Prop. 1920:82
('med förslag till ny konkurslag in. in.',)
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
1
Nr 82.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny
konkurslag in. in.; given Stockholms slott den 13 februari 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna pro
tokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:
1) konkurslag; 2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttagas;
3) lag om ackordsförhandling utan konkurs; 4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handels-
balken;
5) lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen; 6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken; 7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;
8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs;
9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 ok
tober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck ning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järn väg under konkurs;
10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898
om boskillnad;
11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förord
ningen den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, så ock angående undanskiftande av egendom i död makes bo;
12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen; 13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om
köp och byte av lös egendom;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82 J
2821 19
2
Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.
14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande;
15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning;
16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse;
17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar;
18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om
konsularjurisdiktion;
19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg;
20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november
1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Kung)■ Maj:ts Proposition Nr 82.
3
Förslag
till
Konkurslag
1 Kap.
Om egendoms avträdande till konkurs.
1
§•
Finner gäldenär sig vara på obestånd, äge han avträda sin egen
dom till konkurs. Med att gäldenär är på obestånd förstås enligt denna lag att han icke kan rätteligen betala sin gäld.
2
§.
Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om
gäldenären på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller hos honom verkställd utmätning och vad med avseende därå förekommit eller på grund av andra inträffade omständigheter måste antagas vara på obestånd.
3
§•
Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i
konkurs, om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.
Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga per
soner uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld men har gäldenären det oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalnings skyldighet, skall gäldenären försättas i konkurs, så framt borgenären inom tre veckor från nämnda tids utgång det yrkar och gälden fort farande är ogulden.
År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att
inlösas av växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har växeln blivit i hans närvaro protesterad för bristande betalning, vare det
4
så ansett, som om han blivit, på salt i andra stycket är stadgat, upp
manad att betala växelskulden.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
4
§•
Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket
handelsbalken eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär,
blivit utmätt för annans fordran,
eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär
har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom
skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egen
domen i sin vård,
skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så
framt ej gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger
förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande av hans fordran.
5
§•
Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan kon
kurs, gälle om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad
därom särskilt är stadgat.
6
§.
Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller
lös egendom, äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom
ovan är stadgat, så framt gäldenären visar, att den egendom, vari borge
nären har panträtt, förslår till fordringens fulla gäldande.
7 §•
Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär
påkalla gäldenärs försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning där
om hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbo
delägare om avträdande av den dödes egendom, så ock borgenärs an
sökning om dödsbos försättande i konkurs skall göras hos konkurs
domaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som nyss sagts.
Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne
ledamot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens an
tal det fordrar, utses flere konkursdomare; äro flere avdelningar av råd-
5
stuvurätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas, skola upptagas.
8
§•
Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom
under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och post adress, så ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet.
9 §•
Borgenär, som söker gäldenär försättande i konkurs, skall i ansök
ningen uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva de omständigheter, på vilka han grundar yrkandet om egendomsavträde, samt vid ansökningen foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de hand lingar, vilka han vill åberopa till stöd för sin talan. Ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.
10
§.
Finner konkursdomaren, att han enligt 7 § icke är behörig att
taga befattning med konkursansökning eller har, där borgenär är sö kande, denne icke i ansökningen uppgivit sin fordran eller kan kon kursansökning av annan orsak ej upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse därmed och teckne det å ansökningen.
11
§■
Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele kon
kursdomaren genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.
12
§.
Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast
å ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad och en vecka på landet, från det han erhållit del av an sökningshandlingarna till konkursdomaren ingiva förklaring över ansök ningen. Föreligger på grund av att gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall anledning att utsträcka förklaringstiden, må det ske, dock
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
6
ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären vare pliktig att tillställa
gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift, så ock att
inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från
det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant
som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen
och dagen därför. Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med
delgivningsbevis, vare ansökningen förfallen, där ej inom samma tid
förklaring avgivits av gäldenären eller borgenären visat, att hinder för
delgivningen mött. I sistnämnda fall utsätte konkursdomaren ny tid för
delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs målet skall hänskjutas till
rätten.
Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast
beslut om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären an
sökningen eller utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet
till rätten.
I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om
målet hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part
tillsänd med posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts post
adress icke föreligger, målet kan varda avgjort utan att parten erhållit
kallelse till rätten, varjämte föreläggandet skall innehålla anmaning
till part, om vars postadress tillförlitlig upplysning icke föreligger, att
hos konkursdomaren anmäla den postadress, under vilken parten önskar
få kallelse sig tillsänd.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
13 §.
Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursan
sökning förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans
husfolk eller grannar eller där han har tjänst eller näring vinnas säker
anvisning, var han uppehåller sig, och är det ej veterligt, att han för
sig ställt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av ansök
ningen och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas till rätten.
Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket och icke
veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren
med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det
icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansök
ningen.
I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att
gäldenärens egendom varder satt under säker vård; och läte konkurs
domaren tillika, där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
7
gäldenärens make eller någon, som är i hans tjänst eller eljest kan an tagas äga kännedom om honom och hans förhållanden. Kostnaden för egendomens vård skall gäldas av borgenären.
14 §.
Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas
till rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad inom fyra dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gälde närens kallande till rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på landet målet ej företagas inom nämnda tid, med mindre urtima ting hålles, må dock målet anstå till lagtima ting eller, där på grund av Konungens förordnande särskilt tingssammanträde, varå mål angående gäl- denärs försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall hållas, till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna till rätten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinna komma honom tillhanda. I kallelse å gäldenären skall tillkännagivas, att hans utevaro icke hindrar målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin post adress eller finner konkursdomaren eljest tillförlitlig upplysning därom föreligga, må kallelsen i rekommenderat brev tillsändas parten. Finnes dylik upplysning icke föreligga, må målet företagas vid rätten utan att delgivning av kallelsen ägt rum, där parten för sådant ändamål för gäves sökts i sitt hemvist eller vistas utomlands och ej heller, om par ten veterligen för sig ställt inom riket bosatt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist för delgivning anträffas.
I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som
konkursdomaren låter införa i allmänna tidningarna tre gånger, kallas att vid äventyr, att hans utevaro ej hindrar målets avgörande, inställa sig vid rätten å viss dag, minst tre, högst sex veckor efter sista kun görandet. På landet må dock efter framställning av borgenären målet kunna utsättas till näst efter utgången av sistnämnda tid infallande lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i första stycket om- förmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång för gäl denären. I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.
15 §.
Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att sökagäldenärs
försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller,
8
efter lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå
att beslutet ej vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning
förordnats, att beslutet icke må verkställas. Samma lag vare, då över
exekutor meddelat föreskrift om verkställighet av skiljedom och ej av
högre myndighet eller av domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig,
annorledes förordnats, så ock då utmätning må erhållas jämlikt lagen
om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol förordnats,
att verkställighet icke må äga rum.
I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall god
kännas, ankomme på borgenären att styrka densamma.
16 §.
I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov,
med mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej
sättas längre än som oundgängligen kräves; och skall på landet för
målets handläggning urtima ting på borgärens bekostnad hållas, där så
dant ting av part äskas och av rätten befinnes erforderligt.
17 §-
Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan
att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde del
ägare i boet förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring
över ansökningen inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samt
liga dödsbodelägare ansökningen och skall förty densamma prövas av
rätten samt kallelse å parterna utfärdas, varde, där någon dödsbodel
ägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å av
lägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i allmänna
tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket , förmäles. År målet,
då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne
kallade att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträf
fande frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär,
att avliden gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om
ansökningens delgivning med dödsbodelägarne och dessas kallande till
rätten tillämpas vad i första och andra punkterna föreskrivits.
18 §.
Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens
försättande i konkurs meddelats.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
9
19 §.
Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren
genast utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursan
sökningen ingivits.
Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen till
kännagiva, när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas,
inom vilken tid borgenärerna böra hos konkursdomaren bevaka sina
fordringar samt i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser
angående konkursen skola införas. I kungörelsen skall ock konkurs
domarens postadress angivas.
Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren
icke tidigare än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet
om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för
detta sammanträde tagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara in
given till konkursdomaren då sammanträdet hålles. Där det med hän
syn till konkursboets omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligen
nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än
ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra
minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendoms
avträde. Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen
skola införas, må ej överstiga två.
Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och
avträdes före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall
i den kungörelse, som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att
årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom konkursen.
Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande
varit införd i allmänna tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas
erinran därom att ackordsförhandling ägt rum, ävensom angivas dagen,
då beslutet om förhandlingens inledande meddelades.
20
§.
Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens
dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång
i allmänna tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en
vecka före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag, i den eller
de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
ssai 19
2
10
Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller
förteckning eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs,
kommit konkursdomaren tillhanda, läte han genom särskilda kallelse
brev underrätta alla kända inländska och utländska borgenärer om kun
görelsens innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas kronans
ombudsman i orten och dem, som handhava uppbörd av andra allmänna
utskylder än kronoutskylder.
Breven skola med posten avsändas så snart' ske kan och senast
tio dagar före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag.
Varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i boupp
teckningen eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som
ej blivit kallad, skall konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända
kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs.
Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva
gäldenären särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 §
åliggande skyldigheten att å första borgenärssammanträdet avlägga
bouppteckningsed.
21
§.
Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten
om gäldenärs försättande i konkurs.
Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde
underrättelse därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens
närmaste förman.
Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen,
att fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag,
vara inteckningsärenden må förekomma, om konkursen göras anteckning
i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger
egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande av sådan
anteckning konkursdomaren ofördröjligen till rätten eller domaren i den
ort, där egendomen ligger, insända bevis om konkursen jämte utdrag-
ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit infört i fartygs-
registret, skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det först
kan ske, om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar
i fartyg samt* i inteckningsboken för fartyg; och varde förty, där kon
kursen ej är anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om kon
kursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen
gjord till nämnda domstol. Hör till boet lott i fartyg, skall anmälan
om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet, som för fartygs-
registret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter, som erfordras
för fartygets säkra urskiljande.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
11
22
§.
Sedan beslut om egendomsavträdc meddelats, vare gäldenären icke
berättigad att råda över egendom, som hör till konkursboet.
23 §.
Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som
gäldenären gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet; har sådan åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan verkan.
Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för for
dran har panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av egen dom, som sålunda häftar för fordringen.
24 §.
Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit
utmätt till gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.
Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller
gods i fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej 'efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egen domen ägt rum.
Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätnings
mans befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts meddelande.
25 §.
Beslut om egendomsavträde gånge i verkställighet utan hinder därav
att ändring i beslutet sökes.
Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upp
tagits, varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om konkursen infördes i allmänna tidningarna.
26 §.
Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall
konkursdomaren underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut en gång i allmänna tidningarna och den eller de orts tidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkur sen, ävensom från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört
i fartygsregistret, eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket
föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen äga mot
svarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.
Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet åter-
ställes till gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurs
kostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.
2 Kap.
Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning
till konkursbo.
27 §.
Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då
beslutet om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under
konkursen och som är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät,
så ock den egendom, som kan återvinnas till konkursboet. Ej må dock
av gäldenärs lön eller av vad gäldenär eljest kan genom eget arbete under
konkursen förvärva mera tillkomma boet än som återstår sedan avdrag
skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns eller adoptiv
barns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst värde ock avdrag gjort för
all kostnad till förlag.
På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse
om vad efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskom
melse ingången innan en vecka förflutit från första borgenärssamman-
trädet eller, där fråga om avdrag senare uppkommit, inom en vecka
därefter, varde frågan hänskjliten till rätten; äge ock borgenär, som är
missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären överenskommits,
att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till konkurs-
domaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre kon
kursdomaren yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag
för handläggningen inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio
dagar före den utsatta dagen införd en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om konkursen; varde ock särskild underrättelse meddelad
förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne.
Vad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring däri sökes.
13
28 §.
Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde,
att borgenärerna därav haft märklig skada, och är gåva av lös egen
dom fullbordad inom etthundraåttio dagar innan konkursansökningen
gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde
meddelades eller har, där fast egendom bortgivits, lagfart ej sökts tidi
gare än nu sagts, gånge den gåva på talan av konkursboet åter. Samma
lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal skett och av miss
förhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses, att avtalet
huvudsakligen har egenskap av gåva.
29 §.
Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjor
des eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde med
delades betalt gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller
betalt gäld annorledes än med penningar eller andra med hänsyn till
hans och borgenärens yrke vanliga betalningsmedel eller lämnat pant
för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gånge den be
talning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.
Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och
är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig
att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen
till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling angående fast egen
dom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt hand
ling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,
för inteckningens dödande.
Vad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären
visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eller sökte in
teckningen, saknade skälig anledning att antaga, att gäldenären ville
gynna honom framför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning
utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen eller panten
eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande, att gäl
denären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.
30 §.
Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjor
des eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
14
meddelades betalt förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars
tillkomst sådan säkerhet betingats men ej överlämnats, och hade borge
nären, då han mottog betalningen eller panten, skälig anledning till an
tagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkurs
ansökningen, gånge den betalning eller pantsättning på talan av kon
kursboet åter.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
31 §.
Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under
tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen
dom blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och har borge
nären genom utmätningen erhållit betalning, gånge den betalning på
talan av konkursboet åter.
32 §.
Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes
eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde med
delades annorledes än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för
borgenärerna och hade den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning
till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om kon
kursansökningen, gånge det avtal på talan av konkursboet åter, utan
så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar, att han varken insåg
eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång.
Här å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts
under tid, som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämp
ning, ändå att avtalet skett tidigare.
33 §.
Har vid bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes
arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelnings-
handlingen ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansök
ningen gjordes, gånge den bodelning på talan av konkursboet åter.
Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgenärerna
frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott;
dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas skall äga mot
svarande tillämpning.
Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum,
ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i
15
nämnda paragrafer sägs, dock ej, om don vidtagits mer än ett år innan konknrsansökningen gjordes.
34 §.
Har i fall, då 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären
innan beslutet om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kom mit skada för borgenärerna, och var det vid avtalets ingående lians avsikt att tillskynda dem skada, gånge, där den, med vilken avtalet in- gicks, hade kännedom om gäldenärens avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit från det avtalet in- gicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.
35 §.
Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna tidningarna, skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades, och skall, där åt- % gärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förmärs, vidtagits efter med
delandet av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenären vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd.
36 §.
Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit
betalningen, icke på grund av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av betalning av förfallen gäld skyldig återbära vad han mottagit, där han efter växellag ej kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot någon växelgäldenär. Vad gäldenären erlagt vare dock den, som vid återgångstalan för bristande betalning skolat efter växellag i sista hand ansvara för växelns betalning, eller, om växeln tillkommit för annans räkning, denne pliktig att till konkursboet återbära, så framt han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana omständigheter, att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären erlagts, be talningen skolat jämlikt föreskrift i 30 eller 33 § om återgång av betal ning av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå.
Vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga
motsvarande tillämpning å check.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
16
37
§.
Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär
i fall, som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav
inteckning sökts, vare konkursboet berättigat till ersättning för där
igenom uppkommen skada.
Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för
egendom, som han erhållit genom avtalet, äge lian, där konkursboet
återvinner egendomen, av boet återfå vad han utgivit. Vad sålunda är
stadgat gälle dock ej, där vederlaget icke kommit boet till godo samt
den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om att gäldenärens
avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget. Går bodelning åter,
svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring av
den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes egen
dom, som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i
behåll, skall ersättning utgå efter egendomens värde.
När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller
avkomst, som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodel
ning egendom av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar
återbäres, varde, där den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig
anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom
om konkursansökningen och ej heller 34 § är tillämplig, all å egendo
men gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres eljest egendom av
annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast för nödig kostnad.
För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet återbäres,
vare konkursboet berättigat till ersättning.
Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i
konkursen. Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egen
dom frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.
Återvinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva,
eller går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes
arvingar åter och har maken eller arvingarna i följd av vad som stad
gas i 8 kap. 5 § eller 13 kap. 14 § giftermålsbalken, innan stämning
om återvinning skedde, infriat någon gäldenärens skuld, vare konkursboet
skjddigt återgälda maken eller arvingarna vad sålunda guldits jämte ränta.
38 §.
Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har
återvinningsrätt, överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
den rätt, där det visas, att han ej var i god tro, då lian åtkom egen domen.
39 §.
Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer
konkursbo, må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär, som bevakat fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan, skall, innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd, att hans talan eljest ej upptages till prövning.
Återvinningstalan enligt 28—33 och 36 §§ skall anhängiggöra genom
stämning inom sex månader från första borgenärssammanträdet; har å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före nämnda sammanträde eller har, då fråga är om återgång av bodelning, bodelningshandlingen ej därförinnan ingivits till rätten, skall klander tiden räknas från den dag lagfarten söktes eller bodelningshandlingen ingavs.
År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskost
naden; dock vare han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda kostnad, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.
40 §.
Bevakar den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd
därav fordran i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka fordringen inom den för bevakning av fordringar utsatta tid, vare han berättigad att på vad han till konkursboet skall återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort belöpa, om den blivit bevakad inom sagda tid.
Kung!. Maj:ts Proposition Hr 82.
17
3 Kap.
Om avträdd egendoms förvaltning.
41 §.
Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller
flere förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förval tare bestämmes av konkursdomaren; dock må konkursdomaren i fall,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.)
2821 1 » 3
18
varom i 45 och 48 §§ förmäles, icke fatta beslut i frågan innan borge
närerna erhållit tillfälle att yttra sig däri. Ej må mer än en förvaltare
utses, där det ej med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet
prövas oundgängligen nödvändigt.
42 §.
Vid utseende av konkursförvaltare skall iakttagas, att den eller
de, åt vilka förvaltningen anförtros, äga sådan insikt och erfarenhet,
som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för
förvaltningens behöriga handhavande.
Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare
nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,
eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan
påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan
inför rätta.
Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara
konkursförvaltare; ej heller må på landet någon, som biträder domaren
i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten,
vara konkursförvaltare.
43 §.
Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse för
valtare att under tiden till första borgenärssammanträdet omhänder-
hava boet.
44 §.
Konkursdomaren skall ock, så snart ske kan efter det beslutet om egen-
domsavträde meddelats, förordna en ärlig och förståndig man att i kon
kursen vara rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna lag sägs.
V id befattningens tillsättande skäll iakttagas, att densamma icke anförtros
annan än den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för
bedömande av de frågor av rättslig innebörd, som ankomma på om
budsmannens prövning, än ock nödig erfarenhet och sakkunskap för
fyllande av de åligganden beträffande tillsyn över konkursutredningen
och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad
annan ledamot i rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren
i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,
gånge sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.
På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga
ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.
Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren för
ordna annan att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.
1 9
45 §.
Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare för
tiden därefter.
År någon, på vilken borgenärernas val fallit, jämlikt 42 § andra
eller tredje stycket obehörig att vara förvaltare eller eljest olämplig att
handhava konkursboets förvaltning, tillkomme det konkursdomaren att
utse annan förvaltare i stället för den sålunda valde.
Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av
konkursdomaren.
46 §.
Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borge
närssammanträdet, så framt någon av dem gör framställning därom,
välja granskningsmän att med den befogenhet i denna lag sägs å borge
närernas vägnar övervaka förvaltningen. Granskningsmännens antal
bestämmes av konkursdomaren. Valet skall ske så, att en var av de
närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman. Till gransknings
män anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer, vilkas
fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och där-
, efter den eller de, som efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.
För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster
han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant
för den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordrings-
beloppen och vid val av suppleant för annan granskningsman efter
huvudtalet.
Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika
röstetal, skilje lotten dem emellan.
20
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.
47 §.
Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej
utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget.
48 §.
Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erfor
derligt, att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren
kallas att sammanträda inför honom för att utse det antal förvaltare, som
ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga mot
svarande tillämpning.
Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge
hos konkursdomaren gorå framställning om ökning av antalet förvaltare.
49 §.
Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår
granskningsman, för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren
kalla borgenärerna att sammanträda inför honom för att utse efterträ
dare till den avgångne, och skola därvid i fråga om val av förvaltare
bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av granskningsman bestäm
melserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga motsva
rande tillämpning.
Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller
granskningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter
rättens ombudsmans hörande finner det ej vara nödigt att annan utses i den
avgångnes ställe.
50 §.
Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt houom utses, äge
konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätt
hållande tills nytt val ägt rum.
Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje
stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan
att under tiden fullgöra hans åligganden.
51
§.
För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.
21
52 §.
Åro flere förvaltare, skola de bland sig välja en att i fall, som
avses i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren, ävensom förvara handlingar, som böra hållas till gängliga. Om val, som nu sagts, skola konkursdomaren och rättens om budsman underrättas.
Vilja flere förvaltare sig emellan dela förvaltningen, bestämme kon
kursdomaren efter ombudsmannens hörande, om och i vad mån det må ske.
Hava de förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt av
hända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet med föra någon förpliktelse.
Åro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller
beslut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hän- skjutas till ombudsmannen, och gälle den mening lian biträder.
53 §.
Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade
bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning av boet.
54 §.
Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan omhän
dertaga gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar; där så befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteck- ningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskatt ning prövas äga. Vid bouppteckuingsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäl denären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.
Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav
tillställas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendoms-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
22
avträde meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren
att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenä
rerna, upptagande varje borgenärs namn, boningsort och postadress,
samt att därefter så snart ske kan inkomma med bouppteckningen.
Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut ingiven bouppteckning,
göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.
55 §.
Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske
kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I. berättelsen skall
upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom
särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning förefinnes till antagande,
att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina bor
genärer. År gäldenären köpman, varde i berättelsen tillika anmärkt,
vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och skall i så
dant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda ba
lansräkningen. Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid
fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren
ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av den
samma; och äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för
kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd.
56 §.
År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första bor
gen ärssammanträdet infallande juni eller december månad, skall förval
taren inom fjorton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berät
telse, vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för för
valtningens bringande till slut; åliggande förvaltaren att sedermera under
konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton dagar från utgången
därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives, mer än ett
år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall be
rättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att
konkursen icke avslutats.
Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor
från mottagandet ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar,
till vilka ombudsmannen må hava funnit fog.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
23
57 §.
Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i pen
ningar dag efter dag antecknas.
Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bok
föringsskyldighet, som särskilt kan vara föreskriven.
58 §.
Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i
den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter,
av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets
räkning mot ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman godkännes.
Till bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av ombuds
mannen medgives.
Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna
medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, er
lägga ränta efter åtta för hundra om året.
Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från
utgången av mars, juni, september och december månader varje år till
ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar
under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet pen
ningar innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktig
heten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava
under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen
granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.
Åven efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel
insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär;
vare ock skyldig underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.
59 §.
Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets till
stånd samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen.
När helst han finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av
boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av för
valtaren.
Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till
böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren
på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.
K inuti. Maj:ts Proposition Nr 82.
24
Kungl, May.ts Proposition Nr 82.
Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens om
budsman, äge borgenär, så ock gäldenären taga del.
Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upp
lysningar om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren
det begär än även på begäran av borgenär eller gäldenären.
60 §.
Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande
låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkurs
boets räkning i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utred
ning av boet; inhämte dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens
fortsättande. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts
vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen sitt samtycke eller
yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse, som med ombuds
mannens samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna kallas
till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas
längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer,
vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets
prövning deltagande borgenärernas fordringar, därom äro ense samt
dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.
61 §.
Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i
boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§
kan föranledas.
Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egen
dom, som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt
fallande i värde eller erfordar allt för kostsam vård. Saknas medel till
bestridande av utgifter för boet, må ock under tid, som avses i första
stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, dock ej utöver vad
för ändamålet prövas nödigt; och bör, om gäldenären därtill anvisar
viss egendom, den egendom i främsta rummet uttagas, så vitt det lämp
ligen kan ske.
Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förval
taren samtycke av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om för
säljningen skall ske å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen
meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären,! där det lämpligen
kan ske.
25
02
§.
Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så
- ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 § andra stycket samt 149 § andra stycket.
63 §.
Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, vaxdgenom han
försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.
64 §.
Väckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av egen
dom i boet eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom hos rättens ombudsman, äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från första borgenärssammanträdet. Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej enas eller är någon borgenär eller gäldenären missnöjd med deras be slut eller har längre uppskov än nyss sagts påyrkats, skola borgenärerna
kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må dock uppskov bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av sammanlagda beloppet av de i ärendets prövning deltagande borgenärer nas fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.
Då fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller
borgenär eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsman nen och förvaltaren, att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen förordna, att med försäljningen skall anstå i avbidan på ärendets av görande.
Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som
avträtts till konkurs, är särskilt stadgat.
65 §.
Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att
med försäljning av egendom i boet skall anstå viss tid, men finna rättens ombudsman och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
28
si
19
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
26
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
att försäljning bör ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan
huruvida anståndet skall upphöra hänskjuten till borgenärernas provning.
66
§.
Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan
ingivit förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort
är, huruvida ackord kommer till stånd.
Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet, vare det
ej hinder för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det ytt
rande över förslaget, som jämlikt 156 § skall av honom avgivas, till
styrker dess antagande, må dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,
försäljning verkställas så länge ackordsfrågan ej är avgjord. Varder för
slaget ej sålunda tillstyrkt, men antages det av borgenärerna eller varder
det eljest jämlikt 164 § hän skjutet till rättens prövning, skall med för
säljningen anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande; och må i fall,
då prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,
som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstövervikt, som i
sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan
på borgenärernas prövning av förslaget.
Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning
av boets egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 §
besluta, att ackordsförslag skall vara vilande, eller rätten jämlikt 166 §
förordnar, att med frågan om fastställelse av ackord skall anstå. Ej
må i nämnda fall anstånd med försäljningen äga rum, med mindre det
med den röstövervikt, som i 159 § sägs, bestämmes av de borgenärer,
som hava rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock i det senare fallet an
ståndet fortgå, till dess borgenärssammanträde, som skall av rättens
ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets behandling.
67 §.
Vad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av
egendom i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 §
må äga rum jämväl före första borgenärssammanträdet.
Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran
har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten
gäller, skall säljas genom förvaltarens försorg och har hans rätt till
betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd
eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, då skall ock, utan
27
länder därav att enligt vad ovan är stadgat uppskov med försäljningen beslutits eller därmed eljest skall anstå, försäljning av den egendom äga rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna uppenbart, att förlust därigenom skulle uppstå för konkursboet.
Har gäldenären bjudit ackord, må ej på grund därav anstånd med
försäljningen äga rum, så framt gäldenären samtycker till försäljningen.
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 82.
68
§.
Finnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet av utmätning,
varom i 24 § andra stycket förmärs, varder inställd, äge förvaltaren med samtycke av rättens ombudsman hos vederbörande myndighet göra framställning därom.
69 §.
Innan förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åt
gärd för försäljning av egendom i boet, vare han skyldig därom under rätta rättens ombudsman.
70 §.
Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande
myndighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen be stämmer. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt för valtaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borge närernas samtycke. Ej må i något fall försäljning av fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.
Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ord
ning utsökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men före ligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer, nom i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det till städja.
Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ord
ning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen
28
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas,,
före det sammanträde till. anktionsförrättaren avlämna behållning, som
under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen upp
kommen behållning, som på grund därav att verkställighet av utmät
ning jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren över
lämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig utdel
ning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning
utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångs
förvaltning, mellan rättsägarne fördelas.
71 §•
Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning
av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rö
relse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan om
budsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det
lämpligen kan ske.
Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild för
månsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än
å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.
Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av
nöden, där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börs
pris försälja å fondbörs noterat värdepapper.
Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där
fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska
försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. År fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må
det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare,,
vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försälj
ningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande
avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fasta egendom säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa
särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteck
ningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är per
sonligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären med
giver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet,
förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från an svarighet.
72 §.
Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till för
säljning under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud föreligger och varder antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till före kommande av försäljning till underpris, såsom om infordrande av anbud, om ett lägsta försäljningspris, om värdering av egendomen genom sak kunnig person eller dylikt.
Kungl. Maj:ts Proposition Kr 82.
29
73 §.
Har borgenär , lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i
handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris, så framt ej förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren
därom besörja. Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.
74 §.
Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens för
sorg, läte han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsöknings- lagen stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom
30
fråga är; dock vare kungörelsens införande i allmänna tidningarna eller
i länskungörelserna icke i något fall erforderligt.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
auktion, som enligt 73 § besörjes av borgenär.
75 §.
Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller
annan särskild förmånsrätt äger rum, bör lian i god tid före auktionen
till varje borgenär, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars
adress är känd, med posten översända särskild underrättelse om tid och
ställe för auktionen.
76 §.
Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara
ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom
att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle
han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre ut
sträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å
lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmåns
rätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med
mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens
medgivande sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion
å fast egendom.
77 §.
Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgär
der för indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som
i 64 § är stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egen
dom, beslutas uppskov med indrivning av boets fordringar, och skall,
om sådant uppskov beslutits, vad i 65 § för där avsett fall föreskrives
äga motsvarande tillämpning. Kan fordran ej indrivas utan att rättegång
eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas, gälle vad i 79 § finnes
stadgat. Varder ej rättegång eller lagsökning anställd eller skiljedom
påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan sägs,
må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
31
78 §.
Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit
gjort och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud antages, begäre samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egendom, av,,borgenärerna men eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej an budet, äge förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning, som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter han sig för likning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes.
79 §.
Rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans sam
tycke anställas av förvaltaren, och må han ej heller utan sådant sam tycke för konkursboets räkning fortsätta mål, som anhängiggjorts innan beslutet om egendomsavträde meddelades.
Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja talan, som i första stycket
avses, vare ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens samtycke.
Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare
det utan verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada, som må uppkomma för konkursboet och ej täckes av vad i målet till- vinnes boet.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om påkallande av skiljedom och fullföljande av inlett skiljedoms förfarande.
80 §.
Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid full
görandet av sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman, borgenär eller gäldenären hos konkursdomaren göra anmälan om för hållandet.
Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning
till anmärkning mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständighe terna tillhålla honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från befattningen.
32
Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkurs-
donm^en, där ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen,
yttrande från denne. Efter första borgenärsammanträdet må förvaltare
ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkurs
domaren utlysts, erhållit tillfälle att inför honom yttra sig i ärendet.
Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i avbidan på
borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det
ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, in
kommit till konkursdomaren.
Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.
81 §.
Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall,
så vitt det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom
hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling
gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det ar
vode till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendomen.
Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej
till förfång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som
skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpe
skilling gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där
den särskilda förmånsrätten är av beskaffenhet att kunna göras gäl
lande endast i konkurs, av egendomen må bestridas jämväl övriga kon
kurskostnader, i den mån boet eljest ej lämnar tillgång därtill.
82 §.
Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rät
ten; äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.
Sådant arvode skall sättas till belopp, som med avseende å det ar
bete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,
samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.
Ej må arvode efter tid räknas.
83 §.
Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall
bestämmas till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 §
må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, be-
33
räknas särskilt arvode. Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.
Vid bestämmande av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i
82 § stadgas om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.
84 §.
Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter
därom hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode be rättigade; och bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång be stämmas för samtliga därtill berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i arvode fordras, och, där bestäm mande av särskilt arvode för viss egendom kan ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen skall fogas redogörelse för det arbete uppdraget medfört. Har förvaltare för särskilda förvaltningsåtgärder, såsom förrättande av bouppteckning, ut förande av rättegång, hållande av auktion eller dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har ersättning för utgif ter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall sådant angivas i redogörelsen.
Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss
egendom, åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteck ning över kända rättsägare, som hava särskild förmånsrätt i egendomen.
85 §.
Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte
konkursdomaren dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser fram ställning allenast bestämmande av särskilt arvode förevisa egendom, äge dock konkursdomaren pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom innan arvode i övrigt bestämmes må anses föreligga.
Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, läte
konkursdomaren genom kungörelse, som minst tio dagar före den ut satta dagen införes en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kalla vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin talan; och varde därjämte särskild underrättelse om ärendets företagande med delad den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären. Kun görelsen skall innehålla meddelande om belopp, som i arvode fordras. I fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som har panträtt i
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.)
282119 5
Kung}. Maj. ts Proposition Nr 82.
34
den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i
konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till
envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd,
översända underrättelse, som nyss sagts. År sådant fall för handen,
att frågan om arvode ej inverkar på borgenärernas rätt, skall kungörelse,
varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde underrättelse om ärendets
handläggning vid rätten meddelad den, för vilken arvode skall bestäm
mas, så ock gäldenären.
Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall kon
kursdomaren inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.
86
§.
Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning
avgivits i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må
ej arvode uppbäras av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för
sin förvaltning.
87 §.
Åro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansva
riga för skada, svare en för alla och alla för en för skadans gäldande.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
4 Kap.
Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så
ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.
88
§.
Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs
meddelats och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteck
ningsed utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig från den
ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan
samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att han kan en
vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort,
där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombuds
mannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är
utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom
må lämnas.
35
89 §.
Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, för
valtare och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borge
närerna de upplysningar om boet, som de begära.
Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt
han ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant
hinder föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens
eller, om sammanträdet skall hållas inför rättens ombudsman, dennes
samtycke därtill. Utebliver gäldenären från sammanträde, vare hans
utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola före
komma.
90 §.
Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89
§§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren.
Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, ma
frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.
91 §.
Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den
i anledning av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då
eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen
eller de ändringar däri, som han må finna påkallade, och betyge där
efter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom gjorda tillägg
eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke någon tillgång
eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller skuld, som ej hör
till boet, upptagits.
92 §.
Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första
borgenärssammanträdet. År gäldenären av laga förfall hindrad att då
avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteck
ningen då ännu ej till konkursdomaren inkommen, kalle konkursdomaren,
sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske
kan gäldenären att infinna sig för edgångens fullgörande; och varde
rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom.
År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaien
tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
36
domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta
honom hemma i sin bostad avlägga eden.
93 §.
I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som om-
förmäles i 91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år,
pliktig att avlägga eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar
samt ej sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning till ed
gången saknas. År gäldenär gift, åligge samma skyldighet hans make.
Gäldenär barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans
stärbhusdelägare, så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det
kan antagas, att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av
förvaltaren eller borgenär avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon
haft egendom, som hör till boet, om händer, vare han pliktig att upp
giva vad han omhänderhaft och med ed fästa uppgiften, så framt för
valtaren eller borgenär det yrkar.
Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos
konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren
den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid
och ställe, som av honom bestämmas; underrätte ock därom rättens om
budsman och förvaltaren samt, där edgångsyrkandet framställts av
borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången
genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren
beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives
eJ yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjliten till
rätten; och. vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens
fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna
i 92 § andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande
tillämpning.
94 §.
Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88,
89, 91 eller 93 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas
i 88 §, må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte till
hållas att fullgöra sin skyldighet.
Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom en
ligt 93 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller
genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.
Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden
härför gäldas av allmänna medel.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.
37
95 §.
På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd
enligt 94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts i häkte, skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen, genast förordna om hans lösgivande.
96 §.
År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen sägs, för överträdande
av reseförbud insatt i häkte, då beslut om hans försättande i konkurs meddelas, varde därur lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.
97 §.
Gäldenär skall, där han ej annorledes kan försörja sig, av konkurs
boet njuta nödigt underhåll för sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet om egendoms- avträde meddelades. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed av läggas av gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gälde- nären äge ock från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för sig, make och oförsörjda barn eller adoptiv barn dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor eller, där gäldenären icke är familje försörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra kronor.
Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall tagas hänsyn
så väl till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga honom.
98 §.
På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande be
sluta om vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut därom meddelas så snart det påkallas och sist före utgången av den tid, under vilken gäldenären äger åtnjuta underhåll.
Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller bor
genär, att gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör till komma, äge den missnöjde begära skriftligt besked om beslutets inne håll och inom fjorton dagar från utgången av tid, som i första stycket
sägs, påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till kon
kursdomaren.
Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, ut
säde konkursdomaren för handläggningen därav viss dag efter utgången
av den i andra stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst
tio dagar före den utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kun
görelser om konkursen; och varde därjämte särskild underrättelse med
delad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande,
denne.
99 §.
Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som er
fordras för resa och uppehälle, när han enligt vad
i
denna lag stadgas
har att inställa sig hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera,
om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppe-
hölle sig därinom å ort, där han sist vistades.
Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde
i anledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.
38
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82,
5 Kap.
Om bevakning av fordringar i konkurs.
100
§.
I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som upp
kommit innan beslutet om egendomsavträde meddelades.
Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av
villkor eller ej förfallen till betalning.
101
§.
Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att
hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär an
språk på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den
rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borge
när i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa
till stöd för sin talan.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
39
1 bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och post
adress angivas.
Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.
102
§.
Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren
det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till rättens ombudsman, som bar att skyndsamt upprätta en förteckning, utvisande för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle tillkomma fordringen. Förteck ningen skall upprättas i två exemplar, av vilka det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av hand lingarna vara att tillgå hos honom.
103 §.
Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan
dröjsmål efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade be vakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det borgenärssammahträde, som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen, därest anmärkningar framställas.
Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor
från bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgängligen nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 § omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.
Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning
ej träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten före komma, i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet under först infallande lagtima ting, så framt ej handlägg ningen efter ty i 108 § sägs skall äga rum å urtima ting. Där det i särskilt fall befinnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.
Konkursdomaren läte' ofördröjligen om vad sålunda bestämts med
posten översända meddelande till gäldenären och varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.
40
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
104 §.
Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han
finner anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt,
till konkursdomaren inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärk
ningar utsatta tid inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas
i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa
till stöd för framställd anmärkning.
Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borge
när, som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i
avseende härå vad ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga
motsvarande tillämpning.
Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.
105 §.
G öres. anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade,
gälle det även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.
106 §.
Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning
framställts, njute till godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat.
Har yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, må sådant dock
ej lända till förfång för dem, som enligt lag hava företrädesrätt till be
talning ur viss egendom; och vare yrkande om förmånsrätt, ändå att
anmärkning däremot ej framställts, utan verkan, om yrkandet ej avser
någon i lag stadgad förmånsrätt.
i07 §.
Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det
ena exemplaret av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren över
lämnat till rättens ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till
varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars
adress är känd, med posten översända avskrift av anmärkningsskriften
i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i
108 § omförmälda borgenärssammanträde.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
41
108
§.
De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar fram
ställts, skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför rättens ombudsman. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gälde- nären föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar an märkning gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.
Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej
har laga förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets hand läggning.
På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de när
varande utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Med giva samtliga närvarande, att anmärkning må förfalla, eller inskränka de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala.
Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan
hänskjutas till rätten.
Åskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes
det belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräk nas, åligge ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom. Konkursdomaren utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele om budsmannen besked om tiden för tinget. Kan sådant besked ej före sammanträdets slut erhållas och för de närvarande tillkännagivas, vare ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden avlåta särskild under rättelse till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars adress är känd.
Efter sammanträdet tillställe ombudsmannen, så snart ske kan,
konkursdomaren protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad mån förlikning skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet skola fogas å sammanträdet ingivna handlingar.
109 §.
Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen och
utan hinder därav att någon, som i målet äger talan, icke iakttager in ställelse av rätten företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en gång avgöras. Tarva vissa fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där konkursen är anhängig,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.)
282119 6
42
hans rätt i konkursen för dét belopp, som kan varda bestämt genom
dom i den särskilda rättegången.
Kungl. Maj:fs Proposition Nr 82.
no §.
Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad
fordran, må ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla,
vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka därtill.
in §•
Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är
stadgad angående bevakning.
Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast
det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman;
läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra,
att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må
framställas mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen över
lämnade bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning,
tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen, därest i anledning
av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag, å vilken,
om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall
vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å
urtima ting.
Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra
veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tid
ningarna. Sammanträdet inför ombudsmannen skall hållas inom fyra
veckor från anmärkningstidens utgång.
Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten
avsända meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress
är känd, till denne ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och för
valtaren.
I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till
efterrättelse vad ovan stadgats om bevakning.
Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, hand
läggas gemensamt.
Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för in
ställelse vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevak
ning skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare
43
borgenären jämväl skyldig att gottgöra kostnaden iör kungörelse och annan underrättelse om efterbovakningen. llava llere borgenärer gjort efterbevakning, svara de eu för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för efterbevakningarna.
112
§.
Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av
fordringar utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgeuärssamman träde, som hålles inför rättens ombudsman, med mindre bevakningshand- lingarna genom konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen till handa eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att bevakning skett.
113 §.
Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats,
må fullföljas ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären. I fråga om sådan talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för där avsedda fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
114 §.
Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad
av högre rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.
115 §.
Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort,
vilken rätt i konkursen tillkommer fordringen.
116 §.
Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan
borgenär, förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen icke, honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den av honom blivit uppgiven.
Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej fram
ställts, stånde det honom fritt.
Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende
lämnat uppgifter, som han ej kan inbegripa under eden, må hap vid edens avläggande göra rättelse i sin bevakning.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
44
Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av
någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad;
vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången,
där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana sär
skilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.
Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som
träder i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter
lämpad.
117 §.
Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall
göras hos konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exem
plar inom den för framställande av anmärkningar mot borgenärens be
vakning utsatta tid. Ej må sådant yrkande väckas i bevakningsinlaga
eller i anmärkningsskrift.
Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts,
att inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av före
läggandet fullgöra edgången och inkomma med bevis därom.
Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom
ålagts, men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkurs-
domaren honom ny tid.
Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären
föreläggande, som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren in
komma med bevis därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av
högst en månad från utgången av den för framställande av anmärk
ningar mot bevakningen bestämda tid; skolande beviset om delgivningen
utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs. År
ej veterligt, var borgenären uppehåller sig, och har anvisning ej kunnat
vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning av före
läggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att
föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den,
som påyrkat edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs
styrka, att föreläggandet blivit sålunda kungjort. Då föreläggande, enligt
vad nu är sagt, delgives genom kungörelse i tidningarna, skall borge
nären anses hava undfått del av detsamma den dag kungörandet ägde rum.
Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid
fullgöra vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom
samma tid, att hinder mött för delgivning, vare edgångsyrkandet för
fallet; visas sådant hinder, sätte konkursdomaren ut ny tid.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
45
118 §.
Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall
konkursdomaren ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och för valtaren därom.
Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall, så snart
det inkommit till konkursdomaren, av honom överlämnas till ombuds mannen. Har edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.
119 §.
Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän under
rätt. Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas, avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet, inför vilken enligt det landets lag sådan ed gång må fullgöras.
ISO §.
Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren
inkomma med bevis, att borgenären fullgjort honom förelagd edgång, må innan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock varde, där anmärkning mot bevak ningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning, och gälle om ut delning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.
Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter
utgången av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borge nären hos ombudsmannen styrkt, att beviset tillställts konkursdomaren.
121
§.
Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades, äge begagna fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och vare för tillgodonjutande av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas i konkursen. Sökes hans skuld för konkursboet ut, åligge honom, där han vill njuta kvittningsrätt, att, om i målet så yrkas, beediga fordringen, såsom i 116 § är stadgat.
46
År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger ut
bekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle
i fråga om borgenärens rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna
därför i övrigt föreligga enligt vad i första stycket sägs, att borgenären
har att fullgöra sin förbindelse men äger återbekomma ett belopp, mot
svarande vad han erlagt, i den mån det ej överstiger vad han har att
fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande av förslag till
slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där fordrin
gen avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmärs, det borge
nären tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprät
tande avsättas för att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till
borgenären återbäras.
Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
därefter förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne,
äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och
tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obe
stånd, eller kännedom om konkursansökningen, ej den rätt, varom ovan
i denna paragraf är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär,
som efter det han erhållit sin fordran under nu nämnda tid satt sig i
skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.
Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upp
hörande varit införd i allmänna tidningarna, vare borgenär icke be
rättigad att till kvittning mot skuld, vari han häftar hos gäldenären,
använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen om ackordsförhand
ling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord kommit
till stånd.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
122
§.
Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt,
varde utan hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga
ordning påkallats.
123 §.
Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös
egendom, vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom,
som sålunda häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i
konkursen.
47
124 §.
Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av ford
ringar utsatta tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskriv
ning av konkursen.
Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren
av densamma, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den
gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
6 Kap.
Om utdelning.
125 §.
Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärk
ningar mot bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning
gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde hållits, skall av
boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bestridande av konkurs
kostnaderna eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, ut
delning till borgenärerna äga rum enligt vad nedan närmare bestämmes.
126 §.
På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.
Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade
fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta
med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre rättens ombuds
man samtycker därtill.
Kan utdelning till borgenärer, som' hava förmånsrätt och icke jäm
likt 143 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må så
dan utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borge
närer.
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i
penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan ut
delning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att in
giva bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit
fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket förmäles, utgöre den om
ständigheten, att boet tillhörig fast egendom icke blivit försåld, ej hinder
för slututdelning.
127 §.
Skall enligt vad i 06 § är stadgat försäljningen av boets egendom
anstå medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning
ske till andra borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina for
dringar.
128 §.
Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens
ombudsman uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar
emellan ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter
ombudsmannens mening.
Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva be
loppet av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att be
räkna, den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den
utdelning, som belöper på fordringen. Föreligger omständighet, som
jämlikt 141 § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att
lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 143 §
uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.
Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen
av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redo
görelsen skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes
influtit för egendomen, samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget
utdelas, för vilka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava
medel, som avses i förslaget, influtit för egendom, vari särskild förmåns
rätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas särskilt för den
egendom.
129 §.
Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hö
rande förvaltningsredogörelse hållas tillgängligt för granskning å ställe,
som bestämmes av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren.
Ombudsmannen läte en gång i allmänna tidningarna och den eller de
ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon
kursen, kungöra, att utdelningsförslag upprättats, så ock från och med
vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt. I kungörelsen
skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget, har att anmäla
sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.
48
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
49
Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av
ovannämnda kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen dels ock till gäldenären och varje i förslaget upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning, som är för honom beräknad i förslaget.
Ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa kon
kursdomaren ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.
Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom
samtidigt meddelas konkursdomaren.
130 §.
Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos kon
kursdomaren inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kun görelsen därom först varit tillgängligt för granskning. 1 klanderskriften skall angivas, i vilket avseende ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.
Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets
handläggning vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstid ningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt rättens ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt där klandret avser utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret, denne.
Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara
tillstädes. Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse, vare det ej hinder för målets avgörande.
De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombuds
mannens försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.
131 §.
Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det
avser utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för dem, som icke deltagit i klandret.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.)
2821 19 7
50
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
132 §.
Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning
av fordringar utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i ut-
delningsförslag, om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevak-
ningsinlagan genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman
tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen visat, att bevakning skett.
Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första
stycket avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket,
som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom
den utsatta bevakningstiden; och tage han därefter med övriga borge
närer del i vad som kan återstå.
133 §.
Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran eu för
alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i kon
kurs, borgenären av annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning
eller ackord i konkurs eller genom ackord i ackordsförhandling utan
konkurs eller har i sagda fall annan av de ansvariga efter det beslutet
om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning å fordringen, äge än
dock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta utdelning för
samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt göra
gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans for
dran svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkur
ser sammanlagt mer än han har att fordra, gånge överskottet till de
konkursmassor, från vilka större utdelning fallit än som med hänsyn
till gäldenärernas eller löftesmännens inbördes ansvarighet bör däri
från utgå.
Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolags
mans konkurs, därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag
och enkla bolag.
134 §.
Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för
alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i kon
kurs, annan av dem efter det beslutet om egendomsavträde meddelades
infriat fordringen hos borgenären, vare den, som infriat fordringen, be
rättigad till utdelning å samma belopp, som borgenären, därest denne
ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock må han ej uppbära
mer än mot hans fordran svarar.
Öl
135 §.
Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för
alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i kon kurs, fordringen bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som äro jämte konkursgäldenären ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemensamt beräknas, och tage därav först borgenären vad till full betalning av hans fordran åtgår; vad sedan återstår till fälle den, som jämte borgenären bevakat, i den man han genom avbe talning erhållit fordran på ersättning bos konkursgäldenären.
136 §.
År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger
utbekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slut utdelning i konkursen. Då slututdelning företages, må utom i fall, var om förmäles i andra stycket av denna paragraf, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären innan kungörelse om framläg gande av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.
Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betal
ningen av en fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för vad han kan komma att gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdélning i konkursen komma i betraktande; dock att, där även borgenären bevakat, vad i 135 § är stadgat om utdelning skall äga tillämpning.
137 §.
Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts
sådan edgång, som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdélning i konkursen. Då slututdelning företages, må sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre innan kungörelse om framläggande av utdelningstörslaget utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdomaren; och skall, där fordringen enligt
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.
52
vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning
må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borge
närer.
138 §.
För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är
utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna
inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde med
delades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för
klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna,
där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade
fordringar utom böter, och skall i sådant fäll å fordran, för vilken ränta
ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för
hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den
dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.
Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken
tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är
att räkna, där borgenären ej enligt ’ 11:3 §' därförinnan uppburit betal
ning. Löper fordran, varom nu är fråga, ej med ränta, varde ändock
ränta efter fem för hundra om året därå beräknad från den dag, då
beslutet om egendomsavträde meddelades.
Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke
fullt eller med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då
beslutet om egendomsavträde meddelades, skall utdelning för fordringen
beräknas å det belopp, som efter en räntefot av fem för hundra om
året utgör sådan fordrans värde å samma dag. För fordran, som nyss
sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där fordringen
icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot utdelnings
förslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas å
det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sist
nämnda dag; har å sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare upp-
burits och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas
efter fordringens värde å betalningsdagen.
139 §.
Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå
i penningar, uppskattas efter ortens pris.
I den mån fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall
utgå under någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
53
för klander mot utdelnings förslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, varde fordringen efter en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å nämnda dag. Uppskattningen skall ske med an vändande av den dödlighets- och livslängd stabell för riket, som av veder börande myndighet sist blivit utgiven.
140 §.
Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i kon
kurs innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ackordet, berättigad till utdelning för fordringens hela ursprung liga belopp med avdrag av vad han redan må hava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt ackordet tillkommer honom.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gälde-
nären erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs.
141 §.
Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute
ej* annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret, annorledes än mot borgen lyfta utdelning förrän klandret blivit genom laga kraftägande beslut avgjort.
År fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller är, där
borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 § sägs, edgången ej full gjord, må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter ut gången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.
Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet
återbära vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter sex för hundra om året från lyftningsdagen.
142 §.
Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts
honom, vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag, från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna.
54
143 §.
Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må
honom medgivas att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger
rum lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel där
till finnas.
Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas
lyftning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den
egendom.
Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom
ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning en
ligt bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.
Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upp
tagas i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade
bestämmelser.
144 §.
Lyftning enligt 143 § må ej medgivas borgenär, med mindre han
bevakat sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen åter-
bäras i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla
vad han fått lyfta. Förvaltaren må dock med samtycke av rättens ombuds
man eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyl
dig att ställa borgen.
Vad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda
ränta å medel, som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid
återbäring av medel, som borgenär enligt 143 § fått lyfta.
145 §.
På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må med
givas i de fall, som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borge
nären hänskjuta frågan till konkursdomarens prövning; och meddele
denne beslut i frågan.
146 §.
Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att
tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om be
vakad fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode
till rättens ombudsman eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller
någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, seder
mera kan uppkomma för konkursboet.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.
55
147 §.
Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning
vunnit laga kraft eller, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit genom laga kraftägande beslut avgjort, borgenär, som är berättigad att utan borgen lyfta honom i nämnda eller tidigare utdelningsförslag till- lagda medel, icke begagnat sig av sin lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borgenärens bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda må lyftas av borgenären.
148 §.
Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning,
åligge förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning för förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom om redovisning vid slututdelning givna stadgan- den lända till efterrättelse. Efter framställning av rättens ombudsman och förvaltaren äge dock konkursdomaren, om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner sådan icke lämpligen böra äga rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till gäldenären.
7 Kap.
Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.
149 §.
Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig över
enskommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, kon kursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos konkursdo maren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansök ningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.
År sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner
skäl därtill, förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.
56
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkänna
givande därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de orts
tidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.
150 §.
Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han
till konkursdomaren ingiva ackords förslag i två exemplar.
Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betal
ning samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida
gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,' i
förra fallet, vari säkerheten skall bestå.
151 §.
Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,
1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning
blivit utfärdad,
2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående
ackords förslags innehåll,
3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke med
delats tidigare än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd
för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,
4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bo
uppteckningsed.
152 §.
Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet och möter
ej mot dess upptagande hinder, som i 151 § sägs,- åligge konkursdo
maren att innan vidare åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren,
huruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenärerna. År slutut
delning i konkursen nära förestående, eller har gäldenären förut i kon
kursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget återtagits efter
det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde blivit
införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller det
tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fast
ställelse, och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda
omständigheter ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall
förslaget ej vinna vidare handläggning, med mindre rättens ombudsman,
vars yttrande i sådant fall skall av konkursdomaren infordras, förordar,
att ackordsfrågan ändock hänskjutes till borgenärernas prövning.
KungV. Maj:ts Proposition Nr 82.
57
153 §.
Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackords-
förslag, teckne konkursdomaren besked därom å förslaget.
154
§.
Upptages ackord sförslag och möter ej mot dess vidare handlägg
ning hinder, som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas till sammanträde inför rättens ombudsman för att besluta över för slaget. Det ena exemplaret av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmannen för att under tiden intill sammanträdet genom hans försorg hållas tillgängligt för granskning; och varde i den kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen underrättelse, var förslaget är att tillgå.
155 §.
Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tviste
frågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde, skall, där ej gälde- nären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill vara, ackord sfrågan utsättas till behandling å tid och ställe, som bestämt s för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det ställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola till handahållas. Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behand ling äga rum så snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen och förvaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom ställe, där förslaget skall hållas till gängligt.
156 §.
Förvaltaren skall, så snart det lämpligen kan ske, till rättens om
budsman inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.)
2821 19 8
58
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärs-
sammanträde, där ackordsförslaget skall bebandlas, till varje borgenär,
som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten
översända avskrift av förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran
om tid och ställe för nämnda sammanträde.
157 §.
Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör
förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa
ombud för sig.
Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de bor
genärer, som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å
de fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon
av dessa fordringar anmärkning mot yrkande om betalnings- eller för
månsrätt framställd men icke prövad eller är, där efterbevakning skett,
tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant
särskilt anmärkt i förteckningen.
158 §.
Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som för-
anledes av stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för
varje i konkursen bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än
även för fordran, för vilken förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning
mot yrkandet är gjord och ej blivit av domstol ogillad eller, där efter-
bevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar ej utgått.
Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder för borge
nären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit
av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om
borgenärs rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före
omröstningen visas, att beslutet blivit ändrat av högre rätt.
År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, an
märkning mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad
fordran ännu icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för
framställande av anmärkningar ännu ej ute och varder utgången av
omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må
dock fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma
i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning, som blivit
eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan för
59
månsrätt, eller, vad angår efterbevåkning, det eljest bliver avgjort, att
fordringen skall sålunda utgå.
Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.
159 §.
Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda
sammanträdet uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed
kunna anstå till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om det
medgives antingen av alla tillstädesvarande borgenärer, som äga rösträtt
i ackordsfrågor, eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa bevakat
fyra femtedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen be
vakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes uppskov, skall
rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och tillkänna
giva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse
icke erforderlig.
Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 §
första stycket, ytterligare uppskov beslutas.
160 §.
År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,
må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röst-
övervikt, som i 159 § sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande.
Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.
Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och
varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall in
träffat, som avses i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i
målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackords-
frågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan eller varder gälde
nären fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, skall ackords
frågan anses förfallen.
Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären
göra ändring i ackordsförslaget.
Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna
till sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären
gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om
tid och ställe för dét nya sammanträdet av ombudsmannen minst en
vecka förut med posten översänd till varje borgenär, som bevakat fordran
i konkursen och vars adress är känd; och skall vad i 156 § stadgas om
avgivande av yttrande och delgivning därav åt borgenärerna äga mot
svarande tillämpning.
Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda
blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där
jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses
förfallen.
161 §.
Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av
borgenärerna prövat.
Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av
gäldenären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget
första gången förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i
ackordsförslag sedan kungörelse om dess behandling å borgenärssam
manträde varit införd i allmänna tidningarna, må ej prövning av för
slaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med mindre rättens ombuds
man finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre
fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget
genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses
ackordsfrågan hava förfallit.
Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att
minst en vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som be
vakat fordran i konkursen och vars adress är känd och som ej varit till
städes vid det förra sammanträdet, med posten översända underrättelse
om ändring, som' vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe för det
nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av ytt
rande och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.
60
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
162 §.
Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest
antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och
dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av
samtliga i konkursen bevakade fordringar, vilka enligt vad av 158 §
framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av
omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädes
varande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat fyra femtedelar
av nämnda fordringsbelopp.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
61
163 §.
Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giitigt, så
framt det ej fastställes av rätten.
164 §.
År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger
rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som avses i 158 § andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.
Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande till
kännagiva, huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet jämte eget yttrande över förslaget även som det eller de yttranden, som av förvaltaren avgivits, samt den i 157 § omförmälda borgenärsförteckningen. Innehåller ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget, varde det i proto kollet angivet.
Har ackordsfrågan hänskjuta till rätten, utsätte konkursdomaren,
sedan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten - förekomma i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej gälde- nären begärt urtima ting och kostnaden därför förskjutits.
Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning . minst tio
dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon kursen; underrätte ock särskilt förvaltaren och gäldenären.
Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder
bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.
Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan
till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum ound gängligen erfordras.
62
165 §.
Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit
hänskjuten till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för
handen att meddela fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå
till dess frågan, huruvida ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget
eller ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder avgöras av rätten.
166 §.
Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,
1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att före-
lupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,
2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under
3) eller 4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,
3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med
hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på
ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,
4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som
ej uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika
rätt och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist
ett år efter det ackordet blivit fastställt,
5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.
Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej
förslaget att .anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,,
varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman
skola sammankallas för att ånyo besluta i ackordsfrågan.
Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt
förhållande mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för
handen att meddela fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan
därom skall anstå i avbidan på åtalets utgång; skolande ombudsmannen
genast underrättas om beslutet. Varder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren,
gäldenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet
vunnit laga kraft hos konkursdomaren göra anmälan om ärendets åter
upptagande. Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren ofördröjligen
dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och skall i ty fall
vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande till-
lämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären
fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackords
frågan förfallen.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
63
167 §.
Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 §
första stycket under 5), äge rätten, där fastställelse beätrides på den
grund, att säkerhet ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständig
heterna pröva, huruvida fastställelse av sådan anledning må vägras.
168 §.
Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärei,
kända eller icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen,
utan undantag för andra än dem, som äga förmånsrätt för sina ford
ringar. Räcker ej egendom, vari borgenär äger särskild förmånsrätt,
till gäldande av hans fordrans fulla belopp, vare han för återstoden
underkastad de villkor, som genom ackordet äro bestämda för dem,
vilka ej äga förmånsrätt.
Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som
enligt 121 § må tillkomma honom.
169 §.
Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han
mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för
fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen
berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av
ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären
bevakat fordringen.
170 §.
Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den
bevakade fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att
ackord kommit till stånd.
171 §.
Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller
ackord fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egen
domen, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som
boet eljest må hava åsamkat sig; och åligger det förvaltaren, då ackord
kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina beva
64
Kungl. Maj.ts Proposition Nr •82.
kade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla
den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.
År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforder
liga medel till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren in
sättas i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komma
ränta den till godo, som slutligen finnes berättigad till medlen.
172 §.
Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn
till konkursen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap
hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackords frågans
avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd
gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas rätt att
mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma i övrigt
gällande.
173 §.
Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kun
görelse om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord,,
skall frågan anses förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.
174 §.
Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna,,
må ej klagas.
8 Kap.
Om borgenärssammanträden.
175 §.
Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är
stadgat skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara
ordförande.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.
65
176 §.
Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombuds
man, där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkurs
domaren.
Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för samman
trädet ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.
Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång
i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall
bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.
Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gälde-
nären samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman
särskilt underrättas.
Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och
av sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat
i 19, 20, 103 och 111 §§.
177 §.
Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.
Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet
underskrivas av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet
utsedda justeringsmän.
178 §.
Vid val av förvaltare, så ock i andra vid borgenärssammanträde
förekommande frågor, som röra boets förvaltning, gälle, där ej annor
ledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den mening, varom bland
närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstad
kommas, gälle den mening ordföranden biträder.
179 §.
En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid
borgenärssammanträde, vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffen
heten av sin fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19
9
66
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
fordringen må vara grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter
bevakningstidens utgång, skall dock vad sålunda är stadgat anses full
gjort, där borgenär i bevakningsinlaga lämnat nämnda uppgifter om
fordringen och vid inlagan fogat de handlingar, som efter vad nyss
sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens
utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.
För fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan ej föras.
Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger
laga kraft, talan för fordringen ej föras.
180
§.
Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande
boets förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att
hans fordran är förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppen
barligen icke är beroende av frågans utgång.
Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för
annan borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga
rörande avtal emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller
deltaga i behandling av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje
man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stri
dande mot konkursboets.
Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna
paragraf avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av
annan borgenär eller av förvaltare eller av gäldenären.
181
§.
Förvaltare äge ej för egen de!, där han själv är borgenär, eller
såsom ombud för annan deltaga i val av granskningsman.
182
§.
År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gälde
nären ansvarig för betalningen av en fordran, och har tillika borgenä
ren bevakat fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den
fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de
andra utlösa honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.
07
183 §.
Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare
eller granskningsman eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge lian däröver anföra besvär. Ilar ackordsfråga hänskjutits till rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 164 § femte stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutsa eller sådant förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd be träffande ackordsförslag blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall ackords frågan till följd av beslutet skall anses hava förfallit.
År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom
besvär, fattat vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt, där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare skola vid borgenärssamman- träde erhålla del av besvären för att å viss dag avgiva förklaring där över inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages. Har beslutet fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om klagan däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.
Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stad
gas är borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borge- närssammanträdet eller om uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med indrivning av dess fordringar konkursutred ningen oskäligt förlänges, äge han ock över sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles, skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tillämpning.
Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där
ej förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits till honom, eller av den rätt, där målet är anhängigt.
184 §.
Fatta borgenärer beslut i ärende, Arari det icke tillkommer dem att
besluta, eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare be slutet ogillt.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
18
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
9 Kap.
Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande
av konkurskostnaderna.
185 §.
Finner. konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas,
anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande
av konkurskostnaderna, och ställes ej genast säkerhet för sagda kost
nader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgär
der då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan
föreskrives:
1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse
med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i
kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant anta
gande, som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås å rät
tens dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång in-
föias i allmänna tidningarna ävensom eu eller två tidningar inom orten;
varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta all
männa åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller tjänste
man, hans närmaste förman.
2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna eu
god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkurs
domaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven för
teckning över hans tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs
namn, boningsort och postadress, så ock å de böcker och andra handlingar,
som röia boet, skall god man alltid förordnas; och åligge det i sådant
fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren
inkomma med förteckning, som nyss sagts. \'id bouppteckningsför-
rättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse red
ligen uppgiva boet.
3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestri
dande av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären
att inställa sig för att fasta bouppteckningens riktighet med sådan ed,
som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en
vecka efter det beslutet om egendomsavträde meddelades. Har konkurs
ansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse om tiden för ed
gången med posten översänd till honom.
09
Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom
nu är fråga, av borgenär framställas.
Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i
samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bo- uppteckningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som bär avses, äga motsvarande tillämpning.
4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller
eljest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostna derna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele kon kursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anled ning saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnader nas bestridande skulle yppas.
5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller
ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med konkursen skall jäm väl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser före skrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.
186 §.
Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen
uppenbart, att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, åligge förvaltaren att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkurs domaren. Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.
Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmäl
ningen vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tid ningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare anmälningen förfallen. Vill borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss nämnts, och äge kon
Kungl. May.ta Proposition Nr 82.
70
kursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt, Där säkerhet
ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att
medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdo
maren beslut om avskrivning av konkursen.
187 §.
Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan
skett därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostna
derna, skall borgenärsammanträde, som omförmäles i 49 §, ej utsättas,
så länge anmälningen är beroende på prövning.
188 §.
Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven
jämlikt 185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet
föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdoma
rens beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf
under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall innehålla åläggande
för borgenären att gälda nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp
skall särskilt angivas.
Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkurs
domaren, i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad
konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser,
som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av
borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma, att av
allmänna medel undfå ersättning för vad sålunda förskjutits.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
10 Kap.
Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,
så oek om klander å sådan redovisning.
189 §.
Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för
förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående ensam eller av
honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad,
såsom i 52 § andra stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast
den dei av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
71
Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit
till stånd, egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redo
visning för förvaltningen av boet avgivas.
Rattens ombudsman bär att granska redovisning, varom ovan förmä-
les, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande
skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av hand
lingarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av
förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå
för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdel-
ningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse,
som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombuds
mannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisnings
handlingarna skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tid
ningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggö
rande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag
samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.
I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas,
att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan
på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.
Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandling
arna i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkurs
domaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra
handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet,
vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger där
jämte ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till
gäldenären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men
icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten över
sända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen;
dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall av
sändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.
190 §.
Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller
varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §,
skall förvaltaren ofördröjligen till gäldenären avgiva redovisning för
förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att
konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenären, skall ock
redovisning ofördröjligen avgivas till honom.
Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt
samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.
72
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
191 §.
Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller
190 §, eller vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara
beroende av redovisningen, klandra densamma, skall han instämma sin
talan till den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre
månader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen
enligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall,
som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes
gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet
om avskrivning av konkursen vann laga kraft.
192 §’
År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av
konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den
täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.
11 Kap.
Särskilda bestämmelser.
193 §.
Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt
finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansök
ning om konkurs gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.
194 §.
Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens
räkning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man
göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet, så ock om kommittents
rätt till redovisning för belopp, som till kommissionärens konkursbo in
flutit för avyttrat gods, är särskilt stadgat.
Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan
beslutet om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom, äge
den, vars egendom föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis
efter sagda besluts meddelande influtit till konkursboet, av förvaltaren
erhålla redovisning för vad sålunda influtit samt att, i den mån betal
ningen utestår ogulden hos köparen, själv göra fordringsrätten gällande
Kungl. Mgj:ts Proposition Nr 82.
73
gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.
195 §.
Väd i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös
egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds eller jordägares rätt att kvar hålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.
196 §.
År betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med
hänsyn till olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda beloppet, så vida anmärkning därom fram- ställes i vederbörlig ordning; dock må, där rabatt för kontant betalning betingats, det högre beloppet kunna i konkursen göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens belopp.
197 §.
Talan mot rättens ombudsman om ersättning för skada, för vilken
han är ansvarig, må ej anställas efter utgången av den tid, inom vilken slutredovisning för den förvaltning, varöver han haft att öva tillsyn, må klandras, utan så är att talan grundas därpå att brottslig handling blivit begången.
198 §.
Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att
fast egendom, som hör till boet, gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.
199 §.
Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på
den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) assi 19 10
74
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
pröva, huruvida han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om
. egendomsavträde meddelades må åter inträda i utövning av tjänsten.
200
§.
Vad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgärd ej må vid
tagas, med mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle
att yttra sig, skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest
ej kan anträffas med kallelse.
201
§.
År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra
maken kallad till första borgenärssammanträdet.
202
§.
Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka
ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme
på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; under
rätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.
Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstid
ning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen
offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.
Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder
av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar
före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas se
nare, om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill för
anleda.
203 §.
Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden
för konkursmåls handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas
borgenärer, må i stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av
kallelsekostnaden alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så
tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig.
Å kallelse till borgenärssammanträde, som hålles efter bevaknings-
tidens utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i
första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
75
204 §.
Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas
till konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för avskriften.
Part vare tillåtet, att med posten insända följande handlingar: anmälan
om postadress, som i 12§ sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs blivit gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efter- bevakning; anmärkning mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall fästas med ed; bevis om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande; anmälan att hinder mött för sagda del givning eller för edens avläggande; bevis att eden blivit avlagd; samt skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.
Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med
posten, kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkurs boet pliktigt att förskjuta sagda kostnad.
205 §.
Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman
hos konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hemvist.
206 §.
Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till
ombudsmannen överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. Behöver förvaltaren tillgång till handling, som av ombudsmannen inne- haves, ombesörje ombudsmannen avskrift därav för förvaltarens räkning.
207 §.
Protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärssamman-
träden skola efter konkursens avslutande av honom överlämnas till konkursdomaren för att förvaras i rättens arkiv.
208 §.
Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas:
när och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om
76
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.
egendomsavträde meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare,
å granskningsman och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2);
underrättelse, som avses i 52 § första stycket; inkomna framställningar
och
i
anledning därav eller eljest av konkursdomaren eller rätten vid
tagna åtgärder; samt dagen för konkursens avslutande. Dagboken skall
ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens hemvist vid tiden för
egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om hans nya
hemvist.
209 §.
Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller
vidtaga de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första
stycket samt 21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs;
finner konkursdomaren, då konkurs uppstått, anledning till antagande,
att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,
äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant
fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren av jäv
hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt
lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av
ojävig domare utsedd.
Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för sär
skild domare erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.
210 §.
Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt
denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej
klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare till-
hållits att fullgöra sina åligganden.
Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §,
varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om
konkursens nedläggande infördes i allmänna tidningarna.
Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6
kap., gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud
däremot från hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke
skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
211
§.
över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären
förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bi
fallen, må klagan ej föras.
Kungl. Maj.ls Proposition Nr 82.
77
212
§.
Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller
förmånsrätt eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ord
förande att inom tre veckor därefter till hovrätten insända alla hand
lingar, som röra målet.
213 §.
Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig
särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar
eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild
förmån för sig, straffes med böter från och med fem till och med ett
tusen kronor eller fängelse i högst ett år.
214 §.
Var som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning,
utövar rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den upp-
givits, är oriktig, straffes med böter, från och med fem till och med
ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.
215 §.
Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter
allmän strafflag.
. 216 §.
Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och
befinnes borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig an
ledning till antagande, att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom
i 3 och 4 §§ stadgas, att omständighet, som där sägs, förelåg, vare
borgenären pliktig att, om gäldenären det yrkar, ersätta den skada, som
skäligen må anses hava tillskyndats gäldenären genom ansökningen och
dess handläggning.
217 §.
Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet
och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig
skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
218 §.
Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning
finnes till antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.
219 §.
Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så
ock åtal för förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där konkursen är eller varit anhängig.
Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit
målet om gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hän- skjutas, och må i nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan talan föres, är tillstädes genom ombud.
220
§.
. Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer avvikit, gånge ändå dom över honom.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
79
Förslag
till
Lag
om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.
1 §•
Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas
lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1921.
Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft,
skall i avseende å konkursen äldre lag tillämpas. År konkursansökning vid nämnda tid på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.
I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått
gäldenären innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som gjorts först därefter, motsvarande bestäm melser i äldre lag tillämpas, om på grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall, då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.
2
§•
Genom nya lagen upphävas: konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de
ändringar i eller .tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade författningar;
förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst
fall för borgade varor;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot nya lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.
80
3 §.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället
tillämpas.
4 §■
.
År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende
av tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i
12 § av den nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs
anses börjad den dag ansökningen om konkurs ingiven är, där konkurs
på den ansökning följer, med nämnda tid avsetts dagen för konkursan
sökningens ingivande, skall även i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt i kraft, med sagda
tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.
5
§•
Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av
talan eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i
konkurs, skall i fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i
stället räknas från den dag, då enligt den om konkursen utfärdade
kungörelse borgenärerna senast böra hos konkursdomaren bevaka sina
fordringar.
6
§•
De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava
avseende å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i av
seende å beslut om egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.
Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan
i anledning av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad
skyldighet i stället åligga konkursdomaren.
Vad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller
sysslomän i konkurs skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses
enligt nya lagen.
i
§•
År gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i
fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser
gälla från vad i nya lagen finnes stadgat:
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kunrjl. Majrts Proposition Nr 82.
81
1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till kon kurs, om hans fordran är] sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egeudom än den, varöver hustrun äger råda.
2. Vad i 83, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.
3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gälde närens hustru påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad därom linnes särskilt stadgat.
4. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å första borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu sagts, meddelats, åligge det konkurs domaren att göra anteckning därom, med angivande av den förordnades namn, uti den-i 208 § av nya lagen omförmälda dagboken.
5. Har gäldenärens hustru sökt undanskiftande, åligge det dels konkursdomaren att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt underrätta jämväl hustrun eller god man, som för ordnats för henne, och dels rättens ombudsman att ofördröjligen efter ut färdandet av den i 129 § av nya lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med posten översända med delande om innehållet i kungörelsen.
6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undanskiftande av egendom, skall vad i 212 § av nya lagen för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
8 §•
Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses
upphävda:
de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19 1 1
82
Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 82.
vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga
om särskild administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.
» §•
Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa
centralkassors för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järn
väg under konkurs är särskilt stadgat.
KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.
83
Förslag
till
Lag
om ackordsförhandling utan konkurs.
1 §•
Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad
här nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör
inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen
göra ansökning om inledande av offentlig ackordsförhandling.
Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande
beslut dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,
äge ej den rätt, som i första stycket sägs.
2 §•
Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:
1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i be
talning samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida
gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,
i förra fallet, vari säkerheten skall bestå;
2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande
upprättad förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å
varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å böcker och andra
handlingar, som röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av
vad i 3 § närmare föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;
3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balans
räkningen;
4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen
84
tillika upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag även
som angiva dels vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest
gäldenärens bo avträdes till konkurs, dels huruvida egendom till skada
för borgenärerna frångått gäldenären under sådana förhållanden, att i
fall av konkurs återvinning av den egendom kan äga rum, dels huruvida
skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig
till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels ock, om gäldenären
är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda;
5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende
å de förhållanden, som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller
andra omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande,
anser ackordsförslaget böra antagas av borgenärerna eller icke;
6) _ förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften
av de i bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borge
närerna och som tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av samman
lagda beloppet av nyssnämnda borgenärers fordringar, att de anse ackords
förslaget antagligt;
7) ett kontant belopp av etthundrafemtio kronor såsom förskott å kost
naden för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför
rätten jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad,
som ej täckes av nämnda belopp.
Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackords
förslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga
i bouppteckningen upptagna borgenärer.
Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall in
givas i två exemplar.
KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.
3
§•
I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola till
gångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning
prövas äga. År gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jäm
förelse, så vitt ske kan, tillika lämnas specificerad uppgift å de värden
gäldenären senast i sina handelsböcker åsatt sina tillgångar eller, där
sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen. Anses förmånsrätt till
komma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen och därvid grunden
för sagda rätt angivas.
Kung!. Maj. ts Proposition Nr 82.
85
4 §•
God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör
ansökning därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets om fattning och beskaffenhet erfordras för upprättande av tillförlitlig bo uppteckning och bedömande av gäldenärens ställning.
Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som
av förening av köpmän eller andra näringsidkare erhållit bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och har föreningen av Konungen erhållit tillstånd att meddela dylikt bemyndi gande, skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfaren het, varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf sägs är obehörig. Auktoriserad handelskammare äge utan sär skilt tillstånd meddela bemyndigande, som ovan sägs.
God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i
konkurstillstånd, ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning, ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan på följd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta. o .
Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara
god man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara god man.
Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är
med gäldenären i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångs balken om jäv emot domare sägs.
5 §■
Finner konkursdomaren, att han enligt 1 § första stycket icke är
behörig att taga befattning med ansökning om inledande av ackords- förhandling, eller föreligger sådant fall, som avses i 1 § andra stycket, eller har gäldenären icke iakttagit vad i 2 § under 1) 7) är stadgat eller kan ansökningen av annan orsak icke upptagas, meddele konkurs
domaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det
å ansökningen.
Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning
med ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning
av annan orsak ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom
genast skriftligen meddelas.
86
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
6
§•
Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall
gäldenären inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens rik
tighet. Då eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till
bouppteckningen eller de ändringar däri, som han må finna påkallade,
och betyge därefter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom
gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke
någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller
skuld, som ej hör till boet, upptagits.
Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande
eller, om hinder därför möter,' å tid, som konkursdomaren bestämmer.
Gitter han det ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren
beslut därom å ansökningen.
År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren
tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs
domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta
honom hemma i sin bostad avlägga eden.
7 §-
Varder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkurs
domaren genast beslut, att offentlig ackordsförhandling skall inledas, och
utfärde kungörelse därom.
Konkursdomaren förordne tillika en ärlig och förståndig man att i
ackordsärendet vara rättens ombudsman.
Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret
av ansökningen om inledande av ackordsförhandling och av de i 2 §
under 1)—6) upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund
av stadgandet i 19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet
av den i 6 § föreskrivna edgången; bestämme ock efter samråd med
ombudsmannen samt läte i ovannämnda kungörelse tillkännagiva:
1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackords-
förhandlingen, böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
87
2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmäl
ningar, som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;
3) ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkursdomaren,
skola hållas för granskning tillgängliga;
4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför
ombudsmannen för prövning av ackordsförslaget;
5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående
ackordsförhandlingen skola införas.
I kungörelsen skall ock angivas
6) konkursdomarens postadress.
Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två,
högst fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades; tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall be
stämmas till minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens utgång.
Det under 4) omförmälda sammanträdet skall hållas så snart det efter
anmärkningstidens utgång kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka kun
görelser angående ackordsförhandlingen skola införas, må icke över
stiga två.
Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och
varder före den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackords
förhandling meddelat, skall i den kungörelse, som utfärdas om ackords
förhandlingen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad och
att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.
Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad
annan ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder doma
ren i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.
På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga
ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,
gånge sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.
8
§.
Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr
samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i all
männa tidningarna och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i
sådant avseende bestämts.
Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens ut
färdande läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta
alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom gäldenären
88
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
om kungörelsens innehåll. Samtidigt därmed eller, där det ej kan ske,
så snart omständigheterna medgiva skall konkursdomaren till de borge
närer, .som ej enligt ansökningen bifogade bevis redan erhållit del av
ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande, översända
avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter, där de ej
av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkurädomaren på gälde-
närens bekostnad.
9
§•
Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan
ansökning om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på pröv
ning. Försättes gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av
ackordsförhandling anses förfallen.
10 §.
Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackords
förhandling meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall
frågan anses förfallen.
Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom
gäldenären dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borge
närer, vinner laga kraft.
11
§■
Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackords
förhandling, innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.
12
§.
Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling med
delats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gälde
närens försättande i konkurs gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är,
om ackord kommer till stånd, därav bunden, må ansökningen, där den
ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan så är att sökandens
fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika borgenärers
fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.
År ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hän
skjuta! till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkurs
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
89
ansökning av borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så
vida icke ansökningen medgivits av gäldenären eller biträtts av minst
halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande;
dock skall vad i första punkten stadgats gälla i fall, då gäldenären är
tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer.
13 §.
Sedan beslut om inledande av ackordsförbandling meddelats, må
innan ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens
egendom till gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut
meddelades; har sådan åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan
verkan. Utan hinder därav att ackordsförhandling inletts, må likväl
borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös
egendom eller innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet
för sin fordran kvarhålla, erhålla utmätning av egendom, som sålunda
häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd • eller jordägare denna rätt
i avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet
för fordran hos hyresgäst eller arrendator.
Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsför
handling meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av för
handlingen.
14 §.
I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar
äro förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmåns
rätten; ej heller de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om
inledande av förhandlingen meddelats.
Fordran må i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är
beroende av villkor eller ej förfallen till betalning.
15 §.
Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som
vill deltaga i ackordsförhandlingen, att hos konkursdomaren skriftligen
anmäla sin fordran. Vid anmälningsinlagan foge borgenär i Imvudskrift
eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin
talan.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 68 käft. (Nr 82.)
2821 i» 12
90
I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och
och postadress uppgivas.
Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.
16 §•
Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren
det ena exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens
ombudsman, genom vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäl-
denären och borgenärerna å ställe, som bestämts jämlikt 7 §.
17
§•
Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att
någon, som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är
berättigad därtill eller att anledning till jäv mot anmälan eljest före
finnes, har gäldenären att inom den för framställande av anmärkningar
utsatta tid till konkursdomaren inkomma med anmärkningsskrift; börande
därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar gäldenären
vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.
Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl
borgenär, som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är
stadgat om anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.
Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar, av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång oför
dröjligen skall överlämnas till rättens ombudsman och genom hans för
sorg hållas tillgängligt å det ställe, som bestämts för anmälningshand
lingarnas tillhandahållande.
18 §.
Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar ut
satta tid men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran,
må det ske i den ordning, som är stadgad i 15 §.
Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast
det ena exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman;
läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhand
lingen, kungöra, att efteranmälan skett, så ock viss tid, inom vilken an
märkningar mot anmälningen må framställas, samt ställe, varest det till
ombudsmannen överlämnade exemplaret av anmälningshandlingarna skall
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
01
hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande av anmärk
ningar må ej understiga två eller överstiga, fyra veckor, räknat lrån det
kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.
Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, aligge konkurs
domaren att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.
I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats
om anmälan av fordran.
Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, hand
läggas gemensamt.
Kostnad, som förauledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär,
som gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan,
svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för
anmälningarna.
19 §.
Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör
gäldenären vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombuds
man och borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan
gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.
Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de -borge
närer, som äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de
fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År enligt vad till ombuds
mannen översänd anmärkningsskrift utvisar anmärkning framställd emot
någon fordran eller är, där efteranmälan skett, tiden för framställande
av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant särskilt angivet i förteck
ningen.
Har gäldenären vid fullgörandet av den i G § föreskrivna edgång
gjort tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen
vid det enligt 7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om
tillägget eller ändringen.
Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna
beslutas i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.
20
§.
Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på
borgenärernas avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke
komma i betraktande, med mindre före omröstningen anmälningshand
lingarna genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman
till hända eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att anmälan skett.
Knyta!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
21 §.
Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning
mot anmälningen att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas avgörande, utöva rösträtt för fordringen.
Varder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag
olika allt efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas eller icke, skall rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen ägt rum, söka genom förhör med de närvarande utreda den sålunda uppkomna tvistefrågan och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samt liga närvarande, att anmärkningen må förfalla, eller inskränka de den samma, äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan förlikning ej träffas, ankomme på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande, med mindre anmärkningen ogillas av rätten.
År vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för fram
ställande av anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må fordringen vid bestämmande av om röstningens utgång icke komma i betraktande, med mindre anmälningen lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes, varder ogillad av rätten.
22
§..
Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för
betalningen av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförhand- ling och har tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena sig, gälle borge närens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.
23 §.
Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat
av borgenärerna.
Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 24 §, av
gäldenären göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet. Gör gäldenären vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackords förslag, må ej prövning av förslaget äga rum vid sagda sammanträde,
03
med mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen därav kunna uppskjutas till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om uppskov medgfves antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa anmält fyra femtedelar av sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt. Beslutes ej uppskov efter vad nu är sagt, anses ackordsfrågan hava förfallit.
Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande
utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god tid före sistnämnda sammanträde till varje borgenär, som ej varit till städes vid förra sammanträdet och vars adress är känd, med posten översända underrättelse om tid och ställe för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som vidtagits i ackordsförslaget.
24 §.
År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borge närer, må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 23 § andra stycket sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.
Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och
varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan, skall ackordsfrågan anses förfallen.
Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären
göra ändring i ackordsförslaget.
Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen
underrätta konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som minst tio dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borge närerna att inför ombudsmannen sammanträda för att besluta över ackords förslaget; skolande gäldenären särskilt underrättas om sammanträdet. Har gäldenären gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om änd
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
94
ringen, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet av ombuds
mannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd till varje
borgenär, vars adress är känd.
Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda
blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där
jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses
förfallen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
25 §.
Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest
antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och
dessa, borgenärer anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av
samtliga anmälda fordringar, vilka enligt vad av 20 och 21 §§
framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av
omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de till
städesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra femte
delar av nämnda fordringsbelopp.
26 §.
Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så
framt det ej fastställes av rätten.
27 §.
År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger
rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt
vad av 21 § andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet
avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat,
skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.
Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande till
kännagiva, huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.
28 §.
Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombuds
man samt underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet
utsedda justeringsmän. Har vid sammanträde förhör angående tvistiga
fordringar ägt rum, skall i protokollet upptagas, om och i vad mån
förlikning skett samt vilka anspråk såsom stridiga återstå. Har gälde-
nären gjort ändring i ackordsförslaget, varde det ock i protollet angivet
95
Protokoll över borgenärssammanträde skall av ombudsmannen oför
dröjligen avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackords- frågan hänskjutits till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid protokollet foga eget yttrande över ackordsförslaget ävensom den jäm likt 19 § uppgjorda borgenärsförteekningen och de handlingar, som till utredning angående tvistiga fordringar må hava ingivits å sammanträdet.
29 §.
Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssamman
träde, utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte kon kursdomaren ofördröjligen ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej urtima ting äskats av gäldenären eller av minst halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande. År ackordsförslaget icke att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.
Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio
dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen; underrätte ock särskilt gäldenären.
Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare
gäldenären pliktig att bestrida kostnaden för tinget.
Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder
bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.
Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan
till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa' dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum ound gängligen erfordras.
30 §.
År, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröst
ningen över ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkännas eller icke, skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, först pröva anmärkningarna
Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.
96
eller så många av dem, att utgången av omröstningen bliver lika, evad
övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över vad rätten härutinnan
besluter må klagan ej föras.
31 §.
Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran,
må ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt
är beroende av förlikningen, samtycka därtill.
32 §.
Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,
1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att före-
lupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;
2) då gäldenären rymt för gäld;
3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan
med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka
på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;
4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej
uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt
och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år
efter det ackordet blivit fastställt;
5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller
frågan därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att till
förlitlig utredning om boet icke kunnat vinnas.
Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej
förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,
varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i
ackordsfrågan; skolande därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas om
sammankallande av borgenärerna och underrättelse till gäldenären lända
till efterrättelse, över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till
borgenärerna, må klagan ej föras.
Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt
förhållande mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för
handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå
i avbidan på åtalets utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren
efter det beslutet vunnit laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackords
frågan skall förekomma vid rätten; och skola därvid bestämmelserna i
29 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
07
År, då nätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökning-
om gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser rätten skäl vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall ackordsärendet anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen. Varder konkursansökningen avslagen av underrätten och vinner beslutet därom laga kraft eller bliver det av högre rätt fastställt genom beslut, som vinner laga kraft, skall konkursdomaren ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och lände jämväl i fall, som nu sagts, bestämmelserna i 29 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga delar till efterrättelse.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
33 §.
Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 32 §
första stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständig heterna pröva, huruvida fastställelse av sådan anledning må vägras.
34 §.
Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer,
kända eller icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i ackords- förhandlingen.
35 §.
Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet
om inledande av ackordsförhandling meddelades, äge utan hinder av ackord begagna fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos gäldenären.
Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackords
förhandling meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat fordran hos denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären' var på obestånd, ej den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under nu sagda tid satt sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 häjt. (Nr 82.) sssi i» 13
36 §.
Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han
mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av ackor det, ändå att anmälan om deltagande i ackordsförhandlingen ej gjorts av dem utan allenast av borgenären.
37 §.
Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn
till ackordsförhandlingen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackords frågans avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borge närernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra det samma i övrigt gällande.
38 §.
Vid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall
iakttagas, att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gälde- närens ansökning om inledande av ackordsförhandling fogade bouppteck ningen upprättats. Vid beräkning av fordran, som avses i 12 § eller som kommer i betraktande vid omröstning av borgenärerna, skall ränta ej räknas längre än till den dag, då beslutet om inledande av ackords förhandling meddelades.
39 §.
Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställ
ning av gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.
Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den
ersättning, som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som uppdraget medfört.
40 §.
Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt
denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver att rättens ombudsman entledigats.
Kungl. Maj:t Proposition Nr 82.
09
Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackords-
förhandling skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes
i allmänna tidningarna.
41 §.
Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet
utan hinder därav att ändring i beslutet sökes.
Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom
underrättas; och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut
en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som be
stämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen,
ävensom från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.
42 §.
Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna
i fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge
däröver föra klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras
över beslut, varigenom prövningen av ackord sförslag uppskjutits eller
sådant förslag förklarats vilande.
Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande
klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde
stycket sägs lända till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt
rum, skall klagan föras genom besvär, vilka skola inom fjorton dagar
ingivas till konkursdomaren, som har att ofördröjligen utsätta dag, då
ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta minst tio dagar förut
införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller
de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om
ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta
dagen skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.
43 §.
.
Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge
i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor där
efter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.
44 §.
Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte
konkursdomaren införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
100
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om ackordsförhandlingen; dock skall vad sålunda stadgats
icke äga tillämpning, där ackordsfrågan förfallit på grund därav att
konkurs inträffat.
År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras
emot borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller
hovrätt, skall kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän
beslutet vunnit laga kraft; och åligge det förty konkursdomaren att in
förskaffa bevis, huruvida talan fullföljts, så ock, om det skett, besked
om det beslut, som i målet meddelats.
45 §.
Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt
finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansök
ning om förordnande av god man gjordes varit pliktig att föra handels-
böcker.
46 §.
Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken
eller vilka ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola
införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra
sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.
Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen
i ortstidning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörejsen anses
behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.
Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder
av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före
den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om
konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.
47 §.
Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till
konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje
konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit
handlingen, lösen för avskriften.
Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida
fråga ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fast
ställelse av ackordet bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda
insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
101
Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med
posten, kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare gälde- nären pliktig att förskjuta sagda kostnad.
48 §.
Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhandling
antecknas: dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord; vem som blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om in ledande av förhandlingen blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens inledande meddelats; vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av konkursdomaren eller rätten efter förhandlingens inledande eljest vid tagna åtgärder; omständigheter i övrigt, som kunna föranleda, att ackordsförhandlingen upphör utan att ackord kommer till stånd; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 44 § om ackordsförhand- lingens upphörande eller för förhandlingens upphörande på den grund att konkurs inträffat.
49 §.
Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom
i 5 § förmäles. Där hovrättens förordnande för särskild domare erfordras, anmäle konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.
50 §.
Har borgenär för sin röst vid borgenärsammanträde betingat sig
särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.
Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
51
§.
Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes
till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom .underrätta allmänna åklagaren.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
102
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.
52 §.
Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt,
där ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.
53 §.
Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borge
närer, avvikit, gånge ändå dom över honom.
54 §.
Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse
eller anmälan hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om
registrering av sådan underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande
tillämpning i avseende å ackordsförhandling utan konkurs.
Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekono
misk förening fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar
bolaget eller föreningen, att förhandlingen upphört, skall anteckningen
avföras ur registret; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga til
lämpning, om ackordsförhandlingen förfallit på grund därav att konkurs
inträffat.
55 §.
Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:
1) oskiftat dödsbo;
2) sparbanker och sådana ‘centralkassor för jordbrukskredit, som i
avseende å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som
äro meddelade beträffande sparbanks konkurs;
3) bankbolag;
4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning
i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning;
5) sjukkassor och understödsföreningar;
6) försäkringsbolag.
*
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
103
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ liandelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ liandelsbalken
skola, 3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse.
3
§•
Har-------— — — — — — — — — -- — — — — kvar är.
Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han
rätt att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri
enahanda förmånsrätt, som i första stycket sägs; dock att beträffande
hyresvärds eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvar
hålla till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla
vad nedan därom stadgas.
4
§.
År gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar,
eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods
avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens
uppteckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under
den dödas sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så
ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, betjänters
och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller
avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallo-
dagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna
upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.
Vad — — — — — — — — — — — — — — — — kortare tid.
104
Därefter äge den, som enligt lagen om ackordsförhandling utan
konkurs förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt
för arvode och ersättning för utgifter, därest det belopp, som i sådant
avseende skall utgå, bestämts efter ty i nämnda lag sägs.
5
§■
Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lös
ören, som finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran,
som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid
konkurs, före konkursansökningens ingivande, samt för kost under sista
tre månaderna, så ock för ersättning, där sådan skall utgå, för skada å
den förhyrda lägenheten.
Har — — — — — — — — — *— — — — — — tillverkat.
Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i far- .
tyg, förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock galle ej förmånsrätt
för ränta, som före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens
ingivande är upplupen, för längre tid än tre år. År fartyget intecknat
för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava
flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.
6 §•
Den — — — — — — —- — — — — förfallodagen. Samma
förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta
egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egen
domen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den
upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som
till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller
annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för
fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har — — — lämnat.
Därefter — — — •— — — — — — — — — — — lika rätt.
7 §•
Har — — — — — — — — — — —• — fartyget.
Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift,
även där denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av
fabrik, mjöl- eller sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller krut
tillverkning, och varder förlaget intecknat, på sätt särskilt är stadgat,
njute sedan, vid konkurs, förlagsman förmånsrätt för sin fordran i det,
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.
105
som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda råämnen, i all den lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller annat, som till bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer, samt i gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra gruvor än järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som före konkursansökningens ingivande upplupen är, för längre tid än tre år. År förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar, have den företräde, som inteckning först sökt; hava flere sökt inteckning å en dag, äge lika rätt. År, då förlagsinteckning sökes, egendomen avträdd till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag an sökningen göres, äge förmånsrätt icke rum.
8 §.
Sedan äge borgenär, för vars fordran lös egendom blivit i laga
ordning i mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egen domen. År densamma utmätt för fleras fordringar; have den, för vars fordran utmätning först verkställdes, företräde: har utmätningen skett på en gång; äge var lika rätt. Har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då utmätning verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd är, ej rum: ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad för flutit från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där konkurs följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.
Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansök ning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan för handlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd, beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning verkställdes, äge förmånsrätt, varom i första stycket stadgas, ej rum.
Där huvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs
efter ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bo lagets försättande i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjorts inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning hos bolagsmannen verkställdes, må ej heller den förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum, så framt förvaltarne i bolagets konkurs därom framställa påstående.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.)
2821 19 14
106
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
10
§.
Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.
Åro förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har,
sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge
dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om
redovisning eller klander därav eller om utfående av fordringen blivit
före utgången av sagda tid anhängiggjord, så ock laga åtgärd, som
därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande av fordringen
varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje fall anledning där
till yppades.
Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av
förmånsrätt, som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av ut
mätning vidtages inom ett år från det anledning därtill yppades, men
offentlig ackordsförhandling varder inledd före utgången av sagda tid,
skall däri icke inräknas den tid, under vilken ackordsförhandlingen pågår,
och vare för förmånsrättens bevarande ej nödigt, att åtgärd, som nyss
sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd, före utgången av en
månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann laga
kraft, och i annat fall före utgången av samma tid från det kungörelse
om ackordsförhandlingens upphörande var införd i allmänna tidningarna.
11
§•
Därefter----------------------------------------------------------------är sagd.
Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens
ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären
att utgiva.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den
icke skall tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den
där gjorts före sagda dag, eller i fråga om därförut verkställd utmät
ning samt att vad i 8 § särskilt stadgats om verkan av konkurs, då
utmätning skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make, ej heller
skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger tillämpning å makarnas
förmögen hetsförhållanden.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
107
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.
Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
23 Kap.
Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.
1
§•
Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri
mot sina borgenärer i något av dessa fall:
1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland till
gångarna ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller
2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär upp
givit eller vidgått falsk skuld; eller
3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok
hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen förstört, undanstuckit • eller oläsliga gjort;
en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två
till och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Åro om ständigheterna synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.
Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords-
förhandling utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borge närer i ty att han under lånat namn köpt egendom, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal avhänt sig eller annorledes svikligen
108
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat egendom, samt den egen
dom bland tillgångarna ej uppgivit; eller
att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.
2
§.
Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot
sina borgenärer i ty
1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,
där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom
kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan
sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annor
ledes förskingrat; eller att han i fall, då konkursen föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på grund av koukursen förfallit, eller konkursen
följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse
om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd,
efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling
förbrutit sig som nu är sagt; eller
2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att
rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd
därmed lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna
därav märklig skada haft eller få kunnat;
dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där
han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt
2 kap. 19 §.
Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords
förhandling utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty
att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades
förbrutit sig som ovan i denna § under 2) sägs.
3
§•
Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppen
bar vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom
1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller
på spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av
ren tillfällighet, eller genom vingleri i växelrörelse eller lättsinnigt in
gångna ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt för
hållande till hans ställning eller tillgångar;
109
2) att lian antingen inom de sista trettio dagarna förr än han
sin egendom avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord blev,"eller ock i fall, då konkursen följt på offentlig ackordsförhandling utan konkurs såsom i 2 § under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna före ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling eller därefter indragit penningar, borgat varor eller sålt egendom och ej kan nöjaktigt reda därför visa;
3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok
hållas bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;
4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse
bort, det han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom till uppenbart underpris eller på annat sådant sätt berett sig penning tillgång, eller gynnat någon borgenär, till de övrigas förfång, med betalning, pant eller annan säkerhet för fordran, som ej förfallen varit eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och krav ej heller hos gälde- nären skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott av konkurs, sin rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;
straffes med fängelse. Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords
förhandling utan konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan i denna § under 1), 3) eller 4) sägs.
4
§•
Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till
stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelse ledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hava mot borgenärerna sig förbrutit, som här ovan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär.
5
§•
Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och
ej kommit åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som i 2 § sagt är.
6
§.
Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §,
i fall, då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
no
förnöjda, eller i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt
rum, att de borgenärer, som upptagits i den för ackordsförhandlingen
upprättade bouppteckningen eller anmält sig till deltagande i förhand
lingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om ackordsförhandling utan kon
kurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen, blivit sålunda för
höjda; varde från allt ansvar fri förklarad.
7 §•
Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där
ej brottet av målsägande till sådant åtal angives.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
111
Förslag
till
Lag
*
om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att
böra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 §
annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.
Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga
utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord
eller klander av utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rö
rande frågan om fastställelse av ackord.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackords-
förhandling utan konkurs träder i kraft.
112
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssamman-
träden för handläggning av vissa mål och ärenden.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda
tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i
nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
I — — — — — — — — — — — — — — — — räkning;
4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fast
ställelse å ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs samt
angående boskillnad;
5. ärenden — — — —------- — — — —-------------behandling.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
113
Förslag
till
Lag
om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Härigenom förordnas, att 1—5. 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen
den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags ■och sparbanks konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
1
§•
Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstill
stånd, varde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bank inspektionen; och förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt' i konkurslagen stadgas.
Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av
konkursdomaren ofördröjligen gjord hos konungens befallningshavande, som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkurs boet, på sätt här ovan sägs.
På — — — — — — — — — — — — — — — — föras.
2
§•
Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande
medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.
Utan — — — —------- --------------— — — — — — — delar.
3 §.
Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen be
träffande arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.)
28 si 19 15
114
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
4
§•
Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgas i 19 §
konkurslagen för införande av kungörelser angående konkursen bestämma
flere än två tidningar i den ort, varest bankens styrelse har sitt såte,
samt en eller flere tidningar å annan ort, där banken har kontor.
Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer,
vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av
insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller annan räkning,
eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för varje
borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där ränta å for
dringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden, jämte ränte
foten.
Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan
ingivas till konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter
till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas
överensstämmelse med huvudskriften blivit av konkursdomären bekräftad,
skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna
före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid för envar,
som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig, utom hos konkurs
domaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett av bankens kontor.
Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen
bevakad, såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevak
ning utsatta tid anmält densamma.
Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kal
lelsebrev enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och varde erinran därom
intagen i kungörelse, som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt
103 § konkurslagen skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan
skall i stället vad konkursdomaren enligt sistnämnda paragraf bestämt
kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Utan
hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§ konkurslagen föreskri-
ves om utsändande av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag
och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar i
annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsman
nen och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers
kännedom; skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens
ombudsmans försorg kungöras i ovannämnda tidningar.
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.
115
5
§•
För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets
egendom eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda
röstövervikt, som i G4 § konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga
är om uppskov för längre tid än tre år från första borgenärssamman-
trädet.
7 §•
Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,
som konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.
För __ __ __ __ — — — — — — — — — — sammanträdet.
• Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i
nämnden, varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. För
summar utsedd ledamot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid
nämndens sammanträde, äge ordföranden tillkalla annan person att i den
försumliges frånvaro deltaga i värderingen.
8
§•
Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under
konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande
av bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och kon
kurssakens behandling, skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne,
i förhållande till det antal lotter envar av dem enligt förteckningen över
bolagets delägare innehar, uttaxera det till fyllande av bristen i bolagets
tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondedel därutöver. År någon av
huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske
allenast å övrige huvudlottägare.
11 §■
Kungörelse om uttaxeringen-, upptagande det tillskott, som för varje
lott skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde
införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst sex
veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;
och läte förvaltarne dessutom om uttaxeringen ofördröjligen underrätta
huvudlottägarne genom särskilda brev, som avsändas med posten.
116
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
13 §.
Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp,
som då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd
med betalning av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta
inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.
14 §.
Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalnings
skyldighet och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han
icke allenast för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ockT
där uttaxeringen fördelats, på särskilda förfallodagar, för vad å senare
förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dom eller utslag,
då förvaltarne med företeende av rättens ombudsmans bevis om det belopp,
för vilket bolagsmannen på grund av uttaxeringen häftar, hos utmätnings
man påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande
av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs; åliggande det för
valtarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd, som i
varje fall må anses lämplig.
15 §.
Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall
inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.
Sker det ej, läte förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig
auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen
underkastad sådan påföljd, som i 14 § sägs, där förvaltarne anse nödigt,
att sådan påföljd tillämpas.
16 §.
Avträdas huvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge
förvaltarne i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs
anställa återvinningstalan som enskild borgenär i sistnämnda konkurs.
Där sådan talan av förvaltarne föres och den ansökning, varå bolags
mannens konkurs följt, gjorts inom natt och år från det beslutet om bo
lagets försättande i konkurs meddelades, skall i avseende å rätten att söka
återvinning så anses, som om nämnda ansökning ingivits, då ansökningen
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 82.
117
om bolagets försättande i konkurs gjordes; och skall i dylikt åter- vinningsmål den, som ägt kännedom om att gäldenären var huvudlott- ägare i bolaget samt haft antingen skälig anledning till antagande, att bolaget var på obestånd, eller vetskap om att ansökning gjorts om bo lagets försättande i konkurs, anses hava haft skälig anledning till an tagande, att gäldenären var på obestånd. I fall, som avses i 2 § tredje stycket av förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall vad nu sagts om gäldenären tillämpas i avseende å gäldenärens dödsbo.
17 §.
Huvudloftägare — — — — — — — — — — — — — sagt. Förvaltarne i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare
blivit försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga huvudlottägares vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grund av sin delaktighet i bolaget är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blivit avslutad, uppbära den utdelning, som belöper å berörda tillskott.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag.
118
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, inne
fattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av
järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkursi
Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under
konkurs skola, 20 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:
19 §.
Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd,
åligge konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det om
fång, som förut varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med
borgenärernas fördel mest förenligt. Vid utseende av förvaltare skall
förty iakttagas, att förvaltaren eller, där flere förvaltare utses, någon av
dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap, som erfordras för järn
vägstrafikens behöriga hand!) avande.
Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå
av järnvägens avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad
i 81 § konkurslagen stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.
20 §.
Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borge
när att erhålla utmätning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej
i fråga om järnväg, som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då
Kungi. Maj.ts Proposition Nr 82.
119
beslut om egendomsavträde meddelas, utmätt men ej försåld, upphöre överexekutors befattning därmed.
Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången
av den för bevakning av fordringar utsatta tid kan- ske. Anses med försäljningen böra till förekommande av förlust för borgenärerna anstå, och vill förty förvaltaren, enskild borgenär eller gäldenären föreslå uppskov med försäljningen, ingive före bevakningstidens utgång skriftligt förslag därom till konkursdomareu. Inkommer förslag, som nu nämnts, skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 § konkurs lagen omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall under rättelse härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 103 § konkurs lagen skola av konkursdomaren avsändas. I avbidan på borgenärernas beslut varde åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Uppskovs- förslaget må ej behandlas av borgenärerna, förrän de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning, skola borge närerna besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens för säljning skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, på vilka järnvägen må även före den beslutade uppskovstidens förlopp av förvaltaren avyttras. Vid omröstning härom galle såsom beslut den mening, varom, bland närvarande borgenärer, de sig förena, vilkas for dringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt dessa borge närer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas beslut bestämda tidens utgång, må vidare uppskov med järnvägens försäljning ej äga rum.
Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borge
när att påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg, som avträtts till konkurs.
Har —------------ säljas.
21
§.
År järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av intecknings-
havarne annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas värde, sammanlagt med det belopp, som med förmånsrätt framför de samma enligt lag bör ur egendomen utgå.
Skall-----------------bestrider.
120
Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att för
säljning av boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning
i fråga om järnväg.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på an
sökning, den där gjorts före sagda dag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
121
Förslag'
till
Lag
om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.
Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen
den 1 juli 1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen om införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27 och 28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
4 §•
Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den
ort, där mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.
5 §.
Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga
befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överens stämmelse därmed och teekne det å ansökningen.
Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma
och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna ävensom, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten.
6
§.
Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är,
fogats av ' dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillgångar och skulder, varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till konkursdomaren ingiva. Försummas det, värde av konkursdomaren förordnande meddelat magistratsperson, lands-
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 282119 16
122
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
fiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer,
under edsförpliktelse redligen uppgiva.
7 §•
År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne
konkursdomaren å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten
inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å viss dag under
pågående eller näst infallande lagtima ting eller ock å urtima ting, där
sådant äskas.
Kallelsen — — — handläggning.
Varder — — — sägs.
10
§.
När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun
det begär, god man att henne biträda. Den — — — utföres.
11 §•
Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer,
äge han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens
förordnande för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.
18 §.
Sedan — — — ansvarig.
Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade hand
ling ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det
rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske
kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, att handlingen blivit
till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder
ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts
inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge
skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras talan åter. Samma
lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphö
rande varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan,
varom här förmäles, skall anhängiggöras inom sex månader från första
borgenärssammanträdet; och gälle i övrigt om den talan vad i 39 §
konkurslagen stadgas om återvinning, som där avses.
123
26 §.
Konkursdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnads-
ärende antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla av rätten eller konkursdomaren i ärendet vidtagna åtgärder.
27 §.
År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang
med konkursen söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för be vakning av fordringar utsatta tid.
Sökes------- — skett. Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller
om undanskiftande skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i alle nast ett exemplar, besörj e konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde sökanden lösen för avskriften.
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.
- 28 §.
Ansökning------- — gjort. Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombuds
man, sedan' han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden med posten översända avskrift av densamma, så ock med delande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmäla borgenärssammanträde.
29 §.
Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall
gälla även i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret, som om jäv är föreskrivet.
30 §.
Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt
eller någon del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid; sökes undanskiftande, må
' 124
egendomen ej säljas, utan att den funnits skola gå i betalning för
bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras för
gäldens betalande.
Kungl Maj:ts "Proposition Nr 82.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nja konkurslagen träder
i kraft,, men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller,
vad angår boskillnad,- som sökes i sammanhang med konkurs, eller
undanskiftande, ansökningen om konkurs är därförinnan ingiven.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
125
Förslag
till
Lag:
om ändrad lydelse av
2, 5, 6, 9, 11
och
12 §§
i förordningen den
18
septem
ber
1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, så ock
angående undansättande av egendom i död makes bo.
Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen
den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, så ock angående undansättande av egendom i död makes bo skola, 9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till lagen om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola gälla, erhålla följande ändrade lydelse:
2 §-
Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta
betalning ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i 5 eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter: varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs avträdd; be- vake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: give ock, där det lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår, sådant till boet ut, med laga ränta från lyftningsdagen.
Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en
månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad var, eller, om bouppteckning inom föreskriven tid ej förrättad blivit, från den dag, tiden därtill tilländagått, och avträdes den dödas egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, gånge överlåtelsen på talan av konkursboet åter.
År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom
sökt på grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av utfästelse av den döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, gälle därom vad i 29 § andra stycket koukurslagen stadgas om inteckning i fast
126
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning
gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning å
inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borge
nären visar, att lian, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning
att antaga, att den döda velat gynna honom framför övriga borgenärer,
samt borgenären då ej heller hade skälig anledning till antagande, att
dödsboet var på obestånd, eller kännedom om att ansökning gjorts om
boets försättande i konkurs.
I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola be
stämmelserna i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.
5 §•
Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till
konkurs, såsom i konkurslagen är stadgat: kände han gälden när boet
upptecknades; äge tid till urarvagörelse en månad från den dag, boupp
teckningen slutades: yppas ny gäld; have han lika tid ifrån det han den
gäld veta fick.
Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid
eller efter hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter döds
fallet, men innan tid till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som
hade urarvagörelse skett den dag, beslutet meddelades.
6 §•
Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan
egendomens avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där
han därom gör anmälan sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är
utsatt för första borgenärssammanträdet, samt inom tre veckor därefter
ställer borgen för veterlig gäld: sker det och vill sökanden för sin del
avträdesansökningen återkalla, och gemensamt med den andra boet över
taga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där jämväl han,
inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.
Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas
kvarlåtenskap, eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina
andelar utfått; have ock han den rätt att boet övertaga, som i denna
§ arvinge tillerkänd är.
Där anmälan om tillträde av avträdd egendom skett, må innan det
visat sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet
icke genom konkursförvaltarens försorg säljas i andra fall än i 60 §
eller 61 § andra stycket konkurslagen avses.
Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 82.
127
9 §•
Hur efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja
stärbhnsdelägarne å någondera sidan egendom undanskifta, göre därom skriftlig ansökning inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.
Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i
allenast ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde stärbhusdelägare, som gjort ansökningen, lösen för avskriften.
Sedan stärbhnsdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt
i konkurslagen om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, er hållit tillfälle att i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv däremot ej gjort är.
Om undansättande för gäld, som bevakats efter utgången av den
i första stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen om boskillnad finnes stadgat.
Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombuds
man, sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden, där hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock meddelande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde. Varder, sedan sådan ansökning inkommit, efterbevakning gjord, underrätte konkursdomaren sökanden om innehållet av den i anledning av efterbevakningen utfär dade kungörelse.
n §■
När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i
boet till borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omförmälas. Vad i lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning av egendom, som endera sidan må äga undanskifta, så ock om betal- ningsrätt för vederlagsfordran gälle även i de fall nu sagda äro.
12
§.
Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat,
skall var, som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egen- domsavträdet gjordes. Den, som. egendom sålunda avträtt, skall inom utgången aV den för bevakning av fordringar utsatta tid inför konkurs
128
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
domaren avlägga sådan ed; stånde honom dock fritt att inom sagda
tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare eller vid
domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon
borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och
i den ordning, som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det
ej, njute ej av egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§
förmäles.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Kung l. Maj:ts Proposition Nr 82.
129
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 30 växellagen .
Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i kon
kurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpman, inställt sina betalningar, och har han ej, när den, som växeln i händer haver, av sådan anledning det äskat, ställt säkerhet för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren och överlåtare, sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade att mot pro testens avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare eller växel givaren, som i §§ 25—27 sägs.
Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd,
som i §§ 45—47 stadgas.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför
handling utan konkurs träder i kraft.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19
17
130
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om .ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte
av lös egendom.
Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och
byte av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är med
givet, köparen efter köpets avslutande
blivit försatt i konkurs
eller fått till stånd offentlig ackords förhandling utan konkurs
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller, om han är köpman, inställt sina betalningar
eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,
att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;
vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes
för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt
men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande. År tiden
för godsets avlämnande inne, och vill säljaren häva köpet, have ock
därtill lov, så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för
köpeskillingens gäldande.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför-
handling utan konkurs träder i kraft.
Kuncjl. Maj:ts Proposition Nr 82.
131
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse ar 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,
handelsagentur och handelsresande.
Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande ändrade lydelse:
År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom,
och försättes han i konkurs eller får han till stånd offentlig ackords- förhandling utan konkurs eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att fordran, varför kommissionären skulle haft panträtt i godset, om det funnits hos honom, icke kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen om köp och byte av lös egen dom samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och 34 §§ sägs.
Lag samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han
haft till försäljning, tillbaka till kommittén ten, och denne försättes i konkurs eller får till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller eljest finnes vara på sådant obestånd, som i första stycket sägs.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför
handling utan konkurs träder i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse ay
17 §
i förordningen den
4
mars
1862
om tioårig
preskription och om årsstämning.
Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:
Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i års
stämning utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkurs domaren givit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas; vare ej pliktig att sin sålunda bevakade fordran jämväl efter årsstämningen anmäla. Samma lag vare, där före den i årsstämning utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen om ackordsförhand ling utan konkurs är stadgat.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
133
Förslag
till
Lag:
om ändring ay vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917 om
försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202,
205, 230, 232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäk ringsrörelse skola, 25, 107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
25 §.
År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren,
där bolagets egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år efter utgången — — — — — — — annan.
81 §.
Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning,
som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolags stämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.
Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkurs boet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.
Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
134
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
107 §.
Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall under
rättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs
domarens försorg avsändas för registrering.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av
styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslo-
män enligt 90 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under —
— — likvidatorer.
109 §.
Har — — — — — — — försäkringsavtalet. Försäkringsavtal,
som ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens
början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dess
förinnan upphört.
Upphör —
— — — — — — — — — — förslå.
Vad — — — — — — — — — — — — livförsäkringsavtal.
Om — —
— — — — — — — — — — sjölagen.
no §.
Bildas — — — — — — — — — — — — undantag:
1) Vid — — — — — — — — — — — — bestämmelserna.
2) Där — — — — — —
- — — — — — beräkning.
3) Vad — — — — — — — — — — — — tillämpning.
4) Har — — -—- — — — — — — — — — en.
Uppgörelse — — — — — — — — — — — bindande.
5) Talan — -— — — — — — — — — — — begången.
Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
från bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan,
som nu sagts; och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där
tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom
utgången av den tid. Försummas — — — — — — — förlorad.
145 §.
Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall,
där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upp
rättas förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
135
räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering-
skall verkställas efter de i 139 och 140 §§ stadgade grunder, dock att
uttaxeringen skall ske å dem, som vid tiden för konkursansökningens
ingivande voro eller under hela eller någon del av det före nämnda tid
närmast förflutna året varit delägare i bolaget.
Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den
kungörelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde där
jämte av rättens ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande
av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller
om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen för klander
därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag till uttaxering.
Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare anställas.
146 §.
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av
första domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren
att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av
meddelanden åt delägarna, infordra uttaxerade beloppen.
Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkurs
förvaltaren utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering-
lika gällande som domstols laga kraft ägande dom.
Finnes------------ -------------------------------------------------------- stadgat.
År — — — — — — — — — — — — — — — — fallit.
180 §.
Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter
ansökning, som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen fram
lades å bolagsstämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit
styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår
berättelsen avser.
Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkurs
boet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.
Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid
eller, där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till
ända, inom utgången av den tid. Försummas — — — — förlorad.
136
202
§.
Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall
underrättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom
konkursdomarens försorg avsändas för registrering.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av sty
relsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman
enligt 187 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — —
— — — — — likvidatorer.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
205 §.
Har — — — — — häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som
ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens
början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dess
förinnan upphört.
Upphör---------------------- —------ förslå.
Vad — — — — — — — livförsäkringsavtal.
Om — — — — — —• — sjölagen.
230 §.
Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdo
maren härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar
Konungen, där så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom
konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de
förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.
Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande
medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.
Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvalt
ningen av boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.
Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträf
fande arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.
232 §.
Under--------------------------------------------------lämnas.
Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget
trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde
137
meddelades, skall utbetalas så mycket, sou) skolat gäldas, därest likvi
dation eller konkurs icke inträffat. Å livförsäkringsbelopp — — — —
233 §.
Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga
en noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av
inspektionen, samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäk
ringsfonden uppgår å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget
trädde i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendoms-
• avträde meddelades.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
254 §.
Har---------------------------------------- sägs.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags
konkurs, beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteck
ningen på därom gjord ansökan avföras ur registret.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19
18
138
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
Förslag'
till
Lag
om ändring av vissa bestämmelser i lagen den
22
juni 1911
om ekonomiska föreningar.
Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i
lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72
och 81 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
15 §.
på —. — — — — — — — — — — vinstutdelning. Träder
föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller
varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs
meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i
59 och 60 §§ om skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.
Innehålla — — — — — — — — efterrättelse.
16 §.
Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom ett år irån det medlem avgick, vare den avgångne pliktig,
såvitt föreningens borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av
sin insats.
41 §.
Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å förenings-
sammanträde, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för
den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,
ävensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 33 §.
139
Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöra inom
en månad från utgången av den lör bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för talanö anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
63 §.
Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrät
telse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs domarens försorg avsändas för registrering.
Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av
styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades syssloman enligt 47 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — — — — — — — — — — likvidatorer.
70 §.
Medlems — — — — — — — — sägs. Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej töreningens
tillgångar avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år från det avgången, efter tv i 68 § stadgas, kungjordes.
71
§•
Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs upprättas, skall,
där brist för borgenärerna uppstår, av konkurs förvaltningen jämväl upp rättas förslag till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp, ökat med högst en fjärdedel.
Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kun
görelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman meddelad föreningens medlemmar pa sätt om kungörande av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av förenings medlem anställas.
72 §,
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första
domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att oför-
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
140
dröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av medde
landen åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.
Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av
konkursförvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Finnes —--------------------------------------- räcker.
I — — — — — — — — — — efterrättelse.
År — — — — — — — — fallit.
81 §.
Har — — — — — — — — sägs.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,
beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på
därom gjord ansökning avföras ur registret.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Kung!. Maj. ts Proposition Nr 82.
141
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsulat^urisdiktion.
Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsu-
larjurisdiktion skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
Konsulardomaren är konkursdomare. I--------------- landet. Beträffande — — — — underrätt. Han — — — — rätten. Äktenskapsförord — — — — honom.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft.
142
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901
om inteckning i fartyg.
Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla
följande ändrade lydelse:
10 §.
År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit,
eller, där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs,
eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen
göres, skall ansökningen avslås.
År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet st}Trkes, anteckning
därom gjord i protokollet över inteckningar i fartyg.
20
§.
Varder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara
iståndsättligt, därefter försålt, upphöre panträtten i fartyget; och må,
på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen
dödas, ändå att fordringshandlingen icke i huvudskrift företes.
29 §.
. Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,
eller jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må ut
mätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen
Kung!. May.ts Proposition Nr 82.
14.3
bevis härom inkommit till inteckuingsdomstolen, beviset å nästa rätte gångsdag för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet över inteckningar i fartyg. Visas — — — antecknat.
Har — — — — kraft.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.
Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845
i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall erhålla följande ändrade lydelse:
År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs,
men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för intagande i protokollet hos överståthållareämbetets kansli eller inför rätten företeddes, eller försättes säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den sålda egendomen ej fredad från att ut mätas eller att till konkursboet räknas. Lag samma vare, där konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen för fallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kun görelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordrings ägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom tre månader där efter instämma såväl säljaren som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen, hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad och skada, som av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft, men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
145
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 oktober 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
Hellner,
Statsråden
Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende
rörande revision av konkurslagstiftningen och anförde därvid:
»I skrivelse den 8 maj 1906 hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande, i vilka avseenden gällande konkurslag
tarvade en omarbetning, därvid även frågan om införande i vår rätt av
bestämmelser om ackordsförhandling utan konkurs borde tagas under
omprövning, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta
övervägande kunde giva anledning. Sedan Kungl. Maj:t med föranle
dande av nämnda hemställan genom beslut den 21 juni 1907 uppdragit
åt en kommitté att företaga en revision av gällande konkurslagstiftning,
avlämnade nämnda kommitté den 20 november 1911 ett den 14 i samma
månad dagtecknat betänkande, innefattande förslag till ny konkurslag
och till lag om ackordsförhandling utan konkurs ävensom till andra
därmed sammanhängande författningar, över förslaget erhöllo rådstuvu-
rätterna och häradshövdingarna i riket tillfälle att yttra sig. I så gott
som samtliga de yttranden, som i anledning därav inkommo, framställdes
anmärkningar särskilt mot den av kommittén föreslagna organisationen
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 68 höft. (Nr 82.)
2821 19
19
146
Förslaget
till kon-
k urslag.
Införandet av
ett ällmänt
stadgande om
insolvens
såsom
konkurs-
grund.
av konkursförvaltningen. Med hänsyn till innehållet i dessa anmärkningar
ansågs kommittéförslaget icke böra i oförändrat skick läggas till grund
för ny lagstiftning i ämnet, utan har detta inom justitiedepartementet under
kastats överarbetning av två jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 8 sep
tember. 1916 för fortsatt behandling av frågan om ny konkurslagstift
ning tillkallade sakkunniga, vilka den 22 sistlidne september avgivit
sitt den 7 juli 1919 dagtecknade betänkande.»
Föredraganden redogjorde för det huvudsakliga innehållet i de sak
kunnigas förslag och anförde därefter vidare:
»En av de betydelsefullaste förändringarna i förhållande till gällande
rätt innefattar det i 2 § av förslaget till konkurslag upptagna all
männa stadgandet om förutsättningarna för gäldenärs försättande i
konkurs, då sådant påkallas av borgenär. Såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgår, innebär de sakkunnigas förslag, som härutinnan
överensstämmer med kommitté förslaget, att domstolen skall i varje sär
skilt fall äga att pröva, huruvida gäldenären är på sådant obestånd, att
han ej rätteligen kan betala sin gäld, och att domstolen sålunda icke,
såsom- nu, skall hava att bedöma allenast, huruvida en viss, i lagen
noga bestämd konkursgrund föreligger. Skälet till att en så vittgående
ändring ansetts nödig är att söka däri, att en lagstiftning, byggd på det
nu gällande systemet, icke synes kunna göras så smidig, att det i det
stora flertalet fall blir möjligt att framtvinga en insolvent gäldenärs
försättande i konkurs på ett tillräckligt tidigt stadium. Redan i riks
dagens förenämnda skrivelse anmärktes, att bestämmelserna i' gällande
konkurslag vore i detta avseende otillfredsställande. Innan någon
av de omständigheter, som enligt 2 § 1 mom. och 3 § konkurslagen
skola föranleda konkurs, förligger, kan en gäldenär hava hunnit att
göra sig av med det huvudsakliga av sina tillgångar. Ett viktigt
önskemål, som vid en reform av konkurslagstiftningen måste reali
seras, är därför, att borgenärernas möjlighet att få insolventa gälde-
närer i konkurs väsentligen ökas. Det är emellertid uppenbart, att
den diskretionära prövningsrätt rörande gäldenärens ekonomiska situa
tion, som enligt förslaget tillerkännes domstolarna, kominer att giva
dessa en i hög grad utvidgad befogenhet, och det måste därför tagas
under särskilt övervägande, huruvida våra domstolar lämpligen kunna
betros med den maktpåliggande uppgift, som förslaget härutinnan vill
lämna dem. Härom anföres i kommitténs motiv:
'Farhågorna för en oriktig lagtillämpning från domstolarnas sida
torde vara skäligen ogrundade. En mindre välbetänkt lagtillämpning i
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
147
den riktningen, att gäldenärer skulle tvingas till konkurs, ehuru fulla
bevis för insolvens saknades, kan icke med fog befaras; våra domstols-
traditioner giva ingen som helst anledning till antagande, att dom
stolarna skulle åsidosätta nödig försiktighet vid prövningen av konkurs
ansökningar. Med till synes mera skäl skulle kunna befaras, att dom
stolarna i brist på den ledning, som systemet med speciella konkurs
grunder lämnar, skulle uppställa allt för stora anspråk på bevis för in
solvens såsom villkor för bifall till borgenärs konkursyrkande. Någon
verklig grund för att antaga sådant föreligger dock säkerligen icke.
De omständigheter, vilka kunna ifrågakomma såsom speciella ovillkor
liga konkursgrunder, äro så beskaffade, att de enligt sakens natur måste
erhålla sin vederbörliga betydelse oberoende av om lagen omfattar det
ena eller andra systemet.’
Åven jag anser, att någon större farhåga näppeligen bör anses före
ligga för att eu gäldenär, därest insolvens upptages såsom allmän kon-
kursgrund, skulle undgå konkurs till följd av de alltför stränga fordringar,
som konkursdomstolen tilläventyrs komme att ställa på bevisningen, detta
så mycket mindre som rättelse i den lägre domstolens beslut inom jäm
förelsevis kort tid kan vinnas i överrätt. Vad åter angår faran för att
en gäldenär genom införandet av denna allmänna konkursgrund kunde
komma att utan tillräckliga skäl försättas i konkurs, må det gärna med
givas, att eu sådan händelse, låt vara att den allenast undantagsvis kan
befaras inträffa, skulle hårt drabba den enskilde gäldenären och vara
ägnad att väcka tvivel om lämpligheten att på detta sätt anordna lag
stiftningen. Emellertid begränsas följderna av en dylik oriktig lag
tillämpning genom det i 63 § av förslaget upptagna stadgandet, att den
i gäldenärens bo befintliga egendom ej må mot hans bestridande för
säljas, förrän hovrätten i anledning av där anförda besvär meddelat be
slut angående gäldenärens försättande i konkurs; och torde vid sådant
förhållande den omständigheten, att tillämpningen av ifrågavarande
system med insolvens såsom allmän konkursgrund må i ett eller annat
säkerligen sällsynt fall kunna medföra olägenhet i nyss angivet avse
ende, icke böra föranleda därtill, att man avstår från de betydande för
delar, som otvivelaktigt i regel äro förbundna med detta system. På
grund härav och då de handelskamrar, köpmannaföreningar, avdel
ningar av Sveriges advokatsamfund och övriga korporationer, som yttrat
sig över kommitténs förslag i detta hänseende, så gott som enhälligt
uttalat sitt gillande av detsamma, finner jag mig böra förorda, att för
slaget i denna del varder upphöjt till lag.
Kung1. May.ts Proposition Nr 82.
Departe
mentschefen.
148
Allmänna
anmärkningar
mot den
nuvarande
konkurs för
valtningen.
Förslag till
åstadkomman
de av större
skyndsamhet
'och enkelhet i
det nuvarande
konkurs-
för farandet.
Mot den nuvarande anordningen av konkursförvaltningen hava som
bekant många anmärkningar framställts. Dessa anmärkningar torde
kunna sammanfattas på följande sätt: förvaltningen bedrives ej med
tillräcklig skyndsamhet och ej heller i så hög grad som önskligt är efter
affärsmässiga principer; kontrollen över förvaltningen är ej tillräckligt
effektiv; förvaltningen är mer än tillbörligt kostsam.
Ett ofta framfört önskemål är först och främst att göra själva kon
kursförfarandet enklare och snabbare än vad nu är fallet. Härutinnan
framhöll riksdagen i sin förenämnda skrivelse, att den så kallade anslags-
tiden måste under nuvarande förhållanden anses onödigt lång och att
eu förkortning av densamma skulle befordra möjligheterna av en fördel
aktig realisation av konkursboets egendom samt påskynda konkursens
avslutning. Åven andra i konkurslagen uppställda tidsbestämmelser
torde enligt riksdagens förmenande sannolikt vid närmare granskning
visa sig kunna med fördel förkortas. Såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgar, har denna fråga varit föremål för uppmärk
samhet från såväl kommitténs som de sakkunnigas sida, och hava de
sakkunniga, i nära överensstämmelse med kommitténs förslag, i nyss
angivna syfte föreslagit en väsentlig omläggning av det nuvarande kon
kursförfarandet. Enligt de sakkunnigas förslag skola sålunda de nuva
rande tre förvaltningsperioderna i konkursen, vilka perioder som bekant
omfatta, den första tiden intill det s. k. första förhöret, den andra tiden
därefter till inställelsedagen och den tredje återstoden av förvaltnings-
tiden, inskränkas till två, omfattande den första tiden från meddelande
av beslut om egendomsavträde till första borgenärssammanträdet och
den andra tiden därefter. I samband härmed hava de sakkunniga före
slagit, att nyssnämnda borgenärssammanträde, å vilket val av förvaltare
skall av borgenärerna företagas och efter vilket sammanträde försäljning
av konkursboets egendom är avsedd att omedelbart äga rum, skall i
allmänhet hållas minst två och högst fyra veckor efter det beslutet om egen
domsavträde meddelades, samt att tiden, inom vilken bevakning av fordran i
konkursen bör göras hos konkursdomaren, skall utgöra minst fyra och högst
tio veckor från nyss angivna tidpunkt. Då enligt nu gällande bestäm
melser syssloman skola utses och bevakning av fordran äga rum först
å inställelsedagen i konkursen, vilken dag skall utsättas tidigast näst
efter två och sist före fyra månader från konkursens öppnande, samt före
nämnda dag försäljning av konkursboets egendom i allmänhet ej må
ske, är det uppenbart, att de sakkunnigas förslag i förevarande avse
ende innebär en avsevärd förkortning av den tid, som nu är avsedd för
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
149
den förberedande konkursutredningen, samt en betydande förenkling av
själva proceduren. Då förslaget i denna del synes kunna genomföras
utan åsidosättande av erforderlig precision och trygghet i förfarandet,
finner jag mig utan tvekan böra tillstyrka vad de sakkunniga härut
innan föreslagit.
I fråga om själva konkursrealisationens bedrivande har kritiken
mot nuvarande bestämmelser särskilt riktat sig mot reglerna för till
sättandet av förvaltningsorgan i konkursen. Det har visat sig, att borge
närerna, vilka nu själva tillsätta konkursförvaltare, icke hysa tillräckligt
intresse för godmans- och sysslomansvalen utan ofta nog Överlämna full
makter att bevaka sin talan åt snart sagt vem som helst, som erbjuder
sig att utan särskild gottgörelse företräda dem. Därtill kommer, dels
att valen äga rum, innan prövning av de anmälda fordringsanspråken
kunnat ske, varför deltagande i valen av personer, som obehörigen an
mält sig såsom fordringsägare, icke är uteslutet, och dels att valen ej
sällan behärskas av borgenärer, vilka hava full säkerhet för sina for
dringar och på den grund sakna intresse för det sätt, varpå opriorite
rades rätt under konkursutredningen tillgodoses. Åven om det med fog
kan sägas, att verkningarna av antydda brister i lagstiftningen numera,
särskilt på grund av utvecklingen under senare tid av köpmannaför
eningarnas verksamhet, framträda mindre starkt än vad tidigare varit
fallet, äro likväl berörda olägenheter tillräckligt betydande för att på
kalla särskild uppmärksamhet vid en reform av vår konkurslagstiftning.
I det rådande fullmaktssystemet och de prioriterade borgenärernas obe
gränsade rösträtt torde man också hava att söka de huvudsakliga an
ledningarna till att konkursutredningarna ofta draga en oskäligt hög
kostnad. Det torde ej sällan förekomma, att skilda fullmaktsinnehavare
för att erhålla säker majoritet vid förvaltarevalet slå sig tillsammans och
utse flera förvaltare än som i verkligheten behöves för arbetet med kon
kursen, varefter samma personer, som valt sig själva till förvaltare, med
hjälp av de innehavda fullmakterna .även bestämma sina egna arvoden.
Sagda brister i förvaltarebefattningarnas konstituerande skulle i viss
mån kunna neutraliseras genom ett effektivt utövande av den kontroll,
som tillkommer den av konkursdomstolen eller domaren tillsatte ombuds
mannen. Åven härvidlag är emellertid vår lagstiftning så väl som där
på grundad praxis att anse såsom mindre tillfredsställande, enär rättens
ombudsmän åliggande kontrolluppgifter icke blivit tillräckligt bestämt
angivna, varjämte för uppdraget mindre väl kvalificerade personer ofta
nog utsetts till rättens ombudsmän.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Bristerna i
den nuva
rande för
valtnings-
organisa
tionen.
150
Olika reform
förslag.
Riksdagens
skrivelse den
8 maj 1906.
Kommittén.
Av de påtalade olägenheterna är den, som består i att förvaltnings
kostnaderna äro för höga, lättast att komma till rätta med. Genom att
man, på sätt skett i det föreliggande förslaget, fråntager borgenärerna
befogenheten att bestämma förvaltningsfunktionärernas antal och arvoden,
torde bristen vara avhjälpt.
Betydligt svårare är att finna ett system för förvaltnings- och
kontrollorganens tillsättande, som garanterar, att samtliga ifrågavarande
befattningar besättas med lämpliga personer. Därvid ligger huvudvik
ten på att goda konkursförvaltare utses. Besättandet av kontrollant-
(ombudsmans-)befattningen kommer, ehuru betydelsefullt, dock i andra
hand. Med avseende därå bör emellertid betonas, att en effektiv kon
troll näppeligen kan påräknas, om icke kontroll- och förvaltningsorganen
utses av olika uppdragsgivare — konkursdomaren respektive borgenärerna
i vilket hänseende sålunda berättigad anmärkning icke kan göras
mot anordningen enligt gällande lag.
°
.
Åtskilliga förslag hava framkommit till lösning av förevarande
spörsmål.
I omförmälda riksdagsskrivelse antyddes sålunda två utvägar att
komma till rätta med de anmärkta svårigheterna. Dels framhölls, att
den i 40 § konkurslagen rätten eller domaren tillagda befogenheten att
för vissa fall utse gode män möjligen kunde utsträckas att omfatta även
andra fall än de där omförmälda, dels anmärktes, att det kunde tagas
i övervägande, huruvida ej någon av rätten eller domaren nämnd person
borde jämte den eller de av borgenärerna valde gode männen eller syss-
lomännen övertaga den egentliga förvaltningen, samt att till en sådan
anordning möjligen kunde anknytas en indragning av rättens ombuds-
mansbefattningen på det sätt, att den från rättens sida utsedde gode
mannen eller sysslomannen jämväl finge övertaga förvaltningskontrollen.
Enligt ett av konkurslagstiftningskommittén under år 1910 upp
gjort preliminärt förslag skulle befogenheten att tillsätta förvaltare helt
och hållet överlämnas åt konkursdomaren, som ägde att utse sådan så
snart konkurs uppstått. Borgenärerna skulle visserligen, om vid första
borgenärssammanträdet borgenär gjorde framställning om utseende av
annan förvaltare, erhålla tillfälle att vid sammanträdet vttra sig över
denna framställning, men någon rätt att formellt påverka "domarens be
slut skulle de icke äga. Däremot skulle de hava att ensamma utse kon
trollorganet, bestående av ett borgenärsutskott å en eller, med konkurs
domarens medgivande, tre personer.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
151
I det slutliga kommittéförslaget föreslogs, att konkursdomaren, då
konkurs uppstått, skulle utse förvaltare för hela konkursutredningen, men
att, om å första borgenärssammanträdet samtliga närvarande borgenärer
förenade sig om att föreslå viss annan person till förvaltare eller om
dylikt förslag gjordes av minst tre fjärdedelar av de närvarande borge
närerna och förslagsställarne disponerade minst tre fjärdedelar av de
närvarande borgenärernas röstetal, den sålunda föreslagne skulle för
ordnas till förvaltare i den av konkursdomaren utseddes ställe, därest
icke de närvarande borgenärerna voro få och ägde ringa fordringar eller
ock konkursdomaren fann förvaltningen icke lämpligen kunna anförtros
åt den föreslagne. Rätt att utse kontrollorganet, som skulle utgöras
av en eller, om konkursdomaren det medgav, tre gode män, skulle
tillkomma borgenärerna.
Ur de inkomna yttrandena bör omnämnas ett av Gottlands handels-
och sjöfartskammare i berörda avseende gjort förslag, att borgenärerna
skulle föreslå ett visst antal personer, bland vilka konkursdomaren skulle
hava att utse förvaltare.
Slutligen har, såsom av redogörelsen för de sakkunnigas förslag
framgår, i detta förutsatts: att i överensstämmelse med vad som nu gäl
ler kontrollen skall handhavas av en utav konkursdomaren tillsatt rät
tens ombudsman, på vars kompetens och kontrollerande verksamhet
dock väsentligt större fordringar ställas än på den nuvarandes; att för
valtare för tiden intill första borgenärssammanträdet skall utses av kon
kursdomaren; samt att förvaltare för konkursens efter nämnda samman
träde infallande huvudstadium skall utses av borgenärerna enligt de om-
röstningsregler, som nu gälla vid godmans- och sysslomansval, ehuru i
förslaget tillika bestämts, att, om konkursdomaren finner av borge
närerna vald förvaltare olämplig, konkursdomaren har att vägra fast
ställelse av valet och själv utse förvaltare.
Vill man råda bot för de olägenheter, varmed förvaltarevalet enligt
det nuvarande systemet är förbundet, synes det ligga närmast till hands
att antaga, att den mest effektiva utvägen vore att i enlighet med kom
mitténs preliminära förslag fråntaga borgenärerna allt inflytande å för
valtningsorganets tillsättande och helt överlåta denna angelägenhet åt
domaremakten. Det kan dock med skäl ifrågasättas, huruvida icke en
sådan anordning skulle, för att medföra önskat resultat, kräva en om
läggning av domstolsväsendet i konkursmål, varigenom konkursdom
stolen bereddes möjlighet att själv från början direkt leda och kontrol-
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.
Gottlands
handels- och
sjöfarts-
kammare.
De sak
kunniga.
Departe
mentschefen.
Sättet för
utseende av
förvaltnings-
och kontroll
organ.
152
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
lera hela konkursförfarandet samt finge en härför särskilt lämpad samman
sättning. Att inrätta speciella 'konkursrätter’ eller att eljest förändra dom
stol sorganisationen med särskild hänsyn till konkursmål har emellertid icke
hittills varit påtänkt, och torde frågan härom icke heller böra komma under
övervägande annat än i samband med en allmän rättegångsreform. Våra
nuvarande domstolar synas åter knappast vara lämpade för uppgiften
att utse konkurssysslomän. Redan den erfarenhet man äger av råd-
stuvurätternas och häradshövdingarnas val av rättens ombudsmän inger
vissa farhågor för det sätt, varpå samma myndigheter skulle komma
att utse konkursförvaltare. Tillerkännes domstolen eller domaren en så
ingripande befogenhet som att välja sysslomän, synas de ock böra utöva
en närmare kontroll över förvaltningens bedrivande och sålunda övertaga
en del av det arbete, som nu åvilar rättens ombudsman. Att utsträcka de
nuvarande konkursdomarnas skyldigheter därhän kan dock näppeligen
komma i fråga. De handelskamrar, köpmannaföreningar och avdelningar
av Sveriges advokatsamfund, som yttrat sig över kommitténs prelimi
nära förslag att överlåta sysslomansvalet åt konkursdomaren, hava ock
så gott som enhälligt velat bibehållä borgenärernas bestämmande in
verkan på förvaltarevalet; och redan det förhållande, att det praktiska
livets män ställt sig på denna ståndpunkt, synes mig utgöra ett vägande
skäl för att alltjämt, så länge den nuvarande domstolsorganisationen
förefinnes, låta borgenärerna själva välja förvaltare och inskränka dom
stolens befattning med förvaltningen till viss kontroll.
Med hänsyn till nu anförda synpunkter torde intet av de förvalt
ningssystem, som avses i riksdagens förenämnda skrivelse och kommitténs
tvenne förslag, vilka system samtliga gå ut på att lämna konkurs
domaren en mer eller mindre vidsträckt befogenhet att utse konkurs
förvaltare, nu böra läggas till grund för en ny lagstiftning på detta
område. Vad särskilt angår den i riksdagens skrivelse omförmälda an
ordningen, att rättens ombudsmannaskapet skulle upphöra och att i stället
rätten eller domaren skulle utse en person, som jämte de av borge
närerna valde sysslomännen handhade förvaltningen samtidigt med att
han utövade förvaltningskontrollen, lider denna anordning, på sätt i
riksdagens skrivelse jämväl anmärkts, av en stor svaghet härutinnan,
att kontroll och förvaltningsuppdrag skulle anförtros åt samma person.
I avseende å kommitténs slutliga förslag torde den däri förutsatta upp
delningen mellan konkursdomaren och borgenärerna av befogenheten att
utse förvaltare ur flera synpunkter få anses mindre lämplig, varjämte
det synes mig utgöra en väsentlig brist i förslaget, att enligt detsamma
såväl förvaltnings- som kontrollorgan i konkursen i vissa fall skulle
Kungl. Mgj:ts Proposition Nr 82.
153
kunna utses av samma borgenärsmajoritet. Ej heller torde det av Gott- lands handels- och sjöfartskammare framställda förslaget innebära någon tillfredsställande lösning av förevarande spörsmål, bland annat med hän syn därtill, att den rätt att inom ett av borgenärerna uppsatt förslag utse lämplig förvaltare, som enligt detsamma skulle tillkomma domaren, lätt kunde eluderas därigenom, att borgenärsmajoriteten vid sidan av en av densamma önskad förvaltare föresloge till förvaltare alldeles olämp liga personer.
(ilägenheterna av att, med nuvarande domstolsorganisation, låta
rätten eller domaren utse den egentlige konkursförvaltaren — vare sig inom ett av borgenärerna upprättat förslag eller eljest — har man i åt skilliga yttranden trott kunna förekommas genom att föreslå, att valet skulle ske inom en krets av personer, som uppförts på en av handelskamrar, köpmannaföreningar, landsting, hushållningssällskap och andra dylika kor porationer uppgjord lista över lämpliga förvaltare. Utan att underkänna betydelsen av sådana fasta förvaltarelistor till ledning för valet, anser jag dock icke, att införandet härav skulle innebära tillräcklig garanti för erhållandet i varje särskilt fall av lämpliga förvaltare. En konkurs av någon betydenhet torde ofta vara av den beskaffenhet, att realisationen lämpligast bör anförtros åt vissa personer, som äro förtrogna med det speciella konkursboets affärer; och att tvångsvis binda utseendet av för valtare vid på förhand bestämda listor synes mig därför näppeligen till rådligt.
Vad angår de sakkunnigas förslag intager detta, såsom jag förut
anmärkt, i avseende å tillsättandet av förvaltnings- och kontrollorgan i konkursen en ståndpunkt, som nära ansluter sig till nu gällande bestäm melser i detta ämne. Den fördelning av uppgiften att utse konkurs funktionärer, som i förslaget göres mellan konkursdomaren och borge närerna, torde, på sätt jag förut utvecklat, bäst överensstämma med vår nuvarande domstolsorganisation och jämväl motsvara de önske mål, som inom affärslivet göra sig gällande med avseende å en ny lag stiftning på detta område. Därvid bör icke heller förbises det för hållande, som uppenbarligen ligger till grund för gällande rättsuppfatt ning, nämligen att borgenärerna böra vara närmast berättigade att själva iakttaga sina intressen gent emot en insolvent gäldenär.
Om man sålunda för närvarande ej synes böra frångå nu gällande
system för utseende av förvaltnings- och kontrollorgan i konkursen, är det givetvis av nöden att vid en revision av konkurslagstift ningen, såvitt möjligt, söka undanröja de olägenheter, som i olika avseenden visat sig förbundna med detta system. Såsom av redo-
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) s
82
i
19
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Skärpning av kontrollen över förvalt
ningen
.
görelsen för de sakkunnigas förslag framgår, har i detta jämväl upp tagits ett flertal bestämmelser i berörda syfte, vilka bestämmelser synas mig vara väl ägnade att verksamt befrämja ett ändamålsen- ligare handhavande av konkursförvaltningen. Sålunda torde missbruk från borgenärernas sida av rätten att utse förvaltare komma att ej oväsentligt stävjas genom den i sakkunnigförslaget införda bestämmelsen, att konkursdomaren äger befogenhet att, för den händelse han finner den av borgenärerna valde förvaltaren olämplig, utse annan förvaltare i den valdes ställe. Åven om det kan antagas, att konkursdomaren ganska sparsamt kommer att göra bruk av nämnda befogenhet, torde dock blotta förefintligheten av ett stadgande härom i allmänhet avhålla borge närerna från att välja olämpliga personer till förvaltare. Vidare torde det påtalade missförhållandet, att personer, som oriktigt uppgivit sig äga fordringar i konkursen, vid förvaltarevalet utöva rösträtt, till ej ringa del avhjälpas genom ett i sakkunnigförslaget upptaget stadgande, enligt vilket envar, som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, mot bättre vetande röstar för oriktig fordran, gör sig förfallen till bötes- eller fängelsestraff. I förevarande avseende äro givetvis även de i för slaget innefattade bestämmelserna om inskränkning av prioriterade borge närers rösträtt i konkursen av stor betydelse, vilka bestämmelser dock, på sätt jag i det följande kommer att närmare utveckla, torde i vissa hänseenden böra skärpas.
Av nu anförda grunder finner jag de förslag, som av de sakkunniga
framställts för avhjälpande av bristerna i nu gällande ordning för till sättandet av förvaltnings- och kontrollorgan i konkursen, i stort sett inne fatta en under nuvarande förhållanden godtaglig lösning av detta pro blem, och anser jag mig därför, med nyss angivna förbehåll, böra till styrka vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.
Särskild uppmärksamhet hava de sakkunniga, såsom jag redan antytt,
ägnat frågan om åstadkommande av en effektiv kontroll över förvaltningen. De väsentligt ökade fordringar å rättens ombudsmans kvalifikationer, vilka i förslaget uppställts (44 §), och den vidgade befogenhet att deltaga i av görandet av ett flertal viktiga förvaltningsfrågor, som honom däri tillerkänts (52, 60, 61, 64, 65, 67, 68, 70—72, 76—79 §§), synas mig innebära värde fulla garantier i detta avseende. Genom nyssnämnda befogenhet torde om budsmannen bliva i tillfälle att ingående följa och övervaka förvaltningens gång samt verksamt bidraga till en god konkursutredning. Härtill kommer, att de i förslaget (56 och 58 §§) upptagna bestämmelserna om ovillkorlig skyldighet för förvaltaren att till ombudsmannen avgiva dels varje halvår
155
berättelse över alla åtgärder, sola vidtagits för förvaltningens bringande till
slut, och dels värjo kvartal räkning över boets inkomster och utgifter, åtföljd
av vederbörligt bankbesked, givetvis äro ägnade att befordra ombuds
mannens kontrollerande verksamhet. Med hänsyn härtill och då, på sätt
jag i det följande närmare skall inveckla, i förslaget förutsatts, att jäm
väl ett av borgenärerna utsett organ må öva tillsyn över förvaltningen,
torde det få anses, att kravet på en betryggande förvaltningskontroll
blivit i förslaget behörigen tillgodosett, och finner jag mig därför jäm
väl härutinnan böra förorda detsamma.
På sätt jag förut omnämnt, hava i de sakkunnigas förslag upp
tagits vissa bestämmelser i syfte att inskränka prioriterad borgenärs
rösträtt vid avgörande av frågor rörande boets förvaltning. Enligt dessa
bestämmelser, som innehållas i 180 § första stycket av förslaget, skulle
prioriterad borgenär vara utesluten från rösträtt i dylika frågor allenast
i de fall, då hans fordran i dess helhet uppenbarligen vore säkerställd.
Emellertid torde det med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den så
lunda föreslagna inskränkningen i rösträtten är alltför begränsad. V äl
synes man icke böra gå så långt som i vissa av de inkomna yttrandena
föreslagits eller att tillerkänna den prioriterade borgenären rösträtt endast
i den mån han avstår från sin förmånsrätt eller gör sannolikt, att hans
fordran icke är täckt. Men däremot torde man icke träda den prioriterade
borgenärens rätt för nära genom att föreskriva, att han icke må ut
öva rösträtt i förvaltningsfrågor för den del av fordringen, som uppen
barligen kommer att utgå fullt; och synes prövningen av denna fråga
lämpligen kunna anförtros åt ordföranden vid sammanträdet, vare sig
detta är konkursdomaren eller rättens ombudsman. Jag har därför låtit om
arbeta första stycket av 180 § i överensstämmelse med vad jag nu anfört.
Vid sidan av rättens ombudsman upptager sakkunnigförslaget, såsom
jag förut anmärkt, ett av borgenärerna utsett kontrollorgan, bestående av
minst två »gode män», vilka, efter yrkande av borgenär, tillsättas på sådant
sätt, att en borgenärsminoritet, som överröstats vid förvaltarevalet, kan
påräkna att bliva representerad bland gode männen. Anordnandet av ett
dylikt organ torde kunna bidraga till att minoritetens intressen ej åsidosättas
vid konkursutredningen och sålunda vara till gagn. Det synes mig icke heller
uteslutet, att nyss berörda kontrollorgan skulle kunna utvecklas därhän,
att åt detsamma kunde, åtminstone i större konkurser, uppdragas att
verkställa en revision i teknisk mening av konkursförvaltningen, varigenom
till detsamma skulle kunna överflyttas en del av det arbete, som enligt
förslaget åligger rättens ombudsman. Då emellertid för en sådan revi-
Kungl May.ts Proposition Nr 82.
Prioriterade
b org enär er s
rösträtt.
Borgenärer
nas kontroll
organ.
156
Nedbringan
det av förvalta
ning »kost
nader na.
Införandet
av s. k. mani
festationsed
vid utmät
ning.
sion kvalificerade krafter för närvarande näppeligen i erforderlig ut
sträckning finnas att tillgå, torde frågan om vidtagande av åtgärder i
nyss angivna syfte böra tillsvidare anstå och upptagas till behandling-
först i samband med inrättande i vårt land av en kår offentligen aukto
riserade revisorer, varom förslag väckts och utredning för närvarande pågår
inom justitiedepartementet. Jag har därför ej nu ansett mig böra vidtaga
någon annan ändring i sakkunnigförslaget i denna del än att jag, för
att ifrågavarande kontrollorgans namn må giva en mera direkt antydan
om dess uppgift, för detsamma upptagit benämningen »granskningsmän».
I syfte att hålla förvaltningskostnaderna inom skäliga gränser
hava de sakkunniga, såsom förut antytts, föreslagit, att konkursdomaren
och rätten skola äga bestämma, den förre antalet förvaltare i konkursen
och den senare arvodena till dessa. Jag finner förslaget i denna del vara
byggt på en riktig princip och så tillvida böra förordas. Beträffande
det sätt, varpå denna princip i förslaget genomförts, torde emellertid
med fog kunna anmärkas, att den konkursdomaren sålunda tillerkända
befogenheten icke blivit i förslaget tillräckligt bestämt angiven. I 45 §
har i avseende å berörda befogenhet stadgats, att mer än en förvaltare ej
må utses för konkursens huvudstadium, där ej boet är av den omfatt
ning och beskaffenhet, att förvaltningen icke lämpligen kan åt en an
förtros, men torde avfattningen av detta stadgande näppeligen giva
domaren erforderlig ledning vid avgörandet av hithörande frågor, sär
skilt med hänsyn därtill, att domaren måhända ej sällan måste träffa
sitt avgörande i strid mot borgenärsmajoritetens uttalade önskan.
Då berörda brist i stadgandets avfattning lätt kan äventyra dess effek
tivitet, har jag för ernående av det med stadgandet avsedda syfte låtit
i 41 § införa en bestämmelse, däri förutsättningarna för rätten att utse
mer än en förvaltare väsentligen skärpts, i samband varmed berörda
stadgande i 45 § uteslutits samt ändring jämväl vidtagits i 43 §.
Ett länge närt önskemål har varit att begränsa antalet av de så kallade
fattigkonkurserna och, där sådan konkurs uppkommit, förenkla förfarandet
i densamma. En förenkling har ock åsyftats genom vissa bestämmelser i
de sakkunnigas förslag (185—188 §§), mot vilka jag icke har någon
erinran att göra, men däremot har i samband med sakkunnigförslaget
icke framlagts förslag till så kallad manifestationsed vid utmätning, var
igenom man i vissa främmande lagstiftningar velat förekomma onödiga
konkurser, särskilt i sådana fall, där tillgångarna kunna väntas vara
obetydliga eller ingå. Därest en gäldenär vid utmätning befunnits sakna
full eller ostridig tillgång till gäldande av utmätningssökandens fordran,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
157
är sålunda denne senare, om han vill genom edlig uppgift av gäldenären
hava konstaterat, att ytterligare tillgångar saknas, enligt förslaget lik
som nu hänvisad till att söka gäldenären i konkurs. Då tillgripandet av
en så vittgående åtgärd i många fall skulle bliva obehövligt, därest möj
lighet förefunnes för borgenären att i samband med utmätningen 1'å
gäldenärens uppgift om bristande tillgång av denne edligen bekräftad,
måste .det anses önskvärt, att ett dylikt edgångsiustitut vid utmätning
införes i vår rätt. Behovet av detsamma torde komma att än mera
framträda, därest de bestämmelser, som i sakkunnigförslagets 188 §
innehållas angående konkurssökandes ansvarighet lör konkurskostnader
i vissa fall, komma att upphöjas till lag. Jag är emellertid ej nu be
redd att framlägga förslag i denna fråga, men ärnar jag föranstalta om
en närmare utredning i ämnet och torde därefter bliva tillfälle att åter
anmäla detta spörsmål för åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Vid sakkunnigförslagets avfattande har hänsyn icke tagits till inne
hållet i det av lagberedningen utarbetade förslag till giftermålsbalk med
mera, varöver lagrådet under innevarande år avgivit utlåtande. För att
bringa sakkunnigförslaget i överensstämmelse med nyssberörda förslag
har jag därför låtit vidtaga ändringar och kompletteringar i 3 — 7,
13, 27, 28, 34—37, 39, 64, 93, 97, 111, 116, 129, 200, 207 och
211 §§ i förslaget till konkurslag ävensom i förslaget till lag om
nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas,
i 22 § i förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs samt i
förslagen till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§
handelsbalken, till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångs
balken, till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 sep
tember 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och spar
banks konkurs, till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den
1 juli 1898 om boskillnad samt till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6,
9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru gäld vid
dödsfall betalas skall med mera.
Vid den sålunda verkställda omarbetningen av förslaget till kon
kurslag bär jag, med hänsyn till de däri innefattade bestämmelserna
om återvinning till konkursbo av egendom, som gäldenären avhänt sig
genom gåva, enligt vilka bestämmelser en godtroende gåvotagare äger
rätt till ersättning för alla å egendomen gjorda nödiga och nyttiga kost
nader, ansett mig icke böra biträda den i lagberedningens förslag intagna
ståndpunkten, att konkursbo, där detsamma vid återvinning har att till
motparten återbära egendom, skall vara berättigat till gottgörelse allenast
Kung!. Maj. ts proposition Nr 82.
förslaget
till lag om
acleords-
för hand
ling utan
lian kurs.
Övriga
lagförslag.
för nödig kostnad å egendomen. Billigheten har synts mig fordra, att
konkursbo i detta avseende likställes med besittare i god tro och alltså
erhåller ersättning jämväl för nyttig kostnad. Föreskrift av sådant
innehåll har därför upptagits i 37 § tredje stycket.
I fråga om förslaget till konkurslag, däri förutom redan angivna
ändringar och kompletteringar vissa mindre jämkningar av redaktionell
natur vidtagits, har jag i övrigt intet att erinra.
Vad angår förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs
har det, på sätt i riksdagens omförmälda skrivelse framhållits, visat sig
påkallat av ett allt större behov att få det privata ackordsförfarandet,
som särskilt inom affärslivet vunnit en betydande utbredning, ordnat
genom lagstiftning såsom tvångsackord utom konkurs. Jag finner det
sätt, varpå denna uppgift i det föreliggande förslaget blivit löst, vara i
det stora hela tillfredsställande och ägnat att tillgodose kraven på ett
enkelt och för borgenärerna betryggande ackordsförfarande utan kon
kurs, och tillstyrker jag därför, att förslaget, med förut angiven ändring,
lägges till grund för lagstiftning i ämnet.
I avseende å övriga i de sakkunnigas betänkande innefattade lag
förslag har jag ej, bortsett från de däri med anledning av förslaget till
giftermålsbalk med mera vidtagna ändringar och kompletteringar, någon
erinran att framställa.))
Föredraganden uppläste härefter de i enlighet med vad ovan an
givits omarbetade lagförslagen, omfattande enligt den lydelse, bilaga A
vid detta protokoll utvisar, förslag till följande lagar, nämligen
1) konkurslag;
2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttagas;
3) lag om ackordsförhandling utan konkurs;
4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handels-
balken;
5) lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;
6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;
7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;
8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs;
158
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
159
9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 ok
tober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
ning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järn
väg under konkurs;
10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898
om boskillnad;
11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förord
ningen den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och
om urarvagörelse;
12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;
13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om
köp och byte av lös egendom;
14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande;
15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om årsstämning;
16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj
1917 om försäkringsrörelse;
.
17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni
1911 om ekonomiska föreningar;
18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om
konsularjurisdiktion;
19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg;
20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november
1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva;
och hemställde föredraganden, att lagrådets yttrande över nämnda
lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Adil Wifvesson.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
160
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Bilaga A.
Förslag
till
Konkurslag
1 Kap.
Om egendoms avträdande till konkurs.
1
§•
Finner någon sig vara på sådant obestånd, att han icke kan rätte
ligen betala sin gäld, äge han avträda sin egendom till konkurs.
2 §•
Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om
gäldenären på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller
hos honom verkställd utmätning och vad med avseende därå förekommit
eller på grund av andra inträffade omständigheter måste antagas vara
på sådant obestånd, att han icke kan rätteligen betala sin gäld.
3
§•
Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i
konkurs, om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.
4 §•
Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga per
soner uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld och är den
gäld icke inom en vecka därefter gulden, skall, där borgenären det yr
kar, gäldenären försättas i konkurs; dock må sådant yrkande icke göras
senare än tre veckor efter nämnda tids utgång.
161
År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att
inlösas av växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har
växeln blivit i hans närvaro protesterad för bristande betalning, vare det
så ansett, som om han blivit, på sätt i första stycket är stadgat, upp
manad att betala växelskulden.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
5
§•
Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket
handelsbalken eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär,
blivit utmätt för annans fordran,
eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär
har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom
skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egen
domen i sin vård,
skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så
framt ej gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger
förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande av hans fordran.
6
§.
Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i handom eller inteckning i fast egen
dom, äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom ovan
är stadgat, så framt gäldenären visar, att panten eller inteckningen för
slår till fordringens fulla gäldande.
? §•
Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär
påkalla gäldenär försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning där
om hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbo
delägare om avträdande av den dödes egendom, så ock borgenärs an
sökning om dödsbos försättande i konkurs skall göras hos konkurs
domaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som nyss sagts.
Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne
ledamot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens an
tal det fordrar, utses flere konkursdomare; äro flere avdelningar av råd-
stuvurätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid
vilken de mål, som av honom handläggas, skola upptagas.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 saml. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19
21
162
Knngl. May.ts Proposition Nr 82.
8
§•
Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom
under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och
skulder med uppgift å borgenärernas namn och hemvist, så ock å de
böcker och andra handlingar, som röra boet.
9
§■
Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansök
ningen uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva
de omständigheter, på vilka han grundar yrkandet om egendomsavträde,
samt vid ansökningen foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de hand
lingar, vilka han vill åberopa till stöd för sin talan. Ansökningen jämte
därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.
10
§.
Finner konkursdomaren, att han enligt 7 § icke är behörig att
taga befattning med konkursansökning eller har, där borgenär är sö
kande, denne icke i ansökningen uppgivit sin fordran eller kan kon
kursansökning av annan orsak ej upptagas, meddele konkursdomaren
ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det å ansök
ningen.
11
§.
Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele kon
kursdomaren genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.
12
§.
Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren å
ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra
dagar i stad och eu vecka på landet, från det han erhållit del av an
sökningshandlingarna till konkursdomaren ingiva förklaring över ansök
ningen. Vistas gäldenären utomlands eller föreligger eljest i särskilt fall
anledning att utsträcka förklaringstiden, må det ske, dock ej utöver vad
oundgängligen kräves. Borgenären vare pliktig att tillställa gäldenären hand
lingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift, så ock att inom viss av kon
163
kursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen där för. Ilar borgenären ej inom förelagd tid inkommit med delgivningsbevis, vare ansökningen förfallen, där ej inom samma tid förklaring avgivits av gäldenären eller borgenären visat, att hinder för delgivningen mött. I sistnämnda fall utsatte konkursdomaren ny tid för delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs målet skall hänskjutas till rätten.
Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast
beslut om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären an sökningen eller utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet till rätten.
I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om
målet hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig vid rätten kan varda part tillställd med posten, varjämte föreläggandet skall innehålla anmaning till part, om vars postadress tillförlitlig upplysning icke föreligger, att hos konkursdomaren anmäla den postadress, under vilken parten önskar få kallelse sig tillsänd.
Kung1. May.ts Froposition Nr 82.
13 §.
Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursan
sökning förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans husfolk eller grannar eller där han har tjänst eller näring vinnas säker anvisning, var han uppehåller sig, och är det ej veterlig^, att han för sig ställt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av ansök ningen och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas till rätten. Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket och icke veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansök ningen.
I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att
gäldenärens egendom hålles under säker vård till dess frågan om egen- domsavträdet blivit avgjord; och läte konkursdomaren tillika, där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta gäldenärens make eller någon, som är i hans tjänst eller eljest kan antagas äga kännedom om honom och hans förhållanden. Kostnaden för egendomens vård skall gäldas av borgenären.
164
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
14 §.
Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas
till rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad
inom fyra dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gälde-
närens kallande till rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på
landet målet ej företagas inom nämnda tid, med mindre urtima ting
hålles, må dock målet anstå till lagtima ting eller, där på grund av
Konungens förordnande särskilt tingssammanträde, varå mål angående gäl
denär försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall hållas, till sådant
sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen
och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna
till rätten; och skall i kallelsen tillkännagivas, att parts utevaro icke
hindrar målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress
eller har eljest tillförlitlig upplysning vunnits om densamma, må kallelsen
i rekommenderat brev tillsändas honom.
I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som
konkursdomaren låter införa i allmänna tidningarna tre gånger, kallas
att inställa sig vid rätten å viss dag, minst tre, högst sex veckor efter
sista kungörandet. På landet må dock efter framställning av borgenären
målet kunna utsättas till näst efter utgången av sistnämnda tid infallande
lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i första stycket om-
förmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång för gäl
denären. I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första
stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.
15 §.
Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att sökagäldenärs
försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller,
efter lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå
att beslutet ej vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning
förordnats, att beslutet icke må verkställas. Samma lag vare, då över
exekutor meddelat föreskrift om verkställighet av skiljedom och ej av
högre myndighet eller av domstol, dit talan mot skiljedomen instämts,
annorledes förordnats, så ock då utmätning må erhållas jämlikt lagen
om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol förordnats,
att verkställighet icke må äga rum.
I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall god
kännas, ankomme på borgenären att styrka densamma.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
165
16 §.
I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov,
med mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej sättas längre än som oundgängligen kräves; och vare, där på landet urtima ting erfordras, sökanden pliktig att bestrida kostnaden därför.
17 §.
Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan
att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde del- ägarne i boet förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring över ansökningen inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samt liga dödsbodelägare ansökningen och skall förty densamma prövas av rätten samt kallelse å parterna utfärdas, varde, där någon dödsbodel ägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å av lägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i allmänna tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket förmäles. År målet, då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne kallade att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträf fande frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avliden gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens delgivning med dödsbodelägarne och dessas kallande till rätten tillämpas vad i första och andra punkterna föreskrivits.
18 §.
Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens
försättande i konkurs meddelats.
19 §.
Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren
genast utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursan sökningen ingivits.
Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen till
kännagiva, när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas, inom vilken tid borgenärerna böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar samt i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående konkursen skola införas. I kungörelsen skall ock konkurs domarens postadress angivas.
166
Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren
icke tidigare än två och icke senare än fyra veckor från det beslutet
om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för
detta sammanträde tagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara in
given till konkursdomaren då sammanträdet hålles. Där det med hän
syn till konkursboets omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligen
nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än
ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra
minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendoms
avträde. Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen
skola införas, må ej överstiga två.
Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och
avträdes före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall
i den kungörelse, som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att
årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom konkursen.
Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande
varit införd i allmänna tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas
erinran därom att ackordsförhandling ägt rum, ävensom angivas dagen,
då beslutet om förhandlingens inledande meddelades.
20
§.
Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens
dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång
i allmänna tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en
vecka före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag, i den eller
de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.
Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller
uppgift eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs,
kommit konkursdomaren tillhanda, läte han genom särskilda kallelse
brev underrätta alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom
kronans ombudsman i orten om kungörelsens innehåll.
Breven skola med posten avsändas senast en vecka före den för
första borgenärssammanträdet utsatta dag.
Varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i boupp
teckningen eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som
ej blivit kallad, skall konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända
kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
167
Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva
gäldenären särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten att å första borgonärssammanträdet avlägga bouppteckningsed.
21
§.
Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten
om gäldenärs försättande i konkurs.
Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde
underrättelse därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste förman.
Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen,
att fast egendom finnes i boet, skall å först infallande rättegångsdag, varå inteckningsärenden må förekomma, om konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts dom värj o, skall för verkställ ande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen ligger, insända bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit infört i fartygs- registret, eller lott i sådant fartyg, skall å nästa rättegångsdag för in teckningsärenden om konkursen göras anteckning i protokollet över in teckningar i fartyg samt i inteckningsboken för fartyg; ock varde förty, där konkursen ej är anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om konkursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen gjord till nämnda domstol.
22
§.
Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke
berättigad att råda över egendom, som hör till konkursboet.
23 §.
Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som
gäldenären gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet.
Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för for
dran har panträtt i fast eller lös egendom, söka betalning ur den egen dom, som sålunda häftar för fordringen.
24 §.
Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit
utmätt till gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.
Kungl. Majds Proposition Nr 82.
168
Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller
gods i fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 §
sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egen
domen ägt rum.
Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätnings
mans befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före
ovannämnda besluts meddelande.
25 §.
Beslut om egendomsavträde gånge i verkställighet utan hinder därav
att ändring i beslutet sökes.
Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upp
tagits, varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om
konkursen infördes i allmänna tidningarna.
26 §.
Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall
konkursdomaren underrättas därom; och läte han kungöra den högre
rättens beslut i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, även
som från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.
Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört
i fartygsregistret, eller lott i sådant fartyg, skall vad i 21 § tredje
stycket föreskrivits angående anteckning om konkursen äga motsvarande
tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.
Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet åter-
ställes till gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurs
kostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
2 Kap.
Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning
till konkursbo.
27 §.
Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då
beslutet om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under
konkursen och som är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
169
så oek den egendom, som kan återvinnas till konkursboet. Ej må dock av gäldenärs lön eller av vad gäldenär eljest kan genom eget arbete under konkursen förvärva mera tillkomma boet än som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans makes och o försörj da barns eller adoptiv barns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort för all kostnad till förlag.
På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse
om vad efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskom melse ingången innan en vecka förflutit från första borgenärssamman- trädet eller, där fråga om avdrag senare uppkommit, inom en vecka därefter, varde frågan hänskjuten till rätten; äge ock borgenär, som är missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären överenskommits, att påkalla rättens prövning genom skrift, som må ingivas till konkurs domaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre kon kursdomaren yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag för handläggningen inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio dagar före den utsatta dagen införd en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; varde ock särskild underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne. Vad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring däri sökes.
28 §.
Har gäldenären innan beslutet om egendomsavträde meddelades i
avsikt att förekomma, att egendom går i betalning för gäld, ingått av tal, varav kommit skada för borgenärerna, och hade den, med vilken avtalet ingicks, kännedom om gäldenärens avsikt, gånge det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit från det av talet ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.
29 §.
Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes
eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde med delades ingått avtal till skada för borgenärerna och hade den, med vilken avtalet ingicks, kännedom om att gäldenären var på obestånd eller om konkursansökningen, gånge det avtal på talan av konkursboet åter, utan så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar, att han saknade skälig anledning till antagande, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) 282119 22
170
30
§.
Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde,
att borgenärerna därav haft märklig skada, och är gåva av lös egen
dom fullbordad inom etthundraåttio dagar innan konkursansökningen
gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde
meddelades eller har, där fast egendom bortgivits, lagfart ej sökts tidi
gare än nu sagts, gånge den gåva på talan av konkursboet åter. Samma
lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal skett och av miss
förhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses, att avtalet
huvudsakligen har egenskap av gåva.
31 §.
Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjor
des eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde med
delades betalt gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller
betalt gäld annorledes än med penningar eller andra med hänsyn till
hans och borgenärens yrke vanliga betalningsmedel eller lämnat pant
för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gånge den be
talning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.
Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och
är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig
att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen
till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling angående fast egen
dom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt hand
ling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,
för inteckningens dödande.
Vad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären
visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteck
ningen, saknade skälig anledning till antagande, att gäldenären ville
gynna honom framför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning
utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen eller panten
eller sökte inteckningen, hade kännedom om att gäldenären var på
obestånd eller om konkursansökningen.
32 §.
Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjor
des eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde
Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.
171
meddelades betalt förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet betingats men ej överlämnats, och hade borge nären, då han mottog betalningen eller panten, kännedom om att gälde- nären var på obestånd eller om konkursansökningen, gånge den betal ning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.
33 §.
Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under
tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen dom blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och liar borge nären genom utmätningen erhållit betalning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.
34 §.
Har vid bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes
arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelnings- handlingen ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansök ningen gjordes, gånge den bodelning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.
A bodelning, varom ovan förmäles, skall stadgandet i 29 § äga
tillämpning, ändå att bodelningen ägt rum tidigare än där sägs, dock ej om bodelningshandlingen ingivits till rätten mer än ett år innan kon kursansökningen gjordes.
Då fråga eljest är om återvinning från gäldenärens make, skall vad
i 29—33 §§ stadgas äga tillämpning, ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs, dock ej, om den ägt rum mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.
35 §.
Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförliandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna tidningarna, skall tid, som enligt 29—34 §§ är att räkna tillbaka från konkursansökningens ingivande, i stället räknas tillbaka från det beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades. Har gäldenären under tiden från meddelandet av sagda beslut till dess beslutet om egendomsavträde meddelades bortgivit egendom eller betalt gäld eller efter gälds tillkomst för densamma lämnat pant, eller har gälde nären under nämnda tid eljest ingått avtal till skada för borgenärerna
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
172
och visar, ej den, med vilken avtalet ingicks, att han saknade skälig an
ledning till antagande, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång,
eller har under samma tid borgenär i gäldenärens egendom sökt inteck
ning för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är
ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stad
gade tid sökts för fordran, som där avses, eller har under omförmälda
tid egendom blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och borge
nären genom utmätningen erhållit betalning eller har under sagda tid
vid bodelning så förfarits, som i 34 § första stycket sägs, äge, om
konkursboet därå talar, återgång rum på sätt i 29—34 §§ för varje fall
är stadgat.
36 §.
Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit
betalningen, icke på grund av vad i 32, 34 eller 35 § stadgas om återgång
av betalning skyldig återbära vad han mottagit, där han efter växellag
ej kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot
någon växelgäldenär. Vad gäldenären erlagt vare dock den, som vid
återgångstalan för bristande betalning skolat efter växellag i sista hand
ansvara för växelns betalning, eller, om växeln tillkommit för annans
räkning, denne pliktig att till konkursboet återbära, så framt han utlämnat
eller låtit utlämna växeln under sådana omständigheter, att, därest betal
ning för växeln då till honom av gäldenären erlagts, betalningen skolat
jämlikt 32, 34 eller 35 § på talan av konkursboet återgå.
Vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga
motsvarande tillämpning å check.
37 §.
Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär
i fall, som i 31 och 35 §§ avses, ej tillhandahålla handling, på grund
varav inteckning sökts, vare konkursboet berättigat till ersättning för
därigenom uppkommen skada; dock vare, där gåva återgår i fall, då
stadgandena i 28 eller 29 § eller 35 § andra punkten icke äro tillämp
lig3'? gavotagaren ej ersättningsskyldig i vidare mån än han av gåvan
haft vinst, ej heller vare, då vid återgång av bodelning i fall, varom sist
förmärs, egendom skall återbäras, gäldenärens make eller dennes arvingar
pliktiga att, till den del de gynnats vid bodelningen, utgiva ersättning
i vidare mån än de därav haft vinst.
Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för
egendom, som han erhållit genom avtalet, äge han, där konkursboet
återvinner egendomen, av boet återfå vad han utgivit eller dess värde.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
173
Vad sålunda är stadgat galle dock ej, där vederlaget icke kommit boet till godo samt den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget. Går bo delning åter, svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring av den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit, eller av dess värde.
När egendom å någondera sidan återbäres, skall ock utgivas ränta eller
avkomst, som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodel ning i fall, då stadgandena i 28 eller 29 § eller 35 § andra punkten icke äro tillämpliga, gåvotagaren eller gäldenärens make eller dennes arvingar återbär egendom, varde all å egendomen gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres eljest egendom av annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast för nödig kostnad. För nödig och nyttig kost nad å egendom, som av konkursboet återbäres, vare konkursboet be rättigat till ersättning.
Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i
konkursen. Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egen dom frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.
Återvinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva,
eller går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar åter och bär maken eller arvingarna i följd av vad som stad gas i 8 kap. 5 § eller 13 kap. 14 §giftermålsbalken, innan stämning om återvinning skedde, infriat någon gäldenärens skuld, vare konkursboet skyldigt återgälda maken eller arvingarna vad sålunda guldits jämte ränta.
38 §.
Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har
återvinningsrätt, överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom den rätt, där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen.
39 §.
Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer
konkursbo, må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär, som bevakat fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan, skall, innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd att hans talan eljest ej upptages till prövning.
Återvinningstalan enligt 29—36 §§ skall anhängiggöras genom
stämning inom sex månader från första borgenärssammanträdet; har å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före
Kungl. Maj-As Proposition Nr 82.
174
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
nämnda sammanträde eller har, då fråga är om återgång av bodelning,
bodelningshandlingen ej därförinnan ingivits till rätten, skall klander
tiden räknas från den dag lagfarten söktes eller bodelningshandlingen
ingavs.
År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskost
naden; dock vare han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda
kostnad, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet
till godo.
40 §.
Vill den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd därav
bevaka fordran i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att
han kunnat bevaka fordringen inom den för bevakning av fordringar
utsatta tid, vare han berättigad att på vad han till konkursboet skall
återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort belöpa, om den
blivit bevakad inom sagda tid.
3 Kap.
Om avträdd egendoms förvaltning.
41 §.
Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller
flere förvaltare, som ut3es i den ordning nedan stadgas. Ej må mer än
en förvaltare utses, där det ej med hänsyn till boets omfattning eller
beskaffenhet prövas oundgängligen nödvändigt.
42 §.
Vid utseende av konkursförvaltare skall iakttagas, att den eller
de, åt vilka förvaltningen anförtros, äga sådan insikt och erfarenhet,
som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för
förvaltningens behöriga handhavande.
Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare'
nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,
eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
175
påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.
Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara
konkursförvaltare; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.
43 §.
Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse för
valtare att under tiden till första borgenärssammanträdet omhänder- hava boet.
44 §.
Konkursdomaren skall ock, så snart ske kan efter det beslutet om egen-
domsavträde meddelats, förordna en ärlig och förståndig man att i kon kursen vara rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna lag sägs. Vid befattningens tillsättande skall iakttagas, att densamma icke anförtros annan än den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för bedömande av de frågor av rättslig innebörd, som ankomma på om budsmannens prövning, än ock nödig erfarenhet och sakkunskap för fyllande av de åligganden beträffande tillsyn över konkursutredningen och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.
Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad
annan ledamot i rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,
gånge sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.
På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga
ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.
Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren för
ordna annan att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.
45 §.
Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare för
tiden därefter till det antal konkursdomafen efter borgenärernas hörande bestämmer.
År någon, på vilken borgenärernas val fallit, jämlikt 42 §• andra
eller tredje stycket obehörig att vara förvaltare eller eljest olämplig att handhava konkursboets förvaltning, tillkomme det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den sålunda valde.
176
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av
konkursdomaren.
46 §.
Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna, så framt någon
av dem gör framställning därom, välja granskningsmän att med den
befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka förvalt
ningen. Gransknings männens antal bestämmes av konkursdomaren.
Valet skall ske så, att en var av de närvarande borgenärerna röstar å
en granskningsman. Till granskningsmän anses valde, i första rummet
den, om vilken borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade utgöra
största beloppet, förenat sig, och därefter den eller de, som efter huvud
talet erhållit de flesta rösterna.
För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster
han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant
för den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordrings-
beloppen och vid val av suppleant för annan granskningsman efter
huvudtalet.
Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika
röstetal, skilje lotten dem emellan.
47 §.
Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej
utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget.
48 §.
Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erfor
derligt, att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren
kallas att sammanträda inför honom för att utse det antal förvaltare, som
ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga mot
svarande tillämpning.
Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge
hos konkursdomaren göra framställning om ökning av antalet förvaltare.
49 §.
Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår
granskningsman, för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren
Kungi. Maj. ts Proposition Nr 82.
177
kalla borgenärerna att sammanträda inför honom för att utse efterträ dare till den avgångne. Vid valet skola bestämmelserna i 45 § om val av förvaltare och i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga motsvarande tillämpning.
Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller
granskningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande finner det ej vara nödigt att annan utses i den avgångnes ställe.
50 §.
4
Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge
konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätt hållande tills nytt val ägt rum.
Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje
stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under tiden fullgöra hans åligganden.
51 §.
För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.
52 §.
Åro flere förvaltare, skola de efter samråd med rättens ombudsman
bland sig välja en att i fall, som avses i denna lag, mottaga medde landen eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren, ävensom för vara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som nu sagts, skall konkursdomaren underrättas.
Vilja flere förvaltare sig emellan dela förvaltningen, bestämme kon
kursdomaren efter ombudsmannens hörande, om och i vad mån det må ske.
Hava de förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt av
hända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet med föra någon förpliktelse.
Åro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller
beslut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hän- skjutas till ombudsmannen, och gälle den mening han biträder.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
282119
23
178
53 §.
Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade
bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma
rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och
snabb utredning av boet.
54 §.
Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan omhän
dertaga gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra
boet, samt förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med
uppgift å borgenärernas namn och hemvist, så ock å nämnda böcker
och handlingar; där så befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteck-
ningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen skola
tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskatt
ning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäl
denären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits
till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare
upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.
Då bouppteckning upprättats av förvaltaren, skall ett exemplar därav
tillställas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendoms-
avträde meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren
att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren uppgift å borgenärerna
och deras hemvist samt att därefter så snart ske kan inkomma med
bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut in
given bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.
55 §.
Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske
kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall
upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom
särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning förefinnes till antagande,
att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina bor
genärer. År gäldenären köpman, varde i berättelsen tillika anmärkt,
vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och skall i så
dant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda ba
lansräkningen. Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.
Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid
fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av den samma; och äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning löi kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd.
Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 82.
I*-’
50
§•
År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första bor-
genärssammanträdet infallande juni eller december månad, skall förval taren inom fjorton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berät telse, vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för lör- valtningens bringande till slut; åliggande förvaltaren att sedermera under konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton dagar från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives, mer än ett år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall be rättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att konkursen icke avslutats. . „ .
Berättelsen skall granskas av ombudsmannen och inom tva veckor
från mottagandet ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar, till vilka ombudsmannen må hava funnit fog.
57 §.
Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i pen
ningar dag efter dag antecknas. ....... . , ,
Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bok
föringsskyldighet, som särskilt kan vara föreskriven.
58 §.
Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i
den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman godkannes. Till bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av ombuds mannen medgives. . . a
Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta mtiutna
medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, er lägga ränta efter åtta för hundra om året.
180
o länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från
utgången av mars, juni, september och december månader varje år till
ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar
under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet pen
ningar innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktig
heten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava
under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen
granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.
Aven efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel
insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär;
vare ock skyldig underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.
59 §.
Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets till
stånd samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förval tum gen.
När helst han finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av
boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av för
valtaren.
Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till
böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren
på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.
Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens om
budsman, äge borgenär, så ock gäldenären taga del.
Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upp
lysningar om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren
det begär än även på begäran av borgenär eller gäldenären.
60 §.
Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande
låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkurs
boets räkning i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utred
ning av boet; inhämte dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens
fortsättande. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts
vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen sitt samtycke eller
yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse, som med ombuds
mannens samtycke fortsättes, skall nedläggas, skola borgenärerna kallas
till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas
längre tid än ett ar från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer,,
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.
KungL Maj.ts Proposition Nr 82.
181
vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de vid prövning- av ärendet närvarande borgenärernas fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.
61
§•
Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i
boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas.
Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egen
dom, som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordar allt för kostsam vård. Saknas medel till bestridande av utgifter för boet, må ock under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, dock ej utöver vad för ändamålet prövas nödigt; och bör, om gäldenären därtill anvisar viss egendom, den egendom i främsta rummet uttagas, så vitt det lämp ligen kan ske.
Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förval
taren samtycke av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om för säljningen skall ske å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.
62 §.
Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så
snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 § andra stycket samt 149 § andra stycket.
63 §.
Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han
försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.
64 §.
Väckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av boets
egendom eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom hos rättens ombudsman, äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från
182
första borgenärssammanträdet. Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej
enas eller är någon borgenär eller gäldenären .missnöjd med deras be
slut eller har längre uppskov än nyss sagts påyrkats, skola borgenärerna
kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må dock uppskov
bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,
där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av
sammanlagda beloppet av de närvarande borgenärernas fordringar, därom
äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av
de röstande.
Då fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller
borgenär eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsman
nen och förvaltaren, att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen
förordna, att med försäljningen skall anstå i avbidan på ärendets av
görande.
Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som
avträtts till konkurs, är särskilt stadgat.
65 §.
Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att
med försäljning av boets egendom skall anstå auss
tid, men finna rättens
ombudsman och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter,*
att försäljning bör ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan
huruvida anståndet skall upphöra hänskjuten till borgenärernas prövning.
66 §.
Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan
ingivit förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort
är, huruvida ackord kommer till stånd.
Ingives ackords förslag efter första borgenärssammanträdet, vare det
ej hinder för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det ytt
rande över förslaget, som jämlikt 155 § skall av honom avgivas, till
styrker dess antagande, må dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,
försäljning verkställas så länge ackordsfrågan ej är avgjord. Varder för
slaget ej sålunda tillstyrkt, men antages det av borgenärerna eller varder
det eljest jämlikt 164 § hänskjutet till rättens prövning, skall med för
säljningen anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande; och må i fall,
■då" prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,
som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstÖA7ervikt, som i
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
]K3
sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan
på borgenärernas prövning av förslaget.
Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning
av boets egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 §
besluta, att ackordsförslag skall vara vilande. Ej må i sådant fall an
stånd äga rum, med mindre det med den röstövervikt, som i 159 § sägs,
bestämmes av de borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor.
67 §.
Vad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av
egendom i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 §
må äga rum jämväl före första borgenärssammanträdet.
Påvrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran
har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten
gäller, skall säljas genom förvaltarens försorg och har hans. rätt till
betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd
eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, då skall ock, utan
hinder därav att enligt vad ovan är stadgat uppskov med försäljningen
beslutits eller därmed eljest skall anstå, försäljning av den egendom äga
rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna uppenbart, att
förlust därigenom skulle uppstå föFdionkursboet.
Har gäldenären bjudit ackord, må ej på grund därav anstånd med
försäljningen äga rum, så framt gäldenären samtycker till försäljningen.
68
§.
Finnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet av utmätning,
varom i 24 § andra stycket förmäles, varder inställd, äge förvaltaren
med samtycke av rättens ombudsman hos vederbörande myndighet göra
framställning därom.
69 §.
Innan förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åt
gärd för försäljning av egendom i boet, vare han skyldig därom under
rätta rättens ombudsman.
70 §.
Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande
myndighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen be
stämmer. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt för
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
184
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
valtaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till
försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borge
närernas samtycke. Ej må i något fall försäljning av fast egendom ske
annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.
Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ord
ning utsökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd,
må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens
försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men före
ligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att
leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen
underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer,
som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt
17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola
ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det till
städja.
Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ord
ning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen
eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas,
före det sammanträde till auktionsförrättaren avlämna behållning, som
under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen upp
kommen behållning, som på grund därav att verkställighet av utmät
ning jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren över
lämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig utdel
ning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning
utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångs
förvaltning, mellan rättsägarne fördelas.
71
§'
Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning
av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rö
relse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan om
budsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det
lämpligen kan ske.
Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild för
månsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än
å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.
Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där
fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
185
försäljning i don ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. År fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försälj ningen samt, om lärtyget inköpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fasta egendom säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteck ningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är per sonligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären med giver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från an svarighet.
72 §.
Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till för
säljning under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud föreligger och varder antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till före kommande av försäljning till underpris, såsom om infordrande av anbud, om ett lägsta försäljningspris, om värdering av egendomen genom sak kunnig person eller dylikt.
73 §.
Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i
handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion, såframt ej förvaltaren vill lösa densamma för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egen domens försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis, må för säljningen ej ske å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske, samt vise för honom reda för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren
därom besörja. Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 282119 24
186
han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, öom efter ty
särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.
74 §.
Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens för
sorg, läte han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsöknings-
lagen stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom
fråga är; dock vare kungörelsens införande i allmänna tidningarna eller
i länskungörelserna icke i något fall erforderligt.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
aiiktion, som enligt 73 § besörjes av borgenär.
75 §.
Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller
annan särskild förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen
till varje borgenär, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars
adress är känd, med posten översända särskild underrättelse om tid och
ställe för auktionen.
76 §.
Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara
ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom
att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle
han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre ut
sträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å
lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmåns
rätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med
mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens
medgivande sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion
å fast egendom.
77 §.
Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgär
der för indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som
i 64 § är stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egen
dom, beslutas uppskov med indrivning av boets fordringar, och skall,
om sådant uppskov beslutits, vad i 65 § för där avsett fall föreskrives
Kung!. May.ts Proposition Nr 82.
187
äga motsvarande tillämpning. Kan fordran ej indrivas utan rättegång
eller lagsökning, galle vad i 79 § finnes stadgat. \ årder ej rättegång
eller lagsökning anställd och kommer ej heller förlikning till stånd på
sätt nedan sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.
78 §.
Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit
gjort och finner förvaltaren fördelaktigt för konknrsboet, att det anbud
antages, begäre samtycke därtill, då fråga är om fast egendom, av borge
närerna men eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge
förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning
avslutas innan gäldenärén fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar
gäldenären sitt samtycke till förlikning, som angår fast egendom, vare
frågan därom förfallen. Motsätter han sig förlikning angående annan
egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv ut
föra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes.
79 §.
Rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans sam
tycke anställas av förvaltaren. Har förvaltaren anhängiggjort talan
utan att ombudsmannens mening inhämtats, åligge förvaltaren att så snart
ske kan underrätta ombudsmannen om målet, och skall, där ej detta re
dan är avgjort, dess fortsättande ankomma på hans medgivande.
Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja talan, som i första stycket
avses, vare ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens samtycke.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om fortsättande för konkursboets räkning av mål, som anhängig] orts
innan beslutet om egendomsavträde meddelades.
Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare
det utan verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada,
som må uppkomma för konkursboet och ej täckes av vad i målet till-
vinnes boet.
80
§.
Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid full
görandet av sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman,
borgenär eller gäldenären hos konkursdomaren göra anmälan om för
hållandet.
KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.
188
Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning
till anmärkning mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständighe
terna tillhålla honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från
befattningen.
Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkurs
domaren, där ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen,
yttrande från denne. Efter första borgenärsammanträdet må lorvaltare
ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkurs
domaren utlysts, lämnats tillfälle att inför honom yttra sig i ärendet.
Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i avbidan på
borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det
ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, in
kommit till konkursdomaren.
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.
81 §.
Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall,
så vitt det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom
hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling
gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det ar
vode till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendomen.
Till förfång för dem, som hava särskild förmånsrätt i boet tillhörig
egendom, må ej av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas an
nan konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där förmånsrätten är av
beskaffenhet att kunna göras gällande endast i konkurs, av egendomen
må bestridas jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boet eljest ej
lämnar tillgång därtill.
82 §.
Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rät
ten; äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.
Sådant arvode skall sättas till belopp, som med avseende å det ar
bete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,
samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.
Ej må arvode efter tid räknas.
83 §.
Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall
bestämmas till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 §
KungJ. May.ts Proposition Nr 82.
18!)
må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, be räknas särskilt arvode. Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvode i övrigt bestämmes.
Vid bestämmande av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i
82 § stadgas om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.
84 §.
Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter
därom hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode be rättigade; och bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång be stämmas för samtliga därtill berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i arvode fordras, och, där i anledning av fram ställningen fråga om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan uppkomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen skall fogas redogörelse för det arbete uppdraget medfört. Har förvaltare för särskilda förvaltningsåtgärder, såsom förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har rättens ombudsman eller förvaltare tillgodo förts ersättning för utgifter, skall sådant angivas i redogörelsen.
Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss
egendom, åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteck ning över kända rättsägare, som hava särskild förmånsrätt i egendomen.
85 §.
Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte
konkursdomaren dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser fram ställning allenast bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, äge dock konkursdomaren pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom innan arvode i övrigt bestämmes må anses föreligga.
Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, läte
konkursdomaren genom kungörelse, som minst tio dagar före den ut satta dagen införes en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kalla vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin talan; och varde därjämte särskild underrättelse om ärendets företagande med delad den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären. Kun görelsen skall innehålla meddelande om belopp, som i arvode fordras. I
190
fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som tiar panträtt i
den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i
konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till
envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd,
översända underrättelse, som nyss sagts. År sådant fall för handen,
att frågan om arvode ej inverkar på boi-genärernas rätt, skall kungörelse,
varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde underrättelse om ärendets
handläggning vid rätten meddelad den, för vilken arvode skall bestäm
mas, så ock gäldenären.
Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall kon
kursdomaren inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.
86
§.
Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning
avgivits i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må
ej arvode uppbäras av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för
sin förvaltning.
87 §.
Hava förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare uppsåtligen
eller av vårdslöshet förorsakat skada, svare en för alla och alla för en
för skadans gäldande.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
4 Kap.
Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så
ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.
88 §.
Gäldenär må ej från den dag, då beslut om hans försättande i
konkurs meddelades, till dess han avlagt den i 91 § föreskrivna boupp
teckningsed utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig från den
ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan
samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att han kan en
vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort,
där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombuds
mannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är
utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom
må lämnas.
191
89 §.
Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, för
valtare och granskningsman ävensom, vid borgenärssamm an träde, borge närerna de upplysningar om boet, som de begära.
Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt
lian ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hinder föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens eller, om sammanträdet skall hållas inför rättens ombudsman, dennes samtycke därtill. Utebliver gäldenären från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola före komma.
90 §.
Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89
§§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.
91 §.
Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den
i anledning av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri, som han må finna påkallade, och betyge där efter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller skuld, som ej hör till boet, upptagits.
92 §.
Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första
borgenärssammanträdet. År gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteck ningen då ännu ej till konkursdomaren inkommen, kalle konkursdomaren, sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske kan gäldenären att infinna sig för edgångens fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom.
År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren
tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
192
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta
honom hemma i sin bostad avlägga eden.
93 §.
Omyndig gäldenär, som fyllt femton år, ävensom, där gäldenären
är gift, hans make åligge att avlägga sådan ed, som omförmäles i 91 §,
så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda
omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.
Gäldenärs barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans
stärbhusdelägare vare, om det kan antagas, att de äga kunskap om boet,
pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär avlägga ed, som
nyss nämnts. Samma skyldighet åligge ock gäldenärens husfolk och tjänare.
Har någon haft egendom, som hör till boet, om händer, vare han plik
tig att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa uppgiften, så
framt förvaltaren eller borgenär det yrkar.
Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos
konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren
den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid
och ställe, som av honom bestämmas; underrätte ock därom rättens om
budsman och förvaltaren samt, där edgångsyrkandet framställts av
borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången
genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren
beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives
ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuten till
rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens
fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna
i 92 § andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande
tillämpning.
94 §.
Undandrager sig gäldenären att fullgöra vad honom enligt 54, 88,
89 eller 91 § åligger eller överträder han förbud, varom stadgas i 88 §,
må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att
fullgöra sin skyldighet.
Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom en
ligt 93 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller
genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.
Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden
härför gäldas av allmänna medel.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
l'.)3
95 §.
På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd
enligt 94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts
i häkte, skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej
längre är för handen, genast förordna om hans lösgivande.
96 §.
År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen sägs, för överträdande
av reseförbud insatt i häkte, då beslut om hans försättande i konkurs
meddelas, varde därur lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.
97 §.
Gäldenär skall, där han ej annorledes kan försörja sig, av konkurs
boet njuta nödigt underhåll för sig, make och oförsörjda barn eller
adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet om egendoms-
avträde meddelades. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed av
läggas av gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gälde-
nären äge ock från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga
gång- och sängkläder för sig, make och oförsörjda barn' eller adoptiv
barn dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett
värde av högst femhundra kronor eller, där gäldenären icke är familje
försörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra kronor.
Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall tagas hänsyn
så väl till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att
göra rätt för sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som
enligt denna lag åligga honom.
98 §.
På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande be
sluta om vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut
därom meddelas inom en vecka från första borgenärssammanträdet.
Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller bor
genär, att gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör till
komma, äge den missnöjde begära skriftligt besked om beslutets inne
håll och inom tre veckor från första borgenärssammanträdet påkalla
rättens prövning genom skrift, som må ingivas till konkursdomaren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 68 käft. (Nr 82.)
2,82119
25
194
Kung!. May-ts Proposition Nr 82.
Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, ut
satte konkursdomaren för handläggningen därav viss dag efter utgången
.av sist omförmälda tid. Kungörelse därom skall minst tio dagar före
den utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de
ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon
kursen; och varde därjämte särskild underrättelse meddelad förvaltaren
och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne.
99 §.
Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som er
fordras för resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas
har att inställa sig hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera,
om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppe-
hölle sig därinom å ort, där han sist vistades.
Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde
i anledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.
5 Kap.
Om bevakning av fordringar i konkurs.
100
§.
I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som upp
kommit innan beslutet om egendomsavträde meddelades.
Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av
villkor eller ej förfallen till betalning.
101
§.
Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att
hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär an
språk på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den
rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borge
när i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa
till stöd för sin talan.
I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och post
adress angivas.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
195
Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.
102
§.
Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren
det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till rättens ombudsman, som har att skyndsamt upprätta en förteckning, utvisande för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle tillkomma fordringen. Förteck ningen skall upprättas i två exemplar, av vilka det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av hand lingarna vara att tillgå hos honom.
103
§.
Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan
dröjsmål efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och lämpligt ställe, varest de till ombudsmannen överläm nade bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det borgenärssammanträde, som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen, därest anmärkningar framställas.
Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor
från bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgängligen nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagst. Det i 108 § omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.
Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning
ej träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten före komma, i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet under först infallande lagtima ting, så framt ej handlägg ningen efter ty i 108 § sägs skall äga rum å urtima ting. Där det i särskilt fall befmnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.
Konkursdomaren läte ofördröjligen med posten översända meddelande
om vad sålunda bestämts till varje borgenär, som bevakat fordran i konkiirsen och vars adress är känd, ävensom till ombudsmannen, för valtaren och gäldenären.
196
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
104 §.
Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om kan
finner anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt,
till konkursdomaren inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärk
ningar utsatta tid inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas
i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa
till stöd för framställd anmärkning.
Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borge
när, som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i
avseende härå vad ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga
motsvarande tillämpning.
Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.
105 §.
Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade,
gälle det även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.
106 §.
. Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning
framställts, njute till godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat.
Har yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, må sådant dock
ej lända till förfång för dem, som enligt lag hava företrädesrätt till be
talning ur viss egendom; och vare yrkande om förmånsrätt, ändå att
anmärkning däremot ej framställts, utan verkan, om yrkandet ej avser
någon i lag stadgad förmånsrätt.
107 §.
Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det
ena exemplaret av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren över
lämnat till rättens ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till
varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars
adress är känd, med posten översända avskrift av anmärkningsskriften
i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i
108 § omförmälda borgenärssammanträde.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
197
las §:
De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar fram
ställts, skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför
rättens ombudsman. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gälde-
nären föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar an
märkning gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar,
som styrka deras talan.
Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej
har laga förfall; dock vare hans utevaro ej binder för ärendets hand
läggning.
På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de när
varande utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Med
giva samtliga närvarande, att anmärkning må förfalla, eller inskränka
de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala.
Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan
hänskjutas till rätten; och inhämte ombudsmannen, huruvida någon av
de närvarande vill där föra talan rörande den fråga.
Åskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes
det belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräk
nas, åligge ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom.
Konkursdomaren utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele om
budsmannen besked om tiden för tinget. Kan sådant besked ej före
sammanträdets slut erhållas och för de närvarande tillkännagivas, varde
tiden för tinget minst tio dagar förut av konkursdomaren kungjord en
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som be
stämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; och vare om
budsmannen pliktig att om den utsatta tiden avlåta särskild underrät
telse till envar, som förbehållit sig att vid rätten föra talan.
Efter sammanträdet tillställe ombudsmannen, så snart ske kan,
konkursdomaren protokoll över sammanträdet, innehållande om och i
vad mån förlikning skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå även
som huruvida någon av de närvarande förbehållit sig att vid rätten föra
talan. Vid protokollet skola fogas å sammanträdet ingivna handlingar.
109 §.
Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola av rätten utan
dröjsmål företagas till prövning och,- så vitt ske kan, på en gång av
göras. Tarva vissa fordringar längre tid för att utredas och styrkas,
varde särskilt dömt över de tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; ankommer någon borgenärs anspråk på annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där konkursen är anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda bestämt genom dom i den särskilda rättegången.
Vid rätten må endast de föra talan, som vid det i 108 § omför-
mälda borgenärssammanträde gjort förbehåll därom eller som rätten eljest finner nödigt höra; utebliver någon av dem, vare det ej hinder för målets avgörande.
no §.
Förlikning angående bevakad fordran, mot vilken anmärkning fram
ställts, må ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka därtill.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
in §.
Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är stadgad angående bevakning.
Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast
det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen över lämnade. bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning, tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen, därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag, å vilken, om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å urtima ting.
Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra
veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tid ningarna. Sammanträdet inför ombudsmannen skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.
Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att särskilt
underrätta den borgenär, som gjort efterbevakningen, ävensom ombuds mannen, förvaltaren och gäldenären.
lita
I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till
efterrättelse vad ovan stadgats om bevakning.
Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, hand
läggas gemensamt.
Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för in
ställelse vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevak ning skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig att gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrättelse om efterbevakningen. Hava flere borgenärer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för efterbevakningarna.
112
§.
Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av
fordringar utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgenärssamman- träde, som hålles inför rättens ombudsman, med mindre bevakningshand- lingarna genom konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen till handa eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att bevakning skett.
113 §.
Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats,
må fullföljas ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären.
114 §.
Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad
av högre rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.
115 §.
Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort,
vilken rätt i konkursen tillkommer fordringen.
116 §.
Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan
borgenär eller av gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen icke, honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den av honom blivit uppgiven.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
200
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej fram
ställts, stånde det honom fritt.
Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende
lämnat uppgifter, som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens
avläggande göra rättelse i sin bevakning.
Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av
någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad;
vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången,
där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana sär
skilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.
Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som
träder hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter
lämpad.
117 §.
Yrkande att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall
göras hos konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exem
plar inom den för framställande av anmärkningar mot borgenärens be
vakning utsatta tid. Ej må sådant yrkande väckas i bevakningsinlaga
eller i anmärkningsskrift.
Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts,
att inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av före
läggandet fullgöra edgången och inkomma med bevis därom.
Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom
ålagts, men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkurs
domaren honom ny tid.
Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären
föreläggande, som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren in
komma med bevis därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av
högst en månad från utgången av den för framställande av anmärk
ningar mot bevakningen bestämda tid; skolande beviset om delgivningen
utgöras av sådant intyg, som ill kap. 38 § rättegångsbalken sägs. År
ej veterligt, var borgenären uppehåller sig, och har anvisning ej kunnat
vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning av före
läggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att
föreläggandet må införas i allmänna tidningarna tre gånger, minst en
vecka mellan varje gång; och äge den, som påyrkat edgången, att inom
en månad från det förordnandet gavs styrka, att föreläggandet blivit
sålunda kungjort. Då föreläggande, enligt vad nu är sagt, delgives
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
201
genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären anses hava undfått del av detsamma den dag sista kungörandet ägde rum.
Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid
fullgöra vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom samma tid, att hinder mött för delgivning, vare edgångsyrkandet för fallet; visas sådant hinder, sätte konkursdomaren ut ny tid.
118 §.
Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall
konkursdomaren ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och för valtaren därom.
Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall, så snart
det inkommit till konkursdomaren, av honom överlämnas till ombuds mannen. Har edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.
119 §.
Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän under
rätt. Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas, avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet, inför vilken enligt det landets lag sådan ed gång må fullgöras.
120
§.
Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren
inkomma med bevis, att * borgenären fullgjort honom förelagd edgång, må innan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock värde, där anmärkning mot bevak ningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning, och gälle om ut delning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.
Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter
utgången av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borge nären hos ombudsmannen styrkt, att beviset tillställts konkursdomaren.
121
§.
Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades, äge begagna fordringen till kvittning
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 282119 26
202
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
mot skuld, för vilken lian vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och
vare för tillgodonjutande av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas
i konkursen. Sökes hans skuld för konkursboet ut, åligge honom, där
han vill njuta kvittningsrätt, att, om i målet så yrkas, beediga fordringen,
såsom i 116 § är stadgat.
År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger ut
bekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle
i fråga om rätt för borgenären till kvittning i fall, då förutsättningarna
därför i övrigt föreligga enligt vad i första stycket sägs, att borgenären
bar att fullgöra sin förbindelse men äger återbekomma ett belopp, mot
svarande vad han erlagt, i den mån det ej överstiger vad han har att
fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande av förslag till
slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; skall fordringen en
ligt vad i 144 § andra stycket är stadgat komma i betraktande vid
slututdelningen, varde nyssnämnda belopp avsatt för att, därest villkoret
sedermera skulle uppfyllas, till borgenären återbäras.
Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
därefter förvärvat fordran bos gäldenären efter avtal med annan än denne,
äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och
tillika hade kännedom om att gäldenären var på obestånd eller om kon
kursansökningen, ej den rätt, varom ovan i denna paragraf är stadgat.
Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär, som under nu nämnda tid
efter det han erhållit sin fordran satt sig i skuld hos gäldenären med
kännedom om hans obestånd eller om konkursansökningen.
Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upp
hörande varit införd i allmänna tidningarna, vare borgenär icke be
rättigad att till kvittning mot skuld, vari han häftar hos gäldenären,
använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen om ackordsförhand
ling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord kommit
till stånd.
122
§.
Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt,
varde utan hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga
ordning påkallats.
123 §.
Den, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egen
dom, vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom,
som sålunda häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i konkursen.
124 §.
Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av ford
ringar utsatta tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskriv ning av konkursen.
Innan egendomen i boet återställes till gäldenåren, skall förvaltaren
av densamma, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
203
6 Kap.
Om utdelning.
125 §.
Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärk
ningar mot bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bestridande av konkurs- kostnaderna eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, ut delning till borgenärerna äga rum enligt vad nedan närmare bestämmes.
126 §.
På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum. Finnes tillgång till gäldande av minst tio för hundra av bevakade
fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre rättens ombuds man samtycker därtill.
Kan utdelning till borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jäm
likt 135 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må så dan utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borge närer.
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i
penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan ut delning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att in giva bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit
204
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.
fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket förmäles, utgöre den om
ständigheten, att boet tillhörig faät egendom icke blivit försåld, ej hinder
för slututdelning.
127 §.
Skall enligt vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom
anstå medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning-
ske till andra borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina for
dringar.
128 §.
Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens
ombudsman uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar
emellan ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter
ombudsmannens mening.
Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär* angiva be
loppet av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att be
räkna, den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den
utdelning, som belöper på fordringen. Föreligger omständighet, som
jämlikt 133 § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att
lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 135 §
uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.
Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen
av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redo
görelsen skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes
influtit för egendomen, samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget
utdelas, för vilka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava
medel, som avses i förslaget, influtit för egendom, vari särskild förmåns
rätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas särskilt för den
egendom.
129 §.
Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hö
rande förvaltningsredogörelse hållas tillgängligt för granskning å ställe,
som bestämmes av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren.
Ombudsmannen läte en gång i allmänna tidningarna och den eller de
ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon
kursen, kungöra, att utdelningsförslag framlagts, så ock från och med
vilken dag samt var det är att tillgå. I kungörelsen skall ock nämnas,
Kungh May.ts Proposition Kr 8H.
205
att den, som vill klandra förslaget, har att anmäla sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.
Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av
ovannämnda kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen dels ock till gäldenären och varje i förslaget upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning, som är för honom beräknad i förslaget.
Ombudsmannen har därjämte alt så snart ske kan tillställa konkurs
domaren ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.
Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom
samtidigt meddelas konkursdomaren.
130 §.
Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos kon
kursdomaren inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kun görelsen därom först varit tillgängligt för granskning. I klanderskriften skall angivas, vilken ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.
Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets
handläggning vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstid ningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt rättens ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt där klandret avser utdelning till borgenär, som icke anmält klandret, denne.
Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara
tillstädes. Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse, vare det ej hinder för målets avgörande.
De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombuds
mannens försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.
131 §.
Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det
avser utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för dem, som icke deltagit i klandret.
206
132 §.
Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning-
av fordringar utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i ut-
delningsförslag, om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevak-
ningsinlagan genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman
tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen visat, att bevakning skett.
Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första
stycket avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket,
som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom
den utsatta bevakningstiden; och tage han därefter med övriga borge
närer del i vad som kan återstå.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
133 §.
Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute
ej annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej
heller må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret,
annorledes än mot borgen lyfta utdelning förrän klandret blivit genom
laga kraftägande beslut avgjort.
Är fordran beroende av villkor, som i 144 § avses, eller är, där
borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 § sägs, edgången ej full
gjord, må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga
om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd
genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad på
fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter ut
gången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas
under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.
Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet
återbära vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter sex för
hundra om året från lyftningsdagen.
134 §.
Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts
honom, vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit
från den dag, från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget
är att räkna; dock vare, där utdelning beräknats för sådan villkorlig
fordran, som avses i 144 § andra stycket, borgenären ej berättigad till
ränta, som å medlen upplupit innan villkoret uppfyllts.
207
135 §.
Borgenär, som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken,
vare medgivet att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel där till finnas.
Borgenär, som har förmånsrätt i viss egendom, äge rätt till
lyftning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.
Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom
ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning en ligt bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.
Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upp
tagas i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.
136 §.
Lyftning enligt 135 § må ej medgivas borgenär, med mindre han
bevakat sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen åter- bäras i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla vad han fått lyfta. Förvaltaren må dock med samtycke av rättens ombuds man eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyl dig att ställa borgen.
Vad i 133 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda
ränta å medel, som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid återbäring av medel, som borgenär enligt 135 § fått lyfta.
137 §.
På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må med
givas i de fall, som omförmälas i 135 §. Vägras lyftning, äge borge nären hänskjuta frågan till konkursdomarens prövning; och meddele denne beslut i frågan.
138 §. •
Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att
tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om be vakad fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
208
till rättens ombudsman eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller
någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, seder
mera kan uppkomma för konkursboet.
139 §.
Har, då två månader förflutit från utgången av tiden för anstäl
lande av klander mot förslag till slututdelning, borgenär, som är be
rättigad att utan borgen lyfta honom i nämnda eller tidigare utdelnings-
förslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin lyftningsrätt, skall för
valtaren till borgenären, om hans adress är känd, med posten översända
meddelande om det belopp, som sålunda må lyftas av borgenären.
140 §.
Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning,
åligge förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva
redovisning för förvaltningen av medlen. De i denna lag om utdelning
ävensom om redovisning vid slututdelning givna stadganden skola där
vid lända till efterrättelse.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
141 §.
Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran an
svariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem
efter det beslutet om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning å
fordringen eller har i sagda fall borgenären erhållit avbetalning genom
utdelning i konkurs, vari annan av de ansvariga blivit försatt, äge än
dock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta utdelning för
samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt göra
gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans for
dran svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkur
ser sammanlagt mer än han har att fordra, gånge överskottet till de
konkursmassor, från vilka större utdelning fallit än som med hänsyn
till gäldenärernas eller löftesmännens inbördes ansvarighet bör däri
från utgå.
Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolags
mans konkurs, därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag
och enkla bolag.
Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 82.
209
142 §.
Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran ansva
riga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem efter det beslutet om egendomsavträde meddelades infriat fordringen bos borgenären, vare den, som infriat fordringen, berättigad till utdelning å samma belopp, som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran svarar.
143 §.
Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran an
svariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, fordringen beva kats av, förutom borgenären, någon av dem, som äro jämte konkurs- gäldenären ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemensamt beräknas, och tage därav först borgenären vad till full be talning av hans fordran åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som jämte borgenären bevakat, i den mån han genom avbetalning erhållit fordran på ersättning hos konkursgäldenären.
144 §.
År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger
utbekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slut utdelning i konkursen. Då slututdelning företages, må utom i fall, var om förmäles i andra stycket av denna paragraf, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären innan kungörelse om framläg gande av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.
Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betal
ningen av en fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för vad han kan komma att gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdelning i konkursen komma i betraktande; dock att, där även borgenären bevakat, vad i 143 § är stadgat om utdelning skall äga tillämpning.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 2881 la 27
210
145 §.
Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts
sådan edgång, som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts,
beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen.
Då slututdelning företages, må sådan fordran ej komma i betraktande,
med mindre innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget
utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens försorg kommit
rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt,
att sådant bevis tillställts konkursdomaren: och skall, där fordringen enligt
vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning-
må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borge
närer.
146 §.
För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är
utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna
inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde med
delades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för
klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna,
där boet förslår till gäldande av ränta å alla bevakade fordringar utom
böter. Å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger
rum, beräknas, om boet förslår därtill, ränta efter fem för hundra om
året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från
vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.
Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken
tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är
att räkna, där borgenären ej därförinnan uppburit betalning. Löper
fordran, varom nu är fråga, ej med ränta, varde ändock ränta efter
fem för hundra om året därå beräknad från den dag, då beslutet om
egendomsavträde meddelades.
Skall å fordran, som eljest ej vore förfallen, ränta ej gäldas före
förfallodagen, beräknas utdelningen å det belopp, som efter en räntefot
av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde den dag, då
beslutet om egendomsavträde meddelades, eller, då fordringen utgår fullt
eller med förmånsrätt, den dag, från vilken tiden för klander mot ut
delningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, om betalning
därförinnan ej uppburits.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
211
147 §.
Skall utdelning ske för fordran allenast på ränta eller för annan
dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen efter en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna. Förmåner, som ej utgå i penningar, skola uppskattas efter ortens pris. År rättighet någon för livstiden tillförsäkrad, skall uppskattningen av kapitalvärdet ske med användande av den dödlighets- och livslängd stabell för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
148 §.
Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i kon
kurs innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ackordet, berättigad till utdelning för fordringens hela ursprung liga belopp med avdrag av vad han redan må hava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt ackordet, tillkommer honom.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gälde-
nären erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs.
7 Kap.
Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.
149 §.
Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig över
enskommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, kon kursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos konkursdo maren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansök ningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.
År sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner
skäl därtill, förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.
212
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkänna
givande därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de orts
tidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.
150 §.
Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han
till konkursdomaren ingiva ackordsförslag i två exemplar.
Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betal
ning samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida
gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i
förra fallet, vari säkerheten skall bestå.
151 §.
Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,
1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning
blivit utfärdad,
2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående
ackords förslags innehåll,
3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke med
delats tidigare än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd
för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,
4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bo
uppteckningsed.
152 §.
Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet och möter
ej mot dess upptagande länder, som i 151 § sägs, åligge konkursdo
maren att innan vidare åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren,
huruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenärerna. År slutut
delning i konkursen nära förestående, eller har gäldenären förut i kon
kursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget återtagits efter
det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde blivit
införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller det
tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fast
ställelse, och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda
omständigheter ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall
förslaget ej vinna vidare handläggning, med mindre rättens ombudsman,
213
vars yttrande i sådant fall skall av konknrsdomaren infordras, förordar, att ackordsfrågan ändock hänskjutes till borgenärernas prövning.
153 §.
Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackords
förslag, teckne konkursdomaren besked därom å. förslaget.
154 §.
Upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handlägg
ning hinder, som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas till sammanträde inför rättens ombudsman för att besluta över för slaget. Det ena exemplaret av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmannen för att under tiden intill sammanträdet genom hans försorg hållas tillgängligt för granskning; och varde i den kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen underrättelse, var förslaget är att tillgå.
Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tviste
frågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde, skall, där ej gälde- nären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill vara, ackordsfrågan utsättas till behandling å tid och ställe, som bestämts för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det ställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola till handahållas. Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behand ling äga rum så snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen och förvaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom ställe, där förslaget skall hållas till gängligt,
155 §.
Förvaltaren skall, så snart det lämpligen kan ske, till rättens om
budsman inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
214
Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärs-
sammanträde, där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär,
som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten
översända avskrift av förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran
om tid och ställe för nämnda sammanträde.
156 §.
Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör
förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa
ombud för sig.
Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de bor
genärer, som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å
de fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon
av dessa fordringar anmärkning mot yrkande om betalnings- eller för
månsrätt framställd men icke prövad eller är, där efterbevakning skett,
tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant
särskilt anmärkt i förteckningen.
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.
157 §.
Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som för-
anledes av stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för
varje i konkursen bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkats, än
även för fordran, för vilken förmånsrätt yrkats, så framt anmärkning
mot yrkandet är gjord och ej blivit av domstol ogillad eller, där efter
bevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar ej utgått.
Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder för borge
nären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit
av domstol gillad. I nu angivna fall. skall, så vitt angår frågan om
borgenärs rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före
omröstningen visas, att beslutet blivit ändrat av högre rätt.
År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, an
märkning mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad
fordran ännu icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för
framställande av anmärkningar ännu ej ute och varder utgången av
omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må
dock fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma
i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning, som blivit
eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan för
KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.
215
månsrätt, eller, vad angår efterbevakning, det eljest bliver avgjort, att fordringen skall sålunda utgå.
158 §.
Har gäldenärens make eller någon, som med gäldenären är i den
skyldskap eller det svågerlag, som i 2 kap.7—9 §§giftermålsbalken sägs, eller i sådant svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, röstat för antagande av ackordsförslag, skall fordran, för vilken rösträtt sålunda utövats, ej komma i betraktande vid bestämmande av omröstningens utgång.
159 §.
Yrkar borgenär eller gäldenären vid det jämlikt 154 § utsatta
sammanträdet uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed kunna anstå till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om det medgives antingen av alla tillstädes varande borgenärer, som äga rösträtt i ackordsfrågor, eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa bevakat fyra femtedeler av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen be vakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes uppskov, skall rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och tillkänna giva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse icke erforderlig.
Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 §
forsta stycket, ytterligare uppskov beslutas.
160 §.
År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röst övervikt, som i 159 § sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.
Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och
varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall in träffat, som avses i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackords- frågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan eller varder gälde nären fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, skall ackords frågan anses förfallen.
216
Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären
göra ändring i ackordsförslaget.
Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna
till sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären
gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen av ombuds
mannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd till varje
borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd;
och skall vad i 155 § stadgas om avgivande av yttrande och delgiv
ning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.
Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda
blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där
jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses
förfallen.
161 §.
Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av
borgenärerna prövat.
Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av
gäldenären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget
första gången förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i
ackordsförslag sedan kungörelse om dess behandling å borgenärssam
manträde varit införd i allmänna tidningarna, må ej prövning av för
slaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med mindre rättens ombuds
man finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre
fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget
genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses
ackordsfrågan hava förfallit.
Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att
minst en vecka före det nya sammanträdet till vaije borgenär, som be
vakat fordran i konkursen och vars adress är känd och som ej varit till
städes vid det förra sammanträdet, med posten översända underrättelse
om ändring, som vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe för det
nya sammanträdet; och skall vad i 155 § stadgas om avgivande av ytt
rande och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.
162 §.
Ackordsförslag skall anses 'vara antaget av borgenärerna, därest
antingen alla tillstädes varande borgenärer förenat sig om förslaget och
dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av
Kungl. Maj:ts Proposition jNr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
217
samtliga i konkursen bevakade fordringar, vilka enligt vad av 157 och 158 §§ framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av ut gången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat fyra femtedelar av nämnda_ fordringsbelopp.
163 §.
Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så
framt det ej fastställes av rätten.
164 §.
År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger
rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som avses i 157 § andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.
Rättens ombudsman åligge, att före sammanträdets avslutande till
kännagiva, huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet jämte eget yttrande över förslaget även som det eller de yttranden, som av förvaltaren avgivits, samt den i 156 § omförmälda borgenärsförteckningen. Innehåller ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget, varde det i proto kollet angivet.
Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren,
sedan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej gälde- nären begärt urtinfa ting och förskjutit kostnaden därför.
Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio
dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de _ ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon
kursen; underrätte ock särskilt förvaltaren och gäldenären.
Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder
bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.) 2821 19 28
218
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan
till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa
dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum ound
gängligen erfordras.
165 §.
Då i fall, som avses i 157 § andra stycket, ackordsfråga blivit
hänskjuten till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för
handen att meddela fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå
till dess frågan, huruvida ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget
eller ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder avgöras av rätten.
166 §.
Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,
1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att före-
lupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,
2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under
3) eller 4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,
3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med
hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på
ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,
4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som
ej uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika
rätt och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist
ett år efter det ackordet blivit fastställt,
5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.
Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej
förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,
varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman
skola sammankallas för att ånyo besluta i ackordsfrågan.
Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt
förhållan de mot sina borgenärer, men anser rätten ’i övrigt skäl vara
för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå
i avbidan på åtalets utgång. Varder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren,
gäldenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet
vunnit laga kraft hos konkursdomaren göra anmälan om ärendets åter
upptagande. Göres sådan anmälan, utsatte konkursdomaren ofördröjligen
dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och skall i ty fall
vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande till-
219
lämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackords- frågan förfallen.
107
§.
Bestrides fastställelse av ackord på den grund, att säkerhet ej finnes
för dess fullgörande, pröve rätten efter omständigheterna, huruvida fast ställelse av sådan anledning må vägras.
168
§.
Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer,
kända eller icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen, utan undantag för andra än dem, som äga förmånsrätt för sina ford ringar. Räcker ej egendom, vari borgenär äger särskild förmånsrätt, till gäldande av hans fordrans fulla belopp, vare han för återstoden underkastad de villkor, som genom ackordet äro bestämda för dem, vilka ej äga förmånsrätt.
Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som
enligt 121 § må tillkomma honom.
169 §.
Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han
mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordriugens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären bevakat fordringen.
170 §.
Anmärkning mot bevakning skall, där för den bevakade fordringen
yrkats förmånsrätt, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit till stånd.
171 §.
Innan egendomen i boet till följd av konkursens nedläggande eller
fastställt ackord till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egen domen, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig; och åligger det förvaltaren, då ackord
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
220
kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina beva
kade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla
den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.
År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforder
liga medel till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren in
sättas i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komme
ränta den till godo, som slutligen finnes berättigad till medlen.
172 §.
Yppas det efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn
till konkursen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap
hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd
gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas rätt att
mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma i övrigt
gällande.
173 §.
Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kun
görelse om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord,
skall frågan anses förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.
174 §.
Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna,
må ej klagas.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kung1. May.ts Proposition Nr 82.
221
8 Kap.
Om borgenärssainiuanträden.
175 §.
Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är
stadgat skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara ordförande.
176 §.
Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombuds
man, där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkurs domaren.
Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för samman
trädet ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.
Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång
i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.
Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gälde-
nären samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt underrättas.
Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och
av sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat i 19, 20, 103 och 111 §§.
177 §.
Vid borgenärssamman träde skall protokoll föras av ordföranden. Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet
underskrivas av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.
178 §.
Vid val av förvaltare, så ock i andra vid borgenärssammanträde
förekommande frågor, som röra boets förvaltning, gälle, där ej annor ledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den mening, varom bland
222
närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstad
kommas, gälle den mening ordföranden biträder.
179 §.
En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid
borgenärssammanträde, vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffen
heten av sin -fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka
fordringen må vara grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter
bevakningstidens utgång, skall dock vad sålunda är stadgat anses full
gjort, där borgenär i bevakningsinlaga lämnat nämnda uppgifter om
fordringen och vid inlagan fogat de handlingar, som efter vad nyss
sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens
utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.
För fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan ej föras.
Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger
laga kraft, talan för fordringen ej föras.
180 §.
Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande
boets förvaltning i den mån hans rätt på grund därav att hans fordran
är förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke är
beroende av frågans utgång.
Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för
annan borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga
rörande avtal emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller
deltaga i behandling av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje
man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stri
dande mot konkursboets.
Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna
paragraf avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av
annan borgenär eller av förvaltare eller av gäldenären.
181 §.
Förvaltare äge ej för egen del, där han själv är borgenär, eller
såsom ombud för annan deltaga i val av granskningsman.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. May.ts Proposition Nr 28.
223
182 §.
År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gälde-
nären ansvarig för betalningen av en fordran, och har tillika borgenä ren bevakat fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.
183 §.
Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare
eller granskningsman eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge han däröver anföra besvär. Har ackordsfråga hänskjutits till rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 164 § femte stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjuta eller sådant förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd be träffande ackordsförslag blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall ackords frågan till följd av beslutet skall anses hava förfallit.
År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras, fattat vid
sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt, där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare skola vid borgenärssammanträde erhålla del av besvären för att å viss dag avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr att målet ändock företages. Har beslutet fattats vid sam manträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om klagan däröver vad om klagan över konkursdornarens beslut är stadgat.
Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stad
gas är borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borge- närssammanträdet. eller om uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med indrivning av dess fordringar konkursutred ningen oskäligt förlänges, äge han ock över sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles, skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tillämpning.
224
Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där
ej förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits
till honom, eller av den rätt, där målet är anhängigt.
184 §.
Fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att
besluta, eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare be
slutet ogillt.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
9 Kap.
Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande
av konkurskostnaderna.
185 §.
Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelats,
anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande
av konkurskostnaderna, och ställes ej genast säkerhet för sagda kost
nader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgär
der då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan
föreskrives:
1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse
med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i
kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant anta
gande, som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås å rät
tens dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång in
föras i allmänna tidningarna ävensom en eller två tidningar inom orten;
varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta all
männa åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbete- eller tjänste
man, hans närmaste förman.
2) Konkursdomaren skall förordna en god man att taga vård om
gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och
skulder med uppgift å borgenärernas namn och hemvist så ock å de
böcker och andra handlingar, som röra boet, skall gode mannen ofördröjligen
upprätta och till konkursdomaren inkomma med sådan förteckning. Vid
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
225
bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.
3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång linnes till bestri
dande av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga ruin tidigare än eu vecka efter det beslutet om egendomsavträde meddelades. Har konkurs ansökningen gjorts av borgenär, varde denne underrättad om kallelsen.
Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom
nu är fråga, av borgenär framställas.
Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i
samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bo- uppteckningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga motsvarande tillämpning.
4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller
eljest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostna derna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele kon kursdomaren beslut om avskrivning av konkursen.
5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller
ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med konkursen skall jäm väl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser före skrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.
186 §. '
Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen
uppenbart, att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, åligge förvaltaren att Titan dröjsmål göra anmälan därom hos konkurs domaren. Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.
Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmäl
ningen vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tid ningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) 2821 19 29
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
anmälningen förfallen. Vill borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss nämnts, och äge kon kursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt. Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdo maren beslut om avskrivning av konkursen.
187 §.
Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan
skett därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostna derna, skall borgenärsammanträde, som omförmäles i 49 §, ej utsättas, så länge anmälningen är beroende på prövning.
188 §.
Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven
jämlikt 185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdoma rens beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall innehålla åläggande för borgenären att gälda nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.
Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkurs
domaren, i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna medel undfå ersättning för vad sålunda förskjutits.
10 Kap.
Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,
så ock om klander å sådan redovisning.
189 §.
Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för
förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående ensam eller av
honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § andra stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.
Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit
till stånd, egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redo visning för förvaltningen av boet avgivas.
Rättens ombudsman bär att granska redovisning, varom ovan förmä-
les, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av hand lingarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdel- ningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombuds mannen efter samråd med förvaltaren betämma ställe, där redovisnings handlingarna skola hållas tillgängliga; läte öck en gång i allmänna tid ningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggö rande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna äro att tillgå.
I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas,
att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.
Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlin
garna i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkurs domaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger där jämte ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till
gäldenären och varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen.
190 §.
Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller
varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §, skall föi-valtaren ofördröjligen till gäldenären avgiva redovisning för förvaltningen av boet.
Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt
samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
227
228
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
191 §.
Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller
190 §, eller vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara
beroende av redovisningen, klandra densamma, skall han instämma sin
talan till den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre
manader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen
enligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall,
som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes
gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet
om avskrivning av konkursen vann laga kraft.
Har i fall, som avses i 189 § första stycket, förvaltningen eller viss
del därav varit åt den avgångne förvaltaren ensam anförtrodd, äge jämväl
den, som förordnats att efter honom vara förvaltare, klandra den avgivna
redovisningen på sätt och ipom tid, som ovan beträffande klander i
nämnda fall stadgas.
192 §.
År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av
konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den
täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.
11 Kap.
Särskilda bestämmelser.
193 §.
Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt
finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansök
ning om konkurs gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.
194 §.
Om kommittents rätt- att, då kommissionär, som för kommittentens
räkning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man
göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet, så ock om kommittents
rätt till redovisning för belopp, som till kommissionärens konkursbo in
flutit för avyttrat gods, är särskilt stadgat.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
229
Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan
beslutet om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom och har betalningen i dess helhet eller delvis efter sagda besluts meddelande influtit i konkursboet eller utestår den hos köparen ogulden, have den, vars egendom föryttrats, samma rätt till vad sålunda influtit eller är oguldet, som han skulle haft till själva egendomen, om den varit i behåll; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.
195 §.
Vad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös
egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds eller jordägares rätt att kvar hålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.
190
§■
År betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med
hänsyn till olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda beloppet, så vida anmärkning därom fram- ställes i vederbörlig ordning; dock må, där rabatt för kontant betalning betingats, dét högre beloppet kunna i konkursen göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens belopp.
Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om borgenärs rätt till betalning då ackord kommit till stånd.
197 §.
Har konkurs avslutats utan att fast egendom, som hör till boet,
gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när för hållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.
198 §.
Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på
den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att
230
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
pröva, huruvida han förrän fyra månader förflutit från det beslutet om
egendomsavträde meddelades må åter inträda i utövning av tjänsten.
199 §.
Vad i denna lag stadgas därom att åtgärd ej må vidtagas, med
mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle att yttra sig,
skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas
med kallelse.
200
§.
År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra
maken kallad till första borgenärssammanträdet.
201
§.
Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka
ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme
på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; under
rätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.
Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstid
ning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen
offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.
Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder
av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar
före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas se
nare, om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill för
anleda.
202
§.
Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden
för konkursmåls handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas
borgenärer, må i stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av
kallelsekostnaden alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så
tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig.
Å kallelse till borgenärsammanträde, som hålles efter bevaknings-
tidens utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i
första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
231
203 §.
Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas
till konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för avskriften.
Part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: anmälan
om postadress, som i 12§ sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs blivit gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efter- bevakning; anmärkning mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall fästas med ed; bevis om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande; anmälan att hinder mött för sagda del givning eller för edens avläggande; bevis att eden blivit avlagd samt skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.
204 §.
Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman
hos konkursdomaren gära anmälan om gäldenärens nya hemvist.
205 §.
Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till
ombudsmannen överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. Behöver förvaltaren tillgång till handling, som av ombudsmannen inne- haves, ombesörje ombudsmannen avskrift därav för förvaltarens räkning.
206 §.
Protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärssamman-
träden skola efter konkursens avslutande av honom överlämnas till konkursdomaren för att förvaras i rättens arkiv.
207 §.
Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas:
när och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om egendomsavträde meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare,
232
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
å granskningsman och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2);
inkomna framställningar och i anledning därav eller eljest av konkurs
domaren eller rätten vidtagna åtgärder samt dagen för konkursens av
slutande. Dagboken skall ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens
hemvist vid tiden för egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat
ställe, om hans nya hemvist.
208 §.
Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller
vidtaga de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första
stycket samt 21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 200 § sägs;
finner konkursdomaren, då konkurs uppstått, anledning till antagande,
att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,
äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant
fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren av jäv
hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt
lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av
ojävig domare utsedd.
Det åligger konkursdomaren, där förordnande för särskild domare
erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.
209 §.
Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt
denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej
klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare till-
hållits att fullgöra sina åligganden.
Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §,
varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om
konkursens nedläggande infördes i allmänna tidningarna.
Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6
kap., gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud
däremot från hovrätten kommer.
210
§.
Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären
förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bi
fallen, må klagan ej föras.
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
233
211
§.
Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller
förmånsrätt eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ord
förande att inom tre veckor därefter till hovrätten insända alla hand
lingar, som röra målet.
212
§.
Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig
särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar
eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild
förmån för sig, straffes med böter, högst ett tusen kronor, eller fängelse
i högst ett år.
213 §.
Var som å borgenärsammanträde i fråga, som rör boets förvaltning,
utövar rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den upp-
givits, är oriktig, straffes med böter, högst ettusen kronor, eller fängelse
i högst ett år.
214 §.
Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter
allmän strafflag.
215 §.
Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet
och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig
skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
216 §.
Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning-
finnes till antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta
allmänna åklagaren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 6S käft. (Nr 82.)
2821 19
30
234
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
217 §.
Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så
ock åtal för förbrytelse, som omförmäles i 212 eller 213 §, skall utföras
vid den rätt, där konkursen är eller varit anhängig.
218
§.
Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer
avvikit, gånge ändå dom över honom.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
235
Förslag
till
Lag
om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.
1
§•
Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas
lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1921.
Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft,
skall i avseende å konkursen äldre lag tillämpas. År konkursansökning
vid nämnda tid på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning
och handläggning av den ansökning ävensom i avseende å konkurs, som
därå följer, äldre lag tillämpas.
I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått
gäldenären före den dag, då nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att
konkursen följt på ansökning, som gjorts först efter sagda dag, motsvarande
bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på grund därav frihet från klander
för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall, då sådan frihet ej äger
rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.
2
§•
Genom nya lagen upphävas:
konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de
ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade
författningar;
förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst
fall för borgade varor;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot nya lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.
236
3 §■
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället
tillämpas.
4 §•
År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende
av tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i
12 § av den nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs
anses börjad den dag ansökningen om konkurs ingiven är, där konkurs
på den ansökning följer, med nämnda tid avsetts dagen för konkursan
sökningens ingivande, skall även i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt i kraft, med sagda
tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.
5
§•
Där enligt lag eller särskild författning tid för auhäugiggörande av
talan eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i
konkurs, skall i fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i
stället räknas från den dag, då enligt den om konkursen utfärdade
kungörelse borgenärerna senast böra hos konkursdomaren bevaka sina
fordringar.
6 §•
De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava
avseende å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i av
seende å beslut om egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.
Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan
i anledning av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad
skyldighet i stället åligga konkursdomaren.
Vad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller
sysslomän i konkurs skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses
enligt nya lagen.
7 §•
Åt gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i
fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser
gälla från vad i nya lagen finnes stadgat:
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
237
1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till kon kurs, om hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egendom än den, varöver hustrun äger råda.
2. Vad i 28, 34—37 samt 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.
3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gälde närens hustru påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad därom finnes särskilt stadgat.
4. Har makarnas bo avträtts till konkxirs, skall koukursdomaren å första borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu sagts, meddelats, åligge det konkurs domaren att göra anteckning därom, med angivande av den förordnades namn, uti den i 207 § av nya lagen omförmälda dagboken.
5. Har gäldenärens hustru sökt undansättande, åligge det dels konkursdomaren att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt underrätta jämväl hustrun eller god man, som för ordnats för henne, och dels rättens ombudsman att ofördröjligen efter ut färdandet av den i 129 § av nya lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med posten översända med delande om innehållet i kungörelsen.
6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undansättande av egendom, skäll vad i 211 § av nya lagen för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.
8
§•
Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses
upphävda:
de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet; samt
238
vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga
om särskild administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.
9
§•
Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa
centralkassors för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järn
väg under konkurs är särskilt stadgat.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Fr oposition Nr 82.
239
Förslag
till
Lag
om ackordsförhandling utan konkurs.
1 §•
Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad
här nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör
inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen
göra ansökning om inledande av offentlig ackordsförhandling.
Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande
beslut dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,
äge ej den rätt, som i första stycket sägs.
2
§•
Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:
1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i be
talning samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida
gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,
i förra fallet, vari säkerheten skall bestå;
2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande
upprättad förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å
borgenärernas namn och hemvist så ock å böcker och andra handlingar,
som röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av vad i 3 §
närmare föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;
3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balans
räkningen ;
4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen
240
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
tillika upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag även
som angiva dels vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest
gäldenärens bo avträdes till konkurs, dels huruvida egendom till skada
för borgenärerna frångått gäldenären under sådana förhållanden, att i
fall av konkurs återvinning av den egendom kan äga rum, dels huruvida
skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig
till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels ock, om gäldenären
är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda;
5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende
å de förhållanden, som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller
andra omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande,
anser ackordsförslaget böra antagas av borgenärerna eller icke;
6) förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften
av de i bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borge
närerna och som tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av samman
lagda beloppet av nyssnämnda borgenärers fordringar, att de anse ackords
förslaget antagligt; skolande likväl, där sådan förklaring avgivits av
borgenär, som avses i 22 §, hänsyn ej tagas till den borgenär och hans
fordran;
7) ett kontant belopp av etthundra kronor såsom förskott å kost
naden för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför
rätten jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad,
som ej täckes av nämnda belopp.
Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackords
förslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga
i bouppteckningen upptagna borgenärer.
Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall in
givas i två exemplar.
3 §.
I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola till
gångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning
prövas äga. År gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jäm
förelse, så vitt ske kan, tillika lämnas specificerad uppgift å de värden
gäldenären senast i sina handelsböcker åsatt sina tillgångar eller, där
sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen. Anses förmånsrätt till
komma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen och därvid grunden
för sagda rätt angivas.
Kungl. Maj:tv Proposition Nr 82.
241
4 §•
God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör
ansökning därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen
bör äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets om
fattning och beskaffenhet erfordras för upprättande av tillförlitlig bo
uppteckning och bedömande av gäldenärens ställning.
Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som
av förening av köpmän eller andra näringsidkare erhållit bemyndigande
att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och har
föreningen av Konungen erhållit' tillstånd att meddela dylikt bemyndi
gande, skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären
föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfaren
het, varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna
paragraf sägs är obehörig. Auktoriserad handelskammare äge utan sär
skilt tillstånd meddela bemyndigande, som ovan sägs.
God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i
konkurstillstånd, ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i
rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må
utöva allmän befattning, ej den, som genom utslag, vilket ännu icke
vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller
som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan på
följd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför
Tätta.
Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara
god man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans
ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara
god man.
Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är
med gäldenären i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångs
balken om jäv emot domare sägs.
5 §.
Finner konkursdomaren, att han enligt 1 § första stycket icke är
behörig att taga befattning med ansökning om inledande av ackords-
förhandling, eller föreligger sådant fall, som avses i 1 § andra stycket,
eller har gäldenären icke iakttagit vad i 2 § under 1)—7) är stadgat
eller kan ansökningen av annan orsak icke upptagas, meddele konkurs-
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
282119 31
domaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det
å ansökningen.
Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning
med ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning
av annan orsak ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom
genast skriftligen meddelas sökanden.
6 §.
Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall
gäldenären^ inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens rik
tighet. Då eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till
bouppteckningen eller de ändringar däri, som han må finna påkallade,
och betjge därefter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom
gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke
någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller
skuld, som ej hör till boet, upptagits.
Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande
eller, om hinder därför möter, å tid, som konkursdomaren bestämmer.
Gitter han det ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren
beslut därom å ansökningen.
År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren
tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs
domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta
honom hemma i sin bostad avlägga eden.
7 §’
Varder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkurs
domaren genast beslut, att offentlig ackordsförhandling skall inledas, och
utfärde kungörelse därom.
Konkursdomaren förordne tillika en ärlig och förståndig man att i
ackordsärendet vara rättens ombudsman.
Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret
av ånsökningen om inledande av ackordsföx-handling och av de i 2 §
under 1) 6) upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund
av stadgandet i 19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet
av den i 6 § föreskrivna edgången; bestämme ock efter samråd med
ombudsmannen samt läte i ovannämnda■ kungörelse tillkännagiva:
1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackords-
förhandlingen, böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;
242
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
243
2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmäl
ningar, som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;
3) lämpligt ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkurs
domaren, skola hållas för granskning tillgängliga;
4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför
ombudsmannen för prövning av ackordsförslaget;
5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående
ackordsförhandlingen skola införas.
I kungörelsen skall ock angivas 6) konkursdomarens postadress. Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två,
högst fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades; tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall be stämmas till minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens utgång. Det under 4) omförmälda sammanträdet skall hållas så snart det efter anmärkningstidens utgång kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka kun görelser angående ackordsförhandlingen skola införas, må icke över stiga två.
Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och
varder före den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackords förhandling meddelat, skall i den kungörelse, som utfärdas om ackords förhandlingen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.
Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad
annan ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder doma ren i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.
På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga
ombudsmannen och förordna annan i hans ställe. Över beslut om om budsmannens entledigande må klagan ej föras.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,
gånge sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.
8 §•
Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rätten dörr
samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i all männa tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en vecka före utgången av den för anmälning av fordringar utsatta tid, i den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende bestämts.
Konkursdomaren läte skyndsamt genom särskilda kallelsebrev under
rätta alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom gäldenären
244
om kungörelsens innehåll; översände ock till de borgenärer, som ej
enligt ansökningen bifogade bevis redan erhållit del av ackordsförslaget
jämte gode mannens berättelse och yttrande, avskrift av dessa hand
lingar. Konkursdomaren skall tillika om ackordsförhandlingens inledande
genast underrätta allmänna åklagaren i orten ävensom, om gäldenären
är ämbets- eller tjänsteman, hans närmaste förman.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
9
§■
Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan
ansökning om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på pröv
ning. Försättes gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av
ackordsförhandling anses förfallen.
10 §.
Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackords
förhandling meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall
frågan anses förfallen.
Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom
gäldenären dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borge
närer, vinner laga kraft.
n §
Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackords
förhandling, innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen
12
§.
Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling med
delats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gälde
närens försättande i konkurs gjord av borgenär, som jämlikt 35 § är,
om ackord kommer till stånd, därav bunden, må ansökningen icke upp
tagas till prövning, utan så är att sökandens fordran uppgår till mer än
en femtedel av samtliga dylika borgenärers fordringar, så vitt de vid
tiden för ansökningens prövning äro kända. År ackordsförslaget antaget
av borgenärerna eller eljest jämlikt 28 § hänskjutet till rättens prövning,
må innan ackordsfrågan är avgjord konkursansökning av borgenärer,
som äro bundna av ackordet, icke upptagas till prövning, så vida icke
245
minst halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande, biträtt ansökningen; dock skall vad i första punkten stadgats gälla i fall, då gäldenären är tilltalad för bedrägligt eller oredligt för hållande mot sina borgenärer.
Kungl. May.ts 'Proposition Nr 82.
13 §.
Sedan beslut om inledande av ackordsförbandling meddelats, må
innan ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens egendom till gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut meddelades. Utan hinder därav att ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom eller innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla, söka betalning ur den egendom, som sålunda häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd eller jordägare denna rätt i avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.
Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsför
handling meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av för handlingen.
14 §.
I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar
äro förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmåns rätten; ej heller de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om inledande av förhandlingen meddelats.
Fordran må i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är
beroende av villkor eller ej förfallen till betalning.
15 §.
Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som
vill deltaga i ackordsförhandlingen, att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran. Vid anmälningsinlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.
I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke och postadress
uppgivas.
Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.
246
16 §.
Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren
det ena exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna . till rättens
ombudsman, genom vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäl-
denären och borgenärerna å ställe, som bestämts jämlikt 7 §.
17
§•
Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att
någon, som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är
berättigad därtill, har gäldenären att inom den för framställande av an
märkningar utsatta tid till konkursdomaren inkomma med anmärknings-
skrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift de hand
lingar gäldenären vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.
Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl
borgenär, som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är
stadgat om anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.
Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar, av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång oför
dröjligen skall överlämnas till rättens ombudsman och genom hans för
sorg hållas tillgängligt å det ställe, som bestämts för anmälningshand
lingarnas tillhandahållande.
18 §.
Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar ut
satta tid men innan borgenärerna prövat ackords förslaget anmäla fordran,
må det ske i den ordning, som är stadgad i 15 §.
Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast
det ena exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman;
läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhand
lingen, kungöra, att efteranmälan skett, så ock viss tid, inom vilken an
märkningar mot anmälningen må framställas, samt ställe, varest det till
ombudsmannen överlämnade exemplaret av anmälningshandlingarna skall
hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande av anmärk
ningar må ej understiga två eller överstiga fyra veckor, räknat från det
kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.
Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, åligge konkurs
domaren att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Kung}. Maj. ts Proposition Nr 82.
247
I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats
om anmälan av fordran.
Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, hand
läggas gemensamt.
Kostnad, som föranledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär,
som gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan,
svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för
anmälningarna.
19 §.
Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör
gäldenären vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombuds
man och borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan
gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.
Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de borge
närer, som äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de
fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År enligt vad till ombuds
mannen översänd anmärkningsskrift utvisar anmärkning framställd emot
någon fordran eller är, där efteranmälan skett, tiden för framställande
av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant särskilt angivet i förteck
ningen.
Har gäldenären vid fullgörandet av den i 6 § föreskrivna edgång
gjort tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen
vid det enligt 7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om
tillägge#t eller ändringen.
Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna
beslutas i andra fall än i 24 och 25 §§ avses.
20
§.
Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på
borgenärernas avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke
komma i betraktande, med mindre före omröstningen anmälningshand
lingarna genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman
till hända eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att anmälan skett.
21 §.
Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning
mot anmälningen att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag
ankomma på borgenärernas avgörande, utöva rösträtt för fordringen.
248
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
Varder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag
olika allt efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas
eller icke, skall rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen
ägt rum, söka genom förhör med de närvarande utreda den sålunda
uppkomna tvistefrågan och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samt
liga närvarande, att anmärkningen må förfalla, eller inskränka de den
samma, äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan förlikning ej trätfas,
ankomme. på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen vid
bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande, med
mindre anmärkningen ogillas av rätten.
År vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för fram
ställande av anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu
ej ute samt varder utgången av omröstningen olika allt efter som
fordringen beräknas eller icke, må fordringen vid bestämmande av om
röstningens utgång icke komma i betraktande, med mindre anmälningen
lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes, varder
ogillad av rätten.
22 §.
Har gäldenärens make eller någon, som med gäldenären är i den
skyldskap eller det svågerlag, som i 2 kap. 7—9 §§ giftermålsbalken
sägs, eller i sådant svågerlag, att den ene är eller varit gift med den
andres syskon, röstat för antagande av ackordsförslaget, skall fordran,
för vilken rösträtt sålunda utövats, ej komma i betraktande vid bestäm
mande av omröstningens utgång.
23 §.
Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för
betalningen av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförhand-
ling och har tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans
röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena sig, gälle borge
närens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran
ställa full säkerhet.
24 §.
Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat
av borgenärerna.
Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 25 §, av
gäldenären göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
249
Gör gäldenären vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackords-
förslag, må ej prövning av förslaget äga ram vid sagda sammanträde,
med mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att forslaget ej genom
ändringen blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt
vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen därav kunna
uppskjutas till nytt sammanträde att bållas inom tre veckor, om uppskov
medgives antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer
eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa anmält fyra femtedelar
av sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt.
Beslutes ej uppskov efter vad nu är sagt, anses ackordsfrågan hava
förfallit.
Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande
utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och
vare vidare kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god
tid före sistnämnda sammanträde meddela varje borgenär, som ej varit
tillstädes vid förra sammanträdet och vars adress är känd, underrättelse
om tid och ställe för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som
vidtagits i ackordsförslaget.
25 §.
År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borge
närer, må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den
röstövervikt, som i 24 § andra stycket sägs, besluta, att förslaget skall
vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan
hava förfallit.
Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och
varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor
från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra
anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan,
skall ackordsfrågan anses förfallen.
Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären
göra ändring i ackordsförslaget.
Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen
underrätta konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som
minst tio dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång
i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borge
närerna att inför ombudsmannen sammanträda för att besluta över ackords-
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 häjt. (Nr 82.)
2821 19 32
250
förslaget; skolande gäldenären särskilt underrättas om sammanträdet.
Har gäldenären gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om änd
ringen av ombudsmannen minst en vecka före sammanträdet med posten
översänd till varje borgenär, vars adress är känd.
Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda
blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där
jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses
förfallen.
26 §.
Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest
antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och
dessa borgenärer anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av
samtliga anmälda fordringar, vilka enligt vad av 20, 21 och 22 §§
framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av
omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de till
städesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra femte
delar av nämnda fordringsbelopp.
Kungl. Maj.ts Proposition JS[r 82.
27 §.
Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så
framt det ej fastställes av rätten.
28 §.
År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger
rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt
vad av 21 § andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet
avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat,
skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.
Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande till
kännagiva, huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.
29 §.
Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombuds
man samt underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet
utsedda justeringsmän. Har vid sammanträde förhör angående tvistiga
fordringar ägt rum, skall i protokollet upptagas, om och i vad mån
förlikning skett samt vilka anspråk såsom stridiga återstå. Har gälde
nären gjort ändring i ackordsförslaget, varde det ock i protollet angivet.
251
Protokoll över borgenärssainmanträde skall av ombudsmannen oför
dröjligen avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackords- frågan hänskjutits till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid protokollet foga eget yttrande över ackordsförslaget ävensom den jäm likt 19 § uppgjorda borgenärsförteckningen och de handlingar, som till utredning angående tvistiga fordringar må hava ingivits å sammanträdet.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr''82.
30 §.
Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssamman-
träde, utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte kon- kursdomaren ofördröjligen ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej urtima ting äskats av gäldenären eller av minst halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande. År ackordsförslaget icke att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.
Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio
dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen; underrätte ock särskilt gäldenären.
Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare
gäldenären pliktig att bestrida kostnaden för tinget.
Vill borgenär på någon av de i 33 eller 34 § omförmälda grunder
bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.
Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan
till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum ound gängligen erfordras.
31 §.
År, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröst
ningen över ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkännas eller icke, skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara lör handen att meddela fastställelse å ackordet, först pröva anmärkningarna
252
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
eller så många av dem, att utgången av omröstningen bliver lika, evad
övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över vad rätten härutinnan
besluter må klagan ej föras.
32 §.
Förlikning angående anmälan, mot vilken anmärkning framställts,
må ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt
är beroende av förlikningen, samtycka därtill.
33 §.
Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,
1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att före-
lupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;
2) då gäldenären rymt för gäld;
3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan
med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka
på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;
4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej
uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt
och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år
efter det ackordet blivit fastställt;
5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller
frågan därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att till
förlitlig utredning om boet icke kunnat vinnas.
Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej
förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,
varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i
ackords frågan; skolande därvid vad i 25 § fjärde stycket stadgas om
sammankallande av borgenärerna och underrättelse till gäldenären lända
till efterrättelse, över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till
borgenärerna, må klagan ej föras.
Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt
förhållande mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för
handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå
i avbidan på åtalets utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren
efter det beslutet vunnit laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackords-
frågan skall förekomma vid rätten; och skola därvid bestämmelserna i
30 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
År, då rätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökning
om gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
253
rätten skäl vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall
ackordsärendet anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen.
Varder konkursansökningen avslagen av underrätten och vinner beslutet
därom laga kraft eller bliver det av högre rätt fastställt genom beslut,
som vinner laga kraft, skall konkursdomaren ofördröjligen utsätta dag,
då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och lände jämväl i fall,
som nu sagts, bestämmelserna i 30 § första, andra och tredje styckena
i tillämpliga delar till efterrättelse.
34 §.
Bestrides fastställelse av ackordet på den grund, att säkerhet ej
finnes för dess fullgörande, pröve rätten efter omständigheterna, huru
vida fastställelse av sådan anledning må vägras.
35 §.
Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer,
kända eller icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i ackords-
förhandlingen.
36 §.
Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet
om inledande av ackordsförhandling meddelades, äge utan hinder av
ackord begagna fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid
nämnda tid häftade hos gäldenären.
Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackords
förhandling meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat
fordran hos denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld
hos gäldenären och tillika hade kännedom om att gäldenären var på
obestånd, ej den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt
tillkomme ej heller borgenär, som under nu sagda tid efter det han
erhållit sin fordran satt sig i skuld hos gäldenären med kännedom om
hans obestånd.
37 §.
Vad i 196 § konkurslagen är stadgat om rätt till betalning för
borgade varor i fall, då sådan betalning är bestämd till olika belopp
med hänsyn till olika betalningstider, skall äga motsvarande tillämpning,
där ackord enligt denna lag kommer till stånd.
254
38 §.
Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han
mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för
fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen
berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av ackor
det, ändå att anmälan om deltagande i ackordsförhandlingen ej gjorts
av dem utan allenast av borgenären.
39 §.
Yppas det efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn
till ackordsförhandlingen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt
förhållande mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med
hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på
ackordsfrågans avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må
vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borge
närernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra det
samma i övrigt gällande.
40 §.
Vid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall
iakttagas, att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gälde-
närens ansökning om inledande av ackordsförhandling fogade bouppteck
ningen upprättats. Vid beräkning av fordran, som avses i 12 § eller som
kommer i betraktande vid omröstning av borgenärerna, skall ränta ej
räknas längre än till den dag, då beslutet om inledande av ackords
förhandling meddelades.
41 §.
Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställ
ning av gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.
Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den
ersättning, som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som
uppdraget medfört.
42 §.
Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt
denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten.
Kungl. Maj:t Proposition Nr 82.
ICungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
255
Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackords-
förhandling skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.
43 §.
Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet
utan hinder därav att ändring i beslutet sökes.
Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom
underrättas; och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, ävensom från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.
44 §.
Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna
i fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge däröver anföra besvär hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant förslag förklarats vilande.
Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande
klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 30 § fjärde stycket sägs lända till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt rum, skola besvären inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren, som har att ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid rätten före komma, ävensom låta minst tio dagar förut införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta dagen skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.
45 §.
Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge
i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor där efter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.
46 §.
Upphör ackordsförhandling, utan att ackord kommit till stånd, läte
konkursdomaren införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna
256
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om ackordsförhandlingen; dock skall vad sålunda stadgats
icke äga tillämpning, där ackordsfrågan förfallit på grund därav att
konkurs inträffat.
År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras
emot borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller
hovrätt, skall kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän
beslutet vunnit laga kraft; och åligge det förty konkursdomaren att in
förskaffa bevis, huruvida talan fullföljts, så ock, om det skett, besked
om det beslut, som i målet meddelats.
47 §.
Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt
finnes stadgat är eller under någon del av det sista åref innan ansök
ning om förordnande av god man gjordes varit pliktig att föra handels-
böcker.
48 §.
Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken
eller vilka ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola
införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra
sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.
Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen
i ortstidning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses
behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.
Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder
av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före
den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om
konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.
49 §.
Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till
konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörj e
konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit
handlingen, lösen för avskriften.
Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida
fråga ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fast
ställelse av ackordet bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda
insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr’82.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
257
50 §.
Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhiindling
antecknas: dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord; vem som blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om in ledande av förhandlingen blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens inledande meddelats; vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av konkursdomaren eller rätten efter förhandlingens inledande i övrigt vid tagna åtgärder; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 46 § om ackordsförhandlingens upphörande eller för förhandlingens upphö rande på den grund att konkurs inträffat.
Öl §.
Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom
i 5 § förmäles. Där förordnande för särskild domare erfordras, anmäle konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.
52 §.
Har borgenär för sin röst vid borgenärsammanträde betingat sig
särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med böter, högst ett tusen kronor, eller fängelse i högst ett år.
Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
53 §.
Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes
till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.
54 §.
Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles i 52 §, skall utföras vid den rätt, där ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 2821 19 33
258
55 §.
Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borge
närer, avvikit, gånge ändå dom över honom.
56 §.
Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse
eller anmälan hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om
registrering av sådan underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande
tillämpning i avseende å ackordsförhandling utan konkurs.
Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekono
misk förening fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar
bolaget eller föreningen, att förhandlingen upphört, skall anteckningen
avföras ur registret; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga till-
lämpning, om ackordsförhandlingen förfallit på grund därav att konkurs
inträffat.
57 §.
Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:
1) oskiftat dödsbo;
2) sparbanker och sådana centralkassor för jordbrukskredit, som i
avseende å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som
äro meddelade beträffande sparbanks konkurs;
3) bankbolag;
4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning
i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning;
5) sjukkassor och understödsföreningar;
6) försäkringsbolag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
259
Förslag
1
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken
skola, 3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse.
3 §■
Har— — — — — — — — — — — — — — —- — kvar är.
Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han
rätt att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri
enahanda förmånsrätt, som i första stycket sägs; dock att beträffande
hyresvärds eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvar
hålla till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla
vad nedan därom stadgas.
4
§.
År gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar,
eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods
avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens
uppteckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under
den dödas sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så
ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, betjänters
och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller
avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallo-
dagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna
upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.
Vad — — — — — — — — — — — — — — — — kortare tid.
260
KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.
Därefter äge den, som enligt lagen om ackords förhandlin g utan
konkurs förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt
för arvode och ersättning för utgifter, därest det belopp, som i sådant
avseende skall utgå, bestämts efter ty i nämnda lag sägs.
5 §•
Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lös
ören, som finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran,
som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid
konkurs, före konkursansökningens ingivande, samt för kost under sista
tre månaderna, så ock för ersättning, där sådan skall utgå, för skada å
den förhyrda lägenheten.
Har — — — — — — — — — — — — — — — tillverkat.
Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i far-
tyg, förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt
för ränta, som före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens
ingivande är upplupen, för längre tid än tre år. År fartyget in tecknat,
för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava
flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.
6 §•
Den — — — — — — — — — — — förfallodagen. Samma
förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta
egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egen
domen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den
upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som
till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller
annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för
fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta
eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har — — — lämnat.
Därefter-------------------------- ------------------------------------- lika rätt.
i §■
Har — — — — — — — — — — — — fartyget.
Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift,
även där denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av
fabrik, mjöl- eller sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller krut
tillverkning, och varder förlaget intecknat, på sätt särskilt är stadgat,
njute sedan, vid konkurs, förlagsman förmånsrätt för sin fordran i det,
261
som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda råämnen, i all den
lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller annat, som till
bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer, samt i
gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som
för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra
gruvor än järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för
ränta, som före konkursansökningens ingivande upplupen är, för längre
tid' än tre år. År förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar, have
den företräde, som inteckning först sökt; hava flere sökt inteckning å
en dag, äge lika rätt. År, då förlagsinteckning sökes, egendomen avträdd
till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag an
sökningen göres, äge förmånsrätt icke rum.
8
§•
Sedan äge borgenär, för vars fordran lös egendom blivit i laga
ordning i mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egen
domen. År densamma utmätt för fleras fordringar; have den, för vars
fordran utmätning först verkställdes, företräde: har utmätningen skett
på en gång; äge var lika rätt. Har konkurs följt på ansökning, som
gjorts inom en månad från den dag, då utmätning verkställdes, eller,
där utmätningen skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make,
inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd är, ej rum:
ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad för
flutit från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där
konkurs följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.
Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansök
ning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan för
handlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd, beslutet om
inledande av ackordsförhandling meddelats inom tid, som i första stycket
sägs, från den dag, då utmätning verkställdes, äge förmånsrätt, varom
i första stycket stadgas, ej rum.
Där huvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs
efter ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bo
lagets försättande i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets
försättande i konkurs gjorts inom tid, som i första stycket sägs, från
den dag, då utmätning hos bolagsmannen verkställdes, må ej heller den
förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum, så framt förvaltarne
i bolagets konkurs därom framställa påstående.
Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.
262
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
10
§.
Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.
Åro förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har,
sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge
dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om
redovisning eller klander därav eller om utfående av fordringen blivit
före utgången av sagda tid anhängig]ord, så ock laga åtgärd, som
därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande av fordringen
varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje fall anledning där
till yppades.
1 fall, då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande
av förmånsrätt, som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av ut
mätning vidtages inom ett år från det anledning därtill yppades, men
offentlig ackordsförhandling varder inledd före utgången av sagda tid,
skall, där ackordsfrågan förfaller på grund därav att konkurs inträffar
eller ackordsförhandlingen eljest upphör utan att ackord kommer till
stånd och konkurs följer på ansökning, som gjorts inom en månad från
det kungörelse om förhandlingens upphörande varit i allmänna tidnin
garna införd, förmånsrätten äga rum, ändå att åtgärd, som nyss nämnts,
ej vidtagits; kommer ackord till stånd, äge förmånsrätten rum, där
sådan åtgärd vidtages inom ett år från det ackordsfrågan blivit avgjord.
11
§•
Därefter — — — — — — — — — — — — — — är sagd.
Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens
ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären
att utgiva.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den
icke skall tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den
där gjorts före sagda dag, samt att vad i 8 § särskilt stadgats om
verkan av konkurs, då utmätning skett för fordran, som tillkommer
gäldenärens make, ej heller skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken
äger tillämpning å makamas förmögenhetsförhållanden.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
263
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.
Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
23 Kap.
Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.
1
§•
Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri
mot sina borgenärer i något av dessa fall:
1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland till
gångarna ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller
2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär upp
givit eller vidgått falsk skuld; eller
3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok
hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;
en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två
till och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Åro om ständigheterna synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.
Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords-
förhandling utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borge närer i ty att han under lånat namn köpt egendom, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal avhänt sig eller annorledes svikligen
264
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat egendom, samt den egen
dom bland tillgångarna ej uppgivit; eller
att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.
2
§.
Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot
sina borgenärer i ty
1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,
där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom
kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan
sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annor
ledes förskingrat; eller att han i fall, då konkursen föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit, eller konkursen
följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse
om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd,
efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling
förbrutit sig som nu är sagt; eller
2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att
rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd
därmed lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna
därav märklig skada haft eller få kunnat;
dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; värde ock, där
han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt
2 kap. 19 §.
Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords
förhandling utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty
att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades
förbrutit sig som ovan i denna § under 2) sägs.
8
§•
Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppen
bar vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom
1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller
på spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av
ren tillfällighet, eller genom vingleri i växelrörelse eller lättsinnigt in
gångna ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt för
hållande, till hans ställning eller tillgångar;
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
2) att han antingen inom de sista trettio dagarna förr än lian
sin egendom avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord blev, eller ock i fall, då konkursen följt på offentlig ackordsförhandling utan konkurs såsom i 2 § under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna före ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling eller därefter indragit penningar, borgat varor eller sålt egendom och ej kan nöjaktigt reda därför visa;
3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok
hållas bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;
4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse
bort, det han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom till uppenbart underpris eller på annat sådant sätt berett sig penning tillgång, eller gynnat någon borgenär, till de övrigas förfång, med betalning, pant eller annan säkerhet för fordran, som ej förfallen varit eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och krav ej heller hos gälde- nären skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott av konkurs, sin rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;
straffes med fängelse. Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords
förhandling utan konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan i denna § under 1), 3) eller 4) sägs.
4 §•
Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till
stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelse ledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hava mot borgenärerna sig förbrutit, som här ovan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär.
5 §.
Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och
ej kommit åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som i 2 § sagt är.
6 §•
Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §,
i fall, då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 6S höft. (Nr 82.) 2821 19_ 34
265
266
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
förnöjda, eller i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt
rum, att de borgenärer, som upptagits i den för ackordsförhandlingen
upprättade bouppteckningen eller anmält sig till deltagande i förhand
lingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om ackordsförhandling utan kon
kurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen, blivit sålunda för
nöjda; varde från allt ansvar fri förklarad.
7
§•
Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där
ej brottet av målsägande till sådant åtal angives.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
267
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att
böra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 §
annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.
Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga
utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord
eller klander av utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rö
rande frågan om fastställelse av ackord.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackords-
förhandling utan konkurs träder i kraft.
268
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse a? 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssamman-
träden för handläggning av vissa mål och ärenden.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda
tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i
nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
I — — — — — —------- —--------- ---------— — — räkning;
4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fast
ställelse å ackord i konkurs eller i ackords förhandling utan konkurs samt
angående boskillnad;
5. ärenden-----------------—------------— —----------------- behandling.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
2<i9
Förslag
till
Lag
om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Härigenom förordnas, att 1—5. 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen
den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar,
erhålla följande ändrade lydelse:
i §•
Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstill
stånd, varde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bank
inspektionen; och förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom
konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de
förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.
Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av
konkursdomaren ofördröjligen gjord hos konungens befallningshavande,
som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkurs
boet, på sätt här ovan sägs.
På — — — — — — — — — — — — — — — — föras.
2 §•
Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande
medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.
Utan — —------------------------------- — — — — — — — delar.
3 §•
Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen be
träffande arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.
270
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
4
§•
Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer,
vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av
insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller annan räkning,
eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för varje
borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där ränta å for
dringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden, jämte ränte
foten.
Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan
ingivas till konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter
till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas
överensstämmelse med huvudskriften blivit av konkursdomaren bekräftad,
skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna
före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid för envar,
som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig, utom hos konkurs
domaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett av bankens kontor.
Fordran, som upptagits å förteckningeD, skall anses vara i konkursen
bevakad, såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevak
ning utsatta tid anmält densamma.
5
§•
För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets
egendom eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda
röstövervikt, som i 64 § konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga
är om uppskov för längre tid än tre år från första borgenärssamman-
trädet.
i §•
Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,
som konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.
För — — — — — — — — — — — — •— — sammanträdet.
Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i
nämnden, varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. För
summar utsedd ledamot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid
nämndens sammanträde, äge ordföranden tillkalla annan person att i den
försumliges frånvaro deltaga i värderingen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
271
8 §•
Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under
konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande
av bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och kon
kurssakens behandling, skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne,
i förhållande till det antal lotter envar av dem enligt förteckningen över
bolagets delägare innehar, uttaxera det till fyllande av bristen i bolagets
tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondel därutöver. År någon av
huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske
allenast å övriga huvudlottägare.
11
§•
Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för varje
lott skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, värde
införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst sex
veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;
och läte förvaltarne dessutom om uttaxeringen ofördröjligen underrätta
huvudlottägarne genom särskilda brev, som avsändas med posten.
13 §.
Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp,
som då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd
med betalning av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta
inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.
14 §.
Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalnings
skyldighet och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han
icke allenast för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ock,
där uttaxeringen fördelats på särskilda förfallodagar, för vad å senare
förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dom eller utslag,
då förvaltarne. med företeende av rättens ombudsmans bevis om det belopp,
för vilket bolagsmannen på grund av uttaxeringen häftar, hos utmätnings
man påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande
272
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs; åliggande det för-
valtarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd, som i
varje fall må anses lämplig.
15 §.
Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall
inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.
Sker det ej, läte förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig
auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen
underkastad sådan påföljd, som i 14 § sägs, där förvaltarne anse nödigt,
att sådan påföljd tillämpas.
16 §•
Avträdas kuvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, må
återvinningstalan, varom i 2 kap. konkurslagen stadgas, i bolagsmannens
konkurs anställas jämväl av förvaltarne i bolagets konkurs i den ordning
39 § nämnda lag för enskild borgenär föreskriver. Där sådan talan av
förvaltarne föres och bolagsmannens konkurs följt på ansökning, som
gjorts inom natt och år från det beslutet om bolagets försättande i
konkurs meddelades, skall tid, som enligt 29—34 §§ konkurslagen är att
räkna från konkursansökningens ingivande, räknas från det ansökningen
om bolagets försättande i konkurs gjordes; och skall vad i 29, 31 och
32 §§ stadgas i fråga om verkan därav att den, med vilken gäldenären
ingått avtal eller som av gäldenären mottagit betalning eller pant eller
som sökt inteckning i gäldenärens egendom, hade kännedom om gälde-
närens obestånd eller om konkursansökningen, ävensom vad i 2 § av
förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse
stadgas i fråga om verkan därav att den, som sökt inteckning i döds
boet tillhörig fast egendom, hade kännedom om att dödsboet var på
obestånd eller att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs,
gälla, där han hade kännedom om att bolaget var på obestånd eller
därom att ansökning om bolagets försättande i konkurs var gjord, så
ock därom att gäldenären eller dödsboet var huvudlottägare i bolaget.
I fråga om återvinning av betalning för växel eller check skall vad i
36 § konkurslagen är stadgat äga motsvarande tilllämpning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
273
17 §•
Huvudlottägare — — — — — — -— — — — — — — sagt.
Förvaltande i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare
blivit försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga
huvudlottägares vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grund av
sin delaktighet i bolaget är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets
konkurs blivit avslutad, uppbära den utdelning, som belöper å berörda
tillskott.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 68 höft. (Nr 82.)
2821 19
35
274
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, inne
fattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av
järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.
Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under
konkurs skola, 20 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:
19 §.
Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd,
åligge konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det om
fång, som förut varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med
borgenärernas fördel mest förenligt. Vid utseende av förvaltare skall
förty iakttagas, att förvaltaren eller, där flere förvaltare utses, någon av
dem bör äga sådan erfarenhet och sakkunskap, som erfordras för järn
vägstrafikens behöriga liandhavande.
Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå
av järnvägens avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad
i 81 § konkurslagen stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.
20
§.
Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borge
när att söka betalning ur egendom, som hör till konkursbo, gälle ej
i fråga om järnväg, som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
275
beslut om egendomsavträde meddelas, utmätt men ej försåld, uppliöre överexekutors befattning därmed.
Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången
av den för bevakning av fordringar utsatta tid kan ske. Anses med försäljningen böra till förekommande av förlust för borgenärerna anstå, och vill förty förvaltaren, enskild borgenär eller gäldenären föreslå uppskov med försäljningen, ingive före bevakningstidens utgång skriftligt förslag därom till konkursdomaren. Inkommer förslag, som nu nämnts, skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 § konkurs lagen omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall under rättelse härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 103 § konkurs lagen skola av konkursdomaren avsändas. I avbidan på borgenärernas beslut varde åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Uppskovs- förslaget må ej behandlas av borgenärerna, förrän de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning, skola borge närerna besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens för säljning skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, på vilka järnvägen må även före den beslutade uppskovstidens förlopp av förvaltaren avyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, varom, bland närvarande borgenärer, de sig förena, vilkas for dringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt dessa borge närer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskov med järnvägens försäljning ej äga rum.
Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borge
när att påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg, som avträtts till konkurs.
Har — — — — säljas.
21
§.
År järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av intecknings-
havarne annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas värde, sammanlagt med det belopp, som med förmånsrätt framför de samma enligt lag bör ur egendomen utgå.
Skall------------ — bestrider.
276
Kungl. Maj:ts Proposition N:r 82.
Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att för
säljning av boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning
i fråga om järnväg.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på an
sökning, den där gjorts före sagda dag.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
277
Förslag:
till
Lag
om ändring av vissa'bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.
Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen
den 1 juli 1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen
om införande av nya giftermålsbalken fortfarande är gällande, skola, 7,
10, 11, 27 och 28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:
4
§•
Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den
ort, där mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i
allmänhet.
5
§•
Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga
befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av
annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överens
stämmelse därmed och teckne det å ansökningen.
Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma
och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna
ävensom, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten.
6
§•
Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är,
fogats av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets
tillgångar och skulder, varde föreläggande dem meddelat att inom viss
tid sådan uppteckning till konkursdomaren ingiva. Försummas det,
278
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
varde av konkursdomaren förordnande meddelat magistratsperson, lands
fiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer,
under edsförpliktelse redligen uppgiva.
7
§•
År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne
konkursdomaren å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten
inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å viss dag under
pågående eller näst infallande lagtima ting eller ock å urtima ting, där
sådant äskas.
Kallelsen — — — handläggning.
Varder — — — sägs.
10
§.
När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun
det begär, god man att henne biträda. Den — — — utföres.
11
§•
Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer,
äge han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där förordnande
för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.
18 §.
Sedan — — — ansvarig.
Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade hand
ling ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det
rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske
kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, att handlingen blivit
till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder
ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts
inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge
skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, åter, om talan därom an
hängiggöra inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och
gälle i övrigt om den talan vad i 39 § konkurslagen stadgas om åter
vinning, som där avses.
279
26 §.
Konkiirsdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnads-
ärende antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla i ärendet vidtagna åtgärder och av rätten eljest meddelade beslut.
27 §.
År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang
med konkursen söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för be vakning av fordringar utsatta tid.
Sökes — — — skett. Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller
om undanskiftande skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i alle nast ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen; och gälde sökanden lösen för avskriften.
Kun yl. Maj.ts Proposition Nr 82.
28 §.
Ansökning — — — gjort. Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombuds
man, sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden med posten översända avskrift av densamma, så ock med delande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssamman träde.
29 §.
Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall
gälla även i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret, som om jäv är föreskrivet.
30
§.
Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt
eller någon del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid; sökes undanskiftande, men
280
Kungl Maj\ts Proposition Nr 82.
finnes, att egendomen skall gå i betalning för bevakad gäld, må egen
domen eller vad därav för gäldens betalande erfordras genom förvaltarens
försorg säljas.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller,
vad angår boskillnad, som sökes i sammanhang med konkurs, eller
undanskiftande, ansökningen om konkurs är därförinnan ingiven.
Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.
281
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2,
5,
6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 septem
ber 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.
Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen
den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om
urarvagörelse skola, 9 och
11
§§, så vitt de jämlikt övergångsbestäm
melsen till lagen om ändring i vissa delar av nämnda förordning fort
farande äro gällande, erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta
betalning ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i 5
eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter:
varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs avträdd; be-
vake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute
ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: give ock, där det
lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår, sådant till boet
ut, med laga ränta från lyftningsdagen.
Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en
månad "förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad
var, eller, om bouppteckning inom föreskriven tid ej förrättad blivit,
från den dag, tiden därtill tilländagått, och avträdes den dödas egendom
till konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, gånge överlåtelsen
på talan av konkursboet åter.
År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom
sökt på grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av
utfästelse av den döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej
betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §
jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, gälle därom
vad i 31 § andra stycket konkurslagen stadgas om inteckning i fast
egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 samt. 68 höft. (Nr 82.)
282119
36
282
gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning å
inteckning, som sökts på grand av utfästelse av den döda, där borge
nären visar, att lian, då lian sökte inteckningen, saknade skälig anledning
till antagande, att den döda velat gynna honom framför övriga borge
närer, samt borgenären då icke ägde kännedom om att dödsboet var
på obestånd eller att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs.
I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola be
stämmelserna i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
5 §•
Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till
konkurs, såsom i konkurslagen är stadgat: kände han gäl den när boet
upptecknades; äge tid till urarvagörelse en månad från den dag, boupp
teckningen slutades: yppas ny gäld; have han lika tid ifrån det han den
gäld veta fick.
Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid
eller efter hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter döds
fallet, men innan tid till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som
hade urarvagörelse skett den dag, beslutet meddelades.
6
§.
Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan
egendomens avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där
han därom gör anmälan sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är
utsatt för första borgenärssammanträdet, samt inom tre veckor därefter
ställer borgen för veterlig gäld: sker det och vill sökanden för sin del
avträdesansökningen återkalla, och gemensamt med den andra boet över
taga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där jämväl han,
inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.
Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas
kvarlåtenskap, eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina
andelar utfått; have ock han den rätt att boet övertaga, som i denna
§ arvinge tillerkänd är.
Där anmälan om tillträde av avträdd egendom skett, må innan det
visat sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet
icke genom konkursförvaltarens försorg säljas i andra fall än i 60 §
eller 61 § andra stycket konkurslagen avses.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
‘283
9
§•
Har efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja
stärbhusdelägarne å någondera sidan egendom uudanskifta, göre därom
skriftlig ansökning inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.
Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i
allenast ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen;
och gälde stärbhusdelägare, som gjort ansökningen, lösen för avskriften.
Sedan stärbhusdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt
i konkurslagen om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, er
hållit tillfälle att i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten
bedömd, ändå att jäv däremot ej gjort är.
Om undansättande för gäld, som bevakats efter utgången av den
i första stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen
om boskillnad finnes stadgat.
Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombuds
man, sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen
till sökanden, där hans adress är känd, med posten översända avskrift
av jävsskriften, så ock meddelande om tid och ställe för det i 108 §
konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde. Varder, sedan sådan
ansökning inkommit, efterbevakning gjord, underrätte konkursdomaren
sökanden, där hans adress är känd, om innehållet av den i anledning-
av efterbevakningen utfärdade kungörelse.
)i §■
När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i
boet till borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§
omförmälas. Vad i lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning
av egendom, som endera sidan må äga undanskifta, så ock om betal-
ningsrätt för vederlagsfordran gälle även i de fall nu sagda äro.
12
§.
Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat,
skall var, som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att
den gäld honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egen-
domsavträdet gjordes. Den, som egendom sålunda avträtt, skall inom
utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid inför konkurs
284
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
domaren avlägga sådan ed; stånde honom dock fritt att inom sagda
tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare eller vid
domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon
borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och
i den ordning, som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det
ej, njute ej av egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§
förmäles.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda dag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
285
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 30 växellagen.
Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i kon
kurs eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller
vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om
han är köpman, inställt sina betalningar, och bar ban ej, när den, som
växeln i händer haver, av sådan anledning det äskat, ställt säkerhet
för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren och överlåtare,
sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade att mot pro
testens avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare eller växel
givaren, som i §§ 25—27 sägs.
Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd^
som i §§ 45—47 stadgas.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför
handling utan konkurs träder i kraft.
286
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag:
om ändrad lydelse av 39 § i lagen den SO juni 1905 om köp och byte
av lös egendom.
Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och
byte av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är med
givet, köparen efter köpets avslutande
blivit försatt i konkurs
eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller, om han är köpman, inställt sina betalningar
eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,
att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;
vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes
för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt
men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande. År tiden
för godsets avlämnande inne, och vill säljaren häva köpet, have ock
därtill lov, så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för
köpeskillingens gäldande.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför
handling utan konkurs träder i kraft.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr SS.
287
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av
37 §
i lagen den 18 april 1914 om kommission,
handelsagentur och handelsresande.
Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande
ändrade lydelse:
År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom,
och försättes han i konkurs eller får han till stånd offentlig ackords-
förhandling utan konkurs eller finnes han eljest vara på sådant obestånd,
att det måste antagas, att fordran, varför kommissionären skulle haft
panträtt i godset, om det funnits hos honom, icke kommer att rätteligen
gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen om köp och byte av lös egen
dom samt
166
§ sjölagen är stadgat om säljares rätt att hindra godsets
utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens borgenärer äga
motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den rätt,
äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och
34
§§ sägs.
Lag samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han
haft till försäljning, tillbaka till kommittén ten, och denne försättes i
konkurs eller får till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller
eljest finnes vara på sådant obestånd, som i första stycket sägs.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför
handling utan konkurs träder i kraft.
288
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstänming.
Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i års
stämning utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkurs
domaren givit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i konkurslagen
stadgas; vare ej pliktig att sin sålunda bevakade fordran jämväl efter
årsstämningen anmäla. Samma lag vare, där före den i årsstämning
utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling inletts och borgenär
före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen om ackordsförhand
ling utan konkurs är stadgat.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
289
Förslag
till
Lag
om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917 om
försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202,
205, 230, 232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäk
ringsrörelse skola, 25, 107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254
§§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
25 §.
År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren,
där bolagets egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts
inom två år efter utgången — — — — — — — annan.
81 §.
Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning,
som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolags
stämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,
anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.
Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkurs
boet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.
Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller,
där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända,
inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19 37
290
107 §.
Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall under
rättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs
domarens försorg avsändas för registrering.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av
styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslo-
män enligt 90 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under —
— — likvidatorer.
109 §.
Har — — — — — — — försäkringsavtalet. Försäkringsavtal,
som ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens
början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dess
förinnan upphört.
Upphör —
— — — — — — — — — — förslå.
Vad — —
— — — — — — — — — — livförsäkringsavtal.
Om — —
— — — — — — — — — — sjölagen.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 82.
no §.
Bildas — — — — — — — — — — — — undantag:
1) Vid — — — — — — — — — — — — bestämmelserna.
2) Där — — — — — —
- — — — — — beräkning.
3) Vad — — — — — — — — — — — — tillämpning.
4) Har — — — — — — — — — — — — en.
Uppgörelse — — — — — — — — — — — bindande.
5) Talan — — — — — — — — — — — — begången.
Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
från bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan,
som nu sagts; och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där
tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom
utgången av den tid. Försummas — — — — — — — förlorad.
145 §.
Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs framlägges, skall,
där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl fram
läggas förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 83.
291
räcker, av dot för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering
skall verkställas efter de i 139 och 140 §§ stadgade grunder, dock att
uttaxeringen skall sko å dem, som vid tiden för konkursansökningens
ingivande voro eller under hela eller någon del av det före nämnda tid
närmast förflutna året varit delägare i bolaget.
Underrättelse om förslagets framläggande skall upptagas i den
kungörelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde där
jämte av rättens ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande
av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller
om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen för klander
därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag till uttaxering.
Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare anställas.
146 §.
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av
första domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren
att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av
meddelanden åt delägarna, infordra uttaxerade beloppen.
Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkurs
förvaltaren utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering
lika gällande som domstols laga kraft ägande dom.
Finnes — — — —- — — — — — — — — — — — stadgat.
År------------------------------------------------------------------------- fallit.
180 §.
Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter
ansökning, som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen fram
lades å bolagsstämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit
styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår
berättelsen avser.
Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkurs
boet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.
Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid
eller, där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till
ända, inom utgången av den tid. Försummas — — — — förlorad.
292
202
§.
Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall
underrättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom
konkursdomarens försorg avsändas för registrering.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av sty
relsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman
enligt 187 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — —1 —
— — — — — likvidatorer.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
205 §.
Har — —■ — — — häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som
ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens
början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dess
förinnan upphört.
Upphör — — — — — — — — förslå.
Vad — — — — — — — livförsäkringsavtal.
Om — — — — — — — sjölagen.
230 §.
Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdo
maren härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar
Konungen, där så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom
konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de
förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.
Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande
medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.
Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvalt
ningen av boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.
Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträf
fande arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.
232 §.
Under — — — — — — — — — — — lämnas.
Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget
trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde
293
meddelades, skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvi
dation eller konkurs icke inträffat. Å livförsäkringsbelopp — — — —
— — — — — — — - rum.
233 §.
Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga
en noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av
inspektionen, samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäk
ringsfonden uppgår, å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget
trädde i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendoms-
avträde meddelades.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
254 §.
Har---------------- ----------------------- sägs.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags
konkurs, beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteck
ningen på därom gjord ansökan avföras ur registret.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före sagda dag.
294
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändring av vissa bestämmelser i lagen flen
22
juni 1911
om ekonomiska föreningar.
Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i
lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72
och 81 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
15 §.
Då —. — — —------- — — — — — vinstutdelning. Träder
föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller
varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs
meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i
59 och 60 §§ om skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.
Innehålla — — — — — — — — efterrättelse.
16 §.
Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig,
såvitt föreningens borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av
sin insats.
41 §.
Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å förenings-
sammanträde, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för
den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,
ävensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 33 §.
295
Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöra inom
en månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid
eller, där tiden för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till
ända, inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan
förlorad.
63 §.
Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrät
telse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs
domarens försorg avsändas för registrering.
Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av
styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades sysslomän
enligt 47 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — —
— — — — — — — — likvidatorer.
70 §.
Medlems — — •— — — — — — sägs.
Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens
tillgångar avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år
från det avgången, efter ty i 68 § stadgas, kungjordes.
n §•
Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs framlägges, skall,
där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl fram
läggas förslag till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras
ansvarighet räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp, ökat
med högst en fjärdedel.
Underrättelse om förslagets framläggande skall upptagas i den kun
görelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte
av rättens ombudsman meddelad föreningens medlemmar på sätt om
kungörande av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen
innehåller om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen
för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag
till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av förenings
medlem anställas.
Ktmgl. Maj.ts Proposition Nr 82.
72 §.
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första
domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att oför-
296
Kungl. May.ts Proposition Nr 82.
dröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av medde
landen åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.
Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av
konkursförvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.
Finnes — — — — — — — —------ räcker.
I — — — — — — — — — — efterrättelse.
■ År — — — — — — — — fallit.
81
§.
Har — — — — — — — — sägs.
Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,
beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på
därom gjord ansökning avföras ur registret.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på
ansökning, den där gjorts före.sagda dag.
Kung}. May.ts Proposition Nr 82.
297
Förslag
till
L u g
om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsular,jurisdiktion.
Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsu-
larjurisdiktion skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
Ivonsulardomaren är konkursdomare.
I--------------- landet.
Beträffande------- --------- underrätt.
Han — — — — rätten.
Äktenskapsförord — — — — honom.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft.
Bihang till riksdagens protokoll 1920■
1 sand. 68 käft. (Nr 82.)
2821 19
38
298
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901
om inteckning i fartyg.
Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla
följande ändrade lydelse:
10
§.
År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit,
eller, där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs,
eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen
göres, skall ansökningen avslås.
År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i protokollet över inteckningar i fartyg.
20 §.
Varder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara
iståndsättligt, därefter försålt, upphöre panträtten i fartyget; och må,
på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen
dödas, ändå att fordringshandlingen icke i huvudskrift företes.
29 §.
Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,
eller jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må ut
mätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
290
bevis härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rätte
gångsdag för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet över
inteckningar i fart}Tg. Visas — — — antecknat.
Har — — — — kraft.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder
i kraft, men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt
på ansökning, den där gjorts före sagda dag.
300
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.
Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845
i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva, skall erhålla följande ändrade lydelse:
År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs,
men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för
intagande i protokollet hos överståthållareämbetets kansli eller inför
rätten företeddes, eller försättes säljaren i konkurs, efter ansökning, som
gjorts inom sagda tid, vare den sålda egendomen ej fredad från att ut
mätas eller att till konkursboet räknas. Lag samma vare, där konkurs
föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen för
fallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kun
görelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna
införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom
tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid
jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad,
som nyss sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordrings
ägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom tre månader där
efter instämma såväl säljaren som köparen till domstolen i den ort, där
godset finnes, eller vare all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i
kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen,
hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad och skada, som
av kvarstad en följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,
skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i
39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.
Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och
lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft, men skall icke
äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där
gjorts före sagda dag.