2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Förslag

till

Kommunalskattelag.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 *.

Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall utgöras

i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres en var

skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till allmän

kommunalskatt stadgas i gällande taxeringsförordning.

2

§.

Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: sex skatteören för varje fulla etthundra kronor

av fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje fulla etthundra

kronor av fastighetens tomt och industrivärde samt fyra skatteören för varje

fulla etthundra kronor av fastighetens skogsvärde;

för annan fastighet: fem skatteören för varje fulla etthundra kronor av

fastighetens taxeringsvärde.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett skatte-

öre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

3 *.

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering

verkställes, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått

taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår,

det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under

taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

3

2 kap.

Om fastighetsskatt.

Skattepliktig fastighet.

4 %.

För all inom riket belägen fastighet skall utom i de fall, varom i 5 och

15 §§ sägs, fastighetsskatt utgöras.

Med fastighet förstås i denna lag vad enligt allmän lag är att hänföra

till fast egendom, så ock byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hän-

förlig till fast egendom; dock skall registrering enligt lagen den 22 juni 1920

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft med mera icke föranleda därtill, att sålunda regi­

strerad egendom allenast på denna grund i beskattningsavseende hänföres

till fastighet.

5 §.

1 mom. Fastighetsskatt utgöres icke för:

a) nationalparker;

b) staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser,

så ock begravningsplatser;

c) staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den

för sådant ändamål nyttjas, för såvitt fastigheten ej är att anse som en fri­

stående industriell anläggning;

d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän

styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller

säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning;

e) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, sjuk­

vårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser till­

höriga, för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana avsedda bygg­

nader, så ock dylik institution tillhöriga allmänna platser;

f) regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser till

begagnande under tjänstgöring därstädes uppförda byggnader;

g) nykterhetsföreningars byggnader ävensom byggnader, som tillhöra

sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor,

i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara med­

lemmar, därest byggnaderna äro avsedda för nu nämnda föreningars eller

sammanslutningars verksamhet såsom sådana;

h) sammanslutningar eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus,

muséer och så kallade soldathem;

i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda byggnader.

Därest under d)—i) angiven fastighet jämväl användeå för industriellt eller

därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes till begagnande för

4

annat ändamål än ovan är sagt, vare fastigheten underkastad fastighetsskatt

för däremot svarande del av dess värde.

2 mom. För kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd

eller upplåten för allmän trafik, så ock för allmän farled eller allmän

flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedel­

bara behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden skall fastig­

hetsskatt ej heller utgöras.

3 mom. Är enligt bestämmelse i 1 eller 2 mom. byggnad helt eller delvis

undantagen från beskattning, vare lag samma beträffande tomtområde, som

hörer till byggnaden.

4 mom. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken byggnadsägaren icke är

skattskyldig, understiger 500 kronor, skall fastighetsskatt ej utgöras för

byggnaden eller byggnaderna.

5 mom. Att främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat

härstädes avsedd fastighet i visst fall kan undantagas från beskattning, därom

stadgas i 73 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Grunder för taxering av fastighet.

6 §.

Fastighet skall, med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 och 4 mom.,

taxeras i enlighet med vad här nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande skall, dock med iakttagande av vad i 12 §

sägs, hänsyn tagas till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har där­

efter, innan, taxeringen verkställes, fastighets värde väsentligen ökats genom

ny-, till- eller ombyggnad, må dock, därest den skattskyldige och, om fastig­

heten övergått till ny ägare, jämväl denne det begär, vid taxeringsvärdets

åsättande hänsyn tagas till det ökade värdet.

7 *.

Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för jordbruk

eller skogsbruk, och såsom annan fastighet, då den användes för annat

ändamål.

Användes fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat

ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller skogsbruk, med

därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom jordbruksfastighet

och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande bygg­

nader och inrättningar taxeras såsom annan fastighet.

Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jordbruksfastighet,

så framt i ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat

ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

6

anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Finnes å

skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra sig, eller

tomt- och industrivärde, varom i 10 § förmäles, skall vid uppskattningen

hänsyn tagas jämväl därtill.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan be­

räknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

liungl. Maj:ts proposition Nr 102.

¹⁰ §.

Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill föran­

leda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxe­

ringsvärde, redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde i dess helhet, utom

värdet av växande skog, under förutsättning att fastigheten användes för

jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet, som belöper å

till skogsbörd lämplig mark (produktiv skogsmark);

b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärde, varmed förstås värde, som fastigheten eller

del därav äger utöver jordbruksvärdet på grund därav, att till fastigheten

hörande mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med bi­

näringar eller skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå befintliga

träd och anläggningar;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; samt

c) parkvärde eller det värde, som fastigheten äger utöver markvärdet och

byggnadsvärdet på grund av därå befintliga träd, trädgårdsanläggningar och

dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

11

*.

Taxeringsvärde utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande be­

lopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller. Likaledes

skola de enligt 10 § redovisade särskilda värden utföras i fulla hundratal

kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att

nämnda värden skola sammanlagt motsvara det åsätta taxeringsvärdet.

Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde

införas i vederbörande taxeringsl ängds anteckningskolumn. Likaså skall

endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan fastighet, för vilken jämlikt

15 § fastighetsskatt icke utgöres.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

Taxeringsperiod.

7

12

§.

1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighets­

taxering) skall ske år 1928 och därefter vart femte år. De vid sådan upp­

skattning fastställda värdena må ej ändras förrän vid nästa allmänna fastig­

hetstaxering, där ej annat föranledes av stadgandena i 2 mom.

2 mom. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för de vid den all­

männa fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande taxeringsperiod

sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxe­

ringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en,

eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,

eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik an­

ledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så min­

skats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med

minst en femtedel,

eller fastighets värde genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts, att

därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall verkställas med hänsyn till det

allmänna prisläge, som legat till grund för den närmast föregående all­

männa fastighetstaxeringen.

Skattskyldighet.

13 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga fastighetsskatt åligger, där icke i 2 mom.

annorlunda stadgas, fastighetens ägare.

Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommiss­

rätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt

förordnande.

2 mom. I ägares ställe skattskyldig är:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt] eller med

vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som

eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergs­

hanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet;

samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall

anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja

fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik

boställsordning den 9 december 1910 avsett löneboställe är vederbörande

pastorat att anse såsom innehavare i fall och under tid, då boställets avkast­

ning utgör avlöningstillgång jämlikt 19 § i lagen nyssnämnda dag om reg­

lering av prästerskapets avlöning.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller

e) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond

eller inrättning, vilken icke är att anse såsom fastighetens innehavare,

åligger skattskyldigheten, såvitt angår fastighetens skogsvärde, samma fond

eller inrättning. Där i andra fall beträffande fastighet, som innehaves med

åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren

på grund av denna sin rätt icke äger tillgodogöra sig skogsvärde å egen­

domen, vare han icke skattskyldig i avseende å sådant värde.

14 $.

Skattskyldighet avser den ägare eller innehavare av fastigheten, som för

taxeringsåret författningsenligt skolat mantalsskrivas för fastigheten.

15 $.

1 mom. Understiger taxeringsvärde å fastighet, vilkens enda eller huvud­

sakliga värde utgöres av för ägarens eller innehavarens personliga behov

använd åbyggnad, 1,000 kronor, vare denne befriad från utgörande av fastig­

hetsskatt, såvida han eller, om han är gift, den andre maken ej av annan

grund skall erlägga skatt enligt bestämmelserna i denna lag.

2 mom. Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid döds­

fallet varit här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och har den av­

lidne efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans

frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna av

beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skyldighet att utgöra fastig­

hetsskatt för det år han avlidit eller för året näst därefter. Fråga om be­

frielse, som här avses, upptages beträffande taxering, som skolat äga rum

under dödsåret, av beskattningsnämnd för detta eller nästpåföljande år och

beträffande taxering, som skolat äga rum under året efter dödsåret, av be­

skattningsnämnd för detta år.

Beskattningsort.

16

Fastighetsskatt skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen.

3 kap.

Om kommunal inkomstskatt.

Skattepliktig inkomst.

17 $.

Kommunal inkomstskatt utgår för:

a) inkomst av jordbruksfastighet,

b) inkomst av annan fastighet,

c) inkomst av rörelse,

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

vad som annorledes än genom försäkring i annan form än livränta tillfallit

någon såsom ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete;1

kapital, som på grund av kapitalförsäkring utfallit vid inträffat försäk-

ringsfall eller återköp av försäkringen, där det utfallna kapitalet icke är

att anse såsom intäkt av rörelse;

ersättning på grund av försäkring av fast eller lös egendom i annat fall

än då köpeskilling, som skulle hava influtit, därest egendomen i stället för­

sålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet

eller av rörelse;

vinstandelar, som försäkringstagare fått uppbära från försäkringsanstalt

på grund av avtal rörande annan försäkring än livränteförsäkring, därunder

inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför

givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda

för mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

20

§.

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från

samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i pen­

ningar eller penningars värde (bruttointäkterna) avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, däruti

inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt under­

stöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll

eller, där understödet icke utgör skadestånd eller är av den art, varom i

22, 25 eller 29 § förmäles, till annans undervisning eller uppfostran;

värdet av den skattskyldiges, andre makens eller hemmavarande barns

under 16 år arbete i den skattskyldiges förvärvsverksamhet;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda

kapital;

allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av jordbruksfastighet.

21

§.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i

riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren

tillgodo, såsom:

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

22

§.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för

omkostnader, såsom för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt

arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket

eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till

ersättning för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturs-

sjukdom förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken

och inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader

för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och bygg­

nadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,

ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,

tillredning, utdrivning, flottning med mera; försäkring av arbetspersonal,

byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier, som ej äro att hänföra till

personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som till jordbruket eller dess binäringar eller till skogs­

bruket hörande byggnader äro underkastade;

undantagsförmåner, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämför­

liga periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning å fastig­

heten ;

arrende, som fastighetens brukare haft att därför utgöra, samt frälseränta

eller annan avgäld, som skolat utgå av fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt eller för dess drift använt kapital;

speciella skatter eller avgifter till det allmänna.

Har skog avverkats eller försålts, och understiger det återstående virkes-

kapitalet därefter virkeskapitalet vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten (ingående virkeskapitalet), må ägaren njuta avdrag med så stor

del av skogens för honom gällande ingångsvärde, som kan anses motsvara

minskningen av det ingående virkeskapitalet.

Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet å

fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen.

2 mom. Avdrag får icke göras för:

kostnad för ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten eller för grundför­

bättring därå, såsom nyodling, vattena vledning, sjösänkning med mera dylikt;

nyuppsättning av eller värdeminskning å inventarier.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §.

1 mom. Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag

enligt 22 § gjorts, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

2 mom. Från nettointäkten av jordbruksfastighet må med tillämpning av

de i 45 § meddelade närmare bestämmelser avräknas det inkomstbelopp,

som skall anses beskattat genom fastighetsskatt. Vad som därefter återstår

av nettointäkten utgör inkomst av jordbruksfastighet.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ägaren tillhöriga maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten

och äro av längre varaktighet;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital.

Medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta av­

drag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom själv,

ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller

bolaget, som, efter ty i 24 § är sagt, äro att räkna som föreningens eller

bolagets intäkt av fastigheten.

2 mom. Avdrag får icke göras för:

kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring

å fastigheten;

kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland, som är att anse

endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet.

(Se vidare anvisningarna.)

26 $.

1 mom. Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag

enligt 25 § gjorts, utgör nettointäkt av annan fastighet.

2 mom. Från nettointäkten av annan fastighet må med tillämpning av

de i 45 § meddelade närmare bestämmelser avräknas det inkomstbelopp,

som skall anses beskattat genom fastighetsskatt. Vad som därefter återstår

av nettointäkten utgör inkomst av annan fastighet.

Inkomst av rörelse.

27 §.

Till rörelse hänföras:

handelsrörelse, bank-, emissions- och annan penningrörelse, försäkringsrörelse,

agentur- och mäklarverksamhet, järnvägs- och kanaldrift, rederirörelse och

annan transport- eller kommunikationsverksamhet, verksamhet, som avser att

medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, industriell

verksamhet, gruvdrift och bergshantering, skogsavverkning å annans mark

på grund av särskild upplåtelse, värdshus-, hotell-, teater-, biograf- och där­

med jämförlig rörelse, yrkesmässig byggnadsverksamhet, hantverk, yrkes­

mässigt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet, såvitt verksamheten ej utövats på grund av tjänst, så ock annan

yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet, såvitt icke intäkten därav är att

hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av tjänst.

(Se vidare anvisningarna.)

28 $.

Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket driven rörelse

kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

15

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter,

som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmed-

lemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelse­

idkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit honom

tillgodo.

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter, kommanditlotter och an­

delar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt i rörelse, såvitt de in­

flutit från kapital, som tillhört rörelsen.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till

annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

(Se vidare anvisningarna.)

29 $.

1 mom. Från bruttointäkten i rörelse må avdrag göras för allt, som kl­

ätt anse som driftkostnad. Hit räknas bland annat:

hyra för annan tillhörig fastighet eller del därav, som använts i rörelsen;

kostnad för anskaffning av råämnen och varor till förädling, förbrukning

eller försäljning i rörelsen; skolande, där vad sålunda förädlats eller eljest

kommit till användning utgjorts av produkter eller råämnen från fastighet,

som av den skattskyldige ägts eller hrukats, eller från annan av honom

idkad rörelse, som är att anse som särskild förvärvskälla, värdet av samma

produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom

intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan;

avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga peri­

odiska utbetalningar och andra kostnader för personal, som är eller varit

anställd i rörelsen;

kostnad för reparation och underhåll av till driften hörande byggnader,

inrättningar, maskiner, inventarier och dylikt;

värdeminskning genom slitning eller dylikt, som byggnad, vilken är av­

sedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren

tillhöriga maskiner och andra inventarier av längre varaktighet;

värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet;

värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott och dylikt

genom deras tillgodogörande;

ränta å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen, så ock å gäld, som den

skattskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

utövande av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verk­

samhet;

speciella för rörelsen utgående skatter eller avgifter till det allmänna;

förlust, som uppstått i rörelsen och ej är att hänföra till kapitalförlust.

Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och biträtt i rörelsen,

anses tillhöra arbetspersonalen.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

2 mom. Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller för­

säljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

3 mom. För sparbank må avdrag ske för belopp, som avsatts till reserv­

fond, i den mån avsättningen är nödvändig för uppbringande av spar­

bankens fonder till det enligt gällande lag i förhållande till sparbankens

inlåning erforderliga minsta belopp eller, i förekommande fall, till det be­

lopp, som skolat minst erfordras, därest från sparbankens fonder avdragits

säkerhetsfond eller, under de tio första räkenskapsåren efter sparbankens

bildande, grundfond.

4 mom. Avdrag får icke göras för:

hyra för rörelsei dkaren tillhörig fastighet, som använts i rörelsen;

kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelsen använd fastighet eller

annan anläggning eller för grundförbättring därå.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

1 mom. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 §

gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av

rörelse.

2 mom. För inländsk försäkringsanstalt skall såsom nettointäkt anses över­

skottet å försäkringsrörelsen samt beträffande livförsäkringsrörelse, förutom

överskottet å rörelsen, ett belopp motsvarande en tredjedel av dels den beräknade

räntan å premiereserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar, dels den ränta,

som belöper å eller eljest tillförts premieåterbäringsreserv för dylika försäk­

ringar, dock att nämnda belopp icke må överstiga den på livförsäkrings­

rörelsen belöpande andel av behållningen å bolagets hela verksamhet.

Vid beräkning av inländsk försäkringsanstalts överskott å försäkringsrörelse

må i den utsträckning, som närmare angives i anvisningarna, från bruttoin­

täkten göras avdrag för avsättning till försäkringsfond, premieåterbärings­

reserv och andra fonder, i den mån de beräknas motsvara anstaltens för­

bindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock icke för avsättning till

vinstutdelning å andra försäkringar än livränteförsäkringar.

3 mom. För försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkrings­

anstalt, skall såsom här i riket skattepliktig nettointäkt upptagas 5 procent

av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjöförsäkringsrörelse, 15 pro­

cent av anstaltens premieinkomst av här bedriven livförsäkringsrörelse och 10

procent av anstaltens premieinkomst av annan här bedriven försäkringsrörelse.

4 mom. Från nettointäkten av rörelse får i förekommande fall med till-

lämpning av de i 45 § meddelade närmare bestämmelser frånräknas det

inkomstbelopp, som skall anses beskattat genom fastighetsskatt. Vad som

därefter återstår av nettointäkten utgör inkomst av rörelse.

(So vidare anvisningarna).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

IT

Inkomst av tjänst.

31 §.

Till tjänst hänföres allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande upp­

drag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, livränta och undantagsförmåner;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren

enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför;

royalty och periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster

eller dylikt, såvitt icke royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att höra

hänföras till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse;

inkomst av lediga ecklesiastika sysslor, som enligt gällande föreskrifter

kan tillkomma allmän kassa och icke utgjort intäkt av jordbruksfastighet

eller av annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §.

1 mom. Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar,

bostad eller annat, som utgått för tjänsten;

vad som tillflutit skattskyldig såsom pension, livränta, undantagsförmåner,

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som i 31 § avses,

i den mån ej annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas;

vad som av skattskyldig uppburits såsom royalty eller avgift för utnytt­

jande av patent, mönster eller dylikt;

vad som ingått till allmän kassa från ledig ecklesiastik syssla.

Har tjänstinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,

att han enligt 13 § är skattskyldig för fastigheten, skall dock intäkt, som han

åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller

av annan fastighet.

2 mom. Har livränta utgått på grund av försäkring, skall såsom skatte­

pliktig intäkt räknas:

a) om livräntan utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångs-

premie:

livräntans hela belopp med avdrag av 600 kronor;

b) om livräntan i fall, som ej inbegripas under a), utgått på grund av

pensionsförsäkring, för vilken avgift på grund av tjänst erlagts av arbets­

givaren eller av den anställde:

livräntans hela belopp;

c) om livräntan eljest utgått på grund av pensionsförsäkring samt liv­

räntan är livsvarig och ej utgått på grund av försäkring mot engångspremie:

livräntans hela belopp; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Si hd fl. (Nr 102.)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

d) om livräntan utgått på grund av annan försäkring än här ovan sagts,

och livräntetagaren under beskattningsåret

fyllt högst 35 år

80 procent av livräntans belopp

»

36 till och med 47 år 70

»

»

»

»

»

48

»

»

»

56 » 60

»

»

»

»

»

57

»

»

»

63 » 50

»

»

»

»

»

64

»

»

»

69 » 40

»

»

»

»

»

70

»

»

»

76 » 30

»

»

»

»

»

77

»

»

>>

86 » 20

»

»

»

»

»

minst 87 år

10

»

»

»

»

Om livränta utgått från rånte- och kapitalförsäkringsanstalt, skall, även

om räntan är av beskaffenhet, som under a)—c) sägs, såsom skattepliktig

intäkt räknas ett enligt d) beräknat belopp.

Såsom skattepliktig intäkt räknas jämväl vinstandelar, som försäkrings­

tagare fått från försäkringsanstalt uppbära på grund av avtal om livränte­

försäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring.

Har livränta annorledes än genom försäkring tillfallit någon såsom er­

sättning för skada till följd av olycksfall i arbete, skall såsom skattepliktig

intäkt räknas ett enligt d) beräknat belopp.

Med försäkring mot engångspremie förstås försäkring, där enligt försäk­

ringsavtalet hela premien skall erläggas på en gång eller erläggas i olika

poster inom en tid av högst fem år från dagen för försäkringsavtalets in­

gående.

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till be­

stridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader,

såsom:

ortstillägg samt fri bostad jämte bidrag till kostnad för uppvärmning

och belysning därav för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär

personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänste-

hästar;

avlöningsförmåner enligt särskilda angående avlöning vid armén och

marinen på krigsfot meddelade föreskrifter, i den mån dessa avlöningsförmåner

överstiga de för fredstid gällande;

resekostnads- och traktamentsersättning;

arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision, kyrkomöte

eller kommitté å annan ort, än där arvodes- eller traktamentstagaren varit

bosatt;

ägande i följd härav skattskyldig icke att göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande

av därmed avsedda utgifter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

19

4 mom. Är vid kommunal eller enskild tjänst anvisad särskild ersättning

för vissa med tjänsten förenade kostnader, skall denna ersättning redovisas

såsom intäkt.

(Se vidare anvisningarna.)

33 $.

Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka

äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för

samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är

sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst erlagt för egen

eller efterlevande familjs pensionering;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den

skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utfö­

rande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst

redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersätt­

ning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

tjänstens fullgörande.

Har den skattskyldige för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten

ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.

(Se vidare anvisningarna.)

34 §.

Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § gjorts,

utgör inkomst av tjänst.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

35 §.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres intäkt, som skatt­

skyldig haft av annan förvärvskälla än förut nämnts och som ej heller

härflutit av kapital. Hit räknas således dels vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo, om det är

fastighet, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år (realisa­

tionsvinst), ävensom lotterivinst, dels ock intäkt genom tillfälligt bedriven

20

vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt

av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte,

auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom intäkt av annan där­

med jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Avyttras här i riket belägen fastighet med växande skog eller växande

gröda, skall, på sätt framgår av 21 §, vad av köpeskillingen belöper på

skogen eller grödan räknas såsom intäkt av fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

36 §.

Från bruttointäkten av tillfällig förvärvsverksamhet må avdrag göras för

omkostnader, såsom för:

kostnader, som varit erforderliga för intäktens förvärvande, såsom resor,

ersättning till biträden med mera;

ränta å upplånade medel, som använts i tillfällig förvärvsverksamhet;

förlust, som uppkommit i förvärvskällan.

(Se vidare anvisningarna.)

37

Vad som återstår av intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, sedan avdrag

enligt 36 § gjorts, utgör inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av kapital.

38 §.

1 mom. Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i hank eller annorstädes insatta

medel, så ock

utdelning å svenska aktier, svenska banklotter, svenska kommanditlotter

och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska

bolag,

allt såvitt icke räntan eller utdelningen varit att hänföra till intäkt av

rörelse.

2 mom. Till intäkt av kapital räknas även intäkt av fastighet i utlandet

samt av utomlands självständigt bedriven rörelse.

3 mom. Har aktie, banklott, kommanditlott, andel i ekonomisk förening

eller andel i utländskt bolag under beskattningsåret övergått från en ägare

till annan, skall utdelning, som utgått för aktien, banklotten eller andelen,

räknas som intäkt för den, som varit ägare av den till samma aktie, bank­

lott, kommanditlott eller andel hörande kupongen eller eljest berättigad lyfta

utdelningen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

21

39 $.

1 mom. Från bruttointäkt, varom i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag

göras för förvaltningskostnad ävensom för ränta å gäld, som icke skolat

avdragas enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom.

av denna paragraf;

dock att, om svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening åtnjutit

inkomst genom sådan utdelning å aktier, banklotter, kommanditlotter eller

föreningsandelar, för vilken jämlikt 54 § a) skatteplikt icke föreligger, bolaget

eller föreningen ej må njuta avdrag för ränta å gäld, som belöper å nämnda

värdehandlingar, i vidare mån än som räntan överstiger utdelningen.

2 mom. Från bruttointäkt av varje fastighet eller rörelse i utlandet får

avdrag ske för därå belöpande omkostnader. Därjämte får avdrag ske för

vad av behållen inkomst av sådan fastighet eller rörelse använts för fastig­

heten eller för rörelsen. Har underskott uppkommit å fastighet i utlandet

eller å rörelse därstädes, må avdrag för sådant underskott göras från annan

intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet.

(Se vidare anvisningarna.)

40

Vad som återstår av intäkt av kapital, sedan avdrag enligt 39 § gjorts,

utgör inkomst av kapital.

För beräkning av inkomst gemensamma bestämmelser.

41 §.

Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, i

den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna lag.

I andra fall än nu sagts skall intäkt anses hava åtnjutits det beskatt­

ningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för

lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattnings­

år, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum.

(Se vidare anvisningarna.)

42 §.

Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande

hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund,

som må finnas lämplig.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön

eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

(So vidare anvisningarna.)

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

43 §.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i lians

näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor

till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet

gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder och har, uppenbarligen i

följd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt lägre än den eljest skolat

bliva, samt är tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke för

inkomsten skattskyldig här i riket, skall inkomsten av företaget beräknas till

det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest dylika åtgärder

icke vidtagits.

(Se vidare anvisningarna.)

44 §.

Är skattskyldig berättigad till avdrag för ränta å upplånat kapital och

kan utredning ej vinnas, huru stor del av samma kapital hänför sig till

olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, skall i och för räntans

fördelning kapitalet hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till

värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångar.

(Se vidare anvisningarna.)

45

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara be­

skattad till ett belopp motsvarande, i fråga om jordbruksfastighet, 6 procent

av jordbruksvärdet, 5 procent av tomt- och industrivärdet samt 4 procent av

skogsvärdet och, i fråga om annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av

rörelse skall fördenskull, i den mån fastighet, som är underkastad fastig­

hetsskatt, använts i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom

fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock att,

om jordbruksfastighet under året varit upplåten på arrende, ägaren och

arrendatorn skola äga rätt en var till hälften av förenämnda avdrag, i vad

detta avser jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde, och att medlem av

bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall tillgodonjuta den del av avdraget,

som vid en fördelning kan anses belöpa på lägenhet, vars hyresvärde jäm­

likt 24 § skall för honom anses utgöra inkomst av annan fastighet.

Därjämte skall iakttagas,

att, om under året fastighet bytt ägare eller jordbruksfastighet övergått

från en brukare till annan brukare, avdraget skall emellan ägarna eller

brukarna fördelas i förhållande till den tid, en var av dem ägt eller brukat

fastigheten;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

23

samt att, om under året jordbruksfastighet till olika områden utnyttjats

av olika ägare eller brukare eller annan fastighet uppdelats mellan flera

ägare, utan att särskilda taxeringsvärden varit åsätta de olika bruknings­

delarna, avdraget skall mellan ägarna eller brukarna fördelas i förhållande

till de värden, som vid en uppdelning av taxeringsvärdet finnas skäligen

belöpa å de olika brukningsdelarna.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före taxeringsåret.

Skall fastighetsskatt utgå för fastigheten för taxeringsåret, men har fastig­

heten icke varit underkastad dylik skatt för året därförut, får avdrag äga

rum utan hinder därav, att skatt för fastigheten icke utgått, men skall

även då avdraget beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret, utom

för det fall, att jämlikt 6 § taxeringsvärde nämnda år icke varit fastig­

heten åsatt, då avdraget får beräknas å det för taxeringsåret gällande

taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Allmänna avdrag.

46

1 mom. Därest vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs

inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, må, med nedan

i detta mom. angivna undantag och med iakttagande av föreskriften

i 74 §, sådant underskott, i den mån det med tillämpning av de i 56

—59 §§ meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra

till en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall

tagas till beskattning i samma kommun. Är underskottet att hänföra till

annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun, och förslår skatt­

skyldigs i samma kommun skattepliktiga inkomst icke till underskottets

täckande, må det återstående underskottet avdragas från den skattskyldiges

i hemortskommunen skattepliktiga inkomst.

Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri, för underskott å fastig­

het och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att

avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att

avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som

utgått till annans undervisning eller uppfostran;

2) för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig pensionsför­

säkring, som ej avses i 33 §., därest försäkringen avser pupillpensionering

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

eller livsvariga livräntor, dock ej om avgiften erlagts till rånte- och kapital-

försäkringsanstalt eller på grund av försäkring mot engångspremie; samt

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig för sig och i före­

kommande fall även för sin make betalt för sjuk- och arbetslöshetsförsäk­

ring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, för

kapital- och olycksfallsförsäkring ävensom för livränteförsäkring, som ej

avses i 33 § eller punkt 2) härovan.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i

riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det

belöper å nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, må ej för skattskyldig

eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och båda makarna

under året haft försäkringar, för. dem båda tillsammans åtnjutas till högre

belopp än 100 kronor. Har skattskyldig för försäkring, som i första stycket

3) avses, fått uppbära vinstutdelning eller premieåterbäring, må avdrag ske

med allenast det belopp, varmed premien överskjuter vad sålunda uppburits.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 200

kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

47

§.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor,

vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall enligt

46 §, utgör den skattskyldiges inom samma kommun taxerade inkomst.

Den taxerade inkomsten skall angivas i jämna tiotal kronor, så att över­

skjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

Ortsavdrag.

48 §.

1 mom. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter

i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billi­

gaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna. Denna in­

delning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, Konun­

gen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i sänder.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten

åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag) på sätt

nedan sägs.

Grundavdraget utgör i ortsgrupp I och ortsgrupp II: 500 kronor, i ortsgrupp

III: 600 kronor, i ortsgrupp IV: 700 kronor och i ortsgrupp V: 800 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U2.

25

Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsam­

mans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn under 16 år, vilket icke haft minst 450

kronors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeav-

drag. Familjeavdraget utgör i ortsgrupp I: för hustru 150 kronor och för

varje barn likaledes 150 kronor; i ortsgrupp II: för hustru 200 kronor, för

ett barn 200 kronor och för varje ytterligare barn 150 kronor; i ortsgrupp

III: för hustru 250 kronor, för ett barn 250 kronor och för varje följande

barn 150 kronor; i ortsgrupp IV: för hustru 250 kronor, för ett barn 250

kronor och för varje följande barn 200 kronor; samt i ortsgrupp V: för

hustru 300 kronor, för ett barn 300 kronor och för varje följande barn

200 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig

anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller

frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad er­

hålla avdrag, att åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig

för hustru.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt

nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till av­

drag för barnet, avdraget tillkomma fadern, om denne haft barnet i sin

vård under hela eller större delen av beskattningsåret, men eljest modern.

3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast

under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kom­

munalt ortsavdrag, utgörande för varje kalendermånad eller del därav, var­

under han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestämmelserna

i 2 mom. utgående avdrag. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, av­

rundas nedåt till jämnt femtiotal kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

1 mom. Därest delägarna i boet efter avliden person, som vid dödsfallet varit

här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende av dödsboets inkomst, må dödsboet efter vederbörande beskattnings-

nämnds beprövande kunna för senare beskattningsår än det, då dödsfallet

inträffade, tillerkännas grundavdrag och avdrag för barn med högst samma

belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit i avdrag, därest han fort­

farande levt.

2 mom. Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till

följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra

närstående än barn, för vilka ortsavdrag enligt 48 § är medgivet, eller

annan därmed jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskattnings-

nämnds beprövande den skattskyldiges i hemortskommunen taxerade in­

komst nedsättas med, utöver honom enligt 48 § tillkommande ortsavdrag,

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ytterligare högst ett belopp, som motsvarar ett helt grundavdrag. Det

belopp, varmed nedsättning sålunda medgives, skall fastställas i jämna

femtiotal kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar inkomst.

50

§.

Såsom skattskyldigs inom en kommun beskattningsbara inkomst skall,

med iakttagande av vad nedan i 51 och 52 §§ stadgas, upptagas:

a) för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret,

inom hemortskommunen: hans där taxerade inkomst, minskad med av­

drag efter ty i 48 och 49 §§ sägs,

inom annan kommun: hans där taxerade inkomst;

b) för annan skattskyldig: hans inom kommunen taxerade inkomst.

51

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret och vilkens inom hemortskommunen taxerade inkomst icke

uppgår till 600 kronor, skall icke upptagas till beskattning för sådan inkomst.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om kommunal inkomstskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret: i hemortskommunen, då den beskattningsbara inkom­

sten där uppgår till minst 10 kronor, och i annan kommun, då sådan

inkomst där uppgår till minst 100 kronor;

för annan skattskyldig: då den beskattningsbara inkomsten i kommunen

uppgår till minst 100 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Äkta makars beskattning.

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens skatte­

pliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i hemorts­

kommunen. Avdrag, varom stadgas i 48 och 49 §§, ävensom beskattningsbar

inkomst skall beräknas för makarna gemensamt; och skall, därest någon­

dera maken det påfordrar, den beskattningsbara inkomsten i jämna tiotal

kronor fördelas dem emellan efter förhållandet mellan deras i kommunen

taxerade inkomster.

27

2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i

fråga om taxering till kommunal inkomstskatt anses såsom av varandra obe­

roende skattskyldiga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Skattskyldighet.

53 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej

annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade i

den ordning 72 och 73 §§ angiva:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för härifrån åtnjuten royalty och ersättning för utnyttjande av patent,

mönster eller dylikt; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i

riket eller härstädes befintliga tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomt­

rätt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse

eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar

eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens

egna behov, eller av leverans av elektrisk kraft till nämnda kommunikations­

verk med tillhörande byggnader och anläggningar eller industriella verk­

samhet, som nyss sagts;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings­

sällskap:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser även­

som stipendiefonder, pensionsanstalter, som icke äro understödsföreningar eller

bolag, sjukkassor, understödsföreningar, vilka icke äro pliktiga att årligen

försäkringstekniskt beräkna sin försäkringsfond, Sveriges allmänna hypoteks-

bank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, allmänna hypotekskassan

för Sveriges städer, hypoteksföreningar, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring

av egendom å landsbygden, å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger

tillämpning, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som av­

ses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete:

för inkomst av fastighet samt, vad angår allmän kassa, som åtnjutit

inkomst från lediga ecklesiastika sysslor, tillika för sådan inkomst;

e) svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som enligt

särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar

ävensom under punkt d) ej nämnda samfund, stiftelser, verk, inrättningar

och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för

gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar

samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för del­

ägarnas gemensamma räkning:

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

f) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån åtnjuten royalty och ersättning för utnyttjande av patent,

mönster eller dylikt; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här

i riket eller härstädes befintliga tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

2 mom. Vanliga handelsbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke,

utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp,

som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inkomst.

Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare taxeras

en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

Kommanditbolag skall för den del av sin inkomst, som belöper å kom-

manditdelägarna, taxeras i enlighet med vad om aktiebolag är sagt, varemot

den del av kommanditbolagets inkomst, som belöper å de solidariska del­

ägarna, fördelas till beskattning dem emellan på sätt om handelsbolag är

stadgat.

3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet

inti'äffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den

avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet,

och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i

denna lag skolat gälla för den avlidne.

(Se vidare anvisningarna.)

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

54 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva

bank-, emissions- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag,(svenska

kommanditbolag och svenska ekonomiska föreningar;

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

29

b) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

c) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller

medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning an­

gående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller be­

träffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma

förordning åtnjutits;

d) ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 § 1 mom.:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i nämnda mom.

avsedda ändamål.

e) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt från­

fälle icke varit här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet

skall utgöra kommunal inkomstskatt.

Att personer, om vilka i 70 § förmäles, äro frikallade från skattskyldig­

het för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

55 §.

Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne

efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans

frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna

av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet för sådan

den avlidnes inkomst, som skolat upptagas till beskattning under det år han

avlidit eller under året näst därefter. Fråga om befrielse, som här avses,

upptages beträffande inkomst, som skolat taxeras under dödsåret, av beskatt­

ningsnämnd för detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst, som

skolat taxeras under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.

Beskattningsort.

56 *.

Skatt för inkomst av jordbruksfastighet eller av annan fastighet skall ut­

göras till kommun, där fastigheten är belägen.

Äro fastigheter inom olika kommuner att anse som en förvärvskälla, efter

ty i 18 § sägs, skall den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten

tagas till beskattning i varje kommun till så stor del, som kan anses hava

inom kommunen influtit. Kan utredning härom icke vinnas, skall inkomsten

fördelas till beskattning mellan kommunerna efter ty som kan finnas skäligt

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

med hänsyn till den bruttointäkt, som influtit inom varje kommun, eller

till det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra.

(Se vidare anvisningarna.)

57 §.

1 mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där

rörelsen utövats från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats,

skall skatt för inkomsten utgöras till den skattskyldiges hemortskommun

eller, om hemortskommun saknas, till den kommun, där rörelsen huvudsak­

ligen utövats.

2 mom. Inkomst av nedannämnda slag av rörelse beskattas:

av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller

elektrisk kraft: i kommun, där huvudkontor eller vatten-, gas- eller kraft­

verk funnits, samt i kommun, där förbrukning ägt rum;

av järnvägsdrift: i kommun, där järnvägen haft huvudkontor, samt i kom­

mun, där järnvägen framdragits och vid järnvägen anställd personal varit

bosatt eller stationerad;

av spårvägsdrift: i kommun, där huvudkontor funnits, samt i kommun,

där spårvägen framdragits;

av linjetrafik med omnibus: i kommun, där huvudkontor funnits, samt

i kommun, där linjetrafik ägt rum;

av kanaldrift: i kommun, där huvudkontor funnits, samt i kommun, som

av kanalanläggningen berörts;

av rederirörelse: i kommun, där fast driftställe för rörelsen funnits, eller,

om fast driftställe saknats, i den skattskyldiges hemortskommun; saknar

skattskyldig hemortskommun, taxeras hans inkomst av rörelsen i den kom­

mun, där fartyget har sin hemort.

3 mom. Har i annat fall än det, varom förmäles i 43 §, näringsidkare

till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan

öva inflytande på företagets ledning, försålt varor till lägre pris eller av

honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller vidtagit

andra liknande åtgärder och har, uppenbarligen i följd härav, näringsidka­

rens inkomst blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bliva samt inkomst

i stället tillförts annan, skall denne för nämnda inkomst utgöra skatt i den

eller de kommuner, där skatt skulle utgjorts för inkomsten, om näringsföre-

taget beskattats för densamma. Vad nu stadgats gäller dock icke, när

svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening gent emot delägare, som

icke är aktiebolag, ekonomisk förening, solidariskt bankbolag eller utländskt

bolag, vidtagit åtgärder, som här sagts.

58 $.

Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskatt­

ning i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens uppdelning gälla,

att inkomsten beskattas i fråga om:

31

bankrörelse i varje kommun, där huvud- eller avdelningskontor funnits,

till så stor del, som å kontoret belöper efter förhållandetal, vilka uträknas

på sätt i anvisningarna närmare angives;

annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med värdepapper i

varje kommun, där kontor funnits, till så stor del, som å kommunen be­

löper efter förhållandet mellan de vid varje kontor influtna bruttointäkterna;

försäkringsrörelse, som drivits av inländsk försäkringsanstalt, i kommun,

där avdelningskontor (ej agentur) funnits, till så stor del, som motsvarar för­

hållandet mellan å ena sidan den premieinkomst, som influtit vid kontoret,

och å andra sidan samtliga intäkter av rörelsen, samt i kommun, där huvud­

kontor funnits, till återstående delen;

försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt, i de kom­

muner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, efter förhållandet

mellan de vid varje kontor influtna premieinkomsterna;

jordstyckningsföretag till fem procent i kommun, där huvudkontor funnits,

samt i övrigt i kommun, där fastighet, som varit föremål för styckning, är

belägen, eller, därest fastigheter i olika kommuner varit föremål för styck­

ning, i en var av dessa kommuner till så stor del, som belöper å köpeskil­

lingarna för inom kommunen belägna, under beskattningsåret försålda fastig­

heter i förhållande till köpeskillingarna för samtliga under samma år för­

sålda fastigheter;

rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller

elektrisk kraft till fem procent i kommun, där huvudkontor funnits, samt

i övrigt i de kommuner, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget eller

förbrukning ägt rum, med iakttagande av de härom i anvisningarna med­

delade närmare bestämmelser;

järnvägsdrift i vederbörande kommuner efter förhållandet mellan de inom

varje kommun till järnvägens personal utbetalta avlöningsförmåner, sko­

lande beräkningen härav ske enligt i anvisningarna meddelade närmare

föreskrifter;

spårvägsdrift till fem procent i kommun, där spårvägen haft huvudkontor,

samt i övrigt i de kommuner, där spårvägen framdragits, efter förhållandet

mellan antalet inom varje kommun tillryggalagda vagnkilometer;

linjetrafik med omnibus till fem procent i kommun, där huvudkontor funnits,

samt i övrigt i de kommuner, där linjetrafik ägt rum, efter förhållandet

mellan antalet inom varje kommun i sådan trafik tillryggalagda vagnkilo­

meter;

kanaldrift till fem procent i kommun, där huvudkontor funnits, samt i

övrigt i de kommuner, som av kanalen berörts, efter fördelningstal, som

fastställas av vederbörande länsstyrelse i enlighet med de i anvisningarna

närmare angivna grunder;

rörelse av annat slag än de förut särskilt angivna till fem procent eller,

där omständigheterna därtill föranleda, högre procent i kommun, där huvud­

kontor funnits, samt i övrigt i de kommuner, där fast driftställe begagnats,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

32

efter ty som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun till­

verkade varors värde, handelsomsättnings storlek, antalet där sysselsatta

arbetare eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande

av den inkomst, som kan anses hava åtnjutits inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition Ni' 102.

59

%.

1 mom. Skatt för annan inkomst av tjänst än i 2 mom. sägs, samt

skatt för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet ävensom av kapital ut-

göres, om inkomsten förvärvats under tid, då skattskyldig varit här i riket

bosatt, i hans hemortskommun.

2 mom. Inkomst från lediga ecklesiastiska sysslor, som influtit till all­

män kassa, beskattas i den kommun, där inkomsten av sysslan eljest bort

beskattas.

3 mom. Har under tid, då skattskyldig ej varit här i riket bosatt, denne

åtnjutit inkomst av tjänst, varom i 1 mom. sägs, eller inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet, beskattas inkomsten i Stockholm för gemensamt kom­

munalt ändamål.

60 §.

Finnes inom kommun municipalsamhälle eller annat administrativt om­

råde, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, skall vid taxering

enligt denna lag för en var skattskyldig angivas, huru stor del av beskatt­

ningsbar inkomst som å dylikt område belöper, och skola därvid de i denna

lag givna bestämmelser om beskattningsort hava motsvarande tillämpning.

Innefattar stad flera församlingar, skall dock fysisk person, som skall där

mantalsskrivas, för av honom i staden bedriven handelsrörelse beskattas i

den församling, där han skall mantalsskrivas.

(Se vidare anvisningarna.)

61

Såsom fast driftställe i rörelse skall anses plats, å vilken för stadig­

varande bruk vid rörelsens utövande funnits särskild anläggning eller vid­

tagits särskild anordning, såsom kontor, fabrik, verkstad, verk, bruk, handels­

bod eller annat stadigvarande försäljningsställe. Med fast driftställe lik­

ställes gruva eller annan fyndighet, som varit föremål för bearbetning,

stenbrott eller torvmosse, fastighet, som varit föremål för jordstyckning,

samt plats, där entreprenadarbete av större omfattning drivits under lokal

ledning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

33

Eftertaxering.

62 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav för­

anletts, att han icke blivit inom vederbörande kommun taxerad till kom­

munal inkomstskatt eller att han blivit därstädes för lågt taxerad till

sådan skatt, skall han där eftertaxeras till kommunal inkomstskatt för vad

som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen

hans dödsbo; dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter

utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit

ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

63 §.

Med avseende å beräkningen av det antal skattekronor och skatteören, i

förhållande till vilket allmän kommunalskatt skall enligt 1 § utgöras, skall

genom eftertaxering fastställd beskattningsbar inkomst vara likställd med

annan beskattningsbar inkomst, som fastställts vid taxering det år, då

eftertaxeringen skett.

Särskilda bestämmelser rörande den kommunala inkomstskatten.

64 %.

Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av fastighet

likställas den, som jämlikt 13 § är att anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skattskyldig för fastighet.

65 §.

Frågan, huruvida skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om

barns ålder skall bedömas efter förhållandena vid taxeringsårets ingång.

Har under beskattningsåret förändring inträtt i förhållande, som har be­

tydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skatt­

skyldig, skall det förhållande, som rått under större delen av beskattnings­

året, vara bestämmande för taxeringen.

66 $.

Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skatt­

skyldige författningsenligt skall vara för taxeringsåret mantalsskriven.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 87 höft■ (Nr 102.)

3

34

För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i

riket utan att mantalskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande honom

förelegat för taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun,

där han senast varit bosatt under beskattningsåret.

För oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bosatt

här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidnes hemorts­

kommun.

För annan juridisk person än oskift dödsbo gäller såsom hemortskommun

den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxerings­

årets ingång haft sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid

varit bosatt.

(Se vidare anvisningarna.)

67 §.

Med utländskt bolag likställes i denna lag främmande stat samt utländsk

menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke

hemmahörande juridisk person.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

68

§.

Vad i denna lag stadgas om person, som är här i riket bosatt, skall jäm­

väl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistas utan att

vara härstädes bosatt.

69 §.

Å svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt

eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall tillämpas vad i

denna lag stadgas angående här i riket bosatt person; dock är han icke

skattskyldig här i riket för sin inkomst av berörda tjänst, och skall för

annan hans inkomst, som enligt föreskrifterna i denna lag och § 3 mom. 2

mantalsskrivningsförordningen skolat beskattas i S:t Nikolai församling i

Stockholm, skatt i stället utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt

ändamål.

Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar jämväl sådan persons hustru

samt barn under 16 år, därest de äro svenska medborgare och bo hos

honom.

(Se vidare anvisningarna.)

70 §.

1 mom. Person, som tillhör främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och

som icke är svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke vara här

35

i riket bosatt. För inkomster, vilka enligt föreskrifterna i denna lag

beskattas i hemortskommunen, skall skatt av sådan person utgöras i den

kommun här i riket, där han senast under beskattningsåret haft sitt egent­

liga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande

vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru och barn under 16 år

därest de bo hos honom och icke äro svenska medborgare.

2 mom. Svensk medborgare, som tillhör främmande makts härvarande

beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets be­

tjäning, är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den

främmande makten.

3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han är svensk eller utländsk

medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund

av tjänst hos den främmande makten.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

71 §.

Skatt, som jämlikt bestämmelserna i 59 § 3 mom. och 69 § utgöres för

gemensamt kommunalt ändamål, skall användas till utjämning av skatte­

trycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. 4

4 kap.

Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall.

72 §.

Därest inkomst, för vilken kommunal inkomstskatt utgöres, tillika är

underkastad kommunal beskattning i annat land, äger Konungen att, till

förekommande av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, med nämnda lands

regering träffa överenskommelse om fördelning i beskattningshänseende mellan

berörda land och Sverige av inkomsten eller ock att, under förutsättning av

ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller in­

komst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i

riket.

Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom ovan för-

mäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller*närmast

efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforder*

liga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i denna

paragraf stadgas.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

73 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller

konsulat härstädes avsedd fastighet, så ock för inkomst av densamma.

74 §.

Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 72 § eller 73 §

sägs, inkomst, som enligt denna lag är skattepliktig, ej här i riket beskattas,

får underskott, som uppkommer vid inkomstberäkningen, icke vid taxering

avräknas å inkomst, som skall här beskattas.

(Se vidare anvisningarna.)

5 kap.

Särskilda stadgande».

75 §.

För kommunal utskyld, som påförts avliden person eller på grund av

bestämmelserna i 53 § 3 mom. oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej

med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke

för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med

mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om kommunal utskyld, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

76 $.

Där för tillämpningen av denna lag erfordras tabeller eller föreskrifter

utöver vad de vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger Konungen

utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928; dock att vad i denna lag

stadgas om fastighetsskatt skall äga tillämpning i fråga om 1928 års all­

männa fastighetstaxering även i den mån åtgärder för samma taxering skola

vidtagas under år 1927.

Vid den nya lagens tillämpning skall följande iakttagas:

1. Därest någon skall jämlikt bestämmelserna i förordningen den 28

oktober ' 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst efter

den nya lagens ikraftträdande eftertaxeras till bevillning för inkomst, skall

han tillika taxeras till kommunal inkomstskatt för den till bevillning

beskattningsbara inkomsten.

2. Är vid den nya lagens ikraftträdande fastighet upplåten till annan

eller lägenhet avsöndrad på viss tid eller på livstid, skall skyldighet att ut-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

37

gorå skatt för fastigheten eller lägenheten för den tid, upplåtelsen eller av­

söndringen avser, åligga den, som enligt förut gällande bestämmelser skulle

varit skattskyldig till kommunen för fastigheten eller lägenheten, samt rätt

att åtnjuta avdrag enligt 45 § i denna lag för samma tid tillkomma den,

som enligt förut gällande bestämmelser skulle ägt rätt till sådant avdrag.

3. Avdrag för underskott vid avyttring av skog på grund av tillämpning

av 22 § 1 mom. andra stycket medgives icke, om förvärvet av fastigheten

ägt rum före denna lags ikraftträdande, men skall nämnda underskott i

stället anses såsom realisationsförlust, för vilken avdrag medgives under de

villkor och i den ordning 36 § stadgar.

4. För fastigheter, vilka år 1927 varit underkastade fastighetsbevillning,

skall vid 1928 års taxering åtnjutas avdrag enligt 45 § efter samma regler

som om fastigheterna förstnämnda år varit underkastade allmän kommunal­

skatt för fastighet.

5. Har efter utgången av september 1926 men före utgången av det räken­

skapsår, som ligger till grund för 1928 års taxering, av försäkringsbolag

vidtagits sådan ändring i grunder eller bolagsordning, som avses i punkt 2

sjätte och elfte styckena av anvisningarna till 30 § av denna förordning,

skall denna ändring anses hava inneburit nedsättning av utjämningsreserven

eller utjämningsfonden under nämnda räkenskapsår.

6. På grund av den nya lagens bestämmelser om det beskattningsår, till

vilket en intäkt är att hänföra, må icke på nytt tagas till beskattning in­

täkt, vilken jämlikt bevillningsförordningens bestämmelser blivit taxerad

före den nya lagens ikraftträdande.

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Anvisningar.

till 3 §.

I denna paragraf angives vad som avses med de i lagen använda beteck­

ningarna »taxeringsår» och »beskattningsår».

Det kan stundom inträffa, att såsom beskattningsår skall räknas en kor­

tare eller längre tid än 12 månader. Om nämligen en person börjar eller

slutar näringsverksamhet under ett år, som eljest är att anse såsom beskatt­

ningsår, kommer naturligtvis hans första eller sista räkenskap att omfatta

allenast den tid av samma år, varunder han drivit näringen, och denna

tidsperiod skall i sådant fall anses såsom beskattningsår. En omläggning

av räkenskapsåret kan ock föranleda, att ett visst beskattningsår blir längre

eller kortare än 12 månader. Sker omläggningen på det sätt, att ett räken­

skapsår förlänges att omfatta mer än 12 månader, kan det inträffa, att

den skattskyldige ett år icke alls skall taxeras, liksom det vid omläggning

genom förkortning av ett räkenskapsår kan hända, att den skattskyldige

ett år skall taxeras för två beskattningsår, av vilka det senare är kortare

än 12 månader.

Beskattningsåret, sådant det i denna paragraf bestämts, avser naturligtvis

normala förhållanden. Uppkommer fråga om eftertaxering, kan beskatt­

ningsåret komma att ligga längre tillbaka i tiden. Beskattningsår blir i

dylikt fall det år, som enligt huvudregeln skulle varit beskattningsår, om

taxering skett i rätt tid.

till 5 $.

1. Med allmänna platser förstås ej endast sådana områden, vilka uteslu­

tande äro avsedda för allmänhetens begagnande, utan jämväl platser, som,

ehuru de samtidigt tjäna annat ändamål, tillika måste anses vara avsedda

för allmänheten. I enlighet härmed böra exempelvis Djurgården i Stock­

holm — i den mån densamma ej är upplåten till särskilda ändamål — samt

de botaniska trädgårdarna i Uppsala och Lund anses såsom allmänna platser. 2 * *

2. Stadgandet om skattefrihet för staten tillhörig för försvarsändamål

avsedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, innebär exem­

pelvis, att, om ett staten tillhörigt örlogsvarv mera stadigvarande användes

jämväl för byggande av fartyg, som ej avse försvarsändamål, vare sig detta

sker för statens eller för annans räkning, fastighetsskatt skall utgöras för

så stor del av varvsfastighetens värde, som prövas skäligt med hänsyn till

denna verksamhets genomsnittliga omfattning i förhållande till hela den å

varvet bedrivna verksamheten, samt att, om ett övningsfält upplåtes för

jordbruk eller därmed jämförligt ändamål, fastighetsskatt skall utgöras för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

39

den del av övningsfältets värde, som skäligen kan anses utnyttjad genom

upplåtelsen. Användes fastigheten endast i ringa utsträckning för annat än

försvarsändamål, föranleder detta ej skatteplikt; sålunda skall ej fastighets­

skatt utgöras på den grund, att en mindre betesrätt upplåtes å en för mili­

tärövningar använd plats. Kasernbyggnader anses vara avsedda för försvars­

ändamål även i den mån i dem äro inrymda bostadslägenheter för andra än man­

skap. Däremot anses ej andra byggnader, som i huvudsak nyttjas till tjänste­

bostäder och uthyrningsbostäder, vara avsedda för försvarsändamål. Därest

annan byggnad än kasernbyggnad i huvudsak nyttjas till försvarsändamål men

i densamma tillika är inrymd en mera betydande tjänstebostad, är byggnaden

underkastad fastighetsskatt för så stor del av sitt värde, som kan anses

skäligen belöpa på den till tjänstebostad nyttjade delen av fastigheten.

För fristående industriell anläggning åtnjutes ej skattefrihet. Med dylik

anläggning förstås här exempelvis sådan fabrik för tillverkning av vapen

eller ammunition, som ej är sammankopplad med en försvarsanläggning i

egentlig mening, såsom ett örlogsvarv. Ett kronobageri, som levererar bröd

till truppförband å orten, är ej att anse såsom fristående industriell anlägg­

ning.

3. Till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning räknas

exempelvis de kungl. slotten, riksdagshuset, statsdepartementens och de cen­

trala ämbetsverkens byggnader — även om ämbetsverken hava inseende över

eller ombesörja någon statens affärsverksamhet — länsresidens och övriga

allmänna förvaltningsmyndigheters byggnader. Däremot räknas icke hit

sådana byggnader, som äro avsedda för statens affärsdrivande verksamhet,

således icke till vattenfallsverken eller domänförvaltningen hörande bygg­

nader, ej heller riksbankens byggnader. Tull- och lotsverken driva ingen

affärsverksamhet; deras byggnader äro alltså att anse som andra statens för-

valtningsbyggnader.

4. För att en byggnad eller anläggning skall betraktas som museum

erfordras, dels att den skall vara inrättad i huvudsak för detta ändamål,

varför exempelvis en slottsbyggnad, vari samlingar förvaras, ej är att anse

såsom museum, därest densamma mera regelbundet användes även såsom

bostad för annan än vaktpersonalen, dels att de i byggnaden eller anlägg­

ningen förvarade samlingarna skola hållas regelbundet tillgängliga för all­

mänheten i kulturellt eller liknande syfte men ej i direkt förvärvssyfte.

Med soldathem förstås sådan vid militär mötesplats uppförd byggnad, som

i ideellt syfte är inrättad för manskapets trevnad och bekvämlighet. 5

5. För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åt­

njutas för byggnad, kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för

ändamål, som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som

i huvudsak tjänar bostadsändamål, i sin helhet underkastad fastighetsskatt,

även om i densamma finnes inrymd någon förvaltningslokal. För präst-

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

gård på landet skall fastighetsskatt utgöras. Dock kan bostadsbyggnad vara

att anse som sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den frihet från

fastighetsskatt, som åtnjutes för anläggningen, även bör gälla bostadsbygg­

naden. Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts område uppförd läkar­

bostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen.

Föreskriften att, därest under 5 § 1 mom. d)—i) angiven fastighet jäm­

väl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot

vederlag upplåtits till begagnande för annat ändamål än i 1 mom. sägs,

fastigheten skall vara underkastad fastighetsskatt för däremot svarande del

av dess värde, avser närmast det fall, att dylik fastighet delvis utarrenderas

eller uthyres. Härmed är att jämställa exempelvis det fall, att en staten

tillhörig byggnad användes dels för verksamhet, som medför frihet från

fastighetsskatt, och dels för annan verksamhet. Om sålunda i en postverket

tillhörig, huvudsakligen till postkontor avsedd fastighet vissa lokaler äro

upplåtna till avdelningskontor för riksbanken, erlägges fastighetsskatt för en

mot de upplåtna lokalerna svarande del av fastighetens värde. Upplåtas

däremot i fastigheten lokaler till telegrafstation, föranleder denna upplåtelse

ej skatteplikt. Med det förhållande, att del av fastighet upplåtes mot ersätt­

ning, bör likställas det fall, att lokal, som eljest nyttjas för ändamål, vilket

föranleder frihet från fastighetsskatt, tidvis uthyres. I dylikt fall skall vid

bestämmandet av plikten att erlägga fastighetsskatt hänsyn tagas jämväl

till den tidrymd, för vilken sådana upplåtelser ägt rum. Plikt att erlägga

fastighetsskatt för viss del av fastighetens värde inträder dock endast om

den användning, som skulle föranleda skatteplikten, ej är av alltför obetyd­

lig omfattning. Den omständigheten, att i förvaltningsfastighet är inrymd

bostad om ett eller annat rum för någon till vederbörande förvaltning

hörande befattningshavare, medför sålunda ej, att för någon del av fastig­

heten skall utgöras fastighetsskatt. Likaså skola uthyrningar föranleda

skatteplikt endast om de äga rum mera regelmässigt. Om ett missionshus

någon enstaka gång upplåtes till biograf- eller liknande föreställning eller

ett församlingshus tillfälligtvis uthyres till samkväm eller dyl., är detta ej

tillräcklig anledning att låta fastighetsskatt utgöras. 6

6. För att till kommunikationsanstalt hörande byggnad eller annan anlägg­

ning skall vara fri från skatt erfordras, att den skall vara avsedd för driftens

omedelbara behov, d. v. s. tjäna den löpande driften. Under denna bestämmelse

falla stationshus, förvaltningsbyggnader, godsmagasin, lokomotivstallar, ban­

vaktstugor och andra vaktstugor, spårvagnshallar m. m. dyl. Däremot

äro särskilda, för stations- eller trafikpersonalen avsedda bostadshus, som ej

äro att hänföra till vaktstugor, underkastade beskattning, evad de ligga

inom eller utom det för driften i anspråk tagna området. Skattefrihet åt­

njutes icke för verkstad, där större reparationer eller nybyggnadsarbeten

utföras, men väl för sådan, där allenast mindre, så att säga löpande repara­

tions- och tillsynsarbeten utföras. Beträffande järnväg eller spårväg, som

41

drives med elektrisk kraft, åtnjutes skattefrihet för stolpar och ledningar

m. in., som höra till själva järnvägs- eller spårvägsanläggningen, men där­

emot ej för kraftstation eller sådan transformatorstation, som får anses höra till

kraftverksanläggningen. Restaurations- eller hotellbyggnad, som tillhör en

järnväg och ligger inom dess område, är frikallad från skatt, om genom

densamma huvudsakligen tillgodoses den å järnvägen resande allmänhetens

behov. Om däremot byggnaden tjänar ett mera självständigt ekonomiskt

ändamål, i det den i större utsträckning användes av personer på platsen

eller eljest andra än de resande eller för resandes uppehåll under längre tid,

är den underkastad beskattning. Till kommunikationsanstalt hörande mark­

område, som ej upptages av någon anläggning, bör bliva undantaget

från fastighetsskatt i det fall, då området ej användes för uppläggning av

gods under längre tid, utan allenast till förvaring under kortare tid av

gods, som fraktas å kommunikationsanstalten i fråga. För grustag till järn­

väg bör i regel ej skattefrihet åtnjutas, dock att anledning ej linnes att låta

ett invid järnvägen beläget mindre grustag, som användes allenast till

grusning av någon kort närliggande sträcka av järnvägen, bliva underkastat

fastighetsskatt.

7. Såsom tomtområde till byggnad skall, förutom själva byggnadsgrunden,

anses vad som till utrymme för byggnad av ifrågavarande slag i allmänhet

är brukligt. I enlighet härmed bör exempelvis ett område, å vilket lasaretts-

byggnader eller museibyggnader ligga kringspridda, inbegripas under skatte­

friheten för byggnaderna, även om mellan dessa ligga mindre planteringar.

8. Huruvida fastighet skall helt eller delvis vara frikallad från fastighets­

skatt, skall i överensstämmelse med regeln i 6 § andra stycket bedömas efter

förhållandena vid taxeringsårets ingång. Detta bör, om fastighet tidvis

uthyrts, så förstås, att fastigheten skall hava vid taxeringsårets ingång

disponerats på sätt, som inneburit, att fastigheten tidvis plägat uthyras, även

om uthyrningen ej ägt rum just vid tiden omkring årsskiftet.

till 7 §.

1. Fastighets kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan, huru­

vida fastigheten skall i beskattningshänseende anses såsom jordbruksfastighet

eller såsom annan fastighet, utan beror detta av användningen. Användes

sålunda i mantal satt jord såsom underlag för industriell verksamhet, taxeras

den såsom annan fastighet, varemot tomtområde, därå jordbruk bedrives,

taxeras såsom jordbruksfastighet. Om å ägorna till en jord bruksegendom

anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de

områden, som för sådant ändamål tagas i anspråk, tillika med anläggningarna

anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jord­

bruksfastighet. Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dyl.

och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jord­

bruksfastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Lika­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ledas skall, om visst område av en jordbruksegendom utnyttjas för annat

ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet.

En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindustriellt företag, skall således

taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller

kalkbrott o. s. v.

2. För att fastighet skall anses vara använd för skogsbruk fordras, att

arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omständigheten,

att någon ringa virkestillgång finnes å fastighet, där bostaden är det väsent­

liga, utgör ej hinder för att fastigheten i sin helhet taxeras såsom annan

fastighet. Detsamma gäller om exempelvis villabyggnad med park, mark,

som användes till s. k. sommarnöje, o. dyl.

3. Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, vilken icke är att anse

såsom binäring till jordbruk, medför icke detta förhållande, att egendomen

i sin helhet skall anses såsom annan fastighet. Åro å egendomen uppförda

byggnader eller andra inrättningar för förädlingsindustrien såsom förvaltar-

och arbetarbostäder, sågverk, träsliperi o. dyl., skola visserligen dessa

byggnader med anläggningsområde taxeras såsom annan fastighet, men icke

egendomen i övrigt.

4. Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig,

bör icke medföra ändring av fastighetens taxering såsom jordbruksfastighet

eller annan fastighet.

5. I fråga om vad som är att hänföra till jordbruk, till jordbrukets

binäringar och till skogsbruk hänvisas till anvisningarna till 21 §.

till 8 §.

1. I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet) upp­

ställes till en början såsom regel, att varje kameral enhet är taxeringsenhet,

således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet samt

i stad eller samhälle å landet, där fastighetsregister såsom för stad skall

föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom laga förrättning

delad och äro i följd därav delarna särskilt redovisade i jord- eller fastig­

hetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan del vara taxeringsenhet. 2

2. Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera taxerings­

enheter, än som följer av den i jord- eller fastighetsregistret redovisade upp­

delningen, äga rum.

I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest skulle vara

taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje ägare har sin till

området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant område utgör

taxeringsenhet.

Detsamma gäller, om del av fastighet upplåtits till annan för självständigt,

43

mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis torp, därå

jordbruket av torpinnehavaren bedrives som självständig näring och väsent­

ligen med egna inventarier, särskilt taxeras. Om däremot innehavet av

torpet väsentligen är att anse såsom en del av den ersättning, som tillkommer

torparen för åtagen arbetsskyldighet till huvudfastigheten, bör torpet icke

behandlas såsom särskild taxeringsenhet. År upplåtelsen av tillfällig art,

så att det upplåtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i

brukningsavseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett,

föreligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller

medför upplåtelse av sådant mindre område som till exempel lott i en

^S. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild

taxeringsenhet.

Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rättsligen

avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet — stadigvarande

brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastig­

heten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis utgärd med sär­

skilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde stadgandet hava sin

största betydelse för det fall, att fastigheten visserligen huvudsakligen användes

för jordbruk med binäringar, men till en del av sitt område utgör underlag

för eller eljest nyttjas i samband med byggnader eller inrättningar, som ej

höra till jordbruket med binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning,

s. k. sommarnöjen med trädgårds- eller planteringsland samt anläggningar

för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.

Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i stad

användes för skilda ändamål, till exempel till ena hälften är bebyggd med

bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon industriell

anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sammanhängande

område av fastighet å landet, som användes för skilda ändamål, komma att

uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske eller icke beror

väsentligen därav, om området i ägarens hand är att anse såsom en enhet

eller ej. Om sålunda flera för uthyrning avsedda boningshus, exempelvis

s. k. sommarvillor, äro uppförda i omedelbar närhet av varandra, kan den

mark, som nyttjas till dem, betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat

område, utan hinder därav att, praktiskt taget, olika delar av området

kunna anses åtminstone företrädesvis anvisade för begagnande av de olika

hyresgästerna och för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest sär­

skilt utmärkts (jfr punkt 2 av anvisningarna till 18 §). Likaså må alle­

nast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses föreligga i det fall, att

flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse, av samme företagare

drivas å ett sammanhängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark

skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för jordbruks-

ändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrenderade fastighetens

drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola de jämlikt

7 § uppr

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

tagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering av den mark, därå

byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga, enär marken ingår i och

taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten i övrigt. Användas däremot

byggnaderna för annat ändamål, så att de skola taxeras såsom annan fastighet,

kommer den mark, därå byggnaderna äro uppförda eller som eljest för dem

tagits i anspråk, att vara taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså bygg­

naderna, å ena sidan, och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var

för sig särskilt taxerade.

3. Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro rätts­

ligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock böra till­

sammans bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom brukningsenhet,

ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning.

Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän

undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedelbara vård och för­

valtning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken innehavaren

enligt 13 § är skattskyldig (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar,

städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog,

såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Koppar­

bergs län. Såsom brukningsenhet må ock behandlas enskild skog, i den

män den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig

enhet (skogsblock).

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild förvalt­

ning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild

andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egendoms taxe­

ring såsom en densamma tillhörande särskild förmån.

Vidare böra såsom en enhet taxeras fastigheter eller delar därav, som till­

höra samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna vart för sig till­

förlitligen bedömas. Detta inträffar, då fastigheterna ligga i oskift sam­

fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fall lära

fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och utnyttjande,

att det svårligen låter sig göra att med tillförlitlighet angiva vad den ena

eller den andra av dem kan vara särskilt värd. Understundom kunna lik­

nande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala enheterna uppkomma

även av annan anledning, och bör även då det gemensamma komplexet be­

handlas som en taxeringsenhet. En förutsättning för att sådan gemensam

taxering, som nu sagts, skall få ske, är dock, att fastigheterna ligga inom

samma kommun. Tillhöra de olika kommuner, måste under alla förhållan­

den vad som ligger inom en viss kommun för sig taxeras.

Då ägare eller arrendator av kameral enhet, som utgör del av taxerings­

enhet, stundom kan hava särskilt intresse att få officiellt fastslaget, huru

stort värde i taxeringshänseende tillkommer den kamerala enheten, skall

det, om ägaren eller arrendatorn sådant påfordrar, angivas, huru stor del

45

av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som kan anses

belöpa på den kamerala enheten. Därvid märkes, att, i samma mån som

bebyggd jordbruksfastighet är mera värd än obebyggd sådan, ett större

värde tillkommer den kamerala enhet, å vilken åbyggnaderna äro belägna.

Påfordran, som nyss är nämnd, må det år, varunder allmän fastighetstaxe­

ring äger rum, ske hos berednings- eller fastighetstaxeringsnämnd samt eljest

hos taxeringsnämnd.

4. Styckena under a) och e) böra tillämpas vid sidan av varandra på

sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt bestämmel­

serna under e) skola taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet, varå

sedermera bestämmelserna i senare delen av a) komma i tillämpning.

5. Det kan inträffa, att en taxeringsenhet inom en kommun är fördelad

på olika administrativa områden, inom vilka menighet äger beskattnings­

rätt, eller att en del av taxeringsenheten faller inom och en annan del utom

särskilt sådant område, såsom i fråga om municipalsamhällen ofta är fallet.

Administrativa områden, som här avses, äro municipalsamhälle, kyrkoför-

samling, skoldistrikt, tingslag och väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet

på sådant sätt tillhör olika administrativa områden, måste taxeringsvärdet

och de i 10 § omförmälda särskilda värden i enlighet härmed uppdelas. Vid

en dylik uppdelning bör å varje del av taxeringsenheten läggas det

värde, som med hänsyn till dess storlek och beskaffenhet i övrigt å den

kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela, med iakttagande av att den

del, å vilken åbyggnaderna äro belägna, åsättes förhållandevis större del av

det gemensamma värdet. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då

fastighet sträcker sig över gränsen till administrativt område utan jämväl

då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga,

som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt.

6. Regeln, att fastigheter, som ligga i olika kommuner, alltid skola utgöra

skilda taxeringsenheter, åsyftar icke det fall, att allenast en geografisk oregel­

bundenhet föreligger, såsom om en i jordeboken såsom enhet upptagen fastig­

het har äga innesluten (enklaverad) inom annan kommuns område. I dylikt

fall är fastigheten att anse såsom i sin helhet tillhörande den kommun, i

vilken den enligt jordebok eller annat behörigt förordnande skall ingå.

7. Därest flera kamerala enheter tillsammans utgöra en taxeringsenhet,

skall fastighetsbeteckningen för varje sådan kameral enhet i vederbörande

taxeringslängd angivas.

till 9 §.

1. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det

belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten,

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 102.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

om den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan

antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens be­

skaffenhet lämpligt utnyttjande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt hetalts för

en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det

allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats

av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan

densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar

det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försälj­

ningen rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden, av särskilt

tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obe­

tänksamt ingånget avtal m. m. dyl. Först om ett något så när tillräck­

ligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga,

att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen, kan ur dem

dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta'

värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel,

icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald

köpeskilling.

Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom upp-

skattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad. Men

sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den må anses

avvika från det normala värdet i handel och vandel; och där så är fallet,

hör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten

vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till andra förhållanden,

som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen. I detta hänseende hän-'

visas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden, som kunna hava föreslagits

i den ordning, som i taxeringsförordningen närmare omförmäles, samt till

fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna tjäna till

ledning för bedömande av dess allmänna saluvärde, brandförsäkringsvärde ä

byggnader m. m. Härvid må ihågkommas, att även s. k. impediment, var­

till hänföras mossar, myrar, berg och annan dylik mark med ringa avkast­

ningsförmåga ur skoglig synpunkt, regelmässigt har något, större eller mindre;

värde på grund av dess användbarhet ur andra synpunkter. Taxeringsvärdet

bör framgå såsom resultat av ett övervägande av samtliga berörda förhål­

landen. 2

2. Vid värdesättningen skall noga beaktas, om och i vilken omfattning

ökning eller minskning i värdet för viss fastighet i förhållande till andra

fastigheter i orten bör äga rum till följd av förhållanden, som äro för den

fastigheten säregna, såsom

beträffande jordbruksfastighet:

fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller dåliga av­

sättnings- och användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller

47

svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd

eller vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt medel­

bestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller

eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, för­

fallna eller otillräckliga;

särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastigheten,

såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jaktmarker, fiske­

vatten o. dyl., försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är av be­

skaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

med mera sådant;

beträffande annan fastighet:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i

fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar

gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum

eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är

hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet, upplagsplats, sten­

brott, grustäkt o. dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforder­

liga kommunikationer o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre

lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark före­

ter synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om vattenfall,

stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre

av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastig­

heten;

med mera sådant.

Vid värdesättningen måste emellertid alltid fasthållas, att det, alldeles

oavsett vilken metod som användes för denna — om man bortser från

skogen — alltid är allmänna saluvärdet, som skall vara avgörande för

taxeringen. En riktig tillämpning av de här stadgade reglerna bör således

ej kunna medföra ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande

åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller högre taxeringsvärde än

ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande åbyggnad,

vilket taxerats såsom jordbruksfastighet, allenast på den grund att beträf­

fande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval av de i

punkt 1 härovan angivna enhetsvärden. 3

3. Om två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner,

skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemen­

sam taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit förhållan­

det och det skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet som belöpt å

vad som faller inom varje särskild kommun.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

48

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

4. Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet

gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till

de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogs­

bruk, och skall denna uppskattning ske efter i särskild ordning fastställd

instruktion. Till skogsmarkens sålunda uppskattade värde lägges i förekom­

mande fall värdet av bete. Dylikt värde skall ej beräknas, där å skogsmark,

å vilken rationellt skogsbruk bedrives, betet ej plägar utnyttjas.

5. Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt markegång för året näst före taxerings­

året; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i kungörelsen den 11 maj 1855

utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till grund för be­

räknande av räntans belopp.

6. Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till förekomsten

av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara fyndigheter, skall

dessas beräknade värde i vederbörande taxeringslängd antecknas.

till 10 §.

1. Vid angivande av jordbruksvärde bar vederbörande beskattningsmyn-

digbet att utgå ifrån att fastigheten i fråga användes till jordbruk med

binäringar eller skogsbruk. Med denna förutsättning skall såsom jordbruks­

värde upptagas värdet av fastighetens hela ägoområde i åker, äng, produktiv

skogsmark, utmark, impediment, vatten m. m. — dock utan att värdet å växande

skog medräknas — ävensom värdet av jordägaren tillhöriga mangårds- och

driftbyggnader, såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande

s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader, uppförda för ägares eller brukares

bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyx­

hästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga,

statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogs-

personal, stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., ävensom

byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets

binäringar.

Om dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem

likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

2. Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas värdet av till skogsbörd duglig mark, varmed förstås sådan

mark, som, på sätt i punkt 4 av anvisningarna till 9 § sägs, skall värde­

sättas enligt särskild instruktion. 3

3. Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord­

bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i tillväxt

varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet till gruv-

och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra sådana företag

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

49

kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den mån utvecklingen

å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför lämpad mark tagas i

anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m. m. Där en sådan

utveckling framträtt, har den mark, som kan antagas komma att därvid

bliva föremål för användning, utöver jordbruksvärdet ett värde, som bör

särskilt för sig angivas. Understundom kan ock vattenfall eller brytvärdig

fyndighet grundlägga ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom

tomt- och industrivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaffenhet

att böra taxeras såsom annan fastighet.

Tomt- och industrivärde utgör alltså den del av taxeringsvärdet, som till­

kommer mark utöver jordbruksvärde på grund därav, att den kan tillgodo­

göras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogsbruk, såsom

för bostadsbyggnader, industriella anläggningar o. dyl., och sålunda be­

tingar ett högre försäljningspris, än om den skulle användas endast för

jordbruk.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa delar

av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge och

storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Beflnnes fastighet till sär­

skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes sådant

i längden angivas.

4. Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxeringsmyn­

digheten att taga hänsyn till de ovan i anvisningarna till 9 § angivna för­

hållanden.

Är å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall

byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastig­

hetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte eventuellt

parkvärde.

Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. I allmänhet lärer å

fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan förekomma

växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till byggnad, av den

betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden därigenom i någon

väsentligare grad påverkas. Men om å fastigheten finnes trädbestånd eller

till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis en mera avsevärd trädgård

eller park, och denna förmån kan anses i avsevärd mån inverka på fastig­

hetens allmänna saluvärde, bör värdet å sådan förmån särskilt redovisas

såsom parkvärde.

till 18 §.

1. I allmänhet torde — vad angår jordbruksfastighet — förvärvskälla

sammanfalla med taxeringsenhet.

Men detta är icke alltid fallet, utan kunna understundom flera taxerings­

enheter i innehavarens hand bilda en förvärvskälla. Detta inträffar exem­

pelvis, om fastigheter inom olika kommuner brukas tillsammans såsom eu

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. H7 höft. (Nr 102.)

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

förvaltningsenhet, något som jämförelsevis ofta inträffar i fråga om skogs-

fastigheter. För att fastigheter skola tillsammans bilda en förvaltningsenhet

fordras icke blott att de hava gemensam innehavare och stå under överinseende

av innehavaren eller dennes representant, utan jämväl att de stå under gemen­

sam förvaltning och drift på sådant sätt, att de framträda, ekonomiskt sett,

såsom en naturlig enhet. I enlighet härmed få exempelvis de statens skogar,

som tillhöra olika revir, icke anses tillhöra en och samma förvärvskälla, lik­

som ej heller, därest ett bolag har så många skogskomplex, att skilda för­

valtningar inrättats, till en och samma förvärvskälla skola räknas fastig­

heter, som höra under olika förvaltningar.

Åven är att märka, att, om olika skattskyldiga draga inkomst av samma

fastighet, så kan denna fastighet för den ene skattskyldige vara att anse

som särskild förvärvskälla men för den andre som ingående i en mera

omfattande förvärvskälla. Om sålunda ägaren av ett större gods har vissa

därunder lydande hemman eller liemmansdelar utarrenderade men en del

under eget bruk, så är varje sålunda utarrenderat område att för arrendatorns

del räkna som särskild förvärvskälla, under det att för ägaren godset i dess

helhet kan bli en enda förvärvskälla. Härför erfordras emellertid, att fastig­

heterna i ägarens hand bilda ett verkligt driftkomplex, som har ej blott

gemensam central ledning utan även gemensam förvaltning eller andra

gemensamma driftkostnader.

Om flera fastigheter, som utgöra en förvaltningsenhet, ligga till en del inom

en kommun och till annan del inom annan kommun, skall inkomsten av

sådan förvärvskälla fördelas till beskattning inom de olika kommunerna

enligt bestämmelserna i 56 §.

2. Om flera fastigheter av annan fastighets natur i ägarens hand varit

att anse som förvaltningsenhet, gäller därom vad ovan under punkt 1 är sagt

angående jordbruksfastighet, fn kom sten av fastigheterna skall då redovisas

såsom fluten ur en förvärvskälla. Såsom exempel på dylik förvaltningsenhet

kan angivas villor å en brunns- eller badortsanläggning, sommarställen å en

fastighet m. m. dyl. Likaledes torde fastighetsbolags fastighetsinnehav i

regel utgöra en förvärvskälla. Av vikt är emellertid, att i nu nämnda fall

kravet å fastigheternas karaktär av förvaltningsenhet uppehälles.

Därest skattskyldig helt eller delvis använder egen fastighet i av honom

driven rörelse, ingår hyresvärdet av fastigheten, i den mån den sålunda

disponerats, i intäkten av rörelsen och skall följaktligen icke upptagas såsom

intäkt av annan fastighet, liksom omkostnader och utgifter för sålunda använd

fastighet eller del därav icke få avdragas från intäkt av annan fastighet. 3

3. Om rörelse drivits huvudsakligen med den skattskyldiges egen arbets­

kraft, föreligger i regel en förvärvskälla, såsom exempelvis om en författare

jämväl sysslar med målning eller bildhuggeri eller om en hantverkare är

både snickare och smed.

51

r Har rörelse drivits1 med användande av i företaget nedlagt nämnvärt

kapital eller avlönad arbetskraft, kan ej sällan uppstå spörsmål, om olika

slag av förvärvsverksamhet, som därvid utövats, äro att anse som en och

samma förvärvskälla eller som skilda förvärvskällor. Äro de särskilda slagen

av förvärvsverksamhet till arten helt olika och utan något egentligt inre

sammanhang, såsom om någon drivit både diversehandel och rederirörelse

eller både bagerirörelse och mekanisk verkstad, äro dessa att anse som

särskilda förvärvskällor. Verksamhetens särskilda grenar framträda här

såsom ekonomiskt sett särskilta företag, oavsett att företagaren eller hans

representant naturligtvis har överinseendet och ledningen av det hela. Om

bokföringen är gemensam eller icke är av underordnad betydelse.

Annorlunda ligger saken, om de olika förvärvsgrenarna framträda såsom

ett enhetligt företag, däri den ena rörelsegrenen är beroende av eller under­

stöder den andra (integration). Ett dylikt inre sammanhang framträder i

allmänhet däri, att ej allenast driftledningen är gemensam utan även gemen­

samhet i verksamhetsart och i driftkostnader är förhanden. Gemensamhet i

verksamhetsart föreligger, då verksamheten är av fullt likartad beskaffenhet

eller då det är vanligt, att de olika slag av verksamhet, som i det särskilda

fallet föreligga, drivas tillsammans. Gemensamhet i driftkostnader är för­

handen, då sådana utgifter, som omedelbart avse själva driften, de egentliga

driftutgifterna, äro med varandra så förbundna, att en uppdelning av dem

på de olika rörelsegrenarna praktiskt taget icke låter sig tillförlitligen ut­

föras. Härvid är emellertid icke att räkna med kontorskostnader och andra

dylika kostnader, vilka, utan att i stort sett missvisande resultat uppkommer,

kunna fördelas å de olika verksamhetsslagen efter omsättningens eller brutto­

avkastningens storlek eller dyl.

I fråga om enhetliga företag är förvärvsverksamheten i sin helhet att

anse som en förvärvskälla. Sålunda utgöra exempelvis flera diversehan-

delsaffärer i en innehavares hand en förvärvskälla, därest driftledningen

är gemensam. Likaledes utgöra de olika formerna av järnförädlingsrörelse

i samme innehavares hand under nyss angiven förutsättning en förvärvs­

källa. Detsamma gäller om träförädlingsrörelse och vad därtill hörer. Om

någon vid sidan av en av honom såsom huvudnäring bedriven verksamhet

tillvaratager och förädlar biprodukter från denna verksamhet, föreligger

allenast en förvärvskälla.

4. För försäkringsanstalt skall livförsäkringsrörelse anses utgöra en för­

värvskälla samt sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse tillsammans

bilda en förvärvskälla (jfr punkt 1 av anvisningarna till 30 §).

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp, natura- och andra förmåner, som ut­

gått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen, underhåll, som läm­

nats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skatte­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

pliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till andra föreningar än

bostadsföreningar influtna medlemsavgifter (jfr 24 § sista stycket).

till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna

paragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga för*

säkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar,

i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock

får göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 25, 33

och 46 §§.

2. Såsom allmänna skatter räknas allmänna utskylder till staten samt till

landsting, kommun, församling, skoldistrikt, fattigvårdssamhälle, som avses

i 6 § lag om fattigvården, tingslag, väghållningsdistrikt och municipalsam-

hälle. Såsom allmän skatt räknas däremot icke skogsaccis.

3. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse hänvisas

till anvisningarna till 29 § punkt 8. Vad där stadgats angående sådan för­

lust i rörelse skall äga motsvarande tillämpning även för andra förvärvs­

källor.

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

till 21 $.

1. Till bostad hänföres ej allenast vad den skattskyldige för sådant

ändamål tillgodogjort sig för sin, sin familjs och sina personliga tjänares

räkning utan även vad av honom använts för ändamål, som närmast avser

egen bekvämlighet och trevnad, såsom gästrum, lusthus, badhus, stall och

bilgarage för personligt behov, jaktstuga m. m. dyl.

Ärliga värdet av bostad, som upplåtits till i fastighetens drift anställd

personal, upptages icke såsom ägares eller brukares inkomst av fastigheten

och får förty ej heller avdragas såsom driftkostnad.

2. Till jordbruk hänföres åkerbruk och ängsskötsel, även då sådant

bedrives för industriellt behov, så ock i samband därmed bedriven husdjurs-

skötsel, varunder inbegripes utnyttjande av bete å såväl skogsmark som

annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling under glas,

räknas till jordbruk, då den drives tillsammans med annat jordbruk.

Såsom binäring till jordbruk är att anse sådan i sammanhang med jord­

bruk bedriven förvärvsverksamhet, som avser att med utnyttjande av fas­

tighetens alster eller naturtillgångar, av vid jordbruket anställd arbetskraft

eller av därför avsedda inventarier utvinna en biförtjänst. I enlighet här­

med räknas såsom binäring till jordbruk mejerihantering och kvarndrift för

förädling av väsentligen det egna jordbrukets produkter, kalkbränning, tegel­

tillverkning o. dyl., som huvudsakligen drives för eget behov och med fas­

tighetens ordinarie arbetskraft. Hit räknas ock under ovan angiven förut*

53

sättning bi- och fjäderfäskötsel, jakt, fiske, hemslöjd, verkställande av körs-

lor mot lega, uthyrning av dragare, maskiner och redskap, hemslakt m. m.

dyl. Drives åter sådan verksamhet i större omfattning såsom mera fristå­

ende företag och med särskilda därför avsedda byggnader eller inrättningar,

särskilda maskiner eller inventarier och i huvudsak särskild arbetspersonal,

är verksamheten att hänföra till rörelse. I enlighet härmed äro icke att

hänföra till jordbrukets binäringar sådana företag som kvarndrift för för­

malning huvudsakligen av inköpt eller annan tillhörig spannmål, bränneri-

hantering, kalkbränning eller tegeltillverkning huvudsakligen för avsalu

m. m. dyl.

Skogsbruk, varmed avses fastighets utnyttjande för skogshantering å egen

eller arrenderad mark, anses som ett särskilt sätt att utnyttja fastigheten

och räknas förty icke såsom binäring till jordbruk.

Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning på grund av avverknings­

rätt, som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit sig å den av­

yttrade fastigheten, men däremot icke skogsavverkning å annans mark på

grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt; dylik verksamhet är att hän­

föra till rörelse.

Har den, som idkat skogsbruk, tillika drivit virkesförädling eller utvin­

ning av biprodukter av skogsbruket såsom tjära o. dyl., anses denna verk­

samhet som skogsbruk, där den varit av mindre omfattning eller väsent­

ligen avsett husbehov, men som särskild rörelse, om den varit av större

omfattning, t. ex. i fasta kolugnar, i fasta tjärugnar eller dyl. och huvud­

sakligen avsett framställning av produkter till avsalu.

3. Såsom intäkt av jordbruk med binäringar skall upptagas, bland

annat, intäkt genom löpande försäljning (ej realisation) av levande eller döda

inventarier. Härvid är att märka, att detta stadgande avser allenast den

normala omsättningen i levande och döda inventarier. Om uppsättningen

av kreatur, redskap m. m. å en fastighet av en eller annan anledning helt

eller till väsentligaste delen realiseras, t. ex. vid avflyttning från fastig­

heten, så föreligger en kapitalomsättning eller eljest ett sådant förhållande,

att vad som influtit vid realisationen icke skall upptagas såsom intäkt av

fastigheten. Huruvida vinst, som härvid till äventyrs uppkommit, är att

räkna till skattepliktig intäkt, bedömes efter stadgandena i 35

4. Har den skattskyldige i någon av honom driven rörelse använt pro­

dukter från egen eller av honom brukad fastighet, skall värdet av produk­

terna räknas som intäkt av jordbruk, jordbrukets binäringar eller skogs­

bruk, men får samma värde avräknas som omkostnad i rörelsen (jfr punkt

2 av anvisningarna till 29 §). 5 *

5. Till intäkt av jordbruksfastighet räknas jämväl vad som influtit på

grund av upplåten nyttjanderätt till fastigheten eller del därav, såsom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

arrende, avgäld för lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten, eller för

servitut, som vilar å fastigheten, m. m. dyl. Hör till fastigheten rätt att

på visst sätt utnyttja någon annan fastighet såsom till skogsfång, mulbete

eller dyl., skall givetvis även vad som därigenom kommer fastighetens

innehavare tillgodo räknas som intäkt av fastigheten. I fråga om för ge­

mensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemen­

samma räkning, skall som samfällighetens inkomst räknas även vad som in

natura utdelats till innehavarna av de fastigheter, som hava del i samfäl-

ligheten. Då inkomsten således beskattas hos samfälligheten (jfr 53 § e),

följer härav, att innehavare av fastighet, som har del i samfällighet av

ovannämnda art, icke är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga

vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen

utgått in natura eller i penningar.

6. Såsom intäkt av jordbruksfastighet skall upptagas utdelning, som skatt­

skyldig från aktiebolag eller ekonomisk förening uppburit i förhållande till

gjorda inköp (rabatt) eller i förhållande till gjorda försäljningar (pristillägg),

därest kostnaden för inköpet varit av7 beskaffenhet att få avdragas från in­

täkt av jordbruksfastighet eller den uppburna köpeskillingen skolat upptagas

såsom intäkt av jordbruksfastighet.

7. Till intäkt av jordbruksfastighet räknas ersättning på grund av för­

säkring mot utebliven dylik intäkt liksom ock ersättning på grund av för­

säkring av fast eller lös egendom, om och i den mån köpeskilling, som

skulle hava influtit, därest egendomen i stället försålts, bort hänföras till

intäkt av jordbruksfastighet. 8

8. Enligt 7 § skall frälseränta taxeras såsom »annan fastighet». Frälse-

räntetagare har således att uppgiva influten frälseränta icke såsom inkomst

av jordbruksfastighet, även om frälseräntan utgår från sådan fastighet, utan

som inkomst av annan fastighet.

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad får icke avföras kostnad för anskaffande av så­

dana nya inventarier, till vilka motsvarighet förut icke funnits å fastig­

heten. Om alltså en lantbrukare inköper lokomobil, traktor, elektrisk mo­

tor eller andra maskiner av annan art än dem han förut haft eller till

följd av brukningssättets omläggning inköper ökat antal kreatur m. m. dyl.,

så är detta att hänföra till nyuppsättning, därför kostnaden ej får avräknas

som driftkostnad. Ersättes förbrukad äldre maskin med ny av annan och

dyrbarare konstruktion, må såsom driftkostnad ej upptagas större belopp än

som skulle belöpa å en den förbrukade maskinen motsvarande ny sådan.

Värdet av fastighetens egna jordbruksprodukter, som användas för fastig-

55

hetens fortsatta drift, såsom spannmål till utsäde, foder, gödsel m. m., får

ej avföras som driftkostnad men skall ej heller upptagas som intäkt (jfr

21 § b). Endast kostnaden för inköpta dylika förnödenheter är att räkna

som driftkostnad.

2. Avdrag medgives för sådan värdeminskning å till jordbruket eller

till dess binäringar eller till skogsbruket hörande byggnader, som dessa

även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade. Avdraget

bör bestämmas till viss procent av byggnadens skäliga värde, olika allt efter

den tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål ut­

nyttjas. Vid bestämmande av denna tid skall vederbörlig hänsyn tagas

exempelvis därtill, att en av arrendator uppförd byggnad enligt arrende­

avtalet icke skall vid arrenderättens upphörande lösas av jordägaren (jfr

punkt 3 av anvisningarna till 29 §).

Vid bestämmande av byggnaders skäliga värde skall iakttagas, att värdet

icke får sättas högre än vad som av det för fastigheten i dess helhet under

beskattningsåret gällande taxeringsvärde kan anses belöpa å byggnaderna,

och får byggnadernas värde icke sättas högre än hälften av förenämnda

taxeringsvärde, där icke i enstaka fall särskilda omständigheter kunna för­

anleda annat.

3. Såsom speciella skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas

skogsaccis och skogsvårdsavgift. Allmänna skatter till stat och kommun

få icke avdragas (se 20 §). 4

4. Med skogs för ägaren gällande ingångsvärde förstås det värde, var­

med växande skog kan anses hava ingått i fastighetens värde vid den tid­

punkt, då ägaren förvärvade fastigheten. Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda köpeskillingen och vid annat för­

värv det belopp, efter vilket stämpelplikten med avseende å fastighetsför-

värvet beräknats. Har förvärv av fastigheten annorledes än genom köp

skett före denna lags ikraftträdande, skall dock, om det kan visas, att det

belopp, efter vilket stämpelplikten beräknats, i vad det belöpt å den växande

skogen, understigit allmänna saluvärdet å denna, såsom skogens ingångsvärde

i stället anses det belopp, som visas hava utgjort skogens verkliga värde vid tiden

för fastighetens förvärvande. Minskning av ingående virkeskapital skall anses

vara för handen, då ur skogen uttagits kvantitativt eller kvalitativt mera,

än- som motsvarar tillväxten under den tid, som förflutit sedan ägaren

förvärvade densamma. Minskning av ingående virkeskapital skall värde­

sättas efter de enhetspris, som kommit till användning vid beräkning av

ingångsvärdet. Skattskyldig, som vill åtnjuta avdrag för minskning av

ingående virkeskapital, har att uppgiva den vid skogens avverkning eller

försäljning influtna intäkten och därjämte förebringa utredning för be-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

dömande av skogens ingångsvärde samt av den minskning eller försämring

som virkeskapitalet därefter undergått.

Om minskningen i ingående virkeskapitalet, värderad enligt ovan angivna

grunder, uppgår till högre belopp, än som vid försäljningen influtit, och

förlust alltså uppstår, får denna förlust avdragas i vanlig ordning.

Har avdrag för minskning av ingående virkeskapital medgivits, anses

skogens för ägaren gällande ingångsvärde hava i motsvarande mån nedgått,

och skall alltså, därest ytterligare avverkning eller försäljning därefter sker,

såsom ingångsvärde räknas det sålunda nedsatta värdet.

Exempel: I. A. försäljer från sin fastighet skog på rot för en köpeskilling

av 20,000 kronor. Vid taxering påföljande år visar han, att skogsvärdet

å egendomen, som han genom arv erhållit, vid tillträdet var enligt då gäl­

lande fastighetstaxering upptaget till 44,400 kronor efter en skogsareal av 300

hektar med bonitet 3, rotvärde 6 kronor per kubikmeter och relativ skogs-

tillgång ^0.8. Vidare gör han trovärdigt, att genom avverkningar efter till­

trädet år för år ungefärligen uttagits skogens årliga tillväxt, vadan den

nu gjorda försäljningen, beräknad till 3,000 kubikmeter, motsvarande 10

kubikmeter per hektar, är att anse som minskning av ingående virkes­

kapitalet. Då denna minskning kan anses utgöra 10 procent av den

för egendomen normala skogstillgången måste skogens ingångsvärde anses

minskat i motsvarande grad, d. v. s. med 10 procent av normal skogstill-

gång eller med =12.5 procent av den vid tillträdet befintliga skogstillgån-

U. 8

gen, vilket i penningar utföres med 5,550 kronor. A. bör sålunda taxeras

för inkomst av endast 20,000 — 5,550 = 14,450 kronor.

II. B. avverkar och förädlar skog från sin fastighet till ett beräknat

värde i oförädlat skick av 75,000 kronor. Vid påföljande års taxering gör

han genom köpehandling för fastigheten eller på annat sätt trovärdigt, att

av köpeskillingen för fastigheten, utgörande 500,000 kronor, ett belopp av

300,000 kronor belöpt å den växande skogen och alltså utgör dennas in­

gångsvärde. Likaledes göres trovärdigt, att utöver den sedan köpet upp­

lupna och tidigare icke uttagna tillväxten nu avverkats en virkeskvantitet,

utgörande en femtedel av det ingående virkeskapitalet. Avdrag får alltså

ske med en femtedel av 300,000 kronor eller 60,000 kronor.

III. C. har försålt avverkningsrätt till all skog å sin fastighet med un­

dantag för nödigt husbehovsvirke mot en köpeskilling av 15,000 kronor.

Vid nästa års taxering gör han trovärdigt, att av den vid förvärvet av

fastigheten erlagda köpeskillingen å den växande skogen belöpt 12,000 kronor,

vilket belopp sålunda är att anse som skogens ingångsvärde. Ytterligare

gör han trovärdigt, att den från försäljning undantagna virkestillgången,

värdesatt efter samma enhetspris för skilda sortiment, som skäligen kunna

anses ha varit bestämmande för ingångsvärdet, kan anses hava ett värde

av 3,000 kronor. Skillnaden mellan ingångsvärdet 12,000 kronor och den

undantagna skogens värde 3,000 kronor eller 9,000 kronor är sålunda att

57

anse som minskning i virkeskapital, vadan inkomsten upptages till endast

15,000 — 9,000 = 6,000 kronor.

5. I avseende å hemmavarande barn gäller, att barn, som uppnått 16 år

och deltagit i arbetet å fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen. Barnet

taxeras alltså självt för den inkomst, det kan hava haft i avlöning och natura­

förmåner eller eljest, varemot föräldrarna få gorå avdrag såsom för annan

arbetshjälp. För hemmavarande barn under 16 år får däremot intet avdrag

göras, även om barnet deltagit i arbetet (se 20 §), varav följer, att lön

och underhåll åt barnet ej heller skall upptagas såsom inkomst för barnet.

Den lindring i föräldrarnas skattskyldighet, som medgives för sådant barn,

regleras genom ortsavdragen (se 48 §).

Åldersfrågan bestämmes efter förhållandet vid taxeringsårets ingång (se

65 $.)

6. Till avdragsgill underhållskostnad räknas, bland annat, även kostnad

för iståndsättande eller omläggning av förut anlagd täckdickning, varemot

avdrag icke får ske för nyanläggning av täckdikning.

till 24 $.

1. Har annan fastighet helt eller delvis varit använd i ägarens egen rö­

relse, kommer hyresvärdet för vad som använts i rörelsen, vilket värde ej

får avdragas såsom omkostnad (jfr punkt 1 av anvisningarna till 29 §), att

ingå i den allmänna inkomstberäkningen för rörelsen och att sålunda be­

skattas i sammanhang med den totala inkomsten därav.

Har idkare av rörelse i honom tillhörig fastighet upplåtit bostad för den

i rörelsen anställda arbetspersonalen i denna deras egenskap, skola dessa bo­

stadslägenheter anses vara använda i rörelsen, och det är härvid utan bety­

delse, huruvida upplåtelsen skett mot särskild hyresersättning eller persona­

len tillförsäkrats fri bostad. Om däremot ägaren av ett hyreshus tillfälligt­

vis uthyr en lägenhet i huset till en i hans rörelse anställd arbetare, skall

icke i följd härav denna lägenhet anses använd i rörelsen.

2. Såsom av näst sista stycket i 24 § framgår, skall avkastning av plan­

tering eller trädgårdsland, som är att anse endast såsom tillbehör till bostads­

lägenhet, icke särskilt redovisas, och får å andra sidan enligt 25 § under­

hållskostnaden ej avdragas. Värdet av förmånen att få disponera planterin­

gen eller trädgårdslandet skall tagas i beräkning vid bestämmande av bo­

stadsvärdet.

3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening

och aktiebolag, som har till uteslutande eller huvudsakligt ändamål att be­

reda sina medlemmar eller delägare bostäder.

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 102.

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag samt såsom ut­

gift för medlem eller delägare skall icke räknas medlems ursprungliga an­

del i föreningen eller av delägare gjord inbetalning på aktie, men däremot

andra inbetalningar även till den del de äro avsedda till avbetalning av

föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats.

4. Till intäkt av annan fastighet är att hänföra ersättning på grund av

försäkring mot utebliven inkomst av annan fastighet liksom ock ersättning

på grund av försäkring av fast eller lös egendom, om och i den mån köpe­

skilling, som skulle hava influtit, därest egendomen istället försålts, bort

hänföras till intäkt av annan fastighet.

till 25 §.

1. Avdrag för värdeminskning å byggnad skall bestämmas på sätt i punkt

2 första stycket av anvisningarna till 22 § är sagt. Såsom byggnads värde

skall anses taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret.

2. Avdrag för värdeminskning å inventarier får ske på sätt och i den

ordning, som gäller för avdrag för värdeminskning å inventarier i rörelse

(se punkt 4 av anvisningarna till 29 §).

3. Att medlem av bostadsförening icke äger åtnjuta avdrag för ursprung­

ligen inbetald andel och ej heller delägare i bostadsaktiebolag för vad av

honom inbetalts för aktie framgår av punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

till 27 §.

I punkt 2 av anvisningarna till 21 § har påpekats, att en förvärvsverksam­

het, som utövas vid sidan av jordbruk, i vissa fall är att anse som en jord­

brukets binäring, eventuellt som skogsbruk, men i andra fall bör räknas som

särskild rörelse, och att det senare i allmänhet är fallet, då förvärvsverksam­

heten är av större omfattning och framstår såsom ett mera självständigt,

från jordbruket eller skogsbruket relativt fristående företag. Vad särskilt

angår försäljning av jordbrukets eller dess binäringars produkter, är den i

regel att räkna som tillhörande jordbruket men kan någon gång få karak­

tären av rörelse. Detta senare är fallet, då försäljningen idkas från han­

delsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe utom fastighetens område.

till 28 §.

1. Till intäkt av rörelse hänföras samtliga intäkter i penningar eller

varor, som influtit i rörelsen. Detta innebär, att intäkten skall vara av

sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår såsom

ett led i den förvärvsverksamhet, varom fråga är. Hit räknas alltså in­

flytande betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige för i

handel eller tillverkar, och gäller detta även för det fall, att rörelseidkaren

59

vid överlåtelse av rörelsen till annan låter i överlåtelsen ingå befintliga va­

ror eller produkter. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärs­

händelsen i hans rörelse. Däremot räknas icke hit sådan intäkt, som till

den skattskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som

normalt är att anse såsom driftinkomst, såsom exempelvis vid avyttring av

personlig lösegendom eller vid realisation av tillgångar till stadigvarande

bruk i rörelsen eller vid avyttring av rörelsen själv. Den intäkt, som

erhålles genom en dylik, oberoende av rörelsen verkställd avyttring, skall

tagas i betraktande vid inkomstberäkningen för förvärvskällan tillfällig för­

värvsverksamhet och bedömas efter de för denna förvärvskälla stadgade

grunder.

I enlighet härmed skall alltså ett bolag, som har till ändamål att driva

jordstyckning, som intäkt av rörelsen upptaga vad som influtit vid försälj­

ning av en fastighetslott, varefter frågan om och i vad mån denna intäkt

blir beskattningsbar kommer att bero på resultatet av bolagets verksamhet.

Om ett industribolag avyttrar någon för bolagets industriella verksamhet

avsedd fastighet, upptages vad som därvid influtit icke såsom intäkt av rö­

relsen, men skall, därest vinst å sådan avyttring uppkommit och de i 35 §>

angivna förutsättningarna föreligga, vinsten upptagas såsom intäkt av till­

fällig förvärvsverksamhet. Ett rederi, som har till uppgift icke blott att

driva rederirörelse i egentlig mening, d. v. s. idka sjöfart med egna eller

förhyrda fartyg, utan därjämte att yrkesmässigt köpa och sälja, d. v. s.

driva handel med fartyg, har att såsom intäkt i sin rörelse upptaga vad

som influtit vid försäljning av något bolagets fartyg. Om ägaren av ett

skeppsvarv, i avbidan på därstädes byggda fartygs försäljning, för egen räk­

ning driver sjöfart med samma fartyg, skall likaledes intäkt genom avytt­

ring av sådant fartyg räknas som intäkt i varvsrörelsen. Men om ett rederi

icke har till uppgift att vid sidan av sin rederirörelse driva handel med

fartyg och icke heller driver sådan handelsrörelse, så skall vad som. influtit

vid avyttring av något bolagets fartyg icke räknas som intäkt i rederi­

rörelsen, utan skall, där vinst å sådan avyttring uppkommit och de i 35 §

angivna förutsättningarna föreligga, vinsten hänföras till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet. Enbart den omständigheten, att försäljning av fartyg

understundom förekommer inom en rederirörelse, utgör ej tillräcklig anled­

ning att antaga, att rederiet driver handel med fartyg.

2. Ränteintäkt samt utdelning å aktier, banklotter, komma nditlotter och

andelar i ekonomiska föreningar är i allmänhet att räkna som intäkt av

förvärvskällan kapital.

Understundom skall dock ränteintäkt hänföras till intäkt av rörelse, näm­

ligen då det kapital, varav intäkten flutit, är att anse som tillhörande rörel­

sen. Detta kan vara fallet, även om kapitalet icke för tillfället användes i

rörelsen, så snart det blott står till disposition för dylik användning. Kapital,

som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hållas därifrån avskilt,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

är däremot icke att anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i

regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer,

som driva rörelse, anses utgöra intäkt av rörelse.

I hank-, emissions- och annan penningrörelse ävensom försäkringsrörelse

är utdelning å aktier, hanklotter, kommanditlotter och andelar i ekonomiska

föreningar att räkna som intäkt i rörelsen.

3. Har innehavare av rörelse upplåtit driften därav till annan mot årligt

arrende eller eljest på villkor, som innebära, att den förre fortfarande kvar­

stått som ägare av rörelsen, skall även sådan ersättning för upplåtelsen anses

såsom intäkt av rörelse.

4. Har skattskyldig från aktiebolag eller ekonomisk förening uppburit

utdelning i förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller i förhållande till

gjorda försäljningar (pristillägg), skall rabatten eller pristillägget upptaga^

såsom intäkt av rörelse, därest kostnaden för inköpet fått avdragas från in­

täkt av rörelse eller den uppburna köpeskillingen skolat upptagas såsom in­

täkt av rörelse.

5. Såsom intäkt av rörelse skall upptagas ersättning på grund av för­

säkring mot utebliven dylik intäkt liksom ock ersättning på grund av för­

säkring av fast eller lös egendom, om och i den mån köpeskilling, som skulle

hava influtit, därest egendomen i stället försålts, bort hänföras till intäkt

av rörelse.

I vissa fall kan jämväl kapital, som uppburits på grund av personförsäk­

ring, utgöra intäkt av rörelse, så t. ex. om ett aktiebolag tagit en försäk­

ring på sin verkställande direktörs eller en hos bolaget anställd uppfinnares

liv för att därigenom skydda sig mot den minskning i inkomst, som den

försäkrades frånfälle förväntas medföra för bolaget.

6. Har i utlandet bedriven rörelse utgjort allenast en gren (filial) av en

rörelse inom riket, upptagas av rörelsen i dess helhet härflutna intäkter

såsom intäkt av rörelse (jfr punkt 3 av anvisningarna till 38 §).

till 29 §.

1. Har annan fastighet helt eller delvis använts i ägarens egen rörelse,

får hyresvärdet av vad så använts icke avdragas såsom omkostnad i rörelsen.

Detta hyresvärde har nämligen icke upptagits såsom inkomst av annan

fastighet (jfr punkt 1 av anvisningarna till 24 §). Avkastningen av fastig­

heten kommer i stället till synes som en del av rörelseinkomsten.

2. Har den skattskyldige i rörelse, som av honom utövats, för förädling

eller förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon

dess binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av

honom brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall, såsom av 21 och 24 §§

framgår, värdet av sådana produkter eller råämnen upptagas såsom intäkt

av fastigheten. Samma värde får därför avföras såsom omkostnad i rörelsen.

Detsamma gäller, om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av annan rö­

relse, som han utövat och som, efter ty i 18 § sägs, är att anse som särskild

förvärvskälla.

3. Avdrag medgives ock för den värdeminskning, som byggnad, vilken

är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad. Avdraget bör

bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid

byggnaden anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande av

denna tid har man att taga hänsyn jämväl till sådana omständigheter som

att den rörelse, för vilken byggnaden är avsedd, kan antagas komma att

fortsätta blott ett jämförelsevis litet antal år, såsom då fråga är om byggnad

för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet, eller att å annans grund

belägen byggnad, som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande

icke skall av jordägaren lösas.

I fråga om rent tillfälliga byggnader, som användas blott ett fåtal år,

exempelvis baracker vid ett järnvägs- eller dammbygge, får avdrag ske för

den verkliga kostnaden sålunda, att den antingen i sin helhet avdrages det

år, då utgiften ägt rum, eller fördelas på de år, under vilka byggnaden

användes.

4. Såsom driftkostnad får under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden

för anskaffande av redskap och andra inventarier, som äro underkastade

hastig förbrukning eller förslitning, vilket i regel kan anses vara fallet, när

de beräknas hava kortare varaktighetstid än fem år.

I fråga om maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven­

tarier, vilka hava längre varaktighet, får däremot avdrag för anskaffnings­

kostnaden ske i form av avdrag för värdeminskning. Avdraget, vilket av­

ser värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, skall för­

delas på flera år med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade belopp,

att anskaffningskostnaden för en tillgång kan till fullo avdragas under den

tidrymd, densamma är för sitt ändamål ekonomiskt användbar, och bör det

årliga avdraget i regel bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostnaden,

dock att, där detta på grund av bristande utredning icke kan ske, avdrag

får ske med viss procent å bokförda värdet eller efter annan grund, som

kan finnas skälig. Blir en tillgång av förevarande slag, innan kostnaden

för dess anskaffande fått i sin helhet avdragas, utsliten eller föråldrad, så

att dess fortsatta användande i driften icke är ekonomiskt lämpligt, får av­

drag äga rum för den ännu icke avdragna anskaffningskostnaden, i den mån

denna återstående anskaffningskostnad överstiger vad som influtit vid för­

säljning av den utrangerade tillgången.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

61

5. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och likL

nande tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnyttjande

vid en av honom driven tillverkning, undergått på grund av minskning av

giltighetstiden, och skall avdraget fördelas på giltighetstiden, så att under

densamma anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen. Blir före giltighets­

tidens utgång en tillgång av nu förevarande art värdelös på grund av nya

uppfinningar eller eljest förändrade förhållanden, får den resterande anskaff­

ningskostnaden omedelbart avdragas.

Är det åter fråga om patenträtt eller annan liknande rättighet, vilken

rörelseidkare tillgodogör sig genom att överlåta exploateringen därav till

annan, är rättigheten att anse såsom vara eller produkt och får behandlas

efter de för dylika tillgångar gällande regler.

Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknande

rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde

kan anses i verkligheten begränsat till viss tid.

6. För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom

gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i form av årlig avskrivning så av­

passad, att anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen under den tid,

tillgången beräknas räcka. I anskaffningskostnaden inräknas icke blott vad

som erlagts vid inköp eller annat förvärv av fyndigheten utan jämväl de

kostnader, som nedlagts för fyndighetens exploaterande, såsom exempelvis

för upptagande av schakt vid gruva eller anläggning av utfartsvägar vid

stenbrott m. m. dyl., allt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom

kostnader i den löpande driften.

7. Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det all­

männa må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamn-

umgälder, skogsaccis, skogsvårdsavgift, nöjesskatt m. m. dyl. Däremot få

allmänna skatter till stat eller kommun icke avdragas (se 20 §).

8. I anslutning till vad som enligt anvisningarna till 28 § betecknats

såsom intäkt i rörelse, skall såsom driftförlust i denna förvärvskälla anses

uteblivandet av en intäkt, som normalt bort inflyta i rörelsen. Detta inne­

bär, att intäktens uteblivande skall vara av sådan beskaffenhet, att det i

den förvärvsverksamhet, varom fråga är, kan räknas med eventuellt upp­

kommande förlust i stället för vinst, samt att förlusten alltså ingår såsom

ett led i förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså exempelvis till följd av

köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som den

skattskyldige fört i handel eller tillverkat, prisfall under inköps- eller till-

verkningspris, förstöring eller försämring av varulager, tillverkningar, lager

av råvaror och förbrukningsartiklar eller dyl., utebliven återbetalning av

lån, som skattskyldig i av honom driven penningrörelse utlämnat på för­

falskade lånehandlingar m. m. dyl. I dylika fall är skattskyldig berättigad

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 102.

63

att i beskattningsavseende göra nödig nedskrivning å varulagrets värde

eller erforderlig avskrivning å utestående fordringar eller vidtaga därmed

jämförlig åtgärd för minskande av sin eljest skattepliktiga inkomst, här­

emot räknas icke hit förlust, som skattskyldig kan hava lidit vid fä dan av

vad som normalt ingår såsom ett led i förvärvsverksamheten, såloues i regel

icke genom borgensförbindelse eller genom prisfall å eller förstöring genom

brand eller olyckshändelse av sådana tillgångar, som användas till stadigvarande

bruk i rörelsen. Den förlust, som föranledes av en dylik, oberoende av

rörelsen uppkommen skada, är att anse såsom kapitalförlust.

9. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, gäller vad om

sådana är stadgat beträffande jordbruk (se 22 § och dithörande anvisningar

punkt 5).

10. Eu ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom

kooperativ, därest den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika röst­

rätt. För att en förening skall anses vara öppen fordras icke blott att den en­

ligt sina stadgar är berättigad att när som helst antaga nya medlemmar, utan

också att den faktiskt visar sig villig att antaga till medlem var och en,

som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna

verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och

som därjämte skäligen kan antagas komma att som medlem bidraga till

förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständig­

heten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdes­

ansökningarna och avvisa sådana sökande, som icke besitta nu nämnda

kvalifikationer för medlemskap, betager icke föreningen dess egenskap av

öppen.

I det fall att en förening säljer till utomstående, kan den som regel icke

utan att förlora sin öppna karaktär vägra att mottaga som medlem någon,

som kan ådagalägga, att han plägar köpa förnödenheter genom föreningen.

Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av-

rent personliga förhållanden icke kan beviljas medlemskap — i eu stor för­

ening, som säljer till utomstående, är det omöjligt att i varje fall inskränka

försäljningen till personer, som skulle vara önskvärda som medlemmar —

så bör föreningen för att anses såsom öppen hava skyldighet att i ekono­

miskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill såga giva honom

samma återbäring på köpta varor, som medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer äro att anse såsom öppna,

även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fylla av central­

organisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet

och om endast ett enda företag inom varje område antages såsom medlem.

Vad angår kravet på lika rösträtt, så berövas en centralorganisation icke

dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar,

föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

till 30

1. Beräkning av försäkringsrörelses överskott skall ske särskilt för å ena

sidan livförsäkringsrörelse, å andra sidan sjuk-, olycksfalls- och skadeför-

säk ringsrörelse. Försäkring, som meddelats i samband med huvudförsäkring,

räknas som tillhörande huvudförsäkringens art (t. ex. livränta, som med­

delats som ersättning vid olycksfallsförsäkring, räknas till olycksfallsförsäk­

ring, sjukförsäkring, som av livförsäkringsbolag meddelats i kombination med

livförsäkring, räknas till livförsäkring). Intäkter samt driftkostnader eller

andra avdrag, vilka icke kunna bokföringsmässigt fördelas på de båda arterna

av rörelse, skola fördelas på skäligt sätt.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås försäkringsfond (premie­

reserv, ersättningsreserv) enligt försäkringslagen, minskad med värdet av

återförsäkrares .ansvarighet. I ersättningsreserven inbegripes dock i fråga om

försäkringsanstalt, som driver sjöförsäkring, den förstärkning av försäkrings­

fonden, som sådant bolag gör enligt bolagsordningen, och i fråga om bolag,

som driver livförsäkring, återköpsreserven.

Med premieinkomst, förvaltningskostnader m. m. för egen räkning förstås

bolagets premieinkomst, förvaltningskostnader m. m., minskade med åter­

försäkrares andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk-

ringsrörelse må från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader,

som avses i 29 §, för avsättning till försäkringsfond för egen räkning, pre-

mieåterbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond ävensom, med nedan

angiven inskränkning, för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna

ökning icke överstiger vinsten å själva försäkringsrörelsen. Denna vinst

skall beräknas till ett belopp, som utgör skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för egen räkning,

b) premieinkomst för egen räkning,

c) 4 procent ränta å post a);

å andra sidan summan av följande utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen räkning,

f) utgående försäkringsfond för egen räkning.

Avdrag för ökning av utjämningsfonderna medgives icke i den mån

utjämningsfonderna genom ökningen komma att överskjuta ett belopp av

tjugu gånger den på året belöpande premieinkomsten för egen räkning för

brandförsäkring, ökat med två gånger den på året belöpande premieinkomsten

för egen räkning för annan försäkring.

Med utjämningsfond förstås här fond, som enligt bolagsordningen må an­

vändas endast till att helt eller delvis täcka förlust å själva försäkrings­

rörelsen samt efter sådan disposition kvarstående förlust å rörelsen i dess

65

helhet, i den mån den icke kan täckas av andra till framtida förfogande

avsatta medel. I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag räknas som utjämnings­

fond jämväl fond, som utöver försäkringsfond, premieåterbäringsreserv och

säkerhetsfond funnits före denna lags ikraftträdande och vilkens användning

enligt bolagsordningen icke begränsats på sätt nyss sagts; dock att vid til­

lämpning av dessa anvisningar dylik fond icke må upptagas till högre be­

lopp vid årets slut än vid dess början. Som utjämningsfond skall ej anses

i lag föreskriven säkerhetsfond eller försäkringsaktiebolags reservfond.

Den på året belöpande premieinkomsten för egen räkning skall upptagas

till ett belopp, vilket beräknas som skillnaden mellan

å ena sidan

a) ingående premiereserven för egen räkning,

b) premieinkomsten för egen räkning,

c) 4 procent ränta å post a);

å andra sidan

d) utgående premiereserven för egen räkning.

Nedsättning av premieåterbäringsreserv och säkerhetsfond ävensom minsk­

ning av utjämningsfonderna skall anses som intäkt. Utbetald premieåter­

bäring får avdragas som utgift. Ändring av bolagsordningen, som innebär,

att bolaget får rätt att på annat sätt än ovan sagts disponera vid denna lags

ikraftträdande befintlig utjämningsfond, för vilken bestämmelser om in­

skränkt dispositionsrätt funnits, eller utjämningsfond, som bildats efter lagens

ikraftträdande, skall räknas som minskning av fonden med hela det belopp,

vartill den uppgick före ändringen.

Avdrag må icke ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstut­

delning till försäkringstagare.

3. Vid beräkning av överskottet å livförsäkringsrörelse må från brutto­

intäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som avses i 29 §, för av­

sättning till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv och

i lag föreskriven säkerhetsfond, ävensom för ökning av utjämningsreserverna

och livränteförsäkringsrörelsens garantifonder.

Med utjämningsreserv förstås här fond (såsom katastrofreserv, riskutjäm­

ningsfond m. fl.), vilken enligt grunderna eller bolagsordningen må användas

endast till att helt eller delvis täcka förlust på dödlighet, sjuklighet och

invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående förlust på rörelsen i dess

helhet, i den mån densamma icke kan täckas av andra till framtida förfogande

avsatta medel. Som utjämningsreserv skall ej anses i lag föreskriven säker­

hetsfond eller försäkringsaktiebolags reservfond.

Med garantifond för livränteförsäkringsrörelsen förstås här fond, som av­

satts av överskottet på denna rörelse och som enligt grunderna eller bolags­

ordningen må användas endast till vinstutdelning å livränteförsäkringar eller

till att helt eller delvis täcka förlust inom denna rörelse på dödlighet, sjuk­

lighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående förlust på

Bihang Ull riksdagens protokoll 1927.

1 samt. 87 höft. (Nr 1(12.)

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

rörelsen i dess helhet, som icke kan täckas av andra till framtida förfogande

avsatta medel.

Avdrag för ökning av utjämningsreserverna må icke ske i den mån de­

samma genom ökningen komma att överskjuta två procent av sammanlagda

risksumman för kapitalförsäkring för dödsfall med avdrag av den del därav,

för vilken återförsäkrare svara.

Med risksumma för kapitalförsäkring för dödsfall förstås här det belopp,

som är att anse som utsatt för dödsrisk.

Nedsättning av premieåterbäringsreserv och säkerhetsfond ävensom minsk­

ning av utjämningsreserverna och garantifonderna skall anses som intäkt.

Utbetald premieåterbäring och vinst å livränteförsäkring, vilken utbetalts ur

garantifond för dylik försäkring, få avdragas såsom utgift. Ändring av

grunder eller bolagsordning, som innebär, att bolaget får rätt att disponera ut-

jämningsreserv eller garantifond på annat sätt än ovan sagts, skall räknas

som minskning av dylik fond med hela det belopp, vartill den uppgick före

ändringen.

Avdrag må icke ske för annan avsättning till omedelbar eller framtida

vinstutdelning åt försäkringstagarna än avsättning till garantifond för liv-

ränteförsäkringsrörelse.

4. Vid beräkning av det räntebelopp, som jämte överskottet skall tagas

till beskattning, skall, där ej särskilda förhållanden påkalla annat, räntan

å premiereserven beräknas å medeltalet av dess belopp vid årets början och

slut efter den räntefot, som legat till grund för dess beräkning; i fråga om

rånte- och kapitalförsäkringsanstalt sättes räntan å premiereserven lika med

det belopp, vilket såsom ränta gottskrivits besparingsfonden, med avdrag av

den ränta, som under året utbetalts till besparingsfondens delägare.

Det belopp, som enligt denna punkt skall tagas till beskattning, må dock

aldrig överstiga vad av behållningen å bolagets hela verksamhet belöper på

livförsäkringsrörelsen, d. v. s. förutom överskottet å livförsäkringsrörelsen,

beräknat på sätt i punkt 3 sagts, dels de avsättningar till andra fonder

än försäkringsfonden, vilka fått avdragas vid överskottets beräkning, dels

ock de inkomstbelopp, vilka i beskattningsavseende äro att hänföra till annan

förvärvskälla än försäkringsrörelse; dock att i fråga om försäkringsanstalt,

som jämväl driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, sist­

nämnda inkomstbelopp endast medräknas i den mån de i försäkringstek-

niskt hänseende äro att hänföra till livförsäkringsverksamheten.

5. Vad här stadgats angående försäkringsrörelse, som drives av försäkrings­

anstalt, skall äga tillämpning även beträffande sådan försäkringsrörelse, som

drives av understödsföreningar.

6. Vid uppskattning av utländsk försäkringsanstalts här i riket skatte­

pliktiga nettointäkt avses med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäk­

ringspremier, d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

67

till 31 §.

1. Såsom periodiskt understöd betraktas vad som uppbäres från stiftelse,

om och i den mån det i de för stiftelsen gällande stadgar är föreskrivet,

att stiftelsens intäkter skola för all framtid eller viss tid tillfalla vissa

familjer eller bestämda personer. Såsom periodiskt understöd räknas där­

emot exempelvis icke vad en skattskyldig i annat fall i penningar eller för­

måner uppbär av en from stiftelses inkomst.

2. Där upplåtelse att mot royalty använda en viss materiell tillgång, så­

som exempelvis en gruvfyndighet, eller att mot avgift utnyttja patent,

mönster eller dyl. (licens) ingår såsom ett led i yrkesmässig förvärvsverk­

samhet, är royaltyn eller avgiften att anse som intäkt av rörelse. Så är

exempelvis fallet, då ett bolag, som äger en gruvfyndighet eller förvärvat

ett patent eller å sin experimentverkstad låtit utarbeta en uppfinning eller

ett mönster, sedermera tillgodogör sig rätten härtill genom att överlåta

exploateringen helt eller delvis åt annan eller andra. Vad som härför in­

flyter är i bolagets hand intäkt av rörelse. Men om dylik upplåtelse annor­

ledes än i rörelse skett mot årlig eller eljest periodvis inflytande ersättning,

är med hänsyn till ersättningens mera konstanta beskaffenhet dylik inkomst

i beskattningshänseende likställd med intäkt av tjänst. En sådan icke yrkes­

mässig upplåtelse av en rätt av ifrågavarande slag är ofta förhanden, då

ägaren eller uppfinnaren själv upplåter exploateringsrätten till annan.

Understundom kan royalty vara att hänföra till intäkt av fastighet, exem­

pelvis då stentäkt eller dylikt utarrenderas mot royalty.

till 32 §.

1. Vissa befattningshavare i statens tjänst äga att utöver de vanliga av­

löningsförmånerna åtnjuta särskild gottgörelse för tjänstgöring under mera

krävande eller besvärliga förhållanden. Hit är att räkna s. k. kallortstill-

lägg för tjänstgöring i de nordligare delarna av riket, särskilda avlönings-

tillägg till provinsialläkare i svårbesatta distrikt, ersättning till personal vid

armén och marinen under flygtjänstgöring och för dykeriarbete, sjötillägg

till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet, lokomotivtjänstpen-

ningar vid järnvägarna, vinterdagavlöning till personal å fyrskepp eller å

lotsverkets ångfartyg. Dessa och andra sådana ersättningar äro att räkna

som avlöningsförmåner och såsom sådana att hänföra till intäkt av tjänst.

2. Till skattepliktig intäkt räknas jämväl beklädnadsförmån eller ersätt­

ning därför samt premie till beställningshavare vid armén och marinen, som

i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier och

förbrukningsartiklar, ävensom vissa tjänstemän tillkommande åklagarandel

eller beslagspro vision. Felräkningspenningar äro likaledes att anse som in­

täkt i tjänsten, men får å andra sidan avdrag ske för genom felräkning

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

liden förlust, även om denna överstiger det såsom felräkningspenningar upp­

burna beloppet (se punkt 2 av anvisningarna till 33 §).

3. Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bo­

stad, som kan vara åt den anställde upplåten. För den, som är anställd såsom

arbetare i jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest lios annan

person och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna

bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av

anvisningarna till 21 §). Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av

andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit

berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande

för den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall så­

ledes, under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri

kost och fria resor ävensom skatter, försäkringsavgifter o. dyl., som arbets­

givaren betalat för den anställdes räkning.

Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner,

som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill hö­

rande anvisningar. Är bostad, som upplåtits till tjänstinnehavare, med hän­

syn till honom åliggande representationsskyldighet större än som skäligen

kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan sär­

skild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å

bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad

av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av

annan anledning är större än som kan anses erforderligt för tjänstinne­

havarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersätt­

ning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed

minskas.

4. I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för särskilda, med tjän­

sten förenade kostnader, som av den skattskyldige måste bestridas. I fråga

om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad göras mellan

statlig tjänst och kommunal eller enskild tjänst. I förra fallet skall den

anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra

sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras så­

som utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande.

Vad nu sagts gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att

täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd att utgöra

ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin hel­

het upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas

såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen.

I fråga om kommunal eller enskild tjänst skall den anvisade ersättningen

upptagas såsom intäkt, och de omkostnader, som skola därmed bestridas, av­

föras såsom omkostnader i tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen

icke förslår till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av

tjänsten i övrigt.

69

5. Med av staten anvisad resekostnads- och traktamentsersättning förstås

vad som enligt resereglementet med flera författningar eller särskilt av

Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår såsom

resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens ärenden å

annan ort än bostads- eller stationsorten. Härunder falla således sådana

ersättningar som mässpenningar och servisbidrag till beställningshavare

vid flottan och kustartilleriet, fast respenninganslag till vissa tjänstemän

vid domänverket, reseersättning eller resetraktamente samt härbärgesersätt-

ning till den s. k. resande personalen vid statens järnvägar och postverket,

lotsar tillkommande s. k. hemvägsersättning o. dyl.

6. Till ersättning, som anvisats av staten till bestridande av viss med

tjänsten förenad kostnad och som följaktligen ej är underkastad skatte­

plikt, räknas även den till tjänsteman vid förflyttning från eu tjänstgörings­

ort till en annan utgående ersättning för flyttningskostnad samt för den

ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst

vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgörings­

orten.

Detsamma gäller i fråga om bidrag till representationskostnader, som är

vissa statens tjänstemän anslaget.

7. Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen

arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att hänföra till skatte­

pliktig intäkt.

8. Har delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi eller

solidarisk delägare i kommanditbolag åtnjutit inkomst från bolaget eller

rederiet i form av avlöning, hänföres sådan inkomst till intäkt icke av

tjänst utan av den förvärvskälla, varur bolagets eller rederiets inkomst

härflutit.

9. Med livsvariga livräntor avses sådana livräntor, som upphöra att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från intäkten av sin tjänst avdraga avgifter,

som han på grund av tjänsten erlagt för egen pensionering, vare sig avgif­

terna erlagts till arbetsgivaren, till särskild för ändamålet bildad kassa eller

till försäkringsanstalt. Likaledes får avdrag äga rum för avgifter, som på

grund av tjänsten erlagts för överlevelseränteförsäkring såsom änke- och

pupillförsäkring o. dyl. Angående skattskyldigs rätt till avdrag för avgifter,

som han annorledes än på grund av tjänst eller anställning erlagt för egen

pensionsförsäkring samt för änke- och pupillförsäkring, se 46 § 2 mom.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

2. Har skattskyldig, som i sin tjänst eller anställning omhänderhar

medel, för vilka han är redovisningsskyldig, blivit ålagd viss ersättnings-

eller återbetalningsskyldighet för dessa medel, äger han njuta avdrag för

den förlust, som han på grund därav lidit. Hit räknas exempelvis bank­

kassörs ersättningsskyldighet för felräkning och redogörares återbetalnings­

skyldighet för felaktigt utbetalta avlöningsbelopp. Avdrag är dock ej med­

givet, därest ersättnings- eller återbetalningsskyldigheten grundar sig på av

den skattskyldige begången förskingring eller annan kriminell handling.

^3. Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verk­

samhetsorten, äger skattskyldig rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kost­

naden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som

den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats

utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för

föda o. s. v. Därest av staten anvisats särskild ersättning för kostnaderna,

får avdrag dock icke äga rum (jfr punkt 4 av anvisningarna till 32 §).

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på

den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där

han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den,

där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras

på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet.

Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare

tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning

icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den

ort, där arbetet skall utföras.

4. Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är

berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt av­

draga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit

belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även

anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

till 34 §.

Då fastighet ej kan ingå i förvärvskällan tjänst, är något avdrag för in­

komstbelopp, som skall anses beskattat genom fastighetsskatt, icke medgivet.

till 35 §.

Har vid överlåtelse av rörelse avträdaren betingat sig ersättning för värde

av good wills natur, såsom firmanamn, tidnings titel, varumärke, utfästelse

att icke utöva viss verksamhet o. dyl., är sådan ersättning att anse som in­

täkt av tillfällig förvärvsverksamhet, om och i den mån sådana förhållanden

föreligga, att ersättningen kan hänföras till realisationsvinst vid avyttring

av lös egendom (jfr punkt 1 av anvisningarna till 28 §).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

71

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostna­

der för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad

som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljnings­

provision, för stämpelkostnader m. m. Har den skattskyldige tidigare fått

åtnjuta avdrag för värdeminskning av den avyttrade egendomen eller dyl.,

skall å andra sidan omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare

får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under be­

skattningsåret utbetalade förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej

böra hänföras till annan förvärvskälla.

2. För att förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit

genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp, byte

eller därmed jämförligt fång och varit i säljarens ägo, om det är fastighet,

under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år. Realisations­

förlust beräknas efter samma regler, som gälla för beräkning av realisations­

vinst. Avdrag är medgivet för alla de utgifter, som den skattskyldige under

beskattningsåret haft för inköp av lotter, men om den skattskyldige haft

lotterivinst till så litet belopp, att densamma enligt 19 § icke är skatte­

pliktig, få utgifterna avdragas från realisationsvinst endast i den mån de

överstigit lotterivinsten.

3. Icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri utgör enligt 18 § en särskild förvärvskälla och all övrig tillfällig

förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat, en förvärvskälla. Vid beräk­

ning av inkomsten av de olika förvärvskällorna få realisationsförlust och

förlust å deltagande i lotteri således kvittas endast mot realisationsvinst

och lotterivinst men icke mot intäkt av övrig tillfällig förvärvsverksamhet.

På sätt framgår av 46 § 1 mom., får underskott, som uppstått i förvärvs­

källan icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom del­

tagande i lotteri, icke avdragas från inkomst av annan förvärvskälla.

till 37 §.

Intäkt av fastighet ingår icke i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet.

Något avdrag för vad som beskattats genom fastighetsskatt är således icke

medgivet i denna förvärvskälla*

till 38 §.

1. L vilka fall ränteintäkt samt utdelning å aktier m. m. är att hänföra

till intäkt av rörelse framgår av punkt 2 av anvisningarna till 28 <j>.

72

2. Till intäkt av kapital hänföres sådan utdelning från aktiebolag eller

ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller an­

delar, men däremot icke utdelning, som utgår efter annan grund, t. ex. i

förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Dylik utdelning är skatte­

fri, där den blott innebär en minskning i levnadskostnader, och skall i

annat fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin

beskaffenhet är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av

annan fastighet sådan utdelning från bostadsförening, som skett i förhållande

till erlagd hyra eller årlig avgift, samt till inkomst av jordbruk respektive

rörelse näringsidkares utdelning från ekonomisk förening i form av pris­

tillägg å varor, som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för

varor, som han för sin näring inköpt av föreningen.

3. Från inkomst, som härflutit av fastighet i utlandet, får avdrag ske

för vad som av inkomsten använts för fastigheten, såsom för ny- eller om­

byggnad. Från inkomst, som härflutit av rörelse i utlandet, må likaledes

avdrag göras för vad som av inkomsten använts för rörelsen, exempelvis

för ny- eller ombyggnad av i rörelsen använda fastigheter och anläggningar.

För att sådant avdrag må ske erfordras dock, att inkomsten under beskatt­

ningsåret på ovan angivna sätt disponerats. Reserveras inkomsten för att

framdeles användas för det ena eller andra ändamålet, är den underkastad

beskattning. Har underskott uppkommit å fastighet i utlandet eller å rörelse

därstädes, må avdrag för sådant underskott göras endast från annan intäkt

av fastighet eller rörelse i utlandet, men får däremot avdrag icke ske från

annan intäkt av kapital och ej heller enligt 46 §.

Med rörelse i utlandet avses sådan rörelseverksamhet, som därstädes själv­

ständigt bedrivits. Har i utlandet bedriven rörelse utgjort allenast en gren

(filial) av en rörelse inom riket, upptagas av rörelsen i dess helhet härflutna

intäkter såsom intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av anvisningarna till 28 §).

4. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall enligt be­

stämmelsen i 67 §, tillämpas jämväl å utdelning från annan här i riket icke

hemmahörande juridisk person. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt från­

fälle icke varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, anses såsom en

här i riket icke hemmahörande juridisk person (jfr punkt 3 i anvisningarna

till 53 §). Utdelning från sådant dödsbo till i Sverige bosatt delägare av

inkomst, som förvärvats under den tid delägarna suttit i oskift bo — men

givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade tillgångar — skall således

här i riket bliva föremål för beskattning. Från denna föreskrift meddelas

likväl ett undantag i 54 § första stycket e)/

till 39 §.

1. Vid beräkningen av inkomsten av kapital får avdrag göras för all

gäldränta, som icke skall avdragas från intäkterna av andra förvärvskällor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

73

Härav följer, att, om den skattskyldige utbetalt dylik gäldränta men icke

åtnjutit intäkt av kapital eller han haft sådan intäkt till lägre belopp än

gäldräntan, förvärvskällan kapital kommer att utvisa underskott. För sådant

underskott får den skattskyldige sedermera åtnjuta avdrag på sätt och i den

ordning, som i 46 § stadgas. Belöper på annan förvärvskälla så stor gäld­

ränta, att intäkten av förvärvskällan icke förslår till täckande av räntan,

får den överskjutande gäldräntan icke avdragas vid beräkningen av in­

komsten av kapital. Det underskott, som på grund av gäldräntan kan uppstå

i förvärvskällan i fråga, får avdragas endast uti den i 46 § föreskrivna

ordning.

För svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka jämlikt

54 § första stycket a) äro befriade från skattskyldighet för utdelning från

svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag, svenska kommanditbolag

och svenska ekonomiska föreningar, har stadgats viss inskränkning i rätten

till avdrag för gäldränta. Inskränkningen innebär, att dylikt aktiebolag

eller dylik ekonomisk förening icke får för gäldränta, som belöper å aktier,

banklotter eller föreningsandelar, åtnjuta avdrag i vidare mån än räntan

överstiger utdelningen. Därest icke annat framgår av förebragt utredning,

skall jämlikt anvisningarna till 44 § å nämnda värdehandlingar i regel anses

belöpa lika stor del av bolagets eller föreningens hela gäld, som värde­

handlingarnas bokförda värde utgör utav bokförda värdet av bolagets eller

föreningens samtliga tillgångar.

2. Avdrag för ränta får allenast ske för det beskattningsår, varunder

räntan utbetalts, dock att i rörelse, varöver förts handelsböcker i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat, ränteavdraget må göras efter bokförings-

mässiga grunder (jfr 41 § jämte tillhörande anvisningar).

3. I vad mån de bestämmelser, som meddelats rörande beskattning av

aktiebolag, skola tillämpas jämväl i fråga om kommanditbolag, är stadgat

i 53 § 2 mom.

till 41 §.

1. Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder,

och skall i följd härav hänsyn tagas till in- och utgående lager av varor,

råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m. ävensom till fordringar och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av in­

komst av rörelse ske på grundval av hans bokföring, med iakttagande dock

av följande. Därest vinstresultatet påverkats därav, att bland intäkter upp­

tagits sådana intäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller ute­

slutits intäkt, som skolat medräknas, eller bland utgifter avförts sådana

poster, för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas

erforderlig justering av det bokföringsmässiga vinstresultatet till överens­

stämmelse med en inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade grunder.

74

Kull f/l. Maj:ts proposition Nr 102.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar, avsedda för om­

sättning eller förbrukning i rörelse, skall endast om särskilda omständigheter

därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av det

år, varunder eu inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses

hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäller alltså, att inkomst skall anses

hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köp­

mannased bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den

ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest

kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda presta­

tioner eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga

om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna.

I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bok-

föringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att for­

dringar i rörelse uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma,

och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år, på vilket de belöpa,

i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda

år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis in­

flutna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år,

till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans

räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat

vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare

år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen

för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer till synes, det sist­

nämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat med hänsyn härtill

justeras på sådant sätt, att den redan beskattade vinsten icke för det året

ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett förlust,

av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomst­

beräkningen för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna,

eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges bok­

föring i avseende, som kan hava inflytande på följande års inkomstberäkning.

2. I fråga om annan förvärvskälla än rörelse gäller såsom allmän regel,

att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från

den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till

sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den

skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller,

såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på

amiat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida

inkomsten intjänats under året eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av tjänst,

ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel o. s. v.,

kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke upp-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

75

burits eller varit tillgängliga för lyftning förr än efter nämnda års ut­

gång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under be­

skattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart

efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under nästföljande år, att

de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten under beskattningsåret.

Ä andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet

avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skatt­

skyldige bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvärvats eller

först under ett senare år beräknas verkligen inflyta, dock med iakttagande

av de särskilda bestämmelser, som i avseende härå gälla i fråga om reali­

sationsvinst.

I enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom intäkt

för det år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits,

avräknas från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å pennin­

gar, som innestå i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives in-

sättaren per den 31 december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, me­

dan däremot ränta å penningar, som innestå å annan räkning, räknas så­

som inkomst för det år, då räntan förfaller till betalning, även om räntan

till någon del belöpt å ett tidigare eller senare år. Om någon upplåtit av­

verkningsrätt till skog mot betalning, som skall erläggas under loppet av

flera år, skall såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen,

som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkes-

kapital, vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de sär­

skilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden. Det­

samma gäller i tillämpliga delar i fråga om annan terminsvis inflytande

intäkt i egentlig mening. Är åter fråga om intäkt, vilken icke i och för

sig är att anse såsom skattepliktig — exempelvis köpeskilling vid icke yrkes­

mässig avyttring av fast eller lös egendom — men vilken i förekommande

fall under härför stadgade förutsättningar skall beskattas såsom realisations­

vinst, är det utan betydelse, om köpeskillingen eller ersättningen skall er­

läggas på en gång eller i särskilda terminer. Så skall realisationsvinst resp.

realisationsförlust beräknas med hänsyn till köpeskillingens totala belopp,

oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.

till 42 §.

Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder

och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt

gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består

av jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständig­

heten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostads­

förmån saknar värde, enär förmånen alltid representerar ett värde för jord­

brukaren, vilken har sin verksamhet på platsen. Vid bestämmande av

bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande

orter tjäna till ledning.

76

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön

eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest

det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris

direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hän­

syn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat

gäldas i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen

jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att

den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning i detalj.

till 43 §.

I denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall, att överflytt­

ning av vinst ägt rum från här i riket skattskyldig näringsidkare till här­

städes icke skattskyldig person. I 57 § 3 mom. givas bestämmelser för vissa

fall av överflyttning av vinst, där båda kontrahenterna varit här i riket

skattskyldiga.

till 44 §.

1. Den i 44 § meddelade särskilda regel för fördelning av gäldränta skall

användas, i den mån utredning ej kan vinnas, att gäldränta hänför sig till

viss förvärvskälla. Vid prövningen av frågan, huruvida ett upplånat kapital

i verkligheten hänför sig till den ena eller andra förvärvskällan, är det i

regel av underordnad betydelse, att tillgångar tillhörande den ena eller

andra förvärvskällan lämnats såsom säkerhet för lånet. Vad utredningen

skall avse att visa är, att det upplånade kapitalet kan anses hava använts

i eller disponerats för viss förvärvskälla.

2. I fråga om skattskyldig, som haft ordnad bokföring, bör, då utred­

ningen ej föranleder till annat, det upplånade kapitalet i regel fördelas i

förhållande till det bokförda värdet av tillgångarna i de olika förvärvs­

källorna. Endast om tillgångarna i viss förvärvskälla i den skattskyldiges

bokföring värdesatts orimligt lågt eller orimligt högt i jämförelse med. till­

gångarna i annan förvärvskälla, skola de bokförda värdena frångås och till­

gångarnas värde i stället beräknas till saluvärdet eller, därest därigenom ett

lägre värde erhålles, den faktiska anskaffningskostnaden. Såsom fast egen­

doms saluvärde skall anses taxeringsvärdet.

För skattskyldig, som icke haft ordnad bokföring, får i regel fördelningen

av upplånat kapital ske i förhållande till saluvärdet av tillgångarna i de

olika förvärvskällorna.

3. Vad i 44 § stadgas bör uppenbarligen i tillämpliga delar gälla jämväl

vid fördelningen av ränta mellan olika förvärvskällor, även om intäkten från

någon förvärvskälla icke skulle vara skattepliktig, exempelvis vid beräkning

av upplånat kapital, som skall hänföras till ett svenskt aktiebolags innehav av

aktier i ett annat bolag, eller när utländskt bolag drivit rörelse här i riket.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

77

4. Därest tillgångarna i en förvärvskälla äro i stort sett desamma år från

år, under det att storleken av tillgångarna i en annan förvärvskälla är

underkastad växling, är man ofta berättigad antaga, att till den förra för­

värvskällan bör för de olika åren hänföras oförändrat gäldbelopp. Så kan

det exempelvis, om ett aktiebolag driver rörelse samt dessutom äger aktier

och till rörelsen icke hänförliga fastigheter, ofta antagas, att till aktierna och

till fastigheterna böra hänföras år från år oförändrade gäldbelopp, under

det att däremot den till rörelsen hänförliga gälden växlar.

till 45 §.

1. Vad i denna paragraf stadgats om ägare av fastighet gäller i före­

kommande fall den, som jämlikt 13 § är i ägarens ställe skattskyldig för

fastigheten (se 64 §).

2. Tillhör fastighet bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall det enligt

45 § medgivna avdraget fördelas mellan bolaget eller föreningen samt de

medlemmar, vilka taxerats för hyresvärde för bostad eller annan förmån

från fastigheten. För detta ändamål beräknas vad av fastighetens taxerings­

värde belöper på de olika lägenheter i fastigheten, vilka medlemmar inne­

haft under sådana villkor, att hyresvärdet därav skall för medlemmarna

utgöra inkomst av fastigheten. Varje medlem får därefter åtnjuta avdrag

med 5 procent å det sålunda beräknade taxeringsvärdet för av honom inne­

havd lägenhet samt föreningen eller bolaget åtnjuta avdrag med 5 procent

å vad av fastighetens taxeringsvärde belöper på de lägenheter, som icke

innehafts av medlemmar.

till 46 §.

1. Har skattskyldig för försäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket

3), uppburit vinstutdelning eller premieåterbäring, skall vad sålunda upp-

burits avräknas från premiernas belopp, så att blott vad därefter återstår

av verkligen utbetalta premier får avdragas, dock högst 100 kronor. Har

vinstutdelning eller premieåterbäring överstigit de under året erlagda pre­

miernas belopp, utgör enligt 19 § överskottet icke skattepliktig intäkt.

2. Vad som i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket

bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 §. tillämpas ii ven å person, som

här i riket stadigvarande vistats. 3

3. Om en person varit gift eller om en gift kvinna levt tillsammans med

sin man bedömes jämlikt 65 § efter det förhållande, som rått under större

delen av beskattningsåret.

till 48 §.

1. Vad som i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket

bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som

78

här i riket stadigvarande vistats. Jämlikt 65 § bedömes frågan, om eu

person varit gift eller om en gift person levt tillsammans med sin make,

efter det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret, och

bedömes frågan, huruvida skattskyldig har barn eller icke, liksom ock frågan

om barns ålder efter förhållandena vid taxeringsårets ingång. Med barn

avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Avgörande för frågan,

huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna, är det förhållande, som rått

under större delen av beskattningsåret.

2. Av bestämmelserna i 52 § 1 mom. framgår, att makar, som under be­

skattningsåret levt tillsammans, äga att gemensamt åtnjuta ett grundavdrag,

ett avdrag för make och, i förekommande fall, ett avdrag för varje barn.

3. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 3 mom. anföres

följande exempel:

En man har varit bosatt i kommun, tillhörande ortsgrupp III, under

tiden den 1 januari—den 5 mars. Efter avflyttning från riket sistnämnda

dag ingår han den 1 april äktenskap, vilket består under återstoden av året.

Vid taxering nästföljande år utgör honom tillkommande ortsavdrag 3/12 x

(600 + 250) = 212.5 ⁰, vadan avdrag får åtnjutas med 200 kronor.

till 49 §.

1. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket

bosatt, äger på grund av bestämmelserna i 53 § 3 mom. att för det beskatt­

ningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag) med belopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne,

därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden

mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet här i riket bosatt, skall av­

drag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden

efter dödsfallet till beskattningsårets utgång och för den sammanlagda tiden

beräknas i enlighet med de i 48 § 3 mom. meddelade bestämmelserna.

Avdrag, varom nu sagts, utgår utan hänsyn därtill, att dödsboet efter

den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket

dödsfallet ägt rum.

2. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit bär i riket

bosatt, må vid taxering bär i riket medgivas ortsavdrag allenast för den

tid, under vilken nämnda person det beskattningsår, då dödsfallet inträffade,

varit här i riket bosatt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

till 51 §.

Vid tillämpning av bestämmelsen i paragrafens första stycke tages ej hän­

syn till huru lång tid den skattskyldige varit här i riket bosatt. En skatt­

skyldig, som varit här i riket bosatt allenast en kortare tid och därunder

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

79

ej åtnjutit någon inkomst i hemortskommunen men under återstoden av

året i samma kommun haft taxerad inkomst, som icke uppgår till 600 kronor,

upptages icke till beskattning för någon inkomst i kommunen i fråga. Har

han däremot exempelvis i hemortskommunen, under den tid han varit i riket

bosatt, åtnjutit 500 kronors inkomst och under återstoden av året, då han bott

utomlands, tillgodonjutit i kommunen skattepliktig inkomst till belopp av

700 kronor, utgör den skattskyldiges hela taxerade inkomst i nämnda kom­

mun 1,200 kronor och föreligger alltså skatteplikt för honom, därest icke

honom tillkommande ortsavdrag skulle uppgå till sistnämnda belopp.

till 53 §.

1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo

och hemvist. Med sådan person likställes emellertid jämlikt 68 § den som,

utan att vara i Sverige bosatt, härstädes stadigvarande vistas. Svensk med­

borgare, som uppehåller sig å resor i främmande land men har bo eller

familj kvar i riket, anses vara bosatt härstädes, även om vistelsen utom­

lands är långvarig, och han beskattas följaktligen härstädes för all sin

inkomst. På samma sätt behandlas i beskattningshänseende eu utlänning,

som stadigvarande bor härstädes eller som under längre tid, utan andra

avbrott än rent tillfälliga, vistas härstädes. Häremot bör i allmänhet en i

allmän tjänst anställd person eller en missionär, som för sin verksamhet

uppehåller sig och har fast bostad å utrikes ort, icke anses som här i riket

bosatt, även om han fortfarande är mantalsskriven härstädes. Han blir

således icke skattskyldig i Sverige för exempelvis inkomst av kapital.

Detsamma gäller rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett

mera stadigvarande sätt slagit sig ned å utrikes ort, liksom ock arbetare,

som för längre tid tagit anställning utomlands. Sjöman, som under utövning

av sitt yrke uppehåller sig å främmande farvatten men är inskriven å sjö­

manshus här i riket eller har sin familj härstädes, anses fortfarande vara

bosatt här i riket. Person, som uppehåller sig längre tid i Sverige under

kringresande (t, ex. en utländsk handelsresande), anses icke på grund härav

vistas stadigvarande i riket.

Huruvida en person skall här mantalsskrivas eller ej, är således utan be­

tydelse för frågan om hans skattskyldighet. Ej heller avgöres frågan om

omfattningen av hans skattskyldighet uteslutande med hänsyn till förhål­

landena vid beskattningsårets utgång, utan avseende fästes vid omständig­

heterna under hela året, och kan i anledning härav en person komma att

beskattas såsom här bosatt för allenast en del av samma år.

2. Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här

i riket, även om tjänstinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga

besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig därstädes under kring­

resande (t. ex. handelsresande). Förmåner, som härröra av ett förutvarande

tjänsteförhållande (pension, vissa undantagsförmåner o. s. v.) och åtnjutas

80

Kungl. Muj:ts proposition Nr 102.

av person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet, be­

skattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här­

städes. För sådan person föreligger ej skattskyldighet för livränta eller

andra enligt 31 § med inkomst av tjänst likställda förmåner, som icke

åtnjutas på grund av något tjänsteförhållande.

^3. Oskift dödsbo anses i skattskyldighetsavseende såsom inländsk juridisk

person, då den avlidne varit vid sitt frånfälle här i riket bosatt eller vid

samma tid stadigvarande vistats härstädes, samt i annat fall såsom här i

riket ej hemmahörande juridisk person.

4. Bestämmelsen i 53 § 1 mom. om statens skattskyldighet för inkomst

av uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter avser

allenast inkomsten av sådana fastigheter, som normalt användas på angivet

sätt, men icke sådan inkomst, som inflyter av en för annat ändamål avsedd,

staten tillhörig fastighet, som tillfälligtvis upplåtes. Så skall alltså icke som

skattepliktig inkomst räknas vad som influtit, om exempelvis en för ämbets­

verk avsedd lokal tillfälligt uthyrts för en utställning eller dyl. eller om

betesrätt upplåtits å ett övningsfält, m. m. sådant.

5. Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi, så ock soli­

darisk delägare i kommanditbolag beskattas för den del av bolagets eller

rederiets vinst, som å honom belöper, huru denna än må hava av bolaget

eller rederiet använts, och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets

eller rederiets under beskattningsåret eller tidigare förvärvade vinst.

till 54 §.

1. Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke

driva bank-, emissions- eller annan penningrörelse och ej heller försäkrings­

rörelse, äro befriade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag,

svenska solidariska bankbolag, svenska kommanditbolag och svenska eko­

nomiska föreningar, vare sig utdelningen uppburits i förhållande till inne­

havda aktier, lotter och andelar eller uppburits efter annan grund. Beträffande

utdelning, som från bostadsaktiebolag eller bostadsförening uppburits efter

annan grund än i förhållande till aktier eller andelar, gäller frikallelsen

dock icke i vidare mån än utdelningen överstigit sådana avgifter eller andra

inbetalningar till bostadsaktiebolaget eller bostadsföreningen, som avses i 24 §

sista stycket.

2. Av stadgandet i 53 § 2 mom. följer, att kommanditbolag är befriat

från skattskyldighet för utdelning, varom förmäles i punkt 1 här ovan, i

den mån denna utdelning belöper å kommanditdelägarna, samt att för bolaget

gäller den i 39 § stadgade begränsningen i rätten till avdrag för gäldränta,

såvitt densamma belöper å kommanditdelägarna. De solidariska delägarna

81

äro däremot skattskyldiga för å dem belöpande andel i sådan utdelning,

som nyss nämnts, men berättigade till fullt avdrag för gäldränta.

Exempel: Ett kommanditbolag, däri kommanditdelägarna äro delägare

till tre fjärdedelar och de solidariska delägarna till en fjärdedel, har haft

en inkomst av 96,000 kronor. Denna inkomst utgöres av inkomst av rörelse,

80.000 kronor, och utdelning å aktier i svenska aktiebolag, 20,000 kronor,

från vilket sistnämnda belopp avräknats ränta å gäld, som upptagits för

aktiernas förvärvande, med 4,000 kronor. Kommanditbolaget skall i detta

fall taxeras för kommanditdelägarnas andel i bolagets inkomst, med bort­

seende från såväl utdelningen å aktierna som gäldräntan, eller sålunda för

60.000 kronor. Å de solidariska delägarna skall däremot till beskattning

fördelas en fjärdedel av inkomstbeloppet 96,000 kronor eller sålunda 24,000

kronor.

3. Till ledning vid tillämpning av bestämmelsen i 54 § e) anföres följande

exempel:

Dödsboet efter en person, som vid frånfället icke varit bosatt i Sverige,

består av fyra delägare, vilka sitta i oskift bo. En av delägarna är bosatt

här i landet. Under beskattningsåret har stärbhuset åtnjutit 1,000 kronors

inkomst från en i Sverige belägen fastighet och 2,000 kronor såsom ränta

å en utländsk bankräkning. Av inkomsterna hava 500 kronor åtgått till

omkostnader och 300 kronor reserverats. 2,200 kronor hava utdelats till del­

ägarna. Som emellertid dödshoet är skyldigt i Sverige utgöra skatt för först­

nämnda 1,000 kronor, skall den svenske delägaren i Sverige utgöra kom­

munal inkomstskatt allenast för 1/i av 1,200 kronor eller således 300 kronor.

till 56 §.

Därest annan skälig grund för fördelning av fastighetsinkomst mellan

olika kommuner icke kan utfinnas, får fördelningen ske med hänsyn till det

förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden inom kommunerna stått till

varandra. Har inkomsten av jordbruksfastighet till mera avsevärd del här­

flutit från skogsbruk, bör hänsyn härtill tagas vid fördelningen, så att in­

komsten av skogsbruket fördelas i förhållande till skogsvärdet i de olika

kommunerna samt inkomsten av jordbruk med binäringar fördelas i för­

hållande till jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde.

till 58 §.

1. Förhållandetal, efter vilka bankrörelses inkomst fördelas till beskatt­

ning inom olika kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De

belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid varje månads slut balan­

serats å kontorets in- ocli utlåningsräkningar, utelöpande postremissväxlar

oberäknade, sammanläggas. Det förhållande, i vilket denna summa står till

den på enahanda sätt beräknade summan av samtliga kontors sammanlagda

in- och utlåning, utgör kontorets förhållandetal.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. S7 höft. (Nr 107.)

(i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

82

2. I fråga om fördelning av försäkringsrörelses inkomst till beskattning

inom flera kommuner skall med premieinkomst förstås bruttobeloppet av

årets försäkringspremier, d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.

3. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst

av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller

elektrisk kraft gäller, att — därest icke till rörelseidkaren av annan levererats

vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — rörelseinkomsten fördelas

sålunda, att, sedan den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats fem

procent, fyrtiofem procent taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk

varit beläget, samt femtio procent i kommun, där förbrukning ägt rum.

Om i ett företag finnas flera inom olika kommuner belägna vatten-, gas­

eller kraftverk, fördelas den å dessa anläggningar belöpande delen av in­

komsten mellan kommunerna i förhållande till anläggningarnas taxerings­

värden. Ligga delar av ett och samma vatten-, gas- eller kraftverk i olika

kommuner, fördelas den å verket belöpande delen av inkomsten mellan dessa

kommuner i förhållande till taxeringsvärdena å de särskilda delarna av verket.

Har förbrukning ägt rum i flera kommuner, fördelas den å förbrukningen

belöpande delen av inkomsten mellan kommunerna efter bruttointäkten inom

varje kommun. Har vatten, gas eller elektrisk kraft levererats till någon,

som inom olika kommuner utövat distribution därav, skall förbrukningen

för leverantörens del anses hava skett i den kommun, där leveransen ägt

rum. Har förbrukning skett i utlandet, skall taxering ske, såsom om den

ägt rum i den kommun, där huvudkontoret funnits. Har till rörelseidkaren

av annan levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution, skall

så stor andel av de på kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget,

belöpande fyrtiofem procenten av inkomsten, som motsvarar den av rörelse­

idkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk kraft i förhållande

till hela den av rörelseidkaren levererade mängden vatten, gas eller elektrisk

kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning ägt rum, enligt förut an­

given regel angående fördelning av den å förbrukningen belöpande delen av

inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk kraft själv producerat

*/. av den levererade kraften och av annan inköpt

3/r,>

skall inkomsten för­

delas sålunda, att fem procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits,

aderton procent (2/ft av 45 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget,

och sjuttiosju procent (3/s av 45 procent + 50 procent) i de kommuner, där

förbrukning ägt rum. Beträffande en distributionsförening, som icke själv

producerat någon elektrisk kraft, skall rörelseinkomsten fördelas sålunda, att

fem procent taxeras i kommun, där huvudkontor varit beläget, och nittiofem

procent i de kommuner, där förbrukning ägt rum.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst led­

ning tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens

kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till

sådan statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

83

statens egna behov, iakttagas följande. Inkomsten i dess helhet beräknas i

vanlig ordning. Från den samlade inkomsten dragés därefter den del därav,

som härrör från leverans av kraft till statens kommunikationsverk eller

nämnda industriella verksamhet. Återstoden utgör taxerad inkomst. Kan

den inkomst, som härrör från leverans av kraft till statens kommunika­

tionsverk eller nämnda industriella verksamhet, icke på annat sätt tillför­

litligen beräknas, må den upptagas till så stor del av hela inkomsten, som

den till sagda verk och industriella verksamhet levererade kraften utgör av

all från kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen av den å förbruk­

ningen belöpande delen av inkomsten skall hänsyn icke tagas till kraft, som

levererats till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verk­

samhet, liksom vid fördelning å olika kraftverk av den på dem belöpande

delen av inkomsten andel ej heller skall tillgodoräknas kraftverk, i den mån

från detsamma levererats kraft till dylikt ändamål.

4. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid inkomstens fördelning

till beskattning inom flera kommuner iakttagas följande:

Har driften ägt rum uteslutande å egen bana eller uteslutande å främ­

mande bana, skall i varje kommun taxeras så stor del av inkomsten, som

summan av järnvägens inom kommunen till dess personal utbetalta avlönings­

förmåner — därunder inbegripet värdet av fria bostäder och andra natura­

förmåner — utgjort av järnvägens totala utgifter för sådan avlöning; och

skall därvid iakttagas, att i avlöningsförmåner skola inräknas såväl styrelse-

och revisorsarvoden som ock de bidrag till avlöning åt annan järnvägs

personal, vilka järnvägen i form av förvaltningsbidrag eller därmed liknande

bidrag haft att erlägga, att summan av utbetalta avlöningsförmåner skall

minskas med de bidrag av nu nämnd art, som influtit från annan järnväg,

att styrelse- och revisorsarvoden anses utbetalta inom den kommun, där

järnvägen haft sitt huvudkontor, att avlöningsbidrag, som nyss nämnts,

skall anses utbetalt i den kommun, där anslutningsstationen varit belägen,

samt att avlöning i övrigt anses utbetald i löntagarens bostadskommun,

därest beskattning av järnvägens inkomst skall äga rum därstädes, men eljest

i den kommun, där löntagaren haft sin huvudsakliga tjänstgöring vid järn­

vägen förlagd.

Har järnvägsdriften ägt rum, förutom å egen, jämväl å främmande bana,

skall inkomsten av rörelsen å vardera banan särskilt för sig beräknas. För

detta ändamål uppskattas först den behållna inkomsten av rörelsen i dess

helhet, dock utan avdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som

skolat utbetalas för nyttjande av den främmande järnvägen. Det på detta

sätt bestämda totala driftöverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade

banorna efter sammanlagda trafikvärdet av vardera banans stationer. Statio­

nernas trafikvärden beräknas därvid såsom om banorna utgjorde en enda

järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna, stationens uträknade

trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som stationens trafik hänfört

84

sig till deu ena eller den andra banan. Från den del av driftöverskottet,

som enligt denna beräkningsgrund kommer på den främmande järnvägen,

avdrages den ersättning, som skolat utbetalas för nyttjandet av den främ­

mande järnvägen, jämte ränta å gäld, som kan anses belasta driften å den­

samma. Återstoden, som utgör den skattskyldiges skattepliktiga inkomst av

den främmande järnvägen, skall, sedan fem procent tillgodoräknats den ort,

där huvudkontoret för den egna järnvägen varit beläget, fördelas mellan de

kommuner, där den främmande banans inkomst skall beskattas, efter samma

grunder, som här ovan föreskrivits för fördelning av inkomst av järnvägs­

drift å en enda bana. Från den del av driftöverskottet, som faller på den

skattskyldiges egen järnväg, göres avdrag för ränta å gäld, som belastar

denna järnväg, varefter återstoden fördelas på nyssnämnda sätt mellan de

kommuner, där denna järnvägs inkomst skall taxeras. På liknande sätt

förfares, om järnvägsdriften ägt rum å egen jämte flera främmande banor

eller uteslutande å främmande banor.

En stations trafikvärde beräknas till hälften av järnvägens bruttoinkomst

av stationens avsända och anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagns­

lastgods), ökad med järnvägens bruttoinkomst av vid stationen försålda

personbiljetter. Gods, som i samtrafik eller transitotrafik inkommit från

främmande bana, räknas såsom avsänt från övergångsstationen; likaså räknas

till annan bana utgående gods såsom anlänt till övergångsstationen. Såsom

järnvägens station räknas härvid även av densamma använd, annan järnväg

tillhörig station.

Där ägare av järnväg icke själv omhänderhaft trafiken, fördelas hans

inkomst av järnvägen på enahanda sätt som den trafikerande järnvägens

inkomst av banan.

5. De fördelningstal, efter vilka inkomst av kanaldrift skola emellan

vederbörande kommuner fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande

att lända till efterrättelse till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen

erhållas genom att till kilometertalet av kanalens längd inom varje kommun

lägga antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, vartill endast hän­

föras sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i

kilometer och tiondelar därav, varvid bråkdel, som ej uppgår till full

tiondel, bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan

två kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på vardera

kommunen. Har, då denna lag träder i kraft, fördelningstal fastställts att

gälla för taxering till bevillning, skola dessa fördelningstal fortfarande gälla för

taxering till kommunal inkomstskatt, till dess annorlunda förordnas.

till 60 §.

Till ledning vid tillämpningen av denna paragraf anföres följande exempel:

A är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna municipalsamhället

C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är belägen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

85

utanför municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av rörelsen

till belopp av 9,000 kronor och dels av kapital till belopp av 3,000 kronor

eller sålunda tillhopa 12,000 kronor. Efter frånräknande av allmänna avdrag

och ortsavdrag utgör den beskattningsbara inkomsten 8,000 kronor. Av sist­

nämnda belopp skola alltså 2,000 kronor upptagas såsom belöpande å muni-

cipalsamhället.

till 62 $.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering an-

föres följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år 1928

för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 1,200 kronor. Hans be­

skattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48

och 50 §§ 700 kronor. År 1930 upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2,000

kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämpning av

nyssnämnda lagrum år 1928 rätteligen bort vara 1,500 kronor, och till efter­

taxering år 1930 skall upptagas ett belopp av 1,500—700 = 800 kronor.

Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den beskattningsbara

inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1930 års taxeringslängd.

till 66 %.

1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskriften i 68

§, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadig­

varande vistats här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon

kommun beträffande honom förelegat för taxeringsåret, skall såsom hem­

ortskommun anses den kommun, där han senast under beskattningsåret

vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.

2. På grund av förevarande paragrafs stadganden, jämförda med 53 §

3 mom., skall för oskift dödsbo efter avliden person, som under det år

frånfället timat men icke vid dödsfallet varit bosatt eller stadigvarande

vistats här i riket, vid taxering nästföljande år såsom hemortskommun

anses den kommun, som utgjort den avlidnes hemortskommun.

till 69 §.

Skattskyldig, som i denna paragraf omförmäles, åtnjuter vid sin taxering

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål samma förmåner i beskatt­

ningshänseende, som om han varit i nämnda stad bosatt. Å honom äro

således tillämpliga bestämmelserna om allmänna avdrag (46 §), ortsavdrag

(48 § och 49 § 2 mom.) och de i 51 § för i riket bosatt person meddelade

föreskrifterna om lägsta skattepliktiga belopp. De i 49 § 1 mom. och 55 §

meddelade stadgandena äro jämväl tillämpliga beträffande dödsbo efter

person, varom i förevarande paragraf förmäles.

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Bestämmelsen i 46 § 1 mom. därom, att underskott i vissa fall får av­

dragas från den skattskyldiges i hemortskommunen skattepliktiga inkomst,

tillämpas beträffande person, varom i 69 § förmäles, sålunda, att sådant

underskott får avräknas från inkomst, som i Stockholm beskattas för gemen­

samt kommunalt ändamål.

till 70 $.

Å person, som i 1 mom. av denna paragraf avses, äro icke tillämpliga

de om allmänna avdrag i 46 § 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna

och icke heller föreskrifterna om ortsavdrag (48 § och 49 § 2 mom.) eller

de i 51 § för i riket bosatt person meddelade föreskrifterna om lägsta

skattepliktiga belopp. De i 49 § 1 mom. och 55 § meddelade stadgandena

äro icke gällande för dödsbo efter person, varom i 1 mom. av före­

varande paragraf är fråga.

Bestämmelsen i 46 § 1 mom. därom, att underskott i vissa fall får av­

dragas från den skattskyldiges i hemortskommunen skattepliktiga inkomst,

är icke tillämplig beträffande person, varom i 70 § 1 mom. förmäles.

till 74 $.

Skall jämlikt överenskommelse eller beslut, som i 72 eller 73 § sägs,

allenast viss del av skattepliktig inkomst undantagas från beskattning här

i riket och uppstår underskott vid inkomstberäkningen, får en motsvarande

del av underskottet icke avräknas vid taxering här i riket. Därest således

överenskommelse träffas mellan Sverige och annan stat därom, att beträffande

inkomst av viss rörelse, som bedrives i båda staterna, två tredjedelar skola

beskattas i Sverige och en tredjedel i den andra staten, få allenast två

tredjedelar av det underskott, som uppstår vid inkomstberäkningen, av­

räknas vid taxering i Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

87

Förslag

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet.

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skall utom de före­

skrifter, som stadgas i kommunalskattelagen, tillämpas följande

Instruktion för värdesättning av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

A. Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd duglig

mark och dennas normala avkastningsförmåga.

I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan

dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vatten­

förhållanden, näringsbrist hos marken eller de lösa jordlagrens ringa djup

är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion där icke kan på­

räknas. Sådan marks eventuella värde skall medräknas vid värdesättning

av fastigheten i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter den år­

liga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt med ett

tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogs-

tillgång). Vid uppskattningen av markens normala avkastningsförmåga

tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång därå faktiskt föreligger

eller ej. Är skogsbeståndet mer än vanligt väl slutet eller innehåller det

relativt stor tillgång på moget virke, kommer den avkastning, som under

närmaste tiden faktiskt kan uttagas, att överstiga det genomsnittliga och i

längden uttagbara beloppet. Är åter skogen utglesnad eller vanskött, kom­

mer den avkastning, som under lång tid framåt kan uttagas, att understiga

den normala, som bör kunna påräknas i framtiden, då skogen kommit i ett ur

skoglig synpunkt tillfredsställande skick. Vid beräkningen av den normala av­

kastningen är vidare att märka, att den skall vara genomsnittlig och således icke

får grundas allenast å vissa mindre arealer av skogsmarken, därå tilläventyrs

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

särskilt god eller särskilt dålig växtlighet förefinnes, utan skall gälla skogs-

komplexet i dess helhet. I enlighet med vad nu sagts är såsom normal av­

kastning att anse exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större

skogsbruk, där det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där

det finnes ett väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till husbehov,

d. v. s. sådant, som åtgår till hus- och vägbyggnad, vedbrand, stängsel med

mera dylikt. Bonitering skall ske efter den virkesproducerande förmågan

utan hänsyn till försäljningsmöjligheten.

Finnes å skogsmark, därå rationellt skogsbruk bedrives, bete, skall värdet

därå tilläggas markens värde såsom skogsproducerande, så framt betet plägar

utnyttjas. Betesvärdet upptages särskilt för sig till den storlek, som kan

ernås utan att intrång på det rationella skogsbruket göres. Kan på grund

av betets utnyttjande skogen ej lämna den avkastning, som förutsatts vid

bestämmande av värdet å skogsmarken såsom skogsproducerande, skall betes­

värdet sättas så mycket lägre än det verkliga, att totalsumman ej blir högre

än den skulle blivit, om skogsmarken såsom skogsproducerande värderats

med hänsyn till den avkastning, marken faktiskt lämnar.

Även om å skogbeväxt hagmark eller betesmark betestillgången är det

väsentliga och skogsproduktionen är av underordnad betydelse, skall marken

likväl taxeras såsom skogsmark, varefter betesvärdet tillägges, för såvida

icke ifrågavarande hagmark eller betesmark är att betrakta såsom betesvall

under ordnad skötsel. I senare fallet skall marken taxeras såsom betesvall,

varvid, om växande träd finnas på densamma, dessa skola särskilt uppskattas

till sitt fulla värde. Till betesvall under ordnad skötsel räknas hagmark

eller betesmark, om å densamma för betets förbättrande vidtagas särskilda

åtgärder för röjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av

marken ävensom för fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån

nämnda åtgärder erfordras för ändamålet. Sådan betesmark, som ej är skog-

bevuxen och ej heller att anse såsom betesvall, taxeras ej såsom skogsmark

utan såsom »annan betesmark».

Ljungmark och annan utmark, som av ålder ligger skoglös, skall upp­

tagas såsom skogsmark, så framt den kan anses lämpa sig för skogspro

duktion.

3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas, vad angår statens

och andra allmänna skogar efter därom av domänstyrelsen meddelade eller

eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ord­

nad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hushållningsplaner, efter

uppgifter i hushållningsplanerna; samt, vad angår övriga skogar, med ledning

av uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga

handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och andra upplysningar, som

kunna införskaffas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

89

4. Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per

hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Uppskattningen skall avse virke i rått tillstånd, på bark samt i verklig

kubikmassa och fast mått, d. v. s. den virkeskvantitet, som erhålles, då

virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Boniteten angives

såsom en för hela skogen i fråga gällande medelbonitet. Finnes för skogen

tillförlitlig hushållningsplan, angivande skogsmarkens olika boniteter eller

innehållande andra uppgifter, varav markens normala produktionsförmåga

kan bedömas, sker uppskattningen av medelboniteten med ledning därav.

Saknas dylika uppgifter, uppskattas produktionsförmågan med ledning av

vad som är känt eller kan utrönas om skogsmarken i fråga, jämfört med

medelboniteten å trakten i övrigt. Den uppskattade boniteten infogas i någon

av de i tabell I upptagna bonitetsklasserna.

I vissa fall, där tillförlitliga sammandrag finnas över kubikmassa och

tillväxt i olika åldersklasser, kan markens genomsnittliga produktionsför­

måga lätt uträknas, under förutsättning att beståndens slutenhet i genom­

snitt är typisk för ett välskött större skogsbruk. För 100-årig omloppstid

ger följande exempel upplysning om beräkningens allmänna gång.

Åldersklass

Medelkubikmassa Tillväxt Tillväxt i kbm.

(20-årig)

per hektar procent per år per 20 år

I ...................................................................... 10

10.o

l.o

20

II ............................................................................ 60

7.4

4.4

88

III ............................................................................ 120

3.8

4.6

92

IV ............................................................................ 175

2.3

4.0

SO

V

200

1.6

3.2

64

Summa för 100 år 344

Tilläggas 5 år för kalmarkstid, blir den genomsnittliga årliga produk-

344

tionsförmågan å dylik skog =3.8 kubikmeter per hektar.

105

Det bör observeras, att, om t. ex. å dylik skog enbart finnes III ålders­

klassen och skogen följaktligen för närvarande uppvisar en löpande till­

växt av 4.6 kubikmeter per hektar, bonitering dock icke skall ske efter

denna tillfälliga siffra, utan efter vad som under en hel omloppstid i ge­

nomsnitt kan uppnås eller 3.3 kubikmeter. På samma sätt få låga till­

växter å glesa eller överåriga skogar ej föranleda bonitering efter skogens

nuvarande abnorma tillstånd.

5. Värdet i penningar av den sålunda uppskattade normala avkastningen

beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot enligt de pris, som

för liknande sortiment under åren 1922—1926 i genomsnitt varit å orten

gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad bokföring tillgänglig, må den­

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

samma kunna läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att

det uttagna virket och de bokförda prisen varit av ordinär beskaffenhet.

Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava för det genomsnittliga pris­

läget representativa virkesförsäljningar ej förekommit eller anses de bok­

förda prisen icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas rot­

värdet med ledning av medelpriset för orten efter en med hänsyn till sko­

gens läge och produktionsförmåga beräknad, till såväl kvantitet som sam­

mansättning normal avkastning, Det funna värdet jämkas till den av

prisklasserna å tabell I, som ligger närmast. Vid uppskattningen skall givet­

vis tillbörlig hänsyn tagas till att sämre mark producerar ej blott kvanti­

tativt mindre virke utan även kvalitativt sämre och mindre värdefulla

sortiment ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga

om körvägar, flottningsförhållanden in. m. dylikt, som inverkar å virkets

rotvärde. Vid en uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möj­

lighet att taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till av­

sättningsort och annat, som inverkar å virkesvärdet.

I de fall, där ordnad bokföring finnes, erhållas de för prissättningen be­

hövliga medeltalen enklast om virket försålts å rot. Så sker i stor utsträck­

ning på de allmänna skogarna. Men, även om rotförsäljning förekommit,

kunna de erhållna priserna ej alltid utan jämkning användas som taxe-

ringsunderlag. Så t. ex. kan inträffa, att endast den grövsta och värde­

fullaste skogen sålts å rot, medan småvirket använts till husbehov, såsom

vanligt är i jordbruksbygderna, eller kvarlämnats i skogen, såsom sker i

vissa trakter med otillfredsställande avsättningsförhållanden. Men även om

dylika extrema fall ej föreligga, kan det inträffa, att å viss egendom års­

avkastningen, åtminstone vissa år, kan vara sammansatt av onormala

mängder grovt eller klent virke eller att avverkning skett på särskilt långa

eller korta körvägar m. m., och kunna även i dylika fall jämkningar i de

erhållna prisen ofta bliva nödvändiga.

Å skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat skick,

måste man vid prissättningen dels avdraga alla direkta avverknings- och

transportkostnader, dels omföra det sålunda erhållna rotvärdet att gälla

verklig massa, fast mått på bark, i stället för t. ex. toppmätt massa inom

bark, enligt vilken senare mätning timmer ofta säljes. Om avkastningens

sammansättning är känd, bör för varje sortiment rotvärdet utrönas för vart

och ett av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt medel­

tal för dessa årsvärden uträknas. Uträkning av totala avverkningens me­

delpris sker enligt metod, som framgår av följande exempel: 45

45 procent timmer å 10 kronor per kubikmeter......................... kronor 4:5 ⁰

35 »

pappersved å 7 kronor per kubikmeter..................... »

2:45

20 »

små ved å 3 kronor per kubikmeter .......................... »

0: so

Medelpris per kubikmeter kronor 7:

5 5.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

91

Skulle å viss trakt småveden ej vara avsättningsbar, bör i exemplet detta

virke utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 6 kronor 95 öre

per kubikmeter. Detta gäller tydligen även då försäljning skett på rot,

men virke under viss brösthöjdsdimension ej kan vinna avsättning, ehuru

dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkast-

ningen.

6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade avkast­

ningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård, för­

valtning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skydds-

dikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges till

grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet per

hektar sättes till tre och en halv gånger den reducerade årsavkastningen.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver

markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass och

virkespris, $pm kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4 och 5 an­

givna uppskattningar.

För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av

gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i

skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt

stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för kostnader efter pröv­

ning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till

mer än hälften av den beräknade normala avkastningen. I sådant fall kan

icke tabellen användas, utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till densamma upp­

låtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur kan uttagas

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen inne­

håller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd, att den beräknade

normala avkastningen genast kan uthålligt uttagas och sålunda normal

skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den växande skogen till 16.5 gånger

den enligt punkt 6 reducerade årsavkastningen. I fråga om denna värde-

beräkning hänvisas till tabell I, som jämväl angiver den växande skogens

värde per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som

upptagits i fråga om markvärdet. Emellertid avviker skogstillgången ofta

från det normala måttet. Antingen kan den virk esa vkastning, som ratio­

nellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga den

normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar med

allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget virke. Där

så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna skogsvärdet jämkas

nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala (relativ skogstillgång). Eller

92

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

ock kan skogsbeståndet till följd av mer än vanligt god slutenhet eller av

jämförelsevis stor tillgång på moget virke tidvis medgiva större avverk­

ning eller uttagandet av dyrbarare dimensioner än som för normal avkast­

ning bör beräknas. I sådant fall jämkas skogsvärdet uppåt till l.i, ¹.²,

1.3

o. s. v. av det normala (relativ skogstillgång). Jämkningen sker med stöd

av de kända avvikelser, skogens virkesförråd uppvisar vid jämförelse med

förrådet å en normalt sammansatt skog av grövre och klenare sortiment

och skogens därav beroende förmåga att giva en mot den åsätta boniteten

och det åsätta normala rotvärdet svarande framtida avkastning.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal skogs­

tillgång, har upprättats bifogade tabell II, som, med utgångspunkt från dels

den omloppstid, vilken anses vara den för orten lämpliga, dels den marken

åsätta boniteten, angiver för erforderliga kombinationer den virkesmassa per

hektar, som bör å skogen förefinnas för att virkesförrådet skall anses vara

av normal storlek. År ett dylikt virkesförråd jämväl av tillfredsställande

sammansättning med avseende på åldrar och sortimentsförekomst m. m.,

föreligger normal skogstillgång (relativa skogstillgången = 1).

Tabell II vilar på följande grunder. Det behövliga virkesförrådets stor­

lek beror på tillväxtenergien, vilken i sin tur nära sammanhänger med

skogens ålder. Om i en viss landsända skogen mera allmänt anses avverk-

ningsmogen vid t. ex. 100 år, bör en skog, där uthålligt skogsbruk skall

bedrivas, innehålla virke av alla åldrar från 1 till 100 år i någorlunda

jämn blandning. En dylik skog visar en tillväxt i massa av

omkring

3

procent av virkesförrådets massa. För att kunna ur skogen uttaga en år­

lig avkastning av t. ex. 2.5 kubikmeter per hektar, fordras sålunda ett stå­

ende virkesförråd på 83 kubikmeter per hektar, emedan 3 procent på 83

kubikmeter ger 2.5 kubikmeter i skörd. Om nu en skog å dylik mark på

grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter i genomsnitt

per hektar, men i övrigt beträffande ålders- och sortimentsfördelning kan

betraktas som normal, är dess relativa skogstillgång 50/83 eller 0.6 av det

normala. Därvid förutsättes som sagt, att ålders- och sortimentsfördelningen

å skogen är att betrakta såsom normal, med andra ord att den kan tänkas

med den använda driftsformen för framtiden lämna en jämn, d. v. s. under

längre tid uthålligt lika stor avverkning.

Är däremot denna normala ålders- och sortimentsfördelning rubbad och

måste därför avverkningen för framtiden väntas bliva ojämn och samman­

satt av ovanligt klena eller ovanligt grova sortiment, så måste den enligt

ovanstående regel funna relativa skogstillgången jämkas ytterligare, näm­

ligen uppåt, om förrådet är sammansatt av äldre bestånd eller grövre virke

än normalt, och nedåt, om de äldre åldersklasserna saknas eller bestånden

äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.

Å skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade hushållningsplaner finnas, och

för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar i den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

93

framtida skörden, som av nämnda orsaker äro att vänta, kunna därvid

dessa avkastningar värderas i penningar och kan därefter hela skogsbrukets

till nutiden diskonterade avkastning uträknas efter 5 procent räntefot. Efter

avdrag dels av 25 procent för omkostnader dels också för själva mark­

värdet, som ju värderas efter andra grunder, erhålles den växande skogens

fristående värde. Detta värde jämföres med värdet vid normal avverkning

(16.5 gånger normalavkastningen), och erhålles härvid den relativa skogs-

tillgången.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1927 och skall första

gången tillämpas i avseende å 1928 års allmänna fastighetstaxering.

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid olika avkastningsförmåga och virkespris,

Övre raden angiver markvärde, nedre raden angiver virkesvärde.

CD

4^

Virkes-

avkastningens

Markens normala avkastni ngsförmåga

per

hektar i

k b m.

fast

mått (honitet)

genomsnitt-

liga rotvärde 0.50

0.7 5

1.00

1.25

1.50

1.75

2.oo

2.25

2.50

2.7 5

3.oo

3.60

4.oo

4.50

5.oo

5.60

6.oo

6.50

7.oo

i

.50

8.oo

Kronor

Markvärde samt virkesvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per hektar

0.50............

1

j

1

2

2

2

3

3

3

4

4

5

5

6

7

7

8

9

9

10

11

3

5

6

8

9

n

72

74

15

77

79

22

25

28

37

34

37

40

43

46

50

0.75............

1

1

O

2

3

3

4

4

5

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

5

7

9

12

74

76

79

27

23

26

28

32

37

42

46

57

56

60

65

70

74

1.00............

1

O

3

3

4

5

O

G

7

7

8

9

11

12

13

14

16

17

18

20

21

6

9

12

15

19

22

25

28

37

34

37

43

50

56

62

68

74

SO

87

93

99

1.25............

2

2

3

4

5

6

7

7

8

9

10

11

13

15

16

18

20

21

23

25

26

8

12

15

19

23

27

31

35

39

43

46

54

62

70

77

85

93

101

708

116

724

1.50............

o

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

32

9

14

19

23

28

32

37

42

46

57

56

65

74

84

93

702

in

727

730

739

749

1.75............

2

3

5

G

7

8

9

10

11

13

14

16

18

21

23

25

28

30

32

34

37

11

16

22

27

32

38

43

49

54

60

65

76

87

97

708

779

730

141

752

762

773

2.oo............

3

4

5

7

8

9

11

12

13

14

16

18

21

24

26

29

32

34

37

39

42

12

19

25

3/

37

43

50

56

62

68

74

87

99

777

724

736

749

767

773

786

798

2.50............

3

5

7

8

10

11

13

15

16

18

20

23

26

30

33

36

39

43

46

49

53

15

23

31

39

46

54

62

70

77

85

93

708

724

139

755

770

786

207

217

232

248

3.oo............

4

(i

8

10

12

14

16

18

20

22

24

28

32

35

39

43

47

51

55

59

63

19

28

37

46

56

65

74

84

93

702

777

730

749

767

786

204

223

241

260

278

297

3.50...........

5

7

9

11

14

IG

18

21

23

25

28

32

37

41

46

51

55

60

64

69

74

22

32

43

54

65

76

87

97

708

779

730

752

773

795

277

238

260

282

303

325

347

4.oo............

5

8

11

13

IG

18

21

24

26

29

32

37

42

47

53

58

63

68

74

79

84

26

37

50

62

74

87

99

777

724

736

749

773

798

223

248

272

297

322

347

377

396

4.60............

6

9

12

15

18

21

24

27

30

32

35

41

47

53

59

65

71

77

83

89

95

28

42

56

70

84

97

777

725

739

753

767

195

223

237

278

306

334

362

390

478

446

5.oo............

7

10

13

16

20

23

26

30

33

36

39

46

53

59

66

72

79

85

92

98

105 1

31

46

62

77

93

708

724

739

155

770

786

217

248

278

309

340

377

402

433

464

495

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

N ^r

1

0

2

.

5.50............

7

11

14

18

22

25

29

32

36

40

43

51

58

65

72

79

87

94

101

108

116

34

51

68

8.5

102

119

436

453

470

487

204

238

272

306

340

374

408

442

476

510

545

6.00

............

8

12

16

20

24

28

32

35

39

43

47

55

63

71

79

87

95

102

no

118

126

37

56

74

93

in

430

449

467

486

204

223

260

297

334

374

408

446

483

520

557

594

6.50............

9

13

17

21

26

30

34

38

43

47

51

60

68

77

85

94

102

in

119

128

137

40

60

80

101

121

444

161

181

204

224

244

282

322

362

402

442

483

523

563

603

644

7.oo..........

9

14

18

23

28

32

37

41

46

51

55

64

74

83

92

101

no

119

129

138

147

43

65

87

108

130

152

473

195

247

238

260

303

347

390

433

476

520

563

606

650

693

7.60

........

10

15

20

25

no

34

39

44

49

54

59

69

79

89

98

108

118

128

138

148

158

46

70

93

116

139

462

486

209

232

255

278

325

374

418

464

510

557

603

650

696

743

8.00

............

11

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

74

84

95

105

116

126

137

147

158

168

50

74

99

124

149

473

498

223

248

272

297

347

396

446

495

545

594

644

693

743

792

9

00

............

12

18

24

30

H5

41

47

53

59

65

71

83

95

106

118

130

142

154

165

177

189

56

84

in

139

167

495

223

254

278

306

334

390

446

504

557

643

668

724

780

835

894

10

. oo............

in

20

26

33

39

46

53

59

66

72

79

92

105

118

131

144

158

171

184

197

210

62

93

124

155

186

247

248

278

309

340

374

433

495

557

649

684

743

804

866

928

990

11.00............

14

22

29

36

43

51

58

65

72

79

87

101

116

130

144

159

173

188

202

217

231

68

102

136

170

204

238

272

306

340

374

408

476

545

643

684

749

847

885

953

4,024

1,089

12

.oo............

16

24

32

39

47

55

63

71

79

87

95

no

126

142

158

173

189

205

221

236

252|

74

in

149

186

223

260

297

334

374

408

446

520

594

668

743

847

694

965

4,040

4,444

4,488

13.oo............

17

26

34

43

51

60

68

77

85

94

102

no

137

154

171

188

205

222

239

256

273

80

121

161

201

241

282

322

362

402

442

483

563

644

724

804

885

965

4.046

4,426

1,207

1,287

14.00............

18

28

37

46

55

64

74

83

92

101

no

129

147

165

184

202

221

239

257

276

294)

57

130

173

217

260

303

347

390

433

476

520

606

693

780

866

953

4,040

4.426

4,243

4,299

4,386

15.oo............

20

30

39

49

59

69

79

89

98

108

118

138

158

177.

197

217

236

256

276

295

315

93

139

186

232

278

325

374

448

464

540

557

650

743

835

928

4,024

4,444

4,207

4,299

4,392

4,485

| 16.oo............

21

32

42

53

63

74

84

95

105

116

126

147

168

189

210

231

252

273

294

315

336

99

149

198

248

297

347

396

446

495

545

594

693

792

894

990

1,089

4,488

4,287

4,386

4,485

4,584

lT.oo............

22

33

45

56

67

78

89

100

112

123

134

156

179

201

223

245

268

290

312

335

357

105

158

210

263

316

368

424

473

526

579

634

736

842

947 4,052

4,457

4,262

1,367

4,473

4.578

4.683

18.oo............

24

35

47

59

71

83

95

106

118

130

142

165

189

213

236

260

284

307

³⁵1

354

378

in

167

223

278

334

390

446

504

557

643

668

780

891

^4,002

4,444

4,225

4,337

4,448

1,559

4,674

1,782

19 oo............

25

37

50

62

75

87

100

112

125

137

150

175

200

224

249

274

299

324

349

374

399

118

176

236

294

353

444

470

529

588

647

705

823

941 1,058

4,476

4,293

4,444

4,528

4,646

4,763

1,881

i 20

.oo............

26

39

53

66

79

92

105

118

131

144

158

184

210

236

263

289

315

341

368

394

420

124

186

248

309

374

433

495

557

649

684

743

866

990 4,444 4,238

4,364

1,485

1,609

4,733

4,856

1.980

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

N ^r

1

0

2

.

Tabell II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet virkestörråd för olika boniteter och omloppstider.

Om­

lopps­

tid

Massa-

till­

växt

V i r k esa v k a S t II i n g

p e r

1

o k t a r

i k u b

k in e t e r (b o n i t e t)

^——

0.50

0.7 B

1.00

1.26

1.50

1.75

2.oo

2.2 5

2.60

2.76

3.oo

3.60

4.oo

4.50

5.00

¹o

6.00

6.60 j 7.oo

7.60

¹°.

¹0

0

¹...

år

%

Normalt

virkestörråd

per

hektar

i kubikmeter

60

5.o

10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

70

80

90

100

no

120

130

140

150

160

80

3.7

14

20

27

34

41

47

54

Öl

68

74

81

95

108

122

135

149

162

176 ! 189

203

216

100

3.0

17

25

33

42

50

58

67

75

83

92

100

117

133

150

167

183

200

217

j

233

250

267

120

2.4

21

31

42

52

63

73

83

94

104

115

125

146

167

188

208

229

250

271

292

_

_ !

140

2.0

25

38

50

63

75

88

100

113

125

138

150

175

200

225

250

275

300

__ j _

_

_

160

1.7

29

44

59

74

88

103

118

132

147

162

176

206

235

265

294

—

—

!

—

Exempel på h{älptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdi strikt år 1928.

Virkesavkasl ningens

Markens normala avkastningsförmåga per hektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

genomsnittliga

rotvärde per kbm.

Kronor

0.50

0.7 5

1.00

1.26

1.60

1.76

2.00

2.2 5

2.50

2.7 5

3.00

3.5 0

4.oo

Anvisningar

Markvärde samt virkesvärd e vid normal skogstillgång, kronor per liektar

4.oo..........................

5

8

11

13

16

18

21

24

26

29

32

37

42

Markvärde

)

25

37

50

62

74

87

99

in

124

136

149

173

198

V irkesvärde

1

1 4.50..........................

6

9

12

18

84

21

97

24

in

27

125

30

139

32

153

35

167

41

195

47

223

Markvärde

Virkesuärde

' Dåliga avsättningsförhållan-

5.oo..........................

28

42

56

70

den, dyra avverknings-

i och transportförhållanden.

7

10

13

16

20

93

23

108

26

124

30

139

33

155

36

170

39

186

46

217

53

248

Markvärde

Virkesuärde

31

46

62

77

i

5.50..........................

7

11

14

18

22

25

29

32

36

40

43

51

58

Markvärde

i

34

Öl

68

85

102

119

136

153

170

187

204

238

272

Virkesuärde

6.oo..........................

8

19

16

20

24

28

32

35

39

43

47

55

63

Markvärde

'Medelgoda avsättnings- och

37

56

74

93

in

130

149

167

186

204

223

260

297

Virkesuärde

(

transportförhållanden.

6.50..........................

9

13

17

21

26

30

34

38

43

47

51

60

68

Markvärde

1

40

60

80

101

121

141

161

181

201

221

241

282

322

Virkesuärde

1

7.oo..........................

9

14

18

23

28

32

37

173

41

195

51

238

55

260

64

303

74

347

Markvärde

Virkesuärde

43

65

87

108

130

152

217

|

7.50..........................

10

15

20

25

30

139

34

162

39

186

44

209

49

232

54

255

59

278

69

325

79

371

Markvärde

Virkesuärde

Göda eller utmärkta avsätt-

46

70

93

116

j> nings- och transportför-

i hållanden.

H.oo ...... ...............

11

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

74

84

Markvärde

1

50

74

99

124

149

173

198

223

248

272

297

347

396

Virkesuärde

1

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

N ^r

1

0

2

.