Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5

Om upplåtelse av bostadsrätt.

17 §.

Bostadsrätt må upplåtas allenast åt medlem i föreningen.

Upplåtelse av bostadsrätt må ej ske i annan ordning än genom teckning å

en av styrelsen utfärdad teckningslista, som skall vara försedd med styrelse­

ledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter ävensom angiva

1. de förhållanden, under vilka teckning blir bindande,

2. tiden för tillträde av lägenhet, samt

3. den ordning, vari grundavgift så ock ersättning för teckningsrätt, där

sådan skall förekomma, skola erläggas.

Vid teckningslista skall vara fogad styrkt avskrift av senast upprättade

ekonomiska plan med därå tecknat bevis örn mottagandet.

18 §.

Teckningslista skall genom styrelsens försorg bållås tillgänglig för envar,

som vill taga del därav.

19 §.

Utfärdas flera teckningslistor, må samma lägenhet icke utbjudas å mer än

en av dem.

20

§.

Teckning skall avse viss i den ekonomiska planen upptagen lägenhet.

Hava flera tecknat sig för samma lägenhet, vare den teckning gällande, som

först ägde rum1. Är i teckningslista annorlunda föreskrivet, lände det till efter­

rättelse.

21

§.

Teckning vare ej bindande, såvida icke inom viss, i teckningslistan utsatt

tid dels så många medlemmar tecknat sig, att sammanlagda antalet bostads-

rättshavare inom föreningen uppgår till minst fem, dels teckning tillika skett

för lägenheter med andelsvärden motsvarande minst två tredjedelar av samt­

liga till upplåtelse utbjudna lägenheters andelsvärden.

22

§.

Där upplåtelse under bostadsrätt skett i strid med bestämmelse i 11 eller

17 §, vare avtalet ogiltigt; och njute den, till vilken upplåtelsen skett, ersätt­

ning för utlägg och kostnader. Har lägenheten tillträtts, skall anses som

vore hyresavtal ingånget för tiden intill den fardag, som infaller näst efter

tre månader från uppsägning, och på de villkor i övrigt, som i brist av

åsämjande efter stämning fastställas av domstol.

Har upplåtelsen skett i strid med bestämmelsen i 13 §, äge bostadsrättsha-

varen, där han var i god tro, när upplåtelsen skedde, efter uppsägning från­

träda avtalet; äge ock rätt till skadestånd. Uppsägning skall ske senast tre

sorn ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat bostadsrätten och sökt med­

lemskap.

Försittes tid, som i 1 eller 2 mom. sägs, åge styrelsen försälja bostadsrätten

å offentlig auktion för innehavarens räkning.

27 §.

Har den, som efter överlåtelse förvärvat bostadsrätt, icke antagits till med­

lem, vare överlåtelsen utan verkan.

Vad nu sagts skall ej gälla, där förvärvet skett å exekutiv auktion, men vare

föreningen berättigad och skyldig att lösa bostadsrätten till dess verkliga värde.

Kan överenskommelse ej träffas örn lösens belopp, varde detta bestämt av tre

skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän, med rätt för part, som ej åtnöjes

med skiljemännens beslut, att draga tvisten under domstols prövning, såframt

han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut i hu­

vudskrift eller bestyrkt avskrift delgavs honom. Lösen skall erläggas inom

trettio dagar från det beloppet blivit bestämt.

28 §.

Bostadsrättshavare åge, sedan två år förflutit från det bostadsrätten upp­

låtits, avsäga sig bostadsrätten och därigenom bliva fri från sina förpliktelser

såsom bostadsrättshavare. Avsägelse göres skriftligen hos stitelsen.

Sker avsägelse, övergår bostadsrätten till föreningen å den fardag för av­

trädande av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från det av-

sägelsen skedde.

29 §.

I stadgarna må kunna göras förbehåll, att vid övergång av bostadsrätt

föreningen eller medlemmarna skola vara berättigade att lösa bostadsrätten.

Stadgarna skola i så fall angiva, i vilken ordning lösningsrätten må tillkomma

föreningen eller särskilda dess medlemmar samt inom vilka tider lösningsrätten

skall göras gällande hos den nye bostadsrättshavaren och lösen till denne er­

läggas. Dessa tider må ej överstiga trettio dagar, räknade den förra tiden från

det anmälan örn bostadsrättens övergång gjorts hos styrelsen och den senare

från det lösens belopp blivit bestämt.

Skall bostadsrätt lösas men kan överenskommelse ej träffas örn lösens belopp,

skall beloppet motsvara bostadsrättens verkliga värde och bestämmas enligt

vad i 27 § 2 mom. sägs, såframt ej annorlunda är bestämt i stadgarna.

30 §.

Har bostadsrätt förvärvats av föreningen, skall den åter avyttras, så snart

det kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde beslu­

ter, att bostadsrätten skall upphöra.

Om lägenhetsförteekning och bostadsrättsbevis.

31 §.

över bostadsrättsförenings samtliga lägenheter skall, så snart ske kan, genom

styrelsens försorg uppläggas förteckning, upptagande i enlighet med den eko­

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

7

9

36 §.

Varder, då lägenhet första gången skall tagas i bruk, tillträde ej lämnat i

rätt tid och beror ej uppehållet av bostadsrättshavaren, njuta han för den tid,

han är i mistning av lägenheten eller del därav, skälig nedsättning i årsav­

giften; åge ock rätt till skadestånd, där uppehållet kan tillräknas föreningen

såsom försummelse.

Tillskyndas bostadsrättshavaren genom uppehållet väsentlig olägenhet, äge

han efter uppsägning frånträda bostadsrätten.

Har i teckningslistan i fråga örn bostadsrättshavarens rättigheter enligt den­

na paragraf särskilt förbehåll skett, vare det förbehåll gällande; dock ej så­

vida genom uppehållet väsentlig olägenhet tillskyndats bostadsrättshavaren

och uppehållet tillika kan tillräknas föreningen såsom försummelse.

37 §.

Åsidosätter föreningen den underhållsskyldighet, som åligger föreningen,

och uppstår därigenom eller eljest genom föreningens vållande för bostadsrätts­

havaren hinder eller men i hans nyttjanderätt, skall vad i 35 § stadgas äga mot­

svarande tillämpning.

38 §.

Har med frångående av den ekonomiska planen beslutits åtgärd, som medför

väsentlig ökning av de för bostadsrätt utgående avgifter, äge bostadsrättsha­

varen, där han ej biträtt beslutet eller kan anses hava godkänt detsamma,

efter uppsägning frånträda bostadsrätten. Uppsägning skall ske inom tre må­

nader från det bostadsrättshavaren erhöll kunskap örn beslutet, eller vare han sin

talan förlustig.

39 §.

Har i fall, som i 35, 36 eller 37 § avses, rättelse skett, äge ej sedan bostads­

rättshavaren såsom grund för uppsägning åberopa förhållande, som där sägs.

40 §.

Sker uppsägning i fall, som i 35, 36, 37 eller 38 § avses, vare föreningen

skyldig att lösa bostadsrätten.

Har bostadsrättshavaren tillträtt lägenheten, äge han kvarsitta till den far­

dag för avträdande av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från

det lösen erlagts.

41 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, åligge bostadsrättshavaren att på

egen bekostnad hålla lägenheten i gott stånd; dock svare föreningen för repa­

rationer i anledning av brand- eller vattenledningsskada, som ej uppkommit

genom bostadsrättshavarens vållande.

Föreningen vare ock skyldig att svara för reparationer å de stamledningar

för avlopp samt för lägenhetens förseende med värme, gas, elektricitet och vat­

ten, med vilka lägenheten av föreningen försetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr G5.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

31

gått med stor livaktighet. — Bostadsföreningarna intaga en särställning i för­

hållande till nästan alla andra slag av ekonomiska föreningar därutinnan, att

den insats, som åligger medlemmarna, är så stor, att den vanligen utgör en

mycket avsevärd del av dessas ekonomiska tillgångar. Därav följer, att an­

slutning till en bostadsförening icke i allmänhet kan väntas, därest icke med­

lemmarna anse sig kunna påräkna att för en avsevärd tidsperiod, ofta för hela

livet få sin bostadsfråga löst. Därav blir åter en konsekvens, dels att själva

bildandet av en bostadsförening bör kringgärdas med garantier, avsedda att

tillförsäkra de blivande medlemmarna trygghet mot ofullständiga eller eljest

vilseledande uppgifter rörande det blivande företaget, dels att rättsförhållan­

det mellan medlemmen och hans förening bör klarläggas med avseende såväl

på de gjorda kontanta insatserna som — framför allt — på den honom tillför­

säkrade rätten till bostad. — Då det just är dessa bägge punkter, som utgöra

huvudmomenten i de sakkunnigas lagförslag, finner styrelsen sålunda, att det

är de centrala problemen i fråga örn bostadsföreningarnas rättsliga ställning,

som upptagits till behandling. Styrelsen finner även, att detta skett på ett

sådant sätt, att de sakkunnigas förslag i huvudsak bör kunna ingå i en blivan­

de lagstiftning. De sakkunniga ha begränsat sitt förslag till att avse sådana

bostadsföreningar, som till sina medlemmar upplåta lägenheter med besitt­

ningsrätt. Visserligen gäller vad ovan framhållits örn betydelsen för den en­

skilde medlemmens ekonomi av de insatser, som måste göras i en bostadsföre­

ning, jämväl om föreningar, som allenast uthyra lägenheter. Enär medlemmen

emellertid blir mindre fast knuten till en dylik förening än örn han övertagit

sin bostadslägenhet mot ständig besittningsrätt, och då de problem, som upp­

stå i fråga örn föreningar med hyresrätt, äro i vissa avseenden andra än i be-

sittningsrättsföreningarna, vill styrelsen ej heller framställa någon erinran mot

denna begränsning. Det synes dock böra framhållas, att i många fall skillna­

den mellan de bägge typerna av föreningar är ganska ringa, varför det skulle

kunna tänkas, att en begränsning i lagstiftningsväg av rörelsefriheten alle­

nast för den ena gruppen, skulle kunna föranleda föreningar att genom en

mer skenbar än verklig förändring i organisation undandraga sig lagens till-

lämpning.’

Statens byggnadsbyrå yttrar: ’Det torde få anses ostridigt, att den rätts­

grund, som nu gällande lagstiftning i vårt land erbjuder för bostadsförenings-

rörelsen, icke är fullt tillfredsställande, och att det med rörelsens stora, allt­

jämt växande ekonomiska omfattning och samhälleliga betydelse framstår så­

som önskvärt, att denna rättsgrund göres klarare och lägges fastare. Såvitt

byggnadsbyrån kan finna, skulle ett genomförande av det remitterade förslaget

leda till en förbättring av nu rådande förhållanden. — I betraktande av de

stora ekonomiska värden, som förvaltas och framdeles komma att förvaltas av

bostadsföreningar, och den betydelse, som deltagandet i sådana föreningar

ofta har för den enskildes ekonomi, synes det fullt motiverat att genom särskild

lagstiftning öppna en möjlighet att göra sådana föreningar till särskilda rätts-

objekt med en konstruktion, avpassad för deras speciella syfte. Likaledes

synes det väl motiverat att, såsom med den förordade besittningsrätten åsyf­

tas, införa ett särskilt rättsinstitut för det slag av bostadsinnehav, varom fråga

är, synnerligast som frånvaron för närvarande av ett sådant rättsinstitut ofta

torde vara en anledning till missförstånd rörande den rättsliga innebörden och

räckvidden av bostadsupplåtelser inom bostadsföreningar’.

Stochholms bostadsföreningars central för euin g anför: ’Den lagstiftning som

för närvarande reglerar de ifrågavarande bostadsföreningarnas verksamhet är,

såsom också i flera avseenden framhållits av de sakkunniga, särdeles bristfäl­

lig för tillgodoseende av deras behov. Den relativt ringa omfattning denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

35

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar: ’Med beaktande av de skäl, som tala mot

den ifrågavarande rättighetens utformande såsom äganderätt, synes det likväl

angeläget, att den kvalificerade nyttjanderätt, som åsyftas, får sådant innehåll,

som i möjligaste mån närmar sig äganderätten såsom den basis, på vilken vida

lager av de befolkningsskikt, som här komma i fråga, av naturlig instinkt söka

fäste. I sådant avseende synes redan det nya institutets beteckning såsom be­

sittningsrätt’ i viss mån betänklig. Beteckningen lärer också vara mindre nöj­

aktig och ägnad att missleda, då den juridiska doktrinen, örn också i mindre

grad praxis, rör sig med begreppet besittningsrätt såsom innefattande den fak­

tiska, rättsskyddade makten över en sak. Ehuru vissa rättsföljder äro knutna

vid detta besittningsbegrepp, torde det i själva verket och i synnerhet för den

allmänna meningen framstå såsom innefattande ett minimum av rättsliga för­

måner och förty jämväl av detta skäl böra undvikas såsom beteckning på det

nya rättsinstitutet. I analogi med vad som skett vid t. ex. instituten tomträtt

och åborätt torde en mer speciell benämning böra och kunna sökas, vilken bättre

utmärker den ifrågavarande rättens särställning och tillika skiljer den från

den rätt till bostad, som komrne att innehavas i sådana fortlevande eller nybil­

dade bostadsföreningar av hittillsvarande typ, för vilka registrering enligt före­

slagna nya lagen icke komme att sökas. Länsstyrelsen tillåter sig i sådant av­

seende föreslå benämningen bostadsrätt.’

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida ordet 'be­

sittningsrätt’ i juridiskt språkbruk verkligen allmänt äger den innebörd, som i

lagutkastet därmed avses. Länsstyrelsen förmenar, att den föreslagna lagen

skulle vinna i tydlighet, därest en särskild term, exempelvis 'tryggad besitt­

ningsrätt’ fastsloges som benämning.

Vad sålunda anförts finner jag förtjänt av beaktande. Visserligen kan den i

sakkunnigutlåtandet använda beteckningen anses i viss mån hava vunnit hävd

inom bostadsföreningsrörelsen, men då, såsom nämnda myndigheter erinrat, vis­

sa väsentliga olägenheter äro förenade med densamma, finner jag mig ej böra

tillstyrka, att den upptages i lagen. Däremot sjules mig den av länsstyrelsen i

Kalmar län föreslagna benämningen 'bostadsrätt’ giva ett klart och koncist ut­

tryck för den innebörd, som åsyftas med den nya formen av nyttjanderätt.

Beträffande därefter förutsättningarna för rätt att upplåta lägenheter med

bostadsrätt, har de sakkunnigas utlåtande i allmänhet tillstyrkts i de avgivna

yttrandena. Några myndigheter uttala dock viss tvekan, huruvida de ifråga­

satta bestämmelserna komma att visa sig effektiva. För min del anser jag det

obestridligt, att en starkare garanti mot uppkomsten av osunda bostadsför-

eningsföretag vore att förvänta av bestämmelser, som i likhet med aktiebolags­

lagen förläde publicitetsförfarandet till tiden före föreningens bildande. De>

av de sakkunniga anförda skälen mot en sådan anordning synas emellertid över­

tygande. I denna min uppfattning Ilar jag funnit stöd i socialstyrelsens ut­

låtande.

Socialstyrelsen anför: 'Vad beträffar de anordningar, som av de sakkunniga

föreslagits till förhindrande av uppkomsten av mindervärdiga bostadsförenin­

gar, kan styrelsen helt ansluta sig till tanken, att en ekonomisk plan för verk­

samheten bör vara upprättad och registrerad hos offentlig myndighet såsom

villkor för att besittningsrätt till lägenheter med bindande kraft får upplåtas.

Med avseende på det skydd för de blivande föreningsmedlemmarna, som den

Förutsätt­

ningarna för

rätt

att upp­

låta

bostads­

rätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr

65.

37

sko på deri fria företagsamheten. På samma gång vore det att befara, att det

allmänna i allt fall vid eventuella misslyckanden betraktades såsom moraliskt

ansvarigt för dessa, något som i sin tur efter hand sannolikt skulle föranleda

och jämväl giva ett skenbart stöd åt anspråk på ekonomisk hjälp från det

allmänna.

Betydelsen av planernas publicitet torde ej heller böra underskattas. Även

örn de enskilda medlemmarna själva i många fall skulle sakna förutsättningar

att ägna planen sakkunnig granskning, erbjuder publiciteten dock ett under­

lag för en offentlig kritik av densamma. Byrån förmodar, att sammanslut­

ningar av bostadsföreningar skulle vara intresserade av och äga ekonomiska

förutsättningar att med ledning av de publicerade planerna anordna en sak­

kunnig sådan kritik, som åtminstone kunde höja en varnande röst mot inträde

i de föreningar, som fullföljde tvivelaktiga syften eller vore baserade på eko­

nomiskt ovederhäftiga eller osunda grunder.’

Vid ett försök att genom lagstiftningsåtgärder stävja osunda företeelser

i samband med en rörelse sådan som den här ifrågavarande möta obe­

stridligen betänkligheter av principiell natur. En lagstiftning, som har till

syfte att bereda ekonomiskt skydd för den enskilde i hans privata levnadsför­

hållanden, kan lätteligen innebära ett alltför hårt och i sina verkningar skad­

ligt ingripande i den rörelsefrihet, som är nödvändig på det ekonomiska om­

rådet. I ett sanktionssystem kan för bostadsföreningsrörelsen ligga ett hin­

der för en fri utveckling; det kan komma att verka därhän, att endast vissa

en gång prövade former bliva godkända. Att de personer, vilka kunna intres­

seras till deltagande i ett bostadsföreningsföretag, ofta sakna insikt i ekono­

miska ting, får ej heller leda lagstiftningen in på vägar, som kunna föra till

ett försvagande av den enskildes känsla av ansvar för sina ekonomiska åta­

ganden. För min del har jag icke kunnat finna de särskilda omständigheter,

vilka hänföra sig till bostadsföreningarna, innefatta tillräckligt skäl för att

ställa dessa föreningar under en realkontroll från det allmännas sida.

Emellertid torde ändamålet med föreskriften örn skyldighet att upprätta

ekonomisk plan lätteligen kunna förfelas, därest inga som helst garantier upp­

ställas med hänsyn till planens innehåll i sakligt avseende. En viss realgransk-

ning bör ske, men denna granskning skall hava ägt rum, innan planen ingives

till myndigheten, och den skall verkställas av personer, som äro väl förfarna i

byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning. Granskningsmännen skola allt­

så ej tillkallas av länsstyrelsen, utan det skall ankomma på föreningsstyrelsen

att från sakkunniga personer anskaffa intyg, att planen enligt deras omdöme

vilar på tillförlitliga grunder. I länsstyrelsens formalgranskning åter skall

ingå, att granskningsmännen konstateras besitta erforderlig kompetens.

I fråga örn den ekonomiska planens innehåll hava de sakkunniga föreslagit,

Innehållet av

att i lagen ej skola upptagas några detaljerade bestämmelser utan endast så- <Kn e*ono'

__

, _ ., ,

#

^

(

TJUSKCl Jpl(XTi£l\•

som allmänna riktlinjer anges, att planen skall innehålla upplysningar såväl i

de avseenden, vilka äro av betydelse för bedömande av föreningens verksamhet,

som ock rörande de ekonomiska förpliktelser, vilka kunna komma att åligga

en var innehavare av besittningsrätt. Därjämte hava de sakkunniga i motiven

Kungl. Maj

ris

proposition nr 65.

39

Från vissa håll Ilar anmärkts, att lagutkastet saknar bestämmelser, ägnade

Tryggande av

att trygga den ekonomiska planens genomförande. Såsom jag tidigare

nämnt, skall enligt sakkunnigförslaget styrelsen utfärda en teckningslista, i genomförande.

vilken den ekonomiska planen är intagen. Ä denna lista skall den, som

önskar förvärva bostadsrätt, anteckna sig. Enligt förslaget äger styrelsen be­

stämma, huruvida den, som tecknar sig å sådan lista, omedelbart blir bunden

av sin teckning eller ej. I senare fallet skall angivas, under vilka förhållanden

bundenhet inträder.

I förevarande avseende anför Statens byggnadsbyrå: ’En allmän erinran

synes vara att rikta däremot, att de sakkunnigas förslag icke upptager be­

stämmelser i syfte att trygga planernas genomförande. Byrån vill med föl­

jande exempel försöka förtydliga vad som här åsyftas. En förening har bil­

dats i syfte att för 200,000 kronor övertaga en fastighet örn 20 lika beskaf­

fade lägenheter. Besittningsrätten till varje enskild lägenhet skulle alltså be­

tinga ett värde av 10,000 kronor. Enligt planen skall den kontanta insatsen

uppgå till 2,500 kronor för lägenhet eller tillsammans 50,000 kronor; återsto­

den av fastighetsvärdet är avsedd att omsättas i lån örn tillhopa 150,000 kro­

nor. Givetvis äger en medlem intresse av att icke hans ekonomiska prestanda

godtyckligt kunna ökas till ett för honom oöverkomligt belopp, men han äger

också ett örn möjligt än större intresse av att föreningens övriga medlemmar

verkligen prestera de avsedda insatserna. Han går i ett dylikt fall in med

sina 2.500 kronor i ett företag under den förutsättningen, att han blir del­

ägare i en fastighet, belånad till 75 procent av värdet. Detta är synbarligen

en betingelse av väsentlig natur. Om det sedan visar sig, att övriga lägenheter

till större antal icke bliva upplåtna mot besittningsrätt eller att besittnings-

tagarna icke till fullo erlägga stadgade insatser, kan han på så sätt bliva del­

ägare i en fastighet, som måst belånas till en avsevärt mycket högre, långt

mera riksfylld belåningsgräns än den förutsatta. Måhända föranleder detta

ej, att ytterligare insatsbelopp från hans sida utkrävas, men väl att hela före­

taget blir insolvent och att fastigheten måst avyttras exekutivt samt att han

går förlustig hela sin insats utan att kunna ingripa och förhindra en sådan

sakernas gång. Det torde vara på detta sätt, som medlemmar i ovederhäftiga

bostadsföreningar stundom gått förlustiga sina insatser.

Med anledning av det anförda vill byrån till övervägande framlägga en an­

ordning, för vars genomförande kunde ifrågasättas regler av tvingande natur.

Den ifrågasatta planen skulle angiva de lägenheter, som äro avsedda att upp­

låtas mot besittningsrätt, de därvid förutsatta insatserna, det minsta antalet

lägenheter, som skulle hava upplåtits ävensom det sammanlagda insatsbelopp,

som minst skulle hava ställts till föreningens disposition, förrän föreningen

finge träda i verksamhet såsom 'bostadsförening med besittningsrätt’. Om

berörda insatsbelopp icke inom angiven tid vore tryggat åt föreningen, borde

medlem vara fri från förbindelse för tecknad insats.

Anordningen, som erinrar om aktiebolagslagens bestämmelser örn fullteck­

ning av ett till ett visst minimum angivet aktiekapital, skulle innebära en

trygghet för att ingen behövde erlägga insatser, med mindre han erhållit

garanti för delaktighet i en fastighet, som endast bomme att belånas till ett

visst på förhand fastställt maximum. Fastighetens belastning med intecknad

gäld och den därmed förbundna risken, den finge vara mindre eller större, hade

alltså städse kunnat på förhand överblickas och bedömas.

Den ifrågasatta anordningen utesluter ej, att i den ursprungliga planen an­

givas vissa latituder, beroende exempelvis på att en del lägenheter icke orne-

Kungl. Maj:ts proposition nr Gö­

tl

Stockkolms bostadsföreningars centralförening anför:

’I fråga om de

delar av förslaget, som ha avseende på nybildandet av föreningar, vill Cen­

tralföreningen framhålla, att den frihet, som genom formuleringen av 9 § be-

retts stiftarna av en förening att å teckningslista införa vilka villkor de önska

för att teckningen skall bliva bindande, törhända kan missbrukas till ogagn

för de blivande medlemmarna. Då å andra sidan medlemmarna i en ny för­

ening måste vara försäkrade örn att teckningen för erhållande av besittnings­

rätt kommer att omfatta örn icke alla så dock det övervägande flertalet av de

till teckning utbjudna lägenheterna, örn icke de risker, som de ikläda sig ge­

nom anslutning till föreningen skola bliva helt andra och större än av planen

framgår, lärer det vara uteslutet att vinna rättelse helt enkelt genom före­

skrift, att teckningslistan alltid skall vara omedelbart bindande. En förbätt­

ring torde det under alla omständigheter vara, om jämväl teckningslistan till­

sammans med den ekonomiska planen måste inlämnas till offentlig myndighet.

Härigenom yppades nämligen tillfälle för offentliggörande av de uppställda

villkoren, vilket i fall av missbruk torde innebära en hämsko, särskilt för den

händelse offentliggörandet förbundes med kritisk granskning av inom bostads-

föreningsrörelsen verksamma organisationer, vartill Centralföreningen avser

att medverka.’

Spörsmålet örn den ekonomiska planens genomförande torde böra ses i ett

vidare sammanhang än som skett uti nu återgivna yttranden. Enligt sakkun­

nigförslaget är syftet med föreskriften örn den ekonomiska planens upprät­

tande att förhindra uppkomsten av sådana bostadsföreningar, som icke vila på

sunda och betryggande ekonomiska grunder; planens betydelse är alltså huvud­

sakligen av prohibitiv natur. Tvånget för föreningens initiativtagare att fram­

lägga detaljerade upplysningar angående företagets ekonomiska förhållanden

är enligt de sakkunnigas mening ägnat att förebygga allmänhetens inledande

i företag av svindelkaraktär eller eljest tvivelaktig soliditet. För detta syfte­

mål har varit nödvändigt att knyta vissa rättsverkningar vid planens upp­

rättande. Så har skett genom bestämmelserna därom, att endast i planen upp­

tagen lägenhet får utbjudas med bostadsrätt; att de i planen angivna värdena

skola vara normerande för de värden, som skola införas i lägenhetsförteck-

ningen; samt att i visst fall de tillträdesbelopp, som upptagits i planen, icke

må överskridas.

Mot förslaget i denna del synes till en början kunna anmärkas, att ända­

målet med planen lätteligen kan förfelas, därest icke vissa regler uppställas i

fråga om dess innehåll. Enligt förslaget kunna till- eller nybyggnader verk­

ställas, förändringar ske i avseende å inteckningsgälden, eller andra ekonomiskt

betydelsefulla åtgärder vidtagas, utan att härav föranledes skyldighet att göra

anteckning i planen, innan ytterligare lägenheter upplåtas med bostadsrätt.

Häri synes ligga en oegentlighet, särskilt då man betänker, att planen skall be­

stå för obegränsad tid eller i varje fall intill den tid, då den sista i planen an­

givna lägenheten blivit upplåten med bostadsrätt. Om det förflutit ett eller

annat år mellan planens upprättande och sistnämnda tidpunkt, ligger det i sa­

kens natur, att förändringar måste hava intTätt i avseende å förhållanden, varom

planen bör innehålla upplysning.

Enligt min uppfattning hava de sakkunniga fäst alltför stor betydelse vid

Kungl. Maj:ts proposition nr

65.

43

ytterligare skydd lör förvärvare av bostadsrätter i nybildade företag, synes

icke tillrådligt. Envar, som med omedelbart bindande verkan tecknar sig å en

teckningslista, måste räkna med att, därest fullteckning ej sker, hans inträde

i företaget kan för honom medföra större kostnader än han beräknat. Han

har därför att överväga, huruvida förhållandena såväl i avseende å det särskil­

da bostadsföretaget som ock beträffande bostadsmarknaden i övrigt äro sådana,

att de utbjudna lägenheterna kunna väntas bliva fullt ut eller åtminstone i

större utsträckning övertagna av bostadsspekulanter. Härför kräves ingalunda

så stor omdömesförmåga som för att beräkna örn och i vad mån byggnadskostna-

derna eller de löpande årsutgifterna kunna hållas inom de i planen angivna

gränserna. Men lika litet som ett överskridande av byggnadskostnaderna i och

för sig bör medföra rätt för den, som tecknat sig för bostadsrätt, att frånträda

teckningen, synes den omständigheten, att fullteckning av de utbjudna bostads­

rätterna ej skett, böra befria medlem från de förpliktelser teckningen innebär.

Då dessutom medlem beretts möjlighet att genom frånträdande av bostadsrät­

ten undgå ökade utgifter till följd av nya åtgärder, torde genom bestämmelser

av nu angivet innehåll den enskildes rättssäkerhet vara tillfyllest beaktad, utan

att dock föreningens handlingsfrihet över hövan begränsats.

I nära sammanhang med sist behandlade fråga stå vissa uttalanden av läns­

styrelserna i Malmöhus och Norrbottens län.

Ytterligare,

åtgärder att

säkerställa bo

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar: 'Med hänsyn till bostadsföreningar­

nas stora allmänna betydelse och det statliga eller kommunala intresset därav,

att nämnda föreningar redan från början arbeta på en säker ekonomisk grund­

val, synes det böra övervägas, örn icke en viss minimigräns för kontantinsats

borde bestämmas.’

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför: 'Mycket starka skäl tala för infö­

rande av bestämmelser därom, att före medlems inflyttning i vederbörande lä­

genhet tillträdesbelopp skall vara till viss del inbetalt och gäldandet av åter­

stoden på fullt nöjaktigt sätt garanterat. Till motivering för ett dylikt stad­

gande framhålles, att bostadsförening med avseende å sin ekonomiska sundhet

är i lika hög grad beroende av medlemmarnas punktliga erläggande av sina

fastställda avgifter som av hållbarheten utav den vid företagets start uppgjorda

affärsplanen. Vid sådant förhållande bör naturligen gäldandet av vederböran­

de avgifter och då särskilt grundavgiften i görligaste mån från början säker­

ställas.’

stadsförenin-

gars ekonomi

Det spörsmål, som i dessa yttranden beröres, är otvivelaktigt av betydelse.

Mot ett fastställande av minimibelopp för grundavgift synas dock kunna an­

föras vägande betänkligheter. Därest en dylik föreskrift skall medföra åsyftat

gagn, torde det vara nödvändigt, att beloppet bestämmes ganska högt. De

samhällsmedlemmar, vilka bilda den huvudsakliga medlemsstocken i dessa före­

ningar, besitta icke de ekonomiska resurser, att de kunna erlägga höga av­

gifter. Erfarenheten från Stockholm visar ock, att även med en så obetydlig

kontantinsats som 10 % av lägenhetsvärdet en klok och förtänksam ledning av

företaget kan åstadkomma tillfredsställande betingelser för föreningens solidi­

tet. Under sådana omständigheter anser jag mig icke böra tillstyrka införande

av lagstadgande örn visst minimum för tillträdesbelopp. Av enahanda skäl

Kungl. Majlis proposition nr

C5.

45

dast ett komplement till föreningslagen. Nyare lagstiftning erbjuder exem­

pel på båda dessa metoder. Onekligen kunna vissa skäl åberopas för att låta

denna lag bliva en fullständig sammanfattning av de lagbud, som skola gälla

örn ifrågavarande bostadsföreningar. Olägenheterna av ett dylikt förfarings­

sätt synas emellertid i detta fall överväga fördelarna. Talrika stadganden i före­

ningslagen skulle komma att upprepas i speciallagen, och denna finge härige­

nom en tyngande vidlyftighet. Då jag ej heller kunnat finna, att genom ett dy­

likt sammanförande av samtliga bestämmelser den särskilda lagstiftningen örn

vissa bostadsföreningar skulle avsevärt vinna i lättfattlighet, har jag anslu­

tit mig till de sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga.

Slutligen vill jag, innan jag övergår till redogörelsen för de särskilda stad-

gandena i lagförslaget, med några ord beröra ett spörsmål, som framförts av

statens byggnadsbyrå och socialstyrelsen.

Statens byggnadsbyrå anför: ’Vad angår investeringen i låneväg av kapital

i bostäder, upplåtna mot besittningsrätt, hava vid förslagets utarbetande över­

vägts två olika anordningar, nämligen antingen att fastigheten i sin helhet

skulle graveras av gälden och att bostadsföreningen såsom den kollektive äga­

ren skulle stå såsom låntagare eller ock att de enskilda lägenheterna var för sig

skulle kunna intecknas och i mån av behov belastas av gäld med besittnings-

havaren såsom låntagare. I förslaget gives obetingat företräde åt den förra

anordningen.

I princip vill byrån giva sin anslutning till sakkunnigas förslag i denna

del. Därest bostadsföreningsrörelsen skulle fylla sitt väsentliga kreditbehov

på sätt, som varje enskild medlem funne för gott och lämplig, skulle säkerligen

redan den därav förorsakade splittringen av krediten på ett flertal smärre lån

vålla avsevärt ökade lånetekniska och materiella svårigheter samt större låne­

kostnader. Men spörsmålet torde ej vara avfärdat med att grundvalen för hit­

hörande kreditväsen lämpligen synes böra sökas i belåning av fastigheten med

den kollektive ägaren såsom låntagare. Besittningsrätten till den individuella

lägenheten lärer i allmänhet äga visst ekonomiskt värde, större eller mindre

allt efter den ursprungliga insatsens storlek. Allt efter som den intecknade

gälden nedskrives genom successiv amortering — något som i allmänhet sker

och i allt fall bör ske — fastigheten stiger i värde och så vidare, kommer det

ekonomiska värdet av besittningsrätten att stiga. Det torde givas många situa­

tioner, då det förefinnes ett legitimt intresse av att åtminstone till en viss del

kunna omsätta innehavet av ett sådant värde i penningar, utan att detta skulle

behöva ske genom besittningsrättens avyttring; en yrkesutövare kan behöva

rörelsekapital för sin verksamhet eller besittningshavarens arvingar kunna vid

hans frånfälle behöva mellan sig fördela denna tillgång, därvid dock någon av

dem vill för sig bevara besittningsrätten och så vidare. Anmärkas må, att

med den väsentligt ökade spridning, som bostadskooperationen vunnit under de

senaste åren, torde spörsmål av nu antydd art framdeles erhålla en allt större

och större betydelse och aktualitet.

Man möter här i själva verket för bostadsföreningsrörelsens vidkommande i

grunden samma spörsmål, som för egnahemsrörelsens del gjorts till föremål för

.särskilda överväganden i bostadskreditsakkunnigas den 15 maj 1928 avgivna

betänkande angående ordnande av viss bostadskredit och som kommit till ut­

tryck i de sakkunnigas starka hävdande av att kredit måtte kunna beredas jäm­

väl det befintliga egnahemsbeståndet och ej blott nyuppförda egnahem. ’Det

Förpantning

av bostadsrätt.

4(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

vöre’ h-arahåUa bostadskreditsakkunniga bland annat (sid. 81) 'allt annat än

tilltalande örn egnahemsbyggare, som ville avyttra sitt egna hem, av brist på

kreditmöjligheter skulle nödgas slumpa bort det till uppenbart underpris’.

Ilar ett legitimt och tvingande behov förefinnes att i låneväg omsätta det

kapitaivarde som en besittningsrätt kan representera, lärer det i allmänhet fin­

nas utvagar därtill men det är ingalunda betydelselöst, örn dessa utvägar äro

andamalsenhga. Örn sa ej är fallet, torde utvägar komma att anlitas, som

ur social synpunkt aro otillfredsställande och som torde vara ägnade att skada

en sund bostadsförenmgsrörelse.

Byggnadsbyrån föreställer sig, att möjlighet icke saknas att tillgodose nu

berörda önskemal, givetvis dock allenast under den förutsättningen, att man

icke därigenom minskade möjligheterna för föreningen att fylla det gemen­

samma kreditbehovet. For sådant ändamål ifrågasätter byrån, att rätt med-

gives besittnmgshavare att inteckna sm besittningsrätt med förmånsrätt när­

mast elter den i fastigheten intecknade gäld, som angivits i den till länssty­

relsen ingivna planen.

Socialstyrelsen yttrar: Styrelsen vill rikta uppmärksamheten på en kon­

sekvens av den eventuella nya lagstiftningen, vilken kan komma att visa sig

birra av betydande räckvidd för såväl medlemmarna i här ifrågavarande bo­

stadsföreningar som indirekt för föreningarna själva. Styrelsen avser härmed

utvagarna tor en medlem att frigöra sitt tillgodohavande i föreningen

Uppenbarligen vore idealet för en bostadsförening av här ifrågavarande

slag, att besittningsrätten till varje bostadslägenhet innehades av en medlem

och att denne medlem bebodde sin lägenhet. Såsom erfarenheten ntvisat, kan

det dock icke undvikas, att även i de fall, då en förening vid sitt grundande

latt dessa önskemal tillgodosedda, det under fortgången av föreningens verk­

samhet inträffar förhållandevis talrika fall, då en medlem utan att önska av­

yttra sm lägenhet likväl mer eller mindre tillfälligt blir urståndsatt att bebo

densamma, t. ex. på grund av förändrade arbets- eller tjänstgöringsförhål­

landen, ändring av den ekonomiska ställningen eller förändringar i hushål-

lets sammansättning o. s. v. Vissa av dessa omständigheter kunna givetvis

också medföra, att det för en medlem blir ett önskemål att till annan över-

Jata sin insats i föreningen med därvid förknippad besittningsrätt. Jämväl

kan tänkas, att för en medlem uppstå sådana ekonomiska svårigheter, att

möjligheten till beläning av hans insatskapital för honom måste framstå så­

som ett legitimt intresse. Med avseende på denna sistnämnda synpunkt bör

beaktas, att insatskapitalet i de flesta föreningar växer under en lång följd

av år genom^ periodiska amorteringar och att det givetvis är ett föreningens

intresse att åtminstone till en viss gräns öka insatsbeloppen, under det att

det för medlemmarna medför ökade svårigheter att avvara dessa medel, ju

större de bliva. I all synnerhet när nödvändighet uppstår för en medlem eller

hans efterlevande att avyttra sitt tillgodohavande i en förening, kommer det

med den fortlöpande tillväxten av insatsbeloppen att medföra allt större svå­

righeter att göra detta, därest icke belåningsfrågan är ordnad.

På en medlems möjlighet att till annan uthyra sin lägenhet torde den nya

lagstiftningen icke komma att utöva nämnvärt inflytande. De flesta bostads­

föreningar lära nämligen i sina stadgar föreskriva, att uthyrning av lägenhet

till annan person skall underställas föreningens styrelse för godkännande, och

lagförslaget förutsätter samma förfaringssätt som regel. Med avseende åter

på avyttring av lägenhet står enligt föreningslagens 15 och 17 §§ öppet för

en medlem att genom uppsägning under vissa angivna förutsättningar återfå

sitt insatsbelopp, därest inga särskilda inskränkningar av hans rätt härutin­

nan intagits i föreningens stadgar. Med den nya lagstiftningen skulle mot­

svarande möjlighet komma att upphöra, enär besittningsrätten enligt 23 §

Kungl. Majlis proposition nr G5.

47

principiellt gäller för obegränsad tid och insatsen sålunda endast skulle kunna

överlåtas till annan person, men icke uppsägas hos föreningen.

Denna förändring i medlemmarnas rättsställning torde komma att medföra

ökade svårigheter för dem, som bliva nödgade att avyttra sin lägenhet. I

samma riktning verkar otvivelaktigt de senaste årens starka utveckling av

bostadsföreningsrörelsen. Så länge utbuden av föreningslägenheter varit täm­

ligen begränsade till antalet, har det givetvis varit lättare att förvärva spe­

kulanter å desamma än när, såsom all anledning är att förvänta, ett väsent­

ligt större antal säljare komma att framträda.

Frågan om skälig lättnad vid belåning av bostadsföreningslägenheter, vil­

ken redan förut i åtskilliga fall gjort sig påmint, torde härigenom i helt an­

nan omfattning bli aktuell, och styrelsen hade funnit det önskvärt, att de

sakkunniga i sitt förslag upptagit jämväl denna fråga. Då densamma emel­

lertid är av vittutseende natur och vid dess lösning torde fordras hänsyn till

ett flertal olika intressen, lärer det icke böra förutsättas, att förslag jämväl

till dess lösning inväntas, innan bostadsföreningarnas mest trängande behov

av rättslig reglering bliva tillgodosedda.’

Jämväl de båda i ärendet hörda centralföreningarna understryka behovet

av lagbestämmelser rörande förpantning av det ekonomiska värde, besitt­

ningsrätten kan representera, men framhålla önskvärdheten av att en utred­

ning därom ej må förhindra, att förevarande lagförslag kan framläggas för

nästkommande riksdag.

Förevarande spörsmål är utan tvivel förtjänt av övervägande. Bostads-

föreningsrörelsens starka utveckling har medfört betydande kapitalinveste­

ring i dessa företag. Det ligger följaktligen i sakens natur, att önskemål

framträda, att bostadsrättens ekonomiska värde må kunna användas såsom

kreditunderlag. Emellertid måste uppenbarligen betydande svårigheter möta

för genomförande av lagstiftningsåtgärder i detta ämne. Beaktansvärda invänd­

ningar synas jämväl kunna resas mot en sådan lagstiftning. I allt fall torde

ytterligare erfarenhet härutinnan böra förvärvas, innan tiden kan anses inne för

upptagande av denna fråga till närmare behandling.

Av vad jag nu anfört rörande vissa huvudpunkter eller mera fristående

Special-

spörsmål inom ramen för denna lagstiftningsfråga lärer framgå, att jag

—

motivering.

även örn jag i väsentliga avseenden kunnat ansluta mig till den allmänna upp­

fattning, som kommit till uttryck i de sakkunnigas utlåtande, — funnit mig

föranlåten att underkasta sakkunnigförslaget omarbetning i vissa avseenden.

För de särskilda bestämmelserna i det överarbetade förslaget anhåller jag nu

att få lämna redogörelse. Därvid kommer jag — under hänvisning till ida

sakkunnigas utlåtande och med bortseende från mindre redaktionella skiljak­

tigheter — att väsentligen beröra sådana frågor, i vilka det överarbetade för­

slaget företer saklig avvikelse från de sakkunnigas lagutkast.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslaget till lag om vissa bostadsföreningar.

Rubriken.

Beträffande rubriken delar jag visserligen den av länsstyrelsen i Uppsala län

uttalade uppfattningen om önskvärdheten av att för framtiden benämningen 'bo­

stadsföreningar’ kunnat förbehållas de föreningar, som bliva registrerade en­

ligt denna lag. Med hänsyn till det stora antalet nu befintliga föreningar,

vilka i sin firma intagit benämningen 'bostadsförening', torde det emellertid

ej låta sig göra att för de föreningar, å vilka denna lag icke skall äga tillämp­

ning, stadga förbud mot användningen av nämnda beteckning

På grund av innehållet i 2 § har jag ansett orden 'med särskilda bestäm­

melser’ kunna utgå ur rubriken.

1 §•

I denna paragraf har företagits en omredigering för att tydligt utmärka,

att varje förening, som upplåter lägenheter med nyttjanderätt för obegrän­

sad tid, är underkastad denna lags tillämpning, oavsett hur rätten betecknas

i stadgarna.

Jämväl övriga i paragrafen vidtagna ändringar äro av redaktionell natur.

I likhet med de sakkunniga har jag ej ansett nödigt att för aktiebolagens

del meddela särskilda föreskrifter med avseende å lägenheters upplåtande åt

aktieägare.

•2 §.

I vissa andra lagar, exempelvis lagen angående emissionsbanker och lagen

örn aterförsåkringskassor, vilka i likhet med det föreliggande lagförslaget avse

att utgöra komplement till annan lagstiftning och innehålla hänvisning till den­

na, har ej ansetts erforderligt intaga en bestämmelse av det innehåll, som åter­

finnes i andra momentet i sakkunnigförslaget. Även utan uttryckligt stad­

gande torde vad därmed åsyftats ändock gälla. Momentet har i enlighet här­

med uteslutits.

3 §•

Denna paragraf överensstämmer med motsvarande paragraf i sakkunnig­

förslaget.

4 §■

I denna paragraf har vidtagits den redaktionella ändringen, att i konse­

kvens med lagens uppställning i övrigt endast angivits de avvikelser från 7 §

föreningslagen, vilka funnits böra stadgas beträffande bostadsföreningarna.

I anledning av ett uttalande av länsstyrelsen i Malmöhus län må framhål­

las, att, såsom de sakkunniga erinrat, avgående innehavare av bostadsrätt ej

äger att av föreningen återfå det erlagda tillträdesbeloppet. För undvikande

av missuppfattning torde det vara nödvändigt att i denna lag använda en

annan beteckning än insats, då sådan enligt vad som gäller om andra ekono­

miska föreningar må återbekommas vid utträde.

Kungl. Maj :ts proposition nr GÖ­

AS)

Samma länsstyrelse har vidare uttalat, att den i gällande lag ingående be­

stämmelsen, att insatsen skall vara i stadgarna till beloppet bestämd, vore

att föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna föreskriften, att en­

dast grunderna för beloppets beräkning skola angivas. Den enskilde med­

lemmens intresse torde emellertid bättre tillgodoses, örn i stadgarna angivas

grunderna för beloppets beräkning än örn däri skall fixeras ett måhända

alltför högt eller rent av oskäligt maximibelopp. Enahanda förhållande gäller

även beträffande vederlaget för bostadsrätt.

5 §.

Med anledning av erinran av länsstyrelsen i Uppsala län har i denna para­

graf dels uttalats, att förening, som avses i denna lag, ej behöver i sin finna

intaga beteckning, som utmärker, att medlemmarna icke äro personligen an­

svariga för föreningens förbindelser, dels ock införts förbud för annan för­

ening att i sin firma använda ordet 'bostadsrätt’.

Stadgandena i sakkunnigförslagets 2—4 mom. hava ansetts kunna utgå,

enär någon missuppfattning ej torde förekomma därom, att vad i förenings­

lagens 8 § 2—i mom. är stadgat skall gälla även beträffande ifrågavarande

föreningar.

6

§•

I enlighet med ändring, som vidtagits i 4 §, har även i denna paragraf an­

givits endast i vad mån avvikelse göres från huvudstadgandet i förenings­

lagen. Tillika har det synts lämpligt att intaga en erinran därom, att special­

lagen själv innehåller vissa stadganden, som medföra inskränkning i styrel­

sens prövningsrätt.

7—12 §§.

I dessa paragrafer hava sammanförts de regler, som skola vinna tillämp­

ning i fråga örn upplåtelse av bostadsrätt.

I 7 § hava upptagits bestämmelser örn den ekonomiska planen. Skyldig­

heten att upprätta dylik plan är den väsentliga nyheten i förhållande till gäl­

lande rätt. Med de av mig tidigare omnämnda avvikelserna från sakkunnig­

förslaget har planen erhållit en annan och betydelsefullare uppgift än de sak­

kunniga avsett. Detta har synts mig böra komma till uttryck jämväl därut-

innan, att de stadganden, som röra upplåtelse av bostadsrätt, inledas av före­

skriften, att för rätt att upplåta bostadsrätt förutsättes, att en av styrelsen

upprättad ekonomisk plan för föreningens verksamhet föreligger.

Beträffande planens innehåll torde jag få hänvisa till sakkunnigförslaget

och vad jag tidigare anfört. Här synes endast böra anmärkas, att det lägen-

hetsvärde, som angives i planen, ej får frångås annat än i särskilt i lagen

bestämt fall. Att det upptagna värdet måhända ej kommer att motsvara

lägenhetens matematiskt uträknade värde saknar betydelse. Det i planen an­

givna värdet tjänstgör nämligen endast såsom ett relationstal för angivande

av de olika lägenheternas inbördes delaktighet i föreningens tillgångar, för

medlemmarnas avgiftsskyldighet o. s. v.

Bihang lill riksdagens vrotoknll TÖSÖ. 1 sami. 50 haft. (Nr 65.)

4

51

I

O Q

O §.

I denna paragraf regleras det förhållande, som uppkommer, när föreningen

utan iakttagande av de bestämmelser, som skola tillämpas i fråga örn upplåtelse

av bostadsrätt, upplåter nyttjanderätt för obegränsad tid till lägenhet i förenin­

gens hus. Beträffande frågan, när dylik rätt kan anses upplåten, får jag hänvisa

till vad jag anfört vid 10 §.

Enligt sakkunnigförslaget är i nu förutsatt fall upplåtelsen ogiltig gent emot

den, till vilken upplåtelsen skett, men äger denne likväl, örn han så önskar,

kvarstå såsom bostadsrättshavarc. Anspråk, grundat på dylikt förhållande,

skall göras gällande inom två år.

Dessa regler har jag ansett ieke böra upptagas i det överarbetade förslaget.

Med hänsyn till den vidgade rättsverkan, som knutits till planen, är det nöd­

vändigt, att den, vilken inträder såsom bostadsrättshavare, är så att säga bun­

den till viss ekonomisk plan i avseende å såväl rättigheter som skyldigheter.

Det är oförenligt med lagens ståndpunkt i övrigt att låta ett avtal av nu an­

given innebörd bliva gällande såsom bostadsrättsupplåtelse. Ej heller lärer en

lösning av spörsmålet stå att vinna med ett stadgande örn rätt för den, till vil­

ken upplåtelsen skett, att senare genom teckning å teckningslista i behörig ord­

ning förvärva bostadsrätt. Endast i sällsynta fall torde nämligen de villkor, som

innefattas i en dylik upplåtelse, samt de rättigheter och skyldigheter, som här­

ledas ur teckning å lista, upptagande viss plan, sammanfalla eller kunna bringas

till överensstämmelse. Några allmängiltiga regler för dylika fall lära ej kunna

uppställas. Under sådana förhållanden erbjuder sig knappast annan utväg än

att fastslå, att upplåtelse av lägenhet med rätt, vilken betecknats såsom bostads­

rätt, eller eljest med nyttjanderätt för obegränsad tid är ogiltig, där upplåtelsen

skett till annan än den, som tecknat sig å behörig teckningslista. Ogiltigheten

inträder omedelbart och särskilda regler för framställande av anspråk å skade­

stånd synas icke vara påkallade.

Emellertid torde för det fall, att den, till vilken upplåtelse skett, tillträtt lä­

genheten, vissa regler böra meddelas beträffande hans rätt att kvarsitta. Här­

om hava bestämmelser upptagits i 2 mom. Innehavare av lägenhet anses nyttja

denna på grund av hyresavtal med hyrestiden bestämd till den fardag, som in­

träffar näst efter tre månader från uppsägning. Uppsägningsrätt tillkommer

såväl föreningen som nyttjanderättshavaren. Vid utövning av rätten att vid

bristande överenskommelse mellan parterna fastställa övriga villkor för denna

hyresrätt har domstolen att utgå från vad i orten i allmänhet gäller i fråga örn

hyresupplåtelse av lägenheter av motsvarande slag.

14 §.

I fråga örn denna paragraf torde jag få hänvisa till de sakkunnigas fram­

ställning.

15 §.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga uttalat, att innehavare av

bostadsrätt skall äga frihet att överlåta bostadsrätten, men att det med hänsyn

Kuni)!. Maj:ts proposition nr 05.

52

Kungl. Majda proposition nr

05.

till betydelsen för bostadsföreningarna att erhålla lämpliga personer såsom

bostadsrättshavare bör överlämnas åt styrelsen att sanktionera överlåtelsen

genom att godkänna köparen såsom medlem i föreningen, överlåtes rätten till

någon, som redan är medlem, skulle dylik sanktion ej ifrågakomma; vid anta­

gande av medlem hade styrelsen att fästa avseende å sökandens lämplighet

såsom bostadsrättshavare. Till den uppfattning, de sakkunniga sålunda uttalat,

kan jag i det stora hela ansluta mig. I efterföljande paragrafer hava upp­

tagits vissa närmare bestämmelser för styrelsens prövningsrätt i fråga om

medlems antagande.

Anmärkas ma, att stadgandet i denna paragraf ej har avseende å familje-

rättsligt fäng eller testamente. Huru skall förfaras, då någon, som förvärvat

rätten på grund av dylikt fång, ej kan antagas till medlem, stadgas i 27 §.

16 §.

Enligt regeln i 15 § skall, där den, till vilken bostadsrätt överlåtits, ej varder

antagen till medlem, överlåtelsen vara utan verkan. En dylik regel lärer emel­

lertid näppeligen kunna upprätthållas i fråga örn överlåtelse, som skett genom

exekutiv auktion. Föreningens berättigade intressen torde icke trädas för nära

genom en föreskrift, att den, som förvärvat bostadsrätt å sådan auktion, ej må

vägras inträde såsom medlem. Stadgande härom har införts i denna paragraf.

17 §.

Rörande stadgandet i denna paragraf får jag hänvisa till vad de sakkunniga

anfört i den allmänna motiveringen. I sakligt hänseende hava vidtagits ett pär

ändringar. I sakkunnigförslaget torde med uttrycket 'arvinge’ hava avsetts

person, som vid tiden för överlåtelsen skulle hava varit arvsberättigad. Med

hänsyn till den begränsning av de arvsberättigades krets, som genom den nya

arvslagen införts, synes det böra tillkomma innehavare av bostadsrätt att fritt

överlåta denna rätt till envar skyldeman, som enligt lag äger taga arv efter över­

låtaren, oavsett örn vid överlåtelsen närmare arvinge fanns eller ej.

Det sätt, varpå i sakkunnigförslaget angivits de föreningar, som begränsat

sin verksamhet till vissa grupper av medlemmar, synes kunna medföra en mer

restriktiv tillämpning än som kan anses skäligt och lämpligt. Jag har därför

låtit i paragrafen införa ett tillägg, varigenom stadgandets tillämplighetsom­

råde vidgas, utan att dock bestämmelsen går utöver vad därmed torde hava

åsyftats.

18 §.

I första momentet hava upptagits regler för styrelsens prövningsrätt i andra

fall än de i lagförslaget förut behandlade. Reglerna torde överensstämma med

vad som redan nu i allmänhet tillämpas inom bostadsföreningarna. I fall, som

avses i detta moment, äro samtliga de villkor, som stadgarna uppställa för med­

lemskap, giltiga, sålunda ej blott villkor av den beskaffenhet, varom förmäles

i

17

§.

Med uttrycket 'skäligen bör tagas för god såsom medlem’ avses ej blott, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

53

vederbörande är vederhäftig för de ekonomiska förpliktelser, som åligga inne­

havare av bostadsrätt, utan även att hans personliga egenskaper äro sådana, att

han kan anses lämplig såsom medlem i föreningen.

De sakkunniga hava framhållit, att styrelsens prövningsrätt kan föranleda

vissa missbruk. I ändamål att förebygga obefogad vägran hava, såsom jag

tidigare omnämnt, de sakkunniga förslagit, att, där styrelsen två gånger vägrat

att godkänna till olika personer verkställda överlåtelser, styrelsen skall vara

skyldig att på överlåtarens begäran försälja bostadsrätten å offentlig auktion.

Denna anordning har ej synts mig tillfredsställande. Den innebär, att styrelsen,

även örn dess vägran att godkänna de till inträde i föreningen anvisade perso­

nerna måste anses grundad på objektivt giltiga skäl, skall vara pliktig att för­

anstalta örn auktion. I stället för att åstadkomma, en realprövning av styrel­

sens åtgärd utgår förslaget alltså från den presumtion, att en upprepad vägran

innebär missbruk av prövningsrätten. En sådan bestämmelse lärer kunna verka

därhän, att en överlåtare visar sig mindre nogräknad i fråga örn köparens lämp­

lighet, då han kan utgå från att styrelsen i det längsta söker undvika en tvångs­

försäljning.

Tanken att i här avsedda fall låta frågan örn medlems antagande underställas

myndighets prövning har avvisats av de sakkunniga, enär de skäl, som ligga

till grund för styrelsens vägran, ofta kunna vara av beskaffenhet att icke lämp­

ligen böra offentliggöras. I viss mån delar jag denna uppfattning. Men den

enda lösning, som tillgodoser såväl föreningens intresse att ej nödgas mottaga

olämpliga medlemmar som ock medlems rätt att kunna genom överlåtelse för­

foga över sin bostadsrätt, synes ligga däri, att styrelsens vägran kommer att

opartiskt prövas av ett utomstående organ. Härvid måste dock beaktas, att

denna prövning icke bör äga rum inför offentligheten. Förbises må ej heller

vikten därav, att frågan kan avgöras utan tidsutdräkt. Med hänsyn härtill

Ilar prövningen lämpligen synts kunna ske av en skiljenämnd, mot vars beslut

talan ej må föras. Bestämmelse härom har införts i 2 mom.

Skiljenämndens prövning måste tydligen avse såväl, huruvida hinder för

medlems antagande möter på grund av bestämmelse i stadgarna, som ock

huruvida den föreslagne skäligen bör tagas för god såsom medlem. Dessa båda

frågor lära nämligen icke kunna särskiljas; styrelsen kan ej gärna förpliktas

att i sitt protokoll angiva, av vilken anledning vägran skett. Och mången gång

kan fråga om hinder för medlems antagande på grund av bestämmelse i förenin­

gens stadgar vara att hänföra till en ren skälighetsprövning. Att alltså enligt

förslaget styrelsens beslut komma att prövas av olika organ, allteftersom fråga

är örn fall, som avses i 17 §, eller fall enligt 18 §, torde ej innebära någon

oegentlighet, då förra fallet uteslutande är att betrakta såsom en rättsfråga och

därför bör komma under domstols bedömande.

Emellertid är det uppenbart, att rätten att påfordra skiljedom rörande styrel­

sens vägran att till medlem antaga en person, till vilken bostadsrätten överlåtits,

ej bör kunna utövas annat än inom viss kort tid. Jag har ansett en tidrymd av

fyra veckor efter erhållen kunskap om beslutet vara skälig för att lämna veder­

börande tillfälle att söka. rättelse.

54

Kanyl. Majlis proposition nr 05.

19 §.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligt, att i stadgarna må kunna

intagas förbehåll om lösningsrätt för föreningen eller för medlem vid övergång

av bostadsrätt. I ett avseende har jag dock ansett mig böra tillstyrka saklig

ändring i sakkunnigförslaget. Lösningsrätt synes kunna tillåtas, även där bo­

stadsrätten övergår till medlem. I vissa föreningar äro nämligen med­

lemmarna i den ordning de inträtt i föreningen berättigade att övertaga lediga

bostadsrätter.

20

§.

Denna paragraf överensstämmer med 19 § i sakkunnigförslaget. Som emeller­

tid en avliden medlems dödsbo icke utan vidare är att betrakta såsom medlem,

har stadgandet synts böra fullständigas med föreskrift därom, att i fall, som i

paragrafen avses, dödsbo svarar på enahanda sätt som medlem.

21

§.

Denna paragraf motsvarar 20 § 1 mom. i sakkunuigförslaget. Stadgandet

har underkastats en redaktionell omarbetning.

22

§.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser angående den förteckning

Över lägenheter, upplåtna med bostadsrätt, vilken det skall åligga styrelsen att

upprätta. Enligt det överarbetade förslaget hava föreskrifterna örn lägenhets-

förteckningens innehåll i större utsträckning än i sakkunnigförslaget ställts

i relation till den ekonomiska planen. Härigenom har åt förteckningen givits

karaktären av en urkund, avsedd att tjäna till bevis örn de rättigheter och

skyldigheter, som äro anknutna till de särskilda bostadsrätterna. Såsom jag

förut omnämnt, hava i det överarbetade förslaget införts bestämmelser angå­

ende rätt för medlem, som innehar bostadsrätt, att påfordra inlösen från för­

eningens sida av bostadsrätten i vissa fall, där genom någon föreningens åt­

gärd avvikelse skett från den ekonomiska plan, som var gällande vid tiden för

upplåtelsen av bostadsrätten. För bedömande, huruvida dylikt anspråk kan

göras gällande, blir lägenhetsförteckningens innehåll tydligen av stor vikt.

Förteckningen skall uppläggas, så snart lägenhet upplåtes med bostadsrätt,

och skall lägenhet införas i förteckningen i samband med att bindande avtal örn

bostadsrätt kommer till stånd. Införandet i förteckningen utgör härigenom

så att säga den yttre bekräftelsen å bostadsrättens uppkomst.

Förteckningen skall upptaga en beskrivning av lägenheten i enlighet med

planen. Har vid byggnadens uppförande avvikelse skett från planen, skall

anmärkning härom ske i beskrivningen. Likaledes skall örn senare verkställda

förändringar anteckning göras i förteckningen.

I överensstämmelse med vad som förordats av de sakkunniga skall den ekono­

miska planen vara utgångspunkten för det värde, som för lägenheten skall angi­

vas i förteckningen. Avvikelse från det i planen upptagna värdet må ej ske i

annat än i lagen angivet fall. Förteckningen skall nämligen uppläggas, så

■snart någon bostadsrätt blivit upplåten, oell enligt 23 § skall kontrabok ut­

ställas till medlem, ela bostadsrätt upplåtes till honom. Med hänsyn härtill

är det uteslutet, att för de bostadsrätter, som upplåtas innan byggnadskostna-

derna eller andra utgifter med visshet kunna bestämmas, upptaga annat värde

än det i planen angivna. Enär förhållandet mellan de olika lägenheternas

värden skall vara oföränderligt, måste alltså samtliga lägenheters värden an­

givas i överensstämmelse med planen.

I ett särskilt fall skola dock andra värden angivas i förteckningen, näm­

ligen, örn genom föreningens åtgärd lägenheten erhållit annan inredning än

i planen avsetts. Föranledes härav ändring av värdet skall anteckning

därom göras i förteckningen. Denna föreskrift är tillämplig, vare sig förändrin­

gen skett redan vid lägenhetens första inredning eller sedermera. Förändring

anses hava skett genom föreningens åtgärd, när föreningen har att svara för

de för förändringens vidtagande erforderliga kostnaderna.

I överensstämmelse med sakkunnigförslaget stadgas i det överarbetade för­

slaget, att förteckningen skall innehålla uppgift örn varje lägenhets innehavare,

varjämte anteckning skall ske örn därutinnan inträffade förändringar.

Med hänsyn till den ökade betydelse, den ekonomiska planen erhållit enligt

det överarbetade förslaget, har det ansetts nödvändigt införa uttrycklig be­

stämmelse, att planen skall finnas lätt tillgänglig hos föreningen. Likaledes

blir det av vikt för såväl föreningen som för enskild medlem att utan om­

gång eller svårighet kunna styrka, vilken teckningslista som är grundläggande

för den varje särskild medlem tillkommande bostadsrätten. Med hänsyn här­

till har i denna paragraf intagits föreskrift, att planer och teckningslistor skola

vara fogade vid förteckningen.

i

Kungl. Maj:ts proposition nr G

J.

f>5

23 §.

Enligt 11 § kan teckning å teckningslista medföra den omedelbart inträdande

verkan, att avtal örn upplåtelse av bostadsrätt kommit till stånd. Men för­

slaget utgår från att upplåtelsen kan göras beroende av vissa villkor,

på sätt de sakkunniga närmare utvecklat i motiveringen till 9 § i sitt för­

slag. Även jämlikt 12 § i det överarbetade förslaget kan upplåtelsen vara

beroende av bestämmelse i teckningslistan. Stundom kan därför vara ovisst,

när upplåtelsen är att anse såsom definitiv. I ändamål att denna ovisshet

snarast möjligt må avlägsnas föreskrives i 23 §, att styrelsens skyldighet att

utfärda kontrabok skall inträda samtidigt med att upplåtelseavtalet kommit

till stånd. Är avtalet definitivt, kan alltså medlemmen påfordra, att kontra­

bok utfärdas för honom.

I anslutning till vad som föreslagits i fråga örn lägenhetsförteckningen hava

beträffande kontraboken upptagits vissa bestämmelser, varigenom jämväl den­

na ställts i närmare sammanhang med den ekonomiska planen. Sålunda har

i lagtexten uttryckligen utsagts, att bokens uppgifter örn lägenhetens värde

o. d. skola hänföra sig till lägenhetsförteckningens innehåll. Men dessutom

har meddelats föreskrift, att boken skall utmärka, enligt vilken ekonomisk plan

bostadsrätten upplåtits. Med hänsyn till den rätt, som enligt förslaget till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

lagts medlem att vid visst frånträdande av planen från föreningens sida på­

fordra inlösen av bostadsrätten, är det av vikt för honom att kunna styrka, hur

i nämnda avseende förhåller sig.

För att bokens innehåll skall vid varje tillfälle vara i överensstämmelse

med radande förhållanden har skyldighet ålagts styrelsen att underrätta med­

lem örn ändring i avseende, varom boken skall innehålla uppgift, samt att på

medlems begäran därom göra anteckning i boken.

24 §.

Denna paragraf överensstämmer med 22 § i sakkunnigförslaget.

25 §.

Denna paragraf skiljer sig från motsvarande stadgande i sakkunnigförsla­

get allenast derutinnan, att den redan i 1 § uttalade föreskriften örn bostads­

rattens obegränsade giltighetstid här fått utgå samt att jämväl avliden med­

lems dödsbo förklarats äga utöva bostadsrätt.

26 §.

Förevarande paragraf äger motsvarighet i 23 § 2 mom. i sakkunnigför­

slaget.

27 §.

I sakkunnigförslagets 14 och 15 §§ hava upptagits bestämmelser med syfte

att vid bodelning eller arvskifte bevara bostadsrätten åt innehavarens make

eller närmaste arvinge och att för denne underlätta utlösen av övriga bodel­

ägare. Bestämmelserna, vilka för ifrågavarande föreningar torde vara av

jämförelsevis ringa praktisk betydelse, hava avfattats med motsvarande stadgande

i aborättslagen såsom förebild. Da de sakkunniga ej ansett sig kunna föreslå

införande av förmånsrätt för den dödsbodelägare tillkommande fordran å lösen

för bostadsrätten, har jag ansett bestämmelserna kunna såsom mindre behövliga

utgå.

Jag har låtit i denna paragraf upptaga ett stadgande av innehåll, att, där

rätten genom familjerättsligt fång övergår till någon, mot vars antagande till

medlem hinder möter på grund av stadgandet i 17 §, styrelsen äger anmana

honom att inom sex månader överlåta rätten till annan, som ej må förvägras

inträde såsom medlem. Ställer förvärvaren sig ej anmaningen till efter­

rättelse, skall styrelsen äga att för hans räkning sälja bostadsrätten å offent­

lig auktion.

Innebörden av förslagets bestämmelser rörande rätten för dödsbo att utöva

bostadsrätt är följaktligen den, att i regel ett oskiftat dödsbo äger kvar-

sitta i lägenheten och utöva bostadsrätten. Härav torde ej följa någon olä­

genhet för föreningen, och i många fall synes bäst överensstämma med rätt­

visa och billighet, att dödsbodelägarna äga gemensamt begagna bostads­

rätten, t. ex. mor och barn eller två systrar. Däremot kan dylik rätt ej

medgivas, örn hinder på grund av 17 § föreligger för dödsbodelägarnas an-

57

tagande till medlemmar. För detta fall ävensom för den händelse, att efter

bodelning eller arvskifte bostadsrätten tillfallit någon, som av nyssnämnda

anledning ej kan antagas till medlem, lärer särskild bestämmelse ej böra

saknas i lagen. Eljest kan styrelsens rätt enligt 17 § att vägra god­

känna förvärvaren såsom medlem eludera^. Till undvikande härav synes

styrelsen böra tillerkännas försäljningsrätt, under förutsättning att ej stärbhuset

eller förvärvaren överlåter bostadsrätten till någon, mot vars antagande till

medlem hinder ej möter. Styrelsen bör utan svårighet kunna skaffa sig kän­

nedom örn dödsboet och de närmare omständigheter, som härvid äro av be­

tydelse. Föreligger sådant fall, som i denna paragraf avses, har styrelsen

att tillställa dödsboet resp. förvärvaren anmaning att överlåta bostadsrätten

till lämplig person. Därvid bör tillika angivas det äventyr, som i lagen stad­

gas för den händelse att ej inom sex månader sådan person gör ansökning att

bliva antagen till medlem.

28 §.

I 24 § i sakkunnigförslaget meddelas bestämmelse angående den befogen­

het, som tillkommer medlem i det fall att lägenheten vid tillträdet ej befinnes

i avtalat skick; stadgandet är avsett att gälla vare sig lägenheten framträder

i förbättrat eller i försämrat skick. Emellertid torde, såsom ock länsstyrelsen

i Malmöhus län framhållit, näppeligen en gemensam regel kunna uppställas

för dessa båda fall. I det överarbetade förslaget har därför bestämmelsen

uppdelats i skilda paragrafer med ett efter vartdera fallet lämpat innehåll.

I 28 § behandlas det fall, att lägenheten vid tillträdet ej är i så gott skick,

som den ekonomiska planen utvisar, eller eljest ej svarar mot vad medlem skä­

ligen äger fordra. Paragrafen, som ej företer saklig avvikelse från sak­

kunnigförslaget, överensstämmer i det väsentliga med 3 kap. 10 § lagen örn

nyttjanderätt till fast egendom. Med hänsyn till den olikhet, som består i

rättsförhållandet mellan å ena sidan en föreningsmedlem och en bostadsför­

ening och å andra sidan mellan en hyresgäst och en hyresvärd, äro emeller­

tid villkoren för befogenhet att frånträda bostadsrätten något strängare än

för rätt att uppsäga ett hyresavtal. I förhållande till hyreslagens motsva­

rande stadgande skärpta förutsättningar hava oek uppställts för föreningens

skadeståndsskyldighet. En väsentlig olikhet föreligger jämväl därutinnan, att

stadgandet ej är dispositivt. Med hänsyn till att medlem för all framtid skall

vara bunden vid lägenheten lärer det vara nödvändigt att giva stadgandet

hängande karaktär.

29 §.

Denna paragraf motsvarar 25 § i sakkunnigförslaget och överensstämmer

till sitt sakliga innehåll med denna utom såvitt angår mom. 3, vilket är nytt.

övervägande skäl hava synts tala för att ej göra bestämmelsen tvingande.

30 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2G § i de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr <;r>.

58

kungl. Majda proposition nr Oö.

31 §.

I denna paragraf upptagas några fall, ela medlem äger frånträda bostads­

rätten på grund av att åtgärd vidtagits, som innebär avsteg från den eko­

nomiska planen. Dessa åtgärder kunna antingen direkt hänföra sig till den

särskilda lägenhet, som medlem innehar med bostadsrätt, eller ock avse för­

eningens verksamhet i övrigt.

Vad beträffar åtgärder av förstnämnda slag må erinras, att i 28 § redan

behandlats det fall, att lägenheten vid tillträdet befinnes i bristfälligt skick.

Förevarande paragraf åter angår det fall, att lägenheten erhållit annan in­

redning än i planen avsetts och att därav föranledes väsentlig ökning av de

för bostadsrätten utgående avgifterna. Stadgandet är tillämpligt vare sig åt­

gärden vidtagits före eller efter det lägenheten första gången tagits i bruk.

Väl ligger det i förhållandenas natur att den, som med bostadsrätt innehar

en lägenhet, skall äga att i allmänhet förfoga över lägenheten såsom örn han

vore dess ägare. Men denna rätt får ej utgöra hinder för vidtagande av så­

dana ändringar i lägenhetens inredning, vilka påkallas av ett behörigt för-

eningsintresse. 1 öreningen måste vara berättigad att även mot medlems be­

stridande vidtaga dylik åtgärd. Härvid torde dock böra göras den inskränk­

ning, att åtgärden ej får medföra en försämring av lägenheten. I 54 § har

intagits bestämmelse därom, att beslut, som innebär, att lägenhet kommer att

försämras, ej är giltigt mot bestridande av den medlem, som innehar lägenheten.

Tillika hava i samma paragraf givits vissa föreskrifter, som innebära garanti

för att beslut, som eljest medför väsentlig ändring av lägenhet, ej må tillkomma

oöverlagt. Har nu en dylik förändring i behörig ordning företagits, men medför

den endast en mindre ökning i de för bostadsrätten utgående avgifterna, synes

medlem ej äga befogat anspråk på att kunna undandraga sig dessa höjda avgifter.

Annorlunda är förhållandet, därest ökningen är väsentlig. Medlem bör då

kunna påfordra, att föreningen inlöser hans bostadsrätt.

Särskilda regler torde ej behöva uppställas för det fall, att föreningen i

strid med stadgandet i 54 § vidtagit åtgärd, som där omnämnes.

Vad nu anförts har avseende å det fall, att föreningens åtgärd direkt an­

går en särskild lägenhet. Enahanda regler synas emellertid böra gälla även

för den händelse, att andra åtgärder vidtagas, varigenom de för bostadsrätt

utgående avgifterna komma att väsentligt höjas. Sådana åtgärder äro t. ex.

uppförande av nya föreningshus, modernisering av föreningshus, förändring av

vissa lägenheter eller utvidgning av föreningsrörelsen. Däremot avses ej sådana

åtgärder, vilka endast innebära en ändring i ett redan bestående förhållande,

såsom t. ex. fastighetens intecknande i ändamål att med lånebeloppet antingen

gälda byggnadskostnader, som uppkommit till följd av att i planen gjorda be­

räkningar icke hållit streck, eller att bereda täckning för tillträdesbelopp för

lägenheter, som ej blivit upplåtna med bostadsrätt.

I fall, som avses i denna paragraf, torde, i motsats till vad som gäller enligt

föregående paragrafer, skadestånd ej böra ifrågakomma. En medlem synes

nämligen ej med fog kunna göra anspråk på att åtgärder av nu angivet slag ej

Kungl. Maj:ts proposition nr

6‘J.

59

skola vidtagas. Det ligger i denna verksamhets natur, att förändringar och ut­

vidgningar, som medföra ökade avgifter, icke kunna helt och hållet utebliva.

Medlemmarnas berättigade intressen synas bliva tillfyllest tillgodosedda genom

rätten att påfordra bostadsrättens inlösen.

Rätten att frånträda bostadsrätten torde ej böra stå medlem öppen hur länge

som helst. En tidrymd av tre månader från det medlemmen erhöll kunskap

om åtgärden synes innebära tillräckligt rådrum för sakens övervägande.

Uppsägningsrätt tillkommer självfallet ej medlem, som i cn eller annan forin

godkänt åtgärd av här avsett slag.

32 §.

Den i det överarbetade förslaget upptagna bestämmelsen, att ny plau skall

upprättas, när viss förändring inträffat i avseende å förhållande, varom pla­

nen bör innehålla upplysning, måste självfallet medföra uppsägningsrätt för

den, åt vilken bostadsrätt upplåtits i strid med denna bestämmelse. Uppsäg­

ning bör dock ej kunna göras, örn medlemmen vid upplåtelsen ägde kännedom

örn det förändrade förhållandet. Då uppsägning sker, ligger det i sakens natur,

att bostadsrättens förlust skall medföra rätt till skadestånd.

Även i här avsedda fall torde för uppsägningsrätt böra gälla en preklu-

sionsfrist av tre månader.

33 §.

I denna paragraf har intagits föreskrift örn skyldighet för föreningen att i

förut behandlade fall inlösa bostadsrätt.

I 2 mom. tillerkännes medlem rätt att kvarsitta viss tid efter det lösen för

bostadsrätten erlagts. Under tiden torde medlemmen, där ej annat är stadgat,

vara skyldig att gälda å honom belöpande föreningsavgifter.

34—38 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i sakligt hänseende i huvudsak med mot­

svarande stadganden i sakkunnigförslaget. Endast i ett par avseenden hava

vidtagits ändringar i sak. Sålunda har i 34 § gjorts den inskränkning i för­

eningens skyldighet att svara för reparationer i anledning av brand- eller vat-

tenledningsskada, att där skadan uppkommit genom medlemmens vållande,

han själv har att svara för densammas botande. Med denna ändring avses att

fastslå, att medlemmen har att bära ansvar ej blott för sådan skada, som han

föranlett genom direkt åtgörande, utan jämväl för den skada, som uppkommit

därigenom, att han underlåtit att utan dröjsmål underrätta föreningen örn timad

skada av beskaffenhet att med dess avhjälpande ej kan utan äventyr anstå.

Däremot är föreningen fortfarande i förhållande till övriga medlemmar ansvarig

för botande av skada, som uppkommit genom viss medlems vållande. Vidare har

i 36 § gjorts ett tillägg av innebörd, att de särskilda ordningsföreskrifter,

som en förening kan vilja fastställa till efterrättelse för sina medlemmar, icke

få äga en rent godtycklig karaktär, utan att de måste uppbäras av något

sakligt föreningsintresse; för deras giltighet förutsättes överensstämmelse nied

ortens sed och allmänna uppfattning.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

39 §.

I denna paragraf hava sammanförts stadgandena i sakkunnigförslao-ets 32

och 33 §§.

I likhet med de sakkunniga anser jag behov förefinnas av en föreskrift av

den innebörd denna paragraf utmärker. På sätt länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län framhållit, synes dylikt stadgande dock icke böra mot medlems bestri­

dande kunna sättas^ur kraft genom bestämmelse i avtalet angående överlåtelse av

föreningshuset. Då en på visst sätt kvalificerad majoritet kan besluta örn för-

eningshusets försäljning, måste i lagen givas garantier för att medlem, som

tillhör minoriteten, icke omedelbart berövas sin bostad. Stadgandet har där­

för i det överarbetade förslaget erhållit tvingande karaktär.

Vad beträffar övriga hyresvillkor är jag ense med de sakkunniga däri, att

regler icke skola lämnas i lagen beträffande villkorens bestämmande, utan att

åt parterna, eller, i brist pa överenskommelse dem emellan, åt domstol

överlämnas att därom träffa avgörande. Dock torde i fråga örn hyresbeloppet

viss grund för dess beräknande böra angivas i lagen. Det överarbetade för­

slaget innehåller härutinnan den bestämmelse, att i avbidan på domstols beslut

det årliga vederlag, som senast varit gällande, fortfarande skall utgå. Då emel­

lertid av skilda anledningar vederlaget kan vara olämpligt såsom mätare av

hyresvärdet, har domstolen naturligtvis fria händer att i sitt utslag bestämma

hyran till annat belopp.

40 §.

Innehållet i denna paragraf har synts lämpligen böra upptagas i denna av­

delning av lagen och ej, såsom i sakkunnigförslaget skett, i samband med före­

skrifter örn styrelse och föreningssammanträde.

41 och 42 §§.

I dessa paragrafer meddelas bestämmelser angående bostadsrättens förver­

kande vid vissa fall av underlåtenhet från medlems sida att fullgöra honom

åliggande skyldigheter eller av överträdelse av givna föreskrifter. 41 § behand­

lar verkan av dylik underlåtenhet, som ägt rum, innan tillträde skett. I 42 § be­

handlas sådana fall, som inträffa efter tillträdet.

I förra fallet torde knappast kunna föreligga annan underlåtenhet än be­

träffande erläggande av tillträdesbelopp. I likhet med de sakkunniga anser

jag, att i dylikt fall försäljning av bostadsrätten ej bör ifrågakomma. Jag delar

ock den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att medlemmen måste hava

en tämligen rundligt tilltagen tid efter anmaningen för att inbetala beloppet.

Denna tid har synts lämpligen kunna fastställas till en månad. Underlåter

medlemmen att inom denna respittid erlägga den oguldna avgiften, synes det

befogat att, såsom i förslaget skett, frånkänna honom rätt att återkräva redan

erlagt belopp. Anledning har ej synts föreligga att för detta speciella fall

föreskriva skyldighet att erlägga ränta å oguldet belopp. Med hänsyn därtill

att, såsom i vissa yttranden framhållits, en reservfond vanligen är av ringa be­

tydelse för en bostadsförening, har jag ansett mig kunna tillstyrka, att för-

Kungl. Maj:ts' proposition nr 05.

61

eningarna i avseende å det förverkade beloppets användning må kandla efter

gottfinnande.

Beträffande 42 § hava från vissa myndigheters sida hemställts örn någon

jämkning i syfte att medlems bostadsrätt må erhålla ett starkare skydd än som

följer av sakkunnigförslaget. Väl kan det synas naturligt att i fråga örn bo­

stadsrätt uppställa strängare villkor för förverkande än när det gäller hyres­

rätt. Men å andra sidan måste ihågkommas, att där hyresgäst gör sig skyldig

till förfarande, som medför skada för fastigheten, detta i regel träffar endast

hyresvärden. Inom en bostadsförening åter kan skadan medföra verkningar

för samtliga innehavare av bostadsrätt. Likartat är förhållandet, örn medlem

eljest missbrukar sin bostadsrätt. I ett hyreshus står det en hyresgäst, som

finner sig störd av annan hyresgäst, fritt att avflytta, men i ett föreningshus in­

nebär avflyttning i regel jämväl tvång till föryttring av bostadsrätten. Med

hänsyn härtill och då det uppenbarligen är av stor vikt för föreningen, att

medlem iakttager sina skyldigheter i avseende å lägenhetens nyttjande, har

jag ansett mig icke kunna tillstyrka någon avvikelse från de föreskrifter sak­

kunnigförslaget härutinnan upptager. Erinras må, att där vad som lägges

medlem till last är av ringa betydelse, han ej må skiljas från lägenheten.

Endast i ett avseende har jag i anledning av framställda erinringar funnit

mig böra förorda en ändring i sakkunnigförslaget, nämligen så tillvida, att i

det överarbetade förslaget intagits bestämmelse av enahanda innebörd som

stadgandet i 7 § i 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande hyra. Denna

bestämmelse har synts lämpligen kunna upptagas i 43 §.

I olikhet med sakkunnigförslaget avses i det överarbetade förslaget med

bostadsrätt endast den särskilda form av nyttjanderätt, varom den nu ifrågava­

rande lagen kommer att innehålla bestämmelser. Förfarande, som i 42 § avses,

medför förverkande av denna bostadsrätt. Att medlem genom erläggande av till-

trädesbelopp jämväl förvärvat ett ekonomiskt värde, som enligt lagens anord­

ning är knutet till bostadsrätten, saknar i detta avseende betydelse. Hur detta

värde, vilket jag, i likhet med de sakkunniga, anser även i fall av bostads­

rättens förverkande böra tillkomma medlemmen, skall realiseras, behandlas

i 48 §.

43 §.

Allenast med den avvikelse, som omnämnts vid 42 §, överensstämmer före­

varande paragraf med 35 § i sakkunnigförslaget.

44 §.

Innehållet i denna paragraf är överensstämmande med de sakkunnigas för­

slag.

45 §.

I förevarande paragraf, vilken motsvarar 37 § i sakkunnigförslaget, hava

med anledning av de stadganden örn uppsägningsrätt, vilka upptagits i 28 §

och följande paragrafer, vidtagits vissa redaktionella ändringar.

62

Kungl. Maj :ts proposition nr Oö

46 och 47 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i sak med bestämmelserna i 38 oell 33 §§

i sakkunnigförslaget utom så tillvida, att av billighetsskäl medlem i de fall, då

han ej skall vara skyldig att genast avflytta från sin lägenhet, förklaras be­

rättigad kvarsitta till den fardag för avträdande av förhyrd lägenhet, som in­

faller näst efter tre månader från uppsägning.

48 §.

I och med bostadsrättens förverkande upphör all rätt för medlemmen att för­

foga över lägenheten; någon valrätt för honom att uthyra lägenheten eller att

försälja bostadsrätten förefinnes ej. Däremot bör han, såsom jag i annat sam­

manhang (vid 42 §) uttalat, äga utfå det ekonomiska värde, som bostadsrätten

kan representera. I likhet med de sakkunniga anser jag, att detta värde bör,

så fort ske kan, genom bostadsrättens föryttring förvandlas i kontanta pen­

ningar. Sättet för föryttringen synes i första hand böra bero av överenskom­

melse mellan föreningen och medlemmen. Kan överenskommelse ej träffas,

torde, pa sätt de sakkunniga föreslagit, bostadsrätten böra genom föreningens

försorg säljas å offentlig auktion.

• 49 §.

I denna paragraf, motsvarande 42 § i sakkunnigförslaget, har endast vid­

tagits en redaktionell ändring.

50 §.

Enligt 48 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag äger, där föryttring av före­

ningen tillhörigt hus ägt rum, medlem, som i huset innehaft lägenhet med bo­

stadsrätt, påfordra, att föreningen skall träda i likvidation. I motiven alif öres

härom, att genom en sådan försäljning medlemmens ursprungliga bostadsrätt

rubbas. Då det näppeligen torde överensstämma med rättvisa och billighet,

att medlemmen skall kunna tvingas att övertaga en lägenhet i ett annat hus,

som till äventyrs kan hava förvärvats i stället för det föryttrade huset, måste

honom tillerkännas gottgörelse för det ekonomiska värde, bostadsrätten kan hava.

Därest överenskommelse ej kan träffas örn utlösen av bostadsrätten, bör medlem

vara berättigad påfordra föreningens trädande i likvidation. Endast örn stad­

garna föreskriva, att frågan om utlösen skall avgöras av skiljemän, skulle dylik

rätt ej förefinnas.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att medlem i nu avsett fall skall äga

utfå värdet av den upphörda bostadsrätten, varemot jag icke kan biträda deras

förslag i vad det avser, att en medlem skall kunna under angivna förhållanden

tvinga föreningen att träda i likvidation. I syfte att få i lagtexten angiven den

rätt, som sålunda skall tillkomma medlem, har paragrafen erhållit en från sak­

kunnigförslaget avvikande formulering. Därjämte hava i paragrafen upptagits

regler för beräknande av det belopp, medlem skall äga uppbära såsom ersättning

för bostadsrätten.

Anledning har ej synts föreligga att giva stadgandet i denna paragraf tvin­

gande karaktär.

Kungl.

Maj:ts

proposition nr Ciö.

(53

51 §.

I enlighet med vad som skett i övriga förekommande fall, Ilar även i 51 §

endast angivits den avvikelse, som göres från huvudstadgandet i föreningsla­

gen.

52—54 §§.

I fråga örn de fall, då särskild röstpluralitet skall erfordras för giltighet

av vissa beslut, är jag i stort sett ense med de sakkunniga. Beträffande åter

spörsmålet, hur denna pluralitet skall vara beskaffad, har jag ej kunnat i allo

ansluta mig till sakkunnigförslagets ståndpunkt. De beslut, som avses i dessa

paragrafer, gälla förhållanden, vilka nära beröra bostadsrätten, och bestäm­

melserna örn kvalificerad majoritet hava tillkommit i syfte att bereda bostads-

rättshavaren skydd mot åtgärder eller förfoganden, som verka förändrande å

hans rätt. Emellertid måste beaktas, att ändamålet lätteligen kan förfelas,

där ej åt de medlemmar, som innehava bostadsrätt, tillerkännes större inflytan­

de å besluten än som skett i sakkunnigförslaget. Jag har därför låtit omarbeta

dessa stadganden i den riktning, att de medlemmar, som innehava bostadsrätt,

skola erhålla bestämmanderätten i förevarande fall. Sålunda har i 52 § in­

tagits föreskrift därom, att för giltighet av beslut örn ändring av stadgarna

alltid erfordras, att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dem, som inne­

hava bostadsrätt. Enahanda bestämmelse har upptagits i 53 § i fråga örn gil­

tighet av beslut rörande föreningens trädande i likvidation eller försäljning av

föreningshuset.

I förhållande till 46 § i sakkunnigförslaget företer 54 § i det överarbetade

förslaget den avvikelse, att för giltighet av beslut, som innebär en försämring

av viss lägenhet, samtycke erfordras av den medlem, som innehar bostadsrätten.

Rörande skälen härför får jag hänvisa till vad jag tidigare anfört. Vad beträffar

beslut, som eljest kan medföra förändring av lägenheten, har i det överarbetade

förslaget gjorts det tillägg till de sakkunnigas förslag, att för giltighet av så­

dant beslut skall, där medlemmen ej bidragit till beslutet, erfordras — utöver

den i sakkunnigförslaget stadgade två tredjedelsmajoriteten —, att minst hälf­

ten av dem, som innehava bostadsrätt i huset, biträtt beslutet.

55 §.

Denna paragraf överensstämmer med 47 § i sakkunnigförslaget.

56 §.

Förevarande paragraf överensstämmer i sak med 49 § i de sakkunnigas för­

slag. Det värde, som bär avses, är det i lägenhetsförteckningen angivna vär­

det. Anmärkas må, att denna paragraf i fall, som avses i 50 §, skall tillämpas

även i fråga örn den, som innehaft bostadsrätt.

57 och 58 §§

De avvikelser, som dessa paragrafer förete från 50 och 51 §§ i sakkunnigför­

slaget, hänföra sig till förändringar, som förslaget i vissa förut berörda avse-

€4

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

enden undergått vid överarbetningen. Någon särskild motivering torde ej vara

erforderlig i detta sammanhang.

övergångsstadgandet.

Beträffande spörsmålet om lagens tillämplighet å tidigare registrerade eko­

nomiska föreningar, vilka hava till ändamål att upplåta lägenheter med ständig

nyttjanderätt, ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning, att lagen ej

skall hava retroaktiv verkan. Ej heller anser jag mig böra biträda en av läns­

styrelsen i Jämtlands län gjord hemställan, att vissa särskilda stadganden i lagen

skulle göras tillämpliga även å äldre föreningar. För dessa äldre föreningar torde

ringa fördel vara att vänta av en dylik retroaktivitet i den mån den icke komme

att medföra intrång i redan förvärvade rättigheter, en verkan, som tydligen

bör undvikas.

I sakkunnigförslaget har, i syfte att underlätta för äldre förening att vinna

registrering såsom förening med bostadsrätt, upptagits ett stadgande av inne­

börd, att i vissa fall bostadsrätt finge upplåtas utan att ekonomisk plan

upprättats. Med hänsyn till den väsentligt vidgade betydelse, planen er­

hållit i det överarbetade förslaget, torde ett dylikt stadgande dock knappast

vara lämpligt. Stadgandet har följaktligen fått utgå.

Har äldre bostadsförening ändrat sina stadgar i överensstämmelse med

denna lag och därefter registrerats såsom förening med bostadsrätt, lärer

detta ej medföra skyldighet för föreningen att träda i likvidation. Då för­

ändringen icke innebär, att något nytt rättssubjekt härigenom bildats, blir

tydligen en redan beviljad lagfart å föreningens fastighet fortfarande gäl­

lande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av $ och 91 §§ i lagen den 22 juni

1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

8

§.

Ändringen består i införandet av sista stycket, vilket endast innefattar en

hänvisning till 5 § i lagen örn vissa bostadsföreningar.

91 §.

Sista stycket är nytt och utgör endast en hänvisning till lagen örn vissa bo­

stadsföreningar.

Förslaget till lag om ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr

36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom.

I nyttjanderättslagen har synts böra upptagas ett omnämnande av den sär­

skilda form av nyttjanderätt, som införes genom lagen örn vissa bostadsför­

eningar.

Kungl. Maj:ts> proposition nr 65.

65

Förslaget till lag om ändrad lydelse ar 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

I avseende å detta lagförslag överensstämmer det överarbetade förslaget med

sakkunnigförslaget.

Beträffande frågan örn exekutiv försäljning av föreningshuset anför läns­

styrelsen i Skaraborgs län:

»Därest vid sådan försäljning innehavare av bostadsrätt med företeende av

sin kontrabok bevaka därpå grundad nyttjanderätt, skall enligt gällande ut-

sökningslag sagda rätt upptagas i borgenärsförteckningen och fastigheten ut­

bjudas med förbehåll respektive utan förbehåll örn nyttjanderättens bestånd.

Enligt sakkunnigas förslag synes emellertid försäljningen under alla omstän­

digheter medföra, att nyttjanderätten upphör och att bostadsrättsinnehavaren

endast äger kvarsitta till fardag, som infaller näst efter tre månader från verk­

ställd uppsägning. Vid nämnda förhållande torde ovan i utsökningslagen före­

skrivna procedur sakna rationell grund i förevarande fall. På sin höjd synes

enbart ett kungörande före utropet av försäljningens inverkan på nyttjande-

rätten vara tillfyllest. I händelse vad nu anmärkts må finnas beaktansvärt,

lärer förslaget, i vad det avser ändring i utsökningslagen böra kompletteras

med hänsyn till bestämmelserna i 107 och 123 §§ i sistnämnda lag.»

I och med husets försäljning, vare sig frivilligt eller exekutivt, upphör bo­

stadsrätten och ersättes av hyresrätt för viss kort tid. Föreskriften härom i

39 § får vid exekutiv auktion den betydelse, att medlem äger kvarsitta under

enahanda tid, som i allmänhet torde tillkomma hyresgäst, vars rätt ej bibehållits

vid försäljningen. Med hänsyn härtill lärer föreskriften i 123 § utsökningslagen

sakna betydelse i förevarande fall. Emellertid torde den ordning för fastighetens

utrop, som där stadgas, praktiskt sett ej kunna inverka å auktionens förlopp.

Någon ändring i nämnda paragraf har därför ej synts erforderlig. Vad åter

beträffar 107 §, är det uppenbart, att bostadsrätterna skola upptagas i borge­

närsförteckningen, på det att spekulanter må kunna erhålla kännedom örn de

villkor, varunder lägenheterna innehavas.»

Departementschefen uppläser härefter de omförmälda lagförslagen, vilka

såsom bilagor under A—D äro fogade vid detta protokoll, nämligen förslag till

1) lag örn vissa bostadsföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 8 och 9 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)

om ekonomiska föreningar;

3) lag örn ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nytt­

janderätt till fast egendom och

4) lag örn ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen;

samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 50 haft. (Nr 65.)

5

66

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om vissa bostadsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

¹ §•

Denna lag äger tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i lins, som

äges av föreningen, at medlemmarna med nyttjanderätt för obegränsad tid upp­

låta bostäder eller andra lägenheter (bostadsrätt).

²

§•

I fråga örn förening, som avses i denna lag, skall vad örn ekonomiska förenin­

gar i lag eller särskild författning är stadgat lända till efterrättelse, såvitt det

ej strider mot vad här nedan förordnas.

3 §.

Ej må i stadgarna meddelas bestämmelse, att medlemmarna åtaga sig person­

lig ansvarighet för föreningens förbindelser.

Örn förenings bildande.

4 §.

Föreningens stadgar skola innehålla vad i 7 § i lagen den 22 juni 1911 (nr

55 s. 1) om ekonomiska föreningar finnes föreskrivet med undantag för vad

vid 4)—6) i nämnda paragraf sägs.

Därjämte skola stadgarna angiva:

1) där inträdesavgift skall förekomma, det belopp, ej överstigande etthundra

kronor, till vilket avgiften må bestämmas;

2) de grunder, enligt vilka den för bostadsrätt utgående grundavgift (till-

trädesbelopp) skall beräknas;

3) de grunder, enligt vilka årligt vederlag för bostadsrätt skall utgå;

4) där andra avgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller på särskilt

beslut örn uttaxering beroende, skola förekomma, de högsta årliga belopp, sam­

manlagt ej överstigande etthundra kronor, vartill avgifterna må bestämmas;

samt

5) de grunder, enligt vilka, efter avsättning till reservfond, skall förfogas

över uppkommen vinst.

Där inträdesavgift förekommer, skall vad i lagen örn ekonomiska föreningar

är stadgat angående insats äga motsvarande tillämpning å inträdesavgift; dock

att av medlem ej må uppbäras mer än en inträdesavgift.

5 §.

Föreningens firma skall innehålla orden »förening med bostadsrätt» eller

förkortning av dessa ord (»f. m. b.» eller dylikt). Ej vare nödigt att i firman

intaga orden »utan personlig ansvarighet» eller förkortning av dessa ord.

Ej må annan ekonomisk förening i sin firma eller eljest vid beteckning av

affärsrörelsen använda ordet »bostadsrätt».

Om föreningsmedlems intagande och avgång samt örn upplåtelse och över*

gång av bostadsrätt.

6

§.

I den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas må inskränkning ej ske

i styrelsens befogenhet att pröva frågan örn medlems antagande.

⁷ §•

Innan bostadsrätt må upplåtas, skall styrelsen hava upprättat en ekonomisk

plan för föreningens verksamhet.

Planen, som skall hänföra sig till viss byggnad eller byggnadsritning, skall

innehålla upplysningar såväl i de avseenden, vilka äro av betydelse för bedö­

mande av föreningens verksamhet, som ock rörande de ekonomiska förpliktelser,

vilka kunna komma att åligga en var innehavare av bostadsrätt. I planen skall

angivas värdet å varje i planen upptagen lägenhet.

Har efter planens upprättande i avseende å förhållande, varom planen bör

innehålla upplysning, förändring inträffat av beskaffenhet att i märklig mån

inverka på föreningens ekonomiska ställning eller de ekonomiska förpliktelser,

som åligga innehavare av bostadsrätt, må bostadsrätt ej vidare upplåtas, med

mindre styrelsen upprättat ny plan.

Närmare föreskrifter om planens innehåll utfärdar Konungen.

8

§.

Den ekonomiska planen skall vara försedd med styrelseledamöternas egen­

händiga, bevittnade namnunderskrifter, varjämte av två trovärdiga och för insikt

och erfarenhet i fråga örn byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning kända

män skall vara tecknat intyg å planen, att den enligt deras omdöme vilar på till­

förlitliga grunder.

9 §.

Den ekonomiska planen skall i två exemplar ingivas till Konungens befall-

ningshavande i det län, där styrelsen har sitt säte. Det ena exemplaret av pia-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

67

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

nen skall förvaras för att hållas tillgängligt för en var, som önskar taga känne­

dom därav; det andra skall, försett med påskrift örn mottagandet, återställas

till styrelsen.

Har ej planen upprättats i behörig ordning eller finnes den ej äga föreskrivet

innehall, ma den ej mottagas. Vägras mottagandet, skall bevis därom jämte

skälen för beslutet på begäran meddelas.

Mottages planen, skall anteckning därom göras i föreningsregistret.

10 §.

Bostadsrätt ma ej upplatas at annan än medlem, som tecknat sig å tecknings-

lista, upprättad i den ordning 11 § stadgar.

11

§.

Teckningslista skall vara försedd med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter. Ej må mer än en teckningslista utfärdas.

Vid teckningslistan skall vara fogad styrkt avskrift av senast upprättade eko­

nomiska plan jämte den i 9 § omförmälda påskrift.

Teckningslistan skall angiva

1) tiden för tillträde av lägenhet; och

2) ordningen för erläggande av tillträdesbelopp.

Teckningslistan skall tydligt utmärka, örn teckningen är omedelbart bin­

dande, eller under vilka förhållanden bundenhet inträder.

Teckning skall avse viss i planen upptagen lägenhet.

Styrelsen åligger att hålla teckningslistan tillgänglig för en var, som önskar

taga kännedom därav.

12

§.

Hava flera tecknat sig för samma lägenhet, vare den teckning gällande, som

först ägde rum. År i teckningslistan annorlunda föreskrivet, lände det till ef­

terrättelse.

13 §.

Har lägenhet upplåtits med rätt, vilken betecknats såsom bostadsrätt, eller el­

jest med nyttjanderätt för obegränsad tid, utan att den, till vilken upplåtelsen

skett, tecknat sig å teckningslista, som uppfyller föreskrifterna i 11 §, vare,

där tillträde av lägenheten ej skett, upplåtelsen ogiltig.

Har tillträde av lägenheten ägt rum, skall upplåtelsen anses såsom hyresavtal

med hyrestiden bestämd till den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från uppsägning. Kan överenskommelse ej träffas angående övriga hyresvillkor,

åge domstol efter stämning fastställa desamma.

I fall, som i denna paragraf avses, äge den, till vilken upplåtelsen skett, rätt

till skadestånd.

Kungl. May.ts proposition nr 65-

69

14 §.

Så länge medlem innehar bostadsrätt, äge han ej utträda ur föreningen; ej heller

må medlem, medan han innehar bostadsrätt, uteslutas ur föreningen.

15 §.

Medlem äge till annan överlåta sin bostadsrätt. Är den, till vilken överlåtelsen

skett, ej medlem, vare överlåtelsen dock utan verkan, där ej denne varder an­

tagen till medlem.

16 §.

Den, som förvärvat bostadsrätt å exekutiv auktion, må ej vägras inträde så­

som medlem.

17 §.

Har någon förvärvat bostadsrätt på grund av testamente eller har eljest sådan

rätt övergått till innehavarens make eller någon hans skyldeman, som enligt

lag äger ärva, må den, som förvärvat rätten, ej vägras inträde såsom medlem,

med mindre hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna, att medlem

skall tillhöra viss sammanslutning eller innehava anställning i visst företag

eller uppfylla annat villkor av liknande beskaffenhet.

18 §.

Har bostadsrätt i andra fall än i 16 och 17 §§ sägs överlåtits till någon, som

ej är medlem, må denne ej vägras inträde såsom medlem, därest han uppfyller

de villkor för medlemskap, som stadgarna må föreskriva, och han skäligen

bör tagas för god såsom medlem.

Vägrar styrelsen i fall, som i denna paragraf avses, att antaga den, till vilken

överlåtelsen skett, till medlem, vare, där han inom fyra veckor efter erhållen

kunskap örn beslutet det fordrar, frågan örn hans antagande till medlem prövad

av tre skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän. Vad skiljemännen bestämt

skall gälla.

19 §.

I stadgarna må kunna förbehållas, att vid övergång av bostadsrätt förenin­

gen eller medlemmarna skola vara berättigade att lösa bostadsrätten. I ty fall

skola stadgarna angiva den ordning, i vilken lösningsrätten må tillkomma för­

eningen eller medlemmarna inbördes, den tid, ej överstigande trettio dagar, räk­

nat från anmälan hos styrelsen om bostadsrättens övergång, inom vilken den,

som vill begagna sig av lösningsrätten, skall hos den, till vilken bostadsrätten

övergått, därom göra anmälan, ävensom den tid, ej överstigande trettio dagar,

räknat från det lösens belopp blivit bestämt, inom vilken lösen skall erläggas.

Där överenskommelse ej kan träffas örn lösens belopp, varde, så framt ej an­

norlunda är bestämt i stadgarna, beloppet, som skall motsvara bostadsrättens

verkliga värde, bestämt av tre skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän, med

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten under

domstols prövning, saframt lian instämmer sin talan inom nittio dagar från det

skiljemännens beslut i huvudskrift eller bestyrkt avskrift delgavs honom.

20

§.

övergår bostadsrätt till någon, som ej är medlem, svare ändock den, från vil­

ken rätten övergått, eller hans dödsbo, till de innehavare av rätten åliggande

skyldigheter, intill dess annan varder antagen till medlem.

Om medlemsförteckning, lägenhetsförteckning och kontraböcker.

21

§.

Den i 9 § i lagen örn ekonomiska föreningar föreskrivna medlemsförteckning

skall allenast innehålla uppgift örn varje medlems fullständiga namn och hem­

vist.

22

§.

Genom styrelsens försorg skall uppläggas förteckning över samtliga lägen­

heter, som äro upplåtna med bostadsrätt (lägenhetsförteckning). Lägenhet, som

upplåtes med bostadsrätt, skall ofördröjligen införas i förteckningen.

Förteckningen skall innehålla nummer å varje lägenhet jämte kort beskriv­

ning av lägenheten i enlighet med den ekonomiska planen. Förändringar här­

utinnan skola ofördröjligen antecknas.

I förteckningen skola lägenheternas värden angivas i överensstämmelse med

den ekonomiska planen. Har genom föreningens åtgärd lägenhet erhållit annan

inredning än i planen avsetts, skall därav betingad förändring av värdet oför­

dröjligen anmärkas i förteckningen.

Uppgift örn varje lägenhets innehavare skall ock intagas i förteckningen. För­

ändringar i innehavet av bostadsrätten skola ofördröjligen antecknas.

I förteckningen skall anmärkas dagen, då anteckning skett.

Vid förteckningen skola fogas de ekonomiska planer, som mottagits av Ko­

nungens befallningshavande, ävensom utfärdade teckningslistor.

Styrelsen åligger att hålla lägenhetsförteckningen tillgänglig för en var,

som önskar taga kännedom därav.

23 §.

För varje medlem skall, då bostadsrätt upplåtes till honom, genom styrel­

sens försorg utfärdas en kontrabok. Därjämte skall kontrabok utfärdas för

varje ny innehavare av bostadsrätten. Kontrabok skall vara i behörig ordning

undertecknad med föreningens firma. I boken skall angivas dagen för utfär­

dandet.

Boken skall utmärka, att bostadsrätten upplåtits med stöd av teckning, var­

om i 10 § sägs, och skall däri angivas dagen, då den vid teckningslistan fo­

gade planen mottagits av Konungens befallningshavande.

71

Boken skall innehålla, förutom anteckning om medlemmens namn och hu­

sets beteckning, uppgift örn lägenhetens nummer och värde samt beskrivning

av lägenheten, allt i enlighet med lägenhetsförteckningen. Tillika skola i bo­

ken intagas föreningens stadgar.

Sker efter bokens utfärdande och medan den ännu är gällande ändring av

förhållande, varom boken skall lämna upplysning, åligger styrelsen att därom

underrätta medlem. På begäran av medlem, skall anteckning örn det ändrade

förhållandet genom styrelsens försorg verkställas i boken.

24 §.

I kontrabok skall genom styrelsens försorg göras anteckning örn de för

bostadsrätten verkställda inbetalningar.

Om bostadsrätt.

25 §.

Bostadsrätt må ej utövas av annan än medlem eller hans dödsbo.

26 §.

Har bostadsrätt förvärvats av föreningen, skall rätten åter avyttras sa snart

det kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde i

den ordning 54 § 2 mom. stadgar besluter, att rätten skall upphöra.

27 §.

Har medlem, som innehar bostadsrätt, avlidit, och föreligger hinder, som i

17 § sägs, att till medlem antaga den, till vilken rätten övergått genom gifto­

rätt, arv eller testamente, åge styrelsen, där ej inom sex månader efter anma­

ning någon, som ej må vägras inträde såsom medlem, sökt att varda antagen

till medlem, låta rätten för förvärvarens räkning säljas å offentlig auktion.

Anmaning må anses given, när den blivit försänd i rekommenderat brev.

28 §.

Finnes lägenhet, då den första gången skall tagas i bruk, ej vara i så gott

skick, som den ekonomiska planen utvisar, eller eljest ej svara mot vad med­

lem skäligen äger fordra, må han, där icke styrelsen på tillsägelse genast

vidtager åtgärd för bristens avhjälpande, själv därom besörja på föreningens

bekostnad. Är bristen av svår beskaffenhet, äge medlemmen efter uppsäg­

ning frånträda bostadsrätten; dock må, där bristen inom kort kan avhjälpas,

uppsägning ej ske, med mindre styrelsen underlåter att, efter tillsägelse, så

snart ske kan därom besörja.

För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute medlem skälig nedsätt­

ning i det årliga vederlaget. Ligger vållande föreningen till last eller visar

föreningen försumlighet vid lägenhetens försättande i behörigt skick, äge med­

lemmen ock rätt till skadestånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

29 §.

Varder, då lägenhet första gången skall tagas i bruk, tillträde ej lämnat i

rätt tid och beror ej uppehället av medlemmen, äge denne, där genom uppe­

hället väsentlig olägenhet tillskyndas honom, efter uppsägning frånträda bo­

stadsrätten.

För den tid, medlem är i mistning av lägenheten eller del därav, njute han

skälig^ nedsättning i det årliga vederlaget; äge ock rätt till skadestånd, där

uppehållet kan tillräknas föreningen såsom försummelse.

Har i teckningslistan i fråga örn medlems rättigheter enligt denna paragraf

särskilt förbehåll skett, vare det förbehåll gällande.

30 §.

^ Har i fall, som i 28 eller 29 § avses, rättelse skett, äge ej sedan medlem

såsom grund för uppsägning åberopa förhållande, som där sägs.

31 §.

Har genom föreningens åtgärd lägenhet erhållit annan inredning än i den

ekonomiska planen avsetts, eller har föreningen eljest vidtagit åtgärd i strid

med planen, och föranledes härav väsentlig ökning av de för bostadsrätt utgå­

ende avgifter, äge medlem, där han ej godkänt åtgärden, efter uppsägning

frånträda bostadsrätten. Uppsägning skall ske senast tre månader efter det

medlemmen erhöll kunskap örn åtgärden, eller vare han sin talan förlustig.

32 §.

Har bostadsrätt upplåtits i strid med bestämmelsen i 7 § 3 morn., äge med­

lem, där han var i god tro, när upplåtelsen skedde, efter uppsägning från­

träda bostadsrätten; njute ock rätt till skadestånd. Uppsägning skall ske se­

nast tre månader efter det medlemmen erhöll kunskap örn förhållande, som bort

föranleda upprättande av ny ekonomisk plan, eller vare han all talan förlustig.

33 §.

Sker uppsägning i fall, som i 28, 29, 31 eller 32 §§ avses, vare föreningen

skyldig att lösa bostadsrätten.

Har medlem tillträtt lägenheten, äge han kvarsitta till den fardag för av­

trädande av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från det

lösen erlagts.

34 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, åligger medlem att på egen be­

kostnad hålla lägenheten i gott stånd; dock svare föreningen för reparationer

i anledning av brand- eller vattenledningsskada, som ej uppkommit genom med­

lemmens vållande.

Föreningen vare ock skyldig att bekosta reparationer å de stamledningar för

avlopp samt för lägenhetens förseende med värme, gas, elektricitet och vatten,

med vilka lägenheten av föreningen försetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

73

35 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, äge medlem allenast med till­

stånd av styrelsen företaga förändring i lägenhetens inredning.

36 §.

Medlem vare pliktig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt vad som

erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten; ålig­

gande det medlem att därvid ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrif­

ter, föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar. Medlem hålle

ock noggrann vårdnad däröver att vad sålunda åligger honom själv iakttages

jämväl av hans husfolk och av dem, som av honom inrymts i lägenheten.

37 §.

Ej må tillträde till lägenheten förvägras styrelseledamot, firmatecknare eller

revisor, när sådant erfordras för utövande av nödig tillsyn eller för utförande

av reparationsarbete. Då bostadsrätten jämlikt 27 eller 48 § skall säljas å

offentlig auktion, vare medlem pliktig att låta lägenheten förevisas å därför

lämpliga tider.

38 §.

Medlem äge upplåta lägenheten till annan medlem) eller med styrelsens till­

stånd till någon, som ej är medlem. Vill medlem i lägenheten stadigvarande

inrymma främmande person, skall han, där ej annorlunda är bestämt i stad­

garna, härtill inhämta tillstånd av styrelsen.

39 §.

Sker överlåtelse av hus, däri lägenhet upplåtits med bostadsrätt, och har

medlem tillträtt lägenheten, skall så anses, som örn medlemmen innehade lägen­

heten på grund av skriftligt hyresavtal med hyrestiden bestämd till den far­

dag, som infaller näst efter tre månader från uppsägning.

Lag samma vare, där huset, efter det medlem tillträtt lägenheten, varder

sålt i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Kan överenskommelse mellan medlem och nye ägaren ej träffas angående

övriga hyresvillkor, äge domstol efter stämning fastställa desamma; dock skall

i avbidan på domstols beslut med avseende å hyra för lägenheten tillämpas

vad närmast före överlåtelsen gällt i fråga om årligt vederlag.

40 §.

Där ej annorlunda är föreskrivet i stadgarna, ankomme å styrelsen att en­

ligt gällande grunder bestämma tillträdesbelopp och årligt vederlag för bo­

stadsrätt så ock att fastställa den ordning, vari avgifterna skola erläggas.

74

Kungl. ~Maj:ts proposition nr 65.

41 §.

Underlåter medlem att i rätt tid fullgöra inbetalning å tillträdesbelopp, som

förfaller till betalning före det tillträde av lägenheten må ske, åge styrelsen,

där ej rättelse sker inom en manad efter anmaning och ej heller med styrelsens

medgivande tillträde ägt rum, förklara bostadsrätten förverkad.

Anmaning må anses given, när den blivit försänd i rekommenderat brev.

Då bostadsrätt förverkats efter ty nu sagts, kan vad av tillträdesbeloppet

redan inbetalts ej återfordras.

42 §.

Bostadsrätt vare förverkad och föreningen förty berättigad att uppsäga med­

lem till avflyttning:

1. örn medlemmen utöver två söckendagar efter förfallodagen eller den

längre tid, som må vara bestämd i stadgarna, dröjer med erläggande av årligt

vederlag eller, i annat fall än i 41 § sägs, med erläggande av tillträdesbelopp;

2. örn lägenheten nyttjas till annat ändamål än det, vartill den är avsedd,

och väsentligt men därigenom kan tillskyndas föreningen eller annan medlem;

3. örn utan tillstånd av styrelsen medlemmen till annan än medlem upplåter

lägenheten eller han, utan att därtill vara berättigad, i lägenheten stadigva­

rande inrymmer främmande person;

4. örn lägenheten vanvårdas, eller örn medlemmen eller, där lägenheten

upplåtits till annan, denne åsidosätter något av vad jämlikt 36 § skall Aud lä­

genhetens begagnande iakttagas eller brister i den tillsyn, samma paragraf

ålägger medlem;

5. örn i fall, där jämlikt 37 § medlemmen är pliktig att lämna styrelse­

ledamot, firmatecknare, revisor eller annan tillträde till lägenheten, sådant

vägras, och medlemmen ej kan -visa giltig ursäkt; eller

6. örn medlemmen, där stadgarna föreskriva, att medlem skall tillhöra viss

sammanslutning eller vara anställd i visst företag eller uppfylla annat villkor

av liknande beskaffenhet, ej längre uppfyller villkoret.

Finnes i fall, som denna paragraf avser, vad som lägges medlemmen till

last vara av ringa betydenhet, må han ej skiljas från lägenheten.

Innan uppsägning må ske på grund av förhållande, som i 2, 3, 4 eller 5 sägs,

skall föreningen hava berett medlemmen tillfälle att inom skälig tid -vidtaga

rättelse i anmärkt hänseende.

Sker uppsägning, vare föreningen berättigad till skadestånd.

43 §.

Är bostadsrätt förverkad på grund av förhållande, som i 42 § 2, 3, 4 eller 5

sägs, men sker rättelse, innan föreningen gjort bruk av sin rätt till uppsäg-

ning, eller har i fall, som i 42 § 6 avses, föreningen icke uppsagt medlemmen

inom tre månader från det föreningen fick kunskap örn förhållande, som där

avses, åge ej sedan föreningen åberopa förhållandet såsom grund för med­

lemmens skiljande från lägenheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

75

Är bostadsrätt förverkad på grund av förhållande, varom i 42 § 1 förmäles,

vare lag, som i 7 § i lagen den 10 mars 1923 (nr 31) med vissa bestämmelser

rörande hyra sägs.

44 §.

Ej må i stadgarna upptagas annan grund för bostadsrättens förverkande än

41, 42 och 43 §§ bestämma.

45 §.

Uppsägning skall ske skriftligen eller med vittnen, där ej skriftligt erkän­

nande örn uppsägningen lämnas; skolande vad i 11 kap. 11, 14 och 15 §§

rättegångsbalken stadgas angående stämning äga motsvarande tillämpning i

fråga örn uppsägning.

Träffas ej den, vilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde uppsäg­

ningen i rekommenderat brev under hans vanliga adress avlämnad å posten

samt skriftlig underrättelse örn uppsägningen meddelad hans husfolk, örn så­

dant finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsägningen anses

hava skett, när vad sålunda föreskrivits blivit fullgjort.

Har den, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket, och

finnes ej heller känt ombud, som äger för honom mottaga uppsägning, må

uppsägningen ske genom kungörande i allmänna tidningarna.

Stämning, däri talan föres örn skyldighet för föreningen att lösa bostadsrätt,

så ock ansökan örn medlems vräkande gälle, där delgivning skett i behörig ord­

ning, såsom uppsägning, ändå att vad här ovan är stadgat icke iakttagits.

46 §.

Sker uppsägning av anledning, som i 42 § 1, 4 eller 5 sägs, vare medlem

skyldig att genast avflytta. Sker uppsägning av annan i 42 § omnämnd

anledning, åge medlem kvarsitta till den fardag för avträdande av förhyrd

lägenhet, som infaller näst efter tre månader från uppsägningen, där ej rätten

eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare.

47 §.

Prövas i tvist angående rätt för medlem att tillträda lägenhet eller angå­

ende skyldighet för medlem att avflytta medlem vara berättigad att tillträda

lägenheten eller pliktig att avflytta, äge rätten tillika, när skäl därtill äro,

förordna, att utslaget må på sätt utsökningslagen bestämmer verkställas utan

hinder därav att det icke äger laga kraft.

Är sådant förordnande meddelat, och fullföljas mot utslaget talan i högre

rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan ändringssökandet slutligen prövas,

förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.

48 §.

Har medlem skilts från lägenhet till följd av uppsägning i fall, som i 42 §

avses, varde bostadsrätten genom styrelsens försorg, så fort ske kan, såld å

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

offentlig auktion; dock att, där lägenheten varit utsatt för vanvård, därigenom

uppkommen brist först må avhjälpas.

Varder i fråga örn sättet för bostadsrättens försäljning annorlunda avtalat,

vare det avtal gällande.

Av vad som influtit genom försäljningen åge föreningen uppbära så mycket

som erfordras för täckande av föreningens fordran bos medlemmen. Återsto­

den skall tillfalla medlemmen.

49 §.

Sedan i fall, som i 48 § avses, bostadsrätten försålts och köparen antagits till

medlem, stående föreningen öppet att ur föreningen utesluta förre innehava­

ren av bostadsrätten.

50 §.

Upphör bostadsrätt till följd av föryttring av föreningen tillhörigt bus, äge,

där ej stadgarna annorlunda bestämma, medlem, som vid föryttringen innehade

bostadsrätten, utfå, sedan en månad förflutit efter det räkenskapsavslutning

efter föryttringen uppgjorts och granskats, ej mindre det inbetalta tillträdesbe-

loppet, i den man föreningens behållna tillgångar, enligt räkenskapsavslutnin-

gen, därtill förslå utan anlitande av reservfond och förnärmande av övriga med­

lemmars lika rätt, än ock vad, enligt räkenskapsavslutningen, å lägenhetens vär­

de belöper av föreningens vinst. Träder föreningen i likvidation före nämnda

tid eller varder inom samma tid beslut örn föreningens försättande i konkurs

meddelat, skall medlems rätt i förevarande avseende bedömas efter de i 59 och

60 §§ i lagen örn ekonomiska föreningar och 56 § i denna lag örn skifte av för­

eningens tillgångar givna föreskrifter.

Om vinstutdelning.

51 §.

I stället för vad i 18 § första punkten i lagen örn ekonomiska föreningar stad­

gas, skall gälla, att utdelning av vinst ej må göras i vidsträcktare mån, än att

återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen granskade räkenskaper,

överskjuta skulderna med minst det belopp, som motsvarar inträdesavgifterna

och tillträdesbeloppen, i den mån de redan inbetalts eller äro till betalning för­

fallna, jämte reservfond.

Om ändring av förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild röstplura-

litet & föreningssammanträde erfordras.

52 §.

För giltighet av beslut örn ändring av stadgarna erfordras, utöver vad i 42 §

i lagen örn ekonomiska föreningar är stadgat, jämväl, där genom beslutet förbe­

håll, som i 19 § 1 mom. sägs, införes eller rättigheten att föryttra bostadsrätt

inskränkes, att samtliga medlemmar, som innebava bostadsrätt, förenat sig

därom, men eljest att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dem, som in­

nehava bostadsrätt.

53 §.

För giltighet av beslut örn föreningens trädande i likvidation i andra fall än

i 48 § i lagen örn ekonomiska föreningar sägs eller av beslut örn föryttring av

föreningen tillhörigt hus, däri lägenhet är upplåten med bostadsrätt, erfordras,

utöver vad i 43 § i nämnda lag är stadgat för giltighet av beslut, som där av­

ses, jämväl att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dem, som innehava

bostadsrätt.

54 §.

Innebär beslut, att lägenhet, som innehaves med bostadsrätt, kommer att för­

sämras, vare beslutet ej giltigt, med mindre medlem, som innehar bostadsrätten,

bidragit till beslutet. Kommer beslutet eljest att medföra väsentlig föränd­

ring av lägenheten, erfordras, där medlemmen ej bidragit till beslutet, för dess

giltighet, att det biträtts av minst två tredjedelar av de röstande och dessa tilli­

ka utgöra minst hälften av dem, som innehava bostadsrätt.

Beslut, som i 26 § avses, vare ej giltigt, med mindre beslutet biträtts av

minst två tredjedelar av de röstande.

55 §.

Vad i 44 § 2 och 3 mom. i lagen örn ekonomiska föreningar sägs, skall ej

gälla.

Om likvidation och upplösning.

56 §.

I stället för vad i 60 § andra punkten i lagen örn ekonomiska föreningar stad­

gas skall gälla, att uppstående överskott skall, där ej annan grund finnes be­

stämd i stadgarna, fördelas å de medlemmar, som vid föreningens trädande i

likvidation innehade bostadsrätt, efter lägenheternas värden.

Straffbestämmelser.

57 §.

Har styrelseledamot upplåtit lägenhet med rätt, vilken betecknats såsom bo­

stadsrätt, eller eljest med nyttjanderätt för obegränsad tid, och har han där­

vid uppsåtligen underlåtit att iakttaga föreskriften i 10 §;

eller har styrelseledamot i ekonomisk plan eller i teckningslista eller i skrift­

lig handling, som åberopas i plan eller lista eller bifogas någondera, mot bättre

vetande meddelat oriktig uppgift;

eller har styrelseledamot uppsåtligen upplåtit bostadsrätt i strid med be­

stämmelsen i 7 § 3 morn.;

eller har styrelseledamot eller likvidator mot bättre vetande låtit i lägenhets-

förteckningen göra anteckning i strid med bestämmelserna i 22 § 2—5 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

77

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 65-

eller underlåtit verkställa anteckning, som där sägs, eller ock låtit i kontraboken

göra anteckning i strid med bestämmelserna i 23 § 2 mom. eller underlåtit

verkställa anteckning, som där sägs;

eller har styrelseledamot uppsåtligen i strid med bestämmelsen i 51 § låtit

verkställa utbetalning av föreningens tillgångar,

vare lag som i 84 § i lagen örn ekonomiska föreningar sägs.

58 §.

Har någon brutit mot vad i 5 § 2 mom. finnes stadgat;

eller har styrelseledamot i annat fall än i 57 § avses underlåtit att iakttaga

föreskrift, som är meddelad i 22 § 2—5 mom. eller 23 § 2 morn.;

eller har styrelseledamot eller likvidator underlåtit att iakttaga föreskrift,

som i 11 § sista morn., 22 § 1, 6 eller 7 mom. eller 23 § 1 eller 3 mom. eller

4 mom. 1 punkten är meddelad,

vare lag som i 85 § i lagen örn ekonomiska föreningar sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929 men skall ej tillämpas å för­

ening, som dessförinnan registrerats, i annat fall än då föreningen efter ikraft­

trädandet vunnit registrering såsom förening med bostadsrätt.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)

örn ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska

föreningar skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

8

§.

Ekonomisk förenings firma------------------- (m. b. p. a. eller dylikt).

I firman------------------ bolag.

Firman------------------- föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda orden »bank» eller

»bostadsrätt» är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

79

91 §.

Vad i denna lag------------------ om hypoteks föreningar äga tillämpning.

Ej heller------------------ särskilt stadgat.

Örn vissa bostadsföreningar är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

om ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nytt­

janderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att i 3 kap. i lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt

till fast egendom skall införas en ny paragraf med beteckning 32 § av följande

lydelse:

32 §.

Örn upplåtelse i visst fall av nyttjanderätt för obegränsad tid (bostadsrätt)

är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Bilaga D.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen, av vilka lag­

rum ändrats 133 § genom lag den 17 juni 1921 (nr 301) och 192 § genom lag

den 4 juni 1926 (nr 196), skola, 133 och 192 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

42 §.

Är dömt i tvist om skyldighet för arrendator att avträda arrenderad fastig­

het eller för den, som innehar fastighet med besittningsrätt för obegränsad tid

(åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord, att avflytta

från fastigheten eller örn hyresgästs flyttning i eller ur hus eller örn tillträde

av eller avflyttning från lägenhet, som är upplåten med bostadsrätt enligt la­

gen örn vissa bostadsföreningar, och har rätten förordnat, att domen må verk­

ställas utan hinder därav att den ej äger laga kraft, åge utmätningsmannen

befordra domen till verkställighet, där den vinnande ställer pant eller borgen

för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, örn domen ändras.

133 §.

Köparen------------------- uppsäges.

Sedan------------------- köparen.

Vid------------------ sagts.

Angående------------------- tillämpning.

Huru i fråga örn den, som innehar lägenhet med bostadsrätt enligt lagen örn

vissa bostadsföreningar, samt örn sådan rätt skall anses, är särskilt stadgat.

192 §.

Vägrar------------------ förverkad.

Vad sålunda stadgats örn arrendator eller hyresgäst skall ock i tillämpliga

delar gälla om den, som innehar fastighet med besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord, eller örn

den, sorn innehar lägenhet med bostadsrätt enligt lagen örn vissa bostadsför­

eningar.

Om------------------ sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Kungl. Maj:ts proposition nr GS.

81

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 juni

1929.

N ärvarande:

justitieråden S^tenberg,

A^ppelberg,

T

iselius

,

regeringsrådet S^öderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte-

mentsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 4 januari

1929, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag örn vissa bostadsföreningar,

2) lag örn ändrad lydelse av 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni 1911

(nr 55 s. 1) örn ekonomiska föreningar,

3) lag örn ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nytt­

janderätt till fast egendom och

4) lag örn ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren

Gösta Siljeström.

Lagrådet avgav följande yttrande:

Att en speciallagstiftning rörande bostadsföreningar är behövlig, finner

lagrådet ådagalagt. Sådana föreningar bildas numera i betydande omfatt­

ning även under tider, då förhållandena å bostadsmarknaden icke äro krisar­

tade, och den allmänna lagstiftningen örn ekonomiska föreningar har onekli­

gen visat sig icke vara tillfyllest med avseende å denna särskilda art av dy­

lika föreningar. I synnerhet i de hänseenden, som i remissprotokollet fram­

hållits, är det angeläget att för bostadsföreningarna erhålla speciella rätts­

regler. Beträffande frågan, huruvida dessa regler böra upptagas i en sär­

skild lag eller inarbetas i den allmänna föreningslagen, har visserligen den

förra metoden, vilken följts vid utarbetandet av det nu framlagda förslaget

till bostadsföreningslag, i viss mån lett till bristande enhetlighet och sam­

manhang mellan de olika bestämmelserna, men då enligt lagrådets mening det

andra förfaringssättet skulle medfört större olägenheter, anser sig lagrådet

icke böra hemställa örn ändring i detta hänseende. Ej heller finner sig lagrå­

det böra föreslå sådan omläggning av nämnda förslag, att den nya lagen kom-

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 50 käft. (Nr 65.)

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ine att omfatta samtliga för ifrågavarande föreningar gällande bestämmelser,

sålunda även dem, som ej avvika från den allmänna föreningslagen.

Förslaget till lag om vissa bostadsföreningar.

1

§•

Av den förebragta utredningen angående bestående ekonomiska föreningar

med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna framgår, att den rätt, var­

med dessa innehava sina lägenheter, är antingen en hyresrätt eller en nyttjan­

derätt för obegränsad tid, för vilken senare i det remitterade förslaget valts

benämningen bostadsrätt. Med hänsyn till den olika upplåtelseformen skiljes

sålunda mellan två huvudtyper av bostadsföreningar: hyresföreningar och före­

ningar med bostadsrätt. Föreningar av det senare slaget torde utgöra omkring

/* av samtliga bostadsföreningar, och bland dem märkas de talrika föreningar,

som äro anslutna till Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stock­

holm u. p. a. Det är föreningar av denna typ, som äro avsedda att bliva före­

mål för reglering genom den föreslagna lagstiftningen. Däremot skulle hyres­

föreningar få bildas och verka utan att vara underkastade sådan reglering.

Ifrågasättas kan, örn denna förslagets ståndpunkt bör vidhållas. Därest i

en hyresförening upplåtelserna ske för viss tid, torde det visserligen kunna

försvaras att låta föreningen verka utan den kontroll, som den nya lagen skulle

bereda. För den, som erhållit en på nämnda sätt begränsad nyttjanderätt,

måste det stå klart, att han icke vunnit den stadgade besittningsrätt, vars för­

värvande i allmänhet är syftet vid inträde i en bostadsförening, och insatsen

bleve väl i regel relativt obetydlig. Annorlunda ställer det sig, därest, såsom

oftast torde vara fallet, hyrestiden lämnas obestämd. Så sker exempelvis inom

den ganska betydande Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. I hy­

reskontrakten angående lägenheter i denna förenings hus är därjämte föreskri­

vet, att hyresgästen äger uppsäga hyresavtalet men att föreningen avstår

från sin uppsägningsrätt utom i vissa, starkt begränsade undantagsfall. Vare

sig sådan anordning beträffande uppsägningsrätten träffats eller ej, torde väl

avtalet falla under det för upplåtelse av nyttjanderätt till stadsfastighet

gällande lagstadgandet örn en maximitid av 25 år, och härmed är, sådant för­

slaget nu föreligger, tillämpning av den nya lagen utesluten. Oftast torde

emellertid för föreningsmedlemmen skillnaden mellan en hyresrätt av ifråga­

varande slag och en ständig nyttjanderätt förefalla skäligen obetydlig. Han

kan alltså förledas att med för honom avsevärt ekonomiskt tillskott inträda i

en förening, vars verksamhet icke, såsom han måhända trott, är underkastad

de lagbestämmelser, som funnits påkallade för att trygga en rätt av obegrän­

sad varaktighet. Vidare bör framhållas vad socialstyrelsen i sitt yttrande i

ärendet anmärkt därom, att en begränsning i lagstiftningsväg av rörelsefrihe­

ten allenast för den ena gruppen av bostadsföreningar kan tänkas föranleda

föreningar inom denna grupp att genom en mera skenbar än verklig förändring

i organisation undandraga sig lagens tillämpning. Det kan även enligt lagrå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

83

dets mening befaras, att den omständigheten, att nu behandlade slag av för­

eningar ställas utom kontrollen, kommer att föranleda grundare av osunda bo-

stadsföreningsföretag att använda den ifrågavarande upplåtelseformen. Lag­

rådet finner fördenskull icke tillrådligt, att föreningar av detta slag lämnas

oberörda av den nya lagen. För att göra densamma verksam även med avse­

ende å dessa föreningar erbjuda sig två utvägar: man kan antingen föra även

dem in under lagens kontrollbestämmelser eller ock stadga förbud mot att

förening upplåter rätt av förevarande beskaffenhet till sina medlemmar. Väl-

jes den förra vägen, torde det bliva nödigt att från en hel del av förslagets be­

stämmelser, vilka bygga på den genom 1 § givna strukturen av bostadsrätten,

medgiva undantag av mer eller mindre vittgående beskaffenhet, och en viss oklar­

het beträffande den upplåtna rättens innebörd skulle likväl säkerligen icke kun­

na undgås. Men framför allt synes det lagrådet tvivelaktigt, huruvida vid si­

dan av den form för bostadsrätten, som förslaget vill lagfästa, samt den hy­

resrätt för viss tid, som jämväl enligt lagrådets mening fortfarande skulle få

utan kontroll från lagens sida förekomma, finnes något verkligt behov av den

mellanform för upplåtelse åt föreningsmedlemmar, som nu omhandlade slag av

hyresrätt representerar. På grund härav finner lagrådet riktigast, att densam­

ma icke vidare tillätes inom föreningarna. I sådant syfte föreslår lagrådet, att

i förevarande paragraf införes stadgande därom, att annan förening än som där

avses ej må till sina medlemmar upplåta lägenhet med nyttjanderätt annorledes

än för viss tid. Då lagrådet intagit denna ståndpunkt, har givetvis förutsatts,

att, frånsett upplåtelser för viss tid, bostadsrättsförening ej må använda annan

upplåtelseform än den i den nya lagen konstruerade. Till förhindrande härav

kommer lagrådet att vid 57 § föreslå införandet av en ansvarsbestämmelse.

Den medlem i en bostadsförening, som fått lägenhet i föreningens hus till

sig upplåten med nyttjanderätt, har icke blott förvärvat den sakrätt, som be­

fogenheten att nyttja lägenheten utgör. Han har därjämte genom den insats

han gjort för nyttjanderättens förvärvande vunnit vissa, närmast vid medlem­

skapet knutna rättigheter, vilka i regel ej tillkomma övriga medlemmar, t. ex.

andel i vinst å föreningens verksamhet och i överskott, som kan uppstå vid dess

upplösning. Där termen bostadsrätt användes i förslaget, avses i allmänhet

sammanfattningen av de befogenheter innehavaren av en lägenhet äger, men

fullt konsekvent har detta ej iakttagits, i det att i några fall nämnda term bru­

kats för att beteckna allenast nyttjanderätten till lägenheten och i 1 § »bo­

stadsrätt» angivits såsom benämning å den speciella form av nyttjanderätt till

fast egendom, som i förslaget konstruerats. Den osäkerhet i terminologien, som

härigenom uppkommit, bör ej få kvarstå. Lagrådet vill för sin del förorda, att

ifrågavarande term användes allenast i den mera vidsträckta bemärkelse, som

först nämndes. Har sålunda för den i lagen konstruerade rättigheten antagits den

betecknande benämningen bostadsrätt, vore det lämpligt att giva det slag av för­

eningar, som bildats för att åt sina medlemmar upplåta sådan rätt, ett namn,

vari ordet bostadsrätt ingår. Om än termen bostadsrättsförening till en början

måhända komme att förefalla något otymplig, finner lagrådet densamma dock

böra godtagas såsom innebärande ett tydligt angivande av föreningens art.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Ifrågavarande termer torde böra fastställas i förevarande paragraf genom stad-

ganden av innehåll, att den rätt inom föreningen, som tillkommer medlem på

grund av upplåtelse, varom där sägs, i lagen benämnes bostadsrätt och att

föreningen benämnes bostadsrättsförening. Av en sådan terminologi påkallade

ändringar torde iakttagas i åtskilliga följande paragrafer.

Ehuru föreningsformen synes vara den naturliga för sammanslutningar med

ändamål att på ett varaktigt sätt bereda deltagarna bostäder, bedrives dock

verksamhet av denna art även av en del aktiebolag, därvid rätt att hyra viss

lägenhet i bolagets hus plägar bindas vid innehav av viss aktie eller serie av ak­

tier. Det lärer visserligen ej vara ställt utom tvivel, att en dylik anordning är

fullt förenlig med grunderna för aktiebolagsrätten, men antaget att så är bör

det övervägas, huruvida, då förhållandena nu anses påkalla, att bostadsförenin­

garnas verksamhet genom en speciallag underkastas reglering till skydd för

medlemmarnas intressen, verksamhet av enahanda art, bedriven i aktiebolagets

form, skall få utövas utan liknande reglering. Vid denna frågas besvarande

är främst att beakta, örn, sedan genom den nya lagen en för sammanslutningar

å ifrågavarande område särskilt avpassad form åstadkommits, det kan anses be­

hövligt, att möjlighet finnes att kläda verksamheten även i bolagsformen. Sär­

skild utredning härom är visserligen icke förebragt, men då antalet bostads­

bolag ej är större än omkring 30 och bildandet av sammanslutningar av denna

typ numera synes hava avstannat, är lagrådet benäget antaga, att något legi­

timt behov i nämnda hänseende knappast föreligger. Vid sådant förhållande

ifrågasätter lagrådet, huruvida icke i 1 § bör upptagas ett stadgande, att aktie­

bolag ej må bedriva verksamhet med sådant syfte, som i paragrafen avses.

Meddelas dylik föreskrift, torde dock genom en övergångsbestämmelse böra be­

redas möjlighet för bestående aktiebolag att i hus, som vid lagens ikraftträ­

dande är föremål för bolagets verksamhet, fortsätta densamma.

Paragrafen torde uppdelas i moment sålunda, att 1 mom. upptager ^en be­

stämmelse paragrafen enligt förslaget innehåller, dock med uteslutande av det

inom parentes satta ordet bostadsrätt, att de terminologiska stadgandena läm­

nas i 2 mom. och att förbuden mot vissa nyttjanderättsupplåtelser och viss verk­

samhet få sin plats i 3 mom.

2

§•

Innebörden av det stadgande, som här meddelas, bör vara, att den special­

lagstiftning på föreningsrättens område, varom nu är fråga, skall äga giltig­

het gentemot de i lag givna bestämmelser, som gälla för ekonomiska förenin­

gar i allmänhet; de författningar av administrativ natur, vilka hava avseende

å det ekonomiska föreningsväsendet, synas icke böra i detta sammanhang be­

röras. Orden »eller särskild författning» böra därför uteslutas. Däremot är

det lämpligt att särskilt nämna den lag, som huvudsakligen avses — 1911 års

lag örn ekonomiska föreningar.

I det till grund för det remitterade förslaget liggande, av tillkallade sak­

kunniga upprättade lagutkastet var i ett andra moment av förevarande para­

graf upptagen en föreskrift av innehåll, att därest bestämmelse i lagen örn

ekonomiska föreningar hänvisar till vad i samma lag är stadgat, hänvisnin-

Kungl. Majlis proposition nr 65.

85

gen skall avse jämväl bostadsföreningslagen. Denna föreskrift har ansetts

överflödig och av sådan anledning uteslutits i det nu föreliggande förslaget.

Utan en dylik föreskrift vore dock tvekan icke utesluten därom, huruvida de

åsyftade bestämmelserna i den allmänna föreningslagen, vilka icke äro få,

skola anses hänvisa även till den nya speciallagen. Med hänsyn härtill hem­

ställer lagrådet, att en föreskrift av berörda innebörd återupptages. Stadgan­

det bör erhålla så allmän avfattning, att det kommer att gälla även sådana

bestämmelser i föreningslagen som den i 28 § 1 mom. givna angående styrelse­

ledamots skadeståndsansvar, i vilket ämne de sakkunniga ansett särskild före­

skrift erforderlig i bostadsföreningslagen (utkastet 43 § 2 mom.) men det

remitterade förslaget ej innehåller något stadgande.

4

§.

Jämte de avgifter till föreningen, vilka det åligger alla dess medlemmar att

gälda, skall den, som erhållit upplåtelse av bostadsrätt, inbetala dels en grund­

avgift, benämnd tilltr öde sbelopp, och dels årliga vederlag. Tillträdesbeloppet

är en kapitalinsats, som kan sägas utgöra köpeskilling för bostadsrätteri; be­

loppet återbetalas icke, örn bostadsrätten överlåtes till annan innehavare, utan

den förre bostadsrättshavaren får bereda sig ersättning för sin insats genom

vad han av den nye kan betinga sig för överlåtelsen. De årliga vederlagen

däremot motsvara närmast den i hyresavtal bestämda hyran. Med desamma

skola enligt motiven främst bestridas alla regelbundet återkommande utgifter

för fastigheten, såsom räntor och amorteringar å lån (de senare såvitt de ej

äro avsedda att utgå av tillträdesbeloppen), skatter, kostnader för uppvärm­

ning och belysning, avgifter för vatten, elektrisk kraft, renhållning med mera,

försäkringspremier, administrationskostnader samt utgifter för fastighetens

underhåll ävensom avsättning till reparations- och reservfonder.

Då andra avgifter för bostadsrätterna icke få uttagas än tillträdesbeloppen

och de årliga vederlagen, måste de senare tillgripas även för täckande av mer

eller mindre tillfälligt uppkommande utgiftsbehov, exempelvis för fastighetens

grundliga iståndsättande efter en tid av försummat underhåll eller för inlö­

sen av ett lån, som oväntat uppsagts. I dylika fall skulle så stora anspråk

kunna ställas på bostadsrättshavarna, att det vore betänkligt att låta dessa

utgifter bestridas med årliga vederlag, vilkas fastställande jämlikt 40 § i

förslaget ligger i styrelsens hand. Det synes lagrådet lämpligt att begränsa

de årliga vederlagens användning till sådana utgifter av löpande natur som

ovan angivits och fordra föreningsbeslut för uttaxering av särskilt tillskott

till täckande av andra kostnader än dem, för vilka de årliga vederlagen egentli­

gen äro avsedda, samt att, till bostadsrättshavarnas skyddande mot allt för dryga

och allt för hastigt utkrävbara extra tillskott, bestämma, att i stadgarna skall

angivas såväl den utsträckning, vari sådant tillskott må fordras — maximi­

belopp för år eller dylikt — som ock den kortaste tid, ej understigande t. ex.

3 månader från uttaxeringsbeslutets fattande, inom vilken tillskottet skall gäl­

das. För markerande av vilka utgifter skulle få bestridas med de årliga ve-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

derlagen torde i lagen böra anföras exempel å desamma i enlighet med vad

ovan sagts.

Det lärer stundom visa sig vanskligt att avgöra, huruvida viss låneamorte-

nng är av beskaffenhet att böra bestridas medelst särskilt tillskott eller ge­

nom de årliga vederlagen. Här må i detta hänseende endast framhållas, att

örn avbetalningar å visst lån förutsatts vid den ekonomiska planens upprättan­

de, de böra gäldas medelst de årliga vederlagen.

Med den betydelse, som i förslaget tillägges lägenheternas inbördes värden,

synes bäst förenligt, att storleken av tillträdesbeloppen alltid bestämmes efter

dessa vardén, varav skulle bliva en följd, att örn det å en lägenhet en gång satta

värdet hojes i enlighet med vad lagen därom bestämmer, höjning skall ske även

av tilltradesbeioppet. Huru värdena böra i ekonomisk plan fastställas, kommer

att bliva föremål för lagrådets yttrande vid 7 §. Till bestämmande i stadgarna

bora emellertid överlåtas de ytterligare grunder, som skola gälla för beräknande

av tillträdesbelopp. Stadgarna kunna sålunda föreskriva, att tillträdesbeloppen

skola utgå med t. ex. 20 % av lägenhetsvärdena, att gäldas terminsvis. De sär­

skilda tillskotten stå till sin natur så nära tillträdesbeloppen, att även de förra

böra bestämmas efter lägenhetsvärdena.

Lagrådet hemställer, att i förevarande paragraf vidtagas ändringar i an­

ledning av vad lagrådet nu erinrat.

Vid 51 § kommer lagrådet att eventuellt föreslå uteslutande av vad 4 § 2

mom. innehåller under 5).

5 §.

Bifalles lagradets vid 1 § framställda förslag angående ifrågavarande för­

eningars benämning, torde i 5 § 1 mom. första punkten böra bestämmas, att före-

eningens firma skall innehålla ordet bostadsrättsförening.

Mot de bestämmelser lagrådet föreslagit till upptagande i 1 § 3 mom. bör

svala ett i 2 mom. av 5 § givet stadgande, att annan än dylik förening ej må

i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet bostadsrätt.

7 §•

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna örn ekonomisk plan för bo­

stadsförenings verksamhet synas vara avfattade under antagande, att verksam­

heten icke bedrives i mera än ett hus. Omfattar den flera hus, bör det för att

bostadsrätt i visst hus må upplåtas icke vara nog, att plan beträffande detta

hus föreligger, utan planen måste avse även det eller de övriga husen, så att

förutsättningarna för föreningens verksamhet i dess helhet må kunna bedö­

mas. För utmärkande härav torde någon omformulering av 2 mom. erfordras.

Enligt samma moment skall i planen angivas värdet å varje däri upptagen

lägenhet. Detta värde skall motsvara den andel av värdet å föreningens hus,

som faller å lägenheten. Såsom i motiven framhålles, skola de värden, som så­

lunda fastställas, tjäna såsom relationstal för angivande av de olika bostads-

rättshavarnas delaktighet i föreningens tillgångar, för deras avgiftsskyldig-

het o. s. .v. Att lägenhetsvärdena hava denna karaktär, torde böra komma till

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

87

tydligare uttryck i lagtexten, varjämte det skulle lända till hjälp vid avfattan­

det av andra stadgande!!, som hänföra sig till samma värden, om för dem anta-

ges en teknisk term. Med hänsyn härtill får lagrådet hemställa, att i andra

punkten av 2 mom. utsäges, att i planen skall för varje däri upptagen lägenhet

angivas det belopp, vartill lägenhetens värde uppskattas i förhållande till vär­

det å alla lägenheterna (lägenhetens andelsvärde).

Med avseende å den stora betydelse, som den ekonomiska planen med däri

fixerade andelsvärden kommer att få för tillträdande bostadsrättshavare, lärer

det för att ny plan skall enligt 3 mom. fordras ej böra uppställas strängare

förutsättning än att inträdd förändring är av beskaffenhet att i avsevärd (ej

»märklig») mån inverka å föreningens ekonomi eller bostadsrättshavarnas

förpliktelser.

De närmare föreskrifter örn den ekonomiska planens innehåll, som det en­

ligt 4 mom. skulle tillkomma Konungen att utfärda, torde lämpligen kunna

meddelas genom fastställande av ett formulär till sådan plan i huvudsaklig

överensstämmelse med förslag, som bifogats de sakkunnigas utlåtande. Här­

vid synes vara att iakttaga — utom jämkningar, som påkallas med hänsyn till

ändringar i de framlagda lagförslagen — att plats i formuläret anvisas för an­

teckning örn särskilda förhållanden av betydelse i de avseenden, varom planen

skall lämna upplysning (t. ex. att återköpsrätt till fastighet är gällande eller att

föreningen svarar för ointecknad gäld).

8

§•

Att den ekonomiska planen vilar å tillförlitliga grunder, skall vitsordas av

två personer, örn vilkas sakliga kompetens föreskrives, att de skola vara kän­

da för insikt och erfarenhet i fråga örn byggnadsverksamhet och fastighets­

förvaltning. Envar av dem skall således innehava kompetens i båda de nämnda

hänseendena. Skall en sådan fordran upprätthållas, torde stundom svårighet

uppstå att för intygets utfärdande erhålla fullt lämpliga personer, och antag­

ligen bomme härvid kravet å kunnighet i fastighetsförvaltning att bliva till-

bakasatt. Då härtill kommer, att byggnadskunnighet är av mindre betydelse

när den ekonomiska planen avser ett redan uppfört hus, ifrågasätter lagrådet den

jämkning i bestämmelsen örn intygsutfärdarnas kompetens, att båda skola äga

insikt och erfarenhet i fastighetsförvaltning och åtminstone den ene därjämte

i byggnadsverksamhet.

Vad angår intygets avfattning torde man icke böra nöja sig med ett all­

mänt omdöme, att planen vilar på tillförlitliga grunder, utan utfärdarna böra

även angiva de huvudsakliga omständigheter, med stöd av vilka de anse sig

kunna uttala nämnda omdöme såsom resultat av sin undersökning. De böra

tämligen detaljerat vitsorda såväl riktigheten av lämnade faktiska uppgifter

som vederhäftigheten av de beräkningar planen innehåller. Närmare anvis­

ningar härom kunna lämnas genom det intygsformulär, som lämpligen bör

fastställas med stöd av ett Konungen i lagen givet bemyndigande att utfärda

närmare föreskrifter om ej blott själva planens utan även intygets innehåll.

I nu berörda hänseenden torde förevarande paragraf böra kompletteras.

88

Kungl. Majlis proposition nr 65.

9 §-

Ea anledning’ för länsstyrelsen att vägra mottaga ekonomisk plan bör na­

turligtvis ligga även däri, att planen ej är försedd med det i 8 § föreskrivna

intyget. Detta torde böra tydligt utmärkas i 2 mom. av förevarande para­

graf.

11

§•

Förbudet mot utfärdande av mer än en teckningslista har motiverats med

att det bör förebyggas, att olika teckningar komma att avse samma lägenhet.

Ur denna synpunkt erfordras dock icke annat stadgande än att utbud av viss

lägenhet ej må samtidigt ske å mer än en lista. Då för en dylik modifika­

tion av den föreslagna regeln även tala praktiska hänsyn, tillstyrker lagrådet

dess vidtagande.

Förslaget lämnar föreningen full frihet att bestämma, huruvida teckning

skall vara omedelbart bindande och, örn så ej skall vara fallet, under vilka vill­

kor bundenhet skall inträda. Såsom skäl för denna ståndpunkt, som även var de

sakkunnigas, anfördes av dem, att då föreningen i många fall torde hava satt fö­

retaget i gang före den ekonomiska planens framläggande, det ofta kunde vara

av vikt för föreningen, att de, som därefter teckna sig för lägenheter, omedelbart

bliva definitivt bundna vid företaget. Detta må vara sant, men mot förenin­

gens antydda intresse står tecknarens intresse att icke vara bunden för den

händelse anslutningen till företaget blir väsentligt mindre än som beräknats

och salunda förutsättningarna för detsamma visa sig vara från början orätt

bedömda. Det är visserligen att hoppas, att sedan den nya lagstiftningen kom­

mit i tillämpning, dylika situationer mera sällan skola inträffa, men säker-

het härför kan ej vinnas, och, där de uppkomma, bör hänsynen till tecknaren

gå före andras önskan att genomföra företaget, oaktat det måste antagas, att

dess realiserande i enlighet med planen skall visa sig omöjligt. Enligt lagrå­

dets mening bör därför stadgas, att teckning ej är bindande, såvida icke inom

"vuss, i teckningslistan utsatt tid teckning sker för lägenheter med andelsvärden

motsvarande */3 av samtliga till upplåtelse utbjudna lägenheters andelsvärden.

Därutöver lärer för bundenhet böra fordras, att inom sagda tid minst fem leda­

möter tecknat sig för var sin lägenhet; medlemmarna i en ekonomisk förening få

ju icke vara färre än fem, och i bostadsrättsföreningarna äro bostadsrättshavar-

na att betrakta som de egentliga medlemmarna. Dessa bestämmelser, vilka synas

böra vara tvingande, lämpa sig icke för införande i 11 § utan torde få bilda en

särskild paragraf mellan förslagets 12 och 13 §§. De föranleda emellertid

omredigering av vad 11 § föreskriver angående teckningslistas innehåll.

13

§.

I överensstämmelse med vad lagrådet anfört i sina anmärkningar vid 1 § bör

upplåtelse, varom i 13 § är fråga, betecknas såsom gällande »bostadsrätt».

Upplåtelse till annan än den, som tecknat sig å behörig teckningslista, skall

vara ogiltig, där ej tillträde av lägenheten skett, och ogiltigheten kan göras

gällande ej blott av medlemmen utan även av föreningen; den vidgade rätts­

verkan, som enligt förslaget knutits till den ekonomiska planen, har ansetts

Kungl. Maj:ts proposition nr

65.

89

böra under alla omständigheter hindra uppkomst av bostadsrätt i annan ord­

ning än den lagbestämda. Örn lägenheten, fastän upplåtelsen icke skett i be­

hörig ordning, blivit tillträdd, skall upplåtelsen anses förvandlad till en hy­

resrätt för tid, varom lagen meddelar föreskrift. Även i detta senare fall blir

i själva verket det ursprungliga avtalet ogiltigt.

Örn än med hänsyn till den läggning förslaget erhållit bestämmelser av nämn­

da innebörd må anses påkallade, bör dock enligt lagrådets mening reglernas

stränga karaktär mildras genom ett stadgande, varigenom desamma sättas ur

kraft, därest deras tillämpning icke från ena eller andra sidan påkallats in­

nom två år från det upplåtelsen skedde. Saknaden av ett dylikt stadgande

kunde leda till ett chikanöst frånträdande av avtalet.

Har upplåtelsen övergått till en hyresrätt, skall enligt förslaget domstol

äga att, där parterna ej enats, fastställa hyresvillkoren (utom vad angår hy­

restiden). Det kunde synas, som örn ett skiljemannaförfarande här vore en

lämpligare utväg, men då ett sådant knappast torde kunna stadgas utan att

rätt medgives parterna att vid domstol föra materiell klandertalan mot skilje­

domen, finner lagrådet ej skäl föreslå ändring av förslaget i denna del.

14 §.

Enligt lagen örn ekonomiska föreningar äger medlem utträda ur föreningen

med rätt att, såvitt föreningens tillgångar medgiva det, utfå sin insats; stad­

garna kunna dock innehålla härifrån i viss mån avvikande bestämmelser. I

förevarande paragraf föreslås nu ovillkorligt förbud för medlem av bostads­

rättsförening att, medan han innehar bostadsrätt, utträda ur föreningen, ett

förbud som ansetts erforderligt för att förekomma, att bostadsrättshavare, då

föreningens ställning försämras, anmäler sitt utträde utan att sätta annan i

sitt ställe. Den rätt, som enligt många av de nu existerande bostadsförenin­

garnas stadgar tillkommer medlem att genom utträde återbekomma vad för

bostadsrättens förvärvande erlagts, skulle icke få förekomma i bostadsrätts­

föreningarna; föreningar med sådana stadgebestämmelser skulle icke vidare få

bildas. Det synes tveksamt, om tillräckliga skäl finnas att göra detta förbud

tvingande och således omöjliggöra för bostadsrättsföreningar att i sina

stadgar medgiva dylik rätt för medlemmarna. Att beakta är emellertid,

att föreningar, som så göra, utsätta sig för faran att vid nedåtgående konjunk­

turer på bostadsmarknaden nödgas till kanske ett flertal medlemmar åter­

betala av dem erlagda kapitalinsatser och måhända onödigtvis tvingas till

likvidation, varigenom övriga medlemmars intressen skulle lida skada. Denna

frihet för medlemmarna skulle sålunda medföra ett minskande av den trygg­

het i åtnjutande av bostadsrätt, för vilken lagförslaget avser att skapa ga­

rantier. Med hänsyn härtill finner sig lagrådet böra godtaga förslagets stånd­

punkt, såvitt den innebär ovillkorligt hinder för medlem att återbekomma för

bostadsrätts förvärvande erlagda belopp. Däremot synes behörig hänsyn till

medlemmen kräva, att icke rätt betages honom att, med avstående av sina rät­

tigheter i föreningen, lämna densamma och därigenom befria sig från vidare

avgiftsplikt. Att utesluta en sådan Tätt skulle allt för mycket strida mot

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

föreningsbegreppet; medlemmen bleve underkastad en ekonomisk bundenbet,

som närmade sig personligt ansvar för föreningens förbindelser och i allt fall

kunde bliva för honom ödesdiger. Föreningens intressen få anses tillräckligt

tillgodosedda, örn bundenheten sträcker sig över en begränsad tidrymd från

upplåtelsen av bostadsrätten, i allmänhet en stabiliseringsperiod, som skäligen

må bestämmas till två år. Erinras må ock, att för föreningen olägliga ut-

trädanden kunna väsentligen förebyggas genom att tillträdesbeloppen tillmä­

tas sa högt, att a ena sidan föreningens ekonomi förmår bära en viss påkänning

och å andra sidan en eventuell nedgång å hyresmarknaden icke frestar till aban-

donnering av bostadsrätt.

På grund av det anförda hemställer lagrådet örn införande i 14 § av ett nytt

moment av innehåll att, sedan tva ar förflutit efter det bostadsrätt upplåtits,

bostadsrättshavaren äger avsäga sig bostadsrätten och därigenom vinna be­

frielse från sina förpliktelser såsom bostadsrättshavare. Därjämte torde före­

skrivas, att avsägelse skall ske skriftligen och att bostadsrätten skall övergå

till föreningen å den fardag för tillträde av förhyrd lägenhet, som infaller

näst efter tre månader från avsägelsen.

Sedan bostadsrätten övergått till föreningen, kommer den förutvarande bo-

stadsrättshavarens rätt till utträde ur föreningen att regleras genom förenings­

lagens bestämmelser, eventuellt modifierade genom föreningsstadgarna.

15—20 och 25—27 §§.

Förslaget behandlar i dessa paragrafer frågor angående överlåtelse av bo­

stadsrätt och örn bostadsrätts övergång vid bostadsrättshavarens dödsfall även­

som vissa i samband härmed stående frågor. Huru reglerna i dessa ämnen

lämpligast böra utformas, beror väsentligen på vilken konstruktion man an­

ser böra givas åt bostadsrätten. Härutinnan må erinras, att under det lagen

örn ekonomiska föreningar utgår från att varje medlem endast äger en rent

ideell andel i föreningen, så icke är förhållandet i det slag av föreningar, var­

om här är fråga; åtminstone vissa medlemmar — i regel väl de flesta — äga,

förutom en ideell andel i föreningen, tillika nyttjanderätt till en särskild lä­

genhet. Och, såsom förslaget lagts, framträder i där avsedda föreningar med­

lemmens rätt till ideell andel egentligen endast vid föreningens upplösning.

Han har icke möjlighet att genom utträde ur föreningen eller annorledes av

föreningen utfå denna sin andel, och medlemmens dödsfall ger ej heller hans

stärbhusdelägare dylik möjlighet. Härav måste följa, att i stället bör i möj­

ligaste mån beredas medlem, som ej längre kan eller vill begagna sin lägen­

het för det avsedda ändamålet, rätt att annorledes göra sig till godo det vär­

de, som bostadsrätten representerar, samt att vid medlemmens död hans stärb-

hus bör äga övertaga rätten eller åtminstone annorledes tillgodogöra sig nämn­

da värde. Å andra sidan kräva hänsyn till föreningens och övriga medlem­

mars intressen, att föreningen icke kan tvingas att såsom medlem mottaga

vem som helst, hur olämplig han än må vara. Att vid utarbetandet av de

särskilda stadgandena rätt avväga de olika intressena är onekligen ganska

vanskligt, detta synnerligast som bostadsföreningar förekomma av vitt skilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

91

slag, somliga närmast med karaktär av »familjebolag» och andra mera so­

cialt betonade och räknande hundratals medlemmar. Särskilt med hänsyn till

sistnämnda omständighet finner lagrådet tillrådligt, att reglerna på området i

betydligt högre grad än genom förslaget skett göras dispositiva. I övrigt må

såsom allmänt omdöme örn de föreslagna reglerna framhållas, att de synas allt

för starkt tillgodose de enskildas intressen på föreningarnas bekostnad.

Då lagrådet nu går att angiva de ändringar, som funnits påkallade i de sär­

skilda bestämmelserna, vill lagrådet till en början i formellt avseende fram­

hålla, att samtliga bestämmelser i ämnet, således även de, som motsvara vad

förslaget under rubriken »Om bostadsrätt» upptagit i 25—27 §§, böra i lagen

upptagas i en följd, börjande med 15 §, därvid tillika viss omgruppering av

bestämmelserna bör ske; och vill lagrådet vid angivande av vad enligt lagrå­

dets mening bör upptagas i de särskilda paragraferna jämväl utveckla vad lag­

rådet finner i materiellt hänseende vara att anmärka mot de olika stadgandena

i förslaget.

I 15 § bör, såsom enligt förslaget skett, upptagas en allmän regel örn bo­

stadsrätts överlåtbarhet. Det synes vidare lämpligt att här angiva vad utav

det av den föreslagna lagen förutsatta sambandet mellan bostadsrätt och med­

lemskap i föreningen i förevarande hänseende följer, nämligen att förvärv av

bostadsrätt vare sig genom överlåtelse eller eljest icke medför rätt för förvär­

varen att inträda i utövning av bostadsrätten, med mindre han enligt de reg­

ler, som lagen eller föreningens stadgar uppställa, antagits till medlem. I

25 § av förslaget finnes ett motsvarande stadgande, vari emellertid göres un­

dantag för bostadsrättshavarens dödsbo. Ett dylikt allmänt undantag anser

lagrådet icke påkallat, men då dödsbo synes böra i viss utsträckning tiller­

kännas rätt att, ehuru ej medlem, utöva bostadsrätt, och regeln härutinnan

lämpligen bör givas i särskild paragraf, torde i 15 § böra göras en hänvis­

ning till denna. Med den av lagrådet föreslagna bestämmelsen är icke sagt

att, såsom förslaget innebär, överlåtelse skall gå åter, därest förvärvaren icke

antages till medlem; även frågan härom liksom den, under vilka former en för-

värvare, som ej antagits till medlem, må kunna tillgodogöra sig bostadsrättens

ekonomiska värde, bör lämpligast behandlas i senare paragrafer.

Såsom 16 § bör upptagas stadgande, i vilka fall den, till vilken bostadsrätt

övergått på grund av arv, giftorätt eller testamente, har rätt att inträda såsom

medlem av föreningen, alltså regler närmast motsvarande de i förslagets 17 §

upptagna. Enligt sistnämnda paragraf skulle ovillkorlig rätt att inträda så­

som medlem — utom i föreningar av visst slag — tillkomma en var, som för­

värvat avliden medlems bostadsrätt på grund av testamente, samt medlems

make eller skyldeman inom arvslederna, som förvärvat hans bostadsrätt, vare

sig detta skett vid medlemmens död eller under hans livstid genom överlåtelse

från honom. Det synes icke kunna anföras tillräckliga skäl för att i sådan ut­

sträckning tvinga föreningarna att mottaga nya medlemmar utan prövning av

deras lämplighet. Särskilt finner lagrådet det icke motiverat att tillerkänna ovill­

korlig rätt till inträde åt testamentstagare oberoende av skyldskap eller åt

make eller skyldeman, som under bostadsrättshavares livstid fått bostadsrät-

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ten å sig överlåten. Å andra sidan är enligt lagrådets mening klart, att det

icke bör kunna vägras inträde för bostadsrättshavares make eller barn, som

haft sitt hemvist i lägenheten och nu på grund av giftorätt eller arv blir inne­

havare av bostadsrätten. Hur långt man i övrigt bör gå, är mera tveksamt. Med

hänsyn till att enligt nya arvslagen kretsen av arvsberättigade är snävt be­

gränsad samt att särskilt i de stora föreningarna av mera social typ bostads­

rätten ofta torde vara en av de värdefullare tillgångarna i en medlems dödsbo,

anser lagrådet såsom allmän regel böra uppställas, att ovillkorlig rätt till inträ­

de tillkommer bostadsrättshavares make och arvingar, däri inbegripna adop­

tivbarn och adoptant, ävensom testamentstagare, som tillika är den avlidnes

skyldeman inom arvsledema eller adoptivbarn eller adoptant. Det bör emel­

lertid tillåtas att i stadgarna göra undantag från denna regel, dock icke så­

vitt makes och hemmavarande barns rätt skulle därigenom inskränkas. Såsom

den där ärvt bostadsrätt bör uppenbarligen anses även den, som visserligen

blott ärvt en kvotdel men vid skifte tillöst sig återstoden. Uttrycklig bestäm­

melse härom synes dock icke erforderlig. Den i förslagets 17 § intagna reser­

vationen med avseende a stadgebestämmelse, att medlem skall tillhöra viss

sammanslutning eller uppfylla annat dylikt villkor, bör naturligtvis bibe­

hållas.

Under 17 § böra införas bestämmelser, motsvarande de i förslagets 18 § upp­

tagna men utvidgade med hänsyn till vidtagna ändringar i den näst föregående

paragrafen. Mot innehållet av 18 § har lagrådet i huvudsak intet att invända.

Väl möta vissa betänkligheter mot att i lag hänvisa parter till skiljedom utan

rätt för dem att klandra skiljedomen, men då, med hänsyn till beskaffenheten

av de frågor skiljenämnden här skulle få att avgöra, densamma får karaktären

av ett slags hedersdomstol, finner lagrådet sig kunna godtaga förslagets stånd­

punkt i denna del. Enligt förslaget skall skiljemannalagen komma till till-

lämpning endast med avseende å sättet för utseende av skiljemännen; riktigast

synes vara att föreskriva, det frågan skall prövas i den ordning skiljemanna­

lagen stadgar. Tillika bör utsägas, att påkallandet av prövningen skall ske

skriftligen.

Härefter bör såsom 18 § upptagas stadgande i det ämne förslagets 27 § om-

handlar, d. v. s. beträffande frågan, huru en bostadsrätts ekonomiska värde

bör komma till godo den, som på grund av giftorätt, arv eller testamente från

bostadsrättshavare bekommit bostadsrätten men som ej antagits till medlem.

Även detta stadgande skulle, vid bifall till lagrådets i det föregående gjorda

förslag, vilka väsentligt begränsa den ovillkorliga rätten att efter förvärv av

bostadsrätt vinna medlemskap, erhålla betydligt större räckvidd än 27 § i för­

slaget. Förutsättningarna för stadgandets tillämpning måste angivas i en­

lighet härmed. I övrigt synes innehållet av 27 § lämpligen kunna upptagas i

den nya paragrafen.

I detta sammanhang torde, i en 19 §, böra givas regler örn vilken rätt skall

tillkomma bostadsrättshavares dödsbo. Enligt motiven till förslaget synes

vara avsett att, så länge dödsboet efter en innehavare av bostadsrätt är

oskiftat, dödsboet skall äga behålla bostadsrätten och utöva den genom att låta

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

93

delägarna i boet eller någon av deni hava sin bostad i lägenheten. Detta skulle

uppenbarligen gälla även om dödsbodelägarna beslutat hålla boet oskiftat läng­

re tid. Har föreningen i sina stadgar uppställt villkor om medlemskap i viss

sammanslutning eller dylikt, måste emellertid samtliga dödsbodelägarna upp­

fylla villkoret; eljest skulle föreningen äga den rätt 27 § omförmäler. Vad så­

lunda skulle gälla har icke kommit till tydligt uttryck i lagtexten, av vilken

intet annat framgår än att dödsbo kan utöva bostadsrätt (25 §). Skall försla­

gets ståndpunkt bibehållas, böra därför i alla händelser uttryckliga bestäm­

melser meddelas. Lagrådet finner emellertid, såsom redan antytts, det ej på­

kallat att tillerkänna bostadsrättshavares oskiftade dödsbo en till tiden obe­

gränsad rätt. Innehav av bostadsrätt är principiellt sett fotat på medlem­

skap i vederbörande förening, och man bör endast i den mån det är oundgäng­

ligen nödigt, alltså för en mer eller mindre snävt begränsad övergångstid,

tillåta avvikelse från denna princip. Så till vida bör dock lagen gå till mö­

tes de synpunkter, som ligga under förslaget i denna del, att det lämnas för­

eningarna öppet att medgiva dödsbo vidsträcktare rätt än den nu föreslag­

na. Huru övergångstiden i lagen bör bestämmas, är en mera tveksam fråga.

Enligt lagrådets mening böra i huvudsak reglerna i förslagets 27 § kunna

följas. Har alltså inom sex månader efter det dödsboet av styrelsen erhål­

lit anmaning icke skett skifte, varigenom bostadsrätten tillagts viss stärb-

husdelägare — efter verkställt skifte bliva bestämmelserna i de av lagrå­

det föreslagna 16 och 18 §§ tillämpliga — och ej heller någon person, som

jämlikt 17 § icke må vägras inträde såsom medlem, övertagit bostadsrät­

ten och sökt att bliva antagen till medlem, skulle styrelsen äga att för stärb-

liusets räkning låta sälja bostadsrätten å offentlig auktion. Det synes emel­

lertid lämpligt, att i lagen utsättes viss tid, till vilken i alla händelser stärb-

huset har rätt att sitta kvar i lägenheten, och finner lagrådet denna tid skä­

ligen kunna bestämmas till den fardag för avträdande av förhyrd lägenhet, som

infaller näst efter ett år från den förre bostadsrättshavarens död. Härifrån

torde icke böra göras undantag ens för det fall att enligt stadgarna medlem

skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla annat dylikt villkor.

Härefter bör, såsom 20 §, införas stadgande örn rättsverkningarna av att den,

till vilken bostadsrättshavare överlåtit sin rätt, ej antages till medlem. Härut­

innan bör göras skillnad mellan förvärv genom frivillig överlåtelse och för­

värv å exekutiv auktion. I förra fallet bör, såsom förslaget upptager, överlå­

telsen förklaras vara utan verkan. Däremot finner lagrådet det remitterade

förslagets ståndpunkt i fråga örn förvärv å exekutiv auktion icke böra godta­

gas. Enligt de sakkunnigas utkast skulle den, som å exekutiv auktion förvär­

vat en bostadsrätt, vara underkastad samma regler som i allmänhet gälla för

förvärvare av bostadsrätt; örn han icke blir antagen såsom medlem av förenin­

gen, skulle alltså den exekutiva försäljningen gå åter. En sådan ordning är

uppenbarligen icke tillfredsställande, då borgenärernas rätt måste anses där­

igenom bliva i allt för hög grad åsidosatt. Det remitterade förslaget, enligt

vilket den, som förvärvat bostadsrätt å exekutiv auktion, ej må vägras inträde

såsom medlem, synes däremot icke tillbörligt tillvarataga föreningens intresse.

94

särskilt i det fall att fråga är om person, mot vilkens inträde möter kinder av

det slag, som omtalas i förslagets 17 §. Anmärkas må ock, att den föreslagna

bestämmelsen öppnar möjlighet att kringgå den allmänna regeln, att för överlå­

telses giltighet fordras, att förvärvaren antages till medlem. Enligt lagrådets

mening är lämpligast ordna saken så, att därest ej förvärvaren antages till

medlem eventuellt efter prövning av denna fråga i den ordning den av lag­

rådet föreslagna 17 § stadgar — föreningen blir berättigad och skyldig att

från honom inlösa bostadsrätten. Därest överenskommelse ej kan träffas örn

lösens belopp, böra reglerna i förslagets 19 § 2 mom. komma i tillämpning; och

synes lämpligen kunna stadgas, att lösen skall erläggas inom trettio dagar

från det beloppet bestämts.

Såsom 21 § böra upptagas de regler, som innehållas i förslagets 19 §. Det

bör mahända erinras, att da beloppet av lösen enligt 2 mom. skall motsvara

lägenhetens verkliga värde, detta innebär, att vid löseskillingens bestämmande

hänsyn skall tagas icke blott till den ifrågavarande lägenhetens byresvärde

utan även till sådana pa uppskattningen inverkande omständigheter som för-

eningens ekonomiska ställning och förefintligbeten av stadgebestämmelser, vil­

ka begränsa möjligheten att avyttra bostadsrätten eller — såsom ej sällan före­

kommer i fråga om föreningar, som åtnjuta subvention av det allmänna — för­

bjuda bostadsrättshavare att göra vinst å försäljning av bostadsrätten.

Slutligen hemställes, att i en 22 § insättes stadgandet i den föreslagna 26 §.

Vad beträffar den i förslagets 20 § upptagna bestämmelsen finner lagrådet

densamma obehövlig. Då förhållandet mellan bostadsrättshavaren och för­

eningen medför ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, säger sig självt, att

den, vilken det ekonomiska värdet av bostadsrätten tillkommer, också har de

med rätten förbundna förpliktelserna. Härav följer uppenbart ej blott vad i

nyssnämnda paragrafs text uttalas utan även att, därest reglerna om förvärv

av bostadsrätt å exekutiv auktion avfattas i enlighet med lagrådets hemställan

och således bostadsrättens ekonomiska värde alltid skulle tillkomma den, som

å auktionen förvärvat bostadsrätten, denne också har att svara för de inne­

havare av bostadsrätten åvilande förpliktelserna. Anses emellertid önskligt

att få uttryckligt uttalat vad i detta hänseende skall gälla, bör den ifrågava­

rande bestämmelsen fullständigas med föreskrift örn den skyldighet, som ålig­

ger förvärvare å exekutiv auktion.

22

§.

I motiven till denna paragraf uttalas, att införandet av upplåten lägenhet

i lägenhetsförteckningen, varom stadgas i 1 mom. andra punkten, skall ske i

samband med att bindande avtal örn bostadsrätten kommer till stånd. Detta

uttalande ger ej klart uttryck för vad som torde vara avsett, nämligen att, för

det fall teckningen varit förbunden med visst villkor, införandet i förtecknin­

gen skall äga rum ej då avtalet ingås, d. v. s. teckningen sker, utan då vill­

koret uppfylles och alltså ovillkorlig bundenhet till följd av den skedda teck­

ningen inträder. Då emellertid stadgandet näppeligen torde i praktiken bliva

tolkat så, som örn införandet skulle behöva ske tidigare än nu antytts, fin­

ner lagrådet den föreslagna lydelsen av stadgandet kunna bibehållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

95

Att förteckningen, på sätt i 2 morn. stadgas, skall innehålla kort beskrivning

av lägenheten i enlighet med den ekonomiska planen, anger måhända icke till­

räckligt tydligt vad i förteckningen skall införas. Det synes lämpligare att

närmare utföra vad uppgiften skall avse, exempelvis varje lägenhets belägen­

het och antalet rum samt övriga till lägenheten hörande utrymmen.

I 3 mom. gives föreskrift örn anmärkande i förteckningen av viss ändring i

lägenhets värde. Föreskriften utgår såsom självfallet från att, örn genom för­

eningens åtgärd lägenhet erhållit annan inredning än i den ekonomiska planen

avsetts, lägenhetens värde och därmed även innehavarens andelsrätt i förenin­

gen skall i motsvarande mån ökas eller minskas. Huru bestämmandet av det­

ta nya värde skall gå till, därom säges intet i förslaget; det torde följaktligen

tillkomma föreningssammanträde att besluta härom. Enligt stadgandena i 28

och 31 §§ har bostadsrättshavaren rätt att vid dylika förändringar av större be­

tydelse uppsäga bostadsrätten, och det måste därför antagas, att i vanliga fall

sådana förändringar komme att företagas endast med hans godkännande och att

därvid även överenskommelse bleve träffad örn det förändrade värde, som skulle

åsättas lägenheten. Men då, såsom redan antytts, härigenom skulle ske ändring

i förhållandet mellan de olika bostadsrättshavarnas andelstal, inverkar den nya

värdesättningen på samtligas rätt. Särskilt örn förändringen vidtages först

sedan föreningen längre tid varit i verksamhet och antingen byggnadens värde

genom yttre omständigheter i betydligare mån stegrats eller den ursprungligen

intecknade skulden till någon större del genom amortering minskats, skulle

en förändring i förhållandet mellan de olika bostadsrättshavarnas andelsrätt

kunna innebära ett betänkligt ingrepp i medlemmars välförvärvade rätt. En

förändring i de bestämda lägenhetsvärdena bör därför i dylika fall icke få ske,

med mindre samtliga bostadsrättshavare medgivit densamma. I viss mån an­

norlunda förhåller det sig, därest förändring i lägenheten sker under husets

byggande; i regel ställer sig då saken för en bostadsrättshavare, vilken icke

direkt beröres av ändringen, knappast annorlunda än som om från början den

ändrade lägenheten åsatts det nya värdet. Men i sådan händelse torde ej hel­

ler möta några svårigheter att få medgivande av dessa bostadsrättshavare. Den

antydda regeln synes därför böra göras allmän; dock att om viss ändring av

andelsvärden endast kan inverka å särskilda bostadsrättshavares rätt — såsom

fallet är då ett rum överflyttas från en lägenhet till en annan — samtycke av

övriga bostadsrättshavare icke skall fordras. Innebörden i berörda regel är av

den vikt, att densamma bör direkt uttryckas, och lärer den lämpligen kunna

insättas såsom en särskild paragraf närmast efter 13 §; sker så, behöver i före­

varande paragraf beträffande värdeförändring endast föreskrivas, att beslutad

förändring i lägenhets andelsvärde skall ofördröjligen anmärkas i förtecknin­

gen. — Den omständighet, som skulle betinga ändring i lägenhets värde, har i

förslaget angivits vara, att genom föreningens åtgärd lägenheten erhållit an­

nan inredning än i planen avsetts. Här åsyftas åtminstone efter ordalydelsen

icke det fall att genom annan å byggnaden vidtagen förändring, exempelvis in­

rättande av biss för vissa lägenheter, dessas värde ökats i förhållande till öv­

riga lägenheters. Någon anledning att betrakta en sålunda orsakad värdeänd-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ring annorlunda än den i förslaget angivna synes icke föreligga. Den regel,

varom lagrådet hemställt, torde alltså böra göras så omfattande, att den blir

tillämplig i varje fall, då genom föreningens åtgärd lägenhet erhållit förhöjt

värde.

23 §.

Den uppgift, som kontraboken enligt 2 mom. skall innehålla, synes kunna

föranleda den uppfattning, att innehavarens rätt är reglerad jämlikt den i bo­

ken omförmälda planen. Sa är mahända ej alls fallet; det kan med innehavarens

begivande hava skett ändring i planen, varigenom bostadsrättens värde avse­

värt förringats. Uppgiften kan därför komma att vilseleda den, som reflekte­

rar på att från innehavaren övertaga bostadsrätten. Med hänsyn härtill och

då det praktiska värdet av den ifrågavarande bestämmelsen torde vara ringa,

hemställes, att densamma får utgå.

Därest stadgandet i 22 § 2 morn., att lägenhetsförteckningen skall innehålla

kort beskrivning av lägenheten, ändras i enlighet med vad lagrådet hemställt,

bör motsvarande ändring vidtagas i 3 mom. av förevarande paragraf.

Anteckning, varom i 4 mom. sägs, skall enligt förslaget verkställas endast

då medlem begär det. Har någon förändring skett, som minskat bostadsrättens

värde, föreligger ingen anledning för medlemmen att begära anteckning örn för­

hållandet, och kontraboken, som skall utgöra bevis örn rättsförhållandet mellan

medlemmen och föreningen, kommer i dylikt fall att giva en skev bild av det­

samma. Det är icke uteslutet, att spekulanter på bostadsrätten härigenom kun­

na vilseleaas. I den mån det är möjligt, bör man alltså söka hindra, att kon-

traböcker med i förevarande hänseende felaktigt innehåll utelöpa. Då kontra­

boken jämlikt bestämmelsen i 24 § måste företes för införande av anteckning

örn periodiska inbetalningar, torde det därför lämpligen böra åläggas styrelsen

att, när boken, efter det här avsett förhållande inträffat, för styrelsen företes,

föranstalta örn anteckning angående förhållandet. Det hemställes, att bestäm­

melsen i fråga ändras i enlighet härmed. För underlåtenhet att verkställa dy­

lik anteckning synes ej böra stadgas straff; uppkommer skada i följd av för­

summelsen, torde enligt 87 § i lagen örn ekonomiska föreningar, jämförd med

det av lagrådet föreslagna nya stadgandet i förslagets 2 §, ersättningsskyldig­

het inträda för styrelsen.

%

Därest enligt lagrådets hemställan 25—27 §§, vilka inleda avdelningen »Om

bostadsrätt», överflyttas till annan avdelning, borde den förra avdelningen

kunna erhålla en något mindre allmänt hållen rubrik, exempelvis »Örn bo-

stadsrättshavares rättigheter och skyldigheter».

29 §.

Paragrafens avfattning kan möjligen leda till den icke avsedda tolkningen,

att det för bostadsrättshavares rättighet att frånträda bostadsrätten enligt

1 mom. stadgade villkoret, att väsentlig olägenhet tillskyndats honom, skulle

gälla även med avseende å rätten till nedsättning i det årliga vederlaget och

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

97

till skadestånd enligt 2 mom. samt att sådan i 2 mom. omförmäld rätt icke

skulle inträda, med mindre bostadsrättshavaren enligt 1 mom. frånträtt bo­

stadsrätten. För undvikande av denna tolkning torde de båda momenten böra

byta plats, varvid någon jämkning i avfattningen bliver erforderlig.

Genom 3 mom. hava bestämmelserna i såväl 1 som 2 mom. erhållit dispo­

sitiv natur, i det de skola gälla endast örn ej annat förbehållits i tecknings-

listan. Det synes icke skäligt, att föreningen sålunda skulle kunna för alla fall

beröva bostadsrättshavaren hans rätt enligt dessa bestämmelser. En rimlig

lösning torde vinnas, örn det föreskrives, att förbehåll ej må gälla, där genom

uppehållet väsentlig olägenhet tillskyndats bostadsrättshavaren och tillika

uppehållet kan tillräknas föreningen såsom försummelse.

30 §.

Angående en ändring i denna paragraf hänvisas till vad lagrådet kommer

att anföra vid 34 §.

31 §.

Det kan sättas i fråga, huruvida icke den rättighet att frånträda bostads­

rätt, som i förevarande paragraf stadgas för det fall att föreningen genom

frångående av den ekonomiska planen föranlett en väsentlig ökning av de för

bostadsrätten utgående avgifterna, även bör inträda i det fall att avgifts-

plikten väsentligen höjts på grund därav, att beräkningarna i planen ej hållit

streck. De av någondera anledningen erforderliga inbetalningarna torde, så­

vida lagrådets vid 4 § gjorda hemställan rörande de olika slagen avgifter vin­

ner bifall, i regel komma att krävas i form av särskilda tillskott, som skola

beslutas å föreningssammanträde. Örn sålunda, i det fall att planen visat sig

icke hålla streck, majoriteten i ändamål att förebygga föreningens trädande

i likvidation beslutat särskilda tillskott av betydande storlek, kunde detta för

en bostadsrättshavare, som ej biträtt beslutet — måhända därför att han sak­

nat möjlighet att tillskjuta mera kapital — bliva ganska ödesdigert, såvida

han ej äger fordra, att föreningen inlöser hans bostadsrätt. Även örn, enligt

vad lagrådet jämväl hemställt, stadgarna angiva den utsträckning, vari sär­

skilda tillskott må krävas, kan ett maximum hava satts så högt eller eljest

bestämts på sådant sätt, att stadgebestämmelsen därom icke utgjort verklig

anledning för bostadsrättshavaren att räkna med en sådan avgiftsökning som

den sedermera beslutade. Och därest det erforderliga kapitaltillskottet skall

uttagas genom avgifter, varom styrelsen äger besluta, har bostadsrättshava­

ren icke ens åtnjutit det skydd, som frågans prövning å föreningssamman­

träde kan utgöra.

Med hänsyn till det sagda synas övervägande skäl tala för att bostadsrätts-

havares ifrågavarande rättighet att uppsäga bostadsrätten skall inträda vare

sig den väsentliga ökningen av avgiftsplikten föranletts därav, att föreningen

frångått planen, eller därav, att planen ej hållit streck. I båda fallen bör gi­

vetvis en förutsättning vara, att bostadsrättshavaren ej biträtt beslutet om

avgiftsökningen eller kan anses hava godkänt densamma. Den tid, inom vil-

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 50 käft. (Nr 65.)

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ken uppsägningen skall ske, synes böra räknas från dagen för beslutet om av­

giftsökningen, då detta fattats å föreningssammanträde, samt från det bostads-

rättshavaren fick kännedom örn beslutet, då det fattats av styrelsen.

Skulle lagrådets vid 22 § framställda förslag, att ändring i de bestående

lägenbetsvärdena ej ma ske utan medgivande av samtliga bostadsrättshavare,

vinna beaktande, kommer stadgandet i förevarande paragraf att sakna prak­

tisk betydelse för det däri först avsedda fallet, att en särskild lägenhet er­

hållit annan inredning än i planen förutsatts. Detta fall bör då ej omnämnas i

lagtexten.

33 §.

Denna paragraf beröres i lagrådets yttrande vid 34 §.

34 §.

Lagförslaget innehaller icke något stadgande angående påföljden av att

föreningen åsidosätter sina åligganden enligt förevarande paragraf i fråga om

underhall av lägenhet. Ej heller finnes något stadgat örn påföljd av att för­

eningen genom bristande underhåll av sådana delar av huset, som ej höra

till viss lägenhet (t. ex. förstugor, trappuppgångar och yttertak), eller eljest

vållar bostadsrättshavare hinder eller men i hans nyttjanderätt. För båda de

nämnda fallen torde föreskrivas motsvarande tillämpning av 28 §. De härut­

innan erforderliga bestämmelserna kunna upptagas i en paragraf näst efter

förslagets 29 §. I samband härmed böra bestämmelserna i 30 § och 33 § 1 mom.

göras tillämpliga även å fall, som avses i den av lagrådet föreslagna nya

paragrafen.

35 §.

Ordet inredning har i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egen­

dom är att hänföra erhållit ett mindre omfattande innehåll än som lärer vara

avsett, då i förevarande paragraf talas örn lägenhetens inredning. Härav kan

föranledas en viss tvekan örn räckvidden av förbudet att företaga förändring

i inredningen, vilken tvekan emellertid, utan rubbning av lagrummets åsyftade

innebörd, undanröjes, därest förbudet säges gälla förändring i lägenheten, med

uteslutande sålunda ur lagtexten av bestämningen örn dess hänförande till in­

redning.

Tydligen får förbudet icke utgöra hinder att företaga varje, även deli min­

sta förändring i lägenheten, utan det bör vara begränsat till förändring, som

kan betecknas såsom avsevärd.

Lagrådet hemställer, att paragrafens avfattning jämkas i nämnda hän­

seenden.

37 §.

Tillträde till lägenheten bör kunna tilltvingas för utförande åt föreningen

även av annat arbete inom lägenheten än reparationsarbete. I sådant syfte bör

ändring vidtagas i lydelsen av första punkten. Därjämte torde mellan de båda

punkterna böra införas ett stadgande av innehåll, att arbetet skall såvitt möj­

ligt utföras å tid, som är lämplig för lägenhetens innehavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

99

38 §.

Då ordet upplåta förut i denna lag använts i sammanställningen »upplåta

med bostadsrätt», synes det lämpligt att här, där annan rätt avses, använda

uttrycket »upplåta till begagnande».

39 och 50 §§.

I motiven har framhållits, att bostadsrättens obegränsade varaktighet har

betydelse endast för förhållandet mellan föreningen och bostadsrättshavaren;

rättigheten upphör i och med föreningens upplösning eller fastighetens förytt­

rande. Örn bostadsrättens avveckling vid husets försäljning handla föreva­

rande båda paragrafer, av vilka 39 § har avseende å den nyttjanderätt till viss

lägenhet, som är bostadsrättens väsentliga innehåll, och 50 § å det ekonomiska

värde, som bostadsrätten representerar.

Beträffande 39 § har lagrådet ej annat att erinra än att, med hänsyn till det

behandlade ämnets art, paragrafens stadganden lämpligare kunna få plats i

slutet av den avdelning, som i förslaget erhållit överskriften »Örn bostadsrätt»,

samt att, i anslutning till formuleringen av 50 §, såsom första förutsättning

för den ifrågavarande paragrafens tillämpning bör angivas, att bostadsrätt

upphör till följd därav, att föreningen avhänder sig det hus, vari lägenheten

finnes, eller att detta säljes i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Vad angår 50 § innefattar det remitterade förslaget en i viss mån annan

lösning av den föreliggande frågan än den de sakkunnigas utkast innebar.

Enligt detta (48 §) skall medlem, som genom föreningens avyttring av ett

densamma tillhörigt hus går miste örn sin med bostadsrätt innehavda lägen­

het, äga att påfordra föreningens trädande i likvidation, såvida icke enligt

stadgarna tvist örn utlösen av bostadsrätten skall hänskjutas till avgörande

av en eller flera skiljemän. Häremot har föredragande departementschefen

vid remissen av det föreliggande förslaget uttalat, att han, som delade de sak­

kunnigas uppfattning, att medlemmen i det avsedda fallet skall äga utfå vär­

det av den upphörda bostadsrätten, icke kunde biträda deras förslag i vad

det avsåg, att en medlem skall kunna under angivna förhållanden tvinga för­

eningen att likvidera. Lagrådet anser sig i denna fråga böra ansluta sig till

de sakkunniga. Var det sålda huset det enda föreningen ägde — och i allmän­

het torde varje bostadsförening ej äga mer än ett hus — framstår likvidatio­

nen såsom en naturlig följd av försäljningen. Bedrev däremot föreningen sin

verksamhet i flera hus, kan det väl synas opåkallat, att bostadsrättshavarna i

det sålda huset kunna nödga föreningen att nedlägga hela sin verksamhet.

Men även inlösen av de upphörda bostadsrätterna innebär en, örn ock partiell,

likvidation, och vid en dylik lära oftast stora svårigheter möta att nå ett ur

rättvisans och billighetens synpunkt tillfredsställande resultat. Här må endast

erinras örn att räkenskaperna till följd av obefogade nedskrivningar kunna

giva en oriktig bild av värdeförhållandet mellan det sålda huset och det

eller de återstående, något som icke lärer kunna förhindras genom särskilda

bestämmelser rörande räkenskapsavslutningarna. Efter en fullständig likvi-

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dation bleve det väl för övrigt lätt nog att bilda en ny förening för verksam­

hetens fortsättande i det eller de icke sålda husen. Regeln örn skyldighet att

träda i likvidation bör dock icke göras tvingande, utan undantag bör, såsom

sakkunnigutkastet innehåller, göras för det fall att enligt stadgarna föreningen

är skyldig att lösa bostadsrätten med belopp, som vid tvist skall bestämmas av

skiljemän. Lagrådet hemställer alltså, att 50 § i remissförslaget ersättes med

stadganden av huvudsakligen samma innehåll som utkastets 48 §. Dessa stad-

ganden böra upptagas i en ny paragraf närmast under rubriken »Örn likvida­

tion och upplösning».

40 §.

Vid 4 § har lagrådet föreslagit, att »särskilt tillskott» införes såsom en spe­

ciell avgiftskategori och att rätten att bestämma örn denna avgifts uttagande

skall tillkomma icke styrelsen utan föreningssammanträde. Upptagandet av

nämnda avgiftsform föranleder icke någon ändring i lydelsen av 40 § utan

medför endast, att räckvidden av den här givna bestämmelsen inskränkes.

41 §.

Innebörden av det här givna stadgandet örn bostadsrätts förverkande är ej

fullt klar. Av innehållet i 3 mom. framgår emellertid indirekt, att bostads-

rättshavarén, efter det styrelsen förklarat bostadsrätten förverkad, icke är skyl­

dig att verkställa inbetalningar utöver dem, som redan må hava skett. Åt­

gärden att förklara rätten förverkad är därför i själva verket att anse såsom

ett hävande av det genom teckningen ingångna avtalet, vilket hävande får den

verkan, att den försumlige går miste örn eventuellt inbetalda belopp. Utgår man

härifrån, bör enligt allmänna rättsregler föreningen äga att av den försumlige

utkräva skadestånd, i den män föreningen icke genom redan erlagt belopp er­

hållit gottgörelse för förlust, som föreningen genom avtalsbrottet lidit. Mot

vad sålunda skulle gälla har lagrådet i sak intet att invända, men för tydli­

gare angivande av den avsedda meningen bör måhända dels uttrycket »för­

klara bostadsrätten förverkad» utbytas mot »förklara avtalet örn upplåtelsen

hävt» och dels 3 mom. kompletteras med stadgande örn rätt för föreningen till

skadestånd, i den mån föreningen lidit förlust, som ej ersatts genom eventuellt

inbetalt belopp.

I stället för att häva det ingångna avtalet kan styrelsen självfallet vidbliva

detsamma och utsöka oguldna tillträdesbelopp. Att föreningen därvid är

jämlikt bestämmelsen i 9 kap. 10 § handelsbaden berättigad till ränta, kan

ej vara föremål för tvivel. Lagrådet har ansett sig böra framhålla detta, då

ett uttalande i motiven till förevarande paragraf synes kunna tolkas så, som

om en särskild föreskrift härutinnan vore nödig.

42 §.

Örn begreppet bostadsrätt erhåller den mera omfattande innebörd, varom ta­

lats vid 1 §, bör i dess ställe uti ingressen till förevarande paragraf användas

uttrycket »nyttjanderätten till lägenhet, som innehaves med bostadsrätt».

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

101

Beträffande de under punkterna 1—6 i 1 mom. upptagna orsakerna till nytt-

janderättens förverkande är att märka följande.

Även dröjsmål med erläggande av särskilt tillskott bör, om en dylik avgifts-

form införes, komma under punkten 1.

Den respittid för erläggande av förfallna avgifter till föreningen, som en­

ligt samma punkt skulle lagfästas, är densamma som förekommer i motsva­

rande stadgande i nyttjanderättslagen. Detta sistnämnda har emellertid kom­

pletterats genom 7 § i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser röran­

de byra, vilket lagrum giver hyresgäst möjlighet att avvärja vräkningsåtgärd

genom att inom viss tid vidtaga rättelse. Motsvarande komplettering av stad­

gandet i förevarande paragraf innehåller förslaget i 43 § 2 mom. Det lärer

svårligen kunna bestridas, att det sätt, som valts för att, såsom skett genom

1923 års lag, vinna modifikation i nyttjanderättslagens måhända väl stränga

regler, icke är ur lagteknisk synpunkt efterföljansvärt. Att man då förfor

såsom skedde, berodde på åtskilliga tillfälliga omständigheter. Icke utan tvin­

gande skäl bör man däremot i ny lagstiftning sådan som den förevarande un­

derlåta att söka sammansmälta två stadganden, som behandla samma ämne

och vilka till såväl innehåll som verkningar strida mot varandra. Vid övervä­

gande av vilket innehåll bör givas åt en enhetlig regel på området har det

synts lagrådet lämpligast, att respittiden i förevarande paragraf bestämmes

till 20 dagar eller den längre tid, som må vara bestämd i stadgarna. Sker så,

kan bestämmelsen i 43 § 2 mom. saklöst utgå, då den respittid denna bestäm­

melse skulle medföra praktiskt taget kan anses motsvara den, som genom det

av lagrådet nu föreslagna stadgandet skulle komma att gälla. Framhållas må

ock, att många existerande bostadsföreningar i sina stadgar hava bestämmelse

örn en respittid av ända till 30 dagar och därutöver. Den av lagrådet föror­

dade utvägen kan väl befaras medföra den olägenheten, att bostadsrättsha-

varna föranledas tro, att de äTo berättigade att dröja med avgiftsbetalningen

till respittidens sista dag. Föreningarna hava emellertid i sin makt att hos

bostadsrättshavarna inpränta, att så icke är förhållandet; dels kunna de, så

snart förfallotiden är förbi, låta utsöka förfallet belopp och dels äga de själv­

fallet fordra ränta å det oguldna beloppet från förfallodagen.

I fråga örn den under punkten 2 angivna förverkandeorsaken torde böra krä­

vas, icke att nyttjandet kan medföra väsentligt men utan blott att det men, som

kan förorsakas, är att beteckna som avsevärt.

Av skäl, som anförts vid 38 §, torde i punkten 3 till orden »upplåter lägen­

heten» böra fogas »till begagnande».

I nyttjanderättslagens 3 kap. 23 §, vars bestämmelser om orsakerna till för­

verkande av nyttjanderätt legat till grund för förslaget i denna del, har under

punkten 6 angivits såsom förverkandeanledning, att hyresgästen, där avtalet

utöver vad i lagen är stadgat ålägger honom förpliktelse, vars fullgörande

måste anses vara för hyresvärden av synnerlig vikt, åsidosätter vad sålunda

åligger honom. Detta stadgande har ansetts till sin avfattning vara alltför

obestämt för att böra överflyttas till förevarande lag och därför ej medtagits i

förslaget. Stadgandets obestämda avfattning lärer dock svara mot dess syfte

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

att fylla behov, som i särskilda fall kunna uppstå och icke kunna i lagen speci­

ficeras, men fran vilka, örn de salunda anses böra tillgodoses vid hyresavtal, ej

heller torde böra bortses vid upplåtelser med bostadsrätt. Lagrådet hemställer

därför, att i förevarande paragraf införes ett stadgande av samma innebörd,

betecknat med 7. Vid bifall härtill bör även punkten 7 intagas i den uppräk­

ning av vissa punkter, som förekommer i näst sista momentet.

43 §.

Bifalles den vid 42 § gjorda hemställan örn upptagande i 1 mom. av samma

paragraf av en ny, sjunde punkt, böra i 43 § 1 mom. orden »fall, som i 42 §

6 avses» ändras till »fall, som i 42 § 6 eller 7 avses».

Att 2 mom. av 43 § skall utgå, har av lagrådet föreslagits vid 42 §. Bifall

härtill bör medföra sadan ändring av 1 morn., att örn försummad avgiftsbetal-

ning fullgöres innan föreningen gjort bruk av sin uppsägningsrätt, densamma

icke sedermera må utövas.

44 §.

Skall enligt lagrådets hemställan termen förverkande i 41 § utbytas mot an­

nat uttryck, bör motsvarande jämkning vidtagas i förevarande paragraf.

45 §.

Sista momentet bör ändras därhän, att såsom uppsägning får gälla även

delgivning av stämning, däri talan föres örn bostadsrättshavares skiljande från

lägenheten.

46 §.

Här föreskrives för vissa fall av nyttjanderättens förverkande skyldighet

för bostadsrättshavaren att genast avflytta; i övriga fall medgives honom viss

fardagstid. Förverkandefallens uppdelning i detta hänseende har enligt moti­

ven skett efter det men, som kan anses tillskyndas föreningen genom bostads-

rättshavarens kvarsittande. Ur denna synpunkt förefaller det föga motiverat,

att, på sätt som i förslaget skett, låta en bostadsrättshavare kvarsitta, örn han

nyttjat lägenheten till annat än avsett ändamål och väsentligt men därigenom

kunnat tillskyndas föreningen eller annan bostadsrättshavare. Det hemställes

därför, att därest icke, i enlighet med vad lagrådet hemställt vid 42 §, för för­

verkande i detta fall uppställas mindre stränga förutsättningar, den i samma

paragraf under 2 angivna förverkandeorsaken i 46 § upptages bland dem, som

kunna föranleda omedelbar avflyttning.

48 §.

När nyttjanderätten förverkats, är det visserligen i sin ordning, att bostads­

rätten så fort ske kan genom försäljning övergår till någon annan. Men be­

stämmelsen härom synes icke böra vara undantagslös; förhållandena kunna

vara sådana, att ett längre uppskov med försäljningen är motiverat. Lagrå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

103

det hemställer därför, att förevarande paragraf i detta avseende ändras till

överensstämmelse med de sakkunnigas utkast.

Den i 1 mom. föreningen medgivna befogenheten att före auktionen avhjälpa

brist har begränsats till sådan, som uppkommit därigenom, att lägenheten varit

utsatt för vanvård. Då anledning till denna begränsning torde saknas, bör

stadgandet utsträckas att omfatta all brist, för vars avhjälpande bostadsrätts-

havaren svarar.

49 §.

Enligt 14 § må medlem ej, medan han innehar bostadsrätt, uteslutas ur för­

eningen. Har bostadsrätten däremot övergått på annan, som antagits till med­

lem, må jämlikt 12 § i lagen örn ekonomiska föreningar den förre bostadsrätts-

havaren uteslutas ur föreningen, men allenast på grund, som kan vara bestämd

i stadgarna. I förevarande paragraf gives emellertid en bestämmelse av inne­

börd att, oavsett vad stadgarna må innehålla om uteslutningsrätten, förenin­

gen skall vara berättigad att, där bostadsrätten i fall som avses i 48 § övergått

på ny innehavare, utesluta den förutvarande bostadsrättshavaren. En dylik

bestämmelse synes behövlig; örn nämligen stadgarna icke innehålla något i äm­

net, skulle formellt hinder ej föreligga för den förre bostadsrättshavaren att

från köparen återförskaffa sig samma bostadsrätt eller förvärva annan sådan,

vilket förvärv, såsom gjort av en medlem, måste av föreningen godkännas.

Då försäljningen i det avsedda fallet framtvingats på grund av något sådant

bostadsrättshavarens förhållande, som omförmäles i 42 §, är det icke rimligt,

att föreningen skall ånyo nödgas mottaga honom såsom bostadsrättshavare.

Av liknande skäl, som föranlett den nu föreslagna bestämmelsen, synes emeller­

tid befogenhet att utesluta en förutvarande bostadsrättshavare böra stadgas

även i det fall att denne jämlikt 41 § förlorat sin rätt. Beträffande den före­

slagna avfattningen må anmärkas, att villkoret att köparen antagits till med­

lem bör utgå såsom överflödigt och i allt fall icke tillämpligt i händelse för­

säljningen skett till föreningen.

51 §.

I bostadsrättsföreningar lärer i allmänhet icke förekomma, att vinst utdelas;

uppstår något år överskott å verksamheten, torde det komma att reserveras för

framtida behov eller användas för minskande av de årliga vederlag bostadsrätts-

havarna skola erlägga. Skulle emellertid i något undantagsfall bli fråga örn

vinstutdelning, synes, i överensstämmelse med vad i 56 § föreslås beträffande

överskott vid likvidation, vinsten i regel icke böra tillkomma andra medlemmar

än bostadsrättshavama, vilka sins emellan böra äga rätt till densamma efter

lägenheternas andelsvärden. Föreskrift härom torde införas i 51 §, dock med

reservation för annan bestämmelse i stadgarna. Såsom en följd härav bör ur

4 § 2 mom. uteslutas den under 5) upptagna bestämmelsen.

I detta sammanhang kan lämpligen behandlas den av de sakkunniga dryfta­

de frågan, huruvida bostadsföreningarna, vilka enligt 1855 års förordning örn

handelsböcker och handelsräkningar ej äro bokföringspliktiga, borde under-

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

kastas skyldighet att föra handelsböcker. Härvid hava de sakkunniga erinrat,

att det för tillgodoseende av önskemålet om trygghet i den ständiga besittnings­

rätten vore av nöden, icke blott att uppkomsten av bostadsföreningar med då­

lig eller osäker ekonomi förhindrades utan även att kontroll utövades därå, att

det påbörjade företagets verksamhet fortginge under betryggande ekonomiska

former. Den kontroll, som i sistnämnda hänseende borde förekomma, vore en

verksam revision, men en sådan förutsatte med nödvändighet, att föreningarna

vöre skyldiga att föra böcker och tillika att, i överensstämmelse med vad som

gällde i fråga örn aktiebolag, särskilda regler funnes angående balansräknin­

gens upprättande, så att denna räkning lämnade en korrekt redogörelse för

föreningens affärsställning. Dylika regler, vilka icke kunde göras effektiva

utan en enligt lagstadganden skött bokföring, vore påkallade även för att be­

reda skydd åt den, som, efter det bostadsrätt upplåtits åt en föreningsmedlem,

önskade av denne förvärva bostadsrätten. Visserligen ledde bokföringsskyldig­

heten till att bostadsföreningarna i viktiga hänseenden komme att betraktas så­

som köpmän, vilket understundom kunde ställa sig olägligt för mindre för­

eningar, men de strängare regler i fråga örn köp, konkursgrunder och dylikt,

som därav följde, syntes ej komma att få nämnvärd praktisk betydelse i fråga

örn bostadsföreningarna. Pa dessa grunder och med åberopande jämväl av de

stora värden bostadsföreningarna förvalta hava de sakkunniga såsom sin åsikt

uttalat, att stadganden i berörda avseenden vore för bostadsföreningarna be­

hövliga. Da emellertid vid tiden för utlåtandets avgivande inom justitiedepar­

tementet pågick utredning angående omarbetning av gällande bestämmelser örn

handelsbokföring, hava de sakkunniga ej avgivit något förslag i ämnet.

I remissprotokollet konstateras visserligen, att de sakkunnigas uttalande örn

behovet av lagstadgad bokföring inom bostadsföreningarna icke mött någon

gensaga i de över deras utlåtande avgivna yttrandena, varjämte medgives, att

beaktansvärda skäl blivit anförda för införande av bokföringsskyldighet. De­

partementschefen har dock icke anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning,

emedan dels de sakkunniga syntes hava underskattat olägenheterna för det sto­

ra flertalet bostadsföreningar att ställas under de regler, som i viktiga hänseen­

den enligt lag gällde för köpmän, dels erfarenheten torde hava visat, att den

bokföringsskyldighet, som vore nödvändig med hänsyn till vissa bestämmelser

i föreningslagen, vore betryggande, och dels anledning ej förelåge att föreskri­

va vidsträcktare bokföringsskyldighet för bostadsföreningarna än för många

andra ekonomiska föreningar.

Den nu behandlade frågan har i viss mån kommit i förändrat läge därigenom,

att den 31 sistlidne maj utfärdats en ny bokföringslag. Vid utarbetandet av

denna lag har kommit under bedömande, huruvida det hittills existerande sam­

bandet mellan köpmannaegenskap och bokföringsskyldighet borde bibehållas,

eller örn man ej, med upplösande av detta samband, kunde för vissa andra nä­

ringsidkare än dem, som skola betraktas som köpmän, stadga en mindre omfat­

tande bokföringsskyldighet än den för köpmän erforderliga. Resultatet har

blivit, att nämnda samband upprätthållits. Härmed torde den utvägen vara

stängd att för bostadsföreningarna föreskriva en bokföringsskyldighet av lind-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

105

jägare art, och valet måste stå emellan att antingen lägga dessa föreningar un­

der bokföringslagen, varigenom de bliva att anse som köpmän, eller ock lämna

dem helt fria från lagstadgad skyldighet att föra böcker. Vid övervägande av

de å ömse sidor anförda skälen har lagrådet ansett sig böra stanna vid det för­

ra alternativet. Att beakta är särskilt, att i fråga om bokföringens beskaffen­

het den nya lagen i motsats till den hittills gällande endast uppställer vissa all­

männa krav, medan den bokföringsskyldige lämnas största möjliga frihet att

med hänsyn till sitt företags omfattning och speciella behov själv bestämma vil­

ken bokföringsmetod han vill använda — en omständighet, som väsentligt min­

skar betänkligheterna mot att göra lagen tillämplig även på företag av mindre

omfattning. Vad angår den antydda konsekvensen, att bostadsrättsföreningar­

na bleve underkastade de för köpmän gällande strängare reglerna örn köp, kon­

kursgrunder och dylikt, torde största avseendet vara att fästa därvid, att en

bostadsförening skulle kunna försättas i konkurs av alla de anledningar, som

omförmälas i 3 § konkurslagen och vilka bestämts med hänsyn till affärsverk­

samhet av i regel helt annan art än den dessa föreningar bedriva. Örn man vill

undvika detta, synes emellertid hinder ej möta att vad beträffar bostadsför­

eningar utesluta tillämpningen av nämnda paragraf. Vidkommande erinringen,

att det vore nog med den bokföringsskyldighet, som följde av föreningslagens

bestämmelser, må framhållas, att denna invändning får minskad betydelse i

betraktande av den nya bokföringslagens mindre stränga anspråk i fråga örn

bokföringens art. Slutligen lärer icke kunna bestridas, att när en viss grupp av

ekonomiska föreningar göres till föremål för speciallagstiftning i syfte att be­

reda medlemmarna en rätt, för vars tryggande det finnes vara av vikt, att lag­

stadgade handelsböcker föras inom föreningen, särskild anledning föreligger att

för denna föreningstyp stadga bokföringsskyldighet.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att i 1 § bokföringslagen bo­

stadsrättsförening införes såsom ovillkorligt bokföringsskyldig och, eventuellt,

att 3 § konkurslagen ändras så, att vad där stadgas ej skall gälla beträffande

dylik förening.

Genom den föreslagna ändringen i 1 § bokföringslagen bliva de i 9 § samma

lag upptagna reglerna örn vad som skall iakttagas vid upprättande av balans­

räkning tillämpliga å bostadsrättsföreningarna. Härutöver bör för dessa för­

eningar stadgas, att de belopp, vartill inträdesavgifter och tillträdesbelopp, i

den mån de inbetalts eller förfallit till betalning, ävensom fonder uppgå, skola

var för sig upptagas bland skulderna. Huruvida ytterligare bestämmelser i

ämnet må vara behövliga, därom anser sig lagrådet, i saknad av närmare ut­

redning, icke böra nu yttra sig. Angående den formella behandlingen av vinst-

och förlusträkning samt balansräkning fordras en del föreskrifter, vilka, efter

förebilder i aktiebolagslagen, kunna väsentligen innehålla, att det skall åligga

styrelsen att inom den i 27 § av lagen örn ekonomiska föreningar omförmälda ti­

den till revisorerna avlämna, förutom förvaltningsberättelsen, jämväl vinst- och

förlusträkning samt balansräkning för den tid revisionen skall omfatta, att å

det i 39 § av samma lag omförmälda sammanträdet, vilket skall hållas inom

viss tid, t. ex. sex månader, efter utgången av sist berörda tid, skall företagas

106

Kungl. Majlis proposition nr 65.

^ragan om fastställande av balansräkningen med de rättelser och tillägg, som

ma finnas erforderliga, att a sammanträdet dock må beslutas uppskov med räk­

ningens fastställande under minst fyra och högst åtta veckor samt att sis+ en

månad efter det balansräkningen blivit fastställd densamma jämte förvaltni s-

berättelsen samt vinst- och förlusträkningen skall genom styrelsens försorg av­

sändas till Konungens befallningshavande.

De nu föreslagna bestämmelserna kunna sammanföras i en paragraf, som jäm­

te förslagets 51 § bilda en avdelning med överskrift »Örn vinstutdelning samt

vinst- och förlusträkning och balansräkning».

52-54 §§.

Enligt förslaget äro bostadsrättshavare och övriga föreningsmedlemmar i re­

gel likställda med avseende a beslutanderätten vid föreningssammanträde. Med­

lemmar av de bada kategorierna skola sålunda hava samma rösträtt vid val av

styrelse och revisorer samt vid beslut i vanliga föreningsärenden. Endast vis­

sa beslut, som särskilt beröra bostadsrätterna, skola kräva enhällighet eller viss

majoritet bland bostadsrättshavarna.

Denna principiella likställighet synes icke vara grundad i sakens natur och

skulle uppenbarligen kunna leda till missbruk. Under det att en bostadsrätts­

havare är fast knuten till föreningen genom sin bostadsrätt och det ganska be­

tydande tillträdesbelopp, som han i regel erlagt för denna rätt, har en förenings­

medlem utan bostadsrätt blott erlagt inträdesavgift, ofta endast några kronor,

och allenast vunnit en mer eller mindre oviss utsikt att framdeles kunna för­

värva bostadsrätt. Och stadgarna för nu befintliga föreningar lämna i regel

öppet för styrelsen att antaga nya medlemmar till obegränsat antal, en möj­

lighet som styrelsen skulle kunna utnyttja för att skaffa sig talrika anhängare

vid föreningssammanträdena.

Sedan en förening hunnit över det första stadiet av sitt bildande och börjat

upplåta bostadsrätter — flertalet sådana rättigheter i ett hus torde vanligen

upplåtas tämligen samtidigt — äga bostadsrättshavarna ett så övervägande in­

tresse i föreningen, att endast de böra få besluta i dess angelägenheter, med un­

dantag dock för sådana beslut som minska övriga medlemmars redan förvär­

vade rätt. Var gränsen mellan de två stadierna i föreningens tillvaro skall

dragas, kan givetvis vara föremål för olika meningar, övervägande skäl sy­

nas dock tala för att ifrågavarande beslutanderätt för enbart bostadsrättsha­

vare skall inträda, så snart av minst fem medlemmar verkställda teckningar

blivit bindande. Därefter kan föreningen anses i realiteten bestå blott av bo­

stadsrättshavare; övriga medlemmar utgöra endast den krets, ur vilken bo­

stadsrättshavare rekryteras. Den av lagrådet sålunda ifrågasatta regeln bör

emellertid icke vara tvingande.

Gillas vad lagrådet nu föreslagit, torde inom ifrågavarande avdelning av la­

gen först böra upptagas en paragraf med innehåll, att sedan teckning av minst

fem medlemmar blivit bindande, skola, där ej stadgarna annorledes föreskriva,

i fråga om fattande av föreningsbeslut allenast bostadsrättshavare vara att anse

såsom medlemmar samt att vad sålunda sagts dock ej skall gälla beslut, vange-

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

107

nom skulle ske inskränkning i de medlemmars rätt, som ej äro bostadsrätts-

havare. Uppenbart är, att en mot den föreslagna regeln stridande bestäm­

melse icke kan anses föreligga, därest — såsom nu ofta förekommer — stad­

garna föreskriva, att varje medlem skall hava en röst.

Därefter skulle följa de nuvarande 52—54 §§. Det kan ifrågasättas, örn

ej, då praktiskt taget endast bostadsrättshavare skulle vara röstberättigade,

stadgandena i dessa paragrafer kunna väsentligt förenklas och förkortas. Här­

vid bör emellertid angående beslut örn föryttring av hus, däri lägenhet är

upplåten med bostadsrätt, iakttagas, att örn föreningen har flera hus, för

beslutets giltighet skall fordras, utöver de i 43 § av lagen örn ekonomiska

föreningar stadgade villkoren, att beslutet biträtts av minst två tredjedelar

av dem, vilka med bostadsrätt inneha lägenheter i just det hus, som beslu­

tet avser. Slutligen bör, därest, efter vad lagrådet förutsatt vid 4 §, det

skall tillkomma föreningssammanträde att besluta örn särskilt tillskott, införas

ett stadgande, att sådant beslut skall fattas med två tredjedelars majoritet.

Dessa ändringar i förslaget torde medföra, att, i anslutning till avdelnings-

rubrikerna i lagen om ekonomiska föreningar, rubriken å ifrågavarande avdel­

ning ändras till »Örn föreningssammanträde samt om ändring av förenings stad­

gar och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet å föreningssammanträde er­

fordras».

Så framt återigen förslaget bibehålies oförändrat i fråga örn bostadsrätts-

havares och övriga medlemmars principiella likställighet, måste i 52 och 53 §§

göras det förtydligandet, att kravet å två tredjedelars majoritet bland bostads-

rättshavarna avser det sist hållna av de sammanträden, å vilka frågan enligt 42

eller 43 § i lagen örn ekonomiska föreningar har förevarit. Vidare bör, i över­

ensstämmelse med vad nyss anförts, dels i 53 § utsägas, att det där för beslut

örn föryttring av föreningen tillhörigt hus uppställda kravet å två tredjedelars

majoritet bland bostadsrättshavarna skall, därest föreningen har flera hus, avse

endast bostadsrättshavarna i det hus, som beslutet angår, och dels, lämpligen

i 54 §, upptagas ett stadgande, enligt vilket för beslut örn särskilt tillskott krä-

ves två tredjedelars majoritet bland bostadsrättshavarna.

Slutligen kan ifrågasättas, örn icke det i sistnämnda paragraf för beslut, som

kommer att medföra väsentlig förändring av en lägenhet, uppställda kravet, att

det biträtts av minst hälften av bostadsrättshavarna, bör skärpas så, att minst

två tredjedelar av dessa skola hava biträtt beslutet.

56 §.

Denna paragraf, som har avseende å fördelningen av föreningens behållna

tillgångar vid likvidation, giver emellertid blott ett dispositivt stadgande an­

gående delningsgrunden för det fall att uppkommet överskott skall fördelas

mellan medlemmarna. Det är sålunda ej uteslutet, att enligt 59 § i lagen örn

ekonomiska föreningar tillgångarna i följd av stadgebestämmelse eller för-

eningsbeslut skola tillfalla icke medlemmarna utan annan. På grund av ifråga­

varande föreningars natur och särskilt med hänsyn till de av bostadsrättshavar­

na i form av tillträdesbelopp gjorda betydliga insatserna synes det dock ej böra

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tillåtas, att tillgångarna genom föreningsbeslut fråntagas bostadsrättshavarna.

Förevarande paragraf bör därför innehålla, dels att medlemmarna ej må vid

likvidation besluta, att föreningens behallna tillgångar skola övertagas av an­

nan än medlemmarna, och dels den i förslaget upptagna fördelningsregeln be­

träffande överskott, som avses i 60 § andra punkten av föreningslagen.

Registreringen av bostadsrättsföreningar bliver, särskilt med hänsyn till vad

som skall gälla angående den ekonomiska planen, till sin innebörd så pass av­

vikande från registreringen av andra ekonomiska föreningar, att den lämpli­

gen bör hållas avskild därifrån. I sådant syfte torde stadgas, att inskrivning

av uppgifter rörande bostadsrättsföreningar skall äga rum i en särskild avdel­

ning av föreningsregistret. Detta stadgande synes böra meddelas i en sär­

skild paragraf, som under rubriken »Om registrering» införes efter 56 § i för­

slaget.

57 §.

Örn, på sätt lagrådet föreslagit vid 1 §, däri intages förbud för annan för­

ening än bostadsrättsförening att till sina medlemmar upplåta nyttjanderätt an­

norledes än för viss tid samt för aktiebolag att driva verksamhet med syfte,

som i nämnda paragraf sägs, måste dessa förbud kompletteras med bestämmel­

ser örn straff för överträdelse därav. Av skäl, som lagrådet angivit vid 1 §,

erfordras även en straffbestämmelse för det fall att styrelseledamot i bostads­

rättsförening upplåtit lägenhet annorledes än med bostadsrätt eller nyttjande­

rätt för viss tid. De nu nämnda överträdelserna synas skäligen kunna beläg­

gas med det i förevarande paragraf stadgade straffet.

Det nuvarande första stycket av denna paragraf synes böra jämkas så,

att den där avsedda förseelsen angives bestå däri, att styrelseledamot uppsåt­

ligen i strid mot bestämmelsen i 10 § upplåtit bostadsrätt. Stadgandet kan där­

efter lämpligen sammanslås med tredje stycket.

Andra stycket bör fullständigas till att avse även det fall att styrelseleda­

mot mot bättre vetande underlåtit att i handling, som där sägs, intaga upp­

gift, som uppenbarligen bort inflyta i densamma.

Örn, såsom lagrådet föreslagit, 23 § 2 mom. får utgå, bör bestämmelsen örn

ansvar för förseelse mot nämnda lagrum uteslutas ur fjärde stycket.

Slutligen bör bestämmelsen i femte stycket inskränkas så, att den ej avser

den nya föreskrift, örn vars upptagande i 51 § lagrådet hemställt.

58 §.

Därest, på sätt lagrådet tidigare hemställt, i förevarande lag införas bestäm­

melser örn skyldighet för styrelsen att till revisorerna avlämna, förutom för­

valtningsberättelse, även vinst- och förlusträkning och balansräkning samt att

inom viss tid efter balansräkningens fastställande låta insända samma hand­

lingar till Konungens befallningshavande, bör jämväl överträdelse av dessa be­

stämmelser upptagas bland de i förevarande paragraf straffbelagda förseel-

serna, varvid bör tilläggas, att förseelse, varom först sagts, må åtalas allenast

av målsägande.

Under förutsättning, som angivits i lagrådets anmärkning vid 57 § fjärde

stycket, bör ej heller i 58 § stadgas straff för förseelse mot 23 § 2 mom.

Slutstadgandet.

Även örn förevarande lag icke rimligen kan erhålla retroaktiv kraft i den

meningen, att de vid lagens ikraftträdande befintliga föreningarna skulle nödgas

rubba redan inträdda rättsförhållanden och mer eller mindre omlägga sin

verksamhet för att komma i överensstämmelse med lagen, finnes det å andra

sidan icke tillräcklig anledning att lämna nya företag utanför lagens räckvidd

endast därför, att de komma till utförande genom en redan befintlig förening,

övergångsbestämmelsen synes därför böra modifieras sålunda, att vad i lagen

stadgas örn förbud för annan förening än bostadsrättsförening att upplåta lä­

genhet med nyttjanderätt annorledes än för viss tid skall beträffande förening,

som registrerats före lagens ikraftträdande och icke därefter vunnit registrering

såsom bostadsrättsförening, äga tillämpning, då fråga är örn upplåtelse av lä­

genhet i hus, som föreningen efter lagens ikraftträdande inköpt eller börjat

uppföra.

Därest äldre förening vill gå in under lagen och låter registrera sig som

bostadsrättsförening, skola naturligtvis vid tillämpning av lagens bestämmelser

å densamma ske de jämkningar, som betingas därav, att föreningens verksam­

het redan någon tid pågått, vilket exempelvis medför, att i den ekonomiska

planen faktiska uppgifter kunna träda i stället för beräkningar.

örn, .på sätt lagrådet ifrågasatt, i 1 § införes ett förbud för aktiebolag att

bedriva verksamhet med syfte, som i nämnda paragraf sägs, bör, såsom lag­

rådet jämväl antytt, detta förbud icke utgöra hinder för aktiebolag, som vid ti­

den för ikraftträdandet bedrev dylik verksamhet med avseende å bolaget tillhö­

rigt hus, att därefter fortsätta verksamheten i samma hus. En bestämmelse

därom torde i sådant fall intagas i slutstadgandet.

Rubriken

bör i anslutning till lagrådets förslag angående ifrågavarande föreningars be­

nämning ändras till »Lag örn bostadsrättsföreningar».

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

109

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni

1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

Då sista momentet av 91 § enligt dess nuvarande lydelse kommer att gälla även

med avseende å den nya lagen om bostadsrättsföreningar, lärer det föreslagna

nya stycket vara onödigt och paragrafen icke böra ändras med anledning av

nämnda lag.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslaget till lag om ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907

(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Det synes visserligen tvivelaktigt, i vad mån de nyttjanderättsupplåtelser

a.v skilda typer, som göras av nu befintliga bostadsföreningar, enligt gällande

rätt falla under lagen örn nyttjanderätt till fast egendom och således även huru­

vida den i 1 kap. 1 § av nämnda lag stadgade tjugufemårsbegränsningen är till­

lämplig med avseende å dem. Men då samma lag uppenbarligen icke skall

äga någon tillämpning med avseende å de upplåtelser av bostadsrätt, som

komma att äga rum enligt lagen örn bostadsrättsföreningar, Adil lagrådet

i anledning av det föreslagna tillägget till 3 kap. nyttjanderättslagen allenast

erinra, att därav icke må dragas någon slutsats angående nyttjanderättslagens

tillämplighet med avseende a nyttjanderättsupplåtelser av bostadsföreningar,

som icke registrerats enligt den nya lagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§

ntsökningslagen.

Förutom de föreslagna ändringarna i utsökningslagen synes till lil § av

nämnda lag böra fogas ett andra stycke av innehåll att, örn bostadsrätt är upp­

låten, beträffande densamma i borgenärsförteckningen endast skall anmär­

kas den rätt att kvarbo, som enligt 39 § i det remitterade förslaget till lag

örn vissa bostadsföreningar tillkommer bostadsrättshavaren.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

lil

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Harn Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern

L

indman

,

ministern för utrikes ärendena

T

ryggne

,

statsråden

L

ubeck

, B

eskow

, L

undvik

, B

orell

,

von

S

teyern

, M

almberg

, L

indskog

,

B

issmark

, J

ohansson

, D

ahl

.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 21 juni 1929

avgivna yttrande över det den 4 januari 1929 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om vissa bostadsföreningar med flera lagförslag.

Efter redogörelse för yttrandet anför föredraganden:

»Lagrådet har funnit ådagalagt, att en speciallagstiftning rörande bostads­

föreningar är behövlig. Grunderna för de remitterade lagförslagen hava ock

i det stora hela lämnats utan anmärkning. Mot utformningen av den ifråga­

satta lagstiftningens särskilda detaljbestämmelser har emellertid lagrådet fram­

ställt vissa erinringar. I anledning härav hava förslagen underkastats över-

arbetning inom justitiedepartementet, därvid lagrådets erinringar i det väsent­

liga vunnit beaktande.

I enlighet med lagrådets hemställan har huvudförslagets rubrik ändrats till

'lag örn bostadsrättsföreningar’. Termen 'bostadsrättsförening’ har sedermera

genomgående begagnats i de särskilda paragraferna, varjämte den, som inne­

har bostadsrätt, betecknats ’bostadsrättshavare’.

I fråga om förslagets uppställning har lagrådet väl icke hemställt örn någon

ändring däri men dock funnit, att den metod, som följts vid förslagets utarbe­

tande, i viss mån lett till bristande enhetlighet och sammanhang mellan de olika

bestämmelserna. Erinringen är för visso icke utan fog. Upprepade försök

att ernå en bättre lösning hava dock visat, att den valda metoden är förenad

med den minsta olägenheten. Till avhjälpande i någon mån av påtalade bri­

ster hava emellertid vid överarbetningen de från föreningslagen avvikande be­

stämmelserna i något större utsträckning än i remissförslaget sammanförts efter

sitt innehåll, utan avseende å de särskilda rubriker, varunder med dem samman­

hängande stadganden återfinnas i föreningslagen. Efter denna jämkning hava

ock de för bostadsrättsförening säregna bestämmelserna kunnat utan rubbning

i övrigt inordnas under för dem mera betecknande rubriker.

Förslaget

till lag om

bostads­

rättsför­

eningar.

Rubriken.

Uppställ­

ningen.

1-10

§§.

Under rubriken Inledande bestämmelser’ hava sammanförts remissförslagets

1—6, 14 och 40 §§ samt bestämmelsen i 10 §, som är ny.

Lagrådets förslag vid 1 § örn införande av förbud för annan förening än

bostadsrättsförening att åt sina medlemmar upplåta lägenheter under nytt­

janderätt annorledes än för viss tid har jag funnit böra i huvudsak biträdas.

Förbudet har emellertid synts mig böra intagas i föreningslagen. Härtill åter­

kommer jag vid förslaget till ändring av nämnda lag. Den av lagrådet före­

slagna bestämmelsen örn förbud för aktiebolag att bedriva verksamhet med

ändamål, som i förevarande lag avses, har jag däremot upptagit i denna para­

graf, därvid den dock utvidgats att omfatta envar annan än bostadsrättsför­

ening. I övrigt har 1 § avfattats i nära överensstämmelse med vad av lagrå­

det föreslagits.

Vad lagrådet anmärkt vid 2 § har i huvudsak beaktats.

3 § överensstämmer med remissförslagets 3 §.

Av lagrådet vid remissförslagets 4 § föreslagna ändringar i avseende å de

olika avgifter, bostadsrättsförening må uttaga, samt dessas närmare reglering

med mera hava vidtagits.

Förändring i lägenheternas andelsvärden, efter vilka grundavgift (tillträdes-

belopp) och särskilt tillskott skola bestämmas, har synts lagrådet, enligt dess

uttalande vid 22 § i remissförslaget, icke böra få ske, med mindre samtliga bo-

stadsrättshavare medgivit densamma. Uppställes ett dylikt villkor — såsom

jag, efter viss modifiering av detsamma, kommer att föreslå vid 60 § — förelig­

ger särskild anledning att närmare beröra frågan, huru en bostadsrättsförening

bör förfara vid upplåtelse av nya lägenheter i samband med utvidgning av sin

verksamhet. Tillkomsten av nya lägenheter kan nämligen påkalla ändring i de å

de äldre lägenheterna redan satta värdena, och villkoret örn samtliga bostads-

rättshavares medgivande skulle då lätteligen kunna alltför mycket inskränka

föreningens rörelsefrihet. Då de sakkunniga behandlade detta spörsmål — vil­

ket även för fall av full frihet att ändra andelsvärdena äger viss betydelse —

syntes frågan icke böra regleras genom lagstiftning. I brist på erfarenhet

ansågs det lämpligast att låta föreningarna härutinnan handla såsom efter

förhållandena i det särskilda fallet prövades bäst. Vid denna uppfattning tor­

de man alltjämt böra i princip förbliva. Med hänsyn särskilt till den bun­

denhet vid ändring i andelsvärdena, som nu ifrågasättes, lärer emellertid i visst

avseende en laglig reglering böra ske. På grund av andelsvärdets dubbla upp­

gift att dels vara den måttstock, efter vilken bostadsrätthavares andel i för­

eningens tillgångar bestämmes, dels ock i allmänhet tjäna som grundval för bo-

stadsrättshavares bidragsskyldighet till föreningens gemensamma utgifter torde

det vid upplåtelse av nya lägenheter esomoftast komma att möta svårigheter att

bestämma andelsvärdena på ett rättvist sätt. Lämpligaste utvägen att komma

ur dessa svårigheter torde vara, att de nya lägenheternas andelsvärden bestäm­

mas så, att värdena å de äldre lägenheterna lämnas orubbade, men att i före­

kommande fall de nytillträdande bostadsrättshavarna i stället få till föreningen

erlägga en särskild avgift, motsvarande det övervärde, som bostadsrätterna

med hänsyn till föreningens tillgångar till äventyrs kunna anses äga. I allt

112

Kungl. Maj:is proposition nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

113

fall torde möjlighet böra öppnas att anlita en sådan utväg. Den i remiss­

förslagets 4 § innehållna begränsningen i rätten att uttaga avgifter för andra

ändamål eller i vidare utsträckning än där stadgas lägger emellertid hin­

der i vägen därför. Med hänsyn härtill har jag i 4 § upptagit föreskrift

därom, att stadgarna skola angiva, huruvida ersättning för rätten att teckna

bostadsrätt må kunna utgå. Uppenbarligen bör det ankomma på styrelsen,

som har att fastställa tillträdesbelopp och årliga vederlag, att jämväl bestämma,

huruvida och med vilka belopp ersättning för teckningsrätt skall utgå. Att

i den ekonomiska plan, som måst upprättas vid tillkomsten av de nya lägen­

heterna, böra intagas de av styrelsen beräknade ersättningsbeloppen följer av

stadgandet i 12 §, att planen skall innehålla uppgift å de ekonomiska för­

pliktelser, som kunna komma att åligga envar bostadsrättshavare.

Med hänsyn till det sålunda utökade innehållet av 4 § i remissförslaget har

detta funnits lämpligen böra uppdelas på två paragrafer (4 och 5 §§).

I enlighet med lagrådets hemställan under 51 § har punkt 5 i remissförsla­

gets 4 § 2 mom. uteslutits (jfr det överarbetade förslagets 57 § 2 morn.).

I det överarbetade förslaget har den å grundavgiften för bostadsrätt i re­

missförslaget upptagna särskilda benämningen 'tillträdesbelopp’ synts kunna

undvaras, varjämte uttrycket 'årligt vederlag’ förkortats till 'årsavgift'. Be­

stämmelserna i 5 § 1 mom. ha givits en sådan avfattning, att stadgandet i re­

missförslagets 4 § sista stycke, att av medlem ej må uppbäras mera än en in­

trädesavgift, icke vidare torde vara erforderligt. Slutligen har ingressen till

4 § något jämkats.

Då 40 § i remissförslaget nära sammanhänger med 4 och 5 §§, har berörda

paragraf — med det tillägg, som föranledes av införande av rätt att uttaga

särskild ersättning för teckningsrätt — upptagits såsom 6 §, helst som stad­

gandet i allt fall lämpligen icke bort bibehållas i den underavdelning, som

efter lagrådets hemställan i det överarbetade förslaget erhållit rubriken 'Örn

bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter’.

7 § är i det närmaste lika lydande med remissförslagets 6 §.

8 § återgiver innehållet i remissförslagets 14 §, vilken, såsom innebärande

en avvikelse från föreningslagen, lämpligen synts böra här upptagas.

Vid avfattande av 9 §, som motsvarar remissförslagets 5 §, hava lagrådets

erinringar iakttagits.

I 10 § har i enlighet med lagrådets under 56 § i remissförslaget gjorda hem­

ställan upptagits en föreskrift, att inskrivning av uppgifter rörande bostads­

rättsförening skall äga rum i en särskild avdelning av föreningsregistret. Stad­

gandet har lämpligen synts böra föregå bestämmelserna örn ekonomisk plan för

bostadsrättsförenings verksamhet, vilken plan det åligger Konungens befall-

ningshavande att mottaga och örn vars mottagande befallningshavanden har att

göra anteckning i föreningsregistret.

Bestämmelserna i 11—16 §§, motsvarande remissförslagets 7—9 §§, hava 11—16 §§.

med hänsyn till deras synnerliga vikt och den särprägel, de förläna bostads­

rättsföreningar, lämpligen ansetts böra sammanföras under särskild rubrik

'Örn ekonomisk plan för bostadsrättsförenings verksamhet’. Bestämmelserna

Bihang till riksdagens protokoll 1980.

1 sami. 50 käft. (Nr

65.)

8

114

hava avfattats i nära anslutning till vad lagrådet föreslagit, dock att i fråga

om 13 § (7 § 3 mom.) tillräckliga skäl icke synts föreligga att på sätt lag-

rådet föreslagit utbyta ordet 'märklig’ mot 'avsevärd'. I detta sammanhang

må framhållas, att den av lagrådet förordade, av mig godtagna formuleringen

å lägenhets andelsvärde såsom ett relationstal torde låta väl förena sig med

ett bestämmande av detta värde under hänsynstagande jämväl till andra fak­

torer än kostnaderna för husets uppförande.

^17-22 §§. Under rubriken 'Örn upplåtelse av bostadsrätt’ hava i 17—22 §§ upptagits

de bestämmelser, som innehållas i remissförslagets 10—13 §§ och 32 §. Även

vid avfattandet av dessa paragrafer hava i det stora hela lagrådets erinringar

följts, i samband varmed vissa redaktionella jämkningar vidtagits. Bestäm­

melsen ⁱ remissförslagets 11 § 3 mom. under 2 bär i 17 § 2 mom. under 3 gjorts

tillämplig jämväl å ersättning för teckningsrätt. Motiveringen för den av

lagrådet vid remissförslagets 11 § föreslagna bestämmelsen, att för bun­

denhet av teckning skall fordras, att inom viss i teckningslistan utsatt

tid minst fem medlemmar tecknat sig för var sin lägenhet, lärer icke

böra föra längre än till uppställandet av kravet, att så många medlemmar

skola hava tecknat sig, att sammanlagda antalet bostadsrättshavare inom för­

eningen uppgår till minst fem; stadgande härom har upptagits i 21 §. _Vid

remissen till lagrådet framhöll jag vid 13 § — i anledning av de sakkunnigas

förslag att upplåtelse av bostadsrätt i annan än föreskriven ordning väl skulle

vara ogiltig gent emot bostadsrättsförvärvaren men att denne skulle, om han så

önskade och gjorde anspråk därpå inom två år, äga kvarstå såsom bostadsrätts­

havare— att det vore nödvändigt att den, vilken inträdde såsom bostadsrätts­

havare, bleve så att säga bunden till viss ekonomisk plan i avseende å såväl rät­

tigheter som skyldigheter och att förty ett dylikt avtal icke borde bliva gällan­

de såsom bostadsrättsupplåtelse. Lagrådet har nu framhållit att örn än med

hänsyn till den läggning, förslaget erhållit, bestämmelser av föreslagen innebörd

måste anses påkallade, reglernas stränga karaktär dock borde mildras genom

ett stadgande, varigenom desamma sattes ur kraft, därest deras tillämpning icke

från ena eller andra sidan påkallats inom två år från det upplåtelsen skedde.

Saknaden av ett dylikt stadgande kunde nämligen leda till ett chikanöst från­

trädande av avtalet. Riktigheten av vad lagrådet sålunda anfört kan väl icke

jävas, men för mig har huvudsaken varit, att bostadsrätter icke komma till

stånd annat än i laga ordning och således icke utan att de garantier, lagen upp­

ställer till skydd för den, som förvärvar en bostadsrätt, blivit vederbörligen

uppfyllda. Med hänsyn emellertid till vad lagrådet anfört och då avtal örn

upplåtelser av bostadsrätt, vilka i väsentliga avseenden avvika från föreskrif­

ter i ekonomisk plau eller eljest för övriga bostadsrättshavare gällande villkor,

icke torde kunna opåtalt vinna tillämpning under någon längre tid, har jag,

trots de betänkligheter, jag ännu hyser, icke velat motsätta mig det av lag­

rådet föreslagna tillägget, övervägande skäl hava synts tala för att tilläggs­

bestämmelsen göres tillämplig jämväl å det i remissförslagets 32 § avhandlade

fall, som till sitt innehåll nära sammanhänger med det av mig nyss berörda.

Detta samband har tillika ansetts böra föranleda ett överflyttande av sist-

Kungl. Maj:ts proposition nr

G!j.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

115

nämnda paragrafs innehåll till 22 §. — Den rätt till skadestånd, som enligt

remissförslagets 13 § tillkommer den, till vilken upplåtelse av bostadsrätt

skett utan att givna föreskrifter för upplåtelsen iakttagits, har i 22 § förtyd­

ligats till att avse allenast ersättning för utlägg och kostnader (det negativa

kontraktsintresset).

I 23—30 §§ hava under rubriken ’0m övergång av bostadsrätt’ upptagits 23—30 §§.

bestämmelser motsvarande 15—19 och 25—27 §§ i remissförslaget tillika med

den tilläggsbestämmelse, varom lagrådet hemställt vid samma förslags 14 §. I

dessa delar har lagrådet — under framhållande att de föreslagna reglerna syn­

tes allt för starkt tillgodose de enskildas intressen på föreningarnas bekostnad

— förordat åtskilliga detaljändringar, vilka samtliga med en eller annan

mindre jämkning synts mig böra i sak vidtagas. I avseende å bestämmelser­

nas uppställning och avfattning hava vissa avvikelser skett, dock i huvudsak

allenast av mindre betydenhet och utan att föranleda nämnvärd rubbning i den

av lagrådet förordade systematiken. Jag torde därför kunna inskränka mig

till en redogörelse för de särskilda stadgandenas placering i förhållande till

remissförslaget. Sålunda motsvara 23 § remissförslagets 15 § första punkten

och 25 §, 24 § remissförslagets 17 §, 25 § remissförslagets 18 §, 26 § remiss­

förslagets 27 § (jfr 25 §), 27 § remissförslagets 15 § andra punkten och 16 §,

28 § den av lagrådet vid remissförslagets 14 § förordade tilläggsbestämmelsen,

29 § remissförslagets 19 § och 30 § remissförslagets 26 §. Remissförslagets

20 § har på lagrådets förslag uteslutits.

Följande avdelning, som i det remitterade förslaget hade rubriken 'Örn med- ^31—34 §§

lemsförteckning, lägenhetsförteckning och kontraböcker’, har i det överarbeta­

de förslaget erhållit överskriften ’0m lägenhetsförteckning och bostadsrätts-

bevis’. Den i remissförslagets 21 § i avseende å medlemsförteckning intagna

bestämmelsen, vilken så till vida innebar en avvikelse från föreningslagen, att

förteckningen icke skulle behöva innehålla uppgift om erlagd inträdesavgift,

har såsom skäligen betydelselös synts mig kunna utgå, i samband varmed den

på paragrafen hänsyftande beteckningen i rubriken uteslutits. Benämningen

'kontrabok’ å den handling, som skall tillställas bostadsrättshavare såsom bevis

örn rättsförhållandet mellan bostadsrättshavaren och föreningen, har utbytts

mot det mera betecknande ordet 'bostadsrättsbevis’. Vad lagrådet vid remiss­

förslagets 22 § anmärkt angående vad som bör införas i förteckningen rörande

varje lägenhet har i 31 § beaktats. I fråga örn tiden för införandet i förteck­

ningen av upplåten lägenhet har lagrådet vid 22 § vidare påpekat viss otyd­

lighet härutinnan. Vid övervägande av möjligheten att undanröja denna olä­

genhet har av olika skäl befunnits lämpligt att föreskriva skyldighet för sty­

relsen dels att så snart ske kan upplägga förteckning över samtliga förenin­

gens lägenheter, oberoende av om de äro upplåtna under bostadsrätt eller ej,

dels ock, då bostadsrätt upplåtits — d. v. s. då ovillkorlig bundenhet till följd

av den skedda teckningen inträtt — i lägenhetsförteckningen ofördröjligen an­

teckna bostadsrättshavarens namn med mera. Vid remissförslagets 23 § har lag­

rådet hemställt örn uteslutande av stadgandet, att i kontraboken skulle utmär­

kas, att bostadsrätten upplåtits med stöd av behörig teckning, och att däri

116

Kungl. Majlis proposition nr 65.

skulle angivas dagen, då den vid teckningslistan fogade planen mottagits av

Konungens befallningshavande, detta huvudsakligen därför att uppgiften syn­

tes kunna föranleda den uppfattningen, att innehavarens rätt vore reglerad

jämlikt den planen, även örn däri skulle hava skett ändring. Med hänsyn till

den stora betydelse, som enligt förslaget tillkommer den ekonomiska planen så­

väl för giltigheten av bostadsrättsupplåtelse som eljest, och då faran för ett

missledande knappast kan vara stor, har jag icke funnit tillräcklig anledning

att frångå förslaget. Dock har kravet på utmärkande av behörig teckning icke

upprätthållits, varjämte föreskrivna uppgifter föreslagits skola intagas i lä-

genhetsförteckningen, varur bostadsrättsbeviset enligt det överarbetade försla­

gets 33 § skall utgöra ett utdrag. Vad lagrådet anmärkt vid remissförslagets

23 § 4 mom. i fråga örn anteckning i bostadsrättsbeviset av inträffade förändrin­

gar i avseende å bostadsrätten har vunnit beaktande. — över vad lagrådet un­

der 22 § i remissförslaget anfört örn ändring i lägenhets andelsvärde kommer

jag att yttra mig vid 60 §.

^35—55 §§. I enlighet med lagrådets hemställan har rubriken å nästföljande avdelning

ändrats till 'Örn bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter’.

35 § är i det närmaste lika lydande med remissförslagets 28 §.

36 §, motsvarande remissförslagets 29 §, har ändrats på sätt lagrådet vid

sistnämnda paragraf föreslagit.

I 37 § har med anledning av lagrådets förslag vid remissförslagets 34 § in­

tagits stadgande örn viss påföljd för föreningen, därest den genom underlåten­

het att fullgöra underhållsskyldighet eller eljest vållar bostadsrättshavaren

hinder eller men i hans nyttjanderätt.

38 § motsvarar 31 § i det remitterade förslaget, övervägande skäl hava

synts lagrådet tala för att bostadsrättshavares i denna paragraf inrymda rät­

tighet att uppsäga bostadsrätten inträdde — icke allenast för det fall, att för­

eningen genom frångående av den ekonomiska planen föranlett en väsentlig

ökning av de för bostadsrätten utgående avgifterna — utan även i det fall

då avgiftsplikten väsentligen höjts på grund därav, att beräkningarna i planen

ej hållit streck. Visserligen kan, såsom lagrådet framhållit, i vissa fall den

omständigheten, att planen ej kunnat fullföljas, för en bostadsrättshavare med­

föra betungande utgifter, därest majoriteten beslutar uttaxering av betydande

belopp för att säkerställa föreningens ekonomi. Men oavsett att en viss ga­

ranti mot en dylik åtgärd ligger däri, att en sådan ökad avgiftsskyldighet kom­

mer att drabba alla bostadsrättshavama, synes det vara att gå för långt i hän­

syn till den enskilde bostadsrättshavaren att på föreslaget sätt söka skydda ho­

nom för den risk, som i angivet hänseende kan följa av inträde i en bostads­

rättsförening. Väl är syftet med förevarande lagstiftning att söka bereda

skydd åt förvärvaren av bostadsrätt, men det torde icke vara nödigt eller

ens tillrådligt att sträcka omsorgen om bostadsrättshavaren så långt, att hans

känsla av ansvar för ekonomiska åtaganden allt för mycket avtrubbas. Av nu

anförda skäl har jag ansett mig icke böra i denna del vidtaga ändring i försla­

get. — Enligt det remitterade förslaget skulle den tid, inom vilken uppsäg­

ning skulle ske, räknas från det medlemmen erhöll kunskap örn den åtgärd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

117

som föranlett den ökade avgiftsskyldigheten. Lagrådet har föreslagit, att ti­

den borde räknas från dagen för beslutet om avgiftsökningen, då detta fattats

å föreningssammanträde, samt från det bostadsrättshavaren fick kännedom om

beslutet, då det fattats av styrelsen. Det är visserligen sant, att ett beslut örn

ökning av avgiftsskyldigheten ej behöver fattas i samband med beslutet örn den

åtgärd, som innebär ett frångående av planen, men av enahanda skäl, som för­

anlett mig att ej biträda lagrådets nyssberörda förslag, anser jag, att den, som

biträtt beslutet örn åtgärden eller eljest kan anses hava godkänt densamma, ej

bör äga rätt att sedermera undandraga sig konsekvenserna därav. Vad lagrå­

det i övrigt anmärkt vid omhandlade paragraf bar iakttagits.

39 och 40 §§, som motsvara 30 och 33 §§ i det remitterade förslaget, hava i

överensstämmelse med lagrådets hemställan vid remissförslagets 34 § gjorts

tillämpliga även å fall, som avses i 37 §.

41—43 §§ överensstämma med 34—36 §§ i det remitterade förslaget, dock

att 42 § jämkats i enlighet med lagrådets hemställan.

Beträffande 44 §, motsvarande 37 § i remissförslaget, hava lagrådets erin­

ringar beaktats, dock har den av lagrådet föreslagna bestämmelsen i andra

punkten givits en något vidare omfattning. Dessutom har det ur redaktionell

synpunkt synts lämpligt att ersätta orden 'styrelseledamot, firmatecknare eller

revisor’ med ordet 'föreningen’.

45 §, som överensstämmer med 38 § i det remitterade förslaget, har redak­

tionellt jämkats enligt lagrådets förslag.

I fråga örn 46 §, motsvarande 41 § i remissförslaget, hava lagrådets erin­

ringar beaktats, varjämte stadgandet gjorts tillämpligt även å underlåtenhet

att erlägga ersättning för teckningsrätt.

Vidkommande 47 §, som motsvarar 42 § i det remitterade förslaget, har den­

samma ändrats i överensstämmelse med lagrådets förslag utom såvitt angår

punkt 1. Bestämmelsen i denna punkt i remissförslaget var — liksom fallet

är med motsvarande stadgande i nyttjanderättslagen — modifierad av innehål­

let i 7 § lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande hyra; stadgan­

de härom hade upptagits i remissförslagets 43 § 2 mom. Lagrådet har nu hem­

ställt, att nämnda stadgande måtte utgå, och i stället föreslagit, att fristen

enligt ifrågavarande punkt måtte bestämmas till 20 dagar eller den längre tid,

som kunde vara bestämd i stadgarna. Av lagtekniska grunder vill jag icke

motsätta mig, att erforderlig modifiering sker annorledes än genom hänvisning

till 1923 års lag. Emellertid hyser jag den uppfattningen, att nyttjanderät-

ten i förevarande fall ej bör kunna förverkas, med mindre bostadsrättshava­

ren blivit skriftligen anmanad att fullgöra sin betalningsskyldighet. I stäl­

let för hänvisningen till 1923 års lag har jag därför låtit i punkt 1 intaga en

bestämmelse i nu angiven riktning, därvid fristen satts till 14 dagar eller den

längre tid, som må vara bestämd i stadgarna, från erhållen anmaning. — Jäm­

väl underlåtenhet att erlägga ersättning för teckningsrätt har enligt punkt 1

förklarats utgöra förverkandeskäl.

48—54 §§ överensstämma med 43—49 §§ i det remitterade förslaget, dock

att däri vidtagits de av lagrådet föreslagna jämkningarna.

lis

Kungl.

Maj:ts proposition nr

65.

5o § motsvarar 39 och 50 §§ i det remitterade förslaget. Paragrafen över­

ensstämmer i de hänseenden, som avses i 39 §, helt med denna. Vad åter angår

de i 50 § berörda förhållanden har åt bestämmelsen givits ett annat innehåll.

Eldigt de sakkunnigas förslag skulle i avsett fall bostadsrättshavaren äga att

påfordra föreningens trädande i likvidation, såvida icke enligt stadgarna tvist

om utlösen av bostadsrätten skulle hänskjutas till avgörande av en eller flera

skiljemän. Vid remissen till lagrådet uttalade jag, att jag visserligen delade

den uppfattningen, att bostadsrättshavaren skulle äga att utfå bostadsrättens

värde, men att denne för att utfå detta värde dock ej borde kunna tvinga för­

eningen till likvidation. Jag föreslog i stället, att värdet skulle beräknas på

visst angivet sätt. Lagrådet har på anförda skäl i huvudsak anslutit sig till de

sakkunnigas förslag. Som jag likväl nied hänsyn till de olägenheter och kost­

nader för föreningen, som oundgängligen äro förknippade med en likvidation,

icke är benägen att tillstyrka, att rätt att påfordra likvidation tillerkännes en

enskild bostadsrättshavare, har jag, med bibehållande av stadgandet, att bo-

stadsrättshavare skall äga utfå bostadsrättens värde, upptagit den bestämmel­

sen, att värdet i brist av åsämjande skall bestämmas av skiljemän. I sakens

natur ligger emellertid, att, där föreningen inom viss tid träder i likvidation

eller beslut fattas örn dess försättande i konkurs, rätten att utfå värdet skall

bedömas efter de örn skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.

^{56—62 §§.} I 56—62 §§ hava sammanförts vissa särbestämmelser örn balansräkning,

vinst, föreningssammanträde och likvidation. Helt nya äro 56, 58 och 59 §§,

samtliga tillkomna efter lagrådets hemställan. De båda förstnämnda paragra­

ferna sammanhänga med lagrådets förslag (sid. 103—105) örn införande av

bokföringsskyldighet för bostadsrättsföreningar, ett förslag som jag icke velat

motsätta mig och till vilket jag återkommer vid förslaget till lag örn ändring i

bokföringslagen. 59 § grundar sig på den uppfattningen, att — såsom lag­

rådet framhållit vid remissförslagets 52—54 §§ — sedan en förening hunnit

över det första stadiet av sitt bildande och börjat upplåta bostadsrätter, bo-

stadsrättshavama äga ett så övervägande intresse i föreningen, att endast de

böra få besluta i dess angelägenheter. I anledning av bestämmelserna örn bok­

föringsskyldighet har 57 § 1 morn., som motsvarar remissförslagets 51 §,

något jämkats, varjämte 2 mom. tillagts efter hemställan av lagrådet. I 60 §

hava sammanförts de tidigare i remissförslagets 52—54 §§ innehållna bestäm­

melserna örn röstpluralitet å föreningssammanträde, vederbörligen utökade och

jämkade i anslutning till vad lagrådet föreslagit. Härutöver hava upptagits

två nya fall, då särskild röstpluralitet erfordras, nämligen under punkterna

2 och 7. Härutinnan må jag erinra örn följande:

I remissförslagets 22 § 3 mom. gavs föreskrift örn anmärkande i lägenhets-

förteckningen av ändring i lägenhets värde, som föranletts därav, att lägen­

heten genom någon föreningens åtgärd erhållit annan inredning än som avsetts

i den ekonomiska planen. Huru bestämmandet av detta värde skulle gå till,

därom sades intet i förslaget. Såsom lagrådet vid nämnda stadgande fram­

hållit, .skulle det följaktligen tillkomma föreningssammanträde att besluta här­

om. Då emellertid den nya värdesättningen med därav föranledd ändring i

119

övriga bostadsrättshavares andelstal komme att inverka på samtligas rätt, har

lagrådet hemställt om upptagande av bestämmelse i syfte, att ändring i lägen­

hets andelsvärde ej finge ske, med mindre samtliga bostadsrättshavare, vilkas

rätt vöre beroende av ändringen, därtill lämnat medgivande. I princip kan

jag ansluta mig till lagrådets ståndpunkt. Anledning lärer dock icke före­

ligga att uppställa dylikt villkor för annat fall än då det å andelsvärdet grun­

dade inbördes förhållandet bostadsrättshavarna emellan rubbas genom änd­

ringen. Så torde väl i regel bliva händelsen. Men särskilt i de fall, då i samband

med utvidgning av föreningens verksamhet nya lägenheter skola upplatas,

kan det möjligen finnas önskvärt att väl vidtaga en förändring i andelsvär-

dena men genomföra den så, att det inbördes förhållandet mellan de förutva­

rande bostadsrättshavarna icke därav påverkas. Då det föreslagna stadgandet

till sin innebörd är en regel örn särskild röstpluralitet a föreningssammanträde,

har jag ansett stadgandet i den av mig förordade begränsningen böra upptagas

i 60 § (punkt 2). Göres en dylik begränsning och större frihet i angivna hän­

seende således lämnas föreningarna — i denna riktning verkar ock den av mig

vid 4 § förordade rätten för förening att uttaga särskild ersättning för rätt

att teckna lägenhet — har det dock synts mig böra stadgas, att för giltighet

av beslut, som innebär utvidgning av föreningens verksamhet, skall erfordras,

att detsamma biträtts av minst tre fjärdelar av de röstande. Beslut av denna

innebörd kunna nämligen ofta medföra icke förutsedda ekonomiska konsekven­

ser och böra därför icke kunna tillkomma, med mindre de omfattas av en be­

tydande majoritet. Föreskrift i nu angiven riktning har upptagits under punkt

7 i 60 §.

61 § överensstämmer med 55 § i remissförslaget.

62 §, som motsvarar 56 § i det remitterade förslaget, har i sak givits det inne­

håll, varom lagrådet hemställt.

Straffbestämmelserna i 63 och 64 §§, motsvarande remissförslagets 57 och 63 och 64 §§.

58 §§, hava fullständigats och omarbetats i anslutning till vad av lagrådet före­

slagits, dock att med hänsyn till upptagandet i föreningslagen av förbud mot

vissa upplåtelser överträdelser mot samma förbud straffbelagts i den lagen.

Då jag vidare icke biträtt lagrådets förslag om uteslutande av stadgandet i

remissförslagets 23 § 2 morn., har bestämmelse örn ansvar för förseelse mot

samma stadgande (33 § 1 mom.) bibehållits, dock med hänsyn bland annat

till bostadsrättsbevisets utformning såsom utdrag ur lägenhetsförteckningen

allenast enligt 64 §. Till vinnande av större åskådlighet hava slutligen straff­

bestämmelserna undergått viss omredigering.

Slutstadgandet har erhållit av lagrådet föreslaget ändrat innehåll med de Siutstad-

jämkningar, som betingats därav, att förbud mot vissa upplåtelser upptagits gandet'

i föreningslagen.

Lagrådet har vid 1 § i det remitterade förslaget till lag örn bostadsförenin- tniYag^om

gar hemställt, att efter den nya lagstiftningens genomförande annan förening lindring i

än bostadsrättsförening — således i främsta rummet så kallade hyresföreningar

— icke måtte tillåtas att till sina medlemmar upplåta lägenhet under nytt­

janderätt annorledes än för viss tid. Med en bestämmelse av denna innebörd

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslagen

till lag om

ändring i

nyttjande-

rättslägen

och i ut-

söknings­

lagen.

Förslag

till lag om

ändring i

bokförings­

lagen.

avses att förbjuda den mellanform för upplåtelse åt föreningsmedlemmar, som

hyresrätt för obestämd tid utgör, en form, som särskilt då den är förbunden med

ett avstående från föreningens sida av uppsägningsrätten lätteligen kan för

föreningsmedlemmen framsta såsom innebärande en bostadsrätt i lagens mening

och därigenom ingiva honom den uppfattningen, att föreningen är underkastad

de särskilda lagbestämmelser, som till skydd för medlemmarnas intressen stad­

gats för bostadsrättsföreningar. Då vid sidan av bostadsrätt och hyresrätt för

viss tid något behov av denna mellanform för upplåtelse icke lärer förefinnas

en uppfattning varåt jämväl de i detta lagstiftningsärende tidigare till­

kallade sakkunniga givit uttryck vid ett i oktober förra året inför mig hållet

sammanträde — har jag, såsom jag redan nämnt vid 1 § i huvudförslaget, icke

velat motsätta mig upptagande av ett stadgande i den av lagrådet angivna

riktningen. Anledning lärer dock ej föreligga att utsträcka detta förbud till

andra föreningar än sådana, som hava till ändamål att bereda bostäder åt med­

lemmarna. Ej heller torde förbudet böra omfatta upplåtelse för lägenhets-

havarens livstid; förbudet bör förty angivas skola avse upplåtelse annorledes

än för bestämd tid. Av olika skäl bär förbudet synts mig böra inrymmas i

föreningslagen, lämpligen som ett andra moment i 2 §, varjämte den av lag­

rådet föreslagna till förbudet knutna straffbestämmelsen upptagits i 84 §.

Särskild övergångsbestämmelse har införts i överensstämmelse med vad lagrå­

det (sid. 109) föreslagit.

Det i remissförslaget ifrågasatta nya stycket i 91 § föreningslagen har ute­

slutits i enlighet med lagrådets hemställan.

Förslaget till lag örn ändring i nyttjanderättslagen har redaktionellt jäm­

kats.

I enlighet med lagrådets hemställan har i lil § utsökningslagen upptagits

stadgande att, örn bostadsrätt är upplåten, beträffande densamma i borgenärs-

förteckning endast skall anmärkas den rätt att kvarbo, som enligt 55 § i det

överarbetade förslaget till lag örn bostadsrättsföreningar tillkommer bostads-

rättshavaren.

I fråga örn bostadsrättsförenings bokföringsskyldighet har lagrådet (sid. 103

—105) anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning, att sådan skyldighet bör in­

föras. Vid remissen till lagrådet uttalade jag mig i motsatt riktning. Emel­

lertid har denna fråga sedan dess i viss mån kommit i ett annat läge genom den

nya bokföringslag, som utfärdats den 31 maj 1929. Därigenom att, såsom lag­

rådet erinrat, i fråga om bokföringens beskaffenhet den nya lagen i motsats

till den hittills gällande endast uppställer vissa allmänna krav, medan den bok-

föringsskyldige lämnas största möjliga frihet att med hänsyn till sitt företags

omfattning och behov själv bestämma, vilken bokföringsmetod han vill an­

vända, hava betänkligheterna mot att göra lagen tillämplig även på företag

av mindre omfattning väsentligt minskats. Denna omständighet måste jämväl

anses förringa invändningen, att den bokföringsskyldighet, som följde av för­

eningslagens bestämmelser, skulle vara tillfyllest. På grund härav och då onek­

ligen beaktansvärda skäl anförts för införande av dylik skyldighet för bostads-

Kunell. Maj:h proportion nr 65.

121

rättsfereningar, har jag ansett mig kunna ansluta mig till lagrådets ståndpunkt

i förevarande avseende. I enlighet härmed har upprättats förslag till lag örn

ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen. Anledning synes mig ej föreligga att,

såsom ansetts eventuellt böra ifrågakomma, ändra 3 § konkurslagen så, att vad

där stadgas ej skall gälla beträffande bostadsrättsföreningar.»

Föredraganden uppläser härefter i enlighet med vad sålunda anförts ut­

arbetade förslag till Ian om bostadsrättsföreningar, lag om ändrad lydelse

av 2, 8 och 84 §§ lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska för­

eningar. lag om ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjande­

rätt till fast egendom, lag om ändrad lydelse av 42, lil, 133 och 192 §§

utsökning slag en och lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31

maj 1929 (nr 117) samt hemställer, att förslagen måtte genom proposition före­

läggas innevarande års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 50 haft. (Nr 65.)

9