2

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

4

så ansett, som om han blivit, på salt i andra stycket är stadgat, upp­

manad att betala växelskulden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

4

§•

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans fordran,

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär

har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom

skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egen­

domen i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så

framt ej gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger

förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande av hans fordran.

5

§•

Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan kon­

kurs, gälle om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad

därom särskilt är stadgat.

6

§.

Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller

lös egendom, äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom

ovan är stadgat, så framt gäldenären visar, att den egendom, vari borge­

nären har panträtt, förslår till fordringens fulla gäldande.

7 §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär

påkalla gäldenärs försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning där­

om hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären bör inför domstol

svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbo­

delägare om avträdande av den dödes egendom, så ock borgenärs an­

sökning om dödsbos försättande i konkurs skall göras hos konkurs­

domaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne

ledamot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens an­

tal det fordrar, utses flere konkursdomare; äro flere avdelningar av råd-

6

ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären vare pliktig att tillställa

gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift, så ock att

inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från

det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant

som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen

och dagen därför. Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med

delgivningsbevis, vare ansökningen förfallen, där ej inom samma tid

förklaring avgivits av gäldenären eller borgenären visat, att hinder för

delgivningen mött. I sistnämnda fall utsätte konkursdomaren ny tid för

delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs målet skall hänskjutas till

rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast

beslut om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären an­

sökningen eller utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet

till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om

målet hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part

tillsänd med posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts post­

adress icke föreligger, målet kan varda avgjort utan att parten erhållit

kallelse till rätten, varjämte föreläggandet skall innehålla anmaning

till part, om vars postadress tillförlitlig upplysning icke föreligger, att

hos konkursdomaren anmäla den postadress, under vilken parten önskar

få kallelse sig tillsänd.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursan­

sökning förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans

husfolk eller grannar eller där han har tjänst eller näring vinnas säker

anvisning, var han uppehåller sig, och är det ej veterligt, att han för

sig ställt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av ansök­

ningen och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas till rätten.

Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket och icke

veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren

med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det

icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansök­

ningen.

I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att

gäldenärens egendom varder satt under säker vård; och läte konkurs­

domaren tillika, där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta

8

efter lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå

att beslutet ej vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning

förordnats, att beslutet icke må verkställas. Samma lag vare, då över­

exekutor meddelat föreskrift om verkställighet av skiljedom och ej av

högre myndighet eller av domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig,

annorledes förordnats, så ock då utmätning må erhållas jämlikt lagen

om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol förordnats,

att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall god­

kännas, ankomme på borgenären att styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov,

med mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej

sättas längre än som oundgängligen kräves; och skall på landet för

målets handläggning urtima ting på borgärens bekostnad hållas, där så­

dant ting av part äskas och av rätten befinnes erforderligt.

17 §-

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan

att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde del­

ägare i boet förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring

över ansökningen inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samt­

liga dödsbodelägare ansökningen och skall förty densamma prövas av

rätten samt kallelse å parterna utfärdas, varde, där någon dödsbodel­

ägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å av­

lägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i allmänna

tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket , förmäles. År målet,

då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne

kallade att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträf­

fande frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär,

att avliden gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om

ansökningens delgivning med dödsbodelägarne och dessas kallande till

rätten tillämpas vad i första och andra punkterna föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens

försättande i konkurs meddelats.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

9

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren

genast utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursan­

sökningen ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen till­

kännagiva, när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas,

inom vilken tid borgenärerna böra hos konkursdomaren bevaka sina

fordringar samt i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser

angående konkursen skola införas. I kungörelsen skall ock konkurs­

domarens postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren

icke tidigare än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet

om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för

detta sammanträde tagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara in­

given till konkursdomaren då sammanträdet hålles. Där det med hän­

syn till konkursboets omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligen

nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än

ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra

minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendoms­

avträde. Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen

skola införas, må ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och

avträdes före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall

i den kungörelse, som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att

årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom konkursen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas

erinran därom att ackordsförhandling ägt rum, ävensom angivas dagen,

då beslutet om förhandlingens inledande meddelades.

20

§.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens

dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång

i allmänna tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en

vecka före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag, i den eller

de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 sand. 68 käft. (Nr 82.)

ssai ¹⁹

2

10

Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller

förteckning eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs,

kommit konkursdomaren tillhanda, läte han genom särskilda kallelse­

brev underrätta alla kända inländska och utländska borgenärer om kun­

görelsens innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas kronans

ombudsman i orten och dem, som handhava uppbörd av andra allmänna

utskylder än kronoutskylder.

Breven skola med posten avsändas så snart' ske kan och senast

tio dagar före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i boupp­

teckningen eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som

ej blivit kallad, skall konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända

kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva

gäldenären särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 §

åliggande skyldigheten att å första borgenärssammanträdet avlägga

bouppteckningsed.

21

§.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten

om gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde

underrättelse därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens

närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen,

att fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag,

vara inteckningsärenden må förekomma, om konkursen göras anteckning

i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger

egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande av sådan

anteckning konkursdomaren ofördröjligen till rätten eller domaren i den

ort, där egendomen ligger, insända bevis om konkursen jämte utdrag-

ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit infört i fartygs-

registret, skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det först

kan ske, om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar

i fartyg samt* i inteckningsboken för fartyg; och varde förty, där kon­

kursen ej är anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om kon­

kursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen

gjord till nämnda domstol. Hör till boet lott i fartyg, skall anmälan

om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet, som för fartygs-

registret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter, som erfordras

för fartygets säkra urskiljande.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört

i fartygsregistret, eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket

föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen äga mot­

svarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet åter-

ställes till gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurs­

kostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning

till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät,

så ock den egendom, som kan återvinnas till konkursboet. Ej må dock

av gäldenärs lön eller av vad gäldenär eljest kan genom eget arbete under

konkursen förvärva mera tillkomma boet än som återstår sedan avdrag

skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns eller adoptiv­

barns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst värde ock avdrag gjort för

all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse

om vad efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskom­

melse ingången innan en vecka förflutit från första borgenärssamman-

trädet eller, där fråga om avdrag senare uppkommit, inom en vecka

därefter, varde frågan hänskjliten till rätten; äge ock borgenär, som är

missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären överenskommits,

att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till konkurs-

domaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre kon­

kursdomaren yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag

för handläggningen inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio

dagar före den utsatta dagen införd en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen; varde ock särskild underrättelse meddelad

förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne.

Vad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring däri sökes.

13

28 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde,

att borgenärerna därav haft märklig skada, och är gåva av lös egen­

dom fullbordad inom etthundraåttio dagar innan konkursansökningen

gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde

meddelades eller har, där fast egendom bortgivits, lagfart ej sökts tidi­

gare än nu sagts, gånge den gåva på talan av konkursboet åter. Samma

lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal skett och av miss­

förhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses, att avtalet

huvudsakligen har egenskap av gåva.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjor­

des eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde med­

delades betalt gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller

betalt gäld annorledes än med penningar eller andra med hänsyn till

hans och borgenärens yrke vanliga betalningsmedel eller lämnat pant

för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gånge den be­

talning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och

är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig

att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen

till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling angående fast egen­

dom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt hand­

ling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,

för inteckningens dödande.

Vad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären

visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eller sökte in­

teckningen, saknade skälig anledning att antaga, att gäldenären ville

gynna honom framför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning

utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen eller panten

eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande, att gäl­

denären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

30 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjor­

des eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

14

meddelades betalt förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars

tillkomst sådan säkerhet betingats men ej överlämnats, och hade borge­

nären, då han mottog betalningen eller panten, skälig anledning till an­

tagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkurs­

ansökningen, gånge den betalning eller pantsättning på talan av kon­

kursboet åter.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under

tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen­

dom blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och har borge­

nären genom utmätningen erhållit betalning, gånge den betalning på

talan av konkursboet åter.

32 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde med­

delades annorledes än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för

borgenärerna och hade den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning

till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om kon­

kursansökningen, gånge det avtal på talan av konkursboet åter, utan

så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar, att han varken insåg

eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång.

Här å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts

under tid, som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämp­

ning, ändå att avtalet skett tidigare.

33 §.

Har vid bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes

arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelnings-

handlingen ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansök­

ningen gjordes, gånge den bodelning på talan av konkursboet åter.

Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgenärerna

frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott;

dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas skall äga mot­

svarande tillämpning.

Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum,

ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i

16

37

§.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär

i fall, som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav

inteckning sökts, vare konkursboet berättigat till ersättning för där­

igenom uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för

egendom, som han erhållit genom avtalet, äge lian, där konkursboet

återvinner egendomen, av boet återfå vad han utgivit. Vad sålunda är

stadgat gälle dock ej, där vederlaget icke kommit boet till godo samt

den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om att gäldenärens

avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget. Går bodelning åter,

svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring av

den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes egen­

dom, som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i

behåll, skall ersättning utgå efter egendomens värde.

När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller

avkomst, som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodel­

ning egendom av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar

återbäres, varde, där den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig

anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom

om konkursansökningen och ej heller 34 § är tillämplig, all å egendo­

men gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres eljest egendom av

annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast för nödig kostnad.

För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet återbäres,

vare konkursboet berättigat till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i

konkursen. Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egen­

dom frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Återvinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva,

eller går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes

arvingar åter och har maken eller arvingarna i följd av vad som stad­

gas i 8 kap. 5 § eller 13 kap. 14 § giftermålsbalken, innan stämning

om återvinning skedde, infriat någon gäldenärens skuld, vare konkursboet

skjddigt återgälda maken eller arvingarna vad sålunda guldits jämte ränta.

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har

återvinningsrätt, överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

18

varom i 45 och 48 §§ förmäles, icke fatta beslut i frågan innan borge­

närerna erhållit tillfälle att yttra sig däri. Ej må mer än en förvaltare

utses, där det ej med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet

prövas oundgängligen nödvändigt.

42 §.

Vid utseende av konkursförvaltare skall iakttagas, att den eller

de, åt vilka förvaltningen anförtros, äga sådan insikt och erfarenhet,

som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för

förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare

nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,

eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan

inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara

konkursförvaltare; ej heller må på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten,

vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse för­

valtare att under tiden till första borgenärssammanträdet omhänder-

hava boet.

44 §.

Konkursdomaren skall ock, så snart ske kan efter det beslutet om egen-

domsavträde meddelats, förordna en ärlig och förståndig man att i kon­

kursen vara rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna lag sägs.

V id befattningens tillsättande skäll iakttagas, att densamma icke anförtros

annan än den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för

bedömande av de frågor av rättslig innebörd, som ankomma på om­

budsmannens prövning, än ock nödig erfarenhet och sakkunskap för

fyllande av de åligganden beträffande tillsyn över konkursutredningen

och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad

annan ledamot i rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,

gånge sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga

ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren för­

ordna annan att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.

1 9

45 §.

Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare för

tiden därefter.

År någon, på vilken borgenärernas val fallit, jämlikt 42 § andra

eller tredje stycket obehörig att vara förvaltare eller eljest olämplig att

handhava konkursboets förvaltning, tillkomme det konkursdomaren att

utse annan förvaltare i stället för den sålunda valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av

konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borge­

närssammanträdet, så framt någon av dem gör framställning därom,

välja granskningsmän att med den befogenhet i denna lag sägs å borge­

närernas vägnar övervaka förvaltningen. Granskningsmännens antal

bestämmes av konkursdomaren. Valet skall ske så, att en var av de

närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman. Till gransknings­

män anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer, vilkas

fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och där-

, efter den eller de, som efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster

han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant

för den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordrings-

beloppen och vid val av suppleant för annan granskningsman efter

huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika

röstetal, skilje lotten dem emellan.

20

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej

utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erfor­

derligt, att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren

kallas att sammanträda inför honom för att utse det antal förvaltare, som

ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga mot­

svarande tillämpning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge

hos konkursdomaren gorå framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår

granskningsman, för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren

kalla borgenärerna att sammanträda inför honom för att utse efterträ­

dare till den avgångne, och skola därvid i fråga om val av förvaltare

bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av granskningsman bestäm­

melserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga motsva­

rande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller

granskningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter

rättens ombudsmans hörande finner det ej vara nödigt att annan utses i den

avgångnes ställe.

50 §.

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt houom utses, äge

konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätt­

hållande tills nytt val ägt rum.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje

stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan

att under tiden fullgöra hans åligganden.

51

§.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

22

avträde meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren

att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenä­

rerna, upptagande varje borgenärs namn, boningsort och postadress,

samt att därefter så snart ske kan inkomma med bouppteckningen.

Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut ingiven bouppteckning,

göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske

kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna

till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I. berättelsen skall

upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom

särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning förefinnes till antagande,

att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina bor­

genärer. År gäldenären köpman, varde i berättelsen tillika anmärkt,

vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och skall i så­

dant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda ba­

lansräkningen. Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid

fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren

ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av den­

samma; och äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för

kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd.

56 §.

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första bor­

gen ärssammanträdet infallande juni eller december månad, skall förval­

taren inom fjorton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berät­

telse, vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för för­

valtningens bringande till slut; åliggande förvaltaren att sedermera under

konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton dagar från utgången

därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives, mer än ett

år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall be­

rättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att

konkursen icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor

från mottagandet ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar,

till vilka ombudsmannen må hava funnit fog.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

23

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i pen­

ningar dag efter dag antecknas.

Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bok­

föringsskyldighet, som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i

den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter,

av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets

räkning mot ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman godkännes.

Till bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av ombuds­

mannen medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna

medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, er­

lägga ränta efter åtta för hundra om året.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från

utgången av mars, juni, september och december månader varje år till

ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar

under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet pen­

ningar innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktig­

heten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava

under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen

granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Åven efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel

insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär;

vare ock skyldig underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets till­

stånd samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen.

När helst han finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av

boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av för­

valtaren.

Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till

böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren

på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.

K inuti. Maj:ts Proposition Nr 82.

24

Kungl, May.ts Proposition Nr 82.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens om­

budsman, äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upp­

lysningar om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren

det begär än även på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande

låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkurs­

boets räkning i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utred­

ning av boet; inhämte dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens

fortsättande. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts

vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen sitt samtycke eller

yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse, som med ombuds­

mannens samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna kallas

till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas

längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer,

vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets

prövning deltagande borgenärernas fordringar, därom äro ense samt

dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.

61 §.

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i

boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§

kan föranledas.

Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egen­

dom, som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt

fallande i värde eller erfordar allt för kostsam vård. Saknas medel till

bestridande av utgifter för boet, må ock under tid, som avses i första

stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, dock ej utöver vad

för ändamålet prövas nödigt; och bör, om gäldenären därtill anvisar

viss egendom, den egendom i främsta rummet uttagas, så vitt det lämp­

ligen kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förval­

taren samtycke av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om för­

säljningen skall ske å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen

meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären,! där det lämpligen

kan ske.

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

att försäljning bör ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan

huruvida anståndet skall upphöra hänskjuten till borgenärernas provning.

66

§.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan

ingivit förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort

är, huruvida ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet, vare det

ej hinder för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det ytt­

rande över förslaget, som jämlikt 156 § skall av honom avgivas, till­

styrker dess antagande, må dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,

försäljning verkställas så länge ackordsfrågan ej är avgjord. Varder för­

slaget ej sålunda tillstyrkt, men antages det av borgenärerna eller varder

det eljest jämlikt 164 § hän skjutet till rättens prövning, skall med för­

säljningen anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande; och må i fall,

då prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,

som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstövervikt, som i

sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan

på borgenärernas prövning av förslaget.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning

av boets egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 §

besluta, att ackordsförslag skall vara vilande, eller rätten jämlikt 166 §

förordnar, att med frågan om fastställelse av ackord skall anstå. Ej

må i nämnda fall anstånd med försäljningen äga rum, med mindre det

med den röstövervikt, som i 159 § sägs, bestämmes av de borgenärer,

som hava rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock i det senare fallet an­

ståndet fortgå, till dess borgenärssammanträde, som skall av rättens

ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets behandling.

67 §.

Vad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av

egendom i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 §

må äga rum jämväl före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran

har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten

gäller, skall säljas genom förvaltarens försorg och har hans rätt till

betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd

eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, då skall ock, utan

28

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas,,

före det sammanträde till. anktionsförrättaren avlämna behållning, som

under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen upp­

kommen behållning, som på grund därav att verkställighet av utmät­

ning jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren över­

lämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig utdel­

ning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning

utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångs­

förvaltning, mellan rättsägarne fördelas.

71 §•

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning

av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rö­

relse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av

rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan om­

budsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det

lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild för­

månsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än

å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av

nöden, där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börs­

pris försälja å fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. År fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må

det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare,,

vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försälj­

ningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande

avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteck­

ningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är per­

sonligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären med­

giver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet,

30

fråga är; dock vare kungörelsens införande i allmänna tidningarna eller

i länskungörelserna icke i något fall erforderligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

auktion, som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller

annan särskild förmånsrätt äger rum, bör lian i god tid före auktionen

till varje borgenär, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars

adress är känd, med posten översända särskild underrättelse om tid och

ställe för auktionen.

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara

ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom

att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle

han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre ut­

sträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av

rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å

lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmåns­

rätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med

mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens

medgivande sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion

å fast egendom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgär­

der för indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som

i 64 § är stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egen­

dom, beslutas uppskov med indrivning av boets fordringar, och skall,

om sådant uppskov beslutits, vad i 65 § för där avsett fall föreskrives

äga motsvarande tillämpning. Kan fordran ej indrivas utan att rättegång

eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas, gälle vad i 79 § finnes

stadgat. Varder ej rättegång eller lagsökning anställd eller skiljedom

påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan sägs,

må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

32

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkurs-

donm^en, där ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen,

yttrande från denne. Efter första borgenärsammanträdet må förvaltare

ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkurs­

domaren utlysts, erhållit tillfälle att inför honom yttra sig i ärendet.

Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i avbidan på

borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det

ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, in­

kommit till konkursdomaren.

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.

81 §.

Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall,

så vitt det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom

hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling

gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det ar­

vode till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej

till förfång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som

skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpe­

skilling gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där

den särskilda förmånsrätten är av beskaffenhet att kunna göras gäl­

lande endast i konkurs, av egendomen må bestridas jämväl övriga kon­

kurskostnader, i den mån boet eljest ej lämnar tillgång därtill.

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rät­

ten; äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode skall sättas till belopp, som med avseende å det ar­

bete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,

samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall

bestämmas till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 §

må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, be-

34

den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i

konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till

envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd,

översända underrättelse, som nyss sagts. År sådant fall för handen,

att frågan om arvode ej inverkar på borgenärernas rätt, skall kungörelse,

varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde underrättelse om ärendets

handläggning vid rätten meddelad den, för vilken arvode skall bestäm­

mas, så ock gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall kon­

kursdomaren inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.

86

§.

Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning

avgivits i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må

ej arvode uppbäras av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för

sin förvaltning.

87 §.

Åro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansva­

riga för skada, svare en för alla och alla för en för skadans gäldande.

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så

ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.

88

§.

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs

meddelats och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteck­

ningsed utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig från den

ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan

samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att han kan en

vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort,

där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombuds­

mannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är

utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom

må lämnas.

35

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, för­

valtare och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borge­

närerna de upplysningar om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt

han ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant

hinder föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens

eller, om sammanträdet skall hållas inför rättens ombudsman, dennes

samtycke därtill. Utebliver gäldenären från sammanträde, vare hans

utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola före­

komma.

90 §.

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89

§§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren.

Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, ma

frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den

i anledning av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då

eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen

eller de ändringar däri, som han må finna påkallade, och betyge där­

efter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom gjorda tillägg

eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke någon tillgång

eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller skuld, som ej hör

till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första

borgenärssammanträdet. År gäldenären av laga förfall hindrad att då

avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteck­

ningen då ännu ej till konkursdomaren inkommen, kalle konkursdomaren,

sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske

kan gäldenären att infinna sig för edgångens fullgörande; och varde

rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaien

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs­

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

36

domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

93 §.

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som om-

förmäles i 91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år,

pliktig att avlägga eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar

samt ej sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning till ed­

gången saknas. År gäldenär gift, åligge samma skyldighet hans make.

Gäldenär barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans

stärbhusdelägare, så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det

kan antagas, att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av

förvaltaren eller borgenär avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon

haft egendom, som hör till boet, om händer, vare han pliktig att upp­

giva vad han omhänderhaft och med ed fästa uppgiften, så framt för­

valtaren eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos

konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren

den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid

och ställe, som av honom bestämmas; underrätte ock därom rättens om­

budsman och förvaltaren samt, där edgångsyrkandet framställts av

borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången

genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren

beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives

eJ yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjliten till

rätten; och. vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens

fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna

i 92 § andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande

tillämpning.

94 §.

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88,

89, 91 eller 93 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas

i 88 §, må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte till­

hållas att fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom en­

ligt 93 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller

genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.

Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden

härför gäldas av allmänna medel.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

sägs, påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till kon­

kursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, ut­

säde konkursdomaren för handläggningen därav viss dag efter utgången

av den i andra stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst

tio dagar före den utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kun­

görelser om konkursen; och varde därjämte särskild underrättelse med­

delad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande,

denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som er­

fordras för resa och uppehälle, när han enligt vad

i

denna lag stadgas

har att inställa sig hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera,

om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppe-

hölle sig därinom å ort, där han sist vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde

i anledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82,

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100

§.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som upp­

kommit innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av

villkor eller ej förfallen till betalning.

101

§.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att

hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär an­

språk på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den

rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borge­

när i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa

till stöd för sin talan.

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

104 §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han

finner anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt,

till konkursdomaren inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärk­

ningar utsatta tid inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas

i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa

till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borge­

när, som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i

avseende härå vad ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga

motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

105 §.

G öres. anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade,

gälle det även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

106 §.

Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning

framställts, njute till godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat.

Har yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, må sådant dock

ej lända till förfång för dem, som enligt lag hava företrädesrätt till be­

talning ur viss egendom; och vare yrkande om förmånsrätt, ändå att

anmärkning däremot ej framställts, utan verkan, om yrkandet ej avser

någon i lag stadgad förmånsrätt.

i07 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det

ena exemplaret av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren över­

lämnat till rättens ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till

varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars

adress är känd, med posten översända avskrift av anmärkningsskriften

i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i

108 § omförmälda borgenärssammanträde.

42

hans rätt i konkursen för dét belopp, som kan varda bestämt genom

dom i den särskilda rättegången.

Kungl. Maj:fs Proposition Nr 82.

no §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad

fordran, må ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla,

vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka därtill.

in §•

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är

stadgad angående bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman;

läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra,

att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må

framställas mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen över­

lämnade bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning,

tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen, därest i anledning

av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag, å vilken,

om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall

vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å

urtima ting.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra

veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tid­

ningarna. Sammanträdet inför ombudsmannen skall hållas inom fyra

veckor från anmärkningstidens utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten

avsända meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress

är känd, till denne ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och för­

valtaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till

efterrättelse vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, hand­

läggas gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för in­

ställelse vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevak­

ning skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare

44

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av

någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad;

vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången,

där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana sär­

skilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som

träder i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter

lämpad.

117 §.

Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall

göras hos konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exem­

plar inom den för framställande av anmärkningar mot borgenärens be­

vakning utsatta tid. Ej må sådant yrkande väckas i bevakningsinlaga

eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts,

att inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av före­

läggandet fullgöra edgången och inkomma med bevis därom.

Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom

ålagts, men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkurs-

domaren honom ny tid.

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären

föreläggande, som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren in­

komma med bevis därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av

högst en månad från utgången av den för framställande av anmärk­

ningar mot bevakningen bestämda tid; skolande beviset om delgivningen

utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs. År

ej veterligt, var borgenären uppehåller sig, och har anvisning ej kunnat

vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning av före­

läggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att

föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den,

som påyrkat edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs

styrka, att föreläggandet blivit sålunda kungjort. Då föreläggande, enligt

vad nu är sagt, delgives genom kungörelse i tidningarna, skall borge­

nären anses hava undfått del av detsamma den dag kungörandet ägde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid

fullgöra vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom

samma tid, att hinder mött för delgivning, vare edgångsyrkandet för­

fallet; visas sådant hinder, sätte konkursdomaren ut ny tid.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

46

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger ut­

bekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle

i fråga om borgenärens rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna

därför i övrigt föreligga enligt vad i första stycket sägs, att borgenären

har att fullgöra sin förbindelse men äger återbekomma ett belopp, mot­

svarande vad han erlagt, i den mån det ej överstiger vad han har att

fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande av förslag till

slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där fordrin­

gen avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmärs, det borge­

nären tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprät­

tande avsättas för att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till

borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

därefter förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne,

äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och

tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obe­

stånd, eller kännedom om konkursansökningen, ej den rätt, varom ovan

i denna paragraf är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär,

som efter det han erhållit sin fordran under nu nämnda tid satt sig i

skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upp­

hörande varit införd i allmänna tidningarna, vare borgenär icke be­

rättigad att till kvittning mot skuld, vari han häftar hos gäldenären,

använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen om ackordsförhand­

ling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord kommit

till stånd.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

122

§.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt,

varde utan hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga

ordning påkallats.

123 §.

Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös

egendom, vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom,

som sålunda häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i

konkursen.

47

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av ford­

ringar utsatta tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskriv­

ning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren

av densamma, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den

gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig.

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärk­

ningar mot bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning

gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde hållits, skall av

boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bestridande av konkurs­

kostnaderna eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, ut­

delning till borgenärerna äga rum enligt vad nedan närmare bestämmes.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade

fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta

med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre rättens ombuds­

man samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som' hava förmånsrätt och icke jäm­

likt 143 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må så­

dan utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borge­

närer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i

penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan ut­

delning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att in­

giva bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket förmäles, utgöre den om­

ständigheten, att boet tillhörig fast egendom icke blivit försåld, ej hinder

för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 06 § är stadgat försäljningen av boets egendom

anstå medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning

ske till andra borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina for­

dringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens

ombudsman uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar

emellan ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter

ombudsmannens mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva be­

loppet av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att be­

räkna, den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den

utdelning, som belöper på fordringen. Föreligger omständighet, som

jämlikt 141 § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att

lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 143 §

uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen

av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redo­

görelsen skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes

influtit för egendomen, samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget

utdelas, för vilka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava

medel, som avses i förslaget, influtit för egendom, vari särskild förmåns­

rätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas särskilt för den

egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hö­

rande förvaltningsredogörelse hållas tillgängligt för granskning å ställe,

som bestämmes av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren.

Ombudsmannen läte en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon­

kursen, kungöra, att utdelningsförslag upprättats, så ock från och med

vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt. I kungörelsen

skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget, har att anmäla

sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

50

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning

av fordringar utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i ut-

delningsförslag, om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevak-

ningsinlagan genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman

tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första

stycket avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket,

som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom

den utsatta bevakningstiden; och tage han därefter med övriga borge­

närer del i vad som kan återstå.

133 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran eu för

alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i kon­

kurs, borgenären av annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning

eller ackord i konkurs eller genom ackord i ackordsförhandling utan

konkurs eller har i sagda fall annan av de ansvariga efter det beslutet

om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning å fordringen, äge än­

dock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta utdelning för

samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt göra

gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans for­

dran svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkur­

ser sammanlagt mer än han har att fordra, gånge överskottet till de

konkursmassor, från vilka större utdelning fallit än som med hänsyn

till gäldenärernas eller löftesmännens inbördes ansvarighet bör däri­

från utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolags­

mans konkurs, därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag.

134 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för

alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i kon­

kurs, annan av dem efter det beslutet om egendomsavträde meddelades

infriat fordringen hos borgenären, vare den, som infriat fordringen, be­

rättigad till utdelning å samma belopp, som borgenären, därest denne

ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock må han ej uppbära

mer än mot hans fordran svarar.

52

vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning

må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borge­

närer.

138 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är

utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna

inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde med­

delades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för

klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna,

där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade

fordringar utom böter, och skall i sådant fäll å fordran, för vilken ränta

ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för

hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den

dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst

eller eljest lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken

tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är

att räkna, där borgenären ej enligt ’ 11:3 §' därförinnan uppburit betal­

ning. Löper fordran, varom nu är fråga, ej med ränta, varde ändock

ränta efter fem för hundra om året därå beräknad från den dag, då

beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke

fullt eller med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då

beslutet om egendomsavträde meddelades, skall utdelning för fordringen

beräknas å det belopp, som efter en räntefot av fem för hundra om

året utgör sådan fordrans värde å samma dag. För fordran, som nyss

sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där fordringen

icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot utdelnings­

förslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas å

det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sist­

nämnda dag; har å sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare upp-

burits och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas

efter fordringens värde å betalningsdagen.

139 §.

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå

i penningar, uppskattas efter ortens pris.

I den mån fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall

utgå under någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

54

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må

honom medgivas att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger

rum lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel där­

till finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas

lyftning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den

egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom

ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning en­

ligt bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upp­

tagas i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade

bestämmelser.

144 §.

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas borgenär, med mindre han

bevakat sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen åter-

bäras i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla

vad han fått lyfta. Förvaltaren må dock med samtycke av rättens ombuds­

man eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyl­

dig att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda

ränta å medel, som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid

återbäring av medel, som borgenär enligt 143 § fått lyfta.

145 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må med­

givas i de fall, som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borge­

nären hänskjuta frågan till konkursdomarens prövning; och meddele

denne beslut i frågan.

146 §.

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att

tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om be­

vakad fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode

till rättens ombudsman eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller

någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, seder­

mera kan uppkomma för konkursboet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkänna­

givande därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de orts­

tidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han

till konkursdomaren ingiva ackords förslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betal­

ning samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida

gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,' i

förra fallet, vari säkerheten skall bestå.

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning

blivit utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående

ackords förslags innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke med­

delats tidigare än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd

för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bo­

uppteckningsed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet och möter

ej mot dess upptagande hinder, som i 151 § sägs,- åligge konkursdo­

maren att innan vidare åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren,

huruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenärerna. År slutut­

delning i konkursen nära förestående, eller har gäldenären förut i kon­

kursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget återtagits efter

det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde blivit

införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller det

tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fast­

ställelse, och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda

omständigheter ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall

förslaget ej vinna vidare handläggning, med mindre rättens ombudsman,

vars yttrande i sådant fall skall av konkursdomaren infordras, förordar,

att ackordsfrågan ändock hänskjutes till borgenärernas prövning.

58

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärs-

sammanträde, där ackordsförslaget skall bebandlas, till varje borgenär,

som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten

översända avskrift av förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran

om tid och ställe för nämnda sammanträde.

157 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör

förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa

ombud för sig.

Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de bor­

genärer, som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å

de fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon

av dessa fordringar anmärkning mot yrkande om betalnings- eller för­

månsrätt framställd men icke prövad eller är, där efterbevakning skett,

tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant

särskilt anmärkt i förteckningen.

158 §.

Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som för-

anledes av stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för

varje i konkursen bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än

även för fordran, för vilken förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning

mot yrkandet är gjord och ej blivit av domstol ogillad eller, där efter-

bevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar ej utgått.

Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder för borge­

nären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit

av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om

borgenärs rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före

omröstningen visas, att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, an­

märkning mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad

fordran ännu icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för

framställande av anmärkningar ännu ej ute och varder utgången av

omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må

dock fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma

i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning, som blivit

eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan för­

59

månsrätt, eller, vad angår efterbevåkning, det eljest bliver avgjort, att

fordringen skall sålunda utgå.

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda

sammanträdet uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed

kunna anstå till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om det

medgives antingen av alla tillstädesvarande borgenärer, som äga rösträtt

i ackordsfrågor, eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa bevakat

fyra femtedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen be­

vakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes uppskov, skall

rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och tillkänna­

giva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse

icke erforderlig.

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 §

första stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd

under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röst-

övervikt, som i 159 § sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande.

Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och

varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall in­

träffat, som avses i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i

målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackords-

frågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan eller varder gälde­

nären fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, skall ackords­

frågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären

göra ändring i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna

till sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären

gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om

tid och ställe för dét nya sammanträdet av ombudsmannen minst en

vecka förut med posten översänd till varje borgenär, som bevakat fordran

i konkursen och vars adress är känd; och skall vad i 156 § stadgas om

avgivande av yttrande och delgivning därav åt borgenärerna äga mot­

svarande tillämpning.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda

blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där

jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses

förfallen.

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av

borgenärerna prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av

gäldenären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget

första gången förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i

ackordsförslag sedan kungörelse om dess behandling å borgenärssam­

manträde varit införd i allmänna tidningarna, må ej prövning av för­

slaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med mindre rättens ombuds­

man finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre

fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget

genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses

ackordsfrågan hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att

minst en vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som be­

vakat fordran i konkursen och vars adress är känd och som ej varit till­

städes vid det förra sammanträdet, med posten översända underrättelse

om ändring, som' vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe för det

nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av ytt­

rande och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

60

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest

antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och

dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av

samtliga i konkursen bevakade fordringar, vilka enligt vad av 158 §

framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av

omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädes­

varande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat fyra femtedelar

av nämnda fordringsbelopp.

62

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit

hänskjuten till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå

till dess frågan, huruvida ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget

eller ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att före-

lupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under

3) eller 4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med

hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på

ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som

ej uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika

rätt och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist

ett år efter det ackordet blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej

förslaget att .anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,,

varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman

skola sammankallas för att ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan

därom skall anstå i avbidan på åtalets utgång; skolande ombudsmannen

genast underrättas om beslutet. Varder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren,

gäldenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet

vunnit laga kraft hos konkursdomaren göra anmälan om ärendets åter­

upptagande. Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren ofördröjligen

dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och skall i ty fall

vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande till-

lämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackords­

frågan förfallen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

63

167 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 §

första stycket under 5), äge rätten, där fastställelse beätrides på den

grund, att säkerhet ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständig­

heterna pröva, huruvida fastställelse av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärei,

kända eller icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen,

utan undantag för andra än dem, som äga förmånsrätt för sina ford­

ringar. Räcker ej egendom, vari borgenär äger särskild förmånsrätt,

till gäldande av hans fordrans fulla belopp, vare han för återstoden

underkastad de villkor, som genom ackordet äro bestämda för dem,

vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som

enligt 121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han

mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för

fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen

berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av

ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären

bevakat fordringen.

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den

bevakade fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att

ackord kommit till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller

ackord fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egen­

domen, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som

boet eljest må hava åsamkat sig; och åligger det förvaltaren, då ackord

kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina beva­

64

Kungl. Maj.ts Proposition Nr •82.

kade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla

den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforder­

liga medel till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren in­

sättas i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komma

ränta den till godo, som slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn

till konkursen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap

hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackords frågans

avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd

gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas rätt att

mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma i övrigt

gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kun­

görelse om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord,,

skall frågan anses förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna,,

må ej klagas.

8 Kap.

Om borgenärssammanträden.

175 §.

Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är

stadgat skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara

ordförande.

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

65

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombuds­

man, där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkurs­

domaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för samman­

trädet ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall

bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gälde-

nären samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman

särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och

av sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat

i 19, 20, 103 och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet

underskrivas av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet

utsedda justeringsmän.

178 §.

Vid val av förvaltare, så ock i andra vid borgenärssammanträde

förekommande frågor, som röra boets förvaltning, gälle, där ej annor­

ledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den mening, varom bland

närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstad­

kommas, gälle den mening ordföranden biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid

borgenärssammanträde, vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffen­

heten av sin fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 sand. 68 käft. (Nr 82.)

^{2821 19}

9

66

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

fordringen må vara grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter

bevakningstidens utgång, skall dock vad sålunda är stadgat anses full­

gjort, där borgenär i bevakningsinlaga lämnat nämnda uppgifter om

fordringen och vid inlagan fogat de handlingar, som efter vad nyss

sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan ej föras.

Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger

laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180

§.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande

boets förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att

hans fordran är förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppen­

barligen icke är beroende av frågans utgång.

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för

annan borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga

rörande avtal emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller

deltaga i behandling av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje

man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stri­

dande mot konkursboets.

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna

paragraf avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av

annan borgenär eller av förvaltare eller av gäldenären.

181

§.

Förvaltare äge ej för egen de!, där han själv är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i val av granskningsman.

182

§.

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gälde­

nären ansvarig för betalningen av en fordran, och har tillika borgenä­

ren bevakat fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den

fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de

andra utlösa honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

18

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

9 Kap.

Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande

av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner. konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas,

anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande

av konkurskostnaderna, och ställes ej genast säkerhet för sagda kost­

nader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgär­

der då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan

föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse

med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i

kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant anta­

gande, som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås å rät­

tens dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång in-

föias i allmänna tidningarna ävensom eu eller två tidningar inom orten;

varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta all­

männa åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller tjänste­

man, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna eu

god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkurs­

domaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven för­

teckning över hans tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs

namn, boningsort och postadress, så ock å de böcker och andra handlingar,

som röia boet, skall god man alltid förordnas; och åligge det i sådant

fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren

inkomma med förteckning, som nyss sagts. \'id bouppteckningsför-

rättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse red­

ligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestri­

dande av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären

att inställa sig för att fasta bouppteckningens riktighet med sådan ed,

som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en

vecka efter det beslutet om egendomsavträde meddelades. Har konkurs­

ansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse om tiden för ed­

gången med posten översänd till honom.

70

kursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt, Där säkerhet

ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att

medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdo­

maren beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan

skett därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostna­

derna, skall borgenärsammanträde, som omförmäles i 49 §, ej utsättas,

så länge anmälningen är beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven

jämlikt 185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet

föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdoma­

rens beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf

under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall innehålla åläggande

för borgenären att gälda nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp

skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkurs­

domaren, i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad

konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser,

som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av

borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma, att av

allmänna medel undfå ersättning för vad sålunda förskjutits.

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,

så oek om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för

förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående ensam eller av

honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad,

såsom i 52 § andra stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast

den dei av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

71

Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit

till stånd, egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redo­

visning för förvaltningen av boet avgivas.

Rattens ombudsman bär att granska redovisning, varom ovan förmä-

les, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande

skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av hand­

lingarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av

förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå

för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdel-

ningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse,

som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombuds­

mannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisnings­

handlingarna skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tid­

ningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggö­

rande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag

samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas,

att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan

på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandling­

arna i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkurs­

domaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra

handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet,

vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger där­

jämte ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till

gäldenären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men

icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten över­

sända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen;

dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall av­

sändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.

190 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller

varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §,

skall förvaltaren ofördröjligen till gäldenären avgiva redovisning för

förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att

konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenären, skall ock

redovisning ofördröjligen avgivas till honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt

samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

72

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller

190 §, eller vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara

beroende av redovisningen, klandra densamma, skall han instämma sin

talan till den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre

månader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen

enligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall,

som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes

gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet

om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

192 §’

År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av

konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den

täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt

finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansök­

ning om konkurs gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens

räkning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man

göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet, så ock om kommittents

rätt till redovisning för belopp, som till kommissionärens konkursbo in­

flutit för avyttrat gods, är särskilt stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan

beslutet om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom, äge

den, vars egendom föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis

efter sagda besluts meddelande influtit till konkursboet, av förvaltaren

erhålla redovisning för vad sålunda influtit samt att, i den mån betal­

ningen utestår ogulden hos köparen, själv göra fordringsrätten gällande

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

pröva, huruvida han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om

. egendomsavträde meddelades må åter inträda i utövning av tjänsten.

200

§.

Vad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgärd ej må vid­

tagas, med mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle

att yttra sig, skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest

ej kan anträffas med kallelse.

201

§.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra

maken kallad till första borgenärssammanträdet.

202

§.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka

ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme

på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; under­

rätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstid­

ning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen

offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder

av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar

före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas se­

nare, om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill för­

anleda.

203 §.

Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden

för konkursmåls handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas

borgenärer, må i stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av

kallelsekostnaden alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så

tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig.

Å kallelse till borgenärssammanträde, som hålles efter bevaknings-

tidens utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i

första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

76

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.

egendomsavträde meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare,

å granskningsman och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2);

underrättelse, som avses i 52 § första stycket; inkomna framställningar

och

i

anledning därav eller eljest av konkursdomaren eller rätten vid­

tagna åtgärder; samt dagen för konkursens avslutande. Dagboken skall

ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens hemvist vid tiden för

egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om hans nya

hemvist.

209 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller

vidtaga de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första

stycket samt 21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs;

finner konkursdomaren, då konkurs uppstått, anledning till antagande,

att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,

äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant

fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren av jäv

hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt

lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av

ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för sär­

skild domare erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

210 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt

denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej

klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare till-

hållits att fullgöra sina åligganden.

Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §,

varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om

konkursens nedläggande infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6

kap., gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud

däremot från hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke

skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

211

§.

över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären

förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bi­

fallen, må klagan ej föras.

Kungl. Maj.ls Proposition Nr 82.

77

212

§.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller

förmånsrätt eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ord­

förande att inom tre veckor därefter till hovrätten insända alla hand­

lingar, som röra målet.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig

särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar

eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild

förmån för sig, straffes med böter från och med fem till och med ett

tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

214 §.

Var som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning,

utövar rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den upp-

givits, är oriktig, straffes med böter, från och med fem till och med

ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

215 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter

allmän strafflag.

. 216 §.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och

befinnes borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig an­

ledning till antagande, att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom

i 3 och 4 §§ stadgas, att omständighet, som där sägs, förelåg, vare

borgenären pliktig att, om gäldenären det yrkar, ersätta den skada, som

skäligen må anses hava tillskyndats gäldenären genom ansökningen och

dess handläggning.

217 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet

och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig

skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

80

3 §.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället

tillämpas.

4 §■

.

År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende

av tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i

12 § av den nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs

anses börjad den dag ansökningen om konkurs ingiven är, där konkurs

på den ansökning följer, med nämnda tid avsetts dagen för konkursan­

sökningens ingivande, skall även i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt i kraft, med sagda

tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5

§•

Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av

talan eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i

konkurs, skall i fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i

stället räknas från den dag, då enligt den om konkursen utfärdade

kungörelse borgenärerna senast böra hos konkursdomaren bevaka sina

fordringar.

6

§•

De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava

avseende å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i av­

seende å beslut om egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan

i anledning av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad

skyldighet i stället åligga konkursdomaren.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller

sysslomän i konkurs skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses

enligt nya lagen.

i

§•

År gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser

gälla från vad i nya lagen finnes stadgat:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

82

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 82.

vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga

om särskild administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

» §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa

centralkassors för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järn­

väg under konkurs är särskilt stadgat.

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

83

Förslag

till

Lag

om ackordsförhandling utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad

här nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör

inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen

göra ansökning om inledande av offentlig ackordsförhandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande

beslut dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

äge ej den rätt, som i första stycket sägs.

2 §•

Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i be­

talning samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida

gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,

i förra fallet, vari säkerheten skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande

upprättad förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å

varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å böcker och andra

handlingar, som röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av

vad i 3 § närmare föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balans­

räkningen;

4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd, så ock om orsakerna

till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen

84

tillika upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag även­

som angiva dels vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest

gäldenärens bo avträdes till konkurs, dels huruvida egendom till skada

för borgenärerna frångått gäldenären under sådana förhållanden, att i

fall av konkurs återvinning av den egendom kan äga rum, dels huruvida

skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig

till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels ock, om gäldenären

är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende

å de förhållanden, som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller

andra omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande,

anser ackordsförslaget böra antagas av borgenärerna eller icke;

6) _ förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften

av de i bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borge­

närerna och som tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av samman­

lagda beloppet av nyssnämnda borgenärers fordringar, att de anse ackords­

förslaget antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio kronor såsom förskott å kost­

naden för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför

rätten jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad,

som ej täckes av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackords­

förslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga

i bouppteckningen upptagna borgenärer.

Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall in­

givas i två exemplar.

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

3

§•

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola till­

gångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning

prövas äga. År gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jäm­

förelse, så vitt ske kan, tillika lämnas specificerad uppgift å de värden

gäldenären senast i sina handelsböcker åsatt sina tillgångar eller, där

sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen. Anses förmånsrätt till­

komma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen och därvid grunden

för sagda rätt angivas.

domaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det

å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning

med ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning

av annan orsak ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom

genast skriftligen meddelas.

86

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

6

§•

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall

gäldenären inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens rik­

tighet. Då eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till

bouppteckningen eller de ändringar däri, som han må finna påkallade,

och betyge därefter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom

gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke

någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller

skuld, som ej hör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande

eller, om hinder därför möter,' å tid, som konkursdomaren bestämmer.

Gitter han det ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren

beslut därom å ansökningen.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs­

domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

7 §-

Varder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkurs­

domaren genast beslut, att offentlig ackordsförhandling skall inledas, och

utfärde kungörelse därom.

Konkursdomaren förordne tillika en ärlig och förståndig man att i

ackordsärendet vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret

av ansökningen om inledande av ackordsförhandling och av de i 2 §

under 1)—6) upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund

av stadgandet i 19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet

av den i 6 § föreskrivna edgången; bestämme ock efter samråd med

ombudsmannen samt läte i ovannämnda kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackords-

förhandlingen, böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

87

2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmäl­

ningar, som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkursdomaren,

skola hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför

ombudsmannen för prövning av ackordsförslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående

ackordsförhandlingen skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två,

högst fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades; tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall be­

stämmas till minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens utgång.

Det under 4) omförmälda sammanträdet skall hållas så snart det efter

anmärkningstidens utgång kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka kun­

görelser angående ackordsförhandlingen skola införas, må icke över­

stiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och

varder före den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackords­

förhandling meddelat, skall i den kungörelse, som utfärdas om ackords­

förhandlingen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad och

att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad

annan ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder doma­

ren i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga

ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,

gånge sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.

8

§.

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr

samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i all­

männa tidningarna och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i

sådant avseende bestämts.

Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens ut­

färdande läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta

alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom gäldenären

88

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

om kungörelsens innehåll. Samtidigt därmed eller, där det ej kan ske,

så snart omständigheterna medgiva skall konkursdomaren till de borge­

närer, .som ej enligt ansökningen bifogade bevis redan erhållit del av

ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande, översända

avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter, där de ej

av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkurädomaren på gälde-

närens bekostnad.

9

§•

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan

ansökning om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på pröv­

ning. Försättes gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av

ackordsförhandling anses förfallen.

10 §.

Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackords­

förhandling meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall

frågan anses förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom

gäldenären dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borge­

närer, vinner laga kraft.

11

§■

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackords­

förhandling, innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.

12

§.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling med­

delats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gälde­

närens försättande i konkurs gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är,

om ackord kommer till stånd, därav bunden, må ansökningen, där den

ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan så är att sökandens

fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika borgenärers

fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.

År ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hän­

skjuta! till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkurs­

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

89

ansökning av borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så

vida icke ansökningen medgivits av gäldenären eller biträtts av minst

halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande;

dock skall vad i första punkten stadgats gälla i fall, då gäldenären är

tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförbandling meddelats, må

innan ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens

egendom till gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut

meddelades; har sådan åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan

verkan. Utan hinder därav att ackordsförhandling inletts, må likväl

borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös

egendom eller innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet

för sin fordran kvarhålla, erhålla utmätning av egendom, som sålunda

häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd • eller jordägare denna rätt

i avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsför­

handling meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av för­

handlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar

äro förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmåns­

rätten; ej heller de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om

inledande av förhandlingen meddelats.

Fordran må i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är

beroende av villkor eller ej förfallen till betalning.

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som

vill deltaga i ackordsförhandlingen, att hos konkursdomaren skriftligen

anmäla sin fordran. Vid anmälningsinlagan foge borgenär i Imvudskrift

eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin

talan.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 samt. 68 käft. (Nr 82.)

2821 i» 12

90

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och

och postadress uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

16 §•

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren

det ena exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens

ombudsman, genom vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäl-

denären och borgenärerna å ställe, som bestämts jämlikt 7 §.

17

§•

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att

någon, som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är

berättigad därtill eller att anledning till jäv mot anmälan eljest före­

finnes, har gäldenären att inom den för framställande av anmärkningar

utsatta tid till konkursdomaren inkomma med anmärkningsskrift; börande

därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar gäldenären

vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl

borgenär, som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är

stadgat om anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar, av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång oför­

dröjligen skall överlämnas till rättens ombudsman och genom hans för­

sorg hållas tillgängligt å det ställe, som bestämts för anmälningshand­

lingarnas tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar ut­

satta tid men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran,

må det ske i den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman;

läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhand­

lingen, kungöra, att efteranmälan skett, så ock viss tid, inom vilken an­

märkningar mot anmälningen må framställas, samt ställe, varest det till

ombudsmannen överlämnade exemplaret av anmälningshandlingarna skall

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

01

hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande av anmärk­

ningar må ej understiga två eller överstiga, fyra veckor, räknat lrån det

kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, aligge konkurs­

domaren att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats

om anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, hand­

läggas gemensamt.

Kostnad, som förauledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär,

som gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan,

svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för

anmälningarna.

19 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör

gäldenären vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombuds­

man och borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan

gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de -borge­

närer, som äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de

fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År enligt vad till ombuds­

mannen översänd anmärkningsskrift utvisar anmärkning framställd emot

någon fordran eller är, där efteranmälan skett, tiden för framställande

av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant särskilt angivet i förteck­

ningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i G § föreskrivna edgång

gjort tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen

vid det enligt 7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om

tillägget eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna

beslutas i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.

20

§.

Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på

borgenärernas avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke

komma i betraktande, med mindre före omröstningen anmälningshand­

lingarna genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman

till hända eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att anmälan skett.

Knyta!. Maj:ts Proposition Nr 82.

94

ringen, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet av ombuds­

mannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd till varje

borgenär, vars adress är känd.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda

blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där

jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses

förfallen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

25 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest

antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och

dessa, borgenärer anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av

samtliga anmälda fordringar, vilka enligt vad av 20 och 21 §§

framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av

omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de till­

städesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra femte­

delar av nämnda fordringsbelopp.

26 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så

framt det ej fastställes av rätten.

27 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger

rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt

vad av 21 § andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet

avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat,

skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande till­

kännagiva, huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

28 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombuds­

man samt underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet

utsedda justeringsmän. Har vid sammanträde förhör angående tvistiga

fordringar ägt rum, skall i protokollet upptagas, om och i vad mån

förlikning skett samt vilka anspråk såsom stridiga återstå. Har gälde-

nären gjort ändring i ackordsförslaget, varde det ock i protollet angivet

96

eller så många av dem, att utgången av omröstningen bliver lika, evad

övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över vad rätten härutinnan

besluter må klagan ej föras.

31 §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran,

må ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt

är beroende av förlikningen, samtycka därtill.

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att före-

lupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan

med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka

på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej

uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt

och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år

efter det ackordet blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller

frågan därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att till­

förlitlig utredning om boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej

förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,

varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i

ackordsfrågan; skolande därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas om

sammankallande av borgenärerna och underrättelse till gäldenären lända

till efterrättelse, över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till

borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå

i avbidan på åtalets utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren

efter det beslutet vunnit laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackords­

frågan skall förekomma vid rätten; och skola därvid bestämmelserna i

29 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

09

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackords-

förhandling skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes

i allmänna tidningarna.

41 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet

utan hinder därav att ändring i beslutet sökes.

Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom

underrättas; och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut

en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som be­

stämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen,

ävensom från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna

i fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge

däröver föra klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras

över beslut, varigenom prövningen av ackord sförslag uppskjutits eller

sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande

klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde

stycket sägs lända till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt

rum, skall klagan föras genom besvär, vilka skola inom fjorton dagar

ingivas till konkursdomaren, som har att ofördröjligen utsätta dag, då

ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta minst tio dagar förut

införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller

de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta

dagen skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.

43 §.

.

Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge

i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor där­

efter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

44 §.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte

konkursdomaren införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

100

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om ackordsförhandlingen; dock skall vad sålunda stadgats

icke äga tillämpning, där ackordsfrågan förfallit på grund därav att

konkurs inträffat.

År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras

emot borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller

hovrätt, skall kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän

beslutet vunnit laga kraft; och åligge det förty konkursdomaren att in­

förskaffa bevis, huruvida talan fullföljts, så ock, om det skett, besked

om det beslut, som i målet meddelats.

45 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt

finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansök­

ning om förordnande av god man gjordes varit pliktig att föra handels-

böcker.

46 §.

Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken

eller vilka ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola

införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra

sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen

i ortstidning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörejsen anses

behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder

av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före

den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om

konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

47 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till

konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje

konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit

handlingen, lösen för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida

fråga ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fast­

ställelse av ackordet bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda

insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

102

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.

52 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt,

där ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.

53 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borge­

närer, avvikit, gånge ändå dom över honom.

54 §.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse

eller anmälan hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om

registrering av sådan underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande

tillämpning i avseende å ackordsförhandling utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekono­

misk förening fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar

bolaget eller föreningen, att förhandlingen upphört, skall anteckningen

avföras ur registret; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga til­

lämpning, om ackordsförhandlingen förfallit på grund därav att konkurs

inträffat.

55 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

2) sparbanker och sådana ‘centralkassor för jordbrukskredit, som i

avseende å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som

äro meddelade beträffande sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar

äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag.

*

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

103

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ liandelsbalken

skola, 3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse.

3

§•

Har-------— — — — — — — — — -- — — — — kvar är.

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han

rätt att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri

enahanda förmånsrätt, som i första stycket sägs; dock att beträffande

hyresvärds eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvar­

hålla till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla

vad nedan därom stadgas.

4

§.

År gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar,

eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods

avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så

ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, betjänters

och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller

avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallo-

dagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

Vad — — — — — — — — — — — — — — — — kortare tid.

104

Därefter äge den, som enligt lagen om ackordsförhandling utan

konkurs förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt

för arvode och ersättning för utgifter, därest det belopp, som i sådant

avseende skall utgå, bestämts efter ty i nämnda lag sägs.

5

§■

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lös­

ören, som finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran,

som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid

konkurs, före konkursansökningens ingivande, samt för kost under sista

tre månaderna, så ock för ersättning, där sådan skall utgå, för skada å

den förhyrda lägenheten.

Har — — — — — — — — — *— — — — — — tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i far- .

tyg, förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock galle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande är upplupen, för längre tid än tre år. År fartyget intecknat

för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava

flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.

6 §•

Den — — — — — — —- — — — — förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta

egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egen­

domen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den

upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som

till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller

annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för

fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har — — — lämnat.

Därefter — — — •— — — — — — — — — — — lika rätt.

7 §•

Har — — — — — — — — — — —• — fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift,

även där denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av

fabrik, mjöl- eller sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller krut­

tillverkning, och varder förlaget intecknat, på sätt särskilt är stadgat,

njute sedan, vid konkurs, förlagsman förmånsrätt för sin fordran i det,

106

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

10

§.

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Åro förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har,

sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge

dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om

redovisning eller klander därav eller om utfående av fordringen blivit

före utgången av sagda tid anhängiggjord, så ock laga åtgärd, som

därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande av fordringen

varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje fall anledning där­

till yppades.

Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av

förmånsrätt, som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av ut­

mätning vidtages inom ett år från det anledning därtill yppades, men

offentlig ackordsförhandling varder inledd före utgången av sagda tid,

skall däri icke inräknas den tid, under vilken ackordsförhandlingen pågår,

och vare för förmånsrättens bevarande ej nödigt, att åtgärd, som nyss

sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd, före utgången av en

månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann laga

kraft, och i annat fall före utgången av samma tid från det kungörelse

om ackordsförhandlingens upphörande var införd i allmänna tidningarna.

11

§•

Därefter----------------------------------------------------------------är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens

ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den

icke skall tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den

där gjorts före sagda dag, eller i fråga om därförut verkställd utmät­

ning samt att vad i 8 § särskilt stadgats om verkan av konkurs, då

utmätning skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make, ej heller

skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger tillämpning å makarnas

förmögen hetsförhållanden.

108

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat egendom, samt den egen­

dom bland tillgångarna ej uppgivit; eller

att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2

§.

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot

sina borgenärer i ty

1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom

kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annor­

ledes förskingrat; eller att han i fall, då konkursen föregåtts av offentlig

ackordsförhandling, som på grund av koukursen förfallit, eller konkursen

följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse

om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd,

efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling

förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd

därmed lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna

därav märklig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackords­

förhandling utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty

att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades

förbrutit sig som ovan i denna § under 2) sägs.

3

§•

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppen­

bar vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller

på spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av

ren tillfällighet, eller genom vingleri i växelrörelse eller lättsinnigt in­

gångna ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt för­

hållande till hans ställning eller tillgångar;

no

förnöjda, eller i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt

rum, att de borgenärer, som upptagits i den för ackordsförhandlingen

upprättade bouppteckningen eller anmält sig till deltagande i förhand­

lingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om ackordsförhandling utan kon­

kurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen, blivit sålunda för­

höjda; varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §•

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där

ej brottet av målsägande till sådant åtal angives.

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

111

Förslag

till

Lag

*

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att

böra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 §

annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord

eller klander av utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rö­

rande frågan om fastställelse av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackords-

förhandling utan konkurs träder i kraft.

112

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssamman-

träden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i

nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

I — — — — — — — — — — — — — — — — räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fast­

ställelse å ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs samt

angående boskillnad;

5. ärenden — — — —------- — — — —-------------behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

114

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

4

§•

Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgas i 19 §

konkurslagen för införande av kungörelser angående konkursen bestämma

flere än två tidningar i den ort, varest bankens styrelse har sitt såte,

samt en eller flere tidningar å annan ort, där banken har kontor.

Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer,

vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av

insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller annan räkning,

eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för varje

borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där ränta å for­

dringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden, jämte ränte­

foten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan

ingivas till konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter

till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas

överensstämmelse med huvudskriften blivit av konkursdomären bekräftad,

skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna

före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid för envar,

som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig, utom hos konkurs­

domaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen

bevakad, såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevak­

ning utsatta tid anmält densamma.

Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kal­

lelsebrev enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och varde erinran därom

intagen i kungörelse, som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt

103 § konkurslagen skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan

skall i stället vad konkursdomaren enligt sistnämnda paragraf bestämt

kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Utan

hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§ konkurslagen föreskri-

ves om utsändande av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag

och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar i

annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsman­

nen och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers

kännedom; skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens

ombudsmans försorg kungöras i ovannämnda tidningar.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.

115

5

§•

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets

egendom eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda

röstövervikt, som i G4 § konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga

är om uppskov för längre tid än tre år från första borgenärssamman-

trädet.

7 §•

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,

som konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

För __ __ __ __ — — — — — — — — — — sammanträdet.

• Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i

nämnden, varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. För­

summar utsedd ledamot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid

nämndens sammanträde, äge ordföranden tillkalla annan person att i den

försumliges frånvaro deltaga i värderingen.

8

§•

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under

konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande

av bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och kon­

kurssakens behandling, skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne,

i förhållande till det antal lotter envar av dem enligt förteckningen över

bolagets delägare innehar, uttaxera det till fyllande av bristen i bolagets

tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondedel därutöver. År någon av

huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske

allenast å övrige huvudlottägare.

11 §■

Kungörelse om uttaxeringen-, upptagande det tillskott, som för varje

lott skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde

införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst sex

veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;

och läte förvaltarne dessutom om uttaxeringen ofördröjligen underrätta

huvudlottägarne genom särskilda brev, som avsändas med posten.

116

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp,

som då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd

med betalning av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta

inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalnings­

skyldighet och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han

icke allenast för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ockT

där uttaxeringen fördelats, på särskilda förfallodagar, för vad å senare

förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dom eller utslag,

då förvaltarne med företeende av rättens ombudsmans bevis om det belopp,

för vilket bolagsmannen på grund av uttaxeringen häftar, hos utmätnings­

man påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande

av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs; åliggande det för­

valtarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd, som i

varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall

inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.

Sker det ej, läte förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig

auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen

underkastad sådan påföljd, som i 14 § sägs, där förvaltarne anse nödigt,

att sådan påföljd tillämpas.

16 §.

Avträdas huvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge

förvaltarne i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs

anställa återvinningstalan som enskild borgenär i sistnämnda konkurs.

Där sådan talan av förvaltarne föres och den ansökning, varå bolags­

mannens konkurs följt, gjorts inom natt och år från det beslutet om bo­

lagets försättande i konkurs meddelades, skall i avseende å rätten att söka

återvinning så anses, som om nämnda ansökning ingivits, då ansökningen

118

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, inne­

fattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkursi

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs skola, 20 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd,

åligge konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det om­

fång, som förut varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med

borgenärernas fördel mest förenligt. Vid utseende av förvaltare skall

förty iakttagas, att förvaltaren eller, där flere förvaltare utses, någon av

dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap, som erfordras för järn­

vägstrafikens behöriga hand!) avande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

av järnvägens avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad

i 81 § konkurslagen stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borge­

när att erhålla utmätning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej

i fråga om järnväg, som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då

120

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att för­

säljning av boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning

i fråga om järnväg.

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på an­

sökning, den där gjorts före sagda dag.

122

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

fiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer,

under edsförpliktelse redligen uppgiva.

7 §•

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne

konkursdomaren å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten

inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å viss dag under

pågående eller näst infallande lagtima ting eller ock å urtima ting, där

sådant äskas.

Kallelsen — — — handläggning.

Varder — — — sägs.

10

§.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun

det begär, god man att henne biträda. Den — — — utföres.

11 §•

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer,

äge han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens

förordnande för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan — — — ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade hand­

ling ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det

rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske

kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, att handlingen blivit

till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder

ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts

inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge

skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras talan åter. Samma

lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,

som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphö­

rande varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande

av ackordsförhandling meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan,

varom här förmäles, skall anhängiggöras inom sex månader från första

borgenärssammanträdet; och gälle i övrigt om den talan vad i 39 §

konkurslagen stadgas om återvinning, som där avses.

^' 124

egendomen ej säljas, utan att den funnits skola gå i betalning för

bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras för

gäldens betalande.

Kungl Maj:ts "Proposition Nr 82.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nja konkurslagen träder

i kraft,, men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller,

vad angår boskillnad,- som sökes i sammanhang med konkurs, eller

undanskiftande, ansökningen om konkurs är därförinnan ingiven.

126

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning

gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning å

inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borge­

nären visar, att lian, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning

att antaga, att den döda velat gynna honom framför övriga borgenärer,

samt borgenären då ej heller hade skälig anledning till antagande, att

dödsboet var på obestånd, eller kännedom om att ansökning gjorts om

boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola be­

stämmelserna i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till

konkurs, såsom i konkurslagen är stadgat: kände han gälden när boet

upptecknades; äge tid till urarvagörelse en månad från den dag, boupp­

teckningen slutades: yppas ny gäld; have han lika tid ifrån det han den

gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid

eller efter hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter döds­

fallet, men innan tid till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som

hade urarvagörelse skett den dag, beslutet meddelades.

6 §•

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan

egendomens avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där

han därom gör anmälan sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är

utsatt för första borgenärssammanträdet, samt inom tre veckor därefter

ställer borgen för veterlig gäld: sker det och vill sökanden för sin del

avträdesansökningen återkalla, och gemensamt med den andra boet över­

taga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där jämväl han,

inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas

kvarlåtenskap, eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina

andelar utfått; have ock han den rätt att boet övertaga, som i denna

§ arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av avträdd egendom skett, må innan det

visat sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet

icke genom konkursförvaltarens försorg säljas i andra fall än i 60 §

eller 61 § andra stycket konkurslagen avses.

128

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

domaren avlägga sådan ed; stånde honom dock fritt att inom sagda

tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare eller vid

domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon

borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och

i den ordning, som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det

ej, njute ej av egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§

förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

130

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag­

om .ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och

byte av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är med­

givet, köparen efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackords förhandling utan konkurs

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes

för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt

men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande. År tiden

för godsets avlämnande inne, och vill säljaren häva köpet, have ock

därtill lov, så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för

köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsför-

handling utan konkurs träder i kraft.

134

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall under­

rättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs­

domarens försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av

styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslo-

män enligt 90 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under —

— — likvidatorer.

109 §.

Har — — — — — — — försäkringsavtalet. Försäkringsavtal,

som ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens

början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dess­

förinnan upphört.

Upphör —

— — — — — — — — — — förslå.

Vad — — — — — — — — — — — — livförsäkringsavtal.

Om — —

— — — — — — — — — — sjölagen.

no §.

Bildas — — — — — — — — — — — — undantag:

1) Vid — — — — — — — — — — — — bestämmelserna.

2) Där — — — — — —

- — — — — — beräkning.

3) Vad — — — — — — — — — — — — tillämpning.

4) Har — — -—- — — — — — — — — — en.

Uppgörelse — — — — — — — — — — — bindande.

5) Talan — -— — — — — — — — — — — begången.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan,

som nu sagts; och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där

tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom

utgången av den tid. Försummas — — — — — — — förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall,

där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upp­

rättas förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

135

räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering-

skall verkställas efter de i 139 och 140 §§ stadgade grunder, dock att

uttaxeringen skall ske å dem, som vid tiden för konkursansökningens

ingivande voro eller under hela eller någon del av det före nämnda tid

närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den

kungörelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde där­

jämte av rättens ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande

av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller

om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen för klander

därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag till uttaxering.

Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av

första domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren

att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av

meddelanden åt delägarna, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkurs­

förvaltaren utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering-

lika gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes------------ -------------------------------------------------------- stadgat.

År — — — — — — — — — — — — — — — — fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter

ansökning, som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen fram­

lades å bolagsstämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår

berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkurs­

boet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid

eller, där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till

ända, inom utgången av den tid. Försummas — — — — förlorad.

136

202

§.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall

underrättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom

konkursdomarens försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av sty­

relsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman

enligt 187 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — —

— — — — — likvidatorer.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

205 §.

Har — — — — — häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som

ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens

början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dess­

förinnan upphört.

Upphör---------------------- —------ förslå.

Vad — — — — — — — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — —• — sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdo­

maren härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar

Konungen, där så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom

konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de

förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande

medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvalt­

ningen av boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla

dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträf­

fande arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

232 §.

Under--------------------------------------------------lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget

trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde

137

meddelades, skall utbetalas så mycket, sou) skolat gäldas, därest likvi­

dation eller konkurs icke inträffat. Å livförsäkringsbelopp — — — —

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga

en noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av

inspektionen, samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäk­

ringsfonden uppgår å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget

trädde i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendoms-

• avträde meddelades.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

254 §.

Har---------------------------------------- sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags

konkurs, beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteck­

ningen på därom gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 samt. 68 käft. (Nr 82.)

2821 19

18

138

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Förslag'

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den

22

juni 1911

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i

lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72

och 81 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

på —. — — — — — — — — — — vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller

varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs

meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i

59 och 60 §§ om skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla — — — — — — — — efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom ett år irån det medlem avgick, vare den avgångne pliktig,

såvitt föreningens borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av

sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å förenings-

sammanträde, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för

den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,

ävensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 33 §.

140

dröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av medde­

landen åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av

konkursförvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika

gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Finnes —--------------------------------------- räcker.

I — — — — — — — — — — efterrättelse.

År — — — — — — — — fallit.

81 §.

Har — — — — — — — — sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,

beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på

därom gjord ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

142

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla

följande ändrade lydelse:

10 §.

År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit,

eller, där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs,

eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen

göres, skall ansökningen avslås.

År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet st}Trkes, anteckning

därom gjord i protokollet över inteckningar i fartyg.

20

§.

Varder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara

iståndsättligt, därefter försålt, upphöre panträtten i fartyget; och må,

på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen

dödas, ändå att fordringshandlingen icke i huvudskrift företes.

29 §.

. Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,

eller jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må ut­

mätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen