Prop. 1950:71

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Drottningholms slott den 27 januari 1950.

Under åberopande av biilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finans- ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

dels lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

dels ock förordning om ändring d taxeringsförordningen den 28 septem­ ber 1928 (nr 379).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

För uppskattning av värdet å kvar­ nar, sågar och liknande smärre an­ läggningar torde, i den mån ej an­ nan värderingsgrund står till buds, sist omförmälda värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning.

Värdet av regleringsdamm uppskattas med hänsyn till dels dammbyggnaden, dels för densam­ ma i anspråk tagen mark. Damm­ byggnaden uppskattas på sått ovan sagts om till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för byggnaden inräknas kostnad för sådana rens­ ningar intill dammen ovan- och ne­ danför densamma, som erfordrats för att avbörda vattnet genom dam­ men. Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, minskas i stället med be­ lopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen.

till 10 §.

6. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde i taxeringslängden antecknas. Skyldig­ het att leverera ersättningskraft av­ räknas å byggnadernas värde, andel i regleringsdamm å vattenfallets värde.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Värdet av regleringsdamm med tillhörande mark uppskattas en­ ligt de regler, som enligt vad ovan stadgats gälla i fråga om kraftverk vid uppskattning av dels mark å land, som tages i anspråk för an­ läggningen med bostadshus, dels ock i kraftverk ingående byggnader. I beräknad anskaffningskostnad för regleringsdamm ingå således jämväl ersättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för rens­ ningar och skadeförebyggande åtgär­ der m. m.

till 10 §.

6. Värdet av skyldighet att levere­ ra ersättningskraft avräknas å bygg­ nadernas värde och därvid i första hand å den del därav, som ej motsva­ rar värdet å fasta maskiner och and­ ra till byggnad hörande inventarier, för vilka enligt nästföregående punkt särskilt maskinvärde redovisats. Vär­ det av rätt till ersättningskraft ini-äknas i jordbruksvärdet vid taxering av jordbruksfastighet och i markvär­ det vid taxering av annan fastighet. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde i taxeringslängden antecknas. 1 fråga om taxeringsenhet, som taxerats så­ som annan fastighet och som utgöres av en kraftverksanläggning eller däri en dylik anläggning ingår, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

9

i taxering slängden jämväl antecknas det belopp, varmed värdet av skyldig­ het att leverera ersättningskraft av- * räknats vid byggnadsvärdets faststäl­ lande. Ytterligare skall i fråga om såväl taxeringsenhet, varom nyss nämnts, som regleringsdamm anteck­ ning i taxering slängden göras om be­ loppet av den del av byggnadsvärdet, som vid omräkning av anskaffnings­ kostnaden jämlikt punkt 3 av anvis­ ningarna till 9 § beräknats motsvara kostnad, därå avskrivning för värde­ minskning ej beräknats.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock skall densamma redan dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår åtgärder med avseende å 1952 års allmänna fastighetstaxering.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att i taxeringsförordningen den 28 september 1928 skall närmast efter 7 § införas en ny paragraf, benämnd 7 a §, av nedan angiven lydelse samt att 17 § 1 mom. samma förordning1 skall erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

7 a §.

1 län, där länsstyrelsen sä finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen senast den 30 april året näst före är, då allmän fastighetstaxering äger rum, två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att

1 Senaste lydelse av 17 § 1 mom., se 1937:519.

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse:

17 §.

1 mom. Till ledning------------sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäk­ ringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och där­ med jämförlig avkastning av fastig­ heten samt till fastigheten hörande särskilda förmåner ävensom, beträf-

vid nämnda taxering biträda beskattningsnämnderna, såvitt angår taxe­ ring av outbyggda vattenfall, kraft­ verk och regleringsdammar. Av kon­ sulenterna skall den ene företräda taxeringsteknisk och den andre vat­ tenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda beskattningsnämnderna vid taxeringen huvudsakligen genom upprättande av liggare över vattenfallsfastigheter, som böra bliva föremål för taxering, komplettering av deklarations mate­ rialet samt avgivande av skriftliga ut­ låtanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga år om taxering av vattenfalls fastighet, när­ vara vid beskattningsnämnds sam­ manträde med rätt att deltaga i över­ läggning men ej i beslut.

Vad i denna förordning stad­ gas om befogenhet för taxcringskonsulent, varom i 8 § 2 mom. förmåles, att utfärda anmaningar, att in­ fordra uppgifter och upplysningar samt att taga del av deklarationer och andra handlingar, om tystnads­ plikt samt om ersättning för uppdra­ gets fullgörande skall äga motsvaran­ de tillämpning beträffande konsulent för taxering av vattenfallsfastighet.

17 §.

1 mom. Till ledning------------- så­ dan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäk­ ringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och där­ med jämförlig avkastning av fastig­ heten samt till fastigheten hörande särskilda förmåner ävensom, beträf­

Föreslagen lydelse:

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

fande jordbruksfastighet, om åker­ jordens dränering, kreatursbesätt­ ningen och skogen, beträffande an­ nan fastighet, om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall an­ givas, samt, beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om normal lågvatteneffekt, anläggnings­ år och anskaffningskostnader.

Nuvarande lydelse:

Är jordbruksfastighet —--------el­ ler innehavaren.

Kungl. Maj :t —-------- statistiskt ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration — -------- Kungl. Maj :t.

fande jordbruksfastighet, om åker­ jordens dränering, kreatursbesätt­ ningen och skogen, beträffande an­ nan fastighet, om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall an­ givas, samt, beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring och bruttofallhöjd vid medelvattenf öring samt, där så kan ske, om magasinsvolym för årsoch korttidsreglering, som är eller med sannolikhet väntas bliva genom­ förd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår och an­ skaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet------------eller innehavaren.

Kungl. Maj :t----------- — statistiskt ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration--------— Kungl. Maj :t.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 27 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Q^uensel, D^anielson, Y^ougt, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, W^eijne, A^ndersson, L^ingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrade bestämmelser angående taxering av vattenfalls fastighet samt anför därvid följande.

I proposition nr 24 till innevarande års riksdag har föreslagits, att näst­ kommande allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas ytterligare ett år och sålunda äga rum år 1952. Bifalles detta förslag, kommer arbetet med taxeringen att påbörjas hösten 1951 och frågan om de normer, efter vilka taxeringen skall äga rum, måste avgöras senast vid 1951 års riksdags vår­ session.

De nu gällande föreskrifterna om taxering av fastighet, vilka återfinnas i 6—11 §§ kommunalskattelagen med anvisningar, synas vara i behov av omarbetning särskilt såvitt angår värdering av vattenfallsfastighet samt vär­ dering av skogsmark och växande skog. Företagna utredningar angående värdering av skogsfastighet hava emellertid, som framgår av vad jag anfört vid anmälan av uppskovspropositionen, blivit färdigställda så sent att därå grundad proposition icke kan föreläggas innevarande års riksdag vid dess vårsession. Frågan om omläggning av värderingsförfarandet beträffande vattenfallsfastighet befinner sig däremot i det läge, att den kan upptagas till omedelbar behandling. På grund härav och då det synes vara förenat med viss fördel att få denna fråga avgjord redan i år, anser jag, att proposition i ämnet nu bör föreläggas riksdagen.

Gällande bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet.

I 1 kap. 1 § vattenlagen sägs, att envar äger, med i nämnda lag stadgade eller eljest lagligen gällande inskränkningar, råda över det vatten, som fin­ nes å hans grund. Rätten till det i ett strömfall framrinnande vattnet följer således äganderätten till grunden och är av fast egendoms natur. Jämlikt

4 § kommunalskattelagen är all inom riket belägen fastighet — med de un­ dantag varom stadgas i 5 § samma lag — underkastad skatteplikt till fastig­

13

hetsskatt. I enlighet härmed kommer ett vattenfall regelmässigt att i samman­ hang med ett visst markområde bliva skattepliktigt till kommunen.

Taxeringsmässigt kan ett vattenfall vara att hänföra till jordbruksfastig­ het eller till annan fastighet. Vid taxering i sammanhang med en jordbruks­ fastighet betraktas vattenfallet såsom en integrerande del av fastigheten. Vare sig fallet är utbyggt eller ej skall vid dylik taxering hänsyn tagas till vattenfallets naturkraft såsom en särskild förmån. Är fallet utbyggt skall vid samma taxering hänsyn därjämte tagas till värdet av de till vattenfallet hörande byggnaderna, d. v. s. hänsyn kommer i praktiken att tagas till vat­ tenfallet med byggnader såsom en anläggning, avsedd för fastighetens be­ hov. För att ett utbyggt vattenfall skall taxeras tillsammans med en jord­ bruksfastighet fordras nämligen, att det huvudsakligen användes för eget jordbruk eller skogsbruk; självfallet är det i sådant fall fråga allenast om en mindre anläggning. Ett å en jordbruksfastighet beläget outbyggt vattenfall synes merendels ej hava taxerats tillsammans med jordbruksfastigheten, om det varit så betydande, att det skulle kunna få en i förhållande till drif­ ten av jordbruksfastigheten mera självständig användning. Andelar i out­ byggt vattenfall, vilka tillhöra fastigheter med olika ägare, taxeras tillsam­ mans med de fastigheter de tillhöra, till följd varav värdet av sådana vatten- fallsandelar i regel ingår i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet. — Ett i eu ägares hand befintligt outbyggt vattenfall, som är avsett att utbyggas såsom en fristående anläggning, eller ett utbyggt vattenfall, som ej enligt vad nyss sagts bör taxeras tillsammans med jordbruksfastighet, förutsättes bliva taxe­ rat såsom annan fastighet.

Med hänsyn till den olikhet i behandlingsättet, som kan förekomma vid taxering till fastighetsskatt av fastigheter med vattenfall, pläga desamma indelas i outbyggda vattenfall, kraftverk, kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar samt rcgleringsdammar. Dessa fastigheter bruka gå under den gemensamma beteckningen vattenfallsfastigheter.

Enligt 9 § kommunalskattelagen skall fastighets taxeringsvärde — om man bortser från skogsmark och växande skog — uppskattas efter allmänna saluvärdet. Att direkt fastställa allmänna saluvärdet å en fastighet är emel­ lertid ofta icke möjligt, varför man i stor utsträckning vid värderingen måste använda sig av hjälpmetoder, som kunna beräknas giva ett med allmänna saluvärdet någorlunda överensstämmande värde. Särskilt gäller detta för taxering av vattenfallsfastigheter, som endast i ringa utsträckning utbjudas i allmänna marknaden och därför relativt sällan bliva föremål för ägande- rättsöverlåtelser. Det speciella förfarandet vid taxering av sådana fastigheter regleras närmare i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen. Beträffande den nuvarande lydelsen av nämnda anvisningspunkt, som in­ fördes i kommunalskattelagen år 1932 och som i vissa mindre betydelsefulla avseenden var föremål för ändringar ar 1937, torde få hänvisas till den för­ fattningstext, som avses skola fogas vid propositionen i ämnet.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 71.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Verkställda utredningar m. m.

Redan under förberedelserna till 1945 års allmänna fastighetstaxering uppkom fråga om en revision av bestämmelserna om taxering av vatten- fallsfastighet. I anledning därav tillkallade dåvarande chefen för finansde­ partementet den 2 december 1943 överstelöjtnanten i väg- och vattenbygg­ nadskåren M. A. R. Smedberg för överarbetning av nämnda bestämmelser. Smedberg utarbetade i anledning härav en den 25 januari 1944 dagtecknad promemoria med utkast till vissa ändringar. Efter remissbehandling av pro­ memorian kom emellertid departementschefen till den uppfattningen, att för det dåvarande behovet av sådana ändringar icke vore större än att han tills vidare kunde avstå från att framlägga förslag härom (se prop. nr 240/ 1944, s. 32 o. f.).

Emellertid ansåg departementschefen frågan böra bli föremål för för­ nyad utredning och tillkallade därför med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndi­ gande den 12 december 1947 kammarrättsrådet F. O. Ljungberg, tillika ord­ förande, överstelöjtnanten Smedberg och vattenrättsingenjören H. Hartzell med uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan om revision av bestämmelserna om värdering av vattenfall med tillhörande byggnader in. in. Efter fullgjort uppdrag avlämnade de sakkunniga, som an­ tagit namnet vattenfallstaxeringssakkunniga, den 30 november 1948 betän­ kande med förslag till ändrade bestämmelser angående taxering av vatten- fallsfastighet.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Krono­ bergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Koppar­ bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbot­ tens län, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund, Svenska vattenkraftföreningen samt Motala ströms regleringsförening. Jäm­ väl Svenska elektricitetsverksföreningen och Indalsälvens regleringsförening ha beretts tillfälle yttra sig i ämnet utan att dock begagna sig därav.

I anledning av i remissvaren framställda anmärkningar har därefter åt regeringsrådet H. D. Fransen uppdragits att verkställa en överarbetning av de sakkunnigas förslag i fråga om beräkning av den effekt, som skall läggas till grund för värdering av oreglerat vattenfall, samt i fråga om hän­ synstagande vid värdeberäkningen till genomförd eller väntad långtidsregle- ring. I anledning härav har Fransén till mig avlämnat en den 21 november 1949 dagtecknad promemoria i ämnet.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 71.

15

Vattenfallstaxeringssakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha föreslagit ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 1) § kommunalskattelagen och punkt 6 av anvisningarna till 10 § samma lag samt vissa ändringar i taxeringsförordningen. Vidare ha de sakkunniga före­ slagit meddelande av vissa övergångsbestämmelser med avseende å först­ nämnda ändringar.

Förslaget till ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskat­ telagen innehåller i huvudsak, att som grund för värderingen av outhyggt vattenfall skall läggas 75 % vattenföringen, d. v. s. den vattenföring som förekommit eller överskridits under 75 % av den tid man räknat med (ett större antal år) mot enligt gällande regler den normala lågvattenmängden, att effekten skall angivas i turbinhästkrafter i stället för som hittills brukat ske i naturhästkrafter, att uppskattningen av effekten icke skall som nu alltid grundas på den faktiska vattenmängden utan på den faktiska eller be­ räknade vattenmängden vid oreglerad vattenföring, därvid dock, om vatten­ draget är årsreglerat eller kan årsregleras, skall göras ett särskilt effekt­ tillägg motsvarande vattenkraftens värdeökning genom den verkställda eller väntade regleringen, att effekten skall beräknas med hänsyn till bruttofall­ höjden vid medelvattenföring mot nu vid normalt lågvattenstånd, att damm för årsreglering av ett vattendrag skall uppskattas helt fristående från vär­ deringen av de vattenfall, som draga nytta av regleringen, i stället för att — som hittills skett — värderas tillsammans med de senare, därvid som en åt­ gärd vid själva taxeringen avdrages belopp som anses hänförliga till regle- ringsdammen, att i lagtexten uttryckligen angives att värdering av till kraft­ verk eller regleringsdamm hörande anlägggningar enligt anläggningskost- nadsmetoden skall ske med hänsynstagande icke blott till kostnaderna för byggnadsarbeten och maskinanskaffningar utan även till kostnader för utredningar, domstolsbehandling, markskadeersättningar m. m. samt att det jämväl uttryckligen angives, att den omständigheten att kostnaderna avsett fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet, varå kraftverket är beläget, icke i och för sig hindrar att de hänföras till taxeringsvärdet påverkande kost­ nader.

Vidare föreslås införande i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunal- skattelagen (femtonde stycket) av en kompletterande bestämmelse om be­ räkningen av värdet av rätt till resp. skyldighet att leverera ersättnings kraft samt vissa ändringar i reglerna i punkt 6 av anvisningarna till 10 § samma lag om redovisning av sådant värde. Därjämte föreslås införande i först­ nämnda anvisningspunkt (sista stycket) av vissa förtydligande bestämmel­ ser om beskattningsorten för vattenfall, som förändrat läge genom dämning eller rensning, samt angående värdering av mark, som överdämts eller vat­ tenskadats.

De föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommu­ nalskattelagen avse skattskyldigheten vid fall av kombination mellan kraftverksdamm och regleringsdamm och innebära, att om vid lagens ikraftlrä-

16

(lande i fråga om etl vattenregleringsföretag sådana förhållanden föreligga, att genom avtal eller genom domstols beslut regleringen av vattenavrin­ ningen åstadkommes eller är avsedd att åstadkommas medelst en damm, som jämväl användes som kraftverksdamm, samt vissa regleringskostnader bestritts av vederbörande regleringsförening eller eljest av vattenfallsägare, som ha båtnad av regleringen, beskattningsnämnd må på framställning av dammägaren och efter regleringsföreningens eller vattenfallsägarnas höran­ de upptaga föreningen eller vattenfallsägarna som skattskyldiga för så stor del av dammens värde som svarar mot de av dem i regleringsföretaget ned­ lagda kostnaderna (dammägarens skattskyldighet för dammen avses därvid skola i motsvarande mån nedsättas).

De föreslagna ändringarna i taxeringsförordningen innebära, att vid varje allmän fastighetstaxering skola i de län, där så erfordras, förordnas två sär­ skilda konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet, en företrädande taxe- ringsteknisk och en vattenkraftteknisk sakkunskap (7 a §). Vidare ha före­ slagits vissa av omläggningen föranledda ändringar beträffande de uppgifter som skola lämnas i allmän fastighetsdeklaration (17 §).

De sakkunnigas författningsförslag torde få såsom bilaga (bil. I) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Till förklaring av vissa detaljer i förslaget torde här få ur de sakkunnigas betänkande återgivas följande tekniska upplysningar och begreppsbestäm­ ningar m. m.

A. Vattendragens allmänna egenskaper och deras beroende av växlingar i vattenföringen. Sverige har en utpräglad klimat- och kulturgräns, som sträc­ ker sig ungefär rätlinjigt mellan Öregrund och Strömstad, delande riket i ett nordligt (70 %) och ett sydligt (30 %) område.

Det förra omtattar bland annat fjäll-, björkskogs- och det nordsvenska barrskogsområdet; det senare det sydsvenska barrskogs- och lövskogsom­ rådet. Det förstnämnda är väsentligen ett högland, det sistnämnda i större utsträckning ett lågland.

Ur vattendragssynpunkt benämnes denna gräns lågvattengränsen, mar­ kerande den ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla skillnaden mellan vat­ tendrag med vinterlågvatten och sommarlågvatten. Belastningen å kraft­ verken är nämligen i regel störst vintertiden, varvid även driftsförhållan­ dena äventyras genom is och snö.

De floder, som befinna sig inom vinterlågvattenområdet, utgöras av fjällälvarna (de norrländska huvudälvarna, Dalälven och Klarälven) och skogs­ älvarna, vilka upprinna nedom de stora sjöarna utmed Inlandsbanan.

Vattendragen inom soinmarlågvattenområdet åter bestå av slättvatten­ dragen (i mellansvenska låglandet och Skåne) och sydsvenska höglandets vattendrag.

De viktigaste av våra vattendrag uppräknas i kungörelsen den 13 april 1922 om nummerbeteckning å nederbördsområden (SFS nr 191).

Fjällälvarna utmärka sig för vår- och fjällflod i maj—juni (stundom sammanfallande), riklig sommarvattentillgång, stundom någon höstflod och så de vattenfattiga vintermånaderna med vattenbristen kulminerande i mars—april.

Skogsälvarna hava ungefär samma förlopp men med mindre växlingar, ofta besvärade av isdämningar.

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

Kangl. Maj:ts proposition nr 71.

17

Slättvattendragens säsongvariationer äro ännu mera utjämnade med en ofta långvarig lågvattenperiod juli—september.

Sydsvenska höglandets vattendrag påminna om slättvattendragen, men hava kraftigare växlingar.

B. Växlingarna i kraftförbrukningen. Tillgången på vattenkraft är i stort sett beroende på växlingarna i vattenföringen. Tillgången till elektrisk ener­ gi, som ju i huvudsak alstras i vattenkraftverken, blir således också i sista hand beroende av vattentillgången. Efterfrågan på elektrisk energi är jämväl mycket varierande under olika tider av året liksom under olika tider av veckan och dygnet. Behovet av belysningsenergi är naturligtvis väsent­ ligt lägre under sommarmånaderna, behovet av industrikraft är störst under normal arbetstid på dagen.

C. Reglering av vattenframrinningen. Vattenframrinningen i ett vatten­ drag kan under särskilda delar av året för vissa vattendrag, speciellt norr­ landsälvarna, under vintermånaderna nedgå till en bråkdel av vad den utgör under andra tider av året. Detta gör, å ena sidan, att ett vattenkraftverk, som är utbyggt för tillgodogörande av den vattenföring, som finnes tillgäng­ lig under t. ex. nio månader av året, måste under den återstående tiden minska driften eller skaffa kraft från annat håll, producerad genom ånga eller på annat sätt, och, å andra sidan, att samma vattenkraftverk icke kan nyttiggöra mer än en bråkdel av den vattenföring, som förefinnes t. ex. under flodtid, utan måste låta den överskjutande vattenmängden rinna obe­ gagnad förbi. För att möjliggöra ett något fullständigare utnyttjande av- kraftverken och således nedbringa den genom periodisk vattenbrist uppstå­ ende förlusten åstadkommes genom uppförandet av dammar, vanligen i ut­ loppet från sjöar i flodsystemet, en reglering av vattenavrinningen. Genom periodiskt igensättande av luckorna i dessa dammar kan större eller mindre del av det tillrinnande flodvattnet samlas för att vid behov åter utsläppas, då den naturliga tillrinningen minskas under torrare årstider. Därigenom kan åtminstone en del av det vatten, som eljest skulle hava under flödestider runnit obegagnat förbi vattenverken, komma till nytta och vattnet över hu­ vud taget sparas till den tid, då det bäst behöves, varigenom sekunda kraft kan förvandlas till prima sådan. Det vattenmagasin, som sålunda skapas i sjön, kan även ökas därigenom att den naturliga tröskeln i sjöns utlopp, vilken hindrar sjöns vatten att rinna ut under en viss nivå, genom rens­ ningar sänkes. På det sättet möjliggöres att vid vattenbrist ur sjön tappa vatten, som eljest skulle genom den hindrande tröskeln hava hållits kvar i sjön. Sjöns vattenstånd blir visserligen därigenom tillfälligtvis sänkt un­ der det förutvarande naturliga, men det förutsättes, att sjön vid senare flodtillfälle blir återfylld till dämningsgränsen. Regleringsdammarna kunna ligga på långa avstånd från de vattenkraftverk, i vilka den insparade vat­ tenmängden skall utnyttjas.

D. Tekniska begreppsbestämningar. Vattenföring (Q) betecknar den i ett vattendrag per tidsenhet framrinnande vattenkvantiteten och plägar mä­ tas i kubikmeter per sekund (m3/s). Benämningen »vattenföring» ersätter det tidigare använda uttrycket »vattenmängd».

Med hänsyn till de olika sätt, varpå de dagliga observationerna av vatten­ föringen i ett vattendrag pläga statistiskt bearbetas, talar man om följande olika slag av vattenföringar:

Medelvattenföring (MQ) = medeltalet för ett större antal år av den för varje dygn rådande vattenföringen.

it Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. .Yr 71.

18

Ärsmedelvattenmängd — siffran för medelvattenföringen (m3/s), multi­ plicerad med antalet sekunder per år.

Normal lågvattenföring (MLQ) = medeltalet för ett större antal år av de vattenföringar, vilka var för sig utgöra den minsta vattenföringen under året.

Vattenföring med 50 % varaktighet (Qso) = den vattenföring som före­ kommit eller överskridits under 50 % av en tid som omfattar ett större antal år (50 % vattenföring).

Vattenföring med 75 % varaktighet (Q⁷⁵) = den vattenföring som före­ kommit eller överskridits under 75 % av en tid som omfattar ett större antal år (75 % vattenföring).

Dessutom hava från den tid då systematiska mätningar av vattenföring­ en i våra vattendrag mer allmänt kom i bruk räknats med en vattenföring med 9-månaders varaktighet, vilken kan definieras sålunda:

Vattenföring med 9-månaders varaktighet för ett år (9-mån.-vattenföring) = den vattenföring som förekommit eller överskridits under sammanlagt 274 dagar av året och

Normal vattenföring med 9-månaders varaktighet (normal 9-mån.-vatten- föring) = medeltalet för ett större antal år av de enskilda årens 9-måna­ ders vattenföring.

9-månaders vattenföringen är ett begrepp, som i huvudsak betecknar sam­ ma vattenföring som den, varåt 75 % vattenföringen ger uttryck. Med hän­ syn till de olika sätt, varpå ifrågavarande båda vattenföringar framräknas, kan dock någon obetydlig skillnad mellan de resultat de uppvisa iakttagas.

För att erhålla effekten i ett vattenfall (E) har man formeln:

H x Q x 1 000

,. . , , .

nr 1 E =------- —^-------- narurhastkrafter (nhk)

där H = bruttofallhöjd i m

Q = vattenföring i m3/s.

Omsättes den naturliga effekten genom turbiner, går en del förlorad ge­ nom friktion och andra förluster i kraftanläggningens vattenvägar och tur­ biner. Man uttrycker denna förlust med att turbinen har en viss verknings­ grad, vilken kan vara olika. Genomsnittlig verkningsgrad brukar ofta sättas till 75 %.

Formeln blir då denna:

nr 2 E = °’75 * H x 1000 = 10x H x Q furbinhästkrafter (thk).

Den övervägande delen av vår utbyggda vattenkraft förvandlas till elek­ trisk effekt genom generatordrift. Man kan räkna med, att verkningsgra­ den i den elektriska utrustningen utgör 90 %. Formeln antager följaktligen då följande utseende:

nr 3 E = 0,90 xlöxHxQ=9xHxQ = elektriska hästkrafter (ehk).

För bestämmandet av den elektriska effekten komma vissa elektriska mått­ enheter till användning. Den elektriska strömmens effekt är = spänning­ en i volt X strömstyrkan i ampére = voltampére (VA) = watt (W) för likström. Vid 3-fas växelström erhålles den aktiva effekten i watt som produkten av voltampére och en s. k. effektfaktor (cos ep), vanligen av storleken 0,8. Då watt är en mycket liten enhet, räknar man med 1 000 X W = kW (kilowatt). Följande samband finnes mellan de olika enheterna:

1 kW = 1,36 ehk, 1 ehk = 0,736 kW.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

19

Därvid erhålles formeln: nr 4 E = 6,6 H x Q = kilowatt (kW).

Exempel på tillämpning av ovannämnda formler. Det antages en brutto­ fallhöjd (H) om 5 m och en vattenföring (Q) om 2 ma/s:

Effekten (E) blir då enligt formel nr 1 133 naturhästkrafter (nhk)

» »2 100 turbin- » (thk) » » 3 90 elektr. » (ehk) » » 4 66 kilowatt (kW).

E. Vattenfallsfastigheternas betydelse som fastighetstaxeringsobjekt. Enligt av svenska vattenkraftföreningen uppgjord statistik angående kapitalinves­ teringarna i vattenkraftverk i Sverige ha under åren 1901—1948 följande be­ lopp (approximativt) i miljoner kronor investerats i dylika kraftverk.

1901—10 68 1911—20 228 1921—30 151 1931—40 200 1941—48 492 Summa milj. kr. 1139

Vid statistikens uppgörande har hänsyn ej tagits till anläggningar med ett effektbelopp understigande 75 kW, varjämte de kostnadsbelopp, som ned­ lagts å ledningsnät av olika slag samt å uppförandet av transformatorsta­ tioner, som ej äro belägna å kraftverksområdet, ej medräknats.

Till de i vattenkraftverk gjorda investeringarna böra ytterligare läggas de i regleringsföretag investerade beloppen. För tiden före år 1939 föreligga härutinnan inga uppgifter. För tiden därefter har emellertid svenska vat­ tenkraftföreningen lämnat vissa approximativa uppgifter rörande samtli­ ga kapitalinvesteringar i regleringsföretag. Härvid är emellertid att märka, att någon uppdelning å särskilda år av ifrågavarande investeringar ej kun­ nat göras. De sålunda lämnade uppgifterna innebära, att för tiden från och med 1939 verkställda investeringar i slutförda företag uppgå till 48 miljo­ ner kronor samt att investeringar i pågående men ännu ej slutförda företag belöpa sig till ytterligare omkring 10 miljoner kronor.

Vidare är att taga i betraktande att även naturvärdena av dels den för närvarande utbyggda vattenkraften, för vilken något värde ej beräknats i statistiken, dels ock den ännu ej utbyggda vattenkraften representera stora belopp, som måste uppskattas till flera hundra miljoner kronor.

Allmänna synpunkter på taxering av vattenfallsfastighet.

De sakkunniga framhålla, att reglerna om taxering av vattenfallsfastig­ het så tillvida skilde sig från motsvarande regler för jordbruksfastighet och annan fastighet (utom vattenfall), att de bildade ett mera självständigt för- fattningsavsnitt med bestämmelser så utformade, att med deras tillhjälp ett taxeringsvärde fastställdes, som ej vore ett direkt och påtagligt uttryck för allmänna saluvärdet utan som blott presumerades utgöra ett allmänna saluvärdet motsvarande värde. De sakkunniga anföra vidare.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Vattenfallsfastigheter äro nämligen av ett ur värderingssynpunkt mycket säreget slag. Vad värdering av kraftverk beträffar, är det uppenbart att där ej kan föreligga någon sådan hållpunkt för värderingen som ett lämp­ ligt antal för orten representativa köpeskillingar utgör. Ett kraftverk är ju sällan — och alldeles särskilt ej såsom ett värdeobjekt för sig —• före­ mål för några äganderättsöverlåtelser. I huvudsak gäller detsamma om outbyggda vattenfall, ehuru i fråga om dessa dock i vissa delar av vårt land förekommit en hd del äganderättsöverlåtelser. Detta framgår närma­

re av de betänkanden angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft, som inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga avgivit respektive den 27 februari 1943 (SOU 1943: 14) och den 20 december 1947 (SOU 1947: 81). På sätt i sistnämnda betänkande anföres uppgår emellertid den out­ byggda och utbyggnadsvärda vattenkraft, som ej befinner sig på fasta hän­ der, allenast till omkring 5 % av all sådan kraft. Det är därför redan på grund härav klart, att de försäljningar, som av sådan på spekulativ hand befintlig vattenkraft kan äga rum, måste behandlas med stor försiktighet såsom värdesättande faktor. På grund av det ringa antal outbyggda vatten­ fall, som således stå till den allmänna marknadens förfogande, är det näm­ ligen givet, att en konkurrens mellan spekulanter förekommer, vilken gör det troligt, att betingade priser ej äro representativa. I detta antagande be­ styrkes man än mer, då man tager del av vad i sist omförmälda betänkande vidare yttras under rubrikerna »förekomsten av spekulationstendenser» och »vattenfallsstyrelsens inköps- och prispolitik», vartill hänvisas (s. 62—65).

Emellertid har i anledning av SOU 1943: 14, efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1945:44), 1945 års riksdag beslutat sådan ändring i vattenlagens 1 kap. 14 §, att i ändamål att söka förhindra spekulationsförvärv av vatten­ fall möjlighet skapats att under vissa omständigheter expropriationsvägen förvärva vattenfall. I anledning av SOU 1947: 81 framlade Kungl. Maj :t i proposition till 1948 års riksdag (prop. 1948: 245) förslag till sådana änd­ ringar i vattenlagen, att berörda expropriationsförfarande betydligt utvid­ gades. Förslaget godkändes av riksdagen och författning rörande bland an­ nat detta ämne utfärdades den 30 juni 1948 (lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen, SFS nr 479). Slutligen har den 20 december 1946 ut­ färdats en lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, vilken författning, gällande t. o. m. den 30 juni 1948, genom lag av sistnämnda dag (SFS nr 480) förlängts t. o. m. den 30 juni 1953 eller den tidigare dag Konungen bestämmer. I vad mån den på ifrågavarande område sålunda genomförda lagstiftningen kan bidraga till att skapa en prisnivå, som kan anses vara ett representativt uttryck för allmänna saluvärdet, synes mer än ovisst.

Med hänvisning till ovanstående torde alltså kunna påstås, att vad kraft­ verk beträffar det praktiskt taget saknas möjligheter att med stöd av köpe­ skillingar få någon utgångspunkt för värdebedömningen och att beträffan­ de outbyggda vattenfall möjligheterna härtill äro starkt beskurna. Lika litet kunna hyror och arrenden, golvyta, kubikutrymme in. in., som eljest vid taxering av fastighet kunna få viss betydelse, anlitas såsom hållpunkter vid vattenfallsfastigheters taxering.

De sakkunniga anse därför, att nu gällande metoder för taxering av out­ byggt vattenfall resp. kraftverk och regleringsdammar i princip böra bibe­ hållas men att i fråga om den närmare utformningen av metoderna de ändringar, som de sakkunniga härutinnan föreslagit, böra genomföras.

I de avgivna remissyttrandena understrykes behovet av ändringar i lag­ stiftningen om taxering av vattenfallsfastighet och i flertalet yttranden till-

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

21

styrkes de sakkunnigas förslag i huvudsak. Beträffande de nya bestämmel­ sernas utformning i detalj framställas dock flera anmärkningar. Svenska vattenkraftföreningen och Sveriges industriförbund avstyrka helt de före­ slagna bestämmelserna om taxering av outbyggt vattenfall.

Kammarrätten framhåller, att den allmänna översyn, som ifrågavarande bestämmelser underkastats, syntes på ett förtjänstfullt sätt ha verkställts på grundval av inom kammarrätten vunna erfarenheter och med beaktande av den tekniska utvecklingen på området.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser de föreslagna ändringarna ägnade att möjliggöra en jämnare och mera rättvisande taxering av vattenfallsfas- tigheter än som tidigare kunnat ernås.

Vattenfallsstyrelsen anför, att taxeringen av vattenfall och kraftstationer hittills baserats på vissa principiella betraktelser, vilka i och för sig före- fölle acceptabla, men vilka, när de tillämpats oberoende av speciella för­ hållanden och inträdd utveckling, delvis lett till mindre tillfredsställande resultat. De sakkunnigas förslag innebure till övervägande delen tillrätta­ lägganden i sådana hänseenden, exempelvis när värdering av vattenfall i reglerade vattendrag baserades på den oreglerade vattenföringen med visst tillägg på grund av regleringen i stället för på de oftast ganska godtyckligt framkomna vattenföringsvärdena efter reglering. I en del avseenden hade de sakkunniga emellertid dragit ut konsekvenserna för långt i sina strävan­ den efter förbättrade taxeringsnormer, såsom när det föresloges, att vatten- fallsvärdena skulle ökas enligt exakta formler även med hänsyn till fram­ tida regleringsmöjligheter och att de för en sjöreglering erlagda ersättning­ arna skulle inräknas i regleringsdammens taxeringsvärde.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller, att det aldrig kunde räkne- mässigt avgöras vad som vore ett absolut riktigt taxeringsvärde, utan att en skälighetsprövning bleve i sista hand bestämmande. Någon metod, mot vilken inga invändningar kunde göras, torde aldrig kunna utarbetas. Man måste därför jämväl ställa det kravet på utformningen av hithörande be­ stämmelser, att de icke ledde till alltför betungande uppgiftsskyldighet och tidsödande beräkningsarbete samt ej fordrade alltför stor specialut­ bildning och fackkunskap hos utövaren av taxeringsarbetet. Den av de sak­ kunniga föreslagna taxeringsmetoden syntes åtminstone i de flesta fall kom­ ma att leda till invecklade utredningar, som krävde mer arbete än vad sa­ ken vore värd. Taxeringsvärdena å vattenfallsfastigheter vore för närvaran­ de icke av så stor betydelse som de sakkunniga syntes förutsätta. Kraftver­ ken, som representerade de större värdena, tillhörde i de flesta fall företag, som hade så stor inkomst att de kunde utnyttja garantiskatteavdraget, och taxeringsvärdenas storlek bleve i sådana fall beträffande kommunalskatten utan betydelse.

Vattenkraftföreningen anför vidare: För förmögenhetsskatten torde kraftverkens taxeringsvärden vara av ringa betydelse. Flertalet av de största kraftverken tillhöra staten. Ett fler­ tal kraftverk tillhöra kommuner, vilka ej heller betala förmögenhetsskatt. De enskilda kraftverken tillhöra till övervägande del börsnoterade aktie­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

bolag eller aktiebolag, som ägas av börsnoterade aktiebolag. Aktiebolagen erlägga icke förmögenhetsskatt, och aktiernas värde kan för börsnoterade företag icke påverkas av taxeringsvärdenas storlek. Värdet å andelar i eko­ nomiska föreningar torde regelmässigt ej heller röna inverkan därav. Det torde ej heller vara givet, att aktiernas värde i icke-börsnoterade företag påverkas av taxeringsvärdet hos de kraftverk, som tillhöra företaget.

Enligt särskild undersökning, nu utförd av föreningen, fördelar sig ägan­ derätten till vattenkraftverk i vårt land enligt uppgifterna i nedanstående tabell, där samtliga kraftverk över 75 kW (samt sådana för vilka ägaren tillsammans har över 75 kW) äro medräknade.

Ägare

Antal

Total turbin-D:o i

verk st.

effekt kW

*

Staten .................................. .......... 55

982 000

35

Kommuner.......................... .......... 128

434 000

15

Ekonomiska fören............. .......... 121

37 000

1

Aktiebolag, kat. I .......... .......... 263

915 000

33

»

D II .......... .......... 613

423 000

15

Enskilda.............................. .......... 269

32C00

1

1449 2 823 000 100

Aktiebolag, kategori 1 avse aktiebolag med börsnoterade aktier (eller bo­ lag som i sin tur ägas av kommun eller bolag med börsnoterade aktier). Aktiebolag, kategori II avse övriga aktiebolag.

Genomförande av förslaget enligt betänkandet skulle icke blott föror­ saka ökad arbetsbelastning för de skattskyldiga och för taxeringsmyndig­ heterna utan även föranleda inrättandet av en särskild konsulentorganisa­ tion och säkerligen jämväl förstärkning av personalen vid Sveriges meteo­ rologiska och hydrologiska institutet (SMHI). I fråga om de ökade kost­ naderna för statsverket ha inga beräkningar verkställts av de sakkunniga. De ökade kostnaderna för de skattskyldiga för fullgörande av ifrågava­ rande improduktiva arbetsuppgifter låta sig svårligen beräknas men bli utan tvivel avsevärda.

Även om möjligheten att ernå mera rättvisande taxeringsvärden i någon mån skulle ökas genom förslagets realiserande, blir dock som nämnts i sista hand en skälighetsprövning ofta nödvändig. Det är icke befogat att belasta myndigheter och enskilda med så mycket invecklat arbete för att få fram siffervärden, vilka ändå icke — annat än i undantagsfall — kunna läggas direkt till grund för taxeringsvärdena utan måste justeras med hänsyn till skälighetsprincipen.

Med hänsyn till, å ena sidan, förslagets begränsade värde för vinnande av mera rättvisande taxeringsvärden å vattenfallsfastigheter och dessa taxe­ ringsvärdens jämförelsevis ringa betydelse i beskattningshänseende samt, å andra sidan, ökningen av improduktiva arbetsuppgifter och kostnader, har föreningen beträffande väsentliga delar av förslaget kommit till den bestämda uppfattningen, att vad man därigenom skulle vinna icke står i rimlig proportion till de därmed förenade olägenheterna.

Föreningen avstyrker därför, att de föreslagna bestämmelserna rörande taxering av outbyggda strömfall upphöjas till lag, åtminstone till dess när­ mare utredningar i denna del hunnit verkställas. De anförda synpunk­ terna gjorde sig särskilt gällande beträffande det ifrågasatta förfarandet för taxering av sådana fastigheter och härtill komme att beträffande detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

23

förfarande ett flertal frågor ännu icke vore fullständigt utredda. Beträf­ fande taxering av kraftverk gjorde sig nämnda synpunkter icke gällande på samma sätt, varför föreningen icke ville motsätta sig, att de därom före­ slagna bestämmelserna antoges, dock med vissa angivna jämkningar. Även de förslagna reglerna om taxering av regleringsdamm borde kompletteras i visst avseende.

Sveriges industriförbund instämmer i vad svenska vattenkraftföreningen anfört.

Departementschefen. Taxeringen av outbyggda vattenfall, kraftverk och andra hithörande fastigheter har visat sig vara förenad med stora svårig­ heter. Att direkt fastställa ett allmänt saluvärde för en sådan fastighet är, som de sakkunniga framhållit, i allmänhet icke möjligt. Man får söka sig fram till godtagbara resultat på andra vägar. Det vanliga och numera i lag reglerade förfaringssättet är att fastställa ett grundläggande värde å själva vattenkraften, vartill, om vattenfallet är utbyggt, lägges värdet av för an­ läggningen i anspråk tagen mark ävensom värdet av till kraftverket hö­ rande dammar, andra byggnader och fasta maskiner. Hänsyn till värde­ ökning genom reglering av vattenföringen tages dels på det sättet att visst tillägg göres till vattenkraftens värde och dels på det sättet att värdet å regleringsanordningarna uppskattas för sig samt antingen tillägges värdet å kraftverksbyggnaderna (anordningar för korttidsreglering) eller taxeras som särskild taxeringsenhet (regleringsdamm för årsreglering). Till grund för beräkning av kraftvärdet lägges en uppskattning av effekten vid viss vattenföring. Markvärdet beräknas efter vanliga, för beräkning av sådant värde vedertagna normer. Kraftanläggnings liksom regleringsanordningars värde beräknas på grundval av den faktiska anskaffningskostnaden (enligt den s. k. anläggningskostnadsmetoden).

Ett bebyggt vattenfall med tillhörande kraftverksanläggningar kan emel­ lertid också värderas efter den avkastning som kan påräknas av kraftver­ ket (enligt den s. k. avkastningsmetoden). Det sistnämnda värderingssättet användes emellertid endast i undantagsfall eller för att kontrollera det efter förstnämnda princip beräknade värdet. Att anläggningskostnadsmetoden sålunda erhållit företräde framför avkastningsmetoden, trots att den senare principiellt borde tillämpas, eftersom »en förståndig köpare» måste antagas grunda det pris han vill betala för en kraftanläggning på den av­ kastning han kan få av densamma, beror huvudsakligen på svårigheten att i praktiken bemästra den senare metoden.

De angivna principerna för värdering av vattenfallsfastighet skola enligt förslaget bibehållas. I fråga om olika detaljer i värderingsförfarandet ha emellertid betydelsefulla ändringar föreslagits.

Behovet av ändringar i de nuvarande bestämmelserna om taxering av vattenfallsfastighet har vitsordats i så gott som samtliga remissyttranden. Däremot gå meningarna isär i fråga om vad de nya bestämmelserna på olika punkter böra innehålla.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Även jag anser övervägande skäl tala för, att hithörande bestämmelser nu omarbetas, och jag vill därför förorda att så sker. Till frågan om vilken vikt som därvid skall tillmätas de mot de sakkunnigas förslag framställda erinringarna och vad de nya bestämmelserna i följd därav eller på grund av vad i övrigt förekommit enligt min mening böra innehålla skall jag åter­ komma i samband med behandling av särskilda delar av förslaget.

Outbyggt vattenfall.

Som motiv för att låta en vattenföring motsvarande den normala lågvattenmängden ligga till grund för krafttillgångens beräkning i 1932 års förslag till nu gällande bestämmelser anfördes följande (prop. nr 220/1932 s. 85).

Vattenmängden har vid fallvärdering i regel angivits med 9-månaders var­ aktighet, men undantagsvis hava åtskilliga andra begrepp hävdats. Att så skett beror på vattenfallskommitténs ståndpunktstagande 1903, då densam­ ma hade att välja mellan riksdagens medel vattenmängd och kommitténs låg­ vattenmängd. Någon övertygande motivering framfördes icke, och den ve­ dertagna 9-månadersvattenmängden har också med fog kritiserats under taxeringen. Begreppet i fråga är sålunda rätt svåruppfattat, och dess fast­ ställande kräver en betydlig statistisk bearbetning. Ett skäl för dess bibe­ hållande vore naturligtvis, om densamma ungefär motsvarade utbvggnads- vattenmängden (turbinernas vattenförbrukning) eller stode i något regelbun­ det förhållande till densamma. Detta har emellertid under den moderna, snart 40-åriga vattenkraftutvecklingen ytterst sällan inträffat.

Den nya vattenlagen, som började tillämpas 1 januari 1919 och som så­ lunda i snart 13 år verkat normaliserande på vattendragsekonomien, hänför sig snart sagt genomgående till den normala lågvattenmängden (VL 1 kap. 5 §, 2 kap. 10 §, 4 kap. 1—3, 5, 8—9 §§,11 kap. 95 § och 14 kap. 1 § in. fl.). Betydelsen av denna vattenföring förstås av alla och densamma är lätt åt­ komlig ur räknesynpunkt. Alla skäl tala sålunda för dess godkännande även inom skattelagstiftningen. Mot detta kan invändas, att allmänheten vid kraftvärdering vant sig vid 9-månadersbegreppet, varför möjligen en felaktig ekonomisk uppskattning skulle kunna bliva följden av en övergång från del ena till det andra vattenmängdsbegreppet. Framhållas må emellertid, att värdet å vattenkraften är så omstritt och litet utrett, att man över huvud ännu ej har någon klar ståndpunkt i denna fråga. Härtill kommer, att till­ räckligt hydrografiskt material finnes för bedömande av den förändring av kraftpriset, som bör ske i samband med lågvattenbegreppets införande.

De sakkunniga anföra.

Det torde icke råda något tvivel därom att, då man vid genomförandet av 1932 års lagstiftning bestämde sig för normala lågvattenföringen såsom norm för värdesättningen av vattenfallsfastighet, man var fullt på det klara med, att denna vattenföring icke var ett uttryck för värdet av fallets hela vattenkraft. Det är ju också självfallet, att så ej kan vara händelsen. I ett vattendrag med mycket jämn naturlig avrinning, såsom t. ex. Götaälv, kan visserligen den normala lågvattenföringen vara så hög, att det mot­ svarande kraftbeloppet representerar i det närmaste hela krafttillgången. I ett vattendrag åter med mycket variabel avrinning kan den normala låg-

Kunol. Maj:ts proposition nr 71.

25

vattenföringen nedgå till ett så ringa värde, att det däremot svarande kraft­ beloppet endast kommer att representera en del av hela krafttillgången. Att man det oaktat valde den normala lågvattenmängden såsom taxeringsnorm berodde, som också av förarbetena till lagstiftningen framgår, huvudsak­ ligen på två omständigheter. Dels kom man därigenom i samklang med vattenlagens bestämmelser om lågvattenföringen såsom grund för åtskil­ liga i den lagen föreskrivna beräkningar och dels var lågvattenföringen ett lättförståeligt och av räkneoperationer mera oberoende begrepp.

Vad beträffar överensstämmelsen med vattenlagen torde emellertid be­ tydelsen härav kommit att bliva av mera formell än reell natur. Den för­ hoppning man hyste, att vid vattendomstol träffade, på lågvattenföringen grundade avgöranden skulle kunna komma till nytta jämväl vid taxeringen av vattenfallsfastighet och vice versa har visat sig i allmänhet icke kunna infrias.

Beträffande åter det förhållandet att lågvattenföringen skulle vara ett lättförståeligt och lättillgängligt begrepp, har utvecklingen i fråga om våra vattentillgångars tillgodogörande medfört, att — även om det fortfarande är lätt att uppfatta detta begrepps innebörd — lågvattenföringen dock ej längre är så lätt att i varje förekommande fall på ett tillfredsställande sätt konstatera. Efter det att 1932 års lagstiftning tillkommit, hava nämligen års-, vecko- och dygnsregleringar i mycket stor utsträckning genomförts i vårt land, och denna utveckling kommer säkerligen att fortgå i raskt tempo. Till följd av årsregleringar har den normala lågvattenföringen i ett flertal, däribland våra viktigaste, vattendrag ändrats och kommer ytterligare att undan för undan ändras och kan med hänsyn till det varierande sätt, på vilket regleringarna skötas, ej få samma betydelse som lågvattenmängden, mätt i ett oreglerat vattendrag.

Vad särskilt; säsong- och korttidsreglerade vattendrag beträffar är låg­ vattenbestämningen i dessa behäftad med en osäkerhet, som hänför sig till det förhållandet att------------ lågvattenföringen i sådana vattendrag är bero­ ende av ovanför liggande kraftverks minskade vattenförbrukning under nät­ ter, helgdagar och semestertid.

Då alltså de skäl, som tidigare talade för att välja lågvattenföringen så­ som taxeringsnorm, numera väsentligt förlorat i värde, ökar givetvis styr­ kan av det skäl, som enligt vad ovan anförts kan åberopas mot denna vat- tenföring såsom värderingsgrund, nämligen att lågvattenföringen för vat­ tendragen med deras i allmänhet mycket växlande vattenföringar icke ut­ gör ett entydigt uttryck för ett vattenfalls hela vattenkraft.

De sakkunniga diskutera därefter olika vattenföringar, som kunna er­ sätta den nu förekommande normala lågvattenföringen. De nämna därvid såsom tänkbara alternativ medelvattenföringen (MQ), vattenföringen med 50 % varaktighet (50 % Q) samt vattenföringen med 75 co varaktighet

(75 % Q) och anföra härom.

Undersökas dessa vattenföringar med hänsyn till deras lämplighet som taxeringsnorm, kan vad angår medelvattenföringen sägas, att den är både lättförståelig och lätt att få tillgång till. Såsom redan benämningen an­ giver utgör den medeltalet för ett större antal år av den för varje dygn rådande vattenföringen. Onekligen ger denna vattenföring ett något bättre uttryck för den vattenkraft, som i sin helhet är att hämta ur ett vattenfall än lågvattenföringen. Även bär äro emellertid på grund av de stora års- tidsvariationerna i avrinningen, som kan förekomma för vissa vattendrag, medelvattenföringen ej något gott uttryck för vattenkrafttillgången.

26

Vad så beträffar 50 % och 75 % vattenföringarna torde helt allmänt om dem kunna sägas, att de giva ett bättre begrepp om ett vattenfalls hela vat­ tenkraft än såväl normala lågvattenföringen som medelvattenföringen. Till­ lika torde de förstnämnda vattenföringarna vad angår inverkan av korttids- reglering vara mindre beroende av denna än lågvattenföringen. För medel- vattenföringens bestämmande saknar ju reglering varje betydelse.

För att få ett mera verklighetsbetonat underlag för fortsatta undersök­ ningar i denna fråga hava de sakkunniga från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut införskaffat en i tabellform uppställd utredning an­ gående den specifika naturliga avrinningen i liter per sekund och kvadrat­ kilometer (1/s/km2) för 70 stationer inom 37 flodområden, gällande de här ifrågavarande fyra vattenföringarna.

I ändamål att få en bättre överblick över det införskaffade materialet har detsamma överförts i grafisk form, varvid i första hand konstaterats, att någon fast relation icke råder mellan normala lågvattenföringen och övriga karakteristiska vattenföringar. Detta är också helt naturligt med hänsyn till vattendragens växlande karaktär i hydrologiskt hänseende. De enskilda vär­ dena visa i förhållande till normala lågvattenföringen stor spridning, men följande medelrelationstal torde dock kunna angivas:

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

MQ .................................................................. 5,6 gånger MLQ 50%Q.................................................................. 3,0 » »

/ 5/&Q.......................................................................... 1,6 » »

MLQ.................................................................. 1,0 » »

De sakkunniga ha stannat för att förorda vattenföringen med 75 procent varaktighet, vilket motiveras med följande.

Såsom ett resultat av de verkställda undersökningarna kan såsom en framträdande fördel hos de med 50 % och 75 % betecknade vattenföring­ arna konstateras, att de giva ett avsevärt bättre uttryck för ett vattenfalls hela vattenkraft än såväl lågvatten- som medelvattenföringarna och att 75 % vattenföringen i det avseendet är överlägsen. Tillika framgår, att 75 % vattenföringen i de undersökta fallen genomsnittligt står betydligt närmare lågvattenföringen, som är den för närvarande gällande taxeringsnormen, än 50 % vattenföringen. Medeltalet av vattenföringar med 75 % varaktighet ut­ gör nämligen blott 1,6 gånger lågvattenföringen, under det att vattenföringen med 50 % varaktighet är tre gånger så stor som lågvattenföringen. Härtill kommer att, om man räknar effekten i turbinhästkrafter vid 75 % verk­ ningsgrad i stället för i naturhästkrafter------------- blir turbineffekten med 75 % varaktighet allenast 1,2 gånger lågvatteneffekten i naturhästkrafter. Det är givetvis en stor fördel, om man som taxeringsnorm kan välja en vat- tenföring, som både giver ett bättre uttryck för ett vattenfalls hela vatten­ kraft och tillika ej i alltför hög grad avviker från nu gällande taxerings­ norm. De tal, som komma att fastställas såsom normala fallvärden, bliva mera representativa samtidigt som justeringen av dessa tal med hänsyn till den förändrade taxeringsnormen ej behöver bliva alltför stor. Tillika bör det förhållandet ej lämnas obeaktat att------------ vid köp och försäljning av vat­ tenfall eller eljest då det varit fråga om att i affärs- och fackmannakretsar bedöma ett vattenfalls vattenkraft detta skett och i allmänhet sker med ut­ gångspunkt från turbineffekten vid 75 % vattenföring.

Beträffande frågan om regleringsförhållandenas inverkan på effektbestänmingen (d. v. s. hänsynstagande till verklig effektökning ge­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

27

nom redan verkställd årsreglering eller beräknad effektökning genom före­ liggande möjlighet att verkställa års- eller korttidsreglering) erinra de sak­ kunniga, att enligt förslaget hänsyn till sådana förhållanden skulle tagas genom tillägg till värdet vid oreglerad vattenföring så att effektbestämningen principiellt komrne att omfatta dels den naturliga på oreglerad 75 procent vattenföring grundade effekten och dels en med hänsyn till förhållandena i fråga om årsreglering eller korttidsreglering beräknad effekt. Detta samman­ lagda effektbelopp hade i den föreslagna lagtexten angivits såsom en för taxeringen »bestämmande effekt».

1 övrigt hänvisa de sakkunniga beträffande förevarande fråga till ett sär­ skilt avsnitt i sitt betänkande om värdet av möjlighet till årsreglering och värdet av redan genomförd sådan (se s. 57).

Vidkommande frågan om beräkning av fallhöjd anföra de sakkun­ niga.

Den hittills i anvisningarna förekommande bestämmelsen om fallhöjdens beräknande efter den faktiska bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd och den faktiska normala lågvattenmängden måste givetvis också ändras, enär de sakkunnigas förslag åsyftar bestämmandet av en annan vattenfö­ ring. Att emellertid räkna med fallhöjden vid 75 % vattenföring — i över­ ensstämmelse med vad som för närvarande gäller i fråga om lågvatteneffek­ tens bestämmande — är ogörligt. Vattenföring med 75 % varaktighet är nämligen ett statistiskt begrepp, som gör att fallhöjdens anknytning till denna vattenföring medför tidsödande undersökningar, varjämte officiell uppgift om denna fallhöjd i regel icke står att erhålla. Däremot torde i de allra flesta fall vederbörande vattenfallsägare äga god kännedom om hur vattendragets profil gestaltar sig vid medelvattenföring. Enklast synes där­ för vara att vid effektens beräkning utgå från fallhöjden vid medelvatten­ föring. Då det här är fråga om ett outbyggt vattenfall, kan det förefalla onö­ digt att särskilt angiva, att bruttofallhöjden avses. Begreppet nettofallhöjd kan nämligen blott förekomma vid ett utbyggt vattenfall och betecknar då den fallhöjd, som efter avdrag av fallförluster i till- och avlopp faktiskt ut­ nyttjas i kraftverket. Beträffande ett utbyggt vattenfall ligger det emellertid nära till hands att vid fallvärdets beräknande utgå från nettofallhöjden, oaktat i fråga om ett sådant vattenfall själva vattenfallet skall uppskattas som om det vore outbyggt och nettofallhöjden i det sammanhanget således icke har något intresse. Av praktiska skäl torde därför bruttofallhöjden an­ givas såsom fallhöjdsbeteckning. Det bör tillika framhållas, att fallhöjden skall beräknas med inräknande av varje fallsträcka, som vid en utbyggnad av vattenfallet ekonomiskt och tekniskt sett lämpligen bör dit hänföras.

Vad angår frågan om tillämplig måttenhet å vattenkrafts- c f f e k t e n, erinra de sakkunniga, att gällande lagstiftning icke innehölle någon bestämmelse om den måttenhet å lågvatteneffekten, efter vilken vär­ deringen borde ske, men att lagstiftaren syntes ha räknat med att den pri­ mära måttenheten, naturhästkraften, vore den som i första hand borde an­ givas. De sakkunniga anföra vidare.

Vid ett övervägande av frågan, vilken måttenhet å effekten som numera bör bestämmas, är det uppenbart att härvidlag ej gärna kan bliva fråga om andra måttenheter än antingen naturhästkrafter eller turbinhästkrafter. Av

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

dessa är naturhästkraften den primära måttenheten och har på grund därav ävensom därigenom att den hittills varit den officiellt antagna ett visst krav på beaktande. Emellertid gäller vad turbinhästkraften angår, ------------ att man genom att omvandla naturhästkrafter till turbinhästkrafter kan göra övergången från lågvatteneffekt till effekten vid 75 % vattenföring mju­ kare och dessutom erhålla en mera direkt anknytning till förhållandena vid köp och försäljning av outbyggt vattenfall, enär vid dylika transaktioner priset i allmänhet beräknas efter turbineffekten vid 75 % vattenföring.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes det lämpligt att i sam­ band med övergången till 75 % vattenföring såsom värderingsnorm jämväl övergå från naturhästkraft till turbinhästkraft såsom måttenhet för vatten­ kraftens effekt.

Om man således bestämmer sig härför, synes det också lämpligt att, för undanröjande av all tvekan på denna punkt och för att tillgodose enhetlig­ heten, även i anvisningarna till kommunalskattelagen turbinhästkraften an- gives såsom måttenhet.

Ehuru verkningsgraden å en turbin, som tillverkats under senare tider, på grund av den tekniska utvecklingen å området, kan vara betydligt högre än 75 %, föreslås dock denna verkningsgrad, med vilken man sedan gam­ malt räknat och vid vilken formeln för turbineffekten är mycket enkel, näm­ ligen 10 X H X Q. Att observera är också, att den högre verkningsgraden på grund av vatten- och driftförhållandena icke alltid kan utnyttjas och att ett mycket stort antal, merendels mindre kraftanläggningar äro utrustade med turbiner av äldre årgångar med förhållandevis låg verkningsgrad. Dess­ utom kan anmärkas, att effekten enligt förslaget hänföres till bruttofallhöj­ den, under det att verkningsgraden å turbin angives i förhållande till natur­ effekten vid nettofallhöjd. En verkningsgrad av 75 % vid omvandling av den mot bruttofallhöjden svarande natureffekten till turbineffekt motsva­ rar därför en högre verkningsgrad å själva turbin än 75 %.

Beträffande värderingen av effekten framhålla de sakkunniga, att sedan på sätt förut angivits för ett visst vattenfall det antal turbinhäst­ krafter fastställts, som utgjorde den för taxeringen bestämmande effekten, skulle värdet per turbinhästkraft beräknas med ledning av det pris på vat­ tenkraften, som kunde antagas vara gällande för orten. Till upplysning i sistnämnda avseende torde -— på sätt skett även vid tidigare allmänna fas­ tighetstaxeringar -— i tabellsammanställning komma att för särskilda flod­ områden angivas vissa normalvärden. Med hänsyn till de för ett visst vat­ tenfall föreliggande särskilda omständigheterna såsom utbyggnadsförhållan- den, överföringsavstånd och avsättningsförhållanden skulle därefter det för vattenfallet tillämpliga normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt. Denna jus­ tering skulle ske efter en skälighetsprövning av de särskilda förhållandenas inverkan. Det sålunda erhållna värdet skulle slutligen underkastas ytterli­ gare justering med hänsyn till den tid, som kunde förväntas förflyta innan fallet bleve utbyggt. Till ledning för en dylik justering torde — liksom tidi­ gare — en diskonteringstabell komma att intagas i tabellsammanställningen.

Beträtfande övriga föreslagna ändringar i bestämmelserna rörande taxering av outbyggt vattenfall anföra de sakkunniga.

I sammanhang med angivandet av den vattenföring, som bör utgöra taxe- ringsnorm, torde böra intagas den bestämmelse om avdrag för avståendet av vatten till samfärdsel och andra behov, som nu förekommer i anvisnings­

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71.

29

punktens tredje stycke och därvid givas följande omformulering. »Vatten, som på grund av förpliktelse, vilken åvilar vederbörande fastighet såsom sådan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den män vattenkraftens värde därigenom minskas.» Syftet med omformulering­ en är dels att klargöra, att härvidlag ej kan bliva fråga om vatten, vars av­ stående grundas å ett avtal, vilket ej fastställts av domstol och som ej heller utgör ett servitutsavtal, dels ock att den utsträckning, i vilken ett frånräk- nande av vattenmängd må ske, gjorts beroende blott av den nedsättning i iallvärdet, som avståendet av vattenmängden medför, och alltså är oberoen­ de av om därigenom vattenföringen med 75 % varaktighet minskats eller ej.

Vad härefter angår de förhållanden, vilka särskilt böra tagas i betrak­ tande vid fallvärdets uppskattning och som endast utgöra en exemplifika- tion av vad som i detta avseende kan anses vara av större betydelse, torde följande ändringar i de härutinnan nu gällande bestämmelserna böra ge­ nomföras.

Då beräkningen av den tid, som kan förväntas förflyta innan fallet blir utbyggt, är eu operation som företages först sedan övriga på fallvärdet in­ verkande omständigheter blivit beaktade, synes den justeringsposten lämp­ ligen böra omnämnas sist.

Såsom en värdepåverkande faktor angives i de nu gällande bestämmel­ serna i ämnet även avstånd från järnvägsstation. Då härmed torde åsyftas att få ett uttryck för de högre eller lägre kostnaderna för framforsling vid fallets utbyggande av materiel och personal, som avståndet till järnvägs­ station innebär, synes fallets läge i förhållande till järnvägsstation lämpli­ gen böra inordnas under exemplen på de utbyggnadskostnaderna influeran­ de faktorerna. Vidare bör uppmärksammas, att en viss förändring av järn­ vägens betydelse beträffande transporter numera inträtt, i det att biltrafi­ ken härvidlag kommit att spela en roll jämsides med järnvägstrafiken. På grund härav bör såsom exempel å förhållanden, som inverka på kostnaderna för fallets utbyggande, jämte fallets höjd och långsträckthet samt grundens beskaffenhet, insättas ordet transportkostnader. Slutligen bör det sist i ifrågavarande anvisningspunkt stycket 2 nu förekonnnande påpekandet av att hänsyn skall tagas jämväl till kostnader för andel i regleringsdamm utgå. På sätt här ovan anförts —---- — kommer nämligen det värde, som en­ ligt de sakkunnigas förslag på grund av regleringsförhållanden skall beskat­ tas vid respektive vattenfall, ej att inkludera något regleringsdamm mot­ svarande värde.

Ytterligare kan anmärkas att det enligt ovanstående på ortspriset grun­ dade värdet för vattenfallets effekt utgör ett värde, vilket visserligen beräk­ nats för vattenfallet såsom outbyggt, men dock är beräknat så som om nå­ gon tid för fallets utbyggande ej åtginge. Detta framgår därav att, då kor­ rektion göres i normalvärdet med hänsyn till den tid som förväntas för­ flyta tills fallet blivit utbyggt, häri inräknas jämväl den tid, som tages i an­ språk för själva utbyggandet.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att de sakkunniga i betänkandet åberopat en av vattcnrättsingenjören Hartzell upprättad promemoria med förslag till norm för bestämning av årsregleringars inverkan på fallvärdet vid taxering av vattenfallsfastigheter, vilken promemoria torde få såsom bi­ laga (bil. Il) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

De ifrågasatta bestämmelserna om taxering av outbyggt vattenfall tillstyr­ kas eller lämnas utan erinran i huvudparten av remissyttrandena. I etl par

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

yttranden framställas emellertid anmärkningar mot det föreslagna sättet att bestämma fallhöjden och i några uttalas, att effekten vid medelvattenföring- en borde läggas till grund för värderingen. Svenska vattenkraftföreningen och Sveriges industriförbund avstyrka i första hand helt de i förevarande del föreslagna bestämmelserna och förorda i andra hand betydande omar­ betning av desamma.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att värderingens baserande på 75 procent vattenföringen i stället för på normal lågvattenmängd innebure en förbätt­ ring och överensstämde med ett av styrelsen redan år 1932 avgivet förslag.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att metoden att till grund för vär­ deringen av vattenfall lägga effekten av oreglerad 75 procent vattenföring, i förekommande fall kombinerad med särskilt tillägg för reglering, otvivel­ aktigt skulle skapa en säkrare grundval för ett riktigt taxeringsresultat.

Länsstyrelsen i Hallands län anser de skäl, som de sakkunniga åberopat för värderingens grundande på vattenföringen med 75 procent varaktighet, övertygande.

I ett av sistnämnda länsstyrelse överlämnat yttrande från den av länssty­ relsen vid senaste fastighetstaxeringar anlitade sakkunnige för vattenfallsfastighet framhålles, att den föreslagna övergången till uppskattning av ef­ fekten vid 75 procent vattenföring torde komma att ge ett högre vär­ de åt vattenfall, som vore belägna i vattendrag med »jämn» vattenföring och därför vore att rekommendera. Vad anginge den föreslagna definitio­ nen av begreppet fallhöjd kunde denna anses tillfyllest, så länge det gällde sådana vattenfall som ännu ej vore definitivt planerade för utbygg­ nad, enär bestämningen av fallhöjden för ett dylikt vattenfall under alla om­ ständigheter bleve approximativ. Då emellertid värderingen av ett bebyggt vattenfall skedde efter samma grunder som för ett outbyggt sådant, syntes det vara nödvändigt att införa mera detaljerade bestämmelser om hur fall­ höjden skulle definieras. Den föreslagna definitionen gåve klarhet endast i fråga om den övre vattenytan vid ett kraftverk (höjdläget av kraftverksdam- mens övre krön). För att få fram fallhöjden borde även den nedre vatten­ ytan definieras, då ju denna i hög grad vore beroende av den rådande vat­ tenföringen och förhållandena nedströms kraftverket. Fallhöjden borde där­ för fixeras till en viss bestämd vattenföring. För kraftverk med reglerings- damm i omedelbar anslutning till kraftstationen torde särskilt böra påpe­ kas att fallhöjden icke finge räknas från något medelvärde av förekomman­ de högsta och lägsta vattenstånd i dammen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser också de sakkunnigas förslag i fråga om vattenföringen vara att hälsa med tillfredsställelse. Genom att vid värderingen utgå från ett vattenfalls turbineffekt vid 75 procent vatten­ föring torde elimineras de med användandet av naturhästkrafter förknippa­ de olägenheterna, och man finge fram ett antal hästkrafter, som kunde sägas utgöra ett gott värdemedeltal för ytterligheterna lågvatten- och möjlig ut- byggnadseffekt. Ävenså erhölles en god anslutning till i praktiken vanligt sätt att värdera vattenkraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

31

De sakkunnigas förslag att utgå från bruttofallhöjd vid medelvat- tenföring vore emellertid, framhåller länsstyrelsen vidare, inkonsekvent och eliminerade i viss mån fördelen med att övergå till turbineffekt vid värdering­ en. Mot de sakkunnigas skäl för detta förslag kunde anföras, att samtliga vat- tenföringar, som brukade användas för att karakterisera ett vattendrag, vore statistiska begrepp med undantag av hög- och lågvattenföringar, som hän­ förde sig till de absolut högsta respektive lägsta kända vattenstånden. Ett exakt fastställande av fallhöjden vid medelvattenföring torde därför vara i stort sett lika tidsödande som vid 75 procent vattenföring. Förefintlig offi­ ciell förteckning över Sveriges vattenfall angåve endast vattenstånden vid medelvattenföring på särskilda punkter i vattendragen och då vanligen blott i uppströms- och nedströmsändarna av sammanslagna fallkomplex, som kunde vara ägnade för gemensam utbyggnad; icke hur fallhöjden fördelade sig inom dessa komplex på enskilda falldelar med olika ägare, varom icke heller torde gå att få upplysning från SMHI. När det gällde fall, som ägdes eller undersökts av vattenfallsstyrelsen eller andra större kraftföretag, torde för övrigt fallhöjden vid 75 procent vattenföring vara lika lätt att erhålla som vid medelvattenföring. En bedömning av medelvattenståndet för de fall, som icke förekomme i den publicerade förteckningen över Sveriges vat­ tenfall (de ojämförligt talrikaste), ävensom för små delar av andra fall utan föregående observationer och beräkningar måste bliva synnerligen vansklig och gåve säkerligen rum för många felaktigheter. Fallhöjden vid 75 procent vattenföring skilde sig i allmänhet ganska litet från den lätt åtkomliga fall­ höjden vid normal lågvattenföring; i varje fall mindre än från fallhöjden vid medelvattenföring. Effektberäkningen vid 75 procent vattenföring skulle således giva ett riktigare värde vid användande av fallhöjden vid normal låg­ vattenf öring än med utgång från fallhöjden vid medelvattenföring. Ett ännu bättre värde kunde erhållas, om fallhöjden vid såväl medel- som normallåg- vattenföring angåves och ett därav beräknat värde sattes som fallhöjd vid 75 procent vattenföring. Bestämmelserna syntes därför böra utformas så att vid beräkningen skulle användas fallhöjden vid 75 procent vattenföring, varvid anvisning borde lämnas, hur fallhöjden skulle beräknas med tillhjälp av fallhöjderna vid låg- och medelvatten, om den ej vore direkt avvägd. Låg­ vattenfallhöjden torde kunna antagas skilja sig från fallhöjden vid 75 pro­ cent vattenföring med x/~ av skillnaden mellan fallhöjderna vid låg- och medelvatten. Den eventuella felaktigheten i medelvattenföringens fallhöjd bleve därigenom också reducerad till

y3.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser i likhet med de sakkunniga, att den oreglerade 75 procent vattenföringen vore en bättre beräkningsgrund än normal lågvattenföring, men förordar medelvat- tenföringen såsom varande eu ändå bättre beräkningsgrund. Institutet anför.

Den vattenföring som lägges till grund för beräkningen bör, vare sig det gäller 75 % vattenföring eller medelvattenföring, vara ett uttryck för de normala förhållandena under de närmaste 10 ä 20 åren efter taxeringen. Då det ej är möjligt alt förutsäga vattenföringens storlek, måste taxeringarna i stället grundas på normalvärden, beräknade för en föregående tid. Beräk­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ningen av normalvärden förutsätter att relativt långa observationsserier äro tillgängliga. De långa observationsserierna sträcka sig i allmänhet ej längre bakåt än till omkring 1910. En granskning av dessa serier visar, att 75 % vattenföringen efter omkring år 1930 varit avsevärt större än för de tidigare åren. Av de få ännu längre serier som finnas, synes framgå, att åren om­ kring 1900 också skulle ha en relativt stor 75 % vattenföring. Då i de se­ nare 40 åren ingår en period med lågt och en period med högt värde på 75 % vattenföringen, vill det synas som om värdet för hela 40-årsserien skulle ut­ göra ett tillfredsställande normalvärde, ägnat att ligga till grund för taxe­ ringen. Den nämnda variationen av 75 % vattenföringen är mera utpräglad i Norrland än i södra Sverige. I fråga om medelvattenföringen är långtids- variationen mindre utpräglad. Den stora långtidsvariationen av 75 % vat­ tenföringen beror nämligen ej så mycket på en förändring av nederbördens och avdunstningens storlek, utan åtminstone i Norrland övervägande därpå, att vintrarna under de senaste åren varit kortare och varmare än tidigare. För att belysa det ovanstående har institutet sammanställt uppgifter om 75 % vattenföringens och medelvattenföringens storlek för 10-, 20- och 40- årsperioder i några vattendrag, där långa av regleringar oberoende observa­ tionsserier finnas tillgängliga. Det har därav framgått, att det ej är ovan­ ligt i de norrländska älvarna att 75 % vattenföringarna för olika 10- eller 20- årsserier avvika från varandra med mer än 25 % även om medelvatten­ föringen är ungefär densamma.

De stora differenserna mellan 75 % vattenföringarna för olika tidsavsnitt i de norrländska floderna visa, att ett normalvärde endast kan erhållas på basis av en lång serie och att det ej är lämpligt, med hänsyn till att upp­ gifterna böra vara likvärdiga, att grunda taxeringarna på värden för de re­ lativt korta serier, därtill omfattande olika tider, som i regel finnas tillgäng­ liga. Det torde därför bli nödvändigt att hänföra de ofta ganska korta obser­ vationsserierna till samma 40-årsperiod med hjälp av de fåtaliga långa se­ rierna. På basis av de på detta sätt beräknade stationsvärdena kunna där­ efter värden för olika vattenfall erhållas.

Ett tillfredsställande normalvärde på medelvattenföringen kan erhållas av betydligt kortare serier än 40 år. Härigenom och genom att medelvattenfö­ ringen ej ändras genom regleringarna blir antalet jämförelseserier relativt stort, vilket underlättar de korta observationsseriernas omräkning till stan­ dardserierna.

Det förekommer knappast några serier med helt oreglerade förhållanden i södra Sverige. De i allmänhet små regleringar som funnits lång tid kunna ha någon om också ej så stor inverkan på 75 % vattenföringen. Medelvat­ tenföringen är däremot oberoende härav. I Norrland och norra Svealand förekommer 75 % vattenföringen under förvintern och våren. Vid sådana hydrologiska stationer, där vattenståndet är isdämt — ungefär halva an­ talet i dessa landsdelar -— grundar sig därför beräkningen av 75 % vatten­ föringen på interpolerade värden och äro därför rätt osäkra. Osäkerheten i vintervärdena på grund av isdämningen medför givetvis också en viss osä­ kerhet i fråga om medelvattenföringen. Denna inverkan är dock ringa, i Norr­ land och norra Svealand därför att medelvattenföringens storlek övervägan­ de beror på den stora sommarvattenföringen, i södra Sverige därför att is- dämningen är begränsad till förhållandevis korta tider.

I vattendrag där hydrologiska stationer saknas, måste uppgifterna om vat­ tenföringen uppskattas. Det är — möjligen med undantag av fjällområdena — väsentligt lättare att tillförlitligt uppskatta medel- än 75 % vattenfö­ ringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

33

Av det föregående torde framgå, att beräkningen för en framtida tidspe­ riod av medelvattenföringen är enklare och kan utföras med större nog­ grannhet än beräkningen av 75 % vattenföringen. Om värderingen grundas på medelvattenföringen, blir arbetet därför icke blott förenklat, utan resul­ tatet också pålitligare.

Till förmån för medelvattenföringen talar vidare, att denna vattenföring är ett mått på den vattenmängd som maximalt kan utnyttjas.

Det förtjänar även framhållas, att den verkliga utbyggnadsvattenföringen, vilken är avgörande för anläggningskostnaden och därmed också för kraft­ verkets taxering, i allmänhet närmar sig medelvattenföringen och i många fall överstiger denna. Inga större kraftverk synas numera projekteras för en utbyggnadsvattenföring som är tillnärmelsevis så låg som 75 % vattenföring. Under sådana omständigheter synes det också sannolikt, att den korrektion för utförda och framtida regleringar, som i varje fall är nödvändig, blir mindre om medelvattenföringen tages till norm än om 75 % vattenföringen väljes.

Till den naturliga regleringen i vattendragen, som i viss mån framträder i 75 % vattenföringen, bör hänsyn, om medelvattenföringen användes, tagas i den korrektion av effektens storlek eller värde, som i varje fall erfordras på grund av sjöregleringarna.

Förslaget, att fallhöjden vid medelvattenföring skulle läggas till grund för effektberäkningen biträdes av institutet, vare sig medelvattenfö­ ringen eller 75 % vattenföringen lades till grund för värderingen. Härom anför institutet.

Som skäl mot att använda fallhöjden vid 75 % vattenföring vill institu­ tet anföra, att en vattenföring av denna storlek i de större norrländska vat­ tendragen vanligen inträffar endast på vintern, varvid isdämning kan verka förryckande på fallhöjdsbestämningen. Medelvattenföring förekommer där­ emot i Norrland i de större älvarna ofta i september och oktober, i de smärre vattendragen även under sommaren. I de sydligare vattendragen kan den inträffa vilken årstid som helst.

Fallhöjderna i en fors torde vanligen vara ungefär lika stora vid medel­ vatten som vid 75 % vattenföring. Undantag måste emellertid göras för nedersta delen av forsen, särskilt där ett längre lugnvatten finnes nedanför. Lutningen i detta är oftast avsevärt större vid medelvatten än vid 75 % vattenföring. Den nedre vattenytans härigenom ökade höjning inkräktar på den ovanför liggande forsens nedre del, så att dess fallhöjd minskas. Minsk­ ningen kan uppgå till flera decimeter, men blir i regel liten i förhållande till forsens hela fallhöjd. Om däremot till en fastighet hör endast en mindre del av forsen och denna del är belägen vid forsens fot, kan fallhöjden vid medelvatten vara avsevärt mindre än vid 75 % vattenföring och lågvatten- föring. Detta uttalande gäller givetvis ej i det ej sällan förekommande fall att vattenytan nedom forsen är påverkad av isdämning vid nämnda lägre vattenföringar. För den händelse fallhöjden vid medelvattenföring skulle giva ett uppenbarligen oriktigt värde å den bestämmande effektens storlek, kan justering härför göras vid uppskattningen av värdet per effektenhet.

Såsom de sakkunniga framhålla, stå officiella uppgifter om fallhöjden vid 75 % vattenföring i regel icke att erhålla. Samma gäller emellertid i all­ mänhet också om fallhöjden vid medelvattenföring. I »Förteckning över Sveriges vattenfall», som omfattar de viktigare delarna av de mera bety­ dande vattendragen, finnas visserligen uppgifter om den totala fallhöjden för varje forssträcka vid medelvattenföring. Dessa uppgifter äro dock ofta

!! liihanq till riksdagens protokoll WHO. 1 samt. Nr 71.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

på grund av senare utbyggnader föråldrade och kunna dessutom icke an­ vändas för att bedöma enskilda fastigheters fallhöjd, därest denna ej utgö- res av en hel fors. För de vattendrag, som icke ingå i nämnda publikation, finnas inga andra på officiella mätningar grundade uppgifter om fallhöj­ derna än för de i Vattenfallskommitténs betänkande år 1903 medtagna sta­ ten tillhöriga fallen. För de utbyggda fallen med en turbineffekt av 100 hk eller mera finnas uppgifter om fallhöjderna, enligt av kraftverksägarna lämnade uppgifter, i den av kommerskollegium publicerade utredningen »Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930» och för de senare utbyggnaderna i svenska vattenkraftföreningens publikationer.

Institutet får slutligen framhålla svårigheten att, innan utarbetat projekt finnes, avgöra om en fallsträcka »vid en utbyggnad av vattenfallet ekono­ miskt och tekniskt sett lämpligen bör dit hänföras». Detta spörsmål synes dock icke beröra bestämningen av fallhöjden utan fastmer bedömandet av effektenhetens värde.

Vad angår den måttenhet för uppskattning av effekten, som borde användas, framhåller institutet, att den internationella och numera också i Sverige mest använda måttenheten för effekt vid kraftverk vore kilowatt (kW), varför det syntes lämpligt att nu införa denna enhet.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller till en början, att redan det fö­ reslagna förfaringssättet att basera värderingen på endast ett effektvärde, som dock vore motiverat med hänsyn till kravet på enkelhet och som borde kunna ge fullt tillfredsställande resultat, innebure en så stor förenkling, att det vid bedömning av andra detaljers inverkan ej kunde anses nödvän­ digt eller i jämförelse med denna förenkling berättigat att göra en alltför ingående finräkning, i synnerhet ej när det gällde betydligt mera svårbe­ stämda faktorer än den tillgängliga effektens variationer i oreglerat vatten­ drag.

Beträffande den effektbestämmande vattenföringen uppgiver för­ eningen, att föreningen tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att vatten­ föringen med 75 procents varaktighet vore en betydligt bättre värdemätare än normala lagvattenföringen samt att den för oreglerade vattendrag i regel ' ore den bästa av de vattcnföringar som ginge under den gängse benämning­ en karakteristiska. I fortsättningen framhåller emellertid föreningen.

Mot det sätt, på vilket de sakkunniga velat taga hänsyn till den av års- regleringar betingade värdeökningen, kunna emellertid hysas så starka be­ tänkligheter, att man frågar sig, om icke annan karakteristisk vattenföring vore att föredraga, om den med någorlunda tillfredsställande resultat kunde användas såväl för oreglerade som för reglerade vattendrag. Enär de flesta vattendrag av betydelse för kraftalstring förr eller senare torde bli i hög grad reglerade, framstår det som synnerligen önskvärt att så snart som möj­ ligt kunna gå in för användningen av en vattenföring, som ger ett adekvat uttryck även ock i synnerhet för sådana vattendrag. Man skulle då slippa ifrån den mycket vanskliga uppgiften att göra särskilt tillägg för reglering och möjligheten till reglering på sätt de sakkunniga föreslagit, vilket sätt, ehuru i och för sig logiskt uppbyggt och teoretiskt" rationellt, innehåller så många svårbedömbara^ faktorer och lätt kan leda till missvisande resultat.

Det har, särskilt från SMHI, rests invändningar mot användningen av vattenföringen med 75 % varaktighet, enär den med hänsyn dels till regle­

36

mare utredas. Endast natureffekten kan exakt angivas, om fallhöjd och vat- tenföring äro kända, och uttryckes genom formeln gQH kW, där g i Sverige är 9,82; övriga effektangivelser bli beroende av verkningsgraden. Om hän­ syn till utbyggnadsförhållandena tages genom jämkning av enhetsvärdet, så som i lagförslaget avses, kunde det vara mest logiskt att uttrycka effekten såsom natureffekt. Emellertid är det med hänsyn till överskådligheten och vid beräkning av energiproduktion (i kWh) m. m. mest praktiskt att ut­ trycka effekten såsom elektrisk effekt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser riktigaste resultat kunna ernås ge­ nom att lägga medelvattenföringen till grund för värdesättningen. Sam­ ma skäl som de sakkunniga åberopat mot lågvattenföringen som norm syn­ tes om ock i mindre grad tala mot den oreglerade vattenföringen med 75 procent varaktighet. En beräkning på grundval av medelvattenföringen vore enklast att tillämpa och oberoende av alla vattenregleringar. För denna metod talade också förslaget att fallhöjden skulle bestämmas vid medel- vattenföring.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter av liknande skäl, huruvida icke medelvattenföringen borde läggas till grund för den bestämmande ef­ fektens storlek.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län befarar betydande svårigheter för taxe­ ringsmyndigheterna att rätt bedöma ett vattenfalls värde efter effekten vid 75 procent vattenföring, som krävde mera ingående beräkningar än att be­ döma värdet efter lågvatteneffekten. Sannolikt komme de flesta berednings- och taxeringsnämnder att vara ur stånd att bedöma och kontrollera den vattenfallssakkunniges beräkningar enligt den föreslagna 75-procentnormen.

I den av regeringsrådet Fransen avlämnade promemorian anföres till en början för belysande av frågan om vilken vattenföring som bör väl­ jas, följande allmänna synpunkter.

Vid ett vattenkraftverk, som utnyttjas utan tillgång till reservkraft från annat håll och även i övrigt utan samarbete med andra kraftverk, har den kraft, som icke är kontinuerligt tillgänglig, med nödvändighet blott proble­ matiskt värde, nämligen i den mån den kan finna användning för sådana mera sällsynt förekommande kraftbehov, vilka kunna till storleken rättas efter tillgången. Även om ett separat drivet kraftverk utbygges för vatten­ föring utöver den året runt tillgängliga, kan det därför icke utan vidare an­ tagas att därigenom avkastningsvärdet ökas i sådan grad, att förräntning er hålles icke blott av byggnadskostnaden utan jämväl av ett särskilt fall­ värde. Vid ett allmänt tillgodogörande av vattenkraften i separata kraftverk måste på grund härav en vattenfallstaxering grundad på den normala låg­ vatteneffekten anses medföra en skälig fördelning av fallvärdena. Vid infö­ randet av nuvarande taxeringsbestämmelser kan också kraftförsörjningen i Sverige antagas hava i stort sett kännetecknats av sådana förutsättningar. Emellertid har kraftförsörjningen numera utvecklats i sådan riktning, att en omprövning av beräkningsgrunderna för taxeringen i ifrågavarande hän­ seende måste anses motiverad.

De svenska vattendragen karakteriseras av stora årliga vattenföringsva- riationer, och krafttillgången består därför till stor del av vad som brukat

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

37

kallas sekunda kraft. Samtidigt äro vattenfallen, jämfört med andra valten- kraftrika länder, exempelvis Norge, förhållandevis låga och kostnaderna för vattenbyggnaderna följaktligen, per effektenhet räknat, höga, särskilt om de måste fördelas på en utbyggnadseffekt motsvarande allenast lågvattenmäng­ den. Med dessa förutsättningar är det naturligt, att tillgodogörandet av den sekunda vattenkraften i vårt land blivit ett alltmer aktuellt problem. Dess lösning har vunnits i någon mån genom uppammandet av för detta ändamål särskilt lämpad förbrukning, till exempel inom de metallurgiska och elektro­ kemiska områdena, men främst genom kompletteringar av vattenkraften med värmekraft, genom en successivt utvidgad samköming mellan kraftver­ ken samt genom års- och korttidsreglering av vattenföringen.

Vid ovannämnda förhållanden framträder vid utnyttjandet av den svens­ ka vattenkraften energibalansen som den för utbyggnadstakten avgörande faktorn. Redan den elektrifieringskommitté, som i början på 1920-talet in­ venterade våra krafttillgångar, frångick också den tidigare — och utomlands även senare — brukliga inventeringsenheten hästkraft, och inriktade beräk­ ningen på den årligen disponibla energimängden i kilowattimmar, därvid vattenkraften förutsattes i viss om också måttlig omfattning bliva komplet­ terad med värmekraft. Skulle kommittén endast medräknat krafttillgången vid året runt disponibel vattenföring, så skulle slutresultatet blivit väsentligt lägre än den summa av 32,5 miljarder kWh/år, vartill kommittén uppskat­ tade våra utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar. När man nu vågat höja denna siffra, senast till 50 miljarder kWh/år, förutsätter detta uppenbar­ ligen att den sekunda vattenkraften i betydande utsträckning tillvaratages genom ovan angivna åtgärder och sålunda bland annat genom en omfattande utvidgning av ångkraftverken. Ett särskilt, mera reguljärt komplement till vattenkraften synes framdeles kunna påräknas från de fjärrvärmeverk, som nu planeras för vissa större städer och som skulle producera mottrycks- kraft under den i stort sett med den allmänna lågvattentiden sammanfallan­ de cldningssäsongen.

Genom här i korthet skildrade omständigheter har den sekunda kraften hos oss numera funnit en annan och framför allt säkrare avsättning än den, som skulle kunnat påräknas vid separat drift av kraftverken, och det synes uppenbart att detta förhållande bör beaktas vid vattenfallsstaxeringen ge­ nom skäligt hänsynstagande vid värderingen till icke blott lågvatteneffekten utan även sådan därutöver tillgänglig effekt, som kan ekonomiskt tillgodo­ göras. Till ytterligare belysning härav må följande tankeexperiment tjäna. En kraftproducent äger två i stort sett likvärdiga vattenfall i samma vat­ tendrag, det ena, A, outbyggt, det andra, B, utbyggt för lågvattenföringen. För att täcka det ökade kraftbehovet erfordras ytterligare lika stor utbygg­ nad. Ägaren kan då antingen bygga ut jämväl fallet A till lågvattenföringen eller utvidga kraftverket vid B till dubbla effekten, därvid den tillgodo­ gjorda sekunda kraften måste kompletteras med kraft frän annan källa. Om han väljer utbyggnad av fallet A, måste avkastningen tydligen räcka till för förräntning av dettas mot lågvatteneffekten svarande fallvärde. Om han i stället väljer ökad utbyggnad av fallet B, får han förutsättas räkna med minst lika stor vinst utöver förräntning av byggnadskostnaden som i förra fallet och följaktligen kan avkastningen i det senare fallet antagas räcka för ett särskilt värde å den tillgodogjorda sekunda naturkraften. Vid eu från sådana synpunkter, som kunna beaktas vid taxeringen, rationell utnyttjning av vattenkraften kan därför den sekunda kraften antagas tillgodogjord en­ dast i den mån därav uppkommande avkastning motsvarar jämväl ett fall­ värde. Då vidare numera praktiskt taget varje nybyggt vattenkraftverk kan anses äga möjlighet att anslutas till det samkörande kraftnätet och därmed

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

vinna avsättning för den sekunda kraften, samt taxeringen av den outbyggda vattenkraften uppenbarligen bör avse all förefintlig möjlighet till ekonomiskt utnyttjande, så synes det väl motiverat att vid taxeringen normalt med­ räkna visst fallvärde även för den vattentillgång, som icke är tillgänglig året runt.

Det ovan anförda tankeexperimentet kan föras vidare i syfte att finna en rationell kvantitativ grund för värderingen av den sekunda naturkraften. Resonemanget leder därvid till en slutsats, som också kan a priori förefalla naturlig, nämligen att fallvärdet av sekunda kraft kan antagas förhålla sig till fallvärdet av året runt tillgänglig kraft på samma sätt som avkast- ningsvärdena å motsvarande utbyggda kraftbelopp. Fallvärdet kan följakt­ ligen bestämmas efter grunder, analoga med dem som brukas vid värdering av utbyggd sekunda kraft, i den mån de äro av allmängiltig natur. Vidare befinnes beräkningen böra avse hela den krafttillgång, som kan antagas till­ godogjord vid optimal utbyggnad, varmed då avses den utbyggnad, som medger förräntning av största möjliga kapitalinsats utöver byggnadskost- naden.

I promemorian framhålles härefter, att de sakkunnigas förslag medgåve full hänsyn till de förut angivna slutsatserna såvitt anginge vattenfall i reglerade vattendrag, men att det kunde ifrågasättas, om det steg i samma riktning, som förslaget innebure beträffande oreglerade vattendrag, kunde i detta hänseende anses fullt tillfredsställande. Det syntes i varje fall icke lämpligt att i lagtexten binda tillämpningen vid värderingsgrunden oregle­ rad 75 % vattenföring, bland annat av det skälet, att utvecklingen måste väntas även framdeles medföra successiv ökning av den sekunda kraftens värde. Liksom ifråga om inverkan på fallvärdet av årsregleringar syntes hänsjmstagandet vid värdering av vattenfall i oreglerat vattendrag till kraft­ tillgångens växlande storlek kunna överlåtas åt tillämpningen, därvid er­ forderliga normer kunde efter sakkunnigas hörande meddelas i samband med de för taxeringen utarbetade tabellerna. Sådana normer kunde lämp­ ligen avse beräkning i procent av medelvattenföringen av en med den verk­ liga, till storleken växlande vattenföringen ekvivalent, året runt tillgänglig vattenföring, som skulle kunna betecknas såsom taxeringsvattenföring, var­ vid den bestämmande effekten torde böra kallas taxeringseffekt.

Slutligen anföres. Behovet av centralt utgivna vägledande uppgifter för beräkning av taxe- ringsvattenföringen påverkas självfallet icke därav att beräkningsgrunden blir en annan än 75 % vattenföringen. Det överensstämmer vidare utan tvivel med vattenfallstaxeringens allmänna natur och tillfredsställer kravet på enkelhet vid taxeringen, att dessa uppgifter givas en såtillvida summa­ risk karaktär, att förhållandet mellan taxeringsvattenföring och medelvat- tenföring angives i avrundade tal, till exempel i fem- eller tiotals procent. Det kan i detta sammanhang icke tillräckligt understrykas, att en enhetlig grund för exakt bestämning av fallvärdena över huvud taget icke kan exi­ stera. Det bör därför tillses att varken taxeringsmyndigheter eller skatt­ skyldiga frestas att lägga ned ofruktbart arbete på utredningar och menings­ utbyten rörande detaljer vid beräkning av taxeringsvattenföringen. Som regel torde därför den oreglerade taxeringsvattenföringen böra bestämmas på grundval av tabellvärden, som lämpligen på uppdrag sammanställas av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och som kunna -—- när

39

annat observationsmaterial saknas — härledas ur allmänna hydrologiska data, men beräkningen bör stödja sig på en definierad och bekantgjord, efter sakkunnigas hörande uppställd värderingsgrund, så att det förblir den vat- tenfallsägare, som så önskar, obetaget att prestera egen utredning i frågan.

Beträffande innebörden av Franséns förslag torde jämväl få hänvisas till ett vid Franséns promemoria fogat författningsförslag, vilket såsom bi­ laga III torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Departementschefen. Nuvarande metod för taxering av outbyggt vattenfall innebär, att värderingen grundas på en uppskattning av den vattenkraft, som är tillgänglig under hela året, d. v. s. i princip den prima kraften. Detta uttryckes i gällande bestämmelser så, att vattenfallet uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt, d. v. s. effekten vid den vattenföring, som genomsnittligt förekommer i vattendraget, när den framrinnande vatten­ mängden är minst. Detta uppskattningssätt skall tillämpas, oavsett om vat­ tendraget är reglerat eller icke.

Även enligt de sakkunnigas förslag skall till grund för värderingen läggas en viss effekt. I fråga om beräkning av denna effekt föreligger emellertid en skillnad mellan å ena sidan vattenfall i vattendrag, som icke blivit före­ mål för långtidsreglering och som icke heller kan förväntas bliva långtids- reglerat inom överskådlig tid (i det följande kallat oreglerat) samt å andra sidan vattenfall i vattendrag, som redan blivit eller förväntas bliva lång- tidsreglerat (i det följande kallat reglerat). Beträffande vattenfall i oreg­ lerat vattendrag skall den grundläggande (»den bestämmande») effekten utgöras av effekten vid 75 % vattenföring, d. v. s. effekten vid den vatten­ föring som förekommer eller överskrides under tre fjärdedelar av året. Be­ träffande vattenfall i reglerat vattendrag kommer den till grund för värde­ ringen liggande effekten att utgöras av summan av en på nämnda sätt uträk­ nad effekt — därvid man alltså i fråga om vattenfall i verkligen reglerat vattendrag måste utgå från förhållandena sådana de voro innan regleringen genomfördes — samt ett särskilt beräknat tillägg, som är avsett att giva ut­ tryck för vattenkraftens värdeökning genom regleringen.

De sakkunnigas förslag innebär metodmässigt icke något större avsteg från vad som nu gäller såvitt angår vattenfall i oreglerade vattendrag; det är endast en annan vattenföring som upptagits som bestämmande för värdet. 1 sak innebär förslaget, att hänsyn vid beräkningen av den bestämmande effekten kommer att tagas även till kraft, som icke är tillgänglig under hela året, d. v. s. till sekunda kraft.

Beträffande taxeringen av vattenfall i reglerade vattendrag ha de sakkun­ niga åberopat cn av Hartzell utarbetad promemoria, i vilken förordas en ny metod för taxeringen. Denna innebär i princip att vid värdeberäkningen medtages all uttagbar vattenkraft, både prima och sekunda. Det uttagbara kraftbeloppet lägges emellertid cj direkt till grund för taxeringen, utan därvid omräknas kraften med hänsyn till dess växlingar under året samt dess olika ekonomiska användbarhet särskilda årstider, särskilda dagar och särskilda delar av dygnet genom en s. k. ekvivalentberäkning (se s.

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

40

114), så att kraftbeloppet uttryckes i antalet effektenheter prima kraft. Då man icke kan tänka sig en sådan detaljerad beräkning vid taxeringen av varje särskilt vattenfall, har Hartzell utarbetat vissa för taxeringen använd­ bara schabloner, som kunna tänkas för varje fall giva ungefär samma re­ sultat som en i de särskilda fallen utförd ekvivalentberäkning skulle givit. Därvid har för vissa typiska vattenfall med kända egenskaper undersökts, hur den omräknade (ekvivalenta) effekten förhåller sig till effekten vid medelvattenföringen. Tankegången är den, att om den ekvivalenta effek­ ten vid vissa kända egenskaper hos ett vattenfall (varav viktigast här är den relativa storleken av årsregleringsmagasinet i vattendraget) utgör viss pro­ cent av effekten vid medelvattenföringen, bör vid varje annat vattenfall med samma egenskaper den ekvivalenta effekten utgöra samma procent av effekten vid medelvattenföringen samt att för varje vattenfall med från typfallen avvikande egenskaper ifrågavarande procenttal bör kunna erhållas genom interpoleringar mellan för de olika typfallen karakteristiska tal.

Den i promemorian angivna metoden innebär alltså icke, att värdering av vattenfall i reglerade vattendrag skall ske i första hand genom en be­ räkning av effekten vid 75 % oreglerad vattenföring, som sedan skall kor­ rigeras genom ett tillägg. Innebörden är i stället den att den bestämmande effekten för dessa vattenfall framkommer genom en direkt beräkning, var­ efter det i författningstexten angivna »tillägget» får uträknas genom en ef­ terföljande operation, bestående i att från den direkt beräknade bestäm­ mande effekten dragés effekten vid oreglerad 75 % vattenföring.

Det är också att märka att 75 % vattenföringen, som vid vattenfall i oreg­ lerade vattendrag är avgörande för värdebestämningen, för taxeringen av vattentall i reglerade vattendrag i regel blir av sekundär betydelse; i stället kommer värderingen i dessa fall att i realiteten grundas på magasinsvoly- men och medelvattenföringen.

Mot de sakkunnigas förslag angående värdering av outbyggt vattenfall har invänts, att 75 % vattenföringen är olämplig som värderingsfaktor, enär den är svårberäknad, att denna vattenföring icke ensam giver tillräckligt uttryck för den sekunda kraftens värde i ett vattenfall även om vattendraget är oreglerat samt att det är en nackdel att icke kunna tillämpa en enhetlig vattenföring som grundläggande faktor för taxering av alla vattenfall.

Kritiken utmynnar i ett förordande av medelvattenföringen som gemen­ sam grund för taxering av vattenfall i såväl reglerade som oreglerade vat­ tendrag. Fördelarna med en sådan metod ha angivits vara, att medelvatten­ föringen kan bestämmas på ett betydligt säkrare sätt än 75 % vattenföringen, att medelvattenföringen är oberoende av reglering samt att utbyggnadsvat- tenföringen alltmera tenderar att närma sig medelvattenföringen.

Vid bedömande av kritiken mot de sakkunnigas förslag angående den vat­ tenföring som skall läggas till grund vid taxeringen torde först böra fram­ hållas, att alla synas vara ense om att den föreslagna 75 % vattenföringen är en avsevärt bättre grund för värderingen än den hittills tillämpade låg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

41

vattenföringen, därför att den förra vattenföringen i allmänna marknaden spelar en mycket större roll för bestämmande av saluvärdena på vatten­ fall än den senare. Vidare torde böra erinras om att det aldrig kan bliva tal om att vid fastighetstaxeringen göra annat än en ganska approximativ vär­ dering. Med hänsyn härtill torde den av de sakkunniga föreslagna metoden teoretiskt få anses fylla rimliga anspråk på en värderingsmetod, som skall användas för det ändamål, varom här är fråga.

De anmärkningar av praktisk art som framförts äro emellertid mera vä­ gande. Det är sålunda icke lämpligt, att olika grunder tillämpas vid värde­ ringen av vattenfall i olika slags vattendrag. Vidare är det onekligen en brist hos förslaget, att det i så hög grad bygger på en vattenföring, varom man tydligen i en del fall icke kan erhålla tillförlitliga uppgifter. Det är gi­ vetvis angeläget att taxeringen av vattenfall kommer att ske efter en metod, där åtminstone grundvärdena äro tillräckligt säkra.

Det må vidare framhållas, att regeringsrådet Fransén, vilken såsom teknisk expert verkställt en bedömning av vikten hos de framställda anmärkning­ arna samt av möjligheterna att tillämpa medelvattenföringen som grund­ val för all vattenfallstaxering, förordar en övergång till en enhetlig värde- ringsgrund, anknuten till medelvattenföringen.

Användningen av medelvattenföringen som enhetlig värderingsgrund medför visserligen, att man icke heller beträffande oreglerade vattendrag kan —- i motsats till vad som skulle bliva fallet vid användning av 75 % vat­ tenföringen — direkt basera värderingen på den valda grunden; medelvat­ tenföringen torde nämligen alltid behöva räknas om för att den därur be­ räknade effekten skall motsvara enbart prima kraft. Då emellertid denna olägenhet icke är av allvarligare art har jag ansett mig böra förorda en me­ tod, enligt vilken medelvattenföringen lägges som enhetlig grund för taxe­ ring av outbyggt vattenfall. Denna metod innebär alltså, att värderingen vare sig vattendraget är reglerat eller icke sker med utgångspunkt från me­ delvattenföringen, som emellertid för användning vid taxeringen skall kor­ rigeras eller omräknas (genom ekvivalentberäkning eller efter någon all­ mängiltig norm) så att den mot den korrigerade vattenföringen (lämpligen kallad taxeringsvattenföring) svarande prima kraften (lämpligen kallad taxeringseffekt) blir likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt ut­ tagbara vattenkraften. Hänsyn kommer med andra ord vid värderingen att tagas, förutom till den prima kraften, jämväl i full utsträckning till den sekunda kraften, därvid dock den senare blir evalverad så att den uttryckes i en med den prima kraften likvärdig effektenhet. Om sålunda ett vatten­ fall kan producera 1 000 kW prima kraft och 1 000 kW sekunda kraft, värd hälften så mycket som den prima kraften, omräknas vattenföringen så att den motsvarar 1 500 kW prima kraft, vilken sedan värderas efter ä-priset i allmänna marknaden för prima kraft. Genom detta förfaringssätt erhålles jämväl teoretiskt sett ett noggrannare uttryck för hela den ekono­

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

miskt utnyttjningsbara vattenkraften i ett oreglerat vattendrag än vad den på 75 % vattenföringen grundade effekten innebär.

Vad angår utformningen av hithörande bestämmelser i enlighet med de av mig nu angivna principerna har jag ansett mig kunna i huvudsak godtaga det av Fransén vid hans promemoria fogade författningsförslaget. Vissa tek­ niska detaljer i fråga om värderingsförfarandet torde få angivas i de tabel­ ler som komma att utarbetas till nästa allmänna fastighetstaxering. Det sy­ nes lämpligt att tabellerna jämte anvisningar fastställas av Kungl. Maj :t.

Vad angår fallhöjden ha de sakkunniga föreslagit, att effektberäk­ ningen skall ske på grundval av bruttofallhöjden vid medelvattenföring. Häremot har anmärkts bl. a. att detta icke harmonierar med förslaget att lägga 75 % vattenföringen som grund för taxeringen. Denna anmärkning förlorar sitt värde, om den av mig förordade metoden för värdering av out­ byggt vattenfall godtages. Ej heller övriga anmärkningar torde vara av be­ skaffenhet att böra föranleda frångående av de sakkunnigas förslag härut- innan.

Vidkommande den måttenhet för effekten, som bör användas, ha vissa skäl anförts för övergång från den av de sakkunniga föreslagna mått­ enheten turbinhästkraft till kilowatt (kW). Detta är en rent teknisk fråga, som i och för sig icke har någon betydelse för värderingen. Det torde där­ för vara lämpligt, att denna fråga tills vidare lämnas öppen och att åt den tekniska sakkunskapen överlåtes att ytterligare pröva frågan i samband med utarbetande av förslag till taxeringstabeller. Det kan anmärkas, att icke heller i gällande lagtext finnes angivet vilken måttenhet som skall användas.

Mot övriga föreslagna ändringar har jag intet att erinra.

' Kraftverk.

De sakkunniga framhålla till en början, att de metoder, som hittills ansetts möjliga att tillämpa för värdering av kraftverk, vore avkastnings- metoden och anläggningskostnadsmetoden, därvid man beträffande den förstnämnda kunde tala om dels den strikta avkastningsmetoden, som inne- bure, att för varje särskilt kraftverk gjordes en beräkning av dess normalt påräkneliga avkastning samt normala omkostnader för drift och underhåll, och dels den förenklade avkastningsmetoden, som utginge från genomsnitt­ liga värden för den uttagbara kraften samt för årskostnader. De sakkun­ niga anföra vidare.

Skall man söka bedöma, vilken av avkastnings- och anläggningskostnads- metoderna som bör givas företräde, måste ju resultatet, om man ser sa­ ken principiellt -—- därvid alltså frågan om den strikta eller förenklade av­ kastningsmetoden saknar betydelse — bliva det, att avkastningsmetoden

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

43

är riktigare. Det är nämligen givet, att avkastningen av ett objekt lämnar bättre upplysning om dess allmänna saluvärde än vad som i sådant avse­ ende kan åstadkommas genom en beräkning av kostnaderna för att vid en viss tidpunkt framställa detta objekt. Fastighetsobjekt får icke i handel och vandel ett visst högre värde därför att det kostat mycket utan därför att det ger en viss mot detta värde svarande avkastning. Det är visserligen sant, att även med tillämpning av anläggningskostnadsmetoden en viss hän­ syn automatiskt kommer att tagas till den i det enskilda fallet föreliggande räntabiliteten. Om det nämligen är så, att ett kraftverk i förhållande till sin effekt varit särskilt kostsamt att bygga, innebär detta som regel, att vatten­ fallet varit svårt att utbygga och förty mindre värdefullt samt att till följd härav det värde, varmed själva vattenfallet ingår i taxeringsvärdet, sättes så mycket lägre.

Mot avkastning smetodens tillämplighet vid taxering av vattenfallsfastig- het kunna emellertid åtskilliga invändningar göras, vilka hänföra sig till dessa fastigheters egenartade karaktär.

Till en början må följande mer principiella synpunkter framhållas. Ett kraftverk kan äga värden, vilka äro av beskaffenhet att hänsyn till desamma bör tagas vid taxeringen men som dock äro sådana, att de kom­ ma att ligga utanför en avkastningsuppskattning. I detta avseende är att uppmärksamma, att enligt avkastningsmetoden totalvärdet av ett kraft­ verk bestämmes med utgångspunkt från den effekt kraftverket äger i det skick, vari det blivit utbyggt. Har därför ett kraftverk såsom ej sällan före­ kommer blivit utbyggt för lägre effekt än den för det ifrågavarande vatten­ fallet ekonomiskt fördelaktigaste, har detta till följd att värdet av ej ut­ nyttjad vattenkraft ej får något uttryck i det enligt berörda metod beräk­ nade värdet. En motsvarighet härtill råder för den händelse regleringsmöj- ligheter för kraftverket i fråga förefinnas utan att regleringsföretaget ännu kommit till stånd. Det understundom icke obetydliga värdet av sådana möj­ ligheter kan ej med tillämpning av avkastningsmetoden vinna beaktande. I nu berörda fall kräves alltså en komplettering av det resultat, vartill me­ toden leder, genom en särskild uppskattning av värdet av ej utnyttjad vat­ tenkraft ävensom av möjligheter till reglering av vattenavrinningen. För taxering av ännu ej färdigställda kraftverk lämnar dessutom metoden föga ledning.

Vidare kunna vid avkastningsmetodens tillämpning vissa olägenheter uppkomma, som äga betydelse för inkomsttaxeringen. Sålunda kan ett kraft­ verk, som varit dyrt att'utbygga, komma att få ett lägre byggnadsvärde än som svarar emot de faktiska byggnadskostnaderna. Härigenom kan kraft- verksföretaget med hänsyn till slitningsavdraget för byggnad, i den mån detta avdrag beräknas å byggnadsvärdet, komma att få en för hög inkomst­ taxering, varjämte i fråga om den såsom »särskilt maskinvärde» betecknade delen av byggnadsvärdet metoden icke medger dess beräknande enligt ve­ dertagna grunder.

Mot speciellt den förenklade avkastningsmetoden anföra de sakkunniga den invändningen att den icke i erforderlig omfattning medgåve ett hänsyns­ tagande till de för det individuella kraftverket föreliggande förhållandena. Det torde sålunda knappast vara oberättigat att låta förhandenvaron eller ej av ett ledningsnät vid ett kraftverks tillkomst verka därhän att olika kraftvärden kunde komma att beräknas för olika kraftverk. På samma sätt

44

torde väl den olika användningen av kraften, som för de särskilda kraft­ verkens del kunde föreligga, kunna föranleda en differentiering av kraft­ värdena.

Sedan de sakkunniga därefter understrukit, att den viktigaste invänd­ ningen mot avkastningsmetoden emellertid vore dess svårhanterlighet vid den praktiska tillämpningen samt lämnat en närmare redogörelse för dess praktiska olägenheter (bet. sid. 47—51), övergå de till att behandla anläggningskostnadsmetoden och framhålla därvid, att man ej finge bortse ifrån, att även denna metod företedde en speciell olägenhet i taxeringstekniskt hänseende. Det vore nämligen givet, att riktigheten av en enligt metoden verkställd taxering vore starkt beroende av att så fullständiga uppgifter som möjligt av den skattskyldige lämnades angående alla de kostnader för anläggningens utförande, som skulle tjäna till ledning för taxeringen, även­ som rörande tiden för deras investering. På sätt framginge av de på officiellt uppdrag gjorda undersökningarna om utfallet av taxering av vattenfalls- fastighet åren 1933 och 1945 inom vissa flodområden, hade härutinnan åt­ skilligt brustit. Emellertid borde det ej vara omöjligt att vidtaga sådana åtgärder, att olägenheten i nu berörda avseende undanröjdes eller i varje fall starkt begränsades. Garantier borde nämligen kunna skapas för att de behövliga uppgifterna i erforderlig utsträckning också framskaffades.

De sakkunniga uttala, att de efter ett övervägande av de olika synpunk­ ter, som kunde anläggas på frågan om metoden för taxering av kraftverk, kommit till den uppfattningen, att ingen ändring borde vidtagas i vad här­ utinnan för närvarande gällde. Anläggningskostnadsmetoden borde sålunda fortfarande utgöra den huvudsakliga grunden för taxeringen, och vederbö­ rande taxeringsmyndigheter borde alltid, där möjlighet funnes för den skatt­ skyldige att tillhandahålla de erforderliga uppgifterna, tillse att en värde­ ring enligt denna metod ägde rum. För den händelse nämligen att taxe­ ringen påyrkades skola ske enligt avkastningsmetoden, borde en jämförelse mellan de resultat de bägge metoderna uppvisade kunna göras. Den för­ enklade avkastningsmetoden borde alltså intaga samma ställning som hit­ tills, d. v. s. den borde huvudsakligen användas såsom kontrollmetod. Vad anläggningskostnadsmetoden anginge kunde det resultat, vartill metoden ledde, behöva justeras i sådana fall, då med hänsyn till anläggningens ål­ der eller ett mindre gott utförande eller exceptionellt goda och väl tillvara­ tagna utbyggnadsbetingelser eller av andra dylika orsaker tillämpandet av anläggningskostnadsmetoden gåve en påtagligt oriktig taxering till resultat. Detta följde redan av det förhållandet att anläggningskostnadsmetoden, så­ som av den nuvarande lagtexten framginge, ej kunde vara annat än ett medel, varigenom man beräknades nå fram till ett det allmänna saluvär­ det motsvarande värde. Emellertid syntes det av praktiska skäl lämpligt att i mer konkret form låta i lagtexten komma till uttryck, att det resultat, vartill anläggningskostnadsmetoden ledde, under vissa omständigheter kun­ de tarva en justering.

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

45

Vidkommande de kostnader, som borde medräknas vid anlägg- ningskostnads metodens användning erinra de sakkunniga, att med nuvarande bestämmelser tvekan rått härom (t. ex. beträffande er­ sättningar för markskador, kostnader för rensningar och skadeförebyggande åtgärder m. in.), samt framhålla, att då det gällde att bedöma vilka kost­ nader som skulle medräknas -vid ett kraftverks värdeuppskattning, det vore nödvändigt att klarlägga och i minnet fasthålla den princip, varå anlägg- ningskostnadsmetoden vore grundad, nämligen att det kapital, som ned­ lagts i ett kraftverk, beräknades lämna skälig ränta och att kraftverket därför borde till ett pris motsvarande nämnda kapital kunna finna en i avseende å taxeringsvärdets bestämmande representativ köpare. Enligt denna princip vore alla kostnader, som varit erforderliga för att kraft­ verket skolat komma till stånd, att hänföra till taxeringsvärdet påverkande kostnader. Klart vore emellertid, att, därest vid taxering av ett kraftverk enligt anläggningskostnadsmetoden vissa kostnader för ett vattenfalls ut­ byggnad till ett kraftverk blivit fullt beaktade därigenom att fallvärdet blivit ökat på grund av åtgärder och anordningar, för vilka dessa kostna­ der utgivits, desamma ej skulle ånyo beaktas i form av direkta anläggnings­ kostnader. Vad anginge ett kraftverk torde dock den erfarenhet, som nu­ mera vunnits vid behandlingen av mål i kammarrätten angående vatten- fallsfastigheters taxering, giva vid handen att kostnader av ifrågavarande slag, därtill hänsyn borde tagas vid fallvärdets beräknande, knappast kunde sägas förekomma. De på fallvärdet inverkande kostnader för markskador m. in., som man tänkt på då man vid bestämmelsernas tillkomst ansett sig böra överlämna åt praxis att bestämma vad som skulle inbegripas i anlägg­ ningskostnaden, torde ha varit den ökning av fallvärdet, som tillägg för dygns- och veckoreglering (korttidsreglering) utgjorde eller som skapades därigenom att vattenfallet genom uppdämning eller rensningar — s. k. profilreglering — finge en ökad fallhöjd. Emellertid förhölle det sig så, att beträffande den vid ett kraftverks taxering beräknade ökningen av fall­ värdet med högst 15 procent, som enligt vid tidigare fastighetstaxeringar utgiven tabellsammanställning förefintligheten av regleringsmagasin för dygns- och veckoreglering kunde giva anledning till, ofta nog saknats någon reell motsvarighet mellan det av berörda anledning gjorda tillägget till fall­ värdet och korttidsregleringens verkliga värde, vilket minst borde uppgå till ett belopp, motsvarande kostnaderna för regleringens åstadkommande. Av sistnämnda belopp syntes i varje fall ersättningar för markskador eller eljest för skada och intrång hittills ej hava hänförts till anläggningskost­ nader. Det torde därför vara mest rationellt att här räkna med de verkliga kostnaderna för korttidsregleringens åstadkommande, alltså även ersätt­ ningar för markskador in. m. Därutöver kunde tillägg behöva göras för naturvärdet av dylik reglering. Med hänsyn till berörda förhållanden syntes också den maximering av tillägget för korttidsreglering, som hittills i all­ mänhet tillämpats och som förutsatte att i varje fall vissa understundom

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

ej obetydliga kostnader för dess anordnande ej medräknades, ha varit alltför snävt tilltagen.

Vidare anföra de sakkunniga. Vad så angår fallhöjdens ökning vid ett kraftverk genom för sådant än­ damål företagen vattenuppdämning hava olika meningar kommit till ut­ tryck beträffande frågan, huruvida ersättningar för markskador o. d. äro att hänföra till kostnader, som böra medräknas, och följande synpunkter hava framförts, vilka med hänsyn tagen till olikheten i det tekniska för­ farandet äro fullt tillämpliga jämväl å kostnaderna för en ökning av fall­ höjden genom rensningar. Anser man, att de ovanför dammen liggande indämda fallsträckorna ej egentligen tillhöra vattenfallet utan att dettas fallhöjd genom kraftverksdammens uppförande ökat, skulle man kunna förmena, att de på grund av uppdämningen utbetalda ersättningarna blivit beaktade vid fallvärdets bestämmande. Å andra sidan har man sett saken på sådant sätt, att det aktuella vattenfallets fallhöjd bör räknas från övre vattenytan för den längst bort liggande indämda fallsträckan och att alla kostnader för uppdämningen, däri inräknade markskadeersättningar, hän­ föras till utbyggnadskostnader, till följd varav jämväl dessa ersättningar utgöra kostnader av betydelse för taxeringen.

Enligt de sakkunnigas mening torde det vara riktigast att betrakta saken på det sätt, att i det förutsatta fallet det endast är fråga om en utbyggnad av viss fallhöjd. Kostnaderna för uppdämning och rensningar skola alltså räknas såsom anläggningskostnader. En annan sak är att dessa kostnader, vad fallvärdet betx-äffar, kunna göra sig gällande i värdeminskande rikt­ ning, då man har att bedöma svårigheterna vid vattenfallets utbyggnad.

Sammanfattningsvis torde sålunda kunna med ledning av ovanstående fastslås, att principiellt sett alla kostnader av vad slag de vara må, som erfordrats för utbyggnad av ett vattenfall till ett kraftverk, skola medräknas vid uppskattningen av kraftverkets värde. Det synes jämväl bäst överens­ stämma med den allmänt gällande uppfattningen om utbyggnaden av ett vattenfall såsom ett sammanhängande företag, där alla kostnader ekono­ miskt och tekniskt äro koncentrerade till och bundna vid vattenfallet. Kost­ naderna hava ju uteslutande till ändamål att nyttiggöra vattenfallets natur­ kraft. En följd av detta betraktelsesätt är också, att sådana kostnader, som avse skada och intrång å annans egendom, vilken ej är belägen i omedelbar anslutning till kraftverksfastigheten, eller som avse utförande av arbeten å mark, som befinner sig mera avlägset från nämnda fastighet, skola med­ räknas vid kraftverksfastighetens taxering. I sistnämnda avseende är sär­ skilt att märka sådana förhållanden som att kanaliserings- och rensningsar- beten företagits på avsevärt avstånd från kraftverksfastigheten. Även där sådana arbeten utförts i annan kommun utan att där bliva föremål för taxering, synas kostnaderna för desamma böra hänföras till kraftverkets anläggningskostnader.

För att tydligt utmärka, att principiellt samtliga kostnader för utbygg­ nad av ett vattenfall skola medräknas, har det ansetts lämpligt att utsäga detta i själva lagtexten, varjämte en mer fyllig exemplifiering av kostnader av förevarande slag ytterligare understryker berörda sakförhållande.

Klart är emellertid, att kostnader, som tekniskt sett äro att hänföra till utbyggnadskostnader för ett vattenfall, under vissa omständigheter ej skola medräknas vid taxeringsvärdets bestämmande. Så är fallet med kostnader för framställande eller förvärv av vissa för kraftverkets drift erforderliga föremål av lös egendoms natur. Detsamma gäller givetvis kostnader för

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

47

byggnader och arbeten, till vilkas värden hänsyn bör tagas vid taxering av annan fastighet än den, varå kraftverket är beläget. Att kostnader för för­ värv av vattenfall och utmål eller av rätt att tillgodogöra sig annans del i vattenfall eller annans mark såsom utmål icke skola räknas såsom an­ läggningskostnader, är självfallet, enär såväl vattenfallet som utmålet en­ ligt anläggningskostnadsmetoden uppskattas särskilt för sig.

Beträffande beräkningen av värde å byggnader framhålla de sakkunniga, att för ett rätt bedömande av frågan, hur det uppskattade total­ värdet för ett kraftverk (d. v. s. anläggningskostnaderna, vederbörligen index- och avskrivningsberäknade, med tillägg för värdet av vattenfallet i outbyggt skick och utmålet) skulle fördelas å olika redovisningsvärden borde tagas i betraktande, att ett kraftverk kunde bliva föremål för värde­ uppskattning dels såsom en fullt fristående anläggning, då kraftverket ut­ gjorde en självständig taxeringsenhet, och dels såsom en del av en taxe­ ringsenhet. Därvid vore att märka, att ett kraftverk såsom självständig taxeringsenhet kunde förekomma endast såsom fastighet av annan fastig­ hets beskattningsnatur. Kraftverket kunde emellertid också mycket väl vara en del av en såsom annan fastighet taxerad taxeringsenhet. Värdet av etl kraftverk, som taxerades tillsammans med en fastighet av jordbruksfastig­ hets beskattningsnatur, lcomme i regel att i sin helhet hänföras till taxerings­ enhetens jordbruksvärde. Att därvid någon del av ett kraftverks utmål, om taxeringen tekniskt sett vore riktigt åsatt, skulle kunna hänföras till tomt- och industrivärde torde väl knappast kunna ifrågakomina. Då man sålunda icke syntes böra räkna med annat än att såväl fallvärdet och värdet av ut­ målet som värdet å byggnaderna hänfördes till fastighetens jordbruksvärde och att detta skedde genom tillägg av berörda värden till det jordbruksvärde, som vid uppskattning av fastigheten i övrigt uppkommit, torde frågan om fördelning av kraftverkets totalvärde å vattenfall och utmål, å ena sidan, och byggnader, å andra sidan, sakna betydelse för fastställandet av redovisningsvärdena för jordbruksfastighet. Beträffande annan fastighet måste värdet av själva vattenfallet och utmålet hänföras till markvärde, därvid man säkerligen ej behövde räkna med något till parkvärde hänförligt övervärde, och värdet å byggnaderna till byggnadsvärde, därvid tillika, om kraftverket vore en självständig taxeringsenhet, värdet å byggnaderna ut­ gjorde byggnadsvärdet och eljest inginge i byggnadsvärdet för den taxe­ ringsenhet, varav kraftverket utgjorde en del.

De sakkunniga påpeka härefter, att då det alltså ej vore givet, att värdet av ett kraftverks byggnader alltid tillika utgjorde ett »byggnadsvärde», det bleve nödvändigt att röra sig med ett särskilt begrepp, »värde å byggnader», samt anföra vidare.

Av vad här anförts angående kostnadsomfattningen framgår, att stora delar av ifrågavarande kostnader kunna vara av den art, att de i och för sig ej avse tillskapandet av en byggnad i skatterättslig mening. Det är all­ deles uppenbart, att de äro av denna art, då fråga är om ersättningar för

Kungl. Maj:ts proposition nr 71-

49

Genom det föreslagna förfaringssättet åter uppnås —- vad beträffar kost­ nader för rensningar, tunnlar in. in. — den fördelen, att en skälig avskriv­ ning vid såväl fastighetstaxeringen som inkomsttaxeringen kan åvägabringas. Även om det är antagligt, att arbetsresultaten i de ifrågasatta fallen bliva i huvudsak beståndande, kan likväl en avskrivning vara på sin plats med hän­ syn därtill att på grund av teknikens utveckling vid en ombyggnad av kraft­ verket helt andra lösningar av sättet för utbyggnaden kunna framkomma, som göra de tidigare i nu ifrågavarande avseende verkställda arbetena mer eller mindre onyttiga. Vad däremot beträffar de kostnader, som belöpa å ersättningar för markskador m. in., synes icke föreligga något motsva­ rande avskrivningsbehov. I fråga om dem har förvärvats en rätt för all fram­ tid, som kan antagas äga sitt värde, vilken utveckling tekniken än tager, varjämte därvidlag under inga omständigheter kan bliva fråga om någon värdeminskning genom slitning. Beträffande rensningar, tunnlar, kanaler in. m. kan dock med tiden i större eller mindre grad en värdeförstöring tän­ kas äga rum. Med hänsyn till att alltså i regel någon avskrivning varken vid taxering av kraftverk enligt anläggningskostnadsmetoden eller vid taxe­ ringen av ett kraftverks inkomst bör äga rum för kostnader avseende er­ sättningar för markskador m. m., synes lämpligt att vid taxeringen till fas­ tighetsskatt i taxeringslängden särskilt angives, huru stor del av byggnads­ värdet, som motsvaras av kostnader, för vilka någon avskrivning ej be­ räknats.

Vad slutligen angår vissa föreslagna detalj ändringar lämna de sakkunniga härför följande motivering.

Då korrektion av normalvärdet å outbyggt vattenfall enligt förslaget skulle vidtagas med hänsyn jämväl till tid som toges i anspråk för själva utbjoggan­ det, borde orden i det nuvarande sjunde stycket av ifrågavarande anvis­ ningspunkt »och skulle omedelbart utbyggas» utgå. Eljest skulle det miss­ förståndet kunna uppstå att nedsättning av värdet för utbyggnadstid jäm­ väl borde göras.

Bestämmelsen i nuvarande åttonde stycket att mark å land, som toges i anspråk för anläggningen med bostadshus, skulle upptagas till skäligt värde hade underkastats ett par ändringar i förtydligande syfte. Stadgandet hade sålunda begränsats till att avse mark, som tillhörde kraftverksägaren. Enligt vattenlagen 2 kap. 16 § kunde nämligen mark, som utgjorde utmål för kraftstation, tillhöra annan än kraftverksägaren. I sak syntes denna ändring icke ha någon större betydelse, enär värdet av rättigheten att förfoga över marken torde komma i betraktande vid bedömandet av värdet å kraftverks­ ägaren i övrigt tillhörig, i utmål för anläggningen ingående mark. Vidare syntes den nuvarande författningstexten böra kompletteras med ett uttalan­ de om utmålets omfattning av innehåll, att till utmål ej finge hänföras mark, som användes för jordbruk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än det som med anläggningen avsåges. En sådan bestämmelse hade visat sig behövlig av den anledningen, att såsom utmål ofta upptoges markområden av mycket stora ytvidder av såväl åker-, ängs- och skogsmark som impe- diment, vilka icke alls stode i något direkt samband med själva kraftverks- byggnaden med vad därtill hörde. Skälet till att dylika markområden hän-

4 fiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

förts till utmålet syntes ofta ha varit, att kraftverksägaren ägde vissa med det egentliga utmålet sammanhängande områden, förvärvade i samband med vattenfallsköp eller för genomförandet av uppdämningar eller för upp­ förandet av invallningar. Oaktat dessa markområden ofta finge anses bru­ kade för annat ändamål än kraftverksfastigheter, hade de räknats såsom tillhörande anläggningen och oegentligt nog hänförts till utmålet. Likaledes kunde en bostad för personal vara belägen så avlägset från kraftverket att densamma med därtill hörande mark borde behandlas som en särskild taxe­ ringsenhet eller ingående i annan dylik.

Om den föreslagna definitionen av begreppet kraftverk m. in. anföres. Enligt ingressen till punkt 3 anv. till 9 § kommunalskattelagen betecknas de objekt, å vilka de speciella för vattenfallsfastighet avsedda värderings­ reglerna äro tillämpliga, såsom »vattenfall med tillhörande byggnader». Där­ med torde avses att säga, att för det utbyggda vattenfallets del av de bygg­ nader, som utgöra objekt för specialvärderingen, allenast sådana, inklusive fasta maskiner, som äro erforderliga för vattenfallets utnyttjande för kraft- produktionsändamål, komma i fråga. Detta innebär att, om taxeringsenhe­ ten omfattar även för andra industriändamål inrättade byggnader jämte fasta maskiner, ifrågavarande speciella värderingsregler icke äro avsedda att tillämpas å sistnämnda byggnader. I anvisningarna betecknas därefter detta utbyggda vattenfall såsom »kraftverk». Omfattningen av detta be­ grepp synes också härigenom i och för sig ganska klar. Emellertid åter­ finnes i anvisningarna därefter en bestämmelse, som kan väcka viss tve­ kan om begreppets innebörd. Det heter nämligen »För uppskattning av värdet av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar torde, i den mån ej annan värderingsgrund står till buds, sist omförmälda värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning». Då sistnämnda anlägg­ ningar i allmänhet torde vara direktdrivna, har frågan ställts, om här ej föreligger en indelning av det utbyggda vattenfallet med hänsyn till direkt­ drift eller ej. »Kraftverk» skulle då beteckna allenast kraftverk för elek­ trisk produktion. I så fall skulle emellertid ej existera några värderings­ regler för kraftverk till större direktdrivna anläggningar, av vilka ännu lärer finnas en del. En annan tolkning har gjorts gällande, innebärande att man avsett att göra en indelning i större och mindre anläggningar, där­ vid alltså kraftverk utgjorde beteckningen å den större anläggningen. Slut­ ligen kan tänkas, att meningen ej varit att göra någon indelning i olika grupper av utbyggda vattenfall. Avsikten med bestämmelsen om de smärre, vanligen direktdrivna anläggningarna skulle i så fall allenast varit att för dessas del utvidga anläggningskostnadsmetodens tillämpning så, att även de delar av ifrågavarande anläggningar, som ej utgjorde anordning för kraftproduktion, mot vad eljest gällde, skulle kunna värderas enligt anlägg- ningskostnadsmetoden. Anledningen härtill skulle man kanske kunna fin­ na i det förhållandet att för ett så pass litet värderingsobjekt en uppdel­ ning av taxeringsförrättningen i en uppskattning av dels fastighetens kraft­ produktionsvärde dels ock dess industrivärde i övrigt icke vore lämplig. På grund av taxeringsobjektets ringa omfattning har emellertid enligt vad gällande författningstext giver vid handen ansetts, att för taxering av det­ samma i dess helhet även de allmänna taxeringsreglerna kunde komma att tagas i anspråk.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att ett förtydligande av förevaran­

Kung}. Maj.ts proposition nr 71.

51

de bestämmelser är önskvärt. I fråga om det sätt, varpå detta bör ske, synes man böra taga fasta på grundtanken i författningsbestämmelserna, nämligen att i fråga om en taxeringsenhet, som omfattar såväl ett kraft­ verk som en därtill hörande anläggning för annan industriell verksamhet, vad byggnader med fasta maskiner angår, allenast de byggnader som tjäna kraftproduktionsändamål äro avsedda att värderas enligt de speciella för vattenfallsfastighet i sådant avseende gällande reglerna. Att emellertid för smärre direktdrivna anläggningar såsom kvarnar och sågar utvidga an- läggningskostnadsmetodens tillämpning till att avse hela anläggningen sy­ nes knappast finnas anledning. Här måste alltid bliva fråga om eu svår­ bestämd gränsdragning, varjämte de sakkunniga hålla före, att, på sätt jäm­ väl gällande bestämmelser giva vid handen, för berörda smärre anlägg­ ningar de allmänna värderingsgrunderna kunna komma i tillämpning. De sakkunniga, som anse begreppet kraftverk omfatta såväl kraftverk för elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direktdrivna anläggningar, äro av den meningen, att, då värdet av anläggningar av sistnämnda slag, vilka till övervägande delen bestå av kvarnar, sågar och liknande smärre an­ läggningar, vanligen kan i sin helhet uppskattas enligt de allmänna vär­ deringsreglerna, i författningstexten allenast bör göras ett påpekande av att anläggningskostnadsmetoden för kraftverk till direktdrivna anläggning­ ar blott kan få en begränsad tillämpning.

I remissyttrandena har de sakkunnigas förslag beträffande metodiken för taxeringen, d. v. s. att uppskattningen i regel skall ske enligt anläggnings­ kostnadsmetoden, i princip lämnats utan erinran. En länsstyrelse påpekar dock att uppskattningen såvitt möjligt bör ske enligt både anläggningskost­ nads- och avkastningsmetoden. Mot förslaget att i anläggningskostnaderna inräkna utgivna markskadeersättningar o. d. ha invändningar gjorts, var­ jämte vissa andra detalj erinringar framförts.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att de föreslagna bestäm­ melserna i syfte att klargöra begreppet anläggningskostnad vore väl moti­ verade, enär i praxis en viss tvekan varit rådande på denna punkt. Mot den ifrågasatta utvidgningen av begreppet anläggningskostnad, sådant detta fat­ tats vid tidigare taxeringar, torde knappast vara något att erinra.

Länsstyrelsen i Hallands län ansluter sig också till förslaget i förevarande del, men understryker, att de resultat, vartill eu värdering enligt anlägg­ ningskostnadsmetoden ledde, under vissa omständigheter kunde behöva justeras. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att ett tabellmässigt frain- räknat värde för en beskattningsnämnd ofta framstode som mindre väl av­ vägt. Detta kunde gälla såväl vid en jämförelse med värdet å andra liknande anläggningar som vid en fristående bedömning med hänsyn till ett tänkt sa­ luvärde. Därest det emellertid sörjdes för, att praktiska och lekmannamäs- siga synpunkter med tillräcklig styrka finge göra sig gällande vid uppskatt­ ningen, borde nu antydda omständigheter icke hindra, att anläggningskost­ nadsmetoden bibehölles.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ej heller något i princip att erinra mot förslaget i denna del men ifrågasätter om icke den föreslagna bestämmelsen

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

om att avdrag icke skulle medgivas för kostnad för arbeten, vilka vore av beståndande karaktär och tillika kunde antagas bliva nyttiggjorda vid en förnyelse av anläggningen, borde utgå. Enär stor tvekan kunde råda be­ träffande det framtida nyttovärdet i dylika fall, syntes lämpligt, att det över­ lämnades åt rättspraxis att lösa dessa frågor.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det däremot riktigare att sådana utgif­ ter som exempelvis ersättning för markskador genom ett vattenfalls utnytt­ jande beaktades vid beräkning av vattenfallets värde. Länsstyrelsen hade svårt att finna att efter vissa grunder i förekommande fall gjorda tillägg till det såsom för outbyggt vattenfall beräknade vattenfallsvärdet skulle kunna få så betänkliga konsekvenser, som de sakkunniga gjort gällande, d. v. s. att överblicken av fallvärdena skulle försvåras och att systematiken i taxe- ringsförfarandet skulle rubbas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ställer sig också tveksam till den före­ slagna utökningen av vad som borde hänföras till anläggningskostnader. Ett till anläggningen dyrt kraftverk finge som regel enligt den föreslagna me­ toden ett högre taxeringsvärde än ett med lägre anläggningskostnader all­ deles utan hänsyn till om detta resultat vore riktigt ur synpunkten av kraft­ verkens verkliga inbördes värde ur avkastnings synpunkt. Två i produktions- avseende likvärdiga kraftverk kunde bliva helt olika taxerade. Denna erin­ ran hade kunnat göras även mot resultat, vartill tillämpningen av anlägg- ningskostnadsmetoden i dess tidigare praktiska utformning med hänsyn till kostnadernas omfattning lett, men genom den utvidgning av kostnadsramen, som de sakkunniga föreslagit och vilken utvidgning i första hand träffade kraftverk med sämre utbyggnadsförhållanden, skulle nämnda missförhål­ lande mellan olika kraftverks taxeringsvärden ytterligare skärpas.

I fortsättningen anför länsstyrelsen. Åtskilliga av de kostnader, som i författningsförslaget uppräknats och som givetvis kunna vara för ett kraftverksbygge i förekommande fall ofrån­ komliga, äro i själva verket av den art att de verka enbart belastande på företaget i stället för inkomstbefrämjande, och det synes därför icke vara riktigt att medräkna dem till förhöjande av värdet. Hit kunna hänföras ersättningar för skada å mark och för skada eller intrång, anordningar till förhindrande av olägenheter för flottning och andra kommunikationsmedel, i naturskyddssyfte in. m.

Länsstyrelsen finner alltså för sin del att man med den av de sakkunniga förordade och utformade avkastningsmetoden icke kommer att nå den lik­ formighet i taxeringen som kommunalskattelagen uppställer som ett av sina främsta krav.

Vad angår ersättningar för inlösen av vattenskadad mark och andra kost­ nader för markskador och dessa kostnaders rubricering som byggnadskost- nader förefaller förslaget härutinnan innebära en icke särdeles väl funnen konstruktion. Visserligen representera dessa kostnader ett värde i och för sig, i det att markens försämring vållat kraftverksanläggningen respektive regleringsföretaget en utgift. Dispositionen av marken för kraftanläggnings- behov kan även sägas ha ett värde för anläggningen. Det egendomliga med detta »värde» är emellertid närmast att det enbart fördyrar anläggningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

53

och minskar nettoavkastningen. Ännu mer skarpes den motsättning, som härvid framträder, genom de sakkunnigas förslag att dessa kostnader icke skulle få avskrivas vid taxering — vare sig det gäller fastighets- eller in­ komsttaxering. Att hänföra denna rena markkostnad till en byggnadskostnad kan visserligen på sitt sätt vara konsekvent ur de sakkunnigas utgångspunkt men framstår ur taxeringssynpunlct som en oformlighet, som det borde vara angeläget att icke framskapa.

Länsstyrelsen i Norrbottens län utalar önskvärdheten av att i ifrågava­ rande anvisningspunkt intoges en erinran om att man då så vore möjligt, borde verkställa en uppskattning enligt såväl anläggningskostnadsmetoden som avkastningsmetoden. Om man därvid komme till ungefärligen samma resultat, hade man goda skäl antaga att man funnit ett i huvudsak riktigt värde för vederbörande kraftverk. Även om resultaten av de båda meto­ derna skulle skilja avsevärt, kunde det vid en eventuellt behövlig jämkning av det enligt anläggningskostnadsmetoden erhållna värdet vara av intresse att ha tillgång till ett resultat enligt avkastningsmetoden.

Vattenfallsstyrelsen delar de sakkunnigas mening att anläggningskost­ nadsmetoden borde godtagas som huvudsaklig värderingsmetod. Styrelsen delar däremot icke uppfattningen, att vid metodens användning hänsyn skulle tagas till samtliga utlagda kostnader, vilket innebure rätt betydande änd­ ringar jämfört med tidigare förfarande. Styrelsen vore medveten om, att det hittillsvarande värderingssättet icke varit alldeles konsekvent och full­ komligt med hänsyn till den principiella bakgrunden för nämnda metod, men att, som de sakkunniga förmenade, medräkna så gott som alla på an­ läggningen nedlagda kostnader, därför att de finge förmodas lämna avkast­ ning, syntes vara att gå för långt. Styrelsen fortsätter.

Åtskillnad måste göras mellan vad som har fastighets natur och vad som icke har sådan natur. Detta gäller otvetydigt i det hänseendet, att trans­ formatorer o. d. av lös egendoms natur icke skola medräknas vid värdering­ en, och motsvarande gäller ifråga om alla kraftledningar. Analogt böra såsom hittills skett sådan rättigheter, som förvärvas medelst ersättningsbetalning o. d., hållas isär från fastighetsvärdet. Anledning finnes icke att vid fastig­ hetsbeskattningen eftersträva sådan fullständighet, att alla tillgångar av kapitalnatur bliva på ett eller annat sätt inräknade i taxeringsvärden, då det ju närmast är medelst inkomstskatterna, som full beskattning av all avkastning skall åstadkommas. Sådana immateriella tillgångar, som patent- och goodwill-värden, bliva exempelvis icke fastighetstaxerade, även om det finnes en fastighet — fabriksbyggnad eller dylikt — till vilken värderingen skulle kunna knytas.

En konsekvent gränsdragning kan ernås genom att vid värderingen icke medräknas i första rummet utbetalda ersättningar och därnäst kostnader för sådana skadeavhjälpande och skadeförebyggande åtgärder, som utföras på annans egendom och för vilka kraftverkets ägare resp. regleringsföretaget sedan icke har någon vidmakthållandeskyldighct. Däremot skulle medkomma alla kostnader, som nedlagts på egna anläggningar, sålunda — delvis i mot­ sats till vad som hittills gällt •— alla kostnader för sådant som tunnlar och rensningar och för flottnings- och fiskeanordningar vid själva kraftverket, vilka skola av kraftvcrksägarcn underhållas och förnyas i fortsättningen.

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

Vattenfallsstyrelsen påyrkar därför bestämt, att skadeersättningar — in­ klusive kostnader för skadeavhjälpande resp. skadeförebyggande åtgärder — icke skulle få påverka fastighetsvärdena. Vidare framhåller styrelsen att, om dessa kostnader skulle få påverka taxeringsvärdet, det funnes lika stor anledning att räkna med avskrivning för dem som för byggnadskostnaderna. I realiteten kunde nämligen kapitalkostnaderna för reglering bliva värdelösa likaväl som kostnaderna för kanaler o. dyl.

Svenska vattenkraftföreningen, med vilken Sveriges industriförbund in­ stämmer, framhåller, att innebörden av de föreslagna bestämmelserna i fråga om metodiken vid taxeringen vore, att den förenklade avkastnings- metoden komme att intaga samma ställning som hittills, d. v. s. att den huvudsakligen komme att användas som kontrollmetod, och att en strikt avkastningsmetod kunde tillämpas i de fall då anläggningskostnadsmetoden skulle ge ett uppenbarligen oskäligt resultat och den förenklade avkast- ningsmetoden av särskild anledning ej kunde tillämpas, samt förklarar sig instämma i de sakkunnigas ställningstagande i detta avseende. Ej heller har föreningen något att erinra mot de sakkunnigas definition av begreppet kraftverk eller de föreslagna bestämmelserna om uppskattning av till kraft­ verket hörande vattenfall eller beräkning av utmålsvärdet. Föreningen anför vidare.

Rörande värdet å kraftverket i övrigt ha anvisningarna utformats betyd­ ligt mera i detalj än förut. Det mest betydelsefulla synes härvidlag vara, att direkt föreskrift lämnats om att även sådana kostnader som för »utredningar, domstolsbehandling, konstruktionsarbeten och administra­ tion, domstolsavgifter, ersättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada och intrång» etc. skola medräknas. Såvitt angår kostnaderna för utredningar, domstolsbehandling och domstolsavgifter synes med fog kunna invändas, att medtagandet av dessa oftast förhållandevis obetydliga belopp icke är ägnat att åstadkomma ett mera rättvisande taxeringsresultat än vad fallet skulle bli, om de uteslötos. Tvärtom skulle den jämlikhet vid taxe­ ringen kunna rubbas, som författningsenligt skall eftersträvas. En kraft- verksägare, som nödgats verkställa vidlyftiga äganderättsutredningar o. dyl. och föra långvariga processer, skulle enligt förslaget få ett högre taxe- ringsvärde å sitt kraftverk än det, som bleve åsatt ett likvärdigt kraftverk, vars ägare icke varit nödsakad verkställa dylika utredningar eller haft med- görligare motparter. Föreningen hemställer därför, att orden »utredningar», »domstolsbehandling» och »domstolsavgifter» måtte utgå ur författnings­ texten. I detta sammanhang må ock framhållas, att ett kraftverk icke blir mera värt, därför att skadeersättningarna äro höga. Man måste därför för­ utsätta, att jämkning må ske speciellt i sådana fall, då dessa ersättningar äro förhållandevis höga. (Detta är en olägenhet som för övrigt över huvud taget vidlåder anläggningskostnadsmetoden).

Det må i detta sammanhang påpekas, att ersättning för tillgodogjord vat­ tenkraft ej bör medräknas bland skadeersättningar, ty värdet av vattenkraf­ ten är redan beräknat när det gäller fallets värdering.

Beträffande avskrivningar påpekar föreningen, att det enligt den föreslagna lagtexten kunde vara berättigat att icke medgiva avskrivning för

55

kostnad för arbeten, vilka vore av beståndande karaktär och tillika kunde an­ tagas bliva nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse av anläggningen, samt anför vidare.

Detta torde ej överensstämma med tillämpad praxis för ekonomiska kal­ kyler rörande vattenkraftverk, vid vilka kalkyler man räknar med en viss avskrivningstid även för tunnelarbeten o. d., i regel 50 år (se SVKF publ. 402, 1948: 5, sid. 53). De sakkunniga synas också själva ha varit i någon mån osäkra beträffande denna punkt, enär i författningstexten angivits »kan vara berättigat» och icke en direkt föreskrift. Den föreslagna lag­ texten synes heller icke överensstämma med motiveringen i betänkandet (se sid. 59). Med hänsyn härtill vill föreningen föreslå att ifrågavarande me­ ning utgår.

Man måste ju besinna att 50 år är en så lång tidrymd, att ingen lär vilja uttala sig om den nytta, man därefter har av en i dag sprängd tunnel för ett vattenkraftverk; man vet ju icke ens, i vad mån den blir i fullgott skick bestående.

I detta sammanhang bör framhållas, att det framdeles kan visa sig riktigt att avskriva även fallvärdena, ersättningar och andra belopp, vilka enligt nuvarande förslag ej skulle få avskrivas. Det kan ju tänkas, att den tek­ niska utvecklingen går därhän, att dessa värden icke längre representera några för all framtid bestående värden.

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall det nuvarande förfarandet beträffande värdering av kraftverk i princip bibehållas, och i detta avseende ha några invändningar mot förslaget icke gjorts. Ej heller jag har något att erinra härutinnan.

Gången vid taxering av ett kraftverk torde alltså som hittills böra vara, att anläggningarna värderas enligt anläggningskostnadsmetoden, varefter det härvid erhållna beloppet sammanlägges med värdet å fallet, uppskattat på sätt förut angivits om värdering av outbyggt vattenfall, samt med värdet av den mark som tagits i anspråk som utmål. Då så befinnes erforderligt, kon­ trolleras det erhållna resultatet medelst användning av den förenklade avkastningsmetoden. Att, som länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt, i författningstexten intaga en uttrycklig bestämmelse om att uppskattningen alltid då så är möjligt skall ske enligt både anläggningskostnads- och av­ kastningsmetoden anser jag däremot icke påkallat.

Vattenfallsstyrelsens förslag, att skadeersättningar, inklusive kostnader för skadeavhjälpande och skadeförebyggande åtgärder, icke skola få påverka taxeringsvärdena, anser jag mig icke böra biträda. Anläggningskostnads­ metoden bygger ju på ett antagande att kraftverksägaren nedlagt kostnader på vederbörande anläggningar därför att han räknat med, att det sålunda investerade kapitalet skall förränta sig, i följd varav det kapitaliserade värdet av avkastningen kan presumeras i stort sett överensstämma med anläggnings­

kostnaderna. Att kraftverksägaren i sina kalkyler skulle skilja mellan skade­ ersättningar och övriga kostnader så, att väl de senare men icke de förra beräknades bli förräntade, är självfallet uteslutet.

Vissa skäl tala för att de mot skadeersättningar och liknande kostnader

Kungl. Mnj:ts proposition nr 71.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

svarande värdena böra tilläggas fallvärdet. De åtgärder som föranlett kost­ naderna torde väl i allmänhet med ungefär samma fog kunna sägas ha ökat själva fallvärdet som värdet av vid fallet uppförda dammar eller andra an- lägggningar. Emellertid synes den hittillsvarande utvecklingen ha visat, att det löreligger risk för att de ifrågavarande värdena med den metoden helt eller delvis icke bliva medräknade, och i varje fall synes den av de sakkun­ niga föreslagna metoden vara ägnad att möjliggöra en exaktare uppskatt­ ning än som kan förekomma då hänsyn till dessa kostnader skola tagas vid beräkning av fallvärdet.

Jag biträder alltså de sakkunnigas förslag, att skadeersättningar böra in­ räknas i anläggningskostnaderna vid uppskattning av värdet å till kraftverk hörande byggnader enligt anläggningskostnadsmetoden. Det bör emellertid understrykas, att det givetvis måste finnas plats för jämkning, om det värde man kommer till enligt anläggningskostnadsmetoden icke skulle överens­ stämma med vad som är skäligt eller rimligt.

Däremot anser jag den av Svenska vattenkraftföreningen gjorda anmärk­ ningen beträffande kostnader för utredningar, domstolsbehandling och dom- stolsavgifter böra beaktas såtillvida att dessa kostnader icke böra särskilt angivas i författningstexten. I princip synas de böra medräknas i den mån de motsvara normala kostnader för ändamålet, d. v. s. vad kraftverksägaren kan ha räknat med vid kraftverkets planering, men icke eljest. Huruvida dylika i regel bagatellartade utgifter i varje särskilt fall skola medräknas eller ej, torde emellertid böra överlämnas åt taxeringsmyndigheterna att be­ döma.

I ett par yttranden har invändning gjorts mot att enligt förslaget avdrag för avskrivning å skadeersättningar samt kostnader för arbeten av bestån­ dande karaktär i regel icke få göras. Jag kan dock icke finna annat än att de sakkunnigas motivering för denna bestämmelse är hållbar. Det är emel­ lertid givetvis angeläget, att till dylika kostnader icke hänföras andra än sådana som avse värden av oförstörbar natur. Att, som vattenkraftföreningen synes ifrågasätta, avskrivningsrätten skulle utsträckas att avse även fall­ värdena kan jag med denna min inställning icke anse befogat.

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt i denna del har jag intet annat att erinra än att, om ett kraftverk värderas enligt avkastningsmetoden, kommer värdet att innefatta även värdet å kraftverkets andel i eventuell reglerings- damm, som ju taxeras särskilt. En erinran, att vid användning av denna metod viss reducering av kraftverkets värde kan behöva göras på denna grund, bör därför införas i författningstexten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71-

57

Värdet av möjlighet till årsreglering och värdet av

redan genomförd sådan.

De sakkunniga framhålla, att värdet av möjlighet till årsreglering hittills blivit alltför litet beaktat, vilket funne sin förklaring däri, att det vore en synnerligen komplicerad sak att bestämma detta värde. Då värdet av en årsreglering aktualiserades vid de vattenfall, som kunde draga nytta av densamma och vilkas ägare rätten till regleringen i allmänhet tillkomme, och då det torde vara mest i överensstämmelse med kommunalskattelagens grunder, att ett fastighetsvärde beskattades, där det framträdde, förefölle det följdriktigt att taga värdet av möjlighet till reglering och, vid genom­ förd reglering, värdet därav till beskattning vid respektive vattenfall. Detta skulle emellertid medföra, att de kostnader, som vid anläggningskostnads- metodens tillämpning borde ligga till grund för värdeberäkningen, så gott som alltid belöpte å fastigheter, som låge avlägset från de vattenfall, där värdet av regleringen framträdde. Däri skilde sig dessa kostnader från dem som nedlades på arbeten för utbyggande av ett vattenfall, vilka arbeten utfördes å fastigheter vid eller i närheten av vattenfallet. I och för sig vore emellertid kostnaderna likartade med dem, som förekomme vid byggandet av ett kraftverk, och man hade alltså att vid uppskattning av en genomförd reglering räkna med kostnader för ej blott regleringsdamm och övriga ge­ nom byggnadsverksamhet eventuellt tillkomna fastighetsobjekt såsom hus för bostäder till personal eller för materielförvaring utan även ersättningar för markskador o. d. samt arbeten för rensningar, kanaler, invallningar m. m., vilka arbeten ingalunda alltid gåve nya fastighetsobjekt till resultat.

I förhållande till kraftverk förelåge dock härvidlag den skillnaden att er­ sättningarna för markskador som regel utgjorde en förhållandevis större del av kostnaderna för byggnadsföretaget än vad fallet vore vid byggandet av ett kraftverk.

I fråga om värdet av vattenreglering framhålla de sakkun­ niga, att en för kraftändamål gjord reglering av vattenavrinningen i ett vat­ tendrag hade till syfte att samla upp det vatten, som under flödestider eljest skulle rinna obegagnat förbi vattenverken, och möjliggöra dess utsläppande, då den naturliga tillrinningen under torrare årstider minskades, samt att överhuvud taget spara vattnet till den tid, då det bäst behövdes. Det vore det ökade uttagbara kraftbelopp, som utmärktes genom ökningen av en viss för krafttillgången karakteristisk vattenföring, vilken i första hand konnne i betraktande vid bedömandet av värdet av en vattenreglering. De sakkun­ niga anföra vidare.

Det är emellertid uppenbart, att man genom effektens beräkning allenast på grundval av reglerad vattenföring —- vare sig lågvattenföringen eller 75 % vattenföringen — ej kommer att taga i betraktande hela den värde­ ökning, som blivit en följd av en vattenreglering. Det förhåller sig näm­ ligen så, att på grund av det sätt, varpå regleringen är avsedd att verka,

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

såväl lågvattenföringen som 75 % vattenföringen kunna komina att föga påverkas av regleringen, oaktat regleringen såsom sådan har ett högt värde, och det kan t. o. in. hända, att de minska. Så är t. ex. fallet med inverkan av Vänerns reglering i Götaälv, Torröns och Kallsjöns in. fl. sjöars reglering i Indalsälvens övre del samt Suorvasjöarnas reglering i Luleälv. Dessa sjö­ magasin äro så stora, att man förutom vanlig års- och flerårsreglering även kan anpassa tappningen efter kraftbehovets växlingar under året och så­ ledes under sommarperioden minska tappningen till ett minimum, vilket är lägre än de oreglerade lägre vattenföringarna, och i stället öka den så myc­ ket mer under högbelastningstider under vintern. Detta sätt att sköta regle­ ringen kan tänkas få en ganska obetydlig inverkan på lågvattenföringen eller 75 % vattenföringen, men kan komma att i mycket hög grad öka vär­ det av vattenfallets totala krafttillgång. Enär de flesta regleringsmagasinen äro för små för att möjliggöra en dylik fullständig reglering, bliva dock som regel de lägre vattenföringarna ökade i större eller mindre utsträckning.

Beträffande bristerna i gällande taxe ringsförfar an de såvitt angår värdet av reglering erinra de sakkunniga, att de nuvarande bestämmelserna endast innehölle, att normal lågvatteneffekt beräknades efter den faktiska normala lågvattenmängden, varmed menades den efter reglering förekommande vattenföringen, att regleringsdamm med mark uppskattades för sig, därvid allenast vissa rensningar intill dammen in­ räknades i byggnadskostnaden, samt att värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, minskades med belopp svarande mot deras andel i dammanläggningen. Om dessa bestämmelser anföra de sakkun­ niga.

Det är uppenbart, att lagstiftaren avsett att beskatta hela den genom reglering uppkomna värdeökningen. Då nämligen i punkt 3 anv. till 9 § kommunalskattelagen, sista stycket, regleringsdamm förklarades skola upp­ tagas såsom ett särskilt taxeringsobjekt, bestämdes tillika, att värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, i stället skulle minskas med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen. Den ökning av fallvärdet, som vid taxeringen uppskattats såsom en följd av regleringen, måste alltså, då man utgår från anläggningskostnaderna så­ som värderingsnorm, hava beräknats motsvara hela den på respektive vattenfall belöpande kostnaden för regleringsföretaget jämte därutöver even­ tuellt uppkommen vinst av företaget. Utformningen av hithörande bestäm­ melser synes emellertid icke hava skett på sådant sätt, att avsikten att be­ skatta hela värdeökningen av en reglering kunnat förverkligas. Ifrågava­ rande bestämmelser med motiv synas nämligen närmast giva vid handen, att erforderlig hänsyn till reglering såsom värdefaktor bleve tagen blott man räknade med den större lågvattenföring, som regleringen åstadkom­ mer. På grund härav synes i avsevärd omfattning vid vattenfallsfastigheters taxering värdet av regleringen ansetts hava blivit vederbörligen beaktat alle­ nast genom att det för visst vattendrag beräknade värdet å lågvatteneffek­ ten tillämpats å denna effekt, sådan den framträdde efter regleringen. Det är emellertid tydligt att i den mån så skett värdet av regleringen ingalunda kommit att i tillbörlig grad påverka taxeringsvärdet. Också har detta i en hel del av kammarrätten avgjorda mål kommit till uttryck på så sätt, att kammarrätten på grund av genom reglering förhöjt värde å den även före regleringen förefintliga uttagbara kraften beräknat fallvärdet efter ett ej obetydligt förhöjt värde per hästkraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

59

Vidkommande frågan om ett särskilt naturvärde för regle­ ring s m ö j 1 i g h c t e r eller genomförd reglering framhålla de sakkunniga, att enligt bestämmelserna i vattenlagens 3 kap. 2 §, jäm­ förd med 2 kap. 3 §, ett vattenregleringsföretag icke kunde komma till ut­ förande med mindre nyttan av anläggningen prövades efter avdrag för bygg- nadskostnaderna uppgå till ett värde motsvarande minst tre gånger skada och intrång, som gjordes å åker och äng, samt två gånger skada och in­ trång å annan egendom. I fråga om ett regleringsföretag måste alltså pre- sumeras att efter avdrag för alla omkostnader för regleringsföretagets ge­ nomförande och drift en vinst uppstode av regleringen, som vore att hän­ föra till ett på vattenfallen nedströms belöpande naturvärde hos vatten­ draget i fråga. Det värde, som borde beräknas för en genomförd reglering i dess helhet, utgjordes alltså, där ej onormala förhållanden förelåge, av

dels summan av de ifrågavarande för de särskilda vattenfallen uppskatta­ de naturvärdena och dels ett belopp, svarande mot samtliga kostnader för regleringens genomförande, däri även inräknade kostnaderna för en genom regleringen erforderlig ökad utbyggnad av kraftverket. Vad anginge den förhöjning av värdet genom reglering, som för respektive vattenfalls del skedde allenast med tillämpning av det för ett visst vattendrag godtagna vär­ det per hästkraft å den genom regleringen ökade krafttillgången, vore fråga om ej en dylik värdeförhöjning oftast konime att motsvara föga mer än det naturvärde, varom nyss talats, eller kanske knappast det. Från den om­ nämnda kostnaden för en ökad utbyggnad av kraftverket syntes här kunna bortses, enär hänsyn till denna kostnad toges omedelbart vid kraftverkets taxering.

Beträffande möjligheten att finna en allmängiltig norm för beräkning av naturvärdet framhålla de sakkunniga, att man icke kunde förutsätta att för varje vattenfall skulle göras en specifik av­ kastningsberäkning med utgångspunkt från den genom regleringen ökade energiutvecklingen, då detta skulle bliva en alltför omständlig och vidlyf­ tig apparat, samt anföra vidare.

Vid bedömandet av möjligheten att åstadkomma en norm i nu berörda avseende kan till utgångspunkt tagas ett vattenfall med reglering eller med regleringsmöjlighetcr, vars värde (fallvärde) på sätt tidigare anförts be­ stämts på grundval av vattenfallets effekt i outbyggt och oreglerat skick. Då till detta värde skall läggas ett naturvärde för reglering, som redan ge­ nomförts eller som väntas komma att genomföras, och det ej kan vara fråga om hela det ökade värde, som representeras av den genom regleringen ökade energiutvinningen i ett utbyggt vattenfall — på denna belöper ju dels kostnader för regleringens genomförande dels ock kostnader för ökad utbyggnad av kraftverket — gäller det att finna ett uttryck för ökningen av fallvärdet genom reglering, som svarar mot den värdesättning av fallet som enligt ovanstående i första hand skall göras, nämligen efter fallets effekt i outbyggt och oreglerat skick. Det värde, som sökes är således i själva verket det värde, som ligger i den utnyttjade eller outnyttjade möj­ ligheten till reglering, därvid givetvis för en ej genomförd reglering värde­ bestämningen röner inverkan av den tid, inom vilken regleringen kan för­

60

väntas genomförd. Att det här förda resonemanget är riktigt, framstår såsom ganska klart, om man blott tänker sig, att ett outbyggt vattenfall i ett oreglerat vattendrag, som med fördel kan få sin vattenavrinning regle­ rad, utbjudes till försäljning. En spekulant kan givetvis förutsättas vara benägen att iör ett sådant vattenfall betala dels för den föreliggande natur- ellekten i själva fallet dels ock därutöver för möjligheten att åstadkomma en reglering av vattenavrinningen. Kan man ordna ett hänsynstagande vid taxeringen till en genomförd eller väntad reglering genom att beräkna ett naturvärde för densamma, vinnas två mycket beaktansvärda fördelar. För det första får man omedelbart fram det huvudsakliga materialet för en be­ räkning av värdet av en ännu icke genomförd reglering och för det andra tär man, i motsats mot vad nu är fallet, en möjlighet att jämväl vid beräk­ ning av en genomförd reglerings värde helt kunna tillämpa den metod, som kommer till användning vid taxering av kraftverk, nämligen anläggnings- kostnadsmetoden, och som de sakkunniga förorda fortfarande skola an­ vändas. Enligt denna metod kommer alltså principiellt sett att till det be­ rörda naturvärdet få läggas kostnaderna för regleringens genomförande. Man erhåller härigenom en god systematisk överensstämmelse med förfa­ randet vid taxering av kraftverk. Utgångspunkten vid taxeringen blir näm­ ligen i bägge fallen ett naturvärde för, å ena sidan, vattenfallet och, å andra sidan, regleringsmöjligheten.

De sakkunniga framhålla härefter, att deras uppmärksamhet riktats på regleringsmagasinets storlek såsom en möjlig grundval att bygga på och att de låtit undersöka möjligheterna att med denna utgångspunkt bestämma ett till reglering hänförligt naturvärde. De sakkunniga åberopa i denna del den av Hartzell upprättade promemorian med förslag till norm för bestäm­ ning av årsregleringars inverkan på fallvärdet vid taxering av vattenfalls- fastigheter.

Om det i nämnda promemoria framlagda förslaget till frågans lösning an­ föra de sakkunniga.

De grunder å vilka förslaget bygger äro följande. Först fastställes efter en viss värderingsnorm ett relativvärde å den uttagbara kraften för det oreglerade vattendraget vid en för oreglerade förhållanden gällande normal utbyggnadsstorlek å kraftverket och därefter ett enligt samma grunder be­ räknat relativvärde efter reglering och ökad utbyggnad av kraftverket. Skill­ naden mellan dessa båda relativvärden giver ett tal, som representerar ök­ ningen i den uttagbara kraftens värde, och denna ökning kan uttryckas i procent av den uttagbara kraftens värde i det oreglerade vattendraget. Vat­ tenfallets naturvärde förutsättes därefter genom regleringen öka i samma proportion, så att, om den uttagbara kraftens värde ökas med exempelvis 100 %, ökas även fallvärdet med 100 %. Denna slutsats bygger på den för­ utsättningen, att självkostnaden för varje genom reglering och ökad ut­ byggnad vunnen relativvärdeenhet är lika stor som självkostnaden för varje relativvärdeenhet i oreglerat skick, en förutsättning som åtminstone i stort sett torde äga giltighet. I den mån regleringskostnaderna kunna visas vara särskilt höga eller särskilt låga, kan, på sätt förfares beträffande fallvärdet vid avvikelser från normala byggnadskostnader, en justering av det sålunda beräknade naturvärdet av en reglering företagas.

Då det icke gärna är tänkbart att i varje särskilt fall få en utredning om den uttagbara kraftens relativvärde före och efter reglering, har man sökt att få ett mera allmängiltigt uttryck för berörda värden. Följande beräk-

Kunyl. Maj:ts proposition nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

61

ningssätt har därvid följts. Kraftens relativvärde bestämmes efter vanligen använda normer för kraftens olika värde under sommar och vinter samt dagtid, nattid och helgtid och antages motsvara en konstant vattenföring, uttryckt i procent av medelvattenföringen. Utgör denna konstanta vatten­ föring exempelvis 50 % av medelvattenföringen, uttryckes relativvärdet av talet 0,5; är det 100 % blir talet l,o o. s. v. Med utgångspunkt från de sak­ kunnigas förslag, att effekten vid oreglerad 75 % vattenföring skall läggas till grund för fallvärdets bestämmande i oreglerat skick, kommer alltid 75 % vattenföringen, uttryckt i procent av medelvattenföringen, att mot­ svara just relativvärdet utan reglering. Kraftens relativa värde efter regle­ ring är huvudsakligen beroende av magasinets storlek i förhållande till den totala årsmedelvattenmängden (= medeltalet för ett större antal år av den totalt under året avrinnande vattenkvantiteten). Detta har bekräftats genom undersökningar, som verkställts beträffande utförda och planerade regle­ ringar, främst i Indalsälven, Ångermanälven och Faxälven i norra Sverige, men även i Götaälv, Lagan och Botorpsströmmen i södra Sverige. De verk­ ställda undersökningarna ha även visat, att detta samband kan med mindre avvikelser anses allmängiltigt för hela landet.

De sakkunniga framhålla, att denna beräkning av ett naturvärde av reg­ lering för taxeringsmyndigheterna skulle ställa sig förhållandevis lätt, då dessa med kännedom allenast om medelvattenföring, 75 % vattenföring och magasinsstorlek, om vilka förhållanden givetvis upplysning borde lämnas i fastighetsdeklaration, utan större svårighet kunde komma till rätta med de för ändamålet erforderliga beräkningarna. Då med tillhjälp av tabeller eller diagram eller bådadera, som förutsattes komma att stå till förfogande — vid ett visst förhållande mellan dels Ib % vattenföringen och medel­ vattenföringen samt dels vattenmagasinets storlek och årsmedelvatten­ mängden — ett relativtal för den uttagbara kraftens värde före och efter regleringen kunde omedelbart utläsas, hade man också fått fram ett pro­ centtal för beräkning av naturkraftens värdeökning med hänsyn till regle­ ring. Av praktiska skäl föresloges, icke att låta denna värdeökning få for­ men av en procentuell höjning av ett såsom fallvärde utan reglering be­ stämt belopp utan att genom en motsvarande procentuell förhöjning av det antal turbinhästkrafter som utgjorde vattenfallets effekt vid oreglerad vat­ tenföring få fram en beräknad effekt, å vilken värdet per turbinhästkraft vid oreglerad vattenföring tillämpades. Härigenom bereddes en bättre över­ blick över de för de olika vattenfallen bestämda fallvärdena, vilka eljest kunde komma att framstå såsom mycket ojämnt bestämda. Det resultat i fråga om beräknandet av ett naturvärde av reglering som framkomme vid tillämpningen av det i Hartzells promemoria förordade beräkningssättet kunde med hänsyn till de i det speciella fallet föreliggande särskilda om­ ständigheterna behöva bliva föremål för viss jämkning. — De ifrågasatta detaljbestämmelserna i förevarande avseende vore av den art att de icke lämpligen borde införas i lagtexten utan borde intagas i den tabellsamman­ ställning till ledning vid taxeringen, som alltjämt bleve erforderlig.

Beträffande möjligheten att erhålla erforderliga hydrologiska upplysningar framhålla de sakkunniga, att vissa svårigheter kunde

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

föreligga att anskaffa sådana upplysningar beträffande ännu icke genom­ förda regleringar, enär inga helt officiella uppgifter angående beräknade magasinsstorlekar funnes. För tilltänkta regleringar av någon betydenhet torde dock approximativa beräkningar föreligga. Vattenfallsstyrelsen och de för de olika vattendragen bildade regleringsföretagen hade givetvis för sin del erforderligt material i ämnet, och de olika regleringsföreningarna, som också innehade beräkningar av ifrågavarande slag, torde ej underlåta att i nu nämnt hänseende vara de skattskyldiga behjälpliga. I varje fall torde från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut visst material kunna erhållas (såsom t. ex. uppgifter om sjöyta och ungefärlig regleringshöjd) för bedömandet av ett tilltänkt regleringsmagasins volym. Beträffande nämnda institut, som närmast konnne i fråga för tillhandahållande av de erforderliga upplysningarna, gällde enligt Kungl. Maj :ts taxa den 29 mars 1946 att insti­ tutet finge, efter prövning i varje särskilt fall, medgiva, att statlig myndighet, vetenskaplig institution eller enskild person finge utan ersättning erhålla uppgifter eller utredningar. Sådana åtgärder borde vidtagas, att institutet konnne att kostnadsfritt tillhandahålla de skattskyldiga de upplysningar, som vore erforderliga för avgivande av fastighetsdeklaration beträffande vatten- fallsfastigheter.

Vad angår det ifrågavarande naturvärdets fastställande på­ peka de sakkunniga, såvitt angår ej genomförd reglering, att sedan för de förefintliga regleringsmöjligheterna fastställts ett värde, allenast återstode att justera detta värde med hänsyn till dels eventuellt särskilt höga eller särskilt låga kostnader för regleringsföretagets genomförande, och dels den tid som beräknades förflyta innan regleringen blivit satt i verket och vat­ tenfallet blivit utbyggt. Beträffande redan genomförd reglering hade man däremot ej nått något slutresultat i och med att regler givits för fastställan­ det av ett naturvärde för regleringen. Naturvärdet kunde nämligen ej ut­ göra mera än en del och som regel en mindre del av en genomförd regle­ rings hela värde. De sakkunniga anföra vidare.

Frågan är alltså, på vad sätt detta totalvärde skall beräknas. Vid övervä­ gandet av denna fråga kan det nu tillämpade förfaringssättet i fråga om vär­ desättningen av en vattenreglering icke lämna någon som helst ledning, ty det av de sakkunniga förordade sättet att beräkna ett naturvärde av reglering gör att hela problemställningen blir en annan än den för närvarande är. Nu förutsättes att hela värdet av regleringen har medtagits vid uppskattning­ en av respektive vattenfall, med påföljd att avdrag för andel i värdet av regleringsdamm måste göras. Denna förutsättnings förhandenvaro torde enligt nu gällande bestämmelser anses vara i huvudsak konstaterad ge­ nom ett hänsynstagande till den lågvatteneffekt, som föreligger efter det regleringen genomförts. Som tidigare påpekats erhålles emellertid på så sätt en mycket vag och osäker och i de flesta fall en oriktig bild av den verk­ liga värdeökningen. Med det naturvärde som vid det av de sakkunniga för­ ordade förfarandet framkommer har återigen en fast utgångspunkt för den fortsatta värderingen av en genomförd reglering skapats. På samma sätt som beträffande ett kraftverk utgångspunkten för värderingen är vatten­ fallets naturvärde, till vilket — jämte värdet av utmålet — läggas samt­ liga anläggningskostnader, skola, för att få fram en vattenreglerings hela

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

65

växden från respektive vattenfall till dammen, vilket förhållande kommer att nedan ytterligare beröras.

Med åberopande av sålunda anförda omständigheter torde ur teoretisk synpunkt sett icke anses föreligga hinder mot att bestämmelser meddelas, varigenom värdet av regleringsdammen och dithörande anordningar åsättas ett värde, svarande mot samtliga kostnader för regleringens genomförande. Så till vida uppnås också en överensstämmelse med vad som föreslås skola gälla vid taxering av kraftverk, att det värde, som bestämmes såsom värde å byggnader, på sätt nyss antyddes, kan komma att bliva större än vad kostnaderna för uppförandet av dessa byggnader i och för sig föranleda till. Självfallet bör därför vad som enligt vad härom anförts gäller om anlägg­ ningskostnaderna för kraftverk i allo komma i tillämpning å kostnaderna för genomförandet av en vattenreglering.

Beträffande den praktiska tillämpningen av de olika alter­ nativen framhålla de sakkunniga, att enligt såväl alternativ I som alternativ II hela det vid respektive vattenfall framkomna värdet av regleringen torde framstå som ett fallvärde. Så betraktades saken enligt de nu gällande när­ mast enligt alternativ II utformade reglerna. Det avdrag från vattenfalls- fastighetens värde som enligt dessa skulle ske för det å fastigheten belöpan­ de värdet av regleringsdammen verkställdes nämligen från fallvärdet. Be­ stämde man sig alltså för att låta värdet av regleringen helt (= alt. I) eller delvis (= alt. II) taxeras vid de särskilda vattenfallen, torde det vara riktigast att låta detta värde få karaktären av fallvärde. Rent sakligt sett bleve detta också naturligast, enär värdet i fråga hänförde sig just till den genom regleringen förändrade vattenföringen. Skedde så komme emel­ lertid de fallvärden, som fastställdes med hänsyn till genomförd reglering, att verka mycket godtyckligt bestämda. Dessutom skulle överblicken över det värdeområde fallvärdena utgjorde komma att i hög grad försvåras och systematiken i taxeringsförfarandet betänkligt rubbas. Därtill komme, att enligt alternativ I vid inkomsttaxeringen icke någon avskrivning för värdeminskning kunde komma i fråga och att enligt alternativ II sådan värdeminskning kunde förekomma blott beträffande regleringsdammen. Avskrivning för värdeminskning av regleringsdammen måste dock alltid anses befogad, varjämte arbeten kunde ha utförts av den art att, ehuru de ej resulterade i någon byggnad, kostnaderna dock borde få beräknas bliva amorterade.

I övrigt anföra de sakkunniga härom. Vare sig nu emellertid den ökning av vattenfallsfastighets värde, som enligt alt. I och II bör göras, vad angår belopp utöver naturvärdet, lägges å fallvärdet eller å värdet å byggnader, måste den del av totala värdet av vattenregleringen, som svarar emot kostnaderna för dess genomförande — enligt alt. I minskat med regleringsdammens taxeringsvärde — slås ut på de särskilda vattenfallen. Detta blir emellertid cn besvärlig och omständlig pro­ cedur, som tillika är svår att få rättvist genomförd. Grunden för fördel­ ningen blir givetvis den båtnad respektive vattenfall bar av regleringen i förhållande till totala båtnaden av samma reglering. På grund av att kanske ännu ej alla, vilkas intressen beröras av en vattenreglering, äro deltagare i regleringsföretaget vare sig därför att de ännu cj, då fråga är om vatten-

5 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 71.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

reglering med tvångsdelaktighet, begagnat sig av den genom regleringen vunna båtnaden (vattenlagen 3 kap. 6 §) eller därför att de vid vattenreg­ lering utan tvångsdelaktighet stå helt utanför regleringsföretaget (vatten­ lagen 3 kap. 26 §), måste vissa svårbestämbara justeringar av de enligt nämnda fördelningsgrund framkomna andelsvärdena äga rum.

Den taxeringsprocedur, som följer av tillämpandet av alternativen I och II, är sålunda, även om det för ett visst vattenfall gäller att blott beräkna andel av värdet av en genomförd vattenreglering, besvärlig och invecklad. Emellertid är det ju ofta så att vattenfallets belägenhet i vattendraget är sådant, att det drager nytta av åtskilliga uppströms genomförda regleringar. Så är t. ex. fallet med vissa vattenfall i Indalsälven, vars vattenföring nu­ mera bestämmes av regleringen av flera till flodsystemet hörande sjöar, så­ som sjöarna Anjan, Juveln, Kallsjön, Näckten, Storrensjön, Storsjön och Torrön. Det är givet att taxeringsförfarandet beträffande vattenfall av denna art blir alltför svårbemästrat för att kunna förordas.

De sakkunniga hava därför undersökt, huruvida man ej här skulle kunna hjälpa sig fram med en schablonmetod för beräkning av respektive vatten­ falls andel i kostnaderna för en genomförd vattenreglering. Den enda me­ tod som i sådant avseende torde kunna tagas i övervägande är den att höja det för varje särskilt vattenfall funna naturvärdet av reglering med ett lämpligt procenttal, vilket skulle bestämmas något annorlunda för alt. I än för alt. II. Därvid är emellertid att märka, att, vad alternativ II angår, som är det alternativ, vilket i nu förevarande avseende närmast lärer komma i fråga, den omständigheten gör sig särskilt gällande, att någon bestämd relation mellan de olika kostnaderna för genomförandet av en vattenreg­ lering ej synes föreligga. Från vattenfallsstyrelsen och Indalsälvens regle­ ringsförening bekomna uppgifter för vissa regleringsföretag bestyrka också nyssberörda förhållande.

Genom en schablonberäkning av nu angivet slag kommer givetvis det mot vattenfallets andel i kostnaderna för en vattenreglering svarande värdet att bliva mycket approximativt beräknat. Med hänsyn till de stora svårig­ heter som över huvud taget föreligga vid vattenfallsfastigheters taxering får kanske denna omständighet ej helt avskräcka från schablonmetodens till-, lämpning. De sakkunniga förmena därför att, för den händelse det anses nödvändigt att fasthålla vid de principer för beräkning av värdet av en ge­ nomförd reglering, åt vilka alt. I och, ehuru i modererad form, även alt. II giva uttryck, den schablonmetod, som här ovan skisserats, bör tagas i över­ vägande.

De sakkunniga anse, att den praktiska tillämpningen av bestämmelser, utformade enligt alternativ III, bleve betydligt enklare. Utöver naturvärdet av regleringen samlades så mycket av det övriga värdet av regleringen som enligt anläggningskostnadsmetoden svarade mot samtliga kostnader för regleringens genomförande — frånsett kostnad för av regleringen föranledd utbyggnad av kraftverket — på en hand vid det fastighetsobjekt som regle- ringsdammen utgjorde. De sålunda å regleringsföretaget nedlagda kostna­ derna, vederbörligen index- och värdeminskningsberäknade, komme då jämte eventuellt tillhörande markområde att utgöra taxeringsvärdet för reg- leringsdammen. Markområdets värde bestämdes efter det uppskattade vär­ det å mark i orten, under det att ett belopp motsvarande förenämnda kost­ nader, på angivet sätt justerade, beräknades såsom värde å byggnader. Be­ träffande skattskyldigheten komme denna givetvis att åligga ägaren av reg-

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

69

Det synes emellertid böra föreligga så mycket mindre tvekan att gå fram på den här ovan angivna linjen som det antal fall, då en kraftverksdamm tillika utgör en regleringsdamm, är förhållandevis litet och det dessutom synes föreligga möjlighet att giva denna övergångsbestämmelse sådan av- fattning, att dess användning blir ytterligare minskad. Förhållandet är näm­ ligen det att det icke föreligger någon större risk för att kraftverksägaren, även om någon övergångsbestämmelse icke meddelades, ej skulle bliva av vattenfallsintressenterna ersatt för det utlägg för skatt, som det enligt ovan­ stående kan anses obilligt att han får svara för. I de flesta av de nu före­ varande fallen äro vattenfallsintressenterna sammanslutna i en reglerings­ förening, av vilken dannnägaren som regel själv är medlem. För denna före­ ning torde det föreligga ett intresse att på så rättvist sätt som möjligt få en skattesituation av nu ifrågavarande art uppklarad. Om man alltså kan utgå ifrån att i allmänhet några extra åtgärder för en lösning av en skatte­ fråga av förevarande slag ej äro erforderliga, återstår allenast att reglera saken för de säkerligen sällsynta fall, då någon överenskommelse om skat­ tens fördelning på dannnägaren och vattenfallsintressenterna ej kan upp­ nås. Detta synes lämpligen kunna ske så, att såsom ett övergångsstadgande bestämmelser meddelas därom att frågan om en sådan fördelning av damm­ värdet kan av dammägaren få hänskjutas till någon av beskattningsnämn- derna, därvid efter vederbörande vattenfallsintressenters hörande, bered- ningsnämnden avgiver förslag i ämnet och taxeringsnämnden eller pröv- ningsnämnden i anledning av berörda förslag eller direkt hos dem gjorda framställningar beslutar i saken. Besluten kunna givetvis överklagas i van­ lig ordning.

Förslaget har i förevarande delar lämnats utan erinran i ungefär halva antalet remissyttranden. I de övriga yttrandena ha framställts erinringar i olika avseenden.

Kammarrätten anser övervägande skäl — och framför allt starka praktiska skäl — tala för ett val av det av de sakkunniga förordade alternativ III för taxering av regleringsvärdet utöver naturvärdet.

Beträffande skattskyldighet för regleringsdamm anför kammarrätten.

Vid den valda metoden för uppskattning av värdet av vattenreglering uppställer sig frågan vem som skall upptagas såsom skattskyldig för reg- leringsdamm. De sakkunniga synas att döma av den till förslaget om änd­ ringar i kommunalskattelagen fogade övergångsbestämmelsen utgå från att, om regleringsföretag handhar vattenregleringen, skattskyldigheten för dammen skall åvila regleringsförelaget. Detta synes stå i motsättning till ett uttalande av vederbörande departementschef i prop. 1927 nr 102 s. 194, vilket uttalande tyder på att regleringsföretag icke skulle anses såsom skattesubjekt. Efter alt hava omnämnt, att häradsallmänningar och liknan­ de samfälligheter skola beskattas i intressenternas ställe, yttrade depar­ tementschefen där följande: »Här torde böra erinras, att vissa samman­ slutningar enligt vattenlagen, vilka ej åsyfta förvärv av inkomster utan att för gemensam räkning omhänderhava driftsanordning, ej äro att anse så­ som med häradsallmänningar in. fl. likartade samfälligheter. Den inkomst, som ifrågavarande anordningar indirekt lämna intressenterna, blir dessas egen inkomst och beskattas hos dem. Å andra sidan få de givetvis var för sig komma i åtnjutande av procentavdrag för de fastigheter, till vilka de själva äro ägare, likasom de torde i beskattningsavseende få anses äga del

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Med hänsyn till önskvärdheten av att viss del av regleringsvinstens värden som beskattningsobjekt komma de kommuner till godo, där regleringarna utövas, vill föreningen emellertid icke motsätta sig det föreslagna förfa­ randet att öka regleringsdammarnas värden med skadeersättningarnas be­ lopp och sålunda taga detta värde till beskattning i den kommun, där dam­ men ligger. Detta kan emellertid godtagas endast under förutsättning, att vattenregleringsföretagets delägare vid sina taxeringar till kommunal inkomst­ skatt på något sätt komma i åtnjutande av det 5-procentiga avdraget på regleringsdammens taxeringsvärde det s. k. garantiskatteavdraget. Vattenreg- leringsföretaget såsom sådant har icke någon beskattningsbar inkomst (dri­ ver icke någon rörelse och uttaxerar på delägarna icke större belopp än som motsvarar utgifterna för regleringen) och kan sålunda icke tillgodogöra sig detta avdrag. Därest detta ej heller skulle få tillgodoräknas delägarna i vat- tenregleringsföretaget, komme de föreslagna bestämmelserna i realiteten att innebära en objektskatt — beräknad på grundval av ett så högt repartitions- tal som 5 — på regleringsdammarna, vari då inräknas även skadeersätt­ ningarna. Detta överensstämmer icke med principen om en såvitt möjligt jämlik och rättvis beskattning.

Därest de föreslagna bestämmelserna angående regleringsdammarnas taxe­ ring skola kunna godkännas, vill föreningen därför för sin del som ett ofrånkomligt villkor uppställa, att rättelse sker i denna fråga. En lämplig lösning synes stå att finna därigenom, att en bestämmelse införes av lik­ nande innehåll som den, vilken för närvarande gäller beträffande med­ lem av bostadsförening, nämligen att delägarna i regleringsföretaget (d. v. s. strömfallsägare, för vilka betalningsskyldighet till regleringsföretaget inträtt) skola äga vid taxering till kommunal inkomstskatt från sin in­ komst avdraga ö So av den andel i regleringsdammens taxeringsvärde, som svarar mot strömfallets andel i kostnaden för regleringsföretaget. Bestämmelsen synes lämpligen böra införas i 45 g andra stycket kom­ munalskattelagen, som torde kunna givas exempelvis följande ändrade ly­ delse: »Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock att medlem av bostadsförening-------- -—, som på lägenheten belöper, samt beträffande det pa taxeringsvärdet å regleringsdamm beräknade av­ draget skall gälla, att ägare av strömfall med skgldighet att bidraga till kostnaden för regleringsföretaget äger åtnjuta den del av avdraget, som motsvarar den på strömfallet belöpande andelen av nämnda kostnad».

Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna för kombinerad kraft- verksdamm — regleringsdamm bar föreningen intet att invända.

Sveriges industriförbund instämmer i vad vattenkraftföreningen anfört.

Nuvarande bestämmelser om garantiskatteavdrag innebure i realiteten, att den å regleringsdammens taxeringsvärde utgående fastighetsskatten icke ut­ gjorde en garanliskatt utan en objektskatt, vilket måste betecknas som en inadvertens. De obilliga verkningarna härav komme att väsentligt accen­ tueras, om markskadeersättningar m. m. skulle medtagas vid beräkningen av dessa taxeringsvärden. Vare sig förslaget i förevarande del genomfördes eller ej borde berörda inadvertens rättas därigenom att strömfallsägare med skyldighet att bidraga till kostnader för regleringsföretag berättigades åt­ njuta den del av det på taxeringsvärdet å regleringsdammen beräknade ga­ rantiskatteavdraget, som motsvarade den på strömfallet belöpande andelen av nämnda kostnad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

79

I den av regeringsrådet Fransen utarbetade promemorian framhålles, att vattenkraftföreningens ståndpunkt vore, att vad som enligt den i prome­ morian förordade metoden skulle utgöra förhållandet mellan taxeringsvat- tenföring och medelvattenföring skulle dels definitivt bestämmas av central myndighet i form av summariska tabelluppgifter, dels därvid inarbetas i värdet per effektenhet. Ett sådant förfarande, som i sak icke påverkade taxeringen, syntes emellertid medföra minskad reda vid taxeringen utan att någon särskild fördel därigenom vunnes, och kunde därför icke förordas. Ej heller syntes taxeringsnämnderna böra förhindras att vid värderingen taga erforderlig hänsyn till särskilda lokala förhållanden och centralt ut­ givna tabelluppgifter torde därför icke böra givas bindande verkan.

I övrigt anföres i promemorian. Enligt de sakkunnigas förslag skulle, vad angår reglerade vattendrag, vid beräkningen av den för fallvärdet bestämmande effekten hänsyn till ge­ nomförd eller väntad reglering tagas genom tillägg av en mot vattenkraf­ tens värdeökning svarande effekt och sålunda den bestämmande effekten först beräknas för oreglerad vattenföring. Ett särskilt skäl till sådan upp­ delning föreligger i den i betänkandet uttryckta meningen, att tilläggets värde bör röna inverkan av den tid, inom vilken regleringen kan förväntas genomförd. Detta skulle medföra att vid tillämpning av den ifrågavarande anvisningpunktens föreslagna fjärde stycke den där avsedda nedsättning- en i vissa fall skulle i fråga om tilläggseffekten beräknas för annan tid än i fråga om grundeffekten, nämligen när regleringens genomförande väntas inträffa senare än vattenfallets utbyggnad. Nu blir fallvärdet ofta beroende av flera regleringsföretag, vilka icke kunna antagas genomförda samtidigt, och den föreslagna beräkningen skulle därför kunna komma att sönderfalla i ett flertal operationer, därvid varje reglerings inverkan jämväl bleve be­ roende av den antagna ordningsföljden vid deras genomförande. Det torde vidare råda enighet därom, att vid fallvärdets beräkning endast sådana reg­ leringar böra tagas i betraktande, som med relativt stor säkerhet kunna väntas bliva genomförda, och därmed som regel blott sådana, som kunna väntas genomförda inom en relativt nära framtid, d. v. s. i stor utsträck­ ning före vattenfallets utbyggnad. Då vidare uppgifterna om magasinsstor- leken måste antagas vara allt osäkrare ju längre fram i tiden regleringen kan väntas genomförd, så synes det innebära övervägande fördelar, om den särskilda nedsättningen av tilläggseffekten med hänsyn till liden för regle­ ringens genomförande slopades och ersattes med en ökad säkerhetsmarginal vid bestämning av magasinsstorleken för sådana regleringar, som väntas genomförda först längre fram.

Med här ovan föreslagen förenkling skulle det möjligen bli onödigt att för reglerade vattendrag bestämma jämväl oreglerad taxeringsvattenföring. Det må dock framhållas, att värdet av viss långtidsreglering icke är obero­ ende av vattenföringens oreglerade växlingar och att det därför kan antagas att normerna för beräkning av den reglerade taxeringsvattenföringen kom­ ma att förutsätta kännedom om den oreglerade. Denna fråga kan det emel- tid överlämnas åt tillämpningen alt besvara.

Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser tages hänsyn til! vär­ de av årsreglering på det sättet alt värdering av vattenfall sker efter den faktiska lågvattenföringen, som förutsättes vara påverkad av rcglc-

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

83

Emellertid har praxis utvecklat sig i den riktningen att regleringsföreningar­ na i stället upptagits som skattskyldiga för regleringsdammarna. Denna praxis, som synes vara förestavad av starka lämplighetsskäl, torde icke böra ändras. Fråga uppkommer då huru procentavdrag för regleringsdamm skall kunna tillgodonjutas; regleringsföreningen såsom sådan torde nämligen regelmässigt icke hava möjlighet att utnyttja nämnda avdrag. Kammar­ rätten har, liksom vattenkraftföreningen, föreslagit den lösningen, att del­ ägarna i regleringsföretaget skulle — i analogi med vad som gällde beträf­ fande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag — medgivas rätt att ut­ nyttja företagets procentavdrag. Även om vissa invändningar kunna riktas mot detta förslag, anser jag mig kunna biträda detsamma. Jag förordar i enlighet härmed en sådan ändring av 45 § kommunalskattelagen, att pro­ centavdraget för regleringsdamm skall få åtnjutas av vattenfallsägarna i vattenregleringsföreningarnas ställe.

Däremot ställer jag mig tveksam till förslaget att meddela särbestämmel­ ser beträffande skattskyldigheten för regleringsdamm som är kombinerad med kraftverksdamm och som äges av kraft- verksägaren; detta gäller vare sig dessa bestämmelser meddelas i form av övergångsbestämmelser, som de sakkunniga föreslagit, eller i form av per­ manenta föreskrifter, som kammarrätten eventuellt tänkt sig. De skäl, som anförts till stöd för förslaget, synas hava mera teoretisk än praktisk bety­ delse. Kammarrätten, som tydligen menar, att om överhuvud taget några dylika bestämmelser skola meddelas de skola införas jämväl i förordningen om statlig förmögenhetsskatt, har ju starkt ifrågasatt, om det föreligger något egentligt behov av dem, och själv har jag icke blivit övertygad om att så är fallet. Jag anser mig därför icke böra föreslå införandet av dylika bestämmelser, som helt skulle bryta mot hittills tillämpade principer för fastighetsbeskattningen. De i de sakkunnigas förslag intagna övergångsbe­ stämmelserna har jag därför låtit utgå.

Det i ett par yttranden påpekade förhållandet att flottningsdamm stundom användes jämväl som regleringsdamm torde icke föranleda några svårigheter ur de synpunkter, som här äro i fråga. Så länge dammen äges av flottningsföreningen och användes för flottningen, torde den vara fri- kallad från fastighetsskatt jämlikt 5 § 2 mom. kommunalskattelagen. Skulle den bliva obehövlig för flottningen och överlåtas till vederbörande regle­ ringsförening, skall den givetvis i taxeringsavseende behandlas enligt sam­ ma regler som en vanlig regleringsdamm. Något behov av särskilda bestäm­ melser för detta fall anser jag därför icke föreligga.

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Ersättningskraft.

Jämlikt 9 kap. 13 § vattenlagen skall ersättning för vattenkraft, som av­ stås på grund av stadgandena i 2 kap. 5, 6, 7 eller 23 §, utgå genom tillhanda­ hållande medelst elektrisk eller annan överföring av motsvarande kraftbe­ lopp (ersättningskraft), så framt och i den mån ej ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller andra parten. För vattenkraft, som för strömfallsägare går förlorad till följd av sådan enligt vattenlagen medgiven åtgärd, varmed ej åsyftas vattenkraftens till­ godogörande, kan ock ersättningen komma att bestämmas att utgå i kraft

(9: 14) Då ersättning utgår för tillgodogjord vattenkraft, anses den innefat­

ta gottgörelse för vattenverksbyggnader eller den del därav, som för fram­ tiden varder för ägaren onyttig (9: 11). Vidare skall skyldigheten att jäm­ likt nyssnämnda 13 § tillhandahålla kraft åvila den fastighet, varmed rätten till tillgodogörandet av den vattenkraft, som ersättes, enligt vattendomsto­ lens beslut skall vara förenad, och rättigheten till kraftbelopp, som utgår såsom ersättningskraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken vattenkraften hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats (9: 15 och 17). Ersättningstagaren är pliktig att gälda vederlag för kraftens ut­ tagande och överföring antingen i penningar eller ock på sådant sätt, att det kraftbelopp, som skall lämnas i ersättning, varder i motsvarande mån mins­ kat. Vederlaget, som fastställes av vattendomstolen, benämnes uttagnings- kostnad (9: 19). Uttagningskostnaden bestämmes i anläggningskostnad samt underhålls- och driftkostnad. I sistnämnda kostnad inbegripes skälig avsättning till förnyelsefond, men inräknas ej ränta å anläggningskostna­ den. Är den vattenkraft, för vilken ersättningskraft lämnas, tillgodogjord vid redan befintlig anläggning, räknas såsom uttagningskostnad allenast un­ derhålls- och driftkostnaden (9: 21). I regel äger ersättningstagaren avgöra, om uttagningskostnaden skall av honom gäldas helt eller delvis i penningar eller genom minskning av det honom tillkommande kraftbeloppet (9:22). Av den uttagningskostnad, som gäldas i penningar, erlägges den del, som ut­ gör anläggningskostnad, till minst en tredjedel på en gång och återstoden under en tidrymd av högst fyrtio år medelst årliga annuiteter, bestämda så­ lunda, att däri ingår jämväl ränta å oguldet kapitalbelopp efter den ränte­ fot, som i varje fall finnes skälig. Den del som utgör underhålls- och drift­ kostnad erlägges, där den utgår i penningar, i form av ständig avgäld, som till årligt belopp bestämmes för viss tid, dock minst 10 år, med rätt för par­ terna till nyprövning för tid därefter (9: 23).

De sakkunniga framhålla, att syftet med bestämmelserna om ersättnings­ kraft är, att den fastighet, till vilken den avstådda vattenkraften hört, i stäl­ let borde för denna vattenkraft tillföras ett annat realvärde. Ersättnings- kraften komme således att utgöra tillbehör till den fastighet, dit den lades, och värdet av denna ersättningskraft komme att få betydelse vid den fastig­ hetens taxering. Likaledes komme vid taxering av kraftverksfastigheten,

88

ersätlningskraft skäligt belopp. Beräkningen av detta belopp torde kunna ske med utgångspunkt från vad i fråga om ersättningskraften i olika avse­ enden vid vattendomstolen kan hava bestämts, såsom kraftbeloppets stor­ lek och beräknat värde därå samt värdet å uttagningskostnaden, därest den­ samma ej i sin helhet guldits genom minskning av kraftbeloppet. I sam­ manhang härmed bör observeras, att den elektriska energiens värde vid kraftstationsväggen utgör grunden för vattendomstolens bestämmande av ersättningskraftens värde. Har emellertid för dylik värdebestämning beräk­ nats kraftvärdet vid viss leveransplats, bör någon oriktighet i värdesätt- nmgen därav ej uppkomma, enär i det senare fallet olikheten i prissättning­ en uppväges av den olikhet i uttagningskostnadens storlek, som betingas av kraftöverföringen.

Att emellertid vattendomstolens beslut i berörda ersättningsfrågor får en viss grundläggande betydelse, innebär givetvis ej att det därvid satta värdet a det kraftbelopp, som skall tillhandahållas, är bindande för taxeringsmyn­ digheterna. Detta värde kan ju vara satt vid en helt annan tidpunkt än den, som är avgörande för taxeringsvärdenas bestämmande. Det kan dessutom vara resultatet av en ekonomisk uppgörelse mellan tvistande parter, som äga disponera över tvisteföremålet, och kan därför ej sägas vara ett di­ rekt uttryck för en värdering enligt de allmänt gällande värderingsgrunder- na. För en värdering enligt dessa grunder få de dock ej anses" sakna en vägledande betydelse.

Beträffande ersättningstagarens fastighet anföra de sak­ kunniga.

Har man alltså bestämt det belopp, som vid kraftverkets taxering bör avräknas på grund av skyldighet att utgiva ersätlningskraft, är frågan, om vid taxering av den fastighet, dit ersättningskraften enligt vattendomsto­ lens beslut överflyttats, detta belopp kan utan vidare beräknas såsom en tillkommande post. Därvid har till en början den frågan ställts, huruvida ej, därest kraften kommer konsumenten till handa i sådan förädlad form som den, vari detaljdistributionen i orten försiggår, värdet å kraften borde bestämmas med utgångspunkt från konsumentpriset i orten. I sådant av­ seende får uppmärksammas, att ersättningskraftens storlek i allmänhet ej blivit satt och cj heller kunnat sättas så, att den jämnt svarar mot den ener­ giförbrukning, som skulle förelegat för ersättningstagaren, om den elekt­ riska energien av honom inköpts från någon detal j distributör. Är det åter fråga om att använda ersättningskraften i en egen industri eller att distri­ buera kraften till andra, komma i så fall andra konsumenttaxor att ligga till grund för kraftens värdering. Beaktas bör kanske också att konsument­ taxorna bestämmas med hänsyn till bland annat kostnaderna för ett mer eller mindre omfångsrikt ledningsnät samt att vid fastighetstaxering i all­ mänhet avseende icke i mätbar mån torde fästas vid det förhållandet, huru­ vida priset å elektrisk kraft i orten varit högre eller lägre än normalt.

Med hänsyn till det anförda och då det väl här närmast gäller att över­ flytta ett vid kraftverksfastigheten uppkommet värde till en annan fas­ tighet, synes det berättigat att principiellt ställa sig på den ståndpunkten, att det vid kraftverksfastighetens taxering för ersättningskraften avdragna beloppet också blir det belopp, som vid den mottagande fastighetens taxering lillägges det värde, vartill denna fastighet i övrigt uppskattas. Givetvis måste dock avvikelser härifrån kunna göras. Om den mottagande fastigheten ej helt, ja kanske allenast i ringa grad kan tillgodogöra sig den effekt eller energi, som ersättningskraften utgör — för egen del eller genom dess av­ yttring till andra — måste en nedjustering av ersättningskraftens värde

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

90

vid taxeringen satta byggnadsvärdet. I praktiken syntes emellertid detta värde kunna få betydelse för bestämmandet av det värde, varå avdraget för värdeminskningen beräknades. Vid berörda avdragsberäkning inräknades ej värdet å fasta maskiner och andra inventarier, för vilka särskilt maskin­ värde redovisats vid fastighetstaxeringen, i byggnadsvärde, och endast så­ dana i byggnad ingående maskiner och inventarier, som åsatts dylikt särskilt maskinvärde, kunde omfattas av fri avskrivning.

Som sin egen åsikt uttala de sakkunniga följande. Det är uppenbart, att den nuvarande bestämmelsen därom att skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas å byggnadernas värde i varje' fall kräver en komplettering. Denna bestämmelse lämnar ju öppet, huruvida vid taxering av annan fastighet avdraget från byggnadernas värde skall ske på sådant sätt, att jämväl det i byggnadsvärdet ingående maskinvärdet påverkas av avdraget eller ej, varjämte föreskrift saknas om det sätt, var­ på höjning av värdet av ersättningstagarens fastighet på grund av rätt till ersättningskraft bör ske.

På grund av vad här anförts angående sambandet mellan byggnadsvär­ det och däri ingående maskinvärde, å ena, samt avdraget för värdeminsk­ ning av byggnad vid inkomsttaxeringen, å andra sidan, är det tydligt, att den inverkan i sänkande riktning av det i taxeringsvärdet ingående'bygg­ nadsvärdet inklusive maskinvärdet, som skyldigheten att leverera ersätt­ ningskraft skulle kunna medföra, ej är av den betydelse för inkomsttaxe­ ringen, att en oriktig sådan taxering därav måste bliva följden, men i nå­ gon mån vilseledande vid taxeringen kunna dock dessa på grund av skyl­ dighet att leverera ersättningskraft justerade värden komma att verka. An­ ledningen till att det oaktat avdraget för leverans av ersättningskraft enligt gällande bestämmelser sker från byggnadernas värde och ej från fallvär­ det torde vara att söka i det förhållandet, att den förädlade produkt ersätt­ ningskraften utgör enligt vad ovan anförts kan komma att i synnerlig ut­ sträckning motsvara ett byggnadsvärde. Dessutom — och det torde vara av avgörande betydelse — kan ersättningskraften, då den utgår såsom brut­ tokraft och belöpande anläggningskostnad guldits, under särskilda omstän­ digheter komma att i värde överstiga fallvärdet. Att i en sådan situation låta värdet av kraftleveransen avräknas i första hand från fallvärdet och därefter från byggnadsvärdet är föga rationellt och giver en skev uppfatt­ ning av hela taxeringen. Ett annat sätt vore att proportionera avdraget till fördelning mellan fallvärdet och byggnadsvärdet efter dessa värdens förhål­ lande till varandra. Även ett sådant förfaringssätt bleve ganska godtyckligt, enär, såsom av det förut anförda framgår,"den del av ersättningskraften, som kan beräknas motsvara ett värde å byggnader, är mycket väx"lande. De sakkunniga hava därför stannat för att såsom hittills låta skyldigheten att leverera ersättningskraft avräknas från byggnadernas värde och att därvid tillika bestämma, att avdraget skall ske i första hand från den del av detta värde, som ej motsvarar värdet å fasta maskiner och andra till byggnad hö­ rande inventarier, för vilka enligt punkt 5 anv. till 10 § kommunalskatte- lagen särskilt maskinvärde redovisas. Då det, åtminstone teoretiskt sett, är möjligt att vid en ålderdomlig anläggning värdet å byggnader med från- räknande av värdet å fasta maskiner in. in. blivit så kraftigt nedskrivet, att det ej täcker avdraget, bör givetvis den utvägen hållas öppen att kunna göra avdraget från, i andra hand, värdet å maskiner. Såsom tidigare framhållits skulle förfaringssättet att göra ifrågavarande avräkning från byggnadernas värde kunna tänkas medföra en viss osäkerhet vid inkomsttaxeringen. Om

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

91

man emellertid bestämmer sig för att låta avdraget i första hand göras från den del av värdet å byggnader, som ej motsvarar värdet å fasta maskiner, blir området för denna osäkerhet mera begränsat än om jämväl sistnämnda värde i detta sammanhang regelmässigt skulle få någon del av avdraget. Där­ jämte ernås den förenklingen i taxeringsförfarandet, att den anteckning i taxeringslängden om avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft, som förordas, ej behöver angiva någon fördelning av avdraget å såväl det egent­ liga byggnadsvärdet som maskinvärdet. För att nämligen säkra, att icke det stympade byggnadsvärde, som efter avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft åsättes en fastighet, kommer att verka vilseledande vid in­ komsttaxeringen eller under vissa omständigheter giver intryck av en på­ tagligt oriktig taxering, torde lämpligen i taxeringslängdens antecknings- kolumn antecknas det belopp, varmed värdet av skyldighet att leverera er­ sättningskraft avräknats vid byggnadsvärdets fastställande.

De sakkunniga övergå härefter till att behandla frågan om kraftens värde för ersättningstagarens fastighet och anföra härvid.

Det fastighetsobjekt, å vilket de speciella, för taxering av kraftverk av­ sedda reglerna taga sikte, utgöres av en anläggning för kraftproduktion, som kan vara antingen en fullt självständig taxeringsenhet eller utgöra en större eller mindre del av en taxeringsenhet. Den rätt till ersättningskraft, som är förenad med någon till anläggningen hörande fastighet på sådant sätt, att rätten till ersättningskraften måste anses tillhöra anläggningen, bör alltså jämväl tagas i betraktande vid anläggningens värdering, oberoende av om anläggningen är en självständig taxeringsenhet eller blott del av en jordbruksfastighet eller annan fastighet.

För att ersättningskraften skall kunna anses tillhöra kraftverksanlägg- ningen torde den fordran böra uppställas, att ersättningskraften är avsedd att utgöra ett tillskott till kraftverkets egen kraftproduktion. Detta är ej sällan fallet, exempelvis då vattenkraften till vissa en kraftverksbyggare till­ höriga vattenlallsandelar, vilka kunna med större fördel utnyttjas vid ut­ byggandet av annan tillhörigt vattenfall, avstås till denne mot erhållande av ersättningskraft.

I sådana fall synes ersättningskraften i allmänhet hava tillagts strömfalls- fastigheten vid det kraftemottagande kraftverket och hör då också upp­ skattas i samband med den fristående värderingen av denna kraftverks- anläggning. Detsamma bör gälla jämväl för det fall, att den kraftemotta­ gande fastigheten, om den ej är strömfallsfastighet, i sin helhet ingår i an­ läggningen." Ingår åter den kraftemottagande fastigheten helt eller delvis i den del av en taxeringsenhet med därå befintligt kraftverk som ej utgör kraftverksanläggning, torde få förutsättas, alt ersättningskraften ej tillhör kraftverksanläggningen. Till följd härav bör ersättningskraften värderas i samband med uppskattningen av den del av taxeringsenheten som ej ingår i kraftverksanläggningen.

Vad jordbruksfastighet beträffar betyder den sålunda angivna distink­ tionen ej mer än att vederbörliga deklarationsuppgifter rörande rätten till ersättningskraft i förra fallet lämnas å bilaga till deklarationen (formulär

c) och i senare fallet direkt å huvuddeklarationen (formulär a). Vad taxe­ ringsvärdets delvärden angår kommer rätten till ersättningskraft, då den icke gärna kan rubriceras såsom tomt- och industrivärde eller skogsvärde, att under alla omständigheter hänföras till fastighetens jordbruksvärde.

I fråga om annan fastighet åter ligger saken något annorlunda till. Är det klart, att rätten till ersättningskraft är förenad med strömfallsfastighe- ten eller annan i kraftverksanläggningen helt ingående fastighet, uppkom­

92

mer frågan, huruvida ej den förmån rätten till ersättningskraft utgör bör upptagas såsom ett byggnadsvärde. Detta kunde synas mest konsekvent med hänsyn därtill att avdraget för skyldighet att leverera ersättningskraft enligt förslaget skall göras genom minskning av värdet å byggnader å den kraft- levererande fastigheten. Därvid är emellertid att observera, att det sätt, varpå de sakkunniga sålunda föreslagit att avdraget skall göras — ehuru i och för sig ej alltför tilltalande — varit betingat av att någon annan utväg att lösa detta aydragsproblem ej ansetts föreligga. Vidare är det ett intresse av vikt att så litet som möjligt rucka på ett värde, som kan hava viss betydelse för inkomsttaxeringen och som därför, om det med hänsyn till rätt till ersätt­ ningskraft höjes, måste, såsom föreslagits beträffande avdraget för skyl­ dighet att leverera ersättningskraft, genom anteckning i taxeringslängden så att säga justeras tillbaka, något som alltid kommer att verka störande ä såväl fastighets- som inkomsttaxeringen. De sakkunniga hava med hän­ syn till anförda omständigheter kommit till den slutsatsen, att i nu senast berörda^ fall rätten till ersättningskraft vid anläggningens värdering bör upp­ tagas såsom en på markvärdet inverkande förmån på samma sätt som då man eljest värderar en med en fastighet förenad förmån såsom grustag, möj­ lighet till jakt, servitut etc. Detta innebär alltså att vid anläggningens vär­ dering markvärdet för dess del kan komma att bestå av, förutom fallvärde och utmålsvärde, värdet av förmån av ersättningskraft.

Av den senast intagna ståndpunkten följer jämväl, att värdet av den rätt till ersättningskraft, som tillkommer en såsom annan fastighet beteck­ nad taxeringsenhet, därav en vattenkraftsanläggning utgör en del, utan att ersättningskraften dock anses tillhöra anläggningen, med än större skäl bör hänföras till markvärdet såsom särskild förmån. Detta innebär i förhållan­ de till det fall att rätten till ersättningskraften utgör ett tillbehör till själva anläggningen allenast den skillnaden, att uppgiften angående förmånen lämnas å huvuddeklarationen (formulär b 2).

Något författningsmässigt ordnande av det förhållandet, att värdering av rätten till ersättningskraft i vissa fall sker i samband med uppskattning av kraftverksanläggningen och i andra fall i samband med uppskattning av den taxeringsenhet, varav denna anläggning utgör en del, synes icke be­ hövlig i vidare mån än att respektive deklarationsformulär härutinnan givas en vägledande uppställning.

De sakkunnigas förslag i fråga om uppskattning och redovisning av vär­ det å ersättningskraft har lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden. Endast i några yttranden ha anmärkningar framförts.

Sålunda framhåller vattenfallsstyrelsen, att kraftverlcsägaren, i den mån han icke genom uttagningskostnaden bleve gottgjord för den på ersättnings­ kraften belöpande skatten, borde äga avdraga hela värdet av ersättnings­ kraften från värdet av kraftstationsfastigheten och detta helt oberoende av om den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden erlagts eller icke. Styrelsen anför.

Förslaget överensstämmer med den ståndpunkt i taxeringsfrågan, som kammarrätten intagit i ett utslag den 8 april 1948 rörande taxering av Mid- skogsforsens kraftstation i Lits och Stuguns socknar, Jämtlands län.

Vattenfallsstyrelsen har i detta mål yrkat avdrag för skyldighet att leve­ rera ersättningskraft med 3 650 000 kronor, motsvarande 3 318 kW X 1 100 kronor per kW. Kammarrätten har, enär ingen del av uttagningskostnaden vore betald, beräknat värdet av ersättningskraften till (1 100 minus uttag-

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

94

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

genom en kvantitetsmässig reduktion av kraften. Viss skillnad kominer emellertid att föreligga beträffande inverkan av den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden. När uttagningskostnaden gäldas i penningar, kommer vid bestämmande av ersättningskraftens värde att avräknas endast diskonterade värdet av de anläggningskostnadsbelopp, som ännu icke erlagts, under det att, när uttagningskostnaden gäldas genom minskning av kraft­ beloppet, hela anläggningskostnadens kapitalvärde kommer att avräknas vid fastställande av ersättningskraftens värde.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har jag i princip intet att erinra. De av vattenfallsstyrelsen i detta sammanhang gjorda erinringarna, inne­ bärande att där uttagningskostnaden uttages i penningar bruttovärdet å er- sättningskraften skall tilläggas den fastighet, vars ägare har att betala den å ersättningskraften belöpande fastighetsskatten, synas värda beaktande en­ dast om fastighetsskatten vore att betrakta som en omedelbar omkostnad för kraftproduktionen. Detta är emellertid icke fallet — fastighetsbeskatt­ ningen är ju anordnad som en garanti- och icke som en objektbeskattning — och även om det förhölle sig så torde skatten icke i första hand böra in­ verka på värderingen utan på uttagningskostnaden. Vattenfallsstyrelsens erinringar anser jag därför icke böra föranleda någon ändring i de sakkun­ nigas förslag.

Vad angår ersättningskraftens redovisning inom olika i taxeringsvärde ingående delvärden innebär förslaget, att värdet av skyldighet att leverera er- sättningskraft skall avräknas å byggnadernas värde och därvid i första hand å den del därav som ej motsvarar värdet å fasta maskiner och inventarier, för vilka särskilt maskinvärde redovisats. Å andra sidan skall värdet av rätt till ersättningskraft inräknas i jordbruksvärdet vid taxering av jord­ bruksfastighet och i markvärdet vid taxering av annan fastighet.

Ersättningskraft utgör i första hand ersättning eller ekvivalent för ett fall­ värde, från vilket ersättningstagaren avstått, och därnäst — åtminstone då fråga är om redan tillgodogjord vattenkraft — för ett värde å byggnader, som ersättningstagaren bekostat. Egentligen borde därför vid redovisning av taxeringsvärdet å ersättningsgivarens fastighet ersättningskraftens värde avräknas till viss del från fallvärdet och till återstående del från byggna­ dernas värde. Då ett sådant förfarande av praktiska skäl icke torde böra tillämpas, synes det ligga närmast till hands att på sätt de sakkunniga före­ slagit låta ersättningskraftens värde i sin helhet avräknas från byggnader­ nas värde och därvid i första hand från den del därav, som icke motsvaras av särskilt maskinvärde. Jag anser mig sålunda icke hava anledning att i denna del frångå de sakkunnigas förslag.

Jag har ansett mig böra godtaga förslaget även i vad det avser redovis­ ning av värdet av rätt till ersättningskraft vid taxering av ersättningstaga- rens fastighet. Länsstyrelsens i Blekinge län anmärkning att ersättnings­ kraftens värde beträffande jordbruksfastighet borde inräknas icke i jord­ bruksvärde, som de sakkunniga föreslagit, utan i tomt- och industrivärde bör sålunda enligt min mening icke föranleda någon åtgärd. Beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

95

nämnda länsstyrelses påpekande att värdet av ersättningskraft, som ingår i jordbruksvärde, bör antecknas i taxeringslängd vill jag framhålla, att rätten till ersättningskraft torde få anses utgöra särskild förmån, varom redan enligt gällande bestämmelser (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen) anteckning skall verkställas i taxeringsläng- den. Någon särskild föreskrift om att sådan anteckning skall ske beträffan­ de rätt till ersättningskraft anser jag därför icke erforderlig.

Beskattningsort.

Beträffande beskattningsorten framhålla de sakkunniga, att det ej så säl­ lan inträffade, att en kommungräns vore framdragen tvärsöver ett vatten­ drag i dess naturliga tillstånd på sådant sätt att ett vattenfall kunde komma att ligga delvis inom en och delvis inom en annan kommun. Likaledes och kanske ännu oftare kunde kommungränsen gå i vattendraget i dettas längd­ riktning, varigenom vardera sidan av ett vattenfall kunde komma att till­ höra olika kommuner. Bägge slagen av dessa kommungränser i ett vatten­ fall kunde vara kombinerade, till följd varav delar av ett vattenfall i natur­ tillståndet kunde komma att ligga inom flera olika kommuner. Vid upp­ förandet av en vattenkraftsanläggning erfordrades ofta, att för vinnande av högre fallhöjd genom uppdämning en högre upp i vattendraget belägen fall­ sträcka flyttades nedströms. Ävenledes kunde genom rensningar nedanför ett vattenfall en fallsträcka flyttas uppströms i vattendraget. Berörda för­ faranden plägade källas profilreglering. Ett vattenfall eller viss del därav kunde härigenom komma att rent geografiskt flyttas från en kommun till en annan. Likaledes kunde vattnet på ena sidan om en i vattendragets längd­ riktning gående kommungräns komma att tillgodogöras vid en kraftanlägg­ ning på andra sidan om denna kommungräns. En viss motsvarighet till berörda förhållanden förelåge då vid byggandet av ett kraftverk eller en regleringsdamm genom uppdämning markområden vattendränktes så att de bleve helt eller delvis oanvändbara för det produktiva ändamål, vartill de tidigare begagnats. Dessa markskador borde särskilt uppmärksammas på grund av deras ofta mycket stora omfattning.

De sakkunniga framhålla därefter, att nämnda förhållanden ej sällan gi­ vit upphov till diskussion om vilken kommun som enligt kommunalskatte­ lagen borde anses äga beskattningsrätten till vissa vattenkraftsvärden, samt anföra vidare.

Om det nu är så att genom den faktiska förflyttningen av vattenkraften i ett vattendrag eller genom omförmälda markskador en större eller mindre skatteförlust skulle drabba en kommun, är det givet, att en sådan omstän­ dighet måste bliva uppmärksammad såsom en ur kommunsynpunkt beak- tansvärd nackdel. Är det emellertid fråga om en sådan överflyttad del av vattenkraften i ett vattenfall, för vilken ersättning blivit i sin helhet bestämd i ersättningskraft, har kommunen fått full kompensation för den i beskatt­ ningsavseende förlorade vattenkraften. Det kan emellertid hända, att även vid sådan överflyttning av vattenkraft till annan kommun ersättningen be­

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

stämts att utgå i penningar, i vilket fall något fastighetsvärde i varje fall ej omedelbart tillföres kommunen. Vad angår sådan ersättning ävensom er­ sättning för genom uppdämning vattenskadad mark är det sålunda ingalun­ da säkert, att det penningkapital, som för berörda ändamål utbetalas, kom­ mer att bilda någon varaktig kompensation i beskattningsväg för förlorade eller i värde minskade skatteobjekt. Ej heller är det säkert, att byggnadsfö­ retag, som utgöra till fastighetsskatt skattepliktiga objekt, äro belägna in­ om just den kommun, där den vattenskadade marken ligger.

Beträffande beskattningsorten för ett förflyttat vattenfall, ut­ tala de sakkunniga, att då vattenkraft flyttats uppströms eller nedströms i ett vattendrag eller till dess ena sida, frågan om beskattningsorten för denna vattenkraft bleve beroende av, vilken fastighet vattenkraften tillhörde. En sådan förändring av vattenförhållandena i ett vattendrag kunde efter vat­ tenlagens ikraftträdande ej äga rum utan att vattendomstolen därtill läm­ nat sitt medgivande. Därvid angåve vattendomstolen tillika i sitt utslag, med vilken fastighet rätten till vattnets tillgodogörande skulle för framti­ den vara förenad (vattenlagen It kap. 62 § 2 inom.). Enär genom ett dy­ likt förordnande äganderättens omfattning för de av vattenkraftens över­ flyttning berörda fastigheterna på ett sätt som måste anses fullt bindande så förändrats, att det tillbehör till fastighet som ifrågavarande vattenkraft utgjorde finge anses ha fråntagits en fastighet och tillagts en annan, bleve det otvivelaktigt den kommun, där sistnämnda fastighet vore belägen (strömfallsfastigheten) som finge utöva beskattningsrätten i avseende å den överflyttade vattenkraften. Vad nu sagts i fråga om inverkan å beskattnings­ orten av ett vattenfalls förflyttning upp eller ned eller sidlångs i ett vat­ tendrag gällde även för andra tänkbara fall, då vattenkraft t. ex. genom dämning i en av två eller flera strömfåror bleve föremål för en överflyttning.

Beträffande överdämd eller eljest vattenskadad mark framhålla de sakkunniga därefter, att saken i fråga om sådan mark låge något annorlunda till, samt anföra vidare.

Här är det ej fråga om förflyttning av ett visst förefintligt värdeobjekt utan en viss fastighet berövas helt eller delvis det värde det allt efter sin jordnatur dittills haft (såsom producerande t. ex. jordbruksprodukter eller skogsprodukter) för att möjliggöra, att nya värden skapas genom vatten- föringens reglering till förmån för därav beroende kraftverk. Att på sätt härvidlag understundom gjorts gällande detta skulle innebära, att marken blott fått en förändrad användning eller att ett servitut lagts å fastigheter med vattenskadad mark till förmån för regleringsdammen, synes utgöra en uppfattning utan bärande rättsligt underlag. Utgångspunkten synes där­ emot vara den, att, då genom uppdämning viss mark blivit överdämd eller skadad, en värdeförlust medförande skadeståndsanspråk föreligger samt att vattendomstolen genom att tillstädja skadans inträde och bestämma er­ sättningen härför jämväl konstaterat och accepterat värdeförstöringen.

Under nu angivna omständigheter kunna alltså de nytillskapade värdena, även om markskadorna utgöra en förutsättning för värdenas uppkomst, ej anses tillhöra de fastigheter, som blivit markskadade. Att åter betrakta rät­ ten att genom vattenuppdämning åstadkomma markskada såsom en regle-

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

97

ringsdammen tillkommande servitutsrätt, torde knappast vara möjligt. Det kan nämligen inträffa, att regleringsdammen ej är fast egendom i civilrätts­ lig mening. I enlighet med vad sålunda anförts torde få fastslås, att över- dämda fastigheter eller fastigheter, som eljest fått sina marker vattenskada­ de, vid fastighetstaxeringen icke kunna få räkna sig tillgodo någon del av det värde, som genom vattenuppdämning, varom nu är fråga, uppkommit.

När det gällde att avgöra varest de till en vattenreglering hänförliga värdena skulle beskattas, finge man, framhålla de sak­ kunniga, i första hand taga fasta på det förhållandet, att dessa värden ej kunde såsom särskilda skatteobjekt bliva föremål för någon fastighetstaxe­ ring utan allenast i samband med taxering av fastigheter, till vilka dessa värden kunde anses höra. Beträffande värdet av årsreglering vore fastig­ heter, som i nu ifrågavarande avseende kunde komma i fråga, allenast de vattenfallsfastigheter, som droge fördel av vattenregleringen, samt regle­ ringsdammen, vilken möjliggjorde regleringens åstadkommande. De sak­ kunniga hade sökt lösa denna fråga på det sättet, att regleringens värde, som -— i den mån den ej motsvarade viss ökad utbyggnad av respektive kraftverk — bestode av dels ett naturvärde och dels ett regleringskostnaderna motsva­ rande värde, fördelades så att naturvärdet efter viss grund sloges ut på de olika vattenfallen och värdet i övrigt beskattades såsom ett regleringsdam­ men tillkommande värde. Enligt de sakkunnigas förslag torde de kommu­ ner, där respektive vattenfall samt regleringsdammen vore belägna, få be­ skattningsrätten till olika delar av de genom en årsreglering skapade vär­ dena.

Angående verkningarna för kommunerna av de föreslagna reglerna framhålla de sakkunniga, att med den ståndpunkt man vore nöd­ sakad intaga med avseende å beskattningsorten för vattenkraftsvärden av här ifrågavarande slag, man ej torde komma ifrån att en kommun under vissa omständigheter tillskyndades avsevärda olägenheter i beskattnings- väg, samt anföra vidare.

Det kan således inträffa, att en kommun — utan att av en vattenkraftsan­ läggning erhålla någon fördel i avseende å beskattningen eller annorledes — går miste om betydande skattebelopp.

Med de regler "de sakkunniga föreslå för beskattning av en vattenregle­ ring eller möjligheterna därtill sker emellertid en viss utjämning av be­ skattningen kommunerna emellan. I den mån nämligen markskador, som äro en följd av regleringsföretaget, förekomma i kommun, där reglerings­ dammen ligger — och detta torde nästan alltid i viss och stundom ganska betydande utsträckning vara fallet — erhåller kommunen enligt förevaran­ de förslag en förstärkt kompensation för genom markskadorna förlorade skatteobjekt. Föreligga emellertid markskador jämväl i andra kommuner, blir den kommun, där regleringsdammen ligger, i beskattningsavseende väl tillgodosedd, men den eller de kommuner, där den skadade marken är belägen, kunna även enligt de sakkunnigas förslag fortfarande bliva utan någon kompensation för förlorade skatteobjekt.

Att emellertid undersöka, huruvida skäl finnas för tillskapandet av spe­ cialregler för tillfredsställande av olika kommuners beskattningsintrcssen,

7 Iiihiing till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

hava de sakkunniga — oavsett att en sådan undersökning icke torde ligga inom området för det de sakkunniga lämnade uppdraget — ansett så myc­ ket mindre böra för deras del ifrågakomma som spörsmålet synes ligga un­ der utredning. I skrivelse nr 313 har 1947 års riksdag i anledning av en inom andra kammaren väckt motion (nr 308) anhållit om utredning av bland annat frågan om gottgörelse till bygd för skada, som föranledes av vatten­ kraftanläggningar och vattenregleringar. Riksdagens berörda skrivelse, som avsåg eu utredning av jämväl frågan om en omfördelning av kommunernas beskattningsunderlag, har överlämnats til! de jämlikt nådigt bemyndigande den 23 november 1945 av chefen för justitiedepartementet tillkallade sak­ kunniga för utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen.

Beträffande det föreslagna sista stycket av punkt 3 av anvisning­ arna till 9 § framhålla de sakkunniga, att det understundom inträffat att taxeringsmyndigheterna oriktigt bedömt beskattningsorten, så att vid en av vederbörande vattendomstol medgiven förflyttning av ett vattenfall genom profilreglering, rensningar eller dess ianspråktagande å ena sidan i vatten­ draget eller eljest hänsyn tagits till vattenkraften såsom fortfarande till­ hörande den fastighet, vartill den ursprungligen hört, eller så att mark, som vid en sjöreglering överdämts eller eljest skadats, beräknats ha erhållit viss del av den genom regleringen uppkomna vinsten. Till förekommande av dy­ lika oriktigheter vid taxeringen hade de sakkunniga ansett lämpligt att an­ visningarna kompletterades med ett uttalande i ämnet.

I remissyttrandena har nu förevarande del av förslaget i allmänhet läm­ nats utan erinran. I ett par yttranden ha emellertid vissa påpekanden gjorts.

Kammarrätten framhåller, att det föreslagna sista stycket i ifrågavarande anvisningspunkt allenast innebure ett observandum för taxeringsmyndig­ heterna och således skulle kunna synas överflödig, men understryker be­ hovet av bestämmelsen och lämpligheten av dess inplacering i samband med övriga värderingsbestämmelser. Emellertid kunde det måhända från lag­ teknisk synpunkt sett anses erforderligt, att till 16 § kommunalskattelagen, som innehölle gällande bestämmelser om beskattningsort, fogades en anvis­ ning med hänvisning till förstnämnda bestämmelse.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån anför.

Vid det förhållandet, att utredning pågår rörande frågan om en omför­ delning av kommunernas beskattningsunderlag i fråga om vattenkraftan­ läggningar och vattenregleringar, avstår länsstyrelsen från att i detta sam­ manhang påkalla en omprövning av föreskriften att vattenfall, kraftverk och regleringsdammar skola taxeras i den eller de kommuner, där fallet eller byggnaden ligger. Alldeles särskilt i fråga om den inom detta län belägna regleringsdammen vid Vargön framstår det som orättvist, att endast de två kommuner, mellan vilka dammen sträcker sig, skola njuta skatteförmån av bl. a. de väldiga skadeersättningsbelopp, som utgått på grund av regleringen av sjön Vänern.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån uppgiver, att i ett flertal fall inom länet regleringsdammar medfört skador å fastigheter inom annan kommun än den där regleringsdammen låge, vilka skador kunnat medföra sänkning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

99

taxeringsvärdena, och vitsordar därför behovet av en lagstiftning om kom­ pensation till kommuner i dylika fall.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhåller, att med det föreslagna sättet för beskattning av de nya fastighetsvärden, som upp- komine vid vattenreglering, visserligen en viss utjämning av beskattningen kommunerna emellan möjliggjorts men att beträffande markskador i andra kommuner än den, där regleringsdammen vore belägen, de sakkunniga icke anvisat någon lösning av frågan om kompensation till kommunen för för­ lorade skatteobjekt. Under förutsättning att särskilda regler tillskapades för tillfredsställande av olika kommuners beskattningsintressen, i den mån kom­ pensation för förlorade skatteobjekt icke kunde erhållas enligt förslaget —• en fråga som ju vore under utredning — hade styrelsen icke någon erinran att göra mot förslaget.

Departementschefen. Enligt 16 § kommunalskattelagen utgöres beskatt­ ningsorten vid fastighetstaxering av den kommun, där fastigheten är belä­ gen. Det föreslagna sista stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § sam­ ma lag avser att utgöra ett förtydligande till stadgandet i 16 §. Emellertid synes det mig knappast — helst som vid taxeringen enligt vad jag i det följande kommer att förorda skall biträda bland annat en taxeringsteknisk konsulent — erforderligt att författningstexten belastas med det ifrågava­ rande förklarande tillägget. Jag har därför ansett, att det bör utgå.

Frågan om beredande i ena eller andra formen av kompensation åt kom­ muner, inom vilka äro belägna fastigheter som åsamkats skador i sam­ band med kraftverksbygge eller vattenregleringsföretag, anser jag icke böra upptagas i detta sammanhang.

Konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet.

De sakkunniga framhålla, att taxeringen av vattenfallsfastigheter hittills varit behäftad med vissa brister, samt anföra härom bl. a. följande.

Taxeringsorganen nödgas givetvis att i främsta rummet inrikta sitt ar­ bete på sådana taxeringsobjekt, vilkas taxering förekommer i större om­ fattning, d. v. s. i allmänhet bostads- och hyreshus, affärs- och mindre in­ dustrifastigheter, skogs- och jordbruksfastigheter o. d. I allmänhet torde taxeringen av dessa fastigheter taga taxeringsorganens tid i anspråk i så­ dan omfattning, att desamma endast undantagsvis kunna antagas vara i stånd att mera ingående sysselsätta sig med förekommande fall av taxering av vattenfallsfastighet. Inom varje beredningsdistrikt förekommer endast en eller annan fastighet av denna art. Beredningsnämnden och dess ordfö­ rande kommer därför icke att kunna förvärva den överblick och den erfa­ renhet, som är nödvändig för en riktig taxering av dessa fastigheter.

Vad nu anförts om beredningsnämnd och dess ordförande gäller även om fastighetstaxeringsnämnd och dess ordförande. Visserligen handhava dessa organ taxeringen inom större områden än beredningsnäinnderna och kunna därför åtminstone i vissa fall erhålla något vidare överblick och större ru­

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

tin, men omfattningen av arbetsuppgifterna torde i de flesta fall hindra, att erforderlig uppmärksamhet ägnas åt mera speciella taxeringsobjekt.

Vad slutligen angår granskningen av fastighetstaxeringen å länsstyrelser­ nas taxeringsavdelningar såsom förberedelse till fastighetsprövningsnämn- dens handläggning må framhållas, att den för detta arbete tillmätta tiden omfattar högst tre månader och att handläggningen av besvärsärenden tor­ de taga tillgängliga arbetskrafters tid i anspråk i avsevärd utsträckning. Det bör uppmärksammas, att taxeringsavdelningarnas personal i vanliga fall är fullt sysselsatt med den årliga taxeringen och att bestyret med fastighets­ taxeringen alltså tillkommer som en extra arbetsuppgift. Uppgiften är av den art, att den icke kan anförtros personal, som saknar utbildning och er­ farenhet i fråga om dylikt arbete. Med hänsyn till anförda omständigheter torde det i regel icke bliva möjligt att å prövningsnämndsstadiet mera ingå­ ende granska alla taxeringar rörande fastigheter av här ifrågavarande slag, särskilt med hänsyn till att införskaffande och komplettering av erforderligt material tager avsevärd tid i anspråk.

För handläggning av taxeringsärenden hava beslcattningsnämnderna och taxeringsintendenterna möjlighet att anlita sakkunniga enligt bestämmelser­ na i 14 § taxeringsförordningen. I enlighet härmed torde sakkunniga med ingenjörsutbildning i stor utsträckning ha anlitats för taxering av vatten- fallsfastighet. I åtskilliga fall torde emellertid de sakkunniga ha saknat den insikt i och erfarenhet av taxeringsfrågor, som oundgängligen erfordras för handhavande av vattenfallstaxeringen. Ett för ett gott resultat erforderligt ingående samarbete mellan taxeringsteknisk och vattenkraftteknisk sakkun­ skap i syfte att fullständiga och kontrollera deklarationsmaterialet samt all­ sidigt bedöma detsamma torde i allmänhet icke ha kunnat åvägabringas. För ett sådant samarbete erforderliga utredningar och förarbeten, vilka knappast kunnat utföras länsvis, ha icke heller förelegat.

De svårigheter, som med den nuvarande taxeringsorganisationen, på sätt ovan anförts, måste föreligga, då det gäller att söka åstadkomma en tillför­ litlig taxering av vattenfallsfastighet, får en stark belvsning i de tidigare omnämnda utredningarna angående utfallen av de allmänna fastighetstaxe­ ringarna rörande vattenfallsfastigheter inom vissa flodområden (Kävlingeån, Gimån och Lagan). Genom berörda utredningar har sålunda konstaterats sådana brister som exempelvis att de undersökta fastighetsdeklarationerna i mycket stor utsträckning varit ofullständiga och att de däri lämnade upp­ gifterna ofta varit felaktiga utan att åtgärder för fullständigande av de­ klarationerna eller rättelse av de felaktiga uppgifterna vidtagits av beskatt- ningsmyndigheterna, att det brustit i likformighet vid taxeringen samt alt ett avsevärt antal vattenfallsfastigheter, särskilt regleringsdammar, alls icke blivit taxerade.

Beträffande frågan om vilka anordningar som kunde an­ ses erforderliga för förbättring av taxeringen framhålla de sakkun­ niga, att de föreliggande bristerna i huvudsak kunde hänföras till att be- skattningsnämnderna för fastighetstaxering i allmänhet icke vore anpassa­ de för taxering av fastighetsobjekt av den säregna natur som vattenfalls­ fastighet utgjorde, samt anföra vidare.

Speciella anordningar förekomma numera i viss utsträckning vid inkomst­ taxeringen beträffande sådana kategorier skattskyldiga, vilkas taxering krä­ ver särskild insikt och erfarenhet. Sålunda verkställes taxering av aktiebo­ lag och andra juridiska personer numera icke av de vanliga lokala taxe- ringsnämnderna utan av särskilda taxeringsnämnder för taxering enbart av

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

101

skattskyldiga av nämnda kategori. Inom större kommuner, som uppdelas i flera lokala taxeringsdistrikt, kan taxeringen av viss grupp eller vissa grup­ per skattskyldiga anförtros åt speciella taxeringsnämnder. Så har i viss ut­ sträckning skett exempelvis beträffande vissa rörelseidkare, utövare av s. k. fria yrken m. fl. Där sådan anordning icke vidtagits, ha de lokala taxerings­ nämnderna för taxering av rörelseidkare och andra skattskyldiga, vilkas deklarationer äro av mer invecklad beskaffenhet, tillgång till biträde av taxe- ringskonsulenter, vilka i samband med indelningen i taxeringsdistrikt för­ ordnas såsom medhjälpare åt taxeringsnämnderna.

De skäl, som föranlett omförmälda särskilda åtgärder vid inkomsttaxe­ ringen med avseende å vissa grupper skattskyldiga, äga utan tvivel giltig­ het även beträffande fastighetstaxering. De anordningar, som anses erfor­ derliga, torde kunna tänkas vidtagna efter samma linjer, som befunnits lämpliga i fråga om inkomsttaxeringen.

Man skulle sålunda kunna anförtro taxeringen av vattenfallsfastighet åt en särskild fastighetstaxeringsnämnd inom varje län, därvid nämnden skulle givas en för ändamålet avpassad sammansättning. Emellertid skulle för en sådan anordning erfordras, att särskilda fastighetslängder upprättades och även i övrigt torde vissa organisatoriska svårigheter uppkomma, om viss del av fastighetstaxeringen skall handläggas i annan ordning än taxeringen i övrigt.

De sakkunniga anse därför, att i första hand borde övervägas, om icke en förbättrad taxering kunde uppnås genom anlitande av konsulenter. Då en tillfredsställande vattenfallstaxering icke torde kunna genomföras utan både taxeringsteknisk och vattenkraftteknisk sakkunskap och sådan i all­ mänhet icke förefunnes hos samma person, borde i län, där länsstyrelsen funne erforderligt att särskilda anstalter träffades för värdering av outbyggt vattenfall, kraftverk eller regleringsdamm (undantag kunde göras för t. ex. Stockholms, Malmöhus och Gotlands län) förordnas två konsulenter, varav en med taxeringsteknisk utbildning och en med vattenkraftteknisk ingen­ jörsutbildning, för att biträda länets beskattningsnämnder vid allmän fas­ tighetstaxering. Såsom taxeringsteknisk konsulent kunde befattningshavare å taxeringsavdelningen vid vederbörande länsstyrelse eller annan för upp­ draget särskilt lämplig person ifrågakomma.

Angående konsulenternas arbetsuppgifter framhålla de sakkunniga, att dessa borde förordnas i så god tid före taxeringens början, att de kunde vidtaga vissa förberedande åtgärder före det egentliga taxe- ringsarbetets början (enligt förslaget senast den 30 april året näst före året för allmän fastighetstaxering) samt att det vore av synnerligen stort värde, om konsulenterna innan deras arbete toge sin början sammankallades till ett instruktionsmöte i enahanda ordning, som brukat tillämpas i fråga om de s. k. landskamrerarmötena. De sakkunniga anföra vidare.

Konsulenternas arbete bör fortgå på följande sätt. Den taxeringstekniska konsulenten upprättar med ledning av fastighets- taxeringslängder, den av Sveriges meteorologiska och hydrografiska anstalt samt vattenfallsstyrelsen upprättade tryckta förteckningen över Sveriges vattenfall, kommerskollcgii specialundersökning angående Sveriges uthygg-

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 71-

da vattenkraft år 1930, eljest tillgängliga handlingar samt i övrigt införskaf­ fade upplysningar en liggare över inom länet befintliga outbyggda vatten­ fall, vattenkraftverk och regleringsdammar. För varje fastighet antecknas under samarbete med den ingenjörsutbildade konsulenten vissa efter vatten­ drag ordnade uppgifter för fastigheternas identifiering och karakterisering i övrigt ävensom eljest uppgifter av värde för taxeringsarbetets fortsatta be­ drivande och för åstadkommande av likformighet i taxeringen. För att skän­ ka erforderlig fasthet åt detta för taxeringsarbetet även i framtiden grund­ läggande arbete torde vara lämpligt att till konsulenternas förfogande ställas centralt utarbetade blanketter till den liggare, vari anteckningarna skola fö­ ras. I liggaren bör tillika lämnas utrymme för anteckning av sjöar av be­ skaffenhet att regleringsmagasin kunna antagas med fördel där bliva an­ ordnade. I samband med liggarens upprättande böra blanketter enligt for­ mulär c utsändas till vederbörande fastighetsägare. Om så sker, torde viss besparing av blanketter kunna vinnas.

I den mån fastighetsdeklarationer rörande vattenfallsfastighet inkomma, har beredningsnämndsordförande att genast överlämna desamma till den taxeringstekniske konsulenten. Deklarationerna granskas av konsulenterna under jämförelse med tillgängligt kontrollmaterial. Åtgärder vidtagas för införskaffande av felande uppgifter och deklarationer. Allteftersom så kan ske, upprättas skriftligt förslag till taxering, vilket jämte deklaration och därtill hörande handlingar överlämnas till beredningsnämndens ordförande. Därvid förutsättes, att om definitivt förslag icke kunnat upprättas före av­ slutandet av beredningsnämndens arbete ett provisoriskt förslag avlämnas och att det slutliga förslaget avlämnas till vederbörande fastighetstaxerings- nämnd.

Sedan beredningsnäinndernas arbete avslutats, böra konsulenterna såsom nämnts fortsätta handläggningarna av sådana taxeringar, beträffande vilka slutligt förslag tidigare icke kunnat upprättas. De böra vidare undersöka, i vad mån inkomna erinringar mot beredningsnäinndernas förslag anses på­ kalla ändringar i förslagen. Slutligen böra konsulenterna, i den mån de där­ till anlitas, tillhandagå taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämn- den med verkställande av utredningar och avgivande av yttranden. Särskilt böra konsulenterna kunna anlitas för kontroll av att alla hithörande taxe- ringsobjekt blivit föremål för taxering, att avdrag för skyldighet att leve­ rera ersättningskraft motsvaras av tillägg vid taxeringen av de ersättnings- berättigade fastigheterna, o. d.

Under sin verksamhet böra konsulenterna stå i kontakt med vederböran­ de beskattningsnämnders ordförande, i syfte att nämndernas lokalkänne­ dom må kunna tillgodogöras vid konsulenternas arbete och att nämnderna så fullständigt som möjligt informeras om förhållanden av beskaffenhet, att hänsyn därtill bör tagas vid taxeringen.

De sakkunniga påpeka, att därest särskilda konsulenter biträdde vid taxe­ ringen behov att jämlikt 14 § taxeringsförordningen anlita sakkunniga för taxeringen i regel icke torde uppkomma. Intet borde dock hindra, att sådana sakkunniga i särskilda fall tillkallades.

De sakkunniga uttala vidare, att den föreslagna konsulentorganisationen icke torde vara erforderlig vid särskild fastighetstaxering. De sakkunniga biträden som behövde anlitas vid taxering av vattenfallsfastigheter under år, då allmän fastighetstaxering icke skedde, torde kunna tillkallas enligt bestämmelserna om sakkunniga, därvid kunde förutsättas, att samma per­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

103

soner som vid allmän fastighetstaxering varit förordnade som konsulenter, i den mån de fortfarande stode till förfogande, komme att anlitas. Utförli­ gare författningsföreskrifter angående konsulenternas verksamhet syntes icke erforderliga, utan kunde i sådant avseende hänvisas till vad som eiiligt taxeringsförordningen gällde för taxeringskonsulent.

Beträffande kostnaderna för konsulentorganisationen framhålla de sakkunniga, att man borde kunna räkna med, att dessa icke i avsevärd mån komme att överstiga kostnaderna för de sakkunniga, som hittills plägat an­ litas i länen. De vattenkrafttekniskt utbildade konsulenterna borde givetvis icke tagas i anspråk för andra uppgifter än sådana, som erfordrade teknisk sakkunskap, varigenom kostnaderna för dessa konsulenter kunde begränsas. Ersättningarna komme att jämlikt 145 § taxeringsförordningen bestämmas av Kungl. Maj :t.

Förslaget om inrättande av konsulenter för taxeringen av vattenfallsfas- tighet har vunnit anslutning eller lämnats utan erinran i så gott som samt­ liga remissyttranden. Några länsstyrelser ha emellertid uttalat farhågor för att det skulle bliva svårt att erhålla lämpliga personer för uppdraget som konsulent.

Kammarrätten anser den ifrågasatta anordningen lämplig samt påpekar, att den föreslagna formuleringen av 7 a § taxeringsförordningen ej syntes lägga hinder i vägen för att en och samme konsulent kunde vara gemensam för två eller flera län, något som torde vara önskvärt med hänsyn till bris­ tande tillgång på därför lämpade personer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län hälsar de sakkunnigas förslag i föreva­ rande del med tillfredsställelse. Behovet av konsulenter hade tidigare gjort sig gällande men torde komma att framträda ännu starkare vid tillämpning­ en av de föreslagna nya bestämmelserna. Emellertid bleve förslagets effek­ tivitet eller rentav dess genomförbarhet i denna del beroende på i vad mån sådana konsulenter stode till förfogande. Länsstyrelsen förutsåge, att stora svårigheter härutinnan komme att möta och ville ifrågasätta, huruvida icke vattenkraftstekniska länskonsulenter skulle kunna tillhandahållas från cen­ tralt håll i Stockholm.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser anordningen med konsulenter lämp­ lig och ägnad att underlätta taxeringsförfarandet, men påpekar den svårig­ het, som torde komma att möta att erhålla vattenkrafttekniskt utbildad kon­ sulent, enär dessa tekniker i allmänhet torde, särskilt i länen, vara knutna till bolag eller andra intressenter, varigenom deras ställning icke vore fri.

Ifrågasättas kunde även, om icke för erhållande av jämlikhet i taxeringen jämväl länen emellan borde finnas två för riket utsedda centralkonsulenter, varav den ene med taxeringsteknisk och den andre med vattenfallsteknisk sakkunskap.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner förslaget om särskilda konsulen­ ter synnerligen beaktansvärt men framhåller också svårigheten att ute i lä­ nen erhålla för uppdraget lämpade personer med vattenkraftsteknisk sak­

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

kunskap. De som ägde sådan vore som regel i tjänst hos aktiebolag eller andra enskilda företag och finge av denna anledning anses mindre lämpade att verkställa undersökningar och utredningar av ekonomisk betydelse för hl. a. arbetsgivaren eller dennes konkurrenter. Denna brist på för ifrågava­ rande uppdrag lämpliga personer vore så stor, att länsstyrelsen för närva­ rande icke inom länet kände någon person som skulle kunna föreslås till vattenkraftteknisk konsulent. Det vore därför önskvärt, att dessa konsulenter förordnades av finansdepartementet. Därest så ej skedde kunde också befa­ ras, att till konsulenter komme att av länsstyrelserna förordnas personer med väsentligt olika förutsättningar för uppdraget. För att undvika de olä­ genheter detta skulle medföra och för att åstadkomma en likartad och jämn taxering de skilda länen emellan — vartill givetvis det föreslagna instruk- tionsmötet komme att i hög grad bidraga — kunde ifrågasättas, om ej lämp­ ligen borde förordnas en vattenkraftteknisk sakkunnig för hela riket. Denne skulle ha till uppgift att besvara förfrågningar från länskonsulenterna, att i samband härmed genom cirkulärskrivelse lämna samtliga länskonsulen- ter upplysningar och råd av mera allmän karaktär samt att i angivet syfte följa länskonsulenternas verksamhet.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län finner förslaget i denna del tillfreds­ ställande men framhåller, att det ingalunda torde bliva lätt för länsstyrel­ serna att finna personer, som vore kompetenta och samtidigt villiga att åtaga sig uppdrag som konsulent.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anmärker, att arvodesfrågan för konsu­ lenterna måhända icke vore löst på bästa sätt. En anslagstilldelning centralt torde nämligen, med hänsyn till de särskilda kvalifikationer som måste ställas å konsulenterna och det säkerligen mycket olikartade material som för resp. län funnes att bearbeta, bliva svår.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att det icke vore lämpligt, att de föreslagna konsulenterna skulle biträda i prövningsnämnden i be- svärsmål rörande taxering, med vilken de tidigare tagit befattning, samt ifrågasätter om icke i sådana fall särskilda sakkunniga borde anlitas av prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Hallands län slutligen anser det böra ytterligare övervägas, huruvida icke systemet med särskilda taxeringsnämnder borde givas före­ träde. Svårigheterna i fråga om val av ledamöter i nämnden, längdföring m. m. torde icke vara större än att de kunde bemästras. Denna anordning skulle medföra den påtagliga fördelen, att en sådan nämnd skulle kunna tillföras större sakkunskap, i det att som ordförande och ledamöter kunde utses personer med speciell sakkunskap på området. Dessutom kunde en så­ dan nämnd bättre beakta de skattskyldigas berättigade intressen. Erforder­ ligt lekmannainflytande torde icke behöva skjutas åt sidan eller undertryc­ kas i en dylik nämnd. Att finna personer med den speciella sakkunskap, som de föreslagna konsulenterna skulle behöva besitta, komme helt visst att ställa sig svårt. Därest emellertid systemet med särskilda taxeringsnämnder icke befunnes böra komma till stånd, förordades tillsättande av taxerings-

105

konsulenter, då en sådan anordning syntes vara ett steg i rätt riktning för att ernå en bättre taxering än tidigare.

Departementschefen. Taxeringen av vattenfallsfastighet förutsätter stånd- punktstaganden av rent vattenkraftteknisk, delvis ganska invecklad art och man kan därför icke begära, att de ordinarie berednings- och fastighetstaxe- ringsnämnderna skola kunna gå i land därmed utan biträde av särskild sak­ kunskap. Hittills torde frågan ha lösts så att särskilda sakkunniga anlitats jämlikt 14 § taxeringsförordningen.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda icke något principiellt nytt utan endast en närmare reglering av ett redan tidigare tillämpat förfarande. Mot att sakkunnigarbetet vid vattenfallsfastighetstaxeringen på detta sätt skän- kes ökad stadga och enhetlighet torde intet vara att invända. Visserligen tor­ de de sakkunnigas förslag att även en taxeringsteknisk sakkunnig skall för­ ordnas — tidigare torde endast vattenkraftteknisk expertis ha anlitats — innebära en utökning av tidigare använd organisation. Någon avsevärdare kostnadsökning torde dock, som de sakkunniga framhållit, icke behöva be­ faras. Jag vill i detta sammanhang även understryka, att förslaget icke inne­ bär tillskapandet av nya tjänster utan — såsom nyss anfördes — allenast en närmare reglering av det tidigare tillämpade förfarandet med särskilda sak­ kunniga för ifrågavarande taxering.

Vad angår det av de sakkunniga jämväl diskuterade alternativet att an­ förtro taxeringen av vattenfallsfastigheter åt en särskild fastighetstaxerings- nämnd inom varje län vill jag erinra därom att taxeringen av vattenfalls­ fastighet i många fall avser outbyggda vattenfall och att ett sådant i allmän­ het icke utgör en självständig fastighet utan ingår som en ofta mindre bety­ delsefull del i en jordbruksfastighet eller, i undantagsfall, en »annan fastig­ het». Detta betyder att man beträffande dylik fastighet skulle behöva orga­ nisera något slags samarbete mellan den särskilda nämnden och den nämnd, som hade att taxera fastigheten i övrigt; detta skulle uppenbarligen medföra vissa komplikationer. Jämväl andra skäl av organisatorisk art tala mot tan­ ken att nu inrätta särskilda nämnder för ifrågavarande ändamål.

Vad angår de av några länsstyrelser uttalade farhågorna beträffande möj­ ligheterna att erhålla lämpliga personer för uppdraget som vattenkrafttek­ nisk konsulent är jag medveten om, att vissa svårigheter härvidlag kunna uppkomma. Emellertid bör det icke bliva svårare att erhålla lämplig person för konsulentuppdrag än det tidigare varit att anskaffa person med erfor­ derliga kvalifikationer för sakkunniguppdrag. Därtill kommer att, såsom kammarrätten påpekar, något hinder givetvis icke föreligger mot att den vattenkrafttekniske konsulenten är gemensam för två eller flera län. Detta kan tvärtom visa sig innebära en särskild fördel. Under sådana förhållanden synes man kunna utgå från att personfrågan skall kunna lösas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Ändring av 17 § taxeringsförordningen.

De sakkunniga erinra, att huvudmomenten i den av dem föreslagna om­ läggningen i fråga om beräkningen av den effekt, som borde bli bestäm­ mande för uppskattningen av outbyggt vattenfalls värde, bestode däri, att man dels skulle beräkna den effekt i turbinhästkrafter, vattenfallet ägde vid 75 procent oreglerad vattenföring, och dels skulle uppskatta den i effekt uttryckta ökning av fallvärdet, som års- eller korttidsreglering eller möjlig­ heter därtill kunde anses föranleda. I anledning därav måste bestämmelserna i 17 § andra stycket taxeringsförordningen om innehållet i allmän fastig- hetsdeklaration undergå vissa förändringar. De sakkunniga anföra härom.

Till en början måste uttrycket »normal lågvatteneffekt», varom uppgift enligt nämnda författningsrum skall lämnas, utbytas mot något annat ut­ tryck. Därvid låge närmast till hands, att------------ i stället för normal låg­ vatteneffekt insätta orden »effekten i turbinhästkrafter vid oreglerad 75 % vattenföring», vilken effekt utgör produkten av nämnda vattenföring ut­ tryckt i kubikmeter per sekund, bruttofallhöjd samt — vid 75 % verk- ningsgrad — talet 10. Med hänsyn till den av de sakkunniga förordade -------------metoden för beräkning av en ökning av sist omnämnda effekt på grund av föreliggande årsreglering eller möjlighet därtill, erfordras emeller­ tid kännedom om den oreglerade 75 % vattenf öringen. Under sådana om­ ständigheter synes det också lämpligast, att deklarationen innehåller en di­ rekt uppgift härom. För effektberäkningen vid ifrågavarande vattenföring kräves då ytterligare allenast en uppgift om bruttofallhöjden vid medelvat- tenföring. De sakkunniga föreslå alltså, att i stället för en bestämmelse om uppgift om normal lågvatteneffekt i förevarande paragraf insättas orden »oreglerad 75 % vattenföring» och »bruttofallhöjd vid medel vattenf öring».

Vidare påpeka de sakkunniga, att de föreslagna bestämmelserna om be­ räknad effektökning på grund av värdet av års- och korttidsregleringar eller möjligheter därtill saknade någon som helst motsvarighet i gällande lagstift­ ning och att för värderingen av naturvärdet av årsreglering föreslagits en metod som krävde uppgifter om — förutom oregierad 75 procent vatten­ föring medelvattenföringen och befintligt årsregléringsmagasins volym eller, i fråga om ännu ej genomförd vattenreglering, beräknad volym å det regleringsmagasin, som kunde förväntas bliva anordnat. Frågan om beräk­ ning av naturvärdet av korttidsreglering, varför någon särskild metod ej töreslagits, finge bliva föremål för en bedömning efter förhållandena i det föreliggande fallet. Till följd härav komme givetvis uppgift om ett redan anordnat eller om ett tilltänkt korttidsregleringsmagasins volym att väsent­ ligt underlätta ifrågavarande värdebedömning. På grund härav föresloges, att 17 § andra stycket taxeringsförordningen kompletterades med uppgifter om jämväl medelvattenföring samt års- och korttidsregleringsmagasins volym.

Frågan om de uppgifter, som böra lämnas till fastighetstaxeringen har en­ dast berörts i ett par remissyttranden.

107

Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att sjöregleringsföreningarna åläg- ges deklarationsskyldighet för sjöregleringsföretagen, därvid föreningarna skulle ha att lämna samtliga de uppgifter som erfordrades dels för bedö­ mande av den värdeökning i vattenkraft, som regleringen medfört, och dels för fördelning av denna värdeökning å vederbörande vattenfallsfastigheter.

I sammanhang härmed framhåller länsstyrelsen, att fastställandet av den värdeökning i vattenkraft, som tillförts de olika vattenfallen genom sjöregle­ ring, icke syntes böra verkställas av beskattningsnämnderna å de olika orter, där vattenfallen vore belägna utan av en särskild nämnd. Lämpligast här­ till torde vara den beskattningsnämnd som hade att verkställa taxering av regleringsdammen, då denna nämnd kunde antagas äga den största lokala kännedomen om sjöregleringen. Den särskilda nämndens uppgift skulle så­ lunda vara att fastställa den genom sjöregleringen vunna ökningen av vat­ tenkraft i sin helhet, fördela densamma å de olika vattenfallsfastigheterna samt slutligen inom viss föreskriven tid lämna de beskattningsnämnder, som därav berördes, besked om sitt beslut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar behovet av ökade möjligheter att från de skattskyldiga få in fullständigare och mera tillförlitliga uppgifter rö­ rande vattenfallsfastigheter än som hittills brukat lämnas. Då det i allmän­ het icke ginge att klarlägga, huruvida underlåtenhet att avlämna vissa uppgifter angående vattenfallsfastighet berodde på tredska, kunde vitesfö­ reläggande som tvångsmedel endast sällan ifrågakomma beträffande dessa särskilda uppgifter. Genom att införa skyldighet för den, som utbyggde ett vattenfall, att föra sådana anteckningar beträffande kostnader, anläggnings­ år m. in. som erfordrades för deklarationspliktens behöriga fullgörande, skulle man möjligen åstadkomma någon förbättring i fråga om nytillkom­ mande kraftverk.

Departementschefen. Det förslag till värdering av outbyggt vattenfall, som jag i det föregående framlagt, förutsätter lämnandet av vissa andra dekla­ rationsuppgifter än dem som de sakkunniga förordat. Författningsförslaget har jämkats i enlighet härmed.

De av länsstyrelsen i Kronobergs län framförda förslagen att reglerings­ föreningarna skulle åläggas skyldighet att lämna särskilda uppgifter för be­ dömande av den värdeökning, varje därav berörd vattenfallsfastighet under­ gått genom regleringen, samt att fastställandet av beloppet för denna värde­ ökning skulle anförtros den beskattningsnämnd, som hade att verkställa taxe­ ringen av regleringsdammen, anser jag mig icke böra biträda. I allmänhet torde väl de uppgifter, varom här är fråga, kunna lämnas av vederbörande fallägare lika lätt som av regleringsföreningen, och i andra fall torde det icke föreligga någon svårighet för beskattningsnäinnden i den ort där fallet är beläget att från regleringsföreningen införskaffa uppgifterna. Den dua­ lism som skulle uppstå, om en beskattningsnämnd skulle uppskatta den värdeökning, eu fastighet undergått genom regleringen, och en annan nämnd skulle värdera fastigheten i övrigt, synes knappast vara lämplig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

108

Att, som länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt, stadga en särskild bok­ föringsskyldighet för den som bygger ut ett vattenfall anser jag icke böra förekomma.

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att pro­ position av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof C eder strand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

109

Vattenfallstaxeringssakkunnigas

förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 9 och 10 §§ kommunal­

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 9 och 10 §§ kommunalskatte- lagen skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse.

till 9 §.

3. Taxering av------- — erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfalls värde uppskattas efter storleken av en för hela vat­ tenkraften i fallet bestämmande effekt och ett visst värde per effektenhet (fallvärde).

Den bestämmande effektens storlek beräknas i turbinhästkrafter på grundval av oreglerad 75 % vattenföring, bruttofallhöjd vid medelvattenfö- ring samt en antagen verkningsgrad vid natureffektens omvandling till tur- bineffekt av 75 % med tillägg för en beräknad effekt, som skall anses mot­ svara vattenkraftens värdeökning på grund av årsreglering, som genomförts eller kan komma att genomföras, samt möjligheten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering av sådant slag, vilken närbeläget kraftverk anordnat. Vatten, som på grund av förpliktelse, vilken åvilar vederbörande fastighet såsom sådan, måste av­ stås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den mån vattenkraf­ tens värde därigenom minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes ett normalvärde för turbinhästkraft med ledning av det pris på vattenkraften, som kan an­ tagas vara gällande för orten. Det sålunda fastställda normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt med hänsyn till utbyggnadsförhållandena såsom fallets höjd och långsträckthet, grundens beskaffenhet samt transportkostnader m. in. ävensom till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden. I det sålunda jämkade normalvärdet vidtages härefter den nedsättning, som be­ tingas av den tid, som kan förväntas förflyta, innan fallet blir utbyggt.

Outbyggt vattenfall,------------ särskilt värde. Värdet av kraftverk, varmed avses såväl kraftverk för elektrisk kraft­ produktion som kraftverk till direktdrivna anläggningar, kan uppskattas med utgångspunkt från den avkastning, som med hänsyn till den för an­ läggningen naturliga kundkretsen bör normalt kunna påräknas från en dy­ lik anläggning, samt normala omkostnader för verkets årliga drift under beaktande av anläggningens påräkneliga varaktighetstid.

Då emellertid------------ till användning. Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt. Den kraftverksägaren tillhöriga mark å land, som tages i anspråk för an­ läggningen med bostadshus, upptages till skäligt värde (utmålsvärde). Till mark, som nu nämnts, må ej hänföras mark, som användes för jordbruk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än det som med anlägg­ ningen avses.

• Sida 110
•  Original

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Värdet å kraftverket i övrigt bestämmes med ledning av de å dess an­ läggande nedlagda kostnaderna. Så framt ej annat följer av vad i nästföl- jande stycke sägs, skola därvid tagas i betraktande samtliga dessa kostna­ der. Hit hänföras alltså bland annat kostnader för: utredningar, domstols­ behandling, konstruktionsarbeten och administration, domstolsavgifter, er­ sättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång, anordningar till skydd för fisket eller till förhindrande av olägenheter för flottningen m. in., uppförandet av kraftstationsbyggnad med maskinell till fastighet liänförlig utrustning samt övriga för kraftverkets drift erforder­ liga byggnader, bostadshus för personal därunder inbegripna, dammbygg­ nader, i övrigt å jorden eller i vattnet uppförda konstruktioner av olika slag — däribland skadeförebyggande invallningar, ställverk samt vägar och broar, de två sistnämnda jämväl för det fall att de äro avsedda för allmän trafik — tunnlar eller andra utrymmen under jorden, åstadkomna genom sprängning eller annorledes, samt rensningar. Den omständigheten att kost­ naderna avse fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet, varå kraftverket är beläget, eller att kostnaderna avse provisoriska, för kraftverksbyggnads- arbetets bedrivande nödvändiga anordningar såsom provisoriska bostäder för arbetarna eller andra provisoriska byggnader eller provisoriska vägar, broar och lastningsplatser eller allmänna kostnader för sjukvård, semester, renhållning in. m. är ej i och för sig av beskaffenhet att hindra deras hän­ förande till taxeringsvärdet påverkande kostnader.

Till kostnader av sistberörda slag räknas däremot ej kostnader för för­ värv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, för framställande eller förvärv av för kraftverkets drift erforderliga föremål av lös egendoms na­ tur samt för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tagas vid taxering av annan taxeringsenhet än den, varå kraftverket är beläget.

Det sammanlagda beloppet av de taxeringsvärdet påverkande kostnader­ na beräknas utgöra den faktiska anskaffningskostnaden för kraftverkets byggnader. Denna anskaffningskostnad, fördelad på byggnadsarbeten, tur- binutrustning, elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt, omräk­ nas till värdet vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsynstagande till

dels de prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning skett, arbeten utförts eller ersättningsbelopp utgivits, dels ock erforderlig avskrivning å kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrustning, elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt (värde å byggnader). Beträffande kostnad, avseende ersättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång, gäller att avskrivning för sådan kostnad ej må beräk­ nas. Likaledes kan det vara berättigat att icke medgiva avskrivning för kostnad för arbeten, vilka äro av beståndande karaktär och tillika kunna antagas bliva nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse av anläggningen.

Därest med hänsyn till anläggningens ålder eller ett mindre gott utfö­ rande eller exceptionellt goda och väl tillvaratagna utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker tillämpandet av nu senast angivna värderingsmetod i visst fall leder till påtagligt oriktigt resultat, må värdet jämkas efter ty som skäligt finnes.

Vidare gäller i fråga om kraftverk till direktdrivna anläggningar — till övervägande delen bestående av kvarnar, sågar och liknande smärre an­ läggningar — att, enär värdet av sådana anläggningar vanligen kan i sin helhet uppskattas enligt andra värderingsgrunder än de som enligt nu sist omförmälda värderingsmetod skola tillämpas, samma metod torde komma att beträffande dylika kraftverk erhålla allenast en begränsad tillämpning.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättnings-

• Sida 111
•  Original

liungl. Muj.ts proposition nr 71.

in

kraft, grundad på vattenlagen; rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess taxering. Vid bestämmandet av värdet av skyl­ dighet att leverera ersättningskraft och rättighet att utfå dylik kraft iakt- tages, att hänsyn, i förekommande fall, tages till dels den mot drift och un­ derhåll svarande delen av uttagningskostnaden dels ock den del av den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden, som vid den tidpunkt taxeringen avser ännu icke erlagts.

Värdet av regleringsdamm med, i förekommande fall, tillhörande mark uppskattas i enahanda ordning, som här ovan i fråga om kraftverk angivits för uppskattning av dels den mark å land, som tages i anspråk för anlägg­ ningen med bostadshus, dels ock i kraftverk ingående byggnader. I beräk­ nad anskaffningskostnad för regleringsdamm ingå således jämväl ersätt­ ningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för rensningar och skadeförebyggande åtgärder m. m.

Slutligen bör vid taxeringen iakttagas, att beskattningsorten för ett vat­ tenfall kan hava förändrats därigenom att på grund av dämning eller rens­ ning, vartill tillstånd lämnats av vederbörande domstol, ett vattenfalls läge förändrats. Vidare gäller, att i de fall då enligt av domstol lämnat medgi­ vande mark överdämts eller vattenskadats ej skall beräknas något värde för överdämd mark och att vattenskadad mark skall uppskattas till alle­ nast det värde samma mark i sitt vattenskadade skick äger.

till 10 §.

6. Värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas å byggna­ dernas värde och därvid i första hand å den del därav, som ej motsvarar värdet å fasta maskiner och andra till byggnad hörande inventarier, för vilka enligt nästföregående punkt särskilt maskinvärde redovisats. Värdet av rätt till ersättningskraft inräknas i jordbruksvärdet vid taxering av jordbruks­ fastighet och i markvärdet vid taxering av annan fastighet. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde i taxeringslängden antecknas. Vad angår såsom annan fastighet uppskattad taxeringsenhet, vilken utgöres av en kraftverksanläggning eller däri en dy­ lik anläggning ingår, skall i taxeringslängden jämväl antecknas det belopp, varmed värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknats vid byggnadsvärdets fastställande. Ytterligare skall i fråga om såväl taxerings­ enhet, som nyss nämnts, som regleringsdamm anteckning i taxeringsläng­ den göras om beloppet av den del av byggnadsvärdet, som vid omräkning av anskaffningskostnaden jämlikt punkt 3 av anvisningarna till 9 § beräk­ nats motsvara kostnad, därå avskrivning för värdeminskning ej skett.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950; dock skall densamma redan dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår 1950 års allmänna fastig­ hetstaxering.

Därest vid den nya lagens ikraftträdande i fråga om ett vattenreglerings- företag sådana förhållanden föreligga, att genom avtal eller genom dom­ stols beslut regleringen av vattenavrinningen åstadkommes eller är avsedd att åstadkommas medelst en damm, som jämväl tjänar kraftproduktions- ändamål, samt vissa för regleringens genomförande erforderliga kostnader för själva regleringsanordningarna eller för ersättning av markskador in. m. bestrilts av för ändamålet bildad regleringsförening eller eljest av vatten-

• Sida 112
•  Original

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

fallsägare, som hava båtnad av regleringen, må beskattningsnämnd, på där­ om av dammägaren gjord framställning och efter vederbörande reglerings­ förenings eller vattenfallsägares hörande, upptaga föreningen eller ifråga­ varande vattenfallsägare såsom skattskyldiga för så stor del av dammens värde, som svarar emot de av dem i regleringsföretaget nedlagda kostnader­ na. Dannnägarens skattskyldighet för dammen eller den taxeringsenhet, var­ av dammen utgör en del, varder i motsvarande mån nedsatt.

Vattenfallstaxeringssakkunnigas

förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 879).

Härigenom förordnas, att i taxeringsförordningen den 28 september 1928 skall införas en ny paragraf, benämnd 7 a §, av den lydelse, som här nedan angives, samt att 17 § 1 mom. samma förordning i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 a §.

I län, där länsstyrelsen prövar erforderligt, att särskilda anstalter träffas för värdering av outbyggt vattenfall, vattenkraftverk eller regleringsdamm, skall senast den 30 april året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger rum, förordnas två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastig- het) att biträda länets beskattningsnämnder vid allmän fastighetstaxering. Av konsulenterna skall den ene företräda taxeringsteknisk och den andre valtenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda beskattningsnämnderna vid taxeringen genom upprättande av liggare över fastigheter, som böra bliva föremål för taxering, komplettering av deklarationsmaterialet samt avgivande av skriftliga utlå­ tanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent må, där han för särskilda fall så prövar lämpligt, närvara vid beskattningsnämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.

Vad i taxeringsförordningen stadgas om befogenhet för taxeringskonsu- lent att utfärda anmaningar, att infordra uppgifter och upplysningar samt att taga del av deklarationer och andra handlingar, om tysthetsplikt samt om ersättning för uppdragets fullgörande skall äga motsvarande tillämpning be­ träffande konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet.

17 §.

f mom. Till ledning —--------sådan innehavare. Allmän fastighetsdeklaration-------- — skall angivas, samt, beträffande fas­ tighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring, oreglerad 75 % vattenföring, bruttofallhöjd vid medelvattenföring, års- och korttids- regleringsmagasins volym, anläggningsår och anskaffningskostnader.

År jordbruksfastighet------------- Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den

1949.

• Sida 113
•  Original

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

113

PM

med förslag till norm för bestämning av årsregleringars inverkan

på fallvärdet vid taxering av vatienfallsfastigheter

av vattenrättsingenjören Hartzell.

Vid utarbetandet av nya bestämmelser för taxering av vattenfallsfastig- heter har ifrågasatts att som grund för fallvärdets bestämmande skall läggas den mot oreglerade vattenföringen med 75 % varaktighet svarande turbin- effekten. Vid vattendrag, som äro årsreglerade eller som hava möjlighet till sädan reglering, skulle därjämte tillägg göras för den därav föranledda ök­ ningen i värdet å naturkraften. I samband därmed har uppkommit önske­ målet att med tillhjälp av en allmängiltig formel eller norm, baserad på nu eller i framtiden tillgängliga regleringsmagasins storlek, bestämma detta tillägg. Nedan framlagda förslag till en sådan norm baserar sig främst på resultaten av genomförda och planerade regleringar av sjöar inom Indals­ älvens, Ängermanälvens, Fjällsjöälvens och Faxälvens flodområden. Där­ jämte ha undersökts vissa vattendrag i södra Sverige.

Den ökning i vattenkraftens värde som uppkommer genom anordnande av kontrollerade sjömagasin är beroende av en mångfald omständigheter såsom:

1) Magasinets relativa storlek i förhållande till medelavrinningen vid platsen för vattenfallet.

2) Vattendragets självreglerande förmåga genom naturlig utjämning i be­ fintliga sjöar.

3) Vattendragets hydrologiska karaktär i övrigt (olika i olika delar av landet).

4) Kraftverkets utbyggnadsgrad vid oreglerade förhållanden. 5) Kraftverkets utbyggnadsgrad efter reglering. 6) Kraftverkets belägenhet i vattendraget. 7) Sättet för regleringens handhavande och kraftens värdering. Att på rent teoretiska grunder uppställa en formel som inkluderar alla dessa faktorer torde vara ogörligt. Man får inskränka sig till en bearbetning av resultaten från i verkligheten genomräknade regleringsföretag och kom­ plettera de så vunna resultaten med allmängiltiga resonemang. Det resultat man på så sätt får fram kommer att utgöra medelvärden i fråga om sådana faktorer som omnämnas under exempelvis 4), 5), 6) och 7). Det torde emel­ lertid av praktiska skäl vara lämpligt att räkna med sådana medelvärden, om man vill ställa upp en norm för regleringsvärdet av liknande allmän­ giltiga karaktär som de normala fallvärdena förutsättas utgöra. För ett visst givet vattendrag kvarstår då såsom bestämmande för regleringsvinsten i hu­ vudsak endast 1) och 2), av vilka vattendragets självreglerande förmåga kan sägas karakteriseras av 75 % vattenföringens storlek i förhållande till medelvattenföringen.

Material för undersökningen har beträffande Ångermanälven och Fjäll­ sjöälven erhållits från Vattenfallsstyrelsen och beträffande Faxälven från Faxälvens regleringsförening. Vidare har jag från Indalsälvens regleringsför-

8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

• Sida 114
•  Original

114

Kungl Maj:ts proposition nr 71.

ening erhållit uträknade värden för olika platser i Indalsälven. Vid mate­ rialets bearbetning har jag begagnat följande av Vattenfallsstyrelsen an­ vända norm för gradering av kraftens värde när värdet av en energienhet vinterdagkraft sättes lika med 1.

Vinter, relativvärde ....

» , timmar/vecka .. Sommar, relativvärde..

» , timmar/vecka

Dagkraft Nattkraft Helgkraft

1 0 0-60 0-30 84 50 34

0-60 0-30 0 15 60 70 38

För tre platser i Faxälven från vilka primäruppgifter erhållits har jag emellertid som jämförelse dessutom bestämt värdena på grundval av regle­ ringsföreningens värderingsnorm, vilken motsvarar följande relativa värden.

Vinter, vattenbristtid............................................................. 1-0

» , vattenrik tid............................................................. 0 4 Sommar, vattenbristtid ...................................................... 0 7

» , vattenrik tid ...................................................... 0 3

Med vattenrik tid avses tid under vilken vattenföringen i Indalsälven vid Ragunda uppgår till minst 400 m3/s.

I det följande har jag använt nedanstående beteckningar Medelvattenföring .......................................................................... Årsmedelvattenmängd .................................................................. O reglerad vattenföring med 75 % varaktighet ...................... Effekt vid Q;-................................................................................. Årsregleringsmagasinets storlek..................................................

» » i procent av 31'5 MQ ....

Q75 i procent av MQ..................................................................... Ekvivalent vattenföring utan reglering i procent av MQ..

»

» med årsreglering i procent av MQ

MQ

m3/s

31-5 MQ milj. m3

Q

t

5

m3/s

e

75

hk

mr milj. m3

a

%

b

%

Qe

Qr

Enligt angivna normer har jag såväl före som efter reglering bestämt stor­ leken av den konstanta vattenföring som är ekvivalent med den uttagbara kraftens värde, Q. resp. Qr. Värdeökningen genom reglering blir då Qr—Q„ och ökningen i procent i förhållande till värdet före reglering-^'__ Q.' 100 %.

Den relativa värdeökning som på detta sätt erhålles hänför sig6 till den ut­ tagbara kraftens bruttovärde och fråga uppstår då i vilken mån samtidigt naturkraftens värde kommer att ökas. Vid bedömande härav torde följande betraktelsesätt kunna tillämpas.

Kraftverkets utbyggnadsstorlek vid oreglerade förhållanden måste förut­ sättas bliva väsentligt lägre än vid reglerad vattenföring. För ett fullständigt utnyttjande av förefintliga regleringsmöjligheter erfordras alltså icke blott kostnader för regleringen i och för sig utan även för ökad utbyggnad. Om man utgår ifrån att dessa sammanlagda kostnader vid skälig förräntning, jämte av dem betingade årskostnader i övrigt, täckas av kapitaliserade ök­ ningen i kraftinkomsten, bör ju, åtminstone i stort sett, naturkraftens värde ökas i samma proportion, som kraftinkomstens värde ökar. Det är givet att kostnaderna för genomförandet av regleringar kunna utfalla olika, varvid även den faktiska värdeökningen blir olika, men accepterar man fallvärdet utan reglering såsom en produkt av den uttagbara effekten vid 75 % vat­ tenföring — vilken vattenföring förutsättes vara proportionell mot den ut­

• Sida 115
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

115

tagbara kraftens värde vid oreglcrade förhållanden — och ett visst normal­ fallvärde, blir det mest konsekvent att förutsätta proportionalitet även mel­ lan naturvärdet vid reglering och den reglerade kraftens värde. I den mån regleringskostnaderna kunna visas vara särskilt höga eller särskilt låga, kan på sätt förfares vid avvikelser från normala utbyggnadskostnader en juste­ ring av det beräknade naturvärdet företagas. Som huvudprincip bör därför kunna godtagas, att den för fallvärdet bestämmande effekten skall motsvara den vid oreglerad 75 % vattenföring gällande, ökad på grund av reglering i samma proportion som den uttagbara kraftens värde ökas genom reglering och större utbyggnad.

Den uttagbara kraftens relativvärde är såväl utan som med årsreglering beroende på antagandena om utbyggnadsstorleken i de båda fallen. Vid de förhållanden som i allmänhet äro rådande i Norrland med utpräglat vinter­ lågvatten torde man vid oreglerade förhållanden i allmänhet få förutsätta en förhållandevis låg utbyggnad. Det torde icke löna sig att för enbart produk­ tion av sommarkraft öka utbyggnaden väsentligt över Q7S. För bedömande av huru kraftens värde vid oreglerade förhållanden, uttryckt i ekvivalent vattenföring, Q„, varierar vid olika utbyggnadsstorlek har det tillgängliga ma­ terialet bearbetats så att Q. beräknats under antagande att utbyggnadsstorle­ ken motsvarar en vattenföring med 75, resp. 60, 40 och 20 % varaktighet. Om därvid den ekvivalenta vattenföringen, Qe, räknat i % av medelvattenföring- en, avsättes som ordinata och värdet b d. v. s. Q75 i % av MQ som abscissa, er­ hållas de punkter och sannolika kurvor, som utvisas å bil. 1, diagram I. Ob­ servationsmaterialet för Norrland faller helt inom gränserna b = 21 % och b == 49 %; för Göta älv är b = 85,3 %. Nämnvärt lägre eller högre värden å b torde hava endast teoretiskt intresse men få betydelse för bedömande av kurvornas utseende. Även vid det teoretiska antagandet att b = 100 %, d. v. s. Q;, = MQ, är Q„ något, om ock obetydligt, lägre än MQ på grund av att vatten- föringar mellan 75 % och 100 % varaktighet kunna förutsättas förbliva nå­ got lägre än MQ. Vid uppritning av kurvorna å diagram I har jag emellertid antagit att de konvergera mot 100 % vid b = 100 %. Vid b = 0 kan i huvud­ sak uttagas endast sommarkraft och dess kvantitet och värde blir beroende av utbyggnadsstorleken. Jag har approximativt uppskattat detsamma till 5 å 10 % av MQ vid utbyggnad motsvarande Q med 60 % varaktighet och om­ kring 5 % vid utbyggnad för Q77. Som synes varierar den ekvivalenta vatten­ föringen Qe i hög grad med utbyggnadsstorleken, och ju större denna är, desto mer avvika kurvorna från den relation mellan b och Q„ som måste råda om värdet antages vara proportionellt mot Q7„ vilken relation förutsätter en rät linje genom origo i 45° lutning. Denna motsvaras bäst av Qc vid en ut­ byggnadsstorlek motsvarande en vattenföring med 60 ä 65 % varaktighet. Fnär dessa utbyggnadsstorlekar som regel torde motsvara de sannolika verk­ liga förhållandena i ett helt oreglerat vattendrag såväl i Norrland som södra Sverige, bar den verkställda undersökningen givit en god bekräftelse på att Q77 resp. E7r, ger ett ganska rikligt uttryck för vattenkraftens storlek i ett oreglerat vattendrag. Med denna förutsättning kommer Q„ alltid alt motsva- ias av Q7I7. Det är givet att den faktiska utbyggnadsstorleken kan vara högre än vad nu förutsatts, särskilt om goda korttidsregleringsmöjlighcler före­ finnas. Med

Q7=

som grund blir då den oreglerade naturkraftens värde något

undervärderat.

Utbyggnadsstorleken i ett reglerat vattendrag torde främst bestämmas av den tillgängliga vattenföringen under vinterhalvåret samt förefintliga kort- tidsrcgleringsmöjligheter. Vid bestämning av den ekvivalenta vattenföring­ en vid reglering, Qr, har jag därför beräknat densamma för 3 olika utbygg-

• Sida 116
•  Original

116

nadsstorlekar, motsvarande dels medelvattenföringen under vinterperioden, dels vattenioringar som äro 25 resp. 50 % större än denna. Därjämte har jag i förekommande fall uträknat Qr med hänsvn till de utbyggnader som i verkligheten utförts eller planerats. Ett antal av Indalsälvens reglerings- torenmg uträknade värden för Indalsälven hänföra sig till sådana faktiska utbyggnader. Vid en given utbyggnadsstorlek och en given värderingsnorm maste Q, vara beroende endast av magasinets storlek och tillrinningsför- hallandena samt oberoende av den naturliga utjämningen i den eller de sjöar som förutsättas skola regleras. Högsta värdet å Q, erhålles, då allt vatten kan uttagas allenast under vinterhalvåret, och för att detta skall vara möj-

igt måste magasinet vara så stort, att den högsta förekommande somraar-

halvarstillrinningen kan innehållas. För de undersökta sjöarna och sjösy­ stemen i Norrland motsvarar denna maximala tillrinning ett magasin av mellan 100 och 120 % av årsmedelvattenmängden, och motsvarande värden är a Qr, om regleringen helt utnyttjas och hänsyn tages till vatten, som måste tappas för Lottning under sommarperioden, ligga ganska koncentrerat om­ kring 120 å 125 % av MQ. Resultaten från samliga undersökta fall ha utvi­ sats å bil. 1, diagram II, där magasinsstorleken a % avsatts som abscissa och motsvarande ekvivalenta reglerade vattenföringar Qr, uttryckta i % av 31,s- MQ> som ordinata. Som synes ligga de korresponderande värdena med fa undantag val samlade oberoende av b, vars storlek angives av de vid resp. punkter utvisade procenttalen.

Av de angivna punkterna framgår inverkan av utbyggnadsstorleken. Den­ na kan som synes i vissa fall bliva rätt betydande. Som ovan angivits torde utbyggnadsstorleken främst bestämmas av den tillgängliga vattenföringen under vinterhalvåret samt förefintliga korttidsregleringsmöjligheter. Vinter- vattenföringen och dess variationer bestämmas av magasinets relativa storlek och som allmän regel gäller, att ju större magasinet är desto större och jäm­ nare blir denna. Härav torde följa att ju större magasinet är desto mindre blir Q, beroende av utbyggnadens relativa storlek och närmar sig det mot fullständigt utnyttjande av regleringen svarande värdet. Vid maximalt ma­ gasin 100 å 120 % av 31,5 MQ bör alltså kurvan, oberoende av utbyggnads­ storleken, närma sig de a diagram II beräknade värdena. På grundval härav har jag uppdragit den å diagrammet angivna kurvan, vilken med rimlig felmarginal kan anses representera sambandet mellan den reglerade ekvi­ valenta vattenföringen och magasinsstorleken.

Den angivna kurvan baserar sig i huvudsak på undersökningar rörande förhållandena i mellersta Norrland. I stort sett äro emellertid förhållandena likartade även längre norrut, liksom inom Dalälvens och Klarälvens flod­ områden söder därom. För södra Sverige ha vissa undersökningar verkställts beträffande Götaälv (Vänerns reglering) och Lagan (Bolmens reglering) samt ett mindre vattendrag i östra Götaland, Botorpsströmmen (Yxerns reg­ lering). Dessa ha givit till resultat att för Vänern (a = 54,8 %) överensstäm­ melsen är fullständig och för Bolmen (a — 13,5 %) värdet synes ligga något högre. För Yxern (a = 50 %) äro förhållandena i hög grad beroende av ut- bySgnadsstorIeken, men vid sannolik storlek å denna synas avvikelserna från sambandskurvan icke vara större än att den torde kunna godtagas även för dylika småvattendrag i södra Sverige. Vid mindre magasin än 5 % av 31,5 MQ torde särskild beräkning av årsregleringens inverkan icke behöva utföras.

Bestämningen av ökningen i vattenkraftens naturvärde genom årsregle- ring kan alltså ske med ledning allenast av nu angiven kurva å bil. 1, dia­ gram II, vilken i tabellform angivits å bil. 2. Med givna värden å MQ och Q7B

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Bil. 2.

Tabell

över ekvivalent reglerad vattenföring

(Qr)

i

%

av medelvatten'

föring

(MQ)

vid olika magasinsstorlekar

(mr)

i % av

årsmedelvattenmängden (31,5

MQ).

mr i

%

0 1 2 3 4 5 6 7

8

9

0

45 48-5

Öl

54 56

10 58-5 60-5 62.5 64

66 67-5 69 70-5 72

73-5

20 75 76 77 78

79

80 81

82 83 84

30

85 86 87 88 89 89-5 90-5 91

92

92-5

40

93'6 94 95 95-5 96 97 97-5 98 98-5 99

50 100 100-5 101

101-5 102 102-5 103 1015 104 104-5

60 104-5

105 105-5 105-5 106 H-6-6 106-5 107 107-5 108

70 108 108-5 109 109-5 1- 9-5

no no

110-5

in in

80 111-5 111-5 112 112 112-5 112-5 113 113

113-5 113-5

90

114 114 114-5 114-5 115

115-5 115-5

116 116 116-5

100

116 5 116 5

117

117 117 117-5 117 5 118 118 118-5

no

120

118-5 120

118-5 119

119

119

119-5 119 5 119-5 120 120

Exempel:

Medelvattenföring (MQ)............................................................................................... 150 m3/s Årsmedelvattenmängd (31,5 MQ).................................. ................................................ 4 725 milj. ms Årsregleringsmagasin mr ................................................................................................. 1000 > » D:o i * av 31,5 MQ (a).........................................................: ........................................ 21

%

Ekvivalent reglerad vattenföring (Qr) i % av MQ enl. tabellen........................... 76

%

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

121

Bilaga 111.

Vid regeringsrådet Franséns promemoria fogat

författningsförslag.

Följande ändringar synas vara att förorda i de sakkunnigas författnings­ förslag.

till 9 §.

3. Taxering av------------ erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfalls värde (fallvärde) uppskattas efter storleken av en beräknad, hela vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett visst värde per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas efter bruttofallhöjden vid medelvattenföring samt en på grundval av medelvattenföringen så bestämd vattenföring, att en däremot svarande, året runt tillgänglig effekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften (taxeringsvatten- föring). Vid bestämmandet av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tagas till vattenföringens växlingar under året, oavsett om dessa bero enbart på naturliga förhållanden i vattendraget eller vattenföringen där är påverkad av genomförd årsreglering, till sådan framtida årsreglering, som med sanno­ likhet kan väntas bliva genomförd samt till möjligheten------------- därigenom minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes ett normalvärde med ledning av det pris på vattenkraft, som kan-------- — blir utbyggt.

17 §.

1 mom. Till ledning-------------sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration-------- — skall angivas, samt, beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring, oreglerad taxeringsvattenföring, bruttofallhöjd vid medelvattenföring, magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolikhet kan väntas bliva genomförd, samt, därest vattenfallet är utbyggt, anläggningsår och anskaff­ ningskostnader.

9 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 71.