtedelar av medlemsstaterna inom en period på två år efter undertecknandet av fördraget om ändring av detta fördrag har ratificerat detta fördrag och en eller flera medlemsstater har stött på problem med nämnda ratifikation, skall Europeiska rådet ta upp frågan.

ARTIKEL IV-444

Förenklat förfarande för ändring

1. När det i del III föreskrivs att rådet skall besluta med enhällighet på ett visst område eller i ett visst fall, får Europeiska rådet anta ett europeiskt beslut om bemyndigande för rådet att besluta med kvalificerad majoritet på det området eller i det fallet.

Denna punkt skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

2. När det i del III föreskrivs att europeiska lagar eller ramlagar skall antas av rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, får Europeiska rådet anta ett europeiskt beslut om bemyndigande att sådana lagar eller ramlagar får antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

3. Varje initiativ från Europeiska rådet på grundval av punkt 1 eller 2 skall översändas till de nationella parlamenten. När invändning från ett nationellt parlament har meddelats inom sex månader från detta översändande, skall det europeiska beslut som avses i punkt 1 eller 2 inte antas. I avsaknad av invändningar får Europeiska rådet anta beslutet.

Constitution/sv 338

Vid antagandet av de europeiska beslut som avses i punkterna 1 och 2 skall Europeiska rådet besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet, som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter.

ARTIKEL IV-445

Förenklat förfarande för ändring avseende unionens inre politik och inre åtgärder

1. Varje medlemsstats regering, Europaparlamentet eller kommissionen får förelägga Europeiska rådet utkast till sådana ändringar av samtliga eller delar av bestämmelserna i del III avdelning III som rör unionens inre politik och inre åtgärder.

2. Europeiska rådet får anta ett europeiskt beslut om ändring av samtliga eller delar av bestämmelserna i del III avdelning III. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen samt Europeiska centralbanken i fall av institutionella ändringar på det monetära området.

Detta europeiska beslut träder i kraft först sedan det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

3. Det europeiska beslut som avses i punkt 2 får inte utöka de befogenheter som unionen tilldelas i detta fördrag.

Constitution/sv 339

ARTIKEL IV-446

Varaktighet Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.

ARTIKEL IV-447

Ratificering och ikraftträdande 1. Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Republiken Italiens regering. 2. Detta fördrag träder i kraft den 1 november 2006, förutsatt att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats eller, om så inte är fallet, den första dagen i den andra månad som följer efter det att ratifikationsinstrumentet har deponerats av den signatärstat som sist deponerar instrumentet.

Constitution/sv 340

ARTIKEL IV-448

Autentiska texter och översättningar

1. Detta fördrag, som har upprättats i ett enda original på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska, vilka texter är lika giltiga på alla språken, skall deponeras i arkiven hos Republiken Italiens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.

2. Detta fördrag får även översättas till varje annat språk som bestäms av medlemsstaterna bland dem som i enlighet med deras konstitutionella ordning har officiell ställning i hela eller delar av deras territorium. Den berörda medlemsstaten skall lämna en bestyrkt kopia av sådana översättningar till rådet som skall deponera den i sitt arkiv.

Constitution/sv 341

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

A. Protokoll som är fogade till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa 1. Protokoll om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen 2. Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna 3. Protokoll om stadgan för Europeiska unionens domstol 4. Protokoll om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och

Europeiska centralbanken 5. Protokoll om Europeiska investeringsbankens stadga 6. Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och

vissa av dess organ, myndigheter och enheter 7. Protokoll om Europeiska unionens privilegier och immunitet 8. Protokoll om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket

Danmark, Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland,

Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt

Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige

Constitution/L/sv 1

9. Protokoll om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien,

Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien

10. Protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott 11. Protokoll om konvergenskriterier 12. Protokoll om eurogruppen 13. Protokoll om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirland med avseende på den ekonomiska och monetära unionen 14. Protokoll om vissa bestämmelser angående Danmark med avseende på den ekonomiska och

monetära unionen 15. Protokoll om vissa uppgifter som åligger Danmarks nationalbank 16. Protokoll om ordningen för CFP-francen 17. Protokoll om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar 18. Protokoll om tillämpning av vissa inslag i artikel III-130 i konstitutionen på

Förenade kungariket och Irland

Constitution/L/sv 2

19. Protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på politik för

gränskontroller, asyl och invandring samt med avseende på civilrättsligt samarbete och polissamarbete

20. Protokoll om Danmarks ställning 21. Protokoll om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre gränser 22. Protokoll om asyl för medborgare i medlemsstaterna 23. Protokoll om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel I-41.6 och

artikel III-312 i konstitutionen 24. Protokoll om artikel I-41.2 i konstitutionen 25. Protokoll om import till Europeiska unionen av oljeprodukter som raffinerats i Nederländska

Antillerna 26. Protokoll om förvärv av egendom i Danmark 27. Protokoll om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna 28. Protokoll om artikel III-214 i konstitutionen 29. Protokoll om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Constitution/L/sv 3

30. Protokoll om en särskild ordning för Grönland 31. Protokoll om artikel 40.3.3 i Irlands författning 32. Protokoll till artikel I-9.2 i konstitutionen om unionens anslutning till

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

33. Protokoll om akter och fördrag som kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen 34. Protokoll om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ 35. Protokoll om de ekonomiska följderna av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol-

och stålgemenskapen upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden 36. Protokoll om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

B. Bilagor till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa 1. Bilaga I − Förteckning som avses i artikel III-226 i konstitutionen 2. Bilaga II − Utomeuropeiska länder och territorier på vilka del III avdelning IV i

konstitutionen skall tillämpas

Constitution/L/sv 4

A. PROTOKOLL SOM ÄR FOGADE TILL FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDE AV EN KONSTITUTION

FÖR EUROPA

Constitution/P/sv 1

1. PROTOKOLL

OM DE NATIONELLA PARLAMENTENS ROLL I EUROPEISKA UNIONEN

Constitution/P1/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ERINRAR OM att det sätt på vilket de nationella parlamenten granskar sin regering i fråga om unionens verksamhet är en angelägenhet för varje medlemsstats särskilda konstitutionella organisation och praxis, SOM ÖNSKAR uppmuntra till en större delaktighet från de nationella parlamentens sida i Europeiska unionens verksamhet och öka deras möjligheter att uttrycka sin uppfattning om utkast till europeiska lagstiftningsakter och andra frågor som kan vara av särskilt intresse för dem, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och till fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

AVDELNING I

INFORMATION TILL DE NATIONELLA PARLAMENTEN

ARTIKEL 1 Kommissionen skall översända sina samrådsdokument (grönböcker, vitböcker och meddelanden) direkt till de nationella parlamenten vid offentliggörandet. Kommissionen skall också översända det årliga lagstiftningsprogrammet samt alla andra instrument för lagstiftningsprogram eller politisk strategi till de nationella parlamenten samtidigt som de översänds till Europaparlamentet och rådet.

Constitution/P1/sv 2

ARTIKEL 2

Utkast till europeiska lagstiftningsakter som tillställs Europaparlamentet och rådet skall översändas till de nationella parlamenten.

I detta protokoll avses med utkast till europeisk lagstiftningsakt förslag från kommissionen, initiativ från en grupp medlemsstater, initiativ från Europaparlamentet, framställningar från domstolen, rekommendationer från Europeiska centralbanken och framställningar från Europeiska investeringsbanken som syftar till antagandet av en europeisk lagstiftningsakt.

Kommissionen skall översända sina utkast till europeiska lagstiftningsakter direkt till de nationella parlamenten samtidigt som de översänds till Europaparlamentet och rådet.

Europaparlamentet skall översända sina utkast till europeiska lagstiftningsakter direkt till de nationella parlamenten.

Rådet skall översända de utkast till europeiska lagstiftningsakter som kommer från en grupp medlemsstater, domstolen, Europeiska centralbanken eller Europeiska investeringsbanken till de nationella parlamenten.

ARTIKEL 3

De nationella parlamenten kan, i enlighet med förfarandet i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, tillställa Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande ett motiverat yttrande om huruvida ett utkast till europeisk lagstiftningsakt är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Constitution/P1/sv 3

Om utkastet till europeisk lagstiftningsakt kommer från en grupp medlemsstater skall rådets ordförande översända det eller de motiverade yttrandena till regeringarna i dessa medlemsstater.

Om utkastet till europeisk lagstiftningsakt kommer från domstolen, Europeiska centralbanken eller Europeiska investeringsbanken skall rådets ordförande översända det eller de motiverade yttrandena till institutionen eller organet i fråga.

ARTIKEL 4

En tidsfrist på sex veckor skall iakttas mellan den dag då ett utkast till europeisk lagstiftningsakt görs tillgängligt för de nationella parlamenten på unionens officiella språk och den dag då utkastet förs upp på rådets preliminära dagordning för antagande av detta eller för antagande av en ståndpunkt inom ramen för ett lagstiftningsförfarande. I brådskande fall kan dock undantag göras, varvid skälen skall anges i rådets akt eller ståndpunkt. Utom i vederbörligen motiverade brådskande fall får inga överenskommelser komma till stånd om ett utkast till europeisk lagstiftningsakt under dessa sex veckor. Utom i vederbörligen motiverade brådskande fall skall en tidsfrist på tio dagar iakttas mellan den dag då ett utkast till europeisk lagstiftningsakt förs upp på rådets preliminära dagordning och antagandet av en ståndpunkt.

ARTIKEL 5

Dagordningarna för och resultaten av rådets möten, inklusive protokollen från rådets möten då det diskuterar utkast till europeiska lagstiftningsakter, skall översändas direkt till de nationella parlamenten samtidigt som de översänds till medlemsstaternas regeringar.

Constitution/P1/sv 4

ARTIKEL 6 När Europeiska rådet överväger att använda bestämmelsen i artikel IV-444.1 eller IV-444.2 i konstitutionen, skall de nationella parlamenten underrättas om Europeiska rådets initiativ minst sex månader innan ett europeiskt beslut antas.

ARTIKEL 7 Revisionsrätten skall för kännedom översända sin årsrapport till de nationella parlamenten samtidigt som den översänds till Europaparlamentet och rådet.

ARTIKEL 8 Om de nationella parlamenten har två kammare skall artiklarna 1−7 gälla båda kamrarna.

Constitution/P1/sv 5

AVDELNING II

MELLANPARLAMENTARISKT SAMARBETE

ARTIKEL 9

Europaparlamentet och de nationella parlamenten skall tillsammans bestämma hur ett effektivt och regelbundet mellanparlamentariskt samarbete skall organiseras och främjas inom unionen.

ARTIKEL 10

En konferens mellan parlamentariska organ för EU-frågor får till Europaparlamentet, rådet och kommissionen överlämna alla bidrag som den finner lämpliga. Konferensen skall dessutom främja utbyte av information och bästa praxis mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet, och även mellan deras fackutskott. Den kan också anordna mellanparlamentariska konferenser om särskilda teman, särskilt för att diskutera frågor om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Konferensens bidrag skall inte vara bindande för de nationella parlamenten eller föregripa deras ståndpunkter.

Constitution/P1/sv 6

2. PROTOKOLL OM TILLÄMPNING AV SUBSIDIARITETS- OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPERNA

Constitution/P2/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR säkerställa att beslut fattas så nära unionens medborgare som möjligt, SOM ÄR BESLUTNA att fastställa villkoren för tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilka anges i artikel I-11 i konstitutionen, och att upprätta ett system för att kontrollera institutionernas tillämpning av dessa principer, HAR DÄRFÖR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1 Varje institution skall fortlöpande se till att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna enligt artikel I-11 i konstitutionen följs.

ARTIKEL 2 Innan kommissionen föreslår en europeisk lagstiftningsakt skall den hålla omfattande samråd. Vid dessa samråd skall i förekommande fall den regionala och lokala dimensionen av de planerade åtgärderna beaktas. I mycket brådskande fall skall kommissionen inte hålla samråd. Den skall motivera sitt beslut i förslaget.

Constitution/P2/sv 2

ARTIKEL 3

I detta protokoll avses med utkast till europeisk lagstiftningsakt förslag från kommissionen, initiativ från en grupp medlemsstater, initiativ från Europaparlamentet, framställningar från domstolen, rekommendationer från Europeiska centralbanken och framställningar från Europeiska investeringsbanken som syftar till antagande av en europeisk lagstiftningsakt.

ARTIKEL 4

Kommissionen skall översända sina utkast till europeiska lagstiftningsakter och ändrade utkast till de nationella parlamenten samtidigt som de översänds till unionslagstiftaren.

Europaparlamentet skall översända sina utkast till europeiska lagstiftningsakter och ändrade utkast till de nationella parlamenten.

Rådet skall till de nationella parlamenten översända de utkast till europeiska lagstiftningsakter som kommer från en grupp medlemsstater, domstolen, Europeiska centralbanken eller Europeiska investeringsbanken liksom ändrade utkast.

Efter antagandet skall Europaparlamentet översända sina lagstiftningsresolutioner och rådet sina ståndpunkter till de nationella parlamenten.

Constitution/P2/sv 3

ARTIKEL 5

Utkasten till europeiska lagstiftningsakter skall motiveras med avseende på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Varje utkast till europeisk lagstiftningsakt bör innehålla ett formulär med närmare uppgifter som gör det möjligt att bedöma om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna följts. Formuläret bör innehålla underlag som gör det möjligt att bedöma dess finansiella konsekvenser och, om det gäller en europeisk ramlag, dess konsekvenser för de bestämmelser som medlemsstaterna skall genomföra, i förekommande fall även i den regionala lagstiftningen. Skäl som visar att något av unionens mål bättre kan uppnås på unionsnivån skall bygga på kvalitativa indikatorer och, varje gång det är möjligt, på kvantitativa sådana. I utkasten till europeiska lagstiftningsakter skall hänsyn tas till att det ekonomiska eller administrativa ansvar som vilar på unionen, nationella regeringar, regionala eller lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och medborgare så långt som möjligt skall begränsas och stå i proportion till det mål som skall uppnås.

ARTIKEL 6

De nationella parlamenten och kamrarna i sådana parlament får, inom sex veckor räknat från den dag då ett utkast till europeisk lagstiftningsakt översänds, tillställa Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Varje nationellt parlament eller kammare i ett nationellt parlament skall i förekommande fall samråda med de regionala parlament som har lagstiftande befogenheter.

Om utkastet till europeisk lagstiftningsakt kommer från en grupp medlemsstater, skall rådets ordförande översända yttrandet till dessa medlemsstaters regeringar.

Constitution/P2/sv 4

Om utkastet till europeisk lagstiftningsakt kommer från domstolen, Europeiska centralbanken eller Europeiska investeringsbanken skall rådets ordförande översända yttrandet till den berörda institutionen eller det berörda organet.

ARTIKEL 7

Europaparlamentet, rådet och kommissionen, samt i förekommande fall gruppen av medlemsstater, domstolen, Europeiska centralbanken eller Europeiska investeringsbanken skall, om utkastet till europeisk lagstiftningsakt kommer från dem, ta hänsyn till motiverade yttranden från de nationella parlamenten eller från en kammare i ett sådant parlament.

Varje nationellt parlament skall förfoga över två röster, fördelade med hänsyn till det nationella parlamentariska systemet. I ett nationellt parlamentariskt tvåkammarsystem skall var och en av de båda kamrarna förfoga över en röst.

Om minst en tredjedel av det totala antal röster som tilldelats de nationella parlamenten i enlighet med andra stycket lämnar motiverade yttranden om att ett utkast till europeisk lagstiftningsakt inte respekterar subsidiaritetsprincipen skall utkastet omprövas. Om det gäller ett utkast till europeisk lagstiftningsakt på grundval av artikel III-264 i konstitutionen om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, skall tröskeln vara en fjärdedel.

Efter omprövningen kan kommissionen, eller i förekommande fall gruppen av medlemsstater, Europaparlamentet, domstolen, Europeiska centralbanken eller Europeiska investeringsbanken, om utkastet till europeisk lagstiftningsakt kommer från dem, besluta att antingen stå fast vid utkastet, ändra det eller dra tillbaka det. Detta beslut skall vara motiverat.

Constitution/P2/sv 5

ARTIKEL 8

Europeiska unionens domstol är behörig att pröva en talan om åsidosättande, genom en europeisk lagstiftningsakt, av subsidiaritetsprincipen, vilken talan enligt villkoren i artikel III-365 i konstitutionen väcks av en medlemsstat eller överlämnas av den på dess nationella parlaments vägnar eller för en kammare i detta parlament i enlighet med dess interna rättsordning.

I enlighet med de närmare bestämmelserna i samma artikel får en sådan talan väckas även av Regionkommittén mot europeiska lagstiftningsakter som enligt konstitutionen inte kan antas utan att kommittén har hörts.

ARTIKEL 9

Kommissionen skall varje år lägga fram en rapport för Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten om tillämpningen av artikel I-11 i konstitutionen. Denna årliga rapport skall även sändas till Regionkommittén och till Ekonomiska och sociala kommittén.

Constitution/P2/sv 6

3. PROTOKOLL OM STADGAN FÖR EUROPEISKA UNIONENS DOMSTOL

Constitution/P3/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR besluta om den stadga för Europeiska unionens domstol som avses i artikel III-381 i konstitutionen, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

ARTIKEL 1 Europeiska unionens domstol skall bildas och fullgöra sina uppgifter i enlighet med konstitutionen, fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och denna stadga.

AVDELNING I

DOMARE OCH GENERALADVOKATER

ARTIKEL 2 Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, inför domstolen vid offentligt sammanträde avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.

Constitution/P3/sv 2

ARTIKEL 3

Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden. De skall åtnjuta immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört.

Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten. Om beslutet gäller en ledamot av tribunalen eller en specialdomstol skall domstolen fatta beslut efter att ha hört den berörda domstolen.

När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella domstolarna.

Artiklarna 11−14 och artikel 17 i protokollet om unionens privilegier och immunitet skall vara tillämpliga på domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter vid Europeiska unionens domstol, utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser om immunitet mot rättsliga förfaranden för domare som framgår av första, andra och tredje styckena i den här artikeln.

ARTIKEL 4

Domarna får inte inneha något politiskt eller administrativt ämbete.

De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte avvikelse härifrån medges undantagsvis genom ett europeiskt beslut som fattas av rådet med enkel majoritet.

Constitution/P3/sv 3

De skall vid sitt tillträde avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt skyldigheten att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.

I tveksamma fall skall domstolen fatta beslut. Om beslutet gäller en ledamot av tribunalen eller en specialdomstol skall domstolen fatta beslut efter att ha hört den berörda domstolen.

ARTIKEL 5

En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra genom att domaren avgår.

När en domare avgår, skall hans avgångsskrivelse ställas till domstolens ordförande för vidare befordran till rådets ordförande. När så skett, blir platsen vakant.

Utom i de fall som avses i artikel 6 skall domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt.

ARTIKEL 6

En domare får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner, om han enligt domarnas och generaladvokaternas enhälliga bedömning inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet. Den berörde domaren får inte delta i överläggningen. Om den berörde är ledamot av tribunalen eller en specialdomstol skall domstolen fatta beslut efter att ha hört den berörda domstolen.

Constitution/P3/sv 4

Domstolens justitiesekreterare skall underrätta Europaparlamentets och kommissionens ordförande om domstolens beslut och anmäla detta för rådets ordförande. Om beslutet innebär att en domare skiljs från sitt ämbete, skall sistnämnda anmälan medföra att platsen blir vakant.

ARTIKEL 7 En domare som skall ersätta en ledamot av domstolen vars ämbetstid inte har gått ut, skall utses för återstoden av företrädarens mandattid.

ARTIKEL 8 Bestämmelserna i artiklarna 2–7 skall tillämpas på generaladvokaterna.

AVDELNING II

DOMSTOLENS ORGANISATION

ARTIKEL 9 Den nytillsättning av en del av domartjänsterna som skall äga rum vart tredje år skall avse omväxlande tretton och tolv domare.

Constitution/P3/sv 5

Den nytillsättning av en del av tjänsterna som generaladvokat som skall äga rum vart tredje år skall varje gång avse fyra generaladvokater.

ARTIKEL 10 Justitiesekreteraren skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.

ARTIKEL 11 Domstolen skall utse en ersättare för justitiesekreteraren i händelse av förhinder för denne.

ARTIKEL 12 Till domstolen skall knytas tjänstemän och andra anställda så att den kan fungera. De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende.

ARTIKEL 13 I europeiska lagar får det föreskrivas att biträdande referenter skall utses samt meddelas instruktioner för dem. De skall antas på begäran av domstolen. De biträdande referenterna får inkallas i enlighet med rättegångsreglernas bestämmelser för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som anhängiggjorts vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är referent.

Constitution/P3/sv 6

Biträdande referenter skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som har de juridiska kvalifikationer som behövs; de skall utses genom ett europeiskt beslut som fattas av rådet med enkel majoritet. De skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.

ARTIKEL 14

Domarna, generaladvokaterna och justitiesekreteraren är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte.

ARTIKEL 15

Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall besluta om semesterperioder med vederbörlig hänsyn till verksamhetens krav.

ARTIKEL 16

Domstolen skall inom sig upprätta avdelningar med tre och fem domare. Domarna skall bland sig välja avdelningarnas ordförande. Ordförandena på avdelningar med fem domare skall väljas för en tid av tre år. De kan återväljas en gång.

Den stora avdelningen skall ha 13 domare. Ordförandeskapet för avdelningen skall innehas av domstolens ordförande. I den stora avdelningen skall även ordförandena på avdelningar med fem domare ingå och andra domare som skall utses i enlighet med domstolens rättegångsregler.

Constitution/P3/sv 7

Domstolen skall sammanträda i stor avdelning när en medlemsstat eller en unionsinstitution som är part i ärendet begär det. Domstolen skall sammanträda i plenum när ett ärende överlämnas för prövning i enlighet med artikel III-335.2, III-347 andra stycket, III-349 eller III-385.6 i konstitutionen. Domstolen kan dessutom, efter att ha hört generaladvokaten, besluta att hänskjuta ett ärende till sammanträde i plenum när den bedömer att ett ärende har särskilt stor betydelse.

ARTIKEL 17 Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Om en avdelning består av tre eller fem domare, är avdelningens beslut giltiga endast om tre domare är närvarande. Den stora avdelningens beslut är giltiga endast om nio domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum är domstolens beslut giltiga endast om 15 domare är närvarande. Vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med rättegångsreglerna.

Constitution/P3/sv 8

ARTIKEL 18 En domare eller en generaladvokat får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket han tidigare uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat eller i vilket han som medlem av en domstol, en undersökningskommission eller i annan egenskap haft i uppgift att uttala sig. Om en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende, skall han underrätta ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte bör delta eller framlägga förslag i ett visst ärende, skall han underrätta vederbörande om detta. Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken. En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen eller en av dess avdelningar som skäl för att begära ändring i domstolens eller avdelningens sammansättning.

AVDELNING III

FÖRFARANDE VID DOMSTOLEN

ARTIKEL 19 Medlemsstaterna och unionens institutioner skall vid domstolen företrädas av ett ombud som utses för varje ärende. Ombudet får biträdas av en rådgivare eller av en advokat.

Constitution/P3/sv 9

De andra stater än medlemsstaterna som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt Europeiska frihandelssammanslutningens (Efta) övervakningsmyndighet enligt det avtalet skall företrädas på samma sätt.

Övriga parter skall företrädas av en advokat.

Endast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får företräda eller biträda en part vid domstolen.

Ombud, rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen skall i enlighet med rättegångsreglerna ha de rättigheter och den immunitet som behövs för att de oavhängigt skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Domstolen skall i enlighet med rättegångsreglerna gentemot de rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen ha de befogenheter som domstolar allmänt har.

Universitetslärare som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstiftning ger dem rätt att företräda part inför domstol skall vid domstolen ha samma rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater.

ARTIKEL 20

Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del.

Constitution/P3/sv 10

Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna och de unionsinstitutioner, -organ eller -myndigheter vilkas akter är föremål för tvist delges ansökningar, inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla handlingar och dokument som åberopas eller bestyrkta kopior av dessa.

Delgivningen skall ombesörjas av justitiesekreteraren i den ordning och inom de tidsfrister som föreskrivs i rättegångsreglerna.

Det muntliga förfarandet skall bestå i uppläsning av referentens rapport, hörande av ombud, rådgivare och advokater samt generaladvokatens förslag till avgörande och i förekommande fall förhör med vittnen och sakkunniga.

Om domstolen anser att ärendet inte omfattar någon ny rättsfråga kan den, efter att ha hört generaladvokaten, besluta att ärendet skall avgöras utan yttrande från generaladvokaten.

ARTIKEL 21

Talan skall väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, motpartens eller motparternas namn, tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.

Ansökan skall i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad eller, i fall enligt artikel III-367 i konstitutionen, av skriftligt bevis om dagen för den anmodan som avses i nämnda artikel. Om ansökan inte åtföljs av dessa handlingar, skall justitiesekreteraren anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut.

Constitution/P3/sv 11

ARTIKEL 22

I fall som avses i artikel 18 i Euratomfördraget skall talan väckas vid domstolen genom en ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, en hänvisning till det beslut som överklagas, motparternas namn, tvisteföremålet, yrkandena och en kort framställning av grunderna för talan.

Ansökan skall åtföljas av en bestyrkt kopia av det beslut av skiljedomskommittén som överklagas.

Om domstolen avvisar talan, blir skiljedomskommitténs beslut slutgiltigt.

Om domstolen upphäver skiljedomskommitténs beslut, får saken i förekommande fall på begäran av någon av parterna tas upp på nytt inför skiljedomskommittén. Denna är bunden av domstolens rättsliga bedömning.

ARTIKEL 23

I fall som avses i artikel III-369 i konstitutionen skall beslut av en nationell domstol att uppskjuta handläggningen av ett ärende och hänskjuta det till domstolen anmälas till denna av den nationella domstolen. Om detta beslut skall därefter justitiesekreteraren underrätta parterna, medlemsstaterna och kommissionen, samt de unionsinstitutioner, -organ eller -myndigheter som har antagit den akt vars giltighet eller tolkning är omtvistad.

Constitution/P3/sv 12

Inom två månader efter underrättelsen har parterna, medlemsstaterna, kommissionen och i förekommande fall de unionsinstitutioner, -organ eller -myndigheter som har antagit den akt vars giltighet eller tolkning är omtvistad rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter.

Domstolens justitiesekreterare skall dessutom underrätta de andra stater än medlemsstaterna som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt Eftas övervakningsmyndighet enligt det avtalet, om den nationella domstolens beslut, och dessa har rätt att inom två månader efter underrättelsen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter till domstolen, om något av avtalets tillämpningsområden berörs. Detta stycke skall inte tillämpas på frågor som omfattas av Euratomfördragets tillämpningsområde.

När det i ett avtal, som avser ett bestämt område och som har ingåtts av rådet och en eller flera tredjeländer, föreskrivs att de senare skall ha rätt att inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter när en domstol i en medlemsstat har hänskjutit en fråga rörande avtalets tillämpningsområde till domstolen för förhandsavgörande, skall även de berörda tredjeländerna underrättas om den nationella domstolens beslut som innehåller en sådan fråga, och de skall inom två månader efter underrättelsen ha rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter.

ARTIKEL 24

Domstolen får begära att en part inkommer med alla de dokument och upplysningar som domstolen anser önskvärda. Om parten vägrar skall domstolen ta detta till protokollet.

Constitution/P3/sv 13

Domstolen får även begära att de medlemsstater och de av unionens institutioner, organ eller myndigheter som inte är parter i målet skall lämna alla upplysningar som domstolen anser behövs för handläggningen.

ARTIKEL 25 Domstolen får när som helst efter eget val anförtro sakkunniguppdrag åt enskilda personer, organ, myndigheter, kommittéer eller organisationer.

ARTIKEL 26 Vittnen får höras i enlighet med rättegångsreglerna.

ARTIKEL 27 Domstolen skall gentemot tredskande vittnen ha de befogenheter som i allmänhet tillkommer domstolar och får i enlighet med rättegångsreglerna döma till böter.

ARTIKEL 28 Vittnen och sakkunniga får höras under ed enligt det formulär som fastställs i rättegångsreglerna eller på det sätt som lagstiftningen i vittnets eller den sakkunniges hemland föreskriver.

Constitution/P3/sv 14

ARTIKEL 29 Domstolen får förordna att ett vittne eller en sakkunnig skall höras av den behöriga rättsliga myndigheten på hans bostadsort. Detta förordnande skall tillställas den behöriga rättsliga myndigheten för åtgärd i enlighet med föreskrifter som anges i rättegångsreglerna. De handlingar som utfärdats med anledning av begäran om förhör skall överlämnas till domstolen enligt samma regler. Domstolen skall stå för kostnaderna med förbehåll för att de i förekommande fall påläggs parterna.

ARTIKEL 30 En medlemsstat skall behandla mened eller ovarsam utsaga som ett vittne eller en sakkunnig gjort sig skyldig till, som om motsvarande brott begåtts inför nationell domstol i tvistemål. På anmodan av domstolen skall den berörda medlemsstaten väcka åtal mot gärningsmannen vid behörig nationell domstol.

ARTIKEL 31 Domstolens förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen, när synnerliga skäl föreligger, på eget initiativ eller på begäran av parterna, bestämmer något annat.

Constitution/P3/sv 15

ARTIKEL 32 Domstolen får under förhandlingarna höra sakkunniga och vittnen samt parterna själva. De sistnämnda får dock föra sin talan muntligt endast genom ombud.

ARTIKEL 33 Protokoll skall föras vid varje förhandling och undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren.

ARTIKEL 34 Turordningslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden.

ARTIKEL 35 Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga.

ARTIKEL 36 Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta namnen på de domare som deltog i överläggningarna.

Constitution/P3/sv 16

ARTIKEL 37 Domar skall undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren. De skall avkunnas vid offentligt sammanträde.

ARTIKEL 38 Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader.

ARTIKEL 39 Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga och som skall regleras i rättegångsreglerna, får domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov enligt artikel III-379.1 i konstitutionen och artikel 157 i Euratomfördraget eller om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt artikel III-379.2 i konstitutionen eller om uppskov med verkställighet enligt artikel III-401 fjärde stycket i konstitutionen eller artikel 164 tredje stycket i Euratomfördraget. Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av en annan domare i enlighet med rättegångsreglerna. Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall endast vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvudsaken.

Constitution/P3/sv 17

ARTIKEL 40

Medlemsstaterna och unionens institutioner får intervenera i tvister inför domstolen.

Samma rätt skall gälla för unionens organ och myndigheter och varje annan person om de kan motivera att de har ett intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen. Fysiska eller juridiska personer får inte intervenera i ärenden mellan medlemsstater, mellan unionens institutioner eller mellan medlemsstater och unionens institutioner.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket får de andra stater än medlemsstaterna som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt Eftas övervakningsmyndighet enligt det avtalet intervenera i tvister inför domstolen om något av avtalets tillämpningsområden berörs.

Genom yrkanden i interventionsansökan får endast en av parternas yrkanden biträdas.

ARTIKEL 41

Om en rätteligen instämd part inte inkommer med skriftligt svaromål, skall tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. Sådan talan skall inte medföra uppskov med verkställigheten av tredskodomen om inte domstolen beslutar något annat.

Constitution/P3/sv 18

ARTIKEL 42 Medlemsstaterna, unionens institutioner, organ och myndigheter och varje annan fysisk eller juridisk person får i de fall och på de villkor som anges i rättegångsreglerna i egenskap av tredjeman föra talan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda, om domen berör deras rätt.

ARTIKEL 43 I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall domstolen klargöra dess rätta innebörd på begäran av en part eller en av unionens institutioner som har ett berättigat intresse därav.

ARTIKEL 44 Framställning hos domstolen om ändring av en dom får endast grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande inflytande på ärendets utgång och som när domen meddelades var okänd för domstolen och för den som begär ändring. Ändringsförfarandet skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan art att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning. Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen gavs.

Constitution/P3/sv 19

ARTIKEL 45 Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i rättegångsreglerna. Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

ARTIKEL 46 Talan mot unionen om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden skall preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Preskription skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den skadelidande dessförinnan gör framställning hos en av unionens behöriga institutioner. I sistnämnda fall skall talan väckas inom den frist av två månader som anges i artikel III-365 i konstitutionen. Artikel III-367 andra stycket i konstitutionen skall tillämpas. Denna artikel skall även tillämpas på talan mot Europeiska centralbanken om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden.

Constitution/P3/sv 20

AVDELNING IV

TRIBUNALEN

ARTIKEL 47 Artikel 9 första stycket, artiklarna 14 och 15, artikel 17 första, andra, fjärde och femte styckena samt artikel 18 skall tillämpas på tribunalen och dess ledamöter. Artiklarna 10, 11 och 14 skall också tillämpas på tribunalens justitiesekreterare.

ARTIKEL 48 Tribunalen skall ha tjugofem domare.

ARTIKEL 49 Tribunalens ledamöter kan kallas att tjänstgöra som generaladvokat. För att biträda tribunalen då denna fullgör sin uppgift skall generaladvokaten fullständigt opartiskt och oavhängigt vid offentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i vissa ärenden som handläggs vid tribunalen. Kriterierna för att välja ut sådana ärenden liksom förfarandet vid tillsättning av generaladvokater skall anges i tribunalens rättegångsregler.

Constitution/P3/sv 21

En ledamot av tribunalen som kallats att tjänstgöra som generaladvokat i ett ärende får inte delta i ärendets avgörande.

ARTIKEL 50 Tribunalen skall sammanträda i avdelningar med tre eller fem domare. Domarna skall bland sig välja avdelningarnas ordförande. Ordförandena på avdelningar med fem domare skall väljas för en tid av tre år. De kan återväljas en gång. Avdelningarnas sammansättning och tilldelningen av ärenden skall bestämmas i rättegångsreglerna. I vissa fall, som bestäms i rättegångsreglerna, kan tribunalen sammanträda i plenum eller med en domare. I rättegångsreglerna får också föreskrivas att tribunalen skall sammanträda i stor avdelning i de fall och på de villkor som den själv skall fastställa.

ARTIKEL 51 Med avvikelse från regeln i artikel III-358.1 i konstitutionen skall domstolen ha exklusiv behörighet i talan enligt artiklarna III-365 och III-367 i konstitutionen vilken väcks av en medlemsstat a) mot en akt antagen av Europaparlamentet eller rådet eller av dessa två institutioner

gemensamt eller mot dessa institutioners underlåtenhet att besluta, med undantag av

Constitution/P3/sv 22

– europeiska beslut som rådet har antagit med stöd av artikel III-168.2 tredje stycket i

konstitutionen,

– akter som rådet har antagit enligt en rådsakt som rör handelspolitiska skyddsåtgärder i

den mening som avses i artikel III-315 i konstitutionen,

– akter antagna av rådet genom vilka detta utövar genomförandebefogenheter i enlighet

med artikel I-37.2 i konstitutionen,

b) mot en akt antagen av kommissionen eller mot kommissionens underlåtenhet att besluta enligt

artikel III-420.1 i konstitutionen.

Talan enligt samma artiklar skall också omfattas av domstolens exklusiva behörighet, om talan väcks av en unionsinstitution mot en akt antagen av Europaparlamentet, av rådet, av dessa två institutioner gemensamt eller av kommissionen eller mot dessa institutioners underlåtenhet att besluta samt av en unionsinstitution mot en akt antagen av Europeiska centralbanken eller mot dess underlåtenhet att besluta.

ARTIKEL 52

Domstolens ordförande och tribunalens ordförande skall gemensamt bestämma under vilka villkor tjänstemän och andra anställda vid domstolen skall tjänstgöra vid tribunalen så att den kan fungera. Vissa tjänstemän och andra anställda skall ansvara inför tribunalens justitiesekreterare under överinseende av tribunalens ordförande.

Constitution/P3/sv 23

ARTIKEL 53

Avdelning III skall tillämpas på förfarandet vid tribunalen.

Vid behov skall förfarandet vid tribunalen preciseras och kompletteras genom tribunalens rättegångsregler. Rättegångsreglerna får avvika från artikel 40 fjärde stycket och artikel 41 för att ta hänsyn till de särskilda förhållandena i de tvister som rör immateriella rättigheter.

Utan hinder av artikel 20 fjärde stycket får generaladvokaten framlägga sina motiverade yttranden skriftligen.

ARTIKEL 54

Om en ansökan eller någon annan rättegångsinlaga som är ställd till tribunalen av misstag ges in till domstolens justitiesekreterare skall denne omedelbart skicka handlingen till tribunalens justitiesekreterare. Likaså skall tribunalens justitiesekreterare, om en ansökan eller någon annan rättegångsinlaga som är ställd till domstolen av misstag ges in till honom, omedelbart skicka den till domstolens justitiesekreterare.

Om tribunalen finner att den inte har behörighet att pröva och avgöra ett ärende som omfattas av domstolens behörighet skall den hänskjuta ärendet till domstolen. Likaså skall domstolen, om den finner att ett ärende omfattas av tribunalens behörighet, hänskjuta ärendet till tribunalen. Denna kan inte därefter förklara sig obehörig.

Constitution/P3/sv 24

Om domstolen och tribunalen behandlar ärenden som avser samma sak eller samma tolkningsfrågor eller angår giltigheten av samma akt, kan tribunalen efter att ha hört parterna skjuta upp handläggningen fram till dess att domstolen har dömt i ärendet, eller, om det gäller talan som väcks i enlighet med artikel III-365 i konstitutionen eller artikel 146 i Euratomfördraget, förklara sig obehörig så att domstolen får avgöra sådan talan. Under samma omständigheter kan domstolen också besluta att skjuta upp sin handläggning. I så fall skall handläggningen vid tribunalen fortsätta.

Om en medlemsstat och en institution bestrider samma rättsakt, skall tribunalen förklara sig obehörig så att domstolen får avgöra sådan talan.

ARTIKEL 55

Tribunalens justitiesekreterare skall meddela alla parter, samt alla medlemsstater och unionens institutioner, även om dessa inte intervenerat i tvisten inför tribunalen, om tribunalens slutliga avgöranden liksom om avgöranden som endast delvis avgör frågan om saken eller som avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder.

ARTIKEL 56

Tribunalens slutliga avgöranden samt avgöranden av den domstolen som endast delvis avgör sakfrågan eller som avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder får överklagas till domstolen inom två månader efter delgivningen av det avgörande som överklagas.

Constitution/P3/sv 25

Varje part som helt eller delvis inte har vunnit bifall till sin talan har rätt att överklaga. Andra intervenienter än medlemsstaterna och unionens institutioner får emellertid endast överklaga om tribunalens beslut påverkar dem direkt.

Med undantag av ärenden som rör tvister mellan unionen och dess anställda får även medlemsstater och unionsinstitutioner som inte intervenerat i tvisten inför tribunalen överklaga. Dessa medlemsstater och unionsinstitutioner skall i sådana fall ha samma ställning som de medlemsstater och unionsinstitutioner som intervenerat i första instans.

ARTIKEL 57

En person som av tribunalen fått avslag på sin interventionsansökan kan överklaga till domstolen inom två veckor efter delgivning av avslagsbeslutet.

Beslut av tribunalen enligt artikel III-379.1 eller III-379.2 eller artikel III-401 fjärde stycket i konstitutionen eller enligt artikel 157 eller artikel 164 tredje stycket i Euratomfördraget får överklagas till domstolen av parterna i ärendet inom två månader efter delgivning av beslutet.

Ett överklagande enligt första och andra styckena skall prövas och avgöras i enlighet med förfarandet i artikel 39.

Constitution/P3/sv 26

ARTIKEL 58 Ett överklagande till domstolen skall vara begränsat till rättsfrågor. Det kan endast grundas på bristande behörighet hos tribunalen, på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen eller på att tribunalen har åsidosatt unionsrätten. Ett överklagande får inte avse endast rättegångskostnadernas storlek och fördelning.

ARTIKEL 59 Vid överklagande av ett beslut av tribunalen skall förfarandet vid domstolen bestå av en skriftlig och en muntlig del. I enlighet med villkoren i rättegångsreglerna kan domstolen efter att ha hört generaladvokaten och parterna avgöra ärendet utan muntligt förfarande.

ARTIKEL 60 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-379.1 och III-379.2 i konstitutionen eller artikel 157 i Euratomfördraget skall ett överklagande inte hindra verkställighet.

Constitution/P3/sv 27

Med avvikelse från artikel III-380 i konstitutionen skall ett avgörande av tribunalen varigenom en europeisk lag eller en europeisk förordning som är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater förklaras ogiltig gälla först efter utgången av den tid som anges i artikel 56 första stycket i denna stadga eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, efter det att överklagandet har avslagits. En part kan dock enligt artikel III-379.1 och III-379.2 i konstitutionen eller artikel 157 i Euratomfördraget föra talan vid domstolen med yrkande om uppskov med verkställigheten av den europeiska lag eller förordning som har förklarats ogiltig eller med yrkande om någon annan interimistisk åtgärd.

ARTIKEL 61

Om överklagandet är välgrundat skall domstolen upphäva tribunalens avgörande. Domstolen kan själv slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa ärendet till tribunalen för avgörande.

Om ett ärende återförvisas till tribunalen är denna bunden av domstolens beslut i rättsfrågor.

Om en medlemsstat eller en av unionens institutioner som inte intervenerat i tvisten inför tribunalen har överklagat och överklagandet är välgrundat kan domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av tribunalens upphävda avgörande som skall betraktas som bestående för parterna i ärendet.

Constitution/P3/sv 28

ARTIKEL 62 I fall som avses i artikel III-358.2 och III-358.3 i konstitutionen kan förste generaladvokaten föreslå att domstolen omprövar tribunalens avgörande om han anser att det föreligger en allvarlig risk för att enhetligheten eller följdriktigheten i unionsrätten undergrävs. Förslaget skall läggas fram inom en månad efter det att tribunalen har meddelat sitt avgörande. Domstolen skall inom en månad efter det att förslaget har lagts fram av förste generaladvokaten besluta om avgörandet skall omprövas eller inte.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

ARTIKEL 63 Domstolens och tribunalens rättegångsregler skall innehålla alla bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa och vid behov komplettera denna stadga.

Constitution/P3/sv 29

ARTIKEL 64

Reglerna om språkanvändningen vid Europeiska unionens domstol skall anges i en europeisk förordning som antas av rådet med enhällighet. Denna förordning skall antas på begäran av domstolen och efter det att kommissionen och Europaparlamentet har hörts eller på förslag av kommissionen och efter det att domstolen och Europaparlamentet har hörts.

Till dess att dessa regler antagits skall bestämmelserna om språkanvändning i domstolens rättegångsregler och tribunalens rättegångsregler gälla. Med avvikelse från artiklarna III-355 och III-366 i konstitutionen krävs rådets enhälliga godkännande för att dessa bestämmelser skall kunna ändras eller upphävas.

ARTIKEL 65

1. Med avvikelse från artikel IV-437 i konstitutionen skall varje ändring av protokollet om domstolens stadga, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, som antagits mellan undertecknandet och ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa fortsätta att gälla.

2. För att de ändringar som avses i punkt 1 skall kunna införlivas med artikeldelen i denna stadga skall de kodifieras officiellt genom en europeisk lag som antas av rådet på begäran av domstolen. När denna europeiska kodifieringslag träder i kraft skall denna artikel upphävas.

Constitution/P3/sv 30

4. PROTOKOLL

OM STADGAN FÖR EUROPEISKA

CENTRALBANKSSYSTEMET OCH EUROPEISKA CENTRALBANKEN

Constitution/P4/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR besluta om den stadga för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken som avses i artikel I-30 och artikel III-187.2 i konstitutionen, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

KAPITEL I

EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMET

ARTIKEL 1

Europeiska centralbankssystemet 1. Enligt artikel I-30.1 i konstitutionen skall Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utgöra Europeiska centralbankssystemet. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta skall utgöra Eurosystemet. 2. Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall fullgöra sina uppgifter och utöva sin verksamhet i enlighet med konstitutionen och denna stadga.

Constitution/P4/sv 2

KAPITEL II

MÅL OCH UPPGIFTER FÖR EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMET

ARTIKEL 2

Mål Enligt artikel I-30.2 och artikel III-185.1 i konstitutionen skall huvudmålet för Europeiska centralbankssystemet vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall Europeiska centralbankssystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen i syfte att bidra till att förverkliga unionens mål enligt artikel I-3 i konstitutionen. Europeiska centralbankssystemet skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och iaktta de principer som anges i artikel III-177 i konstitutionen.

Artikel 3

Uppgifter 1. Enligt artikel III-185.2 i konstitutionen skall Europeiska centralbankssystemets

grundläggande uppgifter vara att a) utforma och genomföra unionens monetära politik,

Constitution/P4/sv 3

b) genomföra valutatransaktioner enligt bestämmelserna i artikel III-326 i konstitutionen, c) inneha och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver, d) främja väl fungerande betalningssystem. 2. Enligt artikel III-185.3 i konstitutionen skall punkt 1 c i den här artikeln inte beröra medlemsstaternas regeringars innehav och förvaltning av rörelsemedel i utländsk valuta. 3. Enligt artikel III-185.5 i konstitutionen skall Europeiska centralbankssystemet medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det gäller tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet.

ARTIKEL 4

Rådgivande funktioner Enligt artikel III-185.4 i konstitutionen skall Europeiska centralbanken höras a) om varje förslag till unionsakt inom Europeiska centralbankens behörighetsområde, b) av nationella myndigheter om varje förslag till rättsregler inom Europeiska centralbankens

behörighetsområde, dock inom de ramar och på de villkor som fastställs av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 41;

Constitution/P4/sv 4

Europeiska centralbanken får i frågor inom sitt behörighetsområde avge yttranden till unionens institutioner, organ eller myndigheter eller till nationella myndigheter.

ARTIKEL 5

Insamling av statistiska uppgifter

1. För att utföra Europeiska centralbankssystemets uppgifter skall Europeiska centralbanken med de nationella centralbankernas stöd samla in de statistiska uppgifter som behövs, antingen från de behöriga nationella myndigheterna eller direkt från de ekonomiska aktörerna. För detta ändamål skall Europeiska centralbanken samarbeta med unionens institutioner, organ och myndigheter, med behöriga myndigheter i medlemsstaterna eller i tredjeland samt med internationella organisationer.

2. De nationella centralbankerna skall så långt som möjligt utföra de uppgifter som avses i punkt 1.

3. Europeiska centralbanken skall vid behov bidra till harmoniseringen av de regler och den praxis som gäller för insamling, sammanställning och distribution av statistik inom sitt befogenhetsområde.

4. Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 41 besluta om kretsen av uppgiftsskyldiga fysiska och juridiska personer, sekretessföreskrifter samt lämpliga bestämmelser om genomförande och påföljder.

Constitution/P4/sv 5

ARTIKEL 6

Internationellt samarbete 1. I fråga om sådant internationellt samarbete som angår de uppgifter som har anförtrotts Europeiska centralbankssystemet skall Europeiska centralbanken bestämma hur Europeiska centralbankssystemet skall företrädas. 2. Europeiska centralbanken och, med dess godkännande, de nationella centralbankerna får delta i internationella monetära institutioner. 3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka tillämpningen av artikel III-196 i konstitutionen.

Constitution/P4/sv 6

KAPITEL III

EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMETS ORGANISATION

ARTIKEL 7

Oavhängighet Enligt artikel III-188 i konstitutionen skall varken Europeiska centralbanken eller någon nationell centralbank eller någon medlem av deras beslutande organ, då de utövar de befogenheter och fullgör de uppgifter och skyldigheter som har tilldelats dem genom konstitutionen och denna stadga, begära eller ta emot instruktioner från unionens institutioner, organ eller myndigheter, från medlemsstaternas regeringar eller från något annat organ. Unionens institutioner, organ eller myndigheter och medlemsstaternas regeringar förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka medlemmarna av Europeiska centralbankens eller de nationella centralbankernas beslutande organ när dessa fullgör sina uppgifter.

ARTIKEL 8

Allmän princip Europeiska centralbankssystemet skall ledas av Europeiska centralbankens beslutande organ.

Constitution/P4/sv 7

ARTIKEL 9

Europeiska centralbanken

1. Europeiska centralbanken, som enligt artikel I-30.3 i konstitutionen skall vara en juridisk person, skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Europeiska centralbanken skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

2. Europeiska centralbanken skall säkerställa att de uppgifter som har tilldelats Europeiska centralbankssystemet enligt artikel III-185.2, III-185.3 och III-185.5 i konstitutionen utförs antingen inom ramen för Europeiska centralbankens egen verksamhet enligt denna stadga eller genom de nationella centralbankerna enligt artikel 12.1 och artikel 14.

3. Enligt artikel III-187.1 i konstitutionen skall Europeiska centralbankens beslutande organ vara Europeiska centralbankens råd och direktionen.

ARTIKEL 10

Europeiska centralbankens råd

1. Enligt artikel III-382.1 i konstitutionen skall Europeiska centralbankens råd bestå av Europeiska centralbankens direktionsledamöter och cheferna för de nationella centralbankerna i medlemsstater utan undantag i den mening som avses i artikel III-197.

Constitution/P4/sv 8

2. Varje medlem av Europeiska centralbankens råd skall ha en röst. Från och med den dag då antalet medlemmar i Europeiska centralbankens råd överstiger 21, skall varje direktionsledamot ha en röst och antalet centralbankschefer med rösträtt uppgå till 15. Dessa senare rösträtter skall tilldelas och alternera enligt följande:

a) Från och med den dag då antalet centralbankschefer överstiger 15 och fram till den dag då

antalet uppgår till 22 skall centralbankscheferna delas in i två grupper baserat på centralbanksmedlemsstatens andel i den sammanlagda bruttonationalprodukten till

marknadspris och i den totala aggregerade balansräkningen för de monetära finansinstituten i

de medlemsstater som har euron som valuta. Andelen i den sammanlagda

bruttonationalprodukten till marknadspris och i den totala aggregerade balansräkningen skall

tilldelas en vikt av 5/6 respektive 1/6. Den första gruppen skall bestå av fem centralbankschefer och den andra gruppen av de återstående centralbankscheferna. Rösträttsfrekvensen för centralbankscheferna i den första gruppen skall inte vara lägre än

rösträttsfrekvensen för dem i den andra gruppen. Med förbehåll för vad som sägs i föregående

mening skall den första gruppen tilldelas fyra rösträtter och den andra gruppen elva rösträtter.

b) Från och med den dag då antalet centralbankschefer uppgår till 22 skall centralbankscheferna

delas in i tre grupper enligt en rangordning utifrån de kriterier som anges i a. Den första

gruppen skall bestå av fem centralbankschefer och tilldelas fyra rösträtter. Den andra gruppen

skall bestå av hälften av det totala antalet centralbankschefer, rundat till närmaste högre heltal,

och tilldelas åtta rösträtter. Den tredje gruppen skall bestå av de återstående centralbankscheferna och tilldelas tre rösträtter.

Constitution/P4/sv 9

c) Inom varje grupp skall centralbankscheferna ha rösträtt för lika långa tidsperioder.

d) För beräkningen av andelarna i den sammanlagda bruttonationalprodukten till marknadspris

skall artikel 29.2 tillämpas. Den totala aggregerade balansräkningen för de monetära finansinstituten skall beräknas i enlighet med det statistiska regelverk som gäller inom unionen vid tidpunkten för beräkningen.

e) Så snart den sammanlagda bruttonationalprodukten till marknadspris ändras i enlighet med

artikel 29.3, eller närhelst antalet nationella centralbankschefer ökar, skall storleken och/eller sammansättningen på grupperna justeras i enlighet med principerna i detta stycke.

f) Europeiska centralbankens råd skall genom beslut med två tredjedelars majoritet av samtliga

röstberättigade och icke röstberättigade medlemmar vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra principerna i detta stycke och kan besluta att senarelägga införandet av rotationssystemet till dess antalet centralbankschefer överstiger 18.

Personlig närvaro krävs för att rösträtt skall kunna utövas. Med avvikelse från denna regel kan det i den arbetsordning som avses i artikel 12.3 föreskrivas att medlemmar av Europeiska centralbankens råd får rösta vid telefonkonferenser. I arbetsordningen skall också föreskrivas att en medlem av Europeiska centralbankens råd som är förhindrad att delta i mötena i Europeiska centralbankens råd under en längre period får utse en ersättare som medlem av Europeiska centralbankens råd.

Constitution/P4/sv 10

Första och andra styckena påverkar inte den rösträtt som samtliga medlemmar av Europeiska centralbankens råd, både röstberättigade och icke röstberättigade medlemmar, har enligt punkt 3 och artikel 40.2 och 40.3. Om inte annat föreskrivs i denna stadga skall Europeiska centralbankens råd besluta med enkel majoritet av de röstberättigade medlemmarna. Vid lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst.

Europeiska centralbankens råd är beslutfört om minst två tredjedelar av de röstberättigade medlemmarna är närvarande. Om Europeiska centralbankens råd inte är beslutfört får ordföranden kalla till ett extra sammanträde, där beslut kan fattas utan hänsyn till denna närvaroregel.

3. Vid beslut som fattas enligt artiklarna 28, 29, 30, 32, 33 och 49 skall rösterna i Europeiska centralbankens råd viktas enligt de nationella centralbankernas andelar i Europeiska centralbankens tecknade kapital. Direktionsledamöternas röstvikt skall vara noll. Ett beslut som kräver kvalificerad majoritet skall antas om det stöds av röster som representerar minst två tredjedelar av Europeiska centralbankens tecknade kapital och minst hälften av andelsägarna. Om en centralbankschef inte kan närvara, får han utse en ersättare för att avge hans viktade röst.

4. Sammanträdena skall vara hemliga. Europeiska centralbankens råd kan besluta om att offentliggöra resultaten av sina överläggningar.

5. Europeiska centralbankens råd skall sammanträda minst tio gånger om året.

Constitution/P4/sv 11

ARTIKEL 11

Direktionen

1. Enligt artikel III-382.2 första stycket i konstitutionen skall direktionen bestå av ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter.

Ledamöterna skall utföra sina uppgifter på heltid. De får inte utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet, om inte Europeiska centralbankens råd undantagsvis ger tillstånd till det.

2. Enligt artikel III-382.2 i konstitutionen skall ordföranden, vice ordföranden och de övriga direktionsledamöterna utses av Europeiska rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, på rekommendation av rådet och efter det att Europaparlamentet och Europeiska centralbankens råd har hörts, bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända.

Deras mandattid är åtta år; mandatet kan inte förnyas.

Endast medborgare i medlemsstaterna får vara direktionsledamöter.

3. Anställningsvillkoren för direktionsledamöterna, särskilt deras löner, pensioner och andra sociala trygghetsförmåner, skall bestämmas i avtal med Europeiska centralbanken och fastställas av Europeiska centralbankens råd på förslag av en kommitté som skall bestå av tre medlemmar utsedda av Europeiska centralbankens råd och tre medlemmar utsedda av rådet. Direktionsledamöterna skall inte ha rösträtt i de frågor som avses i denna punkt.

Constitution/P4/sv 12

4. Om en direktionsledamot inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av Europeiska centralbankens råd eller direktionen avsätta honom.

5. Varje direktionsledamot som är personligen närvarande skall ha rösträtt och för detta ändamål förfoga över en röst. Om inte något annat har bestämts, skall direktionen besluta med enkel majoritet av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst. Närmare bestämmelser om omröstningen skall anges i den arbetsordning som avses i artikel 12.3.

6. Direktionen skall ansvara för Europeiska centralbankens löpande verksamhet.

7. Vid en vakans i direktionen skall en ny ledamot utses i enlighet med punkt 2.

ARTIKEL 12

De beslutande organens ansvarsområden

1. Europeiska centralbankens råd skall anta de riktlinjer och fatta de beslut som behövs för att säkerställa att de uppgifter utförs som har anförtrotts Europeiska centralbankssystemet enligt konstitutionen och denna stadga. Europeiska centralbankens råd skall utforma unionens monetära politik, efter omständigheterna inklusive beslut om mellanliggande monetära mål, nyckelräntesatser och tillförseln av reserver inom Europeiska centralbankssystemet samt anta de riktlinjer som behövs för att genomföra besluten.

Constitution/P4/sv 13

Direktionen skall genomföra den monetära politiken enligt Europeiska centralbankens råds riktlinjer och beslut. Därvid skall direktionen ge de nationella centralbankerna de anvisningar som behövs. Dessutom kan vissa befogenheter genom beslut av Europeiska centralbankens råd delegeras till direktionen. I den utsträckning som det anses möjligt och ändamålsenligt och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel, skall Europeiska centralbanken anlita de nationella centralbankerna för att genomföra transaktioner som ingår i uppgifterna för Europeiska centralbankssystemet. 2. Direktionen skall ansvara för förberedelserna av sammanträdena i Europeiska centralbankens råd. 3. Europeiska centralbankens råd skall anta en arbetsordning som reglerar den interna organisationen för Europeiska centralbanken och dess beslutande organ. 4. Europeiska centralbankens råd skall utöva de rådgivande funktioner som avses i artikel 4. 5. Europeiska centralbankens råd skall fatta de beslut som avses i artikel 6.

ARTIKEL 13

Ordföranden 1. Ordföranden eller i hans frånvaro vice ordföranden skall leda sammanträdena i Europeiska centralbankens råd och Europeiska centralbankens direktion. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38 skall ordföranden eller den person som han utser företräda Europeiska centralbanken utåt.

Constitution/P4/sv 14

ARTIKEL 14

De nationella centralbankerna

1. Enligt artikel III-189 i konstitutionen skall varje medlemsstat säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbegripet stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med konstitutionen och denna stadga.

2. I stadgarna för de nationella centralbankerna skall särskilt föreskrivas att ämbetstiden för chefen för en nationell centralbank skall vara minst fem år.

En centralbankschef får avsättas endast om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Ett beslut om avsättning får överklagas vid domstolen av den berörda centralbankschefen eller Europeiska centralbankens råd på den grunden att konstitutionen eller någon rättsregel om dess tillämpning har överträtts. En sådan talan skall väckas inom två månader från det att beslutet offentliggjordes eller delgavs den som vill väcka talan eller, i annat fall, från den dag då den senare fick kännedom om beslutet.

3. De nationella centralbankerna är en integrerande del av Europeiska centralbankssystemet och skall handla i överensstämmelse med Europeiska centralbankens riktlinjer och instruktioner. Europeiska centralbankens råd skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att Europeiska centralbankens riktlinjer och instruktioner följs och skall kräva att all nödvändig information ställs till förfogande för Europeiska centralbankens råd.

Constitution/P4/sv 15

4. De nationella centralbankerna kan utföra andra uppgifter än de som anges i denna stadga, såvida inte Europeiska centralbankens råd med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna finner att dessa uppgifter strider mot Europeiska centralbankssystemets mål och funktioner. Sådana uppgifter skall utföras på de nationella centralbankernas eget ansvar och egen risk och skall inte betraktas som en del av Europeiska centralbankssystemets funktioner.

ARTIKEL 15

Rapporteringsskyldighet

1. Europeiska centralbanken skall minst varje kvartal upprätta och offentliggöra rapporter om Europeiska centralbankssystemets verksamhet.

2. En konsoliderad rapport över Europeiska centralbankssystemets finansiella ställning skall offentliggöras varje vecka.

3. Enligt artikel III-383.3 i konstitutionen skall Europeiska centralbanken till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om verksamheten inom Europeiska centralbankssystemet och om den monetära politiken under det föregående och det innevarande året.

4. De rapporter som avses i denna artikel skall kostnadsfritt ställas till förfogande för intresserade.

Constitution/P4/sv 16

ARTIKEL 16

Sedlar Enligt artikel III-186.1 i konstitutionen skall Europeiska centralbankens råd ha ensamrätt att tillåta utgivning av eurosedlar inom unionen. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får ge ut sådana sedlar. Endast sedlar utgivna av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna skall vara lagliga betalningsmedel inom unionen. Europeiska centralbanken skall såvitt möjligt ta hänsyn till gällande praxis när det gäller utgivning och utformning av sedlar.

KAPITEL IV

EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMETS MONETÄRA UPPGIFTER

OCH TRANSAKTIONER

ARTIKEL 17

Konton i Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna För att genomföra sina transaktioner får Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna öppna konton för kreditinstitut, offentliga organ och andra marknadsaktörer och som säkerhet ta emot tillgångar, inklusive kontobaserade värdepapper.

Constitution/P4/sv 17

ARTIKEL 18

Marknads- och kredittransaktioner

1. För att förverkliga målen för Europeiska centralbankssystemet och utföra dess uppgifter får Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna

a) verka på finansiella marknaderna genom att köpa och sälja fordringar och lätt

omsättningsbara värdepapper med leverans (omgående eller på termin) eller enligt

återköpsavtal och genom att ge och ta upp lån i sådan fordringar och värdepapper, såväl i euro

som i andra valutor, samt genom transaktioner med ädelmetaller,

b) utföra lånetransaktioner med kreditinstitut och andra marknadsaktörer, varvid lån skall lämnas

mot tillfredsställande säkerheter.

2. Europeiska centralbanken skall besluta om allmänna principer för marknads- och kredittransaktioner som utförs av Europeiska centralbanken själv eller av de nationella centralbankerna samt för hur de villkor skall tillkännages enligt vilka de är beredda att ingå i sådana transaktioner.

Constitution/P4/sv 18

ARTIKEL 19

Minimireserver

1. Om inte annat följer av artikel 2 kan Europeiska centralbanken, för att uppfylla målen för den monetära politiken, kräva att kreditinstitut som är etablerade i medlemsstaterna skall hålla minimireserver på konton hos Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna. Europeiska centralbankens råd får besluta om regler för att beräkna och fastställa de minimireserver som krävs. Om kraven åsidosätts, skall Europeiska centralbanken ha rätt att ta ut straffränta och att förelägga andra sanktioner med jämförlig verkan.

2. För tillämpningen av denna artikel skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 41 fastställa basen för minimireserverna och den högsta tillåtna kvoten mellan dessa reserver och basen för dem samt lämpliga sanktioner vid ett åsidosättande.

ARTIKEL 20

Andra instrument för monetär styrning

Europeiska centralbankens råd får med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna besluta om tillämpning av sådana andra operativa metoder för monetär styrning som Europeiska centralbankens råd med beaktande av artikel 2 anser ändamålsenliga.

Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 41 besluta om tillämpningsområdet för sådana metoder, om de innebär förpliktelser för tredjeman.

Constitution/P4/sv 19

ARTIKEL 21

Transaktioner med offentliga organisationer

1. Enligt artikel i III-181 i konstitutionen är det förbjudet för Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna att ge unionens institutioner, organ eller myndigheter, centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter. Detsamma gäller Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas förvärv av skuldförbindelser direkt från dem.

2. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får fungera som fiskala ombud för de enheter som avses i punkt 1.

3. Bestämmelserna i denna artikel skall inte gälla offentligt ägda kreditinstitut som skall behandlas av de nationella centralbankerna och Europeiska centralbanken på samma sätt som privata kreditinstitut vad gäller tillförseln av centralbanksreserver.

ARTIKEL 22

Clearing- och betalningssystem

Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får ställa anordningar till förfogande och Europeiska centralbanken får utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelser med tredjeland.

Constitution/P4/sv 20

ARTIKEL 23

Externa transaktioner Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får a) upprätta förbindelser med centralbanker och finansinstitut i andra länder och vid behov med

internationella organisationer, b) köpa och sälja, för omgående leverans eller på termin, alla slags valutatillgångar och

ädelmetaller; begreppet valutatillgång skall omfatta värdepapper och alla andra tillgångar oberoende av form, som är utställda i något lands valuta eller i beräkningsenheter,

c) inneha och förvalta de tillgångar som avses i denna artikel, d) utföra alla slags banktransaktioner med tredjeland och internationella organisationer,

inklusive upplåning och utlåning.

ARTIKEL 24

Andra transaktioner Utöver de transaktioner som följer av deras uppgifter får Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utföra transaktioner för egna administrativa ändamål eller för sin personal.

Constitution/P4/sv 21

KAPITEL V

TILLSYN

ARTIKEL 25

Tillsyn 1. Europeiska centralbanken kan ge råd till och konsulteras av rådet, kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter om räckvidden och tillämpningen av unionens rättsligt bindande akter som avser tillsynen över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet. 2. I enlighet med europeiska lagar som antagits enligt artikel III-185.6 i konstitutionen får Europeiska centralbanken utföra särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag.

Constitution/P4/sv 22

KAPITEL VI

FINANSIELLA BESTÄMMELSER FÖR EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMET

ARTIKEL 26

Räkenskaper 1. Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas räkenskapsår skall börja den 1 januari och sluta den 31 december. 2. Europeiska centralbankens årsbokslut skall upprättas av direktionen i enlighet med de principer som anges av Europeiska centralbankens råd. Bokslutet skall godkännas av Europeiska centralbankens råd och därefter offentliggöras. 3. För analytiska och operativa ändamål skall direktionen upprätta en konsoliderad balansräkning för Europeiska centralbankssystemet, som skall omfatta sådana tillgångar och skulder hos de nationella centralbankerna som hänför sig till Europeiska centralbankssystemet. 4. För tillämpningen av denna artikel skall Europeiska centralbankens råd besluta om de regler som behövs för att standardisera bokföring och rapportering av de nationella centralbankernas transaktioner.

Constitution/P4/sv 23

ARTIKEL 27

Revision

1. Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas räkenskaper skall granskas av oavhängiga externa revisorer som Europeiska centralbankens råd har rekommenderat och rådet godkänt. Revisorerna skall ha befogenhet att granska alla räkenskapshandlingar och konton hos Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna samt att få alla uppgifter om deras transaktioner.

2. Artikel III-384 i konstitutionen skall endast tillämpas vid granskning av effektiviteten i Europeiska centralbankens förvaltning.

ARTIKEL 28

Europeiska centralbankens kapital

1. Europeiska centralbankens kapital skall vara 5 miljarder euro. Kapitalet kan ökas genom ett europeiskt beslut av Europeiska centralbankens råd med kvalificerad majoritet enligt artikel 10.3, inom de gränser och på de villkor som fastställs av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 41.

2. De nationella centralbankerna skall vara de enda tecknarna och innehavarna av kapital i Europeiska centralbanken. Teckningen av kapital skall ske enligt den fördelningsnyckel som fastställs enligt artikel 29.

Constitution/P4/sv 24

3. Europeiska centralbankens råd skall med kvalificerad majoritet enligt artikel 10.3 bestämma i vilken omfattning och form som kapitalet skall betalas in.

4. Om inte annat följer av punkt 5 får centralbankernas andelar i Europeiska centralbankens tecknade kapital inte överlåtas, pantsättas eller utmätas.

5. Om den fördelningsnyckel som avses i artikel 29 ändras, skall de nationella centralbankerna överlåta kapitalandelar till varandra i den omfattning som behövs för att säkerställa att fördelningen av kapitalandelar motsvarar den ändrade nyckeln. Europeiska centralbankens råd skall fastställa villkoren för sådana överlåtelser.

ARTIKEL 29

Fördelningsnyckel för teckningen av kapital

1. Fördelningsnyckeln för teckning av Europeiska centralbankens kapital, som fastställdes för första gången 1998 när Europeiska centralbankssystemet upprättades, skall bestämmas genom att varje nationell centralbank tilldelas en vikt i denna nyckel som motsvarar summan av

– 50 % av den berörda medlemsstatens andel av unionens befolkning näst sista året före

upprättandet av Europeiska centralbankssystemet,

− 50 % av den berörda medlemsstatens andel av unionens bruttonationalprodukt till

marknadspris under de senaste fem åren före näst sista året före upprättandet av Europeiska centralbankssystemet.

Procentsatserna skall avrundas nedåt eller uppåt till närmaste multipel av 0,0001 procentenheter.

Constitution/P4/sv 25

2. Det statistiska underlag som skall användas för tillämpningen av denna artikel skall ställas till förfogande av kommissionen enligt de regler som rådet beslutar om i enlighet med förfarandet i artikel 41.

3. De vikter som tilldelas de nationella centralbankerna skall ändras vart femte år efter upprättandet av Europeiska centralbankssystemet; därvid skall punkt 1 tillämpas. Den ändrade fördelningsnyckeln får verkan från och med den första dagen i det närmast följande året.

4. Europeiska centralbankens råd skall vidta alla övriga åtgärder som behövs för tillämpningen av denna artikel.

ARTIKEL 30

Överföring av reservtillgångar till Europeiska centralbanken

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 skall de nationella centralbankerna upp till ett belopp som motsvarar 50 miljarder euro förse Europeiska centralbanken med reservtillgångar, som dock inte får bestå av medlemsstaternas valutor, euro, reservpositioner i Internationella valutafonden eller särskilda dragningsrätter. Europeiska centralbankens råd skall besluta om vilken andel som skall betalas in till Europeiska centralbanken. Europeiska centralbanken skall ha obegränsad rätt att inneha och förvalta de reservtillgångar som överförs till Europeiska centralbanken och att använda dem för de ändamål som anges i denna stadga.

2. Bidraget från varje nationell centralbank skall fastställas i förhållande till bankens andel i Europeiska centralbankens tecknade kapital.

3. Europeiska centralbanken skall kreditera varje nationell centralbank med en fordran som motsvarar dess bidrag. Europeiska centralbankens råd skall fastställa denomineringen och avkastningen för sådana fordringar.

Constitution/P4/sv 26

4. Europeiska centralbanken kan kräva inbetalning av valutareserver enligt punkt 2 utöver det i punkt 1 fastställda beloppet, inom de gränser och på de villkor som fastställs av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 41.

5. Europeiska centralbanken får inneha och förvalta reservpositioner i Internationella valutafonden och särskilda dragningsrätter samt bestämma att sådana tillgångar skall läggas samman.

6. Europeiska centralbankens råd skall vidta alla övriga åtgärder som behövs för tillämpningen av denna artikel.

ARTIKEL 31

De nationella centralbankernas

innehav av reservtillgångar

1. De nationella centralbankerna skall ha rätt att utföra transaktioner för att uppfylla sina förpliktelser mot internationella organisationer i enlighet med artikel 23.

2. Alla övriga transaktioner i sådana valutareserver som kvarstår i de nationella centralbankerna efter de överföringar som avses i artikel 30 samt medlemsstaternas transaktioner med rörelsemedel i utländsk valuta skall över en bestämd gräns, som skall fastställas i enlighet med punkt 3, godkännas av Europeiska centralbanken för att säkerställa överensstämmelse med unionens penning- och valutapolitik.

Constitution/P4/sv 27

3. Europeiska centralbankens råd skall utfärda riktlinjer för att underlätta sådana transaktioner.

ARTIKEL 32

Fördelning av de nationella

centralbankernas monetära inkomster

1. Inkomsterna för de nationella centralbankerna då de fullgör monetära uppgifter för Europeiska centralbankssystemet (härefter kallade "monetära inkomster") skall fördelas vid utgången av varje räkenskapsår i enlighet med denna artikel.

2. Varje nationell centralbanks monetära inkomster skall vara lika med centralbankens årliga inkomster av de tillgångar som den innehar som motvärden till sedlar i omlopp och till inlåning från kreditinstitut. Dessa tillgångar skall reserveras av de nationella centralbankerna i enlighet med riktlinjer som Europeiska centralbankens råd skall fastställa.

3. Om Europeiska centralbankens råd efter den tredje etappens början finner att det på grund av de nationella centralbankernas balansräkningsstrukturer inte är möjligt att tillämpa punkt 2, kan Europeiska centralbankens råd med kvalificerad majoritet och med avvikelse från punkt 2 besluta om att de monetära inkomsterna skall beräknas enligt någon annan metod under en tid av högst 5 år.

4. Varje nationell centralbanks monetära inkomster skall minskas med ett belopp som motsvarar centralbankens räntebetalningar till följd av förpliktelser på grund av inlåning från kreditinstituten enligt artikel 19.

Constitution/P4/sv 28

Europeiska centralbankens råd kan besluta att de nationella centralbankerna skall ersättas för kostnader i samband med sedelutgivning eller i undantagsfall för särskilda förluster till följd av monetära transaktioner som företagits för Europeiska centralbankssystemet. Ersättning skall lämnas i den form som Europeiska centralbankens råd finner lämplig. Sådana belopp får avräknas från de nationella centralbankernas monetära inkomster.

5. Summan av de nationella centralbankernas monetära inkomster skall fördelas på de nationella centralbankerna i förhållande till deras inbetalda andelar av Europeiska centralbankens kapital, om inte annat följer av beslut som Europeiska centralbankens råd fattar enligt artikel 33.2.

6. Avräkning och betalning av saldona från fördelningen av de monetära inkomsterna skall utföras av Europeiska centralbanken enligt Europeiska centralbankens råds riktlinjer.

7. Europeiska centralbankens råd skall vidta alla övriga åtgärder som behövs för tillämpningen av denna artikel.

ARTIKEL 33

Fördelning av Europeiska centralbankens resultat

1. Europeiska centralbankens nettovinst skall fördelas på följande sätt:

a) Ett belopp som Europeiska centralbankens råd bestämmer och som inte får överstiga 20 % av

nettovinsten skall avsättas till den allmänna reservfonden inom en gräns som motsvarar 100 %

av kapitalet.

Constitution/P4/sv 29

b) Återstoden skall fördelas mellan Europeiska centralbankens andelsägare i förhållande till

deras inbetalda andelar. 2. Vid förlust för Europeiska centralbanken kan underskottet avräknas mot Europeiska centralbankens allmänna reservfond och om det behövs och efter beslut av Europeiska centralbankens råd mot de monetära inkomsterna för det ifrågavarande räkenskapsåret i förhållande till och upp till de belopp som fördelas på de nationella centralbankerna enligt artikel 32.5.

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 34

Rättsakter 1. I enlighet med artikel III-190 i konstitutionen skall Europeiska centralbanken anta a) europeiska förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra de uppgifter som

anges i artikel 3.1 a, 19.1, 22 eller 25.2 i denna stadga samt i de fall som skall anges i de europeiska förordningar och beslut som avses i artikel 41,

Constitution/P4/sv 30

b) europeiska beslut som behövs för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts Europeiska

centralbankssystemet genom konstitutionen och denna stadga, c) rekommendationer och yttranden. 2. Europeiska centralbanken kan besluta om att offentliggöra sina europeiska beslut, rekommendationer och yttranden. 3. Inom de gränser och på de villkor som fastställs av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 41 skall Europeiska centralbanken ha rätt att förelägga företag böter och viten om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt Europeiska centralbankens europeiska förordningar och beslut.

ARTIKEL 35

Domstolskontroll m.m. 1. Europeiska centralbankens åtgärder eller underlåtenhet att handla skall prövas eller tolkas av Europeiska unionens domstol i de fall och på de villkor som fastställs i konstitutionen. Europeiska centralbanken kan väcka talan i de fall och på de villkor som fastställs i konstitutionen. 2. Tvister mellan Europeiska centralbanken å ena sidan och dess borgenärer, gäldenärer eller andra personer å den andra skall avgöras av de behöriga nationella domstolarna, utom när Europeiska unionens domstol är behörig.

Constitution/P4/sv 31

3. Europeiska centralbanken skall ansvara enligt artikel III-431 i konstitutionen. De nationella centralbankerna skall ansvara enligt sin nationella lagstiftning.

4. Europeiska unionens domstol skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal som har ingåtts av Europeiska centralbanken eller för dess räkning.

5. Beslut av Europeiska centralbanken om att väcka talan vid Europeiska unionens domstol skall fattas av Europeiska centralbankens råd.

6. Europeiska unionens domstol skall vara behörig att avgöra tvister om en nationell centralbanks fullgörande av sina förpliktelser enligt konstitutionen och denna stadga. Om Europeiska centralbanken anser att en nationell centralbank har underlåtit att fullgöra en förpliktelse enligt konstitutionen och denna stadga, skall Europeiska centralbanken avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha gett den berörda nationella centralbanken tillfälle att framföra sina synpunkter. Om den berörda nationella centralbanken inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som Europeiska centralbanken bestämmer, kan Europeiska centralbanken väcka talan vid Europeiska unionens domstol.

ARTIKEL 36

Personal

1. Europeiska centralbankens råd skall på förslag av direktionen fastställa anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal.

Constitution/P4/sv 32

2. Europeiska unionens domstol skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan Europeiska centralbanken och dess anställda inom de gränser och på de villkor som följer av anställningsvillkoren.

ARTIKEL 37

Sekretess 1. Ledamöterna av de beslutande organen och personalen i Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna skall även sedan deras uppdrag har upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt. 2. Denna skyldighet skall gälla för personer som har tillgång till uppgifter som enligt unionens rättsligt bindande akter omfattas av tystnadsplikt.

ARTIKEL 38

Firmatecknare Europeiska centralbanken blir rättsligt bunden gentemot tredjeman genom ordföranden eller två direktionsledamöter eller genom underskrift av två medlemmar av Europeiska centralbankens personal som ordföranden har bemyndigat att teckna Europeiska centralbankens firma.

Constitution/P4/sv 33

ARTIKEL 39

Privilegier och immunitet Europeiska centralbanken skall, på de villkor som anges i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta de privilegier och den immunitet som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.

KAPITEL VIII

ÄNDRING AV STADGAN OCH

TILLÄGGSFÖRESKRIFTER

ARTIKEL 40

Förenklade ändringsförfaranden 1. Enligt artikel III-187.3 i konstitutionen får artiklarna 5.1, 5.2, 5.3, 17, 18, 19.1, 22, 23, 24, 26,

32.2, 32.3, 32.4, 32.6, 33.1 a och 36 i denna stadga ändras genom europeiska lagar, antingen a) på förslag av kommissionen och efter det att Europeiska centralbanken har hörts, eller b) på rekommendation av Europeiska centralbanken och efter det att kommissionen har hörts.

Constitution/P4/sv 34

2. Artikel 10.2 får ändras genom ett europeiskt beslut av Europeiska rådet som antas med enhällighet, antingen på rekommendation från Europeiska centralbanken och efter det att Europaparlamentet och kommissionen har hörts, eller på rekommendation från kommissionen och efter det att Europaparlamentet och Europeiska centralbanken har hörts. Ändringarna skall inte träda i kraft förrän efter det att medlemsstaterna har godkänt dem i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

3. En rekommendation av Europeiska centralbanken enligt denna artikel kräver ett enhälligt beslut av Europeiska centralbankens råd.

ARTIKEL 41

Tilläggsföreskrifter

Enligt artikel III-187.4 i konstitutionen skall rådet anta europeiska förordningar och beslut som föreskriver de åtgärder som avses i artiklarna 4, 5.4, 19.2, 20. 28.1, 29.2, 30.4 och 34.3 i denna stadga. Det skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet

a) antingen på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken, eller

b) på rekommendation av Europeiska centralbanken och efter att ha hört kommissionen.

Constitution/P4/sv 35

KAPITEL IX

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH ANDRA

BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMET

ARTIKEL 42

Allmänna bestämmelser 1. Ett undantag enligt artikel III-197.1 i konstitutionen skall medföra att den berörda medlemsstaten inte får några rättigheter eller skyldigheter enligt följande artiklar i denna stadga: 3, 6, 9.2, 12.1, 14.3, 16, 18, 19, 20, 22, 23, 26.2, 27, 30, 31, 32, 33, 34 och 50. 2. Centralbankerna i medlemsstater med undantag enligt artikel III-197.1 i konstitutionen skall behålla sina befogenheter på den monetära politikens område enligt nationell lagstiftning. 3. Enligt artikel III-197.2 andra stycket i konstitutionen skall i artiklarna 3, 11.2 och 19 i denna stadga med medlemsstater avses medlemsstater som har euron som valuta. 4. I artiklarna 9.2, 10.2, 10.3, 12.1, 16, 17, 18, 22, 23, 27, 30, 31, 32, 33.2 och 50 skall med nationella centralbanker avses centralbanker i medlemsstater som har euron som valuta.

Constitution/P4/sv 36

5. I artiklarna 10.3 och 33.1 skall med andelsägare avses nationella centralbanker i medlemsstater som har euron som valuta. 6. I artiklarna 10.3 och 30.2 skall med Europeiska centralbankens tecknade kapital avses Europeiska centralbankens kapital tecknat av de nationella centralbankerna i medlemsstater som har euron som valuta.

ARTIKEL 43

Övergångsuppgifter för Europeiska centralbanken Europeiska centralbanken skall överta de av Europeiska monetära institutets tidigare uppgifter enligt artikel III-199.2 i konstitutionen som till följd av undantag för en eller flera medlemsstater fortfarande måste utföras efter införandet av euron. Europeiska centralbanken skall ge råd under förberedelserna för att upphäva de undantag som avses i artikel III-198 i konstitutionen.

ARTIKEL 44

Europeiska centralbankens allmänna råd 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-187.1 i konstitutionen skall det allmänna rådet inrättas som Europeiska centralbankens tredje beslutande organ.

Constitution/P4/sv 37

2. Det allmänna rådet skall bestå av Europeiska centralbankens ordförande och vice ordförande samt cheferna för de nationella centralbankerna. Övriga direktionsledamöter får delta utan rösträtt i det allmänna rådets sammanträden. 3. Det allmänna rådets ansvarsområden anges uttömmande i artikel 46.

ARTIKEL 45

Det allmänna rådets sätt att fungera 1. Europeiska centralbankens ordförande eller, i hans frånvaro, vice ordförande skall leda sammanträdena i Europeiska centralbankens allmänna råd. 2. Rådets ordförande och en ledamot av kommissionen får delta utan rösträtt i det allmänna rådets sammanträden. 3. Ordföranden skall förbereda det allmänna rådets sammanträden. 4. Med avvikelse från artikel 12.3 skall det allmänna rådet anta sin egen arbetsordning. 5. Det allmänna rådets sekretariat skall tillhandahållas av Europeiska centralbanken.

Constitution/P4/sv 38

ARTIKEL 46

Det allmänna rådets ansvarsområden 1. Det allmänna rådet skall a) utföra de uppgifter som avses i artikel 43, b) medverka till att fullgöra de rådgivande funktioner som avses i artikel 4 och artikel 25.1. 2. Det allmänna rådet skall medverka till a) att samla in statistiska uppgifter enligt artikel 5, b) Europeiska centralbankens rapporteringsverksamhet enligt artikel 15, c) att införa de regler som enligt artikel 26.4 behövs för tillämpningen av artikel 26, d) att vidta alla övriga åtgärder som enligt artikel 29.4 behövs för tillämpningen av artikel 29, e) att fastställa anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal enligt artikel 36. 3. Det allmänna rådet skall bidra till de nödvändiga förberedelserna för att enligt bestämmelserna i artikel III-198.3 i konstitutionen oåterkalleligen låsa växelkurserna för valutorna i medlemsstater med undantag i förhållande till euron.

Constitution/P4/sv 39

4. Det allmänna rådet skall underrättas av Europeiska centralbankens ordförande om Europeiska centralbankens råds beslut.

ARTIKEL 47

Övergångsbestämmelser för Europeiska centralbankens kapital

Enligt artikel 29 skall varje nationell centralbank tilldelas en vikt i fördelningsnyckeln för teckning av Europeiska centralbankens kapital. Med avvikelse från artikel 28.3 skall centralbankerna i medlemsstater med undantag inte betala in sitt tecknade kapital, såvida inte det allmänna rådet med en majoritet av minst två tredjedelar av Europeiska centralbankens tecknade kapital och minst hälften av andelsägarna beslutar att en minimiprocentsats skall betalas in som bidrag till Europeiska centralbankens driftkostnader.

Constitution/P4/sv 40

ARTIKEL 48

Uppskjuten betalning av kapital, reserver och

avsättningar i Europeiska centralbanken

1. Centralbanken i en medlemsstat vars undantag har upphävts skall betala in sin tecknade andel av Europeiska centralbankens kapital i samma omfattning som centralbankerna i andra medlemsstater som har euron som valuta och till Europeiska centralbanken föra över reservtillgångar enligt artikel 30.1. Det belopp som skall föras över skall beräknas genom multiplikation av värdet av de reservtillgångar uttryckt i euro efter omräkning till den aktuella växelkursen som redan har förts över till Europeiska centralbanken enligt artikel 30.1, med kvoten mellan antalet andelar som har tecknats av den berörda nationella centralbanken och antalet andelar som redan har betalats in av de andra nationella centralbankerna.

2. Utöver den betalning som skall göras enligt punkt 1 skall den berörda nationella centralbanken bidra till Europeiska centralbankens reserver, till sådana avsättningar som är likvärdiga med reserver samt till de belopp som återstår att tillföra reserverna och avsättningarna enligt saldot för resultaträkningen per den 31 december året innan undantaget upphävdes. Bidragsbeloppet skall beräknas genom multiplikation av summan av reserverna, enligt definitionen ovan och enligt Europeiska centralbankens godkända balansräkning, med den faktor som anger förhållandet mellan antalet andelar som har tecknats av den berörda centralbanken och antalet andelar som redan har betalats in av de andra centralbankerna.

Constitution/P4/sv 41

3. När en eller flera stater blir medlemmar i unionen och deras respektive nationella centralbanker blir en del av Europeiska centralbankssystemet skall Europeiska centralbankens tecknade kapital och högsta belopp för reservtillgångar som får föras över till Europeiska centralbanken automatiskt ökas. Ökningen skall beräknas genom att respektive då gällande belopp multipliceras med kvoten, inom fördelningsnyckeln för det utvidgade kapitalet, mellan de berörda inträdande nationella centralbankernas viktning och viktningen för de nationella centralbanker som redan är medlemmar av Europeiska centralbankssystemet. Varje nationell centralbanks viktning i fördelningsnyckeln skall beräknas analogt med artikel 29.1 och i enlighet med artikel 29.2. De referensperioder som skall användas för statistiska uppgifter skall vara samma som de som tillämpades vid den senaste femårsjusteringen av viktningarna enligt artikel 29.3.

ARTIKEL 49

Avvikelse från artikel 32

1. Om Europeiska centralbankens råd efter början av den tredje etappen finner att tillämpningen av artikel 32 medför väsentliga ändringar i de nationella centralbankernas relativa inkomstlägen, skall storleken på de inkomster som skall fördelas enligt artikel 32 minskas med en enhetlig procentsats som inte får överstiga 60 % under första räkenskapsåret efter början av den tredje etappen och som för varje följande räkenskapsår skall sättas ned med minst 12 procentenheter.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas under mer än fem räkenskapsår efter början av den tredje etappen.

Constitution/P4/sv 42

ARTIKEL 50

Växling av sedlar i medlemsstaternas valutor Efter den oåterkalleliga låsningen av växelkurserna enligt artikel III-198.3 i konstitutionen skall Europeiska centralbankens råd vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att sedlar utställda i medlemsstaternas valutor med oåterkalleligen låsta växelkurser växlas av de nationella centralbankerna till parivärdet.

ARTIKEL 51

Övergångsåtgärdernas tillämplighet Artiklarna 42–47 skall tillämpas om och så länge det finns medlemsstater med undantag.

Constitution/P4/sv 43

5. PROTOKOLL OM EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS

STADGA

Constitution/P5/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR besluta om den stadga för Europeiska investeringsbanken som avses i artikel III-393 i konstitutionen, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1 Europeiska investeringsbanken, som avses i artikel III-393 i konstitutionen, nedan kallad "banken", är härmed bildad; den skall fullgöra sina uppgifter och utöva sin verksamhet i överensstämmelse med konstitutionen och denna stadga.

ARTIKEL 2 Banken skall ha den uppgift som anges i artikel III-394 i konstitutionen.

ARTIKEL 3 I överensstämmelse med artikel III-393 i konstitutionen skall medlemsstaterna vara medlemmar i banken.

Constitution/P5/sv 2

ARTIKEL 4 1. Banken skall ha ett kapital på 163 653 737 000 euro, som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp:

Tyskland26 649 532 500
Frankrike26 649 532 500
Italien26 649 532 500
Förenade kungariket26 649 532 500
Spanien15 989 719 500
Belgien7 387 065 000
Nederländerna7 387 065 000
Sverige4 900 585 500
Danmark3 740 283 000
Österrike3 666 973 500
Polen3 411 263 500
Finland2 106 816 000
Grekland2 003 725 500
Portugal1 291 287 000
Tjeckien1 258 785 500
Ungern1 190 868 500
Irland935 070 000
Slovakien428 490 500
Slovenien397 815 000
Litauen249 617 500
Luxemburg187 015 500
Cypern183 382 000
Lettland152 335 000
Estland117 640 000
Malta69 804 000

Constitution/P5/sv 3

Medlemsstaterna skall vara ansvariga endast intill det belopp av deras andelar av det tecknade kapitalet som inte inbetalats. 2. När en ny medlem upptas skall detta medföra en ökning av det tecknade kapitalet som motsvarar det tilläggskapital den nya medlemmen skall bidra med. 3. Bankens råd får med enhällighet besluta om ökning av det tecknade kapitalet. 4. En medlems andel av det tecknade kapitalet får varken överlåtas, pantsättas eller utmätas.

ARTIKEL 5 1. Det tecknade kapitalet skall inbetalas av medlemsstaterna med fem procent i genomsnitt av de belopp som fastställs i artikel 4.1. 2. Om det tecknade kapitalet skall ökas, skall bankens råd med enhällighet fastställa den procentsats som skall inbetalas och formerna för inbetalningen. Kontanta inbetalningar får endast göras i euro. 3. Styrelsen kan begära att den återstående delen av det tecknade kapitalet betalas in, i den mån detta behövs för att uppfylla bankens förpliktelser. Varje medlemsstat skall betala i proportion till sin andel av det tecknade kapitalet.

Constitution/P5/sv 4

ARTIKEL 6 Banken skall förvaltas och ledas av ett bankens råd, en styrelse och en direktion.

ARTIKEL 7 1. Bankens råd skall vara sammansatt av ministrar utsedda av medlemsstaterna. 2. Bankens råd skall fastställa allmänna riktlinjer för bankens kreditpolitik, i enlighet med unionens mål. Bankens råd skall se till att dessa riktlinjer följs. 3. Bankens råd skall vidare a) besluta om ökning av det tecknade kapitalet enligt artikel 4.3 och artikel 5.2, b) i enlighet med artikel 9.1 fastställa de principer som skall gälla för finansieringsverksamheten

inom ramen för bankens uppgift, c) utöva de befogenheter som anges i artiklarna 9 och 11 när ledamöter av styrelsen

och direktionen skall utses eller avsättas samt de befogenheter som anges i artikel 11.1 andra stycket,

Constitution/P5/sv 5

d) bevilja finansiering för investeringsverksamhet som helt eller delvis skall genomföras utanför

medlemsstaternas territorier i enlighet med artikel 16.1, e) godkänna styrelsens årsrapport, f) godkänna den årliga balansräkningen och resultaträkningen, g) godkänna bankens arbetsordning, h) utöva övriga befogenheter som den uttryckligen tilldelas genom denna stadga. 4. Inom ramen för konstitutionen och denna stadga får bankens råd med enhällighet anta beslut om att bankens verksamhet skall inställas och om dess eventuella likvidation.

ARTIKEL 8 1. Om inte annat föreskrivs i denna stadga skall bankens råds beslut fattas med en majoritet av ledamöterna. Denna majoritet skall företräda minst 50 procent av det tecknade kapitalet. För kvalificerad majoritet skall det krävas 18 röster och 68 procent av det tecknade kapitalet. 2. Att personligen närvarande eller företrädda ledamöter avstår från att rösta hindrar inte att avgöranden som kräver enhällighet antas.

Constitution/P5/sv 6

ARTIKEL 9 1. Styrelsen skall besluta om att bevilja finansiering, särskilt i form av lån och garantier, samt om att ta upp lån; den skall fastställa räntesatserna för beviljade lån samt provisioner och andra avgifter. Den kan på grundval av ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet delegera vissa av sina befogenheter till direktionen. Den skall fastställa villkoren och föreskrifterna för denna delegering samt övervaka dess genomförande. Styrelsen skall se till att banken förvaltas enligt sunda principer; den skall se till att banken leds i överensstämmelse med konstitutionen, denna stadga samt de allmänna riktlinjer som fastställts av bankens råd. Styrelsen skall vid räkenskapsårets utgång förelägga bankens råd en rapport och efter godkännande offentliggöra denna. 2. Styrelsen skall bestå av tjugosex ledamöter och sexton suppleanter. Ledamöterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år; varje medlemsstat skall nominera en ledamot. Kommissionen skall också nominera en ledamot. Suppleanterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande: – Två suppleanter skall nomineras av Tyskland. – Två suppleanter skall nomineras av Frankrike.

Constitution/P5/sv 7

– Två suppleanter skall nomineras av Italien. – Två suppleanter skall nomineras av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Spanien och Portugal. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Danmark, Grekland och Irland. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Österrike, Finland och Sverige. – Tre suppleanter skall nomineras i samförstånd mellan Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland,

Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien. – En suppleant skall nomineras av kommissionen. Styrelsen skall adjungera sex experter utan rösträtt: tre som ledamöter och tre som suppleanter. Ledamöternas och suppleanternas mandat kan förnyas.

Constitution/P5/sv 8

Reglerna för deltagande i styrelsens sammanträden samt de bestämmelser som skall gälla för suppleanter och adjungerade ledamöter skall anges i arbetsordningen. Ordföranden eller vid förfall för denne en av de vice ordförandena i direktionen skall leda styrelsens sammanträden, dock utan att delta i omröstningar. Till ledamöter av styrelsen skall utses personer vilkas oavhängighet och duglighet inte kan ifrågasättas. De skall vara ansvariga endast gentemot banken. 3. En ledamot skall kunna avsättas av bankens råd endast om han inte längre uppfyller de villkor som krävs för att han skall kunna utföra sina uppgifter; bankens råd får med kvalificerad majoritet besluta om detta. Om årsrapporten inte godkänns, skall styrelsen avgå. 4. I händelse av vakans till följd av dödsfall eller frivillig avgång, avsättning eller samfälld avgång, skall platsen besättas enligt punkt 2. För en ledamots återstående mandattid skall en ersättare utses utom vid allmän nytillsättning. 5. Bankens råd skall fastställa ersättning åt styrelsens ledamöter. Det skall besluta om vilken verksamhet som är oförenlig med en ledamots eller en suppleants uppgifter.

ARTIKEL 10 1. Varje ledamot skall ha en röst i styrelsen. Han får delegera sin rösträtt i samtliga fall enligt de närmare föreskrifter som skall anges i bankens arbetsordning.

Constitution/P5/sv 9

2. Om inte annat föreskrivs i denna stadga skall styrelsen besluta med minst en tredjedel av de röstberättigade ledamöterna, vilka skall representera minst 50 procent av det tecknade kapitalet. För kvalificerad majoritet skall det krävas 18 röster och 68 procent av det tecknade kapitalet. I bankens arbetsordning skall det fastställas hur många ledamöter som skall vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutför.

ARTIKEL 11

1. Direktionen skall bestå av en ordförande och åtta vice ordförande, vilka på förslag av styrelsen skall utses av bankens råd för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas.

Bankens råd kan med enhällighet ändra antalet ledamöter av direktionen.

2. På förslag av styrelsen som skall besluta med kvalificerad majoritet får bankens råd, genom beslut med kvalificerad majoritet, avsätta ledamöter av direktionen.

3. Direktionen skall, under ordförandens ledning och under styrelsens kontroll, ansvara för bankens löpande verksamhet.

Den skall förbereda styrelsens beslut, i synnerhet i fråga om upptagande av lån och beviljande av finansiering, särskilt i form av lån och garantier. Den skall se till att dessa beslut verkställs.

Constitution/P5/sv 10

4. Direktionen skall med majoritet anta yttranden om förslag till upptagande av lån och beviljande av finansiering, särskilt i form av lån och garantier.

5. Bankens råd skall fastställa ersättning åt direktionens ledamöter och ange vilken verksamhet som är oförenlig med deras uppgifter.

6. Ordföranden eller vid förhinder för honom en av de vice ordförandena skall företräda banken i rättsliga och andra frågor.

7. Bankens anställda skall lyda under ordföranden. De skall anställas och avskedas av honom. Vid valet av personal skall hänsyn tas inte endast till personlig lämplighet och yrkesmeriter, utan också till skälig representation av medlemsstaternas medborgare. Det skall anges i arbetsordningen vilket organ som skall ha befogenhet att anta de bestämmelser som skall gälla för personalen.

8. Direktionen och bankens personal skall ansvara endast gentemot banken och utöva sina uppdrag i full oavhängighet.

ARTIKEL 12

1. En kommitté bestående av sex ledamöter, som utsetts av bankens råd på grund av deras duglighet, skall kontrollera att bankens verksamhet följer bästa bankpraxis samt ansvara för bankens revision.

Constitution/P5/sv 11

2. Den kommitté som avses i punkt 1 skall varje år undersöka om bankens verksamhet bedrivits enligt gällande regler och om räkenskaperna förts i föreskriven ordning. Den skall därför kontrollera att bankens verksamhet har bedrivits med respekt för de formkrav och förfaranden som föreskrivs i denna stadga och i arbetsordningen.

3. Den kommitté som avses i punkt 1 skall intyga att redovisningarna och all finansiell information i de årsräkenskaper som upprättas av styrelsen ger en rättvisande bild av bankens finansiella situation, vad gäller både tillgångar och skulder, samt av resultatet av dess verksamhet och kassaflödet för räkenskapsåret i fråga.

4. Det skall i arbetsordningen anges vilka kvalifikationer ledamöterna i den kommitté som avses i punkt 1 skall uppvisa samt fastställas villkor och föreskrifter för kommitténs verksamhet.

ARTIKEL 13

Banken skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som utsetts av medlemsstaten. När banken skall genomföra finansiella transaktioner, skall den anlita den nationella centralbanken i den berörda medlemsstaten eller andra finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.

ARTIKEL 14

1. Banken skall samarbeta med alla internationella organisationer med liknande verksamhetsområden.

2. Banken skall stäva efter att upprätta lämpliga förbindelser för samarbete med bank- och finansinstitut i de länder där den bedriver sin verksamhet.

Constitution/P5/sv 12

ARTIKEL 15

På begäran av en medlemsstat eller kommissionen eller på eget initiativ skall bankens råd på samma villkor som gällde för utfärdandet av riktlinjerna tolka eller komplettera de riktlinjer som bankens råd fastställt enligt artikel 7.

ARTIKEL 16

1. Inom ramen för de uppgifter som fastställs i artikel III-394 i konstitutionen skall banken bevilja finansiering, särskilt i form av lån och garantier, till sina medlemmar eller till privata eller offentliga företag för investeringar som skall genomföras inom medlemsstaternas territorier, i den mån medel från andra källor inte är tillgängliga på skäliga villkor.

Banken får dock genom beslut med kvalificerad majoritet av bankens råd på förslag av styrelsen bevilja lån för investeringsprojekt som helt eller delvis skall genomföras utanför medlemsstaternas europeiska territorier.

2. Lån skall, så långt det är möjligt, beviljas endast under förutsättning att även andra finansieringskällor utnyttjas.

3. När ett lån beviljas ett företag eller en organisation som inte är en medlemsstat, skall banken bevilja lånet under förutsättning av antingen en garanti från den medlemsstat inom vars territorium investeringen skall genomföras eller tillräckliga garantier eller gäldenärens ekonomiska soliditet.

Constitution/P5/sv 13

Om det krävs för genomförandet av den verksamhet som avses i artikel III-394 i konstitutionen skall styrelsen dessutom, i enlighet med de principer som bankens råd fastställt enligt artikel 7.3 b, med kvalificerad majoritet fastställa villkoren och de närmare föreskrifterna för all finansiering som har en särskild riskprofil och som av detta skäl anses utgöra en särskild verksamhet.

4. Banken får garantera lån som upptas av offentliga eller privata företag eller andra organisationer för att genomföra verksamhet som avses i artikel III-394 i konstitutionen.

5. Den totala utestående summan av lån och garantier som beviljats av banken skall inte överstiga 250 procent av det tecknade kapitalet, reserverna, de provisioner som inte använts samt överskottet i resultaträkningen. Det sammanlagda beloppet för de berörda posterna skall beräknas efter avdrag med ett belopp motsvarande det tecknade kapitalet, oavsett om det har inbetalats eller inte, med avseende på varje deltagande från bankens sida.

Det belopp som utbetalas för bankens deltagande får sammanlagt aldrig överstiga den inbetalda delen av kapitalet, reserverna, de provisioner som inte använts samt överskottet i resultaträkningen.

I undantagsfall skall bankens särskilda verksamheter, så som de fastställts av bankens råd och styrelse enligt punkt 3, tilldelas särskilda anslag ur reserverna.

Denna punkt skall även tillämpas på bankens sammanställda redovisning.

6. Banken skall säkra sig mot kursrisker genom att förse låne- och garantiavtal med sådana klausuler som den finner lämpliga.

Constitution/P5/sv 14

ARTIKEL 17

1. Räntesatserna för bankens lån samt provisionerna och övriga avgifter skall anpassas till gällande villkor på kapitalmarknaden och skall beräknas så att intäkterna härav gör det möjligt för banken att uppfylla sina förpliktelser, täcka sina kostnader och risker och bilda en reservfond enligt artikel 22.

2. Banken skall inte bevilja någon sänkning av räntesatserna. Om en sänkning av räntesatsen synes påkallad med hänsyn till den särskilda arten av den investering som skall finansieras, får den berörda medlemsstaten eller tredjepart bevilja räntegottgörelse i den utsträckning som detta är förenligt med reglerna i artikel III-167 i konstitutionen.

ARTIKEL 18

Banken skall i sin finansieringsverksamhet beakta följande principer:

1. Den skall säkerställa att dess medel utnyttjas på mest effektiva sätt i unionens intresse.

Den får endast bevilja lån eller ställa garantier för upptagande av lån

a) när betalningar av ränta och amortering i fråga om investeringar som genomförts av företag

inom produktionssektorn säkerställs genom verksamhetens avkastning eller, i fråga om andra

investeringar, genom en förbindelse tecknad av den stat i vilken investeringen utförs eller på annat sätt, och

Constitution/P5/sv 15

b) när investeringens genomförande bidrar till en höjning av den allmänna ekonomiska

produktiviteten och främjar den inre marknadens upprättande eller dess funktion.

2. Den skall inte förvärva intressen i företag eller ta på sig ansvar för dessas ledning, om inte skyddet av bankens rättigheter så kräver för att säkerställa återbetalning av dess fordran.

Om det krävs för genomförandet av den verksamhet som avses i artikel III-394 i konstitutionen skall styrelsen emellertid, i enlighet med de principer som bankens råd fastställer enligt artikel 7.3 b, med kvalificerad majoritet fastställa villkoren och föreskrifterna för ett förvärv av aktier i ett kommersiellt företag, i allmänhet som ett komplement till ett lån eller en garanti, om detta är nödvändigt för att finansiera en investering eller ett program.

3. Den får överlåta sina fordringar på kapitalmarknaden och får för detta ändamål kräva att dess låntagare utfärdar obligationer eller andra värdepapper.

4. Varken banken eller medlemsstaterna får ställa villkor om att de belopp som lånats ut av banken skall användas inom en viss medlemsstat.

5. Den får bevilja lån på villkor att internationella anbud infordras.

6. Den skall inte finansiera investeringar, vare sig helt eller delvis, om den medlemsstat på vars territorium investeringen skall genomföras motsätter sig detta.

7. Som ett komplement till sin låneverksamhet får banken tillhandahålla tekniska tjänster enligt de villkor och föreskrifter som bankens råd fastställer med kvalificerad majoritet och med iakttagande av denna stadga.

Constitution/P5/sv 16

ARTIKEL 19

1. Varje företag eller offentligt eller privat organ får vända sig direkt till banken med ansökningar om finansiering. Ansökningar kan även lämnas antingen genom kommissionen eller genom den medlemsstat på vars territorium investeringen skall genomföras.

2. När ansökningar ges in genom kommissionen, skall de föreläggas den medlemsstat på vars territorium investeringen skall genomföras för yttrande. När de ges in genom en stat, skall de föreläggas kommissionen för yttrande. Ansökningar som kommer direkt från företag skall föreläggas den berörda medlemsstaten och kommissionen.

De berörda medlemsstaterna och kommissionen skall avge sina yttranden inom två månader. Om svar inte har kommit in inom denna tid, får banken utgå från att investeringen i fråga inte möter några invändningar.

3. Styrelsen skall besluta om finansieringsverksamhet som förelagts den av direktionen.

4. Direktionen skall undersöka om finansieringsverksamhet som förelagts den står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna stadga, särskild de i artiklarna 16 och 18. Om direktionen tillstyrker finansieringen, skall den förelägga styrelsen motsvarande förslag. Direktionen får göra sin tillstyrkan beroende av sådana villkor som den anser vara väsentliga. Om direktionen avstyrker finansieringen, skall den förelägga styrelsen de relevanta handlingarna tillsammans med sitt yttrande.

5. Om direktionen avstyrkt, får styrelsen endast bevilja ifrågavarande finansiering med enhällighet.

Constitution/P5/sv 17

6. Om kommissionen avstyrkt, får styrelsen endast bevilja ifrågavarande finansiering med enhällighet, varvid den ledamot som utsetts efter nominering av kommissionen skall avstå från att delta i omröstningen.

7. Om både direktionen och kommissionen avstyrkt, får styrelsen inte bevilja ifrågavarande finansiering.

8. Om en omstrukturering av en finansieringsverksamhet som avser godkända investeringar är berättigad för att skydda bankens rättigheter och intressen, skall direktionen omedelbart vidta de nödåtgärder som den anser nödvändiga, under förutsättning att den omedelbart redogör för dessa inför styrelsen.

ARTIKEL 20

1. Banken skall på de kapitalmarknaderna låna upp de medel som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.

2. Banken får ta upp lån på medlemsstaternas kapitalmarknad inom ramen för de författningsbestämmelser som gäller för dessa marknader.

De behöriga myndigheterna i en medlemsstat med undantag enligt artikel III-197.1 i konstitutionen får motsätta sig detta endast om allvarliga störningar kan befaras på denna stats kapitalmarknad.

Constitution/P5/sv 18

ARTIKEL 21 1. På följande sätt får banken använda disponibla medel som den inte omedelbart behöver för att uppfylla sina förpliktelser: a) Den får företa placeringar på penningmarknaderna. b) Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 18.2, får den köpa eller sälja värdepapper. c) Den får företa varje annan finansiell transaktion inom ramen för sina uppgifter. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 23 skall banken vid förvaltningen av sina placeringar inte företa valutaarbitrage, som inte direkt behövs för att genomföra dess utlåning eller fullgöra förbindelser som den ingått i samband med att lån tagits upp eller garantier beviljats. 3. Banken skall i frågor som avses i denna artikel handla i samförstånd med behöriga myndigheter eller nationell centralbank i den berörda medlemsstaten.

ARTIKEL 22 1. En reservfond som uppgår till 10 procent av det tecknade kapitalet skall gradvis bildas. Om bankens åtaganden motiverar det, får styrelsen besluta om att bilda ytterligare reserver. Så länge reservfonden inte färdigbildats, skall den tillföras

Constitution/P5/sv 19

a) ränteintäkter från lån som banken beviljat av de belopp som medlemsstaterna skall inbetala

enligt artikel 5,

b) ränteintäkter från lån som banken beviljat av de belopp som utgör återbetalning av de lån som

avses under a,

i den utsträckning dessa ränteintäkter inte är nödvändiga för att uppfylla bankens förpliktelser och för att täcka dess kostnader.

2. Reservfondens medel skall placeras så, att de när som helst är tillgängliga för fondens ändamål.

ARTIKEL 23

1. Banken skall alltid ha rätt att föra över tillgångar som den innehar till en av valutorna i de medlemsstater som inte har euron som valuta för att genomföra finansiella transaktioner i överensstämmelse med dess uppgifter enligt artikel III-394 i konstitutionen och med beaktande av bestämmelserna i artikel 21 i denna stadga. Banken skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i den valuta som den behöver.

2. Banken får inte konvertera tillgångar som den innehar i valutan i en av de medlemsstater som inte har euron som valuta till ett tredjelands valuta utan den medlemsstatens samtycke.

3. Banken får fritt förfoga över den del av sitt kapital som inbetalats och över valutor som upplånats på marknader utanför unionen.

Constitution/P5/sv 20

4. Medlemsstaterna förbinder sig att ställa de valutor till bankens gäldenärers förfogande som behövs för betalning av kapital och ränta på sådana lån, som banken beviljat eller garanterat för investeringar som skall genomföras på medlemsstaternas territorier.

ARTIKEL 24

Om en medlemsstat inte uppfyller de förpliktelser som följer av medlemskap enligt denna stadga, särskilt förpliktelsen att inbetala sin andel av det tecknade kapitalet eller sina ränteinbetalningar och amorteringar, får bankens råd med kvalificerad majoritet besluta att lån eller garantier till denna medlemsstat eller dess medborgare inte längre skall beviljas.

Ett sådant beslut befriar varken medlemsstaten eller dess medborgare från deras förpliktelser gentemot banken.

ARTIKEL 25

1. Om bankens råd beslutar att inställa bankens verksamhet skall all verksamhet utan dröjsmål upphöra, med undantag för sådana åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bankens tillgångar används, skyddas och bevaras i behörig ordning samt att dess åtaganden infrias.

2. I händelse av likvidation skall bankens råd utse likvidatorer och ge dem instruktioner för att genomföra likvidationen. Den skall sörja för att de anställdas rättigheter skyddas.

Constitution/P5/sv 21

ARTIKEL 26 1. Banken skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. 2. Bankens tillgångar skall undantas från varje slag av rekvisition eller expropriation.

ARTIKEL 27 1. Utom då Europeiska unionens domstol är behörig, skall tvister mellan å ena sidan banken och å andra sidan dess långivare, låntagare eller tredjeman avgöras av de behöriga nationella domstolarna. Banken får i avtal föreskriva ett skiljedomsförfarande. 2. Banken skall ha domicil i var och en av medlemsstaterna. Den får emellertid i avtal fastställa ett särskilt domicil. 3. Bankens tillgångar får endast genom ett avgörande av domstol tas i beslag eller göras till föremål för exekution.

ARTIKEL 28 1. Bankens råd kan med enhällighet besluta om att upprätta filialer eller andra enheter, som skall vara juridiska personer och ha ekonomisk självbestämmanderätt.

Constitution/P5/sv 22

2. Bankens råd skall med enhällighet anta stadgar för de enheter som avses i punkt 1, där särskilt enheternas mål, struktur, kapital, medlemsregler, säte, finansiella medel, interventionsmöjligheter och förfarande vid revision samt förhållandet mellan bankens organ skall fastställas.

3. Banken får delta i förvaltningen av dessa enheter och bidra till deras tecknade kapital upp till det belopp som bankens råd med enhällighet bestämmer.

4. Protokollet om privilegier och immunitet för Europeiska unionen skall tillämpas på de enheter som avses i punkt 1 om de faller under unionsrätten, på ledamöterna i deras organ då de fullgör sina uppgifter och på deras personal enligt samma villkor som gäller för banken.

Utdelningar, kapitalvinster och övriga inkomster från sådana enheter som andra medlemmar än Europeiska unionen och banken har rätt till, skall dock vara underkastade tillämplig skattelagstiftning.

5. Europeiska unionens domstol skall, inom de gränser som fastställs i det följande, pröva tvister om åtgärder som antagits av organ som tillhör en enhet som omfattas av unionsrätten. Sådana åtgärder får överklagas av varje medlem i en sådan enhet i egenskap av medlem eller av medlemsstaterna enligt villkoren i artikel III-365 i konstitutionen.

6. Bankens råd får med enhällighet besluta att personalen vid de enheter som faller under unionsrätten skall omfattas av samma anställningsvillkor som gäller för banken med iakttagande av deras respektive interna förfaranden.

Constitution/P5/sv 23

6. PROTOKOLL

OM LOKALISERING AV SÄTEN

FÖR EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH VISSA AV DESS ORGAN, MYNDIGHETER OCH ENHETER

Constitution/P6/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM BEAKTAR artikel III-432 i konstitutionen, SOM PÅMINNER OM OCH BEKRÄFTAR beslutet av den 8 april 1965 och som, utan att det påverkar tillämpningen av beslut om säten för framtida institutioner, organ, myndigheter och enheter, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

ENDA ARTIKEL 1. Europaparlamentet skall ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga plenarsammanträdena, inklusive budgetsammanträdet, skall hållas. Extra plenarsammanträden skall hållas i Bryssel. Europaparlamentets utskott skall sammanträda i Bryssel. Europaparlamentets generalsekretariat och dess enheter skall vara kvar i Luxemburg. 2. Rådet skall ha sitt säte i Bryssel. Under april, juni och oktober skall rådet hålla sina sammanträden i Luxemburg. 3. Kommissionen skall ha sitt säte i Bryssel. De enheter som förtecknas i artiklarna 7, 8 och 9 i beslutet av den 8 april 1965 skall inrättas i Luxemburg. 4. Europeiska unionens domstol skall ha sitt säte i Luxemburg.

Constitution/P6/sv 2

5. Europeiska centralbanken skall ha sitt säte i Frankfurt. 6. Revisionsrätten skall ha sitt säte i Luxemburg. 7. Regionkommittén skall ha sitt säte i Bryssel. 8. Ekonomiska och sociala kommittén skall ha sitt säte i Bryssel. 9. Europeiska investeringsbanken skall ha sitt säte i Luxemburg. 10. Europol skall ha sitt säte i Haag.

Constitution/P6/sv 3

7. PROTOKOLL

OM EUROPEISKA UNIONENS PRIVILEGIER OCH IMMUNITET

Constitution/P7/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel III-434 i konstitutionen, skall unionen åtnjuta de privilegier och den immunitet inom medlemsstaternas territorium som behövs för att den skall kunna utföra sina uppgifter, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

KAPITEL I

UNIONENS EGENDOM,

MEDEL, TILLGÅNGAR OCH TRANSAKTIONER

ARTIKEL 1 Unionens lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte genomsökas, beslagtas, konfiskeras eller exproprieras. Unionens egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.

ARTIKEL 2 Unionens arkiv skall vara okränkbara.

Constitution/P7/sv 2

ARTIKEL 3

Unionen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade från alla direkta skatter.

Medlemsstaternas regeringar skall i alla de fall där så är möjligt införa lämpliga bestämmelser för att efterskänka eller betala tillbaka summan av de indirekta skatter och avgifter som ingår i priset på lös eller fast egendom när unionen för tjänstebruk gör betydande inköp i vilka denna typ av skatter och avgifter inkluderas i priset. Dessa bestämmelser får dock inte tillämpas på ett sådant sätt att konkurrensen inom unionen snedvrids.

Ingen befrielse skall beviljas för sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster.

ARTIKEL 4

Unionen skall vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte avyttras − vare sig detta sker mot betalning eller inte − inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens regering.

Unionen skall också vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av unionens publikationer.

Constitution/P7/sv 3

KAPITEL II

MEDDELANDEN OCH IDENTITETSHANDLINGAR

ARTIKEL 5

Vad avser unionens officiella meddelanden och översändandet av alla dess dokument skall unionens institutioner inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar.

Officiell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som unionens institutioner skickar får inte censureras.

ARTIKEL 6

Identitetshandlingar i den form som rådet med enkel majoritet skall fastställa i en europeisk förordning kan av ordförandena för unionens institutioner utställas till ledamöter, medlemmar och anställda i unionens institutioner och skall godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter. Dessa identitetshandlingar skall utställas till tjänstemän och övriga anställda enligt de villkor som fastställs i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen och anställningsvillkoren för övriga anställda vid unionen.

Kommissionen får ingå avtal om att dessa identitetshandlingar skall gälla som giltiga resehandlingar inom tredjestats territorium.

Constitution/P7/sv 4

KAPITEL III

EUROPAPARLAMENTETS LEDAMÖTER

ARTIKEL 7 Europaparlamentets ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från Europaparlamentets mötesplats. Europaparlamentets ledamöter skall, vad avser tull- och valutakontroll, a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser

utomlands i offentligt uppdrag, b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för

utländska regeringar med tillfälligt offentligt uppdrag.

ARTIKEL 8 Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Constitution/P7/sv 5

ARTIKEL 9 Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter a) vad avser deras egen stats territorium, åtnjuta den immunitet som beviljas

parlamentsledamöter i deras stat, b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, inte få kvarhållas eller lagföras. Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

Constitution/P7/sv 6

KAPITEL IV

FÖRETRÄDARE FÖR DE MEDLEMSSTATER

SOM DELTAR I ARBETET

I UNIONENS INSTITUTIONER

ARTIKEL 10 Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner, deras rådgivare och tekniska experter skall i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader. Denna artikel skall även vara tillämplig på ledamöter av unionens rådgivande organ.

Constitution/P7/sv 7

KAPITEL V

TJÄNSTEMÄN OCH ANSTÄLLDA

VID UNIONEN

ARTIKEL 11

Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall tjänstemän och övriga anställda vid unionen

a) åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin

tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, om inte annat följer av bestämmelserna i konstitutionen, som dels behandlar reglerna för tjänstemännens och de anställdas ansvar gentemot unionen, och dels Europeiska unionens domstols behörighet att

döma i tvister mellan unionen och dess tjänstemän och övriga anställda; de skall åtnjuta denna

immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört,

b) tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna

från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar,

c) beviljas samma lättnader i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som normalt beviljas

tjänstemän i internationella organisationer,

Constitution/P7/sv 8

d) då de tillträder sin tjänst i staten i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina

personliga tillhörigheter, samt ha rätt att tullfritt föra ut sitt bohag och sina personliga tillhörigheter då deras tjänstgöringstid i staten är slut, om inte annat följer av de villkor som regeringen i den stat där rätten utövas, i båda fallen, anser nödvändiga,

e) ha rätt att tullfritt införa ett motorfordon för personligt bruk som antingen förvärvats enligt

gällande regler för hemmamarknaden i den stat där de senast var bosatta eller i den stat där de

är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut fordonet, om inte annat följer av de villkor som

den berörda statens regering, i båda fallen, anser nödvändiga.

ARTIKEL 12

Unionens tjänstemän och övriga anställda skall vara skyldiga att betala skatt till unionen på de löner och arvoden de får av unionen enligt de villkor och det förfarande som fastställs i europeiska lagar. Dessa lagar skall antas efter samråd med de berörda institutionerna.

Unionens tjänstemän och övriga anställda skall vara befriade från nationella skatter på de löner och arvoden de får av unionen.

Constitution/P7/sv 9

ARTIKEL 13

Unionens tjänstemän och övriga anställda som enbart på grund av sin tjänsteutövning i unionen bosätter sig inom territoriet för en annan medlemsstat än den stat i vilken de vid tiden för sitt tjänstetillträde vid unionen var skatterättsligt bosatta, skall − vad avser inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt arvsskatt och tillämpningen av avtal om undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan unionens medlemsstater − i båda staterna behandlas som om de fortfarande var bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en av unionens medlemsstater. Denna bestämmelse skall även gälla för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn som de personer som avses i denna artikel försörjer och har hand om.

Lös egendom som tillhör de personer som avses i första stycket och som finns inom den stats territorium i vilken de uppehåller sig, skall vara befriad från arvsskatt i den staten. Vid fastställande av sådan skatt skall den lösa egendomen anses finnas i den stat där personerna skatterättsligt är bosatta, om inte annat följer av tredjestats rätt och eventuell tillämpning av bestämmelser i internationella avtal om dubbelbeskattning.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall inte hänsyn tas till en bostadsort som enbart beror på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.

ARTIKEL 14

Ordningen för sociala förmåner för unionens tjänstemän och övriga anställda skall meddelas i europeiska lagar. De skall antas efter samråd med berörda institutioner.

Constitution/P7/sv 10

ARTIKEL 15 I europeiska lagar skall det anges vilka grupper av unionens tjänstemän och övriga anställda artikel 11, artikel 12 andra stycket och artikel 13 helt eller delvis skall tillämpas på. Dessa lagar skall antas efter det att berörda institutioner har hörts. Medlemsstaternas regeringar skall regelbundet underrättas om namn, ställning och adress på de tjänstemän och övriga anställda som ingår i dessa grupper.

KAPITEL VI

PRIVILEGIER OCH IMMUNITET

FÖR TREDJESTATS BESKICKNINGAR

ACKREDITERADE

HOS UNIONEN

ARTIKEL 16 Den medlemsstat på vars territorium unionen har sitt säte skall bevilja tredjestats beskickning som är ackrediterad hos unionen privilegier och immunitet enligt diplomatisk sedvänja.

Constitution/P7/sv 11

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 17 Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas unionens tjänstemän och övriga anställda om det ligger i unionens intresse. Var och en av unionens institutioner skall upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en annan anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot unionens intresse.

ARTIKEL 18 Unionens institutioner skall vid tillämpningen av detta protokoll samarbeta med de berörda medlemsstaternas ansvariga myndigheter.

ARTIKEL 19 Artiklarna 11–14 och 17 skall vara tillämpliga på kommissionens ledamöter.

Constitution/P7/sv 12

ARTIKEL 20

Artiklarna 11–14 och 17 skall vara tillämpliga på domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter vid Europeiska unionens domstol, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 3 i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol vad avser immunitet mot rättsliga förfaranden för domare och generaladvokater.

Artiklarna 11–14 och 17 skall även tillämpas på revisionsrättens ledamöter.

ARTIKEL 21

Detta protokoll skall också tillämpas på Europeiska centralbanken, ledamöterna av dess organ och dess personal, dock utan att det påverkar tillämpningen av protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

Europeiska centralbanken skall dessutom vara befriad från alla skatter och liknande avgifter på grund av en ökning av dess kapital och från olika formaliteter som kan vara förenade därmed i den stat där banken har sitt säte. Den verksamhet som banken och dess organ bedriver i enlighet med stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall inte vara föremål för någon omsättningsskatt.

ARTIKEL 22

Detta protokoll skall även vara tillämpligt på Europeiska investeringsbanken, på ledamöterna av dess organ, dess personal och de företrädare för medlemsstaterna som deltar i bankens arbete, utan att det påverkar tillämpningen av protokollet om bankens stadga.

Constitution/P7/sv 13

Europeiska investeringsbanken skall dessutom vara befriad från alla skatter eller liknande avgifter på grund av en ökning av dess kapital och från olika formaliteter som kan vara förenade därmed i den stat där banken har sitt säte. På samma sätt skall bankens upplösning eller likvidation inte medföra några skatter eller avgifter. Slutligen skall den verksamhet som banken och dess organ bedriver i enlighet med dess stadga inte vara föremål för någon omsättningsskatt.

Constitution/P7/sv 14

8. PROTOKOLL OM ANSLUTNINGSFÖRDRAGEN OCH ANSLUTNINGSAKTERNA FÖR KONUNGARIKET DANMARK, IRLAND OCH FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, REPUBLIKEN GREKLAND, KONUNGARIKET SPANIEN OCH REPUBLIKEN PORTUGAL SAMT REPUBLIKEN ÖSTERRIKE, REPUBLIKEN FINLAND OCH KONUNGARIKET SVERIGE

Constitution/P8/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland anslöt sig till Europeiska gemenskaperna den 1 januari 1973, att Republiken Grekland anslöt sig till Europeiska gemenskaperna den 1 januari 1981, att Konungariket Spanien och Republiken Portugal anslöt sig till Europeiska gemenskaperna den 1 januari 1986, att Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige anslöt sig till Europeiska gemenskaperna och den europeiska union som upprättats genom fördraget om Europeiska unionen, den 1 januari 1995,

SOM BEAKTAR att fördragen om ovannämnda anslutningar skall upphävas enligt artikel IV-437.2 i konstitutionen,

SOM BEAKTAR att vissa bestämmelser i dessa anslutningsfördrag och i de akter som fogas till dessa fortfarande är relevanta och att dessa bestämmelser enligt artikel IV-437.2 i konstitutionen skall återges eller åsyftas i ett protokoll, så att de fortsätter att gälla och behåller sin rättsverkan,

SOM BEAKTAR att dessa bestämmelser måste bli föremål för de tekniska anpassningar som behövs för att de skall överensstämma med konstitutionen utan att deras juridiska räckvidd ändras,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

Constitution/P8/sv 2

AVDELNING I

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 1 De rättigheter och skyldigheter som följer av de anslutningsfördrag som avses i artikel IV-437.2 a−d i konstitutionen fick verkan, på de villkor som anges i dessa fördrag, a) den 1 januari 1973 när det gäller fördraget om Konungariket Danmarks, Irlands och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning, b) den 1 januari 1981 när det gäller fördraget om Republiken Greklands anslutning, c) den 1 januari 1986 när det gäller fördraget om Konungariket Spaniens och

Republiken Portugals anslutning, d) den 1 januari 1995 när det gäller fördraget om Republiken Österrikes, Republiken Finlands

och Konungariket Sveriges anslutning.

Constitution/P8/sv 3

ARTIKEL 2

1. De anslutande stater som avses i artikel 1 är, om dessa avtal eller konventioner fortfarande är i kraft, skyldiga att ansluta sig till de avtal eller konventioner som ingåtts före deras respektive anslutning

a) mellan de övriga medlemsstaterna och som grundas på fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen, fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller fördraget om Europeiska unionen eller är oskiljaktigt förenade med förverkligandet av målen i dessa fördrag och gäller gemenskapernas eller unionens funktion eller har samband med gemenskapernas eller unionens verksamhet,

b) av de övriga medlemsstaterna tillsammans med Europeiska gemenskaperna med en eller flera

tredjestater eller med en internationell organisation samt till de avtal som har samband med dessa avtal eller konventioner. Unionen och de övriga medlemsstaterna skall bistå de anslutande stater som avses i artikel 1 i detta avseende.

2. De anslutande stater som avses i artikel 1 skall när så behövs vidta lämpliga åtgärder för att deras ställning i förhållande till internationella organisationer och sådana internationella avtal i vilka också unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen eller andra medlemsstater är parter skall anpassas till de rättigheter och skyldigheter som följer av anslutningen.

Constitution/P8/sv 4

ARTIKEL 3

De bestämmelser i anslutningsakterna vars syfte eller verkan är att upphäva eller ändra akter antagna av institutioner, organ eller myndigheter vid Europeiska gemenskaperna eller den europeiska union som upprättats genom fördraget om Europeiska unionen, så som de tolkats av Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten, skall, utom när det är fråga om en övergångsåtgärd, fortsätta att gälla om inte annat följer av andra stycket.

De bestämmelser som avses i första stycket skall ha samma rättsliga status som de akter som upphävts eller ändrats genom dessa bestämmelser och skall vara underkastade samma regler som dessa.

ARTIKEL 4

Texterna till de akter som har antagits av institutioner, organ eller myndigheter vid Europeiska gemenskaperna eller den europeiska union som upprättats genom fördraget om Europeiska unionen, och som antagits före de anslutningar som avses i artikel 1 och har upprättats på danska och engelska, grekiska, spanska och portugisiska samt på finska och svenska, skall från och med respektive anslutning av de stater som avses i artikel 1 vara giltiga på samma villkor som de texter som upprättats och är giltiga på de övriga språken.

Constitution/P8/sv 5

ARTIKEL 5

Genom en europeisk lag som antagits av rådet kan övergångsbestämmelserna i detta protokoll upphävas om de inte längre är tillämpliga. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

AVDELNING II

BESTÄMMELSER HÄMTADE FRÅN AKTEN OM VILLKOREN FÖR

KONUNGARIKET DANMARKS, IRLANDS OCH

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLANDS ANSLUTNING

Avsnitt 1

Bestämmelser om Gibraltar

ARTIKEL 6

1. Institutionernas akter rörande varorna i bilaga I till konstitutionen och de varor som vid import till unionen är föremål för särskilda regler som en följd av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, samt akter rörande harmoniseringen av lagstiftningen om medlemsstaternas omsättningsskatter, skall inte tillämpas på Gibraltar såvida inte rådet antar ett europeiskt beslut där annat bestäms. Rådet skall besluta med enhällighet på förslag från kommissionen.

Constitution/P8/sv 6

2. Gibraltars situation, såsom den definieras i punkt VI i bilaga II till akten om villkoren för Konungarikets Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning, skall vara oförändrad.

Avsnitt 2

Bestämmelser om Färöarna

ARTIKEL 7

Danska medborgare som är bosatta på Färöarna skall anses vara medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i konstitutionen först från den dag då denna blir tillämplig på öarna.

Avsnitt 3

Bestämmelser om Kanalöarna och Isle of Man

ARTIKEL 8

1. Unionens regler om tullar och kvantitativa restriktioner, särskilt tullsatser, avgifter med motsvarande verkan och Gemensamma tulltaxan, skall tillämpas på Kanalöarna och Isle of Man på samma villkor som de tillämpas på Förenade kungariket.

EGT L 73, 27.3.1972, s. 47.

Constitution/P8/sv 7

2. För jordbruksprodukter och för de produkter som uppstår vid förädling av dessa, och som är föremål för en särskild handelsordning, skall gentemot tredjeland tillämpas de uttag och andra importåtgärder som fastställts i unionens regler och som gäller för Förenade kungariket.

På samma sätt skall de bestämmelser i unionens regler tillämpas som är nödvändiga för att garantera fri omsättning och iakttagande av normala konkurrensvillkor för handeln med dessa varor.

Rådet skall på förslag från kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av de villkor enligt vilka bestämmelserna i första och andra styckena skall tillämpas på dessa territorier.

ARTIKEL 9

De rättigheter som invånarna i de områden i Förenade kungariket som avses i artikel 8 åtnjuter påverkas inte av unionsrätten. Dessa personer berörs dock inte av bestämmelserna i unionsrätten om fri rörlighet för personer och tjänster.

ARTIKEL 10

De bestämmelser i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen som är tillämpliga på personer eller företag enligt definitionen i artikel 196 i det fördraget, skall tillämpas på dessa personer eller företag om de är etablerade i de områdena som avses i artikel 8 i detta protokoll.

Constitution/P8/sv 8

ARTIKEL 11

Myndigheterna i de områden som avses i artikel 8 skall tillämpa samma behandling för alla fysiska och juridiska personer i unionen.

ARTIKEL 12

Om det vid tillämpningen av den ordning som definieras i detta avsnitt uppstår svårigheter på någon sida i förhållandena mellan unionen och de territorier som avses i artikel 8, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet sådana säkerhetsåtgärder som den anser vara nödvändiga, med angivande av villkor och detaljer för genomförandet.

Rådet skall anta lämpliga europeiska förordningar eller beslut inom en månad.

ARTIKEL 13

I detta avsnitt avses med invånare på Kanalöarna och på Isle of Man varje brittisk medborgare som erhållit detta medborgarskap genom att han eller hon själv, en förälder eller en mor- eller farförälder blivit född, adopterad, naturaliserad eller registrerad på ön i fråga. Dock skall en sådan person inte i detta avseende betraktas som hemmahörande på dessa öar, om han eller hon själv, en förälder eller en mor- eller farförälder blivit född, adopterad, naturaliserad eller registrerad i Förenade kungariket. Inte heller skall han eller hon betraktas som hemmahörande på dessa öar, om han eller hon vid något tillfälle varit fast bosatt i Förenade kungariket i fem år.

De nödvändiga administrativa bestämmelserna för att identifiera dessa personer kommer att anmälas till kommissionen.

Constitution/P8/sv 9

Avsnitt 4

Bestämmelser om genomförandet av en politik för industrialisering och

ekonomisk utveckling på Irland

ARTIKEL 14

Medlemsstaterna tar fasta på att den irländska regeringen är engagerad i genomförandet av en politik för industrialisering och ekonomisk utveckling i syfte att närma levnadsstandarden i Irland till levnadsstandarden i övriga medlemsstater och att undanröja undersysselsättning, varvid regionala skillnader i utvecklingsnivåerna gradvis skall undanröjas.

De inser att det ligger i deras gemensamma intresse att uppnå målen för denna politik och enas om att i detta syfte rekommendera att institutionerna genomför alla de metoder och förfaranden som fastställs i konstitutionen, särskilt genom att på lämpligt sätt utnyttja de resurser unionen förfogar över för att förverkliga sina mål.

Medlemsstaterna inser framför allt att det vid tillämpningen av artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen kommer att vara nödvändigt att beakta målen för ekonomisk expansion och förbättring av befolkningens levnadsstandard.

Constitution/P8/sv 10

Avsnitt 5

Bestämmelser om utbyte av kunskaper med Danmark

på kärnenergiområdet

ARTIKEL 15

1. Från och med den 1 januari 1973 skall enligt artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen sådan information som lämnats till medlemsstater, personer och företag ställas till Danmarks förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.

2. Från och med den 1 januari 1973 skall Danmark i motsvarande omfattning ställa kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande på de områden som anges i punkt 3. Dessa kunskaper skall specificeras närmare i ett dokument som lämnas till kommissionen. Kommissionen skall befordra dessa kunskaper till gemenskapens företag på de villkor som fastställs i artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

Constitution/P8/sv 11

3. De områden på vilka Danmark skall göra kunskap tillgänglig i Europeiska atomenergigemenskapen är

a) tungvattenmodererad reaktor DOR med organisk kylning, b) tungvattenreaktorer med tryckbehållare DT-350 och DK-400, c) högtemperaturgasloop, d) mätmetoder och särskild elektronisk utrustning, e) tillförlitlighet, f) reaktorfysik, reaktordynamik och värmeväxling, g) materialprovning och reaktorintern utrustning.

4. Danmark skall förbinda sig att på villkor som fastställs från fall till fall i ömsesidigt samförstånd förse Europeiska atomenergigemenskapen med all kompletterande information till de rapporter som Danmark skall lämna, särskilt i samband med besök av representanter för Europeiska atomenergigemenskapen eller för medlemsstaterna på försöksanläggningen Risø.

ARTIKEL 16

1. På de områden som Danmark ställer kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna på begäran utfärda tillstånd på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen, i den mån som de har ensamrätt på patent som inregistrerats i medlemsstaterna och såvitt de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredjeland att utfärda en exklusiv licens eller delvis exklusiv licens till rättigheter på dessa patent.

Constitution/P8/sv 12

2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Danmark uppmuntra och underlätta utfärdandet av underlicenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen genom innehavare till sådana licenser.

Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.

Avsnitt 6

Bestämmelser om utbyte av kunskaper med Irland

på kärnenergiområdet

ARTIKEL 17

1. Från och med den 1 januari 1973 skall enligt artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen sådan information som lämnats till medlemsstater, personer och företag ställas till Irlands förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.

2. Från och med den 1 januari 1973 skall Irland ställa de kunskaper med begränsad spridning som uppnåtts på kärnenergiområdet i Irland till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande, såvida det inte rör sig om rent kommersiella kunskaper. Kommissionen skall befordra dessa kunskaper till gemenskapens företag på de villkor som fastställs i artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

Constitution/P8/sv 13

3. Dessa kunskaper som avses i punkterna 1 och 2 skall i huvudsak omfatta studier om utvecklingen av en kraftreaktor och arbeten på radioisotoper och deras tillämpning inom medicin, inbegripet problemen med strålningsskydd.

ARTIKEL 18

1. På de områden som Irland ställer kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna på begäran utfärda tillstånd på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen, i den mån de har ensamrätt på patent som inregistrerats i medlemsstaterna och såvitt de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredjeland att utfärda en exklusiv licens eller delvis exklusiv licens till rättigheter på dessa patent.

2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Irland uppmuntra och underlätta utfärdandet av underlicenser på handelmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen genom innehavare till sådana licenser.

Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.

Constitution/P8/sv 14

Avsnitt 7

Bestämmelser om utbyte av kunskaper med Förenade kungariket

på kärnenergiområdet

ARTIKEL 19

1. Från och med den 1 januari 1973 skall enligt artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen sådan information som lämnats till medlemsstater, personer och företag ställas till Förenade kungarikets förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.

2. Från och med den 1 januari 1973 skall Förenade kungariket i motsvarande omfattning ställa kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande på de områden som anges i

1 förteckningen i bilagan till protokoll 28 i akten om villkoren för Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning. Dessa kunskaper skall specificeras närmare i ett dokument som lämnas till kommissionen. Kommissionen skall befordra dessa kunskaper till gemenskapens företag på de villkor som fastställs i artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

1

EGT L 73, 27.3.1972, s. 84.

Constitution/P8/sv 15

3. Med beaktande av Europeiska atomenergigemenskapens särskilda intresse för vissa sektorer skall Förenade kungariket särskilt framhäva kunskapsöverföringen inom sektorerna

a) forskning och utveckling av snabba reaktorer (säkerhet inbegripet), b) grundforskning (som kan användas på olika reaktortyper), c) säkerheten på andra reaktorer än snabba reaktorer, d) metallurgi, stål, zirkoniumlegeringar och betong, e) kombinerbarhet hos strukturmaterial, f) experimentell bränsleframställning, g) termohydrodynamik, h) mätmetoder.

ARTIKEL 20

1. På de områden som Förenade kungariket ställer kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna på begäran utfärda tillstånd på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen, i den mån de har ensamrätt på patent som inregistrerats i gemenskapens medlemsstater och såvitt de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredjeland att utfärda en exklusiv licens eller delvis exklusiv licens till rättigheter på dessa patent.

2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Förenade kungariket uppmuntra och underlätta utfärdandet av underlicenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen genom innehavare till sådana licenser.

Constitution/P8/sv 16

Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.

AVDELNING III

BESTÄMMELSER HÄMTADE FRÅN ANSLUTNINGSAKTEN FÖR

REPUBLIKEN GREKLAND

Avsnitt 1

Bestämmelser om Greklands beviljande av tullbefrielse

vid import av vissa varor

ARTIKEL 21 Artikel III-151 i konstitutionen skall inte hindra Republiken Grekland från att upprätthålla undantagsåtgärder som beviljades före den 1 januari 1979 enligt a) lag nr 4171/61 (allmänna åtgärder för att bistå utvecklingen av landets ekonomi), b) påbudslag nr 2687/53 (investeringar och skydd för främmande kapital),

Constitution/P8/sv 17

c) lag nr 289/76 (stimulansåtgärder med syfte att främja utvecklingen av gränsregioner och styra

alla relevanta frågor),

tills utgången av de överenskommelser som gjorts av grekiska regeringen med de personer som främjas av dessa åtgärder.

Avsnitt 2

Bestämmelser om beskattning

ARTIKEL 22

De akter som återfinns i punkt II.2 i bilaga VIII till akten om villkoren för Republiken Greklands

1 anslutning skall tillämpas för Republiken Grekland på de villkor som fastställs i den bilagan, med undantag av hänvisningarna till dess punkter 9 och 18.b.

Avsnitt 3

Bestämmelser om bomull

ARTIKEL 23

1. Detta avsnitt rör bomull, varken kardad eller kammad, som omfattas av undernummer 520 100 i den kombinerade nomenklaturen.

1

EGT L 291, 19.11.1979, s. 163.

Constitution/P8/sv 18

2. Ett system skall införas i unionen för att särskilt a) stödja bomullsproduktionen i de regioner inom unionen där den är viktig för

jordbruksekonomin, b) tillåta de berörda producenterna att förtjäna en rimlig inkomst, c) stabilisera marknaden genom strukturella förbättringar på leverantörs- och saluföringsstadiet. 3. Systemet som avses i punkt 2 skall inkludera beviljandet av stöd till produktion. 4. För att göra det möjligt för bomullsproducenter att koncentrera tillgången och anpassa produktionen till marknadens behov, skall ett system introduceras för att uppmuntra bildandet av producentgrupper och förbund av sådana grupper. Detta system skall svara för beviljandet av stöd i syfte att främja bildandet av producentgrupper och underlätta deras funktion. De enda grupper som kan få fördelar av detta system måste uppfylla följande krav: a) De måste bildas på initiativ av producenterna själva. b) De måste erbjuda en tillräcklig garanti för varaktigheten och effektiviteten av sin verksamhet. c) De måste erkännas av den berörda medlemsstaten. 5. Unionens handelssystem med tredjeland skall inte påverkas. Med hänsyn till detta får det särskilt inte vidtas åtgärder som begränsar importen.

Constitution/P8/sv 19

6. Rådet skall i en europeisk lag fastställa de nödvändiga anpassningarna av det system som föreskrivs i detta avsnitt.

Rådet skall på förslag från kommissionen anta europeiska förordningar och beslut om fastställande av de grundläggande regler som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i detta avsnitt.

Rådet skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

Avsnitt 4

Bestämmelser om den ekonomiska och industriella utvecklingen av Grekland

ARTIKEL 24

Medlemsstaterna noterar att den grekiska regeringen har börjat genomföra en politik för industrialisering och ekonomisk utveckling som är utformad för att jämställa levnadsstandarden i Grekland med den i de övriga medlemsstaterna och för att eliminera arbetslösheten samtidigt som man utjämnar regionala skillnader i utvecklingsnivån.

De erkänner att det ligger i de fördragsslutande parternas gemensamma intresse att målen med denna politik uppnås.

För detta syfte skall institutionerna införa alla de åtgärder och förfaranden som fastställs i konstitutionen, särskilt genom att använda unionens tillgångar som är avsedda för att förverkliga dess mål.

I synnerhet vid tillämpningen av artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen skall det tas hänsyn till målen med ekonomisk expansion och höjningen av befolkningens levnadsstandard.

Constitution/P8/sv 20

Avsnitt 5

Bestämmelser om utbyte av information med Grekland

inom kärnenergiområdet

ARTIKEL 25

1. Från och med den 1 januari 1981 skall enligt artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen sådan information som lämnats till medlemsstater, personer och företag ställas till Republiken Greklands förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.

2. Från och med den 1 januari 1981 skall Republiken Grekland ställa information till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande som den erhållit inom kärnenergiområdet i Grekland och som ges begränsad spridning, om det inte gäller rent kommersiella tillämpningar. Kommissionen skall vidarebefordra denna information till företag inom gemenskapen på de villkor som fastställs i artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

3. Den information som avses i punkterna 1 och 2 skall huvudsakligen beröra

a) studier om tillämpningen av radioisotoper inom följande områden: medicin, jordbruk,

entomologi och miljöskydd,

b) tillämpningen av kärnteknologi inom arkeometri,

c) utvecklingen av elektronisk medicinsk utrustning,

d) utvecklingen av metoder för prospektering av radioaktiv metall.

Constitution/P8/sv 21

ARTIKEL 26

1. På de områden som Republiken Grekland ställer information till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna, på begäran utfärda licenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag inom gemenskapen, i den mån de har ensamrätt på patent som registrerats i gemenskapens medlemsstater och såvida de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredjepart att utfärda en exklusiv eller delvis exklusiv licens till rättigheterna i dessa patent.

2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Republiken Grekland uppmuntra och underlätta att innehavare av sådana licenser utfärdar underlicenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag inom Europeiska atomenergigemenskapen.

Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.

Constitution/P8/sv 22

AVDELNING IV

BESTÄMMELSER HÄMTADE FRÅN AKTEN OM VILLKOREN FÖR

KONUNGARIKET SPANIENS OCH REPUBLIKEN PORTUGALS ANSLUTNING

Avsnitt 1

Finansiella bestämmelser

ARTIKEL 27 De egna medel som kommer från mervärdesskatten skall beräknas och kontrolleras som om Kanarieöarna och Ceuta och Melilla innefattades i det territoriella tillämpningsområdet för rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagar i fråga om omsättningsskatter – gemensam ordning för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund.

Constitution/P8/sv 23

Avsnitt 2

Bestämmelser om patent

ARTIKEL 28

De bestämmelser i Spaniens nationella lagstiftning som gäller bevisbördan och som antagits i enlighet med artikel 2 i protokoll 8 i akten om villkoren för Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning skall inte tillämpas då talan om patentintrång har väckts mot innehavaren av ett annat metodpatent för tillverkning av en produkt som är identisk med den som tillverkas i enlighet med kärandens metodpatent, om detta andra patent utfärdats före den 1 januari 1986.

I de fall där omvänd bevisbörda ej gäller skall Spanien även fortsättningsvis vid patentintrång låta bevisbördan åvila patentinnehavaren. För alla dessa fall skall Spanien tillämpa ett rättsligt förfarande som innebär att det upprättas en detaljerad förteckning över de intrångsgörande varorna (saisie-description).

Saisie-description innebär ett förfarande som ingår i det system som beskrivs i första och andra styckena och enligt vilket varje person som äger rätt att inleda en process om patentintrång, får, efter att ett domstolsbeslut därom fattats på hans ansökan och i närvaro av kronofogde och sakkunniga, låta utföra en detaljerad beskrivning av de ifrågavarande metoderna i den påstådde inkräktarens lokaler och då särskilt genom att fotokopiera teknisk dokumentation, med eller utan utmätning. Domstolen kan genom sitt beslut kräva ställande av säkerhet så att den påstådde inkräktaren går skadeslös vid skada vållad genom förfarandet med saisie-description.

Constitution/P8/sv 24

ARTIKEL 29

De bestämmelser i Portugals nationella lagstiftning som gäller bevisbördan och som antagits i enlighet med artikel 2 i protokoll 19 i akten om villkoren för Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning skall inte tillämpas då talan om patentintrång har väckts mot innehavaren av ett annat metodpatent för tillverkning av en produkt som är identisk med den som tillverkas i enlighet med kärandens metodpatent, om detta andra patent utfärdats före den 1 januari 1986.

I de fall då omvänd bevisbörda inte råder skall Portugal fortsätta att kräva att patenthavare skall bära bevisbördan vid talan om patentintrång. För alla dessa fall skall Portugal tillämpa ett rättsligt förfarande som innebär att det upprättas en detaljerad förteckning över de intrångsgörande varorna (saisie-description).

Saisie-description innebär ett förfarande som ingår i det system som beskrivs i första och andra styckena och enligt vilket en person med rätt att föra talan om intrång, efter att ha begärt och erhållit ett domstolsbeslut, får föranstalta om att en exekutor med hjälp av experter på den aktuella tillverkningsmetoden i den persons lokaler som påstås ha begått intrånget genomför en detaljerad beskrivning, bl.a. genom att fotokopiera tekniska handlingar, med eller utan att ta dessa i faktiskt beslag. I detta domstolsbeslut får ingå beslut om att säkerhet skall ställas för den skada som den person som påstås ha begått intrång kan vållas genom förfarandet med saisie-description.

Constitution/P8/sv 25

Avsnitt 3

Bestämmelser om mekanismen för ytterligare skyldigheter inom ramen för fiskeavtal som ingåtts

mellan unionen och tredjeland

ARTIKEL 30

1. En särskild ordning införs avseende genomförandet av de aktiviteter som utövas som ett komplement till fiskeaktiviteter som utförs av fartyg under en medlemsstats flagg i farvatten som lyder under tredjelands suveränitet eller jurisdiktion inom ramarna för de skyldigheter som följer av fiskeavtal mellan unionen och berörda tredjeländer.

2. De aktiviteter som kan komma i fråga som komplement till fiske under de i punkterna 3 och 4 avsedda villkoren och begränsningarna är

a) beredning på det berörda tredjelandets område av fisk fångad i detta lands vatten av fartyg

under en medlemsstats flagg vid utövande av fiske i enlighet med fiskeavtal i avsikt att avsätta

dessa produkter på unionens marknad under taxenummer i kapitel 3 i Gemensamma tulltaxan,

b) lastning eller omlastning på ett fartyg under en medlemsstats flagg av fiskprodukter

hänförliga till kapitel 3 i Gemensamma tulltaxan och som sker i enlighet med ett sådant fiskeavtal i syfte att transportera och eventuellt bereda dessa för avsättning på unionens marknad.

Constitution/P8/sv 26

3. Import till unionen av produkter, som behandlats på det sätt som avses i punkt 2 sker med hel eller delvis tullbefrielse från Gemensamma tulltaxan eller med tillämpning av en särskild avgiftsordning på de villkor och med de kompletteringsbegränsningar som fastställs årligen vad beträffar omfånget av de möjligheter till fiske som följer av det ifrågavarande avtalet och de därtill knutna bestämmelserna.

4. De allmänna tillämpningsbestämmelserna för denna ordning, och särskilt vilka kriterier som skall gälla vid fastställandet och fördelningen av de ifrågavarande mängderna, skall fastställas i europeiska lagar eller ramlagar.

De särskilda tillämpningsreglerna för denna ordning och de ifrågavarande mängderna skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 37 i förordning (EG) nr 104/2000.

Avsnitt 4

Bestämmelser om Ceuta och Melilla

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser

ARTIKEL 31

1. Konstitutionen och institutionernas akter skall tillämpas på Ceuta och Melilla, med förbehåll för de inskränkningar som följer av punkterna 2 och 3 och av andra bestämmelser i detta avsnitt.

Constitution/P8/sv 27

2. Bestämmelserna i konstitutionen beträffande fri rörlighet för varor, och institutionernas akter beträffande tullagstiftning och handelspolitik skall tillämpas på Ceuta och Melilla enligt villkoren i underavsnitt 3 i detta avsnitt.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i artikel 32, skall institutionernas akter om den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken inte tillämpas på Ceuta och Melilla.

4. På begäran från Konungariket Spanien kan det i en europeisk lag eller ramlag som antas av rådet

a) beslutas att Ceuta och Melilla skall omfattas av unionens tullområde,

b) föreskrivas lämpliga åtgärder som syftar till att utvidga bestämmelserna i gällande unionsrätt

till att gälla Ceuta och Melilla.

På förslag av kommissionen som handlar antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, kan rådet anta en europeisk lag eller ramlag om anpassning, om det är nödvändigt, av den ordning som skall tillämpas på Ceuta och Melilla.

Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/P8/sv 28

Underavsnitt 2

Bestämmelser om den gemensamma fiskeripolitiken

ARTIKEL 32

1. Om inte annat följer av punkt 2 och utan att det påverkar tillämpningen av underavsnitt 3, skall den gemensamma fiskeripolitiken inte tillämpas på Ceuta eller Melilla.

2. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska lagar, ramlagar, förordningar eller beslut där det anges

a) vilka strukturåtgärder som får antas till förmån för Ceuta och Melilla,

b) vilka förfaranden som är lämpliga för att beakta alla eller några av Ceutas och Melillas

intressen när rådet från fall till fall antar akter som rör unionens förhandlingar om

återupptagande eller ingående av fiskeavtal med tredjeland och Ceutas och Melillas särskilda

intressen inom ramen för internationella fiskerikonventioner i vilka unionen är part.

3. Rådet skall, om det är lämpligt, på förslag av kommissionen anta europeiska lagar, ramlagar, förordningar eller beslut där möjligheterna och villkoren för gemensam tillgång till respektive fiskezoner och resurserna i dem fastställs. Rådet skall besluta med enhällighet.

Constitution/P8/sv 29

4. De europeiska lagar och ramlagar som avses i punkterna 2 och 3 skall antas efter det att Europaparlamentet hörts.

Underavsnitt 3

Bestämmelser om fri rörlighet för varor samt om tullagstiftning och

handelspolitik

ARTIKEL 33

1. Produkter med ursprung i Ceuta och Melilla och produkter med ursprung i tredjeland vilka importeras till Ceuta och Melilla i enlighet med de bestämmelser som gäller där, skall, när de börjar omsättas fritt på marknaden i unionens tullområde, inte anses som varor som uppfyller villkoren i artikel III-151.1, III-151.2 och III-151.3 i konstitutionen.

2. Unionens tullområde skall inte inbegripa Ceuta och Melilla.

3. Med undantag för övriga bestämmelser i detta underavsnitt skall de akter som institutionerna antagit om tullbestämmelser för handeln med tredjeland, tillämpas på samma villkor för handeln mellan å ena sidan unionens tullområde och å andra sidan Ceuta och Melilla.

4. Med undantag för övriga bestämmelser i detta underavsnitt skall de akter som institutionerna antagit om den gemensamma handelspolitiken, vare sig de är autonoma eller har tillkommit genom avtal, direkt förknippade med import eller export av varor, inte tillämpas för Ceuta eller Melilla.

5. Med undantag för övriga bestämmelser i denna avdelning skall unionen i handeln med Ceuta och Melilla, med avseende på produkter som omfattas av bilaga I till konstitutionen, tillämpa den allmänna ordning som tillämpas för handeln med tredjeland.

Constitution/P8/sv 30

ARTIKEL 34

Med förbehåll för artikel 35 skall tullavgifter på import till unionens tullområde av produkter med ursprung i Ceuta och Melilla avskaffas.

ARTIKEL 35

1. Fiskeriprodukter som omfattas av nummer 03.01, 03.02, 03.03, 16.04, 16.05 och undernummer 05.11.91 och 23.01.20 i Gemensamma tulltaxan med ursprung i Ceuta eller Melilla skall, inom ramarna för de tullkvoter som beräknats för varje produkt och utifrån genomsnittet av den mängd som faktiskt avyttrats under 1982, 1983 och 1984, vara befriade från tullar i unionens hela tullområde.

Produkter som importeras till unionens tullområde inom ramarna för dessa tullkvoter, får börja omsättas fritt under förutsättning att de regler som fastställs av den gemensamma organisationen av marknaderna iakttas, särskilt vad gäller referenspriser.

2. Rådet skall, på förslag från kommissionen, varje år anta europeiska förordningar eller beslut för att öppna och fördela tullkvoter i enlighet med de närmare bestämmelser som fastställs i punkt 1.

ARTIKEL 36

1. Om tillämpningen av artikel 34 leder till en märkbart ökad import av vissa produkter med ursprung i Ceuta eller Melilla till nackdel för producenter i unionen, kan rådet på förslag från kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut där särskilda villkor med avseende på dessa produkters tillträde till unionens tullområde fastställs.

Constitution/P8/sv 31

2. Om import av en produkt med ursprung i Ceuta eller Melilla orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för en verksamhet i en eller flera medlemsstater, p.g.a. att den gemensamma handelspolitiken och Gemensamma tulltaxan inte tillämpas vid import av råvaror eller halvfabrikat till Ceuta eller Melilla, får kommissionen på förslag från en medlemsstat eller på eget initiativ vidta lämpliga åtgärder.

ARTIKEL 37

De tullsatser som tillämpas i Ceuta och Melilla för import av produkter med ursprung i unionens tullområde och avgifter med motsvarande verkan som sådana tullar skall avskaffas.

ARTIKEL 38

De tullsatser och avgifter med motsvarande verkan samt den handelsordning som tillämpas vid import till Ceuta eller Melilla av varor med ursprung i tredjeland, får inte vara mindre gynnsam än den som unionen tillämpar i enlighet med sina internationella åtaganden eller sin preferensordning med avseende på detta tredjeland, under förutsättning att detta tredjeland behandlar import från Ceuta och Melilla på samma sätt som de behandlar import från unionen. Den ordning som tillämpas vid import till Ceuta och Melilla av varor från detta tredjeland får inte vara mer gynnsam än den som gäller vid import av produkter med ursprung i unionens tullområde.

Constitution/P8/sv 32

ARTIKEL 39

Rådet skall på förslag från kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av reglerna för tillämpning av detta underavsnitt och särskilt de regler om ursprung som är tillämpliga för handeln, enligt artiklarna 34, 35 och 37, inbegripet bestämmelserna om bestämning av produkters ursprung och kontroll av ursprung.

Reglerna skall särskilt inbegripa bestämmelser om märkning och etikettering av produkter, om villkoren för registrering av fartyg och om tillämpning av regeln om blandat ursprung med avseende på fiskeriprodukter, samt bestämmelser som tillåter bestämning av produkters ursprung.

Avsnitt 5

Bestämmelser om regional utveckling i Spanien

ARTIKEL 40

Medlemsstaterna noterar att den spanska regeringen har börjat genomföra en politik med sikte på regional utveckling som särskilt skall stimulera ekonomisk tillväxt i de minst utvecklade regionerna och områdena i Spanien.

De förklarar att det ligger i deras gemensamma intresse att målsättningen för denna politik förverkligas.

Constitution/P8/sv 33

De överenskommer i syfte att understödja den spanska regeringen i denna strävan att anbefalla institutionerna att verkställa alla de åtgärder och förfaranden som föreskrivs i konstitutionen, i synnerhet vad beträffar ett adekvat utnyttjande av de medel unionen ställt till förfogande i syfte att uppnå sina målsättningar.

Medlemsstaterna förklarar i synnerhet, att det vid tillämpningen av artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen blir nödvändigt att beakta de mål som satts för en ekonomisk tillväxt och en höjning av levnadsstandarden för invånarna i de mindre utvecklade regionerna och områdena i Spanien.

Avsnitt 6

Bestämmelser om den ekonomiska och industriella utvecklingen i Portugal

ARTIKEL 41

Medlemsstaterna noterar att den portugisiska regeringen har börjat genomföra en politik med sikte på industrialisering och ekonomisk utveckling i syfte att anpassa levnadsstandarden i Portugal till levnadsstandarden i övriga medlemsstater och häva undersysselsättningen genom en gradvis utjämning av regionala skillnader vad beträffar utvecklingsnivå.

De förklarar att det ligger i deras gemensamma intresse att målsättningen för denna politik förverkligas.

De överenskommer i detta syfte att anbefalla institutionerna att verkställa alla åtgärder och förfaranden som föreskrivits i konstitutionen, i synnerhet vad beträffar ett adekvat utnyttjande av de medel unionen ställt till förfogande i syfte att uppnå sina målsättningar.

Constitution/P8/sv 34

Medlemsstaterna förklarar i synnerhet att, vid tillämpning av artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen, hänsyn skall tas till de mål som satts för ekonomisk tillväxt och höjning av levnadsstandarden för invånarna.

Avsnitt 7

Bestämmelser om informationsutbyte med Spanien

inom kärnkraftsområdet

ARTIKEL 42

1. Från och med den 1 januari 1986 skall sådan information som lämnats till medlemsstaterna, personer och företag i enlighet med artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ställas till Spaniens förfogande för begränsad spridning inom dess territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.

2. Från och med den 1 januari 1986 skall Spanien till Europeiska atomenergigemenskapen lämna den information med begränsad spridning som i Spanien erhållits på kärnkraftsområdet om det inte gäller rent kommersiellt utnyttjande. Kommissionen skall vidarebefordra denna information till företag inom gemenskapen på de villkor som fastställs i artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

3. Den information som avses i punkterna 1 och 2 skall i huvudsak beröra

a) kärnfysik (lågenergi och högenergi),

Constitution/P8/sv 35

b) strålningsskydd, c) bruk av isotoper, i synnerhet stabila isotoper, d) forskningsreaktorer och bränsle för desamma, e) forskning inom området för bränslekretslopp (särskilt brytning och bearbetning av låggradig

uranmalm; optimering av bränsleelement för kraftreaktorer).

ARTIKEL 43 1. Inom de områden där Spanien ställer information till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande, skall behöriga myndigheter, på begäran och på handelsmässiga villkor, bevilja licenser till medlemsstater, personer och företag inom gemenskapen som förfogar över exklusiv rätt till patent som registrerats i medlemsstaterna och såvida de ej har några skyldigheter eller åtaganden gentemot tredjeman att erbjuda exklusiv eller delvis exklusiv licens till dessa patenträttigheter. 2. I de fall exklusiv eller delvis exklusiv licens beviljats, skall Spanien uppmuntra och underlätta att innehavare till sådana patent beviljar underlicenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag inom gemenskapen. Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall beviljas på sedvanlig handelsmässig basis.

Constitution/P8/sv 36

Avsnitt 8

Bestämmelser om informationsutbyte med Portugal inom kärnkraftsområdet

ARTIKEL 44 1. Från och med den 1 januari 1986 skall sådan information som lämnats till medlemsstaterna, personer och företag i enlighet med artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ställas till Portugals förfogande för begränsad spridning inom dess territorium på de villkor som fastställs i den artikeln. 2. Från och med den 1 januari 1986 skall Portugal till Europeiska atomenergigemenskapen lämna den information med begränsad spridning som erhållits i Portugal på kärnkraftsområdet om det inte gäller rent kommersiellt utnyttjande. Kommissionen skall vidarebefordra denna information till företag inom gemenskapen på de villkor som fastställs i artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. 3. Den information som avses i punkterna 1 och 2 skall i huvudsak beröra a) reaktordynamik, b) strålningsskydd, c) användning av nukleära mättekniker (inom industri, jordbruk, arkeologi och geologi),

Constitution/P8/sv 37

d) kärnfysik (mätning av effektiva tvärsnitt, kanaliseringstekniker,

e) metallurgi i samband med utvinning av uranium.

ARTIKEL 45

1. Inom de områden där Portugal ställer information till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande skall behöriga myndigheter, på begäran och på handelsmässiga villkor, bevilja licenser till medlemsstater, personer och företag inom gemenskapen som förfogar över exklusiv rätt till patent som registrerats i medlemsstaterna och såvida de ej har några skyldigheter eller åtaganden gentemot tredjeman att bevilja eller erbjuda exklusiv eller delvis exklusiv licens till dessa patenträttigheter.

2. I de fall exklusiv eller delvis exklusiv licens beviljats, skall Portugal uppmuntra och underlätta för innehavare till sådana patent att bevilja underlicenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag inom gemenskapen.

Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall beviljas på sedvanlig handelsmässig basis.

Constitution/P8/sv 38

AVDELNING V

BESTÄMMELSER HÄMTADE FRÅN AKTEN OM VILLKOREN

FÖR REPUBLIKEN ÖSTERRIKES, REPUBLIKEN FINLANDS

OCH KONUNGARIKET SVERIGES ANSLUTNING

Avsnitt 1

Finansiella bestämmelser

ARTIKEL 46

Egna intäkter från mervärdesskatten skall beräknas och kontrolleras som om Åland omfattades av det territoriella tillämpningsområdet för rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetligt beräkningsunderlag.

Constitution/P8/sv 39

Avsnitt 2

Bestämmelser om jordbruk

ARTIKEL 47

Om anslutningen ger upphov till allvarliga svårigheter som kvarstår sedan möjligheterna enligt artikel 48 samt andra åtgärder enligt befintliga unionsregler har utnyttjats fullt ut, får kommissionen anta ett europeiskt beslut om att Finland får lämna stöd till producenter på nationell nivå för att underlätta deras integration i den gemensamma jordbrukspolitiken.

ARTIKEL 48

1. Kommissionen skall anta europeiska beslut om att Finland och Sverige får lämnar långsiktigt stöd på nationell nivå för att säkerställa att jordbruksverksamhet kan behållas i särskilda regioner. Dessa regioner skall omfatta jordbruksområden norr om den sextioandra breddgraden och några sådana närliggande områden söder om den breddgraden där det råder liknande klimatförhållanden vilka gör det särskilt svårt att driva jordbruk.

2. Kommissionen skall fastställa vilka regioner som omfattas av punkt 1 och då ta hänsyn till framför allt följande:

a) låg befolkningstäthet,

b) jordbruksarealens andel av den totala arealen,

Constitution/P8/sv 40

c) den andel av den totala jordbruksarealen som används till odling för livsmedel. 3. Nationellt stöd enligt punkt 1 får vara knutet såväl till fysiska produktionsförhållanden, t.ex. jordbruksarealens storlek eller antalet djur med beaktande av de begränsningar som förekommer i de gemensamma marknadsorganisationerna, som till historiska produktionsmönster för varje gård men får inte a) vara knutet till framtida produktion, eller b) leda till att produktionen ökar eller till att det samlade stödet ökar i förhållande till stödet

under en referensperiod före den 1 januari 1995, en period som kommissionen skall bestämma.

Detta stöd får differentieras mellan regioner. Detta stöd skall lämnas framför allt för att a) behålla sådan traditionell primärproduktion och bearbetning som är särskilt lämpad för

klimatförhållandena i regionen, b) förbättra strukturerna för produktion, saluföring och bearbetning av jordbruksprodukter, c) underlätta avyttrandet av produkterna, d) säkerställa att miljön skyddas och att landsbygden bevaras.

Constitution/P8/sv 41

ARTIKEL 49 1. Sådant stöd som avses i artiklarna 47 och 48 och varje annan form av statligt stöd som enligt denna avdelning kräver tillstånd av kommissionen skall anmälas till denna institution. Stödet får lämnas först sedan tillstånd har beviljats. 2. I fråga om stöd enligt artikel 48 skall kommissionen vart femte år från och med den 1 januari 1996 till rådet lämna en rapport om a) de tillstånd som har beviljats, b) verkningarna av det stöd som har lämnats enligt dessa tillstånd. Som underlag för rapporten skall de medlemsstater som har fått tillstånd, i god tid lämna kommissionen sådana upplysningar om effekten av stödet som åskådliggör hur jordbruksekonomin i regionerna har utvecklats.

ARTIKEL 50 I fråga om stöd som avses i artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen skall följande gälla: a) Stöd som beviljats i Österrike, Finland och Sverige före den 1 januari 1995 skall anses som

"förekommande" stöd där i den mening som avses i artikel III-168.1 i konstitutionen endast om kommissionen blivit underrättad om stödet före den 30 april 1995.

b) Sådana uppgifter om befintligt stöd eller om planer på att bevilja eller ändra stöd som

kommissionen har blivit underrättad om före den 1 januari 1995 skall betraktas som underrättelser gjorda vid den tidpunkten.

Constitution/P8/sv 42

ARTIKEL 51

1. Om inte något annat särskilt föreskrivs, skall rådet på förslag från kommissionen anta de europeiska förordningar eller beslut som behövs för genomförandet av detta avsnitt.

2. Genom en europeisk lag som antas av rådet får bestämmelserna i detta avsnitt anpassas som ändringar i unionsrätten kan motivera. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL 52

1. Om det behövs övergångsåtgärder för att underlätta övergången från den ordning som gäller i Österrike, Finland och Sverige till den som skall gälla vid en gemensam organisation av marknaden på de villkor som föreskrivs i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning, skall sådana åtgärder beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, allt efter omständigheterna, i motsvarande artiklar i andra förordningar om den gemensamma marknadsorganisationen för jordbruksprodukter. Dessa åtgärder kan beslutas under tiden fram till och med den 31 december 1997 och får inte tillämpas efter den dagen.

2. Rådet får genom en europeisk lag förlänga den frist som avses i punkt 1. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/P8/sv 43

ARTIKEL 53

Artiklarna 51 och 52 skall tillämpas på fiskeriprodukter.

Avsnitt 3

Bestämmelser om övergångsåtgärder

ARTIKEL 54

De akter som finns förtecknade i punkterna VII.B.I, VII.D.1, leden VII.D.2 c, IX.2 b, c, f, g, i, j, l,

1 m, n, x, y, z och aa samt X a, b, c i bilaga XV till akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning skall tillämpas i förhållande till Österrike, Finland och Sverige på de villkor som anges i bilagan.

För ledet IX.2 x i bilaga XV enligt första stycket skall hänvisningen till bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 90 och 91 i detta, gälla som en hänvisning till bestämmelserna i konstitutionen, särskilt artikel III-170.1 och III-170.2.

1

EGT C 241, 29.8.1994, s. 322.

Constitution/P8/sv 44

Avsnitt 4

Bestämmelser om tillämpningen av vissa akter

ARTIKEL 55

1. Sådana beslut om undantag i särskilda fall eller sådana icke-ingripandebesked enligt artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) eller artikel 1 i protokoll 25 till det avtalet som Europeiska frihandelssammanslutningens (Efta) övervakningsmyndighet eller kommissionen meddelat före den 1 januari 1995 och som gäller fall som på grund av anslutningen omfattas av artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall i fortsättningen gälla som beslut enligt artikel III-161 i konstitutionen till dess att den tid går ut som anges i besluten eller till dess att kommissionen antar ett motiverat europeiskt beslut om något annat i överensstämmelse med unionsrätten.

2. Alla beslut som Efta:s övervakningsmyndighet före den 1 januari 1995 har meddelat enligt artikel 61 i EES-avtalet och som gäller fall som på grund av anslutningen omfattas av artikel 87 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall i fortsättningen gälla som beslut enligt artikel III-167 i konstitutionen, om inte kommissionen antar ett europeiskt beslut om något annat enligt artikel III-168 i konstitutionen. Denna punkt skall inte gälla beslut enligt förfarandet i artikel 64 i EES-avtalet.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall de beslut som Eftas övervakningsmyndighet har fattat fortsätta att gälla efter den 1 januari 1995, om inte kommissionen bestämmer något annat genom ett motiverat beslut i överensstämmelse med unionsrätten.

Constitution/P8/sv 45

Avsnitt 5

Bestämmelser om Åland

ARTIKEL 56

Bestämmelserna i konstitutionen skall inte hindra att de bestämmelser om Åland tillämpas som är i kraft den 1 januari 1994 och som gäller

a) inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i rätten för fysiska personer som inte har

hembygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter,

b) inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i etableringsrätten och i rätten att

tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller för juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndigheterna på Åland.

ARTIKEL 57

1. Ålands territorium – som skall anses vara ett tredjeland enligt artikel 3.1 tredje strecksatsen i rådets direktiv 77/388/EEG och ett sådant nationellt område som inte omfattas av de direktiv om punktskatteharmonisering som avses i artikel 2 i rådets direktiv 92/12/EEG – skall inte omfattas av unionsrätten när det gäller harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt, punktskatt och annan indirekt skatt.

Constitution/P8/sv 46

Denna punkt skall inte gälla de bestämmelser om skatt på kapital som finns i rådets direktiv 69/335/EEG.

2. Undantaget i punkt 1 syftar till att bevara en livskraftig åländsk ekonomi och skall inte återverka negativt på unionsintressena eller unionens gemensamma politik. Om kommissionen skulle finna att det inte är motiverat att behålla de bestämmelser som avses i punkt 1, särskilt med tanke på sund konkurrens och egna intäkter, skall kommissionen förelägga rådet ändamålsenliga förslag och rådet skall anta de akter som är nödvändiga i enlighet med tillämpliga bestämmelser i konstitutionen.

ARTIKEL 58

Finland skall se till att alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna likabehandlas på Åland.

ARTIKEL 59

Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om Åland där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 2 om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning återges utan att dess rättsverkan ändras.

Constitution/P8/sv 47

Avsnitt 6

Bestämmelser om det samiska folket

ARTIKEL 60 Trots bestämmelserna i konstitutionen kan det samiska folket ges ensamrätt till renskötsel inom traditionella samiska områden.

ARTIKEL 61 Detta avsnitt kan utvidgas så att det tar hänsyn till en fortsatt utveckling av sådana exklusiva rättigheter för samerna som är knutna till deras traditionella näringar. Genom en europeisk lag som antas av rådet får nödvändiga ändringar göras i detta avsnitt. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och Regionkommittén.

ARTIKEL 62 Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om det samiska folket, där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 3 om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning återges utan att dess rättsverkan ändras.

Constitution/P8/sv 48

Avsnitt 7

Särskilda bestämmelser inom ramen för strukturfonderna

i Finland och Sverige

ARTIKEL 63

För att ett område skall omfattas av målet att främja utvecklingen och den strukturella anpassningen av ytterst glesbefolkade regioner skall det i princip utgöra eller ingå i en region på NUTS II-nivå

2 med en befolkningstäthet på högst 8 personer per km . Med förbehåll för koncentrationskravet kan unionsstöd lämnas till närliggande, mindre områden enligt samma befolkningstäthetskriterier. De

1 regioner och områden som avses i denna artikel anges i bilaga 1 till protokoll 6 till akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.

1

EGT C 241, 29.8.1994, s. 355.

Constitution/P8/sv 49

Avsnitt 8

Bestämmelser om väg-, järnvägs- och kombitransport genom Österrike

ARTIKEL 64

1. I detta avsnitt används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) tung lastbil: ett motorfordon som är registrerat i en medlemsstat, som är konstruerat för att

transportera gods eller för att dra en släpvagn, hit räknas även dragfordon för påhängsvagnar,

och för vilket den högsta tillåtna totalvikten överstiger 7,5 ton, eller en släpvagn vars högsta tillåtna totalvikt överstiger 7,5 ton i fall då släpvagnen dras av ett motorfordon som är registrerat i en medlemsstat och för vilket den högsta tillåtna totalvikten inte överstiger 7,5 ton.

b) kombitransport: sådan transport av gods med tung lastbil eller lastbärare där en del av

transporten sker på järnväg och där transporten börjar eller slutförs på väg, i fall då transittransport på österrikiskt territorium till eller från en järnvägsterminal inte utförs enbart som vägtransport.

2. Artiklarna 6571 skall tillämpas på åtgärder avseende tillhandahållande av sådan järnvägseller kombitransport som går genom österrikiskt territorium.

ARTIKEL 65

Unionen och de berörda medlemsstaterna skall, var och en inom sitt behörighetsområde, besluta om och noga samordna åtgärder för att utveckla och främja järnvägs- och kombitransport av gods genom alpområdet.

Constitution/P8/sv 50

ARTIKEL 66

När unionen utarbetar riktlinjer enligt artikel III-247 i konstitutionen, skall unionen se till att de

1 huvudförbindelser som anges i bilaga 1 till protokoll 9 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning ingår som en del i transeuropeiska nät för järnvägs- och kombitransport och behandlas som projekt av gemensamt intresse.

ARTIKEL 67

Unionen och de berörda medlemsstaterna skall, var och en inom sitt behörighetsområde, genomföra

2 de åtgärder som anges i bilaga 2 till protokoll 9 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.

ARTIKEL 68

Unionen och de berörda medlemsstaterna skall göra vad som står i deras makt för att utveckla och

3 utnyttja den ytterligare järnvägskapacitet som anges i bilaga 3 till protokoll 9 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.

1

EGT C 241, 29.8.1994, s. 364. 2

EGT C 241, 29.8.1994, s. 365. 3

EGT C 241, 29.8.1994, s. 367.

Constitution/P8/sv 51

ARTIKEL 69

Unionen och de berörda medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att järnvägs- och kombitransporter skall tillhandahållas i ökad utsträckning. När så är lämpligt och om något annat inte följer av bestämmelserna i konstitutionen skall sådana åtgärder vidtas i nära samråd med järnvägsföretag och andra som tillhandahåller järnvägstjänster. I första hand skall sådana åtgärder vidtas som regleras genom bestämmelserna i unionsrätten om järnvägs- och kombitransport. Vid genomförandet av åtgärderna skall särskild uppmärksamhet ägnas åt järnvägs- och kombitransporternas konkurrenskraft och effektivitet och åt att synliggöra transportkostnaderna. Framför allt skall de berörda medlemsstaterna eftersträva åtgärder som säkerställer att priserna för kombitransport är konkurrenskraftiga i förhållande till priserna för andra transportsätt. Allt stöd som lämnas för detta ändamål skall stå i överensstämmelse med unionsrätten.

ARTIKEL 70

Vid allvarliga störningar i järnvägsförbindelserna, t.ex. vid naturkatastrofer, skall unionen och de berörda medlemsstaterna i samråd göra vad som är möjligt för att bibehålla trafikflödet. Därvid skall ömtåligt gods prioriteras, t.ex. sådana livsmedel som snabbt kan försämras eller förstöras.

ARTIKEL 71

Med tillämpning av förfarandet i artikel 73.2 skall kommissionen granska hur detta avsnitt av protokollet tillämpas.

Constitution/P8/sv 52

ARTIKEL 72

1. Denna artikel gäller vägtransport av gods inom gemenskapens territorium.

2. Vid vägtransport av gods genom Österrike skall det system tillämpas som har införts för transport för egen räkning genom rådets första direktiv av den 23 juli 1962 och för yrkestrafik genom rådets förordning (EEG) nr 881/92, om något annat inte följer av bestämmelserna i denna artikel.

3. Följande bestämmelser skall gälla fram till den 1 januari 1998:

a) Den totala mängden av NOx-utsläpp från trafik med tunga lastbilar genom Österrike skall

under tiden den 1 januari 1992–31 december 2003 minskas med 60 % enligt tabellen i bilaga 4.

b) Minskningen av utsläppen från tunga lastbilar skall ske genom ett system med miljöpoäng.

Enligt detta system skall det vid trafik med tung lastbil genom Österrike för varje bil beräknas

miljöpoäng som motsvarar bilens NOx-utsläpp (godkända enligt produktionsöverensstämmelse (COP-värdet) eller enligt typgodkännandevärdet). En beskrivning av hur beräkningen skall gå till och hur systemen skall administreras finns i bilaga 5.

c) Om antalet transittransporter något år överstiger referenssiffran för år 1991 med mer än 8 %,

skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 16 besluta om lämpliga åtgärder med tillämpning av punkt 3 i bilaga 5.

Constitution/P8/sv 53

d) Österrike skall utfärda och i god tid tillhandahålla de kort för miljöpoäng som behövs för att

administrera systemet enligt bilaga 5 för tunga lastbilar i trafik genom Österrike.

e) Miljöpoäng skall av kommissionen fördelas mellan medlemsstaterna enligt bestämmelser som

skall beslutas med tillämpning av punkt 7.

4. Före den 1 januari 1998 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen se över bestämmelserna om vägtransport av gods genom Österrike. Översynen skall bygga på sådana grundläggande principer i gemenskapsrätten som den gemensamma marknadens funktion – särskilt den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster – miljöskydd i hela gemenskapens intresse och trafiksäkerhet. Om inte rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet med enhällighet beslutar något annat, skall övergångstiden förlängas till den 1 januari 2001 och bestämmelserna i punkt 3 gälla fram till dess.

5. Före den 1 januari 2001 skall kommissionen med hjälp av Europeiska miljöbyrån göra en vetenskaplig undersökning av i vilken omfattning målet för minskning av föroreningar enligt punkt 3 a har uppnåtts. Om kommissionen finner att detta mål har uppnåtts på ett hållbart sätt, skall bestämmelserna i punkt 3 upphöra att gälla den 1 januari 2001. Om kommissionen finner att målet inte har uppnåtts på ett hållbart sätt, kan rådet enligt artikel 75 i EG-fördraget besluta om åtgärder, inom ramen för gemenskapsrätten, som säkerställer ett motsvarande skydd för miljön och då särskilt en 60-procentig minskning av föroreningarna. Om rådet inte antar sådana åtgärder, skall övergångstiden automatiskt en sista gång förlängas tre år och bestämmelserna i punkt 3 gälla under den tiden.

Constitution/P8/sv 54

6. Vid övergångstidens slut skall bestämmelserna i gemenskapsrätten tillämpas fullt ut. 7. Med tillämpning av förfarandet i artikel 16 skall kommissionen besluta närmare bestämmelser om förfarandena vid fördelning av miljöpoäng och om tekniska frågor som gäller tillämpningen av denna artikel; bestämmelserna skall träda i kraft dagen för Österrikes anslutning. De bestämmelser som avses i första stycket skall säkerställa att den faktiska situation bibehålls som i de nuvarande medlemsstaterna råder vid tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 3637/92 och av det administrativa arrangemanget av den 23 december 1992 om införande av miljöpoängsystemet enligt transitavtalet. Allt som behöver göras skall också göras för att se till att Grekland tilldelas en andel miljöpoäng som tar tillräcklig hänsyn till grekiska behov i sammanhanget.

ARTIKEL 73 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Constitution/P8/sv 55

Avsnitt 9

Bestämmelser om bruket av specifikt österrikiska ord i tyska språket inom

ramen för Europeiska unionen

ARTIKEL 74

1. De specifikt österrikiska ord i tyska språket som finns i den österrikiska rättsordningen och

1 som antecknats i bilagan till protokoll 10 till akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning skall ha samma status och får användas med samma rättsverkan som de motsvarande ord i tyska språket vilka antecknats i bilagan.

2. I den tyskspråkiga versionen av nya rättsakter skall de specifikt österrikiska orden i bilagan till protokoll 10 till akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning i lämplig form läggas till de motsvarande ord som används i Tyskland.

1

EGT C 241, 29.8.1994, s. 370.

Constitution/P8/sv 56

9. PROTOKOLL OM ANSLUTNINGSFÖRDRAGET OCH ANSLUTNINGSAKTEN FÖR REPUBLIKEN TJECKIEN, REPUBLIKEN ESTLAND, REPUBLIKEN CYPERN, REPUBLIKEN LETTLAND, REPUBLIKEN LITAUEN, REPUBLIKEN UNGERN, REPUBLIKEN MALTA, REPUBLIKEN POLEN, REPUBLIKEN SLOVENIEN OCH REPUBLIKEN SLOVAKIEN

Constitution/P9/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien den 1 maj 2004 anslöt sig till Europeiska gemenskaperna och den europeiska union som upprättats genom fördraget om Europeiska unionen,

SOM BEAKTAR att fördraget av den 16 april 2003 om ovannämnda anslutningar skall upphävas enligt artikel IV-437.2 e i konstitutionen,

SOM BEAKTAR att ett stort antal bestämmelser i den akt som är fogad till anslutningsfördraget fortfarande är relevanta och att dessa bestämmelser enligt artikel IV-437.2 i konstitutionen skall återges eller åsyftas i ett protokoll, så att de fortsätter att gälla och behåller sin rättsverkan,

SOM BEAKTAR att vissa av dessa bestämmelser måste bli föremål för de tekniska anpassningar som behövs för att de skall överensstämma med konstitutionen utan att den juridiska räckvidden ändras,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

Constitution/P9/sv 2

DEL ETT BESTÄMMELSER AVSEENDE ANSLUTNINGSAKTEN AV DEN 16 APRIL 2003

AVDELNING I

PRINCIPER

ARTIKEL 1 I detta protokoll menas med a) anslutningsakten av den 16 april 2003: akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, b) fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget): dessa fördrag med de tillägg och ändringar som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trätt i kraft före den 1 maj 2004,

Constitution/P9/sv 3

c) fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget): detta fördrag med de tillägg och ändringar

som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trätt i kraft före den 1 maj 2004,

d) gemenskapen: den ena av eller båda de gemenskaper som avses i b, allt efter

omständigheterna,

e) nuvarande medlemsstater: följande medlemsstater: Konungariket Belgien,

Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

f) nya medlemsstater: följande medlemsstater: Republiken Tjeckien, Republiken Estland,

Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

ARTIKEL 2

De rättigheter och skyldigheter som följer av det anslutningsfördrag för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien som avses i artikel IV-437.2 e i konstitutionen har fått verkan, på de villkor som anges i detta fördrag, från och med den 1 maj 2004.

Constitution/P9/sv 4

ARTIKEL 3

1. Bestämmelserna i Schengenregelverket, införlivade inom unionens ramar genom det protokoll som fogats till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (nedan kallat "Schengenprotokollet"), och i de akter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, enligt förteckningen i bilaga I till anslutningsakten av den 16 april 2003, samt i eventuella ytterligare sådana akter som antas före den 1 maj 2004, skall vara bindande för och tillämpas i de nya medlemsstaterna från och med den 1 maj 2004.

2. De bestämmelser i Schengenregelverket, som det införlivats inom unionens ramar, och i akter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, vilka inte avses i punkt 1 skall visserligen vara bindande för de nya medlemsstaterna från och med den 1 maj 2004 men skall inte tillämpas i en ny medlemsstat förrän efter ett europeiskt beslut av rådet när det i enlighet med tillämpliga Schengenutvärderingsförfaranden har kontrollerats att de nödvändiga villkoren för tillämpning av samtliga delar av regelverket är uppfyllda i den nya medlemsstaten.

Rådet skall efter att ha hört Europaparlamentet besluta med enhällighet bland de medlemmar som företräder regeringarna i de medlemsstater för vilka tillämpningen av de bestämmelser som avses i detta stycke redan har inletts och företrädaren för regeringen i den medlemsstat för vilken tillämpningen av bestämmelserna skall inledas. De rådsmedlemmar som företräder regeringarna i Irland och i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall delta i sådana beslut i den mån de hänför sig till de bestämmelser i Schengenregelverket och i akter som grundas på detta eller som på annat sätt har samband med detta i vilka dessa medlemsstater deltar.

3. De avtal som rådet har ingått enligt artikel 6 i Schengenprotokollet skall vara bindande för de nya medlemsstaterna från och med den 1 maj 2004.

Constitution/P9/sv 5

4. När det gäller sådana konventioner eller instrument på området för rättsliga och inrikes frågor som är oskiljaktigt förenade med förverkligandet av målen i EU-fördraget skall de nya medlemsstaterna vara skyldiga

a) att ansluta sig till dem som den 1 maj 2004 var öppna för undertecknande av de nuvarande

medlemsstaterna samt till dem som rådet har utarbetat enligt avdelning VI i EU-fördraget och

rekommenderat medlemsstaterna att anta,

b) att införa administrativa eller andra bestämmelser som motsvarar dem som de nuvarande

medlemsstaterna eller rådet hade antagit den 1 maj 2004, för att underlätta praktiskt samarbete

mellan medlemsstaternas institutioner och organisationer på området för rättsliga och inrikes frågor.

ARTIKEL 4

Var och en av de nya medlemsstaterna skall delta i den ekonomiska och monetära unionen från och med den 1 maj 2004 som medlemsstat med undantag i enlighet med artikel III-197 i konstitutionen.

ARTIKEL 5

1. De nya medlemsstater som genom anslutningsakten av den 16 april 2003 har anslutit sig till de beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträden i rådet skall vara skyldiga att ansluta sig till alla andra avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller som har samband med unionens verksamhet.

Constitution/P9/sv 6

2. De nya medlemsstaterna skall vara skyldiga att ansluta sig till de konventioner som avses i artikel 293 i EG-fördraget eller som är oskiljaktigt förenade med förverkligandet av målen i EG-fördraget samt att även ansluta sig till de protokoll om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionerna som de nuvarande medlemsstaterna har undertecknat, om dessa konventioner och protokoll fortfarande är i kraft, och för detta ändamål förbinder de sig att inleda förhandlingar med dessa om nödvändig anpassning av dessa texter.

ARTIKEL 6

1. På de villkor som anges i detta protokoll skall de nya medlemsstaterna vara skyldiga att ansluta sig till de avtal eller konventioner som de nuvarande medlemsstaterna har ingått eller provisoriskt tillämpar tillsammans med unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen och att ansluta sig till de avtal som de staterna har ingått och som har samband med sådana avtal eller konventioner.

De nya medlemsstaternas anslutning till de avtal eller konventioner som avses i punkt 4 nedan samt till de avtal med Chile, Kina, Mercosur, Schweiz och Vitryssland som har ingåtts eller undertecknats av gemenskapen tillsammans med de nuvarande medlemsstaterna skall godkännas genom att protokoll till sådana avtal eller konventioner ingås mellan rådet, med enhällighet på medlemsstaternas vägnar, och tredjelandet eller tredjeländerna eller den internationella organisationen i fråga. Detta förfarande skall inte påverka unionens och Europeiska atomenergigemenskapens egna befogenheter eller beröra fördelningen av befogenheter mellan dessa och medlemsstaterna när det gäller ingående av sådana avtal i framtiden eller eventuella andra ändringar som inte har samband med anslutningen. Kommissionen skall på medlemsstaternas vägnar förhandla fram dessa protokoll på grundval av förhandlingsdirektiv som med enhällighet godkänts av rådet, och i samråd med en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna. Den skall lägga fram ett utkast till protokollen för rådet, så att de kan ingås.

Constitution/P9/sv 7

2. När de nya medlemsstaterna ansluter sig till de avtal och konventioner som avses i punkt 1 skall de få samma rättigheter och skyldigheter enligt dessa avtal och konventioner som de nuvarande medlemsstaterna.

3. De nya medlemsstaterna skall vara skyldiga att på de villkor som anges i detta protokoll ansluta sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med dess

1 artikel 128 .

4. Från och med den 1 maj 2004, och i förekommande fall i avvaktan på att de nödvändiga protokoll som avses i punkt 1 skall ingås, skall de nya medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna i de avtal som de nuvarande medlemsstaterna och gemenskapen, tillsammans, har ingått med Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Bulgarien, Egypten, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Georgien, Israel, Jordanien, Kazakstan, Kirgizistan, Kroatien, Libanon, Marocko, Mexiko, Moldavien, Rumänien, Ryska federationen, San Marino, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Ukraina och Uzbekistan samt bestämmelserna i andra avtal som har ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med gemenskapen före den 1 maj 2004.

Eventuella ändringar i dessa avtal skall göras genom protokoll som ingås med motparterna i enlighet med punkt 1 andra stycket. Om protokollen inte har ingåtts den 1 maj 2004 skall unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och medlemsstaterna inom ramen för sina respektive befogenheter vidta nödvändiga åtgärder för att hantera situationen.

5. Från och med den 1 maj 2004 skall de nya medlemsstaterna tillämpa de bilaterala textilavtal och textilöverenskommelser som gemenskapen har ingått med tredjeland.

1

EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.

Constitution/P9/sv 8

De kvantitativa restriktioner som unionen tillämpar på import av textil- och beklädnadsvaror skall anpassas för att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas anslutning.

Om ändringarna i de bilaterala textilavtalen och textilöverenskommelserna inte har trätt i kraft den 1 maj 2004 skall unionen göra de nödvändiga anpassningarna av sina bestämmelser om import av textil- och beklädnadsvaror från tredjeland för att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas anslutning.

6. De kvantitativa restriktioner som unionen tillämpar på import av stål och stålprodukter skall anpassas på grundval av de nya medlemsstaternas import under åren omedelbart föregående undertecknandet av anslutningsfördraget av stålprodukter med ursprung i de berörda leverantörsländerna.

7. De fiskeavtal som de nya medlemsstaterna ingått med tredjeland före anslutningen skall förvaltas av unionen.

De rättigheter och skyldigheter som de nya medlemsstaterna har genom dessa avtal skall inte påverkas under den period då bestämmelserna i dessa avtal provisoriskt bibehålls.

Så snart som möjligt och under alla omständigheter innan de avtal som avses i första stycket löpt ut skall lämpliga europeiska beslut om fortsättning av fiskeverksamheten enligt dessa avtal antas i varje enskilt fall av rådet på förslag av kommissionen, varvid det även skall vara möjligt att förlänga vissa avtal med högst ett år.

Constitution/P9/sv 9

8. Med verkan från och med den 1 maj 2004 skall de nya medlemsstaterna frånträda alla frihandelsavtal med tredjeland, inklusive Centraleuropeiska frihandelsavtalet.

I den mån avtal mellan en eller flera nya medlemsstater å ena sidan och ett eller flera tredjeländer å andra sidan inte är förenliga med de skyldigheter som följer av konstitutionen och särskilt av detta protokoll skall den eller de nya medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja de oförenligheter som konstaterats. Om en ny medlemsstat har svårigheter med att anpassa ett avtal som ingåtts med ett eller flera tredjeländer före anslutningen skall den enligt bestämmelserna i det avtalet frånträda det.

9. De nya medlemsstaterna skall när så behövs vidta lämpliga åtgärder för att deras ställning i förhållande till internationella organisationer och sådana internationella avtal där också unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen eller andra medlemsstater är parter skall anpassas till de rättigheter och skyldigheter som följer av anslutningen till unionen.

I synnerhet skall de den 1 maj 2004 eller så snart som möjligt därefter frånträda sådana internationella fiskeavtal och utträda ur sådana fiskeorganisationer som även unionen är part i, om inte deras medlemskap har samband med något annat än fiske.

ARTIKEL 7

De akter som har antagits av institutionerna och som omfattas av övergångsbestämmelser i detta protokoll skall behålla sin rättsliga status; i synnerhet skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter gälla även i fortsättningen.

Constitution/P9/sv 10

ARTIKEL 8

De bestämmelser i anslutningsakten av den 16 april 2003 vars syfte eller verkan är att upphäva eller ändra akter antagna av institutioner, organ eller myndigheter vid gemenskapen eller den europeiska union som upprättats genom EU-fördraget, så som de tolkats av Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten, skall, utom när det är fråga om en övergångsåtgärd, fortsätta att gälla om inte annat följer av tillämpningen av andra stycket.

Dessa bestämmelser skall ha samma rättsliga status som de akter som upphävts eller ändrats genom dessa bestämmelser och skall vara underkastade samma regler som dessa.

ARTIKEL 9

Texterna till de akter som har antagits av institutioner, organ eller myndigheter vid gemenskapen eller den europeiska union som upprättats genom EU-fördraget, samt de akter som har antagits av Europeiska centralbanken och som har antagits före den 1 maj 2004 och har upprättats på estniska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, slovakiska, slovenska, tjeckiska och ungerska skall från och med detta datum vara giltiga på samma villkor som de texter som upprättats och är giltiga på de övriga språken.

ARTIKEL 10

Genom en europeisk lag som antas av rådet kan övergångsbestämmelserna i detta protokoll upphävas om de inte längre är tillämpliga. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/P9/sv 11

ARTIKEL 11 Konstitutionen och de akter som antagits av institutionerna skall, som en övergångsåtgärd, tillämpas med de undantagsbestämmelser som anges i detta protokoll.

AVDELNING II

PERMANENTA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 12 Sådan anpassning som vid anslutningen behöver göras i de akter som förtecknas i bilaga III till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall utarbetas enligt riktlinjerna i den bilagan och i enlighet med det förfarande och på de villkor som anges i artikel 36.

ARTIKEL 13 De åtgärder som förtecknas i bilaga IV till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall tillämpas enligt de villkor som anges i den bilagan.

ARTIKEL 14 Genom en europeisk lag får rådet besluta om de anpassningar av bestämmelserna i detta protokoll om den gemensamma jordbrukspolitiken som ändringar i unionsrätten kan motivera. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/P9/sv 12

AVDELNING III

TILLFÄLLIGA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 15

De åtgärder som förtecknas i bilagorna V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII och XIV till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall tillämpas i fråga om de nya medlemsstaterna enligt de villkor som anges i bilagorna.

ARTIKEL 16

1. Alla tullar som beräknas enligt Gemensamma tulltaxan och eventuella tullmedgivanden i samband med dessa som unionen tillämpar i handeln mellan de nya medlemsstaterna och tredjeland skall räknas som intäkter av sådana "tullar enligt Gemensamma tulltaxan och andra avgifter" som avses i artikel 2.1 b i rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet

1 för Europeiska gemenskapernas egna medel eller i motsvarande bestämmelser i beslut som ersätter det beslutet.

2. För år 2004 skall det harmoniserade beräkningsunderlaget för mervärdesskatt och GNI-underlaget (GNI) för varje ny medlemsstat vilka avses i artikel 2.1 c och d i beslut 2000/597/EG, Euratom vara lika med två tredjedelar av det årliga underlaget. Det GNI-underlag för varje ny medlemsstat som skall beaktas vid beräkningen av finansieringen av den korrigering av obalanser i budgeten som Förenade kungariket har beviljats och som avses i artikel 5.1 i beslut 2000/597/EG, Euratom skall också vara lika med två tredjedelar av det årliga underlaget.

1

EGT L 253, 7.10.2000, s. 42.

Constitution/P9/sv 13

3. För att fastställa den fasta satsen för 2004 enligt artikel 2.4 b i beslut 2000/597/EG, Euratom skall de begränsade beräkningsunderlagen för mervärdesskatt för de nya medlemsstaterna beräknas på grundval av två tredjedelar av deras icke-begränsade beräkningsunderlag för mervärdesskatt och två tredjedelar av deras GNI.

ARTIKEL 17

1. Unionens budget för budgetåret 2004 har anpassats för att ta hänsyn till anslutningen av de nya medlemsstaterna genom en ändringsbudget som trädde i kraft den 1 maj 2004.

2. De tolv månatliga tolftedelarna av mervärdesskattbaserade och GNI-baserade medel som skall betalas av de nya medlemsstaterna enligt den ändringsbudget som avses i punkt 1 samt de retroaktiva justeringarna av de månatliga tolftedelarna för perioden januari−april 2004 som endast gäller de nuvarande medlemsstaterna skall konverteras till åttondelar som skall infordras under perioden maj−december 2004. De retroaktiva justeringarna som följer av en eventuell ändringsbudget som antas under 2004 skall också konverteras till lika stora delar som skall infordras under återstoden av året.

ARTIKEL 18

Den första arbetsdagen i varje månad skall unionen som tillfällig budgetmässig kompensation betala Tjeckien, Cypern, Malta och Slovenien år 2004, från och med den 1 maj 2004, en åttondel och åren 2005 och 2006 en tolftedel av följande belopp, såsom en utgift i unionens budget:

Constitution/P9/sv 14

20042005 (miljoner euro, 1999 års priser)2006
Tjeckien 125,4178,085,1
Cypern 68,9119,2112,3
Malta 37,865,662,9
Slovenien 29,566,435,5

ARTIKEL 19

Den första arbetsdagen i varje månad skall unionen såsom en utgift i unionens budget betala Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien år 2004, från och med den 1 maj 2004, en åttondel och åren 2005 och 2006 en tolftedel av följande schablonbelopp ur den särskilda likviditetsfaciliteten:

2004 2005 2006

(miljoner euro, 1999 års priser)

Tjeckien174,791,5591,55
Estland15,82,92,9
Cypern27,75,055,05
Lettland19,53,43,4
Litauen34,86,36,3
Ungern155,327,9527,95
Malta12,227,1527,15
Polen442,8550,0450,0
Slovenien65,417,8517,85
Slovakien63,211,3511,35

Constitution/P9/sv 15

En miljard euro för Polen och 100 miljoner euro för Tjeckien som ingår i likviditetsfaciliteten för schablonbelopp skall beaktas vid alla beräkningar av fördelningen av medel ur strukturfonderna 2004, 2005 och 2006.

ARTIKEL 20

1. De nya medlemsstater som förtecknas nedan skall betala följande belopp till den kol- och stålforskningsfond som avses i beslut 2002/234/EKSG av företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet av den 27 februari 2002 om de ekonomiska följderna av att

1 EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden :

(miljoner euro, löpande priser)

Tjeckien39,88
Estland2,5
Lettland2,69
Ungern9,93
Polen92,46
Slovenien2,36
Slovakien20,11

1

EGT L 79, 22.3.2002, s. 42.

Constitution/P9/sv 16

2. Bidragen till Kol- och stålforskningsfonden skall betalas i fyra delar, med början 2006, alltid den första arbetsdagen i årets första månad, enligt följande:

2006:15 %
2007:20 %
2008:30 %
2009:35 %

ARTIKEL 21

1. Om inte något annat föreskrivs i detta protokoll skall inga finansiella åtaganden enligt

1 2 Phareprogrammet , Phares program för gränsöverskridande samarbete , föranslutningsfonderna för

3 4 5 Cypern och Malta , ISPA-programmet eller Sapardprogrammet ingås till förmån för de nya medlemsstaterna efter den 31 december 2003. De nya medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 2004 behandlas på samma sätt som de nuvarande medlemsstaterna vad beträffar utgifter under de tre första rubrikerna i budgetplanen, enligt definitionen i det interinstitutionella

6 avtalet av den 6 maj 1999 , med förbehåll för de enskilda specifikationer och undantag som anges nedan eller för vad som annars föreskrivs i detta protokoll. De maximala tilläggsanslagen för rubrikerna 1, 2, 3 och 5 i budgetplanen angående anslutningen fastställs i bilaga XV i anslutningsakten av den 16 april 2003. Inga finansiella åtaganden under 2004 års budget får dock ingås för något av de berörda programmen eller organen förrän den berörda nya medlemsstatens anslutning ägt rum.

1

Förordning (EEG) nr 3906/89 (EGT L 375, 23.12.1989, s. 11). 2

Förordning (EG) nr 2760/98 (EGT L 345, 19.12.1998, s. 49). 3

Förordning (EG) nr 555/2000 (EGT L 68, 16.3.2000, s. 3). 4

Förordning (EG) nr 1267/1999 (EGT L 161, 26.6.1999, s. 73). 5

Förordning (EG) nr 1268/1999 (EGT L 161, 26.6.1999, s. 87). 6

Interinstitutionellt avtal av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (EGT C 172, 18.6.1999, s. 1).

Constitution/P9/sv 17

2. Punkt 1 skall inte gälla för utgifter under garantisektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket enligt artiklarna 2.1, 2.2 och 3.3 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999

1 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken , vilka inte kommer att berättiga till gemenskapsfinansiering förrän efter den 1 maj 2004, i enlighet med artikel 2 i detta protokoll.

Punkt 1 skall dock gälla för utgifter för landsbygdsutveckling under garantisektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket enligt artikel 47 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa

2 förordningar , med förbehåll för de villkor som fastställs i ändringen av den förordningen i bilaga II till anslutningsakten av den 16 april 2003.

3. Med förbehåll för den sista meningen i punkt 1 skall de nya medlemsstaterna från och med den 1 januari 2004 medverka i unionens program och organ på samma villkor och under samma förutsättningar som de nuvarande medlemsstaterna med finansiering ur unionens allmänna budget.

4. Om några åtgärder är nödvändiga för att underlätta övergången från föranslutningsordningen till den ordning som följer av tillämpningen av denna artikel, skall kommissionen anta de åtgärder som behövs.

1

EGT L 160, 26.6.1999, s. 103. 2

EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

Constitution/P9/sv 18

ARTIKEL 22

1. Från och med den 1 maj 2004 skall upphandling, tecknande av kontrakt, fullgörande och utbetalningar av föranslutningsstöd enligt Phareprogrammet, Phares program för gränsöverskridande samarbete och föranslutningsfonderna för Cypern och Malta förvaltas av genomförandeorgan i de nya medlemsstaterna.

Kommissionen skall anta europeiska beslut om att avstå från sin förhandskontroll av upphandling och tecknande av kontrakt efter en positiv bedömning enligt systemet för utvidgat decentraliserat genomförande (EDIS), i enlighet med de kriterier och villkor som fastställs i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1266/1999 av den 21 juni 1999 om samordning av stödet till kandidatländerna inom ramen för föranslutningsstrategin och om ändring av

1 förordning (EEG) nr 3906/89 .

Om dessa beslut om att avstå från förhandskontrollen inte har antagits före den 1 maj 2004 skall inga kontrakt som undertecknas mellan den 1 maj 2004 och den dag då kommissionen antar sina beslut berättiga till föranslutningsstöd.

I undantagsfall får kommissionen dock, om kommissionens beslut om att avstå från förhandskontrollen försenas till efter den 1 maj 2004 av skäl som inte kan tillskrivas myndigheterna i en ny medlemsstat, i vederbörligen motiverade fall anse att villkoren för föranslutningsstöd är uppfyllda när det gäller kontrakt som undertecknas mellan den 1 maj 2004 och dagen för antagandet av dessa beslut, och tillåta fortsatt genomförande av föranslutningsstödet under en begränsad period, med förbehåll för kommissionens förhandskontroll av upphandling och tecknande av kontrakt.

1

EGT L 232, 2.9.1999, s. 34.

Constitution/P9/sv 19

2. Övergripande budgetåtaganden som ingåtts före den 1 maj 2004 enligt de finansiella föranslutningsinstrument som avses i punkt 1, inklusive ingående och registrering av därpå följande enskilda rättsliga åtaganden och utbetalningar efter den 1 maj 2004 skall även fortsättningsvis styras av reglerna och föreskrifterna i de finansiella föranslutningsinstrumenten och belasta motsvarande budgetkapitel tills de berörda programmen och projekten har avslutas. Trots detta skall offentlig upphandling som inleds efter den 1 maj 2004 genomföras i enlighet med relevanta unionsakter.

3. Programplanering för det föranslutningsstöd som avses i punkt 1 skall genomföras för sista gången under det sista hela kalenderåret före den 1 maj 2004. Kontrakt för åtgärder enligt dessa program måste tecknas inom de följande två åren och utbetalningar göras enligt vad som

1 fastställs i finansieringsavtalet , vanligtvis i slutet av det tredje året efter åtagandet. Inga förlängningar av perioden för tecknande av kontrakt skall beviljas. I särskilda, vederbörligen motiverade fall kan begränsad förlängning av varaktigheten beviljas i fråga om utbetalning.

4. För att garantera den erforderliga utfasningen av de finansiella föranslutningsinstrument som avses i punkt 1 samt av ISPA-programmet och en smidig övergång mellan de regler som är tillämpliga före den 1 maj 2004 och de som är tillämpliga efter den 1 maj 2004 får kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den nödvändiga stadgeenliga personalstyrkan bibehålls i de nya medlemsstaterna under högst 15 månader efter den 1 maj 2004. Under denna

1

I enlighet med Phares riktlinjer (SEK(1999) 1596, uppdaterade den 6.9.2002 genom C 3303/2).

Constitution/P9/sv 20

period skall tjänstemän, som utplacerats på tjänster i de nya medlemsstaterna före den 1 maj 2004 och som måste vara kvar i tjänst i dessa stater efter detta datum, som ett undantag åtnjuta samma finansiella och materiella villkor som de som tillämpades av kommissionen före den 1 maj 2004, i enlighet med bilaga X till de tjänsteföreskrifter för tjänstemännen vid Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda vid dessa gemenskaper som fastställs i förordning (EEG,

1 Euratom, EKSG) nr 259/68 . De administrativa utgifterna, inklusive löner för annan personal, som krävs för förvaltning av föranslutningsstödet skall under hela 2004 och fram till slutet av juli 2005 finansieras genom rubriken "Stödutgifter för verksamheten" (f.d. del B i budgeten) eller liknande rubriker för de finansiella instrument som avses i punkt 1 samt ISPA-programmet i de relevanta föranslutningsbudgetarna.

5. När projekt som godkänts enligt förordning (EG) nr 1258/1999 inte längre kan finansieras genom det instrumentet får de införlivas med programplaneringen för landsbygdsutvecklingen och finansieras genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Om det behövs särskilda övergångsåtgärder i detta hänseende skall dessa antas av kommissionen i enlighet med förfarandena i artikel 50.2 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna

2 bestämmelser för strukturfonderna .

ARTIKEL 23

1. Mellan den 1 maj 2004 och utgången av 2006 skall unionen tillhandahålla tillfälligt finansiellt stöd, nedan kallat "övergångsmekanismen", för de nya medlemsstaterna, så att de kan utveckla och förstärka sin administrativa förmåga att genomföra unionsrätten och Europeiska atomenergigemenskapsrätten och kontrollera att den efterlevs samt främja ett inbördes utbyte av goda rutiner.

1

EGT L 56, 4.3.1968, s. 1. 2

EGT L 161, 26.6.1999, s. 1.

Constitution/P9/sv 21

2. Stödet skall inriktas på det fortsatta behovet av att förstärka den institutionella kapaciteten på vissa områden genom åtgärder som inte kan finansieras ur strukturfonderna, i synnerhet på följande områden: a) Rättsliga och inrikes frågor (stärkande av rättsväsendet, kontroller vid de yttre gränserna,

strategi mot korruption, stärkande av brottsbekämpningskapaciteten). b) Finansiell kontroll. c) Skydd av unionens och Europeiska atomenergigemenskapens ekonomiska intressen och

bedrägeribekämpning. d) En inre marknaden, inklusive tullunionen. e) Miljö. f) Veterinärmyndigheter och uppbyggnad av administrativ förmåga i samband med

livsmedelssäkerhet. g) Strukturer för administration och kontroll inom jordbruket och landsbygdsutvecklingen,

inklusive det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS). h) Kärnsäkerhet (förbättrande av effektivitet och kompetens hos kärnsäkerhetsmyndigheterna

och deras tekniska stödorganisationer samt de offentliga organen för hantering av radioaktivt

avfall).

Constitution/P9/sv 22

i) Statistik.

j) Stärkande av den offentliga förvaltningen i enlighet med de behov som identifierats i

kommissionens övergripande övervakningsrapport och som inte täcks av strukturfonderna.

3. Beslut om att bevilja ekonomiskt stöd inom ramen för övergångsmekanismen skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989

1 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och östra Europa .

4. Programmet skall genomföras i enlighet med artikel 53.1 a och 1 b i budgetförordningen för

2 Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller i den europeiska lag som ersätter den förordningen. När det gäller projekt för partnersamverkan mellan offentliga förvaltningar som syftar till institutionsuppbyggnad skall förfarandet med inbjudan att lämna förslag genom det nätverk av kontaktpunkter som finns i medlemsstaterna gälla även i fortsättningen i enlighet med ramavtalen med de nuvarande medlemsstaterna om föranslutningsstöd.

Åtagandebemyndigandena för övergångsmekanismen, i 1999 års priser, skall vara 200 miljoner euro 2004, 120 miljoner euro 2005 och 60 miljoner euro 2006. De årliga anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen, enligt definitionen i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999.

1

EGT L 375, 23.12.1989, s. 11. 2

Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).

Constitution/P9/sv 23

ARTIKEL 24 1. Härmed inrättas en Schengenfacilitet som ett tillfälligt instrument för att mellan den 1 maj 2004 och utgången av 2006 bistå stödmottagande medlemsstater med att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna. I syfte att ta itu med de brister som har upptäckts i samband med förberedandet av deltagande i Schengen, skall följande typer av åtgärder berättiga till finansiering från Schengenfaciliteten: a) Investeringar i uppförande, upprustning eller uppgradering av gränsövergångsinfrastruktur

och härmed förbundna byggnader. b) Investeringar i alla typer av operativ utrustning (t.ex. laboratorieutrustning, detektionsredskap,

maskinvara och programvara för Schengens informationssystem – SIS II, transportmedel). c) Utbildning av gränsvakter. d) Stöd till kostnaderna för logistik och operationer.

Constitution/P9/sv 24

2. Följande belopp skall ställas till nedan förtecknade mottagarmedlemsstaters förfogande enligt Schengenfaciliteten, som stödbetalningar i form av schablonbelopp:

2004 2005 2006

(miljoner euro, 1999 års priser)

Estland 22,922,922,9
Lettland 23,723,723,7
Litauen 44,7861,0729,85
Ungern 49,349,349,3
Polen 93,3493,3393,33
Slovenien 35,6435,6335,63
Slovakien 15,9415,9315,93

3. Mottagarmedlemsstaterna skall ha ansvaret för att välja ut och genomföra enskilda operationer i enlighet med denna artikel. De skall även ha ansvaret för att samordna utnyttjandet av Schengenfaciliteten med biståndet från andra unionsinstrument, säkerställa kompatibilitet med annan unionspolitik och andra unionsåtgärder och överensstämmelse med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller med den europeiska lag som ersätter denna.

Stödbetalningarna i form av schablonbelopp skall utnyttjas inom tre år efter den första betalningen och eventuella outnyttjade medel eller medel som använts på otillbörligt sätt skall återkrävas av kommissionen. Mottagarmedlemsstaterna skall senast sex månader efter utgången av den treåriga tidsfristen lägga fram en heltäckande rapport om det finansiella genomförandet av schablonbeloppsbetalningarna, med en motivering av utgifterna.

Constitution/P9/sv 25

Mottagarmedlemsstaten skall utöva detta ansvar utan att det påverkar kommissionens ansvar för genomförandet av unionens budget och i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen eller den europeiska lag som ersätter denna för decentraliserad förvaltning.

4. Kommissionen bibehåller rätten till kontroll genom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Kommissionen och revisionsrätten får även genomföra kontroller på plats i enlighet med vederbörliga förfaranden.

5. Kommissionen får anta sådana tekniska bestämmelser som är nödvändiga för Schengenfacilitetens funktion.

ARTIKEL 25

De belopp som avses i artiklarna 18, 19, 23 och 24 skall justeras årligen, som en del av den tekniska justering som föreskrivs i punkt 15 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999.

ARTIKEL 26

1. Om det inom tre år efter den 1 maj 2004 skulle uppstå svårigheter som är allvarliga och kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller som kan allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område, får en ny medlemsstat ansöka om bemyndigande att anta skyddsåtgärder för att rätta till situationen och anpassa sektorn i fråga till ekonomin på den inre marknaden.

Constitution/P9/sv 26

Under samma förutsättningar får var och en av de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att anta skyddsåtgärder som kan avse någon eller några av de nya medlemsstaterna.

2. Efter begäran av den berörda medlemsstaten skall kommissionen enligt ett brådskande förfarande anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av de skyddsåtgärder som den finner nödvändiga och ange under vilka förutsättningar och hur de skall genomföras.

Vid allvarliga ekonomiska svårigheter och efter uttrycklig begäran av den berörda medlemsstaten skall kommissionen fatta sitt beslut inom fem arbetsdagar från det att den fick begäran tillsammans med relevanta uppgifter om bakgrunden. De åtgärder som på detta sätt beslutas skall gälla med omedelbar verkan, skall ta hänsyn till alla berörda parters intressen och skall inte innefatta några gränskontroller.

3. Åtgärder enligt punkt 2 kan innebära avvikelser från bestämmelserna i konstitutionen, och särskilt från detta protokoll, i den mån och så länge det är strikt nödvändigt för att uppnå de mål som avses i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som stör den inre marknadens funktion så litet som möjligt.

ARTIKEL 27

Om en ny medlemsstat inte har lyckats genomföra åtaganden som gjorts inom ramen för anslutningsförhandlingarna och därigenom orsakar en allvarlig störning i den inre marknadens funktion, inbegripet åtaganden inom all sektorspolitik som avser ekonomisk verksamhet med gränsöverskridande verkan, eller om det föreligger en överhängande risk för en sådan störning, kan kommissionen, inom tre år efter den 1 maj 2004, på grundval av en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ anta europeiska förordningar eller beslut som föreskriver lämpliga åtgärder.

Constitution/P9/sv 27

Åtgärderna skall vara proportionella och i första hand väljas så att de stör den inre marknadens funktion så litet som möjligt, i förekommande fall med tillämpning av befintliga sektoriella skyddsmekanismer. Sådana skyddsåtgärder får inte åberopas som ett medel för godtycklig diskriminering eller dolda restriktioner av handeln mellan medlemsstater. Åtgärderna skall inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt och skall i vart fall upphävas när det relevanta åtagandet har genomförts. De får dock tillämpas utöver den period som anges i första stycket så länge som de relevanta åtagandena inte har uppfyllts. Med hänsyn till den nya berörda medlemsstatens framsteg med att uppfylla sina åtaganden kan kommissionen anpassa åtgärderna på lämpligt sätt. Kommissionen skall underrätta rådet i god tid innan den återkallar de europeiska förordningarna eller besluten om fastställande av skyddsåtgärder och skall vederbörligen beakta alla synpunkter från rådet i detta avseende.

ARTIKEL 28

Om det i en ny medlemsstat finns allvarliga brister eller överhängande risk för sådana brister i införlivandet, genomförandet eller tillämpningen av rambeslut eller andra relevanta åtaganden, samarbetsinstrument och beslut som avser ömsesidigt erkännande på det straffrättsliga området och som antagits enligt avdelning VI i EU-fördraget eller av direktiv och förordningar som avser ömsesidigt erkännande på det civilrättsliga området och som antagits enligt avdelning IV i EG-fördraget samt de europeiska lagar och ramlagar som har antagits på grundval av del III avdelning III kapitel IV avsnitten 3 och 4 i konstitutionen, får kommissionen, inom tre år efter den 1 maj 2004, på grundval av en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ och efter samråd med medlemsstaterna, anta europeiska förordningar eller beslut som föreskriver lämpliga åtgärder och ange under vilka förutsättningar och hur dessa åtgärder skall genomföras.

Constitution/P9/sv 28

Dessa åtgärder får bestå i ett tillfälligt upphävande av tillämpningen av relevanta bestämmelser och beslut i förbindelserna mellan en ny medlemsstat och en eller flera andra medlemsstater, utan att det påverkar ett fortsatt nära rättsligt samarbete. Åtgärderna skall inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt och skall i vart fall upphävas när bristerna har avhjälpts. De får dock tillämpas utöver den period som anges i första stycket så länge dessa brister kvarstår. Med hänsyn till den berörda nya medlemsstatens framsteg med att avhjälpa de brister som fastställts kan kommissionen anpassa antagna åtgärder på lämpligt sätt efter samråd med medlemsstaterna. Kommissionen skall underrätta rådet i god tid innan den återkallar skyddsåtgärder och skall vederbörligen beakta alla synpunkter från rådet i detta avseende.

ARTIKEL 29

För att den inre marknaden skall fungera obehindrat får tillämpningen av de nya medlemsstaternas nationella regler under de övergångsperioder som anges i bilagorna V−XIV till anslutningsakten av den 16 april 2003 inte leda till gränskontroller mellan medlemsstater.

Constitution/P9/sv 29

ARTIKEL 30

Om det krävs övergångsåtgärder för att underlätta övergången från den nuvarande ordningen i de nya medlemsstaterna till den som följer av tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken enligt villkoren i detta protokoll, skall sådana åtgärder antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 42.2 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den

1 gemensamma organisationen av marknaden för socker eller, i förekommande fall, i motsvarande artiklar i de andra förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknader eller de europeiska lagar som ersätter dem eller det förfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen. De övergångsåtgärder som avses i denna artikel får antas inom tre år efter den 1 maj 2004, och tillämpningen skall begränsas till denna period. Genom en europeisk lag som antas av rådet kan perioden förlängas. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL 31

Om det krävs övergångsåtgärder för att underlätta övergången från den nuvarande ordningen i de nya medlemsstaterna till den som följer av tillämpningen av unionens veterinära och fytosanitära bestämmelser, skall sådana åtgärder antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen. Dessa åtgärder skall antas inom tre år efter den 1 maj 2004, och tillämpningen skall begränsas till denna period.

ARTIKEL 32

1. Mandattiden för nya ledamöter i de kommittéer, grupper och andra organ som finns förtecknade i bilaga XVI till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för ledamöterna i tjänst den 1 maj 2004.

1

EGT L 178, 30.6.2001, s. 1.

Constitution/P9/sv 30

2. Mandattiden för de nya ledamöterna i de av kommissionen inrättade kommittéer och grupper som finns förtecknade i bilaga XVII till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för ledamöterna i tjänst den 1 maj 2004.

AVDELNING IV

TILLÄMPNING AV INSTITUTIONERNAS AKTER

ARTIKEL 33

Från och med den 1 maj 2004 skall direktiv och beslut enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget anses vara riktade till de nya medlemsstaterna, i den utsträckning dessa direktiv och beslut är riktade till alla de nuvarande medlemsstaterna. Med undantag för sådana direktiv och beslut som träder i kraft på det sätt som anges i artikel 254.1 och 254.2 i EG-fördraget skall direktiven och besluten anses ha anmälts till de nya medlemsstaterna den 1 maj 2004.

ARTIKEL 34

De nya medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från och med den 1 maj 2004 följa bestämmelser i direktiv och beslut enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget, om någon annan dag för detta inte anges i de bilagor som avses i artikel 15 eller i någon annan bestämmelse i detta protokoll.

Constitution/P9/sv 31

ARTIKEL 35

Om inte annat föreskrivs skall rådet på förslag från kommissionen anta de europeiska förordningar eller beslut som behövs för att genomföra bestämmelserna i bilagorna III och IV i anslutningsakten av den 20 april 2003 som avses i artiklarna 12 och 13 i detta protokoll.

ARTIKEL 36

1. Sådana anpassningar av institutionernas akter vilka har antagits före den 1 maj 2004 som behövs och som inte finns med i detta protokoll skall göras i enlighet med förfarandet i punkt 2. De skall träda i kraft den 1 maj 2004.

2. För detta ändamål skall rådet på förslag från kommissionen – eller kommissionen, beroende på vilken av dessa institutioner som har antagit akten i dess ursprungliga lydelse, anta de akter som behövs.

ARTIKEL 37

Inom tre månader från och med den 1 maj 2004 skall de nya medlemsstaterna underrätta kommissionen enligt artikel 33 i Euratomfördraget om de bestämmelser i lagar och andra författningar som inom deras territorier skall skydda arbetstagare och allmänheten mot fara som orsakas av joniserande strålning.

Constitution/P9/sv 32

DEL TVÅ

BESTÄMMELSER OM PROTOKOLL

SOM FOGAS TILL ANSLUTNINGSAKTEN AV DEN 16 APRIL 2003

AVDELNING I

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OM EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN

ARTIKEL 38

Spanien skall betala in 309 686 775 euro som andel av det inbetalade kapitalet för ökningen av landets tecknade kapital. Detta belopp skall betalas i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning den 30 september 2004, 30 september 2005, 30 september 2006, 31 mars 2007, 30 september 2007, 31 mars 2008, 30 september 2008 och 31 mars 2009.

Spanien skall, i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning på nämnda dagar, bidra till reserver och avsättningar som har karaktär av reserver samt till de överföringar till reserver och avsättningar som skall göras och som motsvarar saldot på resultaträkningen i slutet av månaden före den 1 maj 2004, enligt uppgifterna i bankens balansräkning, med belopp motsvarande 4,1292 % av reserverna och avsättningarna.

Constitution/P9/sv 33

ARTIKEL 39

Från och med den 1 maj 2004 skall de nya medlemsstaterna betala in följande belopp, som motsvarar deras andel av det inbetalade kapitalet för det tecknade kapitalet enligt artikel 4 i stadgan för Europeiska investeringsbanken.

Polen 170 563 175 euro Tjeckien 62 939 275 euro Ungern 59 543 425 euro Slovakien 21 424 525 euro Slovenien 19 890 750 euro Litauen 12 480 875 euro Cypern 9 169 100 euro Lettland 7 616 750 euro Estland 5 882 000 euro Malta 3 490 200 euro

Dessa belopp skall betalas i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning den 30 september 2004, 30 september 2005, 30 september 2006, 31 mars 2007, 30 september 2007, 31 mars 2008, 30 september 2008 och 31 mars 2009.

Constitution/P9/sv 34

ARTIKEL 40

De nya medlemsstaterna skall, i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning på de dagar som avses i artikel 39, bidra till reserver och avsättningar som har karaktär av reserver samt till de överföringar till reserver och avsättningar som skall göras och som motsvarar saldot på resultaträkningen i slutet av april 2004, enligt uppgifterna i Europeiska investeringsbankens balansräkning, med belopp motsvarande följande procentandelar av reserverna och avsättningarna:

Polen 2,2742 % Tjeckien 0,8392 % Ungern 0,7939 % Slovakien 0,2857 % Slovenien 0,2652 % Litauen 0,1664 % Cypern 0,1223 % Lettland 0,1016 % Estland 0,0784 % Malta 0,0465 %

ARTIKEL 41

Det kapital och de inbetalningar som föreskrivs i artiklarna 38, 39 och 40 skall inbetalas kontant i euro av Spanien och de nya medlemsstaterna, om inte bankens råd med enhällighet beslutar något annat.

Constitution/P9/sv 35

AVDELNING II

BESTÄMMELSER OM OMSTRUKTURERING AV

DEN TJECKISKA STÅLINDUSTRIN

ARTIKEL 42

1. Trots artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen skall det statliga stöd som Tjeckien beviljat bestämda delar av den tjeckiska stålindustrin för omstrukturering från 1997 till 2003 anses vara förenligt med den inre marknaden under förutsättning att

a) den period som anges i artikel 8.4 i protokoll nr 2 om EKSG-produkter till Europaavtalet om

upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater,

1 å ena sidan, och Tjeckien, å andra sidan har förlängts så att det gäller fram till den 1 maj 2004,

b) de villkor som anges i omstruktureringsplanen på grundval av vilka ovannämnda protokoll

förlängdes uppfylls under hela perioden 2002−2006,

c) de villkor som anges i denna avdelning är uppfyllda, och

d) inget statligt stöd för omstrukturering betalas till den tjeckiska stålindustrin efter

den 1 maj 2004.

1

EGT L 360, 31.12.1994, s. 2.

Constitution/P9/sv 36

2. Omstruktureringen av den tjeckiska stålindustrin som den beskrivs i de individuella verksamhetsplanerna för de företag som förtecknas i bilaga 1 till protokoll nr 2 till anslutningsakten av den 16 april 2003 (nedan kallade "stödmottagande företag"), och i linje med de villkor som anges i denna avdelning, skall vara avslutad senast den 31 december 2006 (nedan kallad "slutet på omstruktureringsperioden").

3. Endast stödmottagande företag skall vara berättigade till statligt stöd inom ramen för omstruktureringsprogrammet för den tjeckiska stålindustrin.

4. Ett stödmottagande företag får inte

a) vid sammanslagning med ett företag som inte anges i bilaga 1 i protokoll nr 2 till

anslutningsakten av den 16 april 2003 överlåta åtnjutandet av det stöd som beviljats det stödmottagande företaget,

b) ta över tillgångar från ett företag som inte ingår i bilaga 1 i protokoll nr 2 till anslutningsakten

av den 16 april 2003 och som förklaras i konkurs under perioden fram till och med den 31 december 2006.

5. Varje eventuell senare privatisering av något av de stödmottagande företagen skall ske med respekt för de villkor och principer om bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskning som fastställs i denna avdelning.

Constitution/P9/sv 37

6. Det totala omstruktureringsstödet som beviljas stödmottagande företag skall fastställas mot bakgrund av de berättiganden som anges i den godkända tjeckiska stålomstruktureringsplanen och enskilda företagsplaner godkända av rådet. Emellertid är utbetalt stöd under perioden 1997−2003 begränsat till ett belopp om högst CZK 14 147 425 201. Av detta sammanlagda belopp erhåller Nová Huť högst CZK 5 700 075 201, Vítkovice Steel högst CZK 8 155 350 000 och Válcovny Plechu Frýdek Místek högst CZK 292 000 000 beroende på kraven i den godkända omstruktureringsplanen. Stödet skall beviljas endast en gång. Inget ytterligare statligt stöd skall beviljas av Tjeckien för omstrukturering av den tjeckiska stålindustrin.

7. Den nettokapacitetsminskning som skall uppnås av Tjeckien när det gäller färdiga produkter under tiden 1997−2006 skall vara 590 000 ton.

Kapacitetsminskningen skall endast mätas på grundval av definitiv nedläggning av produktionsanläggningar genom fysisk destruktion som innebär att de ej kan tas i bruk på nytt. Konkursförklaring av ett stålföretag skall inte räknas som kapacitetsminskning.

Ovan nämnda nettokapacitetsminskning, tillsammans med alla andra kapacitetsminskningar som bedömts som nödvändiga i omstruktureringsprogrammen, skall avslutas enligt tidsplanen i bilaga 2 i protokoll nr 2 till anslutningsakten av den 16 april 2003.

8. Tjeckien skall undanröja handelshindren på kolmarknaden i enlighet med regelverket senast vid anslutningen, så att de tjeckiska stålföretagen får tillgång till kol till internationella marknadspriser.

Constitution/P9/sv 38

9. Det stödmottagande företaget Nová Huťs verksamhetsplan skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Anläggningen Vysoké Pece Ostrava skall inlemmas i Nová Huťs organisationsram genom att

full äganderätt förvärvas. Ett måldatum skall anges för denna sammanslagning och en ansvarig för genomförandet skall utses.

b) Omstruktureringsansträngningarna skall koncentreras på följande:

i) Nová Huť skall utvecklas från ett produktionsorienterat till ett marknadsorienterat företag och företagsledningen måste bli effektivare och verkningsfullare och bland annat redovisa kostnaderna klarare och tydligare.

ii) Nová Huť skall se över sin produktmix och gå in på marknader med högre produktförädlingsvärde.

iii) Nová Huť skall snarast efter undertecknandet av anslutningsfördraget göra de nödvändiga investeringarna för att uppnå bättre kvalitet på färdiga produkter.

c) Omstrukturering av arbetskraften skall genomföras. Produktivitetsnivåer som är jämförbara

med de nivåer som uppnåtts av unionens stålindustriföretag skall uppnås den 31 december 2006 på grundval av konsoliderade siffror från de berörda stödmottagande företagen.

Constitution/P9/sv 39

d) Den 1 maj 2004 skall det ha uppnåtts överensstämmelse med de relevanta bestämmelserna i

gemenskapens regelverk när det gäller miljöskydd, inbegripet de nödvändiga investeringar som tas upp i verksamhetsplanen. I enlighet med verksamhetsplanerna skall de nödvändiga

framtida investeringarna i samband med samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa

föroreningar, som skall garantera överensstämmelse med rådets direktiv 96/61/EG av den 24

1 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar , genomföras senast den 1 november 2007.

10. Det stödmottagande företaget Vítkovice Steels verksamhetsplan skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Duo Mill skall stängas definitivt senast den 31 december 2006. Om företaget förvärvas av en

strategisk investerare skall ett villkor i köpekontraktet vara att företaget läggs ner senast vid detta datum.

b) Omstruktureringsansträngningarna skall koncentreras på följande:

i) En ökad direktförsäljning och större fokusering på kostnadsminskningar utgör viktiga inslag i en effektivare företagsledning.

ii) Anpassning till marknadens efterfrågan och växling till produkter med högre förädlingsvärde.

iii) Den föreslagna investeringen i den andra ståltillverkningsprocessen skall flyttas fram från 2004 till 2003, så att det blir möjligt för företaget att konkurrera med kvaliteten i stället för med priset.

1

EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

Constitution/P9/sv 40

c) Överensstämmelse med relevanta bestämmelserna i gemenskapens regelverk när det gäller

miljöskydd skall ha uppnåtts den 1 maj 2004, inbegripet de nödvändiga investeringar som tas

upp i verksamhetsplanen och som inbegriper behovet av framtida investeringar i samband med samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.

11. Verksamhetsplanen för det stödmottagande företaget Válcovny Plechu Frýdek Místek (VPFM) skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Varmvalsverken nr 1 och 2 skall stängas definitivt i slutet av 2004.

b) Omstruktureringsansträngningarna skall koncentreras på följande:

i) Att snarast efter undertecknandet av anslutningsfördraget göra de nödvändiga

investeringarna för att uppnå bättre kvalitet på färdiga produkter på kort sikt.

ii) Prioritering av genomförande av fastställda möjligheter till vinstförbättringar av vital

betydelse (bl.a. omstruktureringar på anställningssidan, kostnadsminskningar, förbättrad

avkastning och omorientering av distributionen).

12. Alla senare ändringar i den övergripande omstruktureringsplanen och i de individuella planerna måste godkännas av kommissionen och vid behov rådet.

13. Omstruktureringen skall genomföras med full insyn och på grundval av sunda marknadsekonomiska principer.

Constitution/P9/sv 41

14. Kommissionen och rådet skall fram till utgången av omstruktureringsperioden, i enlighet med punkterna 15−18, noga övervaka hur omstruktureringen genomförs och hur villkoren i denna avdelning rörande bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskningar före och efter den 1 maj 2004 uppfylls. Kommissionen skall därför rapportera till rådet.

15. Kommissionen och rådet skall övervaka de riktmärken för omstruktureringen som anges i bilaga 3 till protokoll nr 2 till anslutningsakten av den 16 april 2003. Hänvisningarna i nämnda bilaga till punkt 16 i nämnda protokoll skall uppfattas som hänvisningar till punkt 16 i denna artikeln.

16. Övervakningen skall innefatta en oberoende utvärdering som skall genomföras 2003, 2004, 2005 och 2006. Kommissionens bärkraftstest skall vara en viktig faktor för att säkerställa att bärkraft har uppnåtts.

17. Tjeckien skall samarbeta fullt ut vid samtliga övervakningsarrangemang. Särskilt gäller följande:

a) Tjeckien skall förse kommissionen med halvårsrapporter om omstruktureringen av de

stödmottagande företagen, senast den 15 mars och den 15 september varje år fram till utgången av omstruktureringsperioden.

b) Den första rapporten skall vara kommissionen till handa senast den 15 mars 2003 och den

sista rapporten senast den 15 mars 2007, om inte kommissionen beslutar något annat.

Constitution/P9/sv 42

c) Rapporterna skall innehålla all information som behövs för att övervaka

omstruktureringsprocessen och minskningen och utnyttjandet av kapaciteten och ge tillräckliga finansiella uppgifter för att möjliggöra en bedömning av huruvida villkoren och

kraven i denna avdelning har uppfyllts. Rapporterna skall åtminstone omfatta den information

som anges i bilaga 4 i protokoll nr 2 till anslutningsakten av den 16 april 2003, som kommissionen förbehåller sig rätten att ändra i linje med de erfarenheter som görs under

övervakningen. Förutom enskilda verksamhetsrapporter för de stödmottagande företagen skall

det även utarbetas en rapport om den övergripande situationen inom den tjeckiska stålsektorn,

inbegripet den senaste makroekonomiska utvecklingen.

d) Tjeckien skall kräva att de stödmottagande företagen lämnar alla relevanta uppgifter som

under andra omständigheter skulle kunna betraktas som konfidentiella. När kommissionen rapporterar till rådet skall den se till att konfidentiell information om de enskilda företagen inte avslöjas.

18. Kommissionen får när som helst ge i uppdrag åt en oberoende konsult att utvärdera övervakningsresultaten, göra nödvändiga undersökningar och avlägga rapport för kommissionen och rådet.

19. Om kommissionen på grundval av de rapporter som avses i punkt 17 finner att det förekommit väsentliga avvikelser från de finansiella uppgifter som legat till grund för bedömningen av bärkraften, kan den kräva att Tjeckien inför lämpliga bestämmelser för att förstärka omstruktureringsåtgärderna för de berörda stödmottagande företagen.

Constitution/P9/sv 43

20. Om övervakningen visar att

a) villkoren för övergångsbestämmelserna i denna avdelning inte har uppfyllts, eller att

b) de åtaganden som gjordes inom ramen för förlängningen av den period under vilken Tjeckien

undantagsvis får bevilja statligt stöd för omstruktureringen av landets stålindustri enligt

Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras

1

medlemsstater, å ena sidan, och Tjeckien, å andra sidan inte har uppfyllts, eller att

c) Tjeckien under omstruktureringsperioden har beviljat ytterligare, oförenligt statligt stöd till

stålindustrin och i synnerhet till de stödmottagande företagen,

skall övergångsbestämmelserna i denna avdelning inte ha verkan.

Kommissionen skall införa nödvändiga bestämmelser för att kräva att berörda företag betalar tillbaka sådant stöd som beviljats dem i strid med villkoren i denna avdelning.

1

EGT L 360, 31.12.1994, s. 2.

Constitution/P9/sv 44

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN

OCH NORDIRLANDS SUVERÄNA BASOMRÅDEN I CYPERN

ARTIKEL 43

1. De suveräna basområdena skall ingå i unionens tullområde, och i detta syfte skall de unionsakter om tullpolitik och gemensam handelspolitik som förtecknas i del ett av bilagan till protokoll nr 3 till anslutningsakten av den 16 april 2003 tillämpas på de suveräna basområdena, med de ändringar som anges i nämnda bilaga. I nämnda bilaga bör hänvisningen till "detta protokoll" uppfattas som en hänvisning till denna avdelning.

2. De unionsakter om omsättningsskatt, punktskatt och andra former av indirekt beskattning som förtecknas i del två av bilagan till protokoll nr 3 till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall tillämpas på de suveräna basområdena, med de ändringar som anges i nämnda bilaga samt de relevanta bestämmelserna om Cypern i detta protokoll.

3. De unionsrättsakter som förtecknas i del tre av bilagan till protokoll nr 3 till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall ändras i enlighet med nämnda bilaga för att göra det möjligt för Förenade kungariket att bibehålla de lättnader och befrielser från tull och skatter på leveranser till dess väpnade styrkor och ansluten personal som beviljas genom fördraget om upprättandet av Republiken Cypern (nedan kallat "upprättandefördraget").

Constitution/P9/sv 45

ARTIKEL 44

Artiklarna III-225−III-232 i konstitutionen samt de bestämmelser som antas på grundval av dessa och de bestämmelser som antas i enlighet med artikel III-278.4 b i konstitutionen skall tillämpas på Förenade kungarikets suveräna basområden.

ARTIKEL 45

De personer som är bosatta eller anställda inom Förenade kungarikets suveräna basområdens territorium och som enligt arrangemang som fastställts i enlighet med upprättandefördraget och den därmed förbundna notväxlingen av den 16 augusti 1960 omfattas av Republiken Cyperns lagstiftning om social trygghet skall vad angår rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare

1 eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen behandlas som om de var bosatta eller anställda på Republiken Cyperns territorium.

ARTIKEL 46

1. Republiken Cypern skall inte vara skyldig att utföra kontroller av personer som passerar dess land- eller sjögränser mot Förenade kungarikets suveräna basområden, och inga unionsrestriktioner beträffande passerandet av yttre gränser skall gälla sådana personer.

2. Förenade kungariket skall utföra kontroller av personer som passerar Förenade kungarikets suveräna basområdens yttre gränser, i enlighet med åtagandena i del fyra av bilagan till protokoll nr 3 till anslutningsakten av den 16 april 2003.

1

EGT L 149, 5.7.1971, s. 2.

Constitution/P9/sv 46

ARTIKEL 47

För att säkerställa det faktiska genomförandet av denna avdelnings mål får rådet, på förslag av kommissionen, anta ett europeiskt beslut om ändring av artiklarna 4346, inbegripet bilagan till protokoll nr 3 till anslutningsakten av den 16 april 2003, eller tillämpning av andra bestämmelser i konstitutionen och unionsakterna på Förenade kungarikets suveräna basområden enligt villkor som rådet självt får fastställa. Rådet skall besluta med enhällighet. Kommissionen skall samråda med Förenade kungariket och Republiken Cypern innan den lägger fram ett förslag.

ARTIKEL 48

1. Om inte annat följer av punkt 2 skall Förenade kungariket ansvara för denna avdelnings genomförande i sina suveräna basområden. Särskilt gäller följande:

a) Förenade kungariket skall ansvara för tillämpningen av de unionsåtgärder som anges i

avdelningen på områdena tull, indirekt beskattning och gemensam handelspolitik när det gäller varor som förs in till eller ut från ön Cypern via en hamn eller en flygplats inom Förenade kungarikets suveräna basområden.

b) Tullkontroll av sådana varor som importeras till eller exporteras från ön Cypern av

Förenade kungarikets väpnade styrkor via en hamn eller en flygplats i Republiken Cypern får

utföras inom Förenade kungarikets suveräna basområden.

Constitution/P9/sv 47

c) Förenade kungariket skall ansvara för utfärdandet av sådana licenser, tillstånd eller intyg som

enligt någon tillämplig unionsåtgärd kan krävas för varor som importeras till eller exporteras

från ön Cypern av Förenade kungarikets väpnade styrkor.

2. Republiken Cypern skall ansvara för förvaltning och betalning av eventuella unionsmedel som personer i Förenade kungarikets suveräna basområden har rätt till enligt tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken på de suveräna basområdena enligt artikel 44, och Republiken Cypern skall inför kommissionen svara för sådana utgifter.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 får Förenade kungariket i enlighet med överenskommelser som ingåtts enligt upprättandefördraget till Republiken Cyperns behöriga myndigheter delegera utförandet av sådana uppgifter som åvilar en medlemsstat genom eller enligt någon av de bestämmelser som avses i artiklarna 4346.

4. Förenade kungariket och Republiken Cypern skall samarbeta för att säkerställa det faktiska genomförandet av denna avdelning i Förenade kungarikets suveräna basområden och skall vid behov ingå ytterligare överenskommelser om delegering av genomförandet av någon av de bestämmelser som avses i artiklarna 4346. En kopia av varje sådan överenskommelse skall föreläggas kommissionen.

Constitution/P9/sv 48

ARTIKEL 49

Den ordning som inrättas genom denna avdelning skall enbart avse den särskilda situationen i Förenade konungarikets suveräna basområden i Cypern och får inte tillämpas på något annat territorium i unionen; den skall ej heller utgöra något prejudikat, helt eller delvis, för någon annan särskild ordning som redan finns eller kan komma att inrättas i något annat europeiskt territorium bland dem som nämns i artikel IV-440 i konstitutionen.

ARTIKEL 50

Kommissionen skall vart femte år från och med den 1 maj 2004 avlägga rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av bestämmelserna i denna avdelning.

ARTIKEL 51

Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 3 till anslutningsakten av den 16 april 2003 återges utan att dess rättsverkan ändras.

Constitution/P9/sv 49

AVDELNING IV

BESTÄMMELSER OM KÄRNKRAFTVERKET IGNALINA

I LITAUEN

ARTIKEL 52

Litauen, som erkänner unionens beredvillighet att tillhandahålla tillräckligt ytterligare stöd för Litauens strävanden att avveckla kärnkraftverket Ignalina och framhäver detta uttryck för solidaritet, har åtagit sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Ignalina före 2005 och reaktor 2 i detta kärnkraftverk senast den 31 december 2009 och att sedan avveckla dessa reaktorer.

ARTIKEL 53

1. Under perioden 2004–2006 skall unionen förse Litauen med ytterligare ekonomiskt stöd till landets avvecklingssträvanden samt för hantering av följderna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina (nedan "Ignalinaprogrammet").

2. Åtgärderna enligt Ignalinaprogrammet skall beslutas och genomföras i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt

1 stöd till vissa länder i centrala och Östra Europa .

1

EGT L 375, 23.12.1989, s. 11.

Constitution/P9/sv 50

3. Ignalinaprogrammet skall bland annat omfatta åtgärder för att stödja avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina, åtgärder för miljöuppgradering i linje med regelverket och för modernisering av den konventionella produktionskapaciteten för att ersätta de två Ignalinareaktorernas produktionskapacitet samt andra åtgärder som följer av beslutet att stänga och avveckla detta kärnkraftverk och som bidrar till den nödvändiga omstruktureringen, miljöuppgraderingen och moderniseringen av energiproduktionen och överförings- och distributionssektorerna i Litauen samt till att förbättra energiförsörjningstryggheten och förbättra energieffektiviteten i Litauen.

4. Ignalinaprogrammet skall inbegripa åtgärder för att stödja kraftverkets personal när det gäller att hålla en hög nivå för driftssäkerheten vid kärnkraftverket Ignalina fram till stängningen och under avvecklingen av ovan nämnda reaktorenheter.

5. För perioden 2004–2006 skall Ignalinaprogrammet uppgå till 285 miljoner euro i åtagandebemyndiganden, vilka skall fördelas på lika stora årliga åtaganden.

6. Bidraget enligt Ignalinaprogrammet får för vissa åtgärder uppgå till 100 % av de totala utgifterna. Allt bör göras för att fortsätta den medfinansieringspraxis som etablerades under föranslutningsstödet till Litauens avvecklingssträvanden samt för att allt efter behov attrahera medfinansiering från andra källor.

7. Stödet enligt Ignalinaprogrammet får helt eller delvis göras tillgängligt som ett unionsbidrag till den internationella stödfonden för avvecklingen av Ignalina, som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

Constitution/P9/sv 51

8. Offentligt stöd ur nationella källor, unionskällor och internationella källor

a) för miljöuppgradering i linje med regelverket och moderniseringsåtgärder vid det litauiska

värmekraftverket i Elektrenai, som den viktigaste ersättningen för produktionskapaciteten hos

de båda reaktorerna vid kärnkraftverket Ignalina, och

b) för avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina,

skall vara förenligt med den inre marknaden enligt definitionen i konstitutionen.

9. Offentligt stöd ur nationella källor, unionskällor och internationella källor till Litauens ansträngningar att hantera konsekvenserna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina får från fall till fall betraktas som förenligt – enligt konstitutionen – med den inre marknaden, i synnerhet offentligt stöd för att förbättra energiförsörjningstryggheten.

ARTIKEL 54

1. Unionen, som erkänner att avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina är långsiktig och för Litauen innebär en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte står i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, skall i solidaritet med Litauen tillhandahålla tillräckligt ytterligare stöd för avvecklingssträvandena efter 2006.

Constitution/P9/sv 52

2. Ignalinaprogrammet skall i detta syfte fortsättas utan avbrott och förlängas utöver 2006. Genomförandebestämmelserna för det förlängda Ignalinaprogrammet skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 35 och träda i kraft senast när budgetplanen enligt det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 löper ut.

3. Det förlängda Ignalinaprogrammet enligt bestämmelserna i punkt 2 i detta protokoll skall utgå från samma förutsättningar och principer som i artikel 53.

4. För följande budgetplansperiod skall de totala genomsnittsanslagen enligt det förlängda Ignalinaprogrammet vara lämpliga. Programplaneringen av dessa resurser skall grundas på faktiska betalningsbehov och faktisk absorberingskapacitet.

ARTIKEL 55

Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 52 skall den allmänna skyddsklausul som avses i artikel 26 gälla fram till och med den 31 december 2012, om energiförsörjningen i Litauen avbryts.

ARTIKEL 56

Denna avdelning skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om kärnkraftsverket i Ignalina i Litauen där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 4 till anslutningsakten av den 16 april 2003 återges utan att dess rättsverkan ändras.

Constitution/P9/sv 53

AVDELNING V

BESTÄMMELSER OM PERSONTRANSITERING LANDVÄGEN

MELLAN KALININGRADOMRÅDET OCH

ANDRA DELAR AV RYSKA FEDERATIONEN

ARTIKEL 57

Unionsbestämmelserna om och unionsarrangemangen för persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen, särskilt rådets förordning (EG) nr 693/2003 av den 14 april 2003 om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om

1 ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken , skall i sig inte fördröja eller förhindra att Litauen deltar fullt ut i Schengenregelverket, inklusive avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna.

ARTIKEL 58

Unionen skall bistå Litauen i genomförandet av bestämmelser och arrangemang för persontransitering mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen med sikte på Litauens fullständiga deltagande i Schengenområdet så snart som möjligt.

Unionen skall bistå Litauen i förvaltningen av persontransiteringen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen och särskilt bära de extra kostnader som kan uppkomma vid genomförandet av de särskilda bestämmelserna om sådan transitering i regelverket.

1

EUT L 99, 17.4.2003, s. 8.

Constitution/P9/sv 54

ARTIKEL 59 Utan att det påverkar Litauens suveräna rättigheter skall alla ytterligare akter som rör persontransitering mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen antas av rådet på förslag från kommissionen. Rådet skall besluta med enhällighet.

ARTIKEL 60 Denna avdelning skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om persontransiteringar landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 5 till anslutningsakten av den 16 april 2003 återges utan att dess rättsverkan ändras.

Constitution/P9/sv 55

AVDELNING VI

BESTÄMMMELSER OM FÖRVÄRV AV

FRITIDSBOSTÄDER I MALTA

ARTIKEL 61

Med tanke på det mycket begränsade antalet bostäder i Malta och den mycket begränsade markytan tillgänglig för byggnadsändamål, vilken endast kan täcka de basbehov som uppstår genom de nuvarande invånarnas demografiska utveckling, får Malta behålla bestämmelserna i lagen om fast egendom (förvärv av utomlands bosatta) (kapitel 246) på icke-diskriminerande grund för de medborgare i medlemsstaterna som inte har varit lagligen bosatta i Malta i minst fem år, i fråga om rätten att förvärva och äga fast egendom för fritidsändamål.

Malta skall för förvärv av fast egendom för fritidsändamål i Malta tillämpa tillståndsförfaranden grundade på offentliga, objektiva, stabila och öppna kriterier. Dessa kriterier skall tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och inte göra skillnad mellan maltesiska medborgare och medborgare i andra medlemsstater. Malta skall se till att medlemsstaternas medborgare inte i något fall behandlas restriktivare än medborgare från tredjeland.

Ifall värdet av en sådan egendom, som en av medlemsstaternas medborgare förvärvat, överstiger de tröskelnivåer som den maltesiska lagstiftningen fastställt, dvs. 30 000 MTL för lägenheter och 50 000 MTL för all annan egendom än lägenheter och egendom av historisk betydelse, skall tillstånd beviljas. Malta får se över tröskelnivåerna i sådan lagstiftning så att de återspeglar prisändringar på fastighetsmarknaden i Malta.

Constitution/P9/sv 56

AVDELNING VII

BESTÄMMELSER OM ABORT I MALTA

ARTIKEL 62

Ingen bestämmelse i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa eller i fördragen eller rättsakterna om ändring eller komplettering av detta skall påverka tillämpningen av den nationella abortlagstiftningen på Maltas territorium.

AVDELNING VIII

BESTÄMMELSER OM OMSTRUKTURERINGEN AV DEN

POLSKA STÅLINDUSTRIN

ARTIKEL 63

1. Trots artiklarna III-167 och III-168 i konstitutionen skall det statliga stöd som Polen beviljat för bestämda delar av den polska stålindustrin för omstrukturering anses vara förenligt med den inre marknaden under förutsättning att

a) den period som anges i artikel 8.4 i protokoll 2 om EKSG-produkter till Europaavtalet om

upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater,

1 å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan har förlängts så att det gäller fram till den 1 maj 2004,

1

EGT L 348, 31.12.1993, s. 2.

Constitution/P9/sv 57

b) de villkor som anges i omstruktureringsplanen på grundval av vilka ovannämnda protokoll

förlängdes uppfylls under hela perioden 2002–2006,

c) de villkor som anges i denna avdelning är uppfyllda,

d) inget statligt stöd för omstrukturering betalas till den polska stålindustrin efter

den 1 maj 2004.

2. Omstruktureringen av den polska stålindustrin, som den beskrivs i de individuella verksamhetsplanerna för de företag som förtecknas i bilaga 1 till protokoll nr 8 till anslutningsakten av den 16 april 2003 (nedan kallade "stödmottagande företag", och i linje med de villkor som anges i denna avdelning, skall vara avslutad senast den 31 december 2006 (nedan kallad "slutet av omstruktureringsperioden").

3. Endast stödmottagande företag skall vara berättigade till statligt stöd inom ramen för omstruktureringsprogrammet för den polska stålindustrin.

4. Ett stödmottagande företag får inte

a) vid sammanslagning med ett företag som inte anges i bilaga 1 till protokoll nr 8 till

anslutningsakten av den 16 april 2003 överlåta åtnjutandet av det stöd som beviljats det stödmottagande företaget,

b) ta över tillgångar från ett företag som inte ingår i bilaga 1 till protokoll nr 8 till

anslutningsakten av den 16 april 2003 och som förklaras i konkurs under perioden fram till och med den 31 december 2006.

Constitution/P9/sv 58

5. Varje eventuell senare privatisering av något av de stödmottagande företagen skall ske med respekt för behovet av insyn och för de villkor och principer om bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskning som fastställs i denna avdelning. Inget ytterligare statligt stöd får beviljas som en del av försäljningen av eventuella företagstillgångar eller individuella tillgångar.

6. Det omstruktureringsstöd som beviljas de stödmottagande företagen skall fastställas mot bakgrund av de berättiganden som anges i den godkända polska stålomstruktureringsplanen och enskilda verksamhetsplaner godkända av rådet. Emellertid är utbetalt stöd under perioden 1997−2003 begränsat till ett belopp om 3 387 070 000 PLN.

Inom detta totalbelopp gäller följande:

a) För Polskie Huty Stali (nedan kallat "PHS") får det omstruktureringsstöd som redan har

beviljats eller som skall beviljas 1997 till slutet av 2003 inte överstiga 3 140 360 000 PLN. PHS har redan fått 62 360 000 PLN i omstruktureringsstöd under perioden 1997−2001 och skall få ytterligare högst 3 078 000 000 PLN i omstruktureringsstöd under 2002 och 2003

beroende på villkoren i den godkända omstruktureringsplanen (som i sin helhet skall utbetalas

under 2002 om förlängningen av nådatiden enligt protokoll 2 i Europaavtalet om upprättande

av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan beviljas före slutet av 2002, annars under 2003).

Constitution/P9/sv 59

b) För Huta Andrzej S.A., Huta Bankowa Sp. z o.o., Huta Batory S.A., Huta Buczek S.A.,

Huta L.W. Sp. z o.o., Huta Łabędy S.A., och Huta Pokój S.A. (nedan kallade "andra stödmottagande företag") får stålomstruktureringsstöd som redan beviljats eller som skall beviljas 1997−2003 inte överstiga 246 710 000 PLN. Dessa företag har redan fått 37 160 000 PLN i omstruktureringsstöd under perioden 1997−2001 och skall få ytterligare högst 210 210 000 PLN i omstruktureringsstöd beroende på villkoren i den godkända omstruktureringsplanen (varav 182 170 000 PLN under 2002 och 27 380 000 PLN under 2003 om den förlängda nådatiden enligt protokoll 2 i Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan beviljas före slutet av 2002, annars 210 210 000 PLN under 2003).

Inget ytterligare statligt stöd skall beviljas av Polen för omstrukturering av den polska stålindustrin.

7. Den nettokapacitetsminskning som skall uppnås av Polen när det gäller färdiga produkter under tiden 1997–2006 skall vara minst 1 231 000 ton. Denna totalsumma omfattar nettokapacitetsminskningar på minst 715 000 ton per år för varmvalsade produkter och 716 000 ton per år för kallvalsade produkter samt en höjning med högst 200 000 ton per år för andra färdiga produkter.

Kapacitetsminskningen skall endast mätas på grundval av definitiv nedläggning av produktionsanläggningar genom fysisk destruktion som innebär att de ej kan tas i bruk på nytt. Konkursförklaring av ett stålföretag skall inte räknas som kapacitetsminskning.

Constitution/P9/sv 60

De nettokapacitetsminskningar som anges i bilaga 2 till protokoll nr 8 till anslutningsakten av den 16 april 2003 är de minsta faktiska nettokapacitetsminskningar som skall uppnås, och tidsplanen för detta kommer att fastställas på grundval av Polens slutliga omstruktureringsprogram och de individuella verksamhetsplanerna enligt Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan, med beaktande av målet att trygga de stödmottagande företagens bärkraft den 31 december 2006.

8. Det stödmottagande företaget PHS' företagsplan skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Omstruktureringsinsatserna skall koncentreras på följande:

i) Att omorganisera PHS' produktionsanläggningar utifrån produkterna och se till att det

finns en horisontell organisation uppdelad på funktioner (inköp, produktion,

försäljning).

ii) Att inrätta en enhetlig förvaltningsstruktur i PHS som gör det möjligt att uppnå full

synergi vid konsolideringen.

iii) Att utveckla den strategiska fokuseringen för PHS från produktinriktning till

marknadsinriktning.

iv) Att förbättra effektiviteten i PHS företagsledning samt åstadkomma bättre kontroll av

den direkta försäljningen.

v) Att utifrån sunda ekonomiska överväganden se över PHS' strategi för spinoff-företag

och vid behov återintegrera avdelningar i moderföretaget.

Constitution/P9/sv 61

vi) Att se över PHS produktmix, minska överkapaciteten för långa halvfabrikat och allmänt

ta ytterligare steg in i marknader för produkter med högre förädlingsvärde.

vii) Investeringar av PHS för att uppnå en högre kvalitet på de färdiga produkterna; särskild

uppmärksamhet skall ägnas åt att uppnå en produktion med 3 sigma-kvalitet vid PHS-anläggningen i Kraków före det datum som fastställs i tidsplanen för genomförandet av omstruktureringsprogrammet för PHS, och senast i slutet av 2006.

b) PHS skall göra så stora kostnadsbesparingar som möjligt under omstruktureringsperioden

genom energieffektivitetsvinster, förbättrade inköp och en avkastning som är jämförbar med den inom unionen.

c) Omstrukturering av arbetskraften skall genomföras. Produktivitetsnivåer som är jämförbara

med de nivåer som uppnåtts för stålindustriprodukter inom unionen skall ha uppnåtts

den 31 december 2006, på grundval av konsoliderade siffror inklusive indirekt anställning i de

helägda tjänsteföretagen.

d) Vid en eventuell privatisering skall behovet av insyn beaktas och PHS' handelsmässiga värde

till fullo återspeglas. Inget ytterligare statligt stöd får beviljas som en del av försäljningen.

9. Företagsplanen för övriga stödmottagande företag skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) För alla övriga stödmottagande företag skall omstruktureringsinsatserna koncentreras på

följande:

Constitution/P9/sv 62

i) Utveckling av den strategiska fokuseringen från produktinriktning till

marknadsinriktning.

ii) Förbättrad effektivitet i företagsledningen samt bättre kontroll av den direkta

försäljningen.

iii) Översyn utifrån sunda ekonomiska överväganden av strategin för spinoff-företag och

vid behov återintegrering av avdelningar i moderföretaget.

b) För Huta Bankowa, genomföra programmet för kostnadsbesparingar.

c) För Huta Buczek, utverka nödvändigt finansiellt stöd från långivare och lokala finansinstitut

och genomföra programmet för kostnadsbesparingar, inklusive minskade investeringskostnader genom en anpassning av de befintliga produktionsanläggningarna.

d) För Huta Łabędy, genomföra programmet för kostnadsbesparingar och minska beroendet av

gruvindustrin.

e) För Huta Pokój, åtgärder för att uppfylla internationella produktivitetsnormer i

dotterföretagen, genomföra energiförbrukningsbesparingar och stoppa den föreslagna investeringen i avdelningen för bearbetning och konstruktion.

f) För Huta Batory, nå en överenskommelse med långivare och finansinstitut om

skuldomläggning och investeringslån. Företaget skall även sörja för väsentliga

kompletterande kostnadsbesparingar i samband med en omstrukturering av sysselsättningen

och förbättrad avkastning.

Constitution/P9/sv 63

g) För Huta Andrzej, trygga en stabil finansiell grund för utvecklingen genom framförhandling

av ett avtal mellan företagets nuvarande långivare, givare av långfristiga lån, givare av leverantörskrediter samt finansinstitut. Det måste göras ytterligare investeringar i rörvalsverket, och programmet för personalminskning måste genomföras.

h) För Huta L.W., investeringar i företagets varmvalsverk, lyftanordningar och miljöskyddsnivå.

Företaget bör även nå högre produktivitetsnivåer genom omstrukturering av personalen och minskade kostnader för externa tjänster.

10. Alla senare ändringar i den övergripande omstruktureringsplanen och i de individuella planerna måste godkännas av kommissionen och vid behov av rådet.

11. Omstruktureringen skall genomföras med full insyn och på grundval av sunda marknadsekonomiska principer.

12. Kommissionen och rådet skall fram till utgången av omstruktureringsperioden, i enlighet med punkterna 13−18, noga övervaka hur omstruktureringen genomförs och hur villkoren i denna avdelning rörande bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskningar före och efter den 1 maj 2004 uppfylls. Kommissionen skall därför rapportera till rådet.

13. Utöver övervakningen av det statliga stödet skall kommissionen och rådet övervaka omstruktureringsriktmärkena i bilaga 3 till protokoll nr 8 till anslutningsakten av den 16 april 2003. Hänvisningarna i nämnda bilaga till punkt 14 i protokollet skall uppfattas som hänvisningar till punkt 14 i denna artikel.

Constitution/P9/sv 64

14. Övervakningen skall innefatta en oberoende utvärdering som skall genomföras 2003, 2004, 2005 och 2006. Kommissionens bärkraftstest skall tillämpas, och produktiviteten skall mätas som en del av utvärderingen.

15. Polen skall samarbeta fullt ut inom ramen för samtliga övervakningsbestämmelser. Särskilt gäller följande:

a) Polen skall förse kommissionen med halvårsrapporter om omstruktureringen av de

stödmottagande företagen, senast den 15 mars och den 15 september varje år fram till utgången av omstruktureringsperioden.

b) Den första rapporten skall vara kommissionen tillhanda senast den 15 mars 2003 och den sista

rapporten senast den 15 mars 2007, om inte kommissionen beslutar något annat.

c) Rapporterna skall innehålla all information som behövs för att övervaka

omstruktureringsprocessen, det statliga stödet, kapacitetsminskningen och kapacitetsutnyttjandet och ge tillräckliga finansiella uppgifter för att möjliggöra en bedömning av huruvida villkoren och kraven i denna avdelning har uppfyllts. Rapporterna skall åtminstone innehålla den information som anges i bilaga 4 till protokoll nr 8 till anslutningsakten av den 16 april 2003, som kommissionen förbehåller sig rätten att ändra i linje med de erfarenheter den gör under övervakningen. I bilaga 4 till protokoll nr 8 till anslutningsakten av den 16 april 2003 skall hänvisningen till punkt 14 i protokollet uppfattas

som en hänvisning till punkt 14 i denna artikel. Förutom enskilda verksamhetsrapporter för de

stödmottagande företagen skall det även utarbetas en rapport om den övergripande situationen

inom den polska stålsektorn, inbegripet den senaste makroekonomiska utvecklingen.

Constitution/P9/sv 65

d) All ytterligare information som behövs för den oberoende utvärderingen enligt punkt 14 skall

dessutom lämnas av Polen.

e) Polen skall kräva att de stödmottagande företagen lämnar alla relevanta uppgifter som under

andra omständigheter skulle kunna betraktas som konfidentiella. När kommissionen rapporterar till rådet skall den se till att konfidentiell information om de enskilda företagen inte avslöjas.

16. Kommissionen får när som helst ge i uppdrag åt en oberoende konsult att utvärdera övervakningsresultaten, göra nödvändiga undersökningar och avlägga rapport för kommissionen och rådet.

17. Om kommissionen på grundval av övervakningen finner att det förekommit väsentliga avvikelser från de finansiella uppgifter som legat till grund för bedömningen av bärkraften, kan den kräva att Polen vidtar lämpliga åtgärder för att förstärka eller ändra omstruktureringsåtgärderna för de berörda stödmottagande företagen.

18. Om övervakningen visar att

a) villkoren för övergångsbestämmelserna i denna avdelning inte har uppfyllts, eller att

b) de åtaganden som gjorts inom ramen för förlängningen av den period under vilken Polen

undantagsvis får bevilja statligt stöd för omstruktureringen av landets stålindustri enligt

Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan inte har uppfyllts, eller att

Constitution/P9/sv 66

c) Polen under omstruktureringsperioden har beviljat ytterligare, oförenligt statligt stöd till

stålindustrin och i synnerhet till de stödmottagande företagen, skall övergångsbestämmelserna i denna avdelning inte vara tillämpliga. Kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att kräva att berörda företag betalar tillbaka sådant stöd som beviljats dem i strid med villkoren i denna avdelning.

AVDELNING IX

BESTÄMMELSER OM REAKTORERNA 1 OCH 2

VID KÄRNKRAFTVERKET BOHUNICE V1 I SLOVAKIEN

ARTIKEL 64 Slovakien har åtagit sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Bohunice V1 senast den 31 december 2006 och reaktor 2 i samma kärnkraftverk senast den 31 december 2008 samt att därefter avveckla dessa reaktorer.

ARTIKEL 65 1. Under perioden 2004−2006 skall unionen förse Slovakien med ekonomiskt stöd till landets avvecklingssträvanden samt för hantering av följderna av stängningen och avvecklingen av reaktorerna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 (nedan kallat "stödet").

Constitution/P9/sv 67

2. Stödet skall beslutas och genomföras i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och

1 östra Europa .

3. För perioden 2004−2006 skall stödet uppgå till 90 miljoner euro i åtagandebemyndiganden, vilka skall fördelas på lika stora årliga åtaganden.

4. Stödet får helt eller delvis göras tillgängligt som ett unionsbidrag till den internationella stödfonden för avvecklingen av Bohunice, som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

ARTIKEL 66

Unionen inser att avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice V1 skall fortsätta utöver den budgetplanen enligt det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 och att denna insats utgör en betydande ekonomisk börda för Slovakien. Detta kommer att beaktas i samband med beslut om fortsatt stöd från unionen på detta område efter 2006.

ARTIKEL 67

Denna avdelning skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 9 till anslutningsakten av den 16 april 2003 återges utan att dess rättsverkan ändras.

1

EGT L 375, 23.12.1989, s. 11.

Constitution/P9/sv 68

AVDELNING X

BESTÄMMELSER OM CYPERN

ARTIKEL 68

1. Tillämpningen av gemenskapens och unionens regelverk skall uppskjutas i de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen.

2. Rådet skall på förslag av kommissionen besluta när det uppskov som avses i punkt 1 skall upphöra. Det skall besluta med enhällighet.

ARTIKEL 69

1. Rådet skall på förslag av kommissionen fastställa villkoren för att tillämpa bestämmelserna i unionsrätten på linjen mellan de områden som avses i artikel 68 och de områden där Republiken Cyperns regering utövar den faktiska kontrollen. Rådet skall besluta med enhällighet.

2. Gränsen mellan Förenade kungarikets östra suveräna basområde och de områden som avses i artikel 68 skall betraktas som en del av Förenade kungarikets suveräna basområdens yttre gränser i enlighet med del IV i bilagan till protokoll nr 3 i anslutningsakten av den 16 april 2003 om Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern under den tid då tillämpningen av gemenskapens och unionens regelverk är uppskjuten i enlighet med artikel 68.

Constitution/P9/sv 69

ARTIKEL 70 1. Ingenting i denna avdelning skall hindra antagande av åtgärder som syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i de områden som avses i artikel 68. 2. Sådana åtgärder skall inte påverka tillämpningen av gemenskapens och unionens regelverk på de villkor som fastställs i detta protokoll i någon annan del av Republiken Cypern.

ARTIKEL 71 Vid en lösning av Cypernproblemet skall rådet på förslag av kommissionen besluta om anpassningar av villkoren för Cyperns anslutning till unionen med avseende på den turkcypriotiska befolkningsgruppen. Rådet skall besluta med enhällighet.

ARTIKEL 72 Denna avdelning skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om Cypern där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 10 till anslutningsakten av den 16 april 2003 återges utan att dess rättsverkan ändras.

Constitution/P9/sv 70

DEL TRE

BESTÄMMELSER OM BILAGORNA

TILL ANSLUTNINGSAKTEN AV DEN 16 APRIL 2003

ARTIKEL 73

Bilagorna I och III–XVII till anslutningsakten av den 16 april 2003, deras tillägg samt bilagorna till

1 protokoll 2, 3 och 8 till anslutningsakten av den 16 april 2003 utgör en integrerande del av detta protokoll.

ARTIKEL 74

1. Hänvisningarna till "anslutningsfördraget" i de bilagor som avses i artikel 73 i detta protokoll skall uppfattas som hänvisningar till det fördrag som avses i artikel IV-437.2 e i konstitutionen och hänvisningar till dagen eller tidpunkten för undertecknandet av nämnda fördrag skall uppfattas som hänvisningar till den 16 april 2003 och hänvisningar till anslutningsdagen skall uppfattas som hänvisningar till den 1 maj 2004.

2. Trots andra stycket skall hänvisningarna till "denna rättsakt" i de bilagor som avses i artikel 73 i detta protokoll uppfattas som hänvisningar till anslutningsakten av den 16 april 2003.

1

EUT L 236, 23.9.2003, s. 33.

Constitution/P9/sv 71

Hänvisningarna till bestämmelser i anslutningsakten av den 16 april 2003 i de bilagor som avses i artikel 73 i detta protokoll skall uppfattas som hänvisningar till detta protokoll i enlighet med den jämförande tabellen nedan.

Anslutningsakten av den 16 april 2003 Protokollet Artikel 21 Artikel 12 Artikel 22 Artikel 13 Artikel 24 Artikel 15 Artikel 32 Artikel 21 Artikel 37 Artikel 26 Artikel 52 Artikel 32

3. Följande uttryck i de bilagor som avses i artikel 73 skall anses ha den betydelse som anges i den jämförande tabellen nedan utom om dessa uttryck hänför sig uteslutande till rättsliga situationer som föregår ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Uttryck i de bilagor som avses i artikel 73 Betydelse fördraget om upprättandet av Europeiska konstitutionen gemenskapen fördraget om Europeiska unionen konstitutionen de fördrag som ligger till grund för Europeiska konstitutionen unionen (Europeiska) gemenskapen unionen den utvidgade gemenskapen unionen gemenskaps unions EU unionen den utvidgade unionen eller det utvidgade EU unionen

Constitution/P9/sv 72

Med avvikelse från första stycket skall betydelsen av uttrycket "gemenskaps-", när det är sammansatt med begreppen "preferens" eller "fiske" inte ändras.

4. Hänvisningarna till delar av eller bestämmelser i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i de bilagor som avses i artikel 73 i detta protokoll skall uppfattas som hänvisningar till delar av eller bestämmelser i konstitutionen, i enlighet med den jämförande tabellen nedan. EG-fördraget Konstitutionen (Tredje delen) Avdelning I Del III avdelning III kapitel I avsnitt 3 Tredje delen avdelning I kapitel 1 Del III avdelning III kapitel I avsnitt 3

underavsnitt 1 Tredje delen avdelning II Del III avdelning III kapitel III avsnitt 4 (Tredje delen) Avdelning III Del III avdelning III kapitel I avsnitten 2 och 4 (Tredje delen) Avdelning VI kapitel 1 Del III avdelning III kapitel I avsnitt 5 Artikel 31 Artikel III-155 Artikel 39 Artikel III-133 Artikel 49 Artikel III-144 Artikel 58 Artikel III-158 Artikel 87 Artikel III-167 Artikel 88 Artikel III-168 Artikel 226 Artikel III-360 Bilaga I Bilaga I

5. Om det i de bilagor som avses i artikel 73 i detta protokoll anges att rådet eller kommissionen skall anta rättsakter skall dessa akter ha formen av europeiska förordningar eller beslut.

Constitution/P9/sv 73

10. PROTOKOLL

OM FÖRFARANDET VID ALLTFÖR STORA UNDERSKOTT

Constitution/P10/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR fastställa närmare bestämmelser om det förfarande vid alltför stora underskott som avses i artikel III-184 i konstitutionen, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1 De referensvärden som avses i artikel III-184.2 i konstitutionen skall vara a) 3 % för kvoten mellan det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns

finanser och bruttonationalprodukten till marknadspris, b) 60 % för kvoten mellan skuldsättningen i den offentliga sektorn och bruttonationalprodukten

till marknadspris.

ARTIKEL 2 För tillämpningen av artikel III-184 i konstitutionen och detta protokoll avses med a) offentlig: hela den offentliga sektorn, dvs. centrala, regionala och lokala myndigheter samt

sociala trygghetssystem − med undantag av kommersiell verksamhet − enligt definitionen i det europeiska nationalräkenskapssystemet,

Constitution/P10/sv 2

b) underskott: nettoupplåning enligt definitionen i det europeiska nationalräkenskapssystemet,

c) investering: fasta bruttoinvesteringar enligt definitionen i det europeiska

nationalräkenskapssystemet,

d) skuld: den samlade bruttoskulden till nominellt värde som är utestående vid årets utgång och

som är konsoliderad mellan och inom de olika områdena inom den offentliga sektorn enligt definitionen i led a.

ARTIKEL 3

För att säkerställa att förfarandet vid alltför stora underskott fungerar effektivt skall medlemsstaternas regeringar enligt detta förfarande ansvara för underskottet i den offentliga sektorn enligt definitionen i artikel 2 a. Medlemsstaterna skall säkerställa att nationella förfaranden på budgetområdet gör det möjligt för dem att uppfylla de förpliktelser inom detta område som följer av konstitutionen. Medlemsstaterna skall snabbt och regelbundet underrätta kommissionen om sina förväntade och faktiska underskott och om sin skuldnivå.

ARTIKEL 4

Kommissionen skall tillhandahålla det statistiska underlag som skall användas för tillämpningen av detta protokoll.

Constitution/P10/sv 3

11. PROTOKOLL OM KONVERGENSKRITERIER

Constitution/P11/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR besluta om närmare bestämmelser för de konvergenskriterier som skall vägleda unionen då den beslutar om att avskaffa undantagen för medlemsstater med undantag enligt artikel III-198 i konstitutionen,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Kriteriet om prisstabilitet enligt artikel III-198.1 a i konstitutionen innebär att den berörda medlemsstaten under en tid av ett år före granskningen skall uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de, högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Inflationen skall mätas med hjälp av konsumentprisindex på en jämförbar grund, med beaktande av skillnader i nationella definitioner.

ARTIKEL 2

Kriteriet om den offentliga sektorns finanser enligt artikel III-198.1 b i konstitutionen innebär att den berörda medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får vara föremål för något europeiskt beslut av rådet enligt artikel III-184.6 i konstitutionen om att ett alltför stort underskott föreligger.

Constitution/P11/sv 2

ARTIKEL 3

Kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism enligt artikel III-198.1 c i konstitutionen innebär att kursrörelserna för den berörda medlemsstatens valuta skall ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, utan att allvarliga spänningar har uppstått, under minst de senaste två åren före granskningen. Särskilt skall medlemsstaten inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till euron under denna period.

ARTIKEL 4

Kriteriet om konvergens i räntesatserna enligt artikel III-198.1 d i konstitutionen innebär att den berörda medlemsstaten under en tid av ett år före granskningen skall ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de, högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Räntesatserna skall beräknas på grundval av långfristiga statsobligationer eller jämförbara värdepapper, med beaktande av skillnader i nationella definitioner.

ARTIKEL 5

Kommissionen skall tillhandahålla det statistiska underlag som skall användas för tillämpningen av detta protokoll.

Constitution/P11/sv 3

ARTIKEL 6

Rådet skall med enhällighet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Europeiska centralbanken samt den ekonomiska och finansiella kommitté som avses i artikel III- 192 i konstitutionen, anta lämpliga bestämmelser om den närmare utformningen av de konvergenskriterier som anges i artikel III-198 i konstitutionen; de bestämmelserna skall därefter ersätta detta protokoll.

Constitution/P11/sv 4

12. PROTOKOLL OM EUROGRUPPEN Constitution/P12/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR främja villkoren för en starkare ekonomisk tillväxt i Europeiska unionen och i detta syfte utveckla en allt närmare samordning av den ekonomiska politiken i euroområdet,

SOM ÄR MEDVETNA OM behovet av särskilda bestämmelser för en förstärkt dialog mellan de medlemsstater som har euron som valuta i avvaktan på att euron blir valuta i alla unionens medlemsstater,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta skall hålla informella sammanträden. Dessa skall äga rum vid behov för att diskutera de frågor som sammanhänger med det särskilda ansvar som de delar när det gäller den gemensamma valutan. Kommissionen skall delta vid sammanträdena. Europeiska centralbanken skall inbjudas att delta i dessa sammanträden, som skall förberedas av företrädarna för finansministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta och av kommissionen.

ARTIKEL 2

Ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta skall med en majoritet bland dessa medlemsstater välja en ordförande för två och ett halvt år.

Constitution/P12/sv 2

13. PROTOKOLL

OM VISSA BESTÄMMELSER ANGÅENDE FÖRENADE KONUNGARIKET

STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND MED AVSEENDE PÅ DEN EKONOMISKA OCH MONETÄRA UNIONEN

Constitution/P13/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM MEDGER att Förenade kungariket inte har åtagit sig eller på annan grund är skyldigt att införa euron, om inte dess regering och parlament har fattat ett särskilt beslut om detta, SOM BEAKTAR att Förenade kungarikets regering den 16 oktober 1996 och den 30 oktober 1997 anmälde till rådet att den inte har för avsikt att delta i den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen i enlighet med punkt 1 i protokollet om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, SOM KONSTATERAR att Förenade kungarikets regering normalt finansierar sitt upplåningsbehov genom försäljning av skuldförbindelser till den privata sektorn, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa:

ARTIKEL 1 Förenade kungariket är förpliktat att införa euron endast om det till rådet anmäler sin avsikt att göra detta.

ARTIKEL 2 Artiklarna 38 och 10 skall tillämpas på Förenade kungariket, med beaktande av den anmälan som Förenade kungarikets regering lämnade till rådet den 16 oktober 1996 och den 30 oktober 1997.

Constitution/P13/sv 2

ARTIKEL 3

Förenade kungariket skall behålla sina befogenheter på den monetära politikens område enligt sin nationella lagstiftning.

ARTIKEL 4

Artiklarna I-30.2 (med undantag av den första och den sista meningen), I-30.5, III-177 andra stycket, III-184.1, III-184.9, III-184.10, III-185.1−III-185.5, III-186, III-188, III-189, III-190, III-191, III-196, III-198.3, III-326 och III-382 i konstitutionen skall inte tillämpas på Förenade kungariket. Detsamma gäller artikel III-179.2 i konstitutionen vad avser antagandet av de delar av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som rör euroområdet generellt.

I de bestämmelser som avses i första stycket skall hänvisningar till unionen och medlemsstaterna inte omfatta Förenade kungariket och hänvisningar till de nationella centralbankerna inte omfatta Bank of England.

ARTIKEL 5

Förenade kungariket skall bemöda sig om att undvika ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser.

Artikel III-192.4 och artikel III-200 i konstitutionen skall tillämpas på Förenade kungariket som om Förenade kungariket hade beviljats undantag. Artiklarna III-201 och III-202 i konstitutionen skall fortsätta att tillämpas på Förenade kungariket.

Constitution/P13/sv 3

ARTIKEL 6

Förenade kungarikets rösträtt skall inte gälla då rådet antar sådana åtgärder som avses i de artiklar som räknas upp i artikel 4 och i de fall som avses i artikel III-197.4 första stycket i konstitutionen. Artikel III-197.4 andra och tredje styckena i konstitutionen skall därför tillämpas.

Förenade kungariket skall inte heller ha rätt att delta i utnämningen av ordföranden, vice ordföranden och övriga ledamöter av Europeiska centralbankens direktion enligt artikel III-382.2 andra, tredje och fjärde styckena i konstitutionen.

ARTIKEL 7

Artiklarna 3, 4, 6, 7, 9.2, 10.1, 10.2, 10.3, 11.2, 12.1, 14, 16, 18, 19, 20, 22, 23, 26, 27, 30, 31, 32, 33, 34 och 50 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ("stadgan") skall inte tillämpas på Förenade kungariket.

I dessa artiklar skall hänvisningar till unionen eller medlemsstaterna inte omfatta Förenade kungariket och hänvisningar till de nationella centralbankerna eller andelsägarna inte omfatta Bank of England.

Hänvisningarna i artikel 10.3 och artikel 30.2 i stadgan till "Europeiska centralbankens tecknade kapital" skall inte omfatta kapital som har tecknats av Bank of England.

Constitution/P13/sv 4

ARTIKEL 8

Artikel III-199 i konstitutionen och artiklarna 4347 i stadgan skall, oavsett om det finns medlemsstater med undantag, gälla med följande ändringar:

a) Hänvisningarna i artikel 43 i stadgan till Europeiska centralbankens och Europeiska monetära

institutets uppgifter skall omfatta de uppgifter som fortfarande behöver utföras efter införandet av euron till följd av beslut från Förenade kungarikets sida att inte införa euron.

b) Utöver de uppgifter som avses i artikel 46 i stadgan skall Europeiska centralbanken också

lämna råd och medverka vid förberedelsen av varje europeisk förordning eller varje

europeiskt beslut av rådet om Förenade kungariket som fattas i enlighet med bestämmelserna i

artikel 9 a och c i det här protokollet.

c) Bank of England skall betala sin tecknade andel av Europeiska centralbankens kapital som

bidrag till Europeiska centralbankens driftkostnader på samma grunder som de nationella centralbankerna i medlemsstater med undantag.

ARTIKEL 9

Förenade kungariket får när som helst anmäla till rådet att det har för avsikt att införa euron. I så fall skall följande gälla:

Constitution/P13/sv 5

a) Förenade kungariket har rätt att införa euron, förutsatt att det uppfyller de nödvändiga

villkoren. Rådet skall, på begäran av Förenade kungariket och på de villkor och i enlighet med

det förfarande som anges i artikel III-198.1 och III-198.2 i konstitutionen, besluta huruvida Förenade kungariket uppfyller de nödvändiga villkoren.

b) Bank of England skall betala in sin andel av det tecknade kapitalet, föra över valutatillgångar

till Europeiska centralbanken och bidra till dess reserver på samma grunder som den nationella centralbanken i en medlemsstat vars undantag har upphävts.

c) Rådet skall, på de villkor och i enlighet med det förfarande som anges i artikel III-198.3 i

konstitutionen, fatta alla andra beslut som behövs för att göra det möjligt för Förenade kungariket att införa euron.

Om Förenade kungariket inför euron enligt bestämmelserna i denna artikel skall artiklarna 3−8 upphöra att gälla.

ARTIKEL 10

Utan hinder av artiklarna III-181 i konstitutionen och artikel 21.1 i stadgan får Förenade kungarikets regering behålla sin "ways and means"-kredit hos Bank of England om och så länge som Förenade kungariket inte inför euron.

Constitution/P13/sv 6

14. PROTOKOLL

OM VISSA BESTÄMMELSER ANGÅENDE DANMARK MED AVSEENDE PÅ DEN EKONOMISKA OCH MONETÄRA UNIONEN

Constitution/P14/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM TAR HÄNSYN TILL att den danska grundlagen innehåller bestämmelser som kan innebära att en folkomröstning skall hållas i Danmark innan Danmark avstår från sitt undantag,

SOM TAR HÄNSYN TILL att den danska regeringen den 3 november 1993 till rådet anmälde sin avsikt att inte vilja delta i den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen, i enlighet med punkt 1 i protokollet om vissa bestämmelser angående Danmark, vilket fogas till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Danmark skall medges undantag, med hänsyn till den danska regeringens anmälan av den 3 november 1993 till rådet. Verkan av detta undantag skall vara att alla bestämmelser i konstitutionen och i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken som avser undantag skall tillämpas på Danmark.

ARTIKEL 2

För att upphäva undantaget skall förfarandet enligt artikel III-198 i konstitutionen inledas endast på begäran av Danmark.

Constitution/P14/sv 2

ARTIKEL 3 Om undantaget upphävs skall detta protokoll inte längre tillämpas.

Constitution/P14/sv 3

15. PROTOKOLL OM VISSA UPPGIFTER SOM ÅLIGGER

DANMARKS NATIONALBANK

Constitution/P15/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR lösa vissa särskilda problem angående Danmark, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL Artikel 14 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall inte inverka på rätten för Danmarks nationalbank att utföra sina nuvarande uppgifter vad beträffar de delar av Danmarks territorium som inte är en del av unionen.

Constitution/P15/sv 2

16. PROTOKOLL OM ORDNINGEN FÖR CFP-FRANCEN

Constitution/P16/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR ta hänsyn till en särskild fråga om Frankrike, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL Frankrike får behålla ensamrätten till penningutgivning i Nya Kaledonien, Franska Polynesien samt Wallis- och Futunaöarna enligt villkoren i sin nationella lagstiftning och ha ensamrätt att fastställa CFP-francens parivärde.

Constitution/P16/sv 2

17. PROTOKOLL OM SCHENGENREGELVERKET INFÖRLIVAT

INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR

Constitution/P17/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att bestämmelserna i Schengenregelverket som består av de avtal om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna som några av Europeiska unionens medlemsstater undertecknade i Schengen den 14 juni 1985 och den 19 juni 1990, samt därmed förbundna avtal och regler som har antagits på grundval av dessa avtal, har införlivats inom Europeiska unionens ramar genom ett protokoll som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

SOM ÖNSKAR bevara Schengenregelverket, så som det har utvecklats sedan nämnda protokoll trädde i kraft, inom ramen för konstitutionen samt utveckla regelverket för att bidra till genomförandet av målet att erbjuda unionens medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser,

SOM BEAKTAR Danmarks särskilda ställning,

SOM BEAKTAR att Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inte deltar i tillämpningen av alla bestämmelser i Schengenregelverket, men att dessa medlemsstater dock bör ges möjlighet att helt eller delvis godta andra bestämmelser i detta regelverk,

SOM INSER att det följaktligen är nödvändigt att använda bestämmelserna i konstitutionen när det gäller ett fördjupat samarbete mellan vissa medlemsstater,

SOM BEAKTAR behovet att behålla särskilda förbindelser med Republiken Island och Konungariket Norge, eftersom båda dessa stater, tillsammans med de nordiska stater som är medlemmar i Europeiska unionen, är förenade genom bestämmelserna i den nordiska passunionen,

Constitution/P17/sv 2

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige, bemyndigas att genomföra ett fördjupat samarbete sinsemellan på de områden som omfattas av de bestämmelser som har fastställts av rådet och som utgör "Schengenregelverket". Detta samarbete skall genomföras inom unionens institutionella och rättsliga ramar och med iakttagande av de relevanta bestämmelserna i konstitutionen.

ARTIKEL 2

Schengenregelverket skall gälla för de medlemsstater som avses i artikel 1, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien. Rådet skall ersätta den verkställande kommitté som har inrättats genom Schengenavtalen.

Constitution/P17/sv 3

ARTIKEL 3

Danmarks deltagande i antagande av åtgärder som innebär en utveckling av Schengenregelverket samt genomförandet och tillämpningen av dessa åtgärder i Danmark skall omfattas av de relevanta bestämmelserna i protokollet om Danmarks ställning.

ARTIKEL 4

Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, får när som helst begära att vissa eller samtliga bestämmelser i Schengenregelverket skall tillämpas på dem.

Rådet skall anta ett europeiskt beslut på en sådan begäran. Rådet skall besluta med enhällighet bland de medlemmar som avses i artikel 1 och företrädaren för regeringen i den berörda medlemsstaten.

ARTIKEL 5

Förslag och initiativ som grundar sig på Schengenregelverket skall omfattas av de relevanta bestämmelserna i konstitutionen.

Om varken Irland, Förenade kungariket eller båda inom rimlig tid skriftligen har underrättat rådets ordförande om att de önskar delta skall, i detta sammanhang, de medlemsstater som avses i artikel 1 samt Irland och Förenade kungariket anses ha fått ett sådant bemyndigande som avses i artikel III-419.1 i konstitutionen om någon av dem önskar delta i de ifrågavarande samarbetsområdena.

Constitution/P17/sv 4

ARTIKEL 6

Republiken Island och Konungariket Norge skall associeras till genomförandet av Schengenregelverket och den vidare utvecklingen av detta. Rådet skall med dessa stater ingå ett avtal om lämpliga förfaranden för detta och härvid besluta med enhällighet bland de medlemmar som avses i artikel 1. Avtalet skall innehålla bestämmelser om Islands och Norges bidrag till eventuella ekonomiska konsekvenser av genomförandet av detta protokoll.

Rådet skall genom enhälligt beslut ingå ett särskilt avtal med Island och Norge för att fastställa rättigheter och skyldigheter mellan å ena sidan Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och å andra sidan Island och Norge på sådana områden som omfattas av Schengenregelverket och som är tillämpliga på dessa stater.

ARTIKEL 7

I samband med förhandlingarna om nya medlemsstaters tillträde till Europeiska unionen skall Schengenregelverket samt ytterligare åtgärder som institutionerna har antagit på detta regelverks tillämpningsområde betraktas som ett regelverk som måste godtas fullt ut av alla kandidatstater.

Constitution/P17/sv 5

18. PROTOKOLL

OM TILLÄMPNING AV VISSA INSLAG

I ARTIKEL III-130 I KONSTITUTIONEN PÅ FÖRENADE KUNGARIKET OCH IRLAND

Constitution/P18/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR avgöra vissa frågor som rör Förenade kungariket och Irland,

SOM BEAKTAR att det under många år förekommit särskilda arrangemang för resor mellan Förenade kungariket och Irland,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Förenade kungariket skall – utan hinder av artiklarna III–130 och III–265 i konstitutionen, andra bestämmelser i konstitutionen, åtgärder som har antagits inom ramen för konstitutionen eller internationella avtal som ingåtts av unionen eller av unionen och dess medlemsstater med en eller flera tredjestater – ha rätt att vid sina gränser med andra medlemsstater genomföra sådana kontroller av personer som vill resa in i Förenade kungariket som det anser nödvändiga i syfte att

a) kontrollera rätten att resa in i Förenade kungariket för medborgare i medlemsstater och för

deras familjemedlemmar när de utövar rättigheter som följer av unionsrätten, liksom för sådana medborgare i andra stater som har fått sådana rättigheter genom en överenskommelse som Förenade kungariket är bundet av, och

b) avgöra om andra personer skall ges tillstånd att resa in i Förenade kungariket.

Constitution/P18/sv 2

Artiklarna III–130 och III–265 i konstitutionen, andra bestämmelser i konstitutionen eller andra åtgärder som har antagits inom ramen för konstitutionen skall inte på något sätt påverka Förenade kungarikets rätt att införa eller genomföra sådana kontroller. Hänvisningar till Förenade kungariket i denna artikel skall anses inbegripa territorier för vars yttre förbindelser Förenade kungariket ansvarar.

ARTIKEL 2

Förenade kungariket och Irland får fortsätta att komma överens om inbördes arrangemang rörande fri rörlighet för personer mellan sina territorier ("den gemensamma resezonen"), samtidigt som rättigheterna för de personer som avses i artikel 1 första stycket a fullt ut skall respekteras. Följaktligen skall bestämmelserna i artikel 1, så länge dessa arrangemang är gällande, vara tillämpliga på Irland på samma villkor och under samma förhållanden som på Förenade kungariket. Artiklarna III–130 och III–265 i konstitutionen eller andra bestämmelser i konstitutionen eller andra åtgärder som har antagits inom ramen för konstitutionen, skall inte på något sätt påverka några sådana arrangemang.

ARTIKEL 3

De andra medlemsstaterna skall ha rätt att vid sina gränser eller vid varje plats för inresa till deras territorium genomföra kontroller av personer som vill resa in på deras territorium från Förenade kungariket eller andra territorier för vars yttre förbindelser det landet ansvarar för samma ändamål som i artikel 1 eller från Irland under den tid som bestämmelserna i artikel 1 är tillämpliga på Irland.

Artiklarna III–130 och III–265 i konstitutionen, andra bestämmelser i konstitutionen eller andra åtgärder som har antagits inom ramen för konstitutionen skall inte på något sätt påverka de andra medlemsstaternas rätt att införa eller genomföra sådana kontroller.

Constitution/P18/sv 3

ARTIKEL 4 Detta protokoll skall även tillämpas på akter som skall fortsätta att gälla i enlighet med artikel IV−438 i konstitutionen.

Constitution/P18/sv 4

19. PROTOKOLL OM FÖRENADE KUNGARIKETS OCH IRLANDS STÄLLNING MED AVSEENDE PÅ POLITIK FÖR GRÄNSKONTROLL OCH FÖR ASYL OCH INVANDRING SAMT MED AVSEENDE PÅ CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE OCH POLISSAMARBETE

Constitution/P19/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÖNSKAR avgöra vissa frågor som rör Förenade kungariket och Irland,

SOM BEAKTAR protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel III-130 i konstitutionen på Förenade kungariket och Irland,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Om inte annat följer av artikel 3 skall Förenade kungariket och Irland inte delta när rådet antar åtgärder som föreslås enligt del III avdelning III kapitel IV avsnitt 2 eller 3 i konstitutionen eller artikel III-260 i denna, om denna artikel gäller de områden som omfattas av dessa avsnitt, eller artikel III-263 eller artikel III-275.2 a i konstitutionen. Enhällighet bland rådets medlemmar, med undantag av företrädarna för Förenade kungarikets och Irlands regeringar, skall krävas för sådana akter av rådet som skall antas med enhällighet.

För tillämpningen av den här artikeln skall kvalificerad majoritet definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

Constitution/P19/sv 2

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet, med avvikelse från andra och tredje styckena, definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

ARTIKEL 2

Till följd av artikel 1 och om inte annat följer av artiklarna 3, 4 och 6 skall inga bestämmelser i del III avdelning III kapitel IV avsnitten 2 eller 3 i konstitutionen eller artikel III-260 i konstitutionen, om nämnda artikel gäller de områden som omfattas av nämnda avsnitt eller artikel III-263 eller artikel III-275.2 a i konstitutionen, inga åtgärder som antas enligt nämnda avsnitt eller nämnda artiklar, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som ingås av unionen enligt nämnda avsnitt eller nämnda artiklar och inga beslut av Europeiska unionens domstol som innebär en tolkning av en sådan bestämmelse eller åtgärd vara bindande för eller tillämpliga i Förenade kungariket eller Irland. Dessa bestämmelser, åtgärder eller beslut skall inte på något sätt påverka dessa staters befogenheter, rättigheter och skyldigheter. Dessa bestämmelser, åtgärder eller beslut skall inte på något sätt ändra gemenskapens eller unionens regelverk eller utgöra en del av unionsrätten, såsom detta regelverk och denna rätt gäller för Förenade kungariket eller Irland.

Constitution/P19/sv 3

ARTIKEL 3

1. Förenade kungariket eller Irland kan inom tre månader efter det att ett förslag har lagts fram för rådet enligt del III avdelning III kapitel IV avsnitten 2 eller 3 i konstitutionen eller ett förslag eller ett initiativ har lagts fram för rådet enligt artikel III-263 eller artikel III-275.2 a i konstitutionen skriftligen meddela rådet att Förenade kungariket eller Irland önskar delta i antagandet och tillämpningen av en sådan föreslagen åtgärd, varefter den staten skall ha rätt att göra detta. Enhällighet bland rådets medlemmar, med undantag av en medlem som inte har lämnat ett sådant meddelande, skall krävas för sådana akter i rådet som skall antas med enhällighet. En åtgärd som har antagits enligt denna punkt skall vara bindande för alla medlemsstater som deltog i antagandet. Villkoren för Förenade kungarikets och Irlands deltagande i utvärderingar som rör de områden som omfattas av del III avdelning III kapitel IV avsnitten 2 och 3 i konstitutionen skall fastställas i europeiska förordningar eller beslut som antas enligt artikel III-260 i konstitutionen.

För tillämpningen av den här artikeln skall kvalificerad majoritet definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet, med avvikelse från andra och tredje styckena, definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

Constitution/P19/sv 4

2. Om rådet efter en rimlig tidsperiod inte kan anta en sådan åtgärd som avses i punkt 1 med deltagande av Förenade kungariket eller Irland, får rådet anta åtgärden i enlighet med artikel 1 utan att Förenade kungariket eller Irland deltar. I det fallet är artikel 2 tillämplig.

ARTIKEL 4

Förenade kungariket eller Irland får när som helst efter antagande av en åtgärd enligt del III avdelning III kapitel IV avsnitten 2 och 3 i konstitutionen eller artikel III-263 eller artikel III-275.2 a i konstitutionen underrätta rådet och kommissionen om sin önskan att godta åtgärden. I så fall skall förfarandet i artikel III-420.1 i konstitutionen gälla i tillämpliga delar.

ARTIKEL 5

En medlemsstat som inte är bunden av en åtgärd som har antagits enligt del III avdelning III kapitel IV avsnitten 2 och 3 i konstitutionen eller artikel III-263 eller artikel III-275.2 a i konstitutionen skall inte på något sätt belastas ekonomiskt av den åtgärden utöver de administrativa kostnader detta åsamkar institutionerna, om inte rådet med enhällighet bland alla sina medlemmar och efter att ha hört Europaparlamentet beslutar något annat.

Constitution/P19/sv 5

ARTIKEL 6 När Förenade kungariket eller Irland i sådana fall som avses i detta protokoll är bundet av en åtgärd som har antagits enligt del III avdelning III kapitel IV avsnitten 2 och 3 i konstitutionen eller artikel III-260 i konstitutionen, om denna artikel gäller de områden som omfattas av dessa avsnitt, eller artikel III-263 eller artikel III-275.2 a skall relevanta bestämmelser i konstitutionen vara tillämpliga på den staten när det gäller den åtgärden.

ARTIKEL 7 Artiklarna 3 och 4 skall inte påverka tillämpningen av protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar.

ARTIKEL 8 Irland får skriftligen underrätta rådet om att landet inte längre önskar omfattas av bestämmelserna i detta protokoll. I så fall skall nämnda bestämmelser inte längre gälla för Irland.

Constitution/P19/sv 6

20. PROTOKOLL OM DANMARKS STÄLLNING

Constitution/P20/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM det beslut som fattades av stats- eller regeringscheferna, församlade i Europeiska rådet i Edinburgh den 12 december 1992, om vissa problem som togs upp av Danmark med avseende på fördraget om Europeiska unionen,

SOM HAR NOTERAT Danmarks ståndpunkt när det gäller medborgarskap, Ekonomiska och monetära unionen, försvarspolitik samt rättsliga och inrikes frågor, enligt vad som anges i Edinburghbeslutet,

SOM ÄR MEDVETNA OM att en fortsättning enligt konstitutionen av den rättsordning som har sitt ursprung i Edinburghbeslutet betydligt kommer att begränsa Danmarks deltagande på för unionen viktiga samarbetsområden och att det skulle ligga i unionens intresse att säkerställa hela regelverket inom området med frihet, säkerhet och rättvisa,

SOM därför ÖNSKAR att upprätta en rättslig ram för att ge Danmark möjlighet att delta i antagandet av beslut om åtgärder som föreslås på grundval av del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen och som välkomnar det faktum att Danmark har för avsikt att begagna sig av denna möjlighet när så är möjligt i enlighet med landets konstitutionella krav,

SOM NOTERAR att Danmark inte kommer att hindra övriga medlemsstater från att vidareutveckla sitt samarbete i fråga om åtgärder som inte är bindande för Danmark,

SOM ÄR MEDVETNA OM protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar,

Constitution/P20/sv 2

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till konstitutionen:

DEL I

ARTIKEL 1

Danmark skall inte delta när rådet antar åtgärder som föreslås enligt del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen. Enhällighet bland rådsmedlemmarna, med undantag av företrädaren för den danska regeringen, skall krävas för sådana akter av rådet som skall antas med enhällighet.

För tillämpningen av den här artikeln skall kvalificerad majoritet definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet, med avvikelse från andra och tredje styckena, definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

Constitution/P20/sv 3

ARTIKEL 2

Inga bestämmelser i del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen, inga åtgärder som antas enligt nämnda kapitel, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som ingås av unionen enligt nämnda kapitel och inga beslut av Europeiska unionens domstol som innebär en tolkning av en sådan bestämmelse eller åtgärd skall vara bindande för eller tillämpliga i Danmark. Dessa bestämmelser, åtgärder eller beslut skall inte på något sätt påverka Danmarks befogenheter, rättigheter eller skyldigheter. Dessa bestämmelser, åtgärder eller beslut skall inte på något sätt ändra gemenskapens och unionens regelverk eller utgöra en del av unionsrätten, såsom detta regelverk och denna rätt gäller för Danmark.

ARTIKEL 3

De åtgärder som avses i artikel 1 skall inte medföra några ekonomiska konsekvenser för Danmark, annat än de administrativa kostnader som åsamkas institutionerna.

ARTIKEL 4

1. Danmark skall, inom en tid av sex månader efter antagande av en åtgärd som bygger på Schengenregelverket, som omfattas av del I, besluta huruvida det skall införliva denna åtgärd i sin nationella lagstiftning. Om det beslutar att göra detta, kommer åtgärden att i enlighet med internationell rätt ge upphov till en förpliktelse mellan Danmark och övriga medlemsstater som är bundna av åtgärden.

Om Danmark beslutar att inte tillämpa en sådan åtgärd, kommer de medlemsstater som är bundna av den åtgärden och Danmark att överväga vilka lämpliga åtgärder som skall vidtas.

Constitution/P20/sv 4

2. Danmark skall vad avser Schengenregelverket behålla de rättigheter och skyldigheter som existerade före ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

DEL II

ARTIKEL 5

När det gäller åtgärder som rådet antar enligt artikel I-41, artikel III-295.1 och artiklarna III-309−III-313 i konstitutionen, skall Danmark inte delta i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana unionsbeslut och unionsåtgärder som har försvarsmässiga konsekvenser. Därför skall Danmark inte delta i antagandet av sådana beslut och åtgärder. Danmark kommer inte att hindra övriga medlemsstater från att vidareutveckla sitt samarbete på detta område. Danmark behöver inte bidra till finansieringen av driftsutgifter som uppkommer till följd av sådana åtgärder eller göra militära resurser tillgängliga för unionen.

Enhällighet bland rådsmedlemmarna, med undantag av företrädaren för Danmarks regering, skall krävas för sådana akter av rådet som skall antas med enhällighet.

För tillämpningen av den här artikeln skall kvalificerad majoritet definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

Constitution/P20/sv 5

När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet, med avvikelse från tredje och fjärde styckena, definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

DEL III

ARTIKEL 6

Detta protokoll skall även tillämpas på åtgärder som fortfarande är i kraft enligt artikel IV-438 i konstitutionen, vilka före ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa omfattades av protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

ARTIKEL 7

Artiklarna 1, 2 och 3 skall inte tillämpas på åtgärder för att bestämma de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser eller på åtgärder som avser en enhetlig utformning av viseringar.

Constitution/P20/sv 6

DEL IV

ARTIKEL 8

Danmark får när som helst i enlighet med sina konstitutionella krav underrätta de övriga medlemsstaterna om att Danmark inte längre vill utnyttja hela eller delar av detta protokoll. I sådana fall kommer Danmark att fullt ut tillämpa alla relevanta åtgärder som då är i kraft och som har vidtagits inom unionens ramar.

ARTIKEL 9

1. När som helst och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 får Danmark i enlighet med sina konstitutionella krav underrätta övriga medlemsstater om att med verkan från den första dagen i månaden efter underrättelsen skall del I i detta protokoll bestå av bestämmelserna i bilagan till detta protokoll. I så fall skall artiklarna 59 numreras om som en följd av detta.

2. Sex månader efter den dag då ett sådant meddelande får verkan skall hela Schengenregelverket och samtliga åtgärder som antagits som bygger på detta regelverk, vilka till dess varit bindande för Danmark som skyldigheter enligt internationell rätt, vara bindande för Danmark som unionsrätt.

Constitution/P20/sv 7

BILAGA

ARTIKEL 1

Om inte annat följer av artikel 3 skall Danmark inte delta när rådet antar åtgärder som föreslås enligt del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen. Enhällighet bland rådsmedlemmarna, med undantag av företrädaren för den danska regeringen, skall krävas för de akter av rådet som skall antas med enhällighet.

För tillämpningen av den här artikeln skall kvalificerad majoritet definieras som minst 55 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

En blockerande minoritet skall åtminstone omfatta det lägsta antal rådsmedlemmar som företräder mer än 35 % av befolkningen i de deltagande medlemsstaterna, plus en medlem; i annat fall skall kvalificerad majoritet anses vara uppnådd.

När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet, med avvikelse från andra och tredje styckena, definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlemsstaterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater.

Constitution/P20/sv 8

ARTIKEL 2

Till följd av artikel 1 och om inte annat följer av artiklarna 3, 4 och 6 skall inga bestämmelser i del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen, inga åtgärder som antas enligt nämnda kapitel, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som ingås av unionen enligt nämnda kapitel, inga beslut av Europeiska unionens domstol som innebär en tolkning av en sådan bestämmelse eller åtgärd vara bindande för eller tillämpliga i Danmark. Dessa bestämmelser, åtgärder eller beslut skall inte på något sätt påverka Danmarks befogenheter, rättigheter och skyldigheter. Dessa bestämmelser, åtgärder eller beslut skall inte på något sätt ändra gemenskapens och unionens regelverk eller utgöra en del av unionsrätten, såsom detta regelverk och denna rätt gäller för Danmark.

ARTIKEL 3

1. Danmark kan inom tre månader efter det att ett förslag eller initiativ har lagts fram för rådet enligt del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen skriftligen meddela rådets ordförande att Danmark önskar delta i antagandet och tillämpningen av en sådan föreslagen åtgärd, varefter Danmark skall ha rätt att göra detta.

2. Om rådet efter en rimlig tidsperiod inte kan anta en sådan åtgärd som avses i punkt 1 med deltagande av Danmark, får rådet anta åtgärden i enlighet med artikel 1 utan att Danmark deltar. I det fallet är artikel 2 tillämplig.

Constitution/P20/sv 9

ARTIKEL 4

Danmark får när som helst efter antagande av en åtgärd i rådet enligt del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen underrätta rådet och kommissionen om sin önskan att godta åtgärden. I så fall skall förfarandet i artikel III-420.1 i konstitutionen gälla i tillämpliga delar.

ARTIKEL 5

1. En underrättelse enligt artikel 4 skall lämnas inom sex månader efter det slutgiltiga antagandet av en åtgärd, om denna åtgärd bygger på Schengenregelverket.

Om Danmark inte lämnar någon underrättelse enligt artikel 3 eller 4 avseende en åtgärd som bygger på Schengenregelverket kommer de medlemsstater som är bundna av den åtgärden och Danmark att överväga vilka lämpliga åtgärder som skall vidtas.

2. En underrättelse enligt artikel 3 om åtgärder som bygger på Schengenregelverket skall oåterkalleligen anses vara en underrättelse enligt artikel 3 med avseende på alla ytterligare förslag eller initiativ som är avsedda att grundas på denna åtgärd, i den mån som ett sådant förslag eller initiativ bygger på Schengenregelverket.

ARTIKEL 6

När Danmark i sådana fall som avses i denna del är bundet av en åtgärd som rådet har antagit enligt del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen skall relevanta bestämmelser i konstitutionen vara tillämpliga på Danmark när det gäller den åtgärden.

Constitution/P20/sv 10

ARTIKEL 7

Om Danmark inte är bundet av en åtgärd som har antagits enligt del III avdelning III kapitel IV i konstitutionen, skall det inte på något sätt belastas ekonomiskt av den åtgärden utöver de administrativa kostnader detta åsamkar institutionerna om inte rådet med enhällighet beslutar något annat efter att ha hört Europaparlamentet.

Constitution/P20/sv 11

21. PROTOKOLL OM MEDLEMSSTATERNAS YTTRE FÖRBINDELSER

I FRÅGA OM PASSAGE

AV YTTRE GRÄNSER

Constitution/P21/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM BEAKTAR medlemsstaternas behov av att säkerställa effektiva kontroller vid sina yttre gränser, vid behov i samarbete med tredjeland, HAR ENATS OM följande bestämmelse, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL Bestämmelserna om de åtgärder om passage av de yttre gränserna som anges i artikel III-265.2 b i konstitutionen skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att förhandla om eller ingå avtal med tredjeland, såvitt dessa avtal är förenliga med unionsrätten och med andra relevanta internationella avtal.

Constitution/P21/sv 2

22. PROTOKOLL OM ASYL FÖR MEDBORGARE

I MEDLEMSSTATERNA

Constitution/P22/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEAKTAR att unionen enligt artikel I-9.1 i konstitutionen erkänner de rättigheter, friheter och principer som anges i stadgan om de grundläggande rättigheterna,

SOM BEAKTAR att enligt artikel I-9.3 i konstitutionen skall de grundläggande rättigheterna såsom de garanteras i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ingå i unionsrätten som allmänna principer,

SOM BEAKTAR att Europeiska unionens domstol har behörighet att säkerställa att lagen följs av unionen vid tolkning och tillämpning av artikel I-9.1 och I-9.3 i konstitutionen,

SOM BEAKTAR att varje europeisk stat som ansöker om medlemskap i unionen i enlighet med artikel I-58 i konstitutionen måste respektera de värden som anges i artikel I-2 i konstitutionen,

SOM ÄR MEDVETNA OM att det i artikel I-59 i konstitutionen inrättas en mekanism för tillfälligt upphävande av vissa rättigheter om en medlemsstat allvarligt och bestående åsidosätter dessa värden,

SOM ERINRAR OM att varje medborgare i en medlemsstat, i sin egenskap av unionsmedborgare, åtnjuter särskild status och särskilt skydd som skall garanteras av medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i del I avdelning II och del III avdelning II i konstitutionen,

Constitution/P22/sv 2

SOM ÄR MEDVETNA OM att konstitutionen inrättar ett område utan inre gränser och ger varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och bosätta sig på medlemsstaternas territorium,

SOM ÖNSKAR hindra att asylrätten utnyttjas för andra ändamål än vad som är avsett,

SOM BEAKTAR att detta protokoll tar hänsyn till slutgiltigheten av och syftet med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL

Med beaktande av den skyddsnivå som Europeiska unionens medlemsstater erbjuder såvitt avser de grundläggande rättigheterna och friheterna skall medlemsstaterna betraktas som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som har samband med asylärenden. Följaktligen får ansökningar om asyl som ges in av en medborgare i en medlemsstat endast i följande fall beaktas eller förklaras tillåtna att behandlas av en annan medlemsstat:

a) Om den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare med åberopande av artikel 15 i

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vidtar åtgärder som medför att den medlemsstaten inom sitt territorium inte uppfyller sina skyldigheter enligt konventionen.

Constitution/P22/sv 3

b) Om ett sådant förfarande som avses i artikel I-59.1 eller I-59.2 i konstitutionen har inletts och

fram till dess att rådet eller, i förekommande fall, Europeiska rådet antar ett europeiskt beslut

med avseende på detta med hänsyn till den medlemsstat där den sökande är medborgare.

c) Om rådet har antagit ett europeiskt beslut i enlighet med artikel I-59.1 i konstitutionen när det

gäller den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare eller om Europeiska rådet har antagit

ett europeiskt beslut i enlighet med artikel I-59.2 i konstitutionen när det gäller den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare.

d) Om en medlemsstat ensidigt fattar ett sådant beslut när det gäller en ansökan från en

medborgare i en annan medlemsstat; i så fall skall rådet omedelbart underrättas; ansökan skall

behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad utan att detta,

oberoende av omständigheterna, på något sätt påverkar medlemsstaternas befogenhet att fatta

beslut.

Constitution/P22/sv 4

23. PROTOKOLL

OM DET PERMANENTA STRUKTURERADE SAMARBETE SOM INRÄTTAS GENOM ARTIKEL I-41.6 OCH

ARTIKEL III-312 I KONSTITUTIONEN

Constitution/P23/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEAKTAR artikel I-41.6 och artikel III-312 i konstitutionen,

SOM ERINRAR OM att unionen för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som bygger på en ständigt ökande konvergens mellan medlemsstaternas åtgärder,

SOM ERINRAR OM att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utgör en integrerande del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken; att unionen genom denna politik tillförsäkras en operativ förmåga som stöder sig på civila och militära resurser; att unionen får använda sig av denna för de uppdrag som avses i artikel III-309 i konstitutionen utanför unionen för att bevara fred, förebygga konflikter och förstärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan; att utförandet av dessa uppgifter bygger på den militära kapacitet som tillhandahålls av medlemsstaterna, i enlighet med principen om en enda uppsättning av styrkor,

SOM ERINRAR OM att unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik inte påverkar den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik,

SOM ERINRAR OM att unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik respekterar de skyldigheter som följer av Nordatlantiska fördraget för de medlemsstater som anser att deras gemensamma försvar genomförs inom ramen för Nato, som förblir grundvalen för dess medlemmars kollektiva försvar, och är förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har beslutats inom denna ram,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att en mer framträdande roll för unionen när det gäller säkerhet och försvar kommer att bidra till vitaliteten hos en förnyad atlantpakt, i samklang med "Berlin plus"-arrangemangen,

Constitution/P23/sv 2

SOM ÄR BESLUTNA att göra unionen i stånd att fullt ut ikläda sig det ansvar som åligger den inom det internationella samfundet,

SOM ERKÄNNER att Förenta nationerna får begära unionens bistånd för att genomföra brådskande insatser i enlighet med kapitlen VI och VII i FN-stadgan,

SOM ERKÄNNER att en förstärkning av säkerhets- och försvarspolitiken kommer att ställa krav på ansträngningar från medlemsstaterna när det gäller förmågor,

SOM ÄR MEDVETNA om att inledningen av en ny etapp i utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken förutsätter beslutsamma ansträngningar av de medlemsstater som är beredda till detta,

SOM ERINRAR OM vikten av att utrikesministern är fullt ut delaktig i arbetet i det permanenta strukturerade samarbetet,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

Det permanenta strukturerade samarbete som avses i artikel I-41.6 i konstitutionen skall vara öppet för varje medlemsstat som från och med ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa åtar sig att

Constitution/P23/sv 3

a) mer intensivt utveckla sin försvarskapacitet, genom att utveckla sina nationella bidrag och

genom deltagande, i förekommande fall, i multinationella styrkor, i de viktigaste europeiska

försvarsmaterielprogrammen och i den verksamhet som utförs av den europeiska byrån för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (Europeiska försvarsbyrån), och

b) ha kapacitet att senast 2007, antingen nationellt eller som en del av multinationella styrkor,

tillhandahålla särskilda stridsenheter för de planerade uppdragen, sammansatta på taktisk nivå

som en taktisk insatsstyrka, med stödelement, inklusive transport och logistik, som inom 5−30

dagar kan genomföra de uppdrag som avses i artikel III-309, särskilt för att tillmötesgå framställningar från Förenta nationerna, och som kan underhållas under en första period på 30 dagar, med möjlighet till förlängning upp till minst 120 dagar.

ARTIKEL 2

De medlemsstater som deltar i det permanenta strukturerade samarbetet skall för att uppnå målen i artikel 1 åta sig att

a) från och med ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

samarbeta i syfte att nå överenskomna mål avseende nivån på utgifterna för investeringar i

försvarsmateriel och att regelbundet ompröva dessa mål mot bakgrund av säkerhetsmiljön och

unionens internationella ansvar,

Constitution/P23/sv 4

b) så långt möjligt tillnärma sina försvarsstrukturer, särskilt genom att harmonisera

identifieringen av de militära behoven genom att gemensamt utnyttja och i förekommande fall

specialisera sina försvarsresurser och militära förmågor samt uppmuntra samarbete när det gäller utbildning och logistik,

c) vidta konkreta åtgärder för att öka styrkornas tillgänglighet, interoperabilitet, flexibilitet och

tilltransportförmåga, särskilt genom att identifiera gemensamma mål när det gäller att sända

styrkor, inklusive genom att eventuellt se över sina nationella beslutsförfaranden,

d) samarbeta för att se till att de vidtar nödvändiga åtgärder för att åtgärda, inbegripet genom

multinationella strategier och utan att deras förpliktelser inom Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) åsidosätts, de brister som har konstaterats inom ramen för "översynsmekanismen för kapacitetsutveckling",

e) i förekommande fall delta i utvecklingen av större gemensamma eller europeiska

materielprogram inom ramen för Europeiska försvarsbyrån.

ARTIKEL 3

Europeiska försvarsbyrån skall bidra till en regelbunden utvärdering av de deltagande medlemsstaternas bidrag när det gäller förmågor, särskilt bidrag som tillhandahålls enligt kriterier som skall fastställas bland annat på grundval av artikel 2, och rapportera minst en gång om året. Utvärderingen kan ligga till grund för europeiska rekommendationer och beslut som rådet antar i enlighet med artikel III-312 i konstitutionen.

Constitution/P23/sv 5

24. PROTOKOLL OM ARTIKEL I-41.2 I KONSTITUTIONEN

Constitution/P24/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM BEAKTAR behovet av att fullt ut genomföra bestämmelserna i artikel I-41.2 i konstitutionen, SOM BEAKTAR att unionens politik i enlighet med artikel I-41.2 i konstitutionen inte skall påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och att den skall respektera de skyldigheter som vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar genomförs inom ramen för Nato, har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har beslutats inom den ramen, HAR ENATS OM följande bestämmelse, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa:

ENDA ARTIKEL Unionen skall tillsammans med Västeuropeiska unionen utarbeta arrangemang för ett ökat ömsesidigt samarbete.

Constitution/P24/sv 2

25. PROTOKOLL

OM IMPORT TILL EUROPEISKA UNIONEN AV PETROLEUMPRODUKTER SOM RAFFINERATS

I NEDERLÄNDSKA ANTILLERNA

Constitution/P25/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR närmare reglera det handelssystem som tillämpas vid import till unionen av petroleumprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1 Detta protokoll gäller för petroelumprodukter som omfattas av nr 27.10, 27.11, 27.12 (paraffin och petroleumvax), ex 27.13 (återstoden från paraffin) och 27.14 ("scale wax") i den kombinerade nomenklaturen och som importeras för att användas i medlemsstaterna.

ARTIKEL 2 På de villkor som anges i detta protokoll skall medlemsstaterna förbinda sig att för petroleumprodukter som har raffinerats i Nederländska Antillerna bevilja de tullförmåner som följer av detta territoriums associering med unionen. Dessa bestämmelser skall gälla oavsett vilka ursprungsregler som medlemsstaterna tillämpar.

Constitution/P25/sv 2

ARTIKEL 3

1. Om kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ konstaterar att import till unionen, enligt den i artikel 2 angivna ordningen, av petroleumprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna skapar faktiska svårigheter på marknaden i en eller flera medlemsstater skall kommissionen anta ett europeiskt beslut om att medlemsstaterna i fråga skall införa, höja eller återinföra tullar på denna import i sådan utsträckning och för en så lång tid som behövs för att komma till rätta med situationen. De tullar som införs, höjs eller återinförs får inte överstiga dem som för samma produkter tillämpas gentemot tredjeland.

2. Bestämmelserna i punkt 1 får under alla omständigheter tillämpas om unionens import av petroleumprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna uppgår till två miljoner ton per år.

3. Rådet skall informeras om de europeiska beslut som kommissionen antar enligt punkterna 1 och 2, inklusive de beslut som syftar till att avslå en medlemsstats begäran. Rådet skall på begäran av en medlemsstat pröva besluten och kan när som helst anta ett europeiskt beslut för att ändra eller upphäva dem.

Constitution/P25/sv 3

ARTIKEL 4

1. Om en medlemsstat anser att den import av i Nederländska Antillerna raffinerade petroleumprodukter som sker antingen direkt eller via en annan medlemsstat och enligt den ordning som föreskrivs i artikel 2, skapar faktiska svårigheter på den förstnämnda statens marknad och att åtgärder för att komma till rätta med svårigheterna omedelbart måste vidtas, kan staten på eget initiativ besluta om att tillämpa tullar på sådan import; tullarna får dock inte överstiga dem som för samma produkter tillämpas gentemot tredjeland. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om sitt beslut och kommissionen skall inom en månad anta ett europeiskt beslut om huruvida de av staten vidtagna åtgärderna skall bestå, ändras eller upphävas. Artikel 3.3 skall tillämpas på kommissionens beslut.

2. Om de kvantiteter av i Nederländska Antillerna raffinerade petroleumprodukter, som antingen direkt eller via någon annan medlemsstat och enligt den i artikel 2 föreskrivna ordningen importeras till en eller flera medlemsstater i gemenskapen, under ett kalenderår överstiger det antal ton som anges i bilagan till detta protokoll, skall de åtgärder som den eller de medlemsstaterna har vidtagit enligt punkt 1 för det aktuella året anses berättigade. Efter att ha förvissat sig om att det fastställda antalet ton har uppnåtts, skall kommissionen protokollföra åtgärderna. I sådana fall får inte de övriga medlemsstaterna föra saken inför rådet.

ARTIKEL 5

Om unionen beslutar att tillämpa kvantitativa restriktioner på petroleumprodukter oavsett varifrån dessa importeras, får restriktionerna även tillämpas på import av sådana produkter från Nederländska Antillerna. I sådana fall skall Nederländska Antillerna beviljas en fördelaktigare behandling än tredjeland.

Constitution/P25/sv 4

ARTIKEL 6

1. Rådet får med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen ompröva artiklarna 2−5 när en gemensam ursprungsdefinition antas för petroleumprodukter som kommer från tredjeland eller associerade länder, när beslut fattas inom ramen för en gemensam handelspolitik för produkterna i fråga eller när en gemensam energipolitik fastställs.

2. Vid en sådan omprövning skall dock under alla omständigheter likvärdiga fördelar behållas för Nederländska Antillerna i lämplig form och för en minsta kvantitet av 2 1/2 miljoner ton petroleumprodukter.

3. Unionens åtaganden i fråga om de likvärdiga fördelar som avses i punkt 2 kan om det behövs fördelas mellan staterna; därvid skall hänsyn tas till det antal ton som anges i bilagan till detta protokoll.

ARTIKEL 7

För att genomföra detta protokoll skall kommissionen följa utvecklingen av importen till medlemsstaterna av petroleumprodukter som har raffinerats i Nederländska Antillerna. Medlemsstaterna skall i enlighet med av kommissionen utfärdade administrativa föreskrifter lämna kommissionen all ändamålsenlig information; kommissionen skall sprida informationen.

Constitution/P25/sv 5

26. PROTOKOLL OM FÖRVÄRV AV EGENDOM

I DANMARK

Constitution/P26/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR lösa vissa särskilda problem av intresse för Danmark, HAR ENATS OM följande bestämmelse, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL Utan hinder av bestämmelserna i konstitutionen får Danmark fortsätta att tillämpa sin gällande lagstiftning om förvärv av fritidsbostäder.

Constitution/P26/sv 2

27. PROTOKOLL OM SYSTEMET FÖR RADIO OCH TV I ALLMÄNHETENS TJÄNST

I MEDLEMSSTATERNA

Constitution/P27/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ANSER att systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna har ett direkt samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att bevara mångfalden i medierna,

HAR ENATS OM följande tolkningsbestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL

Bestämmelserna i konstitutionen skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst i den utsträckning som denna finansiering beviljas radio- och TV-organisationerna för att de skall utföra det uppdrag att verka i allmänhetens tjänst som har tilldelats dem, utformats och organiserats av varje medlemsstat och i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom unionen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall beaktas.

Constitution/P27/sv 2

28. PROTOKOLL OM ARTIKEL III-214 I KONSTITUTIONEN

Constitution/P28/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

HAR ENATS OM följande bestämmelse, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL

Vid tillämpningen av artikel III-214 i konstitutionen skall förmåner för arbetstagare på grund av sociala trygghetssystem inte anses som lön om och i den mån förmånerna kan hänföras till anställningstider före den 17 maj 1990, utom när det gäller arbetstagare eller deras förmånsberättigade anhöriga som före den tidpunkten har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lagstiftning.

Constitution/P28/sv 2

29. PROTOKOLL OM EKONOMISK, SOCIAL OCH TERRITORIELL SAMMANHÅLLNING

Constitution/P29/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att artikel I-3 i konstitutionen bl.a. nämner målen att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna samt att nämnda sammanhållning hör till de områden med delad befogenhet för unionen som räknas upp i artikel I-14.2 c i konstitutionen,

SOM ERINRAR OM att bestämmelserna i del III avdelning III kapitel III avsnitt 3 i konstitutionen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som helhet utgör den rättsliga grundvalen för att konsolidera och ytterligare utveckla unionens insatser på detta område, inklusive upprättandet av en fond,

SOM ERINRAR OM att artikel III-223 i konstitutionen föreskriver att en sammanhållningsfond skall inrättas,

SOM UPPMÄRKSAMMAR att Europeiska investeringsbanken lånar ut stora och ökande belopp till förmån för de fattigaste regionerna,

SOM UPPMÄRKSAMMAR önskemålet om en differentiering av nivån för unionens deltagande i program och projekt i vissa medlemsstater,

SOM UPPMÄRKSAMMAR önskemålet om större flexibilitet vid tilldelning av medel från strukturfonderna,

SOM UPPMÄRKSAMMAR förslaget om att ta större hänsyn till medlemsstaternas relativa välstånd inom systemet med egna medel,

Constitution/P29/sv 2

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL

1. Medlemsstaterna bekräftar på nytt att främjandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning är avgörande för unionens fulla utveckling och varaktiga framgång.

2. Medlemsstaterna bekräftar på nytt sin övertygelse om att strukturfonderna även i fortsättningen har att spela en betydande roll när det gäller att uppnå unionens mål i fråga om sammanhållning.

3. Medlemsstaterna bekräftar på nytt sin övertygelse om att Europeiska investeringsbanken skall fortsätta att använda merparten av sina medel till att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och förklarar sig villiga att se över Europeiska investeringsbankens kapitalbehov så snart det behövs för detta ändamål.

4. Medlemsstaterna är eniga om att sammanhållningsfonden skall ge ekonomiska bidrag från unionen till projekt på miljöområdet och området för transeuropeiska nät i sådana medlemsstater som har en bruttonationalinkomst per capita som är lägre än 90 % av genomsnittet för unionen och som har ett program för att uppfylla de villkor för ekonomisk konvergens som anges i artikel III-184 i konstitutionen.

5. Medlemsstaterna förklarar att de avser att tillåta större flexibilitet vid tilldelning av medel från strukturfonderna för särskilda behov som inte täcks av de nuvarande reglerna för strukturfonderna.

Constitution/P29/sv 3

6. Medlemsstaterna förklarar att de är villiga att differentiera nivåerna för unionens deltagande i strukturfondernas program och projekt i syfte att undvika orimligt stora ökningar i budgetutgifterna för mindre välmående medlemsstater.

7. Medlemsstaterna inser att det är nödvändigt att noga övervaka de framsteg som görs för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och förklarar sig villiga att undersöka alla nödvändiga åtgärder i detta avseende,

8. Medlemsstaterna förklarar att de avser att ta större hänsyn till de enskilda medlemsstaternas bidragskapacitet inom systemet med egna medel och att undersöka om de mindre välmående medlemsstaterna kan kompenseras för de regressiva inslag som finns i det nuvarande systemet med egna medel.

Constitution/P29/sv 4

30. PROTOKOLL OM EN SÄRSKILD ORDNING FÖR GRÖNLAND

Constitution/P30/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ENDA ARTIKEL

1. Vid import till unionen av sådana produkter som omfattas av den gemensamma marknadsorganisationen för fiskeriprodukter och som har sitt ursprung i Grönland skall produkterna, samtidigt som den gemensamma marknadsorganisationen följs, vara undantagna från tullar och avgifter med motsvarande verkan samt från kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, om de möjligheter till tillgång till grönländska fiskezoner som har beviljats unionen med stöd av ett avtal mellan unionen och den behöriga myndigheten för Grönland är tillfredsställande för unionen.

2. De åtgärder som avser ordningen för import av de i punkt 1 avsedda produkterna skall antas i enlighet med förfarandena i artikel III-231 i konstitutionen.

Constitution/P30/sv 2

31. PROTOKOLL OM ARTIKEL 40.3.3 I IRLANDS FÖRFATTNING

Constitution/P31/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR ENATS OM följande bestämmelse, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen:

ENDA ARTIKEL Inga bestämmelser i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa eller fördrag och akter om ändring av eller tillägg till detta skall påverka tillämpningen i Irland av artikel 40.3.3 i Irlands författning.

Constitution/P31/sv 2

32. PROTOKOLL

OM ARTIKEL I-9.2 I KONSTITUTIONEN ANGÅENDE UNIONENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA KONVENTIONEN OM SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE FRIHETERNA

Constitution/P32/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

ARTIKEL 1

1. I avtalet om unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad "Europakonventionen") i enlighet med artikel I-9.2 i konstitutionen skall det avspegla nödvändigheten av att bevara unionens och unionsrättens särdrag, särskilt när det gäller

a) de särskilda bestämmelserna för unionens eventuella deltagande i kontrollmyndigheterna

enligt Europakonventionen,

b) de mekanismer som är nödvändiga för att säkerställa att talan som väcks av tredjestater och

framställningar från enskilda korrekt riktas till medlemsstaterna och/eller unionen, beroende på det enskilda fallet.

ARTIKEL 2

I det avtal som avses i artikel 1 skall det säkerställas att unionens anslutning inte påverkar vare sig unionens eller dess institutioners befogenheter. Det skall säkerställas att ingen av avtalets bestämmelser påverkar medlemsstaternas särskilda situation i förhållande till Europakonventionen, särskilt vad gäller dess protokoll, av medlemsstaterna vidtagna åtgärder som avviker från Europakonventionen enligt artikel 15 i denna och medlemsstaternas reservationer mot Europakonventionen enligt artikel 57 i denna.

Constitution/P32/sv 2

ARTIKEL 3 Ingen av det i artikel 1 avsedda avtalets bestämmelser skall påverka artikel III-375.2 i konstitutionen.

Constitution/P32/sv 3

33. PROTOKOLL OM AKTER OCH FÖRDRAG SOM KOMPLETTERAT ELLER ÄNDRAT FÖRDRAGET OM

UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OCH FÖRDRAGET OM

EUROPEISKA UNIONEN

Constitution/P33/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM BEAKTAR att fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen samt de akter och fördrag som kompletterat eller ändrat dessa upphävs genom artikel IV-437.1 i konstitutionen, SOM ANSER att det bör upprättas en förteckning över de akter och fördrag som avses i artikel IV-437.1, SOM ANSER att sakinnehållet i bestämmelserna i artikel 9.7 i Amsterdamfördraget bör återges, SOM ERINRAR OM att akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet skall fortsätta att gälla, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

ARTIKEL 1 1. Följande akter och fördrag, vilka har kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, upphävs: a) Protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier,

fogat till fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission (EGT 152, 13.7.1967, s. 13).

Constitution/P33/sv 2

b) Fördraget av den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt

råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna (EGT L 2, 2.1.1971, s. 1).

c) Fördraget av den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna och fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna (EGT L 359, 31.12.1977, s. 4).

d) Fördraget av den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska

investeringsbankens stadga (EGT L 91, 6.4.1978, s. 1).

e) Fördraget av den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av

Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland (EGT L 29, 1.2.1985, s. 1).

f) Europeiska enhetsakten av den 17 februari 1986 och den 28 februari 1986 (EGT L 169,

29.6.1987, s. 1).

g) Akten av den 25 mars 1993 om ändring av protokollet om Europeiska investeringsbankens

stadga som ger befogenhet åt bankens råd att upprätta en europeisk investeringsfond (EGT L 173, 7.7.1994, s. 14).

h) Beslut 2003/223/EG av rådet på stats- eller regeringschefsnivå av den 21 mars 2003 om

ändring av artikel 10.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (EUT L 83, 1.4.2003, s. 66).

2. Amsterdamfördraget av den 2 oktober 1997 om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (EGT C 340, 10.11.1977, s. 1) upphävs.

Constitution/P33/sv 3

3. Nicefördraget av den 26 februari 2001 om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (EGT C 80, 10.3.2001, s. 1) upphävs.

ARTIKEL 2

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel III-432 i konstitutionen och artikel 189 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall företrädarna för medlemsstaternas regeringar i samförstånd fastställa nödvändiga bestämmelser för att lösa vissa speciella problem som berör Storhertigdömet Luxemburg och som följer av inrättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.

2. Akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, fogad till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (EGT L 278, 8.10.1976, s. 1), bibehålls i den version som gäller vid ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. I syfte att anpassa akten till konstitutionen ändras den på följande sätt:

a) Artikel 1.3 skall utgå.

b) (Berör ej den svenska versionen.)

c) I artikel 6.2 skall orden "av den 8 april 1965" utgå och orden "Europeiska gemenskapernas"

ersättas med "Europeiska unionens".

d) I artikel 7.1 andra strecksatsen skall orden "Europeiska gemenskapernas kommission" ersättas

med "Europeiska kommissionen".

Constitution/P33/sv 4

e) I artikel 7.1 tredje strecksatsen skall orden "Europeiska gemenskapernas domstol eller

förstainstansrätten" ersättas med "Europeiska unionens domstol".

f) I artikel 7.1 femte strecksatsen skall orden "Europeiska gemenskapernas revisionsrätt" ersättas

med "revisionsrätten".

g) I artikel 7.1 sjätte strecksatsen skall ordet "EU-ombudsmannen" ersättas med "Europeiska

ombudsmannen".

h) I artikel 7.1 sjunde strecksatsen skall orden "i Europeiska ekonomiska gemenskapen och i

Europeiska atomenergigemenskapen" ersättas med "i Europeiska unionen".

i) I artikel 7.1 nionde strecksatsen skall orden "enligt fördragen om upprättandet av Europeiska

ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen" ersättas med "enligt fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen". Ordet "gemenskapernas" skall ersättas med "unionens".

j) I artikel 7.1 elfte strecksatsen skall orden "inom Europeiska gemenskapernas institutioner

eller i organ som är knutna till dem, eller i Europeiska centralbanken" ersättas med "inom Europeiska unionens institutioner, organ eller myndigheter".

k) Strecksatserna i artikel 7.1 skall bli leden a−k.

l) I artikel 7.2 andra stycket skall ordet "bestämmelserna" utgå. Strecksatserna i detta andra

stycke skall bli led a respektive led b.

Constitution/P33/sv 5

m) I artikel 11.2 andra stycket skall ordet "gemenskapen" ersättas med "unionen", ordet

"bestämma" ersättas med "anta ett europeiskt beslut om fastställande av" och orden "föregående stycke" ersättas med "första stycket".

n) I artikel 11.3 skall frasen "Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 139 i fördraget om

upprättandet av Europeiska gemenskapen" ersättas med "Utan att det påverkar tillämpningen

av artikel III-238 i konstitutionen".

o) I artikel 14 skall orden "besluta om" ersättas med "anta", orden "på förslag från" ersättas med

"på initiativ av" och orden "besluta om sådana åtgärder" ersättas med "anta nödvändiga europeiska förordningar eller beslut".

Constitution/P33/sv 6

34. PROTOKOLL

OM ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

Constitution/P34/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ANSER att det, i syfte att organisera övergången mellan den europeiska union som upprättas genom fördragen om Europeiska unionen och Europeiska gemenskapen och den europeiska union som upprättas genom fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, som efterträder dem, är nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser som skall tillämpas innan samtliga bestämmelser i konstitutionen, och de akter som behövs för tillämpningen av dessa, får verkan, HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

AVDELNING I

BESTÄMMELSER OM EUROPAPARLAMENTET

ARTIKEL 1 1. I tillräckligt god tid före 2009 års val till Europaparlamentet skall Europeiska rådet i enlighet med artikel I-20.2 i konstitutionen anta ett europeiskt beslut om fastställande av Europaparlamentets sammansättning.

Constitution/P34/sv 2

2. Under valperioden 2004−2009 skall sammansättningen av och antalet företrädare vid Europaparlamentet som väljs i varje medlemsstat vara samma som vid dagen för ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, med följande antal företrädare:

Belgien 24 Tjeckien 24 Danmark 14 Tyskland 99 Estland 6 Grekland 24 Spanien 54 Frankrike 78 Irland 13 Italien 78 Cypern 6 Lettland 9 Litauen 13 Luxemburg 6 Ungern 24 Malta 5 Nederländerna 27 Österrike 18 Polen 54 Portugal 24 Slovenien 7 Slovakien 14 Finland 14 Sverige 19 Förenade kungariket 78

Constitution/P34/sv 3

AVDELNING II

BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA RÅDET

OCH RÅDET

ARTIKEL 2 1. Bestämmelserna i artikel I-25.1, I-25.2 och I-25.3 i konstitutionen om definitionen av kvalificerad majoritet i Europeiska rådet och rådet skall få verkan den 1 november 2009, efter det att 2009 års val till Europaparlamentet hållits, i enlighet med artikel I-20.2 i konstitutionen. 2. Till och med den 31 oktober 2009 skall följande bestämmelser gälla utan att artikel I-25.4 i konstitutionen åsidosätts.

Constitution/P34/sv 4

När Europeiska rådet och rådet skall besluta med kvalificerad majoritet, skall medlemmarnas röster viktas på följande sätt:

Belgien 12 Tjeckien 12 Danmark 7 Tyskland 29 Estland 4 Grekland 12 Spanien 27 Frankrike 29 Irland 7 Italien 29 Cypern 4 Lettland 4 Litauen 7 Luxemburg 4 Ungern 12 Malta 3 Nederländerna 13 Österrike 10 Polen 27 Portugal 12 Slovenien 4 Slovakien 7 Finland 7 Sverige 10 Förenade kungariket 29

Constitution/P34/sv 5

Rådet skall besluta med minst 232 röster från en majoritet av medlemmarna när beslutandet enligt konstitutionen skall ske på förslag från kommissionen. I andra fall skall rådet besluta med minst 232 röster från minst två tredjedelar av medlemmarna. När en akt antas av Europeiska rådet eller rådet med kvalificerad majoritet får en medlem av Europeiska rådet eller rådet begära en kontroll av att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt skall akten inte antas. 3. För framtida anslutningar skall den tröskel som avses i punkt 2 beräknas så att tröskeln för den kvalificerade majoriteten uttryckt i röster inte överstiger tröskeln enligt tabellen i den förklaring om utvidgningen av Europeiska unionen som förts in i slutakten från den konferens som antog Nicefördraget. 4. Följande bestämmelser om definitionen av kvalificerad majoritet skall få verkan den 1 november 2009 − artikel I-44.3 tredje, fjärde och femte styckena i konstitutionen, − artikel I-59.5 andra och tredje styckena i konstitutionen, − artikel I-60.4 andra stycket i konstitutionen, − artikel III-179.4 tredje och fjärde styckena i konstitutionen, − artikel III-184.6 tredje och fjärde styckena i konstitutionen,

Constitution/P34/sv 6

− artikel III-184.7 tredje och fjärde styckena i konstitutionen, − artikel III-194.2 andra och tredje styckena i konstitutionen, − artikel III-196.3 andra och tredje styckena i konstitutionen, − artikel III-197.4 andra och tredje styckena i konstitutionen, − artikel III-198.2 tredje stycket i konstitutionen, − artikel III-312.3 tredje och fjärde styckena i konstitutionen, − artikel III-312.4 tredje och fjärde styckena i konstitutionen, − artikel 1 andra, tredje och fjärde styckena och artikel 3.1 andra, tredje och fjärde styckena i

protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på politik för kontroller vid gränser, asyl och invandring, civilrättsligt samarbete samt polissamarbete,

artikel 1 andra, tredje och fjärde styckena samt artikel 5 tredje, fjärde och femte styckena i

protokollet om Danmarks ställning. Till och med den 31 oktober 2009 skall i de fall då inte samtliga medlemmar av rådet deltar i omröstningen, nämligen i de fall som anges i de artiklar som räknas upp i första stycket, kvalificerad majoritet definieras som samma andel av de viktade rösterna och samma andel av rådsmedlemmarnas antal samt, i förekommande fall, samma procentandel av de berörda medlemsstaternas befolkning som de som fastställs i punkt 2.

Constitution/P34/sv 7

ARTIKEL 3

Fram till ikraftträdandet av det europeiska beslut som avses i artikel I-24.4 i konstitutionen kan rådet sammanträda i de konstellationer som avses i artikel I-24.2 och I-24.3 samt i de andra konstellationer över vilka en förteckning skall upprättas genom ett europeiskt beslut som rådet i konstellationen allmänna frågor skall anta med enkel majoritet.

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM KOMMISSIONEN,

INBEGRIPET UNIONENS UTRIKESMINISTER

ARTIKEL 4

De kommissionsledamöter som tjänstgör vid den tidpunkt då fördraget om upprättande av en konstitution för Europa träder i kraft skall förbli i tjänst till dess att deras mandattid löper ut. Den dag då unionens utrikesminister utnämns skall mandattiden löpa ut för den ledamot som har samma nationalitet som unionens utrikesminister.

Constitution/P34/sv 8

AVDELNING IV

BESTÄMMELSER OM RÅDETS GENERALSEKRETERARE, HÖG REPRESENTANT FÖR

DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN SAMT RÅDETS

BITRÄDANDE GENERALSEKRETERARE

ARTIKEL 5

Mandattiden för rådets generalsekreterare, hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt rådets biträdande generalsekreterare skall löpa ut den dag då fördraget om upprättande av en konstitution för Europa träder i kraft. Rådet skall utnämna en generalsekreterare i enlighet med artikel III-344.2 i konstitutionen.

Constitution/P34/sv 9

AVDELNING V

BESTÄMMELSER OM DE RÅDGIVANDE ORGANEN

ARTIKEL 6

Fram till ikraftträdandet av det europeiska beslut som avses i artikel III-386 i konstitutionen skall fördelningen av ledamöter i Regionkommittén vara följande:

Belgien 12 Tjeckien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Estland 7 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Cypern 6 Lettland 7 Litauen 9 Luxemburg 6 Ungern 12 Malta 5 Nederländerna 12 Österrike 12

Constitution/P34/sv 10

Polen 21 Portugal 12 Slovenien 7 Slovakien 9 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24

ARTIKEL 7

Fram till ikraftträdandet av det europeiska beslut som avses i artikel III-389 i konstitutionen skall fördelningen av ledamöter i Ekonomiska och sociala kommittén vara följande:

Belgien 12 Tjeckien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Estland 7 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Cypern 6 Lettland 7 Litauen 9

Constitution/P34/sv 11

Luxemburg 6 Ungern 12 Malta 5 Nederländerna 12 Österrike 12 Polen 21 Portugal 12 Slovenien 7 Slovakien 9 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24

Constitution/P34/sv 12

35. PROTOKOLL OM DE EKONOMISKA FÖLJDERNA AV ATT FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN UPPHÖR ATT GÄLLA OCH OM KOL- OCH STÅLFORSKNINGSFONDEN

Constitution/P35/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR om att Europeiska kol- och stålgemenskapens alla tillgångar och skulder per den 23 juli 2002 har överförts till Europeiska gemenskapen från och med den 24 juli 2002,

SOM BEAKTAR önskemålet att dessa medel skall användas för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin samt behovet av att fastställa vissa särskilda bestämmelser för detta,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa:

ARTIKEL 1

1. Nettovärdet av Europeiska kol- och stålgemenskapens tillgångar och skulder enligt Europeiska kol- och stålgemenskapens balansräkning per den 23 juli 2002 skall, med förbehåll för alla ökningar eller minskningar som kan inträffa som en följd av avvecklingen, betraktas som unionens tillgångar avsedda för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin och betecknas som "Europeiska kol- och stålgemenskapen under avveckling". När avvecklingen är slutförd skall dessa tillgångar betecknas som "Kol- och stålforskningsfondens tillgångar".

2. Intäkterna från dessa tillgångar, vilka skall betecknas som "Kol- och stålforskningsfonden", skall endast användas för forskning utanför ramprogrammet för forskning inom sektorer med anknytning till kol- och stålindustrin i enlighet med detta protokoll och i akter som antas på grundval av detta.

Constitution/P35/sv 2

ARTIKEL 2

1. De nödvändiga bestämmelserna för genomförande av detta protokoll, inklusive grundprinciperna, skall fastställas i en europeisk lag utfärdad av rådet. Rådet skall besluta efter Europaparlamentets godkännande.

2. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska förordningar eller beslut om fastställande av fleråriga ekonomiska riktlinjer för förvaltning av Kol- och stålforskningsfondens tillgångar och tekniska riktlinjer för fondens forskningsprogram. Det skall besluta efter att ha hört Europaparlamentet.

ARTIKEL 3

Om inte annat föreskrivs i detta protokoll och i akter som antas på grundval av detta, skall konstitutionen vara tillämplig.

Constitution/P35/sv 3

36. PROTOKOLL OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV

EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN

Constitution/P36/sv 1

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen fortfarande har full rättsverkan,

SOM ÖNSKAR anpassa det fördraget till de nya regler som fastställs genom fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, särskilt på de institutionella och finansiella områdena,

HAR ENATS OM följande bestämmelser, som skall fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och som ändrar fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen på följande sätt.

ARTIKEL 1

Genom detta protokoll ändras fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat "Euratomfördraget") i den version av detta som gäller vid ikraftträdandet av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel IV-437 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta protokoll skall rättsverkan av de ändringar i Euratomfördraget som följer av sådana fördrag och akter som upphävs i enlighet med artikel IV-437 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, liksom rättsverkan av gällande akter som antagits på grundval av Euratomfördraget, inte påverkas.

Constitution/P36/sv 2

ARTIKEL 2 Rubriken till Euratomfördragets avdelning III "Institutionella bestämmelser" skall ersättas med följande rubrik: "Institutionella och finansiella bestämmelser".

ARTIKEL 3 I början av Euratomfördragets avdelning III skall följande kapitel föras in:

"KAPITEL I TILLÄMPNING AV VISSA BESTÄMMELSER I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDE AV EN KONSTITUTION FÖR EUROPA ARTIKEL 106A 1. Artiklarna I-19–I-29, I-31–I-39, I-49–I-50, I-53−I-56, I-58–I-60, III-330–III-372, III-374, III-375, III-378−III-381, III-384, III-385, III-389–III-392, III-395–III-410, III-412−III-415, III-427, III-433, IV-439 och IV-443 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa skall tillämpas på detta fördrag. 2. Inom ramen för detta fördrag skall hänvisningarna till unionen och konstitutionen i de bestämmelser som avses i punkt 1 samt i bestämmelserna i de protokoll som fogas både till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och det här fördraget läsas som hänvisningar till Europeiska atomenergigemenskapen och till detta fördrag.

Constitution/P36/sv 3

3. Bestämmelserna i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa skall inte inverka på bestämmelserna i det här fördraget."

ARTIKEL 4 I avdelning III i Euratomfördraget skall kapitlen I, II och III numreras om till II, III och IV.

ARTIKEL 5 1. Artikel 3, 107−132, 136−143, 146−156, 158−163, 165−170, 173, 173a, 175, 177−179a, 180b, 181, 183, 183a, 190 och 204 i Euratomfördraget skall upphävas. 2. De protokoll som tidigare fogades till Euratomfördraget skall upphävas.

ARTIKEL 6 Rubriken till avdelning IV i Euratomfördraget "Finansiella bestämmelser" skall ersättas med följande rubrik: "Särskilda finansiella bestämmelser".

Constitution/P36/sv 4

ARTIKEL 7

1. I artikel 38 tredje stycket och artikel 82 tredje stycket i Euratomfördraget skall hänvisningarna till artiklarna 141 och 142 ersättas med hänvisningar till artikel III-360 respektive III-361 i konstitutionen.

2. I artikel 171.2 och artikel 176.3 i Euratomfördraget skall hänvisningen till artikel 183 ersättas med en hänvisning till artikel III-412 i konstitutionen för Europa.

3. I artikel 172.4 i Euratomfördraget skall hänvisningen till artikel 177.5 ersättas med en hänvisning till artikel III-404 i konstitutionen.

4. I artiklarna 38, 82, 96 och 98 i Euratomfördraget skall begreppet "direktiv" ersättas med begreppet "europeisk förordning".

5. I Euratomfördraget skall begreppet "beslut" ersättas med begreppet "europeiskt beslut", förutom i artiklarna 18, 20, 23, 53 första stycket och i de fall som beslutet fattas av Europeiska unionens domstol.

6. I Euratomfördraget skall begreppet "domstolen" ersättas med begreppet "Europeiska unionens domstol".

Constitution/P36/sv 5

ARTIKEL 8 Artikel 191 i Euratomfördraget skall ersättas med följande: "ARTIKEL 191 Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta de privilegier och den immunitet som krävs för att den skall kunna fullgöra sin uppgift."

ARTIKEL 9 Artikel 198 Euratomfördraget skall ersättas med följande: "ARTIKEL 198 Om inte något annat föreskrivs, skall bestämmelserna i detta fördrag tillämpas på medlemsstaternas europeiska territorier och på utomeuropeiska territorier under deras jurisdiktion. De skall även tillämpas på de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter omhänderhas av en medlemsstat. Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på Åland med de undantag som ursprungligen fanns i det fördrag vilket avses i artikel IV-437.2 d i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och som har återgetts i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Constitution/P36/sv 6

Med avvikelse från första, andra och tredje styckena skall följande gälla:

a) Detta fördrag skall inte tillämpas på vare sig Färöarna eller på Grönland.

b) Detta fördrag skall inte tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands

suveräna basområden på Cypern.

c) Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har

särskilda förbindelser med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och som

inte har tagits med i förteckningen i bilaga II till fördraget om upprättande av en konstitution

för Europa.

d) Detta fördrag skall tillämpas på Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det är

nödvändigt för att säkerställa tillämpningen av den ordning för dessa öar som ursprungligen

angavs i det fördrag som avses i artikel IV-437.2 a i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och som har återgetts i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken

Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige."

ARTIKEL 10

Artikel 206 i Euratomfördraget skall ändras på följande sätt:

"ARTIKEL 206

Gemenskapen får med en eller flera stater eller internationella organisationer ingå avtal som upprättar en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden.

Constitution/P36/sv 7

Dessa avtal skall ingås av rådet som beslutar med enhällighet, efter att ha hört Europaparlamentet. När sådana avtal kräver ändringar i detta fördrag, skall ändringarna först antas i enlighet med förfarandet i artikel IV-443 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa."

ARTIKEL 11 Artikel 225 andra stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande text: "Även de danska, engelska, estniska, finska, grekiska, iriska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska och ungerska versionerna av detta fördrag är giltiga.

ARTIKEL 12 Europeiska atomenergigemenskapens inkomster och utgifter, med undantag av Försörjningsbyråns och de gemensamma företagens inkomster och utgifter, skall tas upp i unionens budget.

Constitution/P36/sv 8

BILAGOR TILL FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDE AV EN KONSTITUTION FÖR EUROPA

Constitution/Bilagor/sv 1

BILAGA I

FÖRTECKNING

som avses i artikel III-226 i konstitutionen

– 1 – – 2 –

Nummer i

kombinerade- Varuslag

nomenklaturen

KAPITEL 1 Levande djur KAPITEL 2 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar KAPITEL 3 Fisk, kräftdjur och blötdjur KAPITEL 4 Mjölk och mejeriprodukter; ägg, naturlig honung KAPITEL 5

05.04 Tarmar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av andra djur än fiskar

05.15 Animaliska produkter, ej hänförliga till annat nummer; döda djur av de slag som

avses i kap. 1 och 3, otjänliga till människoföda

Constitution/Bilaga I/sv 1

– 1 – – 2 –

Nummer i

kombinerade- Varuslag

nomenklaturen

KAPITEL 6 Levande växter och alster av blomsterodling KAPITEL 7 Köksväxter m.m. KAPITEL 8 Ätbara frukter, skal av citrusfrukter eller melon KAPITEL 9 Kaffe, te och kryddor med undantag av matte (nr 09.03) KAPITEL 10 Spannmål KAPITEL 11 Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse, inulin och gluten KAPITEL 12 Oljehaltiga frön och frukter; diverse andra frön och frukter; växter för

industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter KAPITEL 13 ex 13.03 Pektin

Constitution/Bilaga I/sv 2

– 1 – – 2 – Nummer i kombinerade- Varuslag nomenklaturen

KAPITEL 15 15.01 Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller utpressat 15.02 Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, "premier jus" härunder

inbegripen 15.03 Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja och oleomargarin, icke

emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda 15.04 Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller havsdäggdjur 15.07 Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade 15.12 Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta oljor, även raffinerade

men icke vidare bearbetade 15.13 Margarin, konstister och annat berett ätbart fett 15.17 Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller animaliska eller

vegetabiliska vaxer

Constitution/Bilaga I/sv 3

– 1 – – 2 –

Nummer i

kombinerade- Varuslag

nomenklaturen

KAPITEL 16 Varor av kött, fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur KAPITEL 17

17.01 Bet- och rörsocker i fast form

17.02 Annat socker; sirap och andra sockerlösningar; konstgjord honung samt

blandningar av konstgjord och naturlig honung; sockerkulör 17.03 Melass, även avfärgad

17.05 (*) Socker, sirap och andra sockerlösningar samt melass, aromatiserade eller

färgade, utom fruktsaft med tillsats av socker, oavsett mängd KAPITEL 18

18.01 Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade 18.02 Kakaoskal och kakaoavfall

Constitution/Bilaga I/sv 4

– 1 – – 2 – Nummer i kombinerade- Varuslag nomenklaturen

KAPITEL 20 Varor av köksväxter och frukter samt av andra växter och växtdelar KAPITEL 22 22.04 Druvmust i jäsning, även druvmust vars jäsning avbrutits på annat sätt än genom

tillsats av alkohol 22.05 Vin av färska druvor; druvmust vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol 22.07 Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd ex 22.08 (*) Etylalkohol, denaturerad eller ej, oavsett styrka, som är framställd av

jordbruksprodukter som finns uppräknade i denna bilaga, utom likörer och andra ex 22.09 (*)

sprithaltiga drycker och sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s.k. "koncentrerade extrakt") för framställning av drycker

ex 22.10 (*) Ättika

Constitution/Bilaga I/sv 5

– 1 – – 2 –

Nummer i

kombinerade- Varuslag

nomenklaturen

KAPITEL 23 Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel KAPITEL 24

24.01 Råtobak samt avfall av tobak KAPITEL 45

45.01 Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller malen; även som korkavfall KAPITEL 54

54.01 Lin, oberett eller berett men icke spunnet; blånor och avfall av lin, rivna varor

härunder inbegripna KAPITEL 57

57.01 Mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor

och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna _______________ (*) Posten tillagd genom artikel 1 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 7a

av den 18 december 1959 (EGT 7, 30.1.1961, s. 71/61).

Constitution/Bilaga I/sv 6

BILAGA II

UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER

PÅ VILKA

DEL III AVDELNING IV I KONSTITUTIONEN SKALL TILLÄMPAS

– Grönland, – Nya Kaledonien och tillhörande områden, – Franska Polynesien, – De franska sydliga och antarktiska områdena, – Wallis- och Futunaöarna, – Mayotte, – Saint-Pierre och Miquelon, – Aruba, – Nederländska Antillerna:

– Bonaire,

– Curaçao,

– Saba,

– Sint Eustatius,

– Sint Maarten. – Anguilla, – Caymanöarna, – Falklandsöarna, – Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, – Montserrat, – Pitcairn, – S:ta Helena med tillhörande områden, – Brittiska antarktiska territoriet,

Constitution/Bilaga II/sv 1

– Brittiska territoriet i Indiska oceanen, – Turks- och Caicosöarna, – Brittiska Jungfruöarna, – Bermuda.

Constitution/Bilaga II/sv 2

SLUTAKT AF/Constitution/sv 1

KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, som samlades i Bryssel den trettionde september tjugohundratre för att i samförstånd besluta om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, har antagit följande texter: I. Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa II. Protokoll som fogas till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

1. Protokoll om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen 2. Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna 3. Protokoll om stadgan för Europeiska unionens domstol 4. Protokoll om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och

Europeiska centralbanken 5. Protokoll om Europeiska investeringsbankens stadga 6. Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och

vissa av dess organ, myndigheter och enheter 7. Protokoll om Europeiska unionens privilegier och immunitet 8. Protokoll om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark,

Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland,

Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige

AF/Constitution/sv 2

9. Protokoll om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien,

Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien

10. Protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott 11. Protokoll om konvergenskriterier 12. Protokoll om eurogruppen 13. Protokoll om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirland med avseende på den ekonomiska och monetära unionen 14. Protokoll om vissa bestämmelser angående Danmark med avseende på den ekonomiska

och monetära unionen 15. Protokoll om vissa uppgifter som åligger Danmarks nationalbank 16. Protokoll om ordningen för CFP-francen 17. Protokoll om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar 18. Protokoll om tillämpning av vissa inslag i artikel III-130 i konstitutionen på

Förenade kungariket och Irland

AF/Constitution/sv 3

19. Protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på politik för

gränskontroller, asyl och invandring samt med avseende på civilrättsligt samarbete och

polissamarbete 20. Protokoll om Danmarks ställning 21. Protokoll om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre gränser 22. Protokoll om asyl för medborgare i medlemsstaterna 23. Protokoll om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel I-41.6

och artikel III-312 i konstitutionen 24. Protokoll om artikel I-41.2 i konstitutionen 25. Protokoll om import till Europeiska unionen av oljeprodukter som raffinerats i

Nederländska Antillerna 26. Protokoll om förvärv av egendom i Danmark 27. Protokoll om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna 28. Protokoll om artikel III-214 i konstitutionen 29. Protokoll om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

AF/Constitution/sv 4

30. Protokoll om en särskild ordning för Grönland 31. Protokoll om artikel 40.3.3 i Irlands författning 32. Protokoll till artikel I-9.2 i konstitutionen om unionens anslutning till

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

33. Protokoll om akter och fördrag som kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet

av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen 34. Protokoll om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ 35. Protokoll om de ekonomiska följderna av att fördraget om upprättandet av

Europeiska kol- och stålgemenskapen upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden

36. Protokoll om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen III. Bilagor till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa 1. Bilaga I − Förteckning som avses i artikel III-226 i konstitutionen 2. Bilaga II − Utomeuropeiska länder och territorier på vilka del III avdelning IV i

konstitutionen skall tillämpas

AF/Constitution/sv 5

Konferensen har antagit nedan angivna förklaringar, som fogas till denna slutakt. A. Förklaringar om bestämmelser i konstitutionen 1. Förklaring till artikel I-6 2. Förklaring till artikel I-9.2 3. Förklaring till artiklarna I-22, I-27 och I-28 4. Förklaring till artikel I-24.7 om Europeiska rådets beslut om utövande av rådets

ordförandeskap 5. Förklaring till artikel I-25 6. Förklaring till artikel I-26 7. Förklaring till artikel I-27 8. Förklaring till artikel I-36 9. Förklaring till artiklarna I-43 och III-329 10. Förklaring till artikel I-51 11. Förklaring till artikel I-57

AF/Constitution/sv 6

12. Förklaring om förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna 13. Förklaring till artikel III-116 14. Förklaring till artiklarna III-136 och III-267 15. Förklaring till artiklarna III-160 och III-322 16. Förklaring till III-167.2 c 17. Förklaring till artikel III-184 18. Förklaring till artikel III-213 19. Förklaring till artikel III-220 20. Förklaring till artikel III-243 21. Förklaring till artikel III-248 22. Förklaring till artikel III-256 23. Förklaring till artikel III-273.1 andra stycket 24. Förklaring till artikel III-296

AF/Constitution/sv 7

25. Förklaring till artikel III-325 om medlemsstaternas förhandlingar om och ingående av

internationella avtal avseende ett område med frihet, säkerhet och rättvisa 26. Förklaring till artikel III-402.4 27. Förklaring till slutakten om artikel III-419 28. Förklaring till slutakten om artikel IV-440.7 29. Förklaring till artikel IV-448.2 30. Förklaring om ratificeringen av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa B. Förklaringar om protokoll som är fogade till konstitutionen Förklaringar om protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige 31. Förklaring om Åland 32. Förklaring om det samiska folket

AF/Constitution/sv 8

Förklaringar om protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien 33. Förklaring om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna

basområden i Cypern 34. Förklaring från kommissionen om Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirlands suveräna basområden i Cypern 35. Förklaring om kärnkraftverket i Ignalina i Litauen 36. Förklaring om persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar

av Ryska federationen 37. Förklaring om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien 38. Förklaring om Cypern 39. Förklaring om protokollet om Danmarks ställning 40. Förklaring om protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och

organ 41. Förklaring om Italien

AF/Constitution/sv 9

Vidare har konferensen noterat nedan angivna förklaringar, som fogas till denna slutakt. 42. Förklaring från Konungariket Nederländerna om artikel I-55 43. Förklaring från Konungariket Nederländerna om artikel IV-440 44. Förklaring från Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Ungern,

Republiken Österrike och Konungariket Sverige 45. Förklaring från Konungariket Spanien och Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirland 46. Förklaring från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om definitionen

av begreppet "medborgare" 47. Förklaring från Konungariket Spanien om definitionen av begreppet "medborgare" 48. Förklaring från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om rösträtten vid

val till Europaparlamentet 49. Förklaring från Konungariket Belgien om de nationella parlamenten 50. Förklaring från Republiken Lettland och Republiken Ungern om stavningen av namnet

på den gemensamma valutan i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

AF/Constitution/sv 10

INNEHÅLLSFÖRTECKNING A. Förklaringar om bestämmelser i konstitutionen 1. Förklaring till artikel I-6 2. Förklaring till artikel I-9.2 3. Förklaring till artiklarna I-22, I-27 och I-28 4. Förklaring till artikel I-24.7 om Europeiska rådets beslut om utövande av rådets

ordförandeskap 5. Förklaring till artikel I-25 6. Förklaring till artikel I-26 7. Förklaring till artikel I-27 8. Förklaring till artikel I-36 9. Förklaring till artiklarna I-43 och III-329 10. Förklaring till artikel I-51 11. Förklaring till artikel I-57

AF/Constitution/L/sv 1

12. Förklaring om förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna 13. Förklaring till artikel III-116 14. Förklaring till artiklarna III-136 och III-267 15. Förklaring till artiklarna III-160 och III-322 16. Förklaring till III-167.2 c 17. Förklaring till artikel III-184 18. Förklaring till artikel III-213 19. Förklaring till artikel III-220 20. Förklaring till artikel III-243 21. Förklaring till artikel III-248 22. Förklaring till artikel III-256 23. Förklaring till artikel III-273.1 andra stycket 24. Förklaring till artikel III-296 25. Förklaring till artikel III-325 om medlemsstaternas förhandlingar om och ingående av

internationella avtal avseende ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

AF/Constitution/L/sv 2

26. Förklaring till artikel III-402.4 27. Förklaring till slutakten om artikel III-419 28. Förklaring till slutakten om artikel IV-440.7 29. Förklaring till artikel IV-448.2 30. Förklaring om ratificeringen av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa B. Förklaringar om protokoll som är fogade till konstitutionen Förklaringar om protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige 31. Förklaring om Åland 32. Förklaring om det samiska folket Förklaringar om protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien

AF/Constitution/L/sv 3

33. Förklaring om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna

basområden i Cypern 34. Förklaring från kommissionen om Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirlands suveräna basområden i Cypern 35. Förklaring om kärnkraftverket i Ignalina i Litauen 36. Förklaring om persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar

av Ryska federationen 37. Förklaring om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien 38. Förklaring om Cypern 39. Förklaring om protokollet om Danmarks ställning 40. Förklaring om protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och

organ 41. Förklaring om Italien

AF/Constitution/L/sv 4

Förklaringar från medlemsstaterna 42. Förklaring från Konungariket Nederländerna om artikel I-55 43. Förklaring från Konungariket Nederländerna om artikel IV-440 44. Förklaring från Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Ungern,

Republiken Österrike och Konungariket Sverige 45. Förklaring från Konungariket Spanien och Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirland 46. Förklaring från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om definitionen

av begreppet "medborgare" 47. Förklaring från Konungariket Spanien om definitionen av begreppet "medborgare" 48. Förklaring från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om rösträtten vid

val till Europaparlamentet 49. Förklaring från Konungariket Belgien om de nationella parlamenten 50. Förklaring från Republiken Lettland och Republiken Ungern om stavningen av namnet

på den gemensamma valutan i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

AF/Constitution/L/sv 5

A. FÖRKLARINGAR OM

BESTÄMMELSER I KONSTITUTIONEN

1. Förklaring till artikel I-6

Konferensen konstaterar att artikel I-6 återspeglar befintlig rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten.

2. Förklaring till artikel I-9.2

Konferensen är enig om att unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör genomföras på villkor som gör det möjligt att bevara särdragen i unionens rättsordning. I detta sammanhang noterar konferensen den regelbundna dialogen mellan Europeiska unionens domstol och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna; en sådan dialog kan förstärkas när unionen ansluts till konventionen.

3. Förklaring till artiklarna I-22, I-27 och I-28

Vid valet av de personer som skall inneha befattningarna som Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och unionens utrikesminister bör vederbörlig hänsyn tas till behovet av att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater.

AF/Constitution/DC/sv 1

4. Förklaring till artikel I-24.7

om Europeiska rådets beslut

om utövande av rådets ordförandeskap

Konferensen förklarar att rådet bör börja utarbeta det europeiska beslutet om fastställande av tillämpningsåtgärder för Europeiska rådets europeiska beslut om utövande av rådets ordförandeskap så snart fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har undertecknats och bör ge sitt politiska godkännande inom sex månader. Ett utkast till Europeiska rådets europeiska beslut, vilket kommer att antas samma dag som nämnda fördrag träder i kraft, återges nedan.

Utkast till Europeiska rådets europeiska beslut om utövande av rådets ordförandeskap.

ARTIKEL 1

1. Rådets ordförandeskap, med undantag av konstellationen utrikes frågor, skall innehas av på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater under en period av 18 månader. Dessa grupper skall sättas samman genom jämlik rotation mellan medlemsstaterna med hänsyn till deras olikartade karaktär och den geografiska jämvikten inom unionen.

2. Varje medlem i gruppen skall i tur och ordning vara ordförande för alla rådskonstellationer i sex månader, med undantag av konstellationen utrikes frågor. Övriga medlemmar av gruppen skall bistå ordförandeskapet i alla dess uppgifter på grundval av ett gemensamt program. Gruppens medlemmar får sinsemellan besluta om alternativa arrangemang.

AF/Constitution/DC/sv 2

ARTIKEL 2

Ordförandeskapet för kommittén med de ständiga representanterna för medlemsstaternas regeringar skall innehas av en företrädare för den medlemsstat som innehar ordförandeskapet för rådet i konstellationen allmänna frågor.

Ordförandeskapet för Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik skall innehas av en företrädare för unionens utrikesminister.

Ordförandeskapet i de förberedande organen för de olika rådskonstellationerna, med undantag av konstellationen utrikes frågor, skall ombesörjas av den medlem av gruppen som innehar ordförandeskapet i rådskonstellationen ifråga, såvida inget annat beslutas i enlighet med artikel 4.

ARTIKEL 3

Rådet i konstellationen allmänna frågor skall i samarbete med kommissionen säkerställa följdriktigheten och kontinuiteten i de olika rådskonstellationernas arbete inom ramen för en flerårig programplanering. De medlemsstater som innehar ordförandeskapet skall med bistånd av rådets generalsekretariat införa alla bestämmelser som behövs för att organisera rådets arbete och få det att fungera väl.

ARTIKEL 4

Rådet skall anta ett europeiskt beslut som föreskriver tillämpningsåtgärder för detta beslut.

AF/Constitution/DC/sv 3

5. Förklaring till artikel I-25 Konferensen förklarar att det europeiska beslutet om genomförandet av artikel I-25 kommer att antas av rådet den dag då fördraget om upprättande av en konstitution för Europa träder i kraft. Ett utkast till beslut återges nedan. Utkast till rådets europeiska beslut om genomförandet av artikel I-25 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE av följande skäl: (1) Det bör antas bestämmelser som möjliggör en smidig övergång från det system för

beslutsfattande i rådet med kvalificerad majoritet som anges i Nicefördraget och som återges i

artikel 2.2 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ, fogat

till konstitutionen, vilket kommer att fortsätta att vara tillämpligt till och med

den 31 oktober 2009, till det omröstningssystem som föreskrivs i artikel I-25 i konstitutionen,

vilket kommer att tillämpas från och med den 1 november 2009. (2) Det erinras om att det är brukligt att rådet gör sitt yttersta för att stärka den demokratiska

legitimiteten hos akter som antas med kvalificerad majoritet. (3) Det bedöms vara lämpligt att detta beslut förblir gällande så länge det behövs för att

säkerställa en smidig övergång till det nya omröstningssystem som föreskrivs i konstitutionen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AF/Constitution/DC/sv 4

ARTIKEL 1 Om rådsmedlemmar som företräder a) minst tre fjärdedelar av den befolkning eller b) minst tre fjärdedelar av det antal medlemsstater som krävs för att utgöra en blockerande minoritet till följd av tillämpningen av artikel I-25.1 andra stycket eller I-25.2 uppger att de motsätter sig att rådet antar en akt med kvalificerad majoritet, skall rådet diskutera frågan.

ARTIKEL 2 Rådet skall under dessa diskussioner göra allt som står i dess makt för att, inom rimlig tid och utan att det påverkar de obligatoriska tidsfrister som anges i unionsrätten, nå en tillfredsställande lösning för att bemöta de farhågor som framförts av de i artikel 1 avsedda rådsmedlemmarna.

ARTIKEL 3 För detta ändamål skall rådets ordförande, med kommissionens bistånd och med iakttagande av rådets arbetsordning, ta alla nödvändiga initiativ för att underlätta skapandet av en bredare bas för överenskommelse i rådet. Rådets medlemmar skall bistå ordföranden.

AF/Constitution/DC/sv 5

ARTIKEL 4

Detta beslut får verkan den 1 november 2009. Det skall gälla åtminstone till 2014. Därefter får rådet anta ett europeiskt beslut om att upphäva det.

6. Förklaring till artikel I-26

Konferensen anser att kommissionen, när den inte längre kommer att inbegripa medborgare från alla medlemsstater, särskilt bör uppmärksamma nödvändigheten av att säkerställa full öppenhet i sina förbindelser med samtliga medlemsstater. Därför bör kommissionen även fortsättningsvis ha nära förbindelser med alla medlemsstater, oavsett om de har eller inte har en egen medborgare som kommissionsledamot, och i detta sammanhang bör kommissionen ägna särskild uppmärksamhet åt nödvändigheten av att utbyta information och samråda med alla medlemsstater.

Konferensen anser även att kommissionen bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att full hänsyn tas till de faktiska politiska, sociala och ekonomiska förhållandena i alla medlemsstater, även i de som inte har någon medborgare som kommissionsledamot. En av dessa åtgärder bör vara att man ser till att dessa medlemsstaters ställning beaktas genom att bestämmelser om lämpliga organisatoriska arrangemang antas.

AF/Constitution/DC/sv 6

7. Förklaring till artikel I-27

Konferensen anser att Europaparlamentet och Europeiska rådet i enlighet med bestämmelserna i konstitutionen har gemensamt ansvar för att processen som leder fram till valet av Europeiska kommissionens ordförande förlöper smidigt. Företrädare för Europaparlamentet och Europeiska rådet kommer därför att före Europeiska rådets beslut hålla de samråd som är nödvändiga, inom den ram som anses lämpligast. I enlighet med artikel I-27.1 kommer dessa samråd att inriktas på kvalifikationerna hos kandidaterna till befattningen som kommissionens ordförande, med beaktande av valen till Europaparlamentet. Arrangemangen för dessa samråd kan bestämmas närmare, vid lämplig tidpunkt, i samförstånd mellan Europaparlamentet och Europeiska rådet.

8. Förklaring till artikel I-36

Konferensen noterar att kommissionen, i enlighet med sin fasta praxis, avser att fortsätta att samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade europeiska förordningar på området finansiella tjänster.

9. Förklaring till artiklarna I-43 och III-329

Utan att de åtgärder åsidosätts som unionen har antagit för att uppfylla kravet på solidaritet med en medlemsstat som utsätts för en terroristattack eller som drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor, skall ingen av bestämmelserna i artiklarna I-43 och III-329 vara avsedd att påverka en annan medlemsstats rätt att välja det lämpligaste sättet att uppfylla sitt eget krav på solidaritet med den medlemsstaten.

AF/Constitution/DC/sv 7

10. Förklaring till artikel I-51

Konferensen förklarar att vederbörlig hänsyn måste tas till ärendets särdrag, när sådana regler om skydd av personuppgifter som kan få direkta konsekvenser för den nationella säkerheten skall antas på grundval av artikel I-51. Den erinrar om att den för närvarande tillämpliga lagstiftningen (se särskilt direktiv 95/46/EG) föreskriver särskilda undantag i detta avseende.

11. Förklaring till artikel I-57

Unionen kommer att beakta den särskilda situationen för länder med litet territorium som har särskilda närhetsförbindelser med unionen.

12. Förklaring om förklaringarna avseende

stadgan om de grundläggande rättigheterna

Konferensen noterar följande förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilka fastställdes under ledning av presidiet för det konvent som utarbetade stadgan och vilka uppdaterades under ansvar av Europeiska konventets presidium.

AF/Constitution/DC/sv 8

FÖRKLARINGAR AVSEENDE

STADGAN OM DE GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETERNA

Förklaringarna utarbetades ursprungligen på initiativ av presidiet för det konvent som utarbetade Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De har uppdaterats på initiativ av Europeiska konventets presidium mot bakgrund av de justeringar av stadgetexten som gjorts av det senare konventet (särskilt artiklarna 51 och 52 ) samt unionsrättens vidare utveckling. Även om förklaringarna inte i sig har rättslig status, utgör de ett värdefullt tolkningsverktyg avsett att klargöra stadgans bestämmelser.

INGRESS

Europas folk har mellan sig skapat en allt fastare sammanslutning och har beslutat att dela en fredlig framtid på grundval av gemensamma värden.

I medvetande om sitt andliga och etiska arv bygger unionen på de odelbara och universella värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt på den demokratiska principen och rättsstatsprincipen. Unionen sätter människan i centrum för sin verksamhet genom att inrätta ett unionsmedborgarskap och skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Artiklarna II-111 och II-112 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 9

Unionen skall bidra till att bevara och utveckla dessa gemensamma värden med respekt för mångfalden i Europas folks kultur och traditioner samt för medlemsstaternas nationella identitet och organisering av sina offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå. Den skall söka främja en balanserad och hållbar utveckling och skall trygga fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital, samt etableringsfrihet.

Det är därför nödvändigt att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna mot bakgrund av samhällsutvecklingen, de sociala framstegen och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, genom att göra dessa rättigheter mer synliga i en stadga.

Med beaktande av unionens behörighet och uppgifter samt subsidiaritetsprincipen bekräftas i denna stadga de rättigheter som har sin grund särskilt i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, unionens och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I detta sammanhang kommer stadgan att tolkas av unionens och medlemsstaternas domstolar med vederbörlig hänsyn till de förklaringar som fastställdes under ledning av presidiet för det konvent som utarbetade stadgan och vilka uppdaterades av Europeiska konventets presidium.

Åtnjutandet av dessa rättigheter medför ansvar och skyldigheter mot andra människor, mot mänskligheten och mot kommande generationer.

Följaktligen erkänner unionen de rättigheter, friheter och principer som anges nedan.

AF/Constitution/DC/sv 10

AVDELNING I

VÄRDIGHET

1

ARTIKEL 1

Människans värdighet

Människans värdighet är okränkbar. Den skall respekteras och skyddas.

Förklaring

Människans värdighet är inte bara en grundläggande rättighet i sig utan utgör själva grunden för de grundläggande rättigheterna. Människans värdighet stadfästs i ingressen till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948: "Enär erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen". I sin dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och rådet, 2001 REG 7079, grunderna 70–77, bekräftade domstolen att en grundläggande rätt till människans värdighet ingår i unionsrätten.

Härav följer bl.a. att ingen rättighet i denna stadga får användas för att kränka andra personers värdighet och att människans värdighet är en central aspekt av rättigheterna i denna stadga. Den får därför inte kränkas ens i fall av begränsning av en rättighet.

1

Artikel II-61 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 11

1

ARTIKEL 2

Rätt till liv

1. Var och en har rätt till liv.

2. Ingen får dömas till döden eller avrättas.

Förklaring

1. Punkt 1 i denna artikel grundar sig på artikel 2.1 första meningen i Europeiska konventionen

om de mänskliga rättigheterna, vilken har följande lydelse:

"1. Envars rätt till liv skall skyddas genom lag ...".

2. Andra meningen i denna bestämmelse, som avser dödsstraffet, är inte längre tillämplig,

eftersom protokoll nr 6 till konventionen har trätt i kraft, där artikel 1 har följande lydelse:

"Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett sådant straff eller avrättas".

2

Det är med denna bestämmelse som förebild som artikel 2.2 i stadgan har utformats.

1 3. Bestämmelserna i artikel 2 i stadgan motsvarar bestämmelserna i ovan nämnda artiklar

3

i konventionen och i tilläggsprotokollet. De har enligt artikel 52.3 i stadgan samma innebörd

och räckvidd som dessa. Följaktligen bör följande "negativa" definitioner i konventionen anses finnas även i stadgan:

1

Artikel II-62 i konstitutionen. 2

Artikel II-62.2 i konstitutionen. 3

Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 12

a) Artikel 2.2 i konventionen: "Ingen skall anses ha berövats livet i strid med denna artikel, när detta är en följd av våld som var absolut nödvändigt a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning, b) för att verkställa en laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är

berövad friheten att undkomma, c) för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror". b) Artikel 2 i protokoll nr 6 till konventionen: "En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot; ett sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen och i enlighet med dess föreskrifter ...".

1

ARTIKEL 3

Människans rätt till integritet 1. Var och en har rätt till fysisk och mental integritet.

1 Artikel II-63 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 13

2. Inom medicin och biologi skall i synnerhet följande respekteras:

a) Den berörda personens fria och informerade samtycke, på de villkor som föreskrivs i lag.

b) Förbud mot rashygieniska metoder, i synnerhet sådana som syftar till urval av människor.

c) Förbud mot att låta människokroppen och dess delar i sig utgöra en källa till ekonomisk

vinning.

d) Förbud mot reproduktiv kloning av människor.

Förklaring

1. I sin dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och

rådet, 2001 REG 7079, grunderna 70, 78–80, bekräftade domstolen att en grundläggande rätt

till mänsklig integritet ingår i unionsrätten och omfattar i medicinska och biologiska sammanhang givarens och mottagarens fria och informerade samtycke.

1

2. Principerna i artikel 3 i stadgan ingår redan i konventionen om mänskliga rättigheter och

biomedicin, som har antagits i Europarådet (ETS 164 och tilläggsprotokollet ETS 168). Denna stadga syftar inte till att skapa undantag från dessa bestämmelser och förbjuder

följaktligen endast reproduktiv kloning. Andra former av kloning varken tillåts eller förbjuds.

Den hindrar följaktligen inte på något sätt lagstiftaren från att förbjuda andra former av kloning.

1

Artikel II-63 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 14

3. Hänvisningen till rashygieniska metoder, i synnerhet sådana som syftar till urval av

människor, avser den eventualiteten att det skulle organiseras och genomföras urvalsprogram

med exempelvis kampanjer för sterilisering, påtvingade havandeskap, obligatoriska etniska

äktenskap – allt handlingar som enligt stadgan för den internationella brottmålsdomstolen,

som antogs i Rom den 17 juli 1998, betraktas som internationella brott (se artikel 7.1 g).

1

ARTIKEL 4

Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling

Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling.

Förklaring

1 Rättigheten i artikel 4 motsvarar den som garanteras i artikel 3 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna med samma lydelse: "Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller

2 förnedrande behandling eller bestraffning". Enligt artikel 52.3 i stadgan har den alltså samma innebörd och samma räckvidd som i konventionen.

3

ARTIKEL 5

Förbud mot slaveri och tvångsarbete

1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.

1

Artikel II-64 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.3 i konstitutionen. 3

Artikel II-65 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 15

2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

3. Människohandel skall vara förbjuden.

Förklaring

1 1. Rättigheten i artikel 5.1 och 5.2 motsvarar den likalydande artikel 4.1 och 4.2

2

i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Enligt artikel 52.3 i stadgan har

den följaktligen samma innebörd och räckvidd som denna. Detta betyder att

– ingen begränsning lagligen kan påverka den rätt som avses i punkt 1,

– begreppen "tvångsarbete eller annat påtvingat arbete" i punkt 2 måste tolkas med

beaktande av de "negativa" definitionerna i artikel 4.3 i konventionen:

"Med 'tvångsarbete eller annat påtvingat arbete' enligt denna artikel förstås inte:

a) arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad i enlighet med

bestämmelserna i artikel 5 i denna konvention eller som är villkorligt frigiven från

sådant frihetsberövande,

b) tjänstgöring av militär art eller, i länder där samvetsbetänkligheter mot sådan

tjänstgöring beaktas, tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär

värnpliktstjänstgöring,

1

Artikel II-65 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 16

c) tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller

välfärd,

d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna".

2. Punkt 3 följer direkt av människans värdighet och tar hänsyn till nyare rön om organiserad brottslighet, till exempel lukrativa nätverk för olaglig invandring eller sexuellt utnyttjande. I bilagan till Europolkonventionen finns följande definition som avser människohandel som syftar till sexuellt utnyttjande: "människohandel: att tvinga en person under andra personers reella och illegala makt genom användande av våld eller hot eller genom missbruk av en överordnad ställning eller handlingar i syfte att exploatera andras prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt våld mot minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn överges". I kapitel 6 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, som har införlivats med unionens regelverk och som Förenade kungariket och Irland deltar i, finns i artikel 27.1 följande formulering som avser människosmuggling: "De avtalsslutande parterna förbinder sig att införa lämpliga sanktioner mot den som i vinstsyfte hjälper, eller försöker hjälpa, utlänningar att resa in till eller vistas på någon parts territorium i strid mot den berörda partens lagstiftning rörande utlänningars inresa och vistelse". Den 19 juli 2002 antog rådet ett rambeslut om bekämpande av människohandel (EGT L 203/1), där man i artikel 1 i detalj definierar de brott som avser människohandel för arbetskraftsexploatering eller sexuell exploatering som medlemsstaterna måste straffbelägga i kraft av rambeslutet.

AF/Constitution/DC/sv 17

AVDELNING II

FRIHETER

1

ARTIKEL 6

Rätt till frihet och säkerhet

Var och en har rätt till frihet och säkerhet.

Förklaring

1 Rättigheterna i artikel 6 motsvarar dem som garanteras i artikel 5 i Europeiska konventionen om

2 de mänskliga rättigheterna och har i enlighet med artikel 52.3 i stadgan samma innebörd och räckvidd. Härav följer att de lagliga begränsningarna av dessa rättigheter inte får överskrida de gränser som sätts genom lydelsen av artikel 5 i konventionen:

"1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten utom i följande

fall och i den ordning som lagen föreskriver:

a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av behörig domstol,

b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten, antingen därför att

han underlåtit att uppfylla en domstols lagligen meddelade föreläggande eller i syfte att

säkerställa ett fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet,

1

Artikel II-66 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 18

c) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att ställas inför

behörig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha begått ett brott, eller när

det skäligen anses nödvändigt att hindra honom från att begå ett brott eller att undkomma

efter att ha gjort detta,

d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå

skyddsuppfostran eller för att ställas inför behörig rättslig myndighet,

e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra spridning av smittosam sjukdom

eller därför att han är psykiskt sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller lösdrivare,

f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att förhindra att

han obehörigen reser in i landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning eller utlämning.

2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.

3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall utan dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för att den som friges inställer sig till rättegången.

4. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten skall ha rätt att begära att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom, om frihetsberövandet inte är lagligt.

AF/Constitution/DC/sv 19

5. Var och en som arresterats eller på annat sätt berövats friheten i strid med bestämmelserna

i denna artikel skall ha rätt till skadestånd".

1 Rättigheterna i artikel 6 måste respekteras, i synnerhet när Europaparlamentet och rådet antar lagar och ramlagar på området straffrättsligt samarbete på grundval av artiklarna III-270, III-271 och III-273 i konstitutionen, särskilt för att föreskriva gemensamma minimibestämmelser beträffande brottsrubricering och straffpåföljder samt vissa aspekter av processrätten.

2

ARTIKEL 7

Respekt för privatlivet och familjelivet

Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.

Förklaring

2 De rättigheter som garanteras i artikel 7 motsvarar dem i artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen har ordet "kommunikationer" ersatt "korrespondens".

1

Artikel II-66 i konstitutionen. 2

Artikel II-67 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 20

1 I enlighet med artikel 52.3 har denna rättighet samma innebörd och räckvidd som i motsvarande artikel i konventionen. Härav följer att de lagliga begränsningarna av dessa rättigheter är desamma som de begränsningar som godtas i artikel 8 i konventionen:

"1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett

demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna

säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till

skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

2

ARTIKEL 8

Skydd av personuppgifter

1. Var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.

2. Dessa uppgifter skall behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem.

3. En oberoende myndighet skall kontrollera att dessa regler efterlevs.

1

Artikel II-112.3 i konstitutionen. 2

Artikel II-68 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 21

Förklaring

Denna artikel har grundats på artikel 286 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995), artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, vilken ratificerats av samtliga medlemsstater. Artikel 286 i EG-fördraget ersätts nu av artikel I-51 i konstitutionen. Det hänvisas även till Europaparlamentets och rådets förordning nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001). Det direktiv och den förordning som nämns ovan innehåller villkor för och begränsningar av utövandet av rätten till skydd av personuppgifter.

1

ARTIKEL 9

Rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj

Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj skall garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

1

Artikel II-69 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 22

Förklaring

Denna artikel grundas på artikel 12 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken har följande lydelse: "Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet". Formuleringen av denna rättighet har moderniserats så att den omfattar de fall där andra möjligheter till familjebildning än äktenskapet erkänns enligt nationell lagstiftning. I denna artikel varken förbjuds eller föreskrivs att partnerskap mellan personer av samma kön ges äktenskaplig status. Denna rättighet är följaktligen lik rättigheten i konventionen men kan få en större räckvidd när detta föreskrivs i nationell lagstiftning.

1

ARTIKEL 10

Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

2. Rätten till vapenvägran skall erkännas enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.

1

Artikel II-70 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 23

Förklaring

Den rättighet som garanteras i punkt 1 motsvarar den som garanteras i artikel 9 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och har i enlighet med artikel 52.3 i

1 stadgan samma innebörd och räckvidd som denna. Begränsningarna måste därför respektera artikel 9.2 i konventionen, vilken har följande lydelse: "Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

Den rättighet som garanteras i punkt 2 motsvarar de nationella konstitutionella traditionerna och de nationella lagstiftningarnas utveckling på denna punkt.

2

ARTIKEL 11

Yttrandefrihet och informationsfrihet

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.

2. Mediernas frihet och mångfald skall respekteras.

1

Artikel II-112.3 i konstitutionen. 2

Artikel II-71 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 24

Förklaring

1 1. Artikel 11 motsvarar artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken har följande lydelse:

"1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta

emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och

oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för

radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det

underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är

föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den

nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till

förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans

goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids

eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet".

2 I enlighet med artikel 52.3 i stadgan har denna rättighet samma innebörd och räckvidd som den rättighet som garanteras i konventionen. Begränsningarna av denna rättighet får följaktligen inte vara mer omfattande än de som anges i artikel 10.2 i konventionen, utan att det påverkar de inskränkningar som unionens konkurrensrätt kan innebära för medlemsstaternas möjlighet att införa sådana tillståndskrav som avses i artikel 10.1 tredje meningen i konventionen.

1 Artikel II-71 i konstitutionen. 2 Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 25

2. I punkt 2 i denna artikel utvecklas följderna av punkt 1 i fråga om mediefrihet. Den bygger

bland annat på domstolens rättspraxis för television, särskilt i mål C–288/89 (dom av

den 25 juli 1991, Stichting Collectieve Antennevoorziening Gouda m.fl.; Rec. 1991 I–4007),

och på det protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna

som fogats till EG-fördraget och nu till konstitutionen samt på rådets direktiv 89/552/EG

(se särskilt skäl 17).

1

ARTIKEL 12

Mötes- och föreningsfrihet

1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. De politiska partierna på unionsnivå skall bidra till att unionsmedborgarnas politiska vilja kommer till uttryck.

1

Artikel II-72 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 26

Förklaring

1. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel motsvarar bestämmelserna i artikel 11

i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken har följande lydelse:

"1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet,

inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som

är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna".

1

Bestämmelserna i artikel 12.1 har samma innebörd som bestämmelserna i konventionen men större räckvidd, eftersom de kan tillämpas på alla nivåer, även den europeiska nivån. Enligt artikel 52.3

2 i stadgan får begränsningarna av denna rättighet inte vara mer omfattande än de som kan betraktas som lagliga enligt artikel 11.2 i konventionen.

2. Rättigheten bygger även på artikel 11 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande

sociala rättigheter.

1

Artikel II-72 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 27

3. Punkt 2 i denna artikel motsvarar artikel I-46.4 i konstitutionen.

1

ARTIKEL 13

Frihet för konsten och vetenskapen Konsten och den vetenskapliga forskningen skall vara fria. Den akademiska friheten skall respekteras. Förklaring Denna rättighet härleds i första hand ur tanke- och yttrandefriheten. Den skall utövas med respekt

2 för artikel 1 och får underkastas de begränsningar som tillåts i artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

3

ARTIKEL 14

Rätt till utbildning 1. Var och en har rätt till utbildning och till tillträde till yrkesutbildning och fortbildning. 2. Denna rätt innefattar möjligheten att kostnadsfritt följa den obligatoriska undervisningen.

1

Artikel II-73 i konstitutionen. 2

Artikel II-61 i konstitutionen. 3

Artikel II-74 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 28

3. Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse skall respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

Förklaring

1. Till denna artikel har inspiration hämtats såväl från medlemsstaternas gemensamma

konstitutionella traditioner som från artikel 2 i tilläggsprotokollet till konventionen, vilken har

följande lydelse:

"Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta

på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse".

Det har ansetts lämpligt att utsträcka denna artikel till att omfatta tillgång till yrkesutbildning

och fortbildning (se punkt 15 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala

rättigheter och artikel 10 i sociala stadgan) samt tillfoga principen om kostnadsfri obligatorisk

undervisning. Så som den är formulerad innebär denna princip bara att varje barn i den

obligatoriska undervisningen skall ha möjlighet att få tillträde till en institution som meddelar

kostnadsfri undervisning. Det föreskrivs inte att alla institutioner, t.ex. privata, som meddelar

sådan undervisning eller yrkesutbildning och fortbildning skall vara kostnadsfria. Principen

innebär inte heller ett förbud mot avgifter för vissa typer av undervisning, förutsatt att staten

vidtar åtgärder för att bevilja ekonomisk ersättning. I den mån stadgan är tillämplig för unionen innebär detta att unionen i sin utbildningspolitik skall följa principen om kostnadsfrihet i den obligatoriska undervisningen, men detta skapar självfallet inga nya

1 befogenheter. Föräldrarnas rätt måste tolkas i samband med bestämmelserna i artikel 24.

1

Artikel II-84 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 29

2. Friheten att inrätta undervisningsanstalter, offentliga eller privata, garanteras som en av

aspekterna på friheten att inrätta och driva verksamhet, men begränsas av respekten för de

demokratiska principerna och skall utövas i enlighet med nationell lagstiftning.

1

ARTIKEL 15

Fritt yrkesval och rätt att arbeta

1. Var och en har rätt att arbeta och utöva ett fritt valt eller accepterat yrke.

2. Varje unionsmedborgare har rätt att söka arbete, arbeta, etablera sig samt tillhandahålla tjänster i varje medlemsstat.

3. De medborgare i tredjeland som har tillstånd att arbeta på medlemsstaternas territorium har rätt till samma arbetsvillkor som unionsmedborgarna.

Förklaring

1 Rätten till fritt yrkesval, som slås fast i artikel 15.1 , erkänns i domstolens rättspraxis (se bl.a. domarna av den 14 maj 1974, mål 4/73, Nold, Rec. 1974, s. 491, punkterna 12–14; den 13 december 1979, mål 44/79, Hauer, Rec. 1979 s. 3727; den 8 oktober 1986, mål 234/85, Keller, Rec. 1986, 2897, punkt 8).

1

Artikel II-75 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 30

Till grund för denna punkt ligger även artikel 1.2 i Europeiska sociala stadgan, som undertecknades den 18 oktober 1961 och har ratificerats av samtliga medlemsstater, samt punkt 4 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter av den 9 december 1989. Uttrycket "arbetsvillkor" bör tolkas i enlighet med artikel III-213 i konstitutionen.

I punkt 2 återges de tre friheter som garanteras i artiklarna I-4 och III-133, III-137 och III-144 i konstitutionen, nämligen fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet samt frihet att tillhandahålla tjänster.

Punkt 3 har grundats på artikel 137.3 fjärde strecksatsen i EG-fördraget, vilken nu har ersatts av artikel III-210.1 g i konstitutionen och artikel 19.4 i Europeiska sociala stadgan, som undertecknades den 18 oktober 1961 och har ratificerats av samtliga medlemsstater. Artikel 52.2

1 i stadgan skall följaktligen tillämpas. Frågan om anställning av sjömän som är tredjelandsmedborgare i besättningarna på fartyg som för en unionsmedlemsstats flagg regleras i unionsrätten och nationell lagstiftning och praxis.

2

ARTIKEL 16

Näringsfrihet

Näringsfriheten skall erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

1

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 2

Artikel II-76 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 31

Förklaring

Denna artikel grundas på domstolens rättspraxis, där friheten att utöva en ekonomisk eller kommersiell verksamhet erkänns (se domarna av den 14 maj 1974, mål 4/73, Nold, Rec. 1974, s. 491, punkt 14, och den 27 september 1979, mål 230/78, SPA Eridania m.fl., Rec. 1979, 2749, punkterna 20 och 31), liksom avtalsfriheten (se bl.a. domarna "Sukkerfabriken Nykøbing", mål 151/78, Rec. 1979, 1, punkt 19; den 5 oktober 1999, Spanien mot kommissionen, C–240/97, [1999] REG I-6571 punkt 99), samt på artikel I-3.2 i konstitutionen, där fri konkurrens erkänns. Denna rättighet skall självfallet utövas med beaktande av unionsrätten och nationell lagstiftning. Den kan

1 begränsas enligt artikel 52.1 i stadgan .

2

ARTIKEL 17

Rätt till egendom

1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.

2. Immateriell egendom skall vara skyddad.

1

Artikel II-112.1 i konstitutionen. 2

Artikel II-77 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 32

Förklaring

Denna artikel motsvarar artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna:

"Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.

Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten".

Det rör sig om en grundläggande rättighet som är gemensam för alla de nationella författningarna. Den har upprepade gånger bekräftats i domstolens rättspraxis, främst genom domen i målet Hauer

1 (13 december 1979, Rec. 1979 s. 3727). Formuleringen har moderniserats, men enligt artikel 52.3 har denna rättighet samma innebörd och räckvidd som i konventionen, och de begränsningar som anges i denna får inte överskridas.

Immaterialrättsskyddet, som utgör en del av rätten till egendom, nämns uttryckligen i punkt 2 på grund av sin ökande betydelse och sekundärgemenskapsrätten. Immaterialrätten omfattar dels litterära och konstnärliga rättigheter, dels bland annat patent- och varumärkesrätt samt närstående rättigheter. Garantierna i punkt 1 skall på lämpligt sätt tillämpas på immateriell egendom.

1

Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 33

1

ARTIKEL 18

Rätt till asyl

Rätten till asyl skall garanteras med iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och i enlighet med konstitutionen.

Förklaring

Denna artikel har grundats på EG-fördragets artikel 63, som nu har ersatts av artikel III-266 i konstitutionen, enligt vilken unionen är skyldig att respektera Genèvekonventionen om flyktingar. Det hänvisas till bestämmelserna i protokollen till [Amsterdamfördraget] konstitutionen om Förenade kungariket och Irland samt om Danmark för att fastställa i vilken mån dessa medlemsstater tillämpar unionsrätten i denna fråga och i vilken mån denna artikel skall tillämpas på dem. Artikeln överensstämmer med det protokoll om asyl som fogats till konstitutionen.

2

ARTIKEL 19

Skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning

1. Kollektiva utvisningar skall vara förbjudna.

1

Artikel II-78 i konstitutionen. 2

Artikel II-79 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 34

2. Ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

Förklaring

Punkt 1 i denna artikel har samma innebörd och räckvidd som artikel 4 i tilläggsprotokoll nr 4 till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna i fråga om kollektiva utvisningar. Syftet är att garantera att alla beslut föregås av en specifik utredning och att man inte genom en enda åtgärd får besluta att utvisa samtliga personer med medborgarskap i en bestämd stat (se även artikel 13 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter).

I punkt 2 införlivas tillämplig rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i fråga om artikel 3 i konventionen (se Ahmed mot Österrike, dom av den 17 december 1996, REG 1996, VI-2206, och Soering, dom av den 7 juli 1989).

AF/Constitution/DC/sv 35

AVDELNING III

JÄMLIKHET

1

ARTIKEL 20

Likhet inför lagen

Alla människor är lika inför lagen.

Förklaring

Denna artikel motsvarar en allmän, rättslig princip som återfinns i alla europeiska konstitutioner och som av domstolen fastställts vara en grundläggande princip i gemenskapsrätten (dom av den 13 november 1984, Racke, mål 283/83, Rec. 1984, s. 3791, dom av den 17 april 1997, C-15/95, EARL, REG 1997, I–1961, och dom av den 13 april 2000, C–292/97, Karlsson, [REG 2000, s. 2737]).

2

ARTIKEL 21

Icke-diskriminering

1. All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden.

1

Artikel II-80 i konstitutionen. 2

Artikel II-81 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 36

2. Inom tillämpningsområdet för konstitutionen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i denna, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Förklaring

I punkt 1 har inspiration hämtats från artikel 13 i EG-fördraget, som nu har ersatts av artikel III-124 i konstitutionen, artikel 14 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt artikel 11 i konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin när det gäller det genetiska arvet. I den mån den överensstämmer med artikel 14 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna skall den tillämpas i enlighet med denna.

Det föreligger ingen motsättning eller oförenlighet mellan punkt 1 och artikel III-124 i konstitutionen, vilken har en annan räckvidd och ett annat syfte; artikel III-124 ger unionen befogenhet att anta rättsakter, inbegripet harmonisering av medlemsstaternas lagar och författningar, i syfte att bekämpa vissa former av diskriminering, som utförligt räknas upp i den artikeln. Sådan lagstiftning får omfatta all verksamhet av medlemsstaternas myndigheter (samt förbindelserna mellan enskilda individer) på alla områden inom gränserna för unionens

1 befogenheter. Bestämmelsen i punkt 1 i artikel 21 ovan däremot skapar inte någon befogenhet att anta antidiskrimineringslagar på dessa områden av medlemsstatens eller enskildas verksamhet, och inte heller innehåller den ett övergripande förbud mot diskriminering på sådana vittomfattande områden. I stället tar den endast upp diskriminering från unionens egna institutioner och organ vid utövandet av befogenheter som de tilldelats i enlighet med andra artiklar i konstitutionens första och tredje del samt diskriminering från medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Punkt 1 ändrar därför inte vidden av de befogenheter som beviljas enligt artikel III-124 och inte heller tolkningen av den artikeln.

Punkt 2 motsvarar artikel I-4.2 i konstitutionen och bör tillämpas i enlighet med den artikeln.

1

Artikel II-81 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 37

1

ARTIKEL 22

Kulturell, religiös och språklig mångfald

Unionen skall respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.

Förklaring

Denna artikel har grundats på artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och på artikel 151.1 och 151.4 i EG-fördraget, som nu har ersatts av artikel III-280.1 och III-280.4 i konstitutionen avseende kultur. Respekt för kulturell och språklig mångfald slås även nu fast i artikel I-3.3 i konstitutionen. Artikeln bygger även på förklaring nr 11 i slutakten till Amsterdamfördraget om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning, vilken nu återges i artikel I-52 i konstitutionen.

2

ARTIKEL 23

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Jämställdhet mellan kvinnor och män skall säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön.

Principen om jämställdhet utgör inget hinder för att behålla eller vidta åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.

1

Artikel II-82 i konstitutionen. 2

Artikel II-83 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 38

Förklaring

Första stycket i denna artikel har grundats på artikel 2 och artikel 3.2 i EG-fördraget, vilka nu har ersatts av artiklarna I-3 och III-116 i konstitutionen, enligt vilka det hör till unionens mål att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, samt på artikel 141.1 i EG-fördraget, vilken nu har ersatts av artikel III-214.1 i konstitutionen. Det bygger även på artikel 20 i Europeiska sociala stadgan i dess reviderade lydelse av den 3 maj 1996 samt på punkt 16 i gemenskapsstadgan om arbetstagares rättigheter.

Det grundas också på artikel 141.3 i EG-fördraget, vilken nu har ersatts av artikel III-214.3 i konstitutionen, och artikel 2.4 i rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

I andra stycket återges med en kortare formulering artikel III-214.4 i konstitutionen om att principen om likabehandling inte hindrar att man behåller eller beslutar om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären. Enligt

1 artikel 52.2 ändrar detta stycke inte artikel III-214.4.

1

Artikel II-112.2 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 39

1

ARTIKEL 24

Barnets rättigheter

1. Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De skall fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter skall beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.

2. Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

3. Varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Förklaring

Denna artikel grundas på New York-konventionen om barnets rättigheter, vilken undertecknades den 20 november 1989 och har ratificerats av alla medlemsstater, särskilt artiklarna 3, 9, 12 och 13 i den konventionen.

I punkt 3 beaktas det faktum att som en del av inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa innefattar unionslagstiftningen i civilrättsliga frågor med gränsöverskridande implikationer, för vilka artikel III-269 i konstitutionen ger befogenhet, och får bl.a. innefatta umgängesrätt så att barn regelbundet kan upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna.

1

Artikel II-84 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 40

1

ARTIKEL 25

Äldres rättigheter Unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet. Förklaring Denna artikel har inspirerats av artikel 23 i den reviderade Europeiska sociala stadgan och artiklarna 24 och 25 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter. Deltagande i det sociala och kulturella livet inbegriper givetvis deltagande i det politiska livet.

2

ARTIKEL 26

Integrering av personer med funktionshinder Unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. Förklaring Principen i denna artikel grundas på artikel 15 i Europeiska sociala stadgan och går även tillbaka på punkt 26 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

1

Artikel II-85 i konstitutionen. 2

Artikel II-86 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 41

AVDELNING IV

SOLIDARITET

1

ARTIKEL 27

Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget

Arbetstagarna eller deras representanter skall på lämpliga nivåer garanteras rätt till information och samråd vid lämplig tidpunkt, i de fall och på de villkor som föreskrivs i unionsrätten och i nationell lagstiftning och praxis.

Förklaring

Denna artikel ingår i den reviderade Europeiska sociala stadgan (artikel 21) och i gemenskapsstadgan om arbetstagares rättigheter (punkterna 17 och 18). Den skall tillämpas enligt de villkor som stadgas i unionsrätten och i nationell rätt. Hänvisningen till lämpliga nivåer avser de nivåer som föreskrivs i unionsrätten eller i nationell rätt och praxis, vilket kan inbegripa europeisk nivå när detta föreskrivs i unionslagstiftningen. Unionens regelverk på detta område är omfattande: artiklarna III-211 och III-212 i konstitutionen, direktiven 2002/14/EG (allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen), 98/59/EG (kollektiva uppsägningar), 2001/23/EG (överlåtelse av företag) och 94/45/EG (europeiska företagsråd).

1

Artikel II-87 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 42

1

ARTIKEL 28

Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder

Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

Förklaring

Denna artikel bygger på artikel 6 i Europeiska sociala stadgan samt på gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter (punkterna 12–14). Rätten till kollektiva åtgärder har erkänts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som en del av fackföreningsrätten enligt artikel 11 i konventionen. Beträffande lämpliga nivåer för kollektiva förhandlingar, se förklaringarna till föregående artikel. Formerna och gränserna för kollektiva åtgärder, inbegripet strejk, faller under nationell lagstiftning och praxis, även frågan om huruvida de kan genomföras parallellt i flera medlemsstater.

2

ARTIKEL 29

Rätt till tillgång till arbetsförmedlingar

Var och en har rätt till tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling.

1

Artikel II-88 i konstitutionen. 2

Artikel II-89 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 43

Förklaring Denna artikel bygger på artikel 1.3 i Europeiska sociala stadgan och på punkt 13 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

1

ARTIKEL 30

Skydd mot uppsägning utan saklig grund Varje arbetstagare har rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis. Förklaring Denna artikel har inspirerats av artikel 24 i den reviderade sociala stadgan. Se även direktiven 2001/23/EG om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag och 80/987 om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, ändrade genom direktiv 2002/74/EG.

2

ARTIKEL 31

Rättvisa arbetsförhållanden 1. Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.

1

Artikel II-90 i konstitutionen. 2

Artikel II-91 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 44

2. Varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygnsoch veckovila och årlig betald semester.

Förklaring

1. Artikel 31.1 grundas på direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av

arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. Den har även inspirerats av artikel 3 i den sociala stadgan och punkt 19 i gemenskapsstadgan om arbetstagares rättigheter samt, när det gäller rätten till värdiga arbetsförhållanden, av artikel 26 i den reviderade sociala stadgan. Uttrycket "arbetsförhållanden" bör tolkas på samma sätt som uttrycket "arbetsvillkor" i artikel III-213 i konstitutionen.

2. Punkt 2 grundas på direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden samt på

artikel 2 i Europeiska sociala stadgan och punkt 8 i gemenskapsstadgan om arbetstagares

rättigheter.

1

ARTIKEL 32

Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet

Barnarbete är förbjudet. Minimiåldern för att ta anställning får inte vara lägre än den ålder vid vilken skolplikten upphör, utan att det påverkar tillämpningen av sådana regler som kan vara mer fördelaktiga för ungdomar och med förbehåll för begränsade undantag.

1

Artikel II-92 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 45

De ungdomar som har anställning skall åtnjuta arbetsvillkor som är anpassade till deras ålder samt skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot allt arbete som kan vara till skada för deras säkerhet, deras hälsa, deras fysiska, mentala, moraliska eller sociala utveckling eller äventyra deras utbildning.

Förklaring

Denna artikel grundas på direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet samt artikel 7 i Europeiska sociala stadgan och punkterna 20–23 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

1

ARTIKEL 33

Familjeliv och yrkesliv

1. Skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet skall säkerställas.

2. För att kunna förena familjeliv och yrkesliv skall varje arbetstagare ha rätt till skydd mot uppsägning på varje grund som står i samband med moderskap samt rätt till betald mödraledighet och till föräldraledighet efter ett barns födelse eller adoption.

1

Artikel II-93 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 46

Förklaring

1 Artikel 33.1 grundas på artikel 16 i Europeiska sociala stadgan. I punkt 2 har inspiration hämtats från rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar och direktiv 96/34/EG om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS. Den bygger även på artikel 8 (graviditet och barnsbörd) i Europeiska sociala stadgan, och inspiration har hämtats från artikel 27 (rätt till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar) i den reviderade sociala stadgan. Begreppet moderskap omfattar tiden från befruktningen till amningen.

2

ARTIKEL 34

Social trygghet och socialbidrag

1. Unionen skall erkänna och respektera rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, omsorgsbehov eller ålderdom samt vid arbetslöshet i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

2. Var och en som är bosatt och förflyttar sig lagligt inom unionen har rätt till social trygghet och sociala förmåner i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

1

Artikel II-93 i konstitutionen. 2

Artikel II-94 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 47

3. I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom skall unionen erkänna och respektera rätten till socialbidrag och till bostadsbidrag som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.

Förklaring

1 Principen i artikel 34.1 grundas på artiklarna 137 och 140 i EG-fördraget som nu har ersatts av artiklarna III-210 och III-213 samt på artikel 12 i Europeiska sociala stadgan och punkt 10 i gemenskapsstadgan om arbetstagares rättigheter. Den måste respekteras av unionen när den utövar de befogenheter som den erhållit enligt artiklarna III-210 och III-213 i konstitutionen. Hänvisningen till socialtjänst avser de fall då en sådan tjänst har inrättats för att tillhandahålla vissa förmåner men innebär inte alls att en sådan tjänst måste inrättas om den inte redan finns. Begreppet moderskap skall tolkas på samma sätt som i föregående artikel.

Punkt 2 grundas på artikel 12.4 och 13.4 i Europeiska sociala stadgan och punkt 2 i gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter och återspeglar de regler som härrör från förordning nr 1408/71 och förordning nr 1612/68.

I punkt 3 har inspiration hämtats från artikel 13 i Europeiska sociala stadgan och artiklarna 30 och 31 i den reviderade sociala stadgan och punkt 10 i gemenskapsstadgan. Den måste respekteras av unionen i samband med politik som grundas på artikel III-210 i konstitutionen.

1

Artikel II-94 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 48

1

ARTIKEL 35

Hälsoskydd

Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

Förklaring

Principerna i denna artikel grundas på artikel 152 i EG-fördraget som nu har ersatts av artikel III-278 i konstitutionen och artiklarna 11 och 13 i Europeiska sociala stadgan. Artikelns andra mening återger artikel III-278.1.

2

ARTIKEL 36

Tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Unionen skall för att främja social och territoriell sammanhållning i unionen erkänna och respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationell lagstiftning och praxis i enlighet med konstitutionen.

1

Artikel II-95 i konstitutionen. 2

Artikel II-96 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 49

Förklaring Denna artikel överensstämmer fullt ut med artikel III-122 i konstitutionen och skapar inte någon ny rättighet. I artikeln fastslås endast principen att unionen måste respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationella bestämmelser när dessa bestämmelser är förenliga med unionslagstiftningen.

1

ARTIKEL 37

Miljöskydd En hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet skall integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling. Förklaring Principen i denna artikel har grundats på artiklarna 2, 6 och 174 i EG-fördraget, som nu har ersatts av artiklarna I-3.3, III-119 och III-233 i konstitutionen. Den har även inspirerats av bestämmelserna i vissa nationella författningar.

1

Artikel II-97 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 50

1

ARTIKEL 38

Konsumentskydd En hög nivå i fråga om konsumentskydd skall tryggas i unionens politik. Förklaring Principen i denna artikel har grundats på artikel 153 i EG-fördraget, som nu har ersatts av artikel III-235 i konstitutionen.

AVDELNING V

MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER

2

ARTIKEL 39

Rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet 1. Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. 2. Ledamöterna i Europaparlamentet skall väljas genom allmänna, direkta, fria och hemliga val.

1

Artikel II-98 i konstitutionen. 2

Artikel II-99 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 51

Förklaring

1 2 Artikel 39 skall enligt artikel 52.2 i stadgan tillämpas på de villkor som avses i del I och del III av

1 konstitutionen. Artikel 39.1 motsvarar den rättighet som garanteras i artikel I-10.2 i konstitutionen (jfr även den rättsliga grunden i artikel III-126 för antagande av de närmare arrangemangen för

1 utövandet av denna rättighet), och artikel 39.2 motsvarar artikel I-20.2 i konstitutionen. I

1 artikel 39.2 anges grunderna för valförfarandet i ett demokratiskt system.

3

ARTIKEL 40

Rösträtt och valbarhet i kommunala val

Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar i kommunala val i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten.

Förklaring

Denna artikel motsvarar den rättighet som garanteras enligt artikel I-10.2 i konstitutionen (jfr även den rättsliga grunden i artikel III-126 för antagande av de närmare arrangemangen för utövandet av

2 denna rättighet). Den gäller i enlighet med artikel 52.2 på de villkor som föreskrivs i dessa artiklar i delarna I och III av konstitutionen.

1

Artikel II-99 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 3

Artikel II-100 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 52

1

ARTIKEL 41

Rätt till god förvaltning 1. Var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och myndigheter. 2. Denna rättighet innebär bl.a. att a) var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne

negativt vidtas mot honom eller henne, b) var och en skall ha tillgång till de akter som berör honom eller henne, med förbehåll för

berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet, c) förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut. 3. Var och en har rätt att få ersättning av unionen för skador som har orsakats av dess institutioner eller dess tjänstemän under deras tjänsteutövning, enligt de allmänna gemensamma principerna i medlemsstaternas lagstiftning. 4. Var och en skall kunna vända sig till unionens institutioner på något av konstitutionens officiella språk och skall få svar på samma språk.

1

Artikel II-101 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 53

Förklaring

1 Artikel 41 grundas på unionen som en rättsgemenskap som har vuxit fram ur rättspraxisen, där bland annat god förvaltning slagits fast som en allmän rättsprincip (se bl.a. domstolens dom av den 31 mars 1992, C-255/90 P, Burban, Rec. 1992, I–2253, och förstainstansrättens domar av den 18 september 1995, T–167/94, Nölle, REG 1995, II–2589; den 9 juli 1999, T–231/97, New Europe Consulting m.fl. (REG II-2403). Den formulering som denna rättighet ges i de två första punkterna är en följd av rättspraxisen (domstolens domar av den 15 oktober 1987, mål 222/86, Heylens, Rec. 1987, 4097, punkt 15; den 18 oktober 1989, mål 374/87, Orkem, Rec. 1989, 3283; den 21 november 1991, C-269/90, TU München, Rec. 1991, I–5469, och förstainstansrättens domar av den 6 december 1994, T–450/93, Lisrestal, Rec. 1994, II–1177; den 18 september 1995, T-167/94, Nölle, REG 1995, II–258) samt, när det gäller skyldigheten att ge en motivering, artikel 253 i EG-fördraget, som nu har ersatts av artikel I-38.2 i konstitutionen (jfr också den rättsliga grunden i artikel III-398 i konstitutionen för antagande av lagstiftning som främjar en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

I punkt 3 återges den rättighet som nu garanteras i artikel III-431 i konstitutionen. I punkt 4 återges den rättighet som nu garanteras i artikel I-10.2 d och artikel III-129 i konstitutionen. Enligt

2 artikel 52.2 skall dessa rättigheter gälla på de villkor och med de begränsningar som fastställs i del III av konstitutionen.

Rätten till ett effektivt rättsmedel, som utgör en viktig aspekt av denna fråga, garanteras genom

3 artikel 47 i denna stadga .

1

Artikel II-101 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 3

Artikel II-107 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 54

1

ARTIKEL 42

Rätt till tillgång till handlingar

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och myndigheters handlingar, oberoende av medium.

Förklaring

Den rättighet som garanteras i denna artikel har hämtats från artikel 255 i EG-fördraget, på grundval av vilken förordning nr 1049/2001 därefter har antagits. Europeiska konventet har utsträckt denna rätt till att även omfatta handlingar från institutioner, organ och myndigheter i allmänhet, oavsett

2 deras form, se artikel I-50.3 i konstitutionen. I enlighet med artikel 52.2 skall rätten till tillgång till handlingar utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i artikel I-50.3 och III-399 i konstitutionen.

3

ARTIKEL 43

Europeiska ombudsmannen

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller myndigheters verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

1

Artikel II-102 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 3

Artikel II-103 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 55

Förklaring

Den rättighet som garanteras i denna artikel är den som garanteras i artiklarna I-10 och III-335 i

1 konstitutionen. Den gäller i enlighet med artikel 52.2 på de villkor som föreskrivs i dessa båda artiklar.

2

ARTIKEL 44

Rätt att göra framställningar

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att göra framställningar till Europaparlamentet.

Förklaring

Den rättighet som garanteras i denna artikel är den som garanteras i artiklarna I-10 och III-334 i

1 konstitutionen. Den gäller i enlighet med artikel 52.2 i stadgan på de villkor som föreskrivs i dessa båda artiklar.

3

ARTIKEL 45

Rörelse- och uppehållsfrihet

1. Varje unionsmedborgare har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

1

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 2

Artikel II-104 i konstitutionen. 3

Artikel II-105 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 56

2. Rörelse- och uppehållsfrihet kan i enlighet med konstitutionen medges medborgare i tredjeland som är lagligen bosatta inom en medlemsstats territorium.

Förklaring

Den rättighet som garanteras i punkt 1 är den som garanteras i artikel I-10.2 i konstitutionen (se även den rättsliga grunden i artikel III-125 och domstolens dom av den 17 september 2002 i

1 mål C-413/99, Baumbast, REG 2002, s. 709). Den gäller i enlighet med artikel 52.2 i stadgan på de villkor och med de begränsningar som föreskrivs i del III av konstitutionen.

I punkt 2 erinras om den behörighet som unionen ges enligt artiklarna III-265–III-267 i konstitutionen. Härav följer att beviljandet av denna rättighet är beroende av institutionernas utövande av denna behörighet.

2

ARTIKEL 46

Diplomatiskt och konsulärt skydd

Varje unionsmedborgare har inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare inte är representerad, rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten.

1

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 2

Artikel II-106 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 57

Förklaring

Den rättighet som garanteras i denna artikel är den som garanteras i artikel I-10 i konstitutionen; se

1 även den rättsliga grunden i artikel III-127. Den gäller i enlighet med artikel 52.2 i stadgan på de villkor som föreskrivs i dessa artiklar.

AVDELNING VI

RÄTTSKIPNING

2

ARTIKEL 47

Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol

Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel.

Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en skall ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas.

Rättshjälp skall ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol.

1

Artikel II-112.2 i konstitutionen. 2

Artikel II-107 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 58

Förklaring

Första stycket grundas på artikel 13 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna:

"Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen utförts av någon i offentlig ställning".

Enligt unionsrätten är skyddet dock ännu mer omfattande, eftersom var och en har rätt att inför en behörig domstol använda sig av ett effektivt rättsmedel. EG-domstolen fastställde denna rättighet i sin dom av den 15 maj 1986 som en allmän princip i unionsrätten (Johnston, mål 222/84, Rec. 1986 s. 1651; se även domarna av den 15 oktober 1987, mål 222/86, Heylens, Rec. 1987, s. 4097 samt den 3 december 1992, C-97/91, Borelli, Rec. 1992, I–6313). Enligt domstolen gäller denna allmänna princip i unionsrätten också för medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten. Avsikten med att införa denna rättspraxis i stadgan har inte varit att ändra på det system för kontroll av lagenligheten som föreskrivs i fördragen, bland annat reglerna för om mål kan tas upp för direkt talan i Europeiska unionens domstol. Europeiska konventet har diskuterat unionens system för kontroll av lagenligheten, inklusive reglerna för om mål kan tas upp och bekräftat dem, samtidigt som vissa aspekter av dem har ändrats, vilket avspeglas i artiklarna III-353–III-381 i konstitutionen,

1 särskilt i artikel III-365.4. Artikel 47 skall gälla unionens institutioner och medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten, och för alla rättigheter som garanteras genom unionsrätten.

1

Artikel II-107 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 59

Andra stycket motsvarar artikel 6.1 i konventionen, vilken har följande lydelse:

"Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse".

I unionsrätten tillämpas rätten till domstolsprövning inte enbart vid överklaganden som avser rättigheter och skyldigheter av civilrättslig typ. Det är en av följderna av att unionen är en rättsgemenskap, vilket domstolen har slagit fast i mål 294/83, De Gröna mot Europaparlamentet (dom av den 23 april 1986, Rec. 1986, s. 1339). Med undantag för sitt tillämpningsområde tillämpas de garantier som erbjuds enligt konventionen dock på likartat sätt i unionen.

När det gäller tredje stycket bör det noteras att enligt rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna måste allmän rättshjälp ges om detta är en förutsättning för att ett effektivt rättsmedel faktiskt skall kunna garanteras. (Europadomstolens dom av den 9 oktober 1979, Airey, serie A, volym 32, 11.) Det finns också ett system för allmän rättshjälp vid Europeiska unionens domstol.

AF/Constitution/DC/sv 60

1

ARTIKEL 48

Presumtion för oskuld och rätten till försvar 1. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skall betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts. 2. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skall garanteras respekt för rätten till försvar. Förklaring

1 Artikel 48 motsvarar artikel 6.2 och 6.3 i konventionen, vilken lyder som följer: "2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld

lagligen fastställts. 3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter:

a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av

och grunden för anklagelsen mot honom,

b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,

c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när

han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,

1

Artikel II-108 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 61

d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt att själv få vittnen

inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,

e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språk som används

i domstolen".

1 Enligt artikel 52.3 har denna rättighet samma innebörd och räckvidd som den som garanteras i konventionen.

2

ARTIKEL 49

Principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff

1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde en lagöverträdelse enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då lagöverträdelsen begicks. Om efter lagöverträdelsens begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff skall detta tillämpas.

2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av den som har gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks var brottslig enligt de allmänna principer som erkänns av alla nationer.

3. Straffets stränghet bör inte vara oproportionerlig i förhållande till lagöverträdelsen.

1

Artikel II-112.3 i konstitutionen. 2

Artikel II-109 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 62

Förklaring

I denna artikel återges den klassiska regeln om den icke-retroaktiva verkan hos lagar och straff på det straffrättsliga området. Ett tillägg har gjorts i form av den regel om retroaktiv verkan för mildare straffrättslig lagstiftning som förekommer i många medlemsstater och som återges i artikel 15 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Artikel 7 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna har följande lydelse:

"1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den

begicks inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks.

2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av den som gjort sig skyldig till

en handling eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper som erkänns av civiliserade stater".

I punkt 2 har man helt enkelt strukit ordet "civiliserade", vilket inte innebär någon förändring

1 i betydelsen av denna punkt, som särskilt avser brott mot mänskligheten. Enligt artikel 52.3 har den rättighet som garanteras följaktligen samma innebörd och räckvidd som i konventionen.

I punkt 3 återges den allmänna princip om proportionalitet i fråga om brott och straff som slagits fast i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och EG-domstolens rättspraxis.

1

Artikel II-112.3 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 63

1

ARTIKEL 50

Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott

Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen.

Förklaring

Artikel 4 i protokoll nr 7 till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna har följande lydelse:

"1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för

vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.

2. Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder för att målet tas upp på nytt

i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet vilket kan ha påverkat utgången i målet.

3. Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel 15 i konventionen".

Regeln om att ingen får dömas två gånger för samma brott ("non bis in idem") tillämpas i unionsrätten (bland en omfattande rättspraxis, se dom av den 5 maj 1966, Gutmann mot kommissionen, mål 18/65 och 35/65, Rec. 1966, s. 150, och bland senare mål förstainstansrättens dom av den 20 april 1999, förenade mål T–305/94 m.fl., Limburgse Vinyl Maatschappij NV mot kommissionen, REG II-931). Det bör påpekas att den "icke-kumulativa" regeln avser kumulering av två påföljder av samma typ – här straffrättsliga.

1

Artikel II-110 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 64

1 Enligt artikel 50 skall "non bis in idem"-regeln gälla inte endast i fråga om en och samma stats behörighet utan även mellan flera medlemsstaters behörigheter. Detta motsvarar unionens regelverk – se artiklarna 54–58 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och domstolens dom av den 11 februari 2003 i mål C-187/01, Gözütok, (ännu ej offentliggjord), artikel 7 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen samt artikel 10 i konventionen om kamp mot korruption. De starkt begränsade undantag som finns och som innebär att medlemsstaterna enligt dessa konventioner får göra avsteg från "non bis in idem"-regeln omfattas av den

2 övergripande klausulen i artikel 52.1 om begränsningar. När det gäller de situationer som avses i artikel 4 i protokoll nr 7, nämligen tillämpningen av denna princip inom en och samma medlemsstat, har den rättighet som garanteras samma innebörd och räckvidd som motsvarande rättighet i konventionen.

1

Artikel II-110 i konstitutionen. 2

Artikel II-112.1 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 65

AVDELNING VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM TOLKNING OCH

TILLÄMPNING AV STADGAN

1

ARTIKEL 51

Tillämpningsområde

1. Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och myndigheter samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, myndigheterna och medlemsstaterna skall därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt andra delar av konstitutionen.

2. Denna stadga innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i andra delar av konstitutionen.

1

Artikel II-111 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 66

Förklaring

1 Syftet med artikel 51 är att fastställa stadgans tillämpningsområde. Avsikten är att tydligt slå fast att stadgan först och främst är tillämplig på unionens institutioner och organ, med iakttagande av subsidiaritetsprincipen. Denna bestämmelse formulerades i samklang med artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen, enligt vilken unionen skall respektera de grundläggande rättigheterna, samt mandatet från Europeiska rådet i Köln. Betydelsen av begreppet "institutioner" slås fast i del I av konstitutionen. Uttrycket "organ och myndigheter" används allmänt i konstitutionen för att avse alla organ som inrättas genom konstitutionen eller sekundärrätten (se t.ex. artikel I-50 eller I-51 i konstitutionen).

När det gäller medlemsstaterna framgår det entydigt av domstolens rättspraxis att medlemsstaterna är skyldiga att respektera de grundläggande rättigheter som fastställts inom ramen för unionen endast när de fattar beslut inom tillämpningsområdet för unionsrätten (dom av den 13 juli 1989, Wachauf, mål 5/88, Rec. 1989, s. 2609; dom av den 18 juni 1991, ERT, Rec. 1991, I-2925); dom av den 18 december 1997(C-309/96, Annibaldi, REG 1997, s. I-7493). Domstolen bekräftade denna rättspraxis med följande formulering: "Vidare är medlemsstaterna bundna av de krav som följer av kraven på skydd för grundläggande rättigheter i gemenskapens rättsordning när de genomför gemenskapsrättsliga bestämmelser…" (dom av den 13 april 2000, mål C–292/97, REG 2000, s. 2737, punkt 37). Givetvis skall denna regel, så som den bekräftas i denna stadga, gälla såväl centrala myndigheter som regionala och lokala instanser och offentliga organ när de tillämpar unionsrätten.

1

Artikel II-111 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 67

I punkt 2 tillsammans med punkt 1 andra meningen bekräftas det att stadgan inte får medföra någon utvidgning av de befogenheter och uppgifter som unionen ges i andra delar av konstitutionen. Det handlar om att uttryckligen nämna det som logiskt följer av subsidiaritetsprincipen och av att unionen endast har de befogenheter den har tilldelats. De grundläggande rättigheter som garanteras i unionen har ingen verkan utanför ramen för de befogenheter som fastställs i delarna I och III av konstitutionen. Följaktligen kan, enligt punkt 1 andra meningen, skyldighet för unionens institutioner att främja de principer som fastställs i stadgan endast uppstå inom gränserna för dessa befogenheter.

I punkt 2 bekräftas också att stadgan inte kan få till följd att tillämpningsområdet för unionsrätten utsträcks utanför unionens befogenheter enligt andra delar av konstitutionen. Domstolen har redan fastställt denna regel med avseende på de grundläggande rättigheter som erkänns som en del av unionsrätten (dom av den 17 februari 1998 i mål C-249/96, Grant, REG. 1998, s. I-621, punkt 45). Enligt denna regel är det självklart att införlivandet av stadgan i konstitutionen inte i sig kan innebära en utvidgning av de av medlemsstaternas åtgärder som anses vara "tillämpning av unionsrätten" (enligt punkt 1 och ovannämnda rättspraxis).

1

ARTIKEL 52

Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning

1. Varje begränsning i utövningen av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga skall vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

1

Artikel II-112 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 68

2. De rättigheter som erkänns i denna stadga för vilka bestämmelser återfinns i andra delar i konstitutionen skall utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.

3. I den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skall de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.

4. I den mån som grundläggande rättigheter enligt medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner erkänns i denna stadga, skall rättigheterna tolkas i samstämmighet med dessa traditioner.

5. De bestämmelser i denna stadga som innehåller principer får genomföras genom lagstiftningsakter och verkställighetsakter som beslutas av unionens institutioner, organ och myndigheter och genom medlemsstaternas akter när de vid utövandet av sina respektive befogenheter genomför unionsrätten. De får endast prövas i domstol med avseende på tolkningen av dem och avgöranden om sådana akters laglighet.

6. Nationella lagar och nationell praxis skall beaktas fullt ut i enlighet med vad som anges i denna stadga.

7. De förklaringar som utarbetats för att ge vägledning vid tolkningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna skall vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar.

AF/Constitution/DC/sv 69

Förklaring

1 Syftet med artikel 52 är att fastställa räckvidden av rättigheterna och principerna i stadgan och fastställa regler för hur de skall tolkas. I punkt 1 behandlas begränsningssystemet. I den använda formuleringen har inspiration hämtats från domstolens rättspraxis enligt följande: "Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden, förutsatt att dessa begränsningar faktiskt svarar mot mål av allmänintresse som gemenskapen eftersträvar och i förhållande till dessa mål inte utgör ett orimligt och oacceptabelt ingripande som påverkar själva innehållet i dessa rättigheter" (dom av den 13 april 2000, mål C–292/97, punkt 45). Omnämnandet av mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen omfattar såväl de mål som anges i artikel I-2 i konstitutionen som andra intressen som skyddas av särskilda bestämmelser i konstitutionen, t.ex. artiklarna I-5.1, III-133.3, III-154 och III-436.

I punkt 2 avses rättigheter som redan uttryckligen garanterades i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och har erkänts i stadgan och som nu finns i andra delar av konstitutionen (framför allt de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet). Där klargörs det att dessa rättigheter även i fortsättningen skall utövas på de villkor och med de begränsningar som gäller för den unionsrätt som de grundas på och som nu fastställs i delarna I och III av konstitutionen. Det rättighetssystem som erhålls enligt EG-fördraget och som nu ersätts av delarna I och III av konstitutionen ändras inte av stadgan.

1

Artikel II-112 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 70

Punkt 3 syftar till att trygga det nödvändiga sammanhanget mellan stadgan och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna genom att fastställa regeln att rättigheterna i denna stadga, i den mån de svarar mot rättigheter som garanteras även i konventionen, skall ha samma innebörd och räckvidd, även i fråga om tillåtna begränsningar, som i konventionen. Därav följer särskilt att lagstiftaren vid fastställande av begränsningar i dessa rättigheter skall respektera samma normer som fastlagts i det detaljerade systemet för begränsningar i konventionen som därigenom blir tillämpliga för de rättigheter som omfattas av denna punkt, utan att detta inkräktar på unionsrättens och Europeiska unionens domstols autonomi.

Hänvisningen till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller såväl konventionen som protokollen. De garanterade rättigheternas innebörd och räckvidd bestäms inte endast av ordalydelsen i dessa instrument utan också av rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och vid Europeiska unionens domstol. Syftet med den sista meningen i punkt 3 är att göra det möjligt för unionen att säkerställa ett mer omfattande skydd. I alla händelser får den skyddsnivå som erbjuds genom stadgan aldrig vara lägre än den som garanteras i konventionen.

Stadgan påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att använda sig av artikel 15 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna där undantag medges från konventionens rättigheter i händelse av krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens, när medlemsstaterna vidtar försvarsåtgärder i krig och för att upprätthålla lag och ordning i enlighet med de skyldigheter som erkänns i artiklarna I-5.1, III-131 och III-262 i konstitutionen.

Förteckningen över de rättigheter som för närvarande, utan att detta utesluter att rätten, lagstiftningen och fördragen utvecklas, kan anses motsvara rättigheter i konventionen enligt denna punkt återges nedan. Rättigheter som går utöver rättigheterna i konventionen har inte tagits med.

AF/Constitution/DC/sv 71

1. Artiklar i stadgan med samma innebörd och räckvidd som motsvarande artiklar i Europeiska

konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR):

1

Artikel 2 motsvarar artikel 2 i EKMR.

2

Artikel 4 motsvarar artikel 3 i EKMR.

3 3

– Artikel 5.1 och 5.2 motsvarar artikel 4 i EKMR.

4

Artikel 6 motsvarar artikel 5 i EKMR.

5

Artikel 7 motsvarar artikel 8 i EKMR.

6

Artikel 10.1 motsvarar artikel 9 i EKMR.

7

Artikel 11 motsvarar artikel 10 i EKMR, utan att det påverkar de inskränkningar som

unionsrätten kan medföra i medlemsstaternas möjlighet att införa sådana tillståndskrav

som avses i artikel 10.1 tredje meningen i EKMR.

8

Artikel 17 motsvarar artikel 1 i tilläggsprotokollet till EKMR.

1

Artikel II-62 i konstitutionen. 2

Artikel II-64 i konstitutionen. 3

Artikel II-65 i konstitutionen. 4

Artikel II-66 i konstitutionen. 5

Artikel II-67 i konstitutionen. 6

Artikel II-70 i konstitutionen. 7

Artikel II-71 i konstitutionen. 8

Artikel II-77 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 72

1 – Artikel 19.1 motsvarar artikel 4 i tilläggsprotokoll 4.

1

Artikel 19.2 motsvarar artikel 3 i EKMR såsom den tolkats av Europeiska domstolen

för de mänskliga rättigheterna.

2

Artikel 48 motsvarar artikel 6.2 och 6.3 i EKMR.

3

Artikel 49.1 (med undantag för sista meningen) och 49.2 motsvarar artikel 7 i EKMR.

2. Artiklar med samma innebörd som motsvarande artiklar i EKMR, men med större räckvidd:

4

Artikel 9 omfattar tillämpningsområdet för artikel 12 i EKMR, men dess

tillämpningsområde kan utvidgas till att omfatta andra typer av äktenskap när dessa

inrättas genom nationell lagstiftning.

5

Artikel 12.1 motsvarar artikel 11 i EKMR men tillämpningsområdet utvidgas till

unionsnivå.

1

Artikel II-79 i konstitutionen. 2

Artikel II-108 i konstitutionen. 3

Artikel II-109 i konstitutionen. 4

Artikel II-69 i konstitutionen. 5

Artikel II-72 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 73

1 – Artikel 14.1 motsvarar artikel 2 i tilläggsprotokollet till EKMR men tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta tillgång till yrkesutbildning och fortbildning.

1 – Artikel 14.3 motsvarar artikel 2 i tilläggsprotokollet till EKMR när det gäller föräldrarnas rättigheter.

2 2 – Artikel 47.2 och 47.3 motsvarar artikel 6.1 i EKMR, men begränsningen till prövning av civila rättigheter och skyldigheter eller av anklagelser för brott finns inte med när det gäller unionsrätten och dess genomförande.

3 – Artikel 50 motsvarar artikel 4 i protokoll 7 till EKMR, men räckvidden har utvidgats till unionsnivå mellan medlemsstaternas domstolar.

– Slutligen kan Europeiska unionens medborgare inte betraktas som utlänningar vid tillämpning av unionsrätten, på grund av förbudet mot all diskriminering på grund av nationalitet. De inskränkningar som anges i artikel 16 i EKMR när det gäller utlänningars rättigheter kan följaktligen inte tillämpas på unionsmedborgare i detta sammanhang.

1 Artikel II-74 i konstitutionen. 2 Artikel II-107 i konstitutionen. 3 Artikel II-110 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 74

Tolkningsregeln i punkt 4 har grundats på lydelsen i artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen (jfr nu lydelsen i artikel I-9.3 i konstitutionen) och tar vederbörlig hänsyn till den inställning till gemensamma konstitutionella traditioner som följs av domstolen (t.ex. dom av den 13 december 1979 i mål 44/79, Hauer, Rec. 1979, s. 3727; dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM&S, Rec. 1982, s. 1575). Enligt denna regel bör de berörda rättigheterna enligt stadgan, hellre än enligt en rigorös "minsta gemensamma nämnare", tolkas så att de erbjuder en högre skyddsnivå som är adekvat för unionsrätten och i harmoni med de gemensamma konstitutionella traditionerna.

AF/Constitution/DC/sv 75

I punkt 5 klargörs gränsdragningen mellan "rättigheter" och "principer" i stadgan. Enligt denna

1 gränsdragning skall subjektiv rätt respekteras medan principer skall iakttas (artikel 51.1 ). Principerna får genomföras genom rättsakter eller verkställighetsakter (som antas av unionen i enlighet med dess befogenheter och av medlemsstaterna endast när de genomför unionsrätten), och de blir viktiga för domstolarna endast när sådana akter tolkas eller ses över. De ger dock inte upphov till krav på positiv särbehandling från unionens institutioner eller medlemsstaternas myndigheter. Detta överensstämmer både med domstolens rättspraxis (jfr särskilt rättspraxis om "försiktighetsprincipen" i artikel 174.2 i EG-fördraget (ersatt av artikel III-233 i konstitutionen): förstainstansens dom av den 11 september 2002, T-13/99, Pfizer mot rådet, med talrika hänvisningar till tidigare rättspraxis och en rad domar avseende artikel 33 (f.d. 39) om jordbrukslagstiftningens principer, t.ex. domstolens dom i mål C−265/85, Van den Berg, Rec. 1987, s. 1155: granskning av principen om marknadsstabilisering och berättigade förväntningar) och med inställningen i medlemsstaternas konstitutionella system till "principer", i synnerhet inom sociallagstiftningen. Bland exemplen på principer som erkänns i stadgan kan nämnas

2 t.ex. artiklarna 25, 26 och 37 . I vissa fall kan en artikel i stadgan innehålla inslag både av

3 rättigheter och principer, t.ex. artiklarna 23, 33 och 34 .

1

Artikel II-111 i konstitutionen. 2

Artiklarna II-85, II-86 och II-97 i konstitutionen. 3

Artiklarna II-83, II-93 och II-94 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 76

Punkt 6 avser de olika artiklar i stadgan som i en anda av subsidiaritet hänvisar till nationell lagstiftning och praxis.

1

ARTIKEL 53

Skyddsnivå

Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstaterna är parter, särskilt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt i medlemsstaternas författningar.

Förklaring

Denna bestämmelse syftar till att bevara den skyddsnivå som nu ges på respektive tillämpningsområde genom unionsrätten, nationell rätt och internationell rätt. Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna nämns med tanke på sin stora betydelse.

1

Artikel II-113 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 77

1

ARTIKEL 54

Förbud mot missbruk av rättigheter Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan. Förklaring Denna artikel motsvarar artikel 17 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna: "Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att inskränka dem i större utsträckning än vad som där medgetts".

1

Artikel II-114 i konstitutionen.

AF/Constitution/DC/sv 78

13. Förklaring till artikel III-116

Konferensen är enig om att unionen, i sina allmänna insatser för att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, inom sina olika politikområden kommer att sträva efter att bekämpa alla slag av våld i hemmet. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bestraffa dessa brottsliga handlingar samt att stödja och skydda brottsoffren.

14. Förklaring till artiklarna III-136 och III-267

Konferensen anser att om ett utkast till europeisk lag eller ramlag på grundval av artikel III-267.2 skulle negativt påverka grundläggande aspekter av en medlemsstats sociala trygghetssystem, inbegripet dess omfattning, kostnader eller ekonomiska struktur eller inverka på den ekonomiska jämvikten i det systemet enligt artikel III-136.2, kommer den medlemsstatens intressen vederbörligen att beaktas.

15. Förklaring till artiklarna III-160 och III-322

Konferensen erinrar om att respekt för de grundläggande rättigheterna och friheterna i synnerhet innebär att tillbörlig uppmärksamhet ägnas åt skydd och efterlevnad av den rätt att utnyttja de garantier som föreskrivs i lagar som tillkommer berörda fysiska personer eller berörda enheter. För detta ändamål och i syfte att garantera en grundlig rättslig prövning av europeiska beslut om att vidta restriktiva åtgärder mot en fysisk person eller en enhet måste sådana beslut grunda sig på klara och tydliga kriterier. Dessa kriterier bör vara anpassade till det specifika innehållet i varje restriktiv åtgärd.

AF/Constitution/DC/sv 79

16. Förklaring till III-167.2 c

Konferensen noterar att artikel III-167.2 c skall tolkas i enlighet med befintlig rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten om tillämpligheten av bestämmelserna på stöd som beviljas vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats av Tysklands tidigare delning.

17. Förklaring till artikel III-184

När det gäller artikel III-184, bekräftar konferensen att en ökning av tillväxtpotentialen och ett säkerställande av sunda offentliga finanser utgör de två grundpelarna i unionens och medlemsstaternas ekonomiska politik och budgetpolitik. Stabilitets- och tillväxtpakten är ett viktigt instrument för att uppnå dessa mål.

Konferensen bekräftar på nytt sitt åtagande när det gäller bestämmelserna om stabilitets- och tillväxtpakten, vilka utgör ramen för samordningen av budgetpolitiken i medlemsstaterna.

Konferensen bekräftar att ett system som grundar sig på regler är den bästa garantin för att åtaganden genomförs och för att alla medlemsstater behandlas lika.

I detta sammanhang bekräftar konferensen på nytt även att den står fast vid målen i Lissabonstrategin: nya arbetstillfällen, strukturreformer och social sammanhållning.

AF/Constitution/DC/sv 80

Unionen strävar efter att uppnå välavvägd ekonomisk tillväxt och prisstabilitet. I den ekonomiska politiken och budgetpolitiken måste därför de rätta prioriteringarna fastställas när det gäller ekonomiska reformer, innovation, konkurrenskraft och förstärkande av privata investeringar och privatkonsumtionen under perioder med svag ekonomisk tillväxt. Inriktningen i budgetbeslut på nationell nivå och unionsnivå bör återspegla detta, särskilt genom en omstrukturering av de offentliga inkomsterna och utgifterna samtidigt som budgetdisciplinen respekteras i enlighet med konstitutionen och stabilitets- och tillväxtpakten.

Vikten av en sund budgetpolitik genom hela konjunkturcykeln understryks av de budgetmässiga och ekonomiska utmaningar som medlemsstaterna står inför.

Konferensen är enig om att medlemsstaterna aktivt bör använda perioder av ekonomisk återhämtning till att stärka de offentliga finanserna och förbättra sin budgetsituation. Målet är att under goda tider gradvis uppnå ett budgetöverskott som ger det nödvändiga utrymmet för anpassning till konjunkturnedgångar och därigenom bidrar till långsiktig stabilitet i de offentliga finanserna.

Medlemsstaterna ser fram emot eventuella förslag från kommissionen och ytterligare bidrag från medlemsstaterna när det gäller att förstärka och förtydliga genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten. Medlemsstaterna kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka sina ekonomiers tillväxtpotential. Förbättrad samordning av den ekonomiska politiken skulle kunna stödja denna målsättning. Denna förklaring föregriper inte den framtida debatten om stabilitets- och tillväxtpakten.

AF/Constitution/DC/sv 81

18. Förklaring till artikel III-213

Konferensen bekräftar att de politikområden som beskrivs i artikel III-213 i huvudsak faller inom medlemsstaternas behörighetsområde. De främjande åtgärder och samordningsåtgärder som skall vidtas på unionsnivå i enlighet med bestämmelserna i denna artikel är av kompletterande karaktär. De tjänar till att förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna och inte till att harmonisera de nationella systemen. De garantier och den praxis som finns i varje medlemsstat när det gäller ansvaret hos arbetsmarknadens parter påverkas inte av dessa åtgärder.

Denna förklaring påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser i konstitutionen som tilldelar unionen befogenheter, inbegripet avseende sociala frågor.

19. Förklaring till artikel III-220

Konferensen anser att hänvisningen i artikel III-220 till öregioner även kan inbegripa hela östater, förutsatt att nödvändiga kriterier uppfylls.

20. Förklaring till artikel III-243

Konferensen noterar att bestämmelserna i artikel III-243 skall tillämpas i enlighet med gällande praxis. Uttrycket "sådana åtgärder är nödvändiga för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i förbundsrepubliken som påverkats av delningen" skall tolkas i enlighet med befintlig rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten.

AF/Constitution/DC/sv 82

21. Förklaring till artikel III-248 Konferensen är enig om att unionen vederbörligen kommer att beakta de grundläggande riktlinjerna och valen i medlemsstaternas forskningspolitik när den vidtar åtgärder inom forskning och teknisk utveckling.

22. Förklaring till artikel III-256 Konferensen anser att artikel III-256 inte påverkar medlemsstaternas rätt att införa de bestämmelser som behövs för att säkerställa sin energiförsörjning på de villkor som anges i artikel III-131.

23. Förklaring till artikel III-273.1 andra stycket Konferensen anser att nationella bestämmelser och förfaranden för inledande av brottsutredningar bör beaktas i de europeiska lagar som avses i artikel III-273.1 andra stycket.

24. Förklaring till artikel III-296 Konferensen förklarar att så snart fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har undertecknats bör rådets generalsekreterare, hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kommissionen och medlemsstaterna inleda det förberedande arbetet med den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

AF/Constitution/DC/sv 83

25. Förklaring till artikel III-325 om medlemsstaternas förhandlingar

om och ingående av internationella avtal avseende

ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Konferensen bekräftar att medlemsstaterna får förhandla om och ingå avtal med tredjeland eller internationella organisationer på de områden som omfattas av del III avdelning III kapitel IV avsnitt 3, 4 och 5, om avtalen i fråga överensstämmer med unionsrätten.

26. Förklaring till artikel III-402.4

I artikel III-402.4 föreskrivs det att om rådet inte har antagit någon europeisk lag om fastställande av en ny finansieringsram vid utgången av den period som omfattas av den föregående ramen, skall giltighetstiden för taken och de övriga bestämmelser som gäller den föregående periodens sista år förlängas till dess att den nya lagen har antagits.

Konferensen förklarar att om rådets europeiska lag om fastställande av en ny finansieringsram inte har antagits senast vid slutet av 2006, och om det i anslutningsakten av den 16 april 2003 föreskrivs en övergångsperiod fram till och med 2006 för tilldelningen av anslag till de nya medlemsstaterna, kommer tilldelningen av anslag från och med 2007 att fastställas på grundval av att samma kriterier tillämpas för alla medlemsstater.

AF/Constitution/DC/sv 84

27. Förklaring till artikel III-419

Konferensen förklarar att medlemsstaterna när de gör en begäran om fördjupat samarbete får ange om de redan i det skedet avser att tillämpa artikel III-422, om utökning av omröstningarna med kvalificerad majoritet, eller använda det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

28. Förklaring till artikel IV-440.7

De höga fördragsslutande parterna samtycker till att Europeiska rådet enligt artikel IV-440.7 antar ett europeiskt beslut som leder till en ändring av ställningen för Mayotte i förhållande till unionen, så att detta territorium blir ett yttersta randområde enligt artikel IV-440.2 och artikel III-424, när de franska myndigheterna meddelar Europeiska rådet och kommissionen att den pågående utvecklingen när det gäller öns interna ställning medger detta.

29. Förklaring till artikel IV-448.2

Konferensen anser att möjligheten att göra översättningar av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa till de språk som avses i artikel IV-448.2 bidrar till att uppnå målet för unionen att respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald enligt artikel I-3.3 fjärde stycket. I detta sammanhang bekräftar konferensen den vikt som unionen fäster vid Europas kulturella mångfald och den särskilda uppmärksamhet som den fortsatt kommer att ägna dessa och andra språk.

AF/Constitution/DC/sv 85

Konferensen rekommenderar de medlemsstater som vill utnyttja den möjlighet som medges i artikel IV-448.2 att inom sex månader efter undertecknandet av fördraget meddela rådet till vilket eller vilka språk som det fördraget kommer att översättas.

30. Förklaring om ratificeringen av fördraget om upprättande av

en konstitution för Europa

Konferensen noterar att om fyra femtedelar av medlemsstaterna har ratificerat fördraget om upprättande av en konstitution för Europa inom en period på två år efter undertecknandet av fördraget och en eller flera medlemsstater har stött på problem med ratificeringen, skall Europeiska rådet ta upp frågan.

AF/Constitution/DC/sv 86

B. FÖRKLARINGAR OM

PROTOKOLL SOM ÄR FOGADE TILL KONSTITUTIONEN

Förklaringar om protokollet

om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark,

Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal

samt Republiken Österrike, Republiken Finland

och Konungariket Sverige

31. Förklaring om Åland

Konferensen erkänner att den ordning som gäller för Åland enligt artikel IV−440.5 har upprättats med tanke på öarnas särskilda ställning enligt internationell rätt.

Konferensen betonar därför att särskilda bestämmelser har införts i avdelning V avsnitt 5 i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

AF/Constitution/DC/sv 87

32. Förklaring om det samiska folket

Med beaktande av artiklarna 60 och 61 i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige erkänner konferensen de förpliktelser och åtaganden som Sverige och Finland har gentemot det samiska folket enligt nationell och internationell rätt.

Konferensen konstaterar att Sverige och Finland är fast beslutna att bevara och utveckla det samiska folkets försörjningsmöjligheter, språk, kultur och levnadssätt och beaktar att den samiska kulturen och samernas försörjning är beroende av primära förvärvskällor som renskötsel i traditionella områden för samisk bosättning.

Konferensen betonar därför att särskilda bestämmelser har införts i avdelning V avsnitt 6 i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

AF/Constitution/DC/sv 88

Förklaringar om protokollet

om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien,

Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland,

Republiken Litauen, Republiken Ungern,

Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien

och Republiken Slovakien

33. Förklaring om

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands

suveräna basområden i Cypern

KONFERENSEN

som erinrar om att det i den gemensamma förklaring om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern som bifogades slutakten till fördraget om Förenade kungarikets anslutning till Europeiska gemenskaperna föreskrevs att tillämpliga arrangemang för relationerna mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och de suveräna basområdena kommer att definieras inom ramen för eventuella avtal mellan den gemenskapen och Republiken Cypern,

som beaktar bestämmelserna om de suveräna basområdena i fördraget om upprättandet av Republiken Cypern (nedan kallat "upprättandefördraget") och den därmed förbundna notväxlingen av den 16 augusti 1960,

AF/Constitution/DC/sv 89

som noterar notväxlingen mellan Förenade kungarikets regering och Republiken Cyperns regering av den 16 augusti 1960 om förvaltningen av de suveräna basområdena och den bifogade förklaringen av Förenade kungarikets regering att ett av huvudsyftena är skydd av de personers intressen som bor eller arbetar i de suveräna basområdena, och anser att dessa personer i möjligaste mån bör behandlas på samma sätt som personer som bor eller arbetar i Republiken Cypern,

som ytterligare noterar upprättandefördragets bestämmelser om tullarrangemang mellan de suveräna basområdena och Republiken Cypern, i synnerhet de som ingår i bilaga F till det fördraget,

som även noterar Förenade kungarikets åtagande att inte inrätta tullstationer eller andra gränsspärrar mellan de suveräna basområdena och Republiken Cypern samt arrangemangen i enlighet med upprättandefördraget, enligt vilka Republiken Cyperns myndigheter förvaltar ett stort antal allmännyttiga tjänster i de suveräna basområdena, särskilt på jordbruks-, tull- och skatteområdet,

som bekräftar att Republiken Cyperns anslutning till Europeiska unionen inte bör påverka de rättigheter och skyldigheter som gäller för parterna i upprättandefördraget,

som följaktligen erkänner behovet av att tillämpa vissa bestämmelser i konstitutionen och unionsrätten på Förenade kungarikets suveräna basområden och att ingå särskilda överenskommelser om genomförandet av dessa bestämmelser i de suveräna basområdena,

AF/Constitution/DC/sv 90

betonar att särskilda bestämmelser därför har återgetts i del två avdelning III i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

34. Förklaring från kommissionen

om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands

suveräna basområden i Cypern

Kommissionen bekräftar att den anser att de bestämmelser i unionsrätten som skall tillämpas på de suveräna basområdena enligt del två avdelning III i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien innefattar följande:

a) Rådets förordning (EG) nr 3448/93 av den 6 december 1993 om systemet för handeln med

vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter.

b) Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för

strukturfonderna, i den mån detta krävs genom rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

(EUGFJ) till utveckling av landsbygden för finansiering av åtgärder för landsbygdsutveckling

i Förenade kungarikets suveräna basområden genom EUGFJ:s garantisektion.

AF/Constitution/DC/sv 91

35. Förklaring om kärnkraftverket i Ignalina i Litauen

KONFERENSEN

som förklarar att unionen är beredd att fortsätta att tillhandahålla tillräckligt ytterligare stöd till Litauens avvecklingssträvanden även efter Litauens anslutning till unionen för perioden fram till 2006 och därefter samt noterar att Litauen med hänsyn till detta uttryck för solidaritet från unionens sida har åtagit sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Ignalina före 2005 och reaktor 2 senast 2009,

som konstaterar att avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1500 MW RBMK-reaktorenheter, som ärvts efter f.d. Sovjetunionen, saknar motstycke och för Litauen innebär en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte står i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, samt att avvecklingen kommer att fortsätta utöver nuvarande budgetplan enligt definitionen i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999,

som noterar behovet av att anta genomförandebestämmelser för gemenskapens ytterligare stöd för att hantera konsekvenserna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina,

som noterar att Litauen vid användningen av unionsstödet kommer att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt behoven i de regioner som mest påverkas av stängningen av kärnkraftverket Ignalina,

AF/Constitution/DC/sv 92

som förklarar att vissa av de åtgärder som kommer att få offentligt stöd skall betraktas som förenliga med den inre marknaden, t.ex. avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina och miljöuppgraderingen i linje med regelverket och moderniseringen av den konventionella elproduktionskapacitet som behövs för att ersätta de två reaktorerna i kärnkraftverket Ignalina efter stängningen,

betonar att särskilda bestämmelser därför har återgetts i del två avdelning IV i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

36. Förklaring om persontransitering landvägen mellan

Kaliningradområdet och andra delar av

Ryska federationen

KONFERENSEN

som beaktar den särskilda situationen i Kaliningradområdet i Ryska federationen i samband med unionens utvidgning,

som erkänner Litauens skyldigheter och åtaganden i fråga om regelverket genom vilket ett område med frihet, säkerhet och rättvisa upprättas,

AF/Constitution/DC/sv 93

som särskilt noterar att Litauen senast vid anslutningen fullt ut skall tillämpa och genomföra unionens regelverk när det gäller förteckningen över de länder vars medborgare är skyldiga att ha visering när de passerar de yttre gränserna och de länder vars medborgare är undantagna från detta krav samt unionens regelverk när det gäller den enhetliga utformningen av viseringar,

som erkänner att persontransiteringen landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen genom unionens territorium är en fråga som berör unionen i sin helhet och bör behandlas som sådan och inte får medföra några negativa konsekvenser för Litauen,

som beaktar det beslut som skall fattas av rådet om avskaffande av kontrollerna vid de inre gränserna efter det att rådet kontrollerat att nödvändiga villkor i detta avseende har uppfyllts,

som är fast beslutna att bistå Litauen när det gäller att så snart som möjligt uppfylla villkoren för fullständigt deltagande i Schengenområdet utan inre gränser,

betonar att särskilda bestämmelser därför har återgetts i del två avdelning V i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

AF/Constitution/DC/sv 94

37. Förklaring om reaktorerna 1 och 2

vid kärnkraftverket Bohunice V1

i Slovakien

KONFERENSEN

som noterar Slovakiens åtagande att stänga reaktorerna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i slutet av 2006 respektive 2008, och som förklarar att unionen är villig att fram till 2006 ge fortsatt ekonomiskt stöd till Slovakiens avvecklingssträvanden som en förlängning av föranslutningsstödet inom ramen för Phareprogrammet,

som noterar att genomförandebestämmelser måste antas för det fortsatta stödet från unionen,

betonar att särskilda bestämmelser därför har återgetts i del två avdelning IX i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

AF/Constitution/DC/sv 95

38. Förklaring om Cypern KONFERENSEN som bekräftar sitt engagemang för en allsidig lösning av Cypernproblemet, i överensstämmelse med relevanta resolutioner av Förenta nationernas säkerhetsråd, och sitt starka stöd till de bemödanden som Förenta nationernas generalsekreterare gör i detta syfte, som finner att en sådan allsidig lösning av Cypernproblemet ännu inte har uppnåtts, som finner att det därför är nödvändigt att uppskjuta tillämpningen av regelverket i de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen, som beaktar att detta uppskov skall upphöra om en lösning av Cypernproblemet uppnås, som beaktar att unionen är beredd att anpassa villkoren för en sådan allsidig lösning i enlighet med de principer som ligger till grund för unionen, som finner det nödvändigt att fastställa villkoren för att tillämpa relevanta bestämmelser i unionsrätten på linjen mellan de ovannämnda områdena och dels de områden där Republiken Cyperns regering utövar den faktiska kontrollen, dels Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands östra suveräna basområde, som önskar att Cyperns anslutning till unionen skall vara till fördel för alla cypriotiska medborgare och främja inbördes fred och försoning,

AF/Constitution/DC/sv 96

som följaktligen anser att ingenting i del två avdelning X i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien skall hindra att åtgärder antas i detta syfte,

som beaktar att sådana åtgärder inte skall påverka tillämpningen av regelverket på de villkor som fastställs i det protokollet i någon annan del av Republiken Cypern,

betonar att särskilda bestämmelser därför har återgetts i del två avdelning X i protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

39. Förklaring om protokollet om Danmarks ställning

Konferensen noterar att Danmark förklarar att det inte kommer att använda sin rösträtt för att förhindra antagandet av de bestämmelser som inte är tillämpliga på Danmark när det gäller rättsakter som skall antas av rådet ensamt eller gemensamt med Europaparlamentet och som innehåller både bestämmelser som är tillämpliga på Danmark och bestämmelser som inte är tillämpliga på Danmark, därför att de har en rättslig grund för vilken del I i protokollet om Danmarks ställning är tillämplig.

AF/Constitution/DC/sv 97

Konferensen noterar dessutom att Danmark, på grundval av konferensens förklaring om artiklarna I-43 och III-329, förklarar att danskt deltagande i åtgärder eller rättsakter enligt artiklarna I-43 och III-329 kommer att ske i enlighet med del I och del II i protokollet om Danmarks ställning.

40. Förklaring om protokollet

om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ

Medlemsstaterna kommer att inta följande gemensamma ståndpunkt vid konferenserna om Rumäniens och/eller Bulgariens anslutning till unionen vad avser fördelningen av platser i Europaparlamentet och viktningen av röster i Europeiska rådet och rådet.

1. Om Rumäniens och/eller Bulgariens anslutning till unionen äger rum innan Europeiska rådets

beslut enligt artikel I-20.2 träder i kraft, skall antalet platser i Europaparlamentet under valperioden 2004–2009 fördelas enligt följande tabell för en union med 27 medlemsstater.

AF/Constitution/DC/sv 98

MEDLEMSSTATER PLATSER I EP Tyskland 99 Förenade kungariket 78 Frankrike 78 Italien 78 Spanien 54 Polen 54 Rumänien 35 Nederländerna 27 Grekland 24 Tjeckien 24 Belgien 24 Ungern 24 Portugal 24 Sverige 19 Bulgarien 18 Österrike 18 Slovakien 14 Danmark 14 Finland 14 Irland 13 Litauen 13 Lettland 9 Slovenien 7 Estland 6 Cypern 6 Luxemburg 6 Malta 5 TOTALT 785

AF/Constitution/DC/sv 99

Genom avvikelse från artikel I-20.2 i konstitutionen kommer det därför i fördraget om anslutning till unionen att föreskrivas att antalet ledamöter i Europaparlamentet tillfälligt får överstiga 750 under återstoden av valperioden 2004−2009.

2. I artikel 2.2 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ

kommer viktningen av Rumäniens och Bulgariens röster i Europeiska rådet och rådet att fastställas till 14 respektive 10.

3. Vid varje anslutning kommer den tröskel som avses i protokollet om övergångsbestämmelser

för unionens institutioner och organ att beräknas i enlighet med artikel 2.3 i det protokollet.

41. Förklaring om Italien Konferensen noterar att det i protokollet om Italien, som 1957 fogades till fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, ändrat vid antagandet av fördraget om Europeiska unionen, preciseras följande: "DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA SOM ÖNSKAR lösa vissa problem avseende Italien, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag. GEMENSKAPENS MEDLEMSSTATER

AF/Constitution/DC/sv 100

BEAKTAR att den italienska regeringen genomför ett tioårigt ekonomiskt utvecklingsprogram vars mål är att rätta till obalanserna i den italienska ekonomin i synnerhet genom att bygga upp en infrastruktur i de mindre utvecklade områdena i södra Italien och på de italienska öarna samt genom att skapa nya arbetstillfällen för att avskaffa arbetslösheten,

HÄNVISAR TILL att principerna och målen i den italienska regeringens program har övervägts och blivit godkända av internationella samarbetsorgan i vilka medlemsstaterna är medlemmar,

INSER att det ligger i deras gemensamma intresse att målen i det italienska programmet uppnås,

ÄR ENIGA OM att rekommendera gemenskapens institutioner att använda alla de medel och förfaranden som föreskrivs i detta fördrag och då särskilt att på ett lämpligt sätt utnyttja Europeiska investeringsbankens och Europeiska socialfondens resurser för att underlätta genomförandet av den italienska regeringens uppgift,

ANSER att gemenskapens institutioner vid tillämpningen av detta fördrag bör beakta de stora påfrestningar som Italiens ekonomi kommer att utsättas för under de kommande åren och det önskvärda i att undvika sådana riskfyllda belastningar särskilt vad gäller betalningsbalansen och sysselsättningsnivån som skulle kunna äventyra tillämpningen av fördraget i Italien,

ERKÄNNER särskilt att det vid tillämpningen av artiklarna 109h och 109i blir nödvändigt att se till att de åtgärder som krävs av den italienska regeringen inte äventyrar genomförandet av regeringens program för ekonomisk utveckling och höjning av befolkningens levnadsstandard".

AF/Constitution/DC/sv 101

FÖRKLARINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA

42. Förklaring från Konungariket Nederländerna

om artikel I-55

Konungariket Nederländerna kommer att godkänna ett europeiskt beslut enligt artikel I-55.4 när en revidering av den europeiska lag som avses i artikel I-54.3 har försett Nederländerna med en tillfredsställande lösning på dess alltför negativa nettobetalningar till unionens budget.

43. Förklaring från Konungariket Nederländerna

om artikel IV-440

Konungariket Nederländerna förklarar att ett initiativ till ett europeiskt beslut enligt artikel IV-440.7 i syfte att ändra Nederländska Antillernas och/eller Arubas ställning i förhållande till unionen kommer att läggas fram endast på grundval av ett beslut som fattats i enlighet med Konungariket Nederländernas stadga.

44. Förklaring från Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Ungern

Republiken Österrike och Konungariket Sverige

Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige noterar att de centrala bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen inte har ändrats i sak sedan detta trädde i kraft och behöver uppdateras. De stöder därför tanken på en konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar som bör sammankallas så snart som möjligt.

AF/Constitution/DC/sv 102

45. Förklaring från Konungariket Spanien och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa är tillämpligt på Gibraltar i dess egenskap av ett europeiskt territorium för vars yttre förbindelser en medlemsstat är ansvarig. Detta medför inte någon förändring av de berörda medlemsstaternas ståndpunkter.

46. Förklaring från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om definitionen av begreppet "medborgare"

Med avseende på fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller någon av de akter som har sin grund i dessa fördrag eller som fortsätter att gälla i kraft av dessa, upprepar Förenade kungariket den förklaring landet avgav den 31 december 1982 om definitionen av begreppet "medborgare" med undantaget att hänvisningen till "medborgare i de brittiska beroende territorierna" skall tolkas som "medborgare i de brittiska utomeuropeiska territorierna".

47. Förklaring från Konungariket Spanien om definitionen av begreppet "medborgare"

Spanien konstaterar att i enlighet med artikel I-10 i konstitutionen skall varje person som är medborgare i en medlemsstat ha unionsmedborgarskap. Spanien noterar också att i den rådande situation för den europeiska integrationen som avspeglas i konstitutionen åtnjuter endast medlemsstaternas medborgare det europeiska medborgarskapets särskilda rättigheter, utom då annat uttryckligen föreskrivs i unionsrätten. I detta avseende betonar Spanien slutligen att enligt artiklarna I-20 och I-46 i konstitutionen företräder Europaparlamentet för närvarande unionsmedborgarna.

AF/Constitution/DC/sv 103

48. Förklaring från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om rösträtten i val till

Europaparlamentet

Förenade kungariket noterar att artikel I-20 och övriga bestämmelser i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa inte är avsedda att ändra grunden för rösträtten i val till Europaparlamentet.

49. Förklaring från Konungariket Belgien om de nationella parlamenten

Belgien preciserar att, enligt Belgiens konstitutionella rätt, såväl det federala parlamentets representanthus och senat som de olika gemenskapernas och regionernas parlamentariska församlingar, med hänsyn till de befogenheter som utövas av unionen, agerar som ingående delar i det nationella parlamentariska systemet eller kammare i det nationella parlamentet.

50. Förklaring från Republiken Lettland och Republiken Ungern

om stavningen av namnet på den gemensamma valutan

i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

Utan att det påverkar det enhetliga sätt på vilket namnet på Europeiska unionens gemensamma valuta enligt fördraget om upprättande av en konstitution för Europa anges på sedlar och mynt, förklarar Lettland och Ungern att stavningen av namnet på den gemensamma valutan, inbegripet de avledningar av detta ord som används i den lettiska och den ungerska versionen av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, inte har någon inverkan på de befintliga reglerna i det lettiska och det ungerska språket.

________________________

AF/Constitution/DC/sv 104

Bilaga 7

Förteckning över artiklar i det konstitutionella fördraget där det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall tillämpas

(*) = helt eller delvis ny rättslig grund (**) = helt eller delvis övergång från beslutsfattande i rådet med enhällighet till beslutsfattande i rådet med kvalificerad majoritet

Konstitutionella fördraget

DEL I

Avdelning V Utövande av unionens befogenheter

Artikel I-37.3(**) Regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter

Avdelning VI Unionens demokratiska liv

Artikel I-47.4(*) Förfaranden och villkor för att lägga fram ett medborgarinitiativ Artikel I-50.3 Principer och gränser för rätten till tillgång

till unionens institutioners, organs och myndigheters handlingar Artikel I-51.2(*) Skydd för enskilda i fråga om behandling av

personuppgifter och den fria rörligheten för personuppgifter

DEL III UNIONENS POLITIK OCH FUNKTION

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Artikel III-122(*) Principer och villkor för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Avdelning II Icke-diskriminering och medborgarskap

Artikel III-123 Förbud mot diskriminering på grund av nationalitet Artikel III-124.2 Grundprinciper för unionens stimulans-

åtgärder och sådana åtgärder som stöder medlemsstaternas åtgärder för att bekämpa diskriminering Artikel III-125.1 Underlättande av unionsmedborgarnas rätt

till fri rörlighet och fri vistelse

Avdelning III Inre politik och åtgärder Bilaga 7

Kapitel I Inre marknaden

Fri rörlighet för personer och tjänster

Artikel III-134 Åtgärder för att genomföra den fria rörligheten för arbetstagare

Artikel III-136(**) Social trygghet för migrerande arbetstagare

och egenföretagare samt deras familjemedlemmar.

Artikel III-138.1 Åtgärder för att förverkliga etablerings-

friheten på ett visst verksamhetsområde

Artikel III-139 Undantag för viss verksamhet från (andra stycket) bestämmelserna om etableringsfrihet

Artikel III-140.2 Samordning av nationella bestämmelser om

viss särskild behandling av utländska medborgare

Artikel III-141(**) Göra det lättare för personer att starta och

utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare, inkl. ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra

behörighetsbevis

Artikel III-144 Utvidgning av friheten att tillhandahålla (andra stycket) tjänster till tredjelandsmedborgare som tillhandahåller tjänster och som har etablerat

sig inom unionen

Artikel III-147.1 Åtgärder för att genomföra liberaliseringen

av en särskild tjänst

Fri rörlighet för varor

Artikel III-152 Åtgärder för att förstärka tullsamarbetet

Kapital och betalningar

Artikel III-157.2 Åtgärder om kapitalrörelser till eller från tredjeland

Artikel III-160(*) Förebyggande och bekämpning av terrorism

och därmed sammanhängande verksamhet genom t.ex. frysning av ekonomiska

tillgångar

Gemensamma bestämmelser Bilaga 7

Artikel III-172.1 Åtgärder för att upprätta den inre marknaden

eller få den att fungera

Artikel III-174 Åtgärder för att eliminera snedvridning (andra stycket) av konkurrensvillkoren på den inre marknaden

Artikel III-176(*) Åtgärder för att skapa europeiska (första stycket) rättigheter som säkerställer ett enhetligt

skydd för immateriella rättigheter i unionen

Kapitel II Ekonomisk och monetär politik

Artikel III-179.6 Föreskrifter om det multilaterala övervakningsförfarandet

Artikel III-187.3(**) Ändringar i vissa artiklar i stadgan för ECBS och ECB

Artikel III-191(*) Åtgärder för att använda euron som gemensam valuta

Kapitel III Politik på andra områden

Sysselsättning

Artikel III-207 Stödåtgärder för att främja samarbete mellan

medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom utbyte av

information m.m.

Socialpolitik

Artikel III-210.2 Åtgärder avseende

a) arbetsmiljö, b) arbetsvillkor, e) samråd med arbetstagarna, h) integrering av personer som står utanför

arbetsmarknaden,

i) jämställdhet, j) kamp mot social utestängning, samt k) modernisering av systemen för socialt skydd

Artikel III-214.3 Åtgärder för att säkerställa principen om lika

möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och

yrke

Artikel III-219.3 Genomförandebestämmelser för europeiska Bilaga 7 socialfonden

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Artikel III-221 Åtgärder rörande ekonomisk, social och (tredje stycket) territoriell sammanhållning vid sidan av strukturfonderna

Artikel III-223(**) Strukturfonderna och Sammanhållnings-

fonden. Dock skall rådet fatta beslut med enhällighet efter Europaparlamentets

godkännande när det gäller de första bestämmelser som antas efter de bestämmelser som gäller vid tidpunkten för undertecknandet av det konstitutionella

fördraget.

Artikel III-224 Genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden

Jordbruk och fiskeri

Artikel III-230.1 Tillämpning av konkurrensregler på

produktion av och handel med jordbruksprodukter

Artikel III-231.2 Bestämmelser för att uppnå målen för den

gemensamma politiken för jordbruk och fiskeri

Miljö

Artikel III-234.1 Åtgärder för att uppnå målen för miljöpolitiken

Artikel III-234.3 Allmänna handlingsprogram inom miljöområdet

Konsumentskydd

Artikel III-235.3 Åtgärder på konsumentskyddsområdet som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik Transporter

Artikel III-236.2(**) Genomförande av en gemensam transportpolitik

Artikel III-245.2 Åtgärder för sjöfart och luftfart

Transeuropeiska nät Bilaga 7 Artikel III-247.2 Riktlinjer och åtgärder när det gäller transeuropeiska nät Forskning och teknisk utveckling samt rymden Artikel III-251.1 Fastställande av ett flerårigt ramprogram för

forskning och teknisk utveckling. Artikel III-251.4(*) Åtgärder, som komplement till det fleråriga ramprogrammet, för att genomföra det europeiska forskningsområdet Artikel III-252.1 Genomförande av det fleråriga ram-

programmet för forskning och teknisk utveckling Artikel III-252.2 Tilläggsprogram avseende det fleråriga

ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling som endast vissa medlemsstater

deltar i Artikel III-252.3 Deltagande i tilläggsprogrammen Artikel III-254.2(*) Europeiskt rymdprogram Energi Artikel III-256.2(*) Åtgärder för att uppnå målen på energiområdet

Kapitel IV Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Politik som gäller kontroll vid gränser, asyl och invandring Artikel III-265.2(**) Åtgärder på området personkontroll vid gränser Artikel III-266.2(**) Åtgärder på området ett gemensamt europeiskt asylsystem Artikel III-267.2(**) Åtgärder på området en gemensam invandringspolitik Artikel III-267.4(*) Åtgärder för att främja integrationen av tredjelandsmedborgare Civilrättsligt samarbete Artikel III-269.2 Åtgärder på området rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöver-

skridande följder byggt på principen om Bilaga 7

ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden.

Straffrättsligt samarbete

Artikel III-270.1(*) Åtgärder på området straffrättsligt

(**) samarbete för att säkerställa erkännande i hela unionen av domar och beslut, förebygga och lösa behörighetskonflikter, främja personalutbildning och i övrigt underlätta det straffrättsliga samarbetet mellan rättsliga och likvärdiga myndigheter

Artikel III-270.2(*) Minimiregler för att underlätta (**) ömsesidiga erkännandet av domar och

rättsliga avgöranden samt polissamarbete

och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor

som har en gränsöverskridande dimension

Artikel III-271.1(*) Minimiregler för fastställande av (**) brottsrekvisit och påföljder avseende särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag

Artikel III-271.2(*) Minimiregler för fastställande av brotts- (**) rekvisit och påföljder avseende ett område

som omfattas av harmoniseringsåtgärder

Artikel III-272(*) Åtgärder för att uppmuntra och stödja medlemsstaternas åtgärder inom området för

förebyggande av brottslighet

Artikel III-273(*) Eurojust (**)

Polissamarbete

Artikel III-275.2(*) Åtgärder på området polissamarbete (**)

Artikel III-276.2(*) Europol (**)

Kapitel V Områden där unionen får besluta om att Bilaga 7

genomföra stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder

Artikel III-278.4(*) Gemensamma angelägenheter i fråga om

säkerhet när det gäller folkhälsa, bl.a. åtgärder för övervakning, tidig varning för och bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Artikel III-278.5(*) Stimulansåtgärder till skydd för och

förbättring av människors hälsa och särskilt för att bekämpa de stora gränsöverskridande

folksjukdomarna samt åtgärder som direkt

avser skydd av folkhälsan avseende tobak och missbruk av alkohol

Artikel III-279.3 Industri

Artikel III-280.5(**) Kultur

Artikel III-281.2(*) Turism

Artikel III-282.3(*) Utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor

Artikel III-283.3 Yrkesutbildning

Artikel III-284.2(*) Skydd och beredskap

Artikel III-285.2(*) Administrativt samarbete

Avdelning V Unionens yttre åtgärder

Kapitel III Den gemensamma handelspolitiken

Artikel III-315.2 Genomförande av den gemensamma handelspolitiken

Kapitel IV Samarbete med tredjeland och humanitärt bistånd

Artikel III-317.1 Genomförande av politiken för utvecklingssamarbete

Artikel III-319.2 Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeland

Artikel III-321.3(*) Åtgärder för att bestämma ramen för

genomförandet av unionens humanitära biståndsåtgärder

Artikel III-321.5(*) Europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd Bilaga 7

Avdelning VI Unionens funktion

Kapitel I Institutionella bestämmelser

Europaparlamentet Artikel III-331 Regler för politiska partier på europeisk

nivå, särskilt finansiering Europeiska unionens domstol Artikel III-359.1(**) Inrättandet av specialdomstolar och III-359.2 Artikel III-364(**) Domstolens behörighet avseende tvister som gäller tillämpningen av akter genom vilka

europeiska rättigheter som avser immaterialrätt skapas Artikel III-381(**) Ändring av vissa bestämmelser i domstolens stadga Gemensamma bestämmelser för unionens institutioner, organ och myndigheter Artikel III-398.2(*) Bestämmelser för en öppen, effektiv och

oberoende europeisk administration

Kapitel II Finansiella bestämmelser

Gemensamma bestämmelser Artikel III-412(**) Regler om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och

revision. Rådet skall besluta med enhällighet till och med den 31 december 2006.

Bekämpning av bedrägeri Artikel III-415.4 Åtgärder som rör förebyggande av och kamp

mot bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen

Avdelning VII Gemensamma bestämmelser

Artikel III-427 Tjänsteföreskrifter för tjänstemän och

anställningsvillkor för övriga anställda vid unionen Artikel III-429.1 Framställandet av statistik som behövs för

unionens verksamhet Bilaga 7

Bilaga 8

Förteckning över artiklar i det konstitutionella fördraget där särskilda lagstiftningsförfaranden skall tillämpas

(*) = helt eller delvis ny rättslig grund (**) = helt eller delvis övergång från beslutsfattande i rådet med enhällighet till beslutsfattande i rådet med kvalificerad majoritet

Konstitutionella fördraget

DEL I

Avdelning III Unionens befogenheter

Artikel I-18 Flexibilitetsklausulen (åtgärder som bl.a. kan

få formen av europeiska lagar eller ramlagar)

Avdelning VII Unionens finanser

Artikel I-54.3 Bestämmelser om systemet för unionens egna medel Artikel I-54.4(**) Genomförandebestämmelser för systemet för

unionens egna medel Artikel I-55.2(*) Fastställande av den fleråriga finansieringsramen

DEL III UNIONENS POLITIK OCH FUNKTION

Avdelning II Icke-diskriminering och medborgarskap

Artikel III-124.1 Åtgärder för att bekämpa diskriminering Artikel III-125.2(*) Åtgärder om pass, id-kort, uppehållstillstånd eller andra jämförbara dokument samt social

trygghet eller socialt skydd Artikel III-126 Rösträtt och valbarhet beträffande

kommunala val och val till Europaparlamentet Artikel III-127(*) Åtgärder för att underlätta diplomatiskt och

konsulärt skydd för unionsmedborgare i tredjeland Artikel III-129 Kompletterande av rättigheter rörande unionsmedborgarskap

Avdelning III Inre politik och åtgärder Bilaga 8

Kapitel I Inre marknaden

Kapital och betalningar

Artikel III-157.3 Åtgärder som utgör ett steg tillbaka inom

unionsrätten när det gäller liberaliseringen av kapitalrörelser till eller från tredjeland

Bestämmelser om skatter

Artikel III-171 Åtgärder om harmonisering av omsättnings-

skatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter

Gemensamma bestämmelser

Artikel III-173 Tillnärmning av medlemsstaternas lagar

vilka inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion

Artikel III-176(*) Språkanvändningen i samband med (andra stycket) europeiska rättigheter som säkerställer ett

skydd för immateriella rättigheter i unionen

Kapitel II Ekonomisk och monetär politik

Artikel III-184.13 Förfarandet vid alltför stora underskott

Artikel III-185.6 Särskilda uppgifter för ECB i samband med

tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut

Kapitel III Politik på andra områden

Socialpolitik

Artikel III-210.3 Åtgärder avseende

c) social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna,

d) skydd när anställningsavtal upphör,

f) företrädande och tillvaratagande av

parternas intressen, samt

g) anställningsvillkor för medborgare i tredjeland

Miljö

Artikel III-234.2 Åtgärder för att uppnå målen för miljö-

politiken när det gäller bestämmelser som är av främst fiskal karaktär, eller som påverkar

fysisk planering, vattenresurser, Bilaga 8 markanvändning, energikällor, energistruktur Forskning och teknisk utveckling Artikel III-251.3 Särskilda program för att genomföra det fleråriga ramprogrammet för forskning och

teknisk utveckling inom varje verksamhet Energi Artikel III-256.3(*) Åtgärder för att uppnå målen på energi-

området när de är av främst fiskal karaktär

Kapitel IV Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Civilrättsligt samarbete Artikel III-269.3 Åtgärder som rör familjerätt och som har gränsöverskridande följder Straffrättsligt samarbete Artikel III-274.1(*) Europeisk åklagarmyndighet Polissamarbete Artikel III-275.3 Operativt samarbete mellan polis, tull och

andra brottsbekämpande organ Artikel III-277 Myndigheters möjlighet att ingripa på annan medlemsstats territorium

Avdelning IV Associering av utomeuropeiska länder och territorier

Artikel III-291 Regler och förfaranden för utomeuropeiska

länders och territoriers associering med unionen

Avdelning VI Unionens funktion

Kapitel I Institutionella bestämmelser

Europaparlamentet Artikel III-330.1 Åtgärder för val av Europaparlamentets

ledamöter genom allmänna direkta val Artikel III-330.2 Föreskrifter för Europaparlamentets ledamöter

Artikel III-333 Föreskrifter om utövandet av Europa- Bilaga 8 parlamentets undersökningsrätt Artikel III-335.4 Regler och villkor för Europeiska ombudsmannens ämbetsutövning Europeiska investeringsbanken Artikel III-393 Ändring av EIB:s stadga

Kapitel II Finansiella bestämmelser

Unionens årliga budget Artikel III-404 Fastställande av unionens årliga budget (budgetproceduren)

Avdelning VII Gemensamma bestämmelser

Artikel III-424 Fastställande av villkor för hur det

konstitutionella fördraget skall tillämpas när det gäller Franska Guyana m.fl. områden

Bilaga 9

Förteckning över artiklar i det konstitutionella fördraget där beslutsfattande med enhällighet i ministerrådet skall tillämpas

Konstitutionella fördraget

DEL I

Avdelning III Unionens befogenheter

Artikel I-18 Flexibilitetsklausulen

Avdelning V Utövande av unionens befogenheter

Artikel I-35.3 Antagande av rekommendationer på de

områden där enhällighet krävs för antagandet av en unionsakt

Artikel I-40.6 Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) Artikel I-41.4 Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP)

Avdelning VII Unionens finanser

Artikel I-54.3 Bestämmelser om systemet för unionens

egna medel (krävs godkännande av

medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser) Artikel I-55.2 Fastställande av den fleråriga finansieringsramen

Avdelning IX Medlemskap i unionen

Artikel I-58.2 Ansökan om anslutning till Europeiska unionen

DEL III UNIONENS POLITIK OCH FUNKTION

Avdelning II Icke-diskriminering och medborgarskap

Artikel III-124.1 Åtgärder för att bekämpa diskriminering Artikel III-125.2 Åtgärder om pass, id-kort, uppehållstillstånd eller andra jämförbara dokument samt social

trygghet eller socialt skydd

Artikel III-126 Rösträtt och valbarhet beträffande Bilaga 9

kommunala val och val till Europaparlamentet

Artikel III-129 Kompletterande av rättigheter rörande unionsmedborgarskap (krävs godkännande av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser)

Avdelning III Inre politik och åtgärder

Kapitel I Inre marknaden

Kapital och betalningar

Artikel III-157.3 Åtgärder som utgör ett steg tillbaka inom

unionsrätten när det gäller liberaliseringen av kapitalrörelser till eller från tredjeland

Artikel III-158.4 Restriktiva skatteåtgärder som en medlems-

stat vidtar med avseende på ett eller flera tredjeländer

Konkurrensregler

Artikel III-168.2 Stöd som en stat lämnar eller avser att lämna

skall anses förenligt med den inre marknaden

Bestämmelser om skatter

Artikel III-171 Åtgärder om harmonisering av omsättnings-

skatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter

Gemensamma bestämmelser

Artikel III-173 Tillnärmning av medlemsstaternas lagar

vilka direkt inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion

Artikel III-176 Språkanvändningen i samband med europeiska rättigheter som säkerställer ett

skydd för immateriella rättigheter i unionen

Kapitel II Ekonomisk och monetär politik

Artikel III-184.13 Förfarandet vid alltför stora underskott

Artikel III-185.6 Särskilda uppgifter för ECB i samband med

tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut

Bilaga 9 Artikel III-198.3 Fastställande av till vilken kurs euron oåterkalleligen skall låsas när den skall

ersätta den berörda medlemsstatens valuta (enhällighet bland de medlemsstater som har euron som valuta och den berörda

medlemsstaten)

Kapitel III Politik på andra områden

Socialpolitik

Artikel III-210.3 Åtgärder avseende (första stycket) c) social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna,

d) skydd när anställningsavtal upphör,

f) företrädande och tillvaratagande av

parternas intressen samt

g) anställningsvillkor för medborgare i tredjeland

Artikel III-210.3 Förenklat ändringsförfarande på de områden (andra stycket) som avses i artikel III-210.3

d), f) och g) (övergång från särskilda

lagstiftningsförfarandet till ordinarie lagstiftningsförfarandet)

Artikel III-212.2 Genomförande av avtal mellan arbets- (andra stycket) marknadens parter som ingås på unionsnivå

och som avser

c) social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna,

d) skydd när anställningsavtal upphör,

f) företrädande och tillvaratagande av

parternas intressen samt

g) anställningsvillkor för medborgare i tredjeland

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Artikel III-223.2 De första bestämmelserna om struktur-

fonderna och Sammanhållningsfonden som antas efter de bestämmelser som gäller vid tidpunkten för undertecknandet av det konstitutionella fördraget

Miljö Bilaga 9

Artikel III-234.2 Åtgärder för att uppnå målen för miljö- (första stycket) politiken när det gäller bestämmelser som är

av främst fiskal karaktär, eller som påverkar fysisk planering, vattenresurser, markanvändning, energikällor, energistruktur

Artikel III-234.2 Förenklat ändringsförfarande på de områden (andra stycket) som avses i artikel 234.2 första stycket

(övergång från särskilda lagstiftningsförfarandet till ordinarie lagstiftningsförfarandet)

Transporter

Artikel III-237 Beviljande av undantag från de

bestämmelser som gällde på transportområdet den 1 januari 1958, eller för stater som senare ansluter sig, vid tidpunkten för

dessas anslutning

Energi

Artikel III-256.3 Åtgärder på energiområdet av främst fiskal karaktär

Kapitel IV Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Civilrättsligt samarbete

Artikel III-269.3 Åtgärder som rör familjerätt och som har (första stycket) gränsöverskridande följder

Artikel III-269.3 Förenklat ändringsförfarande på de områden (andra stycket) som avses i artikel III-269.3 första stycket

(övergång från särskilda lagstiftningsförfarandet till ordinarie lagstiftningsförfarandet)

Straffrättsligt samarbete

Artikel III-270.2 d Fastställande av att samarbetet för att

underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och det rättsliga samarbetet i

straffrättsliga frågor som har en gräns-

överskridande dimension kan omfatta andra delar av det straffrättsliga förfarandet än de som specifikt anges i artikel III-270.2

Artikel III-271.1 Fastställande av andra områden av

brottslighet som uppfyller kriterierna i artikel Bilaga 9 III-271.1

Artikel III-274.1 Europeisk åklagarmyndighet

Polissamarbete

Artikel III-275.3 Operativt samarbete mellan polis, tull och

andra brottsbekämpande organ

Artikel III-277 Myndigheters möjlighet att ingripa på annan medlemsstats territorium

Avdelning IV Associering av utomeuropeiska länder och territorier

Artikel III-291 Regler och förfaranden för utomeuropeiska

länders och territoriers associering med unionen

Avdelning V Unionens yttre åtgärder

Kapitel II Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Gemensamma bestämmelser

Artikel III-300.1 Den gemensamma utrikes- och och III-300.4 säkerhetspolitiken, inbegripet den europeiska

säkerhets- och försvarspolitiken

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Artikel III-312.6 Beslut och rekommendationer inom ramen

för det permanenta strukturerade samarbetet med undantag av dem som anges i artikel

III-312.2-5.

Den gemensamma handelspolitiken

Artikel III-315.4 Förhandlingar om och ingående av avtal

inom handeln med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter samt utländska direktinvesteringar om avtalet omfattar bestämmelser för vilka enhällighet krävs för att interna regler skall kunna antas. Förhandlingar och ingående av

avtal

a) på sådana områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om

dessa avtal riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald

b) på sådana områden som rör handel med Bilaga 9 sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård, om dessa avtal riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dessa

Internationella avtal

Artikel III-325.8 Avtal som avser en fråga där enhällighet

krävs för att anta en unionsakt samt

associeringsavtal och avtal som avses i

artikel III-319 med kandidatländerna

Artikel III-326.1 Ingående av formella avtal om ett växelkurs-

system för euron i förhållande till tredjestaters valutor

Genomförande av solidaritetsklausulen

Artikel III-329.2 Närmare föreskrifter för hur unionen skall

genomföra solidaritetsklausulen när

föreskrifterna har försvarsmässiga konsekvenser.

Avdelning VI Unionens funktion

Kapitel I Institutionella bestämmelser

Europaparlamentet

Artikel III-330.1 Åtgärder för val av Europaparlamentets

ledamöter genom allmänna direkta val (kräver godkännande av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive

konstitutionella bestämmelser)

Artikel III-330.2 Regler eller villkor som rör beskattning av

Europaparlamentets ledamöter eller före detta ledamöter

Europeiska kommissionen

Artikel III-348.2 Beslut om att ersättare för en entledigad,

avsatt eller avliden kommissionsledamots

återstående mandattid inte behöver utses

Europeiska unionens domstol Bilaga 9 Artikel III-354 Beslut om att utöka antalet generaladvokater Artikel III-359.4 Utseende av ledamöter av specialdomstolarna Regionkommittén Artikel III-386 Regionkommitténs sammansättning Ekonomiska och sociala kommittén Artikel III-389 Ekonomiska och sociala kommitténs sammansättning Europeiska investeringsbanken Artikel III-393 Ändring av EIB:s stadga Gemensamma bestämmelser för unionens institutioner, organ och myndigheter Artikel III-395 Beslut om att ändra kommissionens förslag,

utom i de fall som avses i artiklarna I-55, I-56, III-396.10, III-396.13, III-404 och III-405.2 Artikel III-396.9 Inom ramen för det ordinarie

lagstiftningsförfarandet besluta om ändringar som kommissionen har avstyrkt

Kapitel II Finansiella bestämmelser

Gemensamma bestämmelser Artikel III-412.3 Regler om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och

revision till och med den 31 december 2006

Kapitel III Fördjupade samarbeten

Artikel III-419.2 Bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete inom GUSP Artikel III-420.2 Beslut om att bekräfta en medlemsstats

deltagande i ett pågående fördjupat

samarbete inom GUSP i enlighet med

bestämmelserna i artikel I-44.3 Artikel III-421 Beslut om fördelningen av andra utgifter för

genomförandet av ett fördjupat samarbete än

de förvaltningskostnader som institutionerna Bilaga 9 åsamkas

Artikel III-422.1 Förenklat ändringsförfarande inom ramen

för ett fördjupat samarbete i enlighet med

bestämmelserna i artikel I-44.3 (övergång

från enhällighet till kvalificerad majoritet)

Artikel III-422.2 Förenklat ändringsförfarande inom ramen

för ett fördjupat samarbete i enlighet med

bestämmelserna i artikel I-44.3 (övergång

från särskilda lagstiftningsförfaranden till ordinarie lagstiftningsförfarandet)

Avdelning VII Gemensamma bestämmelser

Artikel III-433 Regler för språkanvändningen vid unionens institutioner, med förbehåll för stadgan för EU-domstolen

Artikel III-436.2 Ändring av listan av den 15 april 1958 över

varor på vilka bestämmelserna i artikel

III-436.1 b skall tillämpas

Bilaga 10

Omvandlingstabell för artiklar

I tabellen nedan förtecknas artiklar i dagens Unions- och EG-fördrag och vilka artiklar i det nya fördraget som dessa artiklar motsvaras av. Förteckningen inbegriper viktigare artiklar i dagens fördrag. Artiklar i Unionsfördraget markeras genom ”EU” efter artikelnumret (53 artiklar). Artiklarna 1-53 i EG-fördraget markeras på motsvarande sätt med ”EG” efter artikelnumret. Artiklarna 54-314 i EG-fördraget anges endast med artikelnummer.

Tabellen därefter innehåller samma uppgifter som den första tabellen, men sorterade efter numreringen i det nya fördraget.

Motsvarigheten i dagens Unions- och EG-fördrag till artiklarna i det nya fördraget, sorterade efter numreringen i dagens fördrag.

Dagens fördrag Det nya fördraget Område

Unionsfördraget

4 EU I-21–22, III-341 Europeiska rådet 7 EU, 309 EG I-59 Tillfälligt upphävande av rättigheter 11–27 EU, 28 EU I-16, 40, 41, III-294–313 Den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken 27a–27e EU, 40, 43– I-44, III-416–423 Fördjupat samarbete 45 EU, 11 EG 29 EU, 61 EG I-42, III-257 Ett område med frihet, säkerhet och

rättvisa 30.1 EU III-275 Polissamarbete 30.2 EU III-276 Europol 31.1 EU III-270 Straffrättsligt samarbete 31.2 EU III-273 Eurojust 36 EU III-261 Artikel 36-kommittén 48 EU IV-443 Fördragsändring 49 EU I-1.2, 58 Medlemskap i unionen 51 EU, 312 EG IV-446 Varaktighet 52 EU, 313 EG IV-447 Ratificering och ikraftträdande 53 EU, 314 EG IV-448 Autentiska texter och översättningar

EG-fördraget

3.2 EG III-116 Horisontell jämställdhetsartikel 4 EG III-177 Ekonomisk och monetär politik 6 EG III-119 Horisontell miljöskyddsartikel 11 EG, 27a–27e EU, I-44, III-416–423 Fördjupat samarbete 40 EU, 43–45 EU 12–13 EG I-4, III-123–124 Icke-diskriminering 14–15 EG III-130 Upprättandet av den inre marknaden 16 EG III-122 Tjänster av allmänt ekonomiskt

intresse 17–22 EG I-10, III-125–129 Unionsmedborgarskap

Bilaga 10 23–31 EG III-151, 153–155 Fri rörlighet för varor 32–38 EG III-225–232 Jordbrukspolitik 39–55 EG III-133–150 Fri rörlighet för personer och tjänster 56–60 III-156–160 Fri rörlighet för kapital 61 EG, 29 EU I-42, III-257 Ett område med frihet, säkerhet och

rättvisa 62–63 III-265–267 Asyl- och invandringspolitik 65 III-269 Civilrättsligt samarbete 70–80 III-236–245 Transporter 81–86 III-161–166 Konkurrensregler för företag 87–89 III-167–169 Statligt stöd 90–93 III-170–171 Skatter och avgifter 94 III-173 Inre marknaden, beslut med

enhällighet 95 III-172 Inre marknaden, beslut med

kvalificerad majoritet 96–97 III-174–175 Snedvridning av konkurrensvillkor 98–104 III-178–184 Ekonomisk politik 105–110 III-185–190 Monetär politik 111 III-326 Växelkursavtal 112–113 III-382–383 Europeiska centralbanken 125–130 III-203–208 Sysselsättning 131, 133 III-314–315 Gemensam handelspolitik 135 III-152 Tullsamarbete 136–145 III-209–218 Socialpolitik 146–148 III-219 Europeiska socialfonden 149–150 III-282–283 Utbildning, yrkesutbildning och

ungdomsfrågor 151 III-280 Kultur 152 III-278 Folkhälsa 153 III-235 Konsumentskydd 153.2 III-120 Horisontell konsumentskyddsartikel 154–155 III-246–247 Transeuropeiska nät 157 III-279 Industri 158–162 III-220–224 Ekonomisk och social

sammanhållning 163–173 III-248–255 Forskning och teknisk utveckling 174–176 III-233–234 Miljö 177–181 III-316–318 Utvecklingssamarbete 181a III-319 Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt

samarbete med tredje land 182–187 III-286–291 Associering av utomeuropeiska länder

och territorier 189–201 I-20, III-330–340 Europaparlamentet 202 I-37.3 Kommittologin 202–209 I-23–24, III-342–346 Rådet 211–219 I-26–27, III-347–352 Kommissionen 220–245 I-29, III-353–381 Domstolen 246–248 I-31, III-384–385 Revisionsrätten 249 I-33 Rättsakter

Bilaga 10 251 III-396 Medbeslutandeproceduren (ordinarie

lagstiftningsförfarandet) 254 I-39 Offentliggörande och ikraftträdande

av rättsakter 255 I-50, III-399 Öppenhetsregler 257–262 I-32, III-389–392 Ekonomiska och sociala kommittén 263–265 I-32, III-386–388 Regionkommittén 266–267 III-393–394 Europeiska investeringsbanken 268–280 I-53–56, III-402–415 Finansiella bestämmelser, årliga

budgeten 281 I-7 EG/EU juridisk person 282 III-426 EG:s/EU:s rättskapacitet 283 III-427 Tjänsteföreskrifter 285 III-429 Statistik 287 III-430 Tystnadsplikt 289 III-432 Institutionernas säte 295 III-425 Egendomsordningen påverkas ej 296 III-436 Väsentliga säkerhetsintressen 299 IV-440 Territoriell tillämpning 300 III-323, 325 Internationella avtal 301 III-322 Restriktiva åtgärder 302–303 III-327 Förbindelser med FN och andra

internationella organisationer 308 I-18 Flexibilitetsklausul 309, 7 EU I-59 Tillfälligt upphävande av rättigheter 310 III-324 Associeringsavtal 311 IV-442 Protokoll integrerad del 312, 51 EU IV-446 Varaktighet 313, 52 EU IV-447 Ratificering och ikraftträdande 314, 53 EU IV-448 Autentiska texter och översättningar

Motsvarigheten i dagens Unions- och EG-fördrag till artiklarna i det Bilaga 10

nya fördraget, sorterade efter numreringen i det nya fördraget.

Det nya fördraget Dagens fördrag Område

I-1.2, 58 49 EU Medlemskap i unionen I-4, III-123–124 12–13 EG Icke-diskriminering I-7 281 EG/EU juridisk person I-10, III-125–129 17–22 EG Unionsmedborgarskap I-16, 40, 41, III-294– 11–27, 28 EU Den gemensamma utrikes- och 313 säkerhetspolitiken I-18 308 Flexibilitetsklausul I-20, III-330–340 189–201 Europaparlamentet I-21–22, III-341 4 EU Europeiska rådet I-23–24, III-342–346 202–209 Rådet I-26–27, III-347–352 211–219 Kommissionen I-29, III-353–381 220–245 Domstolen I-31, III-384–385 246–248 Revisionsrätten I-32, III-386–388 263–265 Regionkommittén I-32, III-389–392 257–262 Ekonomiska och sociala

kommittén I-33 249 Rättsakter I-37.3 202 Kommittologin I-39 254 Offentliggörande och

ikraftträdande av rättsakter I-40, 41, 16, III-294– 11–27, 28 EU Den gemensamma utrikes- och 313 säkerhetspolitiken I-42, III-257 29 EU, 61 EG Ett område med frihet, säkerhet

och rättvisa I-44, III-416–423 27a–27e EU, 40, 43–45 Fördjupat samarbete

EU, 11 EG I-50, III-399 255 Öppenhetsregler I-53–56, III-402–415 268–280 Finansiella bestämmelser, årliga

budgeten I-58, 1.2 49 EU Medlemskap i unionen I-59 309, 7 EU Tillfälligt upphävande av

rättigheter III-116 3.2 EG Horisontell jämställdhetsartikel III-119 6 EG Horisontell miljöskyddsartikel III-120 153.2 Horisontell

konsumentskyddsartikel III-122 16 EG Tjänster av allmänt ekonomiskt

intresse III-123–124, I-4 12–13 EG Icke-diskriminering III-125–129, I-10 17–22 EG Unionsmedborgarskap III-130 14–15 EG Upprättandet av den inre

marknaden III-133–150 39–55 EG Fri rörlighet för personer och

tjänster III-151, 153–155 23–31 EG Fri rörlighet för varor

Bilaga 10 III-152 135 Tullsamarbete III-156–160 56–60 Fri rörlighet för kapital III-161–166 81–86 Konkurrensregler för företag III-167–169 87–89 Statligt stöd III-170–171 90–93 Skatter och avgifter III-172 95 Inre marknaden, beslut med

kvalificerad majoritet III-173 94 Inre marknaden, beslut med

enhällighet III-174–175 96–97 Snedvridning av

konkurrensvillkor III-177 4 EG Ekonomisk och monetär politik III-178–184 98–104 Ekonomisk politik III-185–190 105–110 Monetär politik III-203–208 125–130 Sysselsättning III-209–218 136–145 Socialpolitik III-219 146–148 Europeiska socialfonden III-220–224 158–162 Ekonomisk och social

sammanhållning III-225–232 32–38 EG Jordbrukspolitik III-233–234 174–176 Miljö III-235 153 Konsumentskydd III-236–245 70–80 Transporter III-246–247 154–155 Transeuropeiska nät III-248–255 163–173 Forskning och teknisk utveckling III-257, I-42 29 EU, 61 EG Ett område med frihet, säkerhet

och rättvisa III-261 36 EU Artikel 36-kommittén III-265–267 62–63 Asyl- och invandringspolitik III-269 65 Civilrättsligt samarbete III-270 31.1 EU Straffrättsligt samarbete III-273 31.2 EU Eurojust III-275 30.1 EU Polissamarbete III-276 30.2 EU Europol III-278 152 Folkhälsa III-279 157 Industri III-280 151 Kultur III-282–283 149–150 Utbildning, yrkesutbildning och

ungdomsfrågor III-286–291 182–187 Associering av utomeuropeiska

länder och territorier III-294–313, I-16, 40, 11–27 EU, 28 EU Den gemensamma utrikes- och 41 säkerhetspolitiken III-314–315 131, 133 Gemensam handelspolitik III-316–318 177–181 Utvecklingssamarbete III-319 181a Ekonomiskt, finansiellt och

tekniskt samarbete med tredje

land III-322 301 Restriktiva åtgärder III-323, 325 300 Internationella avtal

Bilaga 10 III-324 310 Associeringsavtal III-326 111 Växelkursavtal III-327 302–303 Förbindelser med FN och andra

internationella organisationer III-330–340, I-20 189–201 Europaparlamentet III-341, I-21–22 4 EU Europeiska rådet III-342–346, I-23–24 202–209 Rådet III-347–352, I-26–27 211–219 Kommissionen III-353–381, I-29 220–245 Domstolen III-382–383 112–113 Europeiska centralbanken III-384–385, I-31 246–248 Revisionsrätten III-386–388, I-32 263–265 Regionkommittén III-389–392, I-32 257–262 Ekonomiska och sociala

kommittén III-393–394 266–267 Europeiska investeringsbanken III-396 251 Medbeslutandeproceduren

(ordinarie

lagstiftningsförfarandet) III-399, I-50 255 Öppenhetsregler III-402–415, I-53–56 268–280 Finansiella bestämmelser, årliga

budgeten III-416–423, I-44 27a–27e EU, 40, 43–45 Fördjupat samarbete

EU, 11 EG III-425 295 Egendomsordningen påverkas ej III-426 282 EG:s/EU:s rättskapacitet III-427 283 Tjänsteföreskrifter III-429 285 Statistik III-430 287 Tystnadsplikt III-432 289 Institutionernas säte III-436 296 Väsentliga säkerhetsintressen IV-440 299 Territoriell tillämpning IV-442 311 Protokoll integrerad del IV-443 48 EU Fördragsändring IV-446 312, 51 EU Varaktighet IV-447 313, 52 EU Ratificering och ikraftträdande IV-448 314, 53 EU Autentiska texter och

översättningar

Lagrådsremiss

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 2 juni 2005

Bosse Ringholm

Christina Weihe

(Statsrådsberedningen)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen föreslås att fördraget om upprättande av en konstitution för Europa samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget skall godkännas. Fördraget undertecknades i Rom den 29 oktober 2004 och träder i kraft den 1 november 2006, förutsatt att samtliga medlemsländer då har ratificerat fördraget.

Det nya fördraget ersätter stora delar av unionens nuvarande primärrätt, däribland fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen. Detta innebär att unionens samlade verksamhet regleras i ett enhetligt fördrag. Det nya fördraget innehåller delar av bestämmelserna i de gamla fördragen samtidigt som andra bestämmelser ändras och nya tillkommer.

Unionen ersätter Europeiska gemenskapen (EG) som juridisk person. Den hittillsvarande indelningen av samarbetet i tre pelare upphör.

Samarbetsformerna för de frågor som i nuvarande fördrag ligger i tredje pelaren (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) förstärks i det nya fördraget genom ändrade beslutsformer och rättsliga instrument. Den mellanstatliga karaktären på samarbetet i andra pelaren (utrikes- och säkerhetspolitiken) består.

Genom det nya fördraget överlåts viss ytterligare beslutanderätt till EU.

Ett tillträde till det nya fördraget föranleder en ändring av lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I lagrådsremissen läggs fram förslag till en sådan lagändring. Lagändringen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 2, 3, och 4 §§ samt rubriken närmast före 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Införlivande av gemenskapernas regler Införlivande av Europeiska unionens regler

2 §

De fördrag och andra instrument som anges i 4 § samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska De fördrag och andra instrument som anges i 4 § gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra

unionen har antagits av instrument. Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument.

3 §

Europeiska gemenskaperna får Europeiska unionen eller

efter Sveriges anslutning till Europeiska atomenergi-

Europeiska unionen fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §. gemenskapen får fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §.

4 §

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1. fördraget den 29 oktober 2004 om upprättande av en konstitution för Europa
2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen 2. fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska

1 Senaste lydelse 2003:1208.

gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna 4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier 5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 6. Fördraget den 22 januari

1972 om Konungariket Danmarks,

Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 8. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna

9. Akten den 20 september 1976 3. akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av om allmänna direkta val av företrädare i församlingen företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt om ändring av nämnda akt

10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska

atomenergigemenskapen 11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland 12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 13. Europeiska enhetsakten den

17 och 28 februari 1986 14. Fördraget den 7 februari

1992 om Europeiska unionen 15. Fördraget den 24 juni 1994

om Konungariket Norges,

Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen 16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget 17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem 18. Fördraget den 16 april 2003

om Republiken Tjeckiens,

Republiken Estlands, Republiken

Cyperns, Republiken Lettlands,

Republiken Litauens, Republiken

Ungerns, Republiken Maltas,

Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

19. Bilagor och protokoll som 4. bilagor och protokoll som hör hör till de fördrag och andra till de fördrag och andra instrument som anges i 1-18. instrument som anges i 1-3.

_____________

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. De rättsakter, avtal och beslut som antagits av Europeiska gemenskaperna före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla här i landet med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 § i sin äldre lydelse. 3. Fördraget den 29 oktober 2004 om upprättande av en konstitution för Europa samt fördragets bilagor och protokoll skall den dag regeringen bestämmer kungöras i Svensk författningssamling (SFS).

3Ärendet och dess beredning

Inledning

Regeringskonferensen om ett nytt konstitutionellt fördrag för Europa inleddes i Rom den 4 oktober 2003. Konferensens uppgift var att ta ställning till det förslag till nytt konstitutionellt fördrag som framlagts av konventet om EU:s framtid (framtidskonventet) samt ändringsförslag från medlemsstaterna. Regeringskonferensen avslutades i Bryssel den 18 juni 2004, då stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte enades om utformningen av det nya fördraget. Det nya fördraget och slutakten undertecknades i Rom den 29 oktober 2004.

Enligt artikel IV-447 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (konstitutionella fördraget) skall fördraget träda i kraft den 1 november 2006, förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om så inte är fallet träder fördraget i kraft den första dagen i den andra månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.

Innebörden av det konstitutionella fördraget och de huvudsakliga ändringarna i förhållande till nuvarande grundläggande fördrag inom EU samt behovet av ändringar i anslutningslagen har redovisats i departementspromemorian Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (Ds 2004:52). Beträffande övriga lagändringar av konsekvenskaraktär som bör göras för att anpassa svensk lagstiftning till det nya fördraget sker för närvarande en översyn inom Regeringskansliet. Dessa lagändringar behandlas inte i denna lagrådsremiss.

Promemorians lagförslag finns som bilaga 1 till lagrådsremissen. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har avgett svar finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i Statsrådsberedningen (Dnr SB 2005/5239/EU-kansliet). En lista över de i lagrådsremissen förekommande termerna och förkortningarna finns i bilaga 3.

Det konstitutionella fördraget i svensk text finns som bilaga 4 till lagrådsremissen. De protokoll och bilagor som regeringskonferensen beslutade finns som bilaga 5. Slutakten med förklaringar finns som bilaga 6. Förteckningar över artiklar i det konstitutionella fördraget där det ordinarie lagstiftningsförfarandet respektive särskilda lagstiftningsförfaranden skall tillämpas finns som bilaga 7 och bilaga 8. Vidare finns en förteckning över artiklar där beslutsfattande med enhällighet i ministerrådet skall tillämpas som bilaga 9. En omvandlingstabell över artiklar i EG-fördraget och Unionsfördraget och dess motsvarigheter i det konstitutionella fördraget finns som bilaga 10.

Lagrådsremissens disposition

I avsnitt 4 redovisas tillkomsten av det konstitutionella fördraget. En beskrivning ges av förberedelserna inför regeringskonferensen, regeringskonferensen i sig och de frågor Sverige prioriterade där samt

den dialog som förevarit med riksdagen och informationen till allmänheten.

I avsnitt 5 görs en översiktlig beskrivning av det konstitutionella fördragets fyra delar samt de protokoll, bilagor och förklaringar som fogats till fördraget. I avsnittet redovisas även fördragets huvudsakliga innehåll.

I avsnitt 6 behandlas Sveriges tillträde till det konstitutionella fördraget.

I avsnitt 7 görs bland annat en genomgång av i vilken utsträckning det konstitutionella fördraget förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen.

I avsnitt 8 behandlas den ändring som föreslås i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

I avsnitt 9-23 redogörs närmare för bestämmelserna i det konstitutionella fördraget.

I det sista avsnittet, avsnitt 24, kommenteras den författningsändring som krävs för att Sverige skall kunna tillträda det konstitutionella fördraget.

4Tillkomsten av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa

4.1Regeringskonferensen

4.1.1Bakgrund

Fördragen utgör grunden för unionen och reglerar dess institutionella uppbyggnad och dess arbete. Medlemsstaternas regeringar har vid olika tillfällen sett behov av att göra förändringar i fördragen. Regeringarna har vid dessa tillfällen i enlighet med den procedur som fördragen föreskriver inrättat ett särskilt forum för förhandlingar. I dessa så kallade regeringskonferenser har regeringsföreträdare förhandlat och beslutat om anpassningar och ändringar i fördragen. Sådana konferenser föregick 1993 års Maastrichtfördrag, 1999 års Amsterdamfördrag och 2003 års Nicefördrag.

Regeringskonferensen om ett nytt konstitutionellt fördrag inleddes i Rom den 4 oktober 2003 och avslutades i Bryssel den 18 juni 2004, då stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte enades om utformningen av det nya fördraget.

4.1.2Förberedelserna

Framtidskonventet

Vid regeringskonferensen under Europeiska rådets möte i Nice i december år 2000 antogs en förklaring om unionens framtid. Stats- och

regeringscheferna framhöll i förklaringen att en bredare och djupare debatt om unionens framtida utveckling var önskvärd. Man beslöt att sammankalla en ny regeringskonferens under 2004 för att besvara fyra frågor. Dessa frågor rörde – hur EU:s och medlemsstaternas befogenheter skall avgränsas, – vilken ställning stadgan om de grundläggande rättigheterna, som

tidigare antagits som ett politiskt dokument, skall ha, – hur fördragen skall förenklas och göras tydligare samt – vilken roll de nationella parlamenten skall ha i EU-arbetet.

Vid Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001 antogs ytterligare en förklaring om unionens framtid. I Laekenförklaringen breddades den kommande regeringskonferensens uppdrag till att även gälla maktbalansen mellan institutionerna och EU:s anslutning till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europeiska rådet enades också om att ett konvent skulle förbereda den kommande regeringskonferensen. Konventet antog namnet Europeiska konventet om EU:s framtid (framtidskonventet) och fick i uppgift att sammanställa ett underlag som regeringskonferensen kunde arbeta utifrån.

Framtidskonventet bestod av 105 ordinarie ledamöter och 102 ersättare. Konventet leddes av ordföranden Valéry Giscard d’Estaing. Varje land deltog med en regeringsrepresentant och två representanter för det nationella parlamentet. Också de dåvarande tio kandidatländerna samt Bulgarien, Rumänien och Turkiet deltog. Sverige representerades av tidigare vice statsminister Lena Hjelm-Wallén som statsministerns personliga representant i konventet med dåvarande förbundssekreterare Lena Hallengren som suppleant till och med den 26 november 2002 och därefter ambassadör Sven-Olof Petersson samt fyra riksdagsledamöter varav två suppleanter (se avsnitt 4.3). Därtill ingick representanter för Europaparlamentet och kommissionen. Representanter för Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, EU-ombudsmannen och arbetsmarknadens parter i Europa fick observatörsstatus. Konsultationer med europeiska folkrörelser och intresseorganisationer genomfördes under arbetets gång och ett särskilt möte med ungdomar från samtliga länder företrädda i konventet genomfördes också (ungdomskonventet).

Konventet inleddes den 28 februari 2002 och avslutades i juni 2003, då resultatet av konventet presenterades vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki. Europeiska rådet välkomnade konventets utkast till konstitutionellt fördrag och ansåg att det utgjorde en god grund för att inleda regeringskonferensen.

Departementspromemoriorna och regeringsskrivelsen

Regeringskansliet utarbetade en departementspromemoria om konventets utkast till konstitutionellt fördrag (Ds 2003:36 Europeiska konventet om EU:s framtid – Resultat och utgångspunkter inför nästa regeringskonferens) och genomförde en remissomgång med ett stort antal svenska remissinstanser under sommaren 2003. I en departementspromemoria presenterades en sammanställning av remissvaren (Ds 2003:58). En regeringsskrivelse, Europeiska konventet om EU:s framtid,

överlämnades därefter till riksdagen den 2 oktober 2003 (skr. 2003/04:13).

Riksdagsbehandlingen

Riksdagen ansåg vid sin behandling av regeringens skrivelse (bet. 2003/04:KUU1, rskr. 2003/04:57) att konventets arbete hade varit framgångsrikt. Konventets förslag innebar, enligt riksdagen, ett angeläget förtydligande av samarbetets natur och omfattning genom att reglerna fördes samman i ett samlat och välstrukturerat fördrag. Konventets förslag var enligt riksdagen en bra grund för regeringskonferensen och skulle med de förändringar som riksdagen förordade bilda en god helhet. Det låg, enligt riksdagen, i medlemsstaternas och EU-medborgarnas intresse att huvuddragen i konventets förslag förverkligades.

4.1.3Regeringskonferensen

Regeringskonferensen om det nya konstitutionella fördraget inleddes av stats- och regeringscheferna i Rom den 4 oktober 2003. Förhandlingarna fördes sedan på såväl stats- och regeringschefsnivå som på utrikesministernivå. En grupp bestående av kontaktpersoner på tjänstemannanivå från de olika medlemsstaternas regeringskanslier möttes vid ett antal tillfällen för att förbereda utrikesministrarnas möten.

En juridisk-teknisk översyn av det konstitutionella fördraget genomfördes under hösten 2003 och våren 2004.

Under hösten 2003 behandlades ett stort antal frågor i regeringskonferensen. De allra flesta av dessa kunde man utan omfattande förhandlingar uppnå enighet om. Förändringarna i den institutionella strukturen och utformningen av viktningen av röster vid omröstning i ministerrådet förblev dock svårlösta. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 12-13 december konstaterade det italienska ordförandeskapet att det inte gick att enas i de institutionella frågorna. Europeiska rådet uppdrog åt det inkommande irländska ordförandeskapet att undersöka förutsättningarna för att nå en lösning vid en senare tidpunkt.

Det irländska ordförandeskapet genomförde under vintern 2004 omfattande konsultationer med medlemsstaternas regeringar. I mars 2004 presenterade ordförandeskapet en rapport om läget i regeringskonferensen och förutsättningarna för framsteg. Ordförandeskapet ansåg att förutsättningar fanns för att regeringskonferensen skulle kunna slutföras. Man beslöt att förhandlingar skulle återupptas i utrikesministerkretsen. I de förhandlingar som därefter följde låg fokus främst på utformningen av institutionerna samt på omfattningen av beslut med kvalificerad majoritet. Till detta kom ett antal specifika frågor som prioriterats av olika medlemsstater.

Slutförhandlingen ägde rum vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 17-18 juni 2004. Stats- och regeringscheferna avhandlade konferensens sista utestående frågor. Främst utgjordes dessa av röstviktningen, kommissionens sammansättning samt vissa frågor om omfattningen av beslut med kvalificerad majoritet.

Under juli - september 2004 genomfördes en sedvanlig språklig och teknisk granskning av det konstitutionella fördraget. Fördraget undertecknades den 29 oktober 2004 i Rom.

4.2Sveriges prioriterade frågor

Regeringen lade fast sina utgångspunkter för förhandlingen i sin skrivelse till riksdagen (skr. 2003/04:13). Genom riksdagens behandling av skrivelsen framgick att regeringens utgångspunkter i huvudsak fick stöd av en bred riksdagsmajoritet.

Framtidskonventets förslag var från svensk synpunkt en god grund för de vidare förhandlingarna.

Viktiga utgångspunkter för Sverige var att en uppgörelse om de centrala institutionella frågorna måste utgöras av en tillfredsställande helhetslösning, där alla institutioner stärks samtidigt som balansen mellan institutionerna behålls. Sverige var avvisande till konventets förslag om en vald ordförande i Europeiska rådet.

Det stod tidigt under förhandlingarna klart att förutsättningarna var små att nå enighet om en väsentligt annorlunda lösning än den som föreslagits av framtidskonventet. Enighet nåddes emellertid om att organisera ordförandeskapet i ministerrådet i på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater i 18-månadersperioder istället för de ettåriga ordförandeskap som konventet föreslagit. Enighet nåddes vidare om att en begränsning av antalet ledamöter i kommissionen skulle ske på sikt i enlighet med Nicefördragets intentioner och med likabehandling av alla medlemsstater. Framtidskonventets förslag om kommissionsledamöter med respektive utan rösträtt avvisades. Europaparlamentets storlek och sammansättning justerades något. Inget stöd fanns för att ompröva konventets förslag om en vald ordförande i Europeiska rådet. Uppgifterna för unionens framtida utrikesminister klargjordes. Det framkom tidigt i förhandlingen att förutsättningar inte fanns för en genomgripande behandling av de sakpolitiska områdena inom EG:s verksamhetsområde. Det gällde särskilt de sakpolitiska målen för unionens verksamhet, t.ex. på det jordbrukspolitiska området.

I vissa sakpolitiska frågor verkade Sverige för förändringar i konventsförslaget. Detta gällde bland annat utformningen av bestämmelserna om jämställdhet, restriktiva åtgärder (frysning av tillgångar), folkhälsa, miljö och beslutsregler för vissa delar av tjänstehandeln.

Sverige fick gehör för att jämställdhet skulle skrivas in i artikel I-2 om unionens värden. Det innebär att jämställdhet mellan kvinnor och män klargörs som ett av unionens grundläggande värden i anslutning till frihet, demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.

En annan prioriterad fråga för Sverige var utvecklandet av det rättsliga och inrikes samarbetet, inte minst för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och få till stånd en human europeisk asyl- och invandringspolitik. Sverige tog en aktiv del i förhandlingsarbetet i denna del, bl.a. genom att lägga förslag som innebär att tvistiga frågor i vissa fall kan lyftas till Europeiska rådet för ställningstagande. Denna

möjlighet visade sig vara en förutsättning för att vissa medlemsstater skulle kunna acceptera ett utvidgat unionssamarbete på området.

En annan förändring som Sverige förespråkade rörde restriktiva åtgärder mot individer och frysning av tillgångar. Sverige förordade och fick gehör för tydliga bestämmelser om att åtgärderna måste innefatta nödvändiga bestämmelser om rättsliga garantier. I en förklaring underströks betydelsen av klara och tydliga kriterier i syfte att garantera en rättslig prövning av beslut om restriktiva åtgärder. På svensk begäran tydliggjordes också att endast terrorism och verksamhet som är relaterad till terrorism kan utgöra grund för frysning av tillgångar för individer och grupper inom unionens eget område.

Folkhälsa var i regeringskonferensen en högt prioriterad fråga för Sverige. I förhandlingen arbetade Sverige för att alkohol och tobak skall ses inte enbart som varor utan även som hot mot folkhälsan. Följden blev en referens i det konstitutionella fördraget till alkoholens och tobakens skadeverkningar. Det innebär att unionen kan vidta åtgärder till stöd för medlemsstaternas insatser för att motverka sådana skadeverkningar.

Under regeringskonferensen verkade Sverige för att försiktighets- och substitutionsprinciperna skulle föras in i de miljörelaterade artiklarna i fördraget. Något stöd från andra medlemsländer för dessa förslag erhölls emellertid inte.

Sverige lade tillsammans med ytterligare några medlemsstater stor vikt vid att få till stånd en förändring av de föreslagna beslutsreglerna om förhandling av och beslut om internationella avtal på tjänstehandelsområdet. I förhandlingens slutskede fick Sverige gehör för att enhällighet även i fortsättningen skall gälla på sådana områden som rör handel med sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård, om internationella avtal riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dessa tjänster.

Sverige agerade framgångsrikt – i samarbete med Irland, Österrike och Finland – för att i fördraget klargöra att den nationella militära alliansfriheten inte påverkas av fördraget.

4.3Dialogen med riksdagen

Riksdagens ordinarie ledamöter i framtidskonventet var Sören Lekberg (s) och Göran Lennmarker (m) med Kenneth Kvist (v) respektive Ingvar Svensson (kd) som ersättare.

Under regeringskonferensen förhandlade regeringen i nära samråd med riksdagen. Inför varje möte i regeringskonferensen på stats- och regeringschefsnivå respektive utrikesministernivå ägde möten med EUnämnden rum. Även avrapportering skedde efter varje förhandlingstillfälle antingen i EU-nämnden eller i kammaren. EU-nämndens beredningsgrupp hölls härutöver löpande informerad om aktuella frågor i konferensen. Under Europeiska rådets möten informerade regeringen i de fall nya förslag lades fram under förhandlingens gång och samrådde med nämnden genom telefonkonferenser.

Inför stats- och regeringschefernas möten höll nämnden offentliga TVsända sammanträden. Vid dessa tillfällen deltog statsministern eller utrikesministern i utfrågningar med ledamöterna.

4.4Information till allmänheten

Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 april 2001 (dir. 2001:35) tillkallade vice statsministern en parlamentarisk kommitté med uppdrag att − stimulera en bred, offentlig debatt om Europeiska unionen (EU), särskilt inför den kommande regeringskonferensen, − bidra till att öka kunskaperna hos allmänheten om aktuella frågeställningar kring EU:s utveckling, − ge företrädare för olika åsiktsinriktningar utrymme att argumentera för sina uppfattningar, − skapa kontakter för den svenska debatten om EU och motsvarande debatt i övriga europeiska länder, och − sammanställa analyser av de frågor som kan komma att behandlas vid regeringskonferensen.

Kommitténs uppdrag skulle enligt de ursprungliga direktiven vara slutfört när 2004 års regeringskonferens började, men förlängdes i två omgångar till utgången av år 2004. Syftet med förlängningarna var att stimulera och ge stöd åt den offentliga debatten även under och omedelbart efter regeringskonferensen. Genom beslut i november 2004 förlängdes kommitténs uppdrag till utgången av år 2005. Regeringen ansåg det viktigt att den offentliga debatten om EU:s framtidsfrågor fortsatte och att allmänhetens kunskap om fördraget stärktes och utvecklades även under ratifikationsprocessen. I kommittén ingår företrädare för samtliga riksdagspartier.

Övriga informationsinsatser inkluderar en sammanfattande skrift från Regeringskansliet publicerad i april 2005. Under maj 2005 genomförde Regeringskansliet i samverkan med bl.a. kommissionen en ”EU-vecka” med mötes- och seminarieverksamhet om aktuella EU-frågor.

5Fördragets struktur och huvudsakliga innehåll

5.1Fördragets struktur

Det konstitutionella fördragets bestämmelser finns intagna i artiklar som numrerats löpande (artiklarna I-1–IV-448). Den romerska siffra som finns angiven före varje artikelnummer visar till vilken del i fördraget artikeln hör.

Fördraget har indelats i fyra olika delar. Efter ingressen kommer del I (artiklarna I-1–I-60) som innehåller ett antal grundläggande

bestämmelser. Till skillnad från de övriga delarna saknar denna del en särskild rubrik. Del I innehåller nio avdelningar, nämligen Avdelning I, Definition av unionen och dess mål, Avdelning II, Grundläggande rättigheter och unionsmedborgarskap, Avdelning III, Unionens befogenheter, Avdelning IV, Unionens institutioner och organ, Avdelning V, Utövande av unionens befogenheter, Avdelning VI, Unionens demokratiska liv, Avdelning VII, Unionens finanser, Avdelning VIII, Unionen och dess närmaste omvärld och Avdelning IX, Medlemskap i unionen.

Del II (artiklarna II-61–II-114) bär titeln Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och innebär att denna stadga, som hittills inte varit fördragsfäst, intas som en del i fördraget. Denna del består av sju avdelningar, nämligen Avdelning I, Värdighet, Avdelning II, Friheter, Avdelning III, Jämlikhet, Avdelning IV, Solidaritet, Avdelning V, Medborgarnas rättigheter, Avdelning VI, Rättskipning och Avdelning VII, Allmänna bestämmelser om tolkning och tillämpning av stadgan.

Del III (artiklarna III-115–III-436) är den textmässigt längsta delen och bär titeln Unionens politik och funktion. Här återfinns bestämmelser som direkt berör unionens olika politikområden. I huvudsak skall bestämmelserna i denna del återspegla nu gällande bestämmelser med undantag för att en anpassning görs till den rationalisering av rättsliga instrument och beslutsprocedurer som görs i del I. Denna del av det konstitutionella fördraget består av sju avdelningar, nämligen Avdelning I, Allmänna bestämmelser, Avdelning II, Icke-diskriminering och medborgarskap, Avdelning III, Inre politik och åtgärder, Avdelning IV, Associering av utomeuropeiska länder och territorier, Avdelning V, Unionens yttre åtgärder, Avdelning VI, Unionens funktion och Avdelning VII, Gemensamma bestämmelser.

Del IV (artiklarna IV-437–IV-448) är den textmässigt kortaste och bär titeln Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser och innehåller bl.a. bestämmelser om upphävande av tidigare fördrag och om ratificering och ikraftträdande av detta fördrag.

Till själva fördraget finns fogat ett antal protokoll. Protokollen utgörs av bestämmelser som har anknytning till fördraget men där medlemsländerna av olika skäl funnit det mest lämpligt att dessa intas i protokoll som fogats till fördraget. Sammanlagt rör det sig om 36 protokoll som upptar bestämmelser rörande en rad olika områden. Till själva fördraget finns dessutom fogat två bilagor.

Enligt en särskild artikel i fördraget (artikel IV-442) utgör protokollen och bilagorna en integrerad del av fördraget och ges således samma rättsliga status som fördragstexten. Protokollen och bilagorna redovisas närmare i avsnitt 23.4.

Slutligen finns ett antal förklaringar fogade till fördraget. De flesta av dessa är gemensamma förklaringar om bestämmelser i fördraget eller i protokollen som samtliga medlemsstater ställt sig bakom. Det finns emellertid också ett mindre antal förklaringar som endast en eller några medlemsstater ställt sig bakom. Sammantaget rör det sig om 50 förklaringar som fogats till fördraget.

Folkrätten föreskriver att en förklaring som fogats till ett avtal skall tas i beaktande vid tolkningen av avtalet. Betydelsen av en förklaring beror

på innehållet och på hur många av avtalsparterna som ställer sig bakom den. Gemensamma förklaringar visar den gemensamma partsavsikten medan ensidiga får bedömas bl.a. utifrån förekomsten av motförklaringar.

5.2Fördragets huvudsakliga innehåll

Inledning

Det nya, konstitutionella fördraget ersätter fördragen om Europeiska unionen och Europeiska gemenskapen. Detta innebär att unionens samlade verksamhet regleras i ett enhetligt fördrag. Samarbetets natur och omfattning förtydligas och beskrivs på ett översiktligt och lättillgängligt sätt.

Unionen ersätter Europeiska gemenskapen (EG) som juridisk person och ges rätt att bl.a. ingå internationella överenskommelser inom ramen för unionens befogenheter på hela dess verksamhetsområde.

Som en följd härav upphör den hittillsvarande indelningen av samarbetet i tre pelare om gemenskapspolitiken med bl.a. den inre marknaden (första pelaren), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) respektive polis- och straffrättsliga frågor (tredje pelaren).

Polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet förstärks genom ändrade beslutsformer och nya rättsliga instrument där Europaparlamentet ges ett större inflytande. De hittillsvarande formerna för beslut består inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Unionens värden och mål

Unionens värden innefattar respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män råder.

Unionens målsättningar återger den övergripande inriktning som unionen skall arbeta efter.

Unionen skall främja fred, unionens värden och folkens välfärd. Den skall erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser samt en inre marknad. Den skall verka för bl.a. hållbar utveckling med en välavvägd ekonomisk tillväxt, en social marknadsekonomi där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt en hög nivå av skydd för miljön och en bättre miljö.

Unionen skall också motverka social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Den skall i sina förbindelser med omvärlden verka för fred, säkerhet och hållbar utveckling, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de

mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.

Grundläggande rättigheter

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna införlivas i fördragets del II. Unionen skall även ansöka om anslutning till den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som medlemsstaterna redan är anslutna till. Dessa två åtgärder kompletterar varandra. Tillsammans säkerställer de att unionen fullt ut respekterar de grundläggande rättigheterna.

Unionens befogenheter

Unionen förblir i grunden ett samarbete mellan suveräna stater och bygger på principen om tilldelade befogenheter. Unionen får agera endast inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har gett den. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen skall tillhöra medlemsstaterna. Dessa grundläggande principer var också en av förutsättningarna vid folkomröstningen 1994 om svenskt medlemskap i unionen.

Behörighetsfördelningen inom unionen tydliggörs genom att fördraget, i enlighet med etablerad rättspraxis i EG-domstolen, beskriver unionens befogenheter som antingen exklusiva för unionen, eller delade med medlemsstaterna respektive stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder till stöd för medlemsstaterna. Därtill tillkommer en flexibilitetsklausul för åtgärder som är nödvändiga för att uppnå unionens målsättningar. Denna klausul kan dock inte användas för att ge EU befogenheter att agera på nya områden.

Antalet rättsliga instrument som unionen förfogar över för att utöva sina befogenheter minskas. Instrumenten förses med beteckningar som anknyter till motsvarande nationella benämningar, till exempel lagar och ramlagar. Också antalet förfaranden för att fatta beslut reduceras. Beslutsfattande med kvalificerad majoritet och tillämpning av det s.k. ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket motsvarar nuvarande ordning med medbeslutande för Europaparlamentet, utvidgas.

Unionsrättens företräde och respekten för nationell identitet

Principen om unionsrättens företräde skrivs in i fördraget. Principen återspeglar etablerad domstolspraxis sedan lång tid tillbaka, vilket bekräftas i en gemensam förklaring av regeringskonferensen. Samtidigt betonas att unionen skall respektera medlemsstaternas nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer. Det regionala och lokala självstyret lyfts fram särskilt.

Institutionernas sammansättning och funktionssätt

Viktiga förändringar görs i institutionernas sammansättning och sätt att fungera. Förändringarna bör ses i ett sammanhang där alla institutioner stärks, samtidigt som balansen mellan dem består.

Europeiska rådet och ministerrådet

För att stärka kontinuitet och effektivitet i Europeiska rådets arbete, skall en ordförande väljas för en tid av två och ett halvt år. Detta uppdrag ersätter det nuvarande roterande ordförandeskapet i Europeiska rådet.

Ordförandeskapet i ministerrådet fortsätter att rotera mellan medlemsstaterna. Enda undantaget är rådet för utrikes frågor, som kommer att ledas av unionens utrikesminister.

Enligt ett separat utkast till beslut av Europeiska rådet, fogat till fördraget genom förklaring (4), förutses att ordförandeskapet i ministerrådet innehas av på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater under 18 månader. Medlemsstaterna inom gruppen bistår varandra på grundval av ett gemensamt program. Varje medlem i gruppen skall i tur och ordning vara ordförande för alla råd i sex månader.

Beslutsfattande med kvalificerad majoritet i ministerrådet utökas och görs till huvudregel med undantag för utrikes- och säkerhetspolitiken där enhällighet fortsatt skall gälla. Också på enstaka andra områden skall enhällighet fortsatt gälla. Skatter är ett sådant område. Bland de områden där beslutsfattande med kvalificerad majoritet ökar märks särskilt rättsliga och inrikes frågor.

Samtidigt ändras röstreglerna. En ny definition av kvalificerad majoritet börjar tillämpas från och med den 1 november 2009. Den grundas på principen att minst 55 % av medlemsstaterna, som företräder minst 65 % av den samlade befolkningen i unionen, krävs för att beslut skall kunna fattas. Det hittillsvarande systemet, där varje medlemsland har ett visst antal röster, upphör.

Kommissionen

Inledningsvis består under det konstitutionella fördraget principen om en kommissionsledamot per medlemsland. I enlighet med den grundsats som slogs fast redan i Nicefördraget skall en övergång ske till en mindre kommission. När den andra kommissionen efter fördragets ikraftträdande tillträder – dvs. sannolikt år 2014 – skall antalet ledamöter motsvara två tredjedelar av medlemsstaterna. I tillsättningen av kommissionsledamöter behandlas medlemsstaterna absolut lika, oavsett befolkningsstorlek. Uppdragen skall rotera på jämlik grund mellan ledamöter från alla medlemsstater.

Kommissionen får en tydligare roll som initiativtagare till och verkställare av unionens politik. Den särskilt utsedda utrikesministern, som också är vice ordförande i kommissionen, får ett särskilt ansvar för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och för samordningen av unionens övriga politik gentemot omvärlden.

Europaparlamentet

Europaparlamentets budgetfunktion och lagstiftande funktion stärks bland annat genom att det som regel skall vara medbeslutande i lagstiftningsfrågor. Antalet ledamöter fastställs till maximalt 750. Fördelningen av dessa platser – minst sex och högst 96 – mellan medlemsländerna skall förhandlas och beslutas inför 2009 års val till Europaparlamentet.

Europeiska unionens domstol

Domstolen blir i princip behörig över hela det konstitutionella fördragets område. Uttryckliga undantag från domstolens behörighet görs dels för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, där domstolen saknar behörighet, dels för området med frihet, säkerhet och rättvisa, där domstolen inte skall vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat. Detsamma gäller när medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter att upprätthålla lag och ordning och skyddet av den inre säkerheten.

De nationella parlamentens roll

De nationella parlamenten ges ökade möjligheter att påverka unionens politik genom en politisk mekanism, som direkt involverar de nationella parlamenten för kontroll av subsidiaritetsprincipens efterlevnad. Vidare skall parlamenten delges information om rådets arbete genom att dagordningar för, och resultatet av, rådets möten direkt skickas till medlemsstaternas parlament. Skärpta krav föreslås när det gäller tidsgränser i rådets arbete för att de nationella parlamenten skall hinna granska lagförslag.

Demokrati och öppenhet

Det konstitutionella fördraget framhåller grundläggande principer för den europeiska demokratin. Formerna för det civila samhällets deltagande definieras. Arbetsmarknadens parters betydelse erkänns. Vidare erkänns kyrkornas och de religiösa sammanslutningarnas och samfundens ställning liksom de filosofiska och konfessionslösa organisationernas ställning.

Unionens institutioner skall fullgöra sina uppgifter så öppet som möjligt och bidra till att medborgarnas möjligheter till insyn i unionens arbete ökar. Offentlighetsprincipen skall gälla för handlingar hos alla unionens institutioner, myndigheter och organ. Det ger en ökad insyn i unionens verksamhet jämfört med i dag, eftersom EG-fördraget endast föreskriver en rätt att få ta del av Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

Rådets sammanträden skall vara offentliga när förslag till lagstiftning diskuteras och antas.

Unionens institutioner skall vidare föra en öppen och regelbunden dialog med det civila samhället. För att unionens åtgärder skall vara så

enhetliga och öppna som möjligt skall kommissionen samråda med berörda parter innan förslag läggs fram. Detta påminner om det svenska remissförfarandet och motsvarar även kommissionens nuvarande praxis.

Dessutom understryks att unionens institutioner, myndigheter och organ skall ha en öppen, effektiv och självständig förvaltning. En rättslig grund för en europeisk lag om god förvaltning införs. Bindande regler om god förvaltning för samtliga institutioner, myndigheter och organ gör det tydligt för medborgaren vilka krav på en god och effektiv förvaltning som kan ställas på EU och dess tjänstemän. Ombudsmannen får en central plats i det konstitutionella fördraget som framhäver dennes viktiga uppgift att säkra en öppen och god förvaltning inom EU.

Genom ett s.k. medborgarinitiativ kan unionsmedborgare efter insamling av en miljon namnunderskrifter från ett betydande antal medlemsstater uppmana kommissionen att lägga fram förslag.

Unionens finanser

Beslut om hur unionen skall finansieras – s.k. egna medel – fattas av rådet med enhällighet efter Europaparlamentets hörande. Nationellt godkännande krävs av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive författningar. Bestämmelser om genomförande beslutas av rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europaparlamentet, om huvudbeslutet avseende egna medel förutser sådana regler om genomförande.

Unionens långtidsbudget – det finansiella perspektivet – byter namn till den fleråriga finansieringsramen och ges en rättslig grund. Ramen fastställs av rådet med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet, som skall fatta beslut med en majoritet av sina ledamöter. Europeiska rådet får enhälligt besluta om övergång till beslut med kvalificerad majoritet i rådet för fastställandet av ramen.

Unionens årliga budget fastställs i enhetliga beslutsprocedurer för samtliga utgifter. Uppdelningen mellan s.k. obligatoriska och ickeobligatoriska utgifter försvinner. Europaparlamentet får därmed till skillnad från i dag en viktig roll även i fråga om jordbruksutgifter. Antalet läsningar av budgetförslaget reduceras. I det fall rådet och Europaparlamentet inte är överens och inte heller en förlikningskommitté kan enas om en lösning, skall kommissionen lägga ett nytt budgetförslag. Detta behandlas på samma sätt som det första förslaget.

Ekonomisk-politisk samordning

Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik förblir en uppgift främst för medlemsstaterna, även om vissa viktiga delar av denna samordning följer gemensamma förfaranden. Kommissionen får bl.a. möjlighet att utfärda varningar till medlemsstater som inte bedöms följa de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Samarbetet mellan de länder som ingår i euroområdet formaliseras och förstärks, bl.a. genom att en ordförande för denna grupp väljs för en tid om två och ett halvt år. Sammantaget består de etablerade principerna för samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik.

Unionens yttre åtgärder

I och med att pelarstrukturen avskaffas blir det möjligt att slå fast övergripande mål för unionens yttre agerande i alla dess delar: utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, handelspolitik, utvecklingspolitik, humanitära insatser, restriktiva åtgärder, internationella avtal och yttre representation. Detta möjliggör ökad effektivitet, förbättrad samordning och samstämmighet mellan politikområdena samt en tydligare representation gentemot omvärlden. Unionens utrikesminister får en central roll när det gäller att formulera och genomföra unionens yttre politik.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Enhällighet behålls som huvudregel för beslutsfattande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Beslut med kvalificerad majoritet blir – som under nuvarande fördrag – möjligt att använda i rådet för genomförande av bl.a. strategier och målsättningar som Europeiska rådet enhälligt har lagt fast. En nyhet är att majoritetsbeslut är möjligt när utrikesministern i rådet lägger fram förslag på särskild uppmaning av Europeiska rådet.

Enskilda medlemsstater kan motsätta sig antagandet av ett majoritetsbeslut som går emot viktiga nationella intressen. Europeiska rådet kan enhälligt besluta om utvidgning av användning av omröstning med kvalificerad majoritet. Det absoluta kravet på enhällighet kvarstår i frågor som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

Inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vidareutvecklas och effektiviseras krishantering som en uppgift för unionen, så att det täcker in såväl konfliktförebyggande som fredsfrämjande insatser med civila och militära resurser. Fördraget innehåller också två nya samarbetsformer som syftar till att förbättra medlemsstaternas möjligheter att bidra med militära resurser till unionens krishanteringsförmåga. Det rör sig om dels en gemensam byrå för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel, dels ett s.k. permanent strukturerat samarbete öppet för alla medlemsstater. Fördragets skrivning om gemensamt försvar innebär alltjämt att ett sådant först förutsätter enhälligt beslut av Europeiska rådet och godkännande enligt nationella konstitutionella bestämmelser. Det tydliggörs i fördraget att denna skrivning, liksom den om stöd och bistånd i händelse av ett väpnat angrepp, inte skall inverka på militärt alliansfria medlemsstaters säkerhetspolitiska hållning. Fördraget innehåller även bestämmelser som innebär att administrationen av finansieringen av krishanteringsinsatser kan effektiviseras.

Den gemensamma handelspolitiken

Unionens uppgifter i den gemensamma handelspolitiken tydliggörs. Området blir i sin helhet exklusiv befogenhet för unionen. Möjligheten att tillämpa kvalificerad majoritet som beslutsregel utvidgas. Europaparlamentet får en viktigare roll. Samtidigt upprätthålls den nationella

vetorätten bl.a. i vissa tjänstesektorer, som hälsa och utbildning, med nära anknytning till nationell politik.

Samarbete med tredjeland och humanitärt bistånd

Målen för samarbete med tredjeland har utvecklats och inbegriper bl.a. hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, förebyggande av konflikter samt respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

Sanktioner

De nuvarande artiklarna om sanktioner (restriktiva åtgärder) i EGfördraget förs samman och tydliggörs i en artikel. En nyhet är också att en särskild rättslig grund införs om sanktioner mot fysiska eller juridiska personer samt mot grupper eller enheter som inte är stater. Sanktioner mot personer, grupper och enheter används redan i viss utsträckning. I dag saknas en enhetlig rättslig grund för detta.

Enligt en ny bestämmelse kan unionen för att förebygga och bekämpa terrorism och liknande verksamhet vidta åtgärder angående kapitalrörelser och betalningar, såsom frysning av tillgångar.

Betydelsen av grundläggande rättssäkerhetskrav framhålls i fördragstexten.

Solidaritetsklausul

I fördraget uttrycker medlemsstaterna sin politiska vilja att solidariskt hjälpa varandra om en medlemsstat skulle utsättas för en terroristattack, eller drabbas av en naturkatastrof eller av människor orsakad katastrof.

Frihet, säkerhet och rättvisa

Området frihet, säkerhet och rättvisa innefattar straffrättsligt samarbete och polissamarbete, samarbete om asyl, migration och gränskontroll samt civilrättsligt samarbete.

Inom området skall som huvudregel samma beslutsformer och beslutsprocedurer användas som för övriga politikområden, dvs. europeiska lagar och ramlagar som antas av rådet tillsammans med Europaparlamentet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

De rättsliga och inrikes frågorna har en särskild karaktär genom att de berör kärnuppgifter för nationalstaten som att upprätthålla lag och ordning och svara för myndighetsutövning gentemot enskilda medborgare. Det konstitutionella fördraget innehåller därför ett antal särregler för dessa frågor. Det anges t.ex. att området med frihet, säkerhet och rättvisa skall respektera de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna. Det finns vidare särskilda bestämmelser för bl.a. Europeiska rådet, nationella parlamentens medbestämmande, medlemsstaternas initiativrätt, formerna för att fatta beslut och domstolens behörighet.

I sammanhanget finns skäl att framhålla den bestämmelse som införs för det straffrättsliga samarbetet om att en ramlag som skulle påverka grundläggande aspekter av medlemsstaternas straffrättsliga system får

överlämnas till Europeiska rådet för ställningstagande, den s.k. nödbromsen.

Kontroll vid gränser, asyl och invandring

Unionen skall utarbeta en politik med syfte att införa ett system för förvaltning av unionens yttre gränser. Den faktiska innebörden av detta blir föremål för fortsatta förhandlingar om enskilda förslag till lagstiftning. Den tidigare målsättningen om en gemensam och enhetlig asyl- och invandringspolitik befästs.

Unionen får en ny befogenhet att besluta om åtgärder för att stimulera och stödja medlemsstaternas arbete för att främja integrationen av invandrare. Det kan dock inte handla om harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra regler.

Civilrättsligt samarbete

Bestämmelsen om civilrättsligt samarbete överensstämmer väsentligen med vad som gäller i dag. Principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut, som varit vägledande för utvecklingen på detta område, fördragsfästs nu uttryckligen som grunden för det fortsatta arbetet.

Straffrättsligt samarbete och förebyggande av brottslighet

Även på det straffrättsliga området fördragsfästs principen om ömsesidigt erkännande. Det ges också en grund för fortsatt tillnärmning av straff- och straffprocessuella bestämmelser när det behövs för att säkerställa tillämpningen av denna princip samt garantera den enskildes rättssäkerhet och brottsoffers rättigheter.

Tillnärmning av materiell straffrätt skall kunna ske genom att det införs minimiregler om brottsrekvisit och påföljder för särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag. Sådan tillnärmning behövs främst för att underlätta det rättsliga samarbetet mot sådan brottslighet mellan brottsbekämpande myndigheter i olika medlemsstater.

Tillnärmning av materiell straffrätt kan även ske på områden som redan omfattas av andra åtgärder för harmonisering, om det visar sig nödvändigt för att säkerställa att unionens politik genomförs effektivt.

En särskild ordning har införts i fördraget i nu nämnda delar genom att en medlemsstat under vissa förutsättningar kan begära att ett utkast till ramlag överlämnas till Europeiska rådet för ställningstagande.

En uttrycklig möjlighet skapas för vissa stödjande insatser i syfte att utveckla brottsförebyggande arbete i medlemsstaterna.

Åklagarsamarbetet

Fördraget möjliggör en förstärkning och fördjupning av åklagarsamarbetet inom Eurojust. Det öppnas även en möjlighet att i framtiden inrätta en europeisk åklagarmyndighet utifrån Eurojust. Ett beslut om detta förutsätter dock enhällighet i rådet och Europaparlamentets samtycke.

Polissamarbete

Genom fördraget utökas möjligheterna att fördjupa det europeiska polissamarbetet, bl.a. genom att det skapas en rättslig grund för att ersätta den nuvarande Europolkonventionen med en europeisk lag om Europols uppgifter och organisation. Därigenom förenklas också möjligheterna att över tiden anpassa Europols uppgifter och uppbyggnad till den brottslighet som skall bekämpas.

Det ges också en rättslig grund för att utforma ett samarbete mellan nationella myndigheter när det gäller medlemsstaternas inre säkerhet i syfte att förebygga, upptäcka och utreda brott. En huvuduppgift i detta arbete under kommande år blir att förbättra informationsutbytet rörande gränsöverskridande brottslighet med beaktande av kraven på rättssäkerhet och integritetsskydd för den enskilde.

Polis- och tullfrågornas starka nationella anknytning motiverar vissa begränsningar för vad ett operativt unionssamarbete kan omfatta. Som exempel kan nämnas att tvångsåtgärder mot enskilda på svenskt territorium även i framtiden blir en uppgift för våra nationella myndigheter. Det förblir även en nationell uppgift att avgöra hur polisen och tullen skall vara organiserad på nationell nivå.

Övriga politikområden

Vissa rättsliga grunder införs som antingen utvidgar unionens befogenhet eller klarlägger utövandet av denna befogenhet på områden inom vilka unionen redan är verksam. Också ett antal andra viktiga förändringar görs för att effektivisera unionens verksamhet.

Allmänna bestämmelser

Ett krav på samstämmighet gäller för unionens verksamhet på olika politikområden och alla dess åtgärder. Vissa bestämmelser skall beaktas eller respekteras i unionens olika verksamheter. Bestämmelserna omfattar jämställdhet mellan kvinnor och män, socialt skydd, bekämpande av diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning samt miljöskydd, konsumentskydd och djurskydd.

Liknande bestämmelser finns sedan tidigare men med det konstitutionella fördraget sker en modernisering och anpassning i enlighet med den övergripande målbeskrivningen för unionens verksamhet.

I detta sammanhang kan noteras att vissa bestämmelser, som tidigare varit tillämpliga endast i gemenskapsrätten, i det nya fördraget får giltighet för unionens samlade verksamhet. Det gäller bland annat rättslig grund för skydd av personuppgifter samt även bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet samt åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

En ny rättslig grund skapas enligt vilken principer och villkor, särskilt ekonomiska och finansiella, som gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall fastställas. Åtgärderna på unionsnivå får dock inte påverka medlemsstaternas befogenheter att tillhandahålla, beställa och finansiera sådana tjänster.

Diplomatiskt skydd i tredjeland

Unionen ges möjlighet att anta åtgärder för att underlätta det diplomatiska och konsulära skyddet i tredjeland för unionsmedborgare som medlemsstaterna skall säkerställa.

Immateriella rättigheter

Immaterialrätten får en egen rättslig grund. Beslut skall fattas med kvalificerad majoritet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. När det gäller bestämmelser om språkanvändning i samband med sådana rättigheter krävs dock enhällighet.

Social trygghet och arbetsmarknad

Beslut om social trygghet skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket innebär att framtida ändringar i gällande bestämmelser om arbetskraftens fria rörlighet kan beslutas med kvalificerad majoritet i rådet. Kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen påverkas inte.

Jordbruks- och fiskepolitiken

Europaparlamentet ges ett ökat inflytande. Lagstiftningsförfarandet, dvs. medbeslutande för Europaparlamentet, föreslås bli tillämpat vid antagandet av europeiska lagar och europeiska ramlagar för den gemensamma fiske- och jordbrukspolitiken. Undantaget från medbeslutande av parlamentet är fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar samt fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

Rymden

Unionen ges möjlighet att utarbeta en europeisk rymdpolitik. För att uppnå syftet för politiken får unionen främja gemensamma initiativ, stödja forskning och teknisk utveckling samt samordna insatser för att utforska och utnyttja rymden.

Energi

Energifrågorna får en egen rättslig grund, som anpassar fördraget till hur politikområdet praktiskt redan behandlas. Medlemsstaternas rätt att bestämma villkoren för utnyttjande av energikällor, val mellan energi-

källor eller energiförsörjningens allmänna struktur påverkas inte. Fördraget avspeglar därigenom mer korrekt unionens nuvarande verksamhet. Bland de mål som nämns i den nya artikeln anges utveckling av nya och förnybara energikällor.

Folkhälsa

Utgångspunkten är liksom i nuvarande fördrag att frågor som rör folkhälsopolitikens utformning utgör ett nationellt ansvar. Unionens befogenhet på detta område handlar främst om att gemenskapen kan genomföra åtgärder som främjar samarbetet mellan medlemsstaterna. Unionen får nu större möjligheter att fastställa regler för kvalitet på läkemedel och bekämpa allvarliga gränsöverskridande hot på hälsoområdet.

Unionen får även anta stödåtgärder som direkt avser skydd av folkhälsan avseende tobak och missbruk av alkohol. Fördraget betonar samtidigt att medlemsstaternas ansvar för sin hälso- och sjukvårdspolitik måste respekteras.

Kultur

På kulturområdet ges rådet möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet om stimulansåtgärder istället för som i dag med enhällighet. Unionens möjligheter att agera på kulturområdet förblir begränsade. Harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar är uteslutet.

Turism

En ny rättslig grund införs för stöd till medlemsstaternas insatser inom turistsektorn. Unionens insatser skall kunna gynna företagsutvecklingen inom denna sektor och främja samarbetet mellan medlemsstaterna. Harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar är uteslutet.

Idrott

Unionen ges framöver befogenhet att främja europeisk idrott, särskilt i fråga om rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar, samarbete mellan idrottsorganisationer samt skydd av idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet. Idrottens frivilliga grund och dess sociala och pedagogiska funktion framhålls. Harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar är emellertid uteslutet.

Skydd och beredskap (räddningstjänst)

Skydd och beredskap skrivs in i fördraget som ett område där unionen kan vidta stödjande åtgärder. I dag finns det ingen gemensam definition i unionen för detta begrepp, som i Sverige tidigare har översatts med räddningstjänst. Innebörden motsvarar närmast övergripande frågor om

skydd mot och beredskap att hantera konsekvenser av olyckor och kriser inom olika samhällsfunktioner.

Administrativt samarbete

Unionen får stödja medlemsstaternas ansträngningar att förbättra sin förmåga att genomföra unionsrätten till exempel genom att främja utbildningsprogram.

Öppna samordningsmetoden

Den öppna samordningsmetoden innebär att medlemsstaterna kan samordna nationell politik genom gemensamma mål och utvärdering samt samverka i övrigt i syfte att uppnå unionens mål. Samordning enligt denna metod innebär således inte en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Sysselsättningsområdet är ett av de områden där den öppna samordningsmetoden har kommit att utvecklas mest.

Det konstitutionella fördraget innehåller ingen allmän klausul om den öppna samordningsmetoden. I stället har samordningsmetoder, som påminner om den öppna samordningsmetoden, fördragsfästs inom fyra särskilda politikområden: socialpolitik; forskning, teknisk utveckling och rymden; folkhälsa samt industri.

Fördjupat samarbete

Möjligheten ökar för medlemsstater att använda s.k. fördjupat samarbete utan deltagande av alla medlemsstater. En tredjedel av medlemsstaterna måste delta. Strukturen för bestämmelserna om fördjupade samarbete förenklas till följd av avskaffandet av pelarstrukturen. Särskilda regler gäller dock för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Ändringar av fördraget

Ändringar av fördraget skall ske på traditionellt sätt enligt folkrätten, dvs. efter nationellt godkännande i medlemsstaterna i enlighet med vad deras nationella författningar föreskriver.

Europeiska rådet kan med enhällighet utöka tillämpningen av beslut med kvalificerad majoritet på ytterligare områden utan krav på nationellt godkännande. Det gäller även utökande av Europaparlamentets medbeslutande. Sådana initiativ från Europeiska rådet skall översändas till de nationella parlamenten. Om något parlament invänder, kan Europeiska rådets beslut inte antas. Detta ger således varje nationellt parlament en vetorätt. I frågor som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser gäller alltid kravet på nationellt godkännande i enlighet med vad som krävs för ändringar i unionens befogenheter.

Bestämmelserna innebär att det grundläggande kravet på nationellt godkännande består vid förändringar av unionens uppgifter. Möjlighet finns för nationella parlamentet att hindra övergång till majoritetsomröstning. Härigenom klargörs att det är medlemsstaterna som avgör vad unionen får respektive inte får göra i enlighet med den grundläggande principen om tilldelade befogenheter.

Frivilligt utträde ur unionen

En ny artikel införs med ett förfarande som skall följas i det fall en medlemsstat frivilligt beslutar att utträda ur unionen. Förfarandet vägleds delvis av motsvarande procedur i 1969 års Wienkonvention om traktaträtten men innehåller mer specifika bestämmelser. En uttrycklig bestämmelse om frivilligt utträde tydliggör dels att en enskild stats vilja att frånträda det konstitutionella fördraget måste respekteras, dels att det finns ett rättsenligt sätt för en medlemsstat att även utan övriga medlemsstaters medgivande utträda ur unionen.

Övergångsbestämmelser

Gällande övergångsbestämmelser och undantag i fördraget om Sveriges anslutning till unionen kommer att bestå.

6Sverige bör tillträda det nya fördraget

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner det konstitutionella fördraget samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En bred majoritet av remissinstanserna tillstyrker

förslaget eller har ingen erinran. Till dem som tillstyrker förslaget hör Svea hovrätt, Åklagarmyndigheten, Länsstyrelsen i Uppsala, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Örebro universitet, Skåne läns landsting, Företagarna, Katolska biskopsämbetet och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Miljöförbundet Jordens Vänner, Ung Vänster, Sveriges Konsumenter i Samverkan och Föreningen Medborgare för Folkomröstning avvisar det nya fördraget. Några remissinstanser avstår från att ta ställning. Bland dessa efterlyser vissa en mer utförlig beskrivning av konsekvenserna av det nya fördraget.

Ett mindre antal remissinstanser anser att frågan om tillträde till det konstitutionella fördraget bör avgöras i en folkomröstning eller genom två likalydande beslut med mellanliggande riksdagsval alternativt att beslut i riksdagen bör anstå till efter 2006 års allmänna val. Folkrörelsen Nej till EU och Sveriges Konsumenter i Samverkan är kritiska till fördraget och ansluter sig till dem som vill se en folkomröstning i frågan. Motala kommun och Medborgare uppgående till ett antal om 120 333 personer uttalar som sin mening att det konstitutionella fördraget bör bli föremål för en folkomröstning. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser inte att förändringarna är av så principiell karaktär att en folkomröstning skulle vara motiverad. Bland annat Lantbrukarnas Riksförbund, Örebro universitet och Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby förespråkar att riksdagen fattar beslut om att godkänna fördraget. Studieförbundet Vuxenskolan och IOGT-NTO vill avvakta med beslut till efter ordinarie riksdagsval år 2006.

Med få undantag uttrycker remissinstanserna tillfredsställelse över den förenkling av unionens regelverk som det konstitutionella fördraget

innebär. En övervägande majoritet anser att det är bra att de nuvarande fördragen förs samman till ett samlat fördrag. Kommerskollegium lyfter särskilt fram avskaffandet av pelarstrukturen som en positiv utveckling. Tydligare struktur och ökad överskådlighet välkomnas av bl.a. Länsrätten i Västernorrlands län, Justitiekanslern, Kommerskollegium, Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Malmö kommun, Företagarna, Svenskt Näringsliv, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Sveriges Pensionärsförbund. Stockholms universitet framhåller att det konstitutionella fördraget har en väsentligt klarare utformning än dagens fördragsverk och menar att de centrala delarna av det nya regelverket är relativt lättillgängliga.

Klargörandet av uppdelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna framhålls av bl.a. Stockholms universitet, Kommerskollegium, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Statens jordbruksverk och LRF som ett välkommet förtydligande. Färre och tydligare rättsliga instrument och enklare beslutsformer framhålls som förbättringar i flera yttranden.

Flera remissinstanser, däribland LO, framhåller den ökade handlingsoffentligheten som positivt. Svenska institutet för europarättsliga studier (Sieps) menar att det konstitutionella fördraget skapar bättre förutsättningar för ett tydligare och mer demokratiskt EU än idag. Folkrörelsen Nej till EU anser att Sverige förlorar makt och att demokratin urholkas.

Skälen för regeringens förslag

Sveriges tillväxt och välfärd är nära sammanflätad med den europeiska utvecklingen. Vi behöver europeisk samverkan i kampen mot gränsöverskridande problem, som internationell brottslighet, miljöfarliga utsläpp eller åsidosättande av mänskliga rättigheter. Ökad rörlighet, sysselsättning och hållbar utveckling är viktiga politiska uppgifter för unionen och av stor betydelse för vårt land.

Sverige är en aktiv och konstruktiv part i EU-samarbetet. Svenska förslag om en sysselsättningsunion med särskilda sysselsättningsmål för EU har vunnit gehör. EU-länderna har enats om att samarbeta kring hållbara välfärdssystem. Öppenheten har stärkts väsentligt. Jämställdhet mellan kvinnor och män har placerats högt upp på dagordningen. Unionen har stärkt sin miljöpolitik.

Svenska konsumenter och företag drar dagligen nytta av den inre marknaden. Vi har drivit arbetet med kvalitet på livsmedel samt konsument- och djurskydd framåt. Sverige driver en frihandelsvänlig linje som inte minst utgjort ett stöd för fattigare delar av världen. Genom medlemskapet i EU har Sverige fått ett långt större inflytande på den globala nivån än vad vi hade förmått på egen hand.

Många svenskar välkomnar en sådan ökad roll i EU:s internationella arbete. Andra anser att EU behöver bli mer handlingskraftigt inom angelägna samarbetsområden. Samtidigt upplever många svenskar ett avstånd till politiken på EU-nivå. Samarbetet kan upplevas som slutet och svårt att påverka.

Inte minst mot denna bakgrund är förslaget till konstitutionellt fördrag för EU ett steg framåt. Med det nya fördraget blir EU både öppnare och mer effektivt. EU får en tydligare värdegrund för all sin verksamhet. Unionen ges bättre redskap för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, och förbättrade möjligheter till ett sammanhållet internationellt agerande.

Utvidgningen av EU kan fortsätta

Arbetet med en fortsatt EU-utvidgning pågår och Rumänien och Bulgarien står på tur. Ett EU med fler än dagens 25 medlemsländer ställer krav på bättre samarbetsformer om beslutsfattandet ska fungera. Det konstitutionella fördraget förändrar inte EU:s arbetssätt och maktfördelning i grunden, men ger effektiva beslutsformer, tydlig ansvarsfördelning och fungerande instrument i en utvidgad union. Med det nya fördraget blir det enklare att få en fortsatt fungerande utvidgning av unionen.

Ett öppnare och tydligare EU

Fördraget innehåller flera viktiga öppenhetsreformer, främst principen om handlingars offentlighet i alla EU:s institutioner, organ och myndigheter och den nya regeln om öppna möten när rådet diskuterar och antar lagstiftning. Kravet på kommissionen att samråda med det civila samhället kring lagförslag fördragsfästs. På svenskt initiativ innehåller fördraget en rättslig grund för antagandet av regler om god förvaltning.

Den representativa demokratin i EU stärks bland annat genom den mer aktiva roll som ges åt nationella parlament. Ingen lag kommer att stiftas i EU utan att den har granskats av riksdagen och andra nationella parlament. Fördraget innehåller också flera bestämmelser som syftar till utvecklad deltagardemokrati i unionen.

I det nya sammanhållna fördraget blir de grundläggande spelreglerna i EU mer överskådliga och begripliga. Antalet rättsliga instrument reduceras vilket bidrar till tydligheten. Slopandet av de s.k. pelarna innebär att en oprecis och ibland förvirrande kategoriindelning försvinner. Ansvarsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna redovisas också på ett klarare sätt. Fördraget slår fast att det är medlemsländerna som bestämmer hur mycket makt EU ska ha. Det nya fördraget gör därmed tydligt vad EU ska ägna sig åt och vad EU inte ska ägna sig åt.

Ett mer handlingskraftigt EU

De nya reglerna för beslutsfattande i ministerrådet kan ses som en viktig effektivitetsreform. Utökad användning av omröstning med kvalificerad majoritet underlättar beslutsfattandet främst därför att majoritetsröstning ökar medlemsstaternas intresse av kompromisser. Särskilt i en utvidgad union är det för effektiviteten i beslutsfattandet viktigt med kvalificerad majoritet. De förenklade röstreglerna − ett beslut skall ha stöd av minst 55 % av medlemsstaterna som skall representera minst 65 % av den

samlade befolkningen i unionen − skapar större tydlighet och, sammantaget, en rimlig balans i rådet.

Möjligheten till fördjupat samarbete utan deltagande av alla medlemsstater ökar. Denna möjlighet har hittills inte utnyttjats, men kan långsiktigt komma att få större betydelse.

Den valde ordföranden i Europeiska rådet har förutsättningar att bidra till bättre framförhållning och stadga i EU-arbetet. Vederbörande får dock inga särskilda maktbefogenheter som skulle rubba balansen mellan unionens organ.

På sikt skall antalet kommissionsledamöter begränsas till 2/3 av antalet medlemsstater, något som bör stärka kommissionen i dess roll som initiativtagare och verkställare av unionens politik.

En tydligare värdegrund

Den demokratiska och rättighetsbaserade värdegemenskap EU-samarbetet vilar på framhålls och klargörs i det nya fördraget, något som har långsiktig betydelse såväl internt inom unionen som i förhållande till omvärlden.

EU:s värden och målsättningar täcker hela fördraget. Detta innebär också att övergripande bestämmelser om exempelvis jämställdhet mellan kvinnor och män samt skydd av barnets rättigheter − som utgör nya målsättningar för unionen − och bekämpning av diskriminering blir generellt tillämpliga för alla politikområden. Införlivandet av unionens rättighetsstadga i fördraget klargör, tillsammans med unionens framtida anslutning till Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, vilka grundläggande rättigheter och principer som unionen skall respektera.

Bättre verktyg för brottsbekämpning

Bekämpande av grov gränsöverskridande brottslighet har länge erkänts som ett viktigt europeiskt samarbetsområde, men samarbetet har hittills gått långsamt. Det är angeläget både för unionen och Sverige som nation att det brottsbekämpande arbetet förbättras och anpassas till utmaningen. En av de kanske viktigaste reformerna i det nya fördraget är därför just att unionen ges nya och kraftfulla redskap inom det straffrättsliga samarbetet och när det gäller operativt samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter. Förutsättningar skapas för att bl.a. fastställa minimiregler om brottsrekvisit och påföljder vid gränsöverskridande brottslighet t.ex. narkotikahandel, korruption, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn. Samtidigt införs balanserade bestämmelser som syftar till att de rättsliga traditionerna i medlemsstaterna på detta område skall kunna respekteras.

Starkare EU-samarbete om asyl och migration

Den gradvisa utvecklingen av en gemensam europeisk politik för asyl och migration med en hög humanitär ambition är en fortsatt angelägen fråga. En harmoniserad asylpolitik för hela unionen, där medlemsstaterna tillämpar samma bestämmelser och erkänner varandras beslut, ger

sammantaget en bättre ordning för medlemsstaterna och för den enskilde, men även en mer rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna.

Ett mer sammanhållet internationellt agerande

I och med att pelarstrukturen avskaffas blir det möjligt att slå fast övergripande mål för EU:s yttre agerande i alla dess delar: utrikes- och säkerhetspolitik, handelspolitik, utvecklingspolitik, humanitära insatser, restriktiva åtgärder, internationella avtal och yttre representation. Förutsättningar ges därmed för ökad effektivitet och samstämmighet mellan politikområdena. Unionens utrikesminister får en central roll när det gäller att formulera och genomföra unionens yttre politik utifrån de mandat som medlemsstaterna enats om i Europeiska rådet och i rådet för utrikes frågor.

Det nya fördraget ger förutsättningar att förbättra och effektivisera EU:s förmåga till fredsfrämjande insatser. EU:s krishanteringsuppgifter inbegriper enligt fördraget nu uttryckligen såväl konfliktförebyggande som fredsfrämjande insatser med civila och militära resurser.

Sverige bör tillträda det nya fördraget

Det konstitutionella fördraget bekräftar bilden av EU som ett unikt projekt för nära och varaktigt samarbete mellan självständiga stater. Det är medlemsstaterna som bestämmer unionens uppdrag. Inom denna ram förstärker fördraget unionens institutioner, utan att rubba balansen mellan dem. Inom avgränsade områden, i synnerhet när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa, fördjupas samarbetet.

Det konstitutionella fördraget klargör vad Europeiska unionen står för och vad medlemsländerna vill uppnå med samarbetet. EU blir överskådligare, mer tillgängligt och lättare att förstå. Unionens värden och målsättningar moderniseras. Dess uppdrag avgränsas och beskrivs på ett bättre sätt än hittills.

Inom de givna ramarna blir EU också effektivare i sitt beslutsfattande utan att den grundläggande balansen mellan aktörerna inom unionen förändras.

Unionen får bättre redskap att möta globaliseringens utmaningar på områden där medborgarna önskar det, t.ex. för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och för att vara en stark utrikespolitisk aktör till stöd för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.

Förändringarna i fördraget ändrar inte på något genomgripande sätt vad unionen står för eller den grund på vilken beslut fattats om svenskt EU-medlemskap efter 1994 års folkomröstning. Det är regeringens mening att riksdagen bör ta ställning till fördraget på sedvanligt sätt.

Det nya fördraget innebär sammantaget viktiga steg framåt för det europeiska samarbetet i en riktning som överensstämmer med svenska intressen. Fördraget är inte i sig en förutsättning för unionens fortsatta utvidgning, men det ger en god grund för fortsatt välkomnande av nya medlemmar. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner det konstitutionella fördraget samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.

Det konstitutionella fördraget förutsätter att Sverige överlåter viss ytterligare beslutanderätt till unionen, särskilt genom att unionens polisoch straffrättsliga samarbete görs föremål för s.k. gemensamt beslutsfattande. Förutsättningarna för denna överlåtelse analyseras utförligt i avsnitt 7.

7De konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget

För att åskådliggöra samarbetet inom EU brukar detta beskrivas som ett samarbete inom tre pelare.

Det traditionella gemenskapssamarbetet återfinns i den första pelaren och grundar sig på EG-fördraget. I denna pelare finns även det samarbete som grundas på Euratomfördraget. Till samarbetet i den första pelaren hör bl.a. tull- och handelspolitiska frågor, den inre marknaden, den ekonomiska och monetära unionen (EMU), miljöpolitiken, socialpolitiken, visering, asyl och invandring samt civilrättsligt samarbete. På grundval av fördragen och gemenskapslagstiftningen har en särskild rättsordning, EG-rätten eller gemenskapsrätten, utvecklats. Samarbetet brukar betecknas som överstatligt bl.a. på grund av att medlemsstaterna har bestämt sig för att överlämna en del av sin nationella beslutanderätt till ett gemensamt utövande inom EG. Medlemsländerna har alltså i viss mån avstått från att ensidigt fatta beslut för att istället i motsvarande mån fatta beslut tillsammans med övriga medlemsstater i unionen. De beslut som fattas på den första pelarens område kan ha företräde framför nationella regler. Gemenskapsreglerna kan också skapa rättigheter och skyldigheter för enskilda i medlemsstaterna utan förmedling av nationella rättsakter eller beslut. Kommissionen och EG-domstolen vakar över att reglerna följs och det finns rättsliga sanktioner som kan drabba försumliga medlemsstater.

Samarbetet i den andra pelaren rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Samarbetet i den tredje pelaren rör polisiärt och straffrättsligt samarbete. Samarbetet i dessa pelare grundar sig på Unionsfördraget. EU-samarbetet i andra och tredje pelaren har karaktären av ett mellanstatligt samarbete inom vilket medlemsländerna bl.a. ingår olika överenskommelser med varandra. Sådana överenskommelser betraktas i många fall som internationella överenskommelser i regeringsformens mening och kräver därmed regeringsbeslut, i vissa fall också riksdagsgodkännande, innan regeringen i rådet kan rösta för att överenskommelsen skall ingås. Medlemsstaterna är bundna av de gemensamma besluten på i princip samma sätt som följer av ett internationellt samarbete enligt folkrättens regler. Det finns inte några rättsliga sanktioner som kan drabba medlemsstater som inte rättar sig efter de gemensamma besluten.

Det nya fördraget, som bl.a. innebär att indelningen i tre olika pelare försvinner, är att betrakta som en sedvanlig folkrättslig överenskommelse. Fördraget skall ratificeras av samtliga medlemsländer i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. För att

Sverige skall kunna tillträda det nya fördraget måste därför de konstitutionella förutsättningarna för detta vara uppfyllda.

I det följande presenteras först regeringsformens bestämmelser om ingående av internationella överenskommelser och om överlåtelse av beslutanderätt (avsnitt 7.1). Därefter görs en genomgång av i vilken utsträckning det nya fördraget förutsätter att ytterligare beslutanderätt förs över till unionen (avsnitten 7.2.1−7.2.11). Efter den genomgången görs i det avslutande avsnittet bedömningen att Sverige kan tillträda det nya fördraget utan en samtidig ändring av grundlag (avsnitt 7.2.12).

7.1Bestämmelser i regeringsformen som rör internationella avtal

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) är behörigheten att ingå internationella överenskommelser med en annan stat eller en mellanfolklig organisation förbehållen regeringen.

I vissa fall skall riksdagen godkänna den internationella överenskommelsen. Enligt 10 kap. 2 § första stycket RF får regeringen inte ingå en för Sverige bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt den, om överenskommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas eller om överenskommelsen i övrigt gäller något ämne i vilket riksdagen skall besluta. Dessutom krävs enligt 10 kap. 2 § tredje stycket RF att riksdagen godkänner överenskommelser som är av större vikt.

Enligt 10 kap. 2 § andra stycket RF skall ett beslut om godkännande av en internationell överenskommelse, i de fall en särskild beslutsordning är föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsätts, fattas i samma ordning som det beslutet. Detta innebär att om en internationell överenskommelse exempelvis förutsätter en grundlagsändring, skall även överenskommelsen godkännas i grundlagsordning, dvs. genom två beslut med mellanliggande val.

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF reglerar frågor om överlåtelse av beslutanderätt. Överlåtelse av beslutanderätt innebär att befogenheter att fatta beslut som annars tillkommer svenska organ, t.ex. riksdagen eller regeringen, överlämnas till exempelvis ett mellanstatligt organ. Det kan t.ex. vara fråga om att överlåta befogenheten att meddela bindande föreskrifter, dvs. normgivningsmakt.

Riksdagen får överlåta beslutanderätt ”inom ramen för samarbete i Europeiska unionen” (10 kap. 5 § första stycket RF). Det är alltså riksdagen som beslutar om överlåtelsen och beslutet skall fattas med tre fjärdedels majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. En förutsättning för att riksdagen skall kunna besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EU är att EU har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i regeringsformen och i Europakonventionen. Överlåtelsen får inte röra principerna för statsskicket.

Att överlåtelsen inte får röra principerna för statsskicket fördes in i bestämmelsen genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 2003. Av förarbetena (prop. 2001/02:72, bet. 2001/02:KU18) framgår att syftet med denna ytterligare förutsättning för överlåtelse var att kodifiera

förarbetsuttalanden som gjordes i samband med grundlagsändringarna inför Sveriges anslutning till EU (prop. 1993/94:114, bet. 1993/94:KU21). Då uttalades att överlåtelse av beslutanderätt inte utan grundlagsändring kan ske i sådan omfattning att regeringsformens bestämmelser om statsskickets grunder upphör att vara giltiga. Konstitutionsutskottet betonade i samma lagstiftningsärende också att riksdagens ställning som det främsta statsorganet inte genom överlåtelse av normgivningsmakt får urholkas i väsentlig grad. Vidare framhölls att 10 kap. 5 § första stycket RF inte kan anses öppna en möjlighet att överlåta beslutsbefogenheter på det område som omfattar bestämmelser som bär upp grundläggande principer i vårt konstitutionella system. Här pekade utskottet särskilt på den fria åsiktsbildningens stora betydelse för vårt statsskick samt på den allmänna och lika rösträtten. Andra grundläggande konstitutionella principer som utskottet särskilt pekade på var offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, förbudet mot censur, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet samt andra viktiga principer i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som har stor betydelse för den fria åsiktsbildningen.

Konstitutionsutskottet utvecklade sitt resonemang i det lagstiftningsärende som utmynnade i den senaste grundlagsändringen och framhöll att det inte är möjligt att i några entydiga termer ange hur långt EUsamarbetets räckvidd kan sträcka sig utan att grundlagen behöver ändras. Utskottet betonade att det i varje enskilt fall, med utgångspunkt i grundlagsbestämmelsernas innehåll, måste bestämmas i vilka fall en grundlagsändring behöver ske på grund av ny överlåtelse av beslutanderätt. Utskottet framhöll också att dess uttalanden från grundlagsärendet år 1993/94 inte kan uppfattas syfta till att i några mer precisa termer

”avgränsa vilken överlåtelse av beslutanderätt som kan ske utan respektive inte utan samtidig ändring av grundlag. Uttalandena kan i stället ses som en erinran till framtida riksdagar att i samband med överlåtelse av ny beslutanderätt i synnerhet bevaka den typ av principiellt viktiga grundlagsområden som uttalandena tar sikte på”.

Konstitutionsutskottet framhöll också att uttalandena från år 1993/94

inte kan uppfattas som uttömmande. Utskottet valde att särskilt peka på principer som enligt utskottet hade betydelse för den fria åsiktsbildningen (bet. 2001/02:KU18, s. 42 f).

I förtydligande syfte gjorde konstitutionsutskottet i grundlagsärendet 2001/02 ytterligare en ändring i 10 kap. 5 § första stycket RF (bet. 2001/02:KU18 s. 44). Genom en ny sista mening i stycket klargjordes att överlåtelse av beslutanderätt inte kan beslutas förrän efter det att riksdagen enligt 10 kap. 2 § RF godkänt det fördrag som aktualiserar överlåtelsen. Detta innebär t.ex. att om ett fördrag förutsätter en grundlagsändring och därmed skall beslutas i grundlagsordning, kan riksdagens beslut om överlåtelse – som ju kan fattas med ett beslut med tre fjärdedels majoritet – inte fattas förrän riksdagens andra beslut om godkännande av fördraget föreligger. Denna nya bestämmelse klargör alltså i vilken ordning riksdagens beslut skall fattas.

När det gäller frågan om vad som gäller om EG antar regler som från svensk sida framstår som konstitutionellt oacceptabla uttalade

konstitutionsutskottet 1993/94 (bet. 1993/94:KU21, s. 29) att den svenska hållningen inte bör vara att tala om en konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt. Vad frågan istället bör gälla, menade konstitutionsutskottet, är om EG-organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta ett sådant beslut som det fattat och om den beslutade rättsakten ligger inom det område där beslutanderätten överlåtits. Om rättsakten ligger utanför detta område menade konstitutionsutskottet att den inte är giltig som EGrätt i Sverige. Uttalandet har härefter upprepats av riksdagen, senast av det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet (bet. 2003/04:KUU1, s. 51).

7.2Konstitutionella överväganden – överlåtelse av beslutanderätt

7.2.1Allmänna utgångspunkter

Regeringens bedömning: Det konstitutionella fördraget förutsätter inte att den beslutanderätt som Sverige sedan tidigare har överlåtit till EG måste överlåtas på nytt till den nya mottagaren EU. Att unionen blir juridisk person förutsätter inte i sig någon överlåtelse av beslutanderätt.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser om uttalat sig i frågan anför Regeringsrättens ledamöter att promemorians bedömning att någon förnyad överlåtelse inte behöver ske i formell mening synes vara riktig. Ung Vänster anser att unionens upprättande som juridisk person och avskaffandet av trepelarsystemet medför en dramatisk utvidgning av de områden som omfattas av ett överstatligt beslutsfattande.

Skälen för regeringens bedömning: Genom det nya fördraget upphävs stora delar av den nuvarande primärrätten, däribland EGfördraget och Unionsfördraget. Dessa skall alltså upphöra att gälla som självständiga folkrättsliga instrument och i stället skall medlemsstaterna tillträda det nya fördraget till vilket delar av bestämmelserna i de gamla fördragen förs över samtidigt som andra bestämmelser ändras och nya tillkommer. Genom det nya fördraget försvinner t.ex. den nuvarande indelningen i tre olika pelare samtidigt som unionen skall ersätta EG som juridisk person.

Det förhållandet att EG- och Unionsfördraget skall upphöra att gälla och ersättas av ett helt nytt fördrag, förutsätter inte att den beslutanderätt som Sverige sedan tidigare har överlåtit till EG – vid anslutningen till EU (prop. 1994/95:19) samt genom Amsterdamfördraget (prop. 1997/98:58) och Nicefördraget (prop. 2001/02:8) – måste överlåtas på nytt till den nya mottagaren, dvs. till unionen. Det förhållandet att de folkrättsliga instrument enligt vilka den tidigare överlåtna beslutanderätten skall utövas nu förändras innebär att mottagaren av beslutanderätten har omorganiserat sig, inte att medlemsstaterna måste överlåta all beslutanderätt igen (jämför prop. 2003/04:67, s. 117 f., bet. 2003/04:TU9).

Inte heller det förhållandet att unionen nu blir en juridisk person förutsätter i sig någon ny överlåtelse av beslutanderätt. Avgörande för frågan om en anslutning till det nya fördraget förutsätter överlåtelse av beslutanderätt är istället om unionen genom fördraget tilldelas nya beslutsbefogenheter, dvs. befogenheter som EG enligt nu gällande fördrag inte har och som, sedda för sig, förutsätter ytterligare överlåtelse av beslutanderätt.

7.2.2Övergång från beslutsfattande med enhällighet till kvalificerad majoritet

Regeringens bedömning: En övergång i rådets beslutsordning från enhällighet till kvalificerad majoritet på områden där beslutanderätt redan har överlåtits, kan ha stor principiell och politisk betydelse i enskilda frågor. En sådan övergång förutsätter dock inte i sig någon ytterligare överlåtelse av beslutanderätt.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) anser att promemorians bedömning strikt juridiskt torde vara oantastlig men att det mot det förda resonemanget kan anföras att riksdagens tidigare överlåtelsebeslut fattats på grundval av då kända förutsättningar, dvs. krav på enhällighet och därmed vetorätt för varje medlemsstat. JO uttalar vidare att det på de områden där dessa förutsättningar nu ändras, finns goda skäl att överväga en ordning som skulle innebära att riksdagen genom ett nytt beslut bekräftar överlåtelsen av beslutanderätt under de enligt det nya fördraget gällande förutsättningarna. Även Regeringsrättens ledamöter delar promemorians bedömning att det formellt sett inte är fråga om överlåtelse av kompetens men uttalar att en övergång från enhällighet till majoritetsbeslut är av stor principiell betydelse och hade motiverat en ingående analys. Enligt synpunkter som inkommit från Uppsala universitet ändras de konstitutionella implikationerna av redan överlåten beslutanderätt genom den utökade användningen av majoritetsbeslut. Även om ingen ny beslutskompetens formellt sett överförs så är det det som sker reellt. Enligt universitetet får unionen på detta sätt kompetens att fatta beslut på områden där Sveriges godkännande tidigare krävts. Vetenskapsrådet anser att det hade varit önskvärt med en klarare samhällsvetenskaplig analys av problem med anledning av att man på en mängd områden övergår från beslut med enhällighet till beslut med kvalificerad majoritet. Folkrörelsen Nej till EU anför att den utökning av antalet majoritetsbeslut som det nya fördraget innebär, får till följd att Sveriges lagar, inklusive grundlagar, kan bli satta ur spel om vi hamnar i minoritet. Den svenska riksdagens ansvar och väljarnas möjligheter att utkräva ansvar av de folkvalda minskar i samma utsträckning. Ung Vänster anser att införandet av beslutande med kvalificerad majoritet som normalt lagstiftningsförfarande i ministerrådet kringskär ytterligare det svenska folkets möjligheter att utkräva ansvar för de lagar som styr oss.

Skälen för regeringens bedömning: Möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet har funnits på viktiga områden, exempelvis jordbruksområdet, ända sedan Europeiska gemenskaperna upprättades på 50-talet. För den inre marknaden infördes denna möjlighet emellertid först i och med ikraftträdande av Europeiska enhetsakten (1987). Tillämpningsområdet utökades sedan såväl genom Maastrichfördraget (1993) som genom Amsterdam- (1999) och Nicefördragen (2003). Inom gemenskapsrätten kan därför redan i dag den överväldigande delen av besluten fattas med kvalificerad majoritet (jämför prop. 2001/02:8 s. 54).

En övergång från beslutsfattande med krav på enhällighet till beslutsfattande med kvalificerad majoritet förutsätter inte i sig någon överlåtelse av beslutanderätt till unionen (jämför prop. 1993/94:114, s. 21, bet. 1997/98:UU13, s. 30, prop. 2001/02:8, s. 23). Den avgörande frågan är i stället om det sker någon överlåtelse av beslutanderätt som annars tillkommer svenska organ. Överlåtelse av beslutanderätt sker alltså om EU tilldelas nya befogenheter att fatta beslut som kan bli omedelbart tillämpliga i Sverige och således direkt bindande för domstolar, myndigheter och enskilda utan något mellanliggande internrättsligt beslut och som har företräde framför eventuellt motstridande nationell lagstiftning.

Nyheten i det konstitutionella fördraget ligger främst i att de polisiära och straffrättsliga frågorna på den nuvarande tredje pelarens område blir föremål för gemensamt beslutsfattande och i huvudsak kommer att omfattas av samma rättsliga instrument och beslutsprocedurer som kommer att gälla för den nuvarande gemenskapsrätten. Ändringarna på dessa områden förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen eftersom EU tilldelas befogenheter att fatta beslut som bl.a. kan bli omedelbart tillämpliga i Sverige. Samma sak skedde när områdena yttre gränskontroller, asyl- och invandringspolitik samt samarbete i vissa civilrättsliga frågor genom Amsterdamfördraget fördes över från den tredje pelaren till gemenskapssamarbetet i den första pelaren. När det gäller det polisiära och straffrättsliga samarbetet är det alltså inte fråga om en övergång i rådets beslutsordning från enhällighet till kvalificerad majoritet på ett område där beslutanderätt redan har överlåtits. Det nya fördraget förutsätter i dessa delar att beslutsbefogenheter förs över till unionen eftersom samarbetsområdena nu blir föremål för gemensamt beslutsfattande (se vidare avsnitt 7.2.8).

Med det nya fördraget sker ytterligare en viss övergång från beslutsfattande med enhällighet till majoritetsbeslut på den nuvarande första pelarens område. Här är det alltså fråga om en övergång från enhällighet till kvalificerad majoritet på områden där beslutanderätt redan har överlåtits till unionen genom tidigare fördrag. Det är dock fråga om relativt få ändringar och på begränsade områden.

Det gäller vissa delar av de rättsliga och inrikes frågor som regleras i första pelaren, bl.a. laglig migration av tredjelandsmedborgare till och mellan medlemsländerna. När det gäller de rättsliga och inrikes frågorna i den första pelaren – visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer – är det viktigt att framhålla att det redan av nuvarande artikel 67 i EG-fördraget följer att beslut i vissa fall kan fattas med kvalificerad majoritet. Härtill kommer att det enligt artikel 67.2 andra strecksatsen är möjligt för rådet att, efter att Europaparlamentet har

hörts, enhälligt besluta om att övergå från beslutsfattande med enhällighet till kvalificerad majoritet på alla eller delar av de områden som hör till avdelning IV i tredje delen av EG-fördraget. Rådet använde sig den 22 december 2004 av denna möjlighet och beslutade att flertalet rättsakter inom områdena visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer från och med den 1 januari 2005 skall beslutas med kvalificerad majoritet (beslut 2004/927/EG, EUT L 396, 31.12.2004, s. 45, Celex 32004D0927).

Andra områden i första pelaren där det nu sker en övergång från beslutsfattande med enhällighet till majoritetsbeslut är social trygghet för migrerande arbetstagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar.

Förteckningar över artiklar i det konstitutionella fördraget där det ordinarie lagstiftningsförfarandet respektive särskilda lagstiftningsförfarandet skall tillämpas finns som bilaga 7 och bilaga 8. Av dessa förteckningar framgår i vilka fall det sker en övergång i rådets beslutsordning från enhällighet till kvalificerad majoritet.

Om medlemsstaterna väljer att ändra beslutsordningen inom EU från enhällighet till kvalificerad majoritet på områden där beslutanderätt redan har överlåtits handlar det alltså inte om någon ytterligare överlåtelse av beslutanderätt. Vad unionen får göra påverkas inte. Däremot kan en sådan övergång naturligtvis av andra skäl vara av stor principiell och politisk betydelse. Den kan påverka såväl balansen mellan unionen och medlemsstaterna som balansen medlemsstaterna emellan. En förändring av beslutsformen innebär därför många viktiga ställningstaganden. Sådana förändringar har inte sällan varit de mest omdiskuterade under senare års regeringskonferenser.

Det finns starka politiska skäl för att på viktiga verksamhetsområden i unionen kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet. Sammantaget ökar det förutsättningarna att fatta beslut. Särskilt i en utvidgad union är det för effektiviteten i beslutsfattandet viktigt med kvalificerad majoritet. Samtidigt bör det understrykas att det sällan sker någon formell omröstning i rådet. Det stora flertalet beslut fattas med konsensus. Att det i det enskilda fallet finns en möjlighet till majoritetsbeslut bidrar emellertid till att öka medlemsstaternas vilja att finna en för alla acceptabel lösning. Möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet har visat sig mycket viktig för utvecklingen på miljö- och konsumentområdet. Likaså har den på ett tydligt sätt bidragit till effektiviteten i rådsarbetet när det gäller gemenskapens ekonomiskpolitiska samarbete. Genomförandet av t.ex. den inre marknaden hade knappast varit möjlig om inte rådet hade kunnat fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Det är också viktigt att framhålla att Sverige under förhandlingsprocesserna i unionen naturligtvis alltid, oavsett om besluten fattas med enhällighet eller kvalificerad majoritet, agerar aktivt och därmed har möjlighet att påverka övriga medlemsstater i en för Sverige förmånlig riktning.

Av remissinstanserna anser bl.a. JO att det borde övervägas en ordning där riksdagen genom ett nytt beslut bekräftar tidigare beslut om överlåtelse under de enligt det nya fördraget gällande förutsättningarna. Regeringen vill med anledning härav framhålla att riksdagen i detta

lagstiftningsärende kommer att ta ställning till det konstitutionella fördraget i sin helhet och därmed bl.a. samtliga frågor som avser användning av kvalificerad majoritet.

Beslutsfattande med kvalificerad majoritet i rådet tas också upp i avsnitt 12.4.

7.2.3Principen om unionsrättens företräde

Regeringens bedömning: Att principen om unionsrättens företräde fördragsfästs förutsätter inte i sig att ytterligare beslutanderätt förs över till unionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att det är klargörande att principen om unionsrättens företräde fördragsfästs, däribland Länsrätten i Västernorrlands län, Kommerskollegium, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Landsorganisationen i Sverige (LO). LO framhåller att principen om unionsrättens företräde gäller redan idag och att principen har sådan dignitet att den bör skrivas in i fördraget eftersom det då blir tydligare vad som gäller. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation tar avstånd från förslaget om att fördragsfästa principen om unionsrättens företräde.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att principerna om EUrättens företräde och enhetliga verkan måste innebära att frågan om en rättsakts giltighet är EU-rättslig och att den prövning som svenska domstolar eller andra nationella organ kan göra inte kan utmynna i annat än att rättsakten finnes giltig. Den möjlighet som annars står en domstol till buds är att underställa EU-domstolen frågan. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) anför att promemorian ger en alltför förenklad bild av vad som händer när den befintliga företrädesprincipen fördragsfästs. Sieps framhåller att det förhållandet att företrädesprincipen nu uttrycks i ett fördrag som i demokratisk ordning skall ratificeras av samtliga medlemsstater rimligen innebär något nytt. Sieps menar också att promemorians uttalande att ”om ett EU-organ beslutar en rättsakt som ligger utanför det område som Sverige har överlåtit till gemenskapen bör den inte vara giltig” blir missvisande eftersom det är EU-domstolen som ensam avgör om en rättsakt ligger inom det område som har överlåtits till unionen, oavsett om en enskild stat skulle anse att så inte är fallet. Kommerskollegium anser att det nya med fördragsfästandet av principen om unionsrättens företräde är att den nu omfattar hela konstitutionen. Kollegiet anser att fördragsfästandet av principen inte utgör något hinder för Sverige att ratificera det nya fördraget. Ung Vänster anser att EUrättens företräde framför svenska lagar och grundlagar innebär en betydande konstitutionell förändring jämfört med den begränsade rättspraxis som etablerats av EG-domstolen och medför därtill en ökad otydlighet.

Skälen för regeringens bedömning: I det nya fördraget fördragsfästs principen om unionsrättens företräde (artikel I-6). Denna princip innebär i sig ingenting nytt; att beslut som unionen fattar på det överstatliga

området har företräde framför nationell rätt, alltså även framför nationella grundlagsbestämmelser, slog EG-domstolen fast redan år 1964 (i rättsfallet 6/64 Costa/ENEL, REG 1964 s. 1141, svensk specialutgåva, volym 1, s. 211) genom att den uttalade att gemenskapsrätten inte kan åsidosättas av någon som helst inhemsk rättsregel. Domstolen har härefter utvecklat principen om gemenskapsrättens företräde i flera domar. Att gemenskapsrätten har företräde även framför nationella grundlagar klargjordes uttryckligen i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft, REG 1970, s. 1125, svensk specialutgåva, volym 1, s. 503, då domstolen slog fast att giltigheten av en gemenskapsrättslig åtgärd, eller dess effekt i en medlemsstat, inte kan påverkas av påståenden om att den strider mot grundläggande rättigheter i medlemsstatens konstitution eller mot nationella konstitutionella principer.

Enligt regeringens uppfattning innebär det förhållandet att principen nu fördragsfästs att domstolens praxis kodifieras. Någon ändring av rättsläget är inte avsedd. Detta är medlemsländerna eniga om och regeringskonferensen har i en gemensam förklaring (1), som fogats till slutakten, konstaterat att artikel I-6 endast återspeglar befintlig rättspraxis från EG-domstolen och förstainstansrätten. Bestämmelsen förutsätter således inte att ytterligare beslutanderätt förs över till unionen.

Enligt den grundläggande principen om tilldelade befogenheter (artikel I-11.1 och I-11.2) har unionen befogenhet att handla endast om medlemsländerna genom det konstitutionella fördraget har tilldelat unionen en sådan befogenhet. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen tillhör alltså alltjämt medlemsstaterna. Av detta följer att unionsrätten kan ha företräde framför nationell rätt bara på de områden där unionen av medlemsstaterna har tilldelats lagstiftande befogenheter och då naturligtvis bara i den mån befogenheterna har utnyttjats. Den exakta avgränsningen av dessa områden har medlemsstaterna uppdragit åt EG-domstolen att bestämma.

Principen om unionsrättens företräde får sin huvudsakliga betydelse för unionsrätt som har s.k. direkt effekt. Med direkt effekt avses att vissa bestämmelser kan ge upphov till individuella rättigheter och skyldigheter, som kan göras gällande av enskilda inför nationella domstolar och myndigheter. För att en bestämmelse skall ha direkt effekt krävs enligt EG-domstolens praxis att den är ovillkorlig, klar och precis. Den får inte vara beroende av en lämplighetsbedömning och den skall kunna tillämpas utan att några kompletterande åtgärder behöver vidtas. Om en unionsrättslig bestämmelse har direkt effekt kan den alltså i en nationell domstol i det konkreta fallet komma att ställas mot en motstridande nationell bestämmelse och det är i en sådan situation företrädesrätten får sin huvudsakliga betydelse.

Mot bakgrund av bl.a. de synpunkter som Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) har fört fram, finns det anledning att beröra frågan om vilket utrymme det finns för nationella domstolar och myndigheter att vägra att tillämpa unionsrätt som ligger utanför det område som har överlåtits, dvs. var går gränsen mellan nationell rätt och unionsrätt och vem avgör slutligen detta, den nationella domstolen eller EU-domstolen?

Beträffande det nuvarande rättsläget kan konstateras att det, om EG håller sig inom ramen för det som överlåtits, inte råder någon tvekan om

att EG-rätten har företräde framför nationella bestämmelser, alltså även framför grundlagsbestämmelser. Detta innebär att så länge EG håller sig inom det område där beslutanderätt har överlåtits gäller det som EG har beslutat utan hinder av vad som annars föreskrivs i svensk rätt. Om däremot en regel i en rättsakt skulle befinnas vara konstitutionellt oacceptabel, dvs. ligga utanför det område där Sverige har överlåtit beslutanderätt, bör den svenska hållningen, enligt vad konstitutionsutskottet uttalat, inte vara att tala om en konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt (bet. 1993/94:KU21, s. 29 och bet. 2003/04:KUU1, s. 51, se avsnitt 7.1 ovan). Vad frågan istället bör gälla är om EG-organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta ett sådant beslut som den fattat. Om svaret blir att den beslutade rättsakten ligger utanför det område där beslutanderätt har överlåtits, är den enligt utskottet inte giltig som EGrätt – dvs. den saknar rättsverkan – i Sverige.

Flera remissinstanser har uttalat att det nya fördraget innebär att frågan om en rättsakts giltighet är EU-rättslig och att den prövning som svenska domstolar eller andra nationella organ kan göra, inte kan utmynna i någon annan bedömning än att rättsakten befinns vara giltig.

Regeringen vill med anledning av detta framföra följande.

Konstitutionsutskottets uttalande i grundlagsärendet 1993/94 äger fortfarande giltighet. Det nya fördraget innebär inte någon skillnad i detta avseende. Detta innebär således, enligt vad konstitutionsutskottet uttalat, att om en rättsakt faller utanför det område där beslutanderätt har överlåtits är den inte giltig som unionsrätt i Sverige.

Som det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet har konstaterat har skyldigheten att respektera de nationella identiteterna lyfts fram i det nya fördraget (bet. 2003/04:KUU1, s. 51). Enligt artikel I- 5.1 skall unionen respektera medlemsländernas ”nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer”. Om en rättsakt innebär att respekten för de politiska och konstitutionella grundstrukturerna inte upprätthålls bör EU anses ha överträtt sina befogenheter, och rättsakten kan därmed, enligt vad det sammansatta utskottet uttalat, inte anses vara giltig.

Principen om unionsrättens företräde tas också upp i avsnitt 9.4.

7.2.4Flexibilitetsklausulen

Regeringens bedömning: Tillämpningsområdet för flexibilitetsklausulen i artikel I-18 i det konstitutionella fördraget utvidgas och förutsätter att viss beslutanderätt förs över till unionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att eftersom kravet på enhälliga beslut när det gäller utnyttjandet av flexibilitetsklausulen kvarstår samtidigt som Europaparlamentet skall ge sitt godkännande finns det inga skäl att inte godkänna den nya klausulen. LO framhåller att förtydligandet att beslut enligt artikeln inte får vidga möjligheten till harmonisering av lagar eller andra författningar är

viktigt. LO framhåller även att den ytterligare kontroll som införs genom att alla nationella parlament ska uppmärksammas på förslag som grundar sig på artikeln, är särskilt viktig ur demokratisk synpunkt. Kommerskollegium konstaterar att ett onödigt användande av flexibilitetsklausulen motverkas av de begränsningar som finns inskrivna i klausulen. Några remissinstanser, däribland Sveriges Domareförbund, anser att det är oklart vilka befogenheter som tilldelas unionen genom flexibilitetsklausulen och om den är tillräckligt avgränsad. Regeringsrättens ledamöter anför att det i promemorian inte förs någon närmare diskussion om omfattningen av den ytterligare överlåtelse av beslutanderätt som kan följa av den s.k. flexibilitetsklausulen. Kammarrätten i Stockholm anser att det är önskvärt med en närmare analys och redovisning av hur nuvarande flexibilitetsklausul har använts för att ge en bild av möjliga konsekvenser av den nya regeln. Örebro universitet anser att poängen med klausulen är att unionens befogenheter inte skall kunna utvidgas mot medlemsstaternas vilja, vilket inte är samma sak som anges i promemorian att ”bestämmelsen inte kommer att tillämpas på ett sådant sätt att unionens befogenheter utvidgas”. Universitetet anser också att riksdagens möjligheter att kontrollera regeringens beslutsfattande överdrivs i promemorian och att skrivningarna om att ”medlemsstaterna i det nya fördraget täcker in och förtydligar alla de områden som EU kan ägna sig åt” är oklar. Ung Vänster anser att flexibilitetsklausulen gör att förutsebarheten i den överlåtna beslutanderättens framtida omfattning försvinner. Ung Vänster uttalar också att det inte finns några garantier för att det svenska folket genom sina riksdagsledamöter kan hindra en svensk minoritetsregering från att medverka i att genom ett enhälligt beslut i ministerrådet utvidga EU:s befogenheter i strid med en majoritet av riksdagspartiernas vilja. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation kan inte stödja flexibilitetsklausulen.

Skälen för regeringens bedömning: Redan det nuvarande EGfördraget innehåller en flexibilitetsklausul, nämligen artikel 308. Om fördraget inte ger annan befogenhet kan rådet ändå fatta beslut med stöd av artikel 308, om åtgärden behövs för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål. Rådets beslut skall fattas med enhällighet, på förslag av kommissionen och efter att Europaparlamentet har hörts. Artikeln har varit viktig för den inre marknadens framväxt, funktion och effektivitet. Den har använts för att anta rättsakter på ett flertal olika områden, bl.a. gällande miljö, hälsa, energi och transporter samt för upprättande av nya EU-organ.

Den nya artikeln innebär att tillämpningsområdet för flexibilitetsklausulen utvidgas. Flexibilitetsklausulen kan användas om en åtgärd från unionens sida skulle visa sig nödvändig för att inom ramen för den politik som anges i del III nå något av de mål som fastställs genom det konstitutionella fördraget, och fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna för det. Artikeln förutsätter härmed att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen. Mot bakgrund av påpekandet från Regeringsrättens ledamöter kan konstateras att det i första hand är fråga om överlåtelse av ytterligare viss normgivningsmakt; de rättsakter som nu kommer att kunna antas med stöd av klausulen är inte begränsade till att förverkliga gemenskapens mål inom ramen för

den gemensamma marknaden utan kan avse åtgärder inom ramen för all den politik som anges i del III om det är nödvändigt för att nå något av de mål som anges i artikel I-3. Av bestämmelsens ordalydelse framgår dock att den inte kan användas för lagharmonisering på områden där unionen inte har sådan befogenhet, t.ex. på områden för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-18.3). Inte heller det instrument, europeiska beslut, som skall användas inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken möjliggör sådan lagharmonisering.

Tillämpningsområdet för flexibilitetsklausulen begränsas av att det nya fördraget introducerar särskilda rättsliga grunder på områden där artikel 308 tidigare har använts. Som exempel kan nämnas immateriella rättigheter (artikel III-176) och energi (artikel III-256). Mot denna bakgrund kan enligt regeringens bedömning den nya flexibilitetsklausulen förväntas komma att användas i mindre utsträckning än den nuvarande.

När rådet antar en rättsakt med stöd av flexibilitetsklausulen skall beslutet fattas med enhällighet på förslag av kommissionen och efter godkännande av Europaparlamentet. Att beslut skall fattas med enhällighet säkerställer att bestämmelsen inte kommer att tillämpas på ett sådant sätt att unionens befogenheter utvidgas på ett för Sverige oacceptabelt sätt. Härtill kommer att t.ex. kommissionen enligt protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna alltid skall skicka sina utkast till europeiska lagstiftningsakter till de nationella parlamenten samtidigt som de översänds till unionslagstiftaren, dvs. till rådet och Europaparlamentet (artikel 4 i protokollet). Riksdagen har alltså möjlighet att kontrollera användandet av flexibilitetsklausulen dels genom regeringen, dels genom att avge ett yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande och anföra att den anser att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen (artikel 6 i protokollet, se avsnitt 13 nedan, se också bet. 2003/04:KUU1, s. 53). Det nya fördraget innebär således att den parlamentariska kontrollen av flexibilitetsklausulens användning har stärkts, något som också t.ex. Landsorganisationen i Sverige (LO) har framfört.

Med anledning av det Ung Vänster anfört i sitt remissyttrande vill regeringen särskilt framhålla att det nya fördraget inte medför någon ändring av samrådsförfarandet mellan regeringen och riksdagens EUnämnd. Detta innebär, i enlighet med vad konstitutionsutskottet har uttalat, att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter (2000/01:RS1, s. 137, bet.2000/01:KU23 s. 30 f.).

Flexibilitetsklausulen tas också upp i avsnitt 11.

7.2.5Former för ett förenklat ändringsförfarande, s.k. passereller

Regeringens bedömning: De förenklade förfarandena för att ändra i fördraget (artiklarna IV-444 och IV-445) förutsätter ingen ytterligare överlåtelse av beslutanderätt.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Sveriges Domareförbund anser att den vetorätt som de nationella parlamenten givits i artikel IV-444 bör ge bättre garantier för att grundläggande ändringar inte kan göras i fördraget som det saknas möjlighet att överblicka konsekvenserna av. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), anser att passerellernas praktiska betydelse inte skall överskattas. Landsorganisationen i Sverige (LO) uttalar att den uppskattar kompletteringen med att de nationella parlamenten skall ha vetorätt mot förenklade fördragsförändringar. Kammarrätten i Stockholm efterfrågar en närmare analys av hur de nya bestämmelserna i artikel IV-444 med förenklade ändringsförfaranden kan tänkas bli använda och vilka konsekvenser det kan få.

Skälen för regeringens bedömning: Fördraget innehåller flera artiklar med mekanismer för förenklat ändringsförfarande, bl.a. artiklarna IV-444 och IV-445 (s.k. passereller).

Artikel IV-444 innebär för det första att Europeiska rådet när det gäller del III i det konstitutionella fördraget skall kunna besluta om övergång från beslutsfattande i rådet med enhällighet på ett visst område eller i ett visst fall, till beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Här undantas beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser. För det andra skall Europeiska rådet när det gäller del III kunna besluta om en övergång från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europeiska rådet skall i båda fallen besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet som skall besluta med en majoritet av dess ledamöter. Varje initiativ från Europeiska rådet till ändring av beslutsproceduren skall översändas till de nationella parlamenten. Om en invändning från ett nationellt parlament meddelas inom sex månader från översändandet skall något beslut om ändring inte antas. Artikeln förutsätter ingen ytterligare överlåtelse av beslutanderätt.

Kammarrätten i Stockholm har efterfrågat en närmare analys av hur de nya bestämmelserna i artikeln IV-444 med förenklade ändringsförfaranden kan tänkas bli använda och vilka konsekvenser det kan få. En förteckning över artiklar där enhälligt beslut i rådet skall tillämpas finns i bilaga 9 till lagrådsremissen. Enligt det förenklade ändringsförfarandet i artikel IV-444.1 kan Europeiska rådet alltså fatta beslut om övergång från beslutsfattande i rådet med enhällighet på ett visst område eller i ett visst fall till beslut med kvalificerad majoritet, men bara när det gäller artiklarna i del III i fördraget.

En förteckning över artiklar där särskilda lagstiftningsförfaranden skall tillämpas finns i bilaga 8 till lagrådsremissen. De förfaranden som skall följas när särskilda lagstiftningsförfaranden tillämpas anges särskilt i varje artikel. Enligt det förenklade ändringsförfarandet i artikel IV-444.2 kan alltså Europeiska rådet fatta beslut om övergång från ett särskilt

lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. beslutsfattande med kvalificerad majoritet och medbeslutande för Europaparlamentet, i något av de fall som anges i bilaga 8 men bara när det gäller artiklarna i del III i fördraget.

Det är viktigt att man i en utvidgad union har möjlighet att på ett enklare och effektivare sätt, än genom en regeringskonferens med efterföljande ratificeringsförfaranden, ändra beslutsprocedurerna i fördraget om det skulle visa sig att medlemsstaterna är ense om detta. Europeiska rådet skall fatta beslut med enhällighet och de nationella parlamenten har vetorätt. Detta får anses vara ett tillräckligt skydd för att ett enskilt land på ett demokratiskt sätt skall kunna ta tillvara sin rätt. Förenklade ändringsförfaranden är ingen nyhet som införs genom det konstitutionella fördraget. Som exempel kan nämnas att man i Amsterdamfördraget införde förenklade förfaranden för att ändra i fördragets beslutsprocedurer på områdena visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer (jfr. prop. 1997/98:58 del 1 s. 69 f). Genom rådets beslut 2004/927/EG av den 22 december 2004 har man låtit delar av de områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen i EG-fördraget regleras av förfarandet i artikel 251 i det fördraget (EUT L 396, 31.12.2004, s. 45, Celex 32004D0927).

Enligt artikel IV-445 får Europeiska rådet besluta om ändring av samtliga eller delar av bestämmelserna i avdelning III i del III i det konstitutionella fördraget som rör unionens inre politik och åtgärder. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen samt Europeiska centralbanken när det gäller institutionella ändringar på det monetära området. Ett beslut enligt artikel IV-445 träder i kraft först efter att det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser och får inte utöka unionens befogenheter. Artikeln förutsätter ingen överlåtelse av beslutanderätt.

Former för ett förenklat ändringsförfarande, s.k. passereller, tas också upp i avsnitt 23.5.

7.2.6Ändringar gällande den nuvarande gemenskapsrätten m.m.

Regeringens bedömning: EU:s befogenheter utvidgas på vissa områden såsom t.ex. folkhälsa. Detta förutsätter att viss beslutanderätt förs över till unionen. På andra områden innebär fördraget endast förtydliganden av vad som redan gäller i dag.

Tillämpningsområdet för flera artiklar utvidgas till att omfatta all unionsrätt. Detta förutsätter att viss beslutanderätt förs över till unionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att anföra i fråga om promemorians bedömning i denna del. Några remissinstanser har yttrat sig angående den ändrade beslutsordningen. Deras synpunkter tas upp och bemöts i avsnitt 7.2.2.

Skälen för regeringens bedömning: När det gäller den nuvarande första pelaren innebär det konstitutionella fördraget att antalet slag av rättsliga instrument minskas och att beslutsprocedurerna förenklas (se vidare avsnitten 14.1 och 14.2). Europeiska lagar och ramlagar skall normalt antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel III- 396. Detta innebär att det finns några områden där beslut tidigare har fattats, helt eller delvis, med enhällighet men där det nya fördraget anger att beslut skall fattas med kvalificerad majoritet. Som regeringen har utvecklat i avsnitt 7.2.2 ovan förutsätter emellertid en sådan ändring av beslutsordningen inte att ytterligare beslutsbefogenheter förs över till unionen.

Det nya fördraget innebär att ett begränsat antal nya rättsliga grunder har skapats (se bilagorna 7 och 8 angående förändringar i fråga om lagstiftning). Några av dessa förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen medan andra endast innebär förtydliganden av vad som redan gäller i dag.

Ett exempel på en artikel som utvidgar unionens befogenheter är I-51 som gäller skydd för personuppgifter (se vidare avsnitt 15.5). Enligt artikeln skall bestämmelser om skydd för enskilda personer i fråga om behandling av personuppgifter hos unionens institutioner, organ och myndigheter och i medlemsstaterna, när dessa utövar verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, samt om den fria rörligheten för sådana uppgifter, meddelas i europeiska lagar eller ramlagar. Genom den nya artikeln får unionen befogenhet att anta rättsakter om skydd för personuppgifter inom hela det konstitutionella fördragets tillämpningsområde medan EG:s nuvarande befogenhet endast omfattar den första pelaren. Eftersom EU:s befogenhet genom det nya fördraget således utvidgas förutsätter artikeln att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen. Detsamma gäller beträffande flera andra artiklar vars tillämpningsområde på motsvarande sätt utvidgas, t.ex. artiklarna III-123 gällande förbud mot diskriminering på grund av nationalitet och III-124 som gäller åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (se vidare avsnitt 9.2).

Ett annat område på vilket unionens befogenhet utvidgas gäller folkhälsa. Enligt artikel III-278.4 – som utgör ett område där unionens och medlemsstaternas befogenheter enligt artikel I-14.2 k är delade – skall europeiska lagar eller ramlagar bidra till att de mål som anges i artikeln uppnås genom att vissa åtgärder föreskrivs (se vidare avsnitt 19.7.1). I punkt 4 d föreskrivs åtgärder för övervakning av, tidig varning för och bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa. EG har tidigare inte haft befogenhet att lagstifta på detta område. Artikeln förutsätter följaktligen att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till EU.

En ny rättslig grund som utgör ett förtydligande, och som alltså inte förutsätter någon ytterligare överlåtelse av beslutanderätt, är artikel III- 176. I artikeln anges att det får föreskrivas åtgärder i europeiska lagar eller ramlagar för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen och för att upprätta centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och kontroll

på unionsnivå (se vidare avsnitt 19.3). När det gäller immateriella rättigheter har gemenskapen tidigare fattat beslut om harmonisering av immaterialrätt och inrättande av gemenskapsrättigheter, då med artiklarna 95 eller 308 i EG-fördraget som rättslig grund.

I detta sammanhang bör även artikel III-256 nämnas (se vidare avsnitt 19.5.9). Genom den införs en uttrycklig rättslig grund för energifrågor. Unionen har dock redan enligt det nuvarande EG-fördraget beslutat om åtgärder på energiområdet, bl.a. inom ramen för den inre marknaden och skyddet av miljön och ett ministerråd för energifrågor har exempelvis funnits sedan länge.

Ytterligare en rättslig grund som förtydligas är artikel III-231.2 om jordbruk och fiske (se vidare avsnitt 19.5.4). I artikeln föreskrivs att den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och övriga bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma politiken för jordbruk och fiske, skall anges i en europeisk lag eller ramlag. Fiske nämns inte uttryckligen i nuvarande artikel 37.2 i EGfördraget men gemenskapen har tidigare antagit rättsakter gällande fiske med stöd av denna artikel.

Dessa bestämmelser förutsätter således ingen ytterligare överlåtelse till EU utan är endast förtydliganden av vad som redan gäller i dag.

Några andra områden som särskilt bör nämnas är de på vilka unionen får befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder. I artikel I-17 anges att unionen får vidta sådana åtgärder på områdena skydd för och förbättring av människors hälsa, industri, kultur, turism, utbildning, ungdom, idrott och yrkesutbildning, skydd och beredskap samt administrativt samarbete. Fördraget i denna del förutsätter ingen ytterligare överlåtelse av lagstiftande befogenheter eftersom det i artikel I-12.5 uttryckligen sägs att unionens åtgärder inte skall ersätta medlemsstaternas befogenheter på dessa områden. Unionen har således endast befogenhet att besluta om kompletterande åtgärder. Härtill kommer att unionens rättsakter enligt artikel I-12.5 andra stycket inte får innebära någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Som tidigare har nämnts är tillämpning av flexibilitetsklausulen uttryckligen undantagen på sådana områden.

Det europeiska rymdprogrammet bör också nämnas (se vidare avsnitt 19.5.8). Enligt artikel I-14.3 skall unionen när det gäller forskning, teknisk utveckling och rymden ha befogenhet att vidta åtgärder, bland annat genom att besluta om och genomföra program. Unionens befogenhet får dock inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter. När det gäller forskning och teknisk utveckling har EG redan nu befogenhet att genomföra bl.a. program men genom det nya fördraget utökas alltså unionens befogenhet till att också avse rymden. Detta förutsätter dock inte någon ytterligare överlåtelse av beslutanderätt eftersom medlemsstaterna har kvar sina befogenheter och unionens åtgärder endast skall komplettera dessa.

7.2.7Handelsavtal

Regeringens bedömning: Artikel III-315 i det konstitutionella fördraget som gäller ingående av avtal med ett eller flera tredjeländer eller internationella organisationer på den gemensamma handelspolitikens område förutsätter att viss ytterligare beslutanderätt förs över till unionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att anföra i fråga om promemorians bedömning av om ändringarna i fördraget när det gäller ingående av handelsavtal förutsätter överlåtelse av beslutanderätt.

Skälen för regeringens bedömning: När det gäller ingående av avtal med ett eller flera tredjeländer eller internationella organisationer på den gemensamma handelspolitikens område kan konstateras att huvudregeln enligt det nya fördraget innebär att beslut skall fattas med kvalificerad majoritet. När det gäller förhandlingar om och ingående av avtal inom handeln med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter samt utländska direktinvesteringar, skall beslut dock fattas med enhällighet om avtalet innehåller bestämmelser för vilka enhällighet krävs för att interna regler skall kunna antas (artikel III-315.4). Detta motsvarar i stort nuvarande regler i artikel 133.4 och 133.5 i EGfördraget om ingående av avtal på områden som rör handel med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter.

Enligt det nya fördraget gäller vidare att det är rådet som med enhällighet skall besluta beträffande förhandlingar om och ingående av avtal på sådana områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om dessa avtal riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald (artikel III-315.4 tredje stycket a). Rådet skall också besluta med enhällighet när det gäller förhandlingar om och ingående av avtal på sådana områden som rör handel med sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård, om dessa avtal riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dessa (artikel III-315.4 tredje stycket b). Enligt de nuvarande bestämmelserna i EG-fördraget, artikel 133.6, skall avtal på dessa områden ingås gemensamt av gemenskapen och medlemsstaterna, dvs. både EG och medlemsstaterna står som parter på den ena sidan av avtalen. För svenskt vidkommande innebär det att avtalen kräver regeringsbeslut och i vissa fall också riksdagsgodkännande innan de kan ingås. Enligt bestämmelserna i det nya fördraget är det emellertid unionen som ensam ingår avtalen. Härigenom kommer regeringsbeslut och riksdagsgodkännande inte att behöva inhämtas utan avtalen kan, om förutsättningarna för s.k. direkt effekt är uppfyllda, genom unionens beslut bli direkt bindande i förhållande till enskilda här i landet. Artikel III-315 förutsätter i motsvarande mån att beslutanderätt förs över till unionen. Här bör framhållas att det av artikel III-315.6 framgår att unionens externa befogenhet inte får påverka den interna befogenheten.

Handelsavtal tas också upp i avsnitt 21.3.

7.2.8Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om unionens interna beslut och ingående av avtal på det polisiära och straffrättsliga området i det konstitutionella fördraget förutsätter att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen. Detsamma gäller EUdomstolens utvidgade behörighet på området.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar promemorians bedömning att ändringarna avseende det polisiära och straffrättsliga samarbetet förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen. Enligt synpunkter som inkommit från Uppsala universitet är det inte möjligt att ratificera det nya fördraget utan att först ändra bestämmelserna i 1 kap. 4 §, 8 kap. 3 och 7 §§ RF. Justitiekanslern (JK) framför att det förhållandet att en europeisk åklagarmyndighet skulle kunna utöva myndighet i Sverige, väcker frågan om den närmare innebörden av 1 kap. 8 och 9 §§ RF angående rättskipning och offentlig förvaltning i vårt land. Några remissinstanser har även uttalat sig om överlåtelse på det straffrättsliga och straffprocessuella området. Deras synpunkter tas upp och bemöts i avsnitt 7.2.12.

Skälen för regeringens bedömning: Det som i det nya fördraget benämns ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utgörs av det som hittills oftast brukar kallas för unionens rättsliga och inrikes frågor. Dessa består av straffrättsligt och civilrättsligt samarbete, polissamarbete samt samarbete i frågor om gränskontroll, asyl och invandring.

De rättsliga och inrikes frågorna regleras på olika sätt i de nuvarande fördragen. Straffrättsligt samarbete och polissamarbete regleras i Unionsfördraget och utgör kärnan i det mellanstatliga samarbete som brukar kallas unionens tredje pelare. Yttre gränskontroll, asyl- och invandringspolitik samt samarbete i vissa civilrättsliga frågor regleras däremot i EG-fördraget och ingår i det som brukar kallas första pelaren.

Det konstitutionella fördraget skapar en enhetlig ram för de rättsliga och inrikes frågorna genom att det ordinarie lagstiftningsförfarandet nu, med vissa undantag, blir tillämpligt på hela området. Detta innebär att de rättsakter som skall användas som huvudregel är europeiska lagar och ramlagar. Härigenom kommer det straffrättsliga samarbetet och polissamarbetet att i huvudsak omfattas av samma rättsliga instrument och beslutsprocedurer som kommer att gälla för exempelvis samarbetet rörande den inre marknaden. Detta innebär t.ex. att regeringsbeslut och, i förekommande fall riksdagsgodkännande, inte kommer att behöva inhämtas innan regeringen i rådet kan rösta ja till en rättsakt som unionen antar på dessa områden. Områdena polis- och straffrättsligt samarbete blir alltså föremål för gemensamt beslutsfattande på samma sätt som skedde när områdena yttre gränskontroller, asyl- och invandringspolitik samt samarbete i vissa civilrättsliga frågor genom Amsterdamfördraget fördes över från tredje pelaren till gemenskapssamarbetet i första pelaren. Vidare kommer kommissionen att kunna kontrollera om medlemsstaterna har genomfört de gemensamt fattade besluten och hur det har skett, något som naturligtvis är viktigt för att bekämpandet av den gräns-

överskridande brottsligheten skall kunna bli effektivt. Det polisiära och straffrättsliga samarbetet kommer också att i stort omfattas av de allmänna bestämmelserna om EU-domstolens behörighet i del III i fördraget, dvs. EU-domstolens behörighet på området vidgas (se vidare avsnitt 7.2.11). Fördraget i denna del förutsätter därför att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet blir tillämpligt också när det gäller yttre gränskontroll, asyl och invandringspolitik samt samarbete i vissa civilrättsliga frågor. Unionens befogenhet på dessa områden utvidgas inte i förhållande till vad som nu gäller enligt EG-fördraget med undantag av personkontroll vid gränser (se avsnitt 19.6.2). Unionen får när det gäller invandringspolitik en ny befogenhet, nämligen att besluta om åtgärder för att stimulera och stödja medlemsländernas verksamhet för att främja integrationen (artikel III-267.4). Sådana åtgärder får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar och förutsätter ingen överlåtelse av beslutanderätt till unionen.

Genom det nya fördraget införs en möjlighet att inrätta en europeisk åklagarmyndighet som skall vara behörig att utreda, lagföra och väcka åtal mot gärningsmän och andra medverkande som begått brott som skadar unionens finansiella intressen. Det införs också en möjlighet att fastställa villkoren för och gränserna inom vilka de nationella myndigheterna, som är ansvariga för straffrättsligt samarbete och polissamarbete, får ingripa på en annan medlemsstats territorium i samförstånd med denna stat. Härigenom förutsätts att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning i viss omfattning förs över till unionen.

En annan ändring gäller proceduren för ingående av avtal med tredje land och internationella organisationer på områdena för polis- och straffrättsligt samarbete. I detta avseende innebär det nya fördraget att i den utsträckning unionen övertar medlemsstaternas befogenhet att lagstifta övertar unionen också rätten att ingå internationella avtal. Detta förutsätter att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen. Här bör nämnas att regeringskonferensen enades om en gemensam förklaring (25) om medlemsstaternas förhandlingar om och ingående av internationella avtal avseende ett område med frihet säkerhet och rättvisa. I förklaringen bekräftar konferensen att medlemsstaterna får förhandla om och ingå avtal med tredjeland eller internationella organisationer på områdena civilrättsligt och straffrättsligt samarbete samt polissamarbete, om avtalen i fråga överensstämmer med unionsrätten.

Området med frihet, säkerhet och rättvisa tas också upp i avsnitt 19.6.

7.2.9Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om unionens interna beslut och ingående av avtal på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område förutsätter inte någon överlåtelse av beslutanderätt utan kommer att fortsätta att vara ett i huvudsak mellanstatligt samarbete.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna del, instämmer i promemorians bedömning. Stockholms universitet påpekar att det nya fördraget saknar den möjlighet som finns enligt nuvarande artikel 24.5 i Unionsfördraget att avge en konstitutionell förklaring. Universitet menar att fördraget i denna del innebär att tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § RF snävas in.

Skälen för regeringens bedömning: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken intar en särskild ställning i det nya fördraget. Detta följer bl.a. av att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken nämns i en särskild punkt 4 i den artikel som specificerar unionens olika befogenhetskategorier (artikel I-12). Härtill kommer att unionens befogenheter på området anges i en särskild artikel (I-16) och, till skillnad från t.ex. området med frihet, säkerhet och rättvisa, inte ingår i den katalog över olika områden på vilka unionen och medlemsstaterna skall ha delade befogenheter.

Beslutsinstrumenten på området skall vara europeiska beslut som, med några undantag, antas genom enhälligt beslut av Europeiska rådet eller rådet på förslag av en medlemsstat, utrikesministern eller av denne med stöd av kommissionen (artikel I-40.6). Ett europeiskt beslut är enligt artikel I-33.1 en icke-lagstiftningsakt som till alla delar skall vara bindande. Europeiska lagar och ramlagar är uttryckligen undantagna som beslutsinstrument på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område.

Enligt artikel I-40.8 skall Europaparlamentet höras om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt informeras om hur samarbetet utvecklas. Europaparlamentets roll är dock begränsad eftersom det inte ges något konkret inflytande över beslutsfattandet.

Av bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i del III framgår vidare att det, liksom i det nuvarande Unionsfördraget finns möjlighet till s.k. konstruktivt avstående när beslut skall fattas med enhällighet, dvs. möjlighet att avstå från att rösta (artikel III-300.1 andra stycket). I ett sådant fall blir medlemsstaten inte skyldig att tillämpa beslutet, men skall godta att det är förpliktande för unionen. Även den nuvarande möjligheten enligt Unionsfördraget att med hänvisning till ”väsentliga uttalade skäl som rör nationell politik” förhindra att beslut antas med kvalificerad majoritet finns kvar (artikel III-300.2 andra stycket).

EU-domstolen skall enligt artikel III-376 inte vara behörig på området, dock med undantag för bl.a. laglighetsprövning av europeiska beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda.

Sammantaget innebär bestämmelserna om den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken att området även efter det nya fördragets ikraftträdande kommer att vara ett i huvudsak mellanstatligt samarbetsområde. Enligt huvudregeln skall beslut även i fortsättningen fattas med enhällighet och genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess konstitutionella bestämmelser. Något rättsligt system för kontroll av att medlemsstaterna genomför besluten, eller hur de

genomförs, införs inte och domstolens behörighet på området är uttryckligen undantagen. Fördraget i denna del förutsätter således ingen överlåtelse av lagstiftande befogenheter till EU.

När det gäller unionens befogenhet att ingå avtal på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan konstateras att sådana avtal i princip skall ingås enligt samma regler som gäller för övriga avtal. En viktig skillnad gäller dock Europaparlamentets roll. Enligt vad som gäller för unionens övriga avtal skall Europaparlamentet antingen lämna sitt godkännande till att ett avtal ingås eller samråd dessförinnan hållas med parlamentet. För avtal som endast gäller den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken gäller dock att Europaparlamentet varken behöver lämna sitt godkännande eller att samråd måste hållas (artikel III-325.6 andra stycket). Härtill kommer att rådet skall besluta med enhällighet när avtalet avser en fråga där enhällighet hade krävts för att anta en unionsakt (artikel III-325.8 andra stycket). Detta innebär att avtal på området enligt huvudregeln skall ingås med enhälligt beslut.

Som ovan har konstaterats förutsätter inte bestämmelserna om unionens interna beslut på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område någon överlåtelse av beslutanderätt utan samarbetet kommer att fortsätta att vara ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. På motsvarande sätt förutsätter inte heller bestämmelserna om ingående av avtal på området att beslutsbefogenheter förs över till unionen eftersom samarbetets karaktär inte ändras av att bestämmelser tas in i ett avtal med t.ex. tredje land. Att så är fallet framgår bl.a. av artikel III-303 i kapitlet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt den artikeln får unionen ingå avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer på de områden – alltså de mellanstatliga områden – som kapitlet omfattar. För svenskt vidkommande innebär det att regeringsformens bestämmelser i 10 kap. RF om ingående av internationella överenskommelser även i fortsättningen måste iakttas fullt ut på detta område.

Med anledning av det Stockholms universitet har uttalat vill regeringen anföra följande.

Avtal på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område skall, som tidigare har nämnts, enligt huvudregeln ingås med enhällighet. I vissa fall skall dock avtal ingås genom beslut med kvalificerad majoritet. Här är det viktigt att framhålla att medlemsstaterna kan motsätta sig att beslut fattas med kvalificerad majoritet under åberopande av väsentliga uttalade skäl som rör nationell politik (artikel III-300.2). Vilka frågor som påkallar att vetorätten utnyttjas avgör varje medlemsstat suveränt. Regeringen vill här också peka på att konstitutionsutskottet i samband med riksdagens behandling av Amsterdamfördraget framhöll att det förhållandet att beslut på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område i vissa fall kan fattas med kvalificerad majoritet inte – mot bakgrund av den kvarstående vetorätten – påverkade den grundläggande mellanstatliga karaktären av samarbetet. Utskottet konstaterade avslutningsvis att några beslutsbefogenheter inte överlämnades (bet. 1997/98:UU13, s. 127). I normalfallen, dvs. då åberopande av vetorätten inte är aktuellt, föranleder bestämmelserna i 10 kap. RF att regeringen under förhandlingarna i rådet lämnar en s.k. parlamentarisk granskningsreservation. Innebörden av en

sådan reservation är att en överenskommelse inte kommer att träffas förrän de svenska konstitutionella bestämmelserna har uppfyllts.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken tas också upp i avsnitt 21.2.

7.2.10EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

Regeringens bedömning: EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förutsätter inte i sig att beslutsbefogenheter förs över till unionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna införlivas i fördraget och delar promemorians bedömning att införlivandet i sig inte förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen. Några remissinstanser, bl.a. Högsta domstolens ledamöter, Regeringsrättens ledamöter, Justitiekanslern (JK) och Sveriges advokatsamfund, har påpekat att konsekvenserna av att stadgan förs in i fördraget är svåröverblickbara.

Skälen för regeringens bedömning: Det nya fördraget innebär att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förs in fördraget som dess del II.

Bestämmelserna i stadgans avslutande avdelning syftar till att klargöra och säkerställa bl.a. stadgans tillämpningsområde (artikel II-111) och de garanterade rättigheternas räckvidd (artikel II-112). Av artikel II-111.2 följer att stadgan inte innebär någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten, inte medför någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och heller inte ändrar de befogenheter och uppgifter som fastställs i andra delar av det konstitutionella fördraget. Enligt artikel II- 112.2 skall de rättigheter i stadgan för vilka bestämmelser finns i andra delar i fördraget, utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa. Av bestämmelserna följer således att stadgan inte utvidgar unionens befogenheter och heller inte kan användas för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på de områden som stadgan innehåller. Rättsliga grunder för unionens rättsakter på olika områden finns istället i fördragets del I och III och det är dessa som syftar till att ange och avgränsa unionens befogenheter. Stadgan kan alltså inte användas som rättslig grund för nya rättsakter utan dess huvudsyfte är att i ett dokument samla de rättigheter, friheter och principer som enligt existerande regler och praxis redan erkänns av EU i ett dokument, så att de blir överskådliga och lättförståeliga för unionens medborgare och myndigheter.

Sannolikt kommer framtida praxis från EU-domstolen att påverka innehållet i vissa av stadgans rättigheter och därigenom få betydelse för tillämpningen av unionsrätten i Sverige. I detta hänseende skiljer sig emellertid inte stadgans bestämmelser från övriga bestämmelser i fördraget.

Att stadgan förs in i fördraget förutsätter inte i sig att beslutsbefogenheter förs över till unionen.

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna tas också upp i avsnitt 7.2.11, 10.1 och 12.7.

7.2.11EU-domstolens behörighet

Regeringens bedömning: Eftersom EU-domstolens behörighet enligt det konstitutionella fördraget skall vara generell – med vissa undantag – förutsätter fördraget att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig delar promemorians bedömning att EU-domstolens ökade behörighet förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen. Några remissinstanser, bl.a. Högsta domstolens ledamöter, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Regeringsrättens ledamöter, Justitiekanslern (JK) och Sveriges advokatsamfund pekar på att tillämpningsproblem kan uppstå när stadgan om de grundläggande rättigheterna nu införlivas i fördraget.

Skälen för regeringens bedömning: Förändringarna i reglerna om domstolssystemet är främst en följd av att Unionsfördraget och EGfördraget ersätts av det nya fördraget. Som utgångspunkt gäller att domstolen skall vara behörig på samtliga områden.

EU-domstolens uppgift är att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av det konstitutionella fördraget (artikel I-29.1). På samma sätt som enligt nu gällande fördrag kommer det att vara domstolen som normalt sett, från fall till fall, avgör var gränserna för unionens befogenhet går. EU-domstolen kan vid sin prövning t.ex. finna att unionen har fattat beslut på ett område där medlemsländerna inte har tilldelat den någon beslutanderätt och därför ogiltigförklara beslutet.

Från domstolens generella behörighet undantas bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, förutom när det gäller att kontrollera att artikel III-308 följs och laglighetsprövning av beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda (artikel III-376). För området frihet, säkerhet och rättvisa gäller den begränsningen att domstolen inte är behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat (artikel III- 377). Detsamma gäller när medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter att upprätthålla lag och ordning och skyddet för den inre säkerheten.

Eftersom domstolens behörighet enligt det nya fördraget skall vara generell, med undantag av de begränsningar som anges i artiklarna III- 376 och III-377, förutsätter fördraget att beslutanderätt i motsvarande mån förs över till unionen. Detta gäller i första hand de områden som tidigare reglerades i den tredje pelaren, dvs. polisiärt och straffrättsligt samarbete. Ett annat område är stadgan om de grundläggande rättigheterna (del II i fördraget). Ytterligare ett område där domstolens behörighet utvidgas är upprättandet av fördjupade samarbeten (artiklarna I-44 och III-416-423). Härutöver utvidgas domstolens behörighet något såvitt gäller dess behörighet att avgöra tvister som rör industriellt

rättsskydd (artikel III-364). Det tidigare kravet på att medlemsstaterna skall anta sådana bestämmelser i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser har tagits bort. I detta avseende förutsätter fördraget att viss beslutanderätt överförs till unionen.

Som har framgått ovan får EU-domstolen genom det nya fördraget befogenhet att laglighetspröva europeiska beslut om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer som rådet har antagit på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område. Bestämmelsen innebär att domstolen kan ogiltigförklara ett sådant beslut på någon av grunderna bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av det konstitutionella fördraget eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller i fråga om maktmissbruk. Vad domstolen vid en sådan laglighetsprövning gör är att den prövar om beslutet ligger inom ramen för det samarbete som regleras i fördraget. Några beslutsbefogenheter förs härmed inte över till unionen. Det förhållandet att fördraget ger domstolen denna behörighet innebär alltså inte någon överföring av intern beslutanderätt från medlemsstaterna till domstolen. Domstolen kan inte ålägga medlemsstaterna att vidta några åtgärder. Däremot bortfaller vid en ogiltigförklaring medlemsstaternas folkrättsliga bundenhet att genomföra beslutet. EUdomstolen skall också ha behörighet att kontrollera att artikel III-308 följs. Enligt artikel III-308 skall genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte påverka tillämpningen av unionens övriga befogenhetskategorier och vice versa. Inte heller denna bestämmelse förutsätter någon överlåtelse av beslutanderätt eftersom domstolens behörighet i detta avseende endast omfattar frågan om fattade beslut är fördragsenliga; domstolen kan vid en sådan prövning inte ålägga medlemsstaterna att vidta någon åtgärd. Detsamma gäller beträffande domstolens behörighet (artikel III-325.11) att på begäran av en medlemsstat, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen, lämna ett yttrande om huruvida ett planerat avtal är förenligt med det konstitutionella fördraget.

När det gäller konsekvenserna av att stadgan om de grundläggande rättigheterna förs in i fördraget vill regeringen anföra följande.

Genom att stadgan förs in i fördraget blir den en del av unionens primärrätt. Den kan därmed bli föremål för tolkning och tillämpning av såväl unionens som medlemsstaternas domstolar. Utvidgningen av EUdomstolens behörighet till att också omfatta stadgans område förutsätter, som ovan har nämnts, att beslutsbefogenheter förs över till unionen.

Högsta domstolens och Regeringsrättens ledamöter har pekat på betydelsen av EG-domstolens roll för rättsutvecklingen inom EU. Regeringsrättens ledamöter framhåller att konsekvenserna av att stadgan tas in i fördraget är svåröverblickbara.

När det gäller omfattningen av de befogenheter som förutsätts överlåtas till unionen med anledning av att EU-domstolen får behörighet på stadgans område, vill regeringen särskilt framhålla betydelsen av stadgans avslutande artiklar (avdelning VII). Av dessa framgår bl.a. att stadgan inte innebär någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten, inte medför någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och heller inte ändrar de befogenheter och uppgifter som fastställs i andra delar av det konstitutionella fördraget (artikel II-111.2).

Vidare skall de rättigheter i stadgan för vilka bestämmelser finns i andra delar i fördraget, utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa (artikel II-112.2). Stadgan utvidgar alltså inte unionens befogenheter och kan heller inte användas för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på de områden som stadgan innehåller. Detta har naturligtvis även EU-domstolen att beakta vid sin rättstillämpning.

EU-domstolen tas också upp i avsnitt 12.7.

7.2.12En samlad konstitutionell bedömning

Regeringens bedömning: Det konstitutionella fördraget förutsätter att viss ytterligare beslutanderätt förs över till unionen. Det finns inga konstitutionella hinder för att Sverige skall kunna tillträda det konstitutionella fördraget.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har yttrat sig har inget att invända mot promemorians bedömning. Bland dessa finns Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Länsrätten i Västernorrlands län, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Integrationsverket, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Stockholms universitet, Örebro universitet, Företagarna, Katolska biskopsämbetet och Lantbrukarnas Riksförbund. Av dessa har några specifikt uttalat sig om överlåtelse på det straffrättsliga och straffprocessuella området. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att den, särskilt med beaktande av den s.k. nödbromsen och med hänsyn till att de nationella parlamenten ges utökade möjligheter att kontrollera att subsidiaritetsprincipen efterlevs och på så sätt kan kräva att utkast till lagstiftningsakter omprövas, har svårt att se att utvecklingen på det straffrättsliga området innebär så stora konstitutionella förändringar att överlåtelsen av beslutanderätt till Europeiska unionen kan anses röra principerna för det svenska statsskicket. Åklagarmyndigheten och Stockholms universitet konstaterar också att förstärkningen i det konstitutionella fördraget av EU:s befogenheter på detta område inte innefattar en beslutsöverföring i strid med grundlagarna. Högsta domstolens ledamöter uttalar att det är viktigt att Lagrådet yttrar sig över lagförslaget och bedömer om det kan antas utan grundlagsändring, något som Högsta domstolens ledamöter inte bedömer som helt självklart. Regeringsrättens ledamöter anser att den ökade användningen av majoritetsbeslut och EG-domstolens roll bör belysas ytterligare inför ett slutligt ställningstagande till frågan om fördraget ligger inom ramen för vad som kan godtas enligt 10 kap. 5 § RF. Regeringsrättens ledamöter framhåller också att den svenska tryckoch yttrandefrihetslagstiftningen ofta har inslag som vållar problem vid internationellt samarbete, bl.a. på straffrättens område. Kammarrätten i Jönköping menar att det råder viss osäkerhet om hur 10 kap. 5 § första stycket RF skall tolkas och anför att det inte finns några garantier för att framtida europeiska lagar och ramlagar kommer att vara förenliga med

de nuvarande principerna i RF. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) menar att det knappast kan förnekas att medlemskapet i EU har påverkat den demokratiska beslutsprocessen i Sverige och därmed också principerna för vårt statsskick. Sieps påpekar att förarbetsuttalandena och ordalydelsen i 10 kap. 5 § regeringsformen inte är likalydande samt att frågan om det saknas konstitutionella hinder för Sverige att tillträda det nya fördraget är beroende av hur lokutionen ”rör principerna för statsskicket” tolkas. Justitiekanslern (JK) lämnar öppet om försvagningen av riksdagens makt som lagstiftare, tillsammans med den begränsning som skett av riksdagens makt sedan tidigare, innebär att riksdagens ställning som det främsta statsorganet urholkas i väsentlig grad. Om så är fallet menar JK att försvagningen kommer i konflikt med 10 kap. 5 § första stycket RF. JK framför också att det förhållandet att en europeisk åklagarmyndighet skulle kunna utöva myndighet i Sverige, väcker frågan om den närmare innebörden av 1 kap. 8 och 9 §§ RF angående rättskipning och offentlig förvaltning i vårt land. Enligt synpunkter som inkommit från Uppsala universitet är det inte möjligt att ratificera det nya fördraget utan att först ändra bestämmelserna i 1 kap. 4 §, 8 kap. 3 och 7 §§ RF. Umeå universitet anför att 8 kap. RF har till syfte att värna om riksdagens makt i ett nationellt perspektiv medan 10 kap. 5 § första stycket RF avser överlåtelse av beslutanderätt till den Europeiska unionen. Kommerskollegium anser att det inte finns några konstitutionella hinder för Sverige att ratificera fördraget, däremot bör 10 kap. 5 § RF ses över, t.ex. bör det tydligt framgå i regeringsformen att Sverige är medlem i EU. Statskontoret ansluter sig till promemorians slutsats att det inte föreligger några konstitutionella hinder för att Sverige skall kunna tillträda det nya fördraget. Statskontoret anser dock att analysen av de konstitutionella förutsättningarna borde kompletteras med en bredare författningspolitisk analys av vissa framtida konsekvenser av ett tillträde till fördraget. Landsorganisationen i Sverige (LO), anser att det är nödvändigt att det upprättas en lista över vilka beslut som genom det nya fördraget förs över till EU. Sveriges Domareförbund uttalar att det är svårt att överblicka i vilken omfattning det nya fördraget kan leda till konflikter mellan nationell rätt och EG-rätt och därmed få betydelse i fråga om överväganden i konkreta mål. Ung Vänster anser att bl.a. unionsrättens företräde, unionens upprättande som en juridisk person, avskaffandet av trepelarsystemet, flexibilitetsklausulen och införandet av kvalificerad majoritet som normalt lagstiftningsförfarande i ministerrådet sammantaget medför att beslutanderätt överlåts i en sådan omfattning att en plattläggningsparagraf borde införas i den svenska grundlagen för att tydliggöra omfattningen av den svenska underordningen. Föreningen Medborgare för Folkomröstning anser att förslaget innebär stora förändringar i beslutsformer och i balansen mellan unionen och medlemsstaterna och balansen mellan medlemsstaterna. Föreningen anser också att förslagen om bl.a. majoritetsbeslut som huvudregel, slopandet av pelarstrukturen och den öppna samordningsmetoden innebär så stora förändringar att det på ett djupgående sätt påverkar det svenska statsskicket.

Skälen för regeringens bedömning

Som tidigare har redovisats gäller enligt 10 kap. 5 § första stycket RF som förutsättning för överlåtelse av beslutanderätt till EU att EU har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i 2 kap. RF och i Europakonventionen. Överlåtelsen får inte heller röra principerna för statsskicket. Regeringen utvecklar i det följande sin syn på huruvida det konstitutionella fördraget uppfyller dessa förutsättningar.

Skyddet för grundläggande fri- och rättigheter

Vid Sveriges anslutning till EU och vid tillträdet till Amsterdam- och Nicefördragen gjorde riksdagen bedömningen att fri- och rättighetsskyddet inom EG ligger i nivå med det som gäller i Sverige. Beträffande det nya fördraget kan det konstateras att fri- och rättighetsskyddet har stärkts genom att det har kommit till tydligare uttryck. Detta är i första hand en följd av att de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europeiska konventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, skall ingå i unionsrätten som allmänna principer (artikel I-9.3) samt att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna nu fördragsfästs i del II i det konstitutionella fördraget. Vidare har det införts en bestämmelse om att unionen skall ansluta sig till Europakonventionen. Regeringen delar mot denna bakgrund den uppfattning som bland andra Stockholms universitet har gett uttryck för, nämligen att det nya fördraget tydligare än nuvarande rättsläge i EU, säkerställer de krav som 10 kap. 5 § första stycket RF uppställer.

Principerna för statsskicket

När det gäller förutsättningen att överlåtelsen inte ”får röra principerna för statsskicket” har flera remissinstanser anfört att det är oklart vad som egentligen avses med detta. Regeringen instämmer i uppfattningen att uttrycket ”principerna för statsskicket” kan uppfattas på olika sätt. Förutsättningen infördes emellertid genom en grundlagsändring som trädde i kraft så sent som den 1 januari 2003. Riksdagen har alltså ansett att Sverige kan vara medlem i EU och bunden av de nu gällande fördragen utan att det har bedömts ”röra principerna för statsskicket”. Konstitutionsutskottet uttalade i grundlagsärendet 2001/02 att det inte är möjligt att i några entydiga termer ange hur långt EU-samarbetets räckvidd kan sträcka sig utan att grundlagen behöver ändras. Enligt utskottet är det i sista hand en fråga som det ankommer på riksdagen att besluta om (bet. 2001/02:KU18, s. 42 f).

Enligt regeringens uppfattning är de uttalanden som gjordes av konstitutionsutskottet i samband med grundlagsändringarna inför Sveriges anslutning till EU av betydelse för bedömningen om den överlåtelse som nu aktualiseras kan anses falla inom ramarna för 10 kap. 5 § första stycket RF (bet. 1993/94:KU21). Som tidigare har redogjorts för (se avsnitt 7.1) uttalades då bl.a. att riksdagens ställning som det främsta statsorganet inte genom överlåtelse av normgivningsmakt får urholkas i väsentlig grad. Vidare framhölls att 10 kap. 5 § första stycket

RF inte kan anses öppna en möjlighet att överlåta beslutsbefogenheter på det område som omfattar bestämmelser som bär upp grundläggande principer i vårt konstitutionella system. Utskottet pekade här särskilt på den fria åsiktsbildningens stora betydelse för vårt statsskick och framhöll att offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga principer i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen alla har stor betydelse för den fria åsiktsbildningen.

En första fråga att ta ställning till är således i vilken utsträckning det nya fördraget förutsätter att beslutsbefogenheter – särskilt normgivningsmakt – förs över till unionen.

Det är ändringarna beträffande det straffrättsliga och polisiära samarbetet, dvs. nuvarande tredje pelaren, som i första hand förutsätter att beslutsbefogenheter förs över till unionen. Det är främst fråga om överlåtelse av normgivningsmakt. Unionen får exempelvis befogenhet att anta europeiska ramlagar som innehåller minimiregler om brottsrekvisit och påföljder för särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag. Men det är inte fråga om att ge unionen en generell behörighet på det straffrättsliga och polisiära området. Unionens behörighet anges i stället i ett antal specifika rättsliga grunder som på t.ex. den materiella straffrättens område i första hand syftar till att bekämpa särskilt allvarlig gränsöverskridande brottslighet. I den utsträckning det saknas rättslig grund för unionen att agera, påverkas naturligtvis inte riksdagens – och inte heller övriga statsorgans – normgivningsmakt.

Unionens befogenhet på området begränsas genom att befogenheten i första hand omfattar minimiregler som skall antas i europeiska ramlagar. Detta innebär att det, på samma sätt som beträffande dagens direktiv, överlämnas till medlemsstaternas nationella organ att genomföra de resultat som enligt ramlagen skall uppnås. För svenskt vidkommande innebär det att genomförandet skall ske med iakttagande av t.ex. bestämmelserna i 8 kap. RF.

I det nya fördraget införs en möjlighet att inrätta en europeisk åklagarmyndighet. Det införs också en möjlighet att fastställa villkoren för och gränserna inom vilka de nationella myndigheterna, som är ansvariga för straffrättsligt samarbete och polissamarbete, får ingripa på en annan medlemsstats territorium i samförstånd med denna stat. Fördraget förutsätter i dessa delar att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning i viss omfattning förs över till unionen.

I den utsträckning ändringarna på området med frihet, säkerhet och rättvisa innebär att unionen övertar medlemsstaternas befogenhet att lagstifta övertar unionen också rätten att ingå internationella avtal. Även detta förutsätter att beslutanderätt i viss omfattning lämnas över till unionen.

Den speciella karaktären på de rättsliga och inrikes frågorna har motiverat en rad särbestämmelser på området (se avsnitt 19.6). Som exempel kan nämnas att de nationella parlamenten har en stärkt roll vid subsidiaritetskontrollen (artikel 7 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna), att både kommissionen och medlemsstaterna har initiativrätt (artikel III-264), att bestämmelserna inte skall påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten (artikel III-262) samt att

medlemsstaterna har möjlighet att i vissa fall begära att ett utkast till ramlag överlämnas till Europeiska rådet för ställningstagande, den s.k. nödbromsen.

När det gäller övriga ändringar förutsätter flexibilitetsklausulen, vars tillämpningsområde utvidgas, att ytterligare viss normgivningsmakt förs över till unionen. Som tidigare har nämnts finns dock begränsningar för flexibilitetsklausulens tillämpningsområde (se avsnitt 7.2.4 ovan).

Unionen bedöms genom det nya fördraget också få befogenhet att lagstifta på några nya sakområden såsom t.ex. folkhälsa. Även här är det fråga om överlåtelse av viss normgivningsmakt.

Vidare innebär fördraget att EU-domstolens behörighet utvidgas. Denna utvidgade behörighet förutsätter, vid sidan av det straffrättsliga och polisiära samarbetet, den största överföringen av beslutsbefogenheter. Som tidigare har nämnts skall domstolens behörighet enligt det nya fördraget vara generell, med undantag av de begränsningar som anges i artiklarna III-376 och III-377 (se avsnitt 7.2.11 ovan). Utvidgningen gäller i första hand de områden som tidigare reglerades i den tredje pelaren, dvs. polisiärt och straffrättsligt samarbete. Ett annat område är stadgan om de grundläggande rättigheterna (del II i fördraget).

Unionens befogenheter på områden där grundläggande principer i vårt konstitutionella system berörs är, som också tidigare har bedömts vara fallet, utomordentligt begränsade (jämför bet. 1993/94:KU21 s. 28). Som Regeringsrättens ledamöter har fört fram har dock den svenska tryckoch yttrandefrihetslagstiftningen ofta inslag som väcker frågor vid internationellt samarbete, bl.a. på straffrättens område. Enligt regeringens bedömning utgör emellertid den tidigare nämnda s.k. nödbromsen en garanti för att dessa för Sverige så viktiga intressen skall kunna försvaras också i det fortsatta arbetet på området.

I detta sammanhang finns det anledning att bemöta några argument som förts fram i debatten om det nya fördraget och även framhållits som en remissynpunkt från Uppsala universitet, nämligen att det konstitutionellt skulle vara ytterst tveksamt om en kvalificerad majoritet i riksdagen med stöd av 10 kap. 5 § första stycket RF kan godkänna överlåtelse av beslutanderätt på det straffrättsliga området till unionen när motsvarande överlåtelse av straffrättslig kompetens från riksdagen till regeringen inte är möjlig utan att 8 kap. RF ändras. Justitiekanslern (JK) har i sitt remissvar fört fram en liknande frågeställning, nämligen hur inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet förhåller sig till bestämmelserna i 1 kap. 8 och 9 §§ RF.

Regeringen vill med anledning av detta anföra följande.

Bestämmelserna i regeringsformen reglerar interna svenska förhållanden och beslutsprocesser. 1 kap. RF skall t.ex. enligt förarbetena ge en bild i stort av de grundstenar på vilka den svenska författningen vilar medan 8 kap. RF huvudsakligen reglerar fördelningen av den interna svenska normgivningskompetensen mellan de svenska statsorganen. Vid sidan om det svenska systemet finns emellertid ett annat regelsystem med annat ursprung och som följer andra principer, nämligen det gemenskapsrättsliga. Att när det gäller EG/EU-samarbetet göra jämförelser med vad som i olika situationer skulle gälla internt i Sverige är därför inte korrekt eftersom de gemenskapsrättsliga föreskrifterna – och för det fall det nya fördraget träder i kraft, de

unionsrättsliga föreskrifterna – inte på samma sätt kan härledas till någon av grundlagarna. De har istället ytterst sin grund i fördragens bestämmelser och får sin legitimitet ur det förhållandet att riksdagen med stöd av 10 kap. 5 § första stycket RF har överlåtit beslutanderätt (jfr SOU 1993:14, s. 179 f. och prop. 1993/94:114, s. 27). Det kan naturligtvis hävdas att detta förhållande leder till att den som tar del av 8 kap. RF får en ofullständig bild av normgivningen i Sverige eftersom kapitlet inte ger någon upplysning om att en betydande normgivning av samma slag som den nationella – t.ex. inom det obligatoriska lagområdet – beslutas av EG:s institutioner. Som exempel på områden där lag enligt 8 kap. RF är obligatorisk och där EG redan i dag har befogenhet att lagstifta kan nämnas det civilrättsliga området och indirekta skatter, bl.a. moms. Om unionen tilldelas lagstiftande befogenheter utöver de som EG redan i dag har, t.ex. på det straffrättsliga området, kan det naturligtvis hävdas att denna ofullständiga bild blir än större. Detta är emellertid en följd av hur vi i Sverige, ytterst riksdagen, har valt att i regeringsformen reglera det förhållandet att vi är medlemmar i EU.

Några remissinstanser, t.ex. Ung Vänster, gör gällande att fördragsfästandet av principen om unionsrättens företräde förutsätter att beslutanderätt förs över till unionen. Som har redogjorts för ovan (avsnitt 7.2.3) är regeringen emellertid av uppfattningen att fördragsfästandet endast innebär att domstolens praxis kodifieras. Ändringen förutsätter därmed inte att ytterligare befogenheter förs över till unionen. Fördragsfästandet kan alltså inte komma i strid med 10 kap. 5 § första RF, något som också t.ex. Stockholms universitet konstaterar.

När det gäller omfattningen av de befogenheter som tidigare har förts över till EG och de som nu förutsätts föras över till unionen bör avslutningsvis också framhållas att befogenheterna härleds ur fördragets olika bestämmelser. Varje rättsakt som unionen antar måste vara grundad på en eller flera enskilda fördragsbestämmelser. Den rättsliga grunden måste dessutom särskilt anges i eller på annat sätt tydligt framgå av varje enskild rättsakt. Detta innebär att omfattningen av befogenhetsöverföringen begränsas av fördraget i sig eftersom unionen inte själv kan utvidga sin befogenhet till nya områden. Exempelvis innebär bestämmelsen om förenklat ändringsförfarande på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (artikel I-40.7) endast att unionen kan övergå till nya beslutsformer på ett i fördraget redan givet område.

Det nya fördraget förutsätter att beslutsbefogenheter, främst normgivningsmakt och rättskipningsuppgifter, förs över till unionen. Men enligt regeringens bestämda uppfattning leder inte en sådan överlåtelse till att riksdagens ställning som det främsta statsorganet urholkas i väsentlig grad. Överlåtelsen rör heller inte någon av de grundläggande principer som konstitutionsutskottet nämnde i grundslagsärendet 1993/94. Genom den s.k. nödbromsen finns garantier för att straffrättsliga inslag på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området även i fortsättningen kan värnas.

Sammanfattande bedömning

Den överlåtelse som fördraget förutsätter är varken i sak eller i omfattning av sådant slag att den kan sägas röra principerna för statsskicket. Inte heller tillsammans med vad som tidigare har överlåtits till EG är överlåtelsen av sådan omfattning att den kan anses röra principerna för statsskicket. Det finns således inga konstitutionella hinder för att Sverige skall kunna tillträda det nya fördraget.

LO har anfört att den anser att det är nödvändigt att det upprättas en lista över vilka beslut som genom det nya fördraget förs över till unionen. I samband med anslutningen till EU övervägdes om det var möjligt att upprätta en sådan lista. Det övervägdes också om det var möjligt att i en författningsbestämmelse ange vilka slag av beslutanderätt som överlåts vid en anslutning (prop. 1994/95:19, s. 506 f). Regeringen gjorde emellertid bedömningen att det inte var möjligt att göra några sådana preciseringar, varken i form av en lista eller i en författningsbestämmelse. Även riksdagen fann att den svenska anslutningen till unionen borde komma till uttryck genom en övergripande bestämmelse i en särskild anslutningslag (bet. 1994/95:KU17, s. 14). Enligt regeringens uppfattning finns inte anledning att nu göra någon annan bedömning.

8Ändring i anslutningslagen

Regeringens förslag: Anslutningslagen ändras dels genom att

mottagaren av beslutanderätten ändras från Europeiska

gemenskaperna till Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen, dels genom att de fördrag och instrument som upphävs genom det nya konstitutionella fördraget tas bort i förteckningen över de grundläggande fördragen m.m. i 4 § och att det konstitutionella fördraget införs i samma förteckning. Det konstitutionella fördraget

och dess bilagor och protokoll skall kungöras i Svensk

författningssamling (SFS).

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som uttryckligen har uttalat sig i frågan har tillstyrkt lagförslaget eller har lämnat det utan erinran. Det gäller Sveriges riksbank, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Västernorrlands län, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen i Uppsala län, Statskontoret, Lunds universitet, Fiskeriverket, Sametinget, Arbetsmarknadsstyrelsen, Rymdstyrelsen, Uppsala kommun, Västra Götalands läns landsting, Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen, Sveriges Domareförbund, Svenska Kvinnors EuropaNätverk, Business and Professional Women Sweden. Högsta domstolens ledamöter anser att det är viktigt att Lagrådet yttrar sig över lagförslaget och då bedömer om det kan antas utan grundlagsändring. Örebro tingsrätt tillstyrker i stort lagförslaget

men föreslår en smärre justering. Enligt synpunkter som inkommit från Uppsala universitet finns skäl att ifrågasätta existensen av anslutningslagen.

Skälen för regeringens förslag: I Sverige tillämpas den principen att ett internationellt avtal som Sverige har tillträtt inte omedelbart blir en del av den svenska rätten, utan på ett eller annat sätt måste införlivas med svensk rätt för att bli gällande inför svenska domstolar och andra myndigheter (SOU 1974:100, s. 44). En sådan metod är inkorporering. Inkorporeringen innebär att det i en lag eller en annan författning anges att det internationella avtalet eller delar av det skall gälla i Sverige. Detta innebär i sin tur att avtalsbestämmelserna, utan att omarbetas, överförs till svensk rätt och blir direkt tillämpliga som svensk författningstext. En annan metod är transformering. Denna metod innebär att det internationella avtalet eller delar av det omarbetas till svensk författningstext.

Mot bakgrund av detta dualistiska synsätt i Sverige på förhållandet mellan svensk rätt och traktaträtt ansågs det krävas någon form av nationell lagstiftning för att 1994 års anslutningsfördrag skulle kunna införlivas med svensk rätt (prop. 1994/95:19, del 1, s. 500). Övergripande bestämmelser om Sveriges anslutning till EU har därför tagits in i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, den s.k. anslutningslagen. I anslutningslagen föreskrivs att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m. gäller här i landet med den verkan som följer av fördragen (2 §). Vidare föreskrivs i 3 § i lagen att gemenskapernas beslut gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av bl.a. de fördrag som anges i 4 §. I 3 § kommer således överlåtelsen av beslutanderätt till gemenskaperna till uttryck. I 4 § räknas de fördrag och andra instrument upp som avses i 2 och 3 §§.

Synpunkter från Uppsala universitet har framförts om att anslutningslagen bör upphävas eftersom regeringsformen inte uppställer några krav på införlivande av traktater. För frågan om överlåtelse av beslutskompetens saknar lagen vidare betydelse eftersom sådan överlåtelse görs först i och med att regeringen deponerar sitt ratifikationsinstrumet. För det nya fördraget krävs, enligt dessa synpunkter, inte mer än att riksdagen vid godkännandet – i pedagogiskt syfte – uttalar att fördraget skall tillämpas i riket på sätt fördraget anger.

Frågan om på vilket sätt fördrag inom EU skall införlivas i svensk rätt aktualiserades i samband med Sveriges inträde i unionen. I den remiss som föregick propositionen Sveriges medlemskap i unionen (prop. 1994/95:19) framförde Uppsala universitet liknande synpunkter. I propositionen (s. 502 ) anförde regeringen att avsikten med stadgandet om överlåtelse av beslutanderätt i regeringsformen principiellt sett måste vara att den faktiska överlåtelsen inte skall vara beroende av regeringens slutliga ställningstagande till fördraget utan att riksdagen utöver sitt godkännande av fördraget måste fatta ett självständigt beslut om överlåtelse av den beslutanderätt som annars tillkommer riksdagen själv och andra svenska myndigheter. Enligt regeringens mening behövdes det sålunda – utöver riksdagens godkännande av anslutningsfördraget – ytterligare ett riksdagsbeslut om överlåtelse av beslutanderätt. Detta särskilda beslut borde enligt regeringen fattas i form av lag. Regeringen

bedömer att de överväganden som gjordes i propositionen om Sveriges anslutning till Europeiska unionen även nu gör sig gällande. Regeringen ser således inte någon anledning att föreslå riksdagen ett upphävande av anslutningslagen.

Det nya fördraget förutsätter att anslutningslagen ändras, dels genom att mottagaren av beslutanderätten ändras från Europeiska gemenskaperna till Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen, dels genom att de fördrag och instrument som upphävs genom det nya fördraget tas bort från 4 §. Örebro tingsrätt har när det gäller lagförslagets utformning föreslagit att underrubriken närmast före 2 § i lagtexten skulle ändras från ”Införlivande av Europeiska unionens regler” till ”Införlivande av Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens regler”. Även om regeringen kan ha förståelse för synpunkten anser regeringen att den i promemorian föreslagna rubriceringen i huvudsak beskriver vad 2 § i lagen innehåller och föreslår således inte någon ändring i förhållande till promemorians förslag.

Lagändringen skall träda i kraft vid fördragets ikraftträdande. Enligt artikel IV-447 skall fördraget ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Fördraget träder i kraft den 1 november 2006, förutsatt att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats, eller, om så inte är fallet, den första dagen i den andra månad som följer efter det att samtliga ratifikationsinstrumentet har deponerats hos Republiken Italiens regering.

Det kan inte nu förutses när samtliga förutsättningar för ikraftträdande av fördraget är uppfyllda. Det bör ankomma på regeringen att bevaka detta och besluta när lagändringen skall träda i kraft.

I samband med anslutningen av Sverige till EU föreskrevs i anslutningslagen att de fördrag och andra instrument som angavs i 4 § skulle kungöras i Svensk författningssamling (SFS). I propositionen (prop. 1994/95:19) angavs som skäl för detta att primärrättens genomgripande betydelse för svenskt rättsväsende motiverade en särskild kungörelse. Det angavs också att eventuella framtida ändringar i primärrätten skulle kunna tillkännages på samma sätt. Så har dock inte skett vid de ändringar av primärrätten som genomfördes genom Amsterdamfördraget och Nicefördraget. När det gäller det konstitutionella fördraget gör dock regeringen bedömningen att ett särskilt kungörande är motiverat. Det bör därför av anslutningslagen framgå att fördraget, med dess bilagor och protokoll, skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). Kungörandet av fördraget i SFS bör vara avhängigt av fördragets ikraftträdande.

9Definition av unionen och dess mål

9.1Unionens upprättande, värden och mål

Sammanfattning: Unionen tilldelas befogenheter av medlemsstaterna för att deras gemensamma mål skall kunna uppnås. Unionens grundläggande värden skall innefatta respekten för människans

värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Jämställdhet mellan kvinnor och män lyfts också fram bland de grundläggande värdena. Bland unionens övergripande mål lyfts bl.a. hållbar utveckling, social marknadsekonomi och full sysselsättning fram.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna

del välkomnar bestämmelserna om unionens värden och målsättningar. Ett antal remissinstanser kommenterar olika specifika värden och mål särskilt. Jämställdhetsombudsmannen, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Malmö kommun, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) välkomnar de förstärkta skrivningarna om jämställdhet i unionens grundläggande värden och mål. Svenska Kvinnors EuropaNätverk (SKEN) och Business and Professional Women Sweden (BPW Sweden) anser att det är ett framsteg att jämställdhet nämns i artikel I-2 i det nya fördraget men är missnöjda med att jämställdhet nämns i andra meningen och anser att jämställdhet i stället bör tas in i första meningen. SKEN och BPW Sweden har även synpunkter på den svenska språkversionen av det konstitutionella fördraget som tas upp under avsnitt 23.6. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Barnombudsmannen och Rädda Barnen välkomnar att skyddet av ”barnets rättigheter” nämns särskilt. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Amnesty International, svenska sektionen framhåller som positivt att minoriteters rättigheter lyfts fram. Amnesty välkomnar också att det i fördraget anges ett antal mål som är viktiga för främjandet av mänskliga rättigheter t.ex. att motverka social utestängning, främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna samt skydd av barnets rättigheter. Naturvårdsverket välkomnar bl.a. omnämnandet av ”hög miljöskyddsnivå” och ”en bättre miljö”. Naturvårdverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges Kristna Råd är även positiva till att hållbar utveckling lyfts fram. LO, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och TCO välkomnar bl.a. att full sysselsättning och social marknadsekonomi skrivs in i fördraget som centrala mål för EU. Med begreppet full sysselsättning får, enligt LO, fördraget en starkare grund för en aktiv politik för sysselsättningsbefrämjande åtgärder. Att begreppet social marknadsekonomi används redan i unionens målsättningar innebär, enligt LO, att man måste göra avvägningar med tanke på sociala effekter när man formar det ekonomiska systemet. Detta är, enligt LO, något av Europas särdrag sett ur globalt perspektiv. LO och TCO framhåller vikten av att del III i kommande fördragsrevisioner anpassas till de nya målformuleringarna. Kommerskollegium välkomnar att ”inre marknaden” och ”fri och rättvis handel” finns uppräknat bland unionens mål. Sida välkomnar särskilt att ”utrotning av fattigdomen” ingår bland unionens mål.

Några remissinstanser hade önskat ytterligare tillägg avseende olika värden och mål i fördraget eller i ingressen. Statens folkhälsoinstitut hade önskat ett tillägg om ”en hög hälsoskyddsnivå och förutsättningar för god hälsa” bland unionens mål. IOGT-NTO kritiserar att ”god folkhälsa” inte finns inskrivet som ett av unionens mål och uppmanar regeringen att driva frågan vid eventuella nya förhandlingar. Katolska biskopsämbetet

anser att Gud borde ha nämnts i ingressen till fördraget. Studieförbundet Vuxenskolan anser att unionens mål borde kompletteras med ”livslångt lärande och utbildning”. Svenskt Näringsliv anser att det är en brist att portalparagrafen om unionens värden och mål inte fått stärkta skrivningar om den fria marknadsekonomins betydelse för ekonomisk tillväxt och som förutsättning för välstånd, sysselsättning och sociala och miljömässiga framsteg.

Bakgrund: Samarbetet inom EU regleras genom folkrättsliga fördrag mellan suveräna stater. Medlemsstaterna har genom de grundläggande fördragen tilldelat gemenskaperna vissa beslutsbefogenheter eller kompetenser. Befogenheternas omfång och utövande är underkastade fasta rättsliga ramar och bestäms av fördragen. Dessa har erkänts av medlemsstaterna och kan ändras endast av dem.

De grundläggande gemensamma principer som utgör själva grundvalen för samarbetet inom EU kommer till uttryck i artikel 6.1 i Unionsfördraget. Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna.

Uppgifterna för Europeiska gemenskapen formuleras i artikel 2 i EGfördraget. Tyngdpunkten låg ursprungligen på de ekonomiska faktorerna men stegvis har nya mål utvecklats.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Unionens upprättande

Den inledande bestämmelsen i del I i det konstitutionella fördraget behandlar unionens upprättande och beskriver dess grundläggande drag (artikel I-1). Det klargörs att unionen tilldelas befogenheter från medlemsstaterna för att deras gemensamma mål skall uppnås. På samma sätt som enligt nuvarande fördrag härleds således EU:s agerande ur de befogenheter som medlemsstaterna tilldelar unionen. Det anges uttryckligen i det konstitutionella fördraget att de befogenheter som inte har tilldelats unionen i fördraget skall tillhöra medlemsstaterna (artikel I- 11.2).

För varje kategori av befogenheter anges vilka följder unionens sätt att utöva dessa befogenheter har. Fördelningen av befogenheter mellan institutionerna samt mellan dem och medlemsstaterna regleras politikområde för politikområde. I det sammanhållna fördraget blir det betydligt lättare att hitta i dessa bestämmelser. Unionens befogenheter behandlas närmare i avsnitt 11.

Befogenheten att ändra det konstitutionella fördraget ligger liksom enligt nuvarande fördrag kvar hos medlemsstaterna (se avsnitt 23.5).

Villkoren för unionstillhörigheten formuleras även i den inledande bestämmelsen i fördraget. Unionen skall vara öppen för alla europeiska stater som respekterar dess värderingar och förbinder sig att gemensamt främja dem. Villkor för medlemskap och förfaranden för anslutning till unionen, upphävande av rättigheter och utträde ur unionen behandlas i avsnitt 18.

Unionens värden

Unionens grundläggande värden återges på ett allmängiltigt och principiellt sätt (artikel I-2). I bestämmelsen framhävs respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen samt respekt för de mänskliga rättigheterna. Dessa värden skall vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där mångfald, ickediskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män råder. Syftet är att understryka de värden som förenar medlemsstaterna och som därför är de grundvalar som unionen skall vila på. Ett allvarligt åsidosättande av dessa värden från en medlemsstats sida kan räcka för att utlösa ett varnings- och sanktionsförfarande mot denna medlemsstat (se avsnitt 18). Jämfört med framtidskonventets förslag omnämns rättigheter för personer som tillhör minoriteter särskilt. Vidare har jämställdhet mellan kvinnor och män lyfts fram vid sidan av jämlikhet. Sverige fick gehör för att jämställdhet skulle skrivas in i artikel I-2 om unionens värden. Regeringen anser att det är viktigt att jämställdhet mellan kvinnor och män lyfts fram bland de grundläggandena värdena. I artikel I-3 om unionens mål anges också jämställdhet mellan kvinnor och män.

Även på andra ställen i fördraget nämns ytterligare eller mer detaljerade inslag i unionens värden, t.ex. i ingressen, i artikel I-3 om unionens allmänna mål, i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i avdelning VI i del I om unionens demokratiska liv och i de bestämmelser där de särskilda målen för de olika politikområdena fastställs i del III i det konstitutionella fördraget.

Unionens mål

Unionens mål skall vara att främja fred, unionens värden och folkens välfärd (artikel I-3). Unionen skall erbjuda medborgarna ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser samt en inre marknad med fri och inte snedvriden konkurrens. Unionen skall arbeta för en hållbar utveckling som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas samt på en hög nivå av skydd och förbättring av miljön. Prisstabilitet är nytt jämfört med framtidskonventets förslag. Unionen skall även främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Dessutom skall unionen motverka social utestängning, diskriminering och främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter. Jämfört med framtidskonventets förslag har barnets rättigheter lyfts fram i stället för barnens rättigheter.

Unionen skall vidare främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Unionen skall respektera den kulturella och språkliga mångfalden och sörja för att det kulturella arvet skyddas och utvecklas.

Unionen skall även i sina externa relationer bekräfta och främja sina värderingar och intressen. Ledord för unionens agerande skall vara fred, säkerhet, hållbar utveckling, solidaritet och ömsesidig respekt mellan

folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för mänskliga rättigheter, särskilt barnets rättigheter, strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.

Inom ramarna för de befogenheter som medlemsstaterna tilldelar unionen i det konstitutionella fördraget skall unionen eftersträva målen med lämpliga medel.

I del III i det konstitutionella fördraget anges de mer specifika mål som eftersträvas inom unionens politik på olika områden.

Regeringen välkomnar att viktiga mål som jämställdhet, hållbar utveckling med konkurrenskraft, full sysselsättning och hög miljöskyddsnivå framhävs. Viktigt är även att barnets rättigheter givits en framträdande plats i fördraget.

Folkhälsa är en högt prioriterad fråga för Sverige. Det fanns dock inte förutsättningar att vid denna regeringskonferens driva att skyddet av människors fysiska och psykiska hälsa skulle omnämnas bland unionens mål. Förutsättningar fanns i stället för att arbeta för en referens i artikel III-278 i det konstitutionella fördraget till alkoholens och tobakens skadeverkningar, vilket regeringen också vann framgång med (jfr. avsnitt 19.7.1). I detta sammanhang bör också artikel III-117 nämnas. I artikeln anges att unionen skall beakta en hög hälsoskyddsnivå för människor (se avsnitt 19.1).

9.2Grundläggande friheter och icke-diskriminering

Sammanfattning: Fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital lyfts fram som grundläggande friheter tillsammans med det grundläggande diskrimineringsförbudet på grund av nationalitet.

Remissinstanserna: Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell

läggning och Jämställdhetsombudsmannen (JämO) anser att det i fördraget bör införas en möjlighet att anta åtgärder med kvalificerad majoritet för att bekämpa diskriminering med stöd av artikel III-124. Detta för att förhindra att en medlemsstat kan blockera förslag som övriga medlemsstater står bakom. JämO är dock positiv till att Europaparlamentet skall godkänna lagförslag och inte enbart höras.

Bakgrund: Principen om icke-diskriminering eller likabehandlingsprincipen innebär att varje form av negativ särbehandling på grund av nationalitet är förbjuden. Detta grundläggande diskrimineringsförbud finns i artikel 12 i EG-fördraget. Det definieras och utvecklas närmare i EG-fördragets regler om varor, tjänster, personer och kapital. Även reglerna om jämställdhet mellan kvinnor och män, där negativ särbehandling på grund av kön förbjuds, baseras på principen om ickediskriminering.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: På grund av dess avgörande betydelse för unionens rättsliga utveckling tas förbudet mot all diskriminering på grund av nationalitet upp i de inledande bestämmelserna i det konstitutionella fördraget (artikel I-4.2). Bestämmelsen motsvarar i sak regleringen i nuvarande fördrag. De rättsliga grunderna för bestämmelser om icke-diskriminering på grund av

nationalitet och för att bekämpa vissa andra former av diskriminering finns i del III i det konstitutionella fördraget (artiklarna III-123 och III- 124). Bestämmelserna i del III motsvarar nuvarande bestämmelser i artiklarna 12 och 13 i EG-fördraget. Tillämpningsområdet för artiklarna utvidgas dock till att omfatta hela det konstitutionella fördragets område. En ny beslutsprocedur införs när det gäller åtgärder för att bekämpa diskriminering. Rådet skall med enhällighet anta europeiska lagar eller ramlagar efter Europaparlamentets godkännande. Enligt nuvarande fördrag krävs endast yttrande från Europaparlamentet. Artiklarna III-123 och III-124 tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

Även de fyra friheterna räknas upp redan i de inledande bestämmelserna i det konstitutionella fördraget på grund av deras betydelse; fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital samt etableringsfrihet (artikel I-4.1). Etableringsfriheten utgör en integrerad del av den fria rörligheten för personer och tjänster.

9.3Förbindelserna mellan unionen och medlemsstaterna

Sammanfattning: Fördraget betonar medlemsstaternas likhet och utvecklar principen om respekt för medlemsstaternas nationella identitet. Principen om lojalt samarbete förtydligas.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser välkomnar erkännandet av

den lokala självstyrelsen genom införandet i fördraget av skyldigheten att respektera medlemsstaternas nationella identitet, inbegripet det regionala och lokala självstyret (artikel I-5), däribland Malmö kommun och Stockholms läns landsting.

Bakgrund: EG-rätten bygger på en allmän lojalitetsprincip som finns i artikel 10 i EG-fördraget och har vidareutvecklats genom praxis. Medlemsstaterna och gemenskapens institutioner är förpliktade att lojalt samarbeta med varandra. Medlemsstaterna måste respektera varandras och gemenskapens intressen. Unionen skall också enligt artikel 6.3 i Unionsfördraget respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Centrala principer som fastställer förhållandet mellan unionen och medlemsstaterna har skrivits in i del I i det konstitutionella fördraget (artikel I-5). Principen om respekt för de nationella identiteterna innebär en utvidgning av gällande rätt. Det klargörs i bestämmelsen att respekten för medlemsstaternas nationella identitet omfattar bland annat deras politiska och konstitutionella grundstrukturer. Samtidigt har också det regionala och lokala självstyrets ställning erkänts. Unionen skall även respektera medlemsstaternas väsentliga statliga funktioner. Bland dessa framhålls särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten. Nytt jämfört med framtidskonventets förslag är att det fördragsfästs att unionen skall respektera medlemsstaternas likhet inför det konstitutionella fördraget.

Principen om lojalt samarbete kodifierar och förtydligar i huvudsak de principer som redan fastställs i nuvarande fördrag och praxis. Jämfört med framtidskonventets förslag har bestämmelsen om medlemsstaternas skyldigheter i artikel I-5.2 andra stycket i det konstitutionella fördraget flyttats fram från avdelning III om unionens befogenheter till avdelning I om unionen och dess mål i del I.

9.4Unionsrättens företräde

Sammanfattning: Principen om unionsrättens företräde skrivs in i fördraget.

Remissinstanserna: Länsrätten i Västernorrlands län, Kommerskollegium, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Landsorganisationen i Sverige (LO), Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation,

Hovrätten över Skåne och Blekinge, Svenska institutet för

europapolitiska studier (Sieps) och Ung Vänster har yttrat sig över principen om unionsrättens företräde. Deras synpunkter tas upp i avsnitt 7.2.3.

Bakgrund: Principen om gemenskapsrättens företräde har vuxit fram genom EG-domstolens rättspraxis och gäller i dag endast samarbetet i första pelaren (EG-rätten). I korthet innebär principen att samtliga myndigheter och domstolar i medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet. Rättigheter som enskilda direkt erhållit på grundval av gemenskapsrätten skyddas genom att nationella myndigheter och domstolar skall underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som kan strida mot gemenskapsrätten. EG-rättens anspråk på företräde gäller även i förhållande till medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget fördragsfästs principen om unionsrättens företräde (artikel I-6). Det konstitutionella fördraget och den rätt som antas av unionens institutioner när de utövar de befogenheter som unionen har tilldelats skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt. Jämfört med framtidskonventets förslag har principen flyttats fram i fördraget från avdelning III om unionens befogenheter till avdelning I om unionen och dess mål i del I. I en gemensam förklaring (1) till artikel I-6 anges att bestämmelsen återspeglar existerande rättspraxis från EG-domstolen och förstainstansrätten. Principen om unionsrättens företräde tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.3).

9.5Unionen som juridisk person och unionens symboler

Sammanfattning: Det nya fördraget ersätter EG-fördraget och Unionsfördraget. Unionen ersätter Europeiska gemenskapen (EG) som juridisk person. Samtidigt avskaffas den s.k. pelarstrukturen för att förenkla unionens struktur. Unionens symboler skrivs in i fördraget.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna anser att det är bra att de nuvarande fördragen förs samman till ett samlat fördrag. Flera remissinstanser ställer sig också positiva till förslaget att EU ges status som juridisk person och att den s.k. pelarstrukturen avskaffas. Kommerskollegium anser att det är bra att unionen blir juridisk person genom de fördelar det för med sig inom ramen för internationella kontakter och ingående av avtal. Kollegiet anser vidare att avskaffandet av pelarstrukturen är en av de största framgångarna med konstitutionen. Försvarsmakten betraktar frågan ur ett krishanteringsperspektiv och menar att ett avskaffande av pelarstrukturen kan förenkla utnyttjandet av EU:s komparativa fördel, d.v.s. potentialen att åstadkomma breda lösningar på kriser, där alla instrument kan utnyttjas på ett samordnat sätt. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation tar avstånd från tanken att EU blir juridisk person och ställer sig avvisande till bestämmelsen om unionens symboler.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Unionen som juridisk person

Enligt de nuvarande fördragen är EG och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) juridiska personer medan EU saknar status som juridisk person. Situationen är tvetydig i flera avseenden. Den gör det bland annat svårt att hävda unionens identitet på den internationella arenan, vilket är av yttersta vikt i förbindelser med tredjeland och internationella organisationer.

Genom det konstitutionella fördraget tilldelas Europeiska unionen status som juridisk person och ersätter EG i denna egenskap (artikel I-7). Det kommer att innebära praktiska fördelar och undanröja de tvetydigheter som i dag finns. Det är också en förutsättning för unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se avsnitt 10.2). Unionen blir ett folkrättssubjekt, vid sidan av medlemsstaterna, som kan ingå avtal med tredjeland eller internationella organisationer för unionens räkning. Euratom bibehåller sin status som självständig juridisk person (se avsnitt 23.1).

Regler om unionens status som rättssubjekt i medlemsstaterna anges i del III i det konstitutionella fördraget (artikel III-426). Dessa regler motsvarar i sak samma bestämmelser som gällt för EG i enlighet med artikel 282 i EG-fördraget. Unionen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Unionen skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen. Den skall dock företrädas av varje institution i frågor som rör dess funktion.

Sammanslagning av fördragen

Det konstitutionella fördraget ersätter EG-fördraget och Unionsfördraget som upphör att gälla. Det är en logisk följd av att Europeiska unionen tilldelas status som juridisk person. Detta och frågor angående succession

och rättslig kontinuitet mellan den nya “Europeiska unionen” och Europeiska gemenskapen och den gamla Europeiska unionen behandlas närmare under avsnitt 23.1 och 23.2.

Pelarstrukturen avskaffas i det konstitutionella fördraget. Detta betyder emellertid inte att unionens samtliga åtgärder börjar omfattas av en enhetlig beslutsordning. Unionen har endast de befogenheter som fördraget uttryckligen ger den på respektive politikområde. Unionen kan således inte skapa sin egen kompetens. De nya befogenheter som unionen föreslås få inom det polisiära och straffrättsliga området är i sig inte en följd av pelarstrukturens avskaffande utan beror – förutom vissa andra förändringar i sak – på att gemenskapens övergripande principer görs tillämpliga också inom den nuvarande s.k. tredje pelaren.

Med avskaffandet av pelarna försvinner en oprecis kategoriindelning. Unionen får en mer enhetlig och förenklad struktur. Det blir tydligt att unionsbegreppet omfattar såväl de gemensamma institutionerna som medlemsstaterna när de samverkar inom ett politikområde som täcks av fördraget.

Unionens symboler

Unionens symboler skrivs in i det konstitutionella fördraget. Till symbolerna hör flagga, hymn, gemensamt valspråk (motto), valuta samt Europadagen den 9 maj (artikel I-8). Jämfört med framtidskonventets förslag har denna bestämmelse flyttats från del IV till del I i det konstitutionella fördraget.

10Grundläggande rättigheter och unionsmedborgarskap

10.1Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna m.m.

Sammanfattning: Unionen skall erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Stadgan, som tidigare antagits som en politisk deklaration, utgör del II i fördraget. Stadgan tydliggör vilka grundläggande rättigheter och principer som EU:s institutioner skall värna i sin verksamhet och inom ramen för sina befogenheter.

Den i fördraget införlivade stadgan blir juridiskt bindande men har i huvudsak samma innehåll som den tidigare politiska deklarationen. Vissa justeringar och tillägg har dock gjorts för att klargöra förhållandet mellan stadgan och andra regelverk, t.ex. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), och för att tydliggöra att stadgan inte innebär att unionen får utvidgade befogenheter.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna införlivas i fördraget. Sålunda är bland andra Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, Handikappombudsmannen, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges Pensionärsförbund positiva till förslaget. Några remissinstanser, bland andra Högsta domstolens ledamöter, Regeringsrättens ledamöter, Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslern (JK), Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund och Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen påpekar att stadgans utformning kan leda till tillämpningsproblem. En del av dessa instanser förordar en ytterligare belysning av vad stadgan kan komma att innebära. En instans, Svenskt Näringsliv, ifrågasätter införandet av stadgan i fördraget och anser att EU:s anslutning till Europakonventionen är tillräcklig.

Bakgrund: Respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är principer som EU redan i dag bygger på. EU har dock tidigare inte haft något samlat dokument där enskildas grundläggande rättigheter anges. Enskildas rättigheter har på unionsnivån garanterats främst genom regler i olika rättsliga instrument och genom EG-domstolens rättspraxis.

Genom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som tillkännagavs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i december 2000, togs dock ett första steg mot ett mer tydligt befästande av dessa rättigheter och principer. Stadgan var emellertid endast en politisk deklaration utan juridiskt bindande verkan. Framtidskonventet fick i uppgift att överväga frågan om vilken ställning stadgan skulle få i ett framtida fördrag. Framtidskonventet föreslog att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna skulle fördragsfästas i sin helhet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Allmänt

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna införlivas nu i sin helhet i del II i det konstitutionella fördraget. Unionen skall erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i stadgan (artikel I-9.1). De grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, skall ingå i unionsrätten som allmänna principer (artikel I-9.3).

Innehållet i stadgan är i huvudsak detsamma som i den politiska deklaration som antogs i Nice. Vissa justeringar och tillägg har dock gjorts, främst i de avslutande allmänna bestämmelserna i avdelning VII i stadgan. De syftar till att klargöra förhållandet mellan stadgan och andra regelverk, t.ex. Europakonventionen, och att tydliggöra att stadgan inte innebär att unionen får utvidgade befogenheter.

Stadgan utgör i huvudsak en kodifiering av de rättigheter, friheter och principer som redan erkänns i unionsrätten. Den tydliggör för såväl medborgare som myndigheter och domstolar vilka rättigheter medborgarna har inom ramen för unionsrätten.

Bestämmelserna i stadgan riktar sig till unionens institutioner, organ och myndigheter samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Stadgans rättigheter, friheter och principer hämtar sin inspiration från medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, bl.a. Europakonventionen, unionens och Europarådets sociala stadgor samt från den praxis som har utvecklats i EG-domstolen och Europadomstolen i Strasbourg. Stadgan är uppdelad i sju avdelningar, varav de sex första utgörs av olika områden innehållande rättigheter, friheter och principer. Den sjunde avdelningen innehåller tolknings- och tillämpningsbestämmelser. Stadgans rättigheter, friheter och principer är av vitt skilda slag. Den innehåller klassiska fri- och rättigheter såsom rätten till liv (artikel II-62) och yttrandefrihet (artikel II-71), men den innehåller också andra slags bestämmelser om exempelvis rätt till tillgång till arbetsförmedlingar (artikel II-89). Åter andra bestämmelser rör endast och specifikt EU:s interna angelägenheter, såsom rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet (artikel II-99) eller rätt att göra framställningar (artikel II-104).

De flesta bestämmelserna i avdelningarna I-VI är alltså formulerade på ett relativt generellt sätt, liksom motsvarande rättighetskataloger i Europakonventionen eller regeringsformen, och lämnar därmed i viss utsträckning till rättstillämpningen att närmare konkretisera innehållet i dem. Samtliga materiella rättigheter skall läsas tillsammans med de avslutande bestämmelserna om tolkning och tillämpning av stadgan, där det anges hur rättigheterna begränsas. Likaså skall de läsas tillsammans med förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, som fogats till slutakten (gemensam förklaring 12). I dessa förklaringar anges överskådligt varifrån inspiration har hämtats till var och en av artiklarna, t.ex. från Europakonventionen eller från Europadomstolens eller EG-domstolens praxis. Förklaringarna skall, enligt artikel II-112.7, vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar.

När en nationell domstol tillämpar unionsrätt skall den alltså respektera bestämmelserna i stadgan. Stadgan kan, i likhet med fördragets övriga delar, också bli föremål för tolkning av unionens domstolar. Några remissinstanser har pekat på att utformningen av stadgan kan leda till tillämpningssvårigheter. Regeringen instämmer i att det materiella innehållet i stadgans rättigheter kan komma att påverkas av framtida praxis från EU-domstolen och att denna praxis därigenom får betydelse för tillämpningen av unionsrätten i Sverige. I detta hänseende skiljer sig emellertid inte stadgans bestämmelser från övriga bestämmelser i fördraget. Det kan inte uteslutas att utvecklingen i praxis kan komma att få ekonomiska konsekvenser när det gäller den nationella tillämpningen av exempelvis de sociala trygghetssystemen.

I ett väsentligt hänseende skiljer sig dock stadgeartiklarna från många andra artiklar i fördraget. Stadgan kan nämligen inte utgöra rättslig grund för antagandet av rättsakter. Det anges tydligt att den inte innebär att unionen får utvidgade befogenheter (artikel II-111.2). Stadgan kan således inte användas för att få till stånd en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller grundläggande fri- och rättigheter. Det kan i sammanhanget också erinras om bestämmelsen i artikel II-113, där det anges att ingen bestämmelse i stadgan får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och

grundläggande friheter som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstater är parter, särskilt Europakonventionen, samt i medlemsstaternas författningar.

Stadgan tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.10 och 7.2.11) samt i avsnitt 12.7 om EU-domstolen.

Ingressen

I ingressen anges ett antal utgångspunkter för stadgan. Här bekräftas Europas folks beslutsamhet att skapa en fastare sammanhållning och en fredlig framtid, att EU bygger på odelbara och universella värden om människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt på demokrati och rättsstatsprincipen. Vidare bekräftas att unionen skall främja en balanserad och hållbar utveckling och trygga fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital samt etableringsfriheten. Det är mot denna bakgrund medborgarnas rättigheter bör göras mer synliga. Stadgan skall tolkas av domstolarna i unionen och dess medlemsstater med vederbörlig hänsyn till de förklaringar som finns till stadgan. Åtnjutandet av stadgans rättigheter medför ansvar och skyldigheter mot andra människor, mot mänskligheten och mot kommande generationer. Slutligen slås fast att Europeiska unionen erkänner de rättigheter, friheter och principer som stadgan innehåller.

Värdighet

Avdelning I (artiklarna II-61–II-65) bär rubriken Värdighet. Den första artikeln utgör också en bestämmelse om människans värdighet (artikel II- 61). Människans värdighet är okränkbar och människans värdighet skall respekteras och skyddas. Vidare finns bestämmelser om rätt till liv (artikel II-62) och rätt till integritet (artikel II-63). Var och en har rätt till liv och ingen får dömas till döden eller avrättas. Var och en har rätt till fysisk och mental integritet. Inom medicin och biologi skall i synnerhet förbudet mot rashygieniska metoder och förbud mot reproduktiv kloning av människor respekteras. Vidare återfinns här förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling (artikel II-64) och förbud mot slaveri, tvångsarbete och människohandel (artikel II-65). Internationella Kvinnoförbundet (IKF) ser med tillfredställelse på att man betonar att människohandel skall vara förbjuden. ”Trafficking” är en skamfläck i Europas liv och genom att fördraget så tydligt tar ställning mot denna form av slavhandel hoppas IKF att den skall minska och helst försvinna.

Bestämmelserna i denna avdelning har enligt förklaringarna sin grund framför allt i FN:s allmänna förklaring 1948 om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.

Friheter

Avdelning II (artiklarna II-66–II-79) bär rubriken Friheter. Avdelningen innehåller bestämmelser om rätt till frihet och säkerhet (artikel II-66) och

respekt för privatlivet och familjelivet (artikel II-67). Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer. Vidare innehåller avdelningen bestämmelser om skydd av personuppgifter (artikel II-68). Var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Uppgifterna skall behandlas lagenligt för bestämda ändamål och en oberoende myndighet skall kontrollera att reglerna efterlevs. Datainspektionen har anfört att införandet av stadgan i fördraget innebär att rätten till skydd av personuppgifter fördragsfäst. Detta är, enligt inspektionen, en viktig markering av synen på skydd för personuppgifter som en grundläggande rättighet.

Det finns också bestämmelser om rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj (artikel II-69) och att var och en skall ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (artikel II-70). När det gäller rätten att ingå äktenskap har Riksförbundet för sexuellt likaberättigande anfört att det i det nya fördraget borde ha klargjorts att rätten att ingå äktenskap också skall omfatta samkönade par.

Yttrandefrihet och informationsfrihet behandlas också (artikel II-71), liksom att mediernas frihet och mångfald skall respekteras. Mötes- och föreningsfrihet (artikel-72), frihet för konsten och vetenskapen (artikel II- 73), rätt till utbildning (II-74), fritt yrkesval och rätt att arbeta (artikel II- 75), näringsfrihet (artikel II-76), rätt till egendom (artikel II-77), rätt till asyl (artikel II-78) och skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning (artikel II-79) är andra fri- och rättigheter som också omfattas av denna avdelning.

Enligt förklaringarna har huvuddelen av bestämmelserna i denna avdelning helt eller delvis sin grund i Europakonventionen. När det gäller bestämmelserna om rätt till utbildning (artikel II-74), rätt till egendom (artikel II-77) samt skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning (artikel II-79) har grunderna i huvudsak hämtats från tilläggsprotokollen till konventionen. I vissa fall har bestämmelserna helt eller delvis sin grund i artiklar i EG-fördraget och rättsakter som utfärdats med stöd av dessa. Det gäller bestämmelserna om skydd av personuppgifter (artikel II-68), som i huvudsak hämtar sin grund i artikel 286 i nuvarande EGfördrag samt direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Det gäller också bestämmelserna om rätt till asyl (artikel II-78) som hämtar sin grund i artikel 63 i EG-fördraget. I andra fall har det i förklaringarna i första hand gjorts hänvisningar till den rättspraxis som vuxit fram genom EG-domstolens domar. Det gäller exempelvis bestämmelsen om näringsfrihet (artikel II-76) och bestämmelsen om att mediernas frihet och mångfald skall respekteras (artikel II-71.2). Bestämmelserna om mötes- och föreningsfrihet (artikel II-72.1) motsvarar bestämmelserna i Europakonventionen och bestämmelserna om fritt yrkesval och rätt att arbeta (artikel II-75) bygger i huvudsak på bestämmelser i den Europeiska sociala stadgan och gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter (en politisk avsiktsförklaring från 1989 som samtliga dåvarande medlemsstater utom Storbritannien ställde sig bakom).

Jämlikhet

Avdelning III (artiklarna II-80–II-86) bär rubriken Jämlikhet. Alla människor skall vara lika inför lagen (artikel II-80) och all diskriminering på grund av nationalitet eller på grund av bl.a. kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden (artikel II-81). Vidare finns här bestämmelser om kulturell, religiös och språklig mångfald (artikel II-82), jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel II-83), barnets rättigheter (artikel II-84), äldres rättigheter (artikel II-85) samt integrering av personer med funktionshinder (artikel II-86).

Barnombudsmannen är positiv till att diskriminering på grund av ålder förbjuds. Folkhälsoinstitutet anser att det är bra att barns rättigheter tillvaratas i fördraget. Statens kulturråd anser, när det gäller de äldres rättigheter att delta i det kulturella livet, att detta inte bara skulle gälla äldre utan alla medborgare. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande anser att det är glädjande att det införs ett förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning men att det är oklart hur denna bestämmelse förhåller sig till en annan bestämmelse i fördraget (artikel I-52) som anger att unionen skall respektera och inte ingripa i den ställning som bl.a. kyrkor och religiösa sammanslutningar och samfund har i medlemsstaterna enligt den nationella lagstiftningen. Jämställdhetsombudsmannen anser att införandet av stadgan förstärker principen om jämställdhet mellan kvinnor och män samt rättigheter knutna därtill.

Alla människors likhet inför lagen är enligt förklaringarna en allmän rättslig princip som återfinns i alla europeiska konstitutioner och som av EG-domstolen fastställts vara en grundläggande princip i gemenskapsrätten. Bestämmelserna om icke-diskriminering (artikel II- 81), kulturell, religiös och språklig mångfald (artikel II-82) och jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel II-83) bygger i huvudsak på artiklar från nuvarande EG-fördrag. Det poängteras särskilt att bestämmelserna om icke-diskriminering inte skapar någon befogenhet att anta antidiskrimineringslagar. En sådan befogenhet, med delvis annan räckvidd, ges i en annan del av fördraget (artikel III-124). Bestämmelsen i stadgan om icke-diskriminering träffar endast diskriminering från unionens egna institutioner och organ samt diskriminering från medlemsstaterna när dessa tillämpar unionsrätten. Bestämmelsen om jämställdhet mellan kvinnor och män bygger, förutom på artiklar i EGfördraget, på den reviderade sociala stadgan, gemenskapsstadgan om arbetstagares rättigheter och rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Barnets rättigheter (artikel II-84) bygger på FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling 1989. De äldres rättigheter (artikel II-85) och integrering av personer med funktionshinder (artikel II-86) har sin grund i den Europeiska sociala stadgan och gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter.

Solidaritet

Avdelning IV (artiklarna II-87–II-98) bär rubriken Solidaritet. Avdelningen innehåller till största delen bestämmelser som rör arbetslivet och arbetstagarnas rättigheter. Här finns emellertid också bestämmelser om hälsoskydd, tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, miljöskydd och konsumentskydd.

Arbetstagarna eller deras representanter skall på lämpliga nivåer garanteras rätt till information och samråd (artikel II-87). Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk (artikel II-88). Var och en skall ha rätt till kostnadsfri arbetsförmedling (artikel II-89), varje arbetstagare skall ha rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund (II-90) och varje arbetstagare skall ha rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden och rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt ha rätt till dygns- och veckovila och årlig betald semester (artikel II-91). Barnarbete är förbjudet (artikel II-92) och skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet skall säkerställas (artikel II-93). Unionen skall erkänna och respektera rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, omsorgsbehov eller ålderdom samt vid arbetslöshet i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis (artikel II-94).

Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis (artikel II-95). Unionen skall för att främja social och territoriell sammanhållning i unionen erkänna och respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationell lagstiftning och praxis i enlighet med det konstitutionella fördraget (artikel II-96). En hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet skall integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling (artikel II-97) och en hög nivå ifråga om konsumentskydd skall tryggas i unionens politik (artikel II-98).

Arbetslivsinstitutet anser att den nationella strejkrättens ställning i förhållande till stadgan är oklar.

Regeringen vill i detta sammanhang särskilt erinra att löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout enligt en uttrycklig bestämmelse i fördraget (artikel III-210.6) undantagits från EU:s lagstiftningskompetens. Det finns således inte någon rättslig grund för unionen att anta lagstiftning som skulle inskränka eller på annat sätt reglera den nationella strejkrätten. Att stadgan görs rättsligt bindande innebär inte någon förändring i det avseendet.

Grunderna för hälsoskydd (artikel II-95), miljöskydd (artikel II-97) och konsumentskydd (II-98) har hämtats från bestämmelser i det nuvarande EG-fördraget. När det gäller hälsoskydd har inspiration också hämtats från den Europeiska sociala stadgan. Bestämmelsen om miljöskydd har

dessutom inspirerats av vissa nationella författningar. Tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (artikel II-96) överensstämmer fullt ut med artikel III-122 i fördraget.

Medborgarnas rättigheter

Avdelning V (artiklarna II-99–II-106) bär rubriken Medborgarnas rättigheter. Avdelningen innehåller bestämmelser om rösträtt och valbarhet. Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten (artikel II-99). Varje unionsmedborgare skall vidare ha rösträtt och vara valbar i kommunala val i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten (artikel II-100). Vidare finns bestämmelser om rätt till god förvaltning (artikel II-101), rätt till tillgång till handlingar (artikel II-102) samt bestämmelser om Europeiska ombudsmannen (artikel II-103). Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller myndigheters verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner. Slutligen finns bestämmelser om rätt att göra framställningar till Europaparlamentet (artikel II-104), om rörelse- och uppehållsfrihet inom medlemsstaternas territorier (artikel II-105) samt om diplomatiskt och konsulärt skydd (artikel II-106).

Huvuddelen av artiklarna i denna avdelning har sin grund i bestämmelser som återfinns i övriga delar i det konstitutionella fördraget. Bestämmelsen om rätten till god förvaltning (artikel II-101) som handlar om att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och myndigheter har också vuxit fram ur EG-domstolen rättspraxis, där bland annat god förvaltning slagits fast som en allmän rättsprincip.

Rättskipning

Avdelning VI (artiklarna II-107–II-110) bär rubriken Rättskipning och tar upp vissa principer som skall gälla för domstolar i deras rättstillämpning. I artikel II-107 fastslås rätten till effektivt rättsmedel inför en opartisk domstol samt rätten till rättshjälp. Kammarrätten i Stockholm och Sveriges Domareförbund har anfört att det inte utan vidare står klart att den rätt till domstolsprövning och rättshjälp som fördraget nu föreskriver fullt ut kan garanteras under nuvarande svensk lagstiftning.

Regeringen vill här erinra om att artikeln huvudsakligen grundar sig på motsvarande bestämmelser i Europakonventionen och på den praxis som vuxit fram på detta område genom Europadomstolens och EGdomstolens avgöranden. Sedan Sveriges inträde i EU har möjlighet till domstolsprövning införts på en rad områden där slutinstansen tidigare var myndigheter eller andra instanser som inte är domstolar. Det svenska processuella systemet har sålunda genomgått en anpassning till EU:s

krav på domstolsprövning. Det är vidare regeringens bedömning att våra nationella regler om rättshjälp uppfyller de krav som ställs i stadgan.

Vidare innehåller avdelningen bestämmelser om att var och en som blivit anklagad för en lagöverträdelse skall betraktas som oskyldig till dess hans eller hennes skuld lagligen fastställts och han eller hon skall garanteras respekt för rätten till försvar (artikel II-108). Vidare fastslås principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff (artikel II-109) samt rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott (artikel II-110).

Bestämmelserna grundar sig huvudsakligen på motsvarande bestämmelser i Europakonventionen och på den praxis som vuxit fram på detta område genom Europadomstolens och EG-domstolens avgöranden.

Allmänna bestämmelser om tolkning och tillämpning av stadgan

Avdelning VII (artiklarna II-111–II-114) bär rubriken Allmänna bestämmelser om tolkning och tillämpning av stadgan. Avdelningen innehåller bestämmelser om stadgans tillämpningsområde (artikel II- 111), rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning (artikel II- 112), skyddsnivån (artikel II-113) samt förbud mot missbruk av rättigheter (artikel II-114).

Tillämpningsområdet

När det gäller tillämpningsområdet riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, bestämmelserna i stadgan till unionens institutioner, organ och myndigheter samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, myndigheterna och medlemsstaterna skall därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt andra delar av det konstitutionella fördraget (artikel II-111.1). Stadgan innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter. Inte heller medför den någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och den ändrar inte heller de befogenheter och uppgifter som fastställs i andra delar av fördraget (artikel II-111.2).

Enligt en gemensam förklaring (12) om förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna är avsikten med denna artikel att tydligt slå fast att stadgan först och främst är tillämplig på unionens institutioner och organ, med iakttagande av subsidiaritetsprincipen. Med ”institutioner” avses Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Revisionsrätten. Uttrycket ”organ och myndigheter” används allmänt i fördraget för att avse alla organ som inrättas genom fördraget eller sekundärrätten.

Det är emellertid inte bara unionens institutioner och organ som skall iaktta bestämmelser i stadgan utan också medlemsstaterna. I denna del hänvisar förklaringen till EG-domstolens rättspraxis som slagit fast att medlemsstaterna är skyldiga att respektera de grundläggande rättigheter som fastställts inom ramen för unionen endast när de fattar beslut inom

tillämpningsområdet för unionsrätten. Medlemsstaternas skyldighet att iaktta stadgan inskränks således till de fall då medlemsstaten tillämpar unionsrätt. Regeln gäller såväl medlemsstatens centrala myndigheter som regionala och lokala instanser och offentliga organ när de tillämpar unionsrätten.

I förklaringen till denna artikel anges vidare att bestämmelserna i artikeln bekräftar att stadgan inte får medföra någon utvidgning av de befogenheter och uppgifter som unionen ges i andra delar av det konstitutionella fördraget. Det handlar om att uttryckligen nämna det som logiskt följer av subsidiaritetsprincipen och av att unionen endast har de befogenheter den har tilldelats. Stadgan utgör alltså inte i sig någon rättslig grund för unionen att agera lagstiftare. De grundläggande rättigheter som garanteras i unionen har endast verkan inom ramen för de befogenheter som fastställs i delarna I och III av fördraget.

Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning

När det gäller rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning anges att varje begränsning i utövningen av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan skall vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter (artikel II-112.1).

I förklaringen anges att artikel II-112.1 behandlar begränsningssystemet. I den använda formuleringen har, enligt förklaringen, inspiration hämtats från EG-domstolens rättspraxis enligt följande: ”Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden, förutsatt att dessa begränsningar faktiskt svarar mot mål av allmänintresse som gemenskapen eftersträvar och i förhållande till dessa mål inte utgör ett orimligt och oacceptabelt ingripande som påverkar själva innehållet i dessa rättigheter.”

Sveriges Domareförbund och Amnesty international, svenska sektionen anser att bestämmelsen är oklar och att den kan leda till tillämpningsproblem.

Regeringens uppfattning är att det är både naturligt och nödvändigt att det finns en möjlighet att begränsa de rättigheter och friheter som finns i stadgan. I såväl Europakonventionen som i den svenska regeringsformen finns utrymme för att de fri- och rättigheter som garanteras medborgaren får begränsas om vissa förutsättningar är uppfyllda. Att mer precist ange i vilka fall de olika rättigheterna får begränsas så att tolkningsfrågor helt kan undvikas har inte varit möjligt och är inte heller lämpligt. Skyddet för grundläggande rättigheter är till sin karaktär ett rättsområde som utvecklas i takt med att samhället gör det och reglerna bör ge tillräckligt utrymme för en sådan utveckling.

Rättigheter som motsvarar rättigheter som finns i andra delar av

fördraget

De rättigheter som erkänns i stadgan och för vilka bestämmelser återfinns i andra delar av det konstitutionella fördraget skall, enligt stadgan, utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa (artikel II-112.2).

I förklaringen anges att denna bestämmelse tar sikte på rättigheter som redan uttryckligen garanterades i EG-fördraget och har erkänts i stadgan och som nu finns i andra delar av det konstitutionella fördraget (framför allt de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet). I artikel II- 112.2 klargörs det att dessa rättigheter även i fortsättningen skall utövas på de villkor och med de begränsningar som gäller för den unionsrätt som de grundas på och som nu fastställs i delarna I och III av fördraget. Det rättighetssystem som följer av EG-fördraget och som nu ersätts av delarna I och III av det konstitutionella fördraget ändras inte av stadgan.

Rättigheter som motsvarar rättigheter som garanteras i Europa-

konventionen

I den mån stadgan omfattar rättigheter som motsvaras av sådana rättigheter som garanteras av Europakonventionen skall de, enligt stadgan, ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Detta hindrar dock inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd (artikel II-112.3).

Enligt förklaringen syftar denna bestämmelse till att trygga det nödvändiga sammanhanget mellan stadgan och Europakonventionen genom att fastställa regeln att rättigheterna i denna stadga, i den mån de svarar mot rättigheter som garanteras även i konventionen, skall ha samma innebörd och räckvidd, även i fråga om tillåtna begränsningar, som i konventionen. Därav följer särskilt att lagstiftaren vid fastställande av begränsningar i dessa rättigheter skall respektera samma normer som fastlagts i det detaljerade systemet för begränsningar i konventionen som därigenom blir tillämpliga för de rättigheter som omfattas av denna punkt, utan att detta inkräktar på unionsrättens och Europeiska unionens domstols autonomi.

Vidare anges i förklaringen att hänvisningen till Europakonventionen gäller såväl konventionen som protokollen. De garanterade rättigheternas innebörd och räckvidd bestäms inte endast av ordalydelsen i dessa instrument utan också av rättspraxis vid Europadomstolen och Europeiska unionens domstol. Syftet med den sista meningen i bestämmelsen är att göra det möjligt för unionen att säkerställa ett mer omfattande skydd. I alla händelser får den skyddsnivå som erbjuds genom stadgan aldrig vara lägre än den som garanteras i konventionen.

Några remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Stockholms universitet, har efterfrågat en analys av hur de olika rättighetssystemen skall förhålla sig till varandra och hur tillämpningen är tänkt att se ut.

Regeringen vill betona att för nationella myndigheter och domstolar är stadgan i de delar den motsvarar Europakonventionens fri- och rättigheter inte avsedd att medföra några förändringar. Artiklarna i

Europakonventionen innehåller de grundläggande fri- och rättigheter som fortfarande skall gälla.

Medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner

I den mån som grundläggande rättigheter enligt medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner erkänns i stadgan, skall rättigheterna tolkas i samstämmighet med dessa traditioner (artikel II- 112.4).

Enligt förklaringen till denna punkt bör de berörda rättigheterna, hellre än en rigorös ”minsta gemensamma nämnare”, tolkas så att de erbjuder en högre skyddsnivå som är adekvat för unionsrätten och i harmoni med de gemensamma konstitutionella traditionerna.

Landsorganisationen i Sverige (LO) har pekat på att bestämmelsen fått en utformning som inte är helt tydlig och frågat sig var i stadgan de nationella traditionerna erkänns och i vilken mån som de kan karaktäriseras som gemensamma.

Regeringen vill i detta sammanhang endast erinra om innehållet i förklaringarna till stadgan. Av dessa framgår att de rättigheter som avses i denna artikel är de som har erkänts av domstolen sedan den konstaterat att en rättighet återfinns i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, som t.ex. rätten till egendom i artikel II-77.

Genomförande av principerna i stadgan

Enligt stadgetexten får de bestämmelser i stadgan som innehåller principer genomföras genom lagstiftningsakter och verkställighetsakter som beslutas av unionens institutioner, organ och myndigheter och genom medlemsstaternas akter när de vid utövandet av sina respektive befogenheter genomför unionsrätten. De får endast prövas i domstol med avseende på tolkningen av dem och avgöranden om sådana akters laglighet (artikel II-112.5).

Enligt förklaringen klargörs i denna bestämmelse gränsdragningen mellan ”rättigheter” och ”principer” i stadgan. Enligt denna gränsdragning skall subjektiv rätt respekteras medan principer skall iakttas. Principerna får genomföras genom rättsakter eller verkställighetsakter och de blir viktiga för domstolarna endast när sådana akter tolkas eller ses över. De ger dock inte upphov till krav på positiv särbehandling från unionens institutioner eller medlemsstaternas myndigheter. Som exempel på principer anges i förklaringen äldres rättigheter (artikel II- 85), integrering av person med funktionshinder (artikel II-86) samt miljöskydd (artikel II-97). Det ges i förklaringen även exempel på artiklar som innehåller inslag både av rättigheter och principer, nämligen jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel II-83), familjeliv och yrkesliv (artikel II-93) och social trygghet, socialt stöd och stöd till boendet (artikel II-94).

Några remissinstanser, däribland Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen och Sveriges advokatsamfund har pekat på att sammanblandningen av rättigheter och principer kan skapa en viss otydlighet.

Regeringen noterar att det av de flesta artiklarna tydligt framgår om de innehåller rättigheter eller principer. Endast ett fåtal artiklar kan sägas innehålla både rättigheter och principer. Förklaringarna ger dock enligt regeringens mening tillräcklig, om än inte fullständig vägledning. Den slutliga bedömningen av de artiklar som kan anses oklara får därför ytterst lämnas till rättstillämpningen.

Beaktande av nationell lag och praxis samt förklaringarna till stadgan

Enligt stadgetexten skall nationella lagar och nationell praxis beaktas fullt ut i enlighet med vad som anges i stadgan (artikel II-112.6) och förklaringarna som fogats till fördraget till vägledning för tolkningen skall vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar (artikel II-112.7).

Skyddsnivån

När det gäller skyddsnivån anges i stadgan att ingen bestämmelse i stadgan får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstater är parter, särskilt Europakonventionen, samt i medlemsstaternas författningar (artikel II-113).

Förbud mot missbruk av rättigheter

När det slutligen gäller förbud mot missbruk av rättigheter anges i stadgan att ingen bestämmelse i stadgan får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan (artikel II-114).

10.2Anslutning av unionen till Europakonventionen

Sammanfattning: Det skrivs in i fördraget att unionen skall ansöka om anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker att det i fördraget anges att unionen skall ansluta sig till Europakonventionen. Sålunda är bland andra Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Jämställdhetsombudsmannen, Malmö kommun, Amnesty international, svenska sektionen samt Svenskt Näringsliv positiva till förslaget. Ingen instans är negativ till en sådan anslutning. Högsta domstolens ledamöter har pekat på att det kan uppstå en konkurrenssituation mellan Europadomstolen och EU-domstolen i fråga om uttolkningen av Europakonventionens fri- och rättighetsskydd.

Bakgrund: Sedan en tid tillbaka har på Europanivå förts en diskussion om en eventuell anslutning av unionen till Europakonventionen. Såväl Europaparlamentet som kommissionen har förespråkat en sådan anslutning. Framtidskonventet fick mot denna bakgrund i uppgift att överväga om EU skulle ansluta sig till Europakonventionen. Här i Sverige har riksdagen vid flera tillfällen förespråkat en sådan anslutning (bet. 2002/03:KUU1 och bet. 2003/04:KUU1).

Framtidskonventets förslag gick ut på att unionen skulle ansöka om anslutning till Europakonventionen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Det konstitutionella fördraget innehåller en bestämmelse om att unionen skall ansluta sig till Europakonventionen (artikel I-9.2). Unionen ges därigenom en rättslig grund för anslutning som för närvarande saknas.

Även Europarådet har skapat en rättslig grund för att unionen skall kunna ansluta sig till Europakonventionen. Detta har åstadkommits genom en särskild bestämmelse i det nyligen antagna protokoll nr 14 till Europakonventionen. Artikel 17 i detta protokoll föreskriver att det skall införas ett nytt stycke i artikel 59 i konventionen, enligt vilket Europeiska unionen får ansluta sig till konventionen. Det återstår dock att lösa en del rättsliga frågor när det gäller anslutningen. En anslutning kräver formella beslut både av EU och av Europarådet.

I artikel I-9.2 finns en bestämmelse om att anslutningen inte skall ändra unionens befogenheter såsom de definieras i det konstitutionella fördraget. I protokollet om artikel I-9.2 i konstitutionen angående unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna anges att det kommande anslutningsavtalet skall avspegla nödvändigheten av att bevara unionens och unionsrättens särdrag. Detta gäller särskilt vid unionens deltagande i kontrollmyndigheterna enligt Europakonventionen och när det gäller de mekanismer som är nödvändiga för att säkerställa att talan som väcks av tredjestater och framställningar från enskilda korrekt riktas till medlemsstaterna och/eller unionen, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Viljan att särdragen i unionens rättsordning skall bevaras vid en anslutning har även kommit till uttryck i en gemensam förklaring (2) till artikel I-9.2. I förklaringen noteras vidare den regelbundna dialogen mellan Europeiska unionens domstol och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och att en sådan dialog kan förstärkas när unionen ansluts till Europakonventionen.

Regeringen välkomnar att unionen skall ansluta sig till Europakonventionen. Regeringen har sedan länge ansett detta vara en prioriterad fråga och har med kraft verkat för att en sådan anslutning skall komma till stånd. En anslutning kommer att ge ett överskådligt och enhetligt skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna i medlemsstaterna och i EU:s institutioner, myndigheter och organ. Vidare garanterar en anslutning att EU:s verksamhet ställs under extern kontroll och den bidrar till att skyddet för grundläggande fri- och rättigheter säkerställs i hela Europa, inte bara inom EU. Som nämnts ovan återstår en hel del rättsliga frågor att lösa i det avtal som skall slutas mellan Europarådet och EU.

Regeringen avser att även fortsättningsvis ta aktiv del i det återstående arbetet med att få anslutningen till stånd så snart som möjligt.

I fråga om den befarade konkurrenssituationen mellan Europadomstolen och EU-domstolen i fråga om uttolkningen av Europakonventionens fri- och rättighetsskydd bedömer regeringen att Europadomstolens ställning som främsta uttolkare av Europakonventionen inte skulle riskeras i och med en anslutning. Samarbetet mellan domstolarna har hittills fungerat väl och deras respektive tolkningar av Europakonventionen har i allt väsentligt gått i samma riktning.

Europakonventionen tas också upp i avsnitt 12.7.

10.3Unionsmedborgarskapet

Sammanfattning: Bestämmelser om unionsmedborgarskap finns redan i EG-fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i bestämmelserna.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: I artiklarna 17-22 i EG-fördraget finns bestämmelser om

unionsmedborgarskapet. Innebörden av dessa är att varje person som är medborgare i en medlemsstat skall ha unionsmedborgarskap. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet. Unionsmedborgarna skall ha – rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, – rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid

kommunala val i den medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten,

– rätt till skydd inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i

vilken de är medborgare inte är representerad, av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten, och

– rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig

till Europeiska ombudsmannen samt rätt att vända sig till unionens institutioner och rådgivande organ på något av fördragets språk och få svar på samma språk.

Rådet har möjlighet att anta bestämmelser i syfte att genomföra dessa bestämmelser.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om unionsmedborgarskap finns i del I (artikel I-10). I del III (artiklarna III- 125–III-129) i det konstitutionella fördraget finns de rättsliga grunderna för att vidta åtgärder för att säkerställa de rättigheter som är knutna till unionsmedborgarskapet. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget. Bestämmelserna har anpassats med hänsyn till den rationalisering av rättsliga instrument och beslutsprocedurer som har gjorts i del I i det konstitutionella fördraget. I vissa bestämmelser har beslutsproceduren ändrats och i något fall har rådet fått utökade befogenheter.

I artikel 18 i EG-fördraget anges i dag att varje unionsmedborgare skall ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Rådet får anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av denna rätt. Rådet skall då besluta med kvalificerad majoritet enligt det

s.k. medbeslutandeförfarandet. Ett undantag gäller dock för bestämmelser om pass, identitetskort, uppehållstillstånd eller andra jämförbara dokument och även för bestämmelser om social trygghet eller socialt skydd. I det konstitutionella fördraget saknas detta undantag och rådet får i en europeisk lag eller ramlag anta bestämmelser även på detta område. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet (artikel III-125.2).

Om en unionsmedborgare befinner sig inom ett tredjeland där hans eget hemland inte är representerat skall han, enligt artikel 20 i EGfördraget, kunna vända sig till och få skydd av annan medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter som finns i det landet. Medlemsstaterna skall på mellanstatlig basis komma överens om de inbördes regler som kan behövas för detta ändamål och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa detta skydd. I det konstitutionella fördraget får rådet, genom antagande av en europeisk lag, möjlighet att föreskriva de åtgärder som behövs för att underlätta detta skydd. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet (artikel III-127).

Enligt gällande bestämmelser skall kommissionen vart tredje år rapportera till bl. a Europaparlamentet om tillämpningen av bestämmelserna om unionsmedborgarskap. Rådet får på grund av denna rapport genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet anta bestämmelser för att komplettera dessa rättigheter. Medlemsstaterna skall anta dessa bestämmelser i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser.

I det konstitutionella fördraget får motsvarande kompletterande bestämmelser meddelas genom europeiska lagar eller ramlagar. Rådet skall besluta med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande. Europaparlamentets inflytande stärks således. Att medlemsstaterna skall anta bestämmelserna i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser kvarstår (artikel III-129).

11Unionens befogenheter

Sammanfattning: Fördraget slår på ett tydligare sätt än i dag fast de grundläggande principer som gäller för unionens befogenheter. Därmed blir befogenhetsfördelningen inom unionen mer överskådlig och ansvarsutkrävandet underlättas. Unionens befogenheter indelas i tre kategorier. Indelningen görs utifrån den befogenhet att lagstifta som unionen har tilldelats och beroende på om denna befogenhet tilldelats unionen ensam (exklusiv befogenhet), tillsammans med medlemsstaterna (delad befogenhet) eller om den i huvudsak omfattas av medlemsstaternas befogenhet (stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder).

Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken behandlas i särskilda bestämmelser i fördraget.

För att säkerställa nödvändig flexibilitet innehåller det konstitutionella fördraget också en klausul som i vissa fall tillåter unionen att agera om det är nödvändigt för att uppnå dess mål.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Jämtlands län, Malmö kommun och Svenskt Näringsliv, välkomnar att unionens befogenhetskategorier och principerna för utövandet av unionens befogenheter förtydligas. Kommerskollegium konstaterar att det nya fördraget i allt väsentligt speglar rådande kompetensfördelning mellan EU och medlemsstaterna. Kollegiet välkomnar att hela den gemensamma handelspolitiken blir exklusiv kompetens. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) anser att konsekvenserna av kodifieringen av gällande kompetensfördelning är svåra att överblicka.

Landsorganisationen i Sverige (LO), Kommerskollegium, Sveriges

Domareförbund, Regeringsrättens ledamöter, Kammarrätten i

Stockholm, Örebro universitet, Ung Vänster och Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation har yttrat sig över flexibilitetsklausulen. Deras synpunkter tas upp i avsnitt 7.2.4.

Bakgrund: Samarbetet inom EU och EG vilar på principen om tilldelade befogenheter, dvs. institutionerna har de befogenheter som medlemsstaterna har beslutat att tilldela dem. Nuvarande fördrag innehåller en mängd bestämmelser och principer för utövande av dessa befogenheter, men de är svåröverskådliga eftersom de anges på flera ställen i fördragen.

Eftersom det inte varit möjligt att förutse alla eventuella fall där institutionerna kan behöva agera för att uppfylla gemenskapens mål utgör artikel 308 i EG-fördraget en restkompetens. Rådet kan med stöd av den bestämmelsen vidta nödvändiga åtgärder för att, inom ramen för den gemensamma marknaden, förverkliga gemenskapens mål om fördraget inte innehåller nödvändiga befogenheter.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Allmänt

I del I i det konstitutionella fördraget beskrivs unionens olika befogenhetskategorier och det anges mer i detalj för varje kategori vilka följder unionens sätt att utöva sina befogenheter leder till när det gäller medlemsstaternas befogenheter (artiklarna I-12–I-17). Indelningen i huvudsakliga befogenhetskategorier syftar till att skapa ökad tydlighet och överskådlighet samt underlätta ansvarsutkrävandet.

Unionens befogenheter delas in i tre huvudkategorier utifrån den befogenhet att lagstifta som unionen tilldelats allteftersom denna befogenhet har tilldelats unionen ensam (exklusiv befogenhet), delas mellan unionen och medlemsstaterna (delad befogenhet) eller i huvudsak omfattas av medlemsstaternas befogenhet (områden för stödjande åtgärder).

Omfattningen av och de närmare villkoren för utövandet av unionens befogenheter fastställs för varje område i del III (artikel I-12.6). Syftet med hänvisningen till del III är att ange att räckvidden för och unionens befogenheter på varje område avgörs av de särskilda bestämmelserna i

denna del. Härigenom säkerställs att det inte görs några ändringar i förhållande till den nuvarande situationen utöver dem som regeringskonferensen uttryckligen har beslutat.

Ändringar i sak när det gäller befogenhetsfördelningen rör sådana politikområden där fördragsbestämmelserna även i övrigt har reviderats på ett mer övergripande sätt. Detta gäller särskilt området med frihet, säkerhet och rättvisa som redovisas närmare i avsnitt 19.6.

Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har inte kunnat inordnas under de tre huvudkategorier som unionens befogenheter indelats i. I det konstitutionella fördraget har särskilda bestämmelser införts i syfte att beakta att unionens befogenheter på dessa områden är av särskild art (artiklarna I-15 och I-16).

Del I innehåller även en flexibilitetsklausul som i sina huvuddrag motsvarar nuvarande artikel 308 i EG-fördraget (artikel I-18.)

Områden med exklusiva befogenheter

På de områden där unionen har exklusiv befogenhet får endast unionen lagstifta och anta rättsligt bindande akter, medan medlemsstaterna får göra detta endast efter bemyndigande från unionen eller för att genomföra akter som har antagits av unionen.

Unionen skall ha exklusiv befogenhet på följande områden: a) Tullunionen. b) Fastställandet av de konkurrensregler som är nödvändiga för den

inre marknadens funktion. c) Den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som

valuta. d) Bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den

gemensamma fiskeripolitiken. e) Den gemensamma handelspolitiken.

Unionen skall även ha exklusiv befogenhet att ingå internationella avtal om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, eller om ingåendet är nödvändigt för att den skall kunna utöva befogenheterna internt eller i den mån det kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa (artikel I-13.2). Bestämmelsen återspeglar i huvudsak domstolens rättspraxis avseende unionens exklusiva befogenhet när det gäller ingåendet av internationella avtal. Internationella avtal behandlas närmare i avsnitt 21.6.

Förteckningen över områdena med exklusiv befogenhet är uttömmande. På de områden där unionen har exklusiv befogenhet tillämpas inte subsidiaritetsprincipen.

Områden med delade befogenheter

På områden med delad befogenhet har både unionen och medlemsstaterna befogenhet att lagstifta och anta rättsligt bindande akter. Medlemsstaterna utövar sin befogenhet i den mån som unionen inte utövat sin befogenhet eller har beslutat att inte längre utöva den. Unionen

skall, enligt subsidiaritetsprincipen, endast utnyttja sin befogenhet om målen för den planerade åtgärden uppnås bättre på unionsnivå.

Unionen och medlemsstaterna skall ha delade befogenheter på följande huvudområden: a) Inre marknaden. b) Socialpolitik, i fråga om aspekter som anges i del III. c) Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. d) Jordbruk och fiske, med undantag av bevarandet av havets

biologiska resurser. e) Miljö. f) Konsumentskydd. g) Transport. h) Transeuropeiska nät. i) Energi. j) Området med frihet, säkerhet och rättvisa. k) Gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller

aspekter på folkhälsa som anges i del III.

De områden som omfattas av delad befogenhet i det konstitutionella fördraget är sådana som inte omfattas av exklusiv befogenhet eller är områden för stödjande åtgärder. Genom att hänvisa till "huvudområden" i förteckningen över områden med delad befogenhet undviker man att närmare behöva fastställa varje område. Den exakta definitionen och räckvidden för varje område med delade befogenheter fastställs genom de relevanta bestämmelserna i del III i det konstitutionella fördraget.

Jordbruk och fiske med undantag av bevarandet av havets resurser hör till områden med delad befogenhet. Bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken hör till områden med exklusiv befogenhet (se ovan under exklusiva befogenheter). Bestämmelserna om jordbruk och fiske redogörs för närmare under avsnitt 19.5.4.

Det bör särskilt uppmärksammas att området med frihet, säkerhet och rättvisa omfattas av delad befogenhet. Det innebär bl.a. att unionen får delad befogenhet även för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (nuvarande tredje pelaren) i enlighet med vad som anges i del III. Samtidigt införs rättsliga grunder för att skapa en gemensam invandringspolitik och ett gemensamt asylsystem. Bestämmelserna på området med frihet, säkerhet och rättvisa redovisas närmare under avsnitt 19.6.

Vidare omfattas energi av uppräkningen över områden med delade befogenheter. En uttrycklig rättslig grund för detta område skapas i del III (artikel III-256). För bestämmelsen om energi redogörs närmare under avsnitt 19.5.9.

Gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller folkhälsa hör till den delade befogenheten medan skydd för och förbättring av människors hälsa hör till områdena för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder. Denna indelning återspeglas i den reviderade artikeln om folkhälsa i del III (artikel III-278.4). Bestämmelsen om folkhälsa redovisas närmare under avsnitt 19.7.1.

Forskning och teknisk utveckling, där området för rymdfrågor ingår, samt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd har lagts in i separata

bestämmelser för att understryka dessa områdens särprägel i förhållande till övriga områden som faller under delad befogenhet (artikel I-14.3 och I-14.4). Medlemsstaterna behåller sina befogenheter på dessa områden även om unionen utövar sina befogenheter. En särskild rättslig grund för rymdpolitik införs i fördraget (artikel III-254). Bestämmelserna om forskning, teknisk utveckling och rymden redovisas närmare under avsnitt 19.5.8.

Områden för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder

Områdena för stödjande åtgärder definieras som områden där unionen skall ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder, utan att för den skull ersätta medlemsstaternas befogenheter på dessa områden. De rättsligt bindande akter som antas av unionen på grundval av de särskilda bestämmelserna för dessa områden får inte innebära harmonisering av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar.

Områdena för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder är följande: a) Skydd för och förbättring av människors hälsa. b) Industri. c) Kultur. d) Turism. e) Utbildning, ungdom, idrott och yrkesutbildning. f) Skydd och beredskap. g) Administrativt samarbete.

Förteckningen över områdena med stödjande åtgärder är uttömmande.

I del III skapas särskilda rättsliga grunder för turism, idrottsfrågor, skydd och beredskap samt administrativt samarbete vilka saknas i de nuvarande fördragen. Jämfört med framtidskonventets förslag har turism tillkommit som nytt område för stödjande åtgärder och administrativt samarbete har uttryckligen angivits som ett sådant område. Områden för stödjande åtgärder behandlas närmare under avsnitt 19.7.

Samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken

I del I i det konstitutionella fördraget har en särskild bestämmelse angående samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik samt tillämpliga delar av medlemsstaternas socialpolitik införts för att klargöra den särskilda karaktären hos denna samordning (artikel I-15). På detta område har det jämfört med framtidskonventets förslag klargjorts att det är medlemsstaterna som skall samordna sin ekonomiska politik och sysselsättningspolitik inom unionen och att unionens befogenhet endast består av att meddela närmare föreskrifter om denna samordning (artikel I-12.3).

Medlemsstaterna skall samordna sin ekonomiska politik inom unionen särskilt genom rådets allmänna riktlinjer. Särskilda bestämmelser skall tillämpas på de medlemsstater som har euron som valuta. Unionen skall vidare vidta åtgärder för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik, särskilt genom att ange riktlinjer

för denna politik. Unionen får även ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik.

Fördraget bevarar den nuvarande grundstrukturen, där den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken utgör medlemsstaternas befogenhet och den monetära politiken utgör unionens exklusiva befogenhet (se ovan under områden med exklusiva befogenheter).

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (nuvarande andra pelaren) skall även i fortsättningen omfatta alla utrikespolitiska områden samt alla frågor som rör unionens säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar om Europeiska rådet enhälligt beslutar om det. I det konstitutionella fördraget har en särskild bestämmelse införts i del I i syfte att beakta att unionens befogenheter på dessa områden är av särskild art (artikel I-16).

Bestämmelsen i artikel I-16.2 syftar till att närmare ange medlemsstaternas särskilda skyldigheter då de utövar sina befogenheter på detta område. Medlemsstaterna skall stödja unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet och skall respektera unionens åtgärder på området. De skall avstå från varje åtgärd som strider mot unionens intressen eller riskerar att minska åtgärdernas effektivitet. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken behandlas närmare under avsnitt 21.2.

Flexibilitetsklausul

Det konstitutionella fördraget innehåller en flexibilitetsklausul (artikel I- 18).

Klausulen motsvarar i sina huvuddrag artikel 308 i EG-fördraget. Artikel 308 ger gemenskapen befogenhet att vidta de åtgärder som behövs för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål, förutsatt att EG-fördraget i övrigt inte innehåller de nödvändiga befogenheterna. Artikeln kan sålunda bara användas om det inte finns en annan tillämplig rättslig grund i fördraget. EGdomstolen har vidare markerat att artikel 308 inte får användas för att utvidga gemenskapens befogenheter utöver fördragets allmänna ramverk såsom det skapats av samtliga fördragsbestämmelser och särskilt de bestämmelser som definierar gemenskapens mål och verksamhet (yttrande 2/94 gemenskapens anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, REG 1996 s. I-1759).

Den nya klausulen ger unionen en flexibilitet att vidta åtgärder för att förverkliga ett bredare spektrum av unionsmålsättningar. Det förutsätts inte längre att åtgärderna ska inrymmas inom den gemensamma marknadens ram, utan det räcker att en åtgärd från unionens sida ligger inom ramen för den politik som fastställs i del III.

Klausulens tillämpningsområde begränsas i praktiken av att det konstitutionella fördraget introducerar särskilda rättsliga grunder för

åtgärder på områden där enligt nuvarande fördrag artikel 308 i EGfördraget används. Exempel på sådana områden är − immaterialrätt i artikel III-176, − energi i artikel III-256, − skydd och beredskap i artikel III-284, och − restriktiva åtgärder mot enskilda i artikel III-322.2.

I flexibilitetsklausulen anges att de bestämmelser som antas på grundval av klausulen inte får innebära en harmonisering av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar i de fall där det konstitutionella fördraget utesluter en sådan harmonisering. Detta utesluter sådan harmonisering på områdena för stödjande åtgärder (artikel I-17). Inte heller det instrument, europeiska beslut, som ska användas inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) möjliggör en sådan lagharmonisering (artikel I-40.6).

Den parlamentariska kontrollen av klausulens användning stärks i förhållande till nuvarande fördrag. Rådet beslutar fortsatt med enhällighet samtidigt som Europaparlamentets inflytande stärks vid antagandet av akter på grundval av denna klausul eftersom dess godkännande krävs. I artikel 308 i EG-fördraget har Europaparlamentet endast yttranderätt. Den ytterligare kontroll av subsidiaritetsprincipen, som införs genom att alla nationella parlament i sin kontroll skall uppmärksammas på att förslaget grundar sig på denna artikel är särskilt viktig ur demokratisk synpunkt. Detta i förening med domstolens tillsyn utgör en kontrollmöjlighet så att klausulens tillämpning inte kommer att leda till att unionens befogenhet utvidgas på ett sätt som de nationella parlamenten inte haft möjlighet att ta ställning till genom godkännande av en fördragsändring.

Flexibilitetsklausulen tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.4).

Principer för utövande av befogenheterna

Det konstitutionella fördraget innehåller bestämmelser om principerna för utövandet av unionens befogenheter. Dessa är principen om tilldelade befogenheter, subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen (artikel I-11). Principen om tilldelade befogenheter skall styra avgränsningen av unionens befogenheter. Principerna om subsidiaritet och proportionalitet skall styra utövandet av dessa befogenheter.

Enligt principen om tilldelade befogenheter skall unionen handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i det konstitutionella fördraget för att nå de mål som fastställs däri. På samma sätt som enligt nuvarande fördrag härleds alltså EU:s agerande ur de befogenheter som medlemsstaterna tilldelar unionen. Till skillnad mot nuvarande fördrag anges uttryckligen i det konstitutionella fördraget att de befogenheter som inte har tilldelats unionen i fördraget tillhör medlemsstaterna. Principen om tilldelade befogenheter är av grundläggande betydelse för såväl den politiska som den rättsliga kontrollen av hur unionen utövar sin makt.

Enligt subsidiaritetsprincipen skall unionen vidta en åtgärd endast om målet som skall uppnås inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva (och därför bättre kan uppnås på unionsnivå). En nyhet är att subsidiaritetsprövningen skall innehålla en bedömning av om målen för en planerad åtgärd i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna även på regional eller lokal nivå. På de områden där unionen har exklusiva befogenheter tillämpas inte subsidiaritetsprincipen.

Enligt proportionalitetsprincipen skall unionen inte vidta någon åtgärd som till innehåll och form går utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i det konstitutionella fördraget.

Unionens institutioner skall tillämpa subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som fogats till det konstitutionella fördraget. De nationella parlamenten får ökade möjligheter att pröva dessa principer. Enligt protokollet finns en ”mekanism för tidig varning” som ger de nationella parlamenten möjlighet att pröva hur principerna tillämpas. Protokollet behandlas närmare i avsnitt 13.

12Unionens institutioner och dess organ

12.1Allmänt

Sammanfattning: Institutionernas uppgifter förtydligas. I syfte att stärka samtliga institutioner utan att rubba balansen mellan dem skapas nya regler om bl.a. ordförandeskap och röstregler i rådet samt om kommissionens sammansättning. Åtgärder för att effektivisera kommissionen balanseras genom en vald ordförande för Europeiska rådet. En post som unionens utrikesminister inrättas. Unionens institutionella ram omfattar Europaparlamentet, Europeiska rådet, ministerrådet, Europeiska kommissionen och Europeiska unionens domstol.

Remissinstanserna: Få remissinstanser ger något allmänt samman-

fattande omdöme om förändringarna på det institutionella området. Ett antal remissinstanser kommenterar dock de enskilda elementen i den institutionella paketlösningen (se avsnitten 12.2 till 12.8 nedan).

Bakgrund: I artiklarna 7-9 i EG-fördraget finns bestämmelser om unionens institutioner och organ. Närmare bestämmelser om dem finns i femte delen i EG-fördraget. Motsvarande bestämmelser för Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) ges i Euratomfördraget.

I den regeringskonferens som ledde fram till Nicefördraget år 2001 gjordes en grundlig översyn av institutionerna och den institutionella grunden för utvidgningen lades fast för ett scenario med tolv nya medlemsstater och ett ikraftträdande den 1 januari 2005. Närmare redogörelser för Nicefördraget samt anpassningarna genom anslutningsfördraget och anslutningsakten för 2004 års utvidgning av unionen med

tio nya medlemsstater finns i regeringens proposition rörande Nicefördraget (prop. 2001/02:8) samt i regeringens proposition angående Europeiska unionens utvidgning 2004 (prop. 2003/04:25).

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Institutionerna

Europaparlamentet, Europeiska rådet, ministerrådet, Europeiska kommissionen och Europeiska unionens domstol utgör unionens institutionella ramverk (artikel I-19). De övriga institutionerna är Europeiska centralbanken och revisionsrätten.

Europaparlamentet blir medlagstiftare tillsammans med rådet på fler områden genom att det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas på fler områden. Parlamentet får även ökat inflytande över unionens budget. När det gäller parlamentets sammansättning sätts ett tak på 750 ledamöter. Ett beslut om hur de 750 platserna skall fördelas mellan länderna skall fattas av Europeiska rådet inför valet till Europaparlamentet 2009.

Stats- och regeringschefernas forum – Europeiska rådet – får status som egen institution och ges en vald ordförande som väljs för en mandatperiod på två och ett halvt år.

Formerna för ordförandeskapet i ministerrådet ändras något i syfte att effektivisera rådsarbetet genom stärkt samordning mellan de tre medlemsländer som har ordförandeskapet under en 18-månadersperiod.

Röstning med kvalificerad majoritet i rådet blir huvudregeln. På vissa områden gäller dock fortsatt enhällighet, bl.a. utrikes- och säkerhetspolitik och skattepolitik.

Definitionen av vad som är kvalificerad majoritet – röstviktningen – ändras. I det nya fördraget krävs att minst 55 % av medlemmarna i rådet skall rösta ja och att dessa länder skall representera minst 65 % av unionens befolkning för att ett beslut skall fattas. Nuvarande system upphör den 1 november 2009. Den nya modellen är mer överskådlig än den nuvarande och behöver inte omförhandlas vid varje ny utvidgning av EU.

I syfte att bevara kommissionens handlingskraft förutser det nya fördraget att kommissionen minskas, så att antalet ledamöter motsvarar två tredjedelar av medlemsländerna. Åtgärderna för att effektivisera kommissionen balanseras genom en vald ordförande för Europeiska rådet. Posterna i kommissionen skall rotera på strikt jämlik grund mellan ledamöter från medlemsländerna. Nyheten ligger inte i att kommissionen minskas, det beslutades redan genom Nicefördraget, utan i att antalet ledamöter fastställs och att principerna läggs fast för hur rotationen skall gå till.

För att unionens externa agerande skall bli tydligare och bättre samordnat inrättas en post som unionens utrikesminister. Utrikesministern skall vara ordförande i rådskonstellationen för utrikes frågor och samtidigt vara en av vice ordförandena i kommissionen. Han eller hon får också ett särskilt ansvar för unionens utrikes- och säkerhetspolitik och skall samordna unionens politik gentemot omvärlden.

Domstolens namn ändras till Europeiska unionens domstol och förstainstansrätten byter namn till tribunalen. Domstolen blir behörig

över alla delar av fördraget, utom i fråga om dem som särskilt har undantagits. Till de områden som är undantagna hör utrikes- och säkerhetspolitiken.

Europeiska centralbanken (ECB) får status som en av EU:s institutioner. Revisionsrätten behåller sin status som institution men utgör inte en del av det institutionella ramverket.

Enligt regeringens bedömning förtydligas institutionernas huvuduppgifter, sammansättning och röstregler i syfte att stärka samtliga institutioner utan att rubba balansen mellan dem. Den institutionella helhetslösningen är en god kompromiss som kan underlätta beslutsfattandet i en utvidgad union.

Övriga ändringar

Regionkommitténs och Ekonomiska och sociala kommitténs sammansättning skall regleras i ett europeiskt beslut. Europeiska investeringsbankens (EIB:s) stadga får ändras genom europeisk lag som skall antas av rådet med enhällighet.

I det följande redogörs närmare för ändringarna i anslutning till varje berörd institution eller berört organ.

12.2Europaparlamentet

Sammanfattning: Europaparlamentet ges ökat inflytande dels genom att medbeslutande blir allmän princip på lagstiftningsområdet, dels genom budgetförfarandet. Antalet platser i Europaparlamentet för varje medlemsstat bestäms till lägst sex och högst 96. Det sammanlagda antalet platser i Europaparlamentet får inte överstiga 750. Den nuvarande sammansättningen i parlamentet består till år 2009.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till

Europaparlamentets stärkta roll. Lantbrukarnas Riksförbund anser att parlamentets funktion att avspegla skilda politiska uppfattningar inom unionen och de olika medlemsländerna är värdefull och viktig inte minst för länder med minoritetsregering. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby är positiv till att Europaparlamentet skall vara medbeslutande med ministerrådet i fler frågor än idag.

Bakgrund: I artiklarna 189-201 i EG-fördraget finns bestämmelser om Europaparlamentet som dels har rådgivande uppgifter, dels i vissa frågor är medbeslutande med ministerrådet.

Efter ändringar genom Nicefördraget år 2001 och fördraget om 2004 års utvidgning av unionen fördelas Europaparlamentets 732 platser på 25 medlemsstater. Platsfördelningen bygger på medlemsstaternas befolkningsstorlek. Flest platser har Tyskland med 99 platser medan Malta har fem. Sverige har 19 platser.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Institutionella bestämmelser om Europaparlamentet finns i del I (artikel I-20) och i del III (artiklarna III-330–III-340) i det konstitutionella fördraget.

Uppgifter

I det konstitutionella fördraget klargörs att Europaparlamentet tillsammans med rådet har ett lagstiftande uppdrag och att det skall utöva budgetfunktionen (artikel I-20.1). Genom fördraget ges Europaparlamentet en utökad roll som medbeslutare i lagstiftningsfrågor (ordinarie lagstiftningsförfarandet) och i fråga om unionens budget (se avsnitt 14.2 och 16). Europaparlamentets medverkan gör att det parlamentariska inflytandet stärks. Europaparlamentet skall även bl.a. välja kommissionens ordförande på förslag av Europeiska rådet (se avsnitt 12.5). I dag utses ordföranden av Europeiska rådet sedan den nominerade kandidaten har godkänts av Europaparlamentet (artikel 214 i EG-fördraget).

Sammansättning

Regeringskonferensen enades om att öka antalet platser i Europaparlamentet till högst 750 (artikel I-20.2). Samtidigt anges det lägsta antalet ledamöter per medlemsstat till sex. Ingen medlemsstat får tilldelas fler än 96 platser. Europeiska rådet skall enhälligt på Europaparlamentets initiativ och med dess godkännande besluta om fördelningen av platserna med respekt för principen om degressiv proportionalitet. En närmare definition av denna princip ges inte i fördraget. Med degressiv proportionalitet menas att fördelningen av platser i grunden är proportionell i förhållande till medlemsstaternas folkmängd, men att en viss överrepresentation ges åt de mindre medlemsstaterna. Enligt artikel 1 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ skall Europeiska rådets beslut om fördelning av platserna i Europaparlamentet fattas i god tid före 2009 års val till Europaparlamentet. Europaparlamentets nuvarande sammansättning består således fram till år 2009.

I en gemensam förklaring (40) om protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ framgår regeringskonferensens ståndpunkt om Rumäniens och Bulgariens anslutning till unionen när det gäller fördelningen av platser i Europaparlamentet.

Resultatet från regeringskonferensen skiljer sig något från framtidskonventets förslag. Framtidskonventet föreslog – med verkan från år 2009 – en mindre justering till 736 platser med ett lägsta antal om fyra ledamöter per medlemsstat.

Beslutsfattande m.m.

Europaparlamentet skall fatta beslut med en majoritet av de avgivna rösterna, om inte annat föreskrivs i det konstitutionella fördraget (artikel

III-338). Denna beslutsregel gäller sedan tidigare (artikel 198 i EGfördraget).

Övrigt

De närmare bestämmelserna om Europaparlamentet och dess uppgifter som finns i del III i det konstitutionella fördraget (artiklarna III-330–III- 340) motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget. Följande kan dock noteras.

I artikel III-333 regleras den möjlighet till tillfälliga undersökningskommittéer som redan finns enligt EG-fördraget. Närmare föreskrifter om utövandet av undersökningsrätten skall meddelas i en europeisk lag antagen av Europaparlamentet. Europaparlamentet skall på eget initiativ besluta efter rådets och kommissionens godkännande. I dag fastställs dessa föreskrifter av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd (artikel 193 sista stycket i EG-fördraget).

I artikel III-337 införs en bestämmelse om att, utöver rådet, även Europeiska rådet kan höras av Europaparlamentet. I dag skall endast rådet höras (artikel 197 sista stycket i EG-fördraget). Detta ligger i linje med att Europeiska rådet ges ställning som formell institution.

12.3Europeiska rådet

Sammanfattning: Europeiska rådet får status som en av EU:s institutioner samt en vald ordförande med i stort sett samma uppgifter som det ordförandeskap som hittills roterat mellan medlemsstaterna. Förändringarna bör ses sammanvägda med de övriga institutionella förändringar som fördraget lägger fast i fråga om ministerrådet, kommissionen och parlamentet.

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som uttalat sig om

den valda ordföranden i Europeiska rådet är några positiva och några negativa. Lantbrukarnas Riksförbund anser att en vald ordförande kan vara en fördel men får inte innebära en politisk maktposition eller en mer exekutiv roll för Europeiska rådet. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby anser att förslaget om en vald ordförande för en mandatperiod på två och ett halvt år kan innebära ökad effektivitet och kontinuitet. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att en vald ordförande i Europeiska rådet kan komma att leda till konflikter om kompetensfördelningen mellan ordförandena i de olika institutionerna. Jämfört med övriga institutionella förändringar har dock denna förändring, enligt LO, i praktiken troligen mindre betydelse. Örebro universitet anser att den påtagliga risken för överrepresentation på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken förstärks av vissa oklarheter mellan Europeiska rådets ordförande och unionens utrikesminister i relation till kommissionens ordförande. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation kan inte stödja förslaget om en vald ordförande för Europeiska rådet.

Bakgrund: Europeiska rådet har i dag inte status som EU-institution. Europeiska rådets uppgifter och sammansättning anges i artikel 4 i

Unionsfördraget. Europeiska rådet skall ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och fastställa allmänna politiska riktlinjer för denna utveckling. Europeiska rådet består av medlemsstaternas statseller regeringschefer samt kommissionens ordförande, biträdda av medlemsstaternas utrikesministrar och en ytterligare medlem av kommissionen.

Europeiska rådet nämns även på andra ställen i nuvarande fördrag. Till exempel skall Europeiska rådet enligt artikel 13 i Unionsfördraget bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), inklusive för frågor som har försvarsmässiga konsekvenser.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser om Europeiska rådet finns i del I (artiklarna I-21 och I-22) och i del III (artikel III-341) i det konstitutionella fördraget.

Uppgifter

Europeiska rådet får formell status som en av EU:s institutioner (artikel I-19). Europeiska rådets uppgift skall även i fortsättningen vara att ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar (artikel I-21). Det skall inte ha någon lagstiftande funktion.

Sammansättning

Europeiska rådet skall även i fortsättningen bestå av medlemsstaternas stats- och regeringschefer samt kommissionens ordförande (artikel I-21.2 och I-21.3). Om dagordningen kräver det kan var och en av Europeiska rådets medlemmar besluta att han eller hon skall biträdas av en minister. Denna behöver till skillnad mot nuvarande fördrag således inte vara medlemsstatens utrikesminister. Kommissionens ordförande kan biträdas av en kommissionsledamot. Härtill kommer den nya befattningen som ordförande för Europeiska rådet. Unionens utrikesminister skall också delta i Europeiska rådets arbete.

Beslutsfattande m.m.

Det slås fast att Europeiska rådet skall fatta beslut med konsensus, om inte annat föreskrivs i det konstitutionella fördraget (artikel I-21.4). Det innebär att medlemsstaterna även i fortsättningen måste vara överens om de beslut som Europeiska rådet fattar. Vidare fördragsfästs att Europeiska rådet skall fatta beslut med enkel majoritet i förfarandefrågor och när det antar sin arbetsordning (artikel III-341.3).

I vissa fall skall Europeiska rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet (exempelvis artikel I-24.7 om ordförandeskap i rådet). Definitionen av kvalificerad majoritet i Europeiska rådet utvecklas närmare i avsnitt 12.4.

Ingen medlem av Europeiska rådet får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. Den omständigheten att personligen närvarande eller

företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att Europeiska rådet fattar beslut som kräver enhällighet (artikel III-341).

Europeiska rådet skall sammanträda var tredje månad, dvs. fyra gånger per år, eller när situationen i övrigt kräver det (artikel I-21). I dag möts Europeiska rådet i praktiken minst två gånger under varje ordförandeskap (artikel 4 i Unionsfördraget).

Europaparlamentets talman kan av Europeiska rådet inbjudas att höras. Europeiska rådet skall biträdas av rådets generalsekretariat.

Europeiska rådets ordförande

Regeringskonferensen har inte resulterat i några ändringar av framtidskonventets förslag om en vald ordförande i Europeiska rådet.

Europeiska rådet skall välja sin ordförande med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år. Uppdraget kan förnyas en gång (artikel I-22). I händelse av förhinder eller allvarlig försummelse får ordföranden avsättas enligt samma förfarande. Ordföranden får inte inneha ett nationellt mandat. I dag roterar ordförandeskapet mellan medlemsstaterna i perioder om sex månader. I en gemensam förklaring (3) till artiklarna I-22, I-27 och I-28 anges att hänsyn bör tas till behovet att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater vid valet av den person som skall inneha befattningen som Europeiska rådets ordförande.

Det ligger inte minst i de mindre medlemsstaternas intresse att Europeiska rådet skall fungera bättre än nu. Erfarenheten visar, enligt regeringens bedömning, att det är svårt att kombinera ett aktivt ordförandeskap med att inneha posten som stats- eller regeringschef i ett land.

Några remissinstanser har uttalat kritik mot att Europeiska rådet skall ha en vald ordförande. Örebro universitet och Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att detta kommer att leda till konflikter om kompetensfördelningen mellan ordförandena i de olika institutionerna.

Regeringen erinrar om att Europeiska rådets ordförande − på samma sätt som hittillsvarande roterande ordförandeskap har gjort − skall leda Europeiska rådets arbete i samarbete med kommissionens ordförande. Ordföranden skall verka för att underlätta sammanhållning och konsensus inom Europeiska rådet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje möte i Europeiska rådet. Europeiska rådets ordförande skall också på sin nivå representera unionen utåt i de frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att unionens utrikesministers befogenheter åsidosätts (se avsnitt 12.6).

Avsikten med en vald ordförande är att stärka samordningen och effektiviteten i Europeiska rådet. Företrädarrollen utåt är tydligt reglerad. Regeringen anser att förändringarna bör ses sammanvägda med de övriga institutionella förändringar som fördraget lägger fast i fråga om ministerrådet, kommissionen och parlamentet.

12.4Ministerrådet

Sammanfattning: Inom rådet görs beslutsfattande med kvalificerad majoritet till generell regel med undantag för bl.a. den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Röstreglerna i ministerrådet ändras, så att kvalificerad majoritet föreligger om minst 55% av rådets medlemmar som företräder minst 65 % av unionens befolkning stödjer ett visst förslag. Den nya definitionen av kvalificerad majoritet träder i kraft den 1 november 2009.

Ordförandeskapet i rådet organiseras i grupper om tre medlemsstater under 18 månader. Ordförandeskapet i samtliga rådskonstellationer utom rådet för utrikes frågor leds i tur och ordning av en av dessa tre.

Remissinstanserna: Kommerskollegium och Svenskt Näringsliv

välkomnar en utökad användning av omröstning med kvalificerad majoritet. Kommerskollegium anser att de nya röstreglerna i rådet är enklare och begripligare än Nicefördragets regler och kommer att leda till ett effektivare och mer demokratiskt beslutsfattande. Svenskt Näringsliv anser att förändringarna i röstreglerna bör göra beslutsfattandet mer effektivt samtidigt som fördraget blir lättare att överblicka och mer lättillgängligt, vilket enligt Svenskt Näringsliv bör öka rättssäkerheten. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby anser att de nu gällande röstreglerna för majoritetsbeslut i rådet bör gälla fortsättningsvis. Några remissinstanser har yttrat sig över övergången i rådets beslutsordning från enhällighet till kvalificerad majoritet. Deras synpunkter tas upp i avsnitt 7.2.2.

Naturvårdsverket anser att det nya kombinerade ordförandeskapssystemet kan komma att kräva ökat samråd och samordning. Lantbrukarnas Riksförbund förutsätter att rådskonstellationen med jordbruksministrar kommer att anses nödvändig också i framtiden.

Bakgrund: I artiklarna 202-210 i EG-fördraget finns bestämmelser om Europeiska unionens råd (rådet) som är unionens beslutande institution. Ett medlemsland är ordförande för rådet och EU:s löpande arbete sex månader i taget enligt ett rullande schema.

Bestämmelserna i EG-fördraget om röstviktningen i rådet ändrades genom Nicefördraget år 2001 och fördraget om 2004 års utvidgning av unionen. En övergångslösning medför att Nicefördragets bestämmelser om röstviktning, såsom de har anpassats, trädde i kraft den 1 november 2004.

När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster vägas. Systemet innebär att varje medlemsstats röst har en viss vikt. De större medlemsstaterna har fler röster men inte i proportion till sin folkmängd. De mindre medlemsstaterna är därmed överrepresenterade. Detta brukar kallas degressiv proportionalitet. Det totala antalet röster i rådet uppgår för närvarande till 321. Flest har Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien med vardera 29. Minst antal röster har Malta med 3. Sverige har 10 röster. För kvalificerad majoritet krävs 232 röster av 321 i nuvarande EU med 25 medlemsstater. Dessutom krävs två tredjedelar av medlemsstaterna i de fall beslut fattas utan att något kommissionsförslag föreligger. Medlemsstaterna har

vidare möjlighet att kräva att medlemsstater som utgör den kvalificerade majoriteten motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt skall beslutet inte antas. Denna regel gäller inte automatiskt utan först om någon medlemsstat begär att den skall tillämpas.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Institutionella bestämmelser om ministerrådet (rådet) finns i del I (artiklarna I-23–I-25) och i del III (artiklarna III-342–III-346) i det konstitutionella fördraget.

Uppgifter

Det konstitutionella fördraget klargör att rådet tillsammans med Europaparlamentet skall lagstifta och utöva budgetfunktionen. Rådet skall vidare, i likhet med nuvarande fördrag, fastställa politik och fungera samordnande i enlighet med de villkor som anges i respektive sakpolitiskt sammanhang.

Sammansättning

Rådet skall även i fortsättningen bestå av en företrädare på ministernivå för varje medlemsstat med befogenhet att fatta bindande beslut för regeringen i den medlemsstat som han eller hon företräder och att utöva dess rösträtt.

Ministerrådets konstellationer

Till skillnad från nuvarande fördrag införs vissa bestämmelser om rådets olika konstellationer (artikel I-24). Rådet för allmänna frågor och rådet för utrikes frågor nämns i fördraget. Vilka övriga råd skall vara anges inte utan skall fastställas genom beslut av Europeiska rådet. Europeiska rådet skall besluta med kvalificerad majoritet. Särskilda övergångsbestämmelser finns i artikel 3 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ.

Rådet för allmänna frågor har ett särskilt ansvar för att samordna de olika rådens arbete och följdriktigheten i deras arbete. Rådet skall också tillsammans med Europeiska rådets ordförande och kommissionen förbereda och säkerställa uppföljningen av Europeiska rådets möten. Rådet för utrikes frågor skall utforma unionens yttre åtgärder på grundval av de strategiska riktlinjer som Europeiska rådet anger och säkerställa följdriktigheten i unionens åtgärder.

Framtidskonventets förslag om en särskild rådskonstellation för unionens alla lagstiftningsfrågor vann inte gehör i regeringskonferensen.

Öppenhet

En viktig förändring i förhållande till nuvarande fördrag är att alla möten i rådet när det överlägger och röstar om ett utkast till en lagstiftningsakt skall vara offentliga.

Beslutsfattande

Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet om inte annat föreskrivs i det konstitutionella fördraget (artikel I-23). I dag skall rådet fatta beslut med enkel majoritet i de frågor där särskilda beslutsregler inte anges (se artikel 205.1 i EG-fördraget).

I likhet med nuvarande fördrag skall rådet fatta beslut med enkel majoritet i förfarandefrågor liksom vid antagandet av rådets arbetsordning samt i vissa andra frågor (artiklarna III-344-346).

När det gäller vilka områden som bör vara föremål för majoritetsbeslut i rådet vill regeringen erinra om att majoritetsbeslut redan tillämpas för många politikområden. Det är rimligt att kvalificerad majoritet skall tillämpas på flertalet områden.

Övergången i rådets beslutsordning från enhällighet till kvalificerad majoritet tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.2).

Definition av kvalificerad majoritet i Europeiska rådet och rådet

Den nuvarande röstviktningen med på förhand angivna röstetal för varje medlemsstat överges i det konstitutionella fördraget. I stället införs en regel med så kallad dubbel majoritet. Den innebär att kvalificerad majoritet uppnås med minst 55 % av rådets medlemmar, dock minst 15 rådsmedlemmar, vilka skall företräda medlemsstater vars befolkning omfattar minst 65 % av unionens befolkning. En blockerande minoritet skall omfatta minst fyra rådsmedlemmar. Framtidskonventet angav tröskelvärdena till 50 % respektive 60 %. Den mindre höjningen med fem procentenheter medför att det blir något lättare att blockera beslut.

När rådet inte beslutar på förslag av kommissionen eller unionens utrikesminister, skall kvalificerad majoritet definieras som minst 72 % av rådets medlemmar, vilka skall företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av unionens befolkning. I nuvarande fördrag finns liknande högre krav på kvalificerad majoritet då beslut fattas utan att kommissionen har lagt fram förslaget.

Den nya definitionen av kvalificerad majoritet träder i kraft den 1 november 2009 (se artikel 2 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ). Till dess tillämpas det system för beslutsfattande i rådet som anges i Nicefördraget såsom detta har anpassats genom fördraget om unionens utvidgning 2004 (se artikel 2.2 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ). Nuvarande ordning kommer alltså att fortsätta att gälla till och med den 31 oktober 2009.

En viktig utgångspunkt har varit att respektera de mindre medlemsstaternas möjlighet till inflytande i EU med bibehållande av unionens legitimitet och stärkande av dess effektivitet. Samtidigt måste också de stora länderna uppfatta systemet som trovärdigt. Med de nya röstreglerna blir det, enligt regeringens bedömning, enklare att fatta beslut i rådet. Lösningen är hållbar i bemärkelsen att den inte behöver ändras varje gång unionen får nya medlemmar.

I en union med utökat antal medlemmar växer betydelsen av ett löpande och nära samarbete mellan medlemsländer som har näraliggande intressen i de sakfrågor som är under förhandling. Formell omröstning förekommer endast i ett begränsat antal fall. De flesta frågor löses i rådet genom förhandlingar under trycket av att beslut med kvalificerad majoritet kan komma till stånd. Särskilt för mindre och medelstora länder, vars enskilda röstvikt under såväl det hittillsvarande som det nya systemet är begränsad, är detta en allt viktigare aspekt.

Regeringen gör bedömningen att även om den nya definitionen av kvalificerad majoritet ger ökad vikt åt medlemsländer med större befolkning bör denna lösning, i beaktande av andra institutionella förändringar, sammantaget vara tillfredsställande.

I ett antal artiklar i fördraget förutses omröstning i frågor där inte alla medlemsstater deltar. I dessa artiklar klargörs att kvalificerad majoritet skall bestämmas med ovannämnda procentsatser avseende de av medlemsländerna som ingår i sådant beslutsfattande. Det klargörs också hur stor en blockerande minoritet skall vara i detta sammanhang. Föreskrifter av detta slag finns exempelvis i artiklarna I-44.3 om fördjupade samarbeten, I-59.5 om tillfälligt upphävande av vissa rättigheter som följer av medlemskap i unionen, I-60.4 om frivilligt utträde ur unionen, III-179.4 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, III-184.6 om offentliga underskott samt III-312.3 om permanenta strukturerade samarbeten. Övergångsbestämmelser angående dessa artiklar finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ.

Regeringskonferensen enades om att särskilda hänsyn skall tas till de medlemsstater vars mening inte vinner stöd hos en kvalificerad majoritet. I en gemensam förklaring (5) till artikel I-25 anges att en fråga under vissa förhållanden skall fortsatt diskuteras. Detta gäller om rådsmedlemmar, som företräder minst tre fjärdedelar av den befolkning eller minst tre fjärdedelar av det antal medlemsstater som krävs för att utgöra en blockerande minoritet, uppger att de motsätter sig att rådet antar en akt med kvalificerad majoritet. Under denna fortsatta diskussion skall rådet göra allt som står i dess makt för att, inom rimlig tid och utan att det påverkar de obligatoriska tidsgränser som anges i unionsrätten, nå en tillfredsställande lösning för att bemöta de farhågor som framförs. En liknande ordning med möjlighet att skjuta upp beslut finns redan enligt en överenskommelse i rådet 1994 (”Ioanninakompromissen”).

Definitionen av kvalificerad majoritet skall även gälla för Europeiska rådets beslut.

I en gemensam förklaring (40) om protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ framgår regeringskonferensens ståndpunkt om Rumäniens och Bulgariens anslutning till unionen avseende viktningen av röster i Europeiska rådet och rådet.

Ordförandeskapet i rådet

Ordförandeskap i andra råd än det för utrikes frågor skall även i fortsättningen rotera mellan medlemsstaterna (artikel I-24.7). Systemet för denna rotation beslutas av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.

I en gemensam förklaring (4) till artikel I-24.7 finns ett utkast till Europeiska rådets beslut om utövande av ordförandeskapet. Beslutet kommer att antas samma dag som fördraget träder i kraft. Av utkastet till beslut framgår följande.

Med undantag av rådet för utrikes frågor, skall ordförandeskapet i rådet innehas av på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater under en period av 18 månader. Dessa grupper skall sättas samman genom jämlik rotation mellan medlemsstaterna med hänsyn till deras olikartade karaktär och den geografiska jämvikten inom unionen.

Varje medlem i gruppen skall i tur och ordning vara ordförande för alla råd i sex månader, med undantag av rådet för utrikes frågor. Övriga medlemmar av gruppen skall bistå ordförandeskapet i alla dess uppgifter på grundval av ett gemensamt program. Gruppens medlemmar får sinsemellan besluta om alternativa arrangemang.

Ordförandeskapet för kommittén med de ständiga representanterna för medlemsstaternas regeringar (”Coreper”) skall innehas av en företrädare för den medlem av gruppen som innehar ordförandeskapet i rådet för allmänna frågor. Ordförandeskapet i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik skall innehas av en företrädare för unionens utrikesminister (se om dess uppgifter artikel III-307).

Ordförandeskapet i förberedande organ för de olika råden skall, med undantag av rådet för utrikes frågor, ombesörjas av den medlem av gruppen som innehar ordförandeskapet i rådet ifråga.

I utkastet till beslut om ordförandeskap i rådet understryks att rådet för allmänna frågor i samarbete med kommissionen skall upprätta en flerårig programplanering för de olika rådens verksamheter.

Sammantaget innebär dessa förändringar att ledarskapet för rådet och kontinuiteten i dess arbete stärks.

I den gemensamma förklaringen anges att rådet skall utarbeta ett beslut om tillämpningsåtgärder för Europeiska rådets beslut. Rådet gav den 13 december 2004 sitt politiska godkännande till att beslut om sådana tillämpningsåtgärder innefattade bl.a. en lista på de grupper av medlemsstater som kommer inneha ordförandeskapet t.o.m. juni månad 2020.

Övrigt

Övriga bestämmelser om rådet och dess uppgifter som finns i del III i det konstitutionella fördraget motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EGfördraget. I artikel 5 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ finns en övergångsbestämmelse angående rådets generalsekreterare, höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt rådets biträdande generalsekreterare som innebär att deras mandattid löper ut den dag då det konstitutionella fördraget träder i kraft. Rådet skall utnämna en generalsekreterare i enlighet med artikel III-344.2 i fördraget.

12.5Europeiska kommissionen

Sammanfattning: Fördraget förutser att kommissionen skall minskas så antalet ledamöter skall motsvara två tredjedelar av antalet medlemsstater. Posterna i kommissionen skall rotera på strikt jämlik grund mellan ledamöter från medlemsländerna. Det nya systemet införs när den andra kommissionen tillträder efter att fördraget börjar gälla, dvs. sannolikt år 2014.

Kommissionens ordförande skall väljas av Europaparlamentet på förslag av Europeiska rådet.

Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige (LO) och

Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby, anser att den kommande minskningen av antalet kommissionsledamöter är nödvändig. Kommerskollegium och Lantbrukarnas Riksförbund anser att kommissionen även i fortsättningen bör bestå av en ledamot från varje medlemsstat, vilket enligt instanserna främjar kommissionens legitimitet bland medborgarna. Svenskt Näringsliv anser att den omständigheten att antalet kommissionärer på sikt minskas innebär att kommissionen får en tydligare europeisk, från medlemsstaterna neutral ställning, vilket stärker kommissionens effektivitet. Det hade dock, enligt Svenskt Näringsliv, ur påverkanssynpunkt varit en fördel för näringslivet om Sverige varit garanterat en kommissionärspost.

Jämställdhetsombudsmannen, Business and Professional Women

Sweden och Svenska Kvinnors EuropaNätverk noterar att det i framtidskonventets förslag fanns ett krav på medlemsstaterna vid nominering av kommissionsledamöter att upprätta en förteckning över tre personer med båda könen företrädda. Remissinstanserna beklagar att förslaget om krav på jämn könsfördelning tagits bort.

Bakgrund: I artiklarna 211-219 i EG-fördraget finns bestämmelser om kommissionen som har ansvaret för initiativ till nya regler och övervakar att regler som antas följs.

Med den kommission som tillträdde den 22 november 2004 frångicks den gamla ordningen med två ledamöter från vart och ett av de fem största medlemsländerna (Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien). I kommissionen ingår från och med den 22 november 2004 en medborgare från varje medlemsstat.

När unionen består av 27 medlemsstater skall enligt Nicefördraget antalet ledamöter i kommissionen vara lägre än antalet medlemsstater. Detta sker när den första kommissionen tillträder efter den 27:e medlemsstatens inträde. Rådet skall då enhälligt besluta om antalet ledamöter. Ledamöterna skall utses på grundval av en jämlik rotation där alla medlemsstater, oavsett storlek, behandlas lika. Rådet beslutar enhälligt om hur denna rotation skall se ut.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Institutionella bestämmelser om kommissionen finns i del I (artiklarna I- 26 och I-27) och i del III (artiklarna III-347–III-352) i det konstitutionella fördraget.

Uppgifter

Kommissionens huvudsakliga uppgifter och roll består i nuvarande form. Det konstitutionella fördraget tydliggör kommissionens ansvar för initiativ, övervakning, genomförande och förvaltning. Fördraget preciserar också kommissionens uppgift att genomföra budgeten, förvalta program och att ta initiativ till unionens årliga och fleråriga programplanering (artikel I-26).

Det kan noteras att en unionslagstiftningsakt får antas endast på förslag av kommissionen om inte annat föreskrivs i fördraget. Andra akter skall antas på förslag av kommissionen om det föreskrivs i fördraget. Kommissionen får härigenom en tydligare roll som initiativtagare till och verkställare av unionens politik.

Sammansättning

Regeringskonferensen enades om att den första kommission som tillsätts när det konstitutionella fördraget har trätt i kraft skall bestå av en medborgare per medlemsstat, inklusive ordföranden och unionens utrikesminister.

Därefter skall antalet ledamöter, inklusive ordföranden och utrikesministern, motsvara två tredjedelar av antalet medlemsstater, om inte Europeiska rådet enhälligt beslutar något annat. Nuvarande system med en kommissionsledamot per medlemsstat frångås alltså på sikt i enlighet med Nicefördragets principer. Ledamöterna skall utses bland medlemsstaternas medborgare på grundval av ett system med jämlik rotation (artikel I-26.6). Förändringen bör bidra till att stärka effektiviteten i kommissionens arbete samtidigt som dess legitimitet fortsatt understryks genom en absolut lika behandling av medlemsstaterna i dess sammansättning.

Systemet för denna rotation skall regleras i ett beslut som skall antas med enhällighet av Europeiska rådet. Två principer skall vara vägledande när rotationen fastställs.

För det första skall medlemsstaterna behandlas fullständigt jämlikt när det fastställs i vilken ordning och hur länge deras medborgare skall vara ledamöter av kommissionen. Skillnaden mellan det totala antalet mandatperioder för medborgare från två givna medlemsstater får aldrig överstiga ett. För det andra skall var och en av de på varandra följande kommissionerna ha en sådan sammansättning att det på ett tillfredsställande sätt speglar samtliga medlemsstaters demografiska och geografiska spännvidd.

I artikel 4 i protokollet med övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ anges att de kommissionsledamöter som tjänstgör vid den tidpunkt då det konstitutionella fördraget träder i kraft skall förbli i tjänst till dess deras mandattid löper ut. Det betyder i princip att den kommission som tillträdde den 22 november 2004 består mandattiden ut till 2009.

I en gemensam förklaring (6) till artikel I-26 understryks bland annat att kommissionen – när den inte längre innefattar medborgare från alla medlemsländer – särskilt bör uppmärksamma nödvändigheten av full öppenhet i sina förbindelser med alla medlemsstater.

Regeringskonferensens förslag skiljer sig från framtidskonventets förslag. Enligt konventets förslag skulle kommissionen bestå av en ledamot från varje medlemsstat. Ett kollegium med ordföranden, utrikesministern och 13 ytterligare ledamöter skulle ha rösträtt. Posterna med rösträtt i kommissionen skulle rotera på jämlik grund mellan medborgare från alla medlemsstater. Regeringskonferensens förslag skiljer sig också från konventets förslag när det gäller lika representation av könen vid nomineringar av kommissionsledamöter. I likhet med några remissinstanser beklagar regeringen detta men vill i sammanhanget peka på att jämställdhet mellan kvinnor och män lyfts fram bland unionens grundläggande värden (artikel I-2).

Beslutsfattande

Kommissionen skall i likhet med nuvarande fördrag besluta med en majoritet av sina ledamöter (artikel III-351).

Kommissionens ordförande

I dag nominerar rådet, på stats- eller regeringschefsnivå och med kvalificerad majoritet, den person som det vill utse till kommissionens ordförande. Rådet utser ordföranden genom beslut med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande (artikel 214.2 i EGfördraget).

Enligt de nya bestämmelserna i fördraget skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet – med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd – föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionens ordförande (artikel I-27.1). Denna kandidat skall väljas av Europaparlamentet genom majoritetsbeslut.

Rådet skall i samförstånd med den valde ordföranden anta förteckningen över de övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen. Dessa skall väljas på förslag av medlemsstaterna. Ordföranden, unionens utrikesminister och de övriga ledamöterna av kommissionen skall kollektivt godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. På grundval av detta godkännande utses kommissionen av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.

Vid valet av den person som skall inneha befattningen som kommissionens ordförande bör hänsyn tas till behovet av att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater (gemensam förklaring (3) till artiklarna I-22, I-27 och I- 28). I en gemensam förklaring (7) till artikel I-27 understryks att Europaparlamentet och Europeiska rådet har ett gemensamt ansvar för att processen som leder fram till valet av kommissionsordförande löper smidigt.

Kommissionens ordförande skall ange riktlinjer för kommissionens uppgifter, besluta om den interna organisationen och se till att den arbetar effektivt som ett kollektivt organ samt utse vice ordförande, med undantag av den post som vice ordförande som tillkommer unionens utrikesminister.

Övrigt

Övriga institutionella bestämmelser (artiklarna III-347–III-352) om kommissionen motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget. Här avses bl.a. bestämmelserna om kommissionens ledamöters skyldigheter och ämbete, bestämmelser om fördelningen av kommissionens olika ansvarsområden och om dess arbetsordning.

Möjligheten för Europaparlamentet att rösta om misstroendevotum mot kommissionen som helhet består (artiklarna I-26.8 och III-340). En kommissionsledamot skall avgå om kommissionens ordförande begär det (artikel I-27.3).

12.6Unionens utrikesminister

Sammanfattning: En post som unionens utrikesminister inrättas som får en central roll när det gäller att formulera och genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utrikesministern skall vara ordförande i rådet för utrikes frågor och samtidigt vara vice ordförande i kommissionen med ansvar för de yttre förbindelserna.

Remissinstanserna: Örebro universitet, Lantbrukarnas Riksförbund

och Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby anser att utrikesministerns dubbla roller som både ordförande i rådet för utrikes frågor och vice ordförande i kommissionen riskerar att skapa oklarheter och tillämpningsproblem. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation kan inte stödja förslaget om att inrätta unionens utrikesminister.

Bakgrund: Enligt artikel 18 i Unionsfördraget företräder rådets ordförandeland unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och ansvarar för dess genomförande. I denna kapacitet uttrycker ordförandeskapet i princip unionens positioner i internationella organisationer och konferenser. Ordförandeskapet biträds av rådets generalsekreterare, som fungerar som hög representant när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Kommissionen skall medverka fullt ut i dessa uppgifter.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: En ny befattning som unionens utrikesminister inrättas genom det konstitutionella fördraget. Institutionella bestämmelser om utrikesministern finns i del I (artikel I- 28).

Utrikesministern skall utnämnas av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet och med godkännande av kommissionens ordförande. Europeiska rådet får entlediga utrikesministern enligt samma procedur. Vid valet av den person som skall inneha befattningen som unionens utrikesminister bör hänsyn tas till behovet av att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater (gemensam förklaring (3) till artiklarna I-22, I-27 och I- 28).

Utrikesministern skall kombinera de uppgifter som nu åligger kommissionsledamoten för yttre förbindelser och höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utrikesministern skall vara en av kommissionens vice ordförande. I artikel 4 i protokollet om

övergångsbestämmelser för vissa institutioner och organ anges vissa övergångsbestämmelser i samband med att utrikesministern utnämns.

Utrikesministern skall säkerställa samstämmigheten i unionens yttre åtgärder. I kommissionen skall utrikesministern ha ansvar för de yttre förbindelserna och för samordningen av övriga delar av unionens yttre åtgärder. Vid utövandet av detta ansvar omfattas utrikesministern av de förfaranden som reglerar kommissionens arbete.

I rådet skall utrikesministern leda och bidra till utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utrikesministern har självständig initiativrätt inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (artikel III-299). Utrikesministern skall såsom rådets bemyndigade ställföreträdare verkställa denna politik. Utrikesministern skall handla på samma sätt i fråga om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Utrikesministern skall även vara ordförande i rådet för utrikes frågor. Därigenom svarar utrikesministern också för organisation och samordning av rådets interna arbete när det gäller de yttre förbindelserna samt övervakar verkställigheten av Europeiska rådets och rådets beslut.

Några remissinstanser har uttalat kritik mot utrikesministerns dubbla mandat. Regeringen noterar att utrikesministerns uppdrag kan skapa oklarheter mellan rådets respektive kommissionens skilda roller. Ansvarsfördelning och arbetsformer kan naturligtvis ytterligare behöva utarbetas i praktiken. Sammantaget bör dock utrikesministerns funktion kunna bidra till ökad effektivitet och en mer enhetlig extern representation.

Utrikesministern skall också svara för den politiska dialogen med tredjepart samt framföra unionens ståndpunkt inom internationella organisationer och vid internationella konferenser (artikel III-296.2). Dessutom skall unionens utrikesminister svara för samordningen av medlemsstaternas uppträdande vid internationella organisationer och konferenser inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (artikel III-305).

Till stöd för utrikesministern skall inrättas en europeisk avdelning för yttre åtgärder. Den skall bestå av tjänstemän från rådets generalsekretariat, kommissionen och utsänd personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster (artikel III-296.3). Avdelningens närmare organisation och uppgifter skall anges i ett europeiskt beslut som antas av rådet. Rådet skall besluta på förslag av utrikesministern efter att ha hört Europaparlamentet och efter kommissionens godkännande.

I en gemensam förklaring (24) till artikel III-296 förklaras att så snart det konstitutionella fördraget har undertecknats bör rådets generalsekreterare, höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kommissionen och medlemsstaterna inleda det förberedande arbetet med den europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

12.7Europeiska unionens domstol

Sammanfattning: Domstolens namn ändras till Europeiska unionens domstol. Förstainstansrätten skall i fortsättningen benämnas Europeiska unionens tribunal.

Domstolens behörighet skall gälla det konstitutionella fördragets samtliga områden om det inte uttryckligen anges att behörigheten är begränsad. Uttryckliga undantag från domstolens behörighet görs dels generellt för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (dock med undantag för restriktiva åtgärder mot enskilda), dels i viss del för området frihet, säkerhet och rättvisa där domstolen t.ex. inte skall vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund ser positivt på att enskildas rättsskydd utvidgas, dels genom att de enligt artikel III-365.4 ges utökade möjligheter att föra talan vid Europeiska unionens domstolar, dels genom kodifieringen i artikel I-29.1 andra stycket av det krav på effektiva rättsmedel som EG-domstolen har ansett sig kunna ställa på medlemsstaterna. Stockholms universitet uttalar att artikel I-29.1 andra stycket och III-365.4 innebär att svenska domstolar enligt unionsrätten är skyldiga att tillhandahålla de talerättsmöjligheter och rättsmedel i övrigt som krävs för att säkerställa att enskilda fysiska och juridiska personer har tillgång till effektiva rättsmedel. Universitetet menar att den förstnämnda bestämmelsen synes kräva att det skall vara möjligt att föra talan inför svensk domstol i frågor om svensk rätt i ett visst hänseende är förenlig med unionsrätten. Enligt universitetet måste bestämmelsen anses innefatta ett krav på tillgång till ett effektivt rättsmedel också mot sådana felaktiga domar i högsta domstolsinstans som avser unionsrättens tillämpning, dvs. skadeståndsansvar. Beträffande artikel III-365.4 bedömer universitetet att den innebär att det skall vara möjligt för enskilda att vid nationell domstol väcka fastställelsetalan i frågan om en rättsakt är ogiltig men att en sådan möjlighet sannolikt saknas enligt svensk rätt. Universitet föreslår att frågorna görs föremål för en särskild utredning. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) påpekar att artikel I-29 bör leda till att juridiska och fysiska personer får utökad talerätt vid nationella domstolar och att fördraget i denna del kan ses som en uppmaning till medlemsstaterna att se över sina nuvarande rättsmedel; både för att få prövat om en EU-rättsakt är förenlig med EU-rätten och om nationell lagstiftning eller andra nationella åtgärder står i överensstämmelse med EU-rätten. Även Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Västernorrlands län och Hovrätten över Skåne och Blekinge berör frågan om kravet på ett effektivt domstolsskydd och dess konsekvenser, dels för enskildas tillgång till rättsmedel, dels för svensk lagstiftning. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att skadeståndstalan gällande felaktig rättstillämpning av statens högsta domstolsinstanser för närvarande inte kan väckas i Sverige. Några remissinstanser, däribland Högsta domstolens och Regeringsrättens ledamöter samt Hovrätten över Skåne och Blekinge har pekat på att unionens anslutning till Europakonventionen och stadgans införlivande i fördraget kan ge upphov

till tillämpnings- och handläggningsproblem i nationella domstolar. Sveriges advokatsamfund, som ser fördelar med en anslutning av EU till Europakonventionen, pekar emellertid också på att domstolsorganisationen blir mer komplex vid en anslutning och att det finns risk för att processer i mål om grundläggande rättigheter blir tungrodda och tidskrävande.

Ett antal remissinstanser, däribland Högsta domstolens ledamöter och Kammarrätten i Stockholm, har framhållit vikten av att handläggningen i EU-domstolen av framför allt förhandsavgöranden effektiviseras så att handläggningstiderna där kan kortas. Detta särskilt med hänsyn till att EU-domstolen fortsättningsvis även kan komma att handlägga mål beträffande personer som är frihetsberövade.

Bakgrund: Unionens domstolssystem består i dag av Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt. Förstainstansrätten utgör inte formellt en egen institution utan är knuten till domstolen. Förstainstansrättens avgöranden kan överklagas till domstolen. Genom Nicefördraget infördes möjligheten att, genom enhälligt beslut av rådet, inrätta specialdomstolar för att i första instans avgöra vissa typer av mål, till exempel mål mellan institutionerna och deras anställda. Specialdomstolarnas avgöranden kan överklagas till förstainstansrätten och i undantagsfall kan förstainstansrättens avgöranden i sådana mål också prövas av domstolen. Specialdomstolarna knyts till förstainstansrätten på samma sätt som förstainstansrätten till domstolen.

Domstolen har till uppgift att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av EG-fördraget och Euratomfördraget men är i dag inte generellt behörig att pröva frågor som rör områden som regleras i Unionsfördraget. Genom Nicefördraget infördes också en bestämmelse genom vilken rådet kan besluta om att ge domstolen behörighet att avgöra tvister som rör industriellt rättsskydd. Enligt Nicefördraget förutsätts i det fallet också att medlemsstaterna antar bestämmelserna i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella regler.

Bestämmelserna om unionens domstolssystem finns främst i artiklarna 220-245 i EG-fördraget och i protokollet om domstolens stadga.

Framtidskonventets förslag innefattade inte någon genomgripande översyn av domstolssystemet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Institutionella bestämmelser om domstolssystemet finns i del I (artikel I- 29) och i del III (artiklarna III-353–III-381) i det konstitutionella fördraget. Närmare bestämmelser om domstolen finns i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol.

Allmänt

Förändringarna i reglerna om domstolssystemet är främst en följd av att Unionsfördraget och EG-fördraget ersätts av det sammanhängande konstitutionella fördraget. Domstolens behörighet skall som utgångspunkt gälla samtliga områden i det konstitutionella fördraget och domstolens namn ändras därför till Europeiska unionens domstol, nedan

kallad EU-domstolen. Förstainstansrätten skall i fortsättningen benämnas Europeiska unionens tribunal för att motsvara rättens ställning i domstolssystemet i förhållande till domstolen. Tribunalen skall även enligt det konstitutionella fördraget vara knuten till domstolen. Detsamma gäller specialdomstolarna som heller inte formellt kommer att utgöra egna institutioner. EU-domstolen tas också upp under avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.11).

Sammansättning

Reglerna om domstolens och tribunalens sammansättning ändras inte jämfört med nuvarande fördrag. Antalet domare skall därmed som nu vara en per medlemsstat i domstolen och minst en per medlemsstat i tribunalen. Domare och generaladvokater utses också fortsättningsvis av medlemsstaterna i samförstånd, efter nominering av respektive medlemsstat. Genom det konstitutionella fördraget inrättas dock en rådgivande kommitté som skall avge yttrande om kandidaternas lämplighet (artikel III-357).

Domstolens behörighet

Domstolens uppgift är att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av det konstitutionella fördraget. Från domstolens generella behörighet för det konstitutionella fördragets samtliga områden undantas bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, förutom vad gäller beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda och kontroll av att artikel III-308 följs (artikel III-376). För området frihet, säkerhet och rättvisa gäller den begränsningen att domstolen inte är behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat (artikel III-377). Detsamma gäller när medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter att upprätthålla lag och ordning och skyddet för den inre säkerheten.

Som flera remissinstanser har framhållit väcker särskilt EU-domstolens utökade behörighet inom området frihet, säkerhet och rättvisa krav på att handläggningstiderna av framför allt mål om förhandsavgörande kortas. Effektiviseringen av förfarandet vid unionsdomstolarna har inte behandlats särskilt inom ramen för denna regeringskonferens. Genom Nicefördraget lades emellertid grunden för att göra det möjligt att reformera och effektivisera domstolsstrukturen och arbetsformerna (se även avsnitt 19.6.1 om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa). Sådana reformer sker i första hand genom ändring av stadgan och rättegångsreglerna. Effektiviseringsfrågorna drivs aktivt av Sverige. Ett viktigt framsteg i denna del är beslutet att upprätta Personaldomstolen. Genom en överföring av personalmålen till denna domstol kan ytterligare omfördelning av mål ske mellan domstolen och tribunalen så att handläggningstiderna i domstolen på sikt kan kortas.

Talan mot akter som har beslutats av unionens institutioner, organ och

myndigheter

I artikel III-365 i det konstitutionella fördraget klargörs att ogiltighetstalan kan väckas mot samtliga akter som har rättsverkan mot tredjeman. Av artikeln framgår numera därför uttryckligen att ogiltighetstalan kan väckas inte enbart mot akter som har beslutats av unionens institutioner utan också mot akter som har antagits av unionens organ eller myndigheter. Som en följd av att Europeiska rådet får status som institution i det konstitutionella fördraget anges i artikel III-365 att domstolens behörighet också omfattar akter som har beslutats av Europeiska rådet och som skall ha rättsverkan i förhållande till tredjeman.

Motsvarande förändringar har införts i fråga om passivitetstalan (artikel III-367). Passivitetstalan kan därmed enligt det konstitutionella fördraget väckas också mot Europeiska rådet samt unionens organ och myndigheter. Domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden omfattar i enlighet härmed giltigheten och tolkningen av akter som har beslutats av unionens institutioner, organ och myndigheter (artikel III- 369). Det uttryckliga omnämnandet av unionens organ och myndigheter i bestämmelserna om domstolens behörighet har också medfört följdändringar i artiklarna III-368 och III-378.

Enskildas talerätt m.m.

I det konstitutionella fördraget görs en försiktig utvidgning av enskildas möjligheter att föra talan direkt vid unionsdomstolarna mot regleringsakter som inte medför genomförandeåtgärder (artikel III- 365.4). När det gäller enskildas talan mot akter som har beslutats av unionens organ eller myndigheter framgår av artikel III-365.5 att särskilda villkor och former för sådan talan kan föreskrivas i beslutet om inrättande av organet respektive myndigheten.

Dessutom införs i artikel I-29.1 andra stycket ett uttryckligt stadgande att medlemsstaterna skall fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.

Flera remissinstanser har berört frågan om de rättsmedel som finns i den svenska rättsordningen tillgodoser de krav som det konstitutionella fördraget ställer i dessa avseenden.

Enskildas möjligheter att få tillgång till ett effektivt domstolsskydd har tidigare huvudsakligen framgått av EG-domstolens praxis. Av särskild betydelse är den enskildes möjligheter att få lagenligheten av de rättsakter som antas av unionens institutioner, organ och myndigheter prövad. Det följer av EG-domstolens praxis att det har inrättats ett fullständigt system för kontroll av huruvida sådana rättsakter är lagenliga. Fysiska och juridiska personer har således möjlighet att, under de förutsättningar som nu anges i artikel III-365.4, väcka en ogiltighetstalan direkt vid unionsdomstolarna. I de fall det, på grund av de begränsningar i talerätten som föreskrivs i denna bestämmelse, inte är möjligt att väcka talan vid unionsdomstolarna, har den enskilde möjlighet att få lagenligheten av sådana rättsakter prövad vid nationell domstol.

Det följer nämligen av EG-domstolens praxis att den enskilde i så fall skall ha möjlighet att inför nationell domstol åberopa att en sådan rättsakt är ogiltig och därvid förmå den nationella domstolen, som själv saknar behörighet att pröva giltigheten av rättsakten, att begära förhandsavgörande från EG-domstolen (dom den 25 juli 2002 i mål C- 50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot Europeiska unionens råd, REG 2002 s. I-6677 och dom den 1 april 2004 i mål C-263/02 P, Europeiska gemenskapernas kommission mot Jégo-Quéré et Cie SA, ännu ej publicerad). Enligt EG-domstolen ankommer det således på medlemsstaterna att inrätta ett system för rättslig prövning som gör det möjligt att säkerställa rätten till ett verksamt rättsligt skydd. Säkerställandet av tillgången till effektiva rättsmedel är viktig inte bara för att den enskilde skall kunna tillvarata de rättigheter som EUsamarbetet medför utan också för att unionsrätten skall få genomslag i medlemsstaterna. Förutom rätten att få frågan om giltigheten av en unionsrättsakt prövad, ingår därmed som en viktig del i det effektiva domstolsskyddet dessutom att enskilda tillförsäkras möjligheten att få prövat om nationell lagstiftning är förenlig med unionsrätten. För att den enskildes unionsrättigheter skall tillvaratas kan svenska domstolar alltså i en process också behöva ta ställning till om svensk rätt är förenlig med unionsrätten. Enligt EG-domstolen ingår principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd bland gemenskapens allmänna rättsprinciper och grundar sig på medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner som har stadfästs i artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Som regeringen konstaterat inledningsvis innebär förändringarna av talerättsmöjligheterna i artikel III-365.4 att enskilda ges ökade möjligheter att väcka talan direkt vid unionsdomstolarna. Skyldigheten att tillhandahålla talerättsmöjligheter vid nationell domstol minskar därmed i den delen i motsvarande omfattning.

Artikel I-29.1 andra stycket innebär en kodifiering av EG-domstolens praxis vad gäller rätten till ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. Som har behandlats närmare i avsnitt 10.1 om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ingår dessutom rätten till ett effektivt rättsmedel i stadgans grundläggande rättigheter som nu integreras i fördraget.

Regeringen välkomnar det förtydligande av den enskildes möjligheter att få tillgång till ett verksamt rättsligt skydd för sina unionsrättigheter som de nya bestämmelserna innebär. Kodifieringen av EG-domstolens praxis i artikel I-29.1 i det konstitutionella fördraget innebär dock inte i sig några utökade skyldigheter för medlemsstaterna i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande fördrag och vad som för övrigt även följer av Sveriges åtagande enligt de nämnda bestämmelserna i Europakonventionen. Regeringen bedömer därför att godkännandet av det konstitutionella fördraget inte kräver några ändringar av svensk lagstiftning i fråga om enskildas tillgång till ett effektivt domstolsskydd.

Den fråga om möjligheten att föra talan om skadestånd som väckts av Hovrätten över Skåne och Blekinge är inte ny. I betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar vid överträdelse av EG-regler (SOU 1997:194) konstaterades att talerättsförbudet i 3 kap. 7 § skadestånds-

lagen inte är tillämpligt på en skadeståndstalan som grundar sig på en överträdelse av gemenskapsrätten. Vid remissbehandlingen framfördes inga avvikande uppfattningar i den frågan. Bl.a. Justitiekanslern och Hovrätten över Skåne och Blekinge instämde uttryckligen i utredningens ståndpunkt. EG-domstolens senare praxis föranleder ingen annan bedömning. Godkännandet av det konstitutionella fördraget innebär inte någon förändring härvidlag.

Förhållandet mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna

Förhållandet mellan unionens domstolar och de nationella domstolarna har inte ändrats genom bestämmelserna i det nya fördraget. Några remissinstanser har anfört att EU-domstolens ökade behörighet kan leda till handläggningsproblem. Till exempel har Högsta domstolens ledamöter bland annat pekat på att om det förhållandet att det i artikel I- 9.3 anges att Europakonventionen skall ingå i unionsrätten är tänkt att innebära något annat eller mera i sak än nuvarande bestämmelse, enligt vilken Europakonventionen respekteras, så skulle det från handläggningssynpunkt innebära en helt ohållbar ordning, bland annat i fråga om skyldigheten att begära förhandsavgöranden.

Den omständighet att EU-domstolen får en ökad behörighet leder till att förhandsavgöranden kan behöva inhämtas i ett större antal frågor än vad som nu är fallet. Det är dock svårt att på förhand bedöma i vilken omfattning nationella domstolar kommer att begära förhandsavgöranden från EU-domstolen rörande olika delar av fördraget. Detta gäller bland annat i frågan om det straffrättsliga samarbetet (se även avsnitt 19.6) och stadgan (se närmare avsnitt 10.1). När det gäller stadgan vill regeringen särskilt erinra om att bedömningen av om förhandsavgörande behöver inhämtas skall ske med beaktande av de förklaringar som utarbetas till stadgan. De nationella domstolarna kan nämligen i dessa förklaringar söka vägledning om hur stadgans bestämmelser skall tolkas och tillämpas (jfr artikel II-112.7 enligt vilken förklaringarna vederbörligen skall beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar). Vad sedan gäller artikel I-9.3 vill regeringen framhålla att någon ändring i sak i förhållande till artikel 6.2 i Unionsfördraget inte var avsedd och att den fråga som Högsta domstolens ledamöter väcker således inte diskuterades i regeringskonferensen. Det bör vidare noteras att det redan i dag skulle kunna uppstå en situation där Europakonventionen bedöms på olika sätt av EU-domstolen och Europadomstolen. Enligt regeringens mening kan dock varken artikel I-9.3 eller unionens framtida anslutning till Europakonventionen i sig antas medföra en ökad risk för potentiella konflikter mellan unionsrätten och Europakonventionen.

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.10 och 7.2.11) samt i avsnitt 10.1 om EU:s stadga.

Domstolens möjlighet att yttra sig över internationella avtal

Möjligheten för en medlemsstat, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen att begära att domstolen yttrar sig i frågan om ett planerat internationellt avtal är förenligt med fördraget kvarstår men regleras i det

konstitutionella fördraget i artikel III-325.11 i det nya särskilda kapitlet om internationella avtal (kapitel VI). Möjligheten att inhämta yttrande omfattar samtliga internationella avtal. Omfattningen av domstolens behörighet när det gäller ett tilltänkt avtal som skall ingås inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken får bedömas med hänsyn till den begränsning av domstolens behörighet på detta område som framgår av artikel III-376 i domstolsavsnittet.

Specialdomstolar

Bestämmelsen om inrättande av specialdomstolar finns i artikel III-359 i det konstitutionella fördraget. Enligt denna artikel gäller att specialdomstolar inrättas genom europeiska lagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I dag fattar rådet beslut med enhällighet efter Europaparlamentets yttrande (artikel 225a i EGfördraget).

Effektiviserat förfarande när det gäller överträdelseärenden

I det konstitutionella fördraget har vissa ändringar gjorts i syfte att effektivisera förfarandet i ärenden där en medlemsstat inte har fullgjort sina skyldigheter enligt fördraget (överträdelseärenden). Enligt artikel III-362.2 gäller att kommissionen, om kommissionen anser att medlemsstaten inte har följt domstolens dom i ett överträdelseärende, har rätt att direkt väcka en ny talan vid domstolen utan att först ha avgivit ett så kallat motiverat yttrande.

Genom artikel III-362.3 införs dessutom möjligheten för domstolen att redan i samband med den första domstolsprövningen av ett överträdelseärende som gäller underlåtenhet att underrätta kommissionen om åtgärder för införlivande av en europeisk ramlag ålägga medlemsstaten att betala ett standardbelopp eller ett vite.

Tvister som rör industriellt rättsskydd

Vad gäller möjligheten att ge domstolen behörighet att avgöra tvister som rör industriellt rättsskydd får domstolen, enligt artikel III-364 i det konstitutionella fördraget, ges sådan behörighet genom europeiska lagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I dag fattar rådet beslut om sådan utvidgad behörighet för domstolen med enhällighet efter Europaparlamentets yttrande och medlemsstaterna skall anta sådana bestämmelser i enlighet med sina konstitutionella regler (artikel 229a i EG-fördraget).

Mål om förhandsavgörande mot frihetsberövad person

I bestämmelsen om domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden (artikel III-369) har det tillägget gjorts att det uttryckligen anges att om målet vid den nationella domstolen rör en frihetsberövad person så skall förhandsavgörandet meddelas inom kortast möjliga tid.

Ändring av domstolens stadga

Också ändringsproceduren för protokollet om domstolens stadga ändras. I dag fattar rådet beslut med enhällighet efter Europaparlamentets yttrande (artikel 245 i EG-fördraget). Enligt artikel III-381 i det konstitutionella fördraget får, med undantag för avdelning I och artikel 64 (som rör språkregimen), bestämmelserna i stadgan ändras genom europeiska lagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Ändringen av beslutsformen för stadgeändring har medfört den följdändringen i artikel 13 i stadgan att ett beslut att utse biträdande referenter vid domstolarna fortsättningsvis fattas genom en europeisk lag i stället för som tidigare genom enhälligt beslut.

Enligt artikel IV-437 i det konstitutionella fördraget upphävs tidigare gällande fördrag och protokoll. I artikel 65 i protokollet om domstolens stadga som fogas till det konstitutionella fördraget finns dock en övergångsregel som innebär att bestämmelserna i stadgan som antagits mellan undertecknandet och ikraftträdandet av det konstitutionella fördraget skall fortsätta att gälla. När det konstitutionella fördraget trätt i kraft skall dessa ändringar officiellt kodifieras genom en europeisk lag. Den skall antas av rådet på begäran av domstolen. När den europeiska kodifieringslagen träder i kraft skall artikel 65 i stadgan upphöra att gälla.

12.8Övriga bestämmelser för unionens institutioner, organ och myndigheter

Sammanfattning: Övriga bestämmelser för unionens institutioner,

organ och myndigheter motsvarar i stort sett bestämmelserna i EG-

fördraget.

Europeiska centralbanken (ECB) får status som en av EU:s

institutioner.

Revisionsrätten behåller sin status som institution men utgör inte en

del av det institutionella ramverket.

Regionkommitténs och Ekonomiska och sociala kommitténs

sammansättning skall regleras i ett europeiskt beslut.

Europeiska investeringsbankens stadga får ändras genom europeisk

lag som skall antas av rådet med enhällighet.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) konstaterar att etablerandet av ECB som en institution inom EU och den monetära politiken som ett centralt politikområde i EU gör det mer angeläget för Sverige att inom en inte alltför avlägsen framtid anta den gemensamma valutan och delta i Eurorådets och ECB:s arbete. När det gäller bankens mål anser LRF att det är bra att huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet inte ändras samtidigt som det är positivt att det klart framgår att banken också skall bidra till att förverkliga unionens målsättningar om full sysselsättning och social marknadsekonomi. Sveriges riksbank framför att ECB:s direktion borde kunna utses med kvalificerad majoritet av euroländernas regeringar. Detta för att undvika tillsättningar som tar lång tid och präglas av nationella intressen.

Riksrevisionen anser att revisionsrätten bör ha samma ställning som de fem EU-institutioner som ingår i den institutionella ramen. Det är väsentligt att revisionsrätten kan behålla sin styrka i den externa revisionen av användningen av de resurser som unionen skall förvalta, inte minst ur demokratiska aspekter.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Malmö kommun och Solna kommun har yttrat sig över Regionkommitténs stärkta roll. Deras synpunkter tas upp i avsnitt 13. Västra Götalands läns landsting välkomnar att Regionkommittén även blir ett rådgivande organ åt Europaparlamentet.

Bakgrund

Europeiska centralbanken

I artiklarna 112 och 113 i EG-fördraget finns institutionella bestämmelser om Europeiska centralbanken (ECB). ECB utgör tillsammans med de nationella centralbankerna det Europeiska centralbankssystemet (ECBS) (artikel 107.1 i EG-fördraget). ECBS:s huvudmål är att upprätthålla prisstabilitet (artikel 105.1 i EG-fördraget). Utan att åsidosätta detta mål skall ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen i syfte att bidra till att förverkliga gemenskapens mål.

ECBS leds av ECB:s beslutande organ, dvs. dess råd och direktionen (artikel 107.3 i EG-fördraget). ECB:s direktion består av ordförande, vice ordförande och fyra andra ledamöter (artikel 112.2 i EG-fördraget).

ECB utformar självständigt unionens monetära politik och har ensamrätt på att tillåta sedelutgivning inom gemenskapen (artiklarna 105 och 106 i EG-fördraget). Den skall årligen till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska rådet överlämna en årsrapport om verksamheten inom ECBS och om den monetära politiken under det föregående och innevarande året (artikel 113.3).

ECB skall inom sitt behörighetsområde höras om varje utkast till unionsrättsakt samt om varje utkast till rättsregler på nationell nivå (artikel 105.4).

Närmare bestämmelser om ECBS och ECB finns i ett protokoll om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

Revisionsrätten

I artiklarna 246-248 i EG-fördraget finns bestämmelser om revisionsrätten som reviderar unionens räkenskaper. Revisionsrätten består av en ledamot från varje medlemsstat vilka skall utses av rådet efter att ha hört Europaparlamentet. Revisionsrätten är en institution (artikel 7 i EGfördraget).

Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén

I artiklarna 257-265 i EG-fördraget finns bestämmelser om Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén som har rådgivande

uppgifter (artikel 7.2 i EG-fördraget). Kommittéerna får inte ha mer än 350 ledamöter vardera. Sverige har tolv ledamöter i respektive kommitté.

Europeiska investeringsbanken

I artiklarna 266 och 267 i EG-fördraget finns bestämmelser om Europeiska investeringsbanken (EIB). EIB har till uppgift att genom att anlita kapitalmarknaderna och utnyttja egna medel bidra till en balanserad och störningsfri utveckling av den gemensamma marknaden i gemenskapens intresse. Medlemmarna i EIB är medlemsstaterna. Närmare bestämmelser om EIB finns i ett protokoll om Europeiska investeringsbankens stadga.

Gemensamma bestämmelser

Vissa allmänna bestämmelser för institutionerna finns på olika håll i det nuvarande EG-fördraget. Det gäller bland annat beslut om att ändra kommissionens förslag (artikel 250) och proceduren för Europaparlamentets medbeslutande (artikel 251). Vidare finns en bestämmelse om regleringen av interinstitutionella avtal (artikel 218), en rättslig grund för att meddela föreskrifter om tillgång till allmänna handlingar (artikel 255), en rättslig grund för att fastställa löner, arvoden och pensioner för vissa högre tjänstemän och funktioner (artikel 210 och 247.8) samt en bestämmelse om verkställbarhet av akter om betalningsskyldighet för andra än medlemsstater (artikel 256).

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser om unionens övriga institutioner och organ, dvs. Europeiska centralbanken (ECB), revisionsrätten, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén samt Europeiska investeringsbanken (EIB), finns i del I (artiklarna I-30–I-32) och i del III (artiklarna III-382– III-394) i det konstitutionella fördraget. I del III i det konstitutionella fördraget har även vissa gemensamma bestämmelser för unionens institutioner, organ och myndigheter samlats i artiklarna III-395–III-401. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Europeiska centralbanken

ECB får formell status som en av EU:s institutioner (artikel I-30). Det innebär att ECB omfattas av öppenhetsreglerna (se avsnitt 15.4).

ECB skall, i likhet med nuvarande fördrag, tillsammans med de nationella centralbankerna utgöra det Europeiska centralbankssystemet (ECBS). ECBS och ECB ges i det konstitutionella fördraget samma huvudmål och uppgift som i dag.

ECB och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta utgör Eurosystemet. De skall föra unionens monetära politik. Endast ECB får tillåta utgivning av euron.

En nyhet är att ECB:s direktion skall utses av Europeiska rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, på rekommendation av rådet och efter att Europaparlamentet och ECB-rådet har hörts (artikel III-382). Det

är en förändring i förhållande till konventets förslag som förespråkade den nuvarande ordningen att direktionen utses genom överenskommelse mellan medlemsstaternas regeringar på stats- eller regeringschefsnivå, på rekommendation av rådet som skall ha hört Europaparlamentet och ECBrådet (artikel 112.2 i EG-fördraget). Förändringen är också helt i linje med vad Sveriges riksbank förespråkat för att tillsättningarna skall ske så smidigt som möjligt. Närmare bestämmelser om ECB finns i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

Revisionsrätten

Revisionsrätten utgör inte en del av det interinstitutionella ramverket. Revisionsrätten skall fortsatt vara en institution och skall nu revidera unionens räkenskaper (artikel I-31). Mer konkreta bestämmelser om rättens funktion finns i artiklarna III-384 och III-385. Revisionsrättens huvuduppdrag förblir att göra en oberoende granskning av hur medlen uppbärs och används. Med anledning av Riksrevisionens yttrande vill regeringen understryka betydelsen av revisionsrättens arbete och dess uppgifter och roll i EU-strukturen.

Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén

En nyhet är att Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén även skall bistå Europaparlamentet med rådgivande uppgifter (artikel I-32.1). I dag bistår kommittéerna rådet och kommissionen (artikel 7.2 i EG-fördraget).

En annan nyhet gäller fördelningen av platser i kommittéerna mellan medlemsstaterna. Kommittéernas sammansättning skall regleras i ett europeiskt beslut som antas av rådet med enhällighet på förslag av kommissionen (artikel III-386 och III-389). Platsfördelningen av ledamöter regleras i dag direkt i fördraget (artiklarna 258 och 263 i EGfördraget). Särskilda övergångsbestämmelser finns i artiklarna 6 och 7 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ.

Vidare skall rådet regelbundet se över hur kommittéerna skall vara sammansatta (enligt artikel I-32.2 och I-32.3) för att ta hänsyn till den ekonomiska, sociala och demografiska utvecklingen inom unionen. Rådet skall på förslag av kommissionen anta europeiska beslut för detta ändamål (artikel I-32.5).

Regionkommittén skall, i likhet med nuvarande fördrag, bestå av företrädare för regionala och lokala organ som antingen har valts till ett regionalt eller lokalt organ eller är politiskt ansvariga inför en vald församling (artikel I-32.2).

Ekonomiska och sociala kommittén skall vara sammansatt av företrädare för organisationer för arbetsgivare, löntagare och andra företrädare för det civila samhället, särskilt inom socioekonomiska, medborgerliga områden och fackområden samt kulturella områden (artikel I-32.3). I dag anges att kommittén skall vara sammansatt av de olika ekonomiska och sociala grupperingarna i det organiserade civila samhället, särskilt företrädare för tillverkare, jordbrukare,

transportföretag, arbetstagare, köpmän, hantverkare, fria yrken, konsumenter och allmänna samhällsintressen (artikel 257 i EGfördraget).

Kommittéernas ledamöter och suppleanter skall utses för en tid av fem år (artikel III-386 och III-390). I dag utses de för en tid av fyra år (artiklarna 259 och 263 i EG-fördraget).

Ordföranden och presidiet i respektive kommitté skall väljas för en tid av två och ett halvt år (artikel III-387 och III-391). I dag väljs de för en tid av två år (artiklarna 260 och 264 i EG-fördraget).

Regionkommittén skall vara behörig att väcka talan vid Europeiska unionens domstol när det gäller en europeisk lagstiftningsakt som enligt det konstitutionella fördraget inte kan antas utan att kommittén har hörts (se härom i avsnitt 13).

Kommittéerna kan även sammankallas på begäran av Europaparlamentet (artiklarna III-387 och III-391). I dag sammankallas de på begäran av rådet eller kommissionen (artiklarna 260 och 264 i EGfördraget).

Europeiska investeringsbanken

Bestämmelserna avseende EIB:s huvuduppgifter i det konstitutionella fördraget motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Närmare bestämmelser om EIB finns i ett protokoll om Europeiska investeringsbankens stadga. Bankens stadga har i huvudsak uppdaterats och moderniserats och därmed anpassats till dagens förhållanden. Detta avser bl.a. bestämmelser som var relevanta när banken en gång skapades, men som inte är det i dag.

Europeiska investeringsbankens stadga får ändras i sin helhet genom en europeisk lag som skall antas av rådet med enhällighet, efter hörande av Europaparlamentet och kommissionen (om begäran kommer från banken) eller efter hörande av Europaparlamentet och banken (om förslaget kommer från kommissionen) (artikel III-393). Denna bestämmelse har införts för att underlätta ändring av stadgan. I dag kan endast de delar som avser bankens kapital och ägande samt dess styrning och storlek på den totala utlåningen ändras (artikel 266 i EG-fördraget). Regeringskonferensens resultat skiljer sig på denna punkt från framtidskonventets förslag. Framtidskonventet föreslog att endast vissa bestämmelser i stadgan skulle få ändras genom europeisk lag i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Gemensamma bestämmelser

I artikel III-395 finns, i likhet med nuvarande fördrag, en bestämmelse med krav på enhällighet i rådet för att ändra kommissionens förslag. I bestämmelsen anges uttryckligen vissa undantag. Det gäller den fleråriga finansieringsramen (artikel I-55), unionens budget (artikel I-56, III-404 och III-405.2) och förlikningskommittén inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-396.10 och III-396.13). I artikel III- 395 anges vidare att kommissionen när som helst före rådets beslut kan ändra i det förslag som den har lagt fram.

Artikel III-396 reglerar proceduren för det ordinarie lagstiftandeförfarandet. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 14.2.

I artikel III-398 införs en ny allmän föreskrift om att unionens institutioner, organ och myndigheter skall stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende administration. En rättslig grund införs för antagandet av regler om god förvaltning för samtliga institutioner, myndigheter och organ. Artikel III-399 reglerar verkställighet av artikel I-50 om tillgång till allmänna handlingar. Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 15.4.

Övriga bestämmelser motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EGfördraget. Det gäller interinstitutionella avtal (artikel III-397), löner, arvoden och pensioner för högre tjänstemän och funktioner (III-400) samt verkställbarhet av akter om betalningsskyldighet för andra än medlemsstater (III-401).

13De nationella parlamentens roll

Sammanfattning: De nationella parlamentens roll i unionens arbete stärks. Kommissionen skall skicka sina utkast till lagstiftningsakter till de nationella parlamenten som, om subsidiaritetsprincipen inte efterlevs i utkastet, under vissa förutsättningar kan begära att kommissionen omprövar sitt förslag. Vidare har varje nationellt parlament vetorätt i frågan om Europeiska rådets utnyttjande av de nya förenklade förfarandena för att ändra fördraget, de s.k. passerellerna.

För att ytterligare underlätta för de nationella parlamenten att delta i beslutsprocessen ställs ökade krav på att de skall delges information om rådets arbete. Vidare skärps vissa tidsgränser för att ge parlamenten mera tid att granska lagda lagförslag.

EU-domstolen skall vara behörig att pröva en talan om åsidosättande av subsidiaritetsprincipen som väcks av medlemsstaterna eller överlämnas av dem på ett nationellt parlaments eller en kammare i ett sådant parlaments vägnar i enlighet med deras interna rättsordning. Även Regionkommittén blir behörig att väcka talan vid EU-domstolen när det gäller rättsakter som enligt det nya fördraget inte kan antas utan att kommittén hörts.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig har

inget att erinra emot eller är positiva till de förändringar som föreslås i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna samt i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen. Hit hör bl.a. Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Arbetslivsinstitutet, Malmö kommun, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund, Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby, Studieförbundet Vuxenskolan, Svenskt Näringsliv, Sveriges Pensionärsförbund och Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation.

Örebro universitet anser att de nationella parlamentens subsidiaritetsprövning kan bidra till att öka den demokratiska

legitimiteten, att förutsättningarna för en fortsatt integrering av EUfrågorna i den nationella politiken förstärks och att förutsättningarna ökar för en starkare partipolitisk utveckling av Europapolitiken. Universitetet anser att utvecklingen försvårar det traditionella samrådsförfarandet mellan regering och riksdag, men öppnar samtidigt för en politik som ger tydligare politiska alternativ för väljarna. LO anser att så väl subsidiaritetskontrollen som de nationella parlamentens möjlighet att inlägga veto mot en förenklad procedur för ändring av fördraget hör till de viktigaste förändringarna. Naturvårdsverket förutser ett ökat behov av rapportering och annat underlag till riksdagen när denna får en ökad roll i EU-arbetet. Flera remissinstanser, bland andra Göteborgs kommun, Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting samt Svenska Kommunförbundet och Lanstingsförbundet i samverkan anser att det är viktigt att kommuner, landsting och regioner medverkar i det svenska EU-arbetet och att det utvecklas ett samråd med både regering och riksdag. Flera kommuner och landsting välkomnar Regionkommitténs stärkta roll och dess behörighet att väcka talan vid EU-domstolen, däribland Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Malmö kommun och Solna kommun.

Bakgrund: De nationella parlamentens roll i unionens arbete har under senare år uppmärksammats allt mer. Genom Amsterdamfördraget tillkom protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. I protokollet anges bl.a. att gemenskapens åtgärder skall begränsas till frågor som har gränsöverskridande aspekter eller som inte i tillräcklig utsträckning kan hanteras på nationell nivå. Gemenskapen skall endast lagstifta i den mån det är nödvändigt och de åtgärder som gemenskapen vidtar skall lämna så mycket utrymme som möjligt för beslut på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall noga pröva om och motivera varför åtgärder skall vidtas på gemenskapsnivå.

Genom Amsterdamfördraget tillkom också protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen. Protokollet är uppdelat i två delar och den första delen handlar om den information som skall lämnas till de nationella parlamenten. Den viktigaste bestämmelsen stadgar att en tidsfrist på minst sex veckor skall förflyta från den dag då ett lagstiftningsförslag, eller ett förslag inom ramen för den tredje pelaren, av kommissionen görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla de officiella språken, till den dag då förslaget sätts upp på rådets dagordning för beslut. Härigenom underlättas de nationella parlamentens deltagande i beslutsprocessen. I protokollets andra del finns bestämmelser som innebär att samarbetsorganet för de nationella parlamenten, COSAC, ges en fördragsfäst rådgivande roll.

I framtidskonventet diskuterades och föreslogs ändringar i båda de ovan nämnda protokollen. Förslagen, som under förhandlingarna i regeringskonferensen ändrades endast i vissa mindre avseenden, ger de nationella parlamenten ökade möjligheter att påverka EU-politiken dels genom sina respektive regeringar, dels direkt på EU-nivå.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Genom det konstitutionella fördraget ges de nationella parlamenten ökade möjligheter att påverka EU-politiken genom sina respektive regeringar och direkt på EU-nivå.

Protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitets-

principerna

De viktigaste ändringarna finns i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Ändringarna innebär bl.a. att det införs en politisk mekanism som ger de nationella parlamenten en direkt roll i kontrollen av att subsidiaritetsprincipen efterlevs. De nya bestämmelserna (artikel 4) innebär att bl.a. kommissionen skall skicka sina utkast till europeiska lagstiftningsakter till de nationella parlamenten samtidigt som den skickar utkasten till unionslagstiftaren, dvs. till rådet och Europaparlamentet. Vidare skall samtliga utkast till europeiska lagstiftningsakter motiveras med avseende på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Härtill kommer att ett utkast till lagstiftningsakt skall ta hänsyn till att det ekonomiska eller administrativa ansvar som vilar på t.ex. regionala eller lokala myndigheter så långt som möjligt begränsas och står i proportion till det mål som skall uppnås (artikel 5). Inom sex veckor från avsändandet har de nationella parlamenten och kamrarna i sådana parlament möjlighet att genom ett motiverat yttrande – ställt till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande – framföra att det aktuella utkastet enligt parlamentets eller kammarens uppfattning inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen (artikel 6).

Varje nationellt parlament förfogar över två röster. I parlament med två kammare skall varje kammare tilldelas en röst (artikel 7). Om så många yttranden kommer in att de motsvarar minst en tredjedel av samtliga röster skall förslaget omprövas. För frågor på området för frihet, säkerhet och rättvisa gäller att förslaget skall omprövas om yttranden som motsvarar minst en fjärdedel av samtliga röster har inkommit. Efter omprövningen kan kommissionen, eller den som har lagt fram förslaget, antingen stå fast vid sitt förslag, ändra det eller dra tillbaka det. Beslutet skall i samtliga fall vara motiverat. De nationella parlamentens roll i subsidiaritetsprövningen innebär att de ges en direkt roll gentemot EUnivån, något som tidigare i princip varit förbehållet medlemsstaternas regeringar. Regeringen välkomnar förslaget eftersom det bidrar till att stärka den viktiga subsidiaritetsprövningen. Regeringen vill i detta sammanhang understryka att samrådsförfarandet mellan regeringen och riksdagens EU-nämnd inte påverkas av de nya bestämmelserna.

Härutöver gäller (artikel 8) att Europeiska unionens domstol skall vara behörig att pröva en talan om åsidosättande av subsidiaritetsprincipen som väcks av en medlemsstat eller överlämnas av den på dess nationella parlaments vägnar eller för en kammare i detta parlament, i enlighet med dess interna rättsordning. Även Regionkommittén skall vara behörig att väcka talan när det gäller en europeisk lagstiftningsakt som enligt det konstitutionella fördraget inte kan antas utan att kommittén har hörts.

I ytterligare en viktig bestämmelse (artikel 2) stadgas att kommissionen skall hålla ett omfattande samråd innan den föreslår en europeisk lagstiftningsakt. Vid sådana samråd skall den regionala och lokala dimensionen av de planerade återgärderna beaktas. Det är således en form av remissförfarande som nu regleras i protokollet.

Riksdagskommitténs referensgrupp för riksdagens arbete med EUfrågor har den 27 maj 2004 lagt fram ett förslag till hur riksdagen ska kunna arbeta effektivare med EU-frågor (Riksdagens arbete med EUfrågor Rapport från Riksdagskommitténs referensgrupp för riksdagens arbete med EU-frågor). Där finns också en arbetsordning för den särskilda laggranskningen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Huvudinriktningen är att fackutskotten ska ta huvudansvar för genomgången av utkasten och att kammaren sedan skall anta riksdagens slutsats. Med anledning av vad några remissinstanser framfört om samråd mellan riksdagen och företrädare för kommuner, landsting och regioner kan nämnas att referensgruppen i rapporten uttalar att den anser att den kommunala och regionala nivån har en viktig roll att spela i subsidiaritetsfrågorna. Referensgruppen anser emellertid att kontakterna mellan riksdagen och den kommunala och regionala nivån får utvecklas över tid samt bedömer att det inte behövs några särskilda regler för dessa kontakter.

När det gäller samråd med regeringen kan konstateras att det redan i dag finns inarbetade rutiner. Varje statsråd ansvarar för att det på deras område organiseras samråd med berörda aktörer. Det är viktigt att respektive departement utnyttjar dessa möjligheter till samråd. Enligt regeringens bedömning föranleder det nya fördraget inte några nya regler för detta.

Protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen

Enligt ändringarna i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen skall parlamenten bl.a. delges information om rådets arbete genom att dagordningarna för, och resultaten av, rådets möten direkt skickas till medlemsstaternas nationella parlament. Skärpta krav införs när det gäller tidsgränser i rådets arbete för att de nationella parlamenten skall hinna granska lagförslag. Som tidigare har nämnts stadgar det nuvarande protokollet att minst sex veckor skall förflyta från den dag då ett lagstiftningsförslag, eller ett förslag inom ramen för den tredje pelaren, av kommissionen görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla de officiella språken, till den dag då förslaget sätts upp på rådets dagordning för beslut. Detta förtydligas nu så att minst sex veckor måste förflyta mellan den dag då ett förslag görs tillgängligt för de nationella parlamenten på unionens officiella språk och den dag då förslaget förs upp på rådets dagordning för beslut. Till detta läggs ytterligare en tidsgräns som fastställer att det från den dag då ett förslag förs upp på rådets dagordning och till dess att det antas en gemensam ståndpunkt i normalfallet skall förflyta tio dagar. Möjligheten att utöva inflytande skapar behov av klara tidsmarginaler för att de nationella parlamenten skall kunna påverka sina regeringar. Genom de nya bestämmelserna tillgodoses detta enligt regeringens uppfattning på ett bra sätt.

Slutligen införs en bestämmelse som anger att om Europeiska rådet överväger att använda det förenklade förfarandet för att ändra i fördraget (se avsnitt 23.5, de s.k. passerellerna) skall ett sådant initiativ från Europeiska rådet översändas till de nationella parlamenten. När en invändning från ett nationellt parlament har meddelats inom sex månader från detta översändande skall det förenklade förfarandet inte användas. Genom detta åstadkoms, enligt regeringens bedömning, en garanti mot att det skapas möjlighet till grundläggande förändringar av fördraget utan att gå vägen över ratifikation av de nationella parlamenten.

14Utövande av unionens befogenheter

14.1Unionens rättsakter

Sammanfattning: Antalet rättsliga instrument som unionen förfogar över för att utöva sina befogenheter reduceras. Instrumenten förses med beteckningar som anknyter till motsvarande nationella benämningar: europeiska lagar, europeiska ramlagar, europeiska förordningar, europeiska beslut, rekommendationer och yttranden. Endast unionens lagstiftare (Europaparlamentet och rådet) får anta europeiska lagar och ramlagar. Dessutom skall kommissionen kunna anta s.k. delegerade europeiska förordningar som kompletterar eller ändrar vissa mindre väsentliga delar av en europeisk lag eller ramlag. Europeiska förordningar och beslut skall huvudsakligen antas av de båda institutioner som utövar den verkställande funktionen, antingen rådet eller kommissionen.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalat sig i frågan är

många positiva till renodlingen av unionens rättsliga instrument, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, Länsrätten i Västernorrlands län, Kommerskollegium, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Statens jordbruksverk och Svenskt Näringsliv. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) påpekar att namnbytet på rättsakterna innebär en juridisk omkvalificering som får konsekvenser på skilda sakområden. Kommerskollegium anser att det konstitutionella fördragets beslutsmodell gör EU mer begripligt, effektivare och därmed mer legitimt. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att reduceringen av antalet rättsliga instrument förbättrar överskådligheten och förståelsen samt att det är bra att beteckningarna i högre grad överensstämmer med dem som används i svensk nationell rätt. Lantbrukarnas Riksförbund anser att det är bra att uppmuntra lagstiftarna att koncentrera sig på principiella frågor och undvika att lagstiftningen blir alltför detaljerad genom införandet av delegerade akter.

Bakgrund: De europeiska gemenskaperna kan i dag meddela rättsakter som är rättsligt bindande för medlemsstaterna. En typ av rättsakt är förordningar vilka är bindande för medlemsstaterna på i princip samma sätt som en nationell lag fungerar i det enskilda landet. En

annan typ av bestämmelse är direktiv. Dessa är bindande på så sätt att medlemsstaterna skall uppnå vad som föreskrivs i direktivet.

Artikel 249 i EG-fördraget innehåller en uppräkning av gemenskapsrättsakter och deras rättsverkan. Där görs skillnad mellan bindande rättsakter (förordningar, direktiv och beslut) samt icke bindande rättsakter (rekommendationer och yttranden). Enligt artikel 202 i EGfördraget skall rådet ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet beslutar. Rådet får uppställa närmare villkor för utövande av denna befogenhet. Dessa regler antas av rådet med enhällighet efter yttrande från Europaparlamentet.

Förteckningen i artikel 249 i EG-fördraget är inte uttömmande. De nuvarande fördragens bestämmelser omfattar även andra instrument t.ex. för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) respektive polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet (tredje pelaren).

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Instrument

Antalet rättsliga instrument som unionen förfogar över för att utöva sina befogenheter reduceras. Instrumenten förses med beteckningar som skall vara lätta att förstå för medborgarna.

I det konstitutionella fördraget anges följande rättsakter som institutionerna har till sitt förfogande för att utöva sina befogenheter (artikel I-33) nämligen – europeiska lagar – europeiska ramlagar – europeiska förordningar – europeiska beslut – rekommendationer – yttranden.

Fördragets rättsakter skall tillämpas inom alla områden som det konstitutionella fördraget omfattar, också sådana som enligt nuvarande fördrag omfattas av andra och tredje pelaren. Beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och området med frihet, säkerhet och rättvisa behålls dock särskilda bestämmelser samtidigt som de rättsliga instrumenten harmoniseras (se avsnitt 19.6 och 21.2). På den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område är det inte möjligt att använda sig av europeiska lagar eller ramlagar (artikel I-40.6). Minskningen av antalet rättsliga instrument gör som vissa remissinstanser påpekat beslutssystemet mer begripligt. De nya benämningarna på de rättsliga instrumenten bör också bidra till förståelsen av hur unionens beslutsfattande ser ut.

Europeiska lagar motsvarar till sin rättsverkan nuvarande fördrags förordningar. De skall till alla delar vara bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat.

Europeiska ramlagar motsvarar till sin rättsverkan nuvarande direktiv. De skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat som de riktar sig till, men överlåta åt de nationella

myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Europeiska förordningar motsvarar till sin rättsverkan antingen nuvarande fördrags förordningar eller direktiv. Europeiska förordningar skall tillämpas för genomförandet av europeiska lagar och europeiska ramlagar samt för genomförandet av vissa särskilda bestämmelser i det konstitutionella fördraget.

Ett europeiskt beslut skall till alla delar vara bindande och behöver till skillnad mot nuvarande fördrag inte ange vem eller vilka det riktar sig till. Om beslutet är riktat skall det bara vara bindande för dem som det är riktat till. Ett av syftena med den utvidgade definitionen är att det blir möjligt att använda europeiska beslut på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område.

Rekommendationer och yttranden förblir liksom enligt nuvarande fördrag icke bindande akter.

Enligt det konstitutionella fördraget skall lagstiftaren (Europaparlamentet och rådet) avstå från att anta akter som inte anges i det lagstiftningsförfarande som är tillämpligt på det berörda området (artikel I-33.2). Regeln finns redan i artikel 7 i rådets beslut 2002/682/EG, Euratom om antagande av rådets arbetsordning.

I fördraget görs en åtskillnad mellan å ena sidan rättsakter som skall antas i enlighet med ett lagstiftningsförfarande (lagstiftningsakter) och å andra sidan akter som inte förutsätter sådant förfarande (ickelagstiftningsakter). Rättsakter som antas i enlighet med lagstiftningsförfarandet skall benämnas europeiska lagar och europeiska ramlagar (artikel I-33). Endast unionens lagstiftare (Europaparlamentet och rådet) får anta europeiska lagar och ramlagar. Lagstiftningsförfarandet behandlas närmare nedan under avsnitt 14.2.

Europeiska förordningar och europeiska beslut är akter som inte förutsätter ett lagstiftningsförfarande (icke-lagstiftningsakter). Europeiska förordningar och beslut får antas av de båda institutioner som utövar den verkställande funktionen, antingen rådet eller kommissionen (artikel I-35). Liksom enligt nuvarande artikel 110 i EG-fördraget skall även Europeiska centralbanken anta förordningar och beslut för att fullgöra sina uppgifter i de fall som särskilt anges i det konstitutionella fördraget. Även Europeiska rådet skall anta europeiska beslut i de fall som särskilt anges i fördraget.

Rekommendationer omfattas också av denna senare kategori som inte förutsätter ett lagstiftningsförfarande. Rekommendationer skall antas av rådet som skall besluta på förslag av kommissionen i samtliga fall där det i fördraget föreskrivs att rådet skall anta akter på förslag av kommissionen. Rådet skall besluta enhälligt på de områden där enhällighet krävs för antagandet av en akt. Även kommissionen, samt Europeiska centralbanken i de särskilda fall som anges i fördraget, skall anta rekommendationer.

Om fördraget inte anger vilken typ av akt som skall antas får institutionerna välja typ av akt i det enskilda fallet. I det konstitutionella fördraget erinras om att proportionalitetsprincipen skall styra valet av rättsakt för utövande av befogenheterna (artikel I-38). I fördraget återges också principen om att rättsakter skall vara motiverade som finns i nuvarande artikel 253 i EG-fördraget.

Normhierarki

Enligt nuvarande fördrag skall rådet ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet beslutar. Rådet får uppställa närmare villkor för utövande av denna befogenhet. Dessa regler antas av rådet med enhällighet efter yttrande från Europaparlamentet.

Normhierarkin omfattar i princip tre nivåer när det gäller sekundärrätt som kan antas med stöd av det konstitutionella fördraget. Den kan i huvudsak beskrivas på följande sätt.

De centrala bestämmelserna på ett visst område antas genom lagstiftningsförfarande i form av europeiska lagar och ramlagar (lagstiftningsakter) (artikel I-34).

I det konstitutionella fördraget införs en ny kategori akter som innebär en förstärkt ställning för Europaparlamentet (delegerade europeiska förordningar) (artikel I-36). Syftet är att uppmuntra lagstiftaren att koncentrera sig på de grundläggande inslagen och undvika att europeiska lagar och ramlagar blir alltför detaljerade. I lagarna och ramlagarna skall det uttryckligen fastställas mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenheten. De väsentliga delarna av ett område får inte delegeras. Villkoren för delegeringen skall fastställas av lagstiftaren från fall till fall. Dessa villkor kan bestå i att Europaparlamentet eller rådet får besluta om att återkalla delegeringen och/eller att den delegerade förordningen får träda i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom den tidsfrist som anges i den europeiska lagen eller ramlagen. Villkoren för delegeringen gör det möjligt för unionens lagstiftare att behålla den slutliga kontrollen över hur denna uppgift utövas. Införandet av delegerade akter kan, såsom någon remissinstans också angett, komma att effektivisera lagstiftningsarbetet. I en gemensam förklaring (8) till artikel I-36 noterar regeringskonferensen att kommissionen, i enlighet med sin fasta praxis, avser att fortsätta höra experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade europeiska förordningar på området finansiella tjänster (s.k. Lamfalussyförfarandet).

För genomförande av unionens rättsligt bindande akter får europeiska genomförandeförordningar och europeiska genomförandebeslut antas. I det konstitutionella fördraget klargörs principen enligt vilken det är medlemsstaterna som har befogenhet att genomföra unionens rättsligt bindande akter (artikel I-37). Undantaget från denna princip är om enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter krävs. Bestämmelsen återger i princip lydelsen av artikel 202 tredje strecksatsen i EG-fördraget. I allmänhet antas genomförandeakterna av kommissionen och i särskilda fall av rådet, särskilt när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vad gäller medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (nuvarande beslut enligt kommittéförfarandet) skall allmänna regler och principer för detta, på samma sätt som enligt nuvarande fördrag, fastställas i förväg. En europeisk lag skall antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. av rådet och Europaparlamentet tillsammans och med kvalificerad majoritet. Ändringen innebär en förstärkt ställning för Europaparlamentet, i och

med att dessa regler skall antas gemensamt av rådet och Europaparlamentet.

Offentliggörande och ikraftträdande

Det konstitutionella fördraget innehåller bestämmelser om de olika akternas offentliggörande, genom publicering i Europeiska unionens officiella tidning (EUT), och ikraftträdande som är väsentliga för att garantera rättssäkerheten (artikel I-39). Det rör sig om en anpassning av nuvarande artikel 254 i EG-fördraget till de nya rättsinstrumenten.

14.2Lagstiftningsförfarandet

Sammanfattning: Antalet förfaranden för att fatta beslut reduceras. Lagar och ramlagar skall som regel antas enligt medbeslutandeproceduren (rådet och Europaparlamentet är medlagstiftare). Denna procedur byter samtidigt namn till det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att uttrycka dess nya rang som generell procedur för antagande av lagstiftning. I vissa fall skall dock fortfarande särskilda lagstiftningsförfaranden tillämpas. De förfaranden som skall följas i dessa fall anges i varje artikel särskilt.

Remissinstanserna: Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell

läggning och Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby ser positivt på att Europaparlamentets roll som lagstiftare stärks genom att parlamentet skall vara medbeslutande med ministerrådet i fler frågor än enligt nuvarande fördrag. Landsorganisationen i Sverige (LO) efterfrågar en fullständig uppräkning av i vilka fall andra lagstiftningsförfaranden än det ordinarie skall tillämpas och på vilket sätt dessa förfaranden avviker från det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Örebro universitet anser att den ökade tydlighet som det nya lagstiftningsförfarandet enligt promemorian sägs bidra till framstår som lite överdriven. Statens jordbruksverk anser att Europaparlamentets utökade roll som medbeslutare i det ordinarie lagstiftningsförfarandet minskar det s.k. demokratiska underskottet men att lagstiftningsförfarandet därigenom kan komma att bli mer komplicerat.

Bakgrund: Den lagstiftande makten tillkommer enligt nuvarande fördrag antingen rådet och Europaparlamentet gemensamt (medbeslutandeförfarandet) eller rådet med medverkan av Europaparlamentet i de flesta fall. Kommissionen har också stor betydelse genom sin initiativrätt när det gäller lagstiftning. Institutionernas respektive roller avgränsas från fall till fall i fördragen enligt ett stort antal förfaranden.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Det finns ett stort behov av att rationalisera och förenkla förfarandena för antagande av rättsakter. Genom det konstitutionella fördraget reduceras antalet beslutsförfaranden. Beslutsfattande med kvalificerad majoritet och tillämpning av det s.k. ordinarie lagstiftningsförfarandet (motsvarar det nuvarande medbeslutandeförfarandet) utvidgas.

Huvudregeln i det konstitutionella fördraget är att europeiska lagar och europeiska ramlagar skall antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel I-34.1). Förfarandet motsvarar, med vissa anpassningar, medbeslutandeförfarandet enligt artikel 251 i EGfördraget. Benämningen det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall bättre ge uttryck för dess nya rang som allmän regel för antagande av lagstiftning och vara lättare att förstå för medborgarna. De viktigaste delarna av förfarandet har införts i del I i det konstitutionella fördraget (förslag från kommissionen och gemensamt beslut av Europaparlamentet och rådet). En detaljerad beskrivning av förfarandet görs i en särskild bestämmelse i del III i fördraget (artikel III-396). Beslutsfattande med kvalificerad majoritet skall tillämpas generellt i rådet där det ordinarie lagstiftningsförfarandet används. En förteckning över artiklar där det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall tillämpas återfinns i bilaga 7 till lagrådsremissen. I de fall där det ordinarie lagstiftningsförfarandet skall användas, hänvisas i det konstitutionella fördraget till europeiska lagar och europeiska ramlagar.

Särskilda bestämmelser har införts för de fall en lag eller ramlag lagts fram på initiativ av en grupp av medlemsstater eller på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av domstolen eller Europeiska investeringsbanken (artikel III-396.15).

I särskilda fall skall europeiska lagar och ramlagar antas av Europaparlamentet med deltagande av rådet eller av rådet med deltagande av Europaparlamentet i enlighet med särskilda lagstiftningsförfaranden (artikel I-34.2). En remissinstans har efterfrågat en förteckning över artiklar där särskilda lagstiftningsförfaranden skall tillämpas. En sådan förteckning finns i bilaga 8 till lagrådsremissen. Det förfarande som skall följas när särskilda lagstiftningsförfaranden tillämpas anges i varje artikel särskilt.

Uppdelningen i det ordinarie lagstiftningsförfarandet och särskilda lagstiftningsförfaranden bidrar till att förtydliga vilket beslutsförfarande som skall gälla. Det blir härigenom tydligt för enskilda vilka akter som får antas på ett visst område och vem inom EU som fattar beslut om lagstiftningen.

Från den allmänna regeln att europeiska lagar och ramlagar antas på förslag av kommissionen finns undantag, i likhet med nuvarande fördrag. I de fall som anges särskilt i det konstitutionella fördraget skall europeiska lagar och ramlagar antas på initiativ av en grupp medlemsstater eller av Europaparlamentet, på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av domstolen eller Europeiska investeringsbanken (artikel I-34.3). Denna bestämmelse har preciserats jämfört med framtidskonventets förslag.

I det konstitutionella fördraget finns även en mekanism med ett förenklat ändringsförfarande (en s.k. passerell) som innebär att Europeiska rådet med enhällighet skall kunna besluta om övergång från det särskilda lagstiftningsförfarandet till det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel IV-444.2 och 3). Bestämmelsen redovisas närmare under avsnitt 23.5.

14.3Fördjupade samarbeten

Sammanfattning: Medlemsstaterna kan sinsemellan bedriva samarbete inom olika områden. Denna form för samarbete som i nu gällande fördrag benämns närmare samarbeten byter namn till fördjupade samarbeten. De nya reglerna för fördjupade samarbeten görs tillämpliga på samtliga samarbetsområden inom ramen för fördraget. Minst en tredjedel av alla EU-länder måste delta för att ett fördjupat samarbete skall kunna inrättas och skall, i likhet med nu gällande fördrag, endast tillgripas som en sista utväg.

Särskilda förfaranden tillämpas när det gäller fördjupade samarbeten inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att fördjupade samarbeten kan bli aktuellt på miljöområdet eftersom förhållandena skiljer sig åt så mycket mellan olika regioner inom EU. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby anser att förslaget till fördjupat samarbete om minst en tredjedel av medlemsländerna vill samarbeta i en speciell fråga bör stimuleras och möjliggör samverkan även om inte alla länder vill delta.

Bakgrund

Allmänt

Allmänna bestämmelser om närmare samarbete som skall tillämpas på alla områden inom ramen för unionen återfinns i artiklarna 43-45 i Unionsfördraget. Vidare finns särskilda bestämmelser för de områden som omfattas av EG-fördraget i artiklarna 11 och 11 a i EG-fördraget, för polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet i artiklarna 40-40b i Unionsfördraget och för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) i artiklarna 27a-27e i Unionsfördraget. Det förekommer andra typer av närmare samarbete som organiseras direkt i EG-fördraget som rör t.ex. Schengenregelverket och den gemensamma valutan. Sådant samarbete berörs inte i detta avsnitt.

De medlemsstater som önskar upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan använda sig av unionens institutioner och utöva dess befogenheter inom vissa gränser och villkor. Samarbetet får exempelvis inte avse ett område som faller under gemenskapens exklusiva befogenheter. Närmare samarbete får endast inledas som en sista utväg, när det i rådet har fastställts att de mål som eftersträvas genom samarbetet inte kan uppnås inom rimlig tid med tillämpning av relevanta bestämmelser i fördragen. Minst åtta medlemsstater måste delta i samarbetet. Alla rådets medlemmar får delta i rådets överläggningar, men endast de rådsmedlemmar som företräder de medlemsstater som deltar i det närmare samarbetet får delta i beslutsfattandet. Akter som antas inom ramen för ett närmare samarbete skall endast vara bindande för de deltagande medlemsstaterna.

Första pelaren

När det gäller samarbete på de områden som omfattas av EG-fördragets bestämmelser (första pelaren) kan ett närmare samarbete bara inledas på grundval av ett förslag från kommissionen. Ett beslut om att inleda ett närmare samarbete antas enligt huvudregeln av rådet med kvalificerad majoritet efter hörande av Europaparlamentet. Om det närmare samarbetet omfattar ett område som faller under medbeslutandeförfarandet krävs Europaparlamentets samtycke. En medlemsstat kan emellertid begära att frågan om att inleda närmare samarbete hänskjuts till Europeiska rådet.

Andra pelaren

Ett närmare samarbete inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP, andra pelaren) kan endast avse genomförande av gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter. Samarbete som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser är uttryckligen undantaget. Ett närmare samarbete måste respektera principer, mål, allmänna riktlinjer och samstämmighet inom GUSP samt de beslut som fattats inom ramen för GUSP. Samarbetet måste också respektera unionens och gemenskapens befogenheter. De medlemsstater som avser delta i ett närmare samarbete skall rikta en begäran om det till rådet. Begäran skall översändas till kommissionen för yttrande och till Europaparlamentet för kännedom. Beslutet om att inleda ett närmare samarbete fattas av rådet med kvalificerad majoritet. En medlemsstat har möjlighet att åberopa ett nationellt veto för den händelse staten i fråga motsätter sig att en grupp medlemsstater inleder ett sådant samarbete. Frågan kan då komma att hänskjutas till Europeiska rådet för enhälligt beslut.

Tredje pelaren

Närmare samarbete inom ramen för polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet (tredje pelaren) upprättas i princip på samma sätt som i den första pelaren. En skillnad är att medlemsstaterna inom den tredje pelarens område själva kan lägga fram ett förslag om att inleda ett samarbete om kommissionen väljer att inte göra det.

Förfarande för deltagande i ett pågående närmare samarbete

Varje medlemsstat som önskar tillträda ett närmare samarbete skall anmäla sin avsikt till rådet och kommissionen. Kommissionen fattar beslut i frågan när det gäller områden som faller inom ramen för den första pelaren. Rådet fattar beslut när det gäller andra och tredje pelaren.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Nuvarande närmare samarbeten benämns i den svenska versionen av det konstitutionella fördraget fördjupade samarbeten. I del I i det konstitutionella fördraget finns en bestämmelse som redovisar

grunddragen för regleringen av fördjupade samarbeten (artikel I-44). Särskilda övergångsbestämmelser när det gäller omröstning i rådet enligt artikel I-44.3 finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ som fogas till det konstitutionella fördraget. Villkor och närmare bestämmelser för genomförandet av fördjupade samarbeten, förfarandet för bemyndigande och förfarandet när det gäller andra medlemsstaters deltagande i ett senare skede finns i del III (artiklarna III-416–III-423). Strukturen för bestämmelserna om fördjupade samarbeten förenklas genom det konstitutionella fördraget till följd av att pelarindelningen avskaffas. Några ändringar i sak i bestämmelserna om fördjupade samarbeten införs också.

Villkor för fördjupade samarbeten

De allmänna villkoren för fördjupade samarbeten är huvudsakligen desamma som enligt nuvarande fördrag och de görs tillämpliga på samtliga samarbetsområden inom ramen för det konstitutionella fördraget. Möjligheten att inleda ett fördjupat samarbete inom GUSP begränsas inte längre till att endast avse genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt. Hela GUSP omfattas, inklusive den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

En nyhet i det konstitutionella fördraget består i att uttryckligen föreskriva att man i beslutet om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete kan fastställa särskilda villkor för deltagande i samarbetet. Villkoren för deltagande skall vara desamma för de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet från början som för de medlemsstater som tillträder senare (artikel III-418.1).

Tröskeln för deltagande

En annan nyhet är att det krävs att minst en tredjedel av unionens medlemsstater deltar i ett fördjupat samarbete (artikel I-44.2). Det innebär, till skillnad från idag, att tröskeln höjs vid unionens fortsatta utvidgning.

Förfarande för bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete

Förfarandena för bemyndigande att upprätta fördjupade samarbeten förändras. Ett beslut om att inleda ett samarbete skall antas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen efter Europaparlamentets godkännande (artikel III-419.1). Detta innebär att Europaparlamentet får vetorätt samtidigt som medlemsstater inte längre får hänskjuta frågan till Europeiska rådet.

Särskilda förfaranden tillämpas när det gäller fördjupade samarbeten inom ramen för GUSP. Rådet skall anta beslutet om bemyndigande med enhällighet efter yttrande från unionens utrikesminister och kommissionen (artikel III-419.2). Varje medlemsstat har alltså en vetomöjlighet på området, vilket är ett förtydligande i förhållande till framtidskonventets förslag. Europaparlamentet skall endast informeras.

Inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken förekommer vissa särskilda förfaranden som redovisas i avsnitt 21.2.2.

Inom ramen för det straffrättsliga samarbetet finns även särskilda bestämmelser om fördjupat samarbete (artiklarna III-270.4 och III-271.4, se avsnitt 19.6.4).

Förfarande för deltagande i ett pågående fördjupat samarbete

Varje medlemsstat som önskar delta i ett pågående fördjupat samarbete skall, i likhet med nuvarande bestämmelser, anmäla sin avsikt till rådet och kommissionen. Kommissionen skall bekräfta deltagandet. Om kommissionen anser att villkoren för deltagande inte är uppfyllda kan den berörda medlemsstaten hänskjuta frågan till rådet för beslut med kvalificerad majoritet (artikel III-420.1). Inom ramen för GUSP skall dock medlemsstaten anmäla sin avsikt till rådet, unionens utrikesminister och kommissionen. Rådet skall enhälligt bekräfta deltagandet efter samråd med unionens utrikesminister (artikel III-420.2). Kravet på enhällighet är ett förtydligande i förhållande till framtidskonventets förslag.

Förenklat förfarande för att ändra beslutsprocedur

En ny bestämmelse införs i det konstitutionella fördraget som ger de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete möjlighet att enhälligt besluta om att övergå till beslutsfattande med kvalificerad majoritet på de områden där enhällighet tillämpas i rådet enligt det konstitutionella fördraget (artikel III-422.1). Samma sak skall gälla beslut om att övergå från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-422.2). I det senare fallet skall rådet besluta efter att ha hört Europaparlamentet. Bestämmelsen är dock inte tillämplig på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser (artikel III- 422.3). Sistnämnda undantag är nytt jämfört med framtidskonventets förslag. Enligt en gemensam förklaring (27) till artikel III-419 får medlemsstaterna redan när de gör en begäran om fördjupat samarbete ange om de avser att använda sig av ovan nämnda möjligheter i artikel III-422.

Övrigt

Övriga bestämmelser om fördjupade samarbeten i del III motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

14.4Den öppna samordningsmetoden

Sammanfattning: Samordningsmetoder som påminner om den öppna samordningsmetoden skrivs in i fördraget inom fyra politikområden: socialpolitik, forskning, teknisk utveckling och rymden, folkhälsa samt industri.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser välkomnar att den öppna samordningsmetoden tydliggörs i det konstitutionella fördraget och att den kan komma att tillämpas på fler områden. Såväl Sveriges

Akademikers Centralorganisation (SACO) som Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) ser positivt på att den öppna samordningsmetoden skrivs in i fördraget. TCO menar dock att det är en brist att arbetsmarknadens parter inte har någon rätt att tillföra synpunkter inom den öppna samordningsmetoden och SACO anser att det kräver att kommissionen underlättar parternas arbete genom att understödja, organisera och främja samordningen. Enligt Landsorganisationen i Sverige (LO) måste riksdagen helt involveras i processerna på områden för den öppna samordningsmetoden. På liknande sätt måste arbetsmarknadens parter kunna delta i förberedelserna och genomförandet på de områden som ligger i parternas intresse. LO efterlyser en intern svensk diskussion om hur det demokratiska inflytandet kan förbättras i det mellanstatliga samarbetet.

Ett flertal kommuner, däribland Solna kommun, Motala kommun, Malmö kommun och Göteborgs kommun samt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan pekar på att beslut som tas med den öppna samordningsmetoden allt oftare rör kommunala kärnområden och menar att detta samarbete inte får leda till överföring av beslutskompetens eller försvagning av det lokala och regionala självstyret. Metoden kräver en väl fungerande nationell konsultationsprocess där kommuner, landsting och regioner är representerade i frågor som berör dem.

Örebro universitet anser att den öppna samordningsmetoden borde ha ägnats större uppmärksamhet i fördraget. Universitetet anser att metoden kan ses som en form av mjuk normgivning som bygger på mellanstatlighet och frivillighet men att det samtidigt finns invändningar mot metoden inte minst ur demokratisynpunkt. Föreningen Medborgare för Folkomröstning menar att ett sätt att utvidga det gemensamma beslutsfattandet till nya områden kan ske genom den öppna samordningsmetoden som karakteriseras av oklara former och svag politisk kontroll.

Bakgrund: Den så kallade öppna samordningsmetoden används i EU:s arbete på ett antal områden. Den innebär att medlemsstaterna kan samordna nationell politik genom gemensamma mål och utvärdering samt samverka i övrigt i syfte att uppnå unionens mål. Samordning enligt denna metod innebär således inte en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

Sysselsättningsområdet är ett av de områden där den öppna samordningsmetoden har kommit att utvecklas mest (se avsnitt 19.5.1).

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Det konstitutionella fördraget innehåller ingen allmän klausul om den öppna samordningsmetoden. I stället har samordningsmetoder, som påminner om den öppna samordningsmetoden, fördragsfästs inom fyra särskilda politikområden: socialpolitik (artikel III-213); forskning, teknisk utveckling och rymden (artikel III-250); folkhälsa (artikel III-278) samt industri (artikel III-279). Detta innebär ett tydliggörande av samordningsmetoden som ett viktigt verktyg för unionsarbetet (se avsnitten 19.5.2, 19.5.8, 19.7.1 och 19.7.2).

Regeringen delar remissinstanserna syn att det är positivt att den öppna samordningsmetoden tydliggörs i det nya fördraget. Metoden bygger på mellanstatligt samarbete och innebär således inte harmonisering av

lagstiftning. Regeringen delar uppfattningen att ett effektivt användande av metoden förutsätter en väl fungerande nationell konsultation och samordning, inte minst med den regionala och lokal nivån, samt med arbetsmarknadens parter.

15Unionens demokratiska liv

15.1Principer för den europeiska demokratin

Sammanfattning: Det skrivs in i fördraget att unionen skall respektera principen om jämlikhet mellan unionens medborgare. Det slås vidare fast att unionen skall bygga på principen om representativ demokrati och principen om deltagandedemokrati. Genom fördraget införs också en bestämmelse om s.k. medborgarinitiativ som innebär att kommissionen kan uppmanas att lägga fram ett visst förslag, inom ramen för sina befogenheter, om minst en miljon medborgare från ett betydande antal medlemsländer skrivit under en begäran om detta.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som

kommenterat promemorian i denna del välkomnar principerna om demokratisk jämlikhet, representativ demokrati och deltagandedemokrati. Bland dessa finns Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) och Arbetsgivarverket. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby välkomnar förslaget om medborgarinitiativ som ett sätt att öka medborgarnas engagemang i Europasamarbetet. Attac Sveriges gemensamma arbetsgrupp är generellt negativ till hur demokratifrågorna behandlas i det nya fördraget. Några remissinstanser, däribland Landsorganisationen i Sverige (LO), har kommenterat fördragets tillkomstsätt och anser att konventet med dess breda sammansättning var ett viktigt steg mot en mer öppen och demokratisk union. Vissa instanser välkomnar att fördraget blivit mer välstrukturerat, överskådligt och begripligt för medborgarna. Föreningen Medborgare för Folkomröstning anser att fördraget visar på brist på demokratisk förankring. Folkrörelsen Nej till EU menar att demokratin urholkas. Flera remissinstanser anser att det är positivt och värdefullt att unionens institutioner skall föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och civila samhället. Bland de instanser som är positiva till denna dialog finns Glesbygdsverket, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan och Studieförbundet Vuxenskolan. Svenska Naturskyddsföreningen och Kalmar kommun anser att riksdagen och regeringen snarast bör se över arbetsformer för att säkra att samråd sker i frågor som berör de svenska kommunerna och regionerna och det civila samhället. Studieförbundet Vuxenskolan anser att det är viktigt att den regelbundna dialogen mellan föreningarna och EU:s institutioner får en tydlig struktur samt att den säkerställer europeisk såväl som nationell bredd och mångfald. Studieförbundet anser också att regeringen bör forma en folkrörelsepanel med uppgift att följa kommande regeringskonferens och utgöra ett

samrådsorgan för den svenska regeringen. Flera remissinstanser, bland annat Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan, Västra Götalands läns landsting och Skåne läns landsting välkomnar att den regionala och lokala nivån stärks genom fördraget.

Bakgrund: Vid Europeiska rådets möten i Nice 2000 och i Laeken 2001 konstaterades att unionen måste bli mer demokratisk, öppen och effektiv i syfte att föra unionens institutioner närmare medlemsstaternas medborgare. Framtidskonventet föreslog att en särskild avdelning i det konstitutionella fördraget skulle behandla frågor om demokrati och öppenhet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

I del I i det konstitutionella fördraget anges de principer som den europeiska demokratin anses vila på. Dessa är principen om demokratisk jämlikhet, principen om representativ demokrati och principen om deltagandedemokrati (artiklarna I-45–I-47). Principerna välkomnas av en majoritet av de remissinstanser som kommenterat dem.

Principen om demokratisk jämlikhet

Unionen skall i all sin verksamhet respektera principen om jämlikhet mellan dess medborgare (artikel I-45). Unionens medborgare skall få lika uppmärksamhet från unionens institutioner, organ och myndigheter som skall ta hänsyn till detta i sina relationer till de europeiska medborgarna. Regeringen bedömer att denna principbestämmelse stärker betydelsen av alla människors lika värde. Bestämmelsen stöds av en majoritet av remissinstanserna.

Principen om representativ demokrati

Unionens sätt att fungera skall bygga på principen om representativ demokrati (artikel I-46). Detta avspeglas genom Europaparlamentet som företräder medborgarna på unionsnivå. Det avspeglas vidare genom att medlemsstaterna i Europeiska rådet företräds av sin stats- eller regeringschef och i ministerrådet av sin regering, vilka själva är demokratiskt ansvariga inför de nationella parlamenten eller sina medborgare. Medborgarna skall också ha rätt att delta i unionens demokratiska liv och besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. Medborgarnas vilja framgår också via de politiska partierna på europeisk nivå som skall bidra till att skapa medvetande bland medborgarna för europeisk politik och till att uttrycka medborgarnas vilja. Regeringen anser att genom denna princip betonas vikten av att denna typ av demokrati skall utgöra ett fundament i det europeiska samhället.

Den nuvarande bestämmelsen om politiska partier i artikel 191 andra stycket i EG-fördraget införs i del III i det konstitutionella fördraget (artikel III-331). Enligt bestämmelsen skall regler för politiska partier på europeisk nivå, särskilt bestämmelser om deras finansiering, meddelas i europeiska lagar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Principen om deltagandedemokrati

I enlighet med principen om deltagandedemokrati skall unionens institutioner ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att uttrycka och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden (artikel I-47). Unionens institutioner skall också föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället. Sammanslutningar nämns vid sidan av det civila samhället eftersom det finns sammanslutningar av annat slag än det civila samhället, t.ex. arbetsgivar- och arbetstagarföreningar. För att unionens åtgärder skall vara så enhetliga och öppna som möjligt skall kommissionen ha ett omfattande samråd med berörda parter innan förslag läggs fram. Detta påminner om det svenska remissförfarandet.

Regeringen anser att genom principen om deltagandedemokrati markeras att en öppen dialog och diskussion med medborgarna, de representativa sammanslutningarna och det civila samhället utvecklar, fördjupar och breddar demokratin. En förutsättning för en väl fungerande demokrati är att medborgarna deltar såväl i unionens beslutsprocesser som i utvecklingen inom unionen i stort. Detta välkomnas också av flertalet remissinstanser. Svenska Naturskyddsföreningen och Kalmar kommun anser att riksdagen och regeringen snarast bör se över arbetsformer för att säkra att samråd sker i frågor som berör de svenska kommunerna och regionerna och det civila samhället. Studieförbundet Vuxenskolan anser att regeringen bör forma en folkrörelsepanel med uppgift att följa kommande regeringskonferens och utgöra ett samrådsorgan för den svenska regeringen. Regeringen anser att det är angeläget att på ett tidigt stadium tillvarata det civila samhällets synpunkter i olika EU-frågor. I dag sker beredning av olika EU-frågor med representanter för det civila samhället i referensgrupper som inrättas under olika sakdepartement. De nuvarande arbetsformerna kan utvecklas ytterligare. Regeringen inrättade år 2002 ett s.k. Folkrörelseforum för dialog med föreningslivet. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av dialogen i folkrörelseforum skulle liknande former för dialog om EUfrågor kunna utvecklas. Insatser för att bl.a. stimulera en bred debatt och dialog och bidra till att öka kunskaperna om EU görs inom ramen för EU 2004-kommittén.

Medborgarinitiativ

I det konstitutionella fördraget införs också en möjlighet till medborgarinitiativ (artikel I-47.4). Ett antal unionsmedborgare som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater får ta initiativ till att uppmana kommissionen att, inom ramen för sina befogenheter, lägga fram förslag i en fråga där en unionsrättsakt krävs för att tillämpa det konstitutionella fördraget. Bestämmelser om förfaranden och villkor för att lägga fram ett sådant medborgarinitiativ skall meddelas i en europeisk lag som skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. De remissinstanser som kommenterat bestämmelsen om medborgarinitiativ har välkomnat förslaget.

15.2Arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen

Sammanfattning: I det nya fördraget erkänns betydelsen av arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen.

Remissinstanserna: Såväl Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) som Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) välkomnar att arbetsmarknadens parters roll, med respekt för de nationella systemen, erkänns i det nya fördraget (artikel I-48) samt att det sociala trepartstoppmötet fördragsfästs. Därmed stärks den sociala dialogens roll ytterligare och kopplas tydligare till EU:s sysselsättnings- och ekonomiska politik. SACO utgår ifrån att med respekt för nationella system också avses system för kollektivavtal, men anser att det hade varit önskvärt om fördragstexten i artikel I-48 på ett tydligare sätt klargjorde vad som avses med begreppet ”nationella system”.

Arbetsgivarverket anser att den autonoma ställning som arbetsmarknadens parter åtnjuter i enlighet med nuvarande EG-fördrag bibehålls i det konstitutionella fördraget samt ställer sig positiv till att det sociala trepartsmötet fördragsfästs.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

stödjer att den sociala dialogen på Europanivå får en tydlig bas i det nya fördraget och framhåller vikten av kontakter mellan dem och Regeringskansliet i arbetet med frågorna på svensk arbetsmarknad. De framhåller även vikten av att kommuner, landsting och regioner i sin arbetsgivarroll medverkar genom sina företrädare på europeisk nivå vid det sociala trepartstoppmöte som fördragsfästs i det nya fördraget. Vetenskapsrådet menar att det får betraktas som okonventionellt att i en konstitution specificera ett konsultationsförfarande med icke-statliga institutioner som arbetsmarknadens parter.

Bakgrund: I EG-fördraget ges arbetsmarknadens parter en specifik roll på det socialpolitiska området. Artikel 138 innehåller en allmän bestämmelse om denna typ av samråd samt en skyldighet för kommissionen att samråda med företrädarna för arbetsmarknadens parter innan den lägger fram förslag på det socialpolitiska området. Artikel 137 ger medlemsstaterna möjlighet att överlåta åt arbetsmarknadens parter att genomföra vissa direktiv. Artikel 139 omtalar möjligheten för arbetsmarknadens parter att ingå avtal som, på parternas begäran, senare kan få gemenskapsstatus genom direktiv.

I mars 2003 fattade rådet ett beslut om att inrätta ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning som skall ersätta den Ständiga sysselsättningskommittén. Toppmötet skall fungera som samrådsorgan mellan rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter. Det skall ge arbetsmarknadens parter på europeisk nivå möjlighet att inom ramen för den sociala dialogen bidra till de olika delarna av Lissabonstrategin. Toppmötet skall sammanträda minst en gång om året före Europeiska rådets vårmöte.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget erkänns betydelsen av arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen på unionsnivå (artikel I-48). Det sociala trepartsmötet som

nämnts ovan fördragsfästs. Den bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag.

De allmänna bestämmelserna om samråd med arbetsmarknadens parter finns i artikel III-211 i det konstitutionella fördraget och parternas roll i gemenskapslagstiftningen i artikel III-210 respektive III-212 (se avsnitt 19.5.2). Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att det är av stort värde att det konstitutionella fördraget tydligt erkänner betydelsen av arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen på unionsnivå.

15.3Europeiska ombudsmannen

Sammanfattning: Bestämmelserna om Europeiska ombudsmannen får en mer framträdande placering i det nya fördraget jämfört med nuvarande fördrag.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Enligt artikel 195 i EG-fördraget skall Europaparlamentet

utse en ombudsman med uppgift att ta emot klagomål om missförhållanden i EU:s institutioner eller organ med undantag för domstolen och förstainstansrätten i deras rättsvårdande uppgifter. Ombudsmannen skall utses efter varje val till Europaparlamentet för dess valperiod. Ombudsmannen skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning.

Ombudsmannen skall undersöka klagomål eller ta upp frågor på eget initiativ. I de fall ombudsmannen konstaterar missförhållanden skall berörd institution inom tre månader ge sina synpunkter. Därefter skall ombudsmannen lämna en rapport till Europaparlamentet och den berörda institutionen. Ombudsmannen skall avge en årlig rapport om sin verksamhet till Europaparlamentet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om den Europeiska ombudsmannen finns i del I (artikel I-49) och i del III (artikel III-335) i det konstitutionella fördraget. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget. Ombudsmannen skall ta emot klagomål om fall av dålig förvaltning när det gäller verksamhet inom unionens institutioner, organ eller myndigheter med undantag för Europeiska unionens domstol när den utövar sina domstolsfunktioner. Enskilda medborgares rätt att vända sig till ombudsmannen framgår av artikel I-10.2 d i det konstitutionella fördraget.

15.4Öppenhet

Sammanfattning: En rättslig grund för europeiska lagar om god förvaltning i EU:s institutioner, myndigheter och organ förs in i fördraget.

Det skrivs in i fördraget att rådets sammanträden skall vara offentliga när lagstiftningsförslag diskuteras och antas.

Offentlighetsprincipen utvidgas till att omfatta samtliga EU:s institutioner, myndigheter och organ med vissa undantag för

Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken.

Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen i

Jämtlands län, Glesbygdsverket och Sveriges Kristna Råd ser positivt på den rättsliga grunden i fördraget för en europeisk lag om en god förvaltning. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det finns anledning för Sverige att vara aktiv inom arbetet med att anta regler om god förvaltning för att skapa en rättssäker och effektiv administration inom unionens organ.

Den vidgade öppenheten välkomnas av flera remissinstanser, bland andra Landsorganisationen i Sverige (LO), Glesbygdsverket, Svenska

Naturskyddsföreningen, Sveriges Kristna Råd, Sveriges

Pensionärsförbund, Jönköpings kommun, Kalmar kommun, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby, Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Att öppenhet och insyn skall gälla alla unionens institutioner, myndigheter och organ är enligt LO en viktig förändring. LO anser att en av de viktigaste förändringarna ur demokratisk synvinkel är att rådets möten blir offentliga när de diskuterar och röstar i frågor om lagstiftning. Sveriges Kristna Råd anser att de öppna rådsmötena för lagstiftningsfrågor och den nya rättsliga grunden för god förvaltning gör att alla som så vill och som berörs av de beslut som fattas blir mer delaktiga. Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är positiva till att öppenhet och insyn skall gälla alla institutioner, organ och myndigheter inom EU samt att alla unionsmedborgare skall ha tillgång till unionens handlingar, oberoende av i vilken form dessa handlingar föreligger. Båda dessa instanser är dock kritiska till att insynen i Europeiska centralbanken (ECB) begränsats till dess administrativa verksamhet. Det är enligt TCO viktigt för demokratin att all debatt i rådet om lagstiftning är offentlig. Svenska Journalistförbundet och TCO anser också att förtroendevalda och tjänstemän inom unionen i fördraget bör tillförsäkras en rätt till yttrandefrihet i tjänsten och att denna bör kombineras med en rätt att meddela sig med massmedier och ett förbud mot efterforskning av källan. Svenska Journalistförbundet anser att undantagen från rätten till yttrandefrihet bör regleras i europeisk lag. Förbundet vill också understryka vikten av att svenska regeringen i förhandlingar om lagar enligt artikel I-50 strävar efter att öppenhet och tillgång till handlingar skall utgöra huvudregel och att sekretess, enligt s.k. raka skaderekvisit, skall utgöra undantag. Förbundet föreslår att lagar enligt artikel I-50.1, som anger att EU:s institutioner skall utföra sitt arbete så öppet som möjligt, skall ge medborgarna vägledning om vad som skall vara öppet i unionens arbete.

Bakgrund: Allmänhetens rätt att få tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar slås fast i artikel 255 EG-fördraget. De närmare principerna, villkoren och gränserna för denna rätt anges i Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Vidare har de decentraliserade EG-myndigheterna antagit bestämmelser som innebär att de skall tillämpa samma regler om

handlingsoffentlighet som gäller för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Det följer av artikel 8 i rådets beslut 2002/682/EG, Euratom om antagande av rådets arbetsordning, att kommissionens presentation av viktigare lagstiftningsförslag som skall antas med medbeslutandeförfarandet och den debatt som sedan hålls i rådet skall vara offentliga. Det är ordförandeskapet som rekommenderar vilka lagstiftningsförslag som anses vara de viktigaste. Listan över sådana förslag antas sedan av rådet efter samråd med kommissionen. Vidare skall rådets möten vara offentliga när rådet röstar om rättsakter som skall antas med medbeslutandeförfarande.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

I det konstitutionella fördraget införs en övergripande bestämmelse om att arbetet i unionens institutioner, myndigheter och organ skall bedrivas så öppet som möjligt i syfte att främja en god förvaltning och det civila samhällets deltagande (artikel I-50.1). Bestämmelsen återger tanken om öppenhet i artikel 1 andra stycket i Unionsfördraget.

God förvaltning

Regeringen välkomnar att en ny rättslig grund införs för antagandet av regler om god förvaltning (artikel III-398). När unionens institutioner, organ och myndigheter fullgör sina uppgifter skall de stödja sig på en öppen effektiv och oberoende europeisk administration. Enligt bestämmelsen skall sådana regler antas i europeiska lagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Bindande regler om god förvaltning gör det tydligt för medborgaren vilka krav på en god och effektiv förvaltning som kan ställas på EU och dess tjänstemän. Bestämmelsen får ses som ett viktigt steg mot ett öppnare och effektivare EU.

Öppna rådsmöten

Vidare anges i fördraget att Europaparlamentets och rådets möten skall vara öppna när lagstiftningsförslag diskuteras och antas (artikel I-50.2). Som nämnts ovan är vissa delar av rådets möten redan i dag öppna. Nyheten är att detta nu läggs fast i fördraget, att det inte endast är de möten som rådet väljer ut som är öppna samt att denna regel gäller generellt. Föreskriften innebär framförallt att all debatt i rådet om lagstiftning skall ske offentligt och att detta inte är något som rådet kan ändra i sin interna arbetsordning.

Handlingsoffentlighet

Bestämmelser om handlingsoffentlighet finns i del I (artikel I-50.3 och I- 50.4) och i del III (artikel III-399) i det konstitutionella fördraget. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget med följande ändringar.

Den rätt till handlingsoffentlighet som följer av bestämmelserna i nuvarande fördrag utsträcks till att gälla unionens samtliga institutioner, myndigheter och organ. Detta innebär att samma principer om handlingsoffentlighet kommer att gälla för all EU:s verksamhet. Det bidrar till att medborgarnas möjligheter till insyn i unionens arbete ökar. Ändringen får till följd att varje ny myndighet och varje nytt organ som skapas måste ha regler om handlingsoffentlighet som följer de fastslagna principerna. Den innebär också att redan existerande myndigheter och organ måste ändra sina interna regler om de inte redan följer gällande principer. Det finns dock en begränsning i detta avseende. Europeiska centralbanken (ECB), den Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska unionens domstol skall omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet endast beträffande deras administrativa verksamhet. Europarlamentet och rådet skall också säkerställa att handlingar som gäller lagstiftningsförfaranden offentliggörs.

Regeringen delar Svenska Journalistförbundets och Tjänstemännens Centralorganisations (TCO:s) uppfattning att det i fördraget inte bör finnas sådana begränsningar i de grundläggande reglerna som nu gäller för ECB, och är av uppfattningen att sådana begränsningar inte heller bör finnas för EIB och EU-domstolen. Regeringen verkade också inom ramen för regeringskonferensen för att begränsningarna inte skulle skrivas in i fördraget, men det svenska förslaget vann inte gehör bland övriga medlemsstater. Likaså instämmer regeringen i att det i fördraget borde ha angetts att EU:s tjänstemän har en grundläggande rätt till yttrandefrihet. Frågan regleras nu, på svenskt initiativ, i de s.k. tjänsteföreskrifterna. Regeringen bedömer att de steg i öpppenhetsvänlig riktning som ändå har tagits i och med det nya fördraget bör välkomnas och avser fortsätta verka för att reglerna skall förbättras ytterligare i samband med framtida fördragsrevisioner.

Förvaltningssamarbete

Som framgår av avsnitt 19.7.7 upprättas en rättslig grund för samarbete mellan medlemsstaternas förvaltningar, såsom en del av området för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder.

15.5Skydd för personuppgifter

Sammanfattning: En särskild rättslig grund upprättas för skydd för personuppgifter som kommer att gälla inom hela fördragets tillämpningsområde.

Remissinstanserna: Datainspektionen välkomnar att en särskild

rättslig grund införs i fördraget för harmoniserade bestämmelser om skydd av personuppgifter och anser att det är av stor betydelse att rätten till skydd för personuppgifter regleras på ett enhetligt sätt inom hela fördragets område.

Bakgrund: Bestämmelser om skydd för personuppgifter finns i dag i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria

flödet av sådana uppgifter, såvitt gäller behandling av personuppgifter i medlemsstaterna. Direktivet grundar sig på artikel 95 i EG-fördraget. Vidare finns sådana bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, såvitt gäller behandling av personuppgifter inom gemenskapens institutioner och organ. Förordningen grundar sig på artikel 286 i EG-fördraget.

Det finns också sådana bestämmelser i flera olika rättsakter som antagits inom ramen för tredje pelaren. I rättsakterna finns bl.a. bestämmelser om att oberoende tillsynsmyndigheter skall kontrollera att bestämmelserna om skydd för personuppgifter följs. Bestämmelser som ger ett skydd för personuppgifter finns också i artikel 8 i Europakonventionen och i Europarådets dataskyddskonvention.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget införs en särskild rättslig grund om skydd för enskilda personer i fråga om behandling av personuppgifter hos unionens institutioner, organ och myndigheter och i medlemsstaterna, när dessa utövar verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, samt om den fria rörligheten för sådana uppgifter (artikel I-51). Som en följd av att pelarstrukturen avskaffas kommer bestämmelsen att bli tillämplig även på de områden som nu motsvarar andra och tredje pelaren. Bestämmelser skall meddelas i europeiska lagar eller ramlagar som skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Vidare anges att oberoende myndigheter skall kontrollera att dessa bestämmelser följs. I en gemensam förklaring (10) till artikel I-51 anges att hänsyn måste tas till skyddet för den nationella säkerheten vid utformandet av bestämmelser om skydd för personuppgifter.

Regeringen välkomnar att enhetliga regler nu kommer att gälla på området.

Artikel I-51 tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

15.6Kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning

Sammanfattning: Kyrkornas och de religiösa sammanslutningarnas och samfundens ställning liksom de filosofiska och konfessionslösa organisationernas ställning erkänns i det nya fördraget. Unionen skall erkänna deras identitet och deras specifika bidrag och upprätthålla en öppen, tydlig och regelbunden dialog med dessa kyrkor och organisationer.

Remissinstanserna: Sveriges Kristna Råd välkomnar att den

förklaring (nr 11) som tidigare fanns i anslutning till Amsterdamfördraget förs in i fördraget liksom de tillägg som regeringskonferensen resulterat i. Katolska biskopsämbetet välkomnar att trossamfundens roll erkänns och att dialogen nämns. Katolska biskopsämbetet förutser dock vissa tillämpningsproblem när det gäller vilka trossamfund artikeln gäller och vad ”filosofiska och

konfessionslösa organisationer” innebär. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) vänder sig starkt mot den särställning som kyrkor och konfessionslösa organisationer har fått. Enligt RFSL innebär detta gränsdragningsproblem när det gäller diskrimineringsskyddet i del II i fördraget.

Bakgrund: I anslutning till Amsterdamfördraget antogs en gemensam förklaring (11) om att unionen skall respektera och inte ingripa i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i medlemsstaterna. Unionen skall på samma sätt även respektera filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget införs en bestämmelse som återger texten i förklaring (11) till Amsterdamfördraget (artikel I-52). Till texten fogas två tillägg. Det första tillägget förtydligar att unionen i sitt förhållande till kyrkors, religiösa sammanslutningars och samfunds ställning samt filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning skall respektera nationell lagstiftning. Det andra tillägget innebär att unionen skall erkänna deras identitet och deras specifika bidrag och upprätthålla en öppen, tydlig och regelbunden dialog med dessa kyrkor och organisationer.

Regeringen vill understryka att artikeln inte framhäver en trosinriktning framför den andra, att den även avser konfessionslösa organisationer samt att föreskriften i praktiken bekräftar nuvarande ordning.

16Unionens finanser

Sammanfattning: I fördraget samlas principerna för arbetet med unionens budget i en särskild artikel.

Bestämmelser om EU-budgetens inkomstsida (unionens egna medel) skall, i likhet med nuvarande fördrag, antas av rådet med enhällighet efter Europaparlamentets hörande. Rådet kan dock med enhällighet bestämma att vissa genomförandebestämmelser skall antas med kvalificerad majoritet.

Det finansiella perspektivet byter namn till den fleråriga finansieringsramen och ges en rättslig grund i fördraget.

Uppdelningen mellan s.k. obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter i unionens årliga budget försvinner. Europaparlamentet får därmed en viktig roll även i fråga om jordbruksutgifter.

En rättslig grund för bekämpning av bedrägeri finns redan i EGfördraget. Det nya fördraget innebär i stort sett ingen förändring på området.

Remissinstanserna: Statens jordbruksverk anser att förenklingar

uppnås genom att låta rådet och Europaparlamentet endast göra en läsning av kommissionens budgetförslag samt genom att en och samma beslutsprocedur skall gälla för hela årsbudgeten. Det sistnämnda anser Jordbruksverket även ökar överskådligheten på budgetområdet. Ekonomistyrningsverket ser positivt på många av de förbättringar som det nya fördraget innebär när det gäller bestämmelserna om unionens

finanser. Verket anser också att särlösningar på EU-budgetens inkomstsida bör avskaffas och att en generell korrigeringsmekanism i stället bör införas för att undvika att vissa medlemsländer blir för stora nettobetalare till EU-budgeten. Lantbrukarnas Riksförbund anser att den ordning som föreslås i fördraget såvitt avser EU:s budget måste anses tillfredsställande. Inga synpunkter har inkommit från remissinstanserna gällande skyddet av gemenskapens finansiella intressen.

Bakgrund: I dag finns ett antal grundläggande principer för arbetet med unionens budget. Bland annat handlar det om att budgeten skall innehålla unionens samtliga inkomster och utgifter, att den skall vara i balans och att den skall genomföras i enlighet med sund ekonomisk förvaltning. Principerna regleras bl.a. i artiklarna 268, 270, 271 och 274 i EG-fördraget och i sekundärlagstiftning.

I artikel 269 i EG-fördraget finns en bestämmelse om unionens egna medel. I dag fattas beslut om systemet för unionens egna medel, dvs. EUbudgetens inkomster och medlemsstaternas EU-avgifter, av rådet med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Medlemsstaterna skall sedan godkänna beslutet.

Den fleråriga finansieringsramen kallas i dag för det finansiella perspektivet och är ett flerårigt budgettak för EU:s utgifter. Det finansiella perspektivet regleras i ett interinstitutionellt avtal mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Beslut om det interinstitutionella avtalet har, för rådets räkning, fattats av det Europeiska rådet och således har enhällighet gällt vid beslutet.

I artiklarna 271-276 i EG-fördraget finns bestämmelser om unionens budget. I dag gäller för den årliga budgetprocessen att rådet har sista ordet om jordbruksutgifterna – de s.k. obligatoriska utgifterna – medan Europaparlamentet har den slutliga makten beträffande i princip samtliga övriga utgifter – de s.k. icke obligatoriska utgifterna. Således gäller olika beslutsregler för de respektive institutionerna beroende på vilken typ av utgifter det är fråga om. Rådet och Europaparlamentet gör två läsningar var av kommissionens budgetförslag.

I artiklarna 277-279 i EG-fördraget finns på det finansiella området en slags restpost med bestämmelser bl.a. om i vilken valuta budgeten skall upprättas (artikel 277) och om hur kommissionen skall agera vid valutaväxling (artikel 278). Därtill anges att rådet med enhällighet, fram till 2007, efter Europaparlamentets hörande skall anta en budgetförordning med mer detaljerade regler om hur budgeten ställs upp, genomförandet av budgeten, redovisning och revision samt olika aktörers roller och ansvar (artikel 279.1). Det anges också att rådet genom enhälligt beslut efter att ha hört Europaparlamentet skall fastställa vissa mer detaljerade bestämmelser avseende EU-budgetens inkomstsida (artikel 279.2).

I artikel 280 i EG-fördraget finns allmänna bestämmelser om att gemenskapen och dess medlemsstater skall arbeta med att bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen. Detta arbete skall samordnas mellan aktörerna. Det anges också att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna skall presentera en årlig rapport för Europaparlamentet om åtgärder mot bedrägerier.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser om unionens finanser finns i del I (artiklarna I-53–I-56) och i del III (artiklarna III-402-III-415) i det konstitutionella fördraget.

Budgetmässiga och finansiella principer

Det är enligt regeringen positivt att bestämmelser om unionens budgetmässiga och finansiella principer samlas i artikel I-53 i det konstitutionella fördraget. Det underlättar överskådligheten och kan också ge principerna mer tyngd än när de presenteras var för sig. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i nuvarande EGfördrag och sekundärlagstiftning.

Unionens egna medel

Unionens egna medel regleras i artikel I-54 i det konstitutionella fördraget. I artikeln anges att bestämmelser om systemet för egna medel skall meddelas i en europeisk lag som, i likhet med nuvarande fördrag, skall antas av rådet med enhällighet efter hörande av Europaparlamentet. Genom ett sådant enhälligt beslut kan bl.a. nya inkomstkategorier inrättas eller befintliga inkomstkategorier avvecklas. Liksom i dag skall medlemsstaterna därefter ratificera den europeiska lagen.

Genomförandebestämmelser för systemet för unionens egna medel skall emellertid fastställas i en europeisk lag utfärdad av rådet med kvalificerad majoritet, dock endast i den mån som detta föreskrivs i den grundläggande lag som antagits med enhällighet. Rådet skall besluta efter godkännande av Europaparlamentet.

Med andra ord beslutar rådet med enhällighet om vissa grundläggande bestämmelser samt om vad som skall anses vara genomförandebestämmelser och som därmed skall fastställas med kvalificerad majoritet. Beträffande vilken typ av inkomstkategorier som skall finnas gäller alltid enhällighet.

Resultatet från regeringskonferensen skiljer sig från framtidskonventets förslag. Konventet föreslog att endast taket för EU:s inkomster samt införandet och avskaffandet av inkomstkategorier skulle beslutas av rådet med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Mer detaljerade bestämmelser än så skulle rådet besluta om med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande.

Genom det konstitutionella fördraget upprätthålls således i allt väsentligt nuvarande ordning.

Den fleråriga finansieringsramen

Det finansiella perspektivet byter namn till den fleråriga finansieringsramen och ges en rättslig grund i del I i det konstitutionella fördraget (artikel I-55). Det innebär enligt regeringen en förbättring jämfört med dagens system. Den fleråriga finansieringsramen spelar en så pass central roll i EU:s budgetsystem att den bör ges denna status. Finansieringsramen har sedan den infördes främjat stabilitet och långsiktighet på budgetområdet. Den fleråriga finansieringsramen skall fastställas av

rådet med enhällighet i en europeisk lag efter godkännande av Europaparlamentet som skall fatta beslut med en majoritet av sina ledamöter. Det anges dock att Europeiska rådet med enhällighet får anta ett europeiskt beslut om bemyndigande för rådet att besluta om övergång till omröstning med kvalificerad majoritet för fastställandet av den fleråriga finanseringsramen.

Finansieringsramen skall huvudsakligen innehålla beloppsmässiga tak för olika utgiftskategorier i EU:s budget vilket regleras närmare i del III i det konstitutionella fördraget (artikel III-402). Ramen skall fastställas för en period på minst fem år. Om man inte lyckas enas om en ny finansieringsram skall den tidigare ramen fortsätta att gälla till dess man enats om en ny.

I en gemensam förklaring (26) till artikel III-402.4, kopplad till den fleråriga finansieringsramen, konstateras först att föregående periods ram skall gälla om man inte enas om en ny finansieringsram, i enlighet med bestämmelserna i artikel III-402.4. Därefter anges att om beslut om en ny ram inte har fattats före utgången av 2006 skall tilldelningen av anslag till medlemsstaterna, dvs. EU-stöd, fastställas på grundval av samma kriterier för samtliga medlemsstater. Syftet med deklarationen är att de nya medlemsstaterna inte skall diskrimineras i förhållande till gamla medlemsstater i det fall det inte finns någon ny finansieringsram, dvs. den gamla gäller, och därmed sannolikt mindre pengar till EU-stöd.

Resultatet från regeringskonferensen skiljer sig från framtidskonventets förslag. Konventet föreslog att den fleråriga finansieringsramen skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande från Europaparlamentet. Konventet föreslog emellertid även en övergångslösning som innebar att den första finansieringsramen efter det nya fördragets ikraftträdande skulle beslutas av rådet med enhällighet.

Unionens budget

Bestämmelser om unionens budget finns i del I (artikel I-56) och i del III (artiklarna III-403–III-409) i det konstitutionella fördraget. Unionens årliga budget skall fastställas i en europeisk lag.

I fördraget slås fast att en och samma beslutsprocedur skall gälla för hela årsbudgeten. Detta innebär att uppdelningen mellan obligatoriska och icke obligatoriska utgifter försvinner. Det innebär också att Europaparlamentet får ökat formellt inflytande över jordbruksutgifterna samtidigt som rådet får ökat formellt inflytande över övriga utgifter.

I stället för dagens två läsningar skall rådet och Europaparlamentet endast göra en läsning var av kommissionens budgetförslag. Om institutionerna inte är överens skall en förlikningskommitté bestående av representanter för rådet och Europaparlamentet sammankallas. Om förlikningskommittén kommer överens skall rådet och Europaparlamentet bekräfta överenskommelsen för att budgeten skall anses antagen. Om förlikningskommittén inte kommer överens skall kommissionen lägga ett nytt budgetförslag som hanteras på samma sätt som det första förslaget. Har man i detta stadium passerat årsskiftet får unionen, liksom i dag, varje månad använda en tolftedel av föregående års anslag till dess en ny budget antagits. Förändringarna bör

sammantaget verka för en stärkt budgetdisciplin samtidigt som balansen mellan institutionerna upprätthålls. Förändringarna bör därför välkomnas.

Resultatet från regeringskonferensen skiljer sig från framtidskonventets förslag. Framtidskonventet föreslog förvisso att antalet läsningar av budgetförslaget skulle reduceras från två till en var för rådet och Europaparlamentet samt att en och samma beslutsprocedur skulle gälla för samtliga utgifter. Konventet föreslog dock att i det fall institutionerna inte är överens, och inte heller en förlikningskommitté kan enas om en lösning, så kan Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av sina ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna bekräfta sina ändringar jämfört med rådets uppfattning och därmed anta budgeten. Konventets förslag gav alltså betydligt större makt till Europaparlamentet jämfört med vad regeringskonferensen kommit överens om.

Gemensamma bestämmelser

Vissa gemensamma finansiella bestämmelser finns i artiklarna III-410– III-414 i det konstitutionella fördraget. Artiklarna III-410–III-412 motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget. Följande kan särskilt noteras.

I artikel III-410 slås fast att den fleråriga finansieringsramen och den årliga budgeten skall upprättas i euro.

Beslutsproceduren i artikel III-412 ändras. I europeiska lagar skall det, i likhet med nuvarande fördrag, meddelas budgetregler med närmare detaljer om budgeten och regler om kontroll av det ansvar som aktörerna i budgetförvaltningen har. Vidare skall det, i likhet med nuvarande fördrag, i en europeisk förordning meddelas närmare bestämmelser och förfaranden för hur budgetinkomster skall ställas till kommissionens förfogande samt nödvändiga åtgärder vid likviditetsbehov. Rådet skall besluta med enhällighet till och med den 31 december 2006. När det gäller förordningarna skall rådet besluta efter att ha hört Europaparlamentet. Från och med den 1 januari 2007 skall rådet besluta med kvalificerad majoritet både när det gäller lagarna och förordningarna.

I artikel III-413 införs en ny bestämmelse om att Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall se till att det finns finansiella medel tillgängliga för att unionen skall kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser gentemot tredjeman.

Vidare införs i artikel III-414 en ny bestämmelse om att regelbundna möten skall sammankallas mellan Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande på kommissionens initiativ inom ramen för budgetförfarandet.

Bekämpning av bedrägeri

Bekämpning av bedrägerier regleras i artikel III-415 i det konstitutionella fördraget. Endast smärre förändringar av denna bestämmelse har skett under regeringskonferensen.

17Unionen och dess närmaste omvärld

Sammanfattning: En ny bestämmelse om unionens relation till dess närmaste omvärld införs i fördraget. Bestämmelsen fastslår att unionen skall utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder (grannskapspolitik).

Remissinstanserna: Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

(Sida) anser att stöd till medelinkomstländer, i t.ex. närområdet, inte bör kunna belasta den ekonomiska ramen för utvecklingssamarbetet.

Bakgrund: Framtidskonventet föreslog en särskild artikel om unionens relation till dess närmaste omvärld. Syftet var att särskilt framhålla betydelsen av förbindelser med närbelägna stater i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värderingar och kännetecknas av nära och fredliga förbindelser. Särskilda avtal, t.ex. associeringsavtal, med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter skall kunna ingås. Det finns ingen motsvarande artikel i nuvarande fördrag.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: En ny bestämmelse om unionens relation till dess närmaste omvärld införs i det konstitutionella fördraget (artikel I-57). I artikeln fastslås att unionen skall utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder (grannskapspolitik). Regeringskonferensens resultat överensstämmer med framtidskonventets förslag. Under senare år har unionen redan utvecklat särskilda avtalsformer och speciella relationer till grannländer och länder i unionens närområde. Den nya artikeln framhäver dessa relationer på en central plats i fördraget och ger länderna på så sätt en särställning i unionens yttre förbindelser. I en gemensam förklaring (11) till artikel I- 57 anges att unionen kommer att beakta den särskilda situationen för länder med litet territorium som har särskilda närhetsförbindelser med unionen.

Det bör noteras att bestämmelsen om grannlandspolitiken är skild från frågor om utvecklingspolitik. Den innebär i sig inte att fördelningen av unionens finansiella resurser ändras.

18Medlemskap i unionen

Sammanfattning: I fördraget fastställs i likhet med nuvarande fördrag kriterierna för medlemskap samt förfarandena för anslutning och för upphävande av rättigheter. Bestämmelserna har ett i stort sett oförändrat innehåll jämfört med nuvarande fördrag.

En nyhet är att det i fördraget fastslås att ett medlemsland frivilligt kan utträda ur unionen och det föreslås en procedur för sådana fall.

Remissinstanserna: Svenska Kvinnors EuropaNätverk och Business

and Professional Women Sweden anser att det är ett framsteg att unionens grundläggande värden, och därmed jämställdheten, hänvisas till som ett krav i artikel I-58 för inträde av nya medlemsstater i unionen.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att en artikel om möjlighet till utträde är en naturlig del av de demokratiska reglerna och att regeln om tillfälligt upphävande av vissa rättigheter är lämplig ur demokratisk synvinkel.

Bakgrund: Kriterierna för medlemskap i unionen redovisas i dag ganska allmänt i Unionsfördraget. I artikel 49 i Unionsfördraget står det att varje europeisk stat som respekterar de principer som anges i artikel 6.1 i Unionsfördraget får ansöka om medlemskap. De principer som därvid avses är principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen. Även förfarandet för anslutning till unionen finns i dag i artikel 49 i Unionsfördraget.

Bestämmelser om ett förfarande för situationer där det finns risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter unionens gemensamma värden finns redan i dag i artikel 7 i Unionsfördraget samt i artikel 309 i EG-fördraget.

Frågan om möjlighet till utträde är visserligen inte reglerad i nuvarande fördrag. Det har ändå ansetts fullt möjligt för ett land att lämna samarbetet och några rättsliga hinder häremot kan inte anses föreligga. Att de andra medlemsstaterna i ett sådant fall inte skulle respektera den berörda statens vilja har inte bedömts som ett realistiskt politiskt scenario. Att utträdesbestämmelser saknas kan dock ge upphov till praktiska problem. Bestämmelser om frivilligt utträde finns i många andra internationella organisationer där suveräna stater är medlemmar.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Villkor för medlemskap och förfaranden för anslutning till unionen

Även i det konstitutionella fördraget hänvisas, beträffande kriterierna för medlemskap i unionen, tillbaka till beskrivningen av unionens gemensamma värden som definieras i artikel I-2 (artikel I-58). Dessa värden behandlas ovan i avsnitt 9.1 men här kan ändå sägas att det i huvudsak är fråga om samma principer som gällt hittills. Det konstitutionella fördragets bestämmelser är dock något mer specifika än den hittillsvarande regleringen, då de anger att stater som ansöker om medlemskap skall förbinda sig att gemensamt främja dessa värden.

Det konstitutionella fördragets bestämmelser om anslutning motsvarar i huvudsak dagens ordning. Det fördragsfästs att medlemsstaternas nationella parlament skall underrättas om en ansökan om anslutning. Jämfört med framtidskonventets förslag har tekniska justeringar gjorts i texten.

Tillfälligt upphävande av vissa rättigheter som följer av medlemskap i

unionen

I det konstitutionella fördraget anges de varnings- och sanktionsförfaranden som kan beslutas mot en medlemsstat som åsidosätter unionens värden (artikel I-59). De ändringar förslaget innebär i förhållande till nuvarande bestämmelser är nödvändiga tekniska justeringar för att beakta sammanslagningen av fördragen. Jämfört med framtidskonventets förslag har tekniska justeringar gjorts i texten.

Särskilda övergångsbestämmelser när det gäller omröstning i rådet enligt artikel I-59.5 finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ som fogas till det konstitutionella fördraget.

Frivilligt utträde ur unionen

Det konstitutionella fördraget innehåller en ny bestämmelse med ett förfarande som skall följas i det fall en medlemsstat frivilligt beslutar att utträda ur unionen (artikel I-60). Förfarandet vägleds delvis av motsvarande procedur i 1969 års Wienkonvention om traktaträtten, men innehåller mer specifika bestämmelser.

En medlemsstat som beslutar att utträda skall anmäla detta till Europeiska rådet. Europeiska rådet skall sedan ta fram riktlinjer, mot bakgrund av vilka unionen skall förhandla fram ett avtal med den berörda medlemsstaten om villkoren för utträdet, med beaktande av medlemsstatens framtida förbindelser med unionen. Kommissionen skall lägga fram rekommendationer till rådet som skall anta ett förhandlingsmandat och utse förhandlare av avtalet (artikel III-325.3). Avtalet skall ingås på unionens vägnar och rådet skall fatta beslut om dess antagande med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande. Medlemsstaten ifråga får därvid inte delta i Europeiska rådets eller rådets beslut eller överläggningar.

Det konstitutionella fördraget skall upphöra att gälla för den berörda medlemsstaten antingen när avtalet träder i kraft eller, om något avtal inte finns, två år efter medlemsstatens anmälan om utträde. Europeiska rådet kan dock, i samförstånd med den berörda medlemsstaten, enhälligt besluta att förlänga denna tidsfrist. Förekomsten av ett avtal är alltså inte tvingande för möjligheten till utträde.

En uttrycklig bestämmelse om frivilligt utträde tydliggör dels att en enskild stats vilja att frånträda det konstitutionella fördraget måste respekteras, dels att det finns en rättslig procedur för en medlemsstat att även utan övriga medlemsstateras medgivande utträda ur unionen.

En medlemsstat som utträtt ur unionen, men som på nytt vill ansluta sig, skall omfattas av det normala förfarandet för anslutning. Jämfört med framtidskonventets förslag har tekniska justeringar gjorts i texten. Särskilda övergångsbestämmelser när det gäller omröstning i rådet enligt artikel I-60.4 finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ som fogas till det konstitutionella fördraget.

19Unionens verksamhet inom olika politikområden

Del III i det konstitutionella fördraget innehåller de detaljerade målen och rättsliga grunderna för unionens verksamhet inom de olika politikområdena.

Politikområdena indelas på nytt sätt. Inledningsvis i avdelning I samlas de horisontella bestämmelser som skall beaktas eller respekteras i all

unionens verksamhet. Därefter finns en avdelning II med rättsliga grunder för icke-diskriminering och unionsmedborgarskap (se avsnitt 9.2 och 10.3).

I avdelning III som gäller unionens inre politik och åtgärder ingår: inre marknaden, ekonomisk och monetär politik, politik på andra områden (sysselsättning, socialpolitik, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, jordbruk och fiske, miljö, konsumentskydd, transporter, transeuropeiska nät, forskning och teknisk utveckling, rymden samt energi), området med frihet, säkerhet och rättvisa samt områden där unionen får besluta om att genomföra stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (folkhälsa, industri, kultur, turism, utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor och yrkesutbildning, skydd och beredskap samt administrativt samarbete).

I avdelning V som gäller unionens yttre åtgärder samlas bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, den gemensamma handelspolitiken, samarbete med tredjeland och humanitärt bistånd, restriktiva åtgärder, internationella avtal, unionens förbindelser med internationella organisationer och tredjeland, unionens delegationer samt bestämmelser om genomförande av solidaritetsklausulen (se avsnitt 21). Syftet är att åstadkomma ökad samstämmighet i unionens externa agerande.

Dessutom finns en avdelning IV med bestämmelser om associering av utomeuropeiska länder och territorier (se avsnitt 20). Vidare finns en avdelning VI som behandlar unionens funktion och som innefattar närmare institutionella och finansiella bestämmelser samt närmare bestämmelser om fördjupade samarbeten (se avsnitt 12, 14.3 och 16). Slutligen finns vissa gemensamma bestämmelser i avdelning VII (se avsnitt 22).

Bestämmelserna i del III motsvarar till stor del de detaljerade målen och rättsliga grunderna för gemenskapens verksamhet inom de olika politikområdena i EG-fördraget. Till följd av att pelarindelningen avskaffas lyfts närmare bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (nuvarande andra pelaren) in i del III i det konstitutionella fördraget. På samma sätt lyfts de närmare bestämmelser som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa in i del III i fördraget. Där samlas bestämmelser om politik som gäller kontroll vid gränser, asyl och invandring och civilrättsligt samarbete (nuvarande första pelaren) samt straffrättsligt samarbete och polissamarbete (nuvarande tredje pelaren).

Bestämmelserna i del III har anpassats med hänsyn till bestämmelserna i del I i det konstitutionella fördraget, bland annat till den rationalisering av rättsliga instrument och beslutsprocedurer som gjorts i del I. Detta innebär i vissa fall en utvidgning av beslutsfattande med kvalificerad majoritet och tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (nuvarande medbeslutandeförfarandet). Vidare har bestämmelserna förbättrats juridiskt-tekniskt.

Vissa nya rättsliga grunder införs i det konstitutionella fördraget som antingen utvidgar unionens befogenhet eller klarlägger utövandet av denna befogenhet på områden inom vilka unionen redan är verksam.

19.1Allmänna bestämmelser

Sammanfattning: I fördraget samlas vissa bestämmelser som skall beaktas eller respekteras i all unionens verksamhet i ett sammanhållet avsnitt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till att övergripande tvärsektoriella hänsyn samlas på ett ställe i fördraget och skall beaktas redan på lagstiftningsstadiet inom unionens hela verksamhet. Det kommer, enligt Landsorganisationen i Sverige (LO), att bli viktigt att bevaka att dessa nya inledande artiklar inte bara blir tomma ord utan påverkar EU:s förslag och beslut. Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Skåne län och Länsstyrelsen i Jämtlands län noterar med tillfredsställelse att många av de intressen och mål som länsstyrelserna är satta att bevaka och främja tydliggörs och fastslås i fördraget bl.a. jämställdhet mellan kvinnor och män, miljöskydd, djurskydd och socialt skydd. Svenska Kvinnors EuropaNätverk (SKEN), Business and Professional Women Sweden (BPW Sweden) och Malmö kommun framhåller särskilt jämställdhet mellan kvinnor och män i artikel III-116. SKEN, BPW Sweden och Sveriges Pensionärsförbund välkomnar även den gemensamma förklaringen (13) i anknytning till artikel III-116 om att bekämpa våld i hemmet. LO välkomnar särskilt artikel III-117 där det klargörs att all politik och verksamhet också ska beakta främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning, hög utbildningsnivå samt hög hälsoskyddsnivå för människor. Det är emellertid, enligt LO, beklagligt att man här talar om hög sysselsättning istället för full sysselsättning, som ju är det begrepp som används i fördragets del I. Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, SKEN, BPW Sweden och Sveriges Pensionärsförbund framhåller särskilt artikel III-118 om unionens åtagande att bekämpa diskriminering på grund av bl.a. sexuell läggning, kön och ålder. Konsumentverket anser att bestämmelsen om konsumentskydd i artikel III-120 är en förbättring i jämförelse med dagens situation men menar att bestämmelsen med fördel bör införlivas även i unionens målbestämmelser. Djurskyddsmyndigheten anser att djurskyddet förstärks genom det nya fördragets artikel III-121 och anser att det är önskvärt att Sverige även i fortsättningen har möjlighet att införa strängare regler om djurskydd än vad som föreskrivs på unionsnivå.

Bakgrund: I nuvarande fördrag återfinns de allmänna bestämmelser som skall beaktas, respekteras eller integreras i all gemenskapens verksamhet både som principer i EG-fördragets första del och i anknytning till respektive politikområde.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser som skall beaktas i all unionens verksamhet

I avdelning I i del III i det konstitutionella fördraget samlas bestämmelser med övergripande tillämpning (artiklarna III-115–III-121). Kravet på samstämmighet gäller enligt det konstitutionella fördraget all unionens politik och alla dess åtgärder (artikel III-115). Bestämmelserna i

artiklarna III-116–III-121 skall beaktas eller respekteras i all unionens verksamhet även på områden som enligt nuvarande fördrag ligger inom andra och tredje pelaren. Bestämmelserna omfattar jämställdhet mellan kvinnor och män, socialt skydd, bekämpande av diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, samt miljöskydd, konsumentskydd och djurskydd. Vissa horisontella principer finns också i anknytning till politikområdena (t.ex. i artikel III-278).

Jämställdhet mellan kvinnor och män

I all verksamhet som avses i del III i fördraget skall unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem (artikel III-116). Bestämmelsen motsvarar artikel 3.2 i EG-fördraget.

Enligt en gemensam förklaring (13) till artikel III-116 skall unionen, i sina allmänna insatser för att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, inom sina olika politikområden sträva efter att bekämpa alla slag av våld i hemmet. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bestraffa dessa brott samt att stödja och skydda brottsoffren.

Socialt skydd

Vid fastställandet och genomförandet av den politik och verksamhet som avses i del III skall unionen beakta de krav som är förknippade med främjande av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor (artikel III-117). Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen nuvarande målsättningar för gemenskapens socialpolitik (artikel 136 i EG-fördraget). Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag.

Bekämpande av diskriminering

Det införs ytterligare en ny horisontell bestämmelse. Vid utformningen och genomförandet av den politik och den verksamhet som avses i del III skall unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (artikel III-118). En rättslig grund för bekämpande av sådan diskriminering finns i artikel III-124 (se avsnitt 9.2).

Miljöskydd

Miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av den politik och verksamhet som avses i del III i fördraget, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling (artikel III-119). Bestämmelsen motsvarar artikel 6 i EG-fördraget.

Konsumentskydd

Konsumentskyddskraven skall beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs (artikel III-120). Bestämmelsen motsvarar artikel 153.2 i EG-fördraget.

Djurskydd

Vid utformningen och genomförandet av unionens politik ifråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning samt teknisk utveckling och rymden, skall unionen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till kraven på välbefinnande för djuren i deras egenskap av kännande varelser. Samtidigt skall unionen och medlemsstaterna respektera medlemsstaternas lagstiftning och sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv (artikel III-121). Artikeln motsvarar i huvudsak protokollet om djurskydd och djurens välbefinnande som finns fogat till nuvarande fördrag. Artikeln ersätter protokollet. Hänsyn till djurens välbefinnande framhävs genom att denna övergripande artikel tas in i fördraget. Artikeln är ny jämfört med framtidskonventets förslag.

19.2Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Sammanfattning: Det införs en rättslig grund som gör det möjligt att fastställa de principer och villkor som skall gälla vid utförande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. De europeiska lagar som fastställs på detta område får inte påverka medlemsstaternas befogenheter att tillhandahålla, beställa och finansiera dessa tjänster.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig tveksamma eller

negativa till övergripande europeisk lagstiftning om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att utvidgningen av EU:s kompetens på detta område är acceptabel men att den måste ske under förutsättningen, såsom anges i fördraget, att de europeiska lagar som fastställs på detta område inte får påverka medlemsstaternas befogenheter att tillhandahålla, beställa och finansiera dessa tjänster. Motala kommun, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan samt Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är oklar. Motala kommun och Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan kräver stor vaksamhet mot att sociala tjänster skulle kunna komma att ingå i begreppet. Remissinstanserna understryker vikten av att bevaka de lokala och regionala myndigheternas möjligheter att tillhandahålla, beställa och finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och att värna rätten för kommuner, landsting och regioner att avgöra om verksamheten skall bedrivas i egen regi eller på driftentreprenad. Kommerskollegium påpekar att det är viktigt att försiktighet iakttas vid den praktiska tillämpningen av bestämmelsen för att undvika fragmentering av den inre marknaden. Svenskt Näringsliv motsätter sig att det i fördraget skapas en ny rättslig

grund för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eftersom en sådan enligt Svenskt Näringsliv riskerar att äventyra nödvändig liberalisering och att negativt påverka effektivisering och konkurrensutsättning på nya marknader inom den inre marknaden.

Bakgrund: Under de senaste åren har tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom post, el, vatten och kommunikationer i stor utsträckning avreglerats av medlemsstaterna. Mot den bakgrunden infördes genom Amsterdamfördraget en bestämmelse som syftar till att garantera att den nya konkurrensen på dessa områden inte påverkar tillgången till, kvaliteten hos och karaktären av de tjänster som tillhandahålls medborgarna. Enligt artikel 16 i EG-fördraget skall gemenskapen och medlemsstaterna sörja för att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utförs. Genom bestämmelsen markeras den betydelse tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Gemenskapen och medlemsstaterna skall sörja för att tjänsterna utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Åliggandet för gemenskapen och medlemsstaterna gäller inom ramen för deras respektive befogenheter och inom ramen för fördragets tillämpningsområde.

I artikel 16 klargörs att den artikeln inte påverkar fördragets regler om statsstöd och konkurrens i artiklarna 73, 86 och 87 i EG-fördraget. Företag som anförtrotts att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse omfattas av bestämmelserna i EG-fördraget – särskilt konkurrensbestämmelserna – i den utsträckning som dessa bestämmelser inte hindrar företaget att fullgöra sina uppgifter. Handelns utveckling får dock inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse (artikel 86 i EG-fördraget). I den mån finansieringen av tjänsterna kan tolkas som statligt stöd kan den rättsliga grunden för gruppundantag (artikel 89 i EG-fördraget) utnyttjas för att klargöra finansieringsvillkoren.

För närvarande antar gemenskapen sektor för sektor lagstiftning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse regleras i artikel III-122 i det konstitutionella fördraget. I artikeln införs en ny rättslig grund enligt vilken principer och villkor, särskilt ekonomiska och finansiella, som gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall fastställas i europeiska lagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Dessa lagar får dock inte påverka medlemsstaternas befogenheter att, i överensstämmelse med fördraget, tillhandahålla, beställa och finansiera sådana tjänster (detta tillägg är nytt jämfört med framtidskonventets förslag).

Bestämmelsen om konkurrensreglernas tillämpning på företag som anförtrotts att tillhandahålla sådana tjänster (artikel III-166.2) och den rättsliga grunden som möjliggör gruppundantag från reglerna om statligt stöd (artikel III-169) är i princip oförändrade jämfört med nuvarande fördrag. Regeringen delar den uppfattning som remissinstansen LO givit uttryck för att utvidgningen av EU:s kompetens på detta område är acceptabel eftersom den måste ske under förutsättningen, såsom anges i fördraget, att de europeiska lagar som fastställs på detta område inte får

påverka medlemsstaternas befogenheter att tillhandahålla, beställa och finansiera dessa tjänster.

19.3Inre marknaden

Sammanfattning: Bestämmelser om EU:s inre marknad samlas i ett avsnitt i fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet. Den nuvarande balansen bevaras, användandet av kvalificerad majoritet ökar och avsnittet om den inre marknaden blir mer överskådligt.

Det införs en ny rättslig grund för administrativa åtgärder avseende kapitalrörelser och betalningar. En annan nyhet är att det införs en särskild rättslig grund som gör det möjligt att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen. Den nya särskilda rättsliga grunden på det immaterialrättsliga området innebär större tydlighet på rättsområdet och en välkommen rationalisering och förenkling av beslutsprocessen.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att det hade varit önskvärt

om det nya fördraget innehållit ett förtydligande om vilka tjänster som inryms i begreppet tjänst i fördragets mening. Tullverket anser att formuleringen ”inom konstitutionens tillämpningsområde” i artikel III- 152 om tullsamarbete i det nya fördraget är otydlig och befarar att den kan tolkas mer vidsträckt och därmed komma i konflikt med särreglerna på området frihet, säkerhet och rättvisa. Skatteverket välkomnar den nya bestämmelsen i artikel III-158.4 i fördraget om restriktiva skatteåtgärder vid svårigheter att kontrollera kapitalrörelser från tredje land. Rikspolisstyrelsen anser att det är positivt att det på svensk begäran har tydliggjorts i artikel III-160 att det endast är terrorism och verksamhet relaterad till terrorism som kan utgöra grund för frysning av tillgångar för grupper och individer inom unionens eget område. Konkurrensverket framhåller i sitt remissvar betydelsen av en effektiv rättstillämpning på konkurrensområdet. Viktiga grunder för en sådan tillämpning är, enligt Konkurrensverket, att en klar kompetensfördelning råder mellan olika organ och att formerna för beslutsfattandet är effektiva. Konkurrensverket anser det därför positivt att beslutsprocessen har förtydligats i fördraget.

Skatteverket konstaterar att bestämmelserna om indirekta skatter i huvudsak motsvarar reglerna i EG-fördraget. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det i fördraget bör införas beslutsfattande med kvalificerad majoritet på skatteområdet avseende minimiskattenivåer för företags-, sparande- och miljöbeskattning. Denna ändring skulle enligt LO öka möjligheterna att undvika skattedumping. Lantbrukarnas Riksförbund däremot anser att det är viktigt att behålla medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet och därmed att behålla kravet på enhälligt beslutsfattande.

Kommerskollegium och Svenskt Näringsliv välkomnar att en ny rättslig grund införs för immaterialrättsområdet (artikel III-176) som innebär att fler beslut kan fattas med kvalificerad majoritet än som är fallet idag men beklagar att enhällighet skall gälla för språkanvändningen.

Kommerskollegium välkomnar att medbeslutandeproceduren utsträcks till nya områden utan att ta ställning till vad det kan få för effekt på enskilda politikområden. Svenskt Näringsliv ser det som positivt att beslut rörande fri rörlighet för arbetstagare och åtgärder som är nödvändiga för social trygghet för migrerande arbetstagare (artikel III- 136.1) enligt det nya fördraget skall kunna antas med kvalificerad majoritet, liksom att det blir lättare att fatta beslut som underlättar för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare (artikel III-141).

Bakgrund: Generella bestämmelser om den inre marknadens upprättande och funktion finns i artiklarna 14 och 15 samt artiklarna 297 och 298 i EG-fördraget. Bestämmelserna återger de grundläggande förutsättningarna för den inre marknaden och reglerna om hur medlemsstaterna bör agera för att motverka påfrestningar på den inre marknaden som kan följa av åtgärder som medlemsstaterna kan känna sig tvingade att utföra på grund av allvarliga interna störningar m.m.

Fri rörlighet för personer och tjänster och etableringsrätten regleras i artiklarna 39-55 i EG-fördraget. I artikel 294 i EG-fördraget finns vidare en bestämmelse om kapitalplacering i bolag.

Artiklarna 23-31 i EG-fördraget innehåller bestämmelser om fri rörlighet för varor. Förbuden mot import- och exportrestriktioner är centrala för den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. Bestämmelserna finns i artiklarna 28-30 i EG-fördraget. Det finns en mängd vägledande rättsfall baserade på artiklarna ifråga. Vidare innehåller artikel 135 i EG-fördraget en bestämmelse om tullsamarbete. Tullsamarbetet syftar till att effektivt ingripa mot överträdelser av gemenskapens tull- och jordbruksregler vid import och export.

I artiklarna 56-60 i EG-fördraget finns bestämmelser om kapital och betalningar. Där stadgas inledningsvis att restriktioner för kapitalrörelser och betalningar mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredjeland är förbjudet. De följande artiklarna innehåller vissa undantag från principen om fri rörlighet för kapital och betalningar. Exempelvis skall principen – under vissa förutsättningar – inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa skattebestämmelser som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort. Inte heller påverkas rätten att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar eller att vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.

Artiklarna 81-89 i EG-fördraget utgör grunden för EU:s konkurrenslagstiftning. Europeiska kommissionen och ministerrådet har med dessa artiklar som grund utfärdat ett stort antal rättsakter som ytterligare förtydligar och förklarar hur dessa artiklar skall tillämpas. EGdomstolen har dessutom utvecklat en rättspraxis till vägledning för såväl privata som offentliga aktörer.

Artiklarna 81-86 i EG-fördraget riktar sig till privata och offentligt ägda företag. Reglerna uppställer förbud mot konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning. Dessutom regleras grunderna för kommissionens befogenheter vid övervakandet av marknadens aktörer. Artiklarna 87-89 innehåller regler om förhandskontroll av statligt stöd samt under vilka förutsättningar statligt stöd kan lämnas så att det inte snedvrider konkurrensen.

Artiklarna 90-93 i EG-fördraget innehåller bestämmelser om skatter. Där stadgas inledningsvis att medlemsstaterna inte vare sig direkt eller indirekt får belasta varor från andra medlemsstater med avgifter som är högre än motsvarande avgifter för inhemska varor. Vidare finns en rättslig grund för harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter på den inre marknaden.

Artiklarna 94-97 i EG-fördraget återger möjligheten att harmonisera lagstiftningen på den inre marknaden. Det finns en stor volym sekundärrätt med utgångspunkt i artikel 95 EG-fördraget samt en omfattande praxis på området. Möjligheten till harmonisering av medlemsstaternas lagar och författningar är en förutsättning för den inre marknadens bibehållande och fortsatta funktion.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Allmänt

I det konstitutionella fördraget samlas reglerna om den inre marknaden i ett kapitel (III-130–III-176). Det ger en bra överblick och bidrar till en ökad förutsebarhet i tillämpningen av reglerna. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Utgångspunkten för kapitlet är de fyra friheterna som möjliggör den inre marknaden; fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital (artikel I-4.1). Inre marknaden hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med delad befogenhet (artikel I-14). Tullunionen och fastställandet av de konkurrensregler som är nödvändiga för den inre marknadens funktion hör dock till områden med exklusiv befogenhet (artikel I-13). Den centrala ställning som bestämmelserna om inre marknaden haft i EG-fördraget förändras således inte i det konstitutionella fördraget. Sverige är ett starkt handelsberoende land och den fria rörligheten måste säkerställas så långt det är möjligt. Undantag från den fria rörligheten kan vara motiverade på vissa områden, t.ex. när det gäller en hög skyddsnivå i fråga om hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd.

Kapitalrörelser till eller från tredjeland

Under regeringskonferensen tillkom en bestämmelse i artikel III-157.1 som gäller Estland och Ungern. Förbudet mot restriktioner för kapitalrörelser och betalningar skall inte påverka tillämpningen mot tredjeland av restriktioner som var i kraft i dessa båda länder den 31 december 1999.

Restriktiva skatteåtgärder

En nyhet är att kommissionen enligt artikel III-158.4, på ansökan av en medlemsstat, får fatta ett beslut om att restriktiva skatteåtgärder som en medlemsstat vidtar med avseende på ett eller flera tredjeländer skall anses förenliga med det konstitutionella fördraget. Om beslut av kommissionen saknas tre månader efter ansökan, får rådet med

enhällighet anta ett sådant europeiskt beslut. Bestämmelsen tillkom i ett sent skede i regeringskonferensen och någon motsvarighet till artikeln finns inte i nuvarande fördrag.

Administrativa åtgärder avseende kapitalrörelser och betalningar

Artikel III-160 innebär att en särskild rättslig grund skapas för åtgärder avseende kapitalrörelser och betalningar. Om det är nödvändigt för att uppnå målen på området frihet, säkerhet och rättvisa, när det gäller att förebygga och bekämpa terrorism och därmed sammanhängande verksamhet, skall det fastställas en ram för administrativa åtgärder avseende kapitalrörelser och betalningar. Denna kan avse frysning av tillgångar, finansiella medel eller ekonomiska vinster som tillhör, ägs eller innehas av fysiska eller juridiska personer, av grupper eller av enheter som inte är stater. De åtgärder som vidtas skall fastställas i europeiska lagar som skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Rådet skall genomföra de europeiska lagarna i europeiska beslut eller förordningar.

Artikeln fick sin slutliga utformning under regeringskonferensen och skiljer sig från framtidskonventets förslag på så sätt att organiserad brottslighet och människohandel inte längre uttryckligen anges som grund för åtgärd enligt artikeln. Det var på svensk begäran som det i fördraget tydliggjordes att endast verksamhet relaterad till terrorism kan utgöra grund för frysning av tillgångar för individer och grupper inom unionens eget område. En bestämmelse om att akterna måste innefatta nödvändiga bestämmelser om rättsliga garantier har vidare lagts till.

På svenskt initiativ anges även i en gemensam förklaring (15) till artiklarna III-160 och III-322 att beslut om att vidta restriktiva åtgärder enligt artikeln måste grunda sig på klara och tydliga kriterier som bör vara anpassade till det specifika innehållet i varje restriktiv åtgärd. Detta för att möjliggöra en grundlig rättslig prövning av beslutet. Se också avsnitt 21.5 om restriktiva åtgärder.

Konkurrensregler

Bestämmelser om konkurrensregler finns i artiklarna III-161–III-169 i det konstitutionella fördraget. Det konstitutionella fördraget innebär i huvudsak ett tydliggörande av artiklarna i EG-fördraget.

Förordningar för tillämpningen av de regler som gäller förbud mot konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning skall antas av rådet på förslag av kommissionen efter att ha hört Europaparlamentet.

Några smärre förändringar har gjorts rörande kommissionens möjligheter att anta vissa genomförandebestämmelser för gruppundantag (artikel III-165.3 och III-168.4).

I artikel III-167.2c som rör statligt stöd med anledning av Tysklands tidigare delning, har ett tillägg införts som anger att beslut kan fattas om att upphäva bestämmelsen tidigast fem år efter det att det konstitutionella fördraget trätt i kraft. Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag. I en gemensam förklaring (16) till artikel III-167.2c

noterar konferensen att bestämmelsen skall tolkas i enlighet med befintlig rättspraxis från EG-domstolen och förstainstansrätten.

Artikel III-167.3a utvidgas på så sätt att stöd till vissa avlägsna franska och spanska områden alltid – med hänsyn till dessa regioners strukturella, ekonomiska och sociala situation – kan anses förenligt med den inre marknaden. Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag.

Bestämmelser om skatter

I artikel III-171 om harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter på den inre marknaden görs ett förtydligande. Som nödvändig förutsättning för att harmonisera lagstiftning anges som tillägg “att undvika snedvridning av konkurrensen”. Rådet skall, i likhet med nuvarande fördrag, fatta beslut med enhällighet i skattefrågor efter att ha hört Europaparlamentet.

Regeringskonferensens resultat skiljer sig från framtidskonventets förslag. Framtidskonventet föreslog att rådet som huvudregel skulle fatta beslut med enhällighet i skattefrågor. Om rådet enhälligt konstaterar att ett förslag till rättsakt avser administrativt samarbete, bekämpning av bedrägeri eller bekämpning av skatteflykt skulle rättsakten däremot antas med kvalificerad majoritet. Det förslaget vann inte gehör i regeringskonferensen.

Immaterialrätt

Rättslig grund för åtgärder inom ramen för den inre marknaden avseende immaterialrätt har hittills varit artikel 95 eller artikel 308 i EG-fördraget. Med dessa artiklar som grund har åtgärder kunnat vidtas för harmonisering av immaterialrätt och inrättande av gemenskapsrättigheter. Enligt artikel 95 fattas beslut av rådet med kvalificerad majoritet enligt medbeslutandeförfarandet. Artikel 308 i EG-fördraget föreskriver enhälligt beslut i rådet och att Europaparlamentet skall höras.

I det konstitutionella fördraget införs en särskild rättslig grund när det gäller gemenskapens lagstiftningsåtgärder på immaterialrättsområdet (artikel III-176). I fråga om befogenheten att lagstifta på detta rättsområde motsvarar den bestämmelserna i EG-fördraget. Enligt artikeln skall det inom ramen för den inre marknadens upprättande eller funktion föreskrivas åtgärder i europeiska lagar eller ramlagar för att skapa europeiska rättigheter på immaterialrättens område. Lagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Detta innebär att flera beslut kan fattas med kvalificerad majoritet än som är möjligt i dag. När det gäller bestämmelser om språkanvändning i samband med sådana rättigheter uppställer dock artikel III-176 krav på enhälligt beslut av rådet efter hörande av Europaparlamentet.

Regeringen välkomnar att det har skapats en särskild rättslig grund för immaterialrättsliga frågor. Detta innebär en större tydlighet på ett rättsområde som har stor betydelse för det europeiska näringslivet och den europeiska ekonomin. Det är också betydelsefullt att europeiska lagar och ramlagar på detta rättsområde som huvudregel antas av rådet med kvalificerad majoritet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Detta innebär en välkommen rationalisering och förenkling av beslutsprocessen.

Med dessa utgångspunkter hade regeringen – i likhet med Kommerskollegium och Svenskt Näringsliv – föredragit att även lagstiftning som gäller språkanvändning skulle beslutas med kvalificerad majoritet och inte enhälligt. Detta var också den linje som Sverige drev i förhandlingarna om det konstitutionella fördraget. Frågorna om språkanvändning var emellertid mycket kontroversiella och det var därför inte möjligt att nå framgång i denna del. Trots detta anser regeringen att förhandlingsresultatet sammantaget innebär betydande förbättringar på det immaterialrättsliga området.

Artikel III-176 tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

Ändrade beslutsprocedurer

I europeiska lagar eller ramlagar skall de åtgärder som är nödvändiga för att skapa social trygghet för migrerande arbetstagare föreskrivas. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-136). I dag fattar rådet beslut med enhällighet enligt medbeslutandeförfarandet (artikel 42 i EG-fördraget).

Det införs dock i fördraget en möjlighet för medlemsstaterna att vända sig till Europeiska rådet om en lagstiftningsakt skulle påverka det nationella trygghetssystemet på ett negativt sätt. Bestämmelsen om Europeiska rådet är ny jämfört med framtidskonventets förslag. Om en medlemsstat väljer att vända sig till Europeiska rådet skall lagstiftningsförfarandet upphävas tillfälligt. Inom fyra månader ska Europeiska rådet besluta om det ska hänskjuta frågan till rådet, varvid det tillfälliga upphävandet avbryts, eller om det skall vända sig till kommissionen och begära att den lägger fram ett nytt förslag. Utöver ändringen av beslutsproceduren görs ett förtydligande genom att egenföretagare läggs till i bestämmelsen.

I europeiska lagar eller ramlagar får undantag för viss verksamhet från bestämmelserna om etableringsfrihet föreskrivas. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-139 andra stycket). I dag fattar rådet ensamt beslut med kvalificerad majoritet (artikel 45.2 i EGfördraget).

Europeiska ramlagar skall göra det lättare för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare. De skall syfta till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis eller samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-141). I dag fattar rådet beslut med enhällighet enligt medbeslutandeförfarandet när det gäller vissa aspekter av yrkeslagstiftningen (artikel 47.2 i EG-fördraget).

Genom europeiska lagar eller ramlagar får friheten att tillhandahålla tjänster tillämpas även på tredjelandsmedborgare som tillhandahåller tjänster och som har etablerat sig inom unionen. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-144). I dag fattar rådet ensam beslut med kvalificerad majoritet (artikel 49 i EG-fördraget).

I europeiska ramlagar skall åtgärder för att genomföra liberaliseringen av en särskild tjänst föreskrivas. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-147). I dag fattar rådet beslut om sådana åtgärder med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets yttrande (artikel 52 i EG-fördraget).

I europeiska lagar eller ramlagar skall åtgärder föreskrivas om kapitalrörelser till eller från tredjeland. De skall enligt huvudregeln antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-157.2). I dag fattar rådet ensamt beslut med kvalificerad majoritet (artikel 57.2 i EGfördraget).

Åtgärder som utgör ett steg tillbaka inom unionsrätten skall, liksom i dag, beslutas av rådet med enhällighet. Europaparlamentet skall dock först höras (artikel III-157.3).

Åtgärder för att eliminera snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden skall föreskrivas genom europeiska ramlagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-174 andra stycket). I dag fattar rådet ensam beslut med kvalificerad majoritet (artikel 96 andra stycket i EG-fördraget).

19.4Ekonomisk och monetär politik

Sammanfattning: Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik förblir en uppgift främst för medlemsstaterna, även om vissa viktiga delar av denna samordning följer gemensamma förfaranden. Kommissionen får bl.a. möjlighet att utfärda varningar till medlemsstater som inte bedöms följa de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Samarbetet mellan de länder som ingår i euroområdet formaliseras och förstärks, bl.a. genom att en ordförande för denna grupp väljs för en tid om två och ett halvt år.

Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket (ESV) ser en fördel med

att kommissionen enligt det nya fördraget ges rätt att utfärda en ”tidig varning” om den anser att det finns risk för att det skall uppstå ett allt för stort budgetunderskott i ett medlemsland. ESV menar också att rådets rekommendation enligt artikel III-184.6 bör offentliggöras. Landsorganisationen i Sverige (LO) menar bl.a. att fördraget borde reglera att det är finansministerrådet som preciserar EU:s prisstabilitetsmål och inte som idag överlämna denna uppgift till Europeiska centralbanken. Miljöförbundet Jordens Vänner anser att Sverige bör verka för ett formellt undantag från EMU. Föreningen Medborgare för Folkomröstning anser att ett godkännande av fördraget skulle innebära att folkomröstningsresultatet om EMU skulle sättas ur spel och att det klara avvisandet till den monetära unionen nonchaleras av regering och riksdag.

Bakgrund: Den ekonomiska politiken är medlemsländernas befogenhet även om den samordnas inom unionen. Rådet antar varje år allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. I riktlinjerna görs en bedömning av det ekonomiska läget och vilka åtgärder som medlemsländerna bör vidta för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt.

Rådet övervakar med kommissionens hjälp den ekonomiska utvecklingen i medlemsländerna och bedömer hur deras ekonomiska politik överensstämmer med de allmänna riktlinjerna. Det finns också bestämmelser om att undvika alltför stora underskott. De referensvärden som härvidlag gäller definieras i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott bifogat det konstitutionella fördraget. Kommissionen skall övervaka utvecklingen av budgetsituationen i medlemsländerna och undersöka om budgetdisciplinen iakttas enligt särskilda kriterier.

Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) är ett samarbete inom EU som syftar till att samordna medlemsländernas ekonomiska politik och att införa en gemensam valuta. EMU har genomförts i tre etapper. Den sista etappen inleddes 1999 och innebär en fullbordad valutaunion med gemensam centralbank (Europeiska centralbanken) samt gemensam valuta och penningpolitik. En förutsättning för valutaunionen har varit och är att de deltagande ländernas ekonomier befinner sig på ungefär samma nivå. Ett antal ekonomiska krav som ett land måste uppfylla för att få delta i valutaunionen har därför ställts upp, de s.k. konvergenskriterierna. För att säkerställa sunda offentliga finanser inom unionen har därför EU inrättat den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser om unionens ekonomiska och monetära politik finns i artiklarna I-15 och III-177–III-202 i det konstitutionella fördraget.

Fördelningen av befogenheter mellan institutionerna

Det konstitutionella fördraget innebär inte, enligt regeringens bedömning, några genomgripande förändringar i regelverket eller i fördelningen av befogenheter på det ekonomisk-politiska området. Antagandet av de allmänna riktlinjerna skall fortfarande ske på samma sätt som tidigare, med den skillnaden att endast euroländerna får rösta om de rekommendationer som riktar sig till dessa länder (artikel III-194).

En viss förskjutning görs dock i riktning mot mer inflytande för kommissionen. Bestämmelserna syftar till att säkerställa genomförandet av medlemsstaternas åtaganden. Kommissionen skall till exempel få möjlighet att utfärda den första varningen till en medlemsstat som inte bedöms efterleva de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Rådet kommer dock, på samma sätt som i dag, med kvalificerad majoritet och på rekommendation av kommissionen, kunna besluta om att lämna den berörda medlemsstaten de rekommendationer som behövs. Skillnaden gentemot nuvarande bestämmelser är att den berörda medlemsstaten inte får delta i detta beslut (artikel III-179).

Om kommissionen bedömer att en medlemsstat har ett alltför stort underskott lämnar kommissionen i dag en rekommendation till rådet att slå fast detta. Enligt det konstitutionella fördraget kommer kommissionen istället att lämna ett förslag i denna fråga. Denna skillnad innebär att rådet, för att ändra innehållet i förslaget från kommissionen, måste uppnå enhällighet om ändringsförslaget. Vid en rekommendation från kommissionen, såsom fallet är i dag, har rådet möjlighet att ändra texten med kvalificerad majoritet.

I en gemensam förklaring (17) till artikel III-184 bekräftar regeringskonferensen bl.a. att stabilitets- och tillväxtpakten är ett viktigt instrument för att uppnå en ökning av tillväxten och ett säkerställande av sunda offentliga finanser.

Instrumenten för genomförande och uppföljning av den ekonomiska politiken behöver stärkas. Det är därför positivt att fördraget innehåller bestämmelser som syftar till detta.

Euroområdet

Genom det konstitutionella fördraget kommer beslutsfattandet i euroområdet att stärkas. Redan i dag finns ett antal frågor där euroländerna själva fattar beslut, bl.a. sanktioner i stabilitets- och tillväxtpakten, växelkurspolitik och tekniska frågor som rör euromynten. Genom det nya konstitutionella fördraget kommer euroländerna att kunna samordna sin ekonomiska politik på ett mer formellt sätt. Artikel III-194 i det konstitutionella fördraget fastställer att euroländerna ska utarbeta riktlinjerna för den ekonomiska politiken och se till att dessa överensstämmer med de riktlinjer som har antagits för hela unionen. Det finns enligt regeringens bedömning skäl för euroländerna att på olika sätt säkerställa ett väl fungerande beslutsfattande i euroområdet.

Redan i dag finns ett informellt samarbete mellan finansministrarna från medlemsländerna i valutaunionen, den s.k. eurogruppen. I det konstitutionella fördraget ges den s.k. eurogruppen en fastare ställning genom att den omnämns i fördraget (artikel III-195) och får en vald ordförande på två och ett halvt år. Till det konstitutionella fördraget är fogat ett nytt protokoll om eurogruppen.

Euroländernas externa agerande

När frågor av särskilt intresse för valutaunionen diskuteras vid internationella finansiella institutioner och konferenser skall enligt dagens bestämmelser beslut om vilken ståndpunkt gemenskapen skall framföra fattas med kvalificerad majoritet av rådet. Beslutet fattas på förslag av kommissionen efter att ha hört Europeiska centralbanken. Nuvarande fördrag specificerar inte på vilket sätt den gemensamma ståndpunkten skall förmedlas, dvs. hur euroländerna skall vara representerade. I det konstitutionella fördraget stärks euroländernas s.k. externa agerande. Detta sker dels genom att endast euroländer får delta i beslutsfattandet om gemensamma ståndpunkter i frågor av särskild betydelse för valutaunionen och om hur dessa ståndpunkter skall framföras, dels genom stärkt stimulans för enad representation vid internationella finansiella institutioner och konferenser (artikel III-196).

Institutionella bestämmelser

I EG-fördraget regleras den ekonomiska och finansiella kommittén genom artikel 114. Inledningen i denna artikel är dock obsolet då den reglerar den monetära kommittén. Monetära kommittén upphörde i och med valutaunionens start och ersattes med den ekonomiska och

finansiella kommittén. I det konstitutionella fördraget görs därför en uppdatering av dessa bestämmelser (artikel III-192).

Ändring av beslutsprocedurerna

För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken skall rådet i dag på grundval av rapporter från kommissionen övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom unionen samt den ekonomiska politikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna och regelbundet göra en samlad bedömning. För denna multilaterala övervakning skall medlemsstaterna lämna erforderliga uppgifter till kommissionen. Rådet kan enligt artikel 99 i EG-fördraget anta närmare föreskrifter om detta multilaterala övervakningsförfarande med stöd av det s.k. samrådsförfarandet (Europaparlamentet skall höras innan slutligt beslut fattas). I det konstitutionella fördraget kommer sådana närmare föreskrifter att kunna meddelas i europeiska lagar med tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-179.6). Ändringen innebär således en förstärkt ställning för Europaparlamentet.

Enligt en särskild bestämmelse i fördraget kan i dag en rad artiklar i stadgan för Europeiska centralbanken ändras av rådet antingen genom beslut med kvalificerad majoritet på rekommendation av Europeiska centralbanken efter att ha hört kommissionen eller genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen efter att ha hört Europeiska centralbanken (artikel 107 i EG-fördraget). I båda fallen krävs Europaparlamentets samtycke. I det konstitutionella fördraget kommer ändringar att kunna ske genom europeiska lagar med tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-187.3). Den huvudsakliga skillnaden blir att något krav på enhällighet inte längre kommer att finnas när förslaget till ändringar kommer från kommissionen. Europaparlamentets inflytande kommer att öka med tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

I det konstitutionella fördraget skall nödvändiga åtgärder för att använda euron som gemensam valuta föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar som skall antas efter det att Europeiska centralbanken har hörts (artikel III-191). Någon motsvarande bestämmelse om nödvändiga åtgärder för att använda euron finns inte i dag och den rättsliga grunden för antagande av bestämmelserna är således ny.

Inom ramen för den monetära politiken får rådet i dag genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen efter att ha hört Europeiska centralbanken och med Europaparlamentets samtycke tilldela Europeiska centralbanken särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag. I det konstitutionella fördraget får Europeiska centralbanken i en europeisk lag som antas av rådet tilldelas dessa särskilda uppgifter. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska centralbanken (artikel III-185.6). En viss försvagning sker här av Europaparlamentets inflytande i och med att dess samtycke ersätts med dess hörande.

I ett flertal fall på detta område skall rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet enligt den nya definition av detta begrepp som det konstitutionella fördraget innehåller. Det rör sig om rådsbeslut om

rekommendationer till en medlemsstat som för en politik som inte är förenlig med de allmänna riktlinjerna eller har ett alltför stort underskott (artikel III-179.4, artikel III-184.6 och 7), rådsbeslut om antagande av landsspecifika riktlinjer (artikel III-194.2), rådsbeslut om åtgärder för att säkerställa ett enat externt handlande (artikel III-196.3) och olika rådsbeslut som rör de s.k. medlemsstaterna med undantag (artikel III- 197.4 och III-198.2). Enligt de övergångsbestämmelser som finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ skall den nya definitionen av kvalificerad majoritet i dessa artiklar dock få verkan först den 1 november 2009.

19.5Politik på andra områden

19.5.1Sysselsättning

Sammanfattning: Sysselsättning finns redan som politikområde i EG-fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet.

Remissinstanserna: Flertalet instanser välkomnar att full sysselsättning blir ett övergripande mål för unionen men såväl Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) som Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) beklagar att detta språkbruk inte fått genomslag i del III i fördraget. LO och TCO ser positivt på att den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken får en egen form av kompetens i del I av fördraget (artikel I-15) och att därmed samordningen av sysselsättningspolitiken och samordningen av den ekonomiska politiken likställs. LO menar dock att detta synsätt inte fullt ut genomsyrar del III i fördraget och att en motsvarande förändring borde ha skett även i denna del av fördraget.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan samt ett flertal kommuner anser att samarbetet i sysselsättningsfrågor på EUnivå måste kompletteras med att de lokala och regionala organen tillsammans med andra aktörer får reella möjligheter att genom samordning utveckla egna strategier och handlingsplaner för sysselsättning.

Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation är mycket positiv till att sysselsättning lyfts fram på flera ställen i fördraget och vill särskilt lyfta fram artikel III-205 där det fastslås att en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när unionens politik och verksamhet utformas och genomförs.

Bakgrund: En hög sysselsättningsnivå är ett av unionens övergripande mål. I enlighet med artiklarna 125-130 i EG-fördraget skall medlemsstaterna och gemenskapen främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättningspolitik genom att utveckla en gemensam sysselsättningsstrategi. Bestämmelserna innebär inte att sysselsättningspolitiken harmoniseras på gemenskapsnivå, utan huvudansvaret för sysselsättningspolitiken ligger hos medlemsstaterna. Den gemensamma

sysselsättningsstrategin bygger på ett årligt multilateralt övervakningsförfarande bestående av en gemensam bedömning av sysselsättningsläget i gemenskapen, gemensamma mål och riktlinjer för sysselsättningspolitiken samt återrapporteringar från medlemsländerna.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om sysselsättning finns i artiklarna III-203–III-208 i det konstitutionella fördraget. Förhandlingsresultatet innebär vidare att den fördragsfästa samordning, som i dag gäller, tydliggörs i artiklarna I-12.3 och I-15.2 där den särskilda karaktären hos denna samordning klargörs. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Det är regeringens uppfattning att målsättningarna för sysselsättningssamarbetet stärks i och med att full sysselsättning ingår som ett av unionens övergripande mål (artikel I-3.3), jämfört med dagens målsättning om hög sysselsättning. Regeringen verkade under förhandlingarna för att samma målsättning skulle avspeglas i del III i fördraget. Behandlingen av denna del begränsades emellertid till att avse enbart vissa tekniska justeringar. Regeringen skall eftersträva att den högre ambitionsgrad som den skarpare skrivningen i del I speglar får praktiska återverkningar även vad gäller del III när denna del skall tillämpas.

19.5.2Socialpolitik

Sammanfattning: Socialpolitik finns redan som politikområde i EGfördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser konstaterar att socialpolitiken återfinns dels som ett område för delad befogenhet, dels under den särskilda befogenhetsform för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Remissinstanserna pekar på de eventuella oklarheter och tolkningsproblem som detta kan ge upphov till. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) välkomnar att socialpolitik uttryckligen erkänns som ett område för delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna i fråga om aspekter som anges i fördragets del III. Vidare välkomnar TCO att fördraget anger att tillämpningen av artikel III-210 på det socialpolitiska området inte ska tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout. Detta är, enligt TCO, av stor betydelse för möjligheterna att behålla de grundläggande förutsättningarna för det svenska kollektivavtalssystemet. Sveriges Pensionärsförbund, som också noterar att socialpolitiken definieras som ett område med delad befogenhet, anser det särskilt viktigt att subsidiaritetsprincipen iakttas på detta område.

Ett antal remissinstanser, däribland Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) noterar att möjligheten att ett europeiskt avtal, som förhandlats fram av de europeiska arbetsmarknadsparterna, genomförs genom europeiska förordningar eller europeiska beslut (artikel III-212) kvarstår i det nya fördraget. Remissinstanserna befarar dock att det skulle kunna uppfattas som att parternas framförhandlade regler har en lägre dignitet än regler

som beslutats genom lagstiftningsförfarandet. LO anser att det måste göras tydligt att alla förordningar och beslut som är resultat av parternas europeiska avtal efter beslut i rådet också skall bli bindande för medlemsländerna att införa via lag eller avtal.

Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation anser att den öppna samordningsmetoden är positiv som mellanstatlig samarbetsform i frågor som rör utanförskap och hemlöshet. SACO noterar att samordning genom gemensamma mål och utvärdering är vanligt förekommande inom det sociala området, och välkomnar därför att den öppna samordningsmetoden skrivs in i fördraget. LO menar att när det gäller den öppna samordningsmetoden på det socialpolitiska området (artikel III-213) måste det demokratiska inflytandet säkras på nationell nivå.

Bakgrund: Artiklarna 136-148 i EG-fördraget reglerar gemenskapens samarbete inom det socialpolitiska området. I artikel 136 anges att målet skall vara att främja sysselsättning, att förbättra levnads- och arbetsvillkor, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning. Begreppet socialpolitik omfattar således, förutom socialpolitik i mer traditionell mening, också områden som arbetsrätt, arbetsmiljö och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Genom en rad direktiv har medlemsstaternas lagstiftningar harmoniserats på detta område. Artikel 137.3 i EG-fördraget gör det möjligt för en medlemsstat att, på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter, överlåta åt dessa att genomföra direktiv på det arbetsrättsliga området. Medlemsstaten skall dock vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i direktivet.

EG-fördraget anvisar också en metod (den öppna samordningsmetoden) som kan vidtas för att förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna. Enligt artikel 140 i EG-fördraget skall kommissionen, för att nå de mål som anges i artikel 136, främja samarbetet mellan medlemsstaterna och underlätta för dem att samordna sina åtgärder på det socialpolitiska området. Kommissionen skall därför i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge yttranden och organisera samråd.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om socialpolitik finns i artiklarna III-209–III-219 i det konstitutionella fördraget. Området hör till områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna i fråga om de aspekter som regleras i del III i fördraget (artikel I-14). Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

I artikel III-210.4 tillförsäkras att arbetsmarknadens parter på nationell nivå kan ges i uppgift att genomföra sådana europeiska ramlagar som antagits enligt denna artikel och även europeiska förordningar eller beslut som har sin grund i ett kollektivavtal på EU-nivå i enlighet med artikel III-212. Regeringen delar inte remissinstansernas farhågor att avtal på europanivå som genomförs genom europeisk förordning eller europeiskt beslut skulle få lägre dignitet än en europeisk ramlag. Såväl europeiska förordningar, europeiska beslut som europeiska ramlagar är enligt det konstitutionella fördraget till alla delar bindande för medlemsstaterna.

Det råder således, enligt regeringens bedömning, inte någon tvekan om att ett framförhandlat avtal som genomförs genom en europeisk förordning eller beslut är bindande för medlemsstaterna och skall införlivas i deras nationella system genom lag eller avtal.

Samordning av nationell politik inom unionen, den s.k. öppna samordningsmetoden, klargörs på det socialpolitiska området i artikel III- 213 i det konstitutionella fördraget (se avsnitt14.4). I en gemensam förklaring (18) till artikel III-213 klargörs att politikområdet i artikeln i huvudsak faller inom medlemsstaternas behörighetsområde samt att unionens åtgärder på området är av kompletterande karaktär och inte syftar till att harmonisera nationella system. Regeringen delar LO:s uppfattning om att ett effektivt användande av den öppna samordningsmetoden på det socialpolitiska området förutsätter en väl fungerande nationell konsultation och samordning, inte minst med den regionala och lokala nivån, samt med arbetsmarknadens parter.

19.5.3Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Sammanfattning: Sammanhållningspolitiken finns redan som politikområde i EG-fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet. Territoriell sammanhållning läggs till.

Remissinstanserna: Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige

(Svenska ESF-rådet) instämmer i de ändringar av bestämmelserna som anges på området i det nya fördraget. Verket för näringslivsutveckling anser att fördragstexten väl tillgodoser Sveriges behov vad gäller det s.k. gleshetskriteriet. Lantbrukarnas Riksförbund framhåller vikten av en hög ambitionsnivå gällande sammanhållningspolitiken.

Bakgrund: Sammanhållningspolitiken regleras i artiklarna 158-162 i EG-fördraget. Ett av unionens mål är enligt nuvarande fördrag att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan olika regioner och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, vilka också omfattar landsbygdsområden. För att uppnå detta mål vidtar unionen åtgärder genom strukturfonderna (utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden) och Europeiska investeringsbanken. Kommissionen skall vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén om de framsteg som gjorts för att uppnå ekonomisk och social sammanhållning.

Bestämmelser om strukturfonderna och sammanhållningsfonden antas i dag genom enhälligt beslut av rådet efter Europaparlamentets samtycke. En övergång till beslut med kvalificerad majoritet i rådet från och med den 1 januari 2007 förutskickas dock i EG-fördraget, om vissa förutsättningar uppfylls (artikel 161 i EG-fördraget).

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Sammanhållningspolitiken återfinns i artiklarna III-220–III-224 i det konstitutionella fördraget. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till

områden med delad befogenhet (artikel I-14). Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

De nuvarande målen ekonomisk och social sammanhållning kompletteras med territoriell sammanhållning. Därutöver har skrivningarna nyanserats avseende de minst gynnade regionerna genom att öar och landsbygdsområden har tagits bort i denna del och omnämns nu tillsammans med andra områden. Fördragstexten anger att särskild hänsyn ska visas dels landsbygdsområden, dels områden som påverkas av strukturomvandlingar, dels regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner (artikel III-220). Detta innebär att glesa regioner nu nämns i fördraget samtidigt som dessa regioner inte uppnår en utmärkande särställning. Enligt en gemensam förklaring (19) till artikel III-220 kan öregioner även inbegripa hela östater.

Den rapport som kommissionen skall lägga fram vart tredje år skall också, förutom ekonomisk och social sammanhållning, omfatta de framsteg som gjorts för att uppnå territoriell sammanhållning (artikel III- 221).

Beslutsproceduren för att anta bestämmelser om strukturfonderna ändras. Europeiska lagar skall ange strukturfondernas uppgifter, huvudmål och organisation. Genom en europeisk lag skall även inrättas en sammanhållningsfond som skall lämna ekonomiska bidrag till projekt på miljöområdet och till transeuropeiska nät inom infrastrukturen på transportområdet (III-223.1). Lagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

De första bestämmelserna om strukturfonderna och om sammanhållningsfonden, som antas efter de bestämmelser som gäller vid tidpunkten för undertecknandet av det konstitutionella fördraget, skall dock beslutas av rådet med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande (III-223.2).

I protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för

Konungariket Danmark, Irland och Förenade Konungariket

Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige anges det gleshetskriterium som fastställdes för Sveriges och Finlands del i protokoll 6 om mål 6 inom ramen för strukturfonderna i samband med anslutningen till unionen (se avsnitt 23.1).

19.5.4Jordbruk och fiske

Sammanfattning: Europaparlamentet ges ett ökat inflytande över jordbrukspolitiken med vissa undantag. Någon ändring av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken görs inte.

Remissinstanserna: Kustbevakningen anser att det är svårt att bedöma

om uppdelningen i en exklusiv befogenhet för unionen avseende bevarandet av havets biologiska resurser inom fiskepolitiken och i övrigt delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna på jordbruks- och

fiskeripolitikens område kan medföra praktiska komplikationer för kontrollverksamheten. Fiskeriverket anser att förändringarna i kompetensfördelningen och beslutsproceduren på jordbruks- och fiskeområdet kan komma att påverka svensk fiskeriadministration, men att det är svårt att säga hur arbetssättet kommer att påverkas i praktiken. Verket anmärker att begreppet havets biologiska resurser inte klargörs i promemorian, trots att regeringen i skrivelse till riksdagen (Skr. 2003/04:13) bedömt att ett sådant klargörande kunde behövas.

Länsstyrelsen i Skåne län noterar att fastställande av jordbruksstöd, avgifter, priser m.m. liksom tidigare kommer att ske utan Europaparlamentets medbestämmande. De praktiska konsekvenserna för länsstyrelsernas stödhantering av förändringarna i beslutsproceduren torde därför, enligt länsstyrelsen, vara små. Statens jordbruksverk menar att Europaparlamentets utökade roll i det ordinarie lagstiftningsarbetet, bl. a. inom jordbrukspolitiken, kan leda till en ökad komplexitet i lagstiftningsarbetet med följden att de nu rådande arbetsformerna vid förhandlingar måste ändras och ytterligare resurser läggas på förhandlingsarbete. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att den ändrade beslutsproceduren med ökat inflytande för Europaparlamentet bör gälla endast de övergripande riktlinjerna, medan beslut av detaljkaraktär bör fattas i enklare former.

LRF anser att det är viktigt med en fortgående debatt om jordbrukspolitikens mål och medel, men att den nuvarande målformuleringen fortfarande är relevant. Några remissinstanser, däribland Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, anser att miljöskyddskraven bör tydliggöras i bestämmelserna om jordbruksoch fiskepolitiken. Glesbygdsverket anser att en allmän inriktning för framtiden bör vara att söka modernisera målen för jordbrukspolitiken, bl. a. genom ökade insatser för landsbygdsutveckling.

Även Kommerskollegium och Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby vill se en reform av EU:s jordbrukspolitik. Miljöförbundet Jordens Vänner motsätter sig fördraget och anser att EU i stället för att fokusera på europeisk likriktning av jordbruket bör inriktas på regional utveckling, där livsmedelsförsörjningen är anpassad till regionala förhållanden på ett hållbart sätt och långa transporter undviks.

Bakgrund: I artiklarna 32-38 i EG-fördraget finns de grundläggande bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken. Den gemensamma marknaden omfattar jordbruket och handeln med jordbruksprodukter (dvs. bl. a. jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter). De varor som avses tas upp i en särskild lista, som finns i bilaga I till EG-fördraget. Målen för jordbrukspolitiken är att höja jordbrukets produktivitet, tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och ge konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

Den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna kan innebära gemensamma konkurrensregler, samordning av nationella marknadsorganisationer och upprättande av en europeisk marknadsorganisation. Den gemensamma organisationen får omfatta allt som behövs för att uppnå jordbrukspolitikens mål, särskilt prisreglering, produktions- och saluföringsstöd, lagring samt import- och exportreglering. Diskriminering mellan konsumenter eller producenter

inom gemenskapen är förbjuden. Utvecklings- och garantifonder för jordbruket får bildas.

Jordbrukspolitiken kan innefatta samordning av yrkesutbildning, forskning och kunskapsöverföring samt konsumtionsfrämjande åtgärder. Jordbruksområdet undantas från konkurrensreglerna om inte rådet beslutar annat. Stöd tillåts särskilt till företag som missgynnas genom struktur- eller naturförhållanden och inom ramen för ekonomiska utvecklingsprogram.

Rådet får efter hörande av Europaparlamentet med kvalificerad majoritet utfärda förordningar, direktiv och beslut. Rådet får även utfärda rekommendationer. Under vissa förutsättningar får rådet enligt samma beslutsförfarande ersätta nationella marknadsorganisationer med en gemensam organisation.

Utjämningsavgifter fastställs av kommissionen och har till syfte att återställa jämvikten när nationella marknadsorganisationer och liknande påverkar konkurrensläget i andra medlemsstater.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om jordbruk och fiske finns i artiklarna III-225–III-232 i det konstitutionella fördraget. De jordbruksprodukter som avses i artikel III-226 finns förtecknade i bilaga I till det konstitutionella fördraget. Området hör till områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna (artikel I-14). Undantag gäller dock för bevarandet av havets biologiska resurser inom fiskeripolitiken, som faller under unionens exklusiva befogenheter (artikel I-13). Som Fiskeriverket påpekat har regeringen tidigare angett att begreppet havets biologiska resurser borde klargöras. Gränsen för ett sådant begrepp bör, enligt regeringens bedömning, närmare utvecklas i sekundärrätten och genom domstolspraxis.

Bestämmelserna och bilaga I motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Det tydliggörs i fördraget att den gemensamma jordbrukspolitiken och användningen av benämningen ”jordbruk” också skall omfatta fiskerisektorn.

Europaparlamentets möjligheter att påverka jordbruks- och fiskepolitiken ökar genom att man i artikel III-231 övergår till det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Enligt artikeln skall den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och övriga bestämmelser som behövs för att uppnå målen för jordbruks- och fiskepolitiken anges i en europeisk lag eller ramlag. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Samma beslutsprocedur skall användas enligt artikel III-230.1 vid undantag från begränsningen i tillämpningen av konkurrensreglerna och enligt artikel III-231.4 vid ersättande av nationella marknadsorganisationer med en gemensam organisation. I dag fattar rådet beslut om sådana bestämmelser med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets yttrande (artikel 37.2 i EG-fördraget).

Fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar samt fastställande och fördelning av fiskemöjligheter skall dock enligt artikel III-231.3 antas av rådet i europeiska förordningar eller beslut. Detsamma gäller enligt artikel III-230.2 när det gäller tillåtande av stöd till missgynnade företag och stöd inom ramen för ekonomiska utvecklingsprogram.

Enligt artikel III-232 fastställs utjämningsavgifter av kommissionen i europeiska förordningar eller beslut.

Ett par remissinstanser anser att målen för jordbrukspolitiken borde tydligare inriktas på miljöskyddskraven. I artikel III-119 i det konstitutionella fördraget anges att miljöskyddskraven skall integreras i bl. a. jordbruks- och fiskeripolitiken, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling. Frågan får därigenom anses ha fått en tillfredsställande lösning.

Regeringen delar den uppfattning som har framförts av vissa remissinstanser att målen för jordbrukspolitiken bör moderniseras. De angivna målsättningarna är anpassade till den situation som rådde i Europa på 1950-talet. Målsättningarna är därför inte längre relevanta i förhållande till den nuvarande situationen för Europas jordbruk. Några förutsättningar för att förändra målsättningarna för jordbruket fanns dock inte vid denna regeringskonferens. Frågan gick utöver vad det fanns utrymme och vilja bland medlemsstaterna att diskutera vid konferensen.

Artikel III-231 tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

19.5.5Miljö

Sammanfattning: Miljöbestämmelserna i det nya fördraget motsvarar i allt väsentligt de skrivningar om hållbar utveckling och miljöintegration som finns i nu gällande fördrag.

Remissinstanserna: Svenska Naturskyddsföreningen är positiv till att

de allmänna bestämmelserna i nuvarande fördrag om miljön och hållbar utveckling behålls och bekräftas på nytt. Svenska Naturskyddsföreningen är även positiv till att de grundläggande principerna för miljöpolitiken upprätthålls i det nya fördraget, men beklagar starkt bristen på framsteg och förbättringar när det gäller miljöfrågornas faktiska integration i de olika politikområdena. Även Naturvårdsverket hade välkomnat om miljöskyddsbestämmelser tydligare hade integrerats under varje politikområde. Lantbrukarnas Riksförbund anser att det är värdefullt att samarbetet på miljöområdet ges en framskjuten position. Miljöförbundet Jordens Vänner anser att det är bra att bestämmelser om t.ex. miljöskydd skall beaktas eller respekteras i unionens olika verksamheter. Riksantikvarieämbetet anser att fördragets miljöbegrepp även bör omfatta kulturmiljön. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan framhåller vikten av tidig konsultation med riksdag och regering eftersom EU inom miljöområdet beslutar om lagstiftning som i Sverige ofta ligger inom den kommunala kompetensen.

Bakgrund: I artiklarna 174-176 i EG-fördraget finns bestämmelser på politikområdet miljö. I bestämmelserna slås de allmänna målen för miljön fast. Vidare anges principer som skall tillämpas vid beslut på området (förebyggande åtgärder skall vidtas, föroreningar skall hejdas vid källan och förorenaren skall betala). Rådet skall enligt medbeslutandeförfarandet med kvalificerad majoritet besluta om vilka åtgärder som skall vidtas av gemenskapen för att uppnå de mål som anges för gemenskapens miljöpolitik. Med avvikelse från denna

beslutsordning skall rådet enhälligt besluta om a) bestämmelser av främst skattekaraktär, b) åtgärder som påverkar fysisk planering, kvantitativ förvaltning av vattenresurser eller sådana åtgärder som direkt eller indirekt berör tillgången till dessa resurser, och markanvändning utom avfallshantering samt c) åtgärder som väsentligen påverkar en medlemsstats val mellan energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning. Miljöreglerna är minimiregler som tillåter de medlemsstater som så vill att tillämpa strängare miljökrav. Sådana åtgärder måste vara förenliga med fördraget.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelserna på politikområdet miljö finns i artiklarna III-233 och III-234 i det konstitutionella fördraget. Området hör till områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna (artikel I-14). Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Inom ramen för en hållbar utveckling skrivs en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö in bland unionens mål i del I i fördraget (artikel I-3). Principen att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling, har lagts fast i del III i fördraget (artikel III- 119). Principen motsvarar den som finns angiven i artikel 6 i EGfördraget. Den helhet inom det konstitutionella fördraget som gäller miljön får därmed anses tillfredsställande.

19.5.6Konsumentskydd

Sammanfattning: Konsumentskydd finns redan som politikområde i EG-fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet.

Remissinstanserna: Konsumentverket anser att bestämmelsen om

konsumentskydd bör stärkas i syfte att uppnå ett högt konsumentskydd och att minimiharmonisering bör tillämpas. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att bestämmelsen om konsumentskydd i artikel III-235 till stora delar är godtagbar. Konsumentverket, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Miljöförbundet Jordens Vänner välkomnar att konsumentskyddskraven omnämns i artikel III-120.

Bakgrund: Konsumentskyddet regleras i artikel 153 i EG-fördraget. För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå skall gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen.

Målen på området skall uppnås genom åtgärder som beslutas inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget. Med den artikeln som grund har åtgärder kunnat vidtas för att harmonisera lagstiftning där så är möjligt och lämpligt.

Vidare uppnås målen genom bestämmelser som understödjer, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik. Dessa åtgärder är av minimikaraktär och möjliggör alltså för medlemsstaterna att nationellt införa strängare skyddsbestämmelser. Samtliga åtgärder på

konsumentområdet beslutar rådet tillsammans med Europaparlamentet enligt det s.k. medbeslutandeförfarandet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: En bestämmelse om konsumentskydd finns i artikel III-235 i det konstitutionella fördraget. Området hör till områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna (artikel I-14). Artikeln motsvarar i huvudsak bestämmelsen i EG-fördraget.

Bestämmelsen att konsumentskyddskraven skall beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs flyttas till artikel III-120 i det konstitutionella fördraget. Det konstitutionella fördraget tydliggör med denna ändring såväl konsumentpolitikens betydelse för en fungerande inre marknad som dess del av välfärdspolitiken.

19.5.7Transporter och transeuropeiska nät

Sammanfattning: Transporter och transeuropeiska nät finns redan som politikområden i EG-fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdena med undantag för att användandet av kvalificerad majoritet ökar.

Remissinstanserna: Svenskt Näringsliv har inga invändningar mot ändringarna av beslutsprocedurerna på det transportpolitiska området som innebär ökat användande av kvalificerad majoritet.

Bakgrund: I artiklarna 70-80 i EG-fördraget finns bestämmelser om transportpolitik. Medlemsstaterna skall inom ramen för en gemensam transportpolitik förverkliga fördragets mål om en gemensam marknad på transportområdet.

Rådet skall i enlighet med medbeslutandeförfarandet fastställa gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier, villkoren för att transportföretag som hör hemma utomlands skall få utföra transporter i en medlemsstat, åtgärder för att förbättra transportsäkerheten och alla andra lämpliga åtgärder. Bestämmelser som avser principerna för regleringen av transportväsendet och som skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportutrustningen skall dock beslutas av rådet med enhällighet efter att Europaparlamentet hörts. De åtgärder som hittills vidtagits har syftat till att åstadkomma gemensamma regler och villkor för transporter inom unionen samt även till att bland annat förbättra transportsäkerheten.

Vid transporter inom gemenskapen skall all diskriminering avskaffas som består i att transportföretag tillämpar olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland. Rådet skall med kvalificerad majoritet utfärda föreskrifter för att genomföra sådana bestämmelser.

I artiklarna 154-156 i EG-fördraget finns bestämmelser om transeuropeiska nät. Gemenskapen ska bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastruktur inom transport, telekommunikation samt energi. Gemenskapens insatser skall, inom ramen för öppna och

konkurrensutsatta marknader, inriktas på att främja de nationella nätens samtrafikförmåga, driftskompatibilitet samt tillträde till näten. För att förverkliga dessa mål ska gemenskapen fastställa riktlinjer och prioriteringar för projekt av gemensamt intresse samt upprätta allmänna regler för beviljandet av finansiellt stöd från gemenskapen. Riktlinjerna och övriga åtgärder skall antas av rådet i enlighet med medbeslutandeförfarandet. Riktlinjer och projekt som angår en medlemsstats territorium kräver den berörda medlemsstatens samtycke.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser på det transportpolitiska området och om transeuropeiska nät finns i artiklarna III-236–III-247 i det konstitutionella fördraget. Områdena hör till områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna (artikel I-14). Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget.

Transporter

Kravet på enhällighet avskaffas i fråga om bestämmelser vilkas tillämpning skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportutrustningen. Istället föreskrivs att sådana fall skall beaktas vid antagandet av europeiska lagar eller ramlagar (artikel III-236.3). Lagarna och ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Bestämmelsen i artikel III-236.3 är ny jämfört med framtidskonventets förslag.

Beslutsproceduren för att genomföra avskaffande av diskriminering vid transporter inom gemenskapen ändras på så sätt att Europaparlamentet skall höras innan rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet (artikel III-240.3).

Vidare har i det nya fördraget införts en möjlighet för rådet att, efter fem år från ikraftträdandet av fördraget, upphäva artikel III-243, som möjliggör att vissa åtgärder vidtas för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i förbundsrepubliken som påverkats av delningen. Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag. I en gemensam förklaring (20) till artikel III-243 anges att bestämmelsen skall tillämpas i enlighet med gällande praxis från EG-domstolen och förstainstansrätten.

Transeuropeiska nät

Riktlinjer och övriga åtgärder när det gäller transeuropeiska nät skall antas av rådet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Riktlinjer och projekt som angår en medlemsstats territorium kräver den berörda medlemsstatens samtycke.

19.5.8Forskning och teknisk utveckling samt rymden

Sammanfattning: Forskning och teknisk utveckling finns redan som politikområde i EG-fördraget. Som komplement till det fleråriga ramprogrammet upprättas en särskild rättslig grund för åtgärder på det europeiska forskningsområdet. Dessutom upprättas en ny rättslig grund för europeisk rymdpolitik.

Remissinstanserna: Svenskt Näringsliv ser positivt på den nya

rättsliga grund som gör det möjligt att genom europeiska lagar föreskriva nödvändiga åtgärder för att genomföra det europeiska forskningsområdet. Även Statens energimyndighet noterar att EU inom området forskning får rätt att anta europeiska lagar utanför det gemensamma ramprogrammet (artikel III-251.4) men anser att konsekvenserna av detta är svåra att överblicka. Vetenskapsrådet noterar att inga större förändringar gjorts i fördragstexten om forskning. Totalförsvarets forskningsinstitut och Krisberedskapsmyndigheten framhåller båda att forskning inom andra områden än sådana som framförallt stödjer unionens ekonomiska kraft måste poängteras, som exempel nämns säkerhetsforskning. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser inte att forskning och teknisk utveckling samt rymden är något som har med grundläggande förhållanden för samhällets regler och funktioner att göra. Därför bör dessa artiklar strykas. Motala kommun och Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan anser att det är viktigt att EU:s politikområden som berör bland annat forskning hanteras på ett sådant sätt att Regeringskansliet och berörda statliga myndigheter fullt ut beaktar kommunernas ökade ansvar och ambitioner i dessa frågor.

Rymdstyrelsen välkomnar att EU:s engagemang i rymdfrågorna avspeglas i det nya fördraget och att det mellanstatliga Europeiska rymdorganet ESA nämns särskilt.

Bakgrund: I artiklarna 163-173 i EG-fördraget finns bestämmelser om forskning och teknisk utveckling.

Gemenskapen och medlemsstaterna skall samordna sin verksamhet inom forskning och teknisk utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas politik och gemenskapens politik. Samarbetet inom EU har de senaste åren på grund av inrättandet av det europeiska forskningsområdet, ERA, blivit allt intensivare, då forskningens strategiska betydelse för ekonomisk tillväxt särskilt har uppmärksammats i Lissabonarbetet.

Nuvarande fördrag anger ingen särskild rättslig grund för samarbete inom rymdpolitiken på unionsnivå. Europeiskt rymdsamarbete bedrivs i dag inom ramen för det mellanstatliga Europeiska rymdorganet, European Space Agency (ESA). Samarbetets syfte är att för uteslutande fredliga ändamål tillhandahålla och främja samarbete mellan Europas stater inom rymdforskning, teknologiutveckling och rymdtillämpningar genom att bl.a. utarbeta och implementera en europeisk rymdpolitik. Under flera år har ESA och kommissionen bedrivit ett samarbete som har byggt på att rymdteknologi är ett användbart verktyg för genomförande av sektorspolitiken inom EU (transport, miljö, jordbruk m.fl.). Samarbetet har bl.a. lett till att ESA och EU år 2000 antog varsin

likalydande resolution om en gemensam europeisk rymdstrategi samt att ESA och kommissionen ingick ett ramavtal år 2003.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser om forskning, teknisk utveckling och rymden finns i artiklarna III-248–III-255 i det konstitutionella fördraget. När det gäller detta område skall unionen ha befogenhet att vidta åtgärder, bland annat att besluta om program. Utövandet av unionens befogenhet får dock inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter (artikel I-14.3).

Forskning och teknisk utveckling

Bestämmelserna om forskning och teknisk utveckling motsvarar bestämmelserna i EG-fördraget. Unionen och medlemsstaterna skall, liksom i nuvarande fördrag, samordna sin verksamhet inom forskning och utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas politik och unionens politik. I nära samarbete med medlemsstaterna får kommissionen ta lämpliga initiativ för att främja denna samordning.

Syftet med unionens verksamhet preciseras på så sätt att den skall stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att åstadkomma ett europeiskt forskningsområde med fri rörlighet för forskare, vetenskapliga rön och teknik, att främja utvecklingen av unionens konkurrensförmåga, inbegripet inom unionens industri och att underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i det konstitutionella fördraget (artikel III-248.1).

Enligt en gemensam förklaring (21) till artikel III-248 är regeringskonferensen enig om att unionen kommer att beakta de grundläggande riktlinjerna och valen i medlemsstaternas forskningspolitik när den vidtar åtgärder inom forskning och teknisk utveckling.

Fördraget kompletteras med en skrivning som klargör att kommissionen särskilt får ta initiativ med syfte att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering (artikel III-250.2) (den s.k. öppna samordningsmetoden se avsnitt 14.4). Europaparlamentet skall informeras fullt ut.

I fördraget införs vidare en ny rättslig grund som gör det möjligt att, som komplement till det fleråriga ramprogrammet, genom europeiska lagar föreskriva nödvändiga åtgärder för att genomföra det europeiska forskningsområdet (artikel III-251.4). De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag.

Rymden

Rymdpolitik införs som ett nytt område. Den rättsliga grunden regleras i artikel III-254. Enligt denna artikel skall unionen utarbeta en europeisk rymdpolitik i syfte att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik. I

detta syfte kan unionen främja gemensamma initiativ, stödja forskning och teknisk utveckling samt samordna de nödvändiga insatserna för att utforska och utnyttja rymden.

Åtgärder skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar och kan få formen av ett europeiskt rymdprogram. Lagarna och ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Regeringskonferensen resulterade också, i förhållande till framtidskonventets förslag, i ett tillägg om att unionen skall upprätta alla lämpliga kontakter med ESA.

Regeringen betraktar hänvisningen till ESA som viktig då den svenska ståndpunkten under förhandlingarna var att ESA bör spela en fortsatt viktig roll i den gemensamma europeiska rymdverksamheten. Under åren 2004-2005 förs diskussioner mellan EU och ESA om ett framtida europeiskt rymdprogram, inklusive definition av roller och ansvar, finansieringsprinciper och industripolicy.

Det europeiska rymdprogrammet tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

19.5.9Energi

Sammanfattning: En särskild rättslig grund upprättas för åtgärder på energiområdet som anpassar fördraget till hur politikområdet redan behandlas.

Remissinstanserna: Den nya rättsliga grunden på energiområdet

välkomnas av flera remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Skåne län, Statens energimyndighet, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svenska

Naturskyddsföreningen och Svenskt Näringsliv. Länsstyrelsen i Skåne län välkomnar målet att främja utvecklingen av nya och förnyelsebara energikällor och skulle gärna önskat något starkare skrivningar i den delen. Statens energimyndighet bedömer att de förslag som berör myndighetens ansvarsområde inte strider mot gällande lagstiftning. Myndigheten bedömer vidare att förslaget inte väsentligt kommer att ändra förutsättningarna för myndighetens uppdrag eller arbete. Det är, enlig LO, positivt att energi fått ett eget avsnitt bland de områden där befogenheten är delad. Detta är positivt då EU skall kunna behandla frågor om att energimarknaderna skall fungera, liksom energiförsörjningen och främjande av energieffektivitet och energibesparingar. LRF vill särskilt framhålla vikten av en hög ambitionsnivå i fråga om en energipolitik som syftar till att främja energieffektiviteten och utvecklingen av förnybara energikällor. Svensk Energi ställer sig försiktigt positiv till förslaget att unionen och medlemsstaterna skall ha delade befogenheter inom området energi. Svensk Energi tror att ett energikapitel kan ge en klarare avgränsning av regelverket mot angränsande politikområden såsom den inre marknaden och miljöområdet. Svensk Energi menar dock att det avgörande är hur energikapitlet kommer att implementeras och utnyttjas av medlemsstaterna. Svensk Energi anser att energibesparing inte får bli ett självändamål utan det är energieffektivitet som skall eftersträvas.

Bakgrund: Åtgärder på området energi inkluderas i listan över gemenskapens aktiviteter i artikel 3.1 u i EG-fördraget. Energi har dock i nuvarande fördrag ingen särskild rättlig grund som ett eget politikområde. Såväl förordningar som direktiv har antagits på energiområdet men då grundats bland annat på artiklar på områdena inre marknad (artikel 95), transeuropeiska nätverk (artikel 155), miljö (artikel 175) och flexibilitetsklausulen (artikel 308).

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Artikel III-256 i det konstitutionella fördraget innebär att en särskild rättslig grund skapas för åtgärder på energiområdet. Området hör till områden med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna (artikel I-14). Enligt den nya rättsliga grunden skall målet för unionens energipolitik vara att garantera att energimarknaden fungerar, garantera energiförsörjningen i unionen och främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor. Detta skall ske inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden samt med hänsyn till kravet på att bevara och förbättra miljön.

Åtgärder som är nödvändiga för att uppnå målen skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. För åtgärder av i huvudsak fiskal karaktär gäller särskilda bestämmelser. Sådana åtgärder skall antas av rådet med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Åtgärder på unionsnivå skall dock inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta om villkoren för utnyttjande av dess energiresurser, val mellan olika energikällor eller den allmänna strukturen av hur energiförsörjningen läggs upp.

I en gemensam förklaring (22) till artikel III-256 anges att bestämmelsen inte påverkar medlemsstaternas rätt att införa de bestämmelser som behövs för att säkerställa sin energiförsörjning.

I likhet med remissinstanserna välkomnar regeringen den nya rättsliga grunden på energiområdet och särskilt målet att främja utvecklingen av nya och förnyelsebara energikällor.

Artikel III-256 tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

19.6Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

19.6.1Allmänna bestämmelser

Sammanfattning: Området frihet, säkerhet och rättvisa rör politik som gäller asyl och invandring, kontroll vid gränser, civilrättsligt samarbete, straffrättsligt samarbete och polissamarbete.

Som huvudregel skall samma instrument och beslutsprocedurer användas inom ramen för samarbetet på området frihet, säkerhet och rättvisa som för övriga politikområden, dvs. europeiska lagar och ramlagar som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Vissa särbestämmelser för bland annat Europeiska rådet, nationella parlaments medbestämmande, medlemsstaternas initiativrätt, formerna för att fatta beslut och EU-domstolens behörighet, kommer alltjämt att

finnas. En sådan särbestämmelse är möjligheten att hänvisa en fråga på det straffrättsliga området till Europeiska rådet för avgörande.

I likhet med nuvarande fördrag står Förenade kungariket och Irland fortsättningsvis utanför vissa delar och Danmark utanför alla delar av samarbetsområdet.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Svenska institutet

för europapolitiska studier (Sieps), Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rådet välkomnar förslaget till ett konstitutionellt fördrag såvitt avser det rättsliga och inrikes samarbetet eller lämnar det utan erinran. Sieps anser att en övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet på en rad områden måste betraktas som en naturlig utveckling och att kravet på enhällighet riskerar att förlama EU:s verksamhet och därför inte bör förekomma annat än undantagsvis. Enligt Hovrätten över Skåne och Blekinge framstår ett utökat europeiskt samarbete vad gäller gränsöverskridande brottslighet som vällovligt. Åklagarmyndigheten konstaterar att fördraget skapar förutsättningar för ett förbättrat straffrättsligt samarbete över gränserna och ett effektivare nationellt genomförande av fattade beslut samt att det införts balanserande bestämmelser som tar hänsyn till att samarbetsområdet berör kärnuppgifter för nationalstaten. Ett antal remissinstanser, bl.a. Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Sveriges Domareförbund, framhåller samtidigt att det är svårt att enbart utifrån fördragets bestämmelser bedöma vilka konkreta konsekvenser som det kommer att få för svenska förhållanden. Rikspolisstyrelsen noterar att fördraget använder begreppet inre säkerhet utan närmare definition. Enligt Rikspolisstyrelsen måste härmed avses unionens inre säkerhet eftersom medlemsstaternas inre säkerhet bör vara ett nationellt ansvar. Tullverket anser att förslaget att lagstiftningsinitiativ på det rättsliga och inrikes området i fortsättningen måste stödjas av minst en fjärdedel av medlemsstaterna innebär en försämring när det gäller tullfrågorna. Högsta domstolens ledamöter och Sveriges Domareförbund uttrycker oro över att mål och ärenden på unionsrättens område inte kan avgöras inom skälig tid när EG-domstolens kompetens ökar. Högsta domstolens ledamöter understryker att fördröjningar i handläggningen vore särskilt allvarliga på det straffrättsliga området. Kammarrätten i Stockholm anser att reformer av EU-domstolen är nödvändiga för att domstolen skall kunna besvara en begäran om förhandsbesked inom rimlig tid. Vidare påpekar Kammarrätten att de nationella domstolarnas skyldighet att inhämta förhandsavgöranden utökas när EU-domstolens kompetens utvidgas vilket kommer att medföra en ökad arbetsbörda för de nationella domstolarna.

Bakgrund: Bestämmelserna om polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet återfinns i avdelning VI i Unionsfördraget (tredje pelaren). Bestämmelser om visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer finns i avdelning IV i tredje delen i EG-fördraget. Hela samarbetsområdet syftar till att gradvis upprätta vad som i fördraget benämns ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Genom 1996–97 års fördragsrevision samlades i Amsterdamfördraget frågor om polissamarbete, tullsamarbete och straffrättsligt samarbete, visering, asyl- och invandringspolitik samt vissa civilrättsliga frågor

under den gemensamma beteckningen ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. På detta sätt markerades att det fanns ett egenvärde i ett närmare unionssamarbete för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, skapa enhetliga normer för en human europeisk asyl- och invandringspolitik samt förbättra det civilrättsliga samarbetet. En grundläggande skillnad mellan de olika delarna av det samlade området var att polissamarbetet, tullsamarbetet och det straffrättsliga samarbetet – det som kallas för EU:s tredje pelare – alltjämt var rent mellanstatligt, medan asyl- och invandringspolitik samt civilrättsligt samarbete fördes över till första pelaren och fick vissa överstatliga karaktärsdrag.

Det stod tidigt klart att formerna för samarbetet på det rättsliga och inrikes området inte svarade mot de ökade ambitioner som kom till uttryck i Amsterdamfördraget och de förväntningar på resultat som detta förde med sig. Denna motsättning mellan de mål som skulle uppnås och de medel som stod till förfogande för uppgiften blev än tydligare efter Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober år 1999 om genomförandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. De slutsatser som då antogs lade grunden för ett mycket omfattande lagstiftningsarbete som ännu inte är genomfört i alla delar.

Till bristerna med den nuvarande ordningen hör att kravet på enhällighet för beslut på det rättsliga och inrikes området ofta innebär långdragna förhandlingar om detaljfrågor och urvattnade rättsakter. Användandet av konventioner för polissamarbete, tullsamarbete och straffrättsligt samarbete kräver tidsödande nationella förfaranden. Det finns inte heller någon fördragsreglerad ordning för kontroll av genomförandet i medlemsstaterna av de fattade besluten.

Mot denna bakgrund var det naturligt att en genomgripande översyn av området med frihet, säkerhet och rättvisa skulle bli en av huvuduppgifterna för framtidskonventet och regeringskonferensen. En utgångspunkt under arbetet har varit att avskaffa pelarstrukturen och att så långt som möjligt reglera beslutsformer och rättsliga instrument på ett enhetligt sätt. För det rättsliga och inrikes samarbetet har detta i det konstitutionella fördraget kommit att innebära mer av överstatliga inslag. Det har funnits en bred enighet under hela förhandlingsarbetet om denna inriktning på reformarbetet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

I del I i det konstitutionella fördraget införs särskilda bestämmelser om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (artikel I-42). Artikeln i del I införs för att särskilt markera särdragen i unionens åtgärder på detta område. Strukturen på de fördragsbestämmelser som reglerar det rättsliga och inrikes samarbetet förändras i grunden genom att nuvarande gemenskapsrättens övergripande principer görs tillämpliga också på detta område. Den närmare regleringen av dessa politikområden återfinns i del III i artiklarna III-257–III-277 i det konstitutionella fördraget. För hela samarbetsområdet gäller s.k. delad befogenhet mellan medlemsstaterna och unionen i enlighet med artikel I-14.

Som huvudregel införs att samma instrument och beslutsprocedurer skall användas på området med frihet, säkerhet och rättvisa som för

övriga politikområden, dvs. europeiska lagar och ramlagar som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Det finns starka skäl att välkomna denna förändring. Det är av stor betydelse för unionen och för Sverige som nation att det rättsliga och inrikes samarbetet kan vidareutvecklas. Asyl- och invandringspolitiken måste få en förstärkt europeisk dimension, brottsbekämpningen effektiviseras och det civilrättsliga samarbetet utvidgas. Som många remissinstanser påpekat så innebär de förändringar som föreslås i fördraget ökade möjligheter till ett effektivt beslutsfattande och till rättsakter som innebär konkreta framsteg.

Den enhetliga rättsliga ram som fördraget skapar innebär inte att regelverket behöver vara identiskt på alla samarbetsområden. De rättsliga och inrikes frågorna har en särskild karaktär genom att de berör kärnuppgifter för nationalstaten som att upprätthålla lag och ordning och svara för myndighetsutövning mot enskilda medborgare. Fördraget innehåller, som Åklagarmyndigheten påpekar, ett antal balanserande särbestämmelser som beaktar detta. Redan i inledningsartikeln till fördragsavsnittet slås t.ex. fast att området med frihet, säkerhet och rättvisa skall respektera de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna (artikel III- 257). Det finns vidare särskilda bestämmelser för bl.a. Europeiska rådet, de nationella parlamenten, medlemsstaternas initiativrätt, formerna för att fatta beslut och domstolens behörighet som alla motiveras av den starka nationella anknytning som utmärker de rättsliga och inrikes frågorna. De särlösningar som föreslås för det rättsliga och inrikes området är väl avvägda.

Som några remissinstanser påpekat är det inte möjligt att enbart utifrån fördragets bestämmelser se vilka konkreta konsekvenser det kommer att få för svenska förhållanden. Det ligger i sakens natur att ett konstitutionellt fördrag inte i detalj kan reglera det framtida samarbetet eller definiera alla begrepp. Detta är heller inte önskvärt. Bestämmelserna får efterhand fyllas med innehåll genom uttalanden och beslut av Europeiska rådet, antagandet av sekundärrättsakter, praxis från EU-domstolen m.m.

Området med frihet, säkerhet och rättvisa tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.8).

Europeiska rådet

I det konstitutionella fördraget föreskrivs att Europeiska rådet skall besluta om strategiska riktlinjer för lagstiftning och operativa åtgärder på området med frihet, säkerhet och rättvisa (artikel III-258). Besluten skall fattas med konsensus. Artikeln kan sägas fördragsfästa den ordning som under senare år har etablerats genom de handlingsprogram för samarbetsområdet som antogs vid Europeiska rådets möten i Tammerfors och Haag (det s.k. Haag-programmet).

De nationella parlamenten

Särskilda regler gäller för de nationella parlamentens subsidiaritetskontroll av straffrättsligt samarbete och polissamarbete (artikel III-259). På dessa områden räcker det med att en fjärdedel av de nationella parlamenten har invändningar enligt den subsidiaritetskontroll av förslag till rättsakter som redogjorts för ovan (se avsnitt 13) för att kommissionen måste ompröva sitt förslag. På övriga områden är tröskeln en tredjedel av medlemsstaternas parlament.

De nationella parlamenten skall tillsammans med Europaparlamentet också informeras om innehållet i och resultatet av de ömsesidiga utvärderingar som genomförs av hur medlemsstaterna genomför unionens politik på området med frihet, säkerhet och rättvisa (artikel III- 260). Det anges vidare att de tillsammans med Europaparlamentet på olika sätt skall få insyn i verksamheten i Eurojust, Europol och den kommitté för operativt samarbete som föreslås bli inrättad i rådsstrukturen (artiklarna III-261, III-273 och III-276).

Initiativrätten

Ett utmärkande drag för det straffrättsliga samarbetet, polissamarbetet och tullsamarbetet är att både medlemsstaterna och kommissionen har rätt att lägga fram förslag till rättsakter. Detta utgör ett avsteg från den ordning som gäller inom den nuvarande första pelaren, där kommissionen i princip har exklusiv initiativrätt. I det konstitutionella fördraget finns den delade initiativrätten kvar med den begränsningen att ett initiativ av medlemsstaterna måste stödjas av minst en fjärdedel av dessa (artikel III-264). Avsikten med bestämmelsen är att å ena sidan ta hänsyn till nationalstatens särskilda ansvar och uppgifter på det polisiära och rättsliga området och å andra sidan förhindra att unionens dagordning rubbas av att enskilda medlemsstater lägger fram förslag som mera speglar inrikespolitiska prioriteringar än ett verkligt unionsintresse. Bestämmelsen kan sägas befästa en ordning som alltmer har etablerats på samarbetsområdet och som innebär att det som huvudregel är kommissionen som lägger fram förslag.

Begränsningen av medlemsstaternas initiativrätt till förslag som stöds av minst en fjärdedel av dessa är lämplig. Till skillnad från Tullverket anser regeringen att förutsättningarna för ett konsekvent lagstiftningsprogram och för genomarbetade förslag till rättsakter ökar om kommissionen även på detta område i första hand tar ansvaret för nya initiativ.

Formerna för att fatta beslut

För det civilrättsliga och straffrättsliga samarbetet samt polis- och tullsamarbetet finns vissa särregler för beslutsfattandet som avviker från tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I en del fall, t.ex. när det gäller operativt polissamarbete och familjerätten, finns kravet på enhällighet för beslut kvar. Formerna för Europaparlamentets deltagande i lagstiftandet varierar. I vissa fall begränsas parlamentets medverkan till att det skall höras innan rådet fattar beslut. I andra fall gäller ett krav på

parlamentets godkännande utan att för den skull det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas. För tillnärmning av lagstiftning på vissa områden, såsom materiell straffrätt, gäller att enbart ramlagar skall kunna användas.

En betydelsefull nyhet i det konstitutionella fördraget, i förhållande till framtidskonventets förslag, är den möjlighet som införts för medlemsstaterna att hänvisa ett utkast till ramlag till Europeiska rådet för ställningstagande (artiklarna III-270 och III-271). Bestämmelsen gäller för straffrättsligt samarbete och tillnärmning av materiell straffrätt om en ramlag skulle påverka grundläggande aspekter av medlemsstatens straffrättsliga system (se närmare under avsnitt 19.6.4). Denna s.k. nödbroms har tillkommit på svenskt initiativ och har för vissa medlemsstater varit en förutsättning för att de skulle kunna acceptera de förstärkta beslutsmekanismer som införs genom det nya fördraget. Bestämmelsen är inspirerad av den nuvarande artikel 23 i Unionsfördraget, som innehåller en liknande reglering för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

I redogörelsen nedan om de specifika samarbetsområdena uppmärksammas vissa av de föreslagna särreglerna för beslutsfattandet närmare.

Domstolen

EG-domstolens behörighet är i dag föremål för en särskild reglering på det rättsliga och inrikes området.

Det konstitutionella fördraget innebär att området med frihet, säkerhet och rättvisa omfattas av de allmänna bestämmelserna om domstolen i del III i det konstitutionella fördraget (se avsnitt 12.7).

I fördraget behålls den nuvarande bestämmelsen i artikel 35.5 i Unionsfördraget som innebär att domstolen inte skall vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat eller av medlemsstaternas utövning av sitt ansvar för att upprätthålla lag och ordning och att skydda den inre säkerheten (artikel III-377). De övriga särregler för domstolen på området som finns i de nuvarande fördragen avskaffas.

Regeringen delar remissinstansernas synpunkt om vikten av att handläggningstiderna i EU-domstolen inte blir för långa och att individens rättssäkerhet inte åsidosätts. Detta är något som också framhållits av Europeiska rådet. I ordförandeskapets slutsatser från november 2004 understryks nödvändigheten av att ge domstolen möjlighet att meddela snabba avgöranden i enlighet med artikel III-369 i det konstitutionella fördraget. Vidare sades att man bör överväga en lösning för att snabbare hantera ansökningar om förhandsavgöranden på det rättsliga och inrikes området, vid behov genom ändring av domstolens stadga och kommissionen uppmanades att lägga fram förslag i detta syfte. Sedan tidigare pågår också ett reformarbete i rådsarbetsgruppen för domstolsfrågor för att modernisera och effektivisera processen (se vidare i avsnitt 12.7). Regeringen är medveten om att arbetsbördan kommer att öka något för i första hand domstolar med anledning av att regelverket blir mer omfattande. Härigenom utvidgas skyldigheten att begära förhandsavgöranden till fler områden än

i dag. Det bör dock beaktas att det redan nu finns en möjlighet, och i vissa fall en skyldighet, för svenska domstolar att begära förhandsavgörande rörande rättsliga och inrikes frågor (jfr. artikel 68.1 i EG-fördraget och artikel 35 i Unionsfördraget). Dessutom ingår de svenska domstolarnas tillämpning av unionsrätten i dessa avseenden i det samarbete med EU-domstolen som bl.a. syftar till att tillvarata individers rättigheter och bidra till en enhetlig unionsrättslig praxis. Från dessa utgångspunkter ser regeringen positivt på förändringarna i frågan om unionsrättslig prövning i svenska domstolar.

Skyddet av rättsstaten

I en särskild artikel anges att bestämmelserna i det konstitutionella fördraget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inte skall påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten (artikel III-262). Denna bestämmelse är hämtad från den nuvarande artikel 33 i Unionsfördraget och speglar uppfattningen att det är en grundläggande nationell uppgift att försvara rättsstaten.

Ett begrepp som inre säkerhet, som tas upp av Rikspolisstyrelsen, får ges sin närmare innebörd i sekundärrätten, praxis från EU-domstolen m.m. Det kan anmärkas att detta är en benämning som redan i dag ofta används i det rättsliga och inrikes samarbetet utan att det förorsakat några egentliga problem.

Avtal med tredje part

I en gemensam förklaring (25) till artikel III-325 om medlemsstaternas förhandlingar om och ingående av internationella avtal avseende ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, anges att medlemsstaterna får förhandla om och ingå avtal med tredjeland eller internationella organisationer på de områden som omfattas av det civilrättsliga och straffrättsliga samarbetet samt polis- och tullsamarbetet så länge avtalen i fråga överensstämmer med unionsrätten. Förklaringen syftar till att klargöra att de enskilda medlemsstaterna även inom ramen för ett unionssamarbete med överstatliga inslag har möjlighet att ingå t.ex. polissamarbetsavtal med andra länder så länge avtalen inte strider mot de rättsakter som antagits av unionen. Att så är fallet följer redan av det konstitutionella fördraget, men frågan har ansetts så politiskt viktig att den uppmärksammats också på detta sätt.

Protokoll rörande Förenade kungarikets, Irlands och Danmarks ställning

Förenade kungarikets, Irlands och Danmarks medverkan i frågor om asyl, migration, yttre gränser och civilrätt regleras i dag i särskilda protokoll till EG-fördraget. Genom protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på politik för gränskontroll och för asyl och invandring samt med avseende på civilrättsligt samarbete och polissamarbete kan Förenade kungariket och Irland fortsättningsvis stå utanför vissa delar av det rättsliga och inrikes samarbetet om de inte

specifikt väljer att delta i det. Undantaget breddas till att även omfatta administrativt samarbete samt polissamarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna när det gäller att föreskriva åtgärder om insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av relevant information.

Danmark kan enligt protokollet om Danmarks ställning stå utanför alla delar av samarbetet inom området med frihet, säkerhet och rättvisa. Till skillnad mot nuvarande bestämmelser får Danmark även en möjlighet att, på samma sätt som Förenade kungariket och Irland, välja att delta i samarbetet. I en gemensam förklaring (39) om protokollet om Danmarks ställning noterar regeringskonferensen att Danmark förklarar att det inte kommer att använda sin rösträtt för att förhindra antagandet av de bestämmelser som inte är tillämpliga på Danmark.

Särskilda övergångsbestämmelser när det gäller omröstning i rådet finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ som fogas till det konstitutionella fördraget.

19.6.2Politik som gäller kontroll vid gränser, asyl och invandring

Sammanfattning: I fördraget upprättas en rättslig grund för kontroll, övervakning och förvaltning av de yttre gränserna.

Unionen skall utarbeta en gemensam asyl- och invandringspolitik som grundar sig på solidaritet mellan medlemsstaterna och som är rättvis för medborgare i tredjeland. Bland annat skall enhetliga regler för asylstatus och prövning av asylansökan införas.

Vidare införs en artikel om en gemensam invandringspolitik för unionen där gemensamma villkor för inresa och bosättning samt rättigheter för tredjelandsmedborgare ingår. En nyhet är att unionen skall kunna vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn. En annan nyhet är att åtgärder för att främja integration får vidtas som dock inte får leda till harmonisering av medlemsländernas lagar eller andra författningar.

Remissinstanserna: Migrationsverket ansluter sig till de överväganden som ligger till grund för fördragstexten och som innebär ett ökat och mer effektivt samarbete mellan medlemsländerna inom området asyl och invandring. Även Jönköpings kommun och Svenska Röda Korset är positiva till en gemensam asylpolitik där medlemsländerna tillämpar samma bestämmelser och erkänner varandras beslut. Svenska Röda Korset är också positivt till att den gemensamma politiken skall ta sig uttryck i en enhetlig asylstatus och enhetlig status för alternativt skydd för skyddsbehövande. Detta måste dock enligt Röda Korset bygga på en i grunden generös flyktingpolitik som är förenlig med internationell rätt. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby anser att fördragets bestämmelser om en gemensam asylpolitik är nödvändiga liksom att rådet skall besluta med kvalificerad majoritet i dessa frågor. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande anser att artikel III-266 som innebär att unionen skall besluta om en gemensam asylpolitik kan

innebära att Sverige tvingas föra en mer restriktiv asylpolitik än som gäller idag. Kustbevakningen anser att det är viktigt att man i de asyl- och migrationspolitiska frågorna också väger in polis- och tullsamarbetet och dess inriktning på att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Kustbevakningen välkomnar att det i fråga om gränskontroll samt asyl och invandring skall kunna förskrivas åtgärder beträffande bekämpning av människohandel. Svenska Kvinnors EuropaNätverk och Business and Professional Women Sweden välkomnar att det, när det gäller bekämpning av människohandel, gjorts en uttrycklig hänvisning till kvinnor och barn. Integrationsverket stöder de förändringar som föreslås när det gäller t.ex. integrationen av tredjelandsmedborgare och stödet till mångfaldsfrågorna.

Bakgrund: I artiklarna 62 och 63 i EG-fördraget finns bestämmelser om kontroll vid de inre respektive yttre gränserna, asyl och invandring. Vid Europeiska rådets möte i Sevilla den 21-22 juni 2002 välkomnades kommissionens meddelande om en integrerad förvaltning av EUmedlemsstaternas yttre gränser, med förslag om bland annat ett gemensamt regelverk, samordning och samarbete samt delat kostnadsansvar och en granskning av lämpligheten och genomförbarheten av en europeisk gränskontrollstyrka. Delar av denna integrerade förvaltning har redan genomförts i form av gemensam utbildningsplan, gemensamma riskanalyser och gemensamma operationer, medan andra delar hanteras i kommissionens förslag till en gemenskapskodex om gränspassage av personer och genom den gränskontrollbyrå som nu upprättas.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Bestämmelser om gränskontroll, asyl och invandring finns i artiklarna III-265–III-268 i det konstitutionella fördraget. Unionens politik på området och dess genomförande skall styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna (artikel III-268).

Gränskontroll

Artikel III-265 i det konstitutionella fördraget motsvarar huvudsakligen artikel 62 i EG-fördraget som gäller kontroll vid de inre respektive yttre gränserna. I enlighet med Europeiska rådets slutsatser om en integrerad förvaltning av de yttre gränserna har det i det konstitutionella fördraget införts skrivningar om att unionen ska utarbeta en politik med syftet att stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna och i europeiska lagar eller ramlagar vidta alla nödvändiga åtgärder för införandet av detta system. Innebörden av detta lär bli föremål för förhandlingar inom ramen för initiativ till rättsakter, t.ex. om ökad solidaritet när det gäller finansiellt och praktiskt stöd i gränssamarbetet.

Regeringen ser positivt på upprättandet av ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna, vilket kommer att underlätta samarbetet mellan nationella myndigheter och bidra till en hög och enhetlig standard på gränskontrollverksamheten.

Asyl och invandring

I artikel III-266 i det konstitutionella fördraget finns bestämmelser om asyl. Artikeln sammanfattar målsättningen för den enhetliga och gemensamma politik som medlemsstaterna kom överens om 1999, vid Europeiska rådets möte i Tammerfors. Unionen skall fastställa en gemensam politik avseende asyl, alternativt skydd och tillfälligt skydd i enlighet med internationell flyktingrätt.

Tillämpningen skall ske genom europeiska lagar eller ramlagar som skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. De skall föreskriva åtgärder för ett gemensamt europeiskt asylsystem. Innehållet motsvarar i huvudsak asylavsnittet i artikel 63 i EG-fördraget. Rådet och Europaparlamentet ska fastställa en enhetlig asylstatus för medborgare i tredjeland som ska gälla i hela unionen, och en enhetlig status för alternativt skydd för de medborgare i tredjeland som, utan att beviljas europeisk asyl, har behov av internationellt skydd. Därutöver ska unionen fatta beslut om europeiska lagar eller ramlagar för ett gemensamt system för tillfälligt skydd för fördrivna personer i händelse av massiv tillströmning, gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla asylstatus eller alternativt skydd, kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om asyl eller alternativt skydd och normer för mottagande av personer som söker asyl eller alternativt skydd.

En viktig skillnad är att beträffande asylstatus, status för alternativt skydd och mottagande av personer som söker asyl eller alternativt skydd, föreskriver fördraget enhetliga regler istället för miniminormer som tidigare var fallet.

Ett nytt avsnitt i artikeln föreskriver att åtgärder även skall vidtas för att söka partnerskap och samarbete med tredjeland, för att hantera flöden av personer som söker asyl, alternativt skydd eller tillfälligt skydd.

Slutligen skall rådet, på förslag från kommissionen, kunna anta europeiska förordningar eller beslut om provisoriska åtgärder till förmån för en medlemsstat som hamnar i en nödsituation på grund av plötsliga flyktingströmmar av personer från tredjeland.

Artikel III-267 i det konstitutionella fördraget föreskriver att unionen skall besluta om en gemensam invandringspolitik som innebär en effektiv förvaltning av migrationsströmmar och en rättvis behandling av medborgare i tredjeland som är lagligen bosatta i medlemsstaterna. Innehållet motsvarar i huvudsak artikel 63 i EG-fördraget. En skillnad är dock att det i nuvarande regelverk främst handlar om miniminormer men att det i det nya fördraget handlar om en gemensam invandringspolitik. Vad gäller asyl och invandring anser regeringen dock att en harmoniserad politik, där medlemsstaterna tillämpar samma bestämmelser och erkänner varandras beslut, ger en sammantaget bättre ordning för medlemsstaterna och den enskilde, och en mer rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna.

Enligt artikel III-267.2 skall i europeiska lagar eller ramlagar föreskrivas villkor för inresa och bosättning, normer för medlemsstaternas utfärdande av visering för längre tid och uppehållstillstånd, inbegripet sådana som avser familjeåterförening. Vidare skall rättigheter fastställas för medborgare i tredjeland som lagligen är bosatta i en

medlemsstat, inbegripet villkor för fri rörlighet och bosättning i andra medlemsstater. Gemensamma åtgärder skall också vidtas mot olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet avvisning, utvisning och återvändande av olagliga invandrare. En nyhet i jämförelse med gällande fördrag, är att unionen uttryckligen skall vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn. Lagarna och ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I likhet med några av remissinstanserna välkomnar regeringen att fördraget öppnar möjligheter att på unionsnivå besluta om åtgärder mot människohandel.

I en gemensam förklaring (14) till artiklarna III-136 och III-267 anges att om en europeisk lag eller ramlag på grundval av artikel III-267.2 negativt skulle påverka grundläggande aspekter av en medlemsstats sociala trygghetssystem kommer den medlemsstatens intressen att vederbörligen beaktas.

Unionen får med tredjeland ingå avtal med syftet att de medborgare i tredjeland som inte längre uppfyller villkoren för inresa, närvaro eller bosättning på en medlemsstats territorium skall återtas i sina ursprungsländer (artikel III-267.3).

Åtgärder för att främja integration ingår också som ett nytt avsnitt i invandringsartikeln (artikel III-267.4). Åtgärder får föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar som skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Främjandeåtgärder på området får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller författningar. Regeringen välkomnar i likhet med några remissinstanser dessa möjligheter till åtgärder.

Det kommer även i fortsättningen att vara upp till medlemsstaterna att bestämma antalet beviljade inresor för personer som anländer för att söka sysselsättning (artikel III-267.5).

19.6.3Civilrättsligt samarbete

Sammanfattning: Det konstitutionella fördraget innebär inte några större förändringar på det civilrättsliga området. Principen om ömsesidigt erkännande skrivs uttryckligen in i fördraget som grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet på det civilrättsliga området. Samarbetet får även under vissa närmare angivna förutsättningar innefatta antagandet av bestämmelser om tillnärmning av nationell lagstiftning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har över lag avstått från att

kommentera promemorian i denna del. Barnombudsmannen påpekar dock att Sveriges ansvar för att barnkonventionen genomförs i svensk rätt kvarstår oförändrat även om delar av beslutsmakten övergår till EU.

Bakgrund: Genom Nicefördragets ikraftträdande har det skett en övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet i civilrättsliga frågor med undantag för de aspekter som berör familjerätten. Artikel 65 i EG-fördraget, som ger den rättsliga grunden för det civilrättsliga samarbetet, lämnades emellertid oförändrad i avvaktan på en mera genomgripande fördragsreform.

Lagstiftningsarbetet på det civilrättsliga området har präglats av att samarbetet byggts på principen om ömsesidigt erkännande.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I artikel III-269 i det konstitutionella fördraget anges principen om ömsesidigt erkännande nu uttryckligen som en grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Samarbetet föreslås enbart omfatta frågor som har gränsöverskridande följder. En ytterligare inskränkning är att bestämmelsen skall tillämpas särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden skall fungera väl.

Det civilrättsliga samarbetet får innefatta tillnärmning av nationell lagstiftning, om det är nödvändigt för att förverkliga ett samarbete i civilrättsliga frågor med gränsöverskridande följder där samarbetet bygger på principen om ömsesidigt erkännande.

I artikel III-269.2 anges ett antal konkreta frågor som det civilrättsliga samarbetet skall omfatta. Dessa motsvarar i huvudsak artikel 65 i EGfördraget och speglar därutöver vad som överenskoms vid Europeiska rådets möte i Tammerfors.

Åtgärderna på det civilrättsliga området skall ha formen av europeiska lagar eller ramlagar som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. På det familjerättsliga området föreslås dock särskilda regler. Här skall rådet anta europeiska lagar eller ramlagar med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Rådet skall dock på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet kunna fatta ett beslut med enhällighet om att istället tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet på vissa i beslutet särskilt utpekade aspekter av familjerätten. Den föreslagna fördragsbestämmelsen om civilrättsligt samarbete överensstämmer väsentligen med vad som gäller i dag och är godtagbar. Regeringen har givetvis ingen annan uppfattning än Barnombudsmannen i frågan om ansvaret för genomförande av barnkonventionen. I det sammanhanget kan framhållas att unionen på familjerättens område som regel även fortsättningsvis skall fatta beslut med enhällighet. Det finns alltså även framdeles goda möjligheter att hävda svenska uppfattningar i dessa frågor.

19.6.4Straffrättsligt samarbete, materiell straffrätt och förebyggande av brottslighet

Sammanfattning: Det straffrättsliga samarbetet skall enligt fördraget bygga på principen om ömsesidigt erkännande och inbegripa en tillnärmning av nationell lagstiftning på det straff- och straffprocessrättsliga området. I detta sammanhang införs en rättslig grund som innebär att man kan besluta om minimiregler för ömsesidig tillåtlighet av bevis och fastställande av personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet. Vidare upprättas en rättslig grund som gör det möjligt att anta minimiregler om brottsrekvisit och påföljder dels för särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag, dels för att säkerställa ett effektivt genomförande av unionens politik på ett område som redan omfattas av harmoniseringsåtgärder. En särskild rättslig grund införs också för brottsförebyggande arbete.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till eller lämnar utan erinran de förändringar som föreslås när det gäller straffrättsligt samarbete, tillnärmning av materiell straffrätt och brottsförebyggande arbete. I några remissyttranden, bl.a. från Svea hovrätt och Sveriges Domareförbund, påpekas dock att förslagen på det straffrättsliga området kan få konsekvenser som är svåra att överblicka, t.ex. när det gäller vilka brottstyper som kan bli föremål för tillnärmning eller vad som kommer att ske med de svenska principerna om fri bevisföring och fri bevisprövning. Regeringsrättens ledamöter framhåller att den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen ofta har inslag som vållar problem vid internationellt samarbete, bl.a. på straffrättens område. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten konstaterar att förslagen lämnar utrymme för en långtgående harmonisering av den materiella straffrätten och straffprocessrätten och att det blir av avgörande betydelse hur och i vilken utsträckning unionen avser att utnyttja dessa möjligheter. Ekobrottsmyndigheten välkomnar vidare att det brottsförebyggande arbetet lyfts fram. Svenska Kvinnors EuropaNätverk och Business and Professional Women Sweden är positiva till att minimiregler skall kunna meddelas när det gäller människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn. Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby tillstyrker att vetorätten tas bort i fråga om gränsöverskridande brottslighet.

Bakgrund: Den nuvarande artikel 31 i Unionsfördraget om straffrättsligt samarbete har en längre tid varit i behov av en översyn. Artikeln medger enligt sin lydelse bara samarbete på ett mycket begränsat antal brottstyper och svarar inte mot de behov som brottsutvecklingen ställer på åtgärder på unionsnivå. På den materiella straffrättens område har t.ex. redan skett tillnärmning på andra områden än de som uttryckligen anges i bestämmelsen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Inledning

Det straffrättsliga samarbetet inom unionen har genomgått en snabb utveckling under senare år. Vägledande för arbetet har varit genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut, som syftar till att ge europeisk effekt åt nationella rättsliga avgöranden och att effektivisera samarbetet mellan de nationella myndigheterna. Samtidigt med detta har en viss harmonisering skett av brottsrekvisit och påföljder, bl.a. för att underlätta ömsesidigt erkännande. Det är angeläget att det påbörjade arbetet kan fullföljas.

Som flera remissinstanser påpekat är det svårt att förutse hur det europeiska straffrättsliga samarbetet kommer att fortsätta att utvecklas. Den grova gränsöverskridande brottsligheten förändras efter samhällsförhållandena och tar sig hela tiden nya uttryck. Det måste finnas en fortsatt öppenhet för att finna europeiska lösningar på hur denna brottslighet skall bekämpas. Europeiska rådet har i det s.k. Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen dragit upp riktlinjerna för de kommande årens arbete. Programmet, som också beaktar innehållet i det nya fördraget, ger en god

överblick över det arbete på området som förestår och har regeringens fulla stöd. Det konstitutionella fördraget ger enligt regeringens bedömning en god grund för fortsatta åtgärder.

Det konstitutionella fördraget innebär att artikel 31 i Unionsfördraget ersätts av två nya artiklar (artiklarna III-270 och III-271) som reglerar dels straffrättsligt samarbete och tillnärmning av straffprocessrätt, dels materiell straffrätt. Syftet är att artiklarna skall återspegla den avvägning som måste göras mellan genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande och arbetet med tillnärmning av straffrätten. Dessa båda uppgifter behöver dock inte stå i ett motsatsförhållande till varandra. En förutsättning för ömsesidigt erkännande medlemsstaterna emellan är i många fall att domar och beslut har tillkommit med stöd av likartade regler och rättssäkerhetsgarantier.

För att uppnå målet med ett område med frihet, säkerhet och rättvisa är det viktigt med ett effektivt brottsförebyggande arbete. Genom den särskilda artikel som nu förs in i fördraget (artikel III-272) ges unionen uttrycklig möjlighet att uppmuntra och stödja medlemsstaterna i detta arbete.

Straffrättsligt samarbete

Det straffrättsliga samarbetet inom unionen skall bygga på principen om ömsesidigt erkännande och inbegripa en tillnärmning av nationell lagstiftning på det straffrättsliga och straffprocessrättsliga området (artikel III-270). Beslut i frågor om straffrättsligt samarbete skall ha formen av europeiska lagar eller ramlagar som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Samarbetet syftar till att säkerställa erkännande i hela unionen av domar och beslut, förebygga och lösa behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna, främja personalutbildning inom rättsväsendet och i övrigt underlätta det straffrättsliga samarbetet mellan rättsliga eller likvärdiga myndigheter när det gäller lagföring och verkställighet av beslut.

Införandet av vissa gemensamma regler för delar av straffprocessen syftar till att säkerställa full tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande och inom hela unionen garantera den enskildes rättssäkerhet i det straffrättsliga förfarandet och brottsoffers rättigheter.

Det konstitutionella fördraget föreskriver att europeiska ramlagar kan användas, om det är nödvändigt för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och det rättsliga samarbetet i frågor som har en gränsöverskridande dimension. Ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I detta syfte kan unionen besluta om minimiregler för ömsesidig tillåtlighet av bevis mellan medlemsstaterna, fastställande av personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet samt brottsoffers rättigheter. Samarbetet kan också omfatta andra specifika delar av det straffrättsliga förfarandet som har fastställts av rådet med enhällighet och med Europaparlamentets godkännande. Det anges avslutningsvis att antagandet av minimiregler inte hindrar en medlemsstat från att behålla eller införa en högre nivå av skydd för den enskilde i straffprocessen.

Fördraget beaktar på ett helt annat sätt än nuvarande fördrag att den nationella lagstiftningen på området ofta har en stark folklig, historisk

och kulturell förankring. Således anges att införandet av dessa minimiregler måste beakta skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsliga traditioner och rättssystem. När det gäller frågan om ömsesidig tillåtlighet av bevis mellan medlemsstaterna kan det också anmärkas att regleringen syftar till att möjliggöra att det upprättas minimiregler så att bevisning som har insamlats i en medlemsstat i enlighet med dessa regler skall tillåtas i straffrättsliga förfaranden i andra medlemsstater. Samarbetet kan också omfatta andra specifika delar av det straffrättsliga förfarandet som har fastställts av rådet med enhällighet och med Europaparlamentets godkännande. Det anges avslutningsvis att antagandet av minimiregler inte hindrar en medlemsstat från att behålla eller införa en högre nivå av skydd för den enskilde i straffprocessen.

Som angetts ovan har i bestämmelsen också på svenskt initiativ införts en möjlighet för en medlemsstat att begära att ett utkast till ramlag överlämnas till Europeiska rådet för ställningstagande. Detta innebär att förfarandet i rådet tillfälligt upphävs. Efter diskussion skall Europeiska rådet inom fyra månader från det tillfälliga upphävandet antingen hänskjuta utkastet till rådet, varvid det tillfälliga upphävandet avbryts, eller begära att kommissionen eller den grupp av medlemsstater som lade fram förslaget lägger fram ett nytt utkast. I sistnämnda fall skall den akt som ursprungligen föreslogs anses som icke antagen. Denna s.k. nödbroms får ses som en yttersta garanti för att viktiga svenska intressen, t.ex. när det gäller vår grundlagsskyddade tryck- och yttrandefrihet eller den fria bevisprövningen, skall kunna försvaras i det fortsatta arbetet på området. Om ingen åtgärd vidtas av Europeiska rådet inom tidsfristen eller om ramlagen inte har antagits inom tolv månader från det att ett nytt utkast lades fram kan ett fördjupat samarbete upprättas i den aktuella frågan av minst en tredjedel av medlemsstaterna (se vidare avsnitt 14.3).

Materiell straffrätt

I det konstitutionella fördraget har införts en särskild rättslig grund som gör det möjligt att enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta europeiska ramlagar som innehåller minimiregler om brottsrekvisit och påföljder för särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag (artikel III-271). I den rättsliga grunden räknas sedan upp de brottstyper som avses. Det rör sig om – terrorism – människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn – olaglig narkotikahandel – olaglig handel med vapen – penningtvätt – korruption – förfalskning av betalningsmedel – IT-brottslighet, och – organiserad brottslighet.

Det ges också en möjlighet för rådet att med hänsyn till brottslighetens utveckling, med enhällighet och efter Europaparlamentets godkännande, fastställa andra områden av brottslighet som uppfyller de nämnda kriterierna. Anledningen till att endast ramlagar skall kunna användas på

området är att den materiella straffrätten är så pass olika reglerad i medlemsstaterna att lagstiftningen bör genomföras nationellt på ett sätt som passar för respektive stats straffrättsliga system.

En fråga som har varit föremål för diskussion inom unionen under senare år är om det är möjligt att besluta om straffrättslig tillnärmning i ett gemenskapsinstrument, eller om befogenheten i detta avseende ligger exklusivt i tredje pelaren. Den svenska uppfattningen i detta avseende är att det straffrättsliga samarbetet enligt de nuvarande fördragen regleras exklusivt i tredje pelaren. Denna fråga löses i det konstitutionella fördraget genom att pelarstrukturen avskaffas och genom att det uttryckligen anges att tillnärmning av materiell straffrätt skall kunna ske genom antagandet av europeiska ramlagar också när det visar sig nödvändigt för att säkerställa att unionens politik skall kunna genomföras effektivt på ett område som redan omfattas av harmoniseringsåtgärder (artikel III-271.2). Ramlagarna, som skall innehålla minimiregler om brottsrekvisit och påföljder, skall beslutas enligt samma förfarande som används för antagande av de nämnda harmoniseringsåtgärderna. Det går inte att säkert förutsäga vilka brottstyper som skulle kunna bli föremål för tillnärmning med stöd av bestämmelsen. Något som dock redan i dag tilldrar sig ett stort intresse inom unionen är miljöbrottslighet och brott mot gemenskapens finansiella intressen, s.k. EU-bedrägerier.

I bestämmelsen har på svenskt initiativ införts en motsvarande ordning som i bestämmelsen om straffrättsligt samarbete om att en medlemsstat skall kunna begära att ett utkast till ramlag under vissa förutsättningar skall kunna överlämnas till Europeiska rådet för ställningstagande. Vidare kan ett fördjupat samarbete inledas om förslaget inte antas av Europeiska rådet.

Förebyggande av brottslighet

Genom det konstitutionella fördraget införs en särskild rättslig grund för brottsförebyggande arbete (artikel III-272). Den rättsliga grunden syftar till att uppmuntra och stödja medlemsstaternas åtgärder för att förebygga brottslighet. Detta skall kunna ske genom antagandet av europeiska lagar och ramlagar enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Åtgärderna får dock inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

Den relativt begränsade omfattning som artikeln har givits speglar uppfattningen att brottsförebyggande arbete i första hand bör bedrivas lokalt, regionalt och nationellt. Det finns emellertid ett mervärde i att samarbeta också på unionsnivå, t.ex. för att utbyta erfarenheter och goda exempel och för att ge stöd åt gränsöverskridande projekt.

19.6.5Åklagarsamarbete

Sammanfattning: Ramarna för Eurojust slås fast i fördraget. Eurojust får möjlighet att inleda brottsutredningar och föreslå inledande av

lagföringsförfaranden som genomförs av behöriga nationella

myndigheter.

En rättslig grund införs som öppnar en möjlighet att i framtiden

inrätta en europeisk åklagare. Ett sådant beslut kräver enhällighet.

Remissinstanserna: Tullverket välkomnar förslaget beträffande Eurojust med hänsyn till behovet av att komma till rätta med den organiserade brottligheten. Sveriges advokatsamfund menar att det finns ett behov av att utveckla samarbetet inom Eurojust och utgår från att detta samarbete förses med betryggande rättssäkerhetsgarantier. Åklagarmyndigheten påpekar att en behörighet för Eurojust att inleda brottsutredningar inte kan innefatta operativa beslut som får verkan på nationell nivå. Åklagarmyndigheten har vidare svårt att se det meningsfulla i att tillskapa en europeisk åklagarmyndighet, men motsätter sig likväl inte en rättslig grund i fördraget för detta. Enligt Ekobrottsmyndigheten torde brottsförebyggande åtgärder vara mer angelägna att genomföra och ge ett bättre resultat än inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet.

Bakgrund: I början av år 2002 fattade rådet beslut om att inrätta Eurojust, ett organ för förbättrat åklagarsamarbete vid gränsöverskridande brottsutredningar. Eurojust har till uppgift att underlätta samordningen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller utredning av och åtal för grov, ofta organiserad, brottslighet. Eurojust skall bl.a. hjälpa medlemsstaterna i samarbetet kring frågor om internationell rättslig hjälp och utlämning. På begäran av en medlemsstat kan Eurojust också hjälpa till med utredningar och åtal som rör en medlemsstat eller ett land utanför unionen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Eurojust

Genom inrättandet år 2002 av åklagarkontoret Eurojust har det europeiska åklagarsamarbetet fått en välkommen förstärkning. I det konstitutionella fördraget tydliggörs Eurojusts arbetsuppgifter. Det framtida arbetet i Eurojust skall enligt det konstitutionella fördraget regleras i europeiska lagar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-273). Av en gemensam förklaring (23) till artikel III-273.1 andra stycket framgår att nationella bestämmelser och förfaranden för inledande av brottsutredningar bör beaktas när detta sker. Eurojusts uppgifter kan enligt fördraget innefatta inledande av brottsutredningar och förslag till inledande av lagföringsförfaranden som genomförs av de nationella myndigheterna, särskilt de som gäller brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, samordning av utredningar och lagföringsförfaranden samt stärkande av det rättsliga samarbetet inbegripet lösande av behörighetskonflikter och ett nära samarbete med det europeiska rättsliga nätverket för åklagare. I de europeiska lagarna skall också bestämmas villkoren för Europaparlamentets och de nationella parlamentens deltagande i utvärderingen av Eurojusts verksamhet.

Regeringen välkomnar de möjligheter till en vidareutveckling av Eurojustsamarbetet som det konstitutionella fördraget ger. Den exakta avgränsningen av Eurojusts befogenheter och vad som skall falla på

Eurojust som myndighet och på de enskilda nationella Eurojustmedlemmarna att besluta om får fastställas i den sekundärrättsliga lagstiftningen. Som Åklagarmyndigheten påpekar kan Eurojusts behörighet att inleda brottsutredningar och föreslå lagföringsförfaranden inte innefatta en skyldighet för nationella behöriga myndigheter att utan egen prövning och ställningstagande inleda sådana förfaranden.

En europeisk åklagarmyndighet

Frågan om Eurojusts arbetsuppgifter måste ses mot bakgrund av att det i det konstitutionella fördraget också införs en rättslig grund som gör det möjligt för rådet att med enhällighet och efter Europaparlamentets godkännande inrätta en europeisk åklagarmyndighet utifrån Eurojust (artikel III-274). En sådan myndighet skall kunna ges behörighet att, i samverkan med Europol, utreda, lagföra och väcka åtal mot gärningsmän och andra medverkande som begått brott som skadar unionens finansiella intressen, s.k. EU-bedrägerier. Befogenheterna kan genom ett beslut av Europeiska rådet utsträckas till att också omfatta kampen mot den grova brottslighet som har ett gränsöverskridande inslag. Som en följd av det kan Europeiska rådet utsträcka behörigheten till att utreda, lagföra och väcka åtal mot gärningsmän och andra medverkande som begått grova brott som påverkar mer än en medlemsstat. Beslutet av Europeiska rådet måste fattas med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande och efter att ha hört kommissionen.

Det konstitutionella fördraget skapar en möjlighet i form av en rättslig grund för att i framtiden inrätta en europeisk åklagarmyndighet. Frågan har emellertid redan varit föremål för en omfattande debatt. Många har pekat på att förslaget skulle kräva ett omfattande lagstiftningsarbete, bl.a. på det processrättsliga området, utan att det med säkerhet kan sägas att det skulle resultera i en effektivare brottsbekämpning inom unionen. De förordar andra åtgärder innefattande en vidareutveckling av samarbetet inom Eurojust. Andra åter har ansett att en europeisk åklagarmyndighet på sikt är ett naturligt och nödvändigt steg i utvecklandet av det europeiska straffrättssamarbetet.

Några remissinstanser är negativa eller tveksamma till att skapa en särskild europeisk åklagarmyndighet. Regeringen kan konstatera att inrättandet av nya unionsorgan är en fråga av stor principiell betydelse. Det är också något som kan få betydande och i förväg svårbedömda återverkningar på de nationella myndigheternas arbetsuppgifter och på utformningen av den nationella lagstiftningen. Om den rättsliga grund som skapas i fördraget skulle användas i framtiden för konkreta förslag aktualiserar det en rad frågor som kräver närmare analys. Det går dock inte att nu ange vilka specifika ställningstaganden som skulle behöva göras för svenskt vidkommande. Det beror på vilken utformning förslagen får. Kravet i fördraget på enhällighet för beslut i denna fråga ger Sverige erforderligt manöverutrymme.

19.6.6Polissamarbete

Sammanfattning: Fördraget omfattar såväl lagstiftande som operativa uppgifter beträffande polissamarbete och rättsligt samarbete. För att förbättra förutsättningarna för operativt samarbete skall det inrättas en ständig kommitté i rådet med uppgift att understödja och stärka samarbetet i frågor om inre säkerhet. Ramarna för Europol slås fast i fördraget. Vidare införs rättsliga grunder för samarbete mellan berörda nationella myndigheter när det gäller medlemsstaternas inre säkerhet och ingripande på en annan medlemsstats territorium.

Remissinstanserna: Krisberedskapsmyndigheten är positiv till ett ökat

polissamarbete men saknar ett fördjupat resonemang kring konsekvenserna av ett ökat civil-militärt samarbete på polisområdet, framförallt ur ett nationellt perspektiv mot bakgrund av solidaritetsklausulen. Vidare understryks att det är viktigt att rätten att använda våld mot svenska medborgare i fredstid bör vara förbehållet polisen. Myndigheten anser också att det kvarstår frågor kring den ständiga kommitté för operativt samarbete som skall inrättas. Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att den ständiga kommittén skall arbeta med frågor om unionens inre säkerhet och inte med frågor om medlemsstaternas nationella säkerhet. Tullverket ser positivt på inrättandet av den ständiga kommittén. Verket välkomnar vidare förslaget avseende Europol, men menar att innebörden av att Europol tilldelas operativa befogenheter behöver ses över närmare. Vidare påtalas att det finns ett behov av att tydliggöra befogenheterna för Europol och EU:s bedrägeribekämpningsbyrå OLAF. Riksantikvarieämbetet påtalar att bestämmelserna om polissamarbete kan få viss betydelse när det gäller möjligheterna att återfinna stulna och olovligt utförda kulturföremål.

Bakgrund: I den nuvarande artikel 30 i Unionsfördraget anges vad det europeiska polissamarbetet skall omfatta. Det handlar främst om gemensamma insatser för att stärka samarbetet mellan de nationella brottsbekämpande myndigheterna. Artikeln anger också vilka arbetsuppgifter som skall tillkomma den europeiska polisbyrån Europol.

Den arbetsgrupp i framtidskonventet som beredde de rättsliga och inrikes frågorna angav som en ”gyllene regel” att man borde sträva efter att göra en åtskillnad mellan de lagstiftande och de operativa uppgifterna när det gäller polissamarbete och rättsligt samarbete. På detta sätt skulle det bli tydligare när rådet uppträder som lagstiftare och när det utövar olika verkställande funktioner. Förslaget har tagits upp i det konstitutionella fördraget och avspeglar sig tydligast i artiklarna om polissamarbetet inom unionen.

Under fördragsförhandlingarna har förts en diskussion om hur man kan stärka unionens operativa samarbete. Det har uppfattats som en brist att det inte finns någon övergripande samordning av detta arbete, inte minst med tanke på de behov av gränsöverskridande insatser som kan uppstå vid större katastrofer, terroristattacker och liknande som berör flera medlemsstater. I sammanhanget har också framhållits de ökade krav på bevakning av unionens gemensamma yttre gräns som blir ett resultat av utvidgningen av unionen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Det är av strategisk nationell betydelse för Sverige att det europeiska polissamarbetet kan fortsätta att utvecklas. Människohandel, narkotikahandel och terrorism är exempel på brott som bara kan bekämpas effektivt om det finns ett väl fungerande gränsöverskridande polis- och tullsamarbete.

Det konstitutionella fördraget möjliggör ett intensifierat samarbete över gränserna mellan brottsbekämpande myndigheter. Fördraget utgör en god ram för det utomordentligt viktiga polis- och tullsamarbetet inom unionen. Detta samarbete måste även framdeles präglas av en strävan att utveckla kontakterna och informationsutbytet mellan nationella myndigheter och i förhållande till Europol. I denna strävan kommer Sverige, precis som i dag, att ägna stor uppmärksamhet åt frågor som har att göra med enskildas rättssäkerhet och integritet samt skydd för personuppgifter.

En kommitté för operativt samarbete

Det konstitutionella fördraget föreskriver att det skall inrättas en ständig kommitté i rådet med uppgift att understödja och stärka det operativa samarbetet i frågor om inre säkerhet (artikel III-261). Kommittén skall främja samordningen av de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Företrädare för unionens myndigheter och organ skall kunna medverka i kommitténs arbete. Europaparlamentet och de nationella parlamenten skall bli informerade om arbetet. Kommitténs uppgift är tänkt att begränsas till övergripande strategiska insatser. Den skall även ha en roll vid tillämpningen av den solidaritetsklausul som det konstitutionella fördraget inför (se avsnitt 21.8).

En ständig kommitté inom rådsstrukturen kan bli ett viktigt forum för medlemsstaterna för att avhandla strategiska frågor såsom samarbetsformer och inriktningen på det operativa polissamarbetet. Även frågor om civil-militär samverkan på polisområdet, som Krisberedskapsmyndigheten nämner i sitt yttrande, kan, när behov uppstår, behandlas i kommittén. Som påtalats av Rikspolisstyrelsen bör kommitténs arbete fokusera på frågor som har ett gränsöverskridande unionsintresse och inte på strikt nationella angelägenheter. Kommittén kan däremot vara ett viktigt forum för utbyte av erfarenheter om hur det nationella arbetet kan bedrivas. Med tanke på betydelsen av de frågor som kan komma att avhandlas i kommittén är det positivt att det särskilt anges i fördraget att Europaparlamentet och de nationella parlamenten skall hållas informerade om dess verksamhet.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

Det konstitutionella fördraget inför också en rättslig grund för att utforma ett samarbete mellan alla behöriga myndigheter när det gäller medlemsstaternas inre säkerhet, innefattande polisen, tullen och andra specialiserade brottsbekämpande organ, i syfte att förebygga, upptäcka och utreda brott (artikel III-275). För detta ändamål får unionen besluta om europeiska lagar eller ramlagar beträffande informationsbehandling,

stöd till utbildning, utbytesverksamhet och forskning samt gemensam utredningsteknik i samband med upptäckt av allvarliga former av organiserad brottslighet. Lagarna och ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. När det gäller operativt myndighetssamarbete anges en mera inskränkt bestämmelse som innebär att rådet med enhällighet får besluta om europeiska lagar och ramlagar efter att hört Europaparlamentet.

Europol

I det konstitutionella fördraget anges att Europols uppgift skall vara att stödja och stärka medlemsstaternas polismyndigheters och andra brottsbekämpande organs insatser samt deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som skadar ett gemensamt intresse som är föremål för unionens politik (artikel III- 276).

I fördraget införs en rättslig grund för den europeiska polisbyrån Europol som möjliggör att det antas europeiska lagar enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att bestämma dess struktur, arbetssätt, verksamhetsområde och uppgifter. Som exempel på uppgifter för Europol nämns dels behandling av information från medlemsstaternas myndigheter och vissa andra källor, dels samordning, organisering och genomförande av utredningar och operativa insatser tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom gemensamma utredningsgrupper, i förekommande fall i samverkan med det europeiska åklagarkontoret Eurojust. I lagen skall också ges föreskrifter för den kontroll av Europols verksamhet som utförs av Europaparlamentet under medverkan av de nationella parlamenten. Europols operativa insatser skall genomföras i samverkan och samförstånd med myndigheterna i den eller de medlemsstater vars territorium berörs. Tvångsåtgärder skall genomföras endast av de berörda nationella myndigheterna.

Det är välkommet att Europolkonventionen ersätts av en europeisk lag, som med utgångspunkt från de ramar som fördraget ställer upp preciserar Europols uppgifter i förhållande till medlemsstaternas myndigheter och till andra unionsorgan. I en sådan lag får fastställas på vilket sätt Europol skall kunna stödja och medverka i de operativa insatser som genomförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Här förtjänar att poängteras att det i fördraget slås fast att tvångsåtgärder endast skall kunna genomföras av berörda nationella myndigheter, en fråga som Krisberedskapsmyndigheten tar upp i sitt yttrande. Regeringen vill också särskilt framhålla den viktiga förändring som innebär att det kommer att ges föreskrifter om hur Europaparlamentet under medverkan av de nationella parlamenten skall kunna utöva kontroll av Europols verksamhet.

Ingripande på en annan medlemsstats territorium

Rådet skall med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet anta europeiska lagar eller ramlagar för att fastställa villkoren för och gränserna inom vilka de nationella myndigheterna, som är ansvariga för

straffrättsligt samarbete och polissamarbete, får ingripa på en annan medlemsstats territorium i samförstånd med denna stat (artikel III-277). I det s.k. Schengenregelverket finns bestämmelser om detta i fråga om efterföljande in i en annan medlemsstat, s.k. hot pursuit (se prop. 1999/2000:64, s. 90 f.).

Det är bra att det också i unionslagstiftningen ställs upp gränser för när och hur de nationella myndigheterna får ingripa på en annan medlemsstats territorium i samförstånd med denna stat. Det bör anmärkas att enhällighet gäller för beslut i denna viktiga fråga.

För Europols del finns, som framgått ovan, en särskild reglering av denna fråga.

19.7Områden där unionen får besluta om att genomföra stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder

19.7.1Folkhälsa

Sammanfattning: Fördraget innehåller vissa sakliga förändringar på folkhälsoområdet. Unionen får större möjligheter att fastställa regler för kvalitet på läkemedel och bekämpa allvarliga gränsöverskridande hot på hälsoområdet. Unionen ges även befogenhet att anta stimulansåtgärder som direkt avser skydd av folkhälsan avseende tobak och missbruk av alkohol.

Medlemsstaternas ansvar för sin hälso- och sjukvårdspolitik skrivs in i fördraget.

Remissinstanserna: Statens folkhälsoinstitut välkomnar att utformningen av folkhälsopolitiken skall vara en nationell kompetens även i fortsättningen. Svenska Röda Korset ser positivt på det ökade samarbetet på folkhälsoområdet som förordas i fördraget och noterar att unionen inom detta område inte får fatta beslut som medför en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Svenska Röda Korset ser positivt på unionens ökade befogenheter när det gäller gränsöverskridande smittskydd, och ser detta som ett stöd att förstärka möjligheterna att motverka spridning av bl.a. hiv/aids. Socialstyrelsen anser att unionens folkhälsodimension förstärks något genom det nya fördraget. Gällande smittskyddslag (2004:168) med en tydligare ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter möjliggör, enligt Socialstyrelsen, ett arbete med smittskyddsfrågor även på en europeisk nivå. Ett utökat samarbete på smittskyddsområdet kommer, enligt Socialstyrelsen, att ställa större krav på personella resurser vid ansvariga myndigheter. IOGT-NTO anser att artikel III-278 i det nya fördraget är bättre än framtidskonventets förslag till folkhälsoartikel. Däremot är man missnöjd med att folkhälsan inte ges samma betydelse som de värden och mål som intagits i del I i fördraget. Denna synpunkt tas upp i avsnitt 9.1. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation är positiv till att stimulansåtgärder som direkt avser skydd av folkhälsan avseende tobak och missbruk av alkohol kan vidtas. Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet i samverkan och Jönköpings kommun välkomnar att ansvarsfördelningen som rör hälso- och sjukvård mellan unionen och medlemsstaterna har förtydligats i det nya fördraget och understryker vikten av att de enskilda medlemsstaterna även i fortsättningen är ansvariga för att formulera sin hälso- och sjukvårdspolitik.

Bakgrund: I artikel 152 i EG-fördraget finns bestämmelser om folkhälsa. Utgångspunkten i nuvarande fördrag är att frågor som rör folkhälsopolitikens utformning huvudsakligen utgör nationell kompetens. Gemenskapen skall emellertid främja samarbete mellan medlemsstaterna och vid behov stödja deras insatser.

I artikeln slås det fast att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen samordna sin politik och sina program. Gemenskapen och medlemsstaterna skall även främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på folkhälsoområdet.

I artikeln ges rådet befogenhet att vidta åtgärder för att bidra till folkhälsomålen. För det första kan rådet besluta om minimiåtgärder för att uppnå höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat. För det andra kan rådet, med undantag från artikel 37 i EG-fördraget, besluta om åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan. Rådet får även besluta om stimulansåtgärder som är utformade för att skydda och förbättra människors hälsa vilka dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Besluten fattas i dag av rådet i enlighet med medbeslutandeförfarandet. Rådet får även med kvalificerad majoritet anta rekommendationer på folkhälsoområdet.

När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den enligt fördraget fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Särskilt får inte åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat, påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och blod.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Folkhälsa regleras i artikel III-278 i det konstitutionella fördraget. Folkhälsopolitikens nuvarande karaktär, som en angelägenhet för i huvudsak medlemsstaterna, bibehålls. För Sverige är det särskilt viktigt att bestämmelserna på EU-nivå möjliggör en fortsatt stark nationell folkhälsopolitik, exempelvis på alkohol- och narkotikaområdet.

Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i EG-fördraget med följande huvudsakliga ändringar.

Unionen skall, liksom i dag, främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja deras insatser. I det konstitutionella fördraget tydliggörs att unionen särskilt skall främja sådant samarbete medlemsstaterna emellan som syftar till att förbättra komplementariteten hos dessas hälso- och sjukvård i gränsregionerna (punkt 2 första stycket).

Medlemsstaterna skall liksom i nuvarande fördrag i samverkan med kommissionen samordna sin politik och sina program. Fördraget

kompletteras med en skrivning som klargör att kommissionen särskilt skall ta initiativ med syfte att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering (punkt 2 andra stycket) (den s.k. öppna samordningsmetoden, se avsnitt 14.4). Europaparlamentet skall informeras fullt ut.

Unionen ges ytterligare befogenheter i fråga om säkerhet när det gäller folkhälsan. Inom området för folkhälsa är angelägenheter i fråga om säkerhet uttryckligen ett område med delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna (artikel I-14.2 k). Av artikel III-278 följer att det i europeiska lagar eller ramlagar får föreskrivas åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för läkemedel och medicintekniska produkter (punkt 4 första stycket c). Vidare får åtgärder för övervakning, tidig varning för och bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa föreskrivas (punkt 4 första stycket d). Lagarna och ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Unionens utvidgade befogenhet att vidta bindande åtgärder när det gäller allvarliga hot mot människors hälsa av gränsöverskridande karaktär, omfattar smittskyddsområdet. Smittskydd är en gränsöverskridande fråga där vi är beroende av samarbete och av att våra europeiska grannar har god beredskap för att kunna upptäcka och förhindra spridning av smitta.

I förhandlingarna arbetade Sverige för en referens i artikel III-278 i det konstitutionella fördraget till alkoholens och tobakens skadeverkningar, vilket regeringen också vann framgång med. Alkohol och tobak identifieras som särskilda befogenhetsområden inom unionen (punkt 5). Unionen ges möjlighet att i europeiska lagar eller ramlagar föreskriva stimulansåtgärder för att skydda och förbättra människors hälsa, dvs. att vidta åtgärder som direkt syftar till att skydda folkhälsan avseende tobak och missbruk av alkohol. Unionen ges även möjlighet att i europeiska lagar eller ramlagar föreskriva stimulansåtgärder för att bekämpa de stora gränsöverskridande folksjukdomarna. Dessa områden hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17). Lagarna och ramlagarna skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. De får inte leda till en harmonisering av medlemsstaternas nationella regler.

De senaste årens rättsutveckling har gjort det angeläget att förtydliga medlemsstaternas ansvar att organisera och ge hälso- och sjukvård. Det gäller i första hand vid genomförandet av den inre marknaden, men även inom den gemensamma handelspolitiken.

Medlemsstaternas befogenheter på hälso- och sjukvårdsområdet förtydligas i det konstitutionella fördraget. Medlemsstaternas uttryckliga ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik slås fast och unionen skall respektera detta ansvar. Medlemsstaternas ansvarsområde inbegriper hälso- och sjukvårdsförvaltning och att fördela de resurser som tilldelas denna förvaltning (punkt 7).

Sammantaget medför fördraget att unionens folkhälsodimension förstärks. En utgångspunkt bör även fortsättningsvis vara att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformningen av all unionens politik. Relationen mellan alkoholpolitikens mål och reglerna för den inre marknadens funktion bör fortsatt bevakas.

Regeringskonferensens resultat skiljer sig från framtidskonventets förslag. Framtidskonventet föreslog inga direkta förändringar på området.

Artikel III-278 tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.6).

19.7.2Industri

Sammanfattning: Industri finns redan som politikområde i EGfördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet.

Remissinstanserna: Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att en

artikel om industri inte har något berättigande i en konstitutionstext.

Bakgrund: Artikel 157 i EG-fördraget behandlar gemenskapsindustrins konkurrensförmåga. Målen är att industrin snabbare skall kunna anpassa sig till strukturförändringar genom att främja ett gynnsamt företagsklimat med särskild fokus på små- och medelstora företag. Dessutom skall gemenskapen verka för att utnyttja de industriella möjligheter som skapas genom politiken inom sektorerna innovation, forskning och teknisk utveckling. Målen har gett upphov till mer branschinriktade insatser och stödåtgärder. Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen samråda och vid behov samordna sina insatser. Rådet får i enlighet med medbeslutandeförfarandet anta särskilda åtgärder för att stödja medlemsstaternas insatser.

Gemenskapen får inte anta åtgärder som kan snedvrida konkurrensen eller som omfattar bestämmelser om skatter eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelsen om unionens näringslivspolitik finns i artikel III-279 i det konstitutionella fördraget. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17). Bestämmelsen motsvarar i huvudsak bestämmelsen i EGfördraget. Lagar och ramlagar ska antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Åtgärderna får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

Medlemsstaterna skall, liksom i nuvarande fördrag, i samverkan med kommissionen samråda inbördes och vid behov samordna sina insatser. Artikeln kompletteras med en skrivning som klargör att kommissionen särskilt får ta initiativ med syfte att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering (den s.k. öppna samordningsmetoden se avsnitt 14.4). Europaparlamentet skall informeras fullt ut.

19.7.3Kultur

Sammanfattning: Kultur finns redan som politikområde i EGfördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet. Övergång sker till beslut med kvalificerad majoritet.

Remissinstanserna: Riksantikvarieämbetet och Statens kulturråd stödjer en övergång till beslut med kvalificerad majoritet och menar att detta är positivt för att effektivisera beslutsprocessen. Riksantikvarieämbetet framhåller vidare att det i nuläget inte är möjligt att helt överblicka konsekvenserna av denna förändring. Statens kulturråd framhåller att det i artikeln bör tydliggöras att det gemensamma kulturarvet inbegriper mångfalden av alla kulturer inom unionen, oavsett vilket land eller kultur de ursprungligen kommer från. Sveriges Konsumenter i Samverkan menar att kulturområdet inte har något berättigande i en konstitutionstext.

Bakgrund: I artikel 151 i EG-fördraget finns bestämmelser om politik på kulturområdet. Utgångspunkten för nuvarande fördrag är att frågor som rör kulturpolitikens utformning huvudsakligen utgör nationell kompetens. Gemenskapen har befogenhet att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet genom insatser. Gemenskapen och medlemsstaterna skall även främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på kulturområdet, särskilt Europarådet. Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget, särskilt för att respektera och främja den kulturella mångfalden.

När gemenskapen handlar på kulturområdet skall det ske med respekt för medlemsstaternas nationella och regionala mångfald. Rådet får anta stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Besluten fattas av rådet med enhällighet i enlighet med medbeslutandeförfarandet. Rådet får även anta rekommendationer med enhällighet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser på politikområdet kultur finns i artikel III-280 i det konstitutionella fördraget. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17). Artikeln motsvarar bestämmelsen i EG-fördraget. Beslutsreglerna har dock förändrats genom att beslut om stimulansåtgärder enligt det nya fördraget skall antas i europeiska lagar eller ramlagar enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Åtgärderna får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Rådet får även anta rekommendationer med kvalificerad majoritet.

19.7.4Turism

Sammanfattning: En rättslig grund för turism upprättas såsom en del av området för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder.

Remissinstanserna: Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att en

artikel om turism inte har något berättigande i en konstitutionstext.

Bakgrund: Åtgärder på området turism inkluderas i listan över gemenskapens aktiviteter i artikel 3.1 u i EG-fördraget. Turism har dock i nuvarande fördrag ingen särskild rättslig grund som ett eget

politikområde. Samarbete mellan medlemsstaterna förekommer dock inom en rad områden inom turismpolitiken.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Artikel III-281 i det konstitutionella fördraget innebär att en särskild rättslig grund skapas för åtgärder på turismområdet. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17). I den rättsliga grunden anges att unionen skall komplettera medlemsstaternas insatser inom turistsektorn, särskilt genom att främja konkurrenskraften hos unionens företag inom denna sektor. Unionens insatser skall syfta till att stimulera skapandet av en miljö som är gynnsam för företagsutvecklingen inom sektorn samt främja samarbetet mellan medlemsstaterna, särskilt genom utbyte av goda rutiner. Åtgärder för att komplettera de insatser som görs av medlemsstaterna skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Åtgärderna får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

Regeringskonferensens resultat skiljer sig från framtidskonventets förslag. I framtidskonventets förslag fanns ingen rättslig grund för turism.

Regeringen anser att insatser och aktiviteter avseende turism i huvudsak skall ske genom nationella program baserade på nationella förhållanden, men att det inom vissa områden är värdefullt att genomföra aktiviteter på unionsnivå, t.ex. genom kunskaps- och informationsutbyte.

19.7.5Utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor samt yrkesutbildning

Sammanfattning: Utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor finns redan som politikområde i EG-fördraget. Det nya fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll i politikområdet, men unionens insatser på området kompletteras med målet att stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv.

En rättslig grund för idrott upprättas såsom en del av området för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder.

Remissinstanserna: Ungdomsstyrelsen anser att tillägget i artikel III-

282 i fördraget om att stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv ligger väl i linje med prioriteringar i svensk ungdomspolitik men att det är viktigt att klargöra vad det innebär. Deltagande på alla nivåer på både nationell och europeisk nivå är enligt ungdomsstyrelsen relevant att inkludera i det fortsatta arbetet. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer anger att texten i artikel III-282.1 e) ”främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte och stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv” utgör en grund för en hållbar demokratisk utveckling för EU. Studieförbundet Vuxenskolan anser att det är beklagligt att EU:s ansvar i utbildningsfrågorna inte formuleras i förslaget utifrån en helhetssyn på utbildning som kommer till uttryck i synsättet som präglas av begreppet livslångt lärande.

Riksidrottsförbundet (RF) anser att det är positivt att idrotten nu ges en rättslig grund (artikel III-282) och att det sker inom ramen för stödjande åtgärder med de förutsättningar och förbehåll det ger. Det finns dock enligt RF vissa oklarheter i formuleringarna i artikeln och RF pekar på att detta medför osäkerhet om vad de stödjande åtgärderna kan innebära för idrotten i Sverige. RF förutsätter att regeringen kommer att vara aktiv i arbetet med att tydliggöra detta och därvid säkerställa att idrottens fria och självständiga ställning respekteras. RF föreslår att regeringen i de kontakter man har med främst EU-kommissionen fortsatt verkar för att det synsätt som kännetecknar den s.k. Idrottsdeklarationen från Europeiska rådet i Nice år 2000 tillämpas i praktiken från EUinstitutionerna. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att en artikel om idrott inte har något berättigande i en konstitutionstext.

Bakgrund: I artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget finns bestämmelser om utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor. Utgångspunkten för nuvarande fördrag är att frågor som rör politikens utformning på dessa områden huvudsakligen utgör nationell kompetens. Gemenskapen har befogenhet att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet genom insatser. Gemenskapen och medlemsstaterna skall även främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på utbildningsområdet, särskilt Europarådet.

När gemenskapen handlar inom ramen för området utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor skall det ske med respekt för medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemets organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald. Vidare skall det ske med respekt för medlemsstaternas ansvar för yrkesutbildningens innehåll och organisation. Rådet kan anta stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Besluten fattas av rådet i enlighet med medbeslutandeförfarandet. Rådet får även med kvalificerad majoritet anta rekommendationer på utbildningsområdet.

Framtidskonventet föreslog att en rättslig grund för idrott skulle införas och kopplas till utbildning och ungdom såsom en del av området för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder. Idrotten berörs redan av den fria rörligheten för professionella idrottsmän och bestämmelserna om den inre marknaden. I ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Nice år 2000 återfinns en särskild s.k. Idrottsdeklaration som närmare beskriver idrottens särart och vikten av idrotten i Europa. Det svenska EU-ordförandeskapet våren 2001 påbörjade arbetet med uppföljning av Idrottsdeklarationen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor och yrkesutbildning finns i artiklarna III-282 och III-283 i det konstitutionella fördraget. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17). Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget. Fördragstexten ger utrymme att arbeta med utbildningsfrågor i ett livslångt perspektiv. Lagar och ramlagar skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Åtgärderna får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

Artikel III-282 kompletteras med en bestämmelse om att unionen skall bidra till att främja europeisk idrott och skall då beakta idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion (punkt 1 andra stycket).

Regeringen delar den bedömning som Riksidrottsförbundet (RF) har gjort att det är positivt att artikel III-282 inkluderar idrott och att det sker i den utformning som föreslås. De formuleringar som RF finner viss oklarhet i är sådana formuleringar som syftar till att stärka idrotten i Europa. Sverige har i dialog med andra medlemsstater och företrädare för idrottsorganisationer i Europa i förhandlingar om förslaget särskilt önskat understryka de frivilliga insatsernas betydelse för europeisk idrott. Det är enligt regeringens uppfattning därför av stor vikt att den europeiska dimension som ska motivera unionens insatser inom idrottsområdet tar sin utgångspunkt i samarbetet mellan idrottsorganisationerna och idrottens grundläggande värden. Regeringen bedömer därför att artikel III-282 ger goda förutsättningar för idrottsorganisationerna att såväl på europeisk nivå som på nationell nivå aktivt delta i dialogen och utformningen av unionens insatser på idrottsområdet.

Unionens insatser på området kompletteras med målet att stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv (punkt 1 tredje stycket e) samt att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisan och öppenheten i idrottstävlingar och samarbetet mellan idrottsorganisationerna samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller unga idrottsmän och idrottskvinnor (punkt 1 tredje stycket g).

Regeringen delar Ungdomsstyrelsens uppfattning att bestämmelsen om att stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv ligger väl i linje med prioriteringar i svensk ungdomspolitik.

Rådet kan även anta stimulansåtgärder på dessa områden som inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Det skall göras i europeiska lagar eller ramlagar som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Även i sina relationer med tredjeland och behöriga internationella organisationer skall unionen och medlemsstaterna kunna främja samarbetet på idrottsområdet.

Rådet får även anta rekommendationer på samtliga områden med kvalificerad majoritet.

19.7.6Skydd och beredskap

Sammanfattning: Räddningstjänst har inte någon egen rättslig grund i nuvarande fördrag. ”Räddningstjänst” ersätts i detta sammanhang med ”skydd och beredskap” och skrivs in i fördraget som ett område där unionen kan vidta stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Skåne län och Svenska Röda Korset välkomnar att skydd och beredskap får en starkare ställning genom det nya fördraget. Det bör enligt Länsstyrelsen i Skåne län öka möjligheterna att hantera framtida kriser i våra samhällsfunktioner.

Krisberedskapsmyndigheten ställer sig bakom beteckningen ”skydd och beredskap” för att indikera att området ”civil protection” numera omfattar ett vidare fält av frågor än enbart traditionell räddningstjänst. Statens räddningsverk (SRV) föreslår i stället uttrycket ”skydd mot olyckor”. Ett flertal remissinstanser understryker vikten av att detta samarbetsområde enligt det nya fördraget även fortsättningsvis skall vara icke-harmoniserat. SRV noterar att beslut enligt det nya fördraget dock kommer att kunna tas med kvalificerad majoritet, vilket kan innebära ökad aktivitet inom området på EU-nivån. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan understryker att ansvaret för räddningstjänst till stor del ligger på kommuner, landsting och regioner och att det är viktigt att insatserna blir ändamålsenliga och inte leder till orimliga konsekvenser i kostnadshänseende.

Bakgrund: Åtgärder på detta område inkluderas under rubriken ”räddningstjänst” (civil protection) i listan över gemenskapens aktiviteter i artikel 3.1 u i EG-fördraget. Det finns ingen gemensam definition i unionen för detta samarbetsområde. Det har i Sverige tidigare översatts med ”räddningstjänst” men benämns numera ”skydd och beredskap”. Det omfattar i dag frågor som rör skydd och beredskap för såväl olyckor som kriser med svåra påfrestningar på samhället, inbegripet förebyggande åtgärder och skadelindrande insatser. Samarbetet inom området har inte närmare specificerats och saknar specifik rättslig grund i EG-fördraget.

Rådet har beslutat om ett handlingsprogram för gemenskapsåtgärder inom området. Rådets beslut 1999/847/EG om handlingsprogrammet antogs i enlighet med bestämmelserna i artikel 308 i EG-fördraget. Artikel 308 föreskriver enhälligt beslut i rådet och att Europaparlamentet skall höras. Handlingsprogrammet administreras av kommissionen och en förvaltande kommittologikommitté, där medlemsländerna är representerade. Hittills har handlingsprogrammet till stor del varit inriktat på att öka informations- och erfarenhetsutbytet mellan medlemsländerna i frågor som främst berör räddningstjänst.

Vidare har rådet antagit ett beslut 2001/792/EG, Euratom om en gemenskapsmekanism för att underlätta ömsesidig hjälp medlemsstaterna emellan i händelse av stora olyckor och katastrofer, den så kallade gemenskapsmekanismen för räddningstjänst. Rättslig grund för beslutet är artikel 308 i EG-fördraget och artikel 203 i Euratomfördraget. Inom ramen för gemenskapsmekanismen har samarbetet intensifierats, företrädesvis genom utbildning och övning, för att bl.a. underlätta samverkan vid gemensamma insatser, både inom och utanför unionen.

Samarbetet vad avser räddningstjänst har utsträckts till att också vara en komponent i EU:s civila krishantering. Rådet och kommissionen har i en gemensam förklaring gjort det möjligt att använda gemenskapsmekanismen i krishanteringsinsatser i tredjeland.

Terrorattackerna den 11 september 2001 har medfört att betydelsen av området ytterligare ökat och getts en högre politisk prioritet. Det ingår i ett bredare sammanhang som en viktig del av de samlade åtgärderna i den gemensamma kampen mot terrorism.

Framtidskonventet föreslog att en rättslig grund för samarbetet inom området skulle införas.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: En artikel införs i det konstitutionella fördraget (artikel III-284) som återger de ramar för

samarbetet som finns i 1999 års rådsbeslut om handlingsprogrammet och det samarbete för operativa insatser som bedrivs inom ramen för gemenskapsmekanismen. Artikeln rubriceras ”skydd och beredskap” i den svenska versionen av det konstitutionella fördraget. Det skall dock understrykas att nu rådande ansvarsfördelning mellan myndigheter på nationell nivå inte förändras genom att använda skydd och beredskap som svensk översättning av ”civil protection”.

Det samarbete som efter hand på olika sätt har utvecklats får således genom den nya artikeln ett uttryckligt stöd i det konstitutionella fördraget. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17).

Unionen skall främja samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att förstärka effektiviteten hos systemen för förebyggande av och skydd mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor. Målen för unionens insatser skall vara att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser på nationell, regional och lokal nivå när det gäller förebyggande av risker, beredskapen hos medlemsstaternas aktörer inom området skydd och beredskap samt insatser vid naturkatastrofer eller av människor orsakade katastrofer inom unionen. Vidare skall unionen främja snabbt och effektivt operativt samarbete inom unionen mellan ländernas räddningstjänster. Unionen skall även främja överensstämmelse mellan internationella åtgärder i frågor rörande skydd och beredskap.

Artikeln förutser också att sekundärrättsliga regler i form av europeiska lagar eller ramlagar skall kunna fastställas på området. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Sådana åtgärder får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

På senare tid har den tragiska flodvågskatastrofen i Asien (Tsunamikatastrofen) understrukit behovet av fortsatt och fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna på området skydd och beredskap. Regeringen ser därför positivt på att man nu inför en särskild rättslig grund om skydd och beredskap i det konstitutionella fördraget. Det kan öka våra möjligheter att hantera framtida kriser. Även om de åtgärder som unionen kan komma att vidta inom området inte skall harmonisera medlemsstaternas lagstiftning, är det viktigt att bevaka denna fråga noga för att värna om kommunernas självbestämmande.

Området skydd och beredskap berörs även av den nya solidaritetsklausulen i artikel I-43 och III-329 (se härom i avsnitt 21.8).

19.7.7Administrativt samarbete

Sammanfattning: En rättslig grund för administrativt samarbete upprättas såsom en del av området för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Framtidskonventet föreslog att en rättslig grund för

administrativt samarbete skulle införas. Syftet var att understryka det gemensamma intresset av att det nationella genomförandet av

unionsrätten blir effektivt. Unionen har redan program som syftar till att främja samarbetet mellan medlemsstaternas förvaltningar i genomförandet av gemenskapsrätten. Medlemsländernas förvaltningar har under lång tid bedrivit ett informellt samarbete inom EPAN (European Administration Network).

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I artikel III-285 i det konstitutionella fördraget fastslås för första gången att medlemsstaternas faktiska nationella genomförande av unionsrätten skall betraktas som en fråga av gemensamt intresse. Området hör inom indelningen i befogenhetskategorier till områden med stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder (artikel I-17). I artikeln anges att unionen får stödja medlemsstaternas ansträngningar att förbättra sin förmåga att genomföra unionsrätten. Sådana åtgärder får bestå i att underlätta utbyte av information och av offentliga tjänstemän samt att främja utbildningsprogram. Ingen medlemsstat skall vara skyldig att utnyttja sådant stöd. Åtgärder som är nödvändiga för detta ändamål skall föreskrivas i europeiska lagar. De skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Lagarna får inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

20Associering av utomeuropeiska länder och territorier

Sammanfattning: Bestämmelserna om associering av

utomeuropeiska länder och territorier motsvarar i stort sett

bestämmelserna i EG-fördraget.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrund: I artiklarna 182-188 i EG-fördraget finns särskilda bestämmelser om förhållandet mellan gemenskapen och de utomeuropeiska länder och territorier som upprätthåller särskilda relationer med Danmark, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket. Länderna och territorierna är förtecknade i bilaga II till EGfördraget. Syftet med dessa bestämmelser är att främja den sociala och ekonomiska utvecklingen i dessa länder och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet. Fördraget har lämnat den närmare utformningen av detta samarbete öppet. Mer detaljerade bestämmelser om riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders och territoriers associering med gemenskapen antas av rådet med enhällighet.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Bestämmelser om associering av utomeuropeiska länder och territorier finns i artiklarna III- 286–III-291 i det konstitutionella fördraget. Länderna och territorierna är förtecknade i bilaga II till det konstitutionella fördraget. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i EG-fördraget men har anpassats med hänsyn till den rationalisering av rättsliga instrument och beslutsprocedurer som gjorts i del I i det konstitutionella fördraget. I vissa bestämmelser har beslutsproceduren ändrats.

I artikel III-290 anges, i likhet med EG-fördraget, att om inte annat följer av bestämmelserna om folkhälsa, allmän säkerhet och allmän ordning skall den fria rörligheten inom medlemsstaterna för arbetstagare från dessa länder och territorier samt inom dessa länder och territorier för arbetstagare från medlemsstaterna regleras. Det skall göras genom europeiska lagar, ramlagar, förordningar och beslut som antas av rådet med enhällighet efter Europaparlamentets hörande. I dag görs det i avtal som kräver medlemsstaternas enhälliga godkännande (artikel 186 i EGfördraget).

Beslutsproceduren i artikel III-291 ändras. Europaparlamentet skall höras innan rådet enhälligt antar europeiska lagar, ramlagar, förordningar och beslut om närmare regler och förfaranden.

21Unionens yttre åtgärder

Unionens yttre åtgärder samlas i avdelning V i del III. Avdelningen inleds med bestämmelser med allmän tillämpning. Sedan följer specifika bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, den gemensamma handelspolitiken, samarbete med tredjeland och humanitärt bistånd, restriktiva åtgärder, internationella avtal, unionens förbindelser med internationella organisationer och tredjeland samt unionens delegationer, samt bestämmelser om genomförande av solidaritetsklausulen (artiklarna III-292–III-329).

Vissa grundläggande bestämmelser för hur unionen utövar sina befogenheter på det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska området finns även i del I (artiklarna I-40 och I-41).

21.1Bestämmelser med allmän tillämpning

Sammanfattning: Unionens åtgärder på den internationella arenan skall utgå från vissa grundläggande principer som legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning samt från vissa närmare angivna målsättningar. Europeiska rådet skall på grundval av dessa mål och principer fastställa unionens strategiska intressen och mål.

Remissinstanserna: Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

(Sida) välkomnar det starkt betonade rättighetsperspektivet i unionens målsättningar och den vikt som läggs vid att främja multilaterala lösningar särskilt inom ramen för Förenta nationerna. Sida menar dock att artikel III-292 kan antyda en spänning mellan unionens egna intressen och ett mer entydigt internationellt rättighetsperspektiv. Kommerskollegium anser att det nya fördraget innebär stora framsteg när det gäller Europas internationella agerande, nämligen i strävan efter större samstämmighet mellan olika delar av politiken.

Bakgrund: Enligt Unionsfördraget skall unionen säkerställa att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med omvärlden inom

ramen för utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomisk politik och biståndspolitik. Rådet och kommissionen skall ansvara för sådan samstämmighet och samarbeta i detta syfte. Några övergripande målsättningar när det gäller unionens respektive gemenskapens yttre agerande finns dock inte i dag utöver Europeiska rådets allmänna politiska riktlinjer.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I och med att pelarstrukturen avskaffas blir det möjligt att slå fast övergripande mål för EU:s yttre agerande i alla dess delar. Förändringarna, som följer framtidskonventets förslag, skapar översiktliga och gemensamma mål och riktlinjer för unionens samlade yttre åtgärder. Samtidigt behålls skilda regelverk för de olika politikområdena.

I artikel III-292 framhävs att unionens åtgärder på den internationella arenan skall utgå från de principer som ligger till grund för unionen: demokrati, rättstatsprincipen, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och folkrätten. Unionen skall vidare sträva efter att utveckla förbindelser och bygga partnerskap med tredjeland och internationella organisationer som delar dessa principer.

Unionen skall vidare besluta om och föra en gemensam politik samt vidta åtgärder och arbeta för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser för att – skydda sina värden och grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt

oberoende och sin integritet, – konsolidera och stödja demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och folkrätten, – bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, – främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i

utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdomen, – främja integreringen av alla länder i världsekonomin, bl.a. genom

ett gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel, – bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och

förbättra miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling,

– bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, och – främja ett internationellt system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott globalt styre.

Flera av dessa moment är hämtade från den nuvarande artikel 11 i Unionsfördraget om målsättningarna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vissa andra moment, som hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning och frihandel, förekommer på andra håll i nuvarande fördrag. En tydlig hänvisning görs till konfliktförebyggande verksamhet.

Avsikten är att de mål och principer som hittills funnits på olika håll men haft begränsad räckvidd skall breddas i sin tillämpning och skall framöver gälla alla aspekter av unionens yttre åtgärder.

Det är Europeiska rådet som på grundval av dessa principer och mål skall fastställa unionens strategiska intressen och mål i politiken för yttre åtgärder, såväl i förhållande till enskilda länder eller regioner som i tematisk mening (artikel III-293). Beslut i Europeiska rådet fattas med konsensus på rekommendation av rådet. Europeiska rådets beslut skall genomföras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i det konstitutionella fördraget.

Unionens utrikesminister får i fråga om GUSP, liksom kommissionen i fråga om de övriga områdena för yttre åtgärder, lägga fram gemensamma förslag för rådet.

21.2Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

21.2.1Gemensamma bestämmelser

Sammanfattning: Fördraget innebär ett i stort sett oförändrat innehåll när det gäller de gemensamma bestämmelserna inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet utvidgas till att även gälla förslag som utrikesministern lägger fram på begäran från Europeiska rådet. Dessutom skall Europeiska rådet genom enhälligt beslut kunna utvidga tillämpningen av omröstning med kvalificerad majoritet. Initiativrätten inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken tillfaller medlemsstaterna och utrikesministern. Utrikesministern kan agera ensam eller med stöd av kommissionen.

Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige (LO) anför att det

faktum att beslut i vissa fall skall fattas med kvalificerad majoritet knappast kan vara ”farligt” i och med den spärr mot den beslutsordningen som finns, där en medlemsstat som anser att det rör nationell politik kan föra tillbaka frågan till Europeiska rådet där det åter gäller enhällighet. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation motsätter sig att unionen skall ha befogenhet att fastställa en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Ung Vänster, liksom Verdandi, kan inte stödja bestämmelsen om att medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser.

Bakgrund: Bestämmelser om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) finns i Unionsfördraget. Enligt artikel 11 skall unionen fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som omfattar alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Målen för unionen är att skydda dess gemensamma värden, grundläggande intressen, oavhängighet och integritet i överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga, stärka unionens säkerhet, bevara freden och stärka den internationella säkerheten, främja det internationella samarbetet samt utveckla och befästa demokratin, rättstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall grunda sig på ett aktivt och förbehållslöst stöd från unionens medlemsstater i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Medlemsstaterna skall arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska solidaritet. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.

Europeiska rådet skall, enligt artikel 13, fastställa principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Gemensamma strategier kan antas på områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen. Rådet skall fatta beslut om genomförande av dessa principer och riktlinjer.

Rådet skall anta gemensamma åtgärder när operativa insatser anses nödvändiga i specifika situationer (artikel 14). I gemensamma ståndpunkter (artikel 15) anger rådet sin inställning i en fråga av geografisk eller tematisk karaktär.

Enligt Unionsfördraget skall det land som innehar ordförandeskapet i rådet företräda unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (artikel 18). Ordförandelandet skall biträdas av rådets generalsekreterare, som skall fungera som hög representant när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Kommissionen skall medverka fullt ut. Ordförandeskapet biträds vid behov även av nästföljande ordförandeland. Särskilda representanter kan utses av rådet.

Ordförandeskapet skall vidare höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (artikel 21). Europaparlamentet informeras regelbundet.

Varje medlemsstat eller kommissionen får ta upp frågor till behandling och lägga förslag i rådet (artikel 22).

Enhällighet utgör huvudregel för beslutsfattande om unionens utrikesoch säkerhetspolitik (artikel 23). En medlemsstat kan också avstå från att delta i ett beslut och därmed inte heller vara förpliktigad att tillämpa beslutet, s.k. konstruktivt avstående.

Kvalificerad majoritet tillämpas vid beslut om gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder på grundval av Europeiska rådets enhälligt antagna gemensamma strategier, vid genomförande av gemensamma ståndpunkter eller åtgärder, liksom vid beslut om att utse särskilda representanter.

I frågor där beslut skall fattas med kvalificerad majoritet kan en enskild medlemsstat motsätta sig att ett beslut fattas under hänvisning till viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik. I sådana fall får rådet med kvalificerad majoritet hänskjuta frågan till Europeiska rådet, som i sin tur beslutar med enhällighet.

Beslutsfattande med kvalificerad majoritet kan inte tillämpas i frågor som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I del I i det konstitutionella fördraget införs särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP, artikel I-40). Artikeln i del I införs för att särskilt markera särdragen i unionens åtgärder på detta område. Strukturer förändras genom det konstitutionella

fördraget till följd av att pelarindelningen avskaffas. Den närmare regleringen av detta politikområde återfinns i del III (artiklarna III-294- III-308). Inledningsvis bör framhållas att bestämmelserna som reglerar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är i huvudsak oförändrade. Medlemsstaterna skall således, liksom i dag, stödja unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller riskerar att minska dess effektivitet. Initiativrätten på området tillfaller medlemsstaterna och utrikesministern. Utrikesministern kan agera ensam eller med stöd av kommissionen. Beslut om unionens utrikes- och säkerhetspolitik skall även fortsättningsvis fattas med enhällighet som huvudregel. Möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet i vissa fall kvarstår dock och utvidgas dessutom till att även gälla förslag som utrikesministern lägger fram på begäran från Europeiska rådet. Till detta kommer att Europeiska rådet genom enhälligt beslut skall kunna utvidga tillämpningen av omröstning med kvalificerad majoritet. En medlemsstat skall även fortsättningsvis kunna avstå från att delta i ett beslut och därmed inte heller vara förpliktad att tillämpa beslutet, s.k. konstruktivt avstående. I frågor där beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall en enskild medlemsstat, liksom fallet är i dag, kunna förhindra ett beslut med hänvisning till väsentliga och uttalade skäl som rör nationell politik. Beslutsfattande med kvalificerad majoritet skall liksom i dag inte kunna tillämpas i frågor som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

Redan i gällande fördrag finns en föreskrift om att medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser (artikel 19 i Unionsfördraget). Detta är en förutsättning för ett gemensamt, starkt EU-agerande, t.ex. i arbetet för att främja respekten för mänskliga rättigheter.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.9).

21.2.2Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Sammanfattning: Inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vidareutvecklas och effektiviseras krishantering som en uppgift för unionen, så att det täcker in såväl konfliktförebyggande som fredsfrämjande insatser med civila och militära resurser. Fördraget innehåller också två nya samarbetsformer som syftar till att förbättra medlemsstaternas möjligheter att bidra med militära resurser till unionens krishanteringsförmåga. Det rör sig om en gemensam byrå för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel och ett s.k. permanent strukturerat samarbete öppet för alla medlemsstater. Fördragets skrivning om gemensamt försvar innebär alltjämt att ett sådant först förutsätter enhälligt beslut av Europeiska rådet och godkännande enligt nationella konstitutionella bestämmelser. Det tydliggörs i fördraget att denna skrivning, liksom den om stöd och bistånd i händelse av ett väpnat angrepp, inte skall inverka på militärt alliansfria medlemsstaters säkerhetspolitiska hållning.

Remissinstanserna: Försvarsmakten (FM) noterar att ett gemensamt försvar skall inrättas när Europeiska rådet så beslutar, vilket enligt FM är en stramare skrivning än i Amsterdamfördraget. FM påpekar vidare att flera av de föreslagna artiklarna kan få konsekvenser för FM:s kapacitetoch beredskapsutveckling. Enligt Krisberedskapsmyndighetens (KBM) bedömning medför den nya konstitutionen ingen radikal förändring vad gäller den mellanstatliga karaktären på området, vilket, menar KBM, är viktigt ur en svensk krisberedskapssynpunkt. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är positivt till inriktningen mot förmågeutveckling i den föreslagna Europeiska försvarsbyrån och framhåller att en samverkan inom byrån inte i någon väsentlig grad förändrar ambition, villkor och inriktning för det nuvarande mellanstatliga samarbetet inom forsknings- och teknologiutveckling. Beträffande de vidareutvecklade Petersberguppgifterna konstaterar FOI att dessa kan innefatta åtgärder med både civila och militära medel men att formuleringarna i det konstitutionella fördraget inte fullt ut speglar EU:s potential och möjligheter som krishanteringsaktör. Landsorganisationen i Sverige (LO) anför att artikel III-309, som anger vad eventuella uppdrag från EU:s sida i form av civila och militära resurser skall inbegripa, är mer heltäckande och konkret än dagens formuleringar utan att ändra gränsdragningen mot den svenska alliansfriheten, som finns i de nu gällande fördragen. LO anför att formuleringen att den gemensamma försvarspolitiken kommer att leda till ett gemensamt försvar innebär en starkare viljeinriktning, men att det fortsatta kravet på enhällighet gör att sannolikheten för ett gemensamt försvar knappast ändrats. LO har ingen invändning mot inrättandet av en Europeisk försvarsbyrå och förutsätter att tolkningen av begreppet ”utvecklingen av försvarskapaciteten” innebär en effektivisering och inte en ökad försvarskapacitet. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) välkomnar strävandena att stärka unionens möjligheter till gemensamt agerande på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område och noterar att medlemsstaternas möjligheter till inflytande över unionens agerande på detta område synes väl tillgodosett i det nya fördraget. LRF anser det tydligt att fördragets regler inte leder till några alliansförpliktelser. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen anser att Sverige omöjligt kan gå med på att det i EU:s konstitution slås fast att unionen kommer att utveckla ett gemensamt försvar (artikel I-41.2). Svenska Freds menar också att formuleringen i artikel I-41.7 om att medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel om ett medlemsland utsätts för väpnat angrepp är oacceptabelt av två skäl. För det första kommer, enligt Svenska Freds, Sveriges trovärdighet som ett militärt alliansfritt land att ifrågasättas. För det andra innebär det ömsesidiga försvarsåtagandet i artikel I-41.7, enligt Svenska Freds, att EU blir en de facto försvarsallians. Svenska Freds anser att Sverige måste säga nej till det ömsesidiga försvarsåtagandet i artikel I-41.7 oavsett om regeringen anser att det påverkar den svenska alliansfriheten eller ej. Svenska Freds anser även att EU inte bör bistå tredje land med militär hjälp till terroristbekämpning, eftersom detta riskerar att leda till en upptrappad våldsspiral (artikel III-309). Svenska Freds anser att EU istället bör bistå andra länder med hjälp om hur man kortsiktigt kan bekämpa terrorism med juridiska, polisiära, ekonomiska medel och hur

man långsiktigt kan bekämpa terrorism genom att främja demokrati och en hållbar socio-ekonomisk utveckling. Svenska Freds är kritisk mot förslaget om försvarssatsningar och anser det inte rimligt att det nya fördraget slår fast att medlemsstaterna skall förbättra sin militära förmåga (artikel I-41.3). Svenska Freds anser det också olyckligt att EU har upprättat en europeisk försvarsmaterielbyrå (artikel III-311) och anser att förslaget om att EU med hjälp av en försvarsmaterielbyrå skall fastställa krav på samt utvärdera medlemsstaternas militära satsningar helt och hållet bör lyftas ut ur fördragstexten. Ung Vänster, liksom Sveriges Konsumenter i Samverkan, anser att den svenska alliansfriheten inte är förenlig med skrivningarna om en gemensam försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Folkrörelsen Nej till EU anser att fördragets bestämmelser innebär att EU blir en försvarsallians och Attac Sveriges gemensamma arbetsgrupp anser att fördraget leder till en militär upprustning och att EU blir en militär supermakt. Sveriges Kristna Råd anser att den civila kapacitetsuppbyggnaden måste lyftas fram och klargöras i den fortsatta diskussionen om tillämpningen av det nya fördraget. Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation kan inte stödja förslaget om en europeisk byrå för försvarsmateriel (artikel I-41.3) och kan inte heller stödja förslaget om att den gemensamma försvarspolitiken kommer att leda till ett gemensamt försvar så snart som Europeiska rådet enhälligt beslutat om detta, vilket innebär, menar Verdandi, allvarliga demokratiska betänkligheter (artikel I-41.2). Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby avvisar förslaget till ett gemensamt försvar.

Bakgrund: Som en del i arbetet med att vidareutveckla GUSP har EU:s medlemsstater sedan år 1999 arbetat med att bygga upp en civil och militär krishanteringsförmåga för unionen. Syftet är att unionen skall kunna genomföra fredsfrämjande insatser i kris- och konfliktdrabbade områden utanför unionens gränser. Dessa s.k. Petersbergsuppgifter kan innefatta räddningsinsatser och stöd till humanitära insatser, fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder (artikel 17.2 i Unionsfördraget). År 2003 genomförde EU sina första krishanteringsinsatser. EU har sedan dess engagerat sig i flera civila och militära krishanteringsinsatser.

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, som är en integrerande del av GUSP, regleras mycket översiktligt i Unionsfördraget (artikel 17). De senaste årens arbete med att utveckla en krishanteringsförmåga har främst utvecklats genom olika akter (som t.ex. gemensamma åtgärder och rådsbeslut) inom ramen för avdelning V i Unionsfördraget och genom utarbetad praxis på området.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

I del I i det konstitutionella fördraget införs särskilda bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (artikel I-41). Den närmare regleringen av detta politikområde återfinns i del III (artiklarna III-309-III-312). Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är betydligt mer detaljreglerad i det konstitutionella fördraget än motsvarande avsnitt i Unionsfördraget. Fördraget innehåller dels ett antal bestämmelser som redan finns eller som speglar en existerande praxis på

området, dels nya bestämmelser som på olika sätt vidareutvecklar samarbetet. Den mellanstatliga karaktären på detta samarbetsområde behålls dock helt oförändrad.

Krishanteringsuppgifterna, Petersbergsuppgifterna, vidareutvecklas i det nya fördraget så att de tydligare täcker in både unionens konfliktförebyggande verksamhet och dess fredsfrämjande arbete med både civila och militära medel. I en särskild bestämmelse anges att rådet skall få möjlighet att ge en grupp medlemsstater i uppdrag att genomföra sådana uppgifter, om inte alla medlemsstater vill eller kan delta i en viss krishanteringsinsats. Denna möjlighet finns i praktiken redan i dag. En europeisk byrå för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel inrättas. En ny samarbetsform benämnd permanent strukturerat samarbete inrättas. Enligt det konstitutionella fördraget kommer den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken att leda till ett gemensamt försvar, först när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta och medlemsstaterna antagit beslutet i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser. Förhandlingsresultatet kommenteras närmare nedan.

Grundläggande principer som fördragsfästs

En grundläggande princip, som politiskt lades fast redan vid Europeiska rådet i Helsingfors den 10-11 december 1999, har varit att EU:s militära krishanteringsinsatser inte skall genomföras av en EU-armé. De skall istället genomföras med hjälp av EU-ledda styrkor, som består av nationella resurser som medlemsstaterna frivilligt ställer till unionens förfogande för viss tid och för specifika insatser. På samma sätt har all planering för civila krishanteringsinsatser byggt på att medlemsstaterna ställer civil personal till unionens förfogande. Denna princip fördragsfästs nu genom att det uttryckligen anges att Petersbergsuppgifterna skall genomföras med civila och militära resurser som tillhandahålls av medlemsstaterna (artikel I-41.1).

En annan grundläggande princip, som hittills utgjort praxis, är det frivilliga deltagandet i EU-ledda krishanteringsinsatser. Varje medlemsstat avgör från fall till fall om den vill delta aktivt med civila eller militära resurser. Det innebär att det ibland kan vara en mindre grupp av medlemsstater som genomför en insats. Så skedde t.ex. när unionen sommaren 2003, efter en begäran från FN, genomförde en fredsfrämjande insats i Demokratiska republiken Kongo. Även denna princip fördragsfästs nu. I det konstitutionella fördraget anges att rådet kan anförtro genomförandet av en krishanteringsinsats åt en grupp av medlemsstater (artikel I-41.5 och III-310).

Det har hittills förutsetts att alla unionens medlemmar skall dela den politiska kontrollen under en pågående krishanteringsinsats, även om den genomförs av en begränsad grupp av medlemsstater. Detta förs in som en ny bestämmelse i det konstitutionella fördraget, som anger att rådet regelbundet skall informeras om hur insatsen fortskrider och att rådet skall fatta nya nödvändiga beslut ifall omständigheterna kräver det (artikel III-310.2). Denna bestämmelse har förtydligats jämfört med konventets förslag och det är nu helt klart att den politiska kontrollen finns kvar hos alla unionens medlemsstater.

Beslutsfattande

Beslut om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, inklusive sådana beslut som rör inledandet av en krishanteringsinsats, skall enligt det konstitutionella fördraget alltid fattas enhälligt av rådet (artikel I- 41.4).

De undantag från GUSP-huvudregeln som möjliggör beslutsfattande med kvalificerad majoritet i vissa situationer inom GUSP, kommer inte att gälla för beslut inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (artikel I-41.4 och artikel III-300.4). Detta innebär något av en förstärkning, eller åtminstone ett förtydligande, av enhällighetsregeln inom detta område.

Det konstitutionella fördraget anger att förslag och initiativ till beslut som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken kan läggas fram av unionens utrikesminister eller av medlemsstaterna. Unionens utrikesminister får, vid behov gemensamt med kommissionen, föreslå att såväl nationella resurser som unionens instrument används (artikel I- 41.4).

Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) utövar enligt Unionsfördraget bl.a., på rådets ansvar, politisk kontroll och strategisk ledning av krishanteringsinsatser (artikel 25 i Unionsfördraget). Det konstitutionella fördraget anger att detta skall ske även på unionens utrikesministers ansvar (artikel III-307). Enligt en gemensam förklaring (4) till fördraget avser Europeiska rådet, när fördraget träder i kraft, att fatta ett europeiskt beslut om utövande av ordförandeskapet i ministerrådet. Detta beslut avser även förändra ordförandeskapet i KUSP, så att det roterande ordförandeskapet ersätts av en representant för unionens utrikesminister. Bestämmelserna om KUSP:s roll i övrigt, inklusive möjligheten för rådet att i vissa situationer delegera beslutsrätt till KUSP, motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelser i Unionsfördraget.

Vidareutvecklade Petersbergsuppgifter

Som övergripande ram för EU:s krishanteringsinsatser anger det konstitutionella fördraget att unionen skall kunna genomföra insatser utanför unionen för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga (artikel I-41.1). Detta är helt i enlighet med den praxis som utvecklats på området och helt i linje med det arbete som hittills bedrivits med att utveckla en krishanteringsförmåga för EU.

Inom denna övergripande ram anges ett antal mer specifika uppgifter (artikel III-309.1) som skall inbegripa gemensamma insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter. Alla dessa uppdrag kan bidra till kampen mot terrorism, inklusive genom stöd till tredjeland i syfte att bekämpa terrorism på dess territorium. De uppdrag som medlemsstaterna genomför kan inbegripa

resurser på såväl det civila, t.ex. polisiära åtgärder, rättsstatsstöd och räddningstjänst, som det militära området.

Petersbergsuppgifterna vidareutvecklas därmed i det konstitutionella fördraget och inkluderar nu uttryckligen uppgifter både före, under och efter en konflikt, t.ex. genom att både konfliktförebyggande insatser och stabiliseringsinsatser efter konflikter omnämns. Detta sker dock inom den övergripande ram som hittills utgjort praxis.

Det konstitutionella fördraget anger att unionens utrikesminister skall sörja för samordningen av de civila och militära aspekterna av dessa insatser (artikel III-309.2).

Förbättrad militär krishanteringsförmåga

Det konstitutionella fördraget innehåller två nya samarbetsformer som syftar till att förbättra medlemsstaternas möjligheter att bidra med effektiva militära resurser till unionens krishantering. Dessa utgör en del av strävan att förbättra förmågan till fredsfrämjande insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Den första nya samarbetsformen är inrättandet av en europeisk byrå för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (”Europeiska försvarsbyrån”). Byråns uppgifter skall vara att identifiera de operativa behoven, främja åtgärder för att tillgodose dessa, bidra till att identifiera och i förekommande fall genomföra varje åtgärd som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas, delta i fastställandet av en europeisk politik för resurser och försvarsmateriel samt för att hjälpa rådet att utvärdera om de militära resurserna har förbättrats (artikel I-41.3). Byrån förutses också kunna bidra till att identifiera och utvärdera förmågeutvecklingen på grundval av de åtaganden som medlemsstaterna själva valt att göra vad gäller krishanteringsinsatser.

Denna byrå inrättades som ett mellanstatligt samarbete av rådet i den gemensamma åtgärden 2004/551/GUSP av den 12 juli 2004. Den påbörjade sitt arbete under år 2004. Därmed kommer det konstitutionella fördraget främst att kodifiera ett existerande EU-organ. I artikel III-311.1 i det konstitutionella fördraget fördragsfästs byråns uppgifter, dvs. dess övergripande inriktning och verksamhet. Enligt artikel III-311.2 är byrån öppen för alla medlemsstater, och ministerrådet beslutar med kvalificerad majoritet om stadgan för byrån, dess säte samt detaljerade regler för dess verksamhet. Inom ramen för byrån kan en mindre grupp av länder verka för att genomföra särskilda projekt. Byrån skall vid behov fullgöra sina uppgifter i samråd med kommissionen. Den närmare avgränsningen av beslut med kvalificerad majoritet enligt artikel III-311.2 får bedömas i ljuset av artikel III-300.4 som anger att alla beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser fattas med enhällighet.

Den andra nya samarbetsformen benämns ett permanent strukturerat samarbete (artikel I-41.6). Samarbetet skall vara öppet för alla medlemsstater som vill åta sig att dels intensifiera sitt arbete med att förbättra de militära resurser de ställer till unionens förfogande, dels ha förmåga att kunna tillhandahålla snabbinsatsstyrkor (antingen nationellt eller genom ett multinationellt samarbete) för unionens krishanteringsinsatser senast år 2007. Snabbinsatsstyrkorna skall särskilt kunna

användas om FN begär hjälp med brådskande insatser. Dessa åtaganden och kriterier läggs fast i ett protokoll om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel I-41.6 och artikel III-312 i konstitutionen.

Det strukturerade samarbetet påverkar inte de bestämmelser som anger att det krävs ett enhälligt rådsbeslut för att genomföra en EU-ledd krishanteringsinsats (artikel I-41.6).

De stater som väljer att ingå i det strukturerade samarbetet från början skall anmäla detta till rådet och unionens utrikesminister. Efter att ha hört unionens utrikesminister skall rådet, med kvalificerad majoritet, besluta om att upprätta samarbetet (artikel III-312.1 och 2).

Om en medlemsstat som väljer att inte delta från början vill ansluta sig vid ett senare tillfälle skall rådet bekräfta dennes deltagande efter att ha hört unionens utrikesminister. Detta beslut skall fattas med kvalificerad majoritet bland de redan deltagande staterna (artikel III-312.3). Om en deltagande stat vill lämna samarbetet skall den underrätta rådet, som då skall notera att deltagandet upphör (artikel III-312.5). Om en deltagande medlemsstat inte längre uppfyller de kriterier och åtaganden som samarbetet omfattar kan rådet besluta att tillfälligt upphäva dess deltagande. Ett sådant beslut fattas med kvalificerad majoritet bland de redan deltagande staterna, minus den berörda medlemsstaten (artikel III- 312.4). Särskilda övergångsbestämmelser när det gäller omröstning i rådet enligt artikel III-312.3 och III-312.4 finns i artikel 2.4 i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ som fogas till det konstitutionella fördraget.

Alla andra beslut inom ramen för det strukturerade samarbetet skall fattas med enhällighet bland de deltagande staterna (artikel III-312.6).

Dessa bestämmelser skiljer sig i flera avseenden från konventets ursprungliga förslag. En väsentlig skillnad gäller samarbetets målsättningar och närmare bestämmelser, som i konventets förslag skulle utformas endast av de deltagande staterna och därmed kunna omfatta målsättningar som inte delades av alla unionens medlemmar. I det konstitutionella fördraget har målsättningarna och de närmare bestämmelserna förhandlats och godkänts av alla medlemsstater.

Till skillnad från konventets förslag förutses inte heller att ickedeltagande medlemsstater skall sakna insyn i samarbetet. I det konstitutionella fördraget anges endast att icke-deltagande medlemsstaters röster inte skall räknas vid beslut som rör det strukturerade samarbetet (med undantag för beslutet att inrätta samarbetet). En tredje skillnad utgörs av de nya bestämmelserna om användande av kvalificerad majoritet i vissa specifika situationer. Denna förändring medför att enstaka deltagande medlemsstater inte kan hindra ett beslut när ytterligare en eller flera medlemsstater vill ansluta sig till samarbetet vid ett senare tillfälle.

Frågan om ett möjligt framtida gemensamt försvar

Unionsfördraget har sedan dess tillkomst i Maastricht innehållit en bestämmelse om möjligheten att den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik i framtiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Genom Amsterdamfördraget tillkom en bestämmelse

om att så endast kunde ske om Europeiska rådet beslutade det (artikel 17.1 i Unionsfördraget). I konventet fanns delade meningar om önskvärdheten av att konkretisera denna målsättning och under regeringskonferensen fanns få förespråkare för en sådan utveckling. Regeringskonferensen accepterade den kompromiss som konventet föreslog, som förtydligar målsättningen, men som behåller oförändrat kravet på ett enhälligt beslut fattat av Europeiska rådet.

Det konstitutionella fördraget anger således att den gemensamma försvarspolitiken kommer att leda till ett gemensamt försvar, men anger att detta skall ske först när Europeiska rådet enhälligt fattar ett sådant beslut. Det anges vidare, på samma sätt som i Unionsfördraget, att ett sådant beslut även kräver att medlemsstaterna antar detta beslut i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser (artikel I-41.2). Därmed kan det inte fattas något beslut om ett gemensamt försvar i framtiden, om inte alla medlemsstater så skulle önska. Det innebär att villkoren för att EU skulle kunna besluta om ett gemensamt försvar är oförändrade. Det framgår även av artikeln (artikel I-41.2 andra stycket) att bestämmelsen inte skall påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

Eftersom det var tydligt under konventsarbetet att många medlemsstater inte ville se en utveckling mot ett gemensamt försvar, föreslog framtidskonventet att de medlemsstater som så önskade skulle kunna inrätta ett närmare samarbete om ett ömsesidigt försvar. Dessa stater förutsågs använda unionens strukturer för att, i nära samarbete med Nato, utveckla detta samarbete. Förslaget förkastades dock av regeringskonferensen.

I det konstitutionella fördraget anges istället (artikel I-41.7) att om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Samtidigt anges att detta inte skall inverka på den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Detta är den formulering som har använts sedan Maastrichtfördraget för att klargöra att inget i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall hindra de medlemsstater som vill att t.ex. föra en militärt alliansfri politik. Således innebär denna bestämmelse inga försvarsförpliktelser för militärt alliansfria medlemsstater som Sverige.

Till skillnad mot framtidskonventets förslag anger det konstitutionella fördraget inte heller att unionens strukturer skall användas för att genomföra denna bestämmelse. Istället anges att Nato också i fortsättningen skall vara grunden för Nato-medlemmarnas kollektiva försvar och vara den instans som genomför det. Dessa bestämmelser klargör att det inte handlar om att EU omvandlas till en militär försvarsallians.

21.2.3Finansiella bestämmelser

Sammanfattning: I fördraget finns en finansieringsstruktur för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken liknande den i nu gällande fördrag. En ny bestämmelse om särskilda förfaranden för

finansiering av brådskande åtgärder genom unionens budget införs. Dessutom inrättas en startfond, utanför unionens budget, för finansiering av förberedelser för militära insatser.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Bakgrund: Unionsfördraget anger att förvaltningsutgifterna för GUSP

skall belasta Europeiska gemenskapernas budget. Även driftsutgifterna för att genomföra GUSP skall belasta Europeiska gemenskapernas budget, bortsett från utgifter i samband med krishanteringsinsatser med militära eller försvarsmässiga konsekvenser och i de fall då rådet enhälligt beslutar något annat (artikel 28.2 och 28.3).

I samband med behov av snabba åtgärder inom GUSP, särskilt vad avser krishanteringsinsatser, har finansieringsfrågan ibland fördröjt EU:s reaktionsförmåga. Under konventet diskuterades därför olika möjligheter att ur ett finansieringsperspektiv säkerställa en kortare reaktionstid för igångsättande av t.ex. civila eller militära krishanteringsinsatser inom GUSP.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget anges en finansieringsstruktur för GUSP som i huvudsak motsvarar nuvarande bestämmelser i Unionsfördraget (artikel III-313.1 och 313.2). Det skall finnas möjligheter till finansiering av brådskande åtgärder inom GUSP. Ett särskilt förfarande för att garantera snabb tillgång till dessa anslag skall fastställas av rådet (artikel III-313.3).

Dessutom inrättas en startfond, utanför unionens budget, för finansiering av förberedande aktiviteter inför militära krishanteringsinsatser. Fonden skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna. Rådet kan bemyndiga unionens utrikesminister att utnyttja fonden för förberedande aktiviteter för krishanteringsinsatser som inte skall belasta unionens budget. Det anges att procedurerna för att inrätta, administrera och finansiera fonden skall antas med kvalificerad majoritet efter förslag från unionens utrikesminister (artikel III-313.3).

21.3Den gemensamma handelspolitiken

Sammanfattning: Majoritetsomröstning skall användas på fler delområden och Europaparlamentet ges en förstärkt roll på handelspolitikens område. Medlemsländerna behåller dock under vissa förutsättningar sin möjlighet till veto vad gäller avtal som rör handel med kulturella och audivisuella tjänster, tjänster som avser utbildning, sociala tjänster och tjänster som avser hälso- och sjukvård.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund bedömer att förslaget

inte innebär några principiellt viktiga förändringar men att det utgör ett viktigt förtydligande och bör medföra att unionen kan agera mer kraftfullt och effektivt på handelspolitikens område. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) välkomnar fördragets skrivningar om en harmonisk utveckling av världshandeln med en gradvis avveckling av den internationella handelns restriktioner, liksom att unionens handelspolitik skall föras inom ramen för målen för unionens yttre åtgärder. Svenskt Näringsliv bedömer att förslaget utgör

ett steg i rätt riktning men anser att beslutsfattande med kvalificerad majoritet borde tillämpas inom alla områden avseende den gemensamma handelspolitiken samt att Europaparlamentets roll borde förbli oförändrad. Även Kommerskollegium förordar en utvidgad tillämpning av beslutsfattande med kvalificerad majoritet men anser att fördraget ändå är en rimlig kompromiss mellan effektivitet i handelspolitiken och värnande om nationella intressen. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det är nödvändigt med krav på enhällighet när det gäller de mest känsliga områdena för internationella avtal nämligen sociala tjänster, utbildning, hälso- och sjukvård, immaterialrätt och audiovisuella frågor. Miljöförbundet Jordens vänner anser att omröstningsregeln enhällighet för vissa tjänster är en förbättring jämfört med konventets förslag men anser att välfärdstjänster inte borde vara en handelsvara överhuvudtaget. Attac Sveriges gemensamma arbetsgrupp anser att det övergripande målet i fördraget på handelspolitikens område, EU-kommissionens betydande roll i förhandlingarna samt det undermåliga demokratiska inflytandet över handelspolitiken hotar möjligheterna till förändring av Världshandelsorganisationen (WTO) och dess handelsregim

Bakgrund: EU är en tullunion vilket i huvudsak innebär att alla tullar är avskaffade mellan medlemsländerna och att tullarna mot länderna utanför unionen är gemensamma. EU har dessutom en gemensam handelspolitik gentemot länder utanför EU.

Artikel 131 i EG-fördraget innehåller målformuleringen för den gemensamma handelspolitiken. Av den framgår att den gemensamma handelspolitiken reflekterar och är en naturlig följd av upprättandet av en tullunion mellan medlemsstaterna samt att målet för den gemensamma handelspolitiken är att bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln och en gradvis avveckling av begränsningar i världshandeln och en sänkning av tullmurarna.

Kärnbestämmelsen om den gemensamma handelspolitiken är artikel 133 i EG-fördraget. Dess omfattning och innebörd har varit omdebatterad och i viss mån svårtolkad och EG-domstolen har i flera domar och yttranden klargjort dess tillämpningsområde. EG-domstolen har bland annat slagit fast att den gemensamma handelspolitiken är en exklusiv befogenhet för gemenskapen. Vissa områden, såsom handel med kulturella och audivisuella tjänster, utbildningstjänster, sociala tjänster och tjänster som rör människors hälsa omfattas dock enligt uttryckliga bestämmelser i fördraget (artikel 133.6) av delad behörighet mellan gemenskapen och dess medlemsstater.

Artikel 133.1 ger en exemplifiering av innehållet i den gemensamma handelspolitiken som alltså inte är uttömmande. Den kan sägas bestå av två huvuddelar, dels en som rör unionens förhandlingar med tredje länder och med internationella organisationer om att ingå tull- och handelsavtal, dels en om unionens ensidiga möjligheter att agera, exempelvis genom att besluta om skyddsåtgärder och anti-dumpning eller anta interna regelverk om exempelvis import och export till tredjeland.

Artikel 133.2 anger att kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om hur den gemensamma handelspolitiken skall genomföras.

I artikel 133.3 finns bestämmelser om procedurregler rörande förhandlingar om avtal. På rekommendationer av kommissionen skall rådet bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar.

Kommissionen skall föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift (den s.k. 133-kommittén). I övrigt skall relevanta bestämmelser i artikel 300 i EG-fördraget, som utgör den allmänna procedurbestämmelsen för ingående av internationella avtal, tillämpas.

Artikel 133.4 fastslår att rådet som huvudregel ska besluta med kvalificerad majoritet när det utövar sina befogenheter enligt artikeln.

Enligt artikel 133.5 ska artikel 133.1-4 även tillämpas på förhandlingar om och ingående av avtal på områden som rör handel med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter. Även i dessa fall skall rådet som huvudregel besluta med kvalificerad majoritet. Ett undantag görs dock för det fallet att avtalet omfattar bestämmelser för vilka enhällighet krävs för att anta interna regler eller om ett sådant avtal avser ett område där gemenskapen ännu inte utövat sina befogenheter enligt EG-fördraget genom att anta interna bestämmelser. I ett sådant fall är omröstningsregeln enhällighet. Artikel 133.5 skall inte påverka medlemsstaternas rätt att behålla och ingå avtal med tredjeland eller internationella organisationer under förutsättning att gemenskapsrätten och andra relevanta internationella avtal respekteras.

Ett viktigt undantag vad gäller gemenskapens befogenhet finns i artikel 133.6. Enligt denna punkt skall avtal som berör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, utbildningstjänster samt sociala tjänster och tjänster som rör människors hälsa omfattas av delad befogenhet mellan gemenskapen och medlemsstaterna. Sådana avtal måste enligt nu gällande ordning ingås både av gemenskapen och av varje medlemsstat. Detta hänger särskilt samman med det förbud mot harmonisering som finns i andra artiklar i fördraget på områdena folkhälsa, utbildning och kultur. Denna punkt innehåller också ett uttryckligt förbud för rådet att ingå avtal som går utöver den interna befogenheten. I punktens sista stycke anges att avtal på transportområdet regleras i särskild ordning.

Artikel 133.7 ger en möjlighet att utvidga artikelns tillämpningsområde till att omfatta internationella förhandlingar och avtal om immateriella rättigheter i den mån de inte redan omfattas av artikeln.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Den gemensamma handelspolitiken regleras i artiklarna III-314 och III-315 i det konstitutionella fördraget. Unionen skall ha exklusiv befogenhet på den gemensamma handelspolitikens område (artikel I-13.1).

Utgångspunkten för Sverige både i framtidskonventet och i regeringskonferensen har varit en liberal och effektiv handelspolitik. Utgångspunkten har vidare varit att denna politik skall kombineras med en möjlighet till nationellt bestämmande inflytande genom krav på enhällighet för beslut i vissa tjänstesektorer.

I artikel III-314 i det konstitutionella fördraget, som anger målen med den gemensamma handelspolitiken, återfinns i likhet med framtidskonventets förslag ett tillägg om en gradvis avveckling av restriktionerna inte bara i den internationella handeln utan även i utländska direktinvesteringar.

Artikel III-315 i det konstitutionella fördraget, som motsvarar artikel 133 i EG-fördraget, innehåller flera skillnader jämfört med nuvarande lydelse av artikel 133 och även i förhållande till framtidskonventets förslag i denna del.

Unionen ges nu uttryckligen en befogenhet att förhandla och ingå avtal på områdena handel med tjänster, immateriella rättigheter och utländska direktinvesteringar (artikel III-315.1). Dessutom har till denna punkt i artikeln förts en ny sista mening med innebörden att den gemensamma handelspolitiken skall föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

Europaparlamentet har inom den gemensamma handelspolitiken fått en förstärkt roll jämfört med vad som gäller i dag. Enligt det konstitutionella fördraget skall åtgärder, som anger inom vilken ram den gemensamma handelspolitiken skall genomföras, föreskrivas genom europeiska lagar (artikel III-315.2). Dessa antas gemensamt av Europaparlamentet och rådet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, som motsvaras av dagens medbeslutandeförfarande. Omröstningsregeln i rådet vid ordinarie lagstiftningsförfarande är kvalificerad majoritet.

Om inget särskilt anges skall avtal, som förhandlas fram och ingås med ett eller flera tredjeländer eller internationella organisationer, följa procedurreglerna i artikel III-325. Av artikel III-325.6a v), följer att Europaparlamentet skall godkänna alla avtal som avser områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket alltså gäller den gemensamma handelspolitiken. Som en följd av Europaparlamentets förstärkta roll skall kommissionen inte bara informera den särskilda kommittén om läget i internationella förhandlingar utan även Europaparlamentet (artikel III-315.3, tredje stycket).

När rådet beslutar om förhandlingar och ingående av avtal skall detta ske med kvalificerad majoritet (artikel III-315.4 första stycket). Denna huvudregel är föremål för vissa undantag.

Om enhällighet skulle krävas internt för att anta regler på områdena handel med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter samt utländska direktinvesteringar så skall enhällighet även gälla externt i samband med förhandlingar och ingående av avtal som berör dessa områden (artikel III-315.4 andra stycket). Dessutom finns ytterligare undantag från huvudregeln om kvalificerad majoritet som omröstningsregel i rådet. I likhet med framtidskonventets förslag i denna del skall rådet även besluta med enhällighet på områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om dessa avtal riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald (artikel III- 315.4 tredje stycket a). En av de för Sverige mest prioriterade frågorna under regeringskonferensen var att även ha ytterligare ett undantag där enhällighet skulle vara omröstningsregel i rådet. Sverige lyckades också få gehör för detta och det beslutades att enhällighet även skall gälla förhandlingar om och ingående av avtal på sådana områden som rör handel med sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälsooch sjukvård, om dessa avtal riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla dem (artikel III-315.4 tredje stycket b). I likhet med vad Kommerskollegium anfört anser regeringen att dessa bestämmelser i fördraget utgör en rimlig kompromiss mellan effektivitet i handelspolitiken och värnande om nationella intressen.

Det konstitutionella fördraget innebär vidare att förhandlingar och ingående av avtal på sådana områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, sociala tjänster och tjänster som avser utbildning

och hälso- och sjukvård inte längre kommer vara föremål för delad behörighet mellan unionen och dess medlemsländer utan omfattas av de allmänna principerna för den gemensamma handelspolitiken, dvs. exklusiv befogenhet för unionen.

Förhandlingar och ingående av internationella avtal på transportområdet skall även fortsättningsvis omfattas av andra artiklar i det konstitutionella fördraget (artikel III-315.5).

Slutligen anges i artikel III-315.6 att utövandet av de befogenheter som unionen tilldelats genom denna artikel inom den gemensamma handelspolitiken inte skall påverka fördelningen av befogenheterna mellan unionen och medlemsstaterna och inte heller skall medföra någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar i den utsträckning som fördraget utesluter en sådan harmonisering.

Sammanfattningsvis innebär förändringarna att unionen kommer att kunna agera starkare och mer effektivt visavi tredjeländer och i internationella organisationer på handelspolitikens område och då särskilt inom världshandelsorganisationen WTO.

Handelsavtal tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.7).

21.4Samarbete med tredjeland och humanitärt bistånd

Sammanfattning: Gemensamma mål och principer införs för unionens yttre agerande inklusive utvecklingssamarbete, ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt humanitärt bistånd. En särskild rättslig grund skapas för åtgärder på området humanitärt bistånd som anpassar fördraget till hur området redan behandlas.

Remissinstanserna: Svenska Röda Korset välkomnar att utvecklingssamarbetet fokuserar på fattigdomsbekämpning. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) anser dock att det kan finnas en viss risk för att finansieringen av fattigdomsbekämpning kan urholkas till förmån för åtgärder som bedöms ha betydelse för Europas säkerhet. Vad gäller förslaget om att inrätta en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd finns delade meningar bland remissinstanserna.

Bakgrund: Utvecklingssamarbetet genom gemenskapen grundar sig på artiklarna 177-181 i EG-fördraget. Samarbetet med Afrika söder om Sahara, Västindien och Stilla Havsområdet har dock varit undantaget från fördragets bestämmelser och samarbetet med dessa länder har istället reglerats genom mellanstatliga avtal (för närvarande Cotonouavtalet). Utvecklingssamarbetet har genom åren kommit att breddas och fått delvis nytt innehåll. Genom Nicefördraget utvecklades samarbetet till att även omfatta länder som inte är utvecklingsländer (artikel 181a i EGfördraget). Gemenskapen skall beakta målen för utvecklingssamarbetet då den genomför politik som kan beröra utvecklingsländerna, dvs. ett så kallat samstämmigt agerande mellan olika politikområden. EUsamarbetet omfattar i dag Asien, Afrika, Latinamerika och Europa. Humanitärt bistånd har tillkommit under de senaste tio åren.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Gemensamma mål och principer blir genom det konstitutionella fördraget styrande för unionens yttre agerande inklusive utvecklingssamarbete, ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete samt humanitärt bistånd. Genom anpassning till de nya lagstiftningsprocedurerna förstärks Europaparlamentets inflytande när det gäller ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete (artiklarna III-316–III-321).

Utvecklingssamarbetet

Inom utvecklingssamarbetet lyfts fattigdomsbekämpning fram som det främsta målet.

Unionen skall ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna. Vidare skall unionen och medlemsstaterna, i likhet med nuvarande fördrag, uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har godkänt inom ramen för FN och andra behöriga internationella organisationer.

Samarbetet med Afrika söder om Sahara, Stilla Havet och Västindien blir dock i fortsättningen inte undantaget från det konstitutionella fördragets bestämmelser.

Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeland

Unionen skall bedriva ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete, inbegripet bistånd, med andra länder än utvecklingsländer. Rådet skall i dag med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om de åtgärder som behövs för att genomföra ett sådant samarbete (artikel 181 a i EG-fördraget). I det konstitutionella fördraget skall de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra ett sådant samarbete föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar (artikel III-319.2) med tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europaparlamentets inflytande på området stärks därigenom.

En ny bestämmelse införs vidare som innebär att när situationen i tredjeland kräver att unionen lämnar omedelbart finansiellt bistånd skall rådet på förslag av kommissionen anta de europeiska beslut som behövs (artikel III-320).

Humanitärt bistånd

Unionens humanitära bistånd fördragsfästs och skall även fortsättningsvis bestå av att skydda och stödja människor i tredjeland som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor (artikel III-321). Humanitära biståndsåtgärder skall ges enligt principerna i internationell rätt och principerna om opartiskhet, neutralitet och ickediskriminering. Det innebär att den humanitära verksamheten skall bedrivas oberoende av politiska, ekonomiska, militära eller andra ickehumanitära intressen.

Åtgärder för att bestämma ramen för genomförandet av unionens biståndsåtgärder skall föreskrivas i europeiska lagar och ramlagar med

tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Unionen får även med tredjeland och internationella organisationer ingå avtal som behövs för att förverkliga målen. Sådana avtal skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att ingå avtal.

Nytt är också att en ram skall utformas för att möjliggöra europeiska ungdomars bidrag till unionens humanitära biståndsinsatser. En europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd inrättas. Kårens stadga och arbetsformer skall regleras i europeisk lag med tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet (artikel III-321.5).

Kommissionen skall främja samordningen mellan unionens och medlemsstaternas biståndsåtgärder så att de blir effektiva och kompletterar varandra. Unionens biståndsinsatser skall vara samordnade och stämma överens med insatser som genomförs av internationella organisationer och organ, särskilt FN:s.

21.5Restriktiva åtgärder

Sammanfattning: De nuvarande artiklarna om sanktioner mot tredjeländer i EG-fördraget sammanförs till en artikel. Bestämmelsen skall också tillämpas på restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, mot grupper eller mot enheter som inte är stater.

Remissinstanserna: Svea hovrätt har framhållit vikten av att nödvändiga rättssäkerhetskrav tillgodoses för enskilda. Kammarrätten i Stockholm har påpekat att en konkurrenssituation kan uppstå i bl.a. mål om sanktioner, i fråga om uttolkningen av en rättighet som garanteras både av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och av Europakonventionen. Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att rättssäkerheten har åsidosatts i några fall där sanktioner vidtagits. Organisationen anser vidare att sådana ärenden inte skall ligga inom rådets befogenheter utan prövas i det land där personerna befinner sig.

Bakgrund: Bestämmelser om internationella sanktioner finns i dag i artiklarna 60 och 301 i EG-fördraget. Artiklarna ger EG behörighet att reglera och begränsa kapitalrörelser och betalningar i förhållande till sådana tredje länder som EU, enligt reglerna i andra pelaren, beslutat om ekonomiska sanktioner mot.

Artikel 60.2 ger också möjlighet för en ensam medlemsstat att i allvarliga och brådskande fall vidta ensidiga ekonomiska sanktioner mot ett tredjeland. Så får dock bara ske fram till dess att rådet antagit dylika sanktioner eller beslutat annorlunda.

Rådet har härutöver, beträffande ekonomiska sanktioner mot personer och enheter som saknar stark anknytning till ett tredje land, grundat sina EG-förordningar om sanktioner på artikel 308 i EG-fördraget.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget sammanförs de nuvarande artiklarna om internationella ekonomiska sanktioner till en artikel (artikel III-322). Härutöver försvinner möjligheten för medlemsstaterna att i brådskande fall vidta ensidiga sanktioner.

En nyhet är inrättandet av en särskild rättslig grund om ekonomiska sanktioner mot fysiska eller juridiska personer, mot grupper eller mot

enheter som inte är stater (artikel III-322.2). Som nämnts ovan används sådana sanktioner redan i viss utsträckning med stöd av artikel 308 EG. Den beskrivna rättsliga grunden kodifierar denna praxis och markerar övergången mot riktade sanktioner.

För hela artikel III-322 gäller att det är unionens utrikesminister och kommissionen som tillsammans skall lägga fram förslag till åtgärder, vilka skall antas med kvalificerad majoritet av rådet. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om detta.

Artikel III-322 har delvis en motsvarighet i artikel III-160 i det konstitutionella fördraget. Den artikeln möjliggör också restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter som inte är stater, men gäller inom unionens eget område och har terroristbekämpning som bakomliggande syfte (se avsnitt 19.3).

Till båda artiklarna har på svenskt initiativ kopplats en gemensam förklaring (15) med en erinran om att grundläggande rättigheter och friheter måste respekteras. Enligt förklaringen måste beslut om restriktiva åtgärder därför, och i syfte att garantera en grundlig rättslig prövning av beslut som riktar sig mot enskilda, grunda sig på klara och tydliga kriterier.

Ända sedan artiklarna om restriktiva åtgärder tillkom genom Unionsfördraget är det praxis att medlemsstaterna så långt det är möjligt genomför internationella sanktioner gemensamt. Detta är en både snabb och effektiv metod, som dessutom garanterar ett enhetligt genomförande inom hela EU. Eftersom genomförandet därvid sker genom rättsakter som antas av ministerrådet är det EU-domstolen, och inte nationella domstolar, som är behörig att pröva lagenligheten av beslut om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer.

Den av Kammarrätten i Stockholm uppmärksammade frågan om en konkurrenssituation mellan regelverken behandlas generellt i avsnitten 10.2 och 12.7.

21.6Internationella avtal

Sammanfattning: I och med att EU får status som juridisk person och pelarstrukturen avskaffas sammanförs samtliga bestämmelser som rör förhandling och ingående av internationella avtal mellan EU och tredjeland och internationella organisationer i en bestämmelse. Avtal som unionen ingår skall vara bindande för unionens institutioner och för dess medlemsstater.

Remissinstanserna: Stockholms universitet har yttrat sig i fråga om

internationella avtal och tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § RF. Regeringen behandlar Stockholms universitets synpunkt i avsnitt 7.2.9.

Bakgrund: De procedurregler som gäller i dag när EG skall ingå avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer finns huvudsakligen i artikel 300 i EG-fördraget.

Enligt huvudregeln i artikel 300 i EG-fördraget skall rådet bemyndiga kommissionen att inleda de förhandlingar som behövs. Ett sådant bemyndigande till kommissionen skall enligt huvudregeln beslutas med kvalificerad majoritet. Skulle avtalet röra sig om ett område där det krävs

enhällighet för att interna regler skall kunna antas eller om avtalet rör associering av stater eller internationella organisationer innebärande ömsesidiga rättigheter och förpliktelser skall bemyndigandet till kommissionen dock tas med enhällighet. Dessa bestämmelser gäller också för rådets beslut om undertecknande och ingående av avtalet samt för rådets eventuella beslut om provisorisk tillämpning före ikraftträdandet.

Med undantag för avtal på den gemensamma handelspolitikens område skall rådet ingå avtalet efter att ha hört Europaparlamentet. När det gäller avtal om associering av stater eller internationella organisationer som innebär ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas, avtal som har betydande budgetmässiga följder för gemenskapen samt sådana avtal som medför ändring av rättakter som antagits med stöd av det s.k. medbeslutandeförfarandet (vilken ju involverar Europaparlamentet) krävs dock Europaparlamentets samtycke före ingåendet.

Europaparlamentet, rådet, kommissionen eller en medlemsstat får inhämta domstolens yttrande om huruvida ett tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i fördraget.

När det gäller ingående av avtal inom andra och tredje pelarens områden finns procedurbestämmelser i artikel 24 i Unionsfördraget.

Artikel 24 i Unionsfördraget anger att om det är nödvändigt att ingå ett avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer för att genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken får rådet bemyndiga ordförandelandet att inleda förhandlingar i detta syfte. Kommissionen skall om det är lämpligt biträda rådet i dessa förhandlingar. Rådet skall besluta enhälligt när avtalet avser en fråga där enhällighet krävs för att fatta interna beslut. När avtalet syftar till att genomföra en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt skall dock rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet. I överensstämmelse med vad som gäller vid beslut om genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt gäller också här att om ett medlemsland motsätter sig antagandet av ett beslut som skall antas med kvalificerad majoritet skall ingen omröstning äga rum. Istället kan rådet vända sig till Europeiska rådet, som då avgör frågan med enhälligt beslut. Till detta kommer att ett avtal inte skall vara bindande för en medlemsstat vars företrädare i rådet förklarar att medlemsstaten måste uppfylla vissa krav som följer av dess egna konstitutionella förfaranden. De övriga rådsmedlemmarna kan emellertid enas om att avtalet likväl skall gälla provisoriskt.

Bestämmelserna i artikel 24 gäller också tredje pelaren och omfattar således frågor som sorteras under avdelning VI i Unionsfördraget (bestämmelser om polissamarbete och straffrättsligt samarbete).

Närmare om bestämmelserna i fördraget: De allmänna bestämmelserna om internationella avtal finns i artiklarna III-323–III- 326.

I det nya fördraget sammanförs samtliga bestämmelser som rör förhandling om och ingående av internationella avtal mellan EU och tredjeland och internationella organisationer i en bestämmelse (artikel III-325). Inom området för handelspolitiken (artikel III-315) och den monetära politiken (artikel III-326) finns särskilda bestämmelser. Enligt

artikel III-325 skall rådet oavsett vilket område avtalet gäller ge bemyndigande att inleda förhandlingar och utfärda förhandlingsdirektiv samt ingå de avtal som förhandlats fram. Rådet skall som huvudregel fatta beslut med kvalificerad majoritet, utom i frågor där enhällighet krävs för interna beslut samt när det gäller associeringsavtal och samarbetsavtal med kandidatländerna.

Med undantag för sådana avtal som endast rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall rådet höra Europaparlamentet innan det antar ett beslut om ingående av avtalet. Europaparlamentets godkännande skall krävas när det gäller associeringsavtal, unionens anslutning till Europakonventionen, avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas, avtal som har betydande budgetmässiga följder för unionen samt avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller det särskilda lagstiftningsförfarandet.

Avtal som ingås av unionen skall vara bindande för unionens institutioner och medlemsstaterna, (artikel III-323.2).

Den av Stockholms universitet framförda synpunkten angående tillämpningsområdet för 10 kap. 2 § RF behandlas i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.9).

Genom att placera samtliga bestämmelser om förfarande för förhandling och ingående av avtal under ett avsnitt förenklas och effektiviseras beslutsförfarandena. Detta kommer, enligt regeringens bedömning, att inverka positivt på unionens roll på den internationella arenan, vilket är av yttersta vikt i internationella förbindelser med tredjeland och internationella organisationer.

21.7Unionens förbindelser med internationella organisationer och tredjeland samt unionens delegationer

Sammanfattning: Utrikesministern och kommissionen får ansvaret för att det upprättas lämpliga förbindelser med internationella organisationer och tredjeland. Unionens delegationer i tredjeland och internationella organisationer, vilka skall representera unionen, skall lyda under ledning av utrikesministern.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrund: EG-fördraget lägger fast att kommissionen för gemenskapens räkning skall upprätthålla lämpliga förbindelser till Förenta nationernas organ och dess fackorgan samt med alla internationella organisationer, varav Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) särskilt anges (artiklarna 302-304). EG-fördraget anger också att gemenskapen och medlemsstaterna skall samråda med varandra om sina biståndsprogram, även inom ramen för internationella organisationer och vid internationella konferenser.

Enligt Unionsfördraget skall medlemsstaternas ambassader och representationer och kommissionens delegationer samarbeta för att säkerställa att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken följs och genomförs (artikel 20). Det land som innehar ordförandeposten i rådet skall företräda unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Genom det konstitutionella fördraget övertar unionens utrikesminister den företrädarroll som hittills ordförandelandet i rådet har utövat (se avsnitt 12.6).

Artikel III-327 klargör att unionen – inte endast som hittills gemenskapen – skall upprätta samarbete i lämpliga former med Förenta nationerna, Europarådet, OECD och även Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt lämpliga förbindelser med andra internationella organisationer.

Unionens delegationer i tredjeland och vid internationella organisationer skall representera unionen (artikel III-328). Sannolikt kommer kommissionens delegationer i tredjeland och vid internationella organisationer att omvandlas till unionens delegationer. Unionens delegationer skall enligt fördraget verka under ledning av unionens utrikesminister och i nära samarbete med medlemsstaternas beskickningar. De får således i uppdrag att företräda unionens yttre politik i hela dess bredd men övertar inte de uppgifter som nationellt utövas av medlemsstaternas egna beskickningar i tredjeland och vid internationella organisationer.

21.8Solidaritetsklausulen

Sammanfattning: I fördraget införs en bestämmelse om att alla unionens tillgängliga instrument skall kunna utnyttjas för att förhindra terroristhot inom EU, skydda de demokratiska institutionerna och civilbefolkningen från en eventuell terroristattack samt bistå en medlemsstat som drabbas av en terroristattack, en annan av människor skapad katastrof eller en naturkatastrof. Skulle en sådan katastrof inträffa skall den utsatta medlemsstaten kunna begära hjälp och assistans från övriga medlemsstater.

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser, däribland Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut, anser att frågan om hur solidaritetsklausulen skall tillämpas är oklar och därför bör analyseras närmare, t.ex. menar instanserna att de juridiska aspekterna bör utredas närmare. Statens räddningsverk pekar också på oklarheter i solidaritetsklausulen avseende dess förpliktigande innebörd, men konstaterar att det är klart att EU:s medlemsländer redan i dag skall verka i klausulens anda. Krisberedskapsmyndigheten (KBM) delar uppfattningen att det i dag är oklart hur bestämmelsen kommer att tillämpas och kan därför inte ge ett entydigt svar på vad bestämmelsen innebär för krisberedskapsarbetet, men är i grunden positiv till solidaritetsklausulen. KBM påpekar att det är viktigt att under utarbetandet av genomförandeföreskrifterna bevaka möjligheten till

nationell beslutsförmåga i frågor som rör nationella krisberedskapsfrågor. Landsorganisationen i Sverige (LO) har ingen invändning mot solidaritetsklausulen så som denna beskrivs i fördraget, men vill peka på att det, speciellt ur informationssynpunkt, är viktigt att skilja denna artikel från det som sägs om stöd vid militära angrepp. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen anser att skrivningarna i klausulen kommer att innebära att det i praktiken blir svårt att skilja ett sådant ömsesidigt åtagande från den mer traditionella formen av ömsesidiga försvarsåtaganden. Svenska Freds anser därför att solidaritetsklausulen inte skall inbegripa militärt bistånd, i synnerhet inte för att förhindra terroristhot. Svenska Freds anser att solidaritetsklausulen endast skall gälla en uppmaning till medlemsländerna att ställa upp med olika civila medel för att skydda de demokratiska institutionerna samt civilbefolkningen efter en terroristattack och att bistå en medlemsstat på begäran av dess politiska myndigheter vid en terroristattack, naturkatastrof eller en katastrof som orsakats av människor. Förvarsmakten (FM) anser att klausulen kan komma att påverka FM:s kapacitets- och beredskapsutveckling.

Bakgrund: Unionsfördraget innehåller inga uttryckliga bestämmelser om hur unionen eller dess medlemsstater skall agera om någon av dem skulle bli utsatt för en terroristattack eller annan katastrof. Däremot har medlemsstaterna sedan länge, bl.a. genom Unionsfördraget, uttryckt en allmän vilja att förstärka och utveckla den ömsesidiga solidariteten (ingressens femte stycke samt artikel 11.2 i Unionsfördraget).

Ett stort antal olika instrument och samarbetsformer för att förebygga och hantera olika former av katastrofer har byggts upp, eller håller på att byggas upp inom ramen för EU. Sådana instrument är naturligtvis av helt olika karaktär beroende på vilken typ av katastrof de är avsedda att hantera och spänner över flera olika politikområden. De har upprättats med stöd i olika delar av Unionsfördraget och EG-fördraget. Några exempel på befintliga samarbeten som i dag skulle kunna användas i olika typer av katastrofsituationer är polissamarbetet inom EU, räddningstjänstsamordningen, samarbetet vad avser katastrofmedicin och solidaritetsfonden för naturkatastrofer.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget införs en solidaritetsklausul som anger att unionen och dess medlemsstater skall handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.

Det anges att unionen skall mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser som medlemsstaterna tillhandahåller, för att förhindra terroristhot på medlemsstaternas territorier, skydda de demokratiska institutionerna och civilbefolkningen från en eventuell terroristattack, bistå en medlemsstat på dess territorium på begäran av dess politiska myndigheter vid en terroristattack, samt bistå en medlemsstat på dess territorium på begäran av dess politiska myndigheter vid en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor (artikel I-43). Regeringen vill framhålla att detta tar hänsyn till att medlemsstaternas nationella strukturer för skydd och beredskap ser olika ut från land till land, t.ex. beträffande användningen av civila och militära resurser.

Närmare föreskrifter för hur unionen skall genomföra solidaritetsklausulen skall, när det nya fördraget träder i kraft, anges i ett europeiskt beslut som antas av rådet på ett gemensamt förslag från kommissionen och unionens utrikesminister. När detta beslut har försvarsmässiga konsekvenser skall rådet fatta beslut med enhällighet (artikel III-329.2). En ledning till hur medlemsstaterna betraktar dessa frågor ges av de redan idag befintliga samarbetena, inklusive mot terrorism.

Rådet skall biträdas av Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP), med stöd av strukturerna inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, samt den nyinrättade ständiga kommittén för operativt samarbete.

Europeiska rådet skall regelbundet utvärdera de hot som unionen utsätts för.

Solidaritetsklausulen uttrycker medlemsstaternas politiska vilja att solidariskt hjälpa varandra och innehåller inga bindande försvarsförpliktelser. I en gemensam förklaring (9) till artiklarna I-43 och III-329 anges även att solidaritetsklausulen, utan att åsidosätta de åtgärder som unionen antar, inte är avsedd att påverka en medlemsstats rätt att välja det lämpligaste sättet att uppfylla sitt eget krav på solidaritet med den drabbade medlemsstaten. Regeringen vill understryka att det framgår dels av artikeln att ett drabbat land självt avgör vilken typ av stöd som det kan finnas behov av, och dels av den gemensamma förklaringen att varje medlemsstat nationellt avgör hur man väljer att stödja det drabbade landet. Solidaritetsklausulen kan därmed inte heller jämställas med någon form av ömsesidiga försvarsförpliktelser.

22 Gemensamma bestämmelser

Sammanfattning: I det konstitutionella fördraget finns vissa gemensamma bestämmelser som huvudsakligen motsvarar bestämmelserna i sjätte delen i EG-fördraget.

Bestämmelserna har anpassats till det faktum att unionen blir juridisk person och att EG-fördraget och Unionsfördraget upphävs.

Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån motsätter sig inte de

bestämmelser i fördraget som berör statistik.

Bakgrund: I sjätte delen i EG-fördraget under rubriken allmänna bestämmelser och slutbestämmelser regleras bland annat följande: gemenskapens yttersta randområden (artikel 299), förhållandet mellan gemenskapsrätten och medlemsstaternas egendomsordningar (artikel 295), gemenskapens rättskapacitet (artikel 282), tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor för gemenskapens anställda (artikel 283), kommissionens behörighet ifråga om informationsinhämtning (artikel 284), framställande av statistik (artikel 285), tystnadsplikt inom institutionerna (artikel 287), gemenskapens skadeståndsansvar (artikel 288), säte för gemenskapens institutioner (artikel 289), språkregimen i institutionerna (artikel 290), immunitet och privilegier för gemenskapens anställda (artikel 291), tillämpning av avtal som medlemsstater ingått

före medlemskapet (artikel 307) samt undantagsbestämmelser för skyddet av nationella säkerhetsintressen (artikel 296).

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I artiklarna III-424–III- 436 i det konstitutionella fördraget finns vissa gemensamma bestämmelser som huvudsakligen motsvarar bestämmelserna i sjätte delen i EG-fördraget.

Bestämmelserna har anpassats till det faktum att unionen blir juridisk person och att EG-fördraget och Unionsfördraget upphävs. Detta innebär att de gemensamma bestämmelserna avser unionen istället för gemenskapen samt att de omfattar hela det konstitutionella fördragets tillämpningsområde. Bestämmelserna har även anpassats till den rationalisering av rättsliga instrument och beslutsprocedurer som gjorts i del I. Följande kan noteras.

I artikel III-424 om gemenskapens yttersta randområden utgår begreppet franska utomeuropeiska departementen och ersätts av Franska Guyana och Guadeloupe, Martinique och Réunion.

I artikel III-427 ändras beslutsproceduren. I artikeln finns, i likhet med EG-fördraget, en bestämmelse som ger möjlighet att fastställa tjänsteföreskrifter för unionens tjänstemän och anställningsvillkor för unionens övriga anställda. Det skall göras i europeiska lagar som skall antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet efter att de berörda institutionerna har hörts. I dag antas sådana föreskrifter av rådet ensam med kvalificerad majoritet efter att ha hört övriga berörda institutioner (artikel 283 i EG-fördraget).

23Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

23.1Upphävande av tidigare fördrag

Sammanfattning: När det konstitutionella fördraget träder i kraft upphävs EG-fördraget och Unionsfördraget. Vidare upphävs de akter och fördrag som anges i ett protokoll om akter och fördrag som kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen som fogas till det konstitutionella fördraget.

Vissa institutionella och finansiella anpassningar av Euratomfördraget görs genom ett protokoll som fogas till det konstitutionella fördraget.

Samtliga de bestämmelser som fortfarande är relevanta i anslutningsfördragen och anslutningsakterna fortsätter att gälla och behåller sin rättsverkan. Dessa bestämmelser återges eller avses i två protokoll som fogas till det konstitutionella fördraget.

Remissinstanserna: Miljöförbundet Jordens Vänner anser att det är

glädjande att Sverige stödjer tanken på en regeringskonferens om Euratomfördraget och uppmanar regeringen att verka för att ”Euratom

läggs ner”. Svenska Naturskyddsföreningen anser att bibehållandet av Euratom är gravt otillfredsställande eftersom fördraget är helt otidsenligt och stödjer därför principiellt förslaget från fem stater, däribland Sverige, om att Euratom bör bli föremål för granskning.

Sametinget noterar att man i en gemensam förklaring (32) till det nya fördraget bl.a. erkänner Sveriges och Finlands förpliktelser och åtaganden gentemot det samiska folket enligt nationell och internationell rätt.

Enligt Landsorganisationen i Sverige (LO) är det viktigt, med hänsyn till de skrivningar och dokument som finns om kollektivavtal i anknytning till anslutningsfördraget för Sverige, att poängtera att den rättsverkan som finns utifrån anslutningsfördragen ska fortsätta att gälla.

Bakgrund: EU:s regelverk är numera mycket omfattande. I regelverket ingår bl.a. det som brukar kallas primärrätten. Primärrätten består framför allt av de grundläggande fördragen med till dessa knutna protokoll och förklaringar jämte anslutningsfördragen. De två fördrag som är grundläggande inom unionen är fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) och fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget). Under den tid Sverige varit medlem i unionen har förändringar gjorts i de befintliga fördragen genom Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Unionen har successivt utvidgats med nya medlemsstater genom anslutningsfördrag och därtill fogade anslutningsakter. Den senaste utvidgningen skedde den 1 maj 2004 genom utvidgningen av unionen med de tio nya medlemsstaterna Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

EG-fördraget och Unionsfördraget samt akter och fördrag som kompletterat eller ändrat dessa

När det konstitutionella fördraget träder i kraft upphävs EG-fördraget och Unionsfördraget (artikel IV-437.1). Vidare upphävs de akter och fördrag som anges i ett protokoll om akter och fördrag som kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen som fogas till det konstitutionella fördraget. Det anges också under vilka omständigheter vissa delar av dessa akter och fördrag skall fortsätta att gälla. Akten om allmänna och direkta val av företrädare i Europaparlamentet (som utgör bilaga till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom) bibehålls i den version som gäller vid ikraftträdandet av det konstitutionella fördraget. I protokollet har nödvändiga tekniska anpassningar gjorts för att akten skall stämma överens med terminologin i det konstitutionella fördraget.

Euratomfördraget

Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) förblir i kraft även efter det att det konstitutionella fördraget trätt i kraft. Vissa institutionella och finansiella anpassningar av Euratomfördraget görs genom ett protokoll om ändring av fördraget om

upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen som fogas till det konstitutionella fördraget. Euratomfördragets text anpassas med hänsyn till terminologin i det konstitutionella fördraget. En del tekniska ändringar görs även med anledning av protokollen om anslutningsfördragen och anslutningsakterna (se nedan). Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att Euratomfördraget behöver uppdateras. Några förutsättningar för att förändra fördraget fanns dock inte vid denna regeringskonferens. Frågan är mycket komplicerad och gick utöver vad medlemsstaterna var redo att diskutera. Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige avgav en förklaring (44) om Euratomfördraget vid regeringskonferensen. Förklaringen innebär att Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige noterar att de centrala bestämmelserna i Euratomfördraget inte har ändrats i sak sedan fördraget trädde i kraft och behöver uppdateras. De stöder därför tanken på en regeringskonferens som bör sammankallas så snart som möjligt.

Anslutningsfördragen

Vad gäller de nuvarande anslutningsfördragen och anslutningsakterna upphävs dessa på de villkor som framgår av det konstitutionella fördraget (artikel IV-437.2). Samtliga de bestämmelser som fortfarande är relevanta i anslutningsfördragen och anslutningsakterna fortsätter att gälla och behåller sin rättsverkan. Dessa bestämmelser återges eller avses i två protokoll som fogas till det konstitutionella fördraget; Protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket

Danmark, Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och

Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken

Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och

Konungariket Sverige (protokollet om de fyra första anslutningsfördragen) och Protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (protokollet om 2004 års anslutningsfördrag och anslutningsakt). I bestämmelserna i protokollen har nödvändiga tekniska anpassningar gjorts för att de skall stämma överens med det konstitutionella fördragets text utan att deras juridiska räckvidd ändras (se ingressen i protokollen).

Protokollet om de fyra första anslutningsfördragen är indelat i fem avdelningar som innehåller följande bestämmelser: 1. Gemensamma bestämmelser. Vissa horisontella bestämmelser har införts. 2. Bestämmelser hämtade från anslutningsakten för Konungariket Danmark, Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. 3. Bestämmelser hämtade från anslutningsakten för Republiken Grekland. 4. Bestämmelser hämtade från anslutningsakten för Konungariket Spanien och Republiken Portugal. 5. Bestämmelser hämtade från anslutningsakten för Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Protokollet om 2004 års anslutningsfördrag och anslutningsakt är indelat i tre delar som innehåller följande bestämmelser: 1. Första delen anpassar fortfarande gällande bestämmelser i anslutningsakten. Vissa horisontella bestämmelser har införts på motsvarande sätt som i protokollet angående de fyra första anslutningsfördragen. 2. Andra delen upprepar och anpassar fortfarande gällande bestämmelser i protokollen bifogade anslutningsakten. 3. Tredje delen refererar till bilagorna till anslutningsakten och bilagorna till protokollen till anslutningsakten.

Bland de horisontella bestämmelserna i de båda protokollen finns en förenklad procedur för ändring av dem som innebär att rådet genom en europeisk lag kan upphäva övergångsbestämmelserna i protokollet om de inte längre är tillämpliga. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet (artikel 5 i protokollet om de fyra första anslutningsfördragen respektive artikel 10 i protokollet om 2004 års anslutningsfördrag och anslutningsakt).

Åtta gemensamma förklaringar (31-38) är knutna till de två protokollen. Förklaringarna innehåller texterna i ingressen till vissa protokoll bifogade de nuvarande anslutningsfördragen och anslutningsakterna. Texterna har anpassats med hänsyn till det konstitutionella fördraget. Förklaringarna är – förklaring om Åland (31) – förklaring om det samiska folket (32) – förklaring om Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirlands suveräna basområden i Cypern (33) – förklaring från kommissionen om Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern (34) – förklaring om kärnkraftverket i Ignalina i Litauen (35) – förklaring om persontransitering landsvägen mellan

Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen (36) – förklaring om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1

i Slovakien (37) – förklaring om Cypern (38).

Relevanta svenska övergångslösningar och särregler fortsätter att gälla

och behåller sin rättsverkan

I samband med Sveriges anslutning till EU år 1995 beviljades Sverige vissa övergångslösningar och särregler som framgår av anslutningsakten fogad till anslutningsfördraget för Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige (anslutningsakten). Samtliga de övergångsbestämmelser och särlösningar som alltjämt är relevanta fortsätter att gälla och behåller sin rättsverkan. Dessa bestämmelser återges eller avses i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland,

Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken

Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige (protokollet om

de fyra första anslutningsfördragen). För svensk del gäller det bl.a. följande bestämmelser:

– Vissa rättsakter anpassades i samband med att Sverige blev medlem av EU. Det gäller bl.a. de rättsakter som förtecknas i bilaga I till anslutningsakten (se artikel 29 i anslutningsakten). Bland dessa återfinns bestämmelser om tilläggsgarantier för djursjukdomar, om införsel av ormar och reptiler, om skydd mot rabies och om salmonellagarantier. I protokollet om de fyra första anslutningsfördragen har införts en horisontell bestämmelse som anger att sådana bestämmelser skall fortsätta att gälla (artikel 3 i avdelning I i protokollet). De skall ha samma rättsliga status som de akter som upphävts eller ändrats genom dessa bestämmelser. Rättsläget är således oförändrat.

– Bestämmelser om nationella statsstödet till jordbruket i norra Sverige (artikel 142 i anslutningsakten) regleras i artikel 48 i avdelning V i protokollet om de fyra första anslutningsfördragen. Enligt bestämmelsen tillåts Sverige och Finland att lämna långsiktigt stöd på nationell nivå för att säkerställa att jordbruksverksamheten kan behållas i särskilda regioner.

– Bestämmelser om fetthalt i konsumtionsmjölk (punkt VII.B.I I bilaga XV som det hänvisas till i artikel 151 i anslutningsakten) regleras i artikel 54 i avdelning V i protokollet om de fyra första anslutningsfördragen. Inom EG:s jordbruksreglering finns särskilda bestämmelser om fetthalter i mjölk som delvis avviker från Sveriges traditionella mjölksorter. Sverige erhöll genom anslutningsfördraget en treårig övergångsperiod för fetthalterna i våra traditionella mjölksorter lättmjölk (0,5 procent) och standardmjölk (3 procent). Vid 1997 års utgång, när övergångstiden gick ut, hade EG:s regler ändrats så att lättmjölken blivit tillåten. För standardmjölken erhöll Sverige en förlängd övergångsperiod med två år, till utgången av 1999. Därefter har övergångstiden förlängts till den 30 april 2009.

– Bestämmelser om mervärdesskatt (punkterna IX.2.x,y, z och aa i bilaga XV som det hänvisas till i artikel 151 i anslutningsakten) regleras i artikel 54 i avdelning V i protokollet. I den svenska anslutningsakten finns de undantag intagna som Sverige beviljades på mervärdesskatteområdet vid anslutningen. De innebär en rätt att få avvika från sjätte mervärdesskattedirektivets 77/388/EEG bestämmelser i vissa avseenden. Undantaget i punkten 2w i anslutningsakten har utgått eftersom det endast beviljades till den 31 december 1995. Övriga undantag (2x, 2y, 2z och 2aa) kvarstår alltjämt.

– Bestämmelser om snus (punkterna X a,b och c i bilaga XV som det hänvisas till i artikel 151 i anslutningsakten) regleras i artikel 54 i avdelning V i protokollet om de fyra första anslutningsfördragen. I direktiv 92/41/EEG förbjöds utsläppandet på marknaden av tobak för användning i munnen (snus) i Europeiska unionen. Vid tillträdet

till unionen beviljades Sverige undantag från förbudet. Enligt

anslutningsakten skulle Sverige vidta de åtgärder som behövdes för

att säkerställa att varan inte släpptes ut på marknaden i de

medlemsstater där direktiv 89/622/EEG och 92/41/EEG var

tillämpliga fullt ut. Regeringen utfärdade med anledning därav en förordning, Förordning (1994:1266) om förbud mot export av snus. Kommissionen skall granska exportförbudets faktiska tillämpning. Genom direktiv 2001/37/EG upphävdes direktiv 92/41/EEG. Enligt artikel 8 i direktiv 2001/37/EG gäller förbudet även i fortsättningen.

Förbudet skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i

artikel 151 i anslutningsakten.

– Protokoll 3 om det samiska folket (bifogat anslutningsakten)

regleras i artiklarna 60-62 i avdelning V i protokollet om de fyra

första anslutningsfördragen. Enligt protokollet kan det samiska

folket, trots bestämmelserna i det konstitutionella fördraget, ges

ensamrätt till renskötsel inom traditionella samiska områden. En gemensam förklaring (32) om det samiska folket innehåller texten i ingressen till nuvarande protokoll 3 om det samiska folket.

– I protokoll 6 om mål 6 inom ramen för strukturfonderna (bifogat

anslutningsakten) erkänns för Sveriges och Finlands del ett

gleshetskriterium (8 personer/km²), som innebär en särställning för bl.a. Sveriges nordligaste områden. Detta kriterium utgör grunden för en stor del av vårt återflöde på strukturfondssidan. I en bilaga till protokoll 6 anges de områden i Sverige och Finland som uppfyller

detta kriterium. Gleshetskriterierna i protokoll 6 inklusive dess

bilaga regleras i relevanta delar i artikel 63 i avdelning V i

protokollet om de fyra första anslutningsfördragen.

I samband med Sveriges anslutning till EU beslutade utvidgningskonferensen, på svenskt initiativ, att protokollföra en skriftväxling mellan Sverige och kommissionen om den svenska arbetsrättsliga modellen. En svensk förklaring med en hänvisning till denna skriftväxling, och ett uttalande om att Sverige fått försäkringar beträffande rådande svensk praxis såvitt avser arbetsmarknadsvillkor i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter fogades till slutakten till Sveriges anslutningsfördrag (jfr. prop. 1994/95:19 del 1 s. 228). Landsorganisationen i Sverige (LO) har pekat på att den rättsverkan som finns utifrån anslutningsfördraget skall fortsätta att gälla. Det kan konstateras att det av artikel IV-438 i det konstitutionella fördraget framgår att förklaringar, inklusive sådana som har avgivits i samband med regeringskonferenser, består så länge de inte har upphävts eller ändrats. Rättsläget förändras således inte genom det nya fördraget.

23.2Succession och rättslig kontinuitet samt övergångsbestämmelser för vissa institutioner

Sammanfattning: Europeiska unionen övertar samtliga Europeiska gemenskapens och gamla Europeiska unionens rättigheter och

skyldigheter. Det regelverk som är i kraft vid det konstitutionella fördragets ikraftträdande bibehålls övergångsvis på de villkor som anges i det konstitutionella fördraget. Regler om övergångsbestämmelser för vissa institutioner och organ återfinns i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ.

Remissinstanserna: Enligt synpunkter som inkommit från Uppsala

universitet krävs det en handlingsberedskap på det nationella planet inför de frågor som kan uppkomma vid tolkning och tillämpning av framför allt artikel IV-438.3 om succession och rättslig kontinuitet där enskilda bl.a. kan komma att åberopa bestämmelserna för att hävda att en viss rättsakt eller dess bestämmelser är att tillämpa eller motsatsen.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: I det konstitutionella fördraget införs bestämmelser vars syfte är att reglera kontinuiteten mellan den nya “Europeiska unionen” respektive Europeiska gemenskapen och den gamla Europeiska unionen. Europeiska unionen övertar samtliga Europeiska gemenskapens och gamla Europeiska unionens rättigheter och skyldigheter. Det regelverk som är i kraft vid det konstitutionella fördragets ikraftträdande bibehålls övergångsvis på de villkor som anges i det konstitutionella fördraget (artikel IV-438). Det gäller – regler om unionens institutioners, organs och myndigheters sammansättning, – akter som antagits av institutionerna, organen och myndigheterna

med stöd av de fördrag och akter som upphävs när det konstitutionella fördraget träder i kraft (sekundärrätten),

– konventioner som har ingåtts mellan medlemsstaterna med stöd av

de fördrag och akter som upphävs när det konstitutionella fördraget träder i kraft,

– övriga delar av gemenskapens och unionens befintliga regelverk

(t.ex. interinstitutionella avtal, beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet har fattat eller ingått, avtal som medlemsstaterna har ingått, förklaringar, inbegripet sådana som avgetts i samband med regeringskonferenser samt resolutioner och andra ståndpunkter av Europeiska rådet eller av rådet och sådana som medlemsstaterna i samförstånd har antagit),

– rättspraxis som har utvecklats av EG-domstolen och förstainstans-

rätten.

Vidare skall kontinuiteten i de rättsliga och administrativa förfaranden som inletts före det konstitutionella fördragets ikraftträdande säkerställas.

Regler om övergångsbestämmelser för vissa institutioner och organ återfinns i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ (artikel IV-439, se avsnitt 12).

23.3Fördragets territoriella tillämpningsområde och regionala unioner

Sammanfattning: Bestämmelsen om fördragets tillämpningsområde har anpassats med hänsyn till den senaste utvidgningen.

De regionala unionerna mellan Belgien, Luxemburg och

Nederländerna är fortsatt förenliga med fördraget.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrund: En bestämmelse om EG-fördragets tillämpningsområde finns i artikel 299 i EG-fördraget. Vidare finns en bestämmelse om regionala unioner i artikel 306 i EG-fördraget.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Fördragets territoriella tillämpningsområde

Bestämmelsen om det konstitutionella fördragets tillämpningsområde (artikel IV-440) har anpassats med hänsyn till den senaste utvidgningen och med hänsyn till terminologin i det konstitutionella fördraget. Begreppet franska utomeuropeiska departementen utgår och ändras till Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion. En ny bestämmelse införs om ett förenklat ändringsförfarande när det gäller att ändra ställningen i förhållande till unionen för ett danskt, franskt eller nederländskt land eller territorium som avses i bestämmelsen. Europeiska rådet skall fatta beslut med enhällighet efter att ha hört kommissionen (artikel IV-440.7). Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag. I en gemensam förklaring (28) till artikel IV-440.7 anges särskilda förutsättningar för att ändra ställningen för Mayotte i förhållande till unionen.

Regionala unioner

I det konstitutionella fördraget fastställs precis som i nuvarande fördrag att de regionala unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna är förenliga med det konstitutionella fördraget (artikel IV-441).

23.4Protokoll och bilagor

Sammanfattning: Till fördraget är 36 protokoll och två bilagor fogade. Av protokollen är tio nya protokoll jämfört med nuvarande fördrag.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrund: Till Unionsfördraget och/eller EG-fördraget och Euratomfördraget finns för närvarande 35 protokoll och två bilagor fogade. Vidare finns ytterligare ett protokoll om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier som inte är fogat till något särskilt fördrag.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Till det konstitutionella fördraget är 36 protokoll och två bilagor fogade. Protokollen och bilagorna utgör en integrerad del av fördraget (artikel IV-442).

Av protokollen är tio nya protokoll jämfört med nuvarande fördrag. Två av de nya protokollen, Protokollet om de nationella parlamentens

roll i Europeiska unionen och Protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, ersätter motsvarande protokoll i nuvarande fördrag. De nya protokollen är 1. protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (se avsnitt 13) 2. protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (se avsnitt 13) 3. protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige (se avsnitt 23.1) 4. protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (se avsnitt 23.1) 5. protokollet om eurogruppen (se avsnitt 19.4) 6. protokollet om det permanenta strukturerade samarbete som inrättas genom artikel I-41.6 och artikel III-312 i konstitutionen (se avsnitt 21.2.2) 7. protokollet om artikel I-9.2 i konstitutionen angående unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se avsnitt 10.2) 8. protokollet om akter och fördrag som kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen (se avsnitt 23.1) 9. protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ (se avsnitt 12) 10. protokollet om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (se avsnitt 23.1).

Övriga 26 protokoll fogade till det konstitutionella fördraget finns det motsvarigheter till i nuvarande fördrag. Protokollens texter har anpassats till den rationalisering av rättsliga instrument och beslutsprocedurer som gjorts i del I i det konstitutionella fördraget. Hänsyn har även tagits till vissa slutsatser som den juridisk- tekniska översynen av protokollen lett fram till. I vissa protokoll har titlarna förtydligats. Det gäller 1. protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol 2. protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken 3. protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 4. protokollet om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av dess organ, myndigheter och enheter 5. protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet 6. protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott 7. protokollet om konvergenskriterier 8. protokollet om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland med avseende på den ekonomiska och monetära unionen

9. protokollet om vissa bestämmelser angående Danmark med avseende på den ekonomiska och monetära unionen 10. protokollet om vissa uppgifter som åligger Danmarks nationalbank 11. protokollet om ordningen för CFP-francen 12. protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar 13. protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel III-130 i konstitutionen på Förenade kungariket och Irland 14. protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på politik för gränskontroll och för asyl och invandring samt med avseende på civilrättsligt samarbete och polissamarbete 15. protokollet om Danmarks ställning 16. protokollet om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre gränser 17. protokollet om asyl för medborgare i medlemsstaterna 18. protokollet om artikel I-41.2 i konstitutionen 19. protokollet om import till Europeiska unionen av petroleumprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna 20. protokollet om förvärv av egendom i Danmark 21. protokollet om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna 22. protokollet om artikel III-214 i konstitutionen 23. protokollet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning 24. protokollet om en särskild ordning för Grönland 25. protokollet om artikel 40.3.3 i Irlands författning 26. protokollet om de ekonomiska följderna av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden.

Protokollet om unionens utvidgning som finns bifogat nuvarande fördrag har inte tagits med i det konstitutionella fördraget. De bestämmelser i protokollet som fortfarande skall tillämpas omfattas av det konstitutionella fördragets bestämmelser och av protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ. Nuvarande Protokollet om djurskydd och djurens välbefinnande har inte heller tagits med i det konstitutionella fördraget. Bestämmelserna har i stället tagits in i fördragets del III (artikel III-121). Ytterligare fem av nuvarande protokoll är föråldrade eller obsoleta och har därför inte blivit föremål för motsvarande nya protokoll. Det gäller Protokollet om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som särbehandlas vid import till en medlemsstat, Protokollet om Europeiska monetära institutets stadga, Protokollet om Portugal, Protokollet om övergången till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen samt Protokollet angående artikel 67 i EG-fördraget. En gemensam förklaring (41) om Italien innehåller texten i nuvarande Protokollet om Italien som bevaras av historiska skäl.

Bilagorna till det konstitutionella fördraget utgörs av dels en förteckningen över de jordbruksprodukter som avses i artikel III-226 i det konstitutionella fördraget, dels en lista över de utomeuropeiska länder och territorier på vilka del III, avdelning IV i det konstitutionella

fördraget skall tillämpas. Bilagorna motsvarar de bilagor som finns fogade till nuvarande EG-fördraget (se avsnitten 19.5.4 och 20).

23.5Förfarande för ändring av fördraget

Sammanfattning: Konventsförfarandet skall tillämpas också i fortsättningen när ändringar av ett grundfördrag bereds.

Ändringar i det konstitutionella fördraget träder i kraft när de ha ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

En ny bestämmelse införs som innebär följande. Om fyra femtedelar av alla medlemsstaterna inom en period på två år efter undertecknandet av fördraget om ändring av det konstitutionella fördraget har ratificerat fördraget och en eller flera medlemsstater har stött på problem med att ratificera detta, skall Europeiska rådet ta upp frågan.

I det konstitutionella fördraget införs nya förenklade förfaranden för att ändra i fördraget (s.k. passereller). Varje nationellt parlament kan lägga in sitt veto mot beslutet.

Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det

är positivt att den så kallade konventsmetoden görs till standardmodell för framtida fördragsändringar. Detta är, enligt LO, ett mycket viktigt steg mot en mer öppen och demokratisk union.

Sveriges Domareförbund, Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), LO och Kammarrätten i Stockholm har yttrat sig över de förenklade ändringsförfarandena. Deras synpunkter tas upp i avsnitt 7.2.5.

Bakgrund: Enligt artikel 48 i Unionsfördraget skall ändringar av de fördrag som unionen bygger på träda i kraft när de har ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. I artikel 67 i EG-fördraget finns exempel på att nuvarande fördrag också innehåller vissa bestämmelser med ett förenklat förfarande för ändring.

Närmare om bestämmelserna i fördraget

Förfarande för ändring av fördraget

Enligt det konstitutionella fördraget får liksom enligt nuvarande fördrag varje medlemsstats regering eller kommissionen förelägga rådet förslag till ändringar av det konstitutionella fördraget (IV-443). Nytt är att även Europaparlamentet skall få lägga förslag till ändringar. Rådet skall förelägga dessa förslag för Europeiska rådet. Även medlemsstaternas nationella parlament skall föreläggas förslagen.

Konventsförfarandet skall tillämpas också i fortsättningen när ändringar av ett grundfördrag bereds. Enligt det konstitutionella fördraget skall Europeiska rådets ordförande, när Europeiska rådet har beslutat att granska de ändringar som föreslås, sammankalla ett konvent som är sammansatt av företrädare för de nationella parlamenten,

medlemsstaternas stats- eller regeringschefer, Europaparlamentet och kommissionen. Om det bara gäller smärre ändringar i det konstitutionella fördraget kan Europeiska rådet med enkel majoritet och efter att ha fått Europaparlamentets godkännande låta bli att sammankalla konventet. Europeiska rådet skall då fastställa mandatet för regeringskonferensen. Konventet behandlar förslagen till ändring av det konstitutionella fördraget och antar genom konsensus den rekommendation som skall överlåtas till regeringskonferensen. Regeringskonferensens suveräna ställning när det gäller att i samförstånd komma överens om ändringar i det konstitutionella fördraget ändras inte.

Ändringar i det konstitutionella fördraget träder i kraft när de har ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. En ny bestämmelse har införts som innebär följande. Om fyra femtedelar av alla medlemsstaterna inom en period på två år efter undertecknandet av fördraget om ändring av det konstitutionella fördraget har ratificerat fördraget och en eller flera medlemsstater har stött på problem med att ratificera detta, skall Europeiska rådet ta upp frågan.

Förenklade procedurer för ändring av fördraget

I det konstitutionella fördraget har införts nya mekanismer med förenklade förfaranden för att ändra i fördraget (s.k. passereller).

Dessa bestämmelser väckte under behandlingen av konventets förslag uppmärksamhet och riksdagen uttalade att regeringen borde verka för att passerellerna inte fanns med i regeringskonferensens slutliga överenskommelse.

Det kan konstateras att de ovan nämnda bestämmelserna i regeringskonferensen ändrades i förhållande till de förslag som konventet lade fram vilket bl.a. innebär att de nationella parlamenten nu har möjlighet att motsätta sig ändringar enligt det förenklade förfarandet.

För det första skall Europeiska rådet när det gäller del III kunna besluta om övergång från beslutsfattande i rådet med enhällighet på ett visst område eller i ett visst fall till beslutsfattande med kvalificerad majoritet (artikel IV-444). Här undantas beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser. För det andra skall Europeiska rådet när det gäller del III kunna besluta om övergång från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europeiska rådet skall i båda fallen besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet som skall besluta med en majoritet av dess ledamöter. Varje initiativ skall av Europeiska rådet översändas till medlemsstaternas nationella parlament. Varje nationellt parlament kan lägga in sitt veto mot beslutet som då inte får antas av Europeiska rådet. Vetorätten är ny jämfört med framtidskonventets förslag. Vidare har dessa bestämmelser, jämfört med konventets förslag, flyttats från avdelning IV om unionens institutioner och organ i del I till del IV om allmänna bestämmelser och slutbestämmelser.

För det tredje skall Europeiska rådet kunna besluta om ändring av samtliga eller delar av bestämmelserna i avdelning III i del III som rör unionens inre politik och åtgärder (artikel IV-445). Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag. Varje medlemsstats regering,

Europaparlamentet eller kommissionen får förelägga Europeiska rådet utkast till sådana ändringar. Europeiska rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen samt Europeiska centralbanken när det gäller institutionella ändringar på det monetära området. Beslutet träder i kraft först sedan det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Besluten får inte utöka de befogenheter som unionen tilldelas i det konstitutionella fördraget.

De förenklade ändringsförfarandena tas också upp i avsnitt 7 om de konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget (7.2.5).

23.6Varaktighet, ratificering och ikraftträdande av fördraget

Sammanfattning: Förutsättningen för att det konstitutionella fördraget skall träda i kraft är i likhet med nuvarande fördrag att det har ratificerats av alla fördragsslutande parter i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Fördraget träder i kraft den 1 november 2006, förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Det konstitutionella fördraget är upprättat på 21 originalspråk.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft synpunkter på den

svenska språkversionen av det konstitutionella fördraget. Bl.a. har Svenska Kvinnors EuropaNätverk och Business and Professional Women Sweden haft synpunkter på artikel I-2 och anser att ”principen om jämställdhet mellan kvinnor och män” bör ändras till ”jämställdhet mellan kvinnor och män”.

Bakgrund: Bestämmelser om varaktighet och ikraftträdande av de nuvarande fördragen finns i artiklarna 51 och 52 i Unionsfördraget och artiklarna 312 och 313 i EG-fördraget. Bestämmelser om vilka språk som nuvarande fördrag upprättats på finns i artikel 53 i Unionsfördraget och artikel 314 i EG-fördraget.

Närmare om bestämmelserna i fördraget: Det konstitutionella fördraget innehåller precis som nuvarande fördrag en bestämmelse om att fördraget ingås på obegränsad tid (artikel IV-446). Förutsättningen för att det konstitutionella fördraget skall träda i kraft är i likhet med nuvarande fördrag att det har ratificerats av alla fördragsslutande parter i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser (artikel IV-447). Fördraget träder i kraft den 1 november 2006, förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om så inte är fallet träder fördraget i kraft den första dagen i den andra månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om åtminstone en av signatärstaterna inte ratificerar det konstitutionella fördraget, kan detta följaktligen inte träda i kraft, och de nuvarande fördragen fortsätter att gälla. I en gemensam förklaring (30) om ratificeringen av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa anges att om fyra femtedelar av medlemsstaterna har ratificerat det konstitutionella fördraget inom en period på två år efter undertecknandet

av detta och en eller flera medlemsstater har stött på problem med ratificeringen, skall Europeiska rådet ta upp frågan.

Det konstitutionella fördraget är upprättat på 21 originalspråk, dvs. danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska. En ny bestämmelse har lagts till i fördraget som innebär att fördraget även får översättas till andra språk som bestäms av medlemsstaterna bland dem som i enlighet med deras konstitutionella ordning har officiell ställning i hela eller delar av deras territorium. Den berörda medlemsstaten skall lämna en bestyrkt kopia av sådana översättningar till rådet (artikel IV-448). Bestämmelsen är ny jämfört med framtidskonventets förslag. I en gemensam förklaring (29) till artikel IV- 448.2 anges att konferensen anser att den nya bestämmelsen bidrar till att uppnå målet att respektera rikedomen hos unionens kulturella och språkliga mångfald. I förklaringen rekommenderar konferensen vidare de medlemsstater som vill utnyttja denna möjlighet att inom sex månader efter fördragets undertecknande meddela rådet till vilket eller vilka språk som fördraget kommer att översättas.

Beträffande den svenska språkversionen av det konstitutionella fördraget kan enstaka rättelser komma att aktualiseras, bl.a. vad avser de synpunkter som Svenska Kvinnors EuropaNätverk och Business and Professional Women Sweden pekat på.

24Författningskommentar

24.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

För att Sverige skulle kunna bli medlem i EU krävdes bl.a. att regeringsformens bestämmelser om överlåtelse av beslutanderätt ändrades. Ändringen innebar att det i regeringsformen angavs att riksdagen kunde överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så länge dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som ges i regeringsformen och Europakonventionen. Genom ytterligare en ändring av regeringsformen, som trädde i kraft den 1 januari 2003, är det i dag möjligt för riksdagen att inom ramen för samarbete i Europeiska unionen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Liksom tidigare förutsätter en sådan överlåtelse att fri- och rättighetsskyddet inom EU motsvarar det som ges i regeringsformen och Europakonventionen.

Inför Sveriges inträde i unionen gjordes vidare bedömningen att övergripande bestämmelser om Sveriges anslutning skulle regleras i en anslutningslag. Riksdagens beslut om att överlåta den beslutanderätt som de grundläggande fördragen förutsatte, skulle göras genom denna lag. Efter riksdagens antagande av regeringens proposition (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:KU17, rskr. 1994/95:64) utfärdade regeringen Lag

(1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen (anslutningslagen).

När det gäller överlåtelsens reglering anges i anslutningslagen att Europeiska gemenskaperna får, efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen, fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som särskilt räknas upp i lagen. Uppräkningen (4 §) omfattar i huvudsak de grundläggande fördragen (EG-fördraget, Unionsfördraget samt fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen), de s.k. anslutningsfördragen genom vilka nya medlemsländer har anslutit sig till unionen samt fördrag om ändringar i de grundläggande fördragen. Begreppet Europeiska gemenskaperna innefattar såväl Europeiska gemenskapen (EG) som Europeiska atomenergigemenskapen.

När det gäller införlivande av EG:s redan existerande regelverk vid tidpunkten för Sveriges anslutning anges i anslutningslagen att de grundläggande fördragen m.m. samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument.

De ändringar i anslutningslagen som nu föreslås grundar sig i huvudsak på följande förhållanden.

För det första kommer Unionsfördraget och EG-fördraget genom det nya konstitutionella fördraget att ersättas av ett fördrag. Unionen skall samtidigt ersätta EG som juridisk person. Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen kommer dock att finnas kvar i sin nuvarande form. Mot bakgrund av detta bör överlåtelsens reglering i anslutningslagen ändras så att mottagare av den överlåtna beslutanderätten inte längre skall vara Europeiska gemenskaperna utan Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen.

För det andra kommer den lista i lagen som räknar upp de grundläggande fördragen m.m. som skall gälla här i landet (4 §) väsentligen att reduceras eftersom de flesta av dessa fördrag och andra instrument upphävs i och med att det nya fördraget träder i kraft.

Det föreslås att lagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen innehåller också vissa övergångsbestämmelser.

2 §

I sin nuvarande lydelse anger denna paragraf att de fördrag och andra instrument som anges i 4 § samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument. Hänvisningen till de grundläggande fördragen och andra instrument som anges 4 § kommer att finnas kvar men listan på fördrag och andra instrument kommer, med hänsyn till att det konstitutionella fördraget upphäver ett stort antal av dessa fördrag och andra instrument, vara väsentligt reducerad. Den hänvisning som i paragrafen görs till rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna tas bort. Att dessa alltjämt skall fortsätta att gälla här i landet med den verkan som följer av de fördrag och andra

instrument som anges i 4 § i sin nuvarande lydelse kommer att framgå av övergångsbestämmelsen.

3 §

Paragrafen reglerar överlåtelsen av den beslutanderätt som annars tillkommer svenska organ. I dag anges att Europeiska gemenskaperna, som inkluderar såväl Europeiska gemenskapen (EG) som Europeiska atomenergigemenskapen, får fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §. Det nya konstitutionella fördraget innebär att Europeiska unionen kommer att ersätta Europeiska gemenskapen (EG) som juridisk person. Den ändring som nu föreslås innebär därför att mottagaren av den överlåtna beslutanderätten istället kommer att vara Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen, som ju är den del av begreppet ”Europeiska gemenskaperna” som alltjämt kommer att finnas kvar.

4 §

Paragrafen räknar upp de fördrag och andra instrument som 2 och 3 §§ hänvisar till. Listan omfattar i dag 18 instrument angivna under 18 punkter. Enligt förslaget föreslås listan reduceras till tre instrument, nämligen – fördraget av den 29 oktober 2004 om upprättande av en konstitution

för Europa, – fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen, samt – akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare

i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt.

Bakgrunden till den föreslagna reduceringen är följande. Av artikel IV- 437.1 i det konstitutionella fördraget framgår att det nya fördraget upphäver såväl EG-fördraget som Unionsfördraget. Punkten 1, som i dag upptar en hänvisning till EG-fördraget, bör därför ersättas med en hänvisning till det nya konstitutionella fördraget. Punkten 14, som innehåller en hänvisning till Unionsfördraget, kan utgå.

Av artikel IV-437.1 framgår vidare att även de akter och fördrag som kompletterat eller ändrat dessa båda fördrag skall upphävas. I protokollet om akter och fördrag som kompletterat eller ändrat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen har upprättats en särskild förteckning över de akter och fördrag som här avses. Härigenom kan även punkterna 4, 5, 7, 8, 11, 13, 16 och 17 i nuvarande 4 § utgå. I detta protokoll anges särskilt att akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet skall fortsätta att gälla med vissa justeringar som framgår av protokollet.

Punkten 3 i nuvarande 4 § upptas av konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska

ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna. Bestämmelser som motsvarar denna konvention har intagits i det nya konstitutionella fördraget (artikel III-286.1 och bilaga II till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa samt protokollet

om import till Europeiska unionen av petroleumprodukter som

raffinerats i Nederländska Antillerna). Även denna punkt i nuvarande 4 § kan således utgå.

Av artikel IV-437.2 framgår att anslutningsfördragen skall upphävas. Vissa bestämmelser i dessa fördrag skall fortsätta att gälla. Vilka dessa bestämmelser är anges i särskilda protokoll om anslutningsfördragen (Protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för

Konungariket Danmark, Irland och Förenade Konungariket

Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige samt Protokollet om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien). Genom att anslutningsfördragen upphävs kan också punkterna 6, 10, 12, 15 och 18 utgå.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ändringarna i anslutningslagen skall träda ikraft samtidigt som det konstitutionella fördraget träder ikraft. Eftersom denna tidpunkt, som är beroende av medlemsländernas ratifikation av fördraget, för närvarande inte kan fastställas bör regeringen ges bemyndigande att sätta lagändringarna i kraft den dag regeringen bestämmer.

Enligt artikel IV-438.3 skall de av institutionernas, organens och myndigheternas akter som antagits på grundval av de akter och fördrag som upphävs genom artikel IV-437 fortsätta att vara ikraft. Detsamma gäller de beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, har fattat eller ingått.

I nuvarande anslutningslag införlivas EG:s regelverk, såsom det såg ut vid tidpunkten för Sveriges anslutning, genom en bestämmelse som anger att de fördrag och andra instrument som anges i 4 § samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument.

Mot bakgrund av utformningen av lagtexten, där 4 § kommer att innehålla de fördrag och andra instrument som kommer vara ikraft den dag då det konstitutionella fördraget träder ikraft, krävs en bestämmelse om att de rättsakter, avtal och beslut som antagits av Europeiska gemenskaperna före Sveriges anslutning skall fortsätta att gälla här i landet med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 § i sin nuvarande lydelse. Detta bör lämpligast komma till uttryck i en övergångsregel.

Denna övergångsregel bör även täcka de rättsakter, avtal och beslut som antagits av Europeiska gemenskaperna under perioden efter Sveriges anslutning men före ikraftträdandet av det nya fördraget.

Mot denna bakgrund bör övergångsregeln formuleras så att de rättsakter, avtal och beslut som antagits av Europeiska gemenskaperna före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla här i landet med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 § i sin äldre lydelse.

Det konstitutionella fördraget samt dess bilagor och protokoll skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). Närmare motivering härför återfinns under avsnitt 8.

Bilaga 1 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 2, 3, och 4 §§ samt rubriken närmast före 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Införlivande av gemenskapernas regler Införlivande av Europeiska unionens regler

2 §

De fördrag och andra instrument som anges i 4 § samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska De fördrag och andra instrument som anges i 4 § gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra

unionen har antagits av instrument. Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument.

3 §

Europeiska gemenskaperna får Europeiska unionen eller

efter Sveriges anslutning till Europeiska atomenergi-

Europeiska unionen fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §. gemenskapen får fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §.

4 §

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1. Fördraget den 29 oktober 2004 om upprättande av en konstitution för Europa

2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen

3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som

1 Senaste lydelse 2003:1208.

behandlas i fjärde delen av detta Bilaga 1

fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna 4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier 5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 6. Fördraget den 22 januari

1972 om Konungariket Danmarks,

Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 8. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna

9. Akten den 20 september 1976 3. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av om allmänna direkta val av företrädare i församlingen företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska unionens råd av den av Europeiska unionens råd av den 25 juni och den 23 september 2002 25 juni och den 23 september 2002 om ändring av nämnda akt om ändring av nämnda akt

10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna i fråga om Bilaga 1

Grönland 12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 13. Europeiska enhetsakten den

17 och 28 februari 1986 14. Fördraget den 7 februari

1992 om Europeiska unionen 15. Fördraget den 24 juni 1994

om Konungariket Norges,

Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen 16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget 17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem 18. Fördraget den 16 april 2003

om Republiken Tjeckiens,

Republiken Estlands, Republiken

Cyperns, Republiken Lettlands,

Republiken Litauens, Republiken

Ungerns, Republiken Maltas,

Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

19. Bilagor och protokoll som 4. Bilagor och protokoll som hör hör till de fördrag och andra till de fördrag och andra instrument som anges i 1-18. instrument som anges i 1-3.

_____________ Bilaga 1

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. De rättsakter, avtal och beslut som antagits av Europeiska gemenskaperna före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla här i landet med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 § i sin äldre lydelse.

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har följande lämnat yttrande över departementspromemorians förslag:

Sveriges riksbank, Riksdagens ombudsmän, Riksrevisionen, Högsta domstolens ledamöter, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Örebro tingsrätt, Umeå tingsrätt, Regeringsrättens ledamöter, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Västernorrlands län, Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Ombudsmannen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Integrationsverket, Migrationsverket, Utlänningsnämnden, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Kommerskollegium, Stockholms Handelskammare, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk, Kustbevakningen, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Handikappombudsmannen, Barnombudsmannen, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Arbetsgivarverket, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Datainspektionen, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Örebro universitet, Lunds universitet, Umeå universitet, Vetenskapsrådet, Ungdomsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sametinget, Konsumentverket, Djurskyddsmyndigheten, Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet), Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombudsmannen, Konkurrensverket, Rymdstyrelsen, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet, Verket för näringslivsutveckling, Solna kommun, Stockholms kommun, Uppsala kommun, Motala kommun, Jönköpings kommun, Kalmar kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Amnesty International, svenska sektionen, Attac Sveriges gemensamma arbetsgrupp, Folkrörelsen Nej till EU, Företagarna, Internationella kvinnoförbundet, IOGT-NTO, Katolska biskopsämbetet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan, Lantbrukarnas Riksförbund, Miljöförbundet Jordens Vänner, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, Riksidrottsförbundet, Rädda Barnen, Stiftelsen Mälardalens Kvinnolobby, Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Energi, Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen, Sveriges Domareförbund, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenska Kvinnors EuropaNätverk, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Röda Korset, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Konsumenter i Samverkan, Sveriges

Kristna Råd, Sveriges Pensionärsförbund, Tjänstemännens Bilaga 2 Centralorganisation (TCO), Ung Vänster, Verdandi arbetarnas socialpolitiska organisation, Föreningen Medborgare för Folkomröstning, Medborgare uppgående till ett antal om 120 333 personer samt Business and Professional Women Sweden.

Följande har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig, alternativt inte haft några synpunkter.

Länsrätten i Göteborg, Domstolsverket, Myndigheten för utländska investeringar i Sverige, Sveriges exportråd, Försvarets radioanstalt, Styrelsen för psykologiskt försvar, Försvarshögskolan, Statens haverikommission, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Nämnden för offentlig upphandling, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Kammarkollegiet, Internationella programkontoret för utbildningsområdet, Linköpings universitet, Växjö universitet, Handelshögskolans fakultetsnämnd vid Göteborgs universitet, Karlstads universitet, Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete inom EU, Sveriges lantbruksuniversitet, Marknadsdomstolen, Verket för innovationssystem, Halmstads kommun, Borås kommun, Umeå kommun, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Svenska Bankföreningen, Svenska kyrkan, Sveriges universitets- och högskoleförbund samt Utrikespolitiska institutet.

Bilaga 3

Termer och förkortningar

Amsterdamfördraget Amsterdamfördraget den

2 oktober 1997 om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

anslutningslagen lagen (1994:1500) med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen bet. betänkande Coreper Ständiga representanternas kommitté COSAC samarbetsorgan för de nationella

parlamenten ECB Europeiska centralbanken ECBS Europeiska centralbankssystemet EG Europeiska gemenskapen

/Europeiska gemenskaperna EG-fördraget fördraget den 25 mars 1957 om

upprättandet av Europeiska

gemenskapen EIB Europeiska investeringsbanken EMU ekonomiska och monetära

unionen ERA europeiska forskningsområdet ESA Europeiska rymdorganet EU Europeiska unionen Euratom Europeiska

atomenergigemenskapen Euratomfördraget fördraget den 25 mars 1957 om

upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen

euro benämningen på den Bilaga 3

gemensamma valutan

Eurojust Europeiska enheten för rättsligt

samarbete

Europakonventionen Europeiska konventionen den 4 november

1950 om skydd för de mänskliga rättig-

heterna och de grundläggande friheterna

Europol Europeiska polisbyrån

EUT Europeiska unionens officiella

tidning

FN Förenta nationerna

framtidskonventet konventet om EU:s framtid

GUSP EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik

kommissionen Europeiska kommissionen

konstitutionella fördraget fördraget den 29 oktober 2004

om upprättande av en konstitution

för Europa

KUSP Kommittén för utrikes- och

säkerhetspolitik

Maastrichtfördraget/ fördraget den 7 februari 1992 om Unionsfördraget Europeiska unionen

Nato Nordatlantiska

fördragsorganisationen

Nicefördraget Nicefördraget den 26 februari

2001 om ändring av fördraget

om Europeiska unionen,

fördragen om upprättandet av

Europeiska gemenskaperna och

vissa akter som hör samman med

dem

OECD Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling

OSSE Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa

prop. proposition Bilaga 3 RF Regeringsformen rskr. riksdagsskrivelse rådet ministerrådet WTO Världshandelsorganisationen