Prop. 1936:140

('med förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsord\xad ningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 86 regeringsformen , § 38 riksdagsord­ ningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen ; given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid fogat förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riks­ dagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang (ill riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 140.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen samt

§§ 1 och

2

tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§

86

.

Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än örn detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Alla allmänna handlingar må ovillkorligen genom trycket kunna utgivas, där ej i tryckfri­ hetsförordningen annorlunda stadgas.

Riksdagsordningen.

§ 38.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anled­ ning av dit hänvisade frågor, som antingen angå stiftande, ändring, förkla­ ring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar örn statsrådets ansvarighet, om statsdepartementen, om kommandomål, örn förvärvande och förlust av medborgarrätt, örn rikets vapen och flagga, om in­ skränkningar i rätten att från myndighet utbekomma allmänna handlingar, örn allmänt kyrkomöte och örn allmän folkomröstning i ämnen, som ej till­ höra annat utskotts behandling, eller ock röra överenskommelser med främ­ mande makter i sådana ämnen.

Tryckfrihetsförordningen .

§ 1.

13:o. I överensstämmelse med här ovan för en allmän och lagbunden tryck­ frihet lagda grunder skall det, under villkor av helgd för andras äganderätt och med iakttagande av vad eljest i denna lag finnes stadgat, stå var och en

4

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

kan tillhandahållas på stället, gälla endast i den utsträckning, varom i kom­ munallagarna eller eljest särskilt stadgas.

Handling, som till viss del är hemlig, skall ulan hinder därav tillhanda­ hållas på stället, därest det kan ske på sådant sätt att vad i den del beröres icke uppenbaras. Dylik handling må i avskrift utlämnas med uteslutande av den del som skall hållas hemlig.

4:o. Framställning om allmän handlings utbekommande prövas, med un­ dantag som nedan i detta moment sägs, av den myndighet hos vilken hand­ lingen finnes.

Är vården örn handlingen på grund av särskild föreskrift, innehavande tjänst eller givet uppdrag anförtrodd viss befattningshavare, åligge utläm­ nandet närmast denne efter egen prövning, men har han att ställa sig myn­ dighetens föreskrifter beträffande handlings utlämnande eller hemlighållan­ de till efterrättelse samt att, då anledning till tvekan finnes och omgång ej föranledes, hänskjuta fråga om utlämnande till myndighetens avgörande. Vägrar befattningshavare att utlämna handling, skall, där sökanden det begär, frågan hänskjutas till myndigheten.

Där det finnes av särskilda förhållanden påkallat till beredande av trygg­ het mot obehörigt utlämnande, äge Konungen beträffande särskilda slag av handlingar, som avses i den i 2 mom. omförmälda lag, förordna att hand­ lingarna i viss ordning skola förses med anteckning om att de äro hemliga. Fråga huruvida handling, å vilken anteckning sålunda skett, likväl lagligen bör utlämnas må prövas allenast av den eller de myndigheter Konungen be­ stämt; och skall framställning hos annan myndighet att utbekomma sådan handling ofördröjligen, där sökanden det äskar, hänskjutas till myndighet som äger pröva frågan.

5:o. Menar någon att myndighet olagligen vägrat honom tillgång till allmän handling, äger han söka rättelse i den ordning som gäller för vin­ nande av ändring i beslut eller åtgärder av myndigheten i det mål eller ären­ de till vilket handlingen hör. Hänför sig icke handlingen till mål eller ären­ de, däri beslut av myndigheten kan överklagas, skall rättelse sökas i den ord­ ning som i allmänhet må gälla för vinnande av ändring i myndighetens be­ slut eller åtgärder. Kan talan örn utlämnande icke enligt nu givna regler fullföljas, skola besvär anföras hos Konungen i vederbörande statsdeparte­ ment, såvitt fråga är om statsmyndighet, och hos Konungens befallningsha- vande, såvitt fråga är om kommunalmyndighet. Över departementschefs vägran att utlämna handling må dock icke klagas, örn vinnande av rättelse i dylikt beslut av myndighet som tillhör eller lyder under riksdagen gälle vad riksdagen bestämmer.

Har Konungens befallningshavande eller magistrat bifallit talan mot kom­ munalmyndighets beslut att vägra handlings utlämnande, äge sistnämnda myndighet däröver anföra besvär.

Besvär, som i följd av ovan givna stadgande!! hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skola i regeringsrätten föredragas och avgöras.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­ rådet å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

statsråden

U^ndén, S^chlyter, W^igforss, L^evinson,

V^ennerström, L^eo, E^ngberg, E^kman, S^köld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn re­ vision av tryckfrihetsförordningens bestämmelser örn allmänna handlingars offentlighet. Föredraganden anför:

översikt av gällande rätt samt framlagda ändringsförslag.

I § 86 regeringsformen, där tryckfriheten definieras och fastslås, upptages också det sedan lagens tillkomst år 1809 väsentligen orubbade stadgandet, att alla handlingar och protokoll i vad mål som helst ovillkorligen må genom trycket kunna utgivas. Därvid göres dock undantag för statsrådsprotokoll och protokoll i kommandomål (före år 1909 även protokoll i ministeriella mål) samt banko- och riksgäldsverkens protokoll och handlingar rörande ärenden vilka böra hållas hemliga.

I anslutning till detta stadgande utvecklas i § 2 moni. 4 tryckfrihetsför­ ordningen reglerna örn allmänna handlingars offentlighet. Där stadgas så­ lunda rätt för envar att i allmänt tryck utgiva dels alla såväl rättegångar som andra allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut av vad namn och beskaffenhet det vara må i alla mål hos domstolar, myndigheter och andra publika verk, vilka i en vidlyftig uppräkning angivas, dels alla in­ struktioner, reglementen och dylikt, varifrån helst utfärdade, dels alla förut angivna domstolars, ämbetsverks och publika korporationers och alla ämbets- och tjänstemäns relationer, memorialer och ämbetsbrev, dels ock alla societe- ters och verks samt enskilda personers memorial, ansökningar, besvär m. m. jämte utslag och svar därå, till de delar därav som till publika ämbetsmäns och verks handläggning komma. För att effektuera denna tryckningsrätt föreskrives vidare, att alla ifrågavarande handlingar vid domstolar och alla nämnda verk och ämbeten skola genast och utan tidsutdräkt emot lösen ut­ lämnas åt vem det äskar, vid ansvar såsom för tjänstens försummelse örn sådant av någon publik tjänsteman vägras eller obehörigen fördröjes, samt

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

från offentlighetsprincipen uppställdes utöver de då i tryckfrihetsförordningen inskrivna. Vissa av dessa sekretessbestämmelser ha legat till grund för senare genomförda ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 11 juni 1921 (nr 315) anhållit, att Kungl. Maj:t ville i enlighet med vissa angivna riktlinjer föranstalta örn en snar revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser, uppdrogs den u december 1924, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, åt dåvarande do­ centen, numera professorn Nils Herlitz att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars of­ fentlighet. Sedermera anhöll riksdagen i skrivelse den 2 juni 1925 (nr 312) hos Kungl. Maj:t örn utredning och förslag till sådana ändringar i tryckfrihets­ förordningen, varigenom, med erforderliga undantag, kommunala handlingars offentlighet bleve tydligt lagfästad. Därjämte begärdes övervägande, i vad mån publicitet borde tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade inrätt­ ningars och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen eller stiftelsen ej för­ valtades av offentlig myndighet eller representation, samt framläggande för riksdagen av förslag till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande kunde föranleda. Denna skrivelse överlämnades till Herlitz att tagas under övervägande vid utredningsarbetet.

Herlitz avgav den 11 februari 1927 utredning med förslag till ändrade be­ stämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet (statens off. utredn. 1927:2). Till grund för utredningen låg bland annat ett stort antal från myndigheter och enskilda institutioner infordrade yttranden. Förslaget inne­ bar en ur både materiell och formell synpunkt genomgripande omdaning av gällande bestämmelser på området. Ämnet föreslogs skola regleras inom ramen av tryckfrihetsförordningens § 2. Liksom i 1912 års förslag upp- togos uttryckliga stadganden därom att kommunala handlingar i princip skulle vara offentliga. Beträffande vissa privata rättssubjekt skulle Ko­ nungen äga förordna om offentlighetsregelns tillämpning. De i förslaget upp­ ställda undantagen från offentlighetsregeln gingo i vissa hänseenden längre än som avsetts i 1912 års förslag. — Över förslaget infordrades yttranden från åtskilliga myndigheter, varjämte det gjordes till föremål för viss bearbetning inom justitiedepartementet. Beträffande en detaljfråga Indes förslaget till grund för proposition till 1932 års riksdag.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 september 1933 tillkal­ lades samma dag professorn Herlitz och filosofie doktorn Sigurd Hansson att jämte talmannen i riksdagens andra kammare, ombudsmannen Aug. Sävström — vilken genom tidigare beslut av Kungl. Maj:t tillkallats såsom sakkunnig i grundlagsfrågor — biträda vid fortsatt utredning av frågan om allmänna handlingars offentlighet. Åt Herlitz uppdrogs sedermera att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga avlämnade med skrivelse den 14 januari 1935 förslag till författningsändringar i ämnet jämte motiv till desamma (statens off. utredn. 1935: 5).

Ehuru byggt på den tidigare utredningen, utgör 1935 års förslag likväl

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

stammande grundsats, till vilken — åtminstone i den omfattning regeln har hos oss — motsvarighet icke finnes i något annat land. I icke ringa mån torde den ha bidragit till att upprätthålla det förtroende till förvaltningen och den medborgarnas medverkan i allmänna angelägenheter som utgör en styrka för vårt land. I själva verket torde principen om allmänna hand­ lingars offentlighet vara en icke oväsentlig garanti närmast för administra­ tionens oväld men även för den medborgerliga friheten och samhällslivets lugna utveckling överhuvud. Principen om allmänna handlingars offent­ lighet bör därför bestämt upprätthållas; och något annat har ej heller blivit föreslaget eller ens från något håll ifrågasatt. Det är dessutom av stor be­ tydelse att offentlighetsgrundsatsen uttryckligen stadfästes på det kommu­ nala området, där den hittills icke blivit på ett betryggande sätt erkänd. Be­ hovet av bestämda regler härutinnan har gjort sig alltmera gällande, efter hand som den kommunala förvaltningen erhållit ökad omfattning och be­ tydelse.

Örn än offentlighetsgrundsatsen sålunda bör upprätthållas och stärkas, är det likväl nödvändigt att uppställa åtskilliga undantag från densamma. Särskilt måste statens och kommunernas allt mera vidgade verksamhet, som trängt in på områden vilka förut varit förbehållna de enskilda, föranleda be­ tydligt större inskränkningar i offentligheten än tidigare. Någon menings­ skiljaktighet lärer icke råda därom att sekretessbestämmelser äro erforder­ liga till skydd för statens yttre säkerhet, till hindrande av att åtgärder mot brottsligheten bliva ineffektiva, till värnande av privatlivets helgd, till skydd för enskildas ekonomiska intresse, då staten av dem kräver ingående upp­ gifter örn affärs- och yrkesförhållanden, samt till beredande av nödig affärs­ sekretess, då stat eller kommun uppträder som företagare.

Bristerna i gällande tryckfrihetsförordnings bestämmelser om allmänna handlingar, särskilt såvitt angår kommunala handlingars ställning och regle­ ringen av undantagen från offentlighetsprincipen, äro påtagliga. Dessa be­ stämmelser torde därför vara i behov av en grundlig översyn och komplette­ ring för att under nuvarande förhållanden rätt kunna fylla sitt ändamål. Det år 1935 framlagda sakkunnigförslaget synes vara väl ägnat att läggas till grund för en reviderad lagstiftning på området.

Reformfrågans huvudpunkter.

Kommunala handlingars offentlighet.

Såsom förut framhållits är det föremål för delade meningar huruvida och i vad mån kommunala handlingar omfattas av tryckfrihetsförordningens be­ stämmelser. Den rådande osäkerheten på området har avspeglat sig i rätts­ tillämpningen och även i lagstiftningen, då fråga varit örn att bereda diskre­ tion för sociala ärendens behandling. Det torde vara överflödigt att här ingå pa de skilda uppfattningar som kommit till synes. Alla reformförslag på området lia emellertid utgått från att kommunala handlingar i princip borde falla under offentlighetsprincipen.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

vidare kommunalfullmäktige eller kommunalstämmor i det 50-tal landskom­ muner fran vilka yttrande inhämtats, på ett enstaka undantag när, ävensom flertalet av landstingens förvaltningsutskott lämnat förslaget utan erinran. Bland nämnda städer märkas Södertälje, Eskilstuna, Nyköping, Kalmar, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Uddevalla, Borås, Karlstad, Örebro, Gävle, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Från en del håll har särskilt uttalats tillfredsställelse över att frågan om kommunala handlingars offentlighet skulle bliva reglerad på sätt som föreslagits, därvid framhållits att förslaget i huvudsak överensstäm­ mer med den praxis som redan på respektive håll tillämpats.

Exempelvis omtalas i yttrandet från stadsfullmäktige i Karlskrona, att i reglementet för stadens drätselkammare offentliglietsgrundsatsen sedan år 1865 varit fastslagen med avseende å kammarens protokoll och beslut. Denna grundsats hade sålunda — oberoende av huru lagen i själva verket borde tolkas och^ oberoende av en växlande praxis — hävdats i samhället sedan ett 70-tal ar, i allt fall inom ett så viktigt område som drätselkammarens, och det funnes ej anledning för staden att frångå denna ståndpunkt. Kravet på offentlighet måste inom vissa gränser anses så självkart, att man ej be­ hövde orda därom ur principiell synpunkt. Emellertid lämpade sig ej alla kommunala handlingar för offentliggörande på vilken tidpunkt som helst. Särskild varsamhet vore bland annat påkallad vid genomförande av offent­ lighetsprincipen i kommunernas ekonomiska förvaltning; men de sekretess­ regler som därom gåves i 1935 års förslag syntes tillräckligt uttömmande och så smidiga som man skäligen kunde begära. De täckte i huvudsak de regler som i sådant hänseende vore meddelade i drätselkammarens gällande regle­ mente.

Från några kommuners sida — det gäller främst de fyra största städerna i riket — har emellertid rests ett mer eller mindre starkt motstånd mot för­ slaget. I viss mån är detta motstånd grundat på principiella skäl, vilka sär­ skilt utvecklats i de utlåtanden som avgivits av stadsjuristen jämte stadsombudsmannen i Stockholm samt av stadsombudsmannen i Norrköping. Den ståndpunkt som av dem intages torde, närmast i anslutning till det förra utlåtandet, kunna sammanfattas på följande sätt.

Kommunalrepresentationernas handlingar borde vara offentliga, detta re­ dan på den grund att representationerna utövade offentlig makt gentemot kommunens medlemmar och att det kommunala medlemskapet vore bvggt på tvång. Vidkommande övriga handlingar vore att märka att kommunernas förvaltning kunde uppdelas i två områden: det ena, den s. k. självförvaltnin­ gen, där kommunerna handhade av staten dem anförtrodda uppgifter, vilka gjorts till föremål för särskild författningsmässig reglering, varigenom de er­ känts vara offentliga förvaltningsuppgifter, och på vilket område de kom­ munala myndigheterna i realiteten fungerade som lokala organ åt statsför­ valtningen; och det andra området, där kommunerna framstode som ekono­ miska subjekt med uppgift att handhava sina medlemmars egna angelägen­ heter och där kommunerna vore att förlikna vid privaträttens juridiska per­ soner av samma karaktär som t. ex. ekonomiska föreningar. På det förra av dessa områden kunde beträffande offentlighetsprincipens tillämpning läggas samma synpunkter som på statsförvaltningens område. På området för kom­ munernas ekonomiska förvaltning åter vöre detta icke berättigat; på detta örn-

Kungl- Maj.ts proposition nr 140.

13

råde måste offentligheten verka skadlig för kommunernas ekonomiska intres­ sen. Både 1912, 1927 och 1935 års förslag hade också på delta område nödgats uppställa en mängd undantag från offentligheten. Dessa undantag vore likväl icke ens i sistnämnda förslag uttömmande, utan många flera skulle erford­ ras. Man måste då fråga sig om icke hela problemet borde uppläggas på annat sätt än som föreslagits. Varje försök att uppräkna de handlingar som skulle åtnjuta sekretess måste vara på förhand dömt att misslyckas redan på grund av den oavbrutna utveckling som, utan att avspegla sig i några författningsföreskrifter, påginge inom det ifrågavarande området. Dessutom vore behovet av den kontroll som skulle möjliggöras genom handlingarnas offentlighet mindre framträdande på det kommunala än på det statliga verk­ samhetsområdet. Kommunerna hade nämligen anordnat ett kontrollsystem över den ekonomiska förvaltningen som till sina huvuddrag vöre detsamma som det inom privaträtten förekommande. Det vore här fråga om en kon­ troll ur ändamålsenlighetssynpunkt, vartill i regel saknades verklig mot­ svarighet i fråga örn de statliga förvaltningsorganen med statens väsent­ ligen formella revisionsväsen.

Från nämnda håll göres även gällande att tryckfrihetsförordningen i sin nuvarande lydelse skulle med avseende å kommunala handlingar tolkas på ett sätt som överensstämde med den nyss refererade uppfattningen. Enär tryckfrihetsförordningen talade om allmänna ärenden rörande handlingar hos myndigheterna, skulle frågan huruvida ett kommunalt organs handlingar folie under offentlighetsprincipen bero på örn handlingarna kunde anses röra 'allmänna ärenden’ eller ej. Då handlingar hörande till kommunernas 'själv - förvaltning’ måste anses röra allmänna ärenden, medan detta däremot ej torde vara fallet med handlingar hörande till 'egenförvaltningen’, skulle de förra falla under offentlighetsprincipen men ej de senare. Det göres även gällande att praxis i regel skulle lia anslutit sig till en sådan uppfattning.

Stadsjuristen och stadsombudsmannen i Stockholm samt stadsombudsman- nen i Norrköping lia från angivna utgångspunkter förklarat sig anse, att en lagstiftning om kommunala handlingars offentlighet icke vore erforderlig i vidare mån än vad anginge de undantag som skulle gälla inom självförvalt­ ningens område. Om emellertid en sådan lagstiftning ansåges böra komma till stånd, borde den givas det innehåll att offentlighetsprincipen skulle gälla med avseende å kommunalrepresentationerna samt i självförvaltningsärenden i den mån ej särskilt sekretessbehov förelåge, varemot åt kommunerna själva borde överlämnas att pröva sekretessbehovet på den ekonomiska förvalt­ ningens område. I Stockholmsutlåtandet uttalas att kommunernas pröv­ ningsrätt borde gälla även med avseende å nämnders, utskotts och kom­ mittéers verksamhet som beredningsorgan.

Vad Stockholm beträffar har den i sislbcrörda utlåtande framlagda upp­ fattningen vunnit anslutning från stadens förvaltningsmyndigheter. I stads­ fullmäktiges i överensstämmelse med stadskollegiets hemställan avgivna ytt­ rande uttalas, att den framförda kritiken syntes ådagalägga att den lösning av problemet om kommunala handlingars offentlighet som 1935 års förslag innehölle icke borde läggas till grund för den ifrågasatta reformen samt jäm­ väl visa att man icke genom den i förslaget nyttjade uppräkningsmetoden

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.

kunde skapa ett för kommunernas ekonomiska intresse tillfredsställande skydd. En sådan bestämmelse som förordats i stadsjuristens och stads- ombudsmannens utlåtande med avseende å handlingar i ekonomiska ärenden och i beredningsärenden skulle dock kunna missbrukas och föranleda, att allmänheten undanhölles handlingar i fråga örn vilka något av kommunens intressen eller andra grundade skäl betingat sekretessbehov icke förelåge. Man syntes alltså böra vidhålla den offentlighetsgrundsats som riksdagen vid skilda tillfällen förordat och som jämväl vunnit stadsfullmäktiges anslut­ ning år 1913 i yttrande över 1912 års förslag. Beträffande möjligheterna att under dylika förhållanden täcka det föreliggande sekretessbehovet anföres i huvudsak följande:

Beträffande nämndernas handlingar i självförvaltningsärenden syntes det knappast vara möjligt att undgå att angiva de särskilda sekretessfallen, men därvid borde man till vinnande av erforderlig klarhet anknyta till de special­ författningar vari de kommunala organens verksamhet reglerades. I nämn­ dernas ekonomiska förvaltningsärenden liksom i beredningsärenden syntes man däremot kunna utan svårighet använda sig av en allmän formulering av innebörd att kommunen skulle kunna vägra utlämnande av handling, där hemlighållande betingades av kommunens ekonomiska intresse eller vore på­ kallat till skyddande av enskildas förhållanden, såsom exempelvis i disciplin­ ärenden. Genom en sådan bestämmelse skulle å ena sidan vinnas att nödigt skydd alltid kunde beredas kommunen och enskilda, medan å andra sidan en obefogad sekretess motverkades därav att giltigheten av de skäl som läge till grund för vägran att utlämna handling kunde prövas i den föreslagna ad­ ministrativa besvärsvägen.

Stadsfullmäktige i Norrköping ha anslutit sig till stadsombudsmannens där­ städes utlåtande.

Den uppfattning som kommit till uttryck i berörda tjänstemannautlåtanden från Stockholm och Norrköping har framförts även av stadsfullmäktige i fyra andra städer, nämligen Linköping, Jönköping, Växjö och Västervik samt av Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott. Samma hemställan åter­ kommer härvid och motiveringen är även i nära överensstämmelse med orda­ lagen i förenämnda utlåtanden från Stockholm och Norrköping.

Stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö och Västerås ha ställt sig något be­ tänksamma gentemot den starka utvidgningen av offentligheten som före­ slagits på det kommunala ekonomiska området men ha icke givit sin kritik deli principiella läggning som i de förut omnämnda yttrandena framkommit.

Kritiken har knutits till en i den föreslagna särskilda lagen upptagen bestäm­ melse rörande sekretess vid köp och försäljning m. m., vilken befarats skola bereda otillräckligt skydd. Till denna fråga återkommer jag vid behand­ lingen av de särskilda sekretesstadgandena. — Göteborgs stadsfullmäktige framhålla, att då de kommunala organen i regel utgöras av valda förtroende­ män och den kommunala revisionen torde vara mera ingående än den stat­ liga, ett mindre kontrollbehov funnes att tillgodose genom handlingars offent­ lighet på det kommunala än på det statliga området.

Även Östergötlands, Göteborgs och Bohus och Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott ställa sig tveksamma eller avvisande gentemot 1935 års

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser ha närmast i anledning av den kritik som från kommunalt håll framkommit mot förslaget uttalat sig om detsamma i förevarande hänseende och därvid tagit avstånd från denna kritik.

Överståthållarämbetet anför bland annat:

Den kommunala självstyrelsen och den kommunala verksamheten i övrigt hade under de sista årtiondena utvecklat sig därhän att allmänheten ägde ett berättigat intresse att få del av de kommunala handlingarna i samma måtto som av statshandlingar. Därav följde, att man ej gärna kunda nöja sig med en mer allmän bestämmelse örn vilka kommunala handlingar som skulle un­ dantagas från den allmänna offentlighetsregeln, utan undantagen borde tyd­ ligt angivas i den särskilda sekretesslagen. Ej heller borde man åt kommu­ nala myndigheter giva en annan prövningsrätt med avseende å en handlings beskaffenhet att få utlämnas än som tillkomme motsvarande statsmyndig­ heter. Ämbetet hade därför icke något att erinra mot förslaget i nu ifråga­ varande avseende.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner likaledes förslaget att kommunala hand­ lingar i princip skola vara likställda med statliga välbetänkt. Länsstyrelsen yttrar:

Vissa mot denna princip framställda betänkligheter syntes länsstyrelsen ej böra förtjäna beaktande. En uppdelning av kommunala handlingar i offent­ liga och icke offentliga skulle givetvis i praktiskt hänseende medföra stora olägenheter, bland annat när fråga uppkomme örn vem som härvidlag skulle träffa avgörande, och dessutom torde det ligga i sakens natur att medborgare som erlade skatt till landsting och kommuner borde vara lika berättigade att taga del av handlingar, som rörde den ekonomiska förvaltningen, som av handlingar i andra ärenden.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner beaktansvärda synpunkter anförda av stadsfullmäktige i Norrköping och Linköping samt går något in på frågan om en uppdelning av kommunala handlingar i olika grupper med avseende å offentligheten.

Vissa grupper av kommunala ärenden vore otvivelaktigt att likställa mera med sådana som handlades av affärsdrivande verk än med ärenden av offent­ lig karaktär, och en principiell skillnad mellan ärenden av den ena eller den andra kategorien, såvitt anginge handlingars utlämnande, vore teoretiskt be­ rättigad om än i praktiken vansklig att genomföra. Sakkunnigförslaget kom- me att på de kommunala befattningshavarna ställa krav som för dem bleve synnerligen svåra att fylla.

Länsstyrelserna i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämt­ lands län anse förslaget ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Emel­ lertid uttalas, att det borde undersökas, örn icke större hänsyn möjligen skulle kunna tagas till kommunernas behov av sekretess i ekonomiska frågor än som skett i förslaget.

Justitiekanslern och justitieombudsmannen tillstyrka att kommunala myn­ digheters handlingar i princip likställas med de statliga. De uttala, att örn möjligen beträffande den kommunala verksamheten skulle finnas ett berättigat sekretessbehov i större utsträckning än beträffande den statliga, detta borde beaktas vid utformningen av de speciella sekretessreglerna, men syntes ej

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Det har gjorts gällande, att behovet av den kontroll som möjliggöres genom handlingars offentlighet skulle vara mindre framträdande på det kommunala än på det statliga området, enär den kontroll som utövas genom de av representationer eller stämmor utsedda kommunala revisorerna skulle vara effektivare och ur ändamålsenlighetssynpunkt mer tillfredsställande än den som sker genom 'statens väsentligen formella revisionsväsen’. Det må härvid för det första erinras, att av riksdagens revisorer utövas en kontroll över den statliga förvaltningen motsvarande den som verkställes av de kommunala revisorerna. Någon principiell skillnad mellan staten och kommunerna i förevarande hänseende föreligger sålunda i varje fall icke. Och riktigheten av påståendet att den kommunala revisionen skulle genomsnittligen vara mera effektiv än den statliga torde kunna på goda grunder ifrågasättas. Frånsett detta synes man emellertid vid en argumen­ tering som den antydda förbise en väsentlig sida av offentlighetsregelns ända­ mål. Med denna lärer icke allenast eller ens i första rummet vara åsyftat att åstadkomma en kontroll av revisionsmässig beskaffenhet över de sär­ skilda förvaltningsorganen, utan snarare att skapa en medborgerlig rättig­ het av innebörd att var och en som av någon anledning hyser intresse för ett av myndighet handlagt ärende skall så vitt möjligt erhålla kännedom om allt vad däri förekommit, och örn han så önskar kunna offentligen, eventuellt genom pressen eller eljest i tryckt skrift, framlägga saken. En sådan medborgerlig rättighet är ägnad att hos allmänheten frigöra för­ valtningen från misstankar för väld och korruption och skapa förtroende och intresse för densamma på ett sätt som ej kan ske genom ett revisions­ väsen, hur välorganiserat detta än må på sina håll vara.

Då jag sålunda ur anförda synpunkter finner offentlighetsregeln i prin­ cip böra upprätthållas för kommunala handlingar i samma utsträckning som för statliga, har jag därmed ingalunda velat förneka att det finnes ett vidsträckt behov av sekretess för kommunala handlingar, ej minst så­ vitt rör kommunernas ekonomiska förhållanden. Behovet av sekretess för kommunernas affärsdrivande verksamhet och ekonomiska angelägenheter överhuvud torde emellertid vara av fullkomligt samma art som det vilket gör sig gällande för statens vidkommande. Vissa statliga affärsdrivande verk lia för övrigt uttalat önskemål örn en omfattande sekretess för hand­ lingar med avseende å rörelsen. Förevarande sekretessbehov synas emeller­ tid liksom andra sådana böra tillgodoses genom specificerade undantag från offentlighetsregeln, vilka i stort sett torde kunna göras gemensamma för statliga och kommunala handlingar. Några bärande skäl för olikhet mellan statliga och kommunala myndigheter med avseende å handlingssekretessen torde ej kunna anföras, örn än kommunernas handlingar i ekonomiska an­ gelägenheter, vilka hittills i de flesta fall i praxis undandraga offentlig­ heten, påkalla särskild uppmärksamhet. På sätt i motiven till de sakkun­ nigas förslag framhållits är det överhuvud taget i fråga örn statens och kom­ munernas affärsangelägenheter förenat med vissa vanskligheter att på ett ur alla synpunkter oantastligt sätt uppdraga gränsen mellan offentlighet och

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Då i 1935 års förslag icke upptagits några bestämmelser i ämnet, har därför åberopats liknande skäl som föranlett den år 1927 yppade tvekan örn behövligheten av sådana stadganden. Sålunda anföres att Konungen och riksdagen torde anse sig oförhindrade att i allmän lag giva föreskrifter örn handlingars offentlighet eller hemlighållande hos vissa privata rättssubjekt, exempelvis hos sådana företag av monopolistisk karaktär, där det allmänna vöre intresserat. Med avseende å institutioner som åtnjöte understöd av stat eller kommun kunde sådana föreskrifter meddelas, annorledes än ge­ nom lag, såsom villkor för understödets åtnjutande. Likaledes kunde dy­ lika föreskrifter i viss utsträckning stipuleras som villkor för utövande av offentliga befogenheter eller andra rättigheter, exempelvis som villkor för att anställa examina. Visserligen kunde på antytt sätt endast regleras skyldigheten att utlämna respektive icke utlämna handlingar, men ej upp­ ställas förbud mot och straff för utgivande i tryck av handlingar. Dock syntes behovet av ett sådant förbud ej vara tillräckligt starkt för att motivera grundlagsändring. Dessutom erinrades att de önskemål som på förevarande område gjorts gällande i väsentlig mån avsett att bereda nödig kontroll över förvaltningen av stiftelser till fromma för det allmänna, ett syfte som emel­ lertid torde väsentligen blivit uppnått genom 1929 års lag om tillsyn över stiftelser. Då därtill de tidigare utredningarna och de överväganden som före­ gått 1935 års förslag nogsamt visade den utomordentliga svårigheten att uppställa allmänna lagregler i ämnet som rätt avvägde olika hänsyn, hade man stannat för att icke upptaga sådana bestämmelser i förslaget.

I yttrandena över 1935 års förslag har icke från något håll gjorts direkt invändning mot uppfattningen att frågan om offentlighet och sekretess för andra rättssubjekts handlingar än statens och kommunernas borde regleras utanför ramen av tryckfrihetsförordningen och därtill anknuten lagstiftning.

Riksarkivet anmärker dock att det betyder en ofullständighet att frågan rö­ rande dylika handlingars ställning undanskjutits. Magistraten i Karlskrona gör ett uttalande i liknande riktning. Från ett pär håll framföras önskemål om bestämmelser med avseende å vissa angivna privata rättssubjekts hand­ lingar, så av försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten beträffande pri vata bolag som meddela försäkring mot olycksfall i arbete samt av lantbruks­ styrelsen beträffande åtskilliga på lantbrukets område verksamma korpora­ tioner, skolor och anstalter. Dessa myndigheter finna dock, att de i 1935 års utredning antydda utvägarna för en reglering i förevarande avseende torde vara framkomliga.

Departements-

Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad i 1935 års betänkande uttalats. En

chefen.

tillfredsställande lösning av frågan om privata rättssubjekts handlingar kan säkerligen icke vinnas genom allmänna bestämmelser. Lämpligast torde vara att föreskrifter meddelas av det innehåll och i den form som finnes motsvara behovet i varje särskilt fall. Någon betänklighet mot att reglera det föreva­ rande ämnet utom grundlagen synes ej böra hysas. I själva verket innebär detta icke annat än vad redan nu kan tillämpas. Man torde vid förekom-

24

eller näringsrättslig natur. Då likväl förslag icke framlades om en utbryt­ ning ur grundlagen av reglerna om allmänna handlingars utlämnande, be­ rodde detta därpå att enligt utredningsmannens uppfattning en sådan för­ ändring icke hade utsikter att vinna statsmakternas godkännande.

I 1935 års utredning, där som nämnts en sådan utbrytning föreslagits så­ vitt angår de särskilda sekretessreglerna, framhålles att skälen för en utbryt ning efter år 1927 ytterligare tillvuxit i styrka och uttalas den förmodan att numera allvarliga gensagor icke skulle kunna resas mot en sådan lös­ ning. Enligt 1935 års förslag skall emellertid själva principen om hand­ lingars fria tillgänglighet hos myndigheterna samt sättet och medlen för denna princips tillämpning — bestämmelserna om formerna för utlämnan­ det, vem tillhandahållandet avilar och det administrativa besvärsinstitutet -— bibehållas i grundlagen, varjämte där skall stadgas rätt för Konungen och riksdagen att under vissa allmänt angivna förutsättningar i en särskild lag för noga angivna fall förordna örn förbud mot utlämnande av allmänna handlingar. Såsom sådana förutsättningar har i förslaget angivits, att hem­ lighållande av handlingarna kräves av hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande makt eller för brotts förekommande och be­ ivrande eller till behörigt skydd för statens eller menigheters intresse i deras ekonomiska mellanhavanden med varandra och med enskilda eller för en­ skildas ekonomiska intresse eller med hänsyn till privatlivets helgd eller av andra lika viktiga skäl.

De sakkunniga betona att förbuden mot utlämnande måste givas i en sär­ skild lag, där alltså alla områden, på vilka sekretess skall förekomma, böra vara uttömmande angivna. Med denna anordning skulle nämligen en icke oviktig garanti skapas för att inskränkningar i offentligheten icke komme att företagas utan tillbörligt beaktande av deras principiella betydelse. Enligt förslaget skola frågor örn sekretesslagen i riksdagen behandlas av konstitu­ tionsutskottet, därom bestämmelse föreslås införd i § 38 riksdagsordningen.

Tryckfrihetsförordningens förbud mot allmänna handlingars utgivande i tryck har i sakkunnigförslaget erhållit det innehåll att handlingar, som en­ ligt den särskilda sekretesslagen ej må utlämnas, ej heller må utgivas i tryck. I följd härav har en omredigering jämväl av § 86 regeringsformen ansetts erforderlig, varom förslag framlagts av de sakkunniga. Ur paragrafen ha borttaga de däri upptagna förbuden mot tryckning av vissa speciella hand­ lingar, och har i stället beträffande undantag från den allmänna regeln örn rätt till tryckning av handlingar allenast hänvisats till tryckfrihetsförord­ ningen.

Av de hörda myndigheterna och institutionerna ha flera uttalat till­ fredsställelse med sekretessföreskrifternas utbrytning till särskild lag, så justitiekanslern, justitieombudsmannen och militieombudsmannen, vissa mi­ litära myndigheter, socialstyrelsen, statskontoret, riksarkivet, kommerskolle­ gium och flera länsstyrelser.

Överståthållarämbetet, som även tillstyrker förslaget, framhåller att ytter­ ligare utbrytning ur grundlagen skulle kunna ske. Grundlagarna borde icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Departements­

chefen.

Stadsombudsmannen i Norrköping framhåller i sitt av stadsfullmäktige i staden godkända utlåtande liknande synpunkter som de från Stockholm framförda.

Advokatsamfundets styrelse har hemställt om sekretessreglernas inarbe­ tande i tryckfrihetsförordningen. Styrelsens motivering härför är av föl­ jande innebörd.

Då det näppeligen torde finnas något intresse som icke kunde karakteriseras på sätt som i förslaget till ändring av tryckfrihetsförordningen angivits så­ som de förutsättningar under vilka sekretessföreskrifler skulle få meddelas, torde det avsedda grundlagsskyddet för principen om allmänna handlingars offentlighet komma att visa sig otillfredsställande. Det fasta och orygg- liga rättsskydd som denna princip borde erhålla syntes icke kunna uppnås annorledes än därigenom att en uttömmande karakteristik av undantagen från principen infördes i tryckfrihetsförordningen. Även om vid en dylik anordning i ett eller annat fall måste tillgripas en mindre detaljerad utform­ ning av föreskrifterna än som skulle vara möjligt i särskild lag -— vilket dock torde vara erforderligt i betydligt mindre utsträckning än vad de sakkun­ niga förutsatt — skulle nackdelen härav väga lätt i jämförelse med de olä­ genheter som skulle följa av 1935 års förslag. Det kunde för övrigt ifråga- sättas örn den föreslagna metoden stöde i överensstämmelse med den prin­ cip på vilken tryckfrihetsförordningen fortfarande skulle bygga, nämligen att inskränkningar i tryckfrihetsrätten -— av vilken regeln om handlingars offentlighet allenast vore en uttrycksform — kunde ske allenast genom stad­ gande i grundlag.

Sveriges industri)örbund och några andra organisationer på näringslivets område, från vilka yttranden inhämtats av kommerskollegium, ifrågasätta grundlagsformens bibehållande helt ur synpunkten att bereda ökat skydd ät sekretessreglerna.

Industriförbundet framhåller sålunda att den nuvarande ordningen i allt fall skapat garanti mot att sekretessbestämmelser som ur näringslivets syn­ punkt framstode som omistliga icke utan grundlagsändring upphävdes, var­ för förbundet, utan att vilja avstyrka det föreslagna systemet, ville betona vikten av att den nuvarande ordningens företräden nogsamt beaktades.

Det nu föreliggande sakkunnigförslaget innebär en delvis genomgripande revidering och systematisering av de gällande sekretessreglerna samt där­ jämte en ej obetydlig utsträckning av sekretessen till områden, där för när­ varande inga sådana bestämmelser finnas. En närmare behandling av för­ slaget i vad det rör de speciella undantagen från offentlighetsgrundsatsen lärer tills vidare böra anstå. Som allmänt omdöme om denna del av för­ slaget torde kunna sägas, att det på ett i huvudsak lyckligt sätt löst frågan om sekretessens avvägning på olika områden. Den ökning av sekre­ tessreglernas antal som förslaget innebär kan måhända synas mot­ säga vad som uttalats örn vikten av offentlighetsprincipens upprätthållande. Såsom även de sakkunniga framhållit är emellertid denna motsättning mera skenbar. De nya undantagen, speciellt de som avse att bereda skydd för enskildas personliga och ekonomiska intressen, äga direkt samband med den utvidgning som ägt rum i fråga örn statens sociala och ekonomiska verk­ samhet. Undantagen strida därför icke mot de principer som på grund av

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

i en särskild lag, enligt förslaget benämnd lag om förbud mot vissa allmänna handlingars utlämnande från myndighet. Som i förslaget framhållits och av pressorganisationerna understrukits, synes sekretessreglernas sammanhål­ lande i en lag skapa garanti för att inskränkningar i offentligheten icke skola komma alt företagas utan tillbörligt beaktande av deras principiella betydelse, vilket i sin mån bör vara ägnat att häva betänkligheterna mot ut­ brytningen ur grundlagen. Särskilt betydelsefull synes denna anordning vara med hänsyn till att därigenom sekretessreglerna alltid komma att be­ handlas av ett och samma riksdagsutskott. Konstitutionsutskottet torde med hänsyn till sekretesslagens karaktär och betydelse ur konstitutionell synpunkt vara bäst ägnat att handhava frågor rörande densamma. Ändring av § 38 riksdagsordningen bör därför på sätt föreslagits vidtagas.

Det har, bland annat av Överståthållarämbetet och pressorganisationerna, framhållits att det vore oformligt att belasta grundlagen med den mängd detalj föreskrifter som sekretesskatalogen måste innehålla. Med den utveck­ ling av statens och kommunernas verksamhet som nutilldags äger rum lärer man även få förutsätta en fortgående utbyggnad av sekretessreglerna. Bi- behölles det nuvarande systemet, torde därför relativt täta grundlagsänd­ ringar bliva erforderliga, något som naturligen är föga önskvärt. Framför allt skulle emellertid ett bibehållande av grundlagsformen vara olämpligt ur den synpunkten att nya sekretessregler ofta måste snabbt kunna införas. Såsom i 1927 års utredning antytts har det hänt, att man funnit nödigt upp­ skjuta en reforms genomförande i avbidan på ikraftträdande av en grund­ lagsändring, varigenom ett av reformen föranlett sekretessbehov kunde till­ godoses. I vissa fall har det ansetts nödvändigt att genomföra en lagstiftning, oaktat därav motiverat sekretesskydd icke kunnat samtidigt fastställas. I många fall åter har den nuvarande ordningen medfört, att man sett sig nöd­ sakad att upprätthålla sekretess vid sidan av grundlagen. Särskilt det sist förflutna decenniet har lämnat en mångfald exempel på allvarliga olägenheter av nu antydd art.

Av det anförda torde framgå, att sekretessreglernas utbrytning till sär­ skild lag utan grundlags natur utgör en viktig förutsättning för att den före­ liggande frågan överhuvud taget skall kunna erhålla en praktiskt tillfreds­ ställande lösning.

Från några håll har ifrågasatts, att sekretessreglerna endast delvis skulle utbrytas och att sålunda, med bibehållande av vissa av dessa regler i tryck­ frihetsförordningen, endast på mera begränsade områden skulle öppnas möj­ lighet till anordnande av sekretess utan grundlagsändring. Värdet av en sadan anordning synes dock tvivelaktigt under det att nackdelarna äro myc­ ket påtagliga. Dels skulle härigenom åstadkommas en splittring av bestäm­ melserna som minskade lagstiftningens överskådlighet, och dels torde det vara omöjligt att urskilja ett område där man med någon större säkerhet kunde vänta att sekretessbehov som krävde ett snabbt tillgodoseende icke skulle framträda. Yrkandena i antydd riktning äro för övrigt huvudsakligen

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Vad därefter angår anmärkningarna att vissa av kommunalstämma eller representation helt eller delvis tillsatta myndigheter likväl icke böra be­ tecknas som kommunala myndigheter, synas dessa anmärkningar befogade. Frånsett att en del statliga myndigheter enligt den av de sakkunniga före­ slagna definitionen skulle kunna hänföras till kommunalmyndighet, skulle även av kommun helt eller delvis tillsatta styrelser för stiftelser eller andra privata rättssubjekt möjligen kunna falla därunder. Detta är emellertid icke lämpligt. I betraktande härav och för att därjämte otvetydigt utmär­ ka att stämmor och representationer avses inbegripna under termen kom­ munal myndighet, lärer definitionen böra avfattas så, att med dylik myndig­ het förstås till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser etc.

Vad åter angår önskemålet att kyrkliga myndigheter särskilt omnämnas, torde väl detsamma icke sakna berättigande. Då emellertid något missför­ stånd eller någon oklarhet ej lärer vara att befara av förslagets avfattning samt en omläggning på denna punkt dessutom skulle medföra vissa redaktio­ nella svårigheter, synes någon ändring ej böra ske. Den för tryckfrihets­ rätten givna definitionen på myndigheter innebär naturligtvis icke något ställningstagande till frågan om de kyrkliga institutionernas karaktär.

Slutligen torde det icke erfordras att nämna beredningar bland kommunal­ myndigheter. Lika väl som beträffande statsmyndigheter torde en beredning, om någon så betecknad institution förekommer, kunna hänföras till något annat i definitionen nämnt slag av kommunalmyndigheter. Däremot synes det erforderligt att upptaga revisorer bland kommunalmyndigheterna.

Termen allmänna handlingar.

Enligt såväl 1912 och 1927 som 1935 års förslag kan offentlighetsregeln — ehuru saken uttryckes något olika — sägas omfatta handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos stats- eller kommunalmyndighet. Den i gällande tryck­ frihetsförordning beträffande vissa handlingar upptagna karakteristiken att de skola röra allmänna ärenden har sålunda i förslagen uteslutits. 1 1927 års utredning har framhållits att därmed ingen ändring i sak åsyftades, såvitt anginge statsmyndigheters handlingar, och att i avseende å kommunalmyn­ dighets handlingar den ifrågavarande bestämningen möjligen skulle kunna leda till en icke önskvärd begränsning av sekretessen, nämligen om den fatta­ des så att därmed avsåges att angiva endast ärenden av statlig natur som kommunerna handhade.

I 1935 års förslag har försök gjorts att något närmare bestämma tid­ punkten då offentligheten skulle inträda. Enligt detta förslag skall sålunda offentligheten gälla med avseende å alla till stats- eller kommunalmyndighet inkomna och därifrån utfärdade handlingar, därstädes förda protokoll samt diarier, journaler, register och andra dylika förteckningar ävensom hand­ lingar vilka eljest jämlikt lag eller författning hos sådan myndighet upp­ rättats, så ock övriga där upprättade handlingar i vad de röra mål och ären­ den vilka hos myndigheten slutförts.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Departe­

ments­ chefen.

föremål för tvekan när ett ärende skall anses slutfört. Vidare anse några myndigheter att det bör i lagen närmare klargöras när en handling skall

vara att betrakta som upprättad. Särskilt framhåller riksarkivet, att det be­ höver utsägas att handlingar ej i något fall bliva offentliga förrän de äro definitivt upprättade eller beträffande protokoll förrän de äro justerade. Riksarkivet anmärker även, att det bör utmärkas att arkivförteckningar icke

skola falla under de förteckningar som bliva offentliga oberoende av om vederbörande ärende är slutfört. Advokatsamfundet och landsarkivarien i

Lund ifrågasätta lämpligheten av bestämmelsen att hos myndighet upprät­ tade handlingar i vissa fall icke skola anses offentliga förrän det mål eller ärende till vilket de höra slutförts.

Den föreslagna metoden att karakterisera allmänna handlingar som så­ dana vilka inkommit till eller upprättats hos stats- eller kommunalmyndig­ het torde vara den lämpligaste. Bestämningen att handlingarna skola röra allmänna ärenden synes sålunda såsom överflödig eller vilseledande icke böra upptagas. Den torde väl knappast innebära mera än som ligger i den före­ slagna definitionen av allmänna handlingar men har på sätt av den lämnade redogörelsen framgår bidragit till osäkerheten om huru offentlighetsregeln är att tillämpa med avseende å kommunala handlingar.

Beträffande tidpunkten då offentlighet bör inträda synes 1935 års förslag på de i motiven därför anförda skälen kunna i huvudsak godtagas. Dock synes offentligheten med avseende å hos myndighet upprättade handlingar böra inträda i och med upprättandet endast såvitt angår dels protokoll dels ock diarier, journaler, register och andra dylika förteckningar. I den mån handlingar tillhörande den sistnämnda gruppen förås i löpande följd eller för att utmärka gången av ett ärendes behandling, torde en dylik handling efter varje däri gjord anteckning vara att anse såsom för ögonblicket färdigupp- rättad och förty varje anteckning omedelbart offentlig. Register och för­ teckningar vilka uppgöras i ett sammanhang på något område, t. ex. de av riksarkivet omnämnda arkivförteckningarna, torde däremot icke kunna an­ ses färdigupprättade förrän de äro färdiga i sin helhet och bliva följaktligen icke förrän då offentliga.

Andra hos myndighet upprättade handlingar än de nyss nämnda synas icke böra vara underkastade offentlighetsregeln förrän de utfärdats eller det mål eller ärende vartill de höra hos myndigheten slutbehandlats. Detta torde böra gälla även handlingar som upprättas jämlikt lag eller författning. Intet be­ rättigat offentlighetsintresse lärer härigenom åsidosättas; och det synes mindre tillfredsställande att för sådana handlingar giva särskilda regler, då det naturligen i allmänhet varit helt andra synpunkter än de ur vilka offent­ ligheten bör regleras, som föranlett att föreskrifter i lag eller författning läm­ nats om att vissa handlingar skola upprättas.

Att i lagtexten närmare söka angiva gränsen mellan allmänna handlingar och privata anteckningar eller brev synes såsom i 1935 års betänkande fram-

38

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Departe­

ments­ chefen.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Östergötlands län äro tveksamma om ej förslaget lämnar tjänstemännen för stor diskretionär prövningsrätt.

Nämnda länsstyrelse framhåller att bestämmelsen kan resultera i att hand­ ling utlämnas till en person men undanhålles en annan beroende på myn­ dighetens subjektiva uppfattning örn de bägge personernas pålitlighet. Över­ ståthållarämbetet befarar att bestämmelsen ofta kommer att medföra slit­ ningar med allmänheten.

Vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit torde i huvudsak överensstämma med vad i praktiken redan anses gälla. Ett uttryckligt stad­ gande rörande detta speciellt för arkiven praktiska spörsmål synes önsk­ värt. Stadgandet torde dock böra givas en något enklare avfattning, som därjämte ger irindre utrymme åt vederbörande tjänstemans subjektiva upp­ fattning örn huruvida risk finnes för uppenbarande av vad som i viss hand­ ling bör vara hemligt. Såsom jag i fortsättningen skall närmare beröra åvilar tillhandahållandet av handling principiellt den myndighet, hos vil­ ken handlingen finnes, och den befattningshavare hos myndigheten som omhänderhar handlingen är skyldig att, då anledning till tvekan finnes huruvida den bör utlämnas, hänskjuta frågan till myndigheten. Denna be­ stämmelse får naturligtvis en ej ringa betydelse vid fråga om utlämnande av delvis hemlig handling.

Prövning av utlämningsfrågor.

Enligt gällande rätt anses varje ämbets- eller tjänsteman som omhänder­ har allmän handling, vilken ej faller under sekretessbestämmelserna, skyl­ dig att på eget ansvar utlämna densamma. I de fall då i ett ämbetsverk tvekan uppkommit huruvida en handling varit att anse som offentlig har dock i regel vederbörande verks chef tagit ansvaret för frågans avgörande och eventuellt föreskrivit att handlingen ej skall utlämnas. Men hav en re­ gistrator eller annan underordnad tjänsteman utan direktiv prövat utläm- ningsfråga, vartill han otvivelaktigt är berättigad, och vägrat utlämna en handling, kan principiellt rättelse sökas endast genom en talan av sträff- rättslig natur mot honom.

I 1912 och 1927 års utredningar föreslogs ett stadgande av innehåll, att tillhandahållande av handling ålåge närmast den, åt vilken dess vård på grund av meddelad särskild föreskrift, innehavande tjänst eller erhållet upp­ drag blivit anförtrodd. Vore emellertid ej sålunda bestämt av vem hand­ lingen skulle vårdas, skulle tillhandahållandet åligga den myndighet hos vil­ ken i och för dess verksamhet handlingen funnes. Genom detta förslag torde ej ha avsetts att göra någon egentlig ändring i gällande rätt utan endast att giva ett närmare uttryck därför till ledning för det straffrättsliga bedöman­ det, särskilt vid frågor om utlämnande av kommunala eller privata rätts­ subjekts handlingar.

I 1935 års förslag har gjorts försök att något jämka de tidigare föreslagna reglerna i ämnet. Såsom huvudregel har upptagits att utlämnande åligger den myndighet hos vilken handlingen finnes. Är vården örn handlingen

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

En ledamot av kammarrätten har reserverat sig mot kammarrättens ut­ talande och anslutit sig till sakkunnigförslaget i förevarande del. I reserva­ tionen anföres bland annat:

Den av kammarrätten befarade risken för ett oenhetligt bedömande av hithörande spörsmål hos de olika besvärsinstanserna syntes bottna i en överskattning av dessa avgörandens betydelse jämförda med andra ärenden av större praktisk vikt ävensom i en underskattning av de administrativa myndigheternas förmåga att tolka ifrågavarande, ej alltför invecklade regler. För övrigt finge val på detta som på andra områden, där till en början kunde finnas rum för olika uppfattningar, en enhetlig praxis efter hand utbilda sig, tilläventyrs under hänsynstagande till blivande prejudikat i högsta instans. Ej heller det av kammarrätten anförda skälet mot de sakkunnigas förslag, att tvekan i vissa fall kunde uppkomma vilken myndighet som skulle vara be- svärsinstans, syntes vidare starkt. De sakkunnigas förslag vore däremot förenat med positiva fördelar. I alla de fall där den myndighet som hade handlingen i sin vård sorterade under ett centralt verk, syntes det både för allmänheten naturligast och med hänsyn till förefintlig sakkunskap ända­ målsenligast att myndighetens beslut finge överklagas hos det överordnade verket, över vars beslut talan i sin ordning finge föras hos Kungl. Majit. Detsamma gällde örn länsstyrelserna som mellaninstans för klagomål över dem underordnade organs vägran att utlämna handlingar.

Svea hovrätt antyder motsvarande betänkligheter som kammarrätten an­ fört med avseende å den utformning de sakkunniga givit besvärsinstitutet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län vidrör samma spörsmål som föregående myndigheter samt bristerna i den administrativa besvärsrättens reglering över huvud.

Länsstyrelsen anför exempel på att besvär i fråga huruvida viss handling skall utlämnas enligt bestämmelserna i 1935 års förslag kan komma att full­ följas olika vägar beroende på hos vilken myndighet handlingen finnes. Länsstyrelsen erinrar även att det i många fall vöre synnerligen tveksamt, huruvida talan överhuvud finge föras mot beslut av vissa myndigheter, särskilt kommunalmyndigheter, och till vilken högre myndighet besvär skulle anföras. Detta borde föranleda utredning örn en mera fullständig regle­ ring av den administrativa besvärsrätten i allmänhet.

Magistraten i Karlskrona uttalar sig i samma riktning som nyssnämnda länsstyrelse.

Redareföreningen framhåller, att även den vilkens intressen kunna skadas genom handlings utlämnande bör beredas möjlighet att inverka på utläm- ningsfrågors behandling. Härom anföres:

Då myndighet, såsom enligt den föreslagna sekretesslagen i flera fall kan förekomma, har att diskretionärt pröva huruvida handling skall utlämnas, borde den vars intressen därav beröras höras i ärendet. Skulle myndigheten, i trots av den som handlingen anginge motsatt sig utlämnandet, förordna därom, borde denne hava motsvarande besvärsrätt som den vilken vägrats att utfå handlingen.

Industriförbundet och järnkontoret framföra samma synpunkter som re­ dareföreningen med avseende å hörandet av den vilkens intresse kan ska­ das genom utlämnande.

Kungl. Majlis proposition nr 140.

45

Riksarkivet anser det vara en lucka i det föreslagna systemet att beträffan­ de departementshandlingar ingen besvärsinstans finnes.

Stadsfullmäktige i Malmö, Hälsingborg och Karlskrona anse att klagorätt över länsstyrelses beslut, varigenom bifallits talan mot kommunalmyndig­ hets beslut att vägra utlämna handling, icke bör förbehållas vederbörande menighet utan tillerkännas den myndighet vars beslut i sådant hänseende upp­ hävts. Denna uppfattning motiveras av förstnämnda stadsfullmäktige så­ lunda:

En sådan ordning överensstämde bättre med eljest gällande administra­ tivt förfarande; även praktiska skäl kunde åberopas därför. Skulle i stad myndighet, som fått sitt beslut om vägran att utlämna handling upphävt, vara tvungen att hänskjuta frågan huruvida upphävningsbeslutet skulle över­ klagas eller ej till stadsfullmäktiges prövning, förelåge understundom risk för att den relativt korta besvärstiden för länge sedan vore försutten, innan ärendet kunde komma att av stadsfullmäktige avgöras. Och på landet, där ännu längre tid kunde förflyta mellan fullmäktigesammanträdena, vore denna risk ännu större. För övrigt syntes ett ärende av denna art icke vara av den storleksordning, att avgörandet örn överklagande skulle ske borde flyttas över från den myndighet det direkt berörde till vederbörande fullmäktige.

Stadsfullmäktige i Göteborg ävensom stadsfullmäktige och magistraten i Karlskrona ha framhållit att det av förslaget icke klart framginge, huruvida stadskommun skulle äga klaga över magistratsbeslut, varigenom bifallits talan mot stadsmyndighets beslut att vägra utlämna handling, men att sådan klagorätt borde finnas.

De skäl som i motiven till 1935 års förslag anförts för införande av ett administrativt besvärsinstitut på förevarande område synas tungt vägande. Det torde icke kunna bestridas, att det nuvarande systemet för vinnande av ändring i en myndighets beslut rörande utlämning av handling är be­ svärande för allmänheten och obilligt mot ämbets- och tjänstemän­ nen. Den enskilde bör kunna erhålla rättelse vid felaktigt förfarande och auktoritativt besked, huruvida viss handling är att anse som offentlig, utan att behöva göra anmälan hos justitieombudsmannen eller justitiekanslern mot en ämbets- eller tjänsteman eller anhängiggöra talan vid allmän dom­ stol. Ämbets- och tjänstemännen å sin sida böra ej riskera åtal för tjänste­ fel endast därför att de beträffande en måhända tveksam fråga, huruvida viss handling vore offentlig eller hemlig, hyst annan åsikt än den som sedan ansetts riktig. Den allmänna tillfredsställelse, med vilken förslaget om ad­ ministrativ besvärsrätt mottagits av de hörda myndigheterna och korpora­ tionerna, torde också vittna om att densamma skulle fylla ett redan känt behov. Otvivelaktigt kommer emellertid, vid antagande i övrigt av den nu ifrågasatta reformen beträffande lagstiftningen rörande allmänna handlingar, behovet av ett administrativt besvärsförfarande på ifrågavarande område att bliva än mera kännbart än nu.

Den uppfattning som från ett pär håll framkommit, att den ifrågasatta ordningen skulle erbjuda mindre trygghet för offentlighetens behöriga upp-

Departe-

ments-

chefen.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

rätthållande än den nu gällande, kan jag icke dela. Om möjligen i något fall en administrativ myndighet, hos vilken besvär enligt den föreslagna ord­ ningen i första hand anfördes, skulle kunna tänkas misstolka någon lag­ bestämmelse på förevarande område eller visa mindre förståelse för vikten av ett strängt upprätthållande av lagstiftningens principer, lärer i varje fall icke med fog kunna göras gällande, att regeringsrätten skulle vara mindre skickad att i sista instans avgöra frågor om handlingars utlämnande än högsta domstolen. Det synes naturligt, att högsta domstolen skall vara sista instans för avgörande av frågor om utlämnande av handlingar i mål och ärenden, som handläggas vid de allmänna domstolarna eller eljest kunna full­ följas till högsta domstolen, samt regeringsrätten beträffande handlingar i andra mål och ärenden.

Det må för övrigt erinras därom, att det föreslagna besvärsinstitutet na­ turligtvis icke utesluter möjligheten för den enskilde att såsom hittills vända sig till justitieombudsmannen och påkalla hans ingripande, därest någon ämbets- eller tjänsteman anses hava förfarit felaktigt i fråga om handlings utlämnande, därvid denne eventuellt kan ställas till ansvar för vägran att utlämna handling. Att i sådan händelse fråga om rättmätigheten av dylik vägran kan i skilda sammanhang komma under bedömande av både högsta domstolen och regeringsrätten är ett förhållande som har sin motsvarighet beträffande snart sagt alla administrativa myndigheters åtgärder.

Även vad angår den närmare utformningen av det administrativa besvärs­ institutet torde de sakkunnigas förslag kunna i huvudsak godtagas. Kam­ marrätten har såsom av den lämnade redogörelsen framgår ifrågasatt, att klagan ej såsom enligt nämnda förslag skulle föras i den i allmänhet gällande administrativa besvärsvägen utan direkt hos en central besvärsmyndighet, därvid regeringsrätten närmast skulle komma i fråga. Därigenom skulle tvekan icke behöva uppkomma var besvär borde anföras och enhetlighet i bedömandet av förevarande frågor främjas. Liknande synpunkter ha även framförts från ett par andra håll. De skäl som mot denna ståndpunkt och till förmån för sakkunnigförslaget anförts av den skiljaktige ledamoten i kammarrätten förefalla emellertid övertygande. Väl är det sant att vid genomförande av detta förslag tvekan någon gång torde kunna uppstå, bos vilken myndighet besvär skola anföras, men detta beror såsom framhållits därpå att den administrativa besvärsrätten överhuvud är så ofullständigt reglerad. De olägenheter som därav följa torde emellertid icke bliva mera framträdande på förevarande än på andra ej mindre viktiga områden. At i detta sammanhang upptaga frågan om en mera allmän reglering av de administrativa besvärsrätten och vad därmed sammanhänger, som från något håll framkastats, kan icke ifrågakomma. Farhågorna för ett mindre enhet­ ligt bedömande av förevarande frågor genom den föreslagna anordningen kunna knappast anses befogade, då besvär över alla administrativa och kom­ munala myndigheters beslut regelmässigt skola kunna fullföljas till regerings­ rätten. Genom denna domstols utslag lärer småningom givas prejudikat som kunna bilda grunden för en fast praxis. Det måste emellertid med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

47

till regeringsrättens arbetsbörda anses olämpligt att låta besvär i ifråga­ varande ärenden alltid anföras direkt hos densamma. Och någon annan central besvärsinstans torde ej böra ifrågakomma. Dessutom synes det vara värdefullt att den speciella sakkunskap som med avseende å olika grupper av handlingar finnes hos de centrala ämbetsverken, länsstyrelserna och andra överordnade myndigheter i första hand tages i anspråk vid klagan över under­ ordnade eller kommunala myndigheters avgöranden. Slutligen må fram­ hållas, att oskäligt dröjsmål med ifrågavarande måls oell ärendens avgörande icke bör kunna befaras, då i tryckfrihetsförordningen uttryckligen utsattes att dessa alltid skola skyndsamt behandlas.

Vissa mindre jämkningar i den föreslagna ordningen för rättelses sökande torde emellertid böra vidtagas. Såsom huvudregel bör sålunda lämpligen gälla, att rättelse vid myndighets vägran att utlämna handling skall sökas, icke i den ordning som i allmänhet gäller för vinnande av rättelse i beslut eller åtgärder av myndigheten, utan i den ordning som gäller för vinnande av ändring i myndighetens beslut och åtgärder i det mål eller ärende till vilket handlingen hör. Endast för den händelse handlingen icke hänför sig till mål eller ärende, däri klagan över beslut av myndigheten kan äga rum — d. v. s., örn handlingen tillhör ett mål eller ärende i vilket någon klagan ej är tillåten, eller om handlingen befinner sig hos en myndighet, som ej kan sägas handlägga det mål eller ärende dit handlingen hör eller i varje fall ej kan fatta något överklagbart beslut däri — bör föreskrivas, att rättelse skall sökas i den ordning som i allmänhet gäller för vinnande av rättelse i myndig­ hetens beslut eller åtgärder. Kan talan om utlämnande icke fullföljas enligt dessa regler — d. v. s. kan beslut av den myndighet som vägrat utlämna handling icke alls föras eller finnes i vart fall icke någon ordning som kan sägas i allmänhet gälla för överklagande av dess beslut — då bör i sista hand tillämpas den regeln att besvär fullföljas till Konungen såvitt angår stats­ myndighet och till Konungens befallningshavande såvitt angår kommunal­ myndighet.

För ett par områden äro specialregler erforderliga. Mot departementschefs beslut att vägra handlings utlämnande från statsdepartement torde sålunda såsom föreslagits någon talan ej böra tillåtas. Det kan icke vara lämpligt att låta sådan klagan föras vare sig hos regeringsrätten eller hos Kungl. Maj:t i statsrådet, såsom i ett par yttranden ifrågasatts.

Beträffande myndigheter som höra till eller lyda under riksdagen torde på sätt föreslagits vara lämpligast att överlämna åt riksdagen att bestämma, örn och i vad mån besvärsrätt vid vägran att utlämna handling skall före­ komma samt ordningen för besvärs anförande.

Besvärsrätt torde överhuvud böra tillåtas endast såvitt angår beslut vari­ genom handlings utlämnande vägrats. Från ett par håll har såsom nämnts ifrågasatts, att i vissa fall den som kunde hava intresse av hemlighållande av en handling, vilken enligt sekretesslagen kan utlämnas efter viss diskre- tionär prövning, skulle höras över framställning örn utlämnande och örn denna bifölles äga klaga däröver, lin sådan ordning skulle emellertid med-

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

föra, att handling ej borde utlämnas förrän kommunikationsförfarande ägt rum samt besvärstid utgått eller besvär över utlämningsbeslut blivit avgjor­ da. Det dröjsmål med handlingens utlämnande som härigenom skulle för­ orsakas lärer emellertid alltför mycket strida mot lagstiftningens principer för att den ifrågasatta anordningen skulle kunna komma under närmare övervägande.

I ett fall torde emellertid i överensstämmelse med förslaget besvär böra tillåtas över beslut av innebörd att handling skall utlämnas. Det gäller det fall att Konungens befallningshavande bifallit talan mot kommunalmyndig­ hets beslut att vägra handlings utlämnande. Kommunerna kunna då anses berättigade att till skyddande av sina intressen överklaga ett Konungens befallningshavandes beslut. Såsom i ett par yttranden anmärkts bör mot­ svarande beslut av magistrat jämställas med beslut av Konungens befall­ ningshavande såvitt angår rätt till överklagande. Vidare synas de anmärk­ ningar befogade, som i vissa yttranden gjorts därom att rätten att överklaga dylika beslut icke på sätt föreslagits borde tilläggas kommunernas beslutande organ som sådana utan de kommunalmyndigheter vilkas beslut att vägra utlämnande upphävts. Det kunde föranleda onödig omgång och tidsutdräkt och möjligen förorsaka att besvärstiden försuttes, örn vederbörande repre­ sentation eller stämma skulle fatta beslut om överklagande.

Bestämmelse om att mål rörande handlings utlämnande som fullföljas hos Konungen i statsdepartementen skola avgöras av regeringsrätten måste vid antagande av föreliggande förslag införas jämväl i lagen om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Förslag om sådan lagändring torde dock lämpligen icke före­ läggas riksdagen, förrän förslag till grundlagsändring, som antagits såsom vilande, skall slutligen behandlas.

^Förbud mot utgivande i tryck av allmänna handlingar.

Den särskilda sekretesslagen är såsom av den lämnade redogörelsen fram­ går avsedd att upptaga förbud endast mot handlingars utlämnande från myn­ dighet, ej förbud mot deras utgivande i tryck. Sådant förbud bör givas i själva tryckfrihetsförordningen. Enligt 1935 års förslag skall i § 2 mom. 6 nämnda grundlag införas stadgande, att där enligt sekretesslagen eller enligt föreskrift som jämlikt densamma meddelats förbud gäller mot utlämnande av allmän handling, densamma ej må i tryck utgivas. Enligt motiven skall den omständigheten att en handling enligt någon bestämmelse i sekretess­ lagen utlämnats i ett speciellt fall, exempelvis till viss person som enligt nämnda lag har särskild rätt att utbekomma handlingen, icke medföra rätt att trycka densamma; ett förbud mot utlämnande — tillämpligt på andra fall —- skulle enligt den föreslagna lagtexten fortfarande gälla. Om en en­ skild eller en myndighet, som enligt sekretesslagen har dispositionsrätt över där uppställt utlämningsförbud — vilket enligt 1935 års förslag ej sällan är fallet —, medgåve att handling för framtiden finge utlämnas till vem som helst, skulle emellertid tryckningsförbudet vara upphävt, enär i sådant fall något utlämningsförbud icke längre kunde anses gälla.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Departe­

ments­ chefen.

Ett tryckningsförbud med avseende å de handlingar som enligt sekretess­ lagen ej få utlämnas bör tydligen införas i tryckfrihetsförordningen i vä­ sentlig överensstämmelse med 1935 års förslag. Jag vill dock föreslå en omredigering av stadgandet som låter dess innebörd framstå klarare.

Vad angår det föreslagna medgivandet åt den som ingivit en handling till myndighet att låta utgiva den i tryck oavsett sekretessbestämmelserna, sy­ nes detsamma på de skäl som antytts i de refererade yttrandena böra utgå. Det är visserligen riktigt, såsom de sakkunniga år 1935 påpekade, att den enskilde kan innan han till myndighet inlämnar en handling låta utgiva densamma. Därigenom kan väl tryckningsförbudet gentemot honom i vissa fall bliva av mindre värde, men det torde ingalunda förlora all betydelse. Sålunda torde pressen i allmänhet undvika att återgiva eller referera exem­ pelvis en angivelseskrift som ännu icke avlämnats till polismyndighet. Har angivelseskriften däremot avlämnats till polismyndigheten, torde i regel icke samma hänsyn tagas, därest angivelsen enligt lagen finge publiceras med angivarens tillåtelse och denne lämnade sådant tillstånd.

Det från gällande rätt upptagna förbudet mot tryckning av handlingar i förlikta brottmål torde även kunna utgå. Det bryter mot sekretessreglernas konstruktion i övrigt och lärer numera sakna all praktisk betydelse. Det må erinras dels att förbudet endast kan avse av enskild anhängiggjord ta­ lan, dels att även med ett sådant förbud intet hindrar att i tryck ingående refereras vad som förekommit i processen.

Vissa bestämmelser rörande lagstiftningens räckvidd.

I 1935 års förslag ha upptagits vissa bestämmelser som kunna sägas ha det gemensamt att de — i olika hänseenden — angiva lagstadgandenas räck­ vidd.

Först är att märka att enligt förslaget skall i tryckfrihetsförordningen ut­ tryckligen utsägas, vad redan nu på grund av lydelsen av § 86 regerings­ formen får anses gälla, att rätten att utbekomma och i tryck utgiva all­ männa handlingar endast tillkommer svenska medborgare. De sakkunniga ha funnit detta lämpligt särskilt med hänsyn till svenska medborgare i ut­ landet. Därmed har icke avsetts att giva något förbud mot att utlämna handlingar till utlänningar i de fall där så finnes lämpligt och det ej genom någon särskild föreskrift förbjudits.

Vidare skall enligt förslaget — efter förebild i 1927 års förslag — utsägas, att vad i ifrågavarande paragraf av tryckfrihetsförordningen och den sär­ skilda sekretesslagen stadgats om allmänna handlingars utlämnande och hemlighållande ej har avseende på sådana handlingars meddelande åt dom­ stol eller annan myndighet eller åt den som eljest för tjänst eller allmänt uppdrag bör erhålla del därav. Det framhålles i motiven, att en sådan bestämmelse står i överensstämmelse med de principer som ligga bakom gällande tryckfrihetsförordning, ehuru i ett enstaka fall — man torde kunna säga genom missförstånd — i en sekretessbestämmelse gjorts reservation för vissa myndigheters rätt samt möjligen även i vissa andra stadganden skym-

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

51

tade liknande missförstånd. Det betonas, att hela den förevarande lagstift­ ningen avser att reglera de enskilda medborgarnas rätt att från myndig­ heter utbekomma allmänna handlingar men att den icke inlåter sig på att reglera i vad mån myndigheter inbördes skola äga tillgång till varandras handlingar. Då i vissa över 1927 års utredning inkomna yttranden missför­ stånd härutinnan yppats, hade eftersträvats att i förslaget klart utmärka nämnda förhållande.

Emellertid har även i yttranden över 1935 års förslag dylika missförstånd framkommit. Det uttalas således från vissa håll farhågor av innebörd att det föreslagna stadgandet skulle medföra skyldighet att till annan myndig­ het utlämna handlingar i vissa fall då sådant ej borde ifrågakomma.

Slutligen har i 1935 års förslag med en obetydlig redaktionsändring upp­ tagits en från 1912 och 1927 års förslag hämtad bestämmelse, enligt vilken rätten att i tryck utgiva allmän handling ej medför befrielse från ansvar för missbruk av tryckfriheten enligt § 3 tryckfrihetsförordningen. Enligt gäl­ lande rätt torde frågan, huruvida den som utgiver en allmän handling vil­ ken ej faller under någon sekretessregel kan ställas till ansvar för handlin­ gens innehåll enligt § 3 tryckfrihetsförordningen, böra besvaras nekande. I 1912 års betänkande framhölls — i överensstämmelse med vad redan i proposition till 1887 års riksdag med förslag till ny tryckfrihetsförordning gjorts gällande — att om enskild person till offentlig myndighet ingivit en handling vars innehåll befunnes brottsligt, han ej därigenom borde ha förvärvat rätt att strafflöst offentliggöra den. I nämnda proposition hade härutinnan gjorts undantag för rättegångshandlingar, men detta undantag upptogs ej i 1912 års betänkande. Dessutom borde enligt samma betän­ kande även vid publikation av handlingar som hos myndighet upprättats ansvar för deras innehåll kunna ådömas. Frågan huruvida en tryckt skrift innefattade tryckfrihetsmissbruk berodde nämligen icke på de använda orda­ lagen allena utan därjämte på de omständigheter varunder och det fram­ trädande syfte vari offentliggörandet skedde. Toges hänsyn härtill, torde man finna att den ifrågavarande bestämmelsen kunde och borde givas en generell avfattning..

Advokatsamfundet framhåller i sitt nu avgivna yttrande att de tryckfri- hetskommitterade som avgåvo 1912 års betänkande sålunda varit fullt med­ vetna örn att det straffrättsliga bedömandet vid publicering av allmän hand­ ling vore beroende av syftet med offentliggörandet i tryck. Med hänsyn här­ till hade de i sitt förslag infört en erinran om att domstolen (juryn) skulle bland annat fästa billigt avseende vid ett rättmätigt syfte. Det vore nu erforderligt att i lagtexten infördes en erinran därom att offentliggörande i tryck av allmänna handlingar kunde straffas endast örn genom tryckningen ett angrepp riktades mot de intressen som åtnjöte skydd enligt tryckfrihets­ förordningens ansvarighetsregler.

Det torde vara lämpligt att såsom i 1935 års utredning föreslagits uttryck­ ligen angiva att den i trvckfrihetsförordningen stadgade rätten att utbe-

Departe-

mentschefen.

komma och i tryck utgiva allmänna handlingar endast avser svenska med­ borgare.

Det i förslaget upptagna stadgandet, att föreskrifterna örn allmänna hand­ lingars utlämnande och hemlighållande ej har avseende på sådana hand­ lingars utlämnande åt domstol eller annan myndighet etc., utsäger ej an­ nat än vad även eljest skulle gälla och även nu gäller, nämligen att före­ varande lagstiftning icke reglerar myndigheternas tillgång till allmänna handlingar. En dylik förklaring av lagens räckvidd synes överflödig, och då den dessutom -— oaktat omformulering — visat sig ägnad att framkalla missförstånd, lärer den icke böra upptagas i lagtexten.

Det föreslagna stadgandet därom att rätten att i tryck utgiva handling ej medför befrielse från ansvar för missbruk av tryckfriheten som utgivandet kan innefatta torde böra godtagas. Dess berättigande har icke från något håll ifrågasatts. Vid bedömande av huruvida brott är begånget genom ut­ givande av tryckt skrift lärer alltid böra beaktas ej blott skriftens innehåll i och för sig utan även de omständigheter under vilka utgivandet skett och det syfte som därvid gjort sig gällande. Att såsom advokatsamfundet yrkat särskilt utmärka detta med avseende å de fall då allmän handling utgivits sy­ nes ej vara lämpligt.

Såsom en följd av sistnämnda stadgandes införande torde, såsom ock skett i 1935 års förslag, ur gällande tryckfrihetsförordning böra utgå det föråld­ rade stadgandet örn förbud mot utgivandet i tryck av vad som i allmänna handlingar influtit, såvitt det rör styggelser eller högeligen sårar blygsam­ heten eller innehåller hädelse mot Gud eller lastliga uttryck om rikets över­ het eller något otidigt, anstötligt eller förklenligt i avseende å personer, vilka ett mål icke egentligen beträffar. 62

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Bestämmelser som ej avse allmänna handlingar.

I gällande tryckfrihetsförordning upptagas bland bestämmelserna rörande allmänna handlingar även regler angående vissa enskilda sådana. Där stad­ gas sålunda — i samband med föreskrift om ministeriella handlingar — att ej några diplomatiska personers enskilda anteckningar eller berättelser över ministeriella ärenden, vilka höra till ett senare tidevarv än för minst femtio år tillbaka, utan regeringens tillstånd, ej heller enskilda brev, såvida de ej till något rättegångsmål nödvändigt höra, ej heller åt publik vård anförtrodda deposita av skrifter och handlingar, utan deras tillstånd som samma brev eller deposita angå eller tillhöra, kunna utgivas eller utbekommas.

Stadgandet rörande diplomatiska personers enskilda anteckningar och be­ rättelser fick i 1912 års förslag bortfalla i samband med en vidsträcktare reglering av skyddet för diplomatiska hemligheter. I såväl 1927 som 1935 års förslag har däremot den gällande bestämmelsen fått kvarstå oförändrad i sakligt hänseende.

Bestämmelsen om enskilda brev som ej till något rättegångsmål nöd­ vändigt höra ersattes i 1912 års förslag med en bestämmelse att sådana brev ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

53

finge utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd i tryck utgivas förrän 25 år efter författarens död. Med hänsyn till att detta förslag inom rättsvetenskapen möttes med kritik och då ämnet ej folie inom ramen för frågan om allmänna handlingars offentlighet, återföll 1927 års utredning på gällande rätt. Även i 1935 års förslag har stadgandet fått kvarstå oför­ ändrat. De sakkunniga förklara att de, med hänsyn till de skilda meningar som gjort sig gällande och då frågan rörde ett svårlöst privaträttsligt spörs­ mål inom ett för deras utredning främmande område, avstått från att fram­ föra något ändringsförslag, ehuru den nuvarande bestämmelsen icke torde kunna anses i allo tillfredsställande. -— Advokatsamfundet ifrågasätter emel­ lertid i sitt yttrande över 1935 års förslag, huruvida icke frågan om de förutsättningar under vilka enskilda brev finge utgivas borde upptagas i förevarande sammanhang.

Vad angår stadgandet örn i publik vård anförtrodda deposita har det­ samma i 1935 års förslag, i väsentlig saklig överensstämmelse med de tidi­ gare förslagen, givits en annan och mera praktisk utformning än det för närvarande har. I 1927 års utredning föreslogs att frågan om utlämnande av deposita från allmänt arkiv, bibliotek eller annan samling skulle regleras i särskild lag och endast förbud mot utgivande i tryck införas i tryckfri­ hetsförordningen, men i 1935 års förslag ha de föga vidlyftiga bestämmel­ serna i ämnet för överskådlighetens skull helt bibehållits i denna grundlag. Enligt 1935 års förslag utsäges i tryckfrihetsförordningen, att stadgandena om allmänna handlingar ej avse nu ifrågavarande handlingar, vilka karak­ teriseras som enskilda skrifter vilka överlämnats till allmänt arkiv eller bib­ liotek eller eljest till myndighet uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål. Stadgande meddelas därom, att sådan en­ skild skrift ej må utlämnas eller i tryck utgivas i strid mot villkor som vid överlämnandet blivit fastställda. Det framhålles i motiven att tryckfrihets­ förordningens bestämmelse om att utlämnande och utgivande av deposita ej får ske utan deras tillstånd, som de angå eller tillhöra, är dunkelt, något som närmare utvecklats i 1912 års betänkande. För att icke i någon mån kränka ett förlitande på äldre rätts tillämpning, som någon deponent kan ha haft, har i 1935 års förslag liksom i de tidigare förslagen upptagits be­ stämmelse, att om skriften överlämnats medan äldre stadgande i ämnet var gällande, jämväl hinder för skriftens utlämnande eller utgivande i tryck som i nämnda stadgande kan innefattas fortfarande skall äga giltighet. Till forskningens tjänst har emellertid i förslaget Konungen tillagts befogenhet att förordna, i vad mån förbud mot utlämnande eller utgivande måtte upp­ höra att gälla i fråga om skrift som i mer än 80 år varit överlämnad i all­ män vård. De sakkunniga ha avböjt att såsom riksarkivet tidigare föresla­ git sänka denna tid till exempelvis 70 år, detta med hänsyn till angelägen­ heten att icke avskräcka från depositioner i allmänna arkiv.

I 1935 års liksom i 1927 års förslag stadgades uttryckligen, alt tryckfrihets­ förordningens föreskrifter örn allmänna handlingar ej hade avseende å de exemplar av tryckt skrift som boktryckare äro skyldiga att avlämna, dels

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Departe­

ments­

chefen.

jämlikt § 4 mom. 2 tryckfrihetsförordningen till chefen för justitiedeparte­ mentet eller hans ombud för granskning och dels jämlikt § 1 mom. 11 samma grundlag till kungl, biblioteket och universiteten. Det framhålles i motiven att bland sistnämnda tryckta skrifter väl kunna finnas sådana, som böra hemlighållas men att deras hemlighållande liksom deras utlämnande bör regleras i administrativ ordning. — Chefen för generalstaben anmärker i avgivet yttrande att genom administrativa föreskrifter absolut garanti för

tillgodoseende av det militära sekretesskravet icke kunde vinnas. Skyldighet för boktryckare att avlämna hemligt tryck av militärt innehåll jämlikt nämnda båda lagrum borde därför upphävas och ersättas med skyldighet att avlämna uppgift rörande allenast titel o. s. v. på sådant tryck.

Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att varken 1927 eller 1935 års förslag upptagit någon motsvarighet till de antikverade stadgandena i gällande tryckfrihetsförordning om skyldighet att vid publicering av rätte­ gångshandlingar jämväl utgiva vederpartens förklaringar samt domstolens utlåtande och dess ledamöters vota ävensom att vid utgivande av species facti hålla sig till sanning och anständighet. I motiven till sistnämnda förslag uttalas, att en motsvarighet till dessa stadganden måhända vore önskvärd men att införande därav torde böra ske i annat sammanhang. Stadgandena kunde icke gärna oförändrade kvarstå och deras borttagande torde vara praktiskt betydelselöst.

Någon anledning att göra ändring i sekretessföreskriften rörande diploma­ tiska personers enskilda anteckningar och berättelser, sådan den i full saklig

överensstämmelse med gällande rätt upptagits i 1935 års förslag, torde ej finnas.

Även stadgandet örn enskilda brev synes, i enlighet med vad i 1927 och 1935 års utredningar föreslagits, lämpligen böra tills vidare bibehålies sådant det finnes i gällande rätt. Visserligen torde en ändring av detsamma vara önskvärd, men en sådan kan icke företagas utan ytterligare utredning och övervägande. Såsom framhållits sammanhänger denna fråga materiellt icke närmare med lagstiftningen örn allmänna handlingar och torde därför lämp­ ligen upptagas i annat sammanhang.

Beträffande bestämmelserna om enskilda skrifter som överlämnats till myndighet för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål kan jag i allt väsentligt ansluta mig till 1935 års förslag. Det måste anses till­ fredsställande för arkiven och biblioteken samt för forskningsverksamheten, att nuvarande till sin innebörd synnerligen dunkla stadgande ersättes med en enkel regel, enligt vilken deponerade enskilda skrifter ej må utlämnas eller utgivas i tryck i strid mot villkor som vid depositionen uppställts, dock med den modifikationen att Konungen skall äga häva sekretessen efter viss längre tids förlopp. Denna tid torde såsom riksarkivet ifrågasatt kunna be­ stämmas till 70 år från depositionen, en tidrymd som lämpligen torde böra föreskrivas för hemlighållande av allmänna handlingar i alla de fall då skydd påkallas för enskildas personliga förhållanden. En för tidigare gjor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

55

da depositioner avsedd övergångsbestämmelse av det slag de sakkunniga in­ fogat i förevarande stadgande kan svårligen erhålla praktisk betydelse och bör därför ej upptagas. Frågan huruvida och under vilka förutsättningar enskilda depositioner skola kunna utlämnas från arkiv och bibliotek i så­ dana fall då depositionsvillkor ej utgöra hinder däremot lärer ej vara av be­ skaffenhet att böra i detta sammanhang behandlas; erforderliga föreskrifter kunna meddelas i administrativ ordning.

Det torde vara lämpligt att såsom föreslagits angiva, att de exemplar av tryckta skrifter vilka skola avlämnas enligt § 1 mom. 11 och § 4 mom. 2 tryckfrihetsförordningen ej äro att betrakta som allmänna handlingar. Deras utlämnande och hemlighållande torde såsom framhållits böra regleras i ad­ ministrativ ordning. I detta sammanhang synes ej vara anledning att ingå på det av chefen för generalstaben berörda spörsmålet i vad mån hemligt militärt tryck bör avlämnas enligt nämnda lagrum.

De föråldrade stadgandena i tryckfrihetsförordningen med avseende å publicering av rättegångshandlingar och species facti torde såsom föreslagits kunna utgå.

Straff- och processbestämmelser.

Enligt 1935 års förslag utsättes i § 2 tryckfrihetsförordningen straff för den som överträder eller åsidosätter vad i paragrafen stadgas. Här är alltså fråga om straff dels för obehörig vägran att utlämna allmän handling och försummelse med avseende å ordningen för utlämningsfrågors behandling, dels för utgivande i tryck av allmänna handlingar i strid mot förbud, dels ock för utlämnande och utgivande av enskilda brev och skrifter i strid mot förbud. Straff för utlämnande från myndighet av hemlig handling däremot straffas enligt den särskilda sekretesslagen.

Där förseelse mot § 2 tryckfrihetsförordningen är begången i ämbete eller tjänst eller eljest är i allmän lag med straff belagd, skall enligt förslaget sådan lag tillämpas. Subsidiärt föreslås ett straff av böter från och med 3 riksdaler 16 skillingar till och med 333 riksdaler 16 skillingar, d. v. s. från och med 5 till och med 500 kronor; dock att där handlings utlämnande kan förskylla fängelse enligt den särskilda sekretesslagen även dess utgivande i tryck skall kunna beläggas med dylikt straff.

Dagsböter kunna enligt gällande rätt icke komma till användning vid brott mot tryckfrihetsförordningen, och på denna punkt skall enligt för­ slaget ingen ändring ske. Vid brott mot sekretesslagens utlämningsförbud skall däremot enligt förslaget dagsbotsystemet tillämpas. I motiven anföres som anledning till denna olikhet, att de överväganden som föranlett att dags­ böter ej användas vid brott mot tryckfrihetsförordningen sammanhänga med dess formella ansvarighetssystem men äga icke tillämpning vid obehörigt ut­ lämnande av handlingar. — Svea hovrätt har framhållit att det måste anses i viss mån stötande att sålunda lagöverträdelser av likartad beskaffenhet

kunna medföra väsentligt skilda påföljder.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Departe­

ment schejen.

Vad angår det subjektiva rekvisitet för straffbarhet har i 1935 års förslag icke ansetts behövligt att såsom gällande rätt på vissa punkter, och såsom i 1927 års utredning för vissa fall ifrågasatts, upptaga fordran på vetskap om en handlings hemliga natur för att straff för utlämnande och utgivande av handlingen skall inträda. Det uttalas att någon obillighet icke torde upp­ komma vid tillämpningen av vanliga straffrättsliga principer i detta hän­ seende.

Konfiskation upptages i gällande tryckfrihetsförordning såsom obligato­ risk påföljd vid utgivande i tryck av vissa slag av hemliga handlingar men saknas helt vid samma brott med avseende å andra slag av sådana hand­ lingar utan att några skäl för en dylik uppdelning av de hemliga handlingar­ na synas föreligga. I 1927 års förslag försöktes en uppdelning av de hemliga handlingarna efter mera rationella grunder. Beträffande den ena gruppen skulle konfiskation vid publikationsbrott kunna följa men ej vara obligato­ risk, beträffande den andra gruppen skulle konfiskation ej kunna förekom­ ma. Enligt 1935 års förslag skola publikationsbrott beträffande alla slag av hemliga handlingar kunna medföra konfiskation, men sådan påföljd skall ej i något fall vara obligatorisk.

Den år 1935 föreslagna konstruktionen av straffbestämmelsen för brott mot § 2 tryckfrihetsförordningen torde med ett par mindre redaktionella jämkningar böra godtagas.

Vissa av de brott varom bär är fråga begås icke genom tryckt skrift, och de formella ansvarighetsreglerna vid egentliga tryckfrihetsbrott, vilka föran­ lett regeln att dagsböter icke skola ådömas vid brott mot tryckfrihetsförord­ ningen, bli alltså icke å dem tillämpliga. Det synes emellertid icke lämpligt att enbart för dessa brott frångå den nämnda regeln. Konsekvensen skulle kräva, att samma ändring vidtoges även beträffande åtskilliga andra i tryck­ frihetsförordningen omförmälda brott, å vilka det formella ansvarighetssy­ stemet ej äger tillämpning, en åtgärd som uppenbarligen skulle möta be­ tydande tekniska svårigheter. Däremot torde det vara naturligt, att vid överförande till annan lag av i tryckfrihetsförordningen upptagna straffbe­ stämmelser dagsbotssystemet vinner tillämpning å desamma, i vart fall då bestämmelserna avse brott av den karaktär som nu är i fråga. Den bristande överensstämmelse som därmed skulle uppstå mellan tryckfrihetsförordningens och den särskilda lagens straffstadganden synes icke bliva mera framträ­ dande än den som på många andra områden är för handen mellan bestäm melser för vilka olika straffsystem gälla. Dock lärer det vara lämpligt att till utjämnande av olikheterna mellan tryckfrihetsförordningens och den särskilda lagens bötesbestämmelser vidga bötesskalan i den förra lagen på det sätt att, med ett minimum av 5 riksdaler, maximum bestämmes till 1,000 riksdaler (1,500 kronor). På grund av föreskriften i § 4 mom. 7 tryckfri­ hetsförordningen kommer detta att vid brott genom periodisk skrift innebära ett maximum av 2,000 riksdaler.

Med avseende å konfiskationspåföljden synes förslagets ståndpunkt böra godkännas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

57

Det bör anmärkas, att i det betänkande angående tryckfrihetsprocessens ombildning som av sakkunniga inom justitiedepartementet utarbetats (sta­ tens off. utredn. 1934: 54) föreslagits ändring i gällande rätt bland annat så­ tillvida att vanliga processuella regler i alla hänseenden skola tillämpas vid talan rörande nu ifrågavarande brott mot tryckfrihetsförordningen; rådhus­ rätt skulle sålunda ej vidare vara exklusivt forum för mål om publikations- brott. I 1935 års betänkande rörande allmänna handlingar har nämnda förslag åberopats. Denna och övriga till tryckfrihetsprocessen hörande frå­ gor torde jag få tillfälle att i annat sammanhang upptaga till närmare be­ handling.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet utarbe­ tats förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

Därjämte har — på grundval av det i sakkunnigbetänkandet av år 1935 framlagda förslaget till särskild lag örn förbud mot vissa allmänna handlin­ gars utlämnande från myndighet — inom departementet upprättats förslag till lag örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar jäm­ te motiv till förslaget. Detta förslag, till vars detaljer jag ännu icke tagit slut­ lig ståndpunkt, torde -—- särskilt med hänsyn därtill att nya eller ändrade sekretessbestämmelser kunna visa sig påkallade på grund av förhållanden som inträffa under tiden innan grundlagsförslaget kan bliva slutligen antaget — icke böra föreläggas innevarande års riksdag genom proposition. För­ slaget samt motiven till detsamma torde emellertid för riksdagens kännedom få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilagor A och B.

Föredraganden hemställer, att omförmälda förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihets­ förordningen måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ord­ ning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin- sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas som följer:

¹ §•

I statsrådet förda protokoll i ärenden vilka angå rikets förhållande till främmande makt, så ock protokoll i kommandomål, må icke utan Ko­ nungens tillstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Andra i statsrådet förda protokoll än i första stycket sägs må ej utan Konungens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets datum; Konungen obetaget att förordna att sådant protokoll ej må utlämnas förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Vad nedan i denna lag stadgas örn handlingars hemlighållande har ej av­ seende å de i denna paragraf omförmälda protokoll.

² §•

Riksdagens kamrars protokoll vid sammanträde inom lyckta dörrar enligt 56 § riksdagsordningen ävensom utrikesnämndens protokoll må ej tidigare än femtio år efter protokollets datum utlämnas utan tillstånd av Konungen och, beträffande kammares protokoll, jämväl av kammaren.

Sammanträder kammare i annat fall än ovan sagts inom lyckta dörrar, äger kammaren besluta att därvid fört protokoll ej må utlämnas förrän viss tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Konstitutionsutskottets handlingar rörande granskning av statsrådsproto­ koll och protokoll i kommandomål må ej utan utskottets tillstånd utlämnas innan protokollen få offentliggöras. Ej heller må nämnda utskotts handlingar, i vad de röra upplysningar som jämlikt 38 § 5 mom. riksdagsordningen prö­ vats böra hållas hemliga, utan utskottets tillstånd utlämnas tidigare än fem­ tio år efter handlingens datum.

3 §•

Handlingar i ärenden vilka angå rikets förhållande till främmande makt må allenast i de fall och i den ordning Konungen bestämmer utlämnas ti­ digare än femtio år efter handlingens datum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

59

Med avseende å handlingar i ärenden vilka, utan att vara av beskaffenhet som i första stycket sägs, angå svensk myndighets förbindelser med främ­ mande makts myndigheter eller undersåtar eller eljest röra främmande makt eller dess förhållanden, äger Konungen, då rikets säkerhet, internationella

hänsyn eller andra lika viktiga skäl det påkalla, förordna att de ej må ut­ lämnas förrän viss tid, högst femtio år, förflutit från handlingens datum.

4 §•

Beträffande handlingar som röra krigsmaktens mobilisering, sammandrag­ ning eller verksamhet under krigstid eller vid krigsfara, dess mobiliserings- förråd och mobiliseringsutrustning, rikets fästningsverk och övriga fasta för­ svarsanstalter, örlogsstationer samt för krigsmakten avsedda varv och fartyg, militära flygstationcr samt för krigsmakten avsedda flygverkstäder och luft­ fartyg, militära positioner och minförsvar, annan för krigsbruk avsedd ma- teriels tekniska byggnad och beskaffenhet, för militärt ändamål avsedda kommunikations- och förbindelseleder, experiment och uppfinningar eller ock den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen, äger Konungen, såframt handlingarnas offentliggörande kan medföra våda för rikets säkerhet eller uppenbart kan skada dess försvar, förordna att de ej må utlämnas förrän viss tid från handlingens datum förflutit, dock högst femtio år, där ej sär­ skilda förhållanden påkalla längre tid.

5

§•

Protokoll hållna hos riksdagens eller allmänt kyrkomötes utskott, så ock statliga kommittéers protokoll, må ej utan utskottets eller kommitténs sam­ tycke utlämnas förrän det ärende protokollen avse hos utskottet eller kom­ mittén slutförts. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kommunalmyndighets protokoll i ärenden som av myndigheten allenast för beredning handhavas.

Riksdagens revisorers protokoll må ej utlämnas innan den berättelse var­ till de höra offentliggjorts.

6

§-

Handlingar, som av myndighet upprättats eller anskaffats för kronans eller menighets räkning till utredning i någon dess pågående eller möjligen blivande rältstvist, må ej utlämnas utan tillstånd av den myndighet som har att föra talan i saken, förrän densamma blivit slutligen avgjord eller tjugu år förflutit från handlingens datum.

7

§•

Beträffande handlingar upprättade för myndighets gransknings- eller inspektionsverksamhet eller för anordnande av kunskapsprov under myn­ dighets inseende, äger Konungen förordna, att de ej må utlämnas före den avsedda granskningen, inspektionen eller prövningen, såframt dennas syfte skulle motverkas genom dylikt bekantgörande.

60

8 §•

Hos myndighet upprättade handlingar i ärende angående uppgörande av ny eller ändrad stadsplan må ej utan tillstånd av myndighet som handlägger ärendet utlämnas, förrän förslag däri blivit tillgängligt för granskning i den ordning varom särskilt är stadgat. Såvitt angår hos myndighet i dylikt ärende upprättade handlingar med beräkningar av fastighetsvärden, äger myndighet som handlägger ärendet besluta att sådan handling skall hem­ lighållas efter nämnda tidpunkt, dock ej längre än till dess stadsplanen blivit genomförd eller tjugu år förflutit från handlingens datum.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf­ fande stomplan, så ock med avseende å utomplansbestämmelser för städer och stadsliknande samhällen på landet.

9 §•

Handlingar innefattande redogörelse för utredningar, experiment eller prov av naturvetenskaplig eller teknisk art, som myndighet låtit verkställa för statens eller menighets räkning, må ej utan myndighetens tillstånd ut­ lämnas tidigare än tjugu år efter handlingens datum.

10

§.

Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller allmän åklaga­ res verksamhet till förekommande eller beivrande av brott må ej utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum, för så vitt det skäligen kan befaras att sådant utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; Konungen obetaget att, där det med hänsyn till särskilda omständigheter finnes påkallat, medgiva undantag från sålunda stadgat förbud mot utlämnande.

11

§■

Uppgifter och anteckningar som tillhöra det i riket inrättade straffregistret må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än i lagen om straffregister sägs.

Utslag eller underrättelser avseende svensk undersåte i utlandet ådömt straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt överlämnats till svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar, må ej utlämnas i an­ nat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.

Föres hos myndighet särskilt register angående straff och tillrättavis­ ningar som ådömts eller tilldelats underlydande personal, gäde örn upp­ gifter och anteckningar tillhörande sådant register vad i andra stycket sägs.

12

§.

Handlingar rörande fångvård eller rörande behandling eller tillsyn av brottslingar, om vilka domstol förordnat att de skola intagas å annan an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

61

stalt än fängelse, eller rörande övervakning av villkorligt dömda eller tillsyn av villkorligt frigivna, eller rörande behandling eller tillsyn av dem vilka ådömts tvångsarbete må, såvitt de angå enskild som är eller varit intagen å fängelse eller annan anstalt eller föremål för tillsyn eller övervakning, icke tidigare än sjuttio år efter handlingens datum utlämnas i annat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.

13 §.

Anteckningar i kyrkoböcker, folkregister och mantalsböcker ävensom hand­ lingar vilka eljest röra kyrko- eller folkbokföringen, själavården eller kyrko­ tukten må, där de innehålla upplysning om enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas förrän sjuttio år förflutit från anteckningens eller handlingens datum, såvida icke, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och de förhållanden under vilka det ifrågasättes, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den enskilde som avses eller för hans nära anhöriga. Utlämnande bör ske med de förbehåll som prövas erforderliga.

14 §.

Handlingar som av läkare eller hos medicinalstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giflermålsbalken; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård, fattigvård, samhällets barnavård och ungdoms- skydd eller eljest barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns verksamhet, be­ handling av alkoholister, rätt för enskilda att inköpa alkoholhaltiga dryc­ ker eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet, allmän pensionsförsäkring, försäkring för olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets verksamhet, statlig eller statsunderstödd hjälpverksam­ het vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan ut­ lämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum.

Handling skall dock utlämnas, örn, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och de förhållanden under vilka det ifrågasättes, trygg­ het kan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Utlämnande bör ske med de förbehåll som prövas erforderliga.

Åtgång till handling som i denna paragraf avses må vägras även den, vars personliga förhållanden äro i fråga eller som eljest på grund av vad ovan stadgas skulle vara berättigad att utfå handlingen, såvida den angår någons intagning, vård eller behandling å anstalt eller inrättning eller någons vård eller behandling av läkare annorstädes än å anstalt, samt grundad anled­ ning finnes att antaga att genom utlämnande ändamålet med vården eller

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara. Likaledes må åtgång till handling, utvisande vem som gjort anmälan i ären­ de rörande samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behand­ ling av alkoholister eller vem som eljest lämnat upplysningar i sådant ären­ de, kunna vägras, om grundad anledning finnes att antaga att den, om vil­ ken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnats, kommer att missbruka erhållen kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är örn barnavårds­ nämnds eller nykterhetsnämnds beslut eller beslut i ärende som rör till- lämpning av lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Uppgifter och anteckningar vilka tillhöra de i kommunerna förda social­ registren må ej utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialre­ gister.

15 §.

Till överförmyndare inkomna eller av honom upprättade handlingar må, i vad de angå enskildas ekonomiska förhållanden, icke tidigare än tjugu år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än i lagen om förmynder­ skap föreskrives.

16 §.

För statlig eller kommunal statistik lämnade uppgifter, som avse namn­ givna enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, må ej utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens datum förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande, eller ock, med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål för vilket utlämnandet åstundas och de förhållanden under vilka det ifrågasättes, trygghet kan anses vara för han­ den att det ej kommer att missbrukas till hans skada. Utlämnande bör ske med de förbehåll som prövas erforderliga.

17 §.

Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som av­ ses i taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt eller allmän avgift må ej utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum.

18 §.

Till tillsynsmyndighet över banker, sparbanker, andra penninginrätt­ ningar eller försäkringsanstalter inkomna och där upprättade handlingar, i vad de röra enskildas förhållanden till dylik inrättning, ävensom till tillsyns­ myndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet inkom­ na och där upprättade handlingar, i vad de röra vederbörande yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers ekonomiska förhållanden, må icke ut-

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

63

lämnas tidigare än tjugu år efter handlingens datum, därest icke vederbö­ rande tillsynsmyndighet för fullgörande av sin uppgift så prövar nödigt.

19 §.

Handlingar i ärenden angående försäkring för olycksfall i arbete eller för yrkessjukdomar, angående arbetarskydd eller arbetstidens begränsning, så ock angående arbetstillstånd för utlänning, må, såvitt de röra arbetsgivares yrkeshemlighet eller eljest innehålla sådana upplysningar om driftanord­ ning eller affärsförhållande vilkas offentliggörande kan lända arbetsgivare till skada, icke i vidare mån än som kan följa av de i nämnda ämnen gäl­ lande lagar utlämnas utan arbetsgivarens samtycke förrän tjugu år från handlingens datum förflutit.

20

§.

Handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos undersökningsmyndig- het varom förmäles i lagen örn undersökning angående monopolistiska före­ tag och sammanslutningar må ej utlämnas i andra fall eller annan ordning än i nämnda lag sägs.

21

§.

Beträffande handlingar vilka i andra fall än eljest i denna lag sägs röra statlig utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å produktion, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet eller eljest med avseende å näringslivet, äger Konungen förordna, att i den mån de inne­ fatta sådana upplysningar örn enskilda företags eller sammanslutningars af­ färs- eller driftförhållanden vilkas offentliggörande kan lända vederbörande företag eller sammanslutning till men, handlingarna ej må utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit från handlingens datum.

22

§.

Handlingar i ärenden rörande mätningsförrättning eller mätningsutgifter enligt lagen om virkesmätning må ej utlämnas i vidare mån än som följer av nämnda lag.

23 §.

Handlingar i ärenden angående ansökning örn patent må, i vad de angå uppfinning därå ej patent beviljats, icke utan sökandens samtycke till annan utlämnas i vidsträcktare mån än som föranledes av förordningen angående patent.

24 §.

Handling i ärende som avses i lagen örn medling i arbetstvister må, i den mån myndighet som handlägger ärendet så beslutar eller förbehåll enligt 7 § i nämnda lag gjorts med avseende å handlingen, icke utlämnas tidigare än tjugu år efter dess datum.

64

25 §.

Handlingar i ärenden rörande offentlig arbetsförmedling, vilka till anstalt för sådan förmedling inkommit eller där upprättats, må ej i vidare mån än som erfordras för förmedlingsverksamhetens behöriga bedrivande utlämnas förrän tjugu år från handlingens datum förflutit, såvida icke med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och de förhållanden under vilka det ifrågasättes, trygghet kan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till arbetsgivares eller arbetssökandes skada eller förklenande. Utlämnande bör ske med de förbehåll som prövas erforderliga.

26 §.

Handlingar som till offentliga rättshjälpsanstalter inkommit eller där upp­ rättats angående rättshjälp åt enskilda, så ock handlingar i ärenden hos no­ tarius publicus rörande sådant som blivit honom såsom hemligt anförtrott eller eljest ej bör bliva obehöriga kunnigt, må ej utlämnas i vidare mån än handlingens ändamål kräver eller den som i ärendet anlitat anstalten eller notarius publicus därtill samtycker.

Beträffande handlingar i andra ärenden angående rättshjälp åt enskilda än i första stycket sägs, äger Konungen förordna att handlingarna ej må ut­ lämnas i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.

27 §.

Med avseende å handlingar vilka angå myndighets verksamhet för inför­ skaffande eller meddelande av upplysningar till enskildas tjänst eller inne­ fatta utredningar eller undersökningar som myndighet låtit utföra för en­ skilds räkning, äger Konungen förordna att de ej må utlämnas i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.

28 §.

Till statlig eller kommunal anstalt för samfärdsel inkomna och där upprät­ tade handlingar avseende samfärdseln, så ock till tullverket inkomna och där upprättade handlingar rörande varor som vid verket behandlas, må, såvitt de angå deras angelägenheter som anlita eller eljest träda i beröring med anstalten eller verket, icke utan samtycke av dem handlingen sålunda angår utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter dess datum, där ej med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och de förhållanden under vilka det ifrågasättes, trygghet kan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till deras skada. Utlämnande bör ske med de förbe­ håll som prövas erforderliga.

Vad i första stycket sägs gäller ej beslut varigenom avgift för samfärds- medels begagnande fastställts.

Beträffande vissa handlingar tillhörande post- och telegrafverkens rörelse är särskilt stadgat i 29 och 30 §§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

65

29 §.

Till post- eller telegrafverket inkomna och där upprättade handlingar, som lämna upplysning om särskilda postförsändelser, telegram eller telefonsam­ tal, må icke utlämnas till annan än postförsändelsens avsändare eller motta­ gare eller telegrammets avsändare eller adressat eller någon av dem som väx­ lat telefonsamtalet eller äro innehavare av de vid samtalet använda telefon­ apparaterna.

30 §.

Handling av vilken framgår enskilds förhållande till postsparbanken eller postgirorörelsen må ej utan dennes samtycke till annan utlämnas tidigaie än tjugu år efter handlingens datum, där ej Konungen för särskilt fall annorlunda förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

31 §.

Handlingar i ärenden om vilkas hemlighållande stadgas i lagen om riks­ banken må icke i annan ordning än där föreskrives utlämnas tidigare än tjugu år efter handlingens datum.

32 §.

Beträffande handlingar i andra ärenden än i 30 och 31 §§ avses rörande utlåning av medel som stå under myndighets förvaltning, äger Konungen, i vad handlingarna angå lånsökandes eller låntagares förhållanden, förordna att handlingarna icke utan deras samtycke må till annan utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit från handlingens datum. Vad nu är sagt gäl­ ler dock ej myndighets beslut om beviljande av lån.

33 §.

Myndighet som har att ombesörja upptagande av lån äger besluta att hand­ lingar som hänföra sig till upplåningsverksamheten ej må utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit från handlingens datum.

34 §.

Handlingar i ärenden angående förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller annat som myndighet äger förvalta eller angående utförande av arbete för statens eller menighets räkning må icke utan tillstånd av den myndighet som handlägger ärendet utlämnas innan avtal slutits eller ären­ det eljest slutförts. Angår ärendet upphandling eller utförande av arbete för statens räkning eller försäljning av staten tillhörig lös egendom, skall likväl iakttagas, att i stadgad ordning infordrade och inkomna anbud, så ock andra handlingar som kunna tjäna till upplysning i vad mån anbud i ären­ det infordrats eller avgivits eller som eljest avse dylika anbud, icke före nämnda tidpunkt må utlämnas i vidare män än för prövningen finnes nöd-

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 140.

5

vändigt eller begäran örn anbuds utbekommande framställes av anbuds- givaren.

Då anledning därtill föreligger, äger vederbörande myndighet besluta, att handlingar som i första stycket avses skola hemlighållas även efter där angiven tidpunkt. Beträffande andra handlingar än sådana som angiva villkoren i slutna avtal, må dylikt beslut avse en tid av högst tjugu år där­ ifrån. Vad angår handlingar som angiva villkoren i slutna avtal rörande myndighets leverans av elektrisk kraft, gas, vatten eller dylikt eller rörande försäljning av varor med vilka myndighet driver handel i affärsmässiga for­ mer, må beslut meddelas högst för tiden till dess två år förflutit från det av­ talet fullgjorts eller upphört att gälla. Med avseende å handlingar som an­ giva villkoren i slutna avtal i andra ärenden, må beslut meddelas för en tid av högst två år från det avtal slöts.

Beslut vilka enligt andra stycket meddelats av annan statsmyndighet än sådan som hör till eller lyder under riksdagen skola, där de icke gälla alle­ nast genom myndighetens försorg upprättade kostnadsberäkningar eller pris­ bestämningar eller ock tjänsteutlåtanden som avse sådana, för varje stats- regleringsår, inom en månad efter dess utgång, anmälas till Konungen, som låter riksdagens revisorer därav undfå del.

Kommunalmyndighet har att beträffande tillämpningen av denna para­ graf ställa sig till efterrättelse föreskrifter som må hava meddelats av den myndighet som utövar menighetens beslutanderätt.

Vad i denna paragraf stadgas har ej avseende å auktionsprotokoll.

35 §.

Handlingar innefattande domstols beslut i där anhängiggjort mål eller ärende samt protokoll och anteckningar som förts vid fattande av sådant be­ slut må ej utlämnas förrän beslutet är i vederbörlig ordning avkunnat eller expedierat.

36 §.

Har allmän underrätt, polisdomstol eller krigsrätt handlagt mål inom stängda dörrar, må protokoll över sådan handläggning samt därvid till dom­ stolen ingivna handlingar icke utan dess tillstånd utlämnas innan målet bli­ vit skilt från domstolens handläggning. När domstolen från sig skiljer må­ let, äger den, med beaktande av stadgandena i denna lag angående förbud mot handlingars utlämnande, förordna att dylika protokoll och ingivna handlingar ej heller därefter må utlämnas förrän viss tid, i intet fall längre än sjuttio år, förflutit från förordnandets datum; därvid må dock, om det med hänsyn till målets beskaffenhet finnes lämpligt, föreskrivas att utläm­ nande före den sålunda bestämda tidpunkten må ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes till hovrätt mål i vilket meddelats förordnande som i första styc­ ket sägs, må till hovrätten ingivna och där upprättade handlingar i målet icke utan hovrättens tillstånd utlämnas innan målet blivit skilt från dess

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 67

handläggning; ankommande på hovrätten att vid handläggningens avslutan­ de ej mindre pröva det av underrätten meddelade förordnandet än även, om anledning därtill finnes, meddela motsvarande förordnande med avseende å hovrättens handlingar i målet.

Fullföljes hos Konungen mål däri förordnande som ovan sagts gäller, må till nedre justitierevisionen ingivna samt där och hos högsta domstolen upp­ rättade handlingar i målet icke utan högsta domstolens tillstånd utlämnas innan målet blivit skilt från dess handläggning; ankommande på domstolen att vid handläggningens avslutande ej mindre pröva underrätts och hovrätts ifrågavarande förordnanden än även, örn anledning därtill finnes, meddela motsvarande förordnande med avseende å nedre justitierevisionens och hög­ sta domstolens handlingar i målet.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning, när i brottmål var­ med hovrätt såsom första domstol tager befattning förhör inför hovrätten äger rum inom stängda dörrar.

Över förordnande som av domstol jämlikt denna paragraf meddelats må ej föras särskild klagan.

Med avseende å protokoll i mål vid domstol som ovan i denna paragraf sägs gälle, utöver vad av 35 § följer, icke andra hinder för utlämnande än i förevarande paragraf stadgas.

37 §.

Må, enligt beslut vilket jämlikt bemyndigande i denna lag meddelats av annan statsmyndighet än sådan som hör till eller lyder under riksdagen, viss handling ej utlämnas, eller erfordras enligt denna lag för handlings utläm­ nande tillstånd av dylik myndighet, äger Konungen förordna att handlingen utan hinder därav skall utlämnas.

38 §.

Där det finnes erforderligt för tillvaratagande av kronans, menighets el­ ler enskilds rätt, må utan hinder av vad eljest i denna lag stadgas Konungen förordna örn handlings utlämnande.

39 §.

Vad i denna lag stadgas länder ej i annat fall än i 14 § tredje stycket sägs till inskränkning i sökandes, klagandes och andra parters rätt att i mål och ärenden hos domstol oller annan myndighet utbekomma protokoll och andra handlingar.

40 §.

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter någon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i annan lag belagd med straff.

68

enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs fängelse må ådömas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

41 §.

Om åtal för förbrytelse mot denna lag och om laga domstol gälle vad i all­ män lag och annan författning stadgas angående brottmål.

Denna lag träder i kraft då Konungen, efter det att riksdagen antagit Ko­ nungens förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdags­ ordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen, låtit i riksdagen upp­ läsa öppet brev att kungörelse utfärdats om sådan ändring av grundlagarna; dock att hos Konungen hållna protokoll i ministeriella ärenden och kom­ mandomål samt statsrådets protokoll och handlingar för tiden dessförinnan i enlighet med vad hittills gällt icke må utan Konungens tillstånd utlämnas före femtio år efter protokollets eller handlingens datum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

69

Bilaga B.

Motiv.

I det följande betecknas såsom 1935 års förslag det av sakkunniga under nämnda år framlagda förslaget till lag örn förbud mot vissa allmänna hand­ lingars utlämnande från myndighet (se statens off. utredn. 1935:5). Den av professorn Nils Herlitz tidigare verkställda utredningen med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet (statens off. utredn. 1927: 2) betecknas såsom 1927 års förslag. Vid hänvisning till det år 1912 avgivna betänkandet med förslag till tryckfrihetsordning, däri under kap. 2 behandlats frågan örn allmänna handlingars offentlighet, an­ gles detta såsom 1912 års förslag.

Sekretessreglernas konstruktion.

De särskilda sekretessreglerna i 1935 års förslag ha i allmänhet — efter förebild av bestämmelserna i gällande tryckfrihetsförordning — erhållit for­ men av direkta förbud mot vissa angivna handlingars utlämnande. I vissa fall skulle dock sekretessen icke bliva uttömmande reglerad genom den före­ slagna särskilda lagen. Sålunda innehåller denna några förbud av den kon­ struktionen att vissa handlingar ej må utlämnas i andra fall än i annan lag angivas. En dylik konstruktion av sekretessreglerna förekommer dock en­ dast undantagsvis, huvudsakligen i fall då redan gällande tryckfrihetsförord­ ning upptager motsvarande förbud. Genom bibehållande av denna konstruk­ tion i sekretesslagen ha ändringar kunnat undvikas i de lagar som angiva när handlingarna trots förbudet få utlämnas.

I vissa fall ha emellertid de sakkunniga funnit sig föranlåtna att i den särskilda sekretesslagen endast bereda möjlighet att inom vissa gränser an­ ordna sekretess, vilkens närmare reglering skall ske i annan ordning än ge­ nom lag. De sakkunniga anföra närmare härom i huvudsak följande:

Då de sakkunniga tagit i betraktande de oavlåtligen växlande former, i vilka det allmännas verksamhet av mer eller mindre privatekonomisk natur och statens kontroll över näringslivet framträdde, hade det stått klart för dem, att icke alla de regler om handligars hemlighållade, som för sådan verksamhet och kontroll påkallades, lämpligen kunde meddelas genom lag. Skulle det ske, bleve man nödsakad att åt sekretessreglerna giva en alltför generell av- lattning och sålunda i överflödig omfattning inskränka offentligheten. I lik­ het med 1927 års förslag till tryckfrihetsförordning, delvis t. o. m. i högre grad än detta, hade sålunda de sakkunniga i den särskilda lagen nödgats att på vissa områden hänvisa den närmare gränsdragningen mellan offentliga och icke offentliga handlingar till reglering i annan ordning. Åtskilliga av

70

Kungl. Mcij:ts proposition nr 140.

lagens regler gåve sålunda Konungen befogenhet att inom i lagen angivna gränser antingen uppställa mera allmänna sekretessföreskrifter på ett visst område eller i särskilda fall föreskriva örn hemlighållande av vissa handlingar. De sakkunniga törutsatte, att de befogenheter som sålunda enligt förslaget tillkomme Konungen skulle tagas i anspråk blott i den mån verkligt vägande skäl att frångå offentlighetsgrundsatsen förelåge och efter noggrant övervä­ gande av räckvidden av de sekretessbestämmelser som inom av lagen angiven ram kunde finnas erforderliga. Det torde kunna förutsättas, att konstitu­ tionsutskottet skulle med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen på ett ur den allmänna rättssäkerhetens och kontrollens synpunkt så betydelsefullt område. Befogenhet att förordna örn handlingars hemlighållande hade i vissa, i regel mera begränsade fall anförtrotts åt andra myndigheter än Konungen.

Enligt de sakkunnigas förslag äro förbuden mot utlämnande merendels icke ovillkorliga. I många fall har, då förbud är meddelat i statens intresse, Konungen eller viss myndighet tillagts befogenhet att medgiva utlämnande av handling som faller under förbudsbestämmelsen. I fall då en sådan bestäm­ melse närmast är given till skydd för enskildas intressen, föreskrives i regel att handling skall utlämnas, örn den som avses i handlingen därtill samtycker. Vidare må anmärkas, att bestämmelser till skydd för enskilda ofta äro vill­ korliga såtillvida att däri föreskrives utlämnande, örn trygghet kan anses vara för handen att utlämnandet icke kommer att missbrukas till skada för veder­ börande enskilde.

I yttrandena över 1935 års förslag uttalas från vissa håll att detsamma bland annat genom sekretessreglernas utbrytning till särskild lag blivit redigt och klart. Från några håll åter anmärkes att de föreslagna lagbestämmelser­ na vore invecklade och svåröverskådliga samt skulle vinna på en något för­ enklad avfattning.

Landskommunernas förbund ifrågasätter lämpligheten av den diskretio­ nära prövningsrätt som tillagts underordnade myndigheter genom den i vissa fall förekommande bestämmelsen, att handling skall utlämnas, då trygghet kan anses vara för handen att utlämnandet ej kommmer att missbrukas till skada för enskild person som i handlingen avses. Det syntes förbundet med visst fog kunna göras gällande, att det vore nog med en av de sakkunniga i förslaget till den särskilda sekretesslagen upptagen bestämmelse örn rätt för

Konungen att förordna om utlämnande, där det finnes erforderligt för tillvara­ tagande av Kronans, menighets eller enskilds rätt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framställer ett förslag av ganska vittgå­ ende innebörd, som skulle medföra en stor diskretionär prövningsrätt för myn­ digheterna, i det länsstyrelsen anför:

De sakkunnigas förslag överensstämde med den nuvarade tryckfrihetsför­ ordningen därutinnan att försök gjorts att uppräkna alla de slag av handlingar vilka av olika anledningar icke finge utlämnas. En dylik uppräkning torde emellertid aldrig kunna bliva fullständig. De sakkunniga utginge tydligen från den även enligt länsstyrelsens åsikt fullt riktiga uppfattningen, att exempelvis handlingar icke borde till annat än parter utlämnas, för såvida härigenom enskilda personers intressen i ekonomiskt eller annat avseende kunde äventy­ ras, men alldeles uppenbart vore att för enskilda menliga uttalanden kunde förekomma även i andra ärenden än sådana som i lagförslaget särskilt angå-

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

71

ves. Sådana uttalanden vöre till exempel icke ovanliga i kommunala besvärs­ mål eller i skuldfordrings- och handräckningsärenden. Fråga kunde därför vara, örn icke såsom grundläggande princip för förslaget borde angivas de in­ tressen vilka icke finge kränkas genom handlingars utlämnande av myndig­ het, och att den därpå följade uppräkningen av handlingar i olika ärenden endast finge karaktären av en för mydigheterna bindande men dock icke ut­ tömmande exemplifiering. Under sådana förhållanden behövde denna upp­ räkning måhända icke bliva så detaljerad som i de sakkunnigas förslag och mera frihet kunde lämnas åt vederbörande myndighets eget omdöme.

Vad angår sekretessreglernas konstruktion i den särskilda lagen synes lämpligast att i regel, liksom i gällande lag, giva dem formen av förbud mot vissa handlingars utlämnande. På de i sakkunnigförslaget angivna skälen torde det vara lämpligt att på vissa i lagen angivna begränsade områden överlåta åt Konungen eller åt myndighet att mera generellt eller tor särskilda fall förordna om sekretess i stället för att giva direkt sekretesspåbud i lagen. Likaså torde i vissa undantagsfall sekretessens närmare omfattning lämp­ ligen böra angivas genom hänvisning till annan lag, där speciella regler i ämnet redan givits. Detta strider emellertid icke mot principen att sekre­ tessens alla områden skola angivas i den särskilda sekretesslagen och att sekretess icke kan etableras utan att stadgande därom gives i denna lag. De särskilda spörsmål som i detta hänseende uppkomma skola närmare behand­ las i det följande.

Det torde även vara lämpligt att, vid vissa utlämningsförbud med huvud­ sakligt syfte att skydda enskildas personliga och ekonomiska förhållanden mot att blottställas, uppställa ett förbehåll av den innebörd de sakkunniga föreslagit, nämligen att handling likväl skall utlämnas, därest med hänsyn till de förhållanden under vilka utlämnande ifrågasättes trygghet kan an­ ses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller för­ klenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses. Det är visserligen sant såsom från ett par håll anmärkts, att härigenom en be­ tydande diskretionär prövningsrätt tillägges myndigheterna, vilken icke minst för kommunala befattningshavare emellanåt kan vara förenad med vissa svårigheter att rätt fullgöra. Därvid bör emellertid erinras att stad­ gandet enligt de sakkunnigas förslag är så utformat, att så snart det icke kan anses uteslutet, att handlingens utlämnande kommer att missbrukas, vederbörande befattningshavare bör vara försvarad, örn han vägrar utläm­ nande. För att ytterligare klargöra stadgandets innebörd torde böra angivas, att vid prövningen skall tagas hänsyn till det ändamål för vilket utläm­ nande åstundas. Det torde icke behöva befaras, att myndigheter eller befattningshavare som efter bästa förstånd söka fullgöra sin prövning skola bliva föremål för några åtgärder i anledning av vägran att utlämna hand­ lingar av ifrågavarande slag. Offentlighetsintresset torde å andra sidan bli­ va behörigen tillgodosett genom det föreslagna administrativa besvärsinstitu- tet. Den sorn vägrats utfå handling skall kunna draga frågan under pröv­ ning av högre myndigheter, vilka i vart fall måste anses fullt kompetenta att bedöma densamma. Det bör framhållas, att därest icke den ifrågavarande

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

diskretionära prövningen tillätes, nian i de flesta fall eljest skulle nödgas in­ föra en ovillkorlig sekretess för ifrågavarande handlingar till skydd för en­ skildas berättigade intressen. Genom den möjlighet till utlämnande som en­ ligt förslaget lämnas kunna emellertid, utan att sistnämnda intressen skadas, även tillgodoses legitima kontroll- och forskningsintressen.

Det må anmärkas, att vad nu föreslås bland annat rörande villkorliga för- budsbestämmelser samt rörande möjlighet för Konungen eller viss myndighet antingen att förordna om hemlighållande enligt i lagen angivna grunder eller att meddela dispens från lagens sekretessföreskrifter icke utgör någon nyhet i förhållande till gällande lag. Förslaget bygger fastmera i dessa hänseen­ den väsentligen på de nuvarande reglerna i tryckfrihetsförordningen, där samma principer i fråga om konstruktionen av sekretessbestämmelserna till- lämpats.

Sekretesstiderna.

Enligt gällande rätt är den tid för vilken sekretess skall gälla bestämd mycket olika för olika slag av handlingar. Där förekomma sålunda sekre­ tesstider på 50, 25, 15, 5 och 1 år. I åtskilliga fall är emellertid sekretessen obegränsad till tiden. I andra fall åter gäller den endast till dess visst fak­ tum har inträffat.

Vid de verkställda utredningarna har man sökt åstadkomma en enhet­ ligare reglering av sekretesstiderna, varom riksdagen hemställt i skrivelse den 11 juni 1921. Förslaget av år 1927 upptog dock icke mindre än sju olika sekretesstider för olika slags handlingar, nämligen 50, 25, 15, 10, 5, 2 och 1 år, varjämte i vissa fall sekretessen skulle gälla för tid som beräknades på annat sätt än till visst antal år.

I 1935 års förslag har en begränsning av antalet olika sekretesstider före­ tagits.

En tidsgräns av 60 år har använts, då sekretessbestämmelsen helt eller till väsentlig del är föreslagen till värn för privatlivets helgd. Därigenom skulle uppnås att handlingar rörande någons personliga förhållanden icke annat än i sällsynta undantagsfall bleve offentliga före hans död. De sak­ kunniga förklara sig ha övervägt att beträffande vissa sociala handlingar icke utsätta någon till visst antal år bestämd sekretesstid utan föreslå stad­ gande att sekretess skulle gälla, till dess den vilkens personliga förhållanden i handlingen avsåges hade avlidit eller viss tid förflutit från hans död. Med hänsyn till svårigheten att för myndigheterna tillämpa sekretessbestämmel­ ser som gjorts beroende därav huruvida viss person vore i livet, vilket vederbörande i regel icke kunde ha sig bekant, och då fördelarna med en till viss tid från handlingens datum bestämd sekretess ur forsknings­ intressets och arkivvårdens synpunkt vore påtagliga, hade de sakkunniga emellertid slutligen stannat vid att föreslå en sekretesstid av 60 år från handlingens datum.

En 50-årig sekretesstid har i förslaget, i överensstämmelse med gällande rätts sekretesstid för statsrådsprotokoll och ministeriella handlingar m. fl.,

73

kommit till användning beträffande statsrådsprotokoll i vissa fall, riks­ dagshandlingar, handlingar angående utrikesförhållanden och rikets för­ svar samt polishandlingar.

En 25-årig sekretesstid skall enligt förslaget gälla till skydd för viktigare ekonomiska intressen. En tid av 10 ar har i allmänhet föreslagits, där icke längre hemlighållande synts oundgängligt. Slutligen har 2 års sekretess föreslagits som det normala beträffande statsrådsprotokoll samt vidare be­ träffande vissa handlingar i upphandlingsärenden m. fl. I vissa fall har någon bestämd sekretesstid icke utsatts.

I yttrandena över förslaget har från flera hall anmärkts, att sekretessti­ derna icke torde behöva varieras i så stor utsträckning som i förslaget skett. Bland andra ha stadsfullmäktige i Stockholm och Överståthållarämbetet gjort anmärkning därom. Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott föreslår, med instämmande av länsstyrelsen i länet, att tidsgränserna för sekretess sät­ tas till exempelvis 60, 20 och 2 år.

Beträffande åtskilliga sekretessbestämmelser yrkas en längre tid för hem­ lighållande än de sakkunniga föreslagit. Särskilt må anmärkas att riksarkivet föreslår en sekretesstid av 70 år med avseende å bestämmelser till skydd för privatlivets helgd, där de sakkunniga föreslagit 60 eller beträffande polis­ handlingar 50 år. Även från andra håll ha framförts önskemål om förläng­ ning av den föreslagna 60-årstiden.

Vad angår frågan om de tider under vilka sekretess skall gälla för olika slags handlingar, äro i allmänhet vid dessa tiders bestämmande de synpunk­ ter som ligga till grund för offentlighetsprincipen av mindre betydelse. Otvivelaktigt bör sekretessens anordnande ske med synnerlig varsamhet och med aktgivande därpå att icke offentligheten obehörigen inkräktas. Kan därvid sekretessen inskränkas att gälla exempelvis, såsom i åtskilliga fall är möjligt, endast till dess ett ärende är slutfört eller, såsom i ett par fall synes lämpligt, till dess en förhållandevis så kort tid som två år för­ flutit, måste en sådan begränsning av sekretessen anses lycklig, enär det även efter sekretesstidens utgång kan vara av intresse ur kontrollsynpunkt att handlingarna bliva tillgängliga. Finner man sig emellertid, för att en sekretessbestämmelse skall fylla sitt ändamål, nödsakad att utsträcka sekre­ tessens giltighet över en längre tidrymd, exempelvis tio år, har den offent­ lighet som efter en sådan tidrymd inträder föga eller intet värde ur kontroll­ synpunkt eller överhuvud ur de synpunkter som i första hand ligga bakom offentlighetsprincipen. Det är ur dessa synpunkter skäligen likgiltigt, örn sekretesstiden i sådana fall ytterligare utsträckes. Däremot kan det vara av intresse för den historiska forskningen och arkivvården att sekretesstiden begränsas. Detta intresse torde emellertid i allmänhet böra stå tillbaka för det intresse som föranlett sekretessens införande. I de fall där sekretess under alla omständigheter anses böra gälla under en längre tidrymd, synes den därför i regel icke böra upphöra, förrän det intresse som föranlett den­ samma kan beräknas till det väsentliga lia försvunnit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

74

Kungl. Maj :ts proposition nr 140.

En uniformering av sekretesstidernas längd synes även vara önskvärd, då det både för allmänheten och för myndigheterna måste vara olägligt med starkt varierande sådana tider. Även en dylik uniformering kräver emellertid att sekretesstidernas längd icke sättes alltför knapp.

Ur nu anförda synpunkter torde, såsom i flera av de över 1935 års för­ slag avgivna yttrandena hemställts, en uniformering och i vissa fall en för­ längning av de där föreslagna sekretesstiderna böra äga rum. Sålunda synes, såsom riksarkivet yrkat, tiden för hemlighållande av handlingar rörande en­ skildas personliga förhållanden kunna utsträckas till 70 år. Härigenom kom­ mer nästan alltid sekretessen för en handling att gälla så länge en person, vilkens vandel i handlingen beröres, är i livet. Det kunde ifrågasättas bland annat för uniformitetens skull att utsträcka även sekretesstiden för diplo­ matiska m. fl. handlingar, för vilka den enligt förslaget skall vara 50 år, till 70 år. Med hänsyn till det betydande forskningsintresse som här gör sig gällande och den hävd 50-årstiden på detta område erhållit, torde emel­ lertid vara lämpligast att icke vidtaga någon ändring med avseende å den­ samma. Däremot torde för de fall då sekretesstiden enligt förslaget skall vara 10 eller 25 år utan olägenhet kunna sättas en gemensam 20-årstid.

De särskilda sekretessreglerna.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till lag om förbud mot vissa all­ männa handlingars utlämnande från myndighet innefattar sammanlagt fyr­ tio paragrafer. Lagförslagets uppställning framgår av följande, av de sak­ kunniga i motiven lämnade sammanfattning. I 1—9 §§ upptagas sekretess­ bestämmelser, vilka uteslutande föranledas av statens eller i vissa fall menig­ heters intresse av diskretion rörande vissa grenar av det allmännas verk­ samhet. I 10 §, som avser polis- och åklagarmyndigheters handlingar, är sekretessbestämmelsen föranledd dels av nämnda hänsyn dels ock av hän­ syn till att enskildas förhållanden icke onödigtvis böra blottas. I 11—14 §§ äro bestämmelser i huvudsak givna till skydd för enskildas personliga för­ hållanden vid ingripanden från det allmännas sida. Genom 15—21 §§ är främst avsett att bereda skydd mot blottställande av enskildas ekonomiska angelägenheter i ärenden, där staten för kontroll eller ur annan därmed jäm­ förlig synpunkt kräver uppgifter på nämnda område. Genom 22—25 §§ skyddas enskildas intressen i vissa situationer, i vilka stat eller menighet ut­ övar en förmedlande verksamhet till enskildas tjänst eller på liknande sätt biträder enskilda personer. Med 26—32 §§ avses att skydda såväl statens och menigheters som enskildas intresse av diskretion i den verksamhet som affärsdrivande verk utöva samt eljest vid ekonomiska förbindelser mellan det allmänna och enskilda personer. I 33—35 §§ regleras sekretessen vid domstolarna. Slutligen givas i 36—40 §§ vissa allmänna stadganden. — Emellertid ha, enligt vad de sakkunniga anfört, de linjer efter vilka förslagets disposition sålunda skett icke helt kunnat upprätthållas på grund av åtskil­ liga stadgandens mångsidiga karaktär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

75

I det inom departementet utarbetade förslaget ha de sakkunnigas gruppe­ ring av stadgandena följts. Vissa omredigeringar och tillägg lia dock med­ fört, att överensstämmelse med sakkunnigförslaget beträffande paragrafin­ delningen ej kunnat helt upprätthållas. Olikheterna framgå av den följande redogörelsen för departementsförslagets särskilda stadganden, därvid i före­ kommande fall hänvisning även sker till gällande bestämmelser i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen rörande undantag från offentliglietsregeln (beteck­ nade såsom und. 1—22) samt till det år 1927 framlagda förslaget till ändrad lydelse av nämnda paragraf i tryckfrihetsförordningen (mom. 5—38).

I anledning av den omläggning av grundlagsstadgandena som skett vid överarbetningen inom departementet av de sakkunnigas förslag till grund- lagstext — varmed avsetts att utmärka den särskilda lagen såsom en lag med föreskrifter örn grundlagsstadgandenas tillämpning — har lagen ansetts böra erhålla rubriken 'lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar’.

1 §■

Statsrådsprotokoll och protokoll i kommandomål skola enligt gällande lag, und. 1, icke utan Konungens tillstånd vara tillgängliga förrän efter 50 år.

I den motion som föranledde riksdagens skrivelse den 11 juni 1921 yrka­ des, att bestämmelserna örn hemlighållande av dylika protokoll skulle åt­ minstone väsentligen upphävas. Riksdagen förklarade sig hålla före, att statsrådsprotokoll ofta utan någon olägenhet skulle kunna göras offentliga antingen omedelbart eller tidigare än efter 50 år.

Förslaget av år 1927, mom. 5, innebar att protokollen skulle bliva offent­ liga efter 10 år, dock med rätt för Konungen att förordna örn hemlighållan­ de längre tid, högst 50 år.

Enligt 1935 års förslag, 1 §, skulle såsom regel gälla en tvåårig sekretess­ tid. Samma möjlighet till förlängning som i det tidigare förslaget stadgades. De sakkunniga hade, enligt vad i motiven anfördes, allvarligt övervägt att föreslå, att statsrådsprotokoll skulle omedelbart offentliggöras, där ej annat förordnades. Behov av sekretess torde endast i ytterst ringa utsträckning föreligga. Då de sakkunniga likväl stannat vid att föreslå en kort sekretess- tid såsom det normala, hade det företrädesvis skett på den grund att örn ome­ delbar offentlighet bleve regeln, allmänhetens uppmärksamhet kunde befa­ ras bliva på ett icke önskvärt sätt inriktad å sådana ärenden i vilka förbud mot protokollets utlämnande meddelats. Beträffande protokoll som hållits innan d<m nya lagstiftningen trätt i kraft borde enligt de sakkunnigas me­ ning äldre rätt tillämpas; härom upptogs bestämmelse i paragrafen. De före­ slagna stadgandena skulle vara exklusivt tillämpliga å statsrådsprotokoll.

Den föreslagna huvudregeln örn en tvåårig sekretesstid för statsrådsproto­ kollen synes av praktiska skäl lämplig. Något egentligt behov av att dessa protokoll ställas till förfogande för det rena nyhetsintresset lärer ej föreligga, då detta tillräckligt tillgodoses genom de utfärdade expeditionerna. I de

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

undantagsfall då protokollen upptaga något utöver expeditionernas innehåll och i fall då sådana ej förekomma, torde det böra bero av Kungl. Maj:ts be­ slut i varje särskilt fall, huruvida offentliggörande omedelbart skall ske. En ytterligare förkortning av sekretesstiden, exempelvis till ett år, kunde väl ifrågasättas men vore i viss mån oläglig med hänsyn till protokollens gransk­ ning i konstitutionsutskottet. Förslaget har därför i detta avseende följts.

Bland annat för att vinna överensstämmelse med det stadgande som i 3 § nu föreslås rörande handlingar i ärenden vilka angå rikets förhållande till främmande makt, har beträffande statsrådsprotokoll i sådana ärenden, så­ ledes icke blott de som förås jämlikt 9 § regeringsformen, stadgats, att de icke må utan Konungens tillstånd utlämnas tidigare än 50 år efter protokol­ lets datum. Med dessa protokoll ha jämställts protokoll i kommandomål.

De stadganden i sakkunnigförslaget, vilka avse före lagändringens ikraft­ trädande förda protokoll, ha överförts till promulgationsbestämmelserna, dit de på grund av sin natur rätteligen höra.

² §•

I paragrafen meddelas bestämmelser om hemlighållande av dels riksda­ gens kamrars protokoll vid sammanträden inom lyckta dörrar, dels utrikes- nämndens protokoll och dels konstitutionsutskottets protokoll och andra handlingar rörande granskning av statsrådsprotokoll och protokoll i kom­ mandomål.

Rörande riksdagsprotokoll och övriga nu ifrågavarande handlingar finnas för närvarande bestämmelser i § 2 tryckfrihetsförordningen, und. 1. Den föreslagna paragrafen motsvarar 2 § i 1935 års förslag, som i sin tur i sak nära ansluter sig till vad i 1927 års förslag upptogs under mom. 6 och mom. 7 första stycket.

Bestämmelserna i förevarande paragraf, vilka icke berörts i remissyttran­ dena, ha överförts i huvudsak oförändrade från 1935 års förslag. De torde icke innebära några egentliga ändringar i sak i förhållande till vad redan gäller. Frånvaron av föreskrifter om banko- och statsutskottens samt riks­ dagens revisorers handlingar rörande banko- och riksgäldsverkens hemliga ärenden beror, såsom de sakkunniga anfört, därpå att rörande dessa verks handlingar upptagits särskilda stadganden, så avfattade att de omfatta även utskottens och revisorernas handlingar. Dessa stadganden återfinnas nu i 31 och 33 §§.

Något praktiskt behov att såsom skett i sakkunnigförslaget omnämna kon­ stitutionsutskottets handlingar rörande granskning av protokoll i ministe- riella ärenden torde ej numera föreligga. Stadgandet har därför fått utgå.

³ §•

För handlingar som beröra främmande makter bereder tryckfrihetsför­ ordningen skydd huvudsakligen endast genom stadgandet i und. 2 om ’mi- nisteriella handlingar’, varmed anses böra förstås sådana handlingar som angå rikets förhållande till främmande makt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 77

I 1927 års förslag upptogos stadganden i ämnet under mom. 9. Huvud­ regeln i förslaget avser 'handlingar i diplomatiska och konsulära ärenden som röra främmande makt eller dess förhållanden’. Härmed åsyftades en viss utvidgning av den gällande sekretessregeln, nämligen till handlingar som berörde främmande makt utan att likväl direkt angå Sveriges förhållande till sådan makt. I 1935 års förslag, 3 § första stycket, har såsom motsvarig­ het härtill upptagits ett stadgande om handlingar i ärenden som handläggas inom utrikesförvaltningen och röra främmande makt och dess förhål­ landen.

I 1935 års förslag, 3 § andra stycket, stadgas vidare — med utgångspunkt från stadganden i det tidigare förslaget — om handlingar i ärenden, som icke handläggas inom utrikesförvaltningen men likväl på visst sätt angå ut­ ländska förhållanden. Stadgandet, vartill motsvarighet icke finnes i gäl­ lande lag, avser ej sekretess direkt på grund av lagen utan innebär bemyn­ digande för Konungen att under angivna förutsättningar, generellt eller för särskilda fall, förordna om hemlighållande.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt, huruvida icke ärenden som röra främmande makt och dess förhållanden borde underkastas sekretess jämväl då de handläggas inom handelsdepartementet.

Ärenden som i egentlig mening röra rikets förhållande till främmande mak­ ter handläggas i viss, ej obetydlig utsträckning även av andra departement än utrikesdepartementet. Det synes naturligt att för handlingar i samtliga ärenden av angivet slag, oavsett var de handläggas, gäller en gemensam bestämmelse av innehåll att dylik handling må utlämnas tidigare än 50 år från dess datum allenast i de fall och i den ordning Konungen bestämmer. En dylik bestämmelse förutsätter, att närmare föreskrifter om offentliggörande av Konungen utfärdas för de fall då sekretess ej finnes erforderlig.

Vad åter angår handlingar tillhörande de ärenden av skiftande natur, vilka i 1935 års förslag betecknats såsom ärenden angående svensk myndighets förbindelser med främmande makts myndigheter eller undersåtar eller eljest angående främmande makt eller dess förhållanden, torde det vara lämpligt att de, likaledes oberoende av örn de handläggas inom utrikesförvaltningen eller annorstädes, hänföras under en bestämmelse som ger Konungen be­ myndigande att, då det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet, internatio­ nella hänsyn eller andra lika viktiga skäl, förordna om hemlighållande under viss erforderlig tid, högst 50 år.

I enlighet med vad nu sagts har förevarande paragraf avfattats.

4§-

Bestämmelser örn hemlighållande av handlingar rörande försvarsväsendet finnas för närvarande i und. 3 och lia i 1935 års förslag upptagits i 4 §.

I yttrandena över förslaget lia påyrkats vissa tillägg, delvis i förtydligande syfte. Chefen för marinstaben har i sådant hänseende framhållit handlingar angående krigsmaktens krigsberedskap och övningar, marinförvaltningen

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

handlingar angående för krigsmaktens bruk avsedd materiels användning samt flygstyrelsen och chefen för flygvapnet handlingar rörande flygstatio­ ner, flygverkstäder och för krigsmakten avsedda luftfartyg.

I några yttranden har framställts anmärkning mot den för sekretessen föreslagna maximitiden 50 år. Chefen för generalstaben, stationsbefälhavaren i Karlskrona, marinförvaltningen m. fl. lia hemställt, att enär handlingar särskilt beträffande de fasta försvarsanstalterna icke med säkerhet kunde antagas vara utan värde för främmande makt efter 50 år, bestämmelse måtte meddelas örn rätt för Konungen att förlänga sekretesstiden, där rikets säker­ het eller rätt det fordrade. Chefen för marinstaben har framhållit handlin­ gar angående hemliga farleder som exempel på fall då en 50-årig sekretess­ tid icke vore tillräcklig samt har uttalat sig för maximitidens borttagande.

Stationsbefålhavaren i Karlskrona har förordat en ändrad konstruktion av paragrafen sålunda, att för hemlighållande av handlingar rörande krigsmak­ tens mobilisering, sammandragning eller verksamhet under krigstid eller vid krigsfara icke såsom förslaget avsåge skulle erfordras Konungens förordnan­ de, utan att dessa handlingar automatiskt skulle bliva hemliga. Chefen för marinstaben har ansett att i vissa fall borde kunna överlämnas åt mili­ tär myndighet att avgöra, huruvida visst slag av handlingar skulle hemlig­ hållas.

I tydlighetens intresse har i paragrafen särskilt nämnts handlingar rörande militära flygstationer, flygverkstäder och luftfartyg. Därutöver har något tillägg till paragrafens uppräkning av militära handlingar ej ansetts böra ske, då stadgandet i den föreslagna avfattningen synes möjliggöra utfärdan­ det av bestämmelser om hemlighållande av handlingar rörande militärväsen­ det i alla de fall då offentliggörande skulle kunna medföra våda för rikets säkerhet eller uppenbart skada dess försvar.

Med anledning av vad som anförts i yttrandena rörande den föreslagna begränsningen av sekretesstiden till 50 år har gjorts ett tillägg, enligt vilket längre tid kan bestämmas då det påkallas av särskilda förhållanden.

I övrigt ha vissa i huvudsak redaktionella ändringar vidtagits.

5 §•

Paragrafen avser protokoll som föras hos riksdagens och allmänt kyrko­ mötes utskott samt hos statliga kommittéer, vidare kommunalmyndigheters protokoll i ärenden som allenast för beredning av dem handhavas, samt slutligen riksdagens revisorers protokoll. Syftet är att för dessa protokoll bereda skydd under tiden till dess de däri avsedda ärendena slutbehandlats av de nämnda organen.

Motsvarande stadganden återfinnas i 1935 års förslag under 9 §. De sak­ kunniga ha anmärkt, att andra upprättade handlingar än protokoll i allmän­ het enligt förslaget skyddas genom regeln i tryckfrihetsförordningen att pu­ blicitet ej inträder beträffande flertalet av hos myndigheterna upprättade handlingar, dock ej protokoll, förrän ärendet slutförts. — I 1927 års förslag

hade hithörande stadganden, med delvis annan konstruktion, upptagits un­ der mom. 7 och 8.

Stadsfullmäktige i Luleå lia anfört att det kunde starkt ifrågasättas, huru­ vida icke kommunalmyndighets protokoll i ärende som liandhaves allenast för beredning borde kunna undanhållas offentlighet, till dess beslut i ären­ det förelåge. Stadsfullmäktige i Jönköping lia uttalat sig i liknande riktning beträffande protokoll förda hos drätselkammares beredningsavdelning.

En utsträckning av sekretessen på sätt i de nämnda yttrandena förordats synes ej böra ifrågakomma. Då ett beredningsärende slutförts och proto­ koll justerats, lärer någon anledning ej föreligga att undanhålla protokollet från offentligheten.

För att utmärka att tidpunkten för offentliggörandet av statsrevisorernas protokoll bör sammanfalla med offentliggörandet av deras berättelse, har en ändring vidtagits i förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

79

6

§-

Paragrafen motsvarar 6 § i 1935 års förslag. De sakkunniga ha i motiven bland annat anfört, att enligt vad de inhäm­ tat ett icke ringa behov vore för handen av bestämmelse rörande handlingar som av myndighet upprättats eller som anskaffats för kronans eller menig­ hets räkning till utredning i någon dess pågående eller blivande rättstvist. En sådan bestämmelse vore av betydelse bland annat för de affärsdrivande ver­ ken och beträffande justitiekanslerns utlåtanden i anledning av kronans pro­ cesser samt syntes vidare nödig för behörigt skydd av kommunernas intres­ sen, därest offentlighet för kommunala handlingar bleve genomförd i före­ slagen utsträckning.

Lantmäteristgrelsen har i sitt yttrande anfört, att för det fall att en myn­ dighet för någon dess rättstvist av annan myndighet begärde utlåtande, svå­ righet ofta kunde uppstå för den senare myndigheten vid ställningstagande till sekretessen beträffande det begärda utlåtandet. Under alla förhållanden syntes ett underrättelseförfarande myndigheterna emellan bliva erforderligt, och ifrågasättas kunde, huruvida icke utlåtandet borde hållas under sekre­ tess av den myndighet som upprättat detsamma allenast på särskild hem­ ställan av den myndighet på vilken det ankonune att anhängiggöra eller ut föra rättegången. Kammarkollegium har anmärkt, att begränsningen av sekretessen till dess tvisten blivit slutligen avgjord eller 10 år förflutit från handlingens datum föranledde att handlingar av äldre datum som inginge i processmaterialet skulle vara offentliga, även örn tvisten icke blivit slutligen avgjord. Utlämnande av processmaterial under pågående utredning borde näppeligen få framtvingas.

Ett stadgande i den riktning de sakkunniga föreslagit synes behövligt. Det har, beträffande den föreslagna lagens tillämpning i allmänhet, av justi- tiekanslern framhållits, att det stundom kunde bliva nödvändigt för sekretes­ sens upprätthållande att samarbete ägde rum mellan myndigheterna inbor-

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

des. Ej minst i de fall lantmäteristyrelsen nu påpekat blir en viss kommuni­ kation mellan myndigheterna otvivelaktigt erforderlig. För att underlätta tillämpningen i det av styrelsen avsedda hänseendet har ändring i stadgan­ det vidtagits såtillvida att däri angivits att meddelande av tillstånd att ut­ lämna handling som omfattas av sekretessregeln skall ankomma på den myn­ dighet som har att föra talan i saken. Vad kammarkollegium anfört har ej synts innefatta anledning till ändring i förslaget. Då nu angivits att 20 år gamla handlingar under alla förhållanden skola vara offentliga, är avvikel­ sen från sakkunnigförslaget, som i detta avseende stadgade 10 år, föranledd av önskemålet att erhålla enhetligare sekretesstider, varom i det föregående talats.

⁷ §•

Paragrafen innehåller efter viss omredigering de under samma nummer i 1935 års förslag upptagna bestämmelserna rörande handlingar som upprät­ tats för myndigheters gransknings- och inspektionsverksamhet samt för an­ ordnande av examina av olika slag. Bestämmelserna äro föranledda av framställningar som av vissa myndigheter, däribland skolöverstyrelsen, gjorts redan vid de tidigare utredningarna rörande allmänna handlingar och som i 1927 års förslag föranledde bestämmelser, mom. 13, av i sakligt hänseende huvudsakligen samma innebörd som de nu föreslagna.

Det ligger i sakens natur att handlingar som innehålla upplysningar om blivande inspektioner, examina och dylikt icke böla bliva alltför tidigt till­ gängliga. Någon allmängiltig regel kan dock svårligen givas härutinnan. Med ett stadgande enligt vilket Konungen äger förordna att handlingarna ej må utlämnas före den avsedda inspektionen etc., såframt dennas syfte skulle motverkas genom dylikt bekantgörande, torde möjlighet vinnas att ordna efter omständigheterna i olika fall utan risk för obehörigt intrång i offent­ lighetsprincipen.

8

§■

Beträffande handlingar som hos myndighet upprättats i ärende angående uppgörande av ny stadsplan eller ändring i förut fastställd sådan har upp­ tagits föreskrift i 1935 års förslag, 8 §, att de ej finge utlämnas, förrän för­ slag blivit tillgängligt för granskning i den ordning varom särskilt vore stad­ gat. Motsvarande skulle gälla beträffande stomplan och utomplansbestäm melser.

Behovet av sekretess för handlingar i stadsplaneärenden uppmärksamma­ des redan i det år 1912 avgivna förslaget, däri bestämmelse föreslogs av i huvudsak samma innehåll som det nyss angivna. I 1927 års förslag, mom. 26, begränsades å ena sidan ifrågavarande stadgande till att avse endast beräk­ ningar angående fastigheters värde, men utsträcktes å andra sidan sekretess­ tiden till dess stadsplaneärendet slutligen prövats.

I 1935 års betänkande anfördes att även andra handlingar än sådana som innehölle beräkningar angående fastigheters värde behövde hemlighållas,

Kungl. Majlis proposition nr 140.

81

framför allt själva utkasten till stadsplan och andra handlingar av vilka framginge hur stadsplanen tänktes utformad. Ett för tidigt offentliggöran­ de av sådana handlingar skulle kunna gynna spekulationer på kommunens bekostnad och omöjliggöra stadsplanens genomförande. I fråga om den tid under vilken handlingar i stadsplaneärenden skulle få hemlighållas anförde de sakkunniga, att sekretessmöjlighet icke syntes böra beredas längre än till dess stadsplanen jämlikt byggnadsstadgan skulle framläggas för granskning. De sakkunniga hade icke förbisett vissa yrkanden som framställts därom att andra handlingar än själva stadsplanen, särskilt beräkningar av fastighe­ ters värde, borde hemlighållas längre, helst ända till dess stadsplanen blivit slutligen genomförd. Emellertid torde det enligt de sakkunnigas mening i regel vara tillräckligt att de kunde hemlighållas tills ärendet slutförts hos stadsplanemyndigheten; beträffande beräkningar av fastighetsvärden erin­ rades dessutom att dessa handlingar i avsevärd omfattning torde kunna hem­ lighållas med stöd av förslagets 32 § angående handlingar i ärenden om för­ värv, avyttrande eller upplåtelse av egendom (i förevarande förslag 34 §).

I yttrandena över 1935 års förslag har från flera håll yrkats möjlighet att hemlighålla de ekonomiska kalkylerna för stadsplan längre tid än enligt för­ slaget vore möjligt. Stadsförbundet har härom anfört:

Man måste från kommunalt håll bestämt motsätta sig stadgandet, att till ett stadsplaneärende hörande handlingar i sin helhet skulle vara offentliga, då stadsplaneförslaget utställts till granskning. De stadsplaneförslag som uppgjordes av vederbörande myndigheter förutsatte noggranna och detalje­ rade utredningar angående värdet av de fastigheter som samhället för stads­ planens genomförande måste förvärva samt om möjligheterna att efter pla­ nens genomförande få en del av stadsplanekostnaderna täckta genom försälj­ ning av för planens genomförande icke behövlig mark. Skulle dessa beräk­ ningar bliva offentliga, icke såsom i andra fall, efter ärendets slutförande, d. v. s. efter stadsplanens genomförande, utan redan efter det stadsplaneför­ slaget utställts till granskning, skulle detta innebära att stadens myndigheter nödgades tillhandahålla markägarna material, på vilket de med fördel kunde grunda sina anspråk på staden. Då de sakkunniga erinrade därom, att ifrågavarande beräkningar i avsevärd omfattning kunde hemlighållas med stöd av förslagets § 32, kunde förbundet icke biträda denna mening. Denna paragraf syntes förbundet hava avseende på akuta avtalsförslag, icke på kalkyler till ledning för kommande underhandlingar.

Liknande synpunkter ha framförts av bland andra stadsfullmäktige i

Stockholm, Göteborg, Hälsingborg, örebro, Uppsala och Luleå, därvid stads­ fullmäktige i Göteborg anmärkt att paragrafen icke borde erhålla en så ge­ nerell avfattning som föreslagits utan borde ändras så att ekonomiska kal­ kyler rörande stadsplaneärenden undantoges från offentligheten till dess stadsplanen slutligen genomförts.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Kronobergs län ha ifrågasatt sekretess­ skydd jämväl för byggnadsplan på landet.

Utan Ivivcl föreligger för städer och samhällen mången gång ett starkt intresse av att ekonomiska kalkyler i stadsplaneärenden bliva undanhållna

Bihang till riksdagens protokoll 10.16.

^{1 sami. Nr} lin.

6

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

från offentlighet även efter den tidpunkt då själva stadsplaneförslaget fram­ lagts för granskning jämlikt byggnadsstadgan. Ett uttryckligt stadgande rö­ rande möjligheten att tillgodose detta intresse bör lämpligen upptagas i före­ varande paragraf. Enligt det nu utarbetade förslaget skall den myndighet som handlägger stadsplaneärendet kunna, såvitt angår beräkningar av fastig­ hetsvärden, besluta hemlighållande av sådana beräkningar efter framläg­ gandet av stadsplaneförslaget, dock ej längre än till dess stadsplanen blivit genomförd eller 20 år förflutit från handlingens datum. I övrigt har ej gjorts ändring i sakkunnigförslaget. Någon föreskrift har sålunda icke an­ setts motiverad beträffande handlingar rörande byggnadsplaner för områ­ den på landet, då dessa planer upprättas på markägarnas bekostnad och ge­ nom deras försorg.

9§-

I 1927 års förslag upptogos dels under mom. 22 och 25 bestämmelser örn vissa handlingar berörande statens och kommunernas affärshemligheter dels ock under mom. 38 handlingar rörande vetenskapliga undersökningar och ut­ redningar, föranstaltade av myndighet. I förevarande paragraf, motsvarande

5 § i 1935 års förslag, ha nämnda bestämmelser sammanförts till ett mera kortfattat stadgande, vari nämnas handlingar vilka innefatta redogörelse för utredningar, experiment eller prov av naturvetenskaplig eller teknisk art. De sakkunniga ha till motivering av paragrafen anfört, att stadgande tydligen er­ fordras till skydd för den experiment- och undersökningsverksamhet av teknisk art som statliga och kommunala industriella företag bedriva, men att skydd torde vara lämpligt även då det icke är fråga om industriell verk­ samhet, t. ex. vid vissa av kontrollstyrelsen föranstaltade undersökningar. Vidare har anmärkts att vetenskapliga undersökningar av icke naturveten­ skaplig art, vilka inbegripits under morn. 38 i 1927 års förslag, väl stundom borde åtnjuta visst skydd, men detta torde enligt de sakkunnigas förslag i er­ forderlig omfattning ske dels genom den allmänna bestämmelsen i tryckfri­ hetsförordningen örn att i regel handlingar som hos myndighet upprättats icke bliva offentliga förrän vederbörande ärende där slutförts, dels ock genom vissa andra bestämmelser, t. ex. 6 §.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anmärkt att vissa utredningar och expe­ riment och dylikt kunde ske för statens räkning vid av staten understödda institutioner och under statlig myndighets kontroll samt att även dessa kunde vara i behov av att undantagas från offentligheten.

I de sakkunnigas förslag har någon ändring ej ansetts böra ske; dock har av förut anförda skäl längsta tillåtna tiden för hemlighållande satts till 20 i stället för 25 år. I anledning av nyss berörda yttrande anmärkes att frå­ gan om privata rättssubjekts handlingar icke avses skola regleras i detta sam­ manhang. Det torde här icke vara anledning att närmare ingå på skälen för denna, även av de sakkunniga intagna ståndpunkt. Uppenbart torde vara, att sedan en handling av nu ifrågavarande slag inkommit till myndighet från enskild institution, handlingen kan hemlighållas jämlikt förevarande pa­ ragraf.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

83

10 §.

I gällande rätt linnes ingen sekretessföreskrift avseende polisens och åkla­ gares handlingar. I praxis torde emellertid anses, att dylika handlingar kun­ na hemlighållas så länge den undersökning varom fråga är ännu pågår.

I 1927 års utredning, mom. 12, föreslogs sekretess under 10 år för hos polis- eller åklagarmyndighet förvarade handlingar rörande brott, i den mån det skäligen kunde befaras att utlämnande skulle motverka brotts upptäc­ kande eller brottmåls utredning eller lända till men för enskild person som misstänkts men ej åtalats för brott. Därjämte föreslogos vissa specialregler, bland annat för det fall att genom utlämnande något kunde uppenbaras som med hänsyn till rikets säkerhet borde hemlighållas för främmande makt, då en 50-årig sekretess skulle gälla.

I 1935 års förslag ha införts enklare och enhetligare regler av innebörd att sekretess skall gälla för handlingar rörande polismyndighets eller allmän åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott — hand­ lingarna behöva sålunda icke hänföra sig till bestämda begångna brott — för såvitt det skäligen kan befaras, att genom utlämnande skulle uppenbaras något som med hänsyn till rikets säkerhet bör hemlighållas för främmande makt, eller att därigenom brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott skulle motverkas, eller att utlämnande skulle lända enskild person till men. Hänsyn skulle sålunda tagas även till andra personer än sådana som misstänkts men ej åtalats för brott. De sak­ kunniga ha framhållit, att även personer som ej misstänkts för brott kunde i polishandlingar beröras på sådant sätt att offentliggörande av handlingarna lände dem till men samt att även för brott åtalade personer borde åtnjuta skydd i den mån vad i handlingarna förekomme ej åberopades vid domstol. Sekretesstiden är föreslagen enhetligt till 50 år, men såsom i motiven antydes skulle handlingarna med hänsyn till nämnda förutsättningar för sekretessens upprätthållande ofta bliva offentliga före denna tids utgång. Den år 1927 föreslagna 10-årstiden hade synts de sakkunniga väl kort, särskilt då det gällde att skydda enskild person. Slutligen innebär förslaget att Konungen skall äga förordna örn utlämnande mera generellt eller för särskilda fall.

Magistraten i Ystad har förklarat sig anse en så omfattande utvidgning av sekretessen som den föreslagna icke vara tillrådlig, enär en väsentlig del av polis- och åklagarmyndigheternas verksamhet därigenom skulle undandragas offentligheten. Generaltiillstgrelsen erinrar att tullverket utövar verksamhet till beivrande av smugglingsbrott m. m. samt anser att samma skäl för sekre­ tess finnes med avseende å handlingar rörande denna verksamhet som be­ träffande de i förslaget upptagna handlingarna.

Behovet av sekretess för här ifrågavarande handlingar är påtagligt. Den reglering av ämnet som skett i 1935 års förslag synes i huvudsak tillfreds­ ställande. En viss omredigering av stadgandet har emellertid företagits i syfte att göra det mera överskådligt. Såsom de sakkunniga framhållit torde sekretessen böra givas den omfattning att alla personer som i polis- och åkla-

Kungl. Maj :ts proposition nr 140.

87

eller till tryck utlämna utdrag av kyrkoböcker eller av andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar i vad de innehålla upplysning om enskild persons leverne och seder, såvitt de lända honom till skada eller förklenande. Senare har stadgandet kompletterats med förbud mot utläm­ nande av utdrag ur dylika handlingar i vad de innehålla upplysning huru­ vida enskild person ådragit sig straffpåföljd vilken utestänger från behörig­ het och rättigheter som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen.

De i 1935 års förslag upptagna stadgandena i ämnet ansluta sig, såsom fallet i än högre grad var med de år 1927 under mom. 15 föreslagna, vä­ sentligen till gällande rätt. Innebörden av förstnämnda förslag är i huvud-

Ur de inkomna yttrandena över förslaget må anmärkas att riksarkivet och åtskilliga kyrkliga myndigheter yrkat en förlängning av sekretesstiden, därvid förordats 70, 90 och 100 år. Från ett par håll förordas att denna tid skall räknas från vederbörande kyrkoboks avslutningsår, enär i böckerna ofta saknas datum för anteckningarna. Även har från några håll yrkats att sekretesskyddet icke skall upphöra så snart den person vars leverne och seder äro i fråga avlidit. Riksarkivet finner det salunda icke tillfredsstäl­ lande att en förklenande kyrkoboksanteckning örn en person från hur sen tid som helst omedelbart efter hans frånfälle skulle kunna publiceras medan eljest dylika anteckningar vore skyddade mot missbruk. Domkapitlet i

Linköping har yrkat att liksom med avseende å vissa handlingar i sociala

88

ärenden (se 14 §) skydd enligt förevarande lagrum beredes även för nära anhöriga till den som i handlingen avses. Samma yrkande framföres av kyrkoherden i Västervik. Denne gör även anmärkning därom att genom sekretessens hänförande till vad som rör enskildas leverne och seder knap­ past vore angivna alla de fall då sekretess vore önskvärd samt föreslår att sekretessen i stället liksom beträffande nämnda handlingar i sociala ären­ den skall angivas avse vad som rör personliga förhållanden. Samme kyrko­ herde påpekar att sekretessen bör omfatta även vissa sådana handlingar med uppgifter till införande i kyrkoböcker och folkregister vilka utväxlas mellan pastorsämbeten och andra folkbokföringsmyndigheter eller eljest till dem inkomma. Domkapitlet i Linköping ifrågasätter om icke genom försla­ get en allt för ömtålig diskretionär prövningsrätt tillagts prästerna i fråga örn kyrkoböckers utlämnande och anser det lyckligt örn paragrafen kunde erhålla en mera preciserad lydelse. Även Stockholms stads konsistorium förordar en omarbetning av stadgandena i syfte att erhålla en klarare väg­ ledning för hithörande frågors bedömande. Domkapitlet i Visby föreslår att för utlämnande av ifrågavarande anteckningar i kyrkoböcker skall erfordras tillstånd av domkapitlet eller i vissa fall av medicinalstyrelsen. Domkapitlet i Växjö framhåller att förbudet mot utlämnande av ifrågavarande anteck­ ningar icke får göras så stelt att exempelvis vid förberedelser till ingående av äktenskap kontrahenternas berättigade krav på kännedom örn varandra tdlbakavisas. Därför borde ur lagtexten utgå orden ’till skada eller förkle­ nande för den enskilde som avses’. Domkapitlet i Lund betonar att mycket ömtåliga fall kunna inträffa i fråga om huruvida kyrkoböcker skola utläm­ nas eller icke men finner att förslaget gör mer än förr utlämnandet till en diskretionssak, där pastor skyddas för eventuella efterräkningar. Domka­ pitlet anser den föreslagna paragrafen väl avfattad och giver den sin fulla anslutning. Domprosten i Linköping framhåller den stora omfattning i vil­ ken numera pastorsämbetena anlitas för inhämtande av upplysningar om personer i kommersiellt och liknande syfte samt uttalar önskemål att dylikt missbruk må omöjliggöras genom laga bestämmelser. Landsarkivarien i

Vadstena slutligen betonar svårigheten för landsarkiven att effektivt över­ vaka sekretessens iakttagande vid tillhandahållande av kyrkoböcker.

Det har synts lämpligt att något omlägga bestämmelserna i förevarande pa­ ragraf, så att de komma i full överensstämmelse med stadgandena i 14 §. Sålunda har såsom förutsättning för sekretess angivits icke att handlingarna röra någons leverne och seder utan att de röra någons personliga förhållan­ den. Det måste nämligen vara en fördel att med avseende å alla bestämmel­ ser som äro givna med hänsyn till privatlivets helgd samma uttryck använ­ das. Såsom förutsättning för utlämnande av ifrågavarande handlingar i trots av sekretessföreskriften har angivits icke blott att trygghet kan anses vara för handen att det ej länder den enskilde vilkens personliga förhållanden avses till skada eller förklenande, utan även att det ej länder till skada eller för­ klenande för hans nära anhöriga. Orkande örn en sådan ändring har såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

89

förut omtalats framställts från flera håll. Man torde icke kunna förneka det berättigade i att en avliden persons nära anhöriga skyddas mot lidanden som för dem kunna uppkomma, om den avlidnes personliga förhållanden blotta­ des. Detta torde gälla lika väl med avseende å nu ifrågavarande handlingar som med avseende å de i 14 § upptagna.

Den diskretionära prövning som ålagts prästefna i fråga om tillhandahål­ lande av kyrkoböcker kan otvivelaktigt mången gång vara ömtålig och an­ svarsfull. En sådan prövning torde emellertid allraminst kunna undvikas då det gäller kyrkoböcker, där det förekommer många anteckningar om per­ sonliga förhållanden samtidigt som ett starkt och berättigat offentlighetsin- tresse med avseende å dessa böcker finnes. Denna prövning torde i första hand böra åligga vederbörande pastor. Det må i anledning av vad som fram­ kommit i yttrandena erinras, att utlämnande skall vägras endast örn fara finnes för missbruk av erhållna upplysningar. Sålunda torde i regel kontra­ henterna vid ett tillämnat äktenskap kunna anses berättigade att få del av upplysningar örn varandra. Detta framgår i viss mån genom den i departe- mentsförslaget företagna, förut vid den allmänna redogörelsen för sekretess­ reglernas konstruktion berörda ändringen i formuleringen av villkoren för ut­ lämnande därhän, att det särskilt nämnts att vid prövning om trygghet mot skada eller förklenande är för handen hänsyn skall tagas till det ändamål för vilket handlingen åstundas.

Sekretesstiden har i överensstämmelse med de förut berörda allmänna grunderna i detta hänseende i'departementsförslaget satts till 70 år.

I anledning av därom framställd anmärkning har avfattningen ändrats så att handlingar med uppgifter till kyrko- och folkbokföringen inbegripas under paragrafen.

Den i 1935 års förslag upptagna bestämmelsen att Konungen skall kunna förordna om utlämnande av handlingar som i denna paragraf avses har ute­ slutits. De möjligheter till utlämnande som i övrigt föreslagits synas tillräck­ liga. Dessutom må erinras om Konungens allmänna befogenhet enligt 38 § att föreskriva utlämnande då någons rätt är därav beroende.

Vad slutligen angår det särskilda förbudet mot utlämnande av utdrag ut­ visande huruvida någon ådragit sig påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen an- märkes, att ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till lagändringar avseende avskaffande bland annat av sådan påföljd på min föredragning den 31 sistlidne januari av Kungl. Majit remitterats till lagrådet för gransk­ ning. Därest nämnda påföljd avskaffas, bör bestämmelsen i förevarande lagförslag utgå. Det synes ej behövligt att, såsom vid förarbetena till för­ slaget om avskaffande av berörda påföljd ifrågasatts, bibehålla en dylik be­ stämmelse såvitt angår påföljd som enligt hittills gällande lag ådömts. An­ teckningar att sådan påföljd ådömts äro underkastade de allmänna sekretess­ reglerna i denna paragraf, och man synes ej behöva frukta att sedan påfölj­ den avskaffats utdrag skola begäras därom att sådan påföljd icke blivit ådömd under den tid då så kunde ske. Bestämmelsen i fråga har därför ute­ slutits.

90

Kungl. Maj.is proposition nr 140.

14 §.

Denna paragraf reglerar sekretessen för handlingar i vad som med en ge­ mensam beteckning torde kunna kallas sociala ärenden.

I gällande tryckfrihetsförordning finnas endast några spridda specialstad- ganden på detta område, sam i 1935 års förslag efter förebild från 1912 och 1927 års utredningar erhållit enhetlig reglering. I 1927 års förslag, mom. 17, upptogos jämte ifrågavarande handlingar även fångvårdshandlingar, vilka nu hänförts till särskild paragraf (12 §). Ä andra sidan upptogos i särskilt lagrum, mom. 16, vissa handlingar i mål och ärenden som avses i giftermåls- balken, vilka handlingar nu medtagits i förevarande paragraf.

Till motivering av ett gemensamt stadgande för handlingar i sociala ären­ den har i 1935 års betänkande anförts, att det visserligen torde stå fast att man inom detta vidsträckta område stöde inför situationer som med hänsyn till offentlighetens och sekretessens avvägning vöre att bedöma på mycket olika sätt. Men vid närmare undersökning kunde man icke undgå att finna, att en ur sådana synpunkter företagen differentiering av reglerna skulle stöta på svårigheter. En dylik differentiering kunde sålunda näppeligen företagas efter de olika områdena för det allmännas verksamhet, då å ena sidan inom ett och samma förvaltningsområde frågan örn offentlighet och sekretess ofta vore att bedöma olika för olika fall och å andra sidan inom skilda sådana områden mången gång alldeles enahanda synpunkter borde anläggas. Ett ytterligare skäl för åstadkommande av så vitt möjligt enhet­ liga bestämmelser vore att det för myndigheter, verksamma på olika områ­ den som måhända icke alltid kunde klart särhållas från varandra, vore en stor fördel att överallt kunna tillämpa enahanda regler.

Enligt 1935 års förslag skall sekretessen gälla i vad handlingarna i fråga angå 'enskilds sjukdom eller hans personliga förhållanden i övrigt’, varmed icke lärer ha avsetts någon saklig olikhet i förhållande till 1927 års förslag, som härutinnan endast nämnde 'enskildas personliga förhållanden’. I mo­ tiven till sistnämnda förslag framhölls, att det visserligen ur vissa synpunk­ ter kunde vara tilltalande att i lagen närmare angiva vad med personliga för­ hållanden borde förstås, t. ex. genom att angiva uppgifter om hälsotillstånd, leverne och seder, familjeförhållanden o. s. v., men med hänsyn till svårig­ heten att giva en uttömmande och i övrigt tillfredsställande bestämning hade förslaget stannat vid nämnda formulering, som redan kommit till använd­ ning i gällande tryckfrihetsförordning (und. 14).

Såsom i den föregående redogörelsen anmärkts är sekretessen på föreva­ rande områden enligt 1935 års förslag icke ovillkorlig. Dels skall handling utlämnas till den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses och med hans samtycke också till andra, dels skall utlämnande även utan sådant samtycke ske, om trygghet kan anses för handen att utlämnandet ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för honom eller hans nära an­ höriga, därvid vissa förbehåll må knytas till utlämnandet för vinnande av sådan trygghet. Dessutom skall Konungen äga obegränsad rätt att förordna

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

91

om utlämnande. Sekretesstiden har som förut omnämnts satts till 60 år. Rörande vissa speciella skärpningar och inskränkningar i sekretessen i för­ hållande till vad av dessa regler framgår blir tillfälle att återkomma, sedan först närmare angivits de handlingar på förevarande område vilka enligt 1935 års förslag bliva underkastade sekretess.

Den första grupp av handlingar som däri upptages avser sådana, vilka av läkare eller hos medicinalstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstal­ tande upprättats till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken. Såvitt angår i dylik ordning upprättade hand­ lingar i mål och ärenden som avses i giftermålsbalken, finnes nu i tryckfri­ hetsförordningen en sekretessbestämmelse i lind. 10. Den föreslagna änd­ ringen innebär att bestämmelsen utvidgats att avse även handlingar som upprättats i angiven ordning till utredning i andra mål och ärenden hos dom­ stol än sådana som avses i giftermålsbalken.

Den andra gruppen handlingar i denna paragraf omfattar enligt 1935 års förslag handlingar i ärenden rörande hälsovård och sjukvård. Härutinnan finnes i nuvarande tryckfrihetsförordning endast en bestämmelse, und. 12, örn vissa handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos statliga myn­ digheter i ärenden som avses i lagen om åtgärder mot utbredning av köns­ sjukdomar. Denna sekretessbestämmelse infördes år 1921 i samband med tillkomsten av sistnämnda lag. Såväl dessförinnan som senare ha uppre­ pade förslag framlagts om en mera allmän handlingssekretess på föreva­ rande område. Vid antagande av gällande sinnessjuklag år 1929 framhöll riksdagen önskvärdheten av att frågan örn förbud mot offentliggörande av handlingar rörande sjukvård vunne en tillfredsställande lösning vid det pågående arbetet på en reform av tryckfrihetsförordningen. — De sakkun­ niga ha i motiven anfört att sekretessen synts böra omfatta handlingar i ärenden rörande såväl allmän som enskild sjukvård, vilka kunde förekom­ ma hos myndigheter, samt att under stadgandet otvetydigt folie den militära sjukvården, om vars skyddande i ifrågavarande hänseende militieombuds- rnannen gjort framställning år 1933, ävensom pensionsstyrelsens sjukvår­ dande verksamhet.

Den tredje gruppen utgöres av handlingar i ärenden rörande riksförsäk- ringsanstaltens och försäkringsrådets verksamhet. 1 tryckfrihetsförordnin­ gen finnes nu en år 1918 införd sekretessbestämmelse, und. 14, som avser nämnda myndigheters handlingar, bland annat såvitt de röra enskildas per­ sonliga förhållanden. 1 1927 års förslag angavs i stället handlingar rörande försäkring mot olycksfall i arbete. Den år 1935 föreslagna formuleringen motiveras med att riksförsäkringsanstaltens verksamhet omfattar även andra grenar än dylik försäkring, där motsvarande behov av sekretess förelåge.

Såsom en fjärde grupp lia upptagits handlingar i ärenden rörande fattig­ vård, samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller eljest barnavårds­ nämnds eller barnavårdsmäns verksamhet. Handlingar på dessa områden åtnjuta icke för närvarande något skydd mot offentliggörande. Handlingar rörande fattigvård och barnavård upptogos håde i 1912 och 1927 års för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

93

avfattad i överensstämmelse med förslag av 1926 års sinnessjuksakkun­ niga (statens off. utredn. 1928: 18), vilka ansett kommunala handlingar icke falla under gällande tryckfrihetsförordnings bestämmelser. I nämnda para­ graf av sinnessjukstadgan föreskrives, förutom att domstol, åklagare och offentlig myndighet skall äga tillgång till handlingar å kommunala sinnes­ sjukhus, jämväl att förmyndare eller god man för där intagen person ävensom anhörig till sådan skall få taga del därav, i den mån sjukvårdsläkaren finner det kunna ske utan olägenhet, samt att exspektant eller den som är eller varit intagen å sådant sinnessjukhus ej må förvägras tillgång till honom rörande handlingar, i den mån det ej är uppenbart att det skulle vara till men för honom eller kunna medföra fara för annans personliga säkerhet.

Vidare innehåller 1935 års förslag i andra punkten av paragrafens tredje stycke, att åtgång till handling utvisande vem som gjort anmälan till barna­ vårdsnämnd eller nykterhetsnämnd eller vem som eljest lämnat upplysningar till sådan nämnd skall kunna vägras, därest anmälan eller upplysningarna icke varit uppenbart ogrundade och grundad anledning finnes att antaga, att den örn vilken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnats kommer att miss­ bruka genom utlämnande erhållen kännedom i berörda hänseende. Denna be­ stämmelse bär föreslagits i anledning av vad som framhållits av socialsty­ relsen och vissa barnavårdsnämnder angående faran för att den som blivit anmäld för alkoholmissbruk eller vanvård av barn beginge våldsdåd mot anmälaren eller mot sin familj eller eljest utsatte dem för trakasserier.

De sakkunniga lia funnit sekretessbehovet i de fall som angivits i tredje stycket av paragrafen äga sådan styrka, att den enskilde här icke ens borde äga den rätt att utfå handlingar som eljest tillkomme part, varför undantag för dessa fall gjorts i 38 § i sakkunnigförslaget (39 § i departementsförslaget).

I yttrandena över 1935 års förslag har i allmänhet yppats tillfredsställelse med de föreslagna stadgandena i stort sett, ehuru åtskilliga detaljanmärknin­ gar framställts.

Medicinalstyrelsen anför att paragrafen enligt styrelsens mening i väsent­ liga delar innebär påtagliga förbättringar i förhållande till gällande rätt, där­ vid styrelsen särskilt framhåller det skydd som beretts handlingar rörande hälso- och sjukvård. Genom bestämmelsen att utlämnande skall ske, därest trygghet kan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen beröras, vunnes möjlighet att tillgodose det legitima behovet av dylika hand­ lingars tillhandahållande.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund framhåller den synnerliga vikten av att handlingar rörande enskild persons sjukdom, speciellt sinnes­ sjukdom, icke i oträngt mål meddelas obehöriga. Bestämmelserna i 1929 års sinnessjukstadga för kommunala sinnessjukhus syntes på ett lyckligt sätt tillgodose detta intresse samtidigt som de gjorde handlingarna tillgäng­ liga för myndigheter och behöriga enskilda. Sakkunnigförslaget av år 1935 innebure en betydande förbättring av situationen för de statliga sinnes­ sjukhusen, beträffande vilkas handlingar några bestämmelser i förevaran­ de hänseende icke funnes, men en icke oväsentlig försämring så vitt an- ginge de kommunala sinnessjukhusen. De villkor för utlämnande som i förslaget uppställdes lämnade endast ett högst ofullständigt skydd mot obe-

94

Kungl. Maj.ts proposition nr lii).

hörigas nyfikenhet. Förslaget innebure även att den relativa sekretess, som hittills åtminstone enligt praxis varit beskärd de vanliga sjukhusens jour­ naler, i mycket stor utsträckning uppgåves. Det läge i öppen dag att åt­ skilliga av de detaljer angående sjukdomars förhistoria och det aktuella sjukdomstillståndet som patienter i förtroende meddelade sjukhusläkaren vöre av den art, att de av den sjuke skulle hemlighållits, örn han räknat med möjligheten att de när som helst skulle löpa risken att bli tillgängliga för envar. Lika otvivelaktigt vore, att ett sådant förhållande många gånger kunde innebära stora nackdelar för ett framgångsrikt försök att råda bot för sjukdomen. Förslaget kunde medföra att tjänsteläkare underläte att sig till minnes anteckna omständigheter, vilkas offentliggörande kunde bliva patienten till förfång. Centralstyrelsen hemställde därför örn sådan änd­ ring i förslaget, att läkares anteckningar om patienter, frånsett de tillfällen då ett^ allmännelig! samhällets trygghetsintresse annorlunda påfordrade, ge­ nomgående bleve att betrakta såsom hemliga.

Länsstyrelsen och landstingets förvaltningsutskott i Skaraborgs län ifrå­ gasätta, om icke paragrafen erhållit en alltför generell avfattning som kun­ de vålla svårigheter vid tillämpningen. Länsstyrelsen ifrågasätter särskilt, örn icke paragrafen borde jämkas till överensstämmelse med vad i sjuk­ husstadgan föreskrives rörande lasarettsläkares skyldighet att avgiva intyg.

Pressorganisationerna yrka att ur den blivande lagen skall utgå bestäm­ melsen att åtgång till handling rörande någons intagning å anstalt eller in­ rättning eller vård eller behandling därstädes eller eljest av läkare i vissa fall skall kunna vägras, även då enligt de föregående reglerna i paragrafen utlämning skulle ske. Genom detta stadgande komme nämligen offent­ ligheten att orimligt starkt inskränkas, då det gällde handlingar rörande i synnerhet såsom sinnessjuka ansedda personers intagande å vårdanstalt.

Av lika stort intresse som det vore att publiciteten i fråga örn dylika perso­ ners förhållanden icke missbrukades, av lika stor vikt vore det att veder­ börande läkares uppfattning icke under alla omständigheter bleve den av­ görande i fråga om sådana handlingars utlämnande, men det syntes tyd­ ligt att genom den föreslagna bestämmelsen föga eller ingen möjlighet skulle finnas^ att gentemot läkarens uppfattning hävda offentlighetskravet även i fall då detta kunde vara synnerligen befogat. Detta måste sägas utan att avsikten vore att därmed uttala något misstroende mot läkarna, vilkas ofta svåra ställning i dylika fall pressorganisationerna till fullo insåge.

Riksförsäkringsanstalten har motsatt sig att sjukdom särskilt nämndes jämte personliga förhållanden i övrigt vid bestämningen av det som enligt förevarande paragraf skall betinga sekretess. Riksförsäkringsanstalten hän­ visar härvidlag till vad som förekommit vid tillkomsten av undantaget i gällande tryckfrihetsförordning angående riksförsäkringsanstaltens och för- säkringsrådets handlingar, vilka äro underkastade sekretess bland annat 'såvitt de röra enskildas personliga förhållanden’. Detta undantag hade tillkommit efter en framställning av riksförsäkringsanstalten, däri fram­ hållits att läkarbetyg, som ingåves till anstalten för erhållande av ersätt­ ning, samt uppgifter i övrigt, som inkomme för en ersättningsfrågas bedö­ mande, syntes kunna undantagas från de handlingar till vilka allmänheten hade fri tillgång. I dessa läkarbetyg och meddelanden måste nämligen un­ derstundom lämnas utredning örn den skadades tillstånd före olyckstill­ fället, huruvida han lode av följderna av alkoholmissbruk samt rörande den skadades ärftliga belastning, levnadssätt, föregående sjukdomar m. m. Det vöre tydligt att dylika upplysningar örn en sjuk persons mera intima för­ hållanden icke borde få komma till utomståendes kännedom. I anledning

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

95

av nämnda framställning hade proposition i frågan (nr 262 år 1917) före­ lagts riksdagen, som med en ändring i fråga örn sekretesstiden antog pro­ positionen. Konstitutionsutskottet hade i sitt utlåtande framhållit bland annat, att det i föreliggande fall gällde meddelanden angående den av olycksfall skadades levnadssätt före olyckstillfället och de föregående sjuk­ domar han genomgått, örn han lidit av följderna av alkoholmissbruk eller vore ärftligt belastad m. m. Enligt riksförsäkringsanstaltens mening kunde läkarintyg och andra handlingar rörande själva den skada för vilken er­ sättning begärdes i regel ej anses angå den skadades personliga förhållanden och sålunda enligt gällande rätt ej vara föremål för sekretess. Däremot skulle dessa handlingar enligt den föreslagna lydelsen av förevarande para­ graf komma att hänföras under densamma, varigenom det komme att åligga riksförsäkringsanstalten att, för varje gång en sådan handlings utlämnande ifrågasattes, undersöka huruvida det kunde ske utan fara för att det bleve missbrukat till skada eller förklenande för den som i handlingen avsåges eller för hans nära anhöriga. Det store emellertid överflödigt och olämp­ ligt att anstalten skulle behöva företaga sådana undersökningar. — Slutli­ gen har riksförsäkringsanstalten yrkat, att det föreslagna stadgandet om un­ dantag från sekretessen i fråga örn beslut som särskilt utfärdats eller i pro­ tokoll upptagits icke gjordes tillämpligt å anstaltens beslut, vilka enligt gällande rätt kunde hållas hemliga då de anginge någons personliga för­ hållanden.

Pensionsstgrelsen framhåller, att det behov av sekretess för läkarintyg som genom förslaget tillgodosetts såvitt anginge styrelsens sjukvårdande verksamhet i viss örn ock mindre mån gällde även i ärenden rörande bevil­ jande av pension, där i stor omfattning förekomme läkarutlåtanden för ut­ rönande av graden av pensionssökandes arbetsoförmåga. Vidare ifråga­ sätter styrelsen huruvida icke de skäl som föranlett de sakkunniga att från offentlighetsregeln i visst avseende undantaga riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets verksamhet, fattigvård, samhällets barnavård m. m. åt­ minstone delvis talade för att även pensionsförsäkringens hela verksamhet i vad anginge enskilds sjukdom eller hans personliga förhållanden i övrigt på samma sätt borde undantagas från offentligheten. Örn också styrelsen, ehuru med tvekan, ansåge sig böra avstå från tanken på en så långt gående utvidgning av stadgandet, ville styrelsen emellertid framhålla önskvärdheten av att detsamma i varje fall kompletterades med föreskrift om förbud mot utlämnande av handlingar som av läkare upprättades i ärenden rörande folkpension.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård finner bestämmelserna i denna paragraf vara av synnerligen stort värde, men ifrågasätter likväl, örn enskildas intresse av sekretess rörande personliga förhållanden blivit tillfyl­ lest tillgodosett. Genom bestämmelsen örn att utlämnande skall ske, då trygghet finnes att det ej länder till skada eller förklenande, överlämnades i många läll avgörandet örn en handling skulle utlämnas eller icke till kom­ munal myndighet, d. v. s. i regel viss enskild person, utan möjlighet för den som hade intresse för handlingens hemlighållande att påverka beslutet eller erhålla någon ändring i detsamma. Genom denna bestämmelse kunde värdet för den enskilde av den föreslagna sekretessen i det särskilda tället göras alldeles illusorisk. Det torde mången gång ställa sig svårt för vederbörande myndighet att, örn också viljan vöre god, helt sätta sig in i den enskildes bevekelsegrunder och att beräkna följderna av handlings utlämnande. Örn icke bestämmelsen finge utgå, borde i varje fall föreskrivas skyldighet att vid fråga örn utlämnande inhämta yttrande från den enskilde som kunde

hava intresse av handlingens hemlighållande; och denne borde även tiller­ kännas klagorätt.

Socialstyrelsen anser att med handlingar vilka enligt denna paragraf skulle åtnjuta sekretesskydd torde böra likställas handlingar i ärenden rörande statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Det syntes vis­ serligen oförbehållsamt kunna erkännas, att dessa ärendens vikt gjorde det angeläget att de ej omgärdades med ett sådant skydd mot offentlighet, varigenom allmänheten betoges möjlighet att följa de statliga och kommunala organens politik i ifrågavarande avseende. Detta syntes emellertid icke ut­ göra tillräcklig anledning att på detta område frångå den av de sakkunniga i övrigt upprätthållna principen, att enskilda medborgares rent personliga förhållanden icke borde kunna till skada för vederbörande och utan dennes samtycke prisgivas åt offentligheten.

Statens arbetslöshetskommission framställer samma yrkande som social­ styrelsen, därvid anförts att inom arbetslöshetskommittéernas verksamhet liksom inom fattigvården och arbet^förmedlingsverksamheten förekomme uppgifter rörande enskildas personliga förhållanden vilka rimligen borde undandragas offentligheten.

Stadsfullmäktige i Stockholm, magistraten och stadsfullmäktige i Borås och i Karlskrona, magistraten i Landskrona och stadsfullmäktige i Eslöv ha likaledes ansett önskvärt att sekretessen utsträckes till ifrågavarande hand­ lingar.

Länsstyrelsen i Uppsala län understryker att särskilt beträffande barna­ vårdsnämndernas och nykterhetsnämndernas verksamhet ett bestämt behov av sekretess framträtt. Den hittillsvarande bristen i detta hänseende hade otvivelaktigt vållat svårigheter och stora personliga obehag framför allt för nämndernas ordförande. Understundom torde denna brist t. o. m. ha för­ hindrat åtgärder som eljest varit påkallade. — Beträffande det samtycke till utlämnande av handling som i handlingen avsedd person kunde lämna, har länsstyrelsen ifrågasatt, om icke målsman eller förmyndare borde lik­ ställas med denna person själv såvitt angår minderåriga eller psykiskt sjuka. — Länsstyrelsen anmärker vidare, att genom de föreslagna bestämmelserna att i vissa fall handlingar skulle kunna vägras även dem vilkas personliga förhållanden däri berördes, torde ha avsetts att förebygga att familjemed­ lemmar eller personer, vilka eljest stöde i nära förhållande till den som skulle bliva föremål för ifrågasatt behandling, bleve utsatta för trakasserier eller förföljelser. Denna synpunkt hade enligt vad erfarenheten visat stor bety­ delse, men den hade icke kommit till synes i lagtextens avfattning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det föreslagna sekretesskyddet för läkarutlåtanden och dylika handlingar i mål och ärenden hos domstol borde utsträckas att gälla även i mål hos länsstyrelse, t. ex. i mål rörande behand­ ling av lösdrivare. Länsstyrelsen anmärker även att länsstyrelses utslag eller beslut i mål angående behandling av alkoholister borde åtnjuta sekretesskydd i likhet med nykterhetsnämnds beslut.

Stadsfullmäktige i Stockholm göra motsvarande anmärkning med avseende å barnavårdsnämnds beslut.

Landsfogden i Kronobergs län ifrågasätter skydd för läkarutlåtanden och dylika handlingar som upprättats på föranstaltande av polismyndighet och ej omfattades av sekretessbestämmelsen i 10 §, t. ex. obduktionsprotokoll rörande personer som förolyckats eller själva tagit sig av daga. Vidare fram­ håller landsfogden att det särskilda sekretesskyddet för handlingar utvi­ sande vem som gjort anmälan till barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd eller eljest lämnat upplysningar till sådan nämnd borde utsträckas att gälla även handlingar utvisande vem som gjort anmälan eller lämnat upplysningar till polismyndighet i ärenden rörande omhändertagande av alkoholister. 96

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

98

Kungl. Majis proposition nr 140.

och statens inspektör för fattigvård och barnavård med avseende å handlin­ gar hörande till hans verksamhetsområde anfört av innebörd att ifrågava­ rande klausul skulle allvarligt minska värdet av hela sekretessen torde icke vara berättigat. Det lärer icke behöva befaras, att läkarna respektive fattig­ vårds- och barnavårdsmyndigheterna, åtminstone med den formulering klau­ sulen erhållit i departementsförslaget, skulle anse sig skyldiga eller berätti­ gade att utlämna handling, då risk för obehörig användning av erhållna upp­ lysningar föreligger.

Det synes ej lämpligt att såsom från ett håll ifrågasatts utmärka att sam­ tycke till utlämnande i vissa fall skall kunna givas av förmyndare eller god man, utan synes frågan i vad mån så skall kunna ske böra lösas efter all­ männa regler.

Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att Konungen utan hin­ der av vad i paragrafen stadgats skulle äga förordna örn utlämnande av ifrågavarande handlingar, har ansetts böra utgå, då den ej torde fylla något praktiskt ändamål och dessutom ej synes principiellt försvarlig.

Sekretesstiden föreslås såsom överallt där det gäller personliga förhållan­ den, på skäl för vilka redan förut redogjorts, höjd från år 1935 föreslagna 60 år till 70 år.

De förvaltningsområden på vilka sekretess enligt denna paragraf skall gälla torde såsom socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen föreslagit böra utökas med den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Även härvidlag framträder, såsom dessa myndigheter fram­ hållit, ett sekretessintresse fullkomligt motsvarande det som råder på fattig­ vårdens område. Och det kontrollintresse som påkallar offentlighet synes knappast starkare på det förra området än på det senare. Genom de före­ slagna möjligheterna till utlämnande av handlingar trots sekretessregeln tor­ de sistnämnda intresse i tillbörlig mån bliva tillgodosett. Det måste över­ huvud anses önskvärt att på närbesläktade områden såvitt möjligt samma regler gälla. Främst ur denna synpunkt har departementsförslaget i denna paragraf även upptagit handlingar i ärenden rörande allmän pensionsför­ säkring. Såsom pensionsstyrelsen framhållit tala åtminstone i viss utsträck­ ning för sekretess på detta område samma skäl som gälla beträffande olycks­ fallsförsäkring, fattigvård m. m. Sekretessbehovet torde visserligen vara vä­ sentligt mindre beträffande handlingar i pensionsförsäkringsärenden, men i den mån ömtåliga personliga förhållanden beröras i dessa handlingar, synas de böra vara skyddade i lika grad som handlingar i andra sociala ärenden. Någon kränkning av offentlighetsprincipen innebär naturligen icke pensions- försäkringshandlingarnas hänförande under paragrafen, då trygghetsklausu- len här kan erhålla desto vidsträcktare tillämpning. Genom den nu före­ slagna lösningen undgår man särbestämmelse rörande läkarintyg i pensions­ försäkringsärenden, för vilka intyg pensionsstyrelsen begärt att sekretess i varje fall skulle anordnas.

Det svnes riktigt att, som de sakkunniga föreslagit, i den allmänna kontrol­ lens intresse från sekretess utesluta beslut som särskilt utfärdats eller i pro-

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

99

tokoll upptagits — dock med undantag för de särskilt ömtåliga fall som i förslaget angivits. Utöver dessa fall torde även på sätt Stockholms stadsiull- mäktige framhållit barnavårdsnämnds beslut böra undandragas den obliga­ toriska offentligheten, enär i dessa beslut mången gång måste beröras per­ sonliga förhållanden som ej böra bliva bekanta. Däremot torde ej vara nödvändigt att undantaga länsstyrelses beslut rörande alkoholistvård, så­ som av en länsstyrelse yrkats, ej heller torde något framträdande behov av sekretess för riksförsäkringsanstaltens beslut förefinnas.

Bestämmelser som inskränka utlämningsskyldigheten utöver vad enligt nu angivna regler skulle gälla torde böra upptagas i huvudsaklig överens­ stämmelse med förslaget. Med stadgandena i tredje stycket första punkten avses främst att förebygga den risk som stundom föreligger att sinnessjuka och alkoholister begå våldshandlingar mot personer — anhöriga eller lä­ kare — som gjort uttalanden rörande deras tillstånd eller dylikt, då fråga är om anstaltsvård eller annan behandling. Ehuru offentlighetsintresset här är starkt, torde det icke vara tillrådligt att som pressorganisationerna hemställt låta den föreslagna bestämmelsen utgå. Det må särskilt betonas att genom den nya sinnessjuklagen sådana garantier mot obehörig inter­ nering av såsom sinnessjuka ansedda personer skapats, att intresset av sin­ nessjukhandlingars offentlighet ur denna synpunkt icke kan anses lika stort som tidigare. Dock torde en viss modifikation i förslaget böra göras. Såsom förutsättning för att handling skall kunna hemlighållas enligt denna punkt har sålunda i departementsförslaget angivits, i stället för att allvarlig olägenhet kan uppstå, att någons personliga säkerhet kan sättas i fara. Mot den förra bestämningen synes nämligen med skäl kunna anmärkas att den är väl obestämd och vidsträckt. Genom den senare bestämningen bringas stadgandet i nära överensstämmelse med vad som enligt sinnessjukstadgan i förevarande hänseende redan gäller beträffande handlingar å kommunala sinnessjukhus. I andra punkten av tredje stycket ha villkoren för stadgan­ dets tillämpning på motsvarande sätt preciserats, i det att som förutsättning för att utlämnande skall få vägras angivits, att grundad anledning finnes att antaga att den örn vilken anmälan gjorts eller upplysningar lämnats kommer att till skada för annan person missbruka erhållen kännedom örn vem som avgivit anmälningen eller upplysningarna. Å andra sidan har icke upptagits att utlämnande finge vägras enligt denna punkt endast om an­ mälan eller upplysningarna varit uppenbart ogrundade. En dylik be­ gränsning synes i detta sammanhang mindre lämplig. Med beaktande av därom gjord anmärkning har andra punkten avfattats så, att därunder falla anmälningar och upplysningar i ärenden angående barnavård, ungdoms- skydd och behandling av alkoholister, även då handlingarna inkomma till länsstyrelse eller annan polismyndighet.

De yrkanden om sekretess jämlikt denna paragraf beträffande ytterligare vissa begränsade områden, vilka framkommit i yttrandena, torde ej repre­ sentera sekretessbehov av den styrka att de böra lagfästas. Vissa i ydran-

100

dena anförda synpunkter av mera allmän räckvidd kunna här icke upptagas till behandling.

I paragrafen har upptagits en bestämmelse örn sekretess för de social­ register vilka enligt den i år antagna lagen om socialregister skola föras i kommunerna. Denna lag anger i vilka fall upplysningar ur socialregistret skola lämnas. Chefen för socialdepartementet anförde i motiveringen till bestämmelserna härom, att uppgifter ur registret icke syntes böra lämnas eller detsamma över huvud vara tillgängligt i andra fall än de i lagen an­ givna (se proposition nr 3 med förslag till lag om socialregister sid. 18). I förevarande paragraf har ansetts böra föreskrivas, att uppgifter och anteck­ ningar tillhörande socialregistren ej må utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregister.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

15 §.

- I denna paragraf gives skydd för överförmyndares handlingar i vad de angå enskildas ekonomiska förhållanden. Motsvarande bestämmelse saknas i gällande rätt och 1927 års förslag men upptogs i 1935 års förslag, 15 §, där det stadgas att ifrågavarande handlingar ej må utlämnas förrän efter 25 år i vidare mån än i lagen om förmynderskap föreskrives.

I 10 kap. 6 § förmynderskapslagen stadgas att omyndig, örn han fyllt 16 år, må taga del av de räkningar och andra handlingar rörande förmynder- skapet som förvaras hos överförmyndaren samt att enahanda rätt tillkom­ mer den omyndiges make och närmaste fränder. Lagberedningen, som i sitt förslag till förmynderskapslag utformade detta stadgande, framhöll att det förutsatte att ifrågavarande handlingar icke enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser vore att anse som allmänna handlingar. Det vöre av största vikt att förteckningar över omyndigs egendom samt års- och slutredovisnin­ gar, vilka avsåge att giva en detaljerad inblick i en omyndigs ekonomiska för­ hållanden, förbleve undandragna offentligheten. Detsamma gällde i viss mån vissa andra av lagberedningen angivna handlingar.

Vid granskning av lagberedningens förslag fann emellertid lagrådet enhäl­ ligt att överförmyndares handlingar måste anses falla under tryckfrihetsför­ ordningens regler i § 2 mom. 4. Två av lagrådets ledamöter funno övervä­ gande skäl tala för att de i 10 kap. 6 § förmynderskapslagen upptagna hand­ lingarna bleve undandragna offentligheten och ansågo följaktligen att be­ stämmelse härom borde införas i tryckfrihetsförordningen. De två övriga av lagrådets ledamöter åter ansågo, särskilt vid jämförelse med bouppteck­ ningar, anledning ej förekomma till ändring i tryckfrihetsförordningen och hemställde på grund härav att ifrågavarande paragraf i förmynderskapsla­ gen måtte uteslutas.

Vid framläggande av proposition med förslag till förmynderskapslag an­ förde föredragande departementschefen i anledning av vad sålunda förekom­ mit i lagberedningen och hos lagrådet, att han visserligen funne det önsk­ värt att icke vem som helst skulle äga taga del av de hos överförmyndaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

101

förvarade handlingarna rörande visst förmynderskap, men då behov av frå­ gans snara lösning icke kunde anses föreligga, borde undvikas att framlägga förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen. Det finge ankomma på rätts­ tillämpningen att taga ståndpunkt till frågan. Vilken uppfattning man än hade angående själva principfrågan, syntes av praktiska hänsyn stadgandet i 10 kap. 6 § förmynderskapslagen böra bibehållas.

I motiven till 1935 års förslag rörande allmänna handlingar Ilar framhål­ lits, att i fråga örn hos överförmyndare förvarade handlingar rörande den ekonomiska förvaltningen av myndlingars egendom väsentligen samma syn­ punkter gjorde sig gällande som i fråga örn banksekretessen, varom vissa stadganden upptagits i 18, 28 och 29 §§ (nu 18, 30 och 31 §§).

Vägande skäl synas tala för att i förevarande sammanhang meddelas be­ stämmelse, varigenom berörda handlingar undandragas offentligheten. Nå­ gon annan ändring i de sakkunnigas förslag har icke ansetts böra ske än att sekretesstiden såsom eljest där den föreslagits till 25 år nedsatts till 20 år.

16 §.

Gällande tryckfrihetsförordning, und. 16, upptager ett stadgande om sekre­ tess beträffande för officiell statistik lämnade uppgifter som avse namngivna enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter. Sekretesstiden är endast 5 år. Bestämmelsen är förknippad med förbehåll om utlämnande, då med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål för vilket den åstun- das och omständigheterna i övrigt trygghet kan antagas vara för handen, att ett tidigare utlämnande icke kommer att missbrukas till skada för den som avgivit uppgiften eller eljest däri avses. Detta undantag från offentlighets- regeln överfördes sakligt oförändrat till 1927 års förslag, mom. 31. I 1935 års förslag intogs detsamma med obetydliga redaktionella jämkningar i 16 §, dock att sekretesstiden höjdes från 5 till 10 år.

Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande över sistnämnda förslag fram­ hållit behovet av en ytterligare förlängning av sekretesstiden för de uppgif­ ter som skola avlämnas till innevarande års folkräkning och därutinnan ifrå­ gasatt om ej det skydd som tillkomme kyrkoböcker och folkregister enligt 12 § borde utsträckas att avse även nu ifrågavarande uppgifter. Sveriges redareförening yrkar en förlängning av sekretesstiden till 25 år.

Departementsförslaget upptager liksom sakkunnigförslagen förevarande undantag från offentlighetsregeln i sak väsentligen oförändrat i förhållande till gällande rätt och i en redaktion som angiver villkoren för utlämnande på motsvarande sätt som i 13 och 14 §§, vilket innebär närmare anslutning till formuleringen i gällande tryckfrihetsförordning än vad fallet är i 1935 års förslag. Sekretesstiden har enligt de allmänna grunder som förut berörts föreslagits till 20 år. Därigenom torde även i tillräcklig utsträckning lia ta­ gits hänsyn till sekretessbehovet för uppgifterna till innevarande års folkräk­ ning.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

17

§■

Paragrafen motsvarar 17 § i 1935 års förslag. I tryckfrihetsförordningen, und. 15, stadgas att skattskyldigas uppgifter till ledning för egen taxering, bankers uppgifter om skattskyldigas ränte­ inkomst och örn innestående medel samt deklarationer för beräknande av arvsskatt eller skatt för gåva ej må utlämnas till andra än dem som enligt skatteförfattningarna äga taga del av samma uppgifter eller deklarationer. I 1927 års förslag föreslogs häri ej annan ändring än att tiden för hemlighål­ lande av de ifrågavarande handlingarna begränsades till 10 år.

Enligt 1935 års förslag skulle sekretessen utsträckas till alla de olika slag av uppgifter som avgivas jämlikt nu gällande taxeringsförordning till led­ ning vid inkomst-, förmögenhets- samt virkestaxering. Därjämte tillfogades ett stadgande angående uppgifter för andra skatter än dem tryckfrihetsför­ ordningen nu avser; om hemlighållande skulle beträffande dessa uppgifter gälla vad i vederbörande skatteförfattningar kunde stadgas. De sakkunniga anförde härutinnan, att kravet på sekretess varit så starkt att statsmakterna ansett sig kunna i vissa på senare tid tillkomna skatteförfattningar infoga bestämmelser om hemlighållande av särskilda slag av handlingar.

Kammarrätten har förklarat sig anse att förbud mot utlämnande borde stadgas beträffande fastighetsdeklarationer samt andra uppgifter till ledning för taxering av fastighet. Även uppgifter till ledning för taxering av skog syntes kammarrätten kunna vara av sådan art att de borde skyddas mot offentlighet. Rörande fastighetsdeklarationer har kammarrätten anfört:

Stundom innehölle fastighetsdeklarationerna uppgifter av sådan natur att sekretess syntes befogad. Framförallt gällde detta i avseende å de uppgifter för taxering av vattenfall som i anledning av den nytillkomna lagstiftningen rörande dylik taxering borde meddelas. Enligt det för taxering av vattenlalls- fastighet fastställda särskilda deklarationsformuläret skulle detaljerade upp­ lysningar lämnas rörande köpeskilling, faktisk anskaffningskostnad och effekt för olika delar av vattenkraftsanläggningen. Önskade ägaren av an­ läggningen att taxering skulle äga rum enligt den så kallade avkastnings- metoden, kunde det bliva erforderligt för honom att tillika meddela nog­ granna upplysningar om inkomster och omkostnader, försäljningsförhållan- den med mera. Det syntes icke uteslutet att omförmälda uppgifter rörande taxering av vattenfall kunde till den skattskyldiges skada utnyttjas i kon­ kurrenssyfte.

Kammarrätten har vidare uttalat sig för en sekretesstid av åtminstone 25 år beträffande handlingar till ledning för taxering av inkomst och förmö­ genhet samt av fastighet ävensom beträffande virkesdeklarationer. Även

Sveriges redareförening har påyrkat utsträckning av sekretesstiden till minst 25 år.

I yttranden från vissa stadsfullmäktige m. fl. förordas sekretessbestäm­ melsernas utsträckning till deklarationer för beräkning av nöjesskatt.

Utvidgning av sekretessen jämväl till resultaten av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt eller införande av förbud mot publicering i tryck av

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

103

taxeringsresultaten har påyrkats av flertalet av handelskamrarna samt av fullmäktige i järnkontoret, Sveriges industriförbund m. fl.

I fråga om deklarationer och andra uppgifter till ledning för taxering eller eljest för beräknande av skatter eller allmänna avgifter torde någon begräns­ ning av sekretessen till vissa kategorier av sådana handlingar icke vidare böra upprätthållas. Förevarande paragraf har avfattats i enlighet härmed. Sekretesstiden har satts till 20 år, varigenom de hänsyn som föranlett nyss berörda yrkanden örn förlängning av den av de sakkunniga föreslagna tiden torde bliva i erforderlig grad tillgodosedda. Vissa mindre ändringar i taxe- ringsförordningen böra i händelse förslaget lagfästes vidtagas.

Vid flera tidigare tillfällen ha liksom nu påyrkats bestämmelser örn hem­ lighållande av taxeringarnas resultat. Närmast bär härvid varit fråga örn förbud mot meddelande i tryck av uppgifter om taxeringsresultaten. Spörs­ målet har med hänsyn härtill icke upptagits till närmare behandling vid de hittills verkställda utredningarna rörande allmänna handlingars offentlighet. Det må anmärkas att frågan för närvarande är föremål för övervägande inom finansdepartementet i anledning av särskild framställning från Stock­ holms handelskammare. Vid sådant förhållande torde den nu böra lämnas åsido.

18 §.

Paragrafen motsvarar 18 § i de sakkunnigas förslag, som i förhållande till gällande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen, und. 17, ej innebär annan saklig ändring än en höjning av sekretesstiden frän 15 till 25 år. Und. 17' erhöll sin nuvarande lydelse år 1933.

Länsstyrelsen i örebro län har anmärkt att den sekretess som enligt för­ slagets 18 § skulle gälla banker och sparbanker borde tillämpas jämväl be­ träffande tillsynen dels över sådana penninginrättningar som avses i lagen den 18 september 1903 angående tillsyn å vissa penninginrättningar, som driva sin rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, dels ock över centralkassor för jordbrukskredit.

Enligt inhämtade upplysningar äger den nyssberörda lagen av år 1903 — som ålägger länsstyrelse tillsyn över vissa penninginrättningar — alltjämt betydelse i några fall beträffande kreditkassor samt bankirfirmor å vilka lagen om bankrörelse ej äger tillämpning. Vad angår jordbrukskreditkas­ sorna förberedes inom jordbruksdepartementet lagförslag avseende bland an­ nat överförande till bank- och fondinspektionen av tillsynen över nämnda kassor. Med hänsyn härtill har, på sätt länsstyrelsen i Örebro län förordat, paragrafen givits en avfattning varigenom med banker och sparbanker i före­ varande hänseende jämställts 'andra penninginrättningar’. Sekretesstiden har i enlighet med förut angivna principer satts till 20 år.

19 §.

Paragrafen motsvaras i 1935 års förslag av dels 19 §, som i full saklig överensstämmelse med gällande rätt, und. 14 — fransett höjning av sekre-

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

tesstiden från 5 till 10 år — till arbetsgivares skydd stadgar viss sekretess för handlingar rörande riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets verk­ samhet, och dels av 20 § första stycket, som avser sekretess, likaledes i ar­ betsgivares intresse, för handlingar i ärenden angående arbetarskydd, var­ till motsvarighet ej finnes i tryckfrihetsförordningen.

Nämnda sekretessbestämmelse beträffande riksförsäkringsanstal­ tens och försäkringsrådets handlingar är utformad i anslut­ ning till vad i 17 § första stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete stadgas örn arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter till nämnda myn­ digheter om ’arbetet och de förhållanden under vilka det bedrives samt om arbetarnas antal, arbetstid och avlöningsförhållanden’. I samma lagrum föreskrives vidare i andra stycket skyldighet för envar att lämna uppgift för bedömande av om han är arbetsgivare i lagens mening och i tredje stycket rätt för ifrågavarande myndigheter att taga del av vissa handlingar och föranstalta örn viss undersökning hos arbetsgivare. Olycksfallsförsäkringsla­ gen antogs år 1916 med en övergångsbestämmelse, enligt vilken stadgandet i 17 § första stycket icke skulle tillämpas, förrän sådan ändring i tryckfri­ hetsförordningen vidtagits att i stadgandet omförmälda uppgifter bereddes nödigt skydd mot obehörigt offentliggörande. Riksdagen ansåg nämligen att en dylik uppgiftsskyldighet icke borde åläggas arbetsgivarna utan att de erhölle skydd mot att uppgifterna brukades till deras skada. I anledning härav infördes efter proposition till 1917 års riksdag den förevarande sekre­ tessbestämmelsen, som i första hand tog sikte på de nyss berörda uppgif­ terna, ehuru sekretessen bestämdes att omfatta såväl till ifrågavarande myn­ digheter inkomna handlingar som även därifrån utgångna skrivelser samt hos dem förda protokoll och anteckningar, vilka avse sådana förhållanden som skola angivas i berörda uppgifter. Förbehåll gjordes att handling skul­ le utlämnas, om trygghet kunde anses vara för handen att utlämnandet ej komme att missbrukas till skada för den som i handlingen avsåges.

Det må emellertid anmärkas, att i olycksfallsförsäkringslagen upptages i 18 § en bestämmelse, enligt vilken den som på grund av tjänsteåligganden för riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets räkning har eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersökning som i 17 § samma lag sägs är förbjuden att röja yrkeshemlighet och ej heller må, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan befattning. Den diskretionsplikt som här ålägges befattnings­ havare hos myndigheterna är sålunda bestämd på i viss mån annat sätt än den sekretess som är konstituerad för handlingar på området.

Den sekretess som enligt 1935 års förslag skall gälla för handlingar i ären­ den rörande arbetarskydd är konstruerad i anslutning till ett stad­ gande i lagen om arbetarskydd, 47 §, om diskretion för befattningshavare vid yrkesinspektionen, som till sitt innehåll fullt motsvarar 18 § olycks­ fallsförsäkringslagen. Enligt 20 § första stycket i 1935 års förslag till sekretesslag skall sålunda sekretess gälla för nu ifrågavarande handlingar,

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

105

såvitt de innefatta sådana upplysningar om yrkeshemlighet eller eljest om driftanordning eller affärsförhållande, vilkas offentliggörande kan lända ve­ derbörande arbetsgivare till skada. Utlämnande skall dock ske då veder­ börande arbetsgivare därtill samtycker eller Konungen förordnar därom ävensom i den mån det följer av arbetarskyddslagen. I denna lag stadgas härutinnan i 31 § tredje stycket, att vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att på begäran tillhandahålla arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande som avlåtits rörande arbetets säkerhet el­ ler sundhet å arbetsstället.

Ur yttrandena över förslaget är att anteckna att socialstyrelsen förutsät­ ter att 'handlingar i ärenden rörande arbetarskydd’ innefatta jämväl hand­ lingar rörande arbetstidsärenden men anser det måhända vara önskvärt med ett förtydligande härutinnan. Socialstyrelsen framhåller vidare att det stundom inträffade att i ärenden rörande kontroll å utlänningar till styrel­ sen ingåves handlingar, som innefattade sådana upplysningar örn yrkeshem­ lighet eller eljest om driftanordning eller affärsförhållande vilkas offentlig­ görande kunde lända vederbörande till skada, varför en bestämmelse örn sekretess å dylika handlingar lämpligen borde intagas i samma paragraf som reglerade sekretessen i arbetarskyddsärenden. Även arbetsrddet önskar att handlingar rörande tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning uttryckligen erhålla sekretesskydd, då sådant i vissa fall kunde vara erfor­ derligt, särskilt då fråga vore om tillstånd till utsträckning av arbetstiden vid kontinuerlig drift eller till övertidsarbete eller befrielse från tillämpning av lagens bestämmelser beträffande företag vilkas fortsatta bedrivande skul­ le äventyras genom en tillämpning av densamma. Kommerskollegium jäm­ te fullmäktige i järnkontoret och industriförbundet anse den för handlingar rörande arbetarskydd föreslagna skyddstiden väl snävt begränsad. Från stadsfullmäktiges i Stockholm sida göres gällande att det ur rättssäkerhets­ synpunkt vore betänkligt att låta utlämnande av handlingar rörande yrkes­ hemligheter bliva beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Det har synts naturligt att sammanföra bestämmelserna i 19 § och 20 § första stycket i 1935 års förslag till en paragraf. Båda dessa bestämmelser avse att bereda arbetsgivare skydd mot blottande av yrkeshemligheter samt drift- och affärsförhållanden vid statens ingripanden till arbetarnas bästa. Att samma synpunkter i båda fallen göra sig gällande torde framgå därav att varandra fullkomligt motsvarande bestämmelser äro givna rörande de stat­ liga kontrollerande tjänstemännens skyldighet att icke yppa vissa förhållan­ den som de i tjänsten erfarit. Sekretessbestämmelserna beträffande hand­ lingar på båda dessa områden torde också lämpligen kunna anknyta till nämnda diskretionsstadganden på sätt år 1935 föreslagits beträffande hand­ lingar rörande arbetarskydd. Detta innebär en annan och till synes lyckli­ gare konstruktion än den nuvarande med avseende å sekretesskyddet för riks- försäkringsanstaltens och försäkringsrådets handlingar men torde knappast medföra någon egentlig materiell ändring i förhållande till vad nu gäller be­ träffande dessa handlingar. Då sekretesskyddet enligt departementsförslaget

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

direkt hänför sig till vad som rör yrkeshemligheter och sådana upplysningar om driftanordningar eller affärsförhållanden vilkas offentliggörande kan lända arbetsgivare till skada, bör den hittills gällande klausulen örn utläm­ nande då trygghet finnes att det ej länder vederbörande till skada bortfalla. Sistnämnda handlingar ha i stället för att angivas tillhöra ärenden rörande riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets verksamhet angivits tillhöra ärenden angående försäkring för olycksfall i arbete eller för yrkessjukdomar, detta för att vinna bättre redaktionell överensstämmelse med paragrafen i övrigt.

I anledning av vad i yttrandena framhållits ha handlingar i ärenden rörande arbetstidens begränsning och rörande arbetstillstånd för utlänningar — därom stadgas i III kap. av lagen om utlännings rätt att här i riket vistas — medtagits i departementsförslaget såsom föremål för sekretess enligt denna paragraf.

Sekretesstiden har enligt de allmänna grunderna härutinnan höjts från 10 till 20 år, varigenom även de från vissa håll framställda kraven på förlängd sekretesstid tillmötesgåtts. Slutligen må anmärkas att det ej synts vara anled­ ning att upptaga det år 1935 föreslagna stadgandet om rätt för Konungen att obetingat förordna om utlämnande.

20

§.

Denna paragraf i departementsförslaget motsvarar andra stycket av 20 § i 1935 års förslag, som i sak överensstämmer med und. 21 i gällande tryckfri­ hetsförordning. Stadgandet innebär endast en hänvisning till lagen om under­ sökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar med avse­ ende å villkoren för utlämnande av handlingar vilka inkommit till eller upp­ rättats hos sådan myndighet. I sistnämnda lag stadgas i 7 § att sådana hand­ lingar må utlämnas endast såvitt de icke röra affärs- eller driftförhållande eller, i den mån dylik handling är av sådant innehåll, med Konungens sär­ skilda tillstånd eller efter det 25 år förflutit från handlingens datum. Dess­ utom föreskrives att innan Konungen låter handling offentliggöras tillfälle skall lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att avgiva yttrande i ärendet.

Den av de sakkunniga år 1935 föreslagna formuleringen av ifrågavarande stadgande i sekretesslagen har utan ändring upptagits i departementsför­ slaget. Det vore måhända principiellt riktigast att överföra de nuvarande föreskrifterna om handlingars utlämnande i lagen om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar till sekretesslagen samt därvid något jämka föreskrifterna till närmare överensstämmelse med andra de­ samma närbesläktade sekretesstadganden. Av praktiska skäl har emellertid en dylik överflyttning ej föreslagits.

21

§.

Paragrafen motsvarar 20 § tredje stycket i 1935 års förslag, där ett stadgan­ de upptogs av innehåll att Konungen skulle äga förordna om sekretess såvitt

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

107

gällde handlingar vilka, i andra fall än eljest i sekretesslagen avhandlades, rörde statlig utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å pro­ duktion, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet el­ ler eljest med avseende å näringslivet, i den mån handlingarna innefattade sådana upplysningar örn enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kunde lända riket eller veder­ börande företag eller sammanslutning till men. I 1927 års förslag upptogs under mom. 32 ett likartat stadgande, enligt vilket genom lag stiftad av Ko­ nungen och riksdagen samfällt skulle kunna föreskrivas viss sekretess för handlingar angående kontroll, övervakning, undersökning eller inspektion av företag inom näringslivet. De sakkunniga som avgivit 1935 års förslag ha anfört, att de senaste årens erfarenheter beträffande det allmännas ingripan­ den på det ekonomiska livets område övertygat de sakkunniga om att kravet att sekretess för handlingar på förevarande områden skulle meddelas i lag icke kunde upprätthållas. Så växlande vore dessa ingripanden till sina för­ utsättningar och sin innebörd och så starkt framträdde ofta nödvändigheten av snabbhet i deras företagande, att man icke kunde undgå att åt Konungen anförtro meddelandet av de sekretessföreskrifter som i varje särskilt fall med hänsyn till verksamhetens art kunde finnas erforderliga.

Statskontoret, som i sitt yttrande över 1935 års förslag uppehållit sig vid behovet av sekretess med avseende å statlig utlåningsverksamhet i understöd­ jande syfte (se 32 §), har framhållit, att vad som anförts härutinnan även gällde i huvudsak annan stödjande verksamhet som staten bedreve på nä­ ringslivets område, såsom för exportens främjande, importens underlättande, fullföljandet av betalningstransaktioner på utlandet o. s. v. I dylika fall vore det merendels en självfallen förutsättning att den hjälpsökande näringsidka­ ren hade att lämna utförliga, ofta konfidentiella uppgifter såväl rörande den affärstransaktion varom fråga vore som ock beträffande sin affärsrörelse i allmänhet. Dylika uppgifter måste uppenbarligen behandlas med erforder­ lig diskretion och skyddas från att komma i obehöriga händer. I bland an­ nat dessa fall borde under viss ej alltför kort tidrymd en ovillkorlig rätt att vägra utlämnande av handling förefinnas. Befunnes i visst fall denna tid för knapp borde Kungl. Majit äga medgiva att tiden förlängdes. Kommers­ kollegium, Stockholms handelskammare och exportföreningen framställa yr­ kanden i samma riktning som statskontoret och önska en sådan konstruk­ tion av publicitetsskyddet att ifrågavarande handlingar i princip skulle vara skyddade under viss tid med rätt för Kungl. Majit att i särskilda fall tillåta ett tidigare utlämnande. Industriförbundet och fullmäktige i järnkontoret yrka, att åtminstone handlingar i ärenden rörande statlig utredning och kon­ troll förbinas ett i regel ovillkorligt skydd mot offentlighet, samt anföra i an­ slutning härtill, att därest ett företag som åtnjutit statlig subvention såsom ett villkor därför måhända med fog nödgades finna sig i att upplysningar örn subventionen kunde vinnas av utomstående, så talade ingalunda lika starka skäl för att detsamma borde gälla örn ett företag vars förhållanden i något avseende utan företagets egen tillskyndan gjorts till föremål för statlig

108

Kungl. Mai:ts proposition nr 140.

utredning. En närmare överensstämmelse mellan stadgandet om sekretess­ skydd för statistiska uppgifter och den förevarande sekretessbestämmelsen syntes påkallad, såvitt anginge handlingar i ärenden rörande statlig utred­ ning. Jämväl handlingar i ärenden rörande statlig kontroll borde åtnjuta ett vidsträcktare skydd än enligt förslaget. Handelskammaren i Karlstad anser att handlingar angående stödverksamhet borde skyddas endast i de fall då offentliggörande kunde skada riket. Stödverksamhet med avseende på nä­ ringslivet vore en mycket omtvistad sak som lätt kunde ge anledning till an­ märkning. Visserligen förelåge här en möjlighet till parlamentarisk kontroll över eventuellt missbruk av sekretessen, men allmänheten och främst alla konkurrenter till understödda företag hade också ett stort och direkt intresse av handlingarnas offentlighet, från vilket man icke finge bortse. Ett företag som sökte statsunderstöd torde själv vara bäst betjänt av att få visa klara papper. Stockholms och Skånes handelskamrar framhålla i sammanhang med behandlingen av förevarande paragraf, att det borde finnas möjlighet för myndighet att på särskild begäran av enskild förordna om hemlighållan­ de av handlingar som av den enskilde lämnades till myndigheten.

Det sekretessbehov som är avsett att tillgodoses med stadgandet i denna pa­ grat är utomordentligt starkt, och gällande tryckfrihetsförordnings brist på bestämmelser i förevarande hänseenden är också synnerligen kännbar. Den statens reglerande och stödjande verksamhet som de närmast förflutna kris­ åren och den handelspolitiska situationen nödvändiggjort samt de ingående undersökningar på näringslivets område som på senare tid föranstaltats lia lämnat mångfaldiga exempel på nämnda behov. Det har icke kunnat und­ vikas, att en faktisk sekretess trängt sig fram i tvivelaktig överensstämmelse med grundlagen till förhindrande av att enskilda, som av staten avfordrats vissa upplysningar, måhända skulle tillfogas svår skada genom dessas offent­ liggörande.

Huru sekretessen skall anordnas kan vara föremål för tvekan, men såsom de sakkunniga framhållit torde det vara lämpligast att åt Konungen över­ lämna att för skilda fall giva föreskrifter därom. Visserligen erhåller härige­ nom Kungl. Majit en vidsträckt befogenhet att inskränka offentligheten på ett viktigt område, men örn så ej skedde, torde man vara nödsakad att i stäl­ let anordna en obligatorisk sekretess över hela området, enär det svårligen låter sig göra att inom detsamma i lag närmare urskilja de fall då anled­ ning icke finnes att inskränka offentligheten. Från flera håll, särskilt från sammanslutningar på näringslivets område, har som av redogörelsen för ytt­ randena framgår, yrkats en dylik i lagen direkt föreskriven sekretess på hela förevarande område. Otvivelaktigt är dock, som från några håll betonats, den inbördes styrkan av offentlighetsintresset och sekretessintresset ganska olika för olika fall. Då fråga är om stödverksamhet, gör sig exempelvis i regel allmänhetens kontrollintresse betydligt starkare gällande än då fråga är om uppgifter som avlämnas till en utredning i statens intresse. Samtidigt bör dock icke förbises, att en statlig stödverksamhet ofta kan motverkas

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

nämnda lagrum innefattar dels en rekommendation till parter i arbetstvister att på anhållan av förlikningsmannen giva honom del av räkenskaper och andra handlingar samt meddela statistiska och andra uppgifter, dels ock en lätt för den som sålunda går förlikningsman tillhanda att, i den omfattning han finner behövligt, göra förbehåll att vad förlikningsmannen på sådant sätt erfar ej må av denne yppas.

Enligt 1927 års förslag, mom. 36, skulle den närmare regleringen av sek­ retessen på förevarande punkt ske i lagen om medling i arbetstvister, men något förslag till ändring i denna lag framlades ej. Socialstyrelsen erinrade i yttrande till 1927 års utredning, att skrivelser i ifrågavarande ärenden från arbetsgivare- och arbetarorganisationer med uppgifter om organisationsfrå­ gor, ekonomiska förhållanden, yrkeshemligheter m. m. vore av den art att de syntes böra skyddas mot offentligheten; därom erinrades bland annat

i

7 § berörda lag. Vidare framhöllos olägenheterna i många fall av att par­ ternas tillkännagivna ståndpunkter, medlingsförslag m. m. publicerades in­ nan enighet mellan parterna nåtts. Förlikningsmannen borde emellertid ha rätt att offentliggöra dylika handlingar, då det stundom kunde vara önsk­ värt att allmänna opinionen finge tillfälle att utöva visst tryck på parterna. Socialstyrelsen intog sålunda den ståndpunkten, att rätt att hålla handlingar rörande medling i arbetstvister hemliga borde erhålla stöd av lag men att prövningen av fråga i vad mån hemlighållande skulle ske borde överlämnas åt vederbörande förlikningsman eller medlingskommission.

Sekretessföreskrifter av den art som föreslagits synas påkallade. I depar- tementsförslaget har icke gjorts någon annan ändring i förhållande till 1935 års förslag än att sekretesstiden höjts från 10 till 20 år enligt förut berörda allmänna grunder.

25 §.

Paragrafen, som motsvarar 23 § i 1935 års förslag, avser handlingar i ären­ den rörande offentlig arbetsförmedling.

Socialstyrelsen framhöll i yttrande till 1927 års utredning behovet av sekre­ tess för arbetsförmedlingsanstalternas expeditionsmaterial och skriftväxling i och för förmedlingsarbetet samt gjorde därvid påpekanden av bland annat följande innebörd.

I dessa handlingar förekomme uppgifter om arbetssökandes personliga för­ hållanden som icke borde bliva offentliga. Även uppgifter om arbets- och avlöningsförhållanden hos arbetsgivare borde skyddas. För att förmedlings­ verksamheten rätt skulle kunna fylla sitt ändamål erfordrades överhuvud att arbetsgivare och arbetssökande icke ägde obegränsad rätt att erhålla kän­ nedom örn anmälningar rörande lediga platser och örn hänvisningar som gi­ vits arbetssökande rörande arbetstillfällen. Eljest kunde inträffa att för en viss plats icke kompetenta arbetssökande i stort antal infunne sig bos arbets­ givaren till besvär och tidsutdräkt för honom. Vidare kunde den diskretio­ nära prövning försvåras, som arbetsförmedlingen vid konurrens mellan ar­ betsgivare örn viss skicklig arbetskraft hade att företaga rörande vilken ar­ betsgivare som erbjöde de bästa villkoren och till vilken följaktligen arbets­ sökande enligt gällande bestämmelser borde hänvisas. Ifrågavarande hand­ lingars undantagande från offentligheten måste anses som en förutsättning

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

lil

för att den offentliga arbetsförmedlingens neutrala ställning i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare särskilt vid tillfällen av arbetskonflikter skulle kunna upprätthållas.

I 1927 års förslag uppogs, mom. 35, en sekretessbestämmelse av innehåll att register och andra anteckningar som å arbetsförmedlingsanstalt fördes över arbetsgivare och arbetssökande ej finge utlämnas utan medgivande av anstaltens styrelse förrän 5 år från anteckningens datum. I yttrande över detta förslag anmärkte socialstyrelsen, med hänvisning till sitt tidigare ytt­ rande, att sekretessen borde omfatta även anstalternas skriftväxling i arbets- förmedlingsärenden. I 1935 års förslag erhöll paragrafen en avfattning en­ ligt vilken även dylika handlingar omfattades av sekretessen. De sakkunniga anförde, att de funnit starka skäl tala för en sådan utvidgning men å andra sidan ansett angeläget att sekretess ej infördes i vidare -mån än som påkal­ lades med hänsyn till förmedlingsverksamhetens intressen eller till den skada som kunde drabba arbetsgivare eller arbetssökande. I anledning härav till­ fogades bestämmelse därom att utlämnande skulle ske före utgången av se­ kretesstiden — vilken sattes till 10 år — om med hänsyn till de förhållanden under vilka utlämnande ifrågasattes, trygghet kunde anses vara för handen, att det ej komme att missbrukas till arbetsgivares eller arbetssökandes skada eller lände förmedlingsverksamheten till men.

En sekretess av den omfattning de sakkunniga föreslagit synes på grund av vad socialstyrelsen anfört motiverad. Viss omredigering av bestämmelsen har funnits erforderlig, varjämte sekretesstiden föreslagits till 20 år enligt de i departementsförslaget eljest tillämpade grunderna.

26 §.

Första stycket i paragrafen motsvarar 24 § i 1935 års förslag. Där stadgas om sekretess för offentliga rättshjälpsanstalters och notam publici handlin­ gar. Nämnda förslag är utarbetat i viss anslutning till stadgan angående notam publicibefattningen 5 § och 9 § 2 mom. I det förra av dessa lagrum föreskrives, att notarius publicus bland annat icke skall uppenbara vad ho­ nom i hans befattning såsom hemligt anförtrott varder, och i det senare lag­ rummet bland annat, att han skall så förvara protokoll, som förts över andra av honom verkställda förrättningar än sådana vilka enligt allmän lag eller särskilda författningar av honom utförts, att vad de innehålla icke bliver för obehöriga kunnigt. I reglementena för rättshjälpsanstalterna finnes i regel föreskrivet, att vad rättshjälpssökande vid anlitande av anstalten i förtroende meddelat ej må yppas för någon utom anstalten.

Andra stycket av förevarande paragraf motsvarar en i 25 § första stycket av 1935 års förslag ingående bestämmelse, varigenom Konungen tillagts be­ fogenhet att förordna örn sekretess å handlingar i andra ärenden angående rättshjälp åt enskilda än förut sagts. Här åsyftas särskilt delar av den verk­ samhet som utövas av utrikesdepartementets rättsavdelning och av kon­ sulat.

I 1927 års förslag motsvarades de i förevarande paragraf upptagna stad-

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

gandena av en bestämmelse i mom. 36, enligt vilken i vanlig lagstiftningsväg kunde stadgas sekretess för handlingar som uteslutande anginge rättshjälp.

Mot de år 1935 föreslagna sekretessbestämmelserna på förevarande område synes i sak intet vara att invända och de lia med smärre redaktionella jämk­ ningar upptagits i departementsförslaget.

27 §.

Bestämmelse motsvarande innehållet i denna paragraf var i 1935 års för­ slag införd i 25 §. Här är fråga om handlingar vilka angå myndighets verk­ samhet för införskaffande eller meddelande av upplysningar till enskildas tjänst eller innefatta utredningar eller undersökningar som myndighet låtit utföra för enskilds räkning.

I 1927 års förslag stadgades i mom. 36 att handlingar, som uteslutande an­ ginge införskaffande eller meddelande av upplysningar till enskildas tjänst eller annan därmed jämförlig verksamhet, skulle kunna genom av Konungen och riksdagen stiftad lag beläggas med sekretess. Med stadgandet åsyftades bland annat möjlighet att erhålla sekretess för den rådgivande verksamhet som utövas av konsulenter för olika näringsgrenar, den kommersiella infor­ mationen och annan information rörande förhållanden i främmande länder. Som motivering för stadgandet framhölls huvudsakligen, att anlitande av det allmännas biträde i sådana situationer varom här vore fråga icke alltid borde förknippas med olägenheterna av full offentlighet.

Enligt 37 mom. i 1927 års förslag skulle Konungen äga förordna, att ve­ tenskaplig utredning eller undersökning som viss myndighet låtit utföra för enskilds räkning ej finge före viss tid utlämnas till annan än den som begärt utredningen eller undersökningen. Med detta stadgande åsyftades bland an­ nat möjlighet att i administrativ ordning bereda sekretess för undersökningar som företagits av statens provningsanstalt eller statens centrala frökontroll­ anstalt, i vilka anstalters instruktioner stadgas att resultaten av där verk­ ställda undersökningar icke utan uppdragsgivarens samtycke må yppas för annan än denne. Genom ifrågavarande bestämmelse var även avsett att för­ hindra, att en utredning som enskild person mot ersättning fått utförd genom ett offentligt arkivs försorg kostnadsfritt tillhandahölles en annan. Det fram­ hölls även, att med stöd av detta stadgande skulle kunna skyddas sådana tu- berkulinundersökningar å nötkreatur som djurägare frivilligt påkallat hos veterinär.

Beträffande ifrågavarande i 1927 års förslag under mom. 36 och 37 upp­ tagna handlingar skall enligt 1935 års förslag Konungen äga förordna, att de endast i bestämda fall och i viss ordning må utlämnas. Dock har med av­ seende å möjligheten att hemlighålla utredningar och undersökningar som verkställts för enskilds räkning föreslagits ändring såtillvida, att den ut­ sträckts att gälla även andra än vetenskapliga utredningar och undersök­ ningar men inskränkts att avse endast sådana som verkställts mot ersättning. Sekretessen har föreslagits obegränsad till tiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

113

Stadsfullmäktige i Stockholm göra i sitt yttrande invändning mot att

Kungl. Majit skulle tilläggas makt att förordna om utlämnande av utredning som myndighet mot ersättning verkställt för enskilds räkning.

I 1935 års förslag har i andra stycket av 25 § upptagits en bestämmelse därom, att Konungen skall kunna meddela förbud mot utlämnande av hand­ lingar angående enskilds forskningar i offentligt arkiv eller bibliotek utan dennes samtycke förrän viss tid förflutit. Denna bestämmelse har på hem­ ställan av riksarkivet upptagits i syfte att förebygga, att t. ex. en forskares i riksarkivet bevarade lånerekvisitioner eller de diarier över beställda av­ skrifter och fotostatkopior som där förvaras användas av en konkurrent för att erhålla en överblick över en forskares kanske med mycken möda sam­ lade arbetsmaterial.

Det torde vara en lämplig anordning att åt Konungen överlåta att i instruk­ tioner och på annat dylikt sätt för olika områden bestämma ordningen och villkoren för utlämnande av handlingar av den art varom i första stycket av 25 § i 1935 års förslag är fråga. Att i lagen direkt uppställa allmänna reg­ ler härutinnan lärer ej vara lämpligt, då förhållandena kunna vara mycket växlande i olika fall ur nu förevarande synpunkt. För vissa hithörande handlingar torde sekretessbehovet vara starkt framträdande, medan för andra sådant behov måhända endast i ringa utsträckning föreligger. Det har synts överflödigt att som i 1935 års förslag skett begränsa rätten att för­ ordna om sekretess beträffande utredningar och undersökningar för enskil­ das räkning till sådana fall då de verkställts mot ersättning. I övrigt inne­ bär departementsförslaget endast smärre redaktionella jämkningar i förhål­ lande till 1935 års förslag.

Det i andra stycket av 25 § i sistnämnda förslag upptagna stadgandet har synts vara av alltför ringa praktisk betydelse för att föranleda lagbestäm­ melse.

28 §.

Paragrafen motsvarar 27 § i 1935 års förslag och reglerar sekretessen för statliga och kommunala kommunikationsverks handlingar avseende sam­ färdseln samt tullverkets handlingar rörande varor som vid verket behandlas. Brev-, telegram- och telefonhemligheten har upptagits till separat behandling i nästföljande paragraf.

Bestämmelser i nu berörda hänseenden upptogos i 1927 års förslag under morn. 27 och 28, därvid i det förra momentet sekretessen för post- och tele­ grafverkens handlingar med avseende å dessa verks rörelse fullständigt reg­ lerades samt i det senare momentet gåvos bstämmelser om andra kommuni­ kationsverks och tullverkets handlingar. Enligt sistnämnda moment, som sålunda närmast motsvarade förevarande paragraf, skulle sekretessen gälla handlingar angående vad vid ifrågavarande verk befordrades eller behand­ lades i vad de anginge enskildas affärsförhållanden. Sekretesstiden var be­ stämd lill endast 2 år, och handling skulle även dessförinnan utlämnas örn så i lag eller författning stadgades eller vederbörande chefsmyndighet fann

Bihang till riksdagens protokoll 19.16. 1 sami. Nr 110.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

trygghet vara för handen, att utlämnandet icke komme att missbrukas till skada för den som i handlingen avsåges. Förslag om en liknande sekretess ha även tidigare framförts. Särskilt ha statens kommunikationsverk vid fyr­ faldiga tillfällen hemställt därom, och framställningar i sådant syfte ha även gjorts från handelskamrarna. Såsom skäl för sekretess har i huvudsak an­ förts, att enskildas affärsintressen kunde skadas, om handlingar rörande deras anlitande av kommunikationsverken bleve offentliga och kunde gran­ skas av konkurrenter.

Enligt 1935 års förslag skall sekretessen gälla vad som berör enskildas affärsangelägenheter, och utlämnande skall ske när dessa samtycka därtill eller när enligt vederbörande chefsmyndighets beprövande trygghet kan an­ ses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till deras skada. Sekre­ tesstiden är föreslagen till 10 år. Sekretess skall dock icke gälla för beslut varigenom fastställts avgift för samfärdsmedels begagnande.

I yttrandena över 1935 års förslag lia de affärsdrivande verken framställt vissa anmärkningar mot detsamma.

Generalpoststyrelsen framhåller bland annat, att örn en person skulle vilja taga del av exempelvis vid postanstalt förda tidningsutdelningslistor för att utröna annans politiska inställning, ifrågavarande paragraf icke lämnade postverket stöd för att vägra utlämnande, då det icke vöre fråga om en af­ färsangelägenhet. Handlingar i tidningsrörelsen kunde ej heller anses angå särskilda postförsändelser, varom talades i 26 § av 1935 års förslag (se 29 § i departementsförslaget). Vidare framhåller styrelsen att postverket —■ även frånsett postsparbanken och postgirorörelsen, varom särskilt stadgas (se 30 § i departementsförslaget) —■ bedriver verksamhet som icke är samfärdsel­ verksamhet, såsom utbetalning av folkpensioner, försäljning av radiolicenser, utställande av nordiska resekort samt försäljning och utbyte av premieobli­ gationer. Även beträffande dylika handlingar borde enligt styrelsens me­ ning vederbörande ha rätt att fordra, att obehöriga icke erhölle upplysningar genom postverket. Styrelsen framhåller, att enär postverket på grund av sina vitt skilda rörelsegrenar intoge en särställning, de bestämmelser som avsåge postverket borde göras fristående utan sammankoppling med bestäm­ melserna för andra statsmyndigheter.

Järnvägsstyrelsen yrkar med hänvisning till tidigare yttranden en större sekretess för rena affärshandlingar, nämligen såtillvida att den icke skulle inskränkas att avse allenast det som berör enskildas affärsangelägenheter utan i viss utsträckning gälla även annan affärskorrespondens med tillhöran­ de handlingar liksom interna handlingar erforderliga för statens järnvägars förvaltning som affärsföretag. Styrelsen har därvid betonat, att från olika håll intagits den ståndpunkten att statens affärsverksamhet borde ske under i huvudsak enahanda former som affärsverksamhet i privata händer. Så­ lunda hade socialiseringsnämnden uttalat, att det vore erforderligt att en be­ stämd brytning skedde med den kamerala traditionen beträffande statens affärsverksamhet och att för statens järnvägar skapades former för förvalt­ ningen som betingades av affärsverksamhetens egen natur. Styrelsen ansåge dock att utlämnande borde kunna ske efter styrelsens prövning för varje särskilt fall huruvida utlämnande kunde lända till skada för verket eller enskild part, och endast i sådant fall borde handlings utlämnande vägras.

Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter, om det vore möjligt att i fråga om driften av statens kanaler upprätthålla en fullt affärsmässig skötsel i konkurrens

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

115

med andra trafikföretag, därest alla handlingar som upprättades för denna samfärdselverksamhet skulle anses offentliga och sålunda måste tillhanda­ hållas konkurrenterna utan att styrelsen kunde få motsvarande inblick i deras affärsförhållanden. Ifrågavarande paragraf stadgade sekretess endast såvitt anginge enskildas affärshemligheter, men sådan sekretess borde också tillkomma staten. De utredningar och memorial som läge till grund för fast­ ställande av taxor och avgifter för kanalverken syntes i varje fall ej böra vara offentliga handlingar.

Industriförbundet och fullmäktige i järnkontoret hemställa örn ett förtyd­ ligande av vad i paragrafen stadgas örn undantag från sekretessen beträf­ fande beslut varigenom avgift för samfärdsmedels begagnande fastställts.

Mynt- och justeringsverket yrkar att sekretessen skall omfatta även hand­ lingar rörande importerade varor av ädelmetaller som från tullverket över­ lämnas till mynt- och justeringsverket.

Generaltullstyrelsen slutligen har begärt att sekretesskydd måtte beredas de soliditetsupplysningar som styrelsen eller underordnad lokal tullmyndig­ het infordra för prövning av borgensförbindelser vilka av enskilda avläm­ nats till säkerhet för inbetalning av tull eller annan avgift.

De av de sakkunniga föreslagna sekretessreglerna synas i huvudsak vara tillfredsställande. Uppenbart är att de som anlita kommunikationsverken icke böra riskera att därigenom få sina affärsangelägenheter blottade. Det synes däremot föra för långt att generellt utsträcka sekretessen så att den, till skydd för de nämnda verkens egna intressen, omfattade överhuvud ta­ get alla handlingar avseende verkens affärsangelägenheter. Dessa intressen torde i erforderlig utsträckning skyddas genom andra bestämmelser, t. ex.

34 § i departementsförslaget. De i yttrandena framhållna konkreta fall då sekretess skulle vara erforderlig men icke blivit tillgodosedd genom föreva­ rande lagrum röra utredningar för fastställande av taxor och avgifter. Men dessa utredningar torde i stor utsträckning beröra enskildas affärsangelägen­ heter och sålunda vara skyddade. I den mån så ej är fallet, torde utred­ ningarna i regel kunna skyddas till dess ärendet är avgjort, d. v. s. taxan eller avgiften är fastställd, genom den till införande i tryckfrihetsförordningen föreslagna bestämmelsen, att hos myndighet upprättade ej utfärdade hand­ lingar -— med vissa undantag som här ej komma i fråga — icke underkastas offentlighet förrän ärendet slutbehandlats hos myndigheten. Ytterligare sekretess för dylika utredningar synes ej vara lämplig, då det torde vara av ej ringa intresse ur den allmänna kontrollens synpunkt att dessa utredningar bliva offentliga samtidigt med beslutet om taxans eller avgiftens faststäl­ lande.

I vissa detaljer har emellertid företagits ändringar i 1935 års förslag vid utformningen av departementsförslaget. Sålunda har sekretessen ej ansetts behöva begränsas till vad som rör enskildas affärsangelägenheter utan kunna utsträckas till allt som rör enskildas angelägenheter. Härigenom kunna även tidningsprenumerationshandlingar skyddas såsom generalpoststyrelsen ön­ skat. Likaledes bliva t. ex. sovvagnslistor vid statens järnvägar skyddade. Däremot torde sekretessen ej böra utsträckas till annat än vad som rör sam- färdselverksamheten. Generalpoststyrelsen har nämnt vissa slag av ärenden

ne

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

vilka icke röra dylik verksamhet och har ifrågasatt sekretess för dem, men något egentligt behov därav synes knappast föreligga. Något vägande skäl att utbryta hela regleringen av sekretessen för postverkets handlingar till en särskild paragraf synes ej heller ha förebragts.

Villkoret för utlämnande i trots av sekretessföreskriften -—• då trygghet mot skada är för handen — har avfattats på enahanda sätt som i andra paragra­ fer av departementsförslaget där det förekommer. Det har icke synts lämp­ ligt att såsom i sakkunnigförslagen skett föreskriva, att prövningen av vill­ korets förefintlighet skall ske av vederbörande chefsmyndighet. Frånsett att detta kunde föranleda onödig omgång, skulle det strida mot de allmänna grunder för dylika frågors prövning som skulle komma att gälla jämlikt det i departementet upprättade förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen. Slutligen har sekretesstiden höjts från 10 till 20 år enligt de allmänna prin­ ciperna i detta hänseende.

Något förtydligande av förbehållet för offentlighet av beslut om avgifter för samfärdsels begagnande har ej synts erforderligt. Sekretesskydd för hand­ lingar rörande importerade ädelvaror som överlämnats till mynt- och juste- ringsverket torde i vart fall ej böra upptagas i denna paragraf. Skulle så­ dant skydd vara behövligt, kan det beredas genom Konungens förordnande enligt 21 §. Någon särskild föreskrift med avseende å de borgensförbindel­ ser för vilka generaltullstyrelsen yrkat sekretess synes knappast behövlig. Dessa borgensförbindelser torde regelmässigt kunna hänföras till handlingar rörande varor som vid tullverket behandlas.

Utöver förut berörda ändringar har vid departementsförslagets utarbetande endast gjorts några ändringar av redaktionell natur i förhållande till 1935 års förslag. En hänvisning har införts därom att brev-, telegram- och telefon­ hemligheten samt postsparbankens och postgirorörelsens sekretess regleras i andra paragrafer.

29 §.

I denna paragraf regleras som förut nämnts post-, telegraf- och telefon­ hemligheten, därom bestämmelser gåvos i 26 § av 1935 års förslag. Sekre­ tessen avser handlingar som lämna upplysning örn särskilda postförsändel­ ser, telegram eller telefonsamtal. Sådana handlingar skola enligt nämnda förslag ej få utlämnas utan samtycke av postförsändelsens avsändare eller mottagare eller telegrammets avsändare eller adressat eller dem som växlat telefonsamtalet eller äro innehavare av de vid samtalet använda telefonappa raterna. De sakkunniga uttala att denna reglering av sekretessen skett i an­ slutning till gällande administrativa stadganden. Enligt 1927 års förslag, mom. 27, skulle i vanlig lagstiftningsväg kunna meddelas förbud mot utläm­ nande från post- och telegrafverken av försändelser och telegram samt av handlingar angående vad där befordrades eller behandlades. Med formule­ ringen i 1935 års förslag av ifrågavarande paragraf har avsetts bland annat att utmärka att själva postförsändelserna och telegrammen icke vore att hän­ föra till allmänna handlingar, vadan för deras hemlighållande icke erfordra­ des den särskilda lagens stöd.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

det vid postgirokontoret inrättade intressekontoret för befattningshavare i statens tjänst, funnit paragrafen mindre tydligt formulerad, även örn man utginge ifrån att de handlingar rörande intressekontoret som innehölle pri­ märuppgifter från kontoinnehavarna tillhörde postgirokontoret och på så sätt kunde inordnas under paragrafens tillämpningsområde.

Förevarande paragraf torde vara erforderlig till komplettering av de nämnda bestämmelserna i förordningarna om postsparbanken och post­ girorörelsen. Ett särskilt omnämnande av intressekontoret har icke ansetts behövligt för stadgandets rätta tillämpning. Rörande sekretesstidens be­ gränsning i förhållande till sakkunnigförslaget hänvisas till de inlednings­ vis framförda synpunkterna samt till motiveringen för 31 §.

31 §.

Paragrafen motsvarar i 1935 års förslag 29 §, enligt vilken handlingar i ärenden örn vilkas hemlighållande stadgas i lagen om riksbanken icke skulle få utlämnas i annan ordning än där föreskrives, förrän 25 år efter handlingens datum. Bestämmelse av samma innehåll upptogs i 1927 års förslag under mom. 19. För sekretessen har nu föreslagits en tid av 20 år.

Tryckfrihetsförordningen innehåller med avseende å banko- och riksgälds- verkens handlingar ett allmänt förbehåll beträffande 'hemliga ärenden’. Bestämmelsen är upptagen i und. 1, där en tidsgräns av 50 år är stadgad för sekretessen.

Under förarbetena till 1927 års förslag avgåvo fullmäktige i riksbanken ut­ talande rörande en av utredningsmannen ifrågasatt begränsning av gällande sekretesstid till 10 år. Fullmäktige förklarade att de funne inskränkning av sekretesstiden ingiva stora betänkligheter, varför de avstyrkte förslag i sådan riktning. I yttrande över 1935 års förslag ha fullmäktige nu anfört:

Fullmäktige hade visserligen tidigare ställt sig avvisande mot en begräns­ ning av sekretesstiden, men då, efter erinringar av bank- och fondinspektio­ nen, förslaget i fråga om handlingar, inkomna till eller upprättade inom tillsynsmyndighet över banker, sparbanker eller försäkringsanstalter, upp- toge en sekretesstid av 25 år hade fullmäktige med hänsyn dels härtill dels ock nu rådande förhållanden icke något att erinra mot att nämnda tid för riksbankens handlingar bestämdes till 25 år.

Beträffande de synpunkter som föranlett den nu föreslagna jämkningen av sekretesstiden i förhållande till de tidigare förslagen hänvisas till den inledningsvis lämnade allmänna motiveringen. Det må därjämte anmär­ kas, att i fråga örn handlingar inkomna till eller upprättade hos tillsyns­ myndigheter över banker, sparbanker och försäkringsanstalter — för vilka sekretesstiden enligt gällande lag är 15 år — denna tid enligt 18 § i depar- tementsförslaget föreslås bestämd till 20 år samt att samma tidsbegräns­ ning enligt 30 § föreslås för postsparbankens och postgirorörelsens handlin­ gar och enligt 31 § för handlingar rörande penningutlåning på andra om­ råden. Någon olikhet beträffande sekretessens tidslängd torde ej böra ifrågakomma mellan de ifrågavarande kategorierna av handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

119

32 §.

Paragrafen, som motsvarar 30 § i 1935 års förslag, har avseende å hand­ lingar i ärenden angående utlåning av medel som stå under myndighets för­ valtning och åsyftar, i likhet med de båda närmast föregående paragraferna i förslaget, att skydda de enskilda låntagarnas intressen. Enligt 1927 års för­ slag skyddades handlingar i dylika ärenden endast i ett speciellt hänseende, nämligen sålunda att där, i nära anslutning till förslaget av år 1912, upptogos stadganden, mom. 23 och 25, varigenom viss sekretess skulle beredas för handlingar innefattande soliditets- eller kompetensupplysning vid fråga om åtagande att till stat eller kommun något utgiva eller för dess räkning något fullgöra.

Förslaget av år 1935 innehåller icke en omedelbart tillämplig regel för ut- låningsärenden utan går i stället ut på att Konungen skall kunna, i den man så finnes erforderligt, förordna om hemlighållande av dylika handlingar. Som skäl härför ha de sakkunniga anfört, att de situationer i vilka stat eller kom­ mun såsom långivare trädde den enskilde till mötes vore av synnerligen väx­ lande beskaffenhet, särskilt såtillvida att i vissa fall rent affärsmässiga syn­ punkter borde anläggas, medan i andra fall en mer eller mindre utpräglad strävan att bispringa den enskilde kännetecknade det allmännas verksamhet. I vilken omfattning hemlighållande av handlingar i utlåningsärenden kunde vara erforderlig eller lämplig måste därför bero av ett övervägande av förhål­ landena inom varje särskild gren av utlånings- eller placeringsverksamhet. De sakkunniga ha framhållit att stadgandet givetvis lämnade även riksdagen möjlighet att — exempelvis i samband med beviljande av anslag till utlå- ningsfonder — taga ståndpunkt till hithörande spörsmål. Vidare anfördes att sekretessen under inga villkor borde sträckas därhän, att själva det fak­ tum att en person erhållit lån av det allmänna undandroges offentligheten. Härom upptogs även uttryckligt förbehåll i lagtexten.

Det förefintliga sekretessbehovet med avseende å utlåningsärenden har i vissa yttranden över 1935 års förslag understrukits. Salunda har statskon­ toret, med utgångspunkt från den utlåningsverksamhet verket bedriver med anlitande av statens utlåningsfonder samt andra för utlåningsändamål av­ sedda fonder och medel, framhållit hurusom låntagare ha att lämna stats­ kontoret de mest ingående upplysningar angående sina ekonomiska förhål­ landen. Den ifrågavarande verksamheten skulle, enligt vad statskontoret an­ fört, praktiskt taget omöjliggöras, därest det uppgiftsmaterial som på angivet sätt bringades samman skulle vara tillgängligt för vederbörande låntagares konkurrenter liksom för envar annan som önskade taga del därav.

I yttrandena av statskontoret, kommerskollegium, fullmäktige i järnkon­ toret, industriförbundet och Stockholms handelskammare har påyrkats att sekretessen beträffande utlåningsärenden gjordes ovillkorlig eller att stad­ gandet erhölle cn sådan konstruktion att handlingar i dylika ärenden i prin­ cip skulle vara skyddade under viss tid, med rätt för Kungl. Maj:t att i sär­ skilda fall tillåta tidigare utlämnande. De härutinnan framställda anmärk-

120

Kungl. Majlis proposition nr 140.

ningarna överensstämma i huvudsak med de anmärkningar som riktats mot sakkunnigförslagets stadgande i 20 § tredje stycket och för vilka i det före­ gående redogjorts vid behandlingen av 21 § i departementsförslaget. Riksför säkring sanstalten anser att beslut om sekretess borde kunna få fattas av den myndighet ärendet rör. Statens egnahemsstyrelse har ifrågasatt att ut­ delning av statsmedel såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet skulle hän­ föras under bestämmelsen.

Det bör här vidare anmärkas, att pensionsstyrelsen i anslutning till föreva­ rande stadgande i sakkunnigförslaget hemställt att handlingar rörande pla­ cering av pensionsförsäkringsfondens medel måtte undantagas från den all­ männa offentlighetsregeln. Samma yrkande har redan tidigare framställts av pensionsstyrelsen. I ett under år 1925 avgivet yttrande anförde styrelsen sålunda, att det ur synpunkten av pensionsförsäkringsfondens ekonomiska intresse vore av stor betydelse, om undantag från offentlighetsgrundsatsen medgåves i fråga örn placeringar av fondens medel. Detta gällde framför allt inköp av obligationer och aktier. Dylika inköp gjordes till ofta mycket be­ tydande belopp, och den största varsamhet måste därför iakttagas för att icke marknaden skulle påverkas i en för köparen ofördelaktig riktning. I 1927 års betänkande anfördes, att det angivna sekretessbehovet knappast torde göra sig gällande med sådan styrka att det borde tillgodoses framför andra likartade behov vilka förekomme i statens ekonomiska verksamhet. I sitt yttrande över 1935 års förslag har pensionsstyrelsen, med åberopande av det tidigare yttrandet, anfört i huvudsak följande:

På grund av arten av pensionsförsäkringsfondens placeringar vore det en­ skilda intressets behov av sekretess av endast obetydlig räckvidd i jämförelse med det skydd som i detta avseende borde tillförsäkras fondens ekonomiska intresse. Sekretessbehovet gjorde sig härvid starkast gällande vid inköp och försäljning av obligationer samt vid utlåning av medel till kommuner, en pla­ cerings verksamhet som omfattade högst betydande årliga belopp. Fonden vore i denna sin rörelse icke att jämställa med sådana statliga institutioner som hade att bedriva utlåningsverksamhet i huvudsakligen understödjande syfte. På fondens placeringar måste läggas affärsmässiga synpunkter, när­ mast jämförliga med de grunder som gällde exempelvis för enskilda försäk­ ringsföretags och kassors fondförvaltning. Det torde vara uppenbart att pen- sionsförsäkringsfonden i minst lika hög grad som enskilda penningplaceran- de fonder vore i behov av sekretess för just denna gren av sin verksamhet och det kunde bliva till ekonomisk olägenhet för fonden att i berörda avse­ ende på marknaden vara sämre ställd än det enskilda spekulantintresset.

Förevarande stadgande avser i de sakkunnigas förslag att skydda de en­ skilda låntagarnas intressen i ärenden angående utlåning av medel som stå under myndighets förvaltning. I förhållande till de tidigare förslagen inne­ bär detta i ett avseende en betydelsefull utvidgning av sekretessen, nämligen såtillvida att överhuvud taget alla handlingar i dylika ärenden inbegripas, medan man förut icke ansett sig kunna sträcka sig längre än till soliditets- och kompetensupplysningar. I departementsförslaget har bestämmelsen bi­ behållits i denna omfattning. Paragrafen kommer i detta hänseende att fram­ stå såsom ett komplement till de båda närmast föregående paragraferna i för-

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ligt detta lagrum skulle handlingar i ärenden rörande avtal om lån som ge­ nom kommunalmyndighet upptoges hemlighållas i 5 år, där förbehåll gjorts örn hemlighållande och myndighet som handlade ärendet sådant beslutat.

Som motivering för ifrågavarande stadgande i 1912 års förslag anfördes i huvudsak följande:

Det hade ansetts vara av vikt och även varit brukligt, att vid upptagande av lån för kommunernas räkning, särskilt obligationslån, vissa lånevillkor hölles hemliga, vid obligationslån huvudsakligen den kurs till vilken lån över- toges av penninginrättning. Hemlighållandet vore därvid i första hand ett intresse för övertagaren, för vilken det ofta skulle vara mindre opportunt, så­ väl i hans förhållande till andra penninginrättningar som till den allmänhet vartill han hade att vända sig, att kursen eller därmed jämförliga lånevill­ kor yppades. För en kommun vore det naturligen ett beaktansvärt och be­ rättigat intresse att i detta avseende kunna uppträda med den grannlagenhet som förhållandena påkallade.

Enligt 1935 års förslag skall myndighet som har att ombesörja upptagande av lån äga besluta, att handling angående lånet ej må utlämnas förrän viss tid, högst tio år, förflutit. Beträffande anteckningar i statsskuldboken och därtill hörande handlingar föreslås en särbestämmelse, enligt vilken de ej må utlämnas förrän efter 25 år utan samtycke av den vilkens fordran anteck­ ningen avser.

I yttrandena över förslaget har från ett håll yrkats viss utsträckning av sekretessen och från ett annat håll att densamma skulle inskränkas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anmärka att paragrafen syntes lia fått en alltför snäv avfattning. Det torde nämligen vid myndighets upplåningsverk- samhet föreligga behov av bestämmelser för beredande av sekretess icke blott för handling som anginge visst lån utan jämväl och kanske i än högre grad för handling som utan att vara hänförlig till nämnda kategori likväl ägde ett nära samband med upplåningsverksamhet, exempelvis promemorior eller särskilda uttalanden till protokollet rörande riktlinjerna för myndighetens upplåning, storleken av dess beräknade upplåningsbehov o. s. v. Det före- komme även att en planerad låneaktion med hänsyn till inträdd förändring i läget på penningmarknaden måste inhiberas, och för sådant fall skulle med tillämpning av det föreslagna stadgandet komma att saknas sekretesskydd för handling som därvid kunde ha tillkommit. Fullmäktige hemställde så­ lunda, att orden 'handling angående länet’ måtte utbytas mot förslagsvis orden 'handling som äger samband med myndighetens upplåningsverksam­ het’. Vidare hade den föreslagna sekretesstiden 10 år synts fullmäktige allt­ för kort; åtminstone vad anginge riksgäldskontorets upplåningsverksamhet borde en 25-årig sekretesstid stadgas.

Advokatsamfundets styrelse har framhållit att den statliga och kommunala upplåningen nått en sådan omfattning att behov av offentlig kontroll å den­ samma gjort sig starkt gällande. Med hänsyn härtill borde handlingar i dy­ lika ärenden göras offentliga i den mån annat icke oundgängligen fordrades till skyddande av enskildas eller betydande allmänna intressen, och styrelsen hemställde örn sådan omarbetning av paragrafen som ur denna synpunkt kunde föranledas.

En bestämmelse i den riktning som år 1935 föreslagits torde vara erforder­ lig. I departementsförslaget har riksgäldskontorets anmärkningar beaktats.

Kungl. Majlis proposition nr 140.

123

Sekretesstiden har därvid såsom på andra motsvarande håll i förslaget be­ stämts till 20 år. Med denna ändring torde någon särbestämmelse med av­ seende å statsskuldboken vara överflödig.

34 §.

Denna paragraf, som motsvarar 32 § i 1935 års förslag, reglerar sekretes­ sen i alla ärenden rörande det allmännas förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller annat eller angående utförande av arbete för det allmännas räkning.

Gällande tryckfrihetsförordning innehåller endast två mera speciella un­ dantag från offentlighetsregeln på detta område. Det ena, und. 19, avser sek­ retess i ärenden angående upphandling eller utförande av arbete för statens räkning eller försäljning av staten tillhörig lös egendom. Bestämmelserna anknyta till förfarandet enligt upphandlingsförordningen, vilken författning gäller för det nu angivna området. Skrivelser som utgått från den myndig­ het vilken handlägger dylikt ärende, dit inkomna anbud och andra där be­ fintliga handlingar som avse sådana anbud må icke utlämnas innan anbu­ den slutligen prövats och, där samtliga anbud förkastats i samband med be­ slut att infordra nya anbud, slutlig prövning jämväl av dessa skett. Utläm­ nande skall likväl ske i den mån för anbudens prövning finnes nödvändigt eller anbudsgivare begär utbekomma sitt anbud. Sekretessbestämmelsen gäl­ ler emellertid icke auktionsprotokoll. Dessutom stadgas att genom myndig­ hetens försorg upprättade kostnadsberäkningar och prisbestämningar även­ som tjänsteutlåtanden som avse desamma ej må utan myndighetens sam­ tycke utlämnas förrän ärendet blivit slutligt prövat, med rätt för myndighe­ ten att besluta örn hemlighållande av sådan handling i prövat ärende under högst ett år från dess upprättande.

Det andra undantaget i tryckfrihetsförordningen på förevarande område, und. 20, avser vattenfallsstyrelsens kontrakt rörande leverans av elektrisk energi, vilka med därtill hörande handlingar ej må utlämnas förrän kon­ traktet upphört att gälla, därest ej trygghet kan anses vara för handen att utlämnande ej kommer att missbrukas till skada för styrelsens verksamhet eller den som saken eljest rörer.

En utvidgning av den sekretess som sålunda råder har vid fyrfaldiga till­ fällen ifrågasatts. Särskilt de affärsdrivande verken ha bestämt yrkat därpå. Dessa krav sökte 1927 års utredning tillgodose genom en rad speciella un­ dantag med delvis ganska invecklade bestämmelser i mom. 20—25, vilka i huvudsak inneburo följande. Handlingar angående förvärv av fast egendom för statens eller kommuns räkning skulle kunna hemlighållas till dess ären­ det slutligen prövats, med möjlighet att då särskilda omständigheter det för­ anledde hålla kostnadsberäkningar och prisbestämningar samt däröver gjor­ da tjänsteutlåtanden hemliga högst 5 år från upprättandet. Vidare före­ slogs en bestämmelse väsentligen motsvarande gällande und. 19 men omfat­ tande även kommunala handlingar. Bestämmelsen innebar vidare utvidg­ ning av sekretessen såtillvida att denna skulle avse ej blott upphandlingsåren-

124

Kungl. Majlis proposition nr 140.

den utan ärenden angående förvärv överhuvud av annat än fast egendom samt ej blott försäljning utan även upplåtelse av icke endast lös egendom utan överhuvud all försäljning och upplåtelse. Ytterligare gavs en särskild sekretessbestämmelse avseende till myndighet i upphandlings- m. fl. ärenden ingivna kartor, prov, modeller, ritningar och tekniska beskrivningar, då för­ behåll gjorts om deras hemlighållande. Även stadgades sekretess för solidi- tets- och kompetensupplysningar i bland andra nu ifrågavarande ärenden. Vidare skulle i vanlig lagstiftningsväg kunna bestämmas, att av viss myn­ dighet ingångna avtal rörande leverans av elektrisk energi eller försäljning av- varor med vilka staten drev handel i affärsmässiga former skulle hemlighål­ las. I enlighet härmed skulle gällande und. 20 överflyttas till vanlig lag. Be­ träffande kommunala handlingar skulle vissa särregler gälla.

I 1935 års förslag ha sekretessreglerna på området sammanförts till en paragraf samt gjorts enklare och mera enhetliga. Sekretessområdet har icke oväsentligt utvidgats i förhållande till 1927 års förslag. Som huvudregel i paragrafens första stycke föreslås att alla ifrågavarande handlingar — så­ dana rörande statens eller menighets förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller annat eller angående utförande av arbete för statens eller me­ nighets räkning — icke utan tillstånd av den myndighet som handlägger ärendet skola få utlämnas innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts. Här­ till anknytes en mot gällande und. 19 svarande bestämmelse, vars innebörd är att inskränka myndigheternas fria förfoganderätt över sekretessen beträf­ fande vissa handlingar rörande anbud i ärenden som avses i upphandlings- förordningen. Sådana handlingar skola liksom enligt gällande rätt icke kunna, innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts, utlämnas i vidare mån än för prövningen finnes nödvändigt eller begäran om anbuds utbe­ kommande framställes av anbudsgivaren.

Andra stycket av förevarande paragraf i 1935 års förslag avser sekretes­ sen å ifrågavarande handlingar efter den tidpunkt då avtal slutits eller ären­ det eljest slutförts. I sådant hänseende föreslås att vederbörande myndighet skall, där särskilda omständigheter det föranleda, äga besluta om sådan sekretess. Den tid för vilken beslutet högst må gälla Ilar bestämts olika för olika fall. Beträffande andra handlingar än sådana som angiva villkoren i slutna avtal må beslutet avse en tid av högst 10 år från det avtal slöts eller ärendet slutfördes. Vad angår handlingar som angiva villkoren i slutna av­ tal om leverans av elektrisk kraft, gas, vatten eller dylikt eller rörande för­ säljning av varor med vilka myndigheten driver handel i affärsmässiga for­ mer, är högsta sekretesstiden två år, räknat från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla. Med avseende å handlingar som angiva villkoren i slutna avtal i andra fall må beslut meddelas för högst två år från det avtal slöts.

Slutligen upptagas i 1935 års förslag ett par stadganden som väsentligen ha karaktären av ordningsföreskrifter. Beslut örn hemlighållande enligt andra stycket i paragrafen, vilka meddelats av statsmyndighet som ej hör till eller lyder under riksdagen, skola, där de ej angå allenast kostnadsberäk­ ningar eller prisbestämningar eller tjänsteutlåtanden däröver, för varje stats-

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

som övertygat de sakkunniga att möjlighet att undantagsvis hemlighålla jämväl sådana handlingar icke borde helt avskäras.

De sakkunniga ha även upprättat utkast till ändring av 2 § upphandlings- förordningen i syfte att bringa detta lagrum, där bestämmelserna i lind. 19 av gällande tryckfrihetsförordning återgivas, till överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till sekretesslag.

Efter avgivandet av ifrågavarande förslag rörande allmänna handlingar lia 1933 års upphcmdlingssakkunniga avlämnat betänkande med förslag till änd­ ring i vissa delar av upphandlingsförordningen (statens off. utredn. 1935: 27) avseende bland annat en allmän översyn av denna förordnings bestäm­ melser. Beträffande 2 § i förordningen hänvisa de sakkunniga till 1935 års betänkande rörande allmänna handlingar och ansluta sig till den i betänkan­ det uttalade uppfattningen att en riktig avvägning av offentlighet och sekretess på förevarande område vore förenad med synnerliga vansklig­ heter, därvid de anföra följande:

Att de nuvarande bestämmelserna i ämnet alltför snävt avgränsade möj­ ligheterna för handlingars hemlighållande, torde emellertid vara otvivelak­ tigt. Telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen hade också i sina yttranden till upphandlingssakkunniga framhållit, att en långt driven offentlighet kunde vara ägnad att omintetgöra konkurrens vid statens upphandlingar. Särskilt torde detta förhållande framträda i sådana fall, då leverantörerna inom en affärsgren bildat kartell eller eljest träffat prisöverenskommelse och följakt­ ligen ägde intresse av att hos myndigheten kontrollera att uppgjorda pris­ listor följdes. Även avsaknaden av bestämmelser, som medgåve hemlighål­ lande av ingivna ritningar, kartor, prov, modeller och dylikt efter det "avtal slutits eller ärendet eljest slutförts, torde i vissa fall lia föranlett leverantörer att icke deltaga i tävlan om leveransen eller arbetet. Men om alltså en ändring av nuvarande bestämmelser i ämnet kunde anses påkallad, borde å andra sidan kraftigt understrykas angelägenheten av att allmänheten ägde möjlig­ het att följa upphandlingarna, där detta kunde ske utan eftersättande av sta­ tens intresse. Offentligheten i upphandlingsärenden vore nämligen den bästa garantien för att rykten om mannamån från myndigheternas sida vid hand­ läggning av upphandlingsärenden icke skulle spridas och vinna tilltro.

Enligt upphandlingssakkunnigas mening äro de i 1935 års förslag till sekre­ tesslag intagna bestämmelserna i ämnet sakligt tillfredställande. Upphand­ lingssakkunniga ha emellertid ansett att dessa bestämmelser icke såsom de sakkunniga för utredning av frågan om allmänna handlingar föreslagit skulle intagas i upphandlingsförordningen utan att där endast borde intagas en hän­ visning till vad i tryckfrihetsförordningen eller eljest stadgades i fråga om handlingars hemlighållande.

Vad angår statsmyndigheternas inställning till det framlagda förslaget till sekretessens reglering på förevarande område har endast från ett håll rik­ tats anmärkning mot detsamma. Generalpoststyrelsen har sålunda i yttrande över upphandlingssakkunnigas betänkande anfört:

Bestämmelserna om upphandlingsärendens offentlighet vore i praktiken av mycket stor betydelse. Den omständigheten att samtliga handlingar i ett upphandlingsärende bleve offentliga så snart ärendet vore slutligt avgjort ut-

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

om så prövades erforderligt, kompletteras med föreskrifter därom, att myn­ dighet skulle äga befogenhet att på ansökning och uppgivna skäl förklara handling i upphandlingsärende offentlig före den stadgade tidens utgång samt att, därest myndigheten med hänsyn till statens intressen funne sig icke böra bifalla en dylik ansökning, beslutet skulle anmälas till Kungl. Majit för att delgivas riksdagens revisorer.

Det må här anmärkas, att om de yrkanden bifölles som från kommunalt hållt framställts därom att handlingar rörande kommunernas ekonomiska förvaltning överhuvud icke skulle anses som allmänna handlingar, detta tyd­ ligen komme att medföra obegränsad möjlighet till sekretess för kommunala handlingar i sådana ärenden varom fråga är i förevarande lagrum. Från en del kommuner, vilka icke framställt ett sådant krav eller vilka upptagit frågan om sekretessens omfattning för den händelse ett sådant krav icke skulle vinna bifall, ha emellertid framkommit önskemål om en viss skärp­ ning av sekretessreglerna i denna paragraf.

Stadsfullmäktige i Göteborg, vilka i första hand önskat att anbud och andra affärshandlingar hos drätselkammaren och de kommunala affärsdrivande verken överhuvud icke skulle göras offentliga, framhålla för den händelse en dylik inskränkning av offentligheten icke skulle komma att lagfästas, att avfattningen av andra stycket av ifrågavarande paragraf i 1935 års förslag icke vore för kommunernas intressen fullt betryggande, särskilt med hänsyn därtill att lagrummet kunde förväntas komma att inbjuda till tvister rörande rätta tolkningen av uttrycket ’där särskilda omständigheter det föranleda’.

Förvaltningsmyndigheterna borde med åberopande av nämnda 'särskilda om­ ständigheter’ tillerkännas rätt att i betydligt vidsträcktare omfattning defini­ tivt besluta om undantag från handlingarnas offentliggörande än som med sakkunnigförslaget syntes hava varit meningen. Stadsfullmäktige hemställde sålunda att större hänsyn fästes vid kommunernas behov av sekretess i eko­ nomiska frågor än som skett i nämnda förslag.

Stadsfullmäktige i Malmö erinra att i 1935 års förslag vederbörande myn­ dighet visserligen medgåves att där särskilda omständigheter därtill för­ anledde besluta, att hithörande handlingar icke finge utlämnas förrän viss tid förflutit efter det avtal slutits eller ärendet eljest slutförts, men att i för­ slagets motivering begreppet 'särskilda omständigheter’ gåves en ganska in­ skränkt tolkning. Vederbörande kommunala myndighet borde erhålla vi­ dare rätt att från tillgång för allmänheten undantaga handlingar av det slag varom här vöre fråga, även slutna avtal, under längre tid än vad enligt förslaget medgåves, och i varje fall borde myndigheten förbehållas fri rätt att pröva när sådana 'särskilda omständigheter’ kunde anses föreligga att skäl funnes för handlings hemlighållande.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg ha intet att erinra mot den principiella uppläggningen av ifrågavarande paragraf men yrka på en väsentlig utsträck­ ning av sekretesstiden.

Stadsfullmäktige i Uppsala föreslå — med instämmande av länsstyrelsen i Uppsala län — att den föreslagna två-årssekretesstiden förlänges, enär eljest offentligheten torde kunna medföra vissa ogynnsamma konsekvenser för kommunerna, i det att inbördes konkurerande företag i sådana fall där ingångna avtal gällde längre tid än två år kunde före ingivandet av nya anbud taga del av alla de tidigare anbuden. För kommun icke önskvärd ringbildning mellan leverantörer kunde därigenom komma att underlättas.

Tidsperioden borde därför utsträckas längre, förslagsvis till fem år.

Kungl. Mctj:ts proposition nr 140.

129

Stadsfullmäktige i Visby och i Trälleberg yrka sekretess för kommunernas räkenskaper, de förra intill dess två år förflutit från det revision ägt rum och de senare åtminstone till dess revision skett.

Kommunalfullmäktige i Vara ifrågasätta, huruvida ej beträffande anbuds­ givare, vars anbud ej antagits, borde stadgas fullständigt förbud för att ut­ lämna hans anbud jämte därtill hörande handlingar, därest lian vid anbu­ dets ingivande gjort förbehåll örn att utlämnande ej finge ske.

Stadsförbundet förklarar sig icke underskatta svårigheterna för ett rätt­ vist avvägande mellan offentlighets- och sekretessynpunkter på förevarande område men hemställer att frågan örn skydd för kommunernas affärsupp­ görelser underkastas ytterligare granskning, därvid förbundet anför bland annat: Där förhandlingar fördes om köp eller försäljning av fastighet, vilka slutförts utan resultat, kunde frågan senare —- även efter 10 års förlopp — åter bliva aktuell och staden konune då givetvis i ett föga förmånligt läge, örn en ny spekulant kunde i detalj taga kännedom om tidigare förhand­ lingar och de pris och övriga vihkor som därvid uppställdes från stadens sida. Staden syntes i förevarande avseende böra åtnjuta samma förmåner som en enskild markexploatör. Vad åter anginge leverans- och entreprenad- anbud borde framhållas, att städerna på detta område icke vore bundna av så snäva bestämmelser som dem staten tillämpade. Med hänsyn till en kom­ mande revision torde i handlingarna ofta inflyta motivering för t. ex. från­ gående av ett lägsta anbud. En rätt för konkurrerande anbudsgivare att taga del av dessa motiveringar skulle säkerligen i många fall medföra bety­ dande olägenheter för kommunen eller i vart fall dess tjänstemän, vilka se­ nare därför lätt torde frestas att under alla förhållanden förorda lägsta an­ bud. På denna punkt torde det icke vara påkallat att tillämpa ensartade regler för stat och kommun. Den kommunala revisionen kunde med sitt be­ gränsade område på ett helt annat sätt än statsrevisionen underkasta ären­ dena en ingående granskning. I de olika kommunala förvaltningsnämnderna avgjordes icke prövningen av leverans- och entreprenadanbud av tjänste­ männen ensamma utan i sista hand av förtroendemän ur olika politiska lä­ ger. Man torde därför kunna utgå ifrån, att anbudsgivarnas lojala intres­ sen där kunde bliva tillgodosedda utan regler av så snäv avfatlning att de vore till skada för förvaltningen. Förslaget avsåge visserligen också att lämna de kommunala myndigheterna möjligheter att i viss omfattning ut­ sträcka sekretessterminen. Det kunde emellertid ifrågasättas örn tidsfristerna tillmätts rikligt nog. Örn t. ex. i några fall leveransavtal plägade uppgöras för en treårsperiod, torde det vara mindre lämpligt att leverantörer efter den stipulerade tvåårsperioden kunde taga del av konkurrenternas vid föregående tillfälle inlämnade anbud. Tendenser till ringbildning bland leverantörer kunde kräva motåtgärder från kommunernas sida.

Stadsfullmäktige i Västerås ha instämt i vad stadsförbundet anfört. Stgrclscn för advokatsamfundet har, i motsättning till vad sålunda från vissa kommunala håll hemställts rörande en utvidgning av sekretessmöjlig­ heterna, ansett att offentligheten genom 1935 års förslag allt för mycket in- skränkes samt därom anfört:

De sakkunniga hade infört en allmän föreskrift, att handlingar beröran­ de stats och kommuns affärsverksamhet finge efter myndighets beprövan­ de hemlighållas även under viss tid efter det att ärende till vilket de höra föranlett ingående av avtal eller 'eljest slutförts’. Sistnämnda tidsbestäm­ ning vöre så avfattad, att den i verkligheten icke kunde tjäna som utgångs­ punkt för beräknande i det särskilda fallet av när i andra stycket av förc-

Bihang till riksdagens protokoll 1906. t sami. Nr 140.

9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

varande paragraf omnämnda tider skulle anses lia förlupit. Bestämmel­ sen torde snarare giva anledning till att myndigheter vilka intoge en av­ visande inställning mot offentlighetsintresset försköte den tidpunkt då de ansåge ett ärende avslutat, t. ex. genom att som ett ärende behandla flera med varandra mer eller mindre sammanhängande sådana. Erfarenheten hade givit vid handen att denna fara icke finge undervärderas. Införande av sekretess för nu berörda handlingar även för tiden efter ett ärendes slutfö­ rande finge, även om en objektiv bestämning av sistnämnda uttryck möj­ liggjordes, ur flera synpunkter anses olämplig. Särskilt vore detta fallet på den kommunala förvaltningens område. Enligt gällande kommunallagar hade varje kommunmedlem anspråk på att i sina mellanhavanden med de kommunala myndigheterna och verken bliva behandlad på samma sätt som varje annan kommunmedlem. Därest den enskilde fråntoges möjlig­ heten att erhålla kännedom om de förmåner kommunala verk och myndig­ heter lämnat andra kommunmedlemmar, saknade han möjlighet att göra sina rättsanspråk gällande. Erfarenheten visade att de kommunala myn­ digheterna och verken icke alltid kunde fritagas från misstanken, att de obe­ hörigen gynnade vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmed­ lemmar. Därest de kommunala affärsdrivande verken intoge en faktisk eller rättslig monopolställning, vilket i regel vöre fallet, framträdde nöd­ vändigheten av att den enskilde kunde få kännedom om avslutade förhand­ lingar med andra kommunmedlemmar ännu starkare. I dessa fall gjorde sig även behovet av offenlig kontroll gällande. Fall hade förekommit, där kommunala affärsdrivande verk utnyttjat sin monopolställning till förmån för vissa kommunerna ovidkommande intressen. Det hade t. o. m. före­ kommit, att enskilda yrkesgrupper utnyttjat sådana kommunala verks mo­ nopolställning till skada för andra kommunala inrättningar.

Från några håll har riktats anmärkning mot den föreslagna bestämmel­ sen att kommunalmyndighet beträffande tillämpningen av paragrafen skall ställa sig överordnad kommunalmyndighets föreskrifter till efterrättelse. Därvid har i formellt hänseende anmärkts, att kommunalstämma eller re­ presentation icke kunde sägas vara överordnad i förhållande till kommu­ nalt förvaltningsorgan. Stadsfullmäktige i Göteborg och advokatsamfundet anse att bestämmelsen helt bör bortfalla. Advokatsamfundet uttalar att en tillfällig majoritet skulle kunna utnyttja föreskriften till att försvåra eller omöjliggöra för minoriteten att öva saklig kritik mot missförhållanden i förvaltningen av kommunala verk och inrättningar.

Riksförsäkringsanstalten erinrar, att anstalten i tidigare yttranden fram­ hållit önskvärdheten av att även vid förvaltningen av anstaltens fonder, så­ som vid förvärv av obligationer och andra värdehandlingar, möjlighet be­ reddes anstalten till iakttagande av viss sekretess, samt anför vidare:

I sakkunnigförslaget hade upptagits bestämmelser som hade avseende på tillgodoseende av liknande önskemal i ärenden angående statens eller me­ nighets 'förvärv’ och 'avyttrande’ 'av egendom eller annat’. Den verksam­ het som av anstalten bedreves för förvaltning av de fonder den omhänder- hade utövades visserligen av anstalten såsom statsmyndighet. I denna me­ ning utgjorde alltså det 'förvärv' eller det 'avyttrande' varom här kunde va­ ra fråga även ett 'statens' förvärv eller avyttrande. Att döma av de sak­ kunnigas motivering syntes dock oklart, huruvida och i vad mån de i för­ slagets 32 § införda bestämmelser även finge — lika med t. ex. de i 30 §

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

tess som 1935 års förslag ger. Därigenom skulle kommunernas möjligheter att tillvarataga sina intressen gentemot medkontrahenter vid affärer och eko­ nomiska uppgörelser alltför mycket försvåras. De erfarenheter de statliga myndigheterna, särskilt de affärsdrivande verken, haft av den vidsträckta offentlighet deras handlingar nu äro underkastade tala bestämt för åtmin­ stone en sådan omfattning av sekretessmöjligheterna beträffande såväl stat­ liga som kommunala handlingar som de sakkunniga föreslagit. Det torde till och med vara lämpligt att i viss mån tillmötesgå de från kommunalt håll framförda önskemålen örn en utsträckning av dessa möjligheter.

Dock lärer icke böra ifrågakomma att utsträcka den tid under vilken handlingar som angiva villkoren i slutna avtal skola kunna hemlighållas ut­ över vad år 1935 föreslagits. Det förbises icke att olägenheter i vissa fall kunna uppkomma för staten eller kommunen genom offentligblivande av exempelvis leveransavtal redan efter två år. Men skulle tiden förlängas, torde den kontroll som offentligheten är avsedd att medföra alltför mycket förlora i effektivitet. Däremot torde sekretesstiden beträffande handlingar- som ej angiva villkoren i slutna avtal kunna utsträckas från föreslagna 10 till 20 år såsom på andra håll skett enligt departementsförslaget. Härige­ nom torde alltid komma att finnas möjlighet att, då sekretess med avseende å sådana handlingar förordnas, giva den sådan utsträckning till tiden att den fullt ut fyller sitt ändamål.

Det har ej synts lämpligt att som generalpoststyrelsen hemställt föreslå en obligatorisk sekretess under 2 år för alla handlingar i upphandlingsären- den. Ur offentlighetssynpunkt måste det nämligen vara av ej ringa värde att sekretess efter tidpunkten för avtals slutande eller ärendets slutförande i annan ordning skall bero på ett särskilt beslut, som beträffande statsmyn­ digheter i regel skall anmälas hos Kungl. Majit och bringas till statsrevisorer­ nas kännedom. Däremot har i departementsförslaget en ändring i förhål­ lande till 1935 års förslag vidtagits med avseende å förutsättningarna för för­ ordnande om sekretess, nämligen såtillvida att det ej stadgas att dylikt för­ ordnande skall föranledas av 'särskilda omständigheter’ utan endast att det må givas då anledning därtill föreligger. De kommunala myndigheter som gjort invändningar mot förevarande paragraf synas framför allt ha fruktat alt uttrycket 'särskilda omständigheter’ skulle tolkas så att sekretessmöjlig­ heterna alltför mycket inskränktes, detta särskilt med hänsyn lill de sak­ kunnigas motivering. Denna motivering synes också vara ägnad att ingiva sådana farhågor. Med den ändring som nu föreslås i paragrafen måste emel­ lertid alla behöriga sekretessbehov kunna tillgodoses.

I anledning av riksförsäkringsanstaltens anmärkning har en omformule­ ring vidtagits i första stycket av paragrafen, varigenom tydligt utmärkts att paragrafen omfattar handlingar i ärenden rörande förvärv, avyttring eller upplåtelse beträffande allt vad myndighet har att förvalta, även om det ej skulle vara statsegendom i egentlig mening.

Vidare har i anledning av framkomna anmärkningar angivits, att kommu­ nalmyndighet har att ställa sig till efterrättelse föreskrifter som meddelats av

134

Kurtti. Maj:ts proposition nr 140.

beslut rörande utlämnande må ej klagas. Förbehåll göres för parts rätt att hava tillgång till protokoll och andra handlingar. I und. 5 lämnas motsva­ rande föreskrifter med avseende å mål örn obehörigt användande eller yp­ pande av yrkeshemlighet eller om missbrukande av teknisk förebild, då handläggning skett inom stängda dörrar i syfte att förebygga skada för den som förmenas ha blivit kränkt genom den åtalade handlingen. I und. 11 slut­ ligen stadgas att handlingar och protokoll i äktenskapsmål, mål om faderskap och underhållsskyldighet till barn utom äktenskap samt mål örn äktenskap­ lig börd, som vid underrätten handlagts inom stängda dörrar, ej må utan par­ ternas tillstånd utlämnas till annan förrän 50 år efter deras död.

I åtskilliga fall finnas emellertid stadganden i allmän lag örn handläggning av mål inom lyckta dörrar vilka icke motsvaras av någon föreskrift i tryck­ frihetsförordningen rörande hemlighållande av handlingar i sådana mål. Så är fallet bland annat beträffande mål om omyndighetsförklaring, mål där förundersökning för villkorlig straffdom äger rum, mål som äro för anstän­ digheten eller sedligheten sårande samt mål om utpressning. Det står så­ lunda för närvarande en var öppet att utbekomma och publicera protokollen i dylika mål, ehuru handläggningen ägt rum inom stängda dörrar.

Enligt både 1927 och 1935 års förslag har för alla fall då domstol med till- lämpning av bestämmelse i allmän lag förordnat örn måls handläggning inom stängda dörrar bereus möjlighet till sekretess jämväl med avseende å pro­ tokoll och till domstolen ingivna handlingar i målet. Därvid har föreslagits för alla sådana mål gemensamma bestämmelser, enligt vilka sekretessen kon­ struerats i anknytning till konstruktionen av und. 4 och 5 i gällande tryck­ frihetsförordning.

Enligt 1935 års förslag, 34 §, som i detaljerna åtskilligt skiljer sig från 1927 ars, skola salunda när vid underdomstol — varmed de sakkunniga avse förutom allmän underrätt även polisdomstol, krigsrätt, vattendomstol och ägo- delningsrätt — mål handlägges inom stängda dörrar, protokollen över hand­ läggningen och därvid ingivna handlingar automatiskt bliva hemliga till dess målet blivit skilt från domstolens handläggning, dock med rätt för domstolen att medgiva tidigare utlämnande. När domstolen skiljer sig från målet, skall den, såvitt det finnes erforderligt, äga förordna örn fortsatt hemlighållande under viss tid, högst 60 år, därvid dock skall kunna föreskrivas att utläm­ nande må ske tidigare med enskilda parters samtycke. Vid fullföljd till hov­ rätt av mål däri underdomstol givit förordnande örn sekretess föreslås, att till hovrätten inkomna och där upprättade handlingar icke må utlämnas förrän hovrätten slutbehandlat målet, såvida ej hovrätten ger tillstånd där­ till. Då hovrätten skiljer sig från målet, skall den enligt förslaget ex officio pröva underdomstolens sekretessförordnande och äger att samtidigt förord­ na om fortsatt hemlighållande av sina egna handlingar i målet. Särskild kla­ gan över underdomstols sekretessförordnande skall ej vara tillåten. Vid full­ följd från hovrätt till Kungl. Majit skola gälla motsvarande regler som vid fullföljd till hovrätt. Slutligen har i förslaget upptagits en bestämmelse be­ träffande mål som i hovrätt eller högsta domstolen omedelbarligen upptagas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

135

Denna innehåller, att om i sådant mål prövas föreligga omständigheter som skulle föranleda handläggning inom stängda dörrar därest målet varit an­ hängig! vid underdomstol, förut angivna regler skola äga motsvarande till- lämpning. Någon reservation för parts rätt har ej behövt göras i denna para­ graf, då ett allmänt stadgande därom upptagits i 38 § i sakkunnigförslaget.

Magistraten i Västerås föreslår ändring i förslaget såtillvida att för ifråga­ varande handlingars hemlighållande efter det vederbörande mål slutbehand­ lats vid domstolen icke, såsom de sakkunniga föreslagit, skulle erfordras ett domstolens särskilda förordnande, utan att i stället skulle föreskrivas att handlingarna ej finge utlämnas förrän viss tid förflutit, förslagsvis 50 år, där ej domstolen i det slutliga utslaget annorlunda bestämde. Beslut örn handläggning inom stängda dörrar föreginges alltid av en prövning huruvida de därför föreburna skälen vore av den betydelse att de motiverade en sådan åtgärd. Om dylikt beslut fattades, torde i allmänhet anledning föreligga att undantaga vid handläggningen förda protokoll och därunder ingivna hand­ lingar från offentligheten, och det syntes då onödigt att domstolen i slutliga utslaget alltid skulle meddela utlämningsförbud vid äventyr att handlingarna eljest bleve offentliga. Det kunde dessutom tänkas att domstol av förbiseende underläte att meddela sådant förbud och att därigenom åt offentligheten pris- gåves vad som icke borde komma till allmänhetens kännedom.

De sakkunnigas förslag till sekretesslag innebär som regel att ett där med­ delat förbud mot utlämnande av allmän handling skall vara att tillämpa hos vilken myndighet handlingen än finnes. Från denna regel föreslås emeller­ tid undantag såvitt angår allmänna handlingar som inkommit till domstol varom nu är fråga. De sakkunniga förklara att det ej gärna läte sig göra att utöver den sekretess, som enligt de nyss refererade bestämmelserna skulle kunna åstadkommas vid nämnda domstolar, hålla handlingar i där anhängi- ga mål hemliga. Vid offentlig förhandling ingivna handlingar skulle princi­ piellt därvid uppläsas, och om så icke alltid skedde betraktades de i varje fall som föredragna och intoges i protokollet. Med hänsyn härtill ha de sakkun­ niga föreslagit ett stadgande i den särskilda lagen, 35 §, av innehåll att med avseende å handlingar, vilka inkommit till domstol som förut angivits i där anhängig! mål, icke skola gälla andra hinder för utlämnande än som följa av de angivna, i förslagets 34 § upptagna bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Uppsala län har häremot anmärkt, att handlingar som på grund av statens intressen vore hemliga icke borde bliva offent­ liga då de ingåves till domstol. Kammarrätten har erinrat örn bestäm­ melsen i 56 § 1 mom. femte stycket taxeringsförordningen därom att självdeklaration som tillhandahålles polis- eller åklagarmyndighet eller åbe­ ropas vid allmän domstol icke må utan den skattskyldiges samtycke offent­ ligen föredragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller omnämnas i vidsträcktare mån än som oundgängligen erfordras. Med hän­ syn härtill borde sekretesstadgandet i 17 § av de sakkunjiigas förslag bliva tillämpligt även då handlingarna funnes hos domstol varom nu är fråga.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Förevarande sekretessregler äro icke tillämpliga å arbetsdomstolens hand­ lingar, och någon sekretessföreskrift som direkt åsyftar dessa handlingar finnes ej heller eljest i sakkunnigförslaget. Arbetsdomstolen framhåller i sitt yttrande åtskilliga fall, då till domstolen ingivna handlingar borde hål­ las hemliga, men förklarar likväl att frågan om komplettering av förslaget med bestämmelser för domstolens del icke syntes vara av större vikt och att domstolen därför icke ansett sig böra framställa något bestämt yrkande därom. Arbetsdomstolen betonar att i allt fall den konstruktion som givits förevarande sekretessbestämmelser icke kunde tillämpas med avseende å arbetsdomstolen, för vilken några bestämmelser om handläggning inom stängda dörrar icke funnes. — Arbetsdomstolen har härjämte uttalat sig rörande lämpligheten av de ifrågavarande sekretessföreskrifterna ur de all­ männa domstolarnas synpunkter. Härutinnan har i huvudsak anförts, att även om reglerna örn handläggning inom stängda dörrar utvidgades och full- ständigades, vore själva kravet på sådan handläggning såsom förutsättning för handlings undantagande från offentligheten mindre tillfredsställande. En handling som skäligen icke borde bliva offentlig kunde komma att åbe­ ropas såsom bevismedel i ett särskilt avseende i mål som för övrigt icke på något sätt krävde handläggning inom stängda dörrar, en synpunkt som för arbetsdomstolens del hade alldeles särskild betydelse men som även vore att beakta med avseende å de allmänna domstolarna.

Otvivelaktigt föreligger ett kännbart behov av en utvidgning och reglering av sekretessföreskrifterna med avseende å domstolshandlingar. Det är mind­ re tillfredsställande att protokollen i vissa mål som på goda grunder hand­ läggas inom stängda dörrar skola vara prisgivna åt offentligheten. De sak­ kunnigas förslag synes innebära den efter nuvarande förhållanden i princip mest tillfredsställande lösningen. Även om en viss utvidgning av möjlighe­ ten att handlägga mål inom stängda dörrar, såsom från ett par håll betonats i yttrandena, skulle vara önskvärd, torde frågan härom icke lämpligen kun­ na upptagas i detta sammanhang. Och att anknyta sekretessen med avse­ ende å handlingar till andra förutsättningar än att handläggning inom stäng­ da dörrar ägt rum torde med det nuvarande i princip muntligt-protokolla- riska rättegångsförfarandet knappast böra ske.

Vad angår detaljerna i de sakkunnigas förslag synes vad magistraten i Vä­ sterås anfört icke böra föranleda ändring i detsamma. En god garanti för att sekretess icke onödigtvis upprätthålles för tiden efter det målets hand­ läggning avslutats torde vara, att fortsatt hemlighållande skall göras bero­ ende av domstolens särskilda beslut. Detta står också i överensstämmelse med gällande tryckfrihetsförordnings ståndpunkt i und. 4 och 5.

Emellertid lia en del smärre jämkningar vidtagits i förslaget, övervägande av redaktionell natur. Termen underdomstol har såsom icke fullt bestämd till sin innebörd undvikits. I stället ha nämnts allmän underrätt, polisdom­ stol och krigsrätt, vilka torde vara de domstolar för vilka paragrafen kan er­ hålla praktisk betydelse. Paragrafens fjärde stycke har begränsats till att avse fall då i brottmål, varmed hovrätt såsom första instans tager befattning,

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

lingar eller giva dispens från lagens sekretessföreskrifter. Ändring i beslut av denna art vilka meddelats av statsmyndighet torde väl i regel kunna sökas i administrativ ordning på grund av allmänna förvaltningsrättsliga prin­ ciper, men om dylika ärenden fullföljas hos Konungen skola de avgöras i statsrådet. Det synes emellertid lämpligt att på föreslaget sätt fastslå att Konungen alltid skall kunna fritt övergripa myndigheternas ifrågavarande beslut.

38 §.

Här upptages i oförändrad form det i 1935 års förslag under 37 § införda stadgandet, att där det finnes erforderligt för tillvaratagande av Kronans, menighets eller enskilds rätt, Konungen må utan hinder av vad eljest i före­ varande lag stadgas förordna om handlings utlämnande.

Från ett par håll ha uttalats betänkligheter mot den rätt som sålunda till­ lagts Konungen att bryta sekretess. Advokatsamfundet finner sålunda möj­ lighet väl böra finnas att i sådana fall som i stadgandet avses utfå eljest hem­ liga handlingar men anser att prövningen av frågor om sådant utlämnande icke borde ske av Kungl. Maj:t i statsrådet — dock möjligen med undantag för frågor rörande statsrådsprotokoll samt handlingar i utrikes- och försvars- ärenden m. fl. — utan i stället, såvitt handlingens utfående är erforderligt för tillvaratagande av enskild rätt, som regel anförtros domstol.

Vad mot stadgandet anmärkts torde icke sakna ett visst berättigande. Men såsom advokatsamfundet självt antytt bör det åtminstone i en del fall an­ komma på Kungl. Majit i statsrådet att pröva, om en handling kan utläm­ nas med hänsyn till ett statsintresse som påkallar dess hemlighållande. Det torde möta betydande svårigheter att urskilja de fall då prövningen bör ske i nämnda ordning. Spörsmålet sammanhänger dessutom med den ännu i lag väsentligen oreglerade frågan örn editionsplikt i process med avseende å handlingar överhuvud. De sakkunniga ha uttalat att spörsmålet, huruvida och i vad mån beträffande hemliga allmänna handlingar en editionsplikt borde gälla för kronan i processer vid allmän domstol, lämpligen torde böra lösas i samband med den allmänna rättegångsreformen. Till detta uttalan­ de kan jag ansluta mig.

39 §.

I denna paragraf är införd den i 38 § av 1935 års förslag upptagna bestäm­ melsen att vad i förevarande lag stadgas ej i annat än ett specialfall länder till inskränkning i sökandes, klagandes eller andra parters rätt att i mål och ärenden hos domstol eller annan myndighet utbekomma protokoll och andra handlingar. De sakkunniga framhålla att denna bestämmelse, vilken så­ lunda gäller icke blott domstolshandlingar utan även andra myndigheters handlingar, föranledes av allmänna process- och förvaltningsrättsliga prin­ ciper. Den ifrågavarande rätten att utbekomma handlingar medför emel­ lertid ej rätt att i tryck utgiva dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

139

40 §.

Paragrafen motsvarar 39 § i 1935 års förslag och innehåller bestämmelser om straff för den som utlämnar handling i strid mot lagens föreskrifter eller mot förbud som jämlikt densamma meddelats samt för den som bryter mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande. Endast några redaktionella jämkningar ha gjorts i förhållande till nämnda förslag. På motsvarande sätt som i annat sammanhang föreslagits beträffande brott mot § 2 tryckfrihets­ förordningen skall enligt förevarande lagrum, om brott är begånget i äm­ bete eller tjänst eller eljest är av beskaffenhet att förskylla straff jämlikt allmän eller särskild lag, tillämpas straff som där är stadgat. Dagsbotssyste- met skall därvid i förekommande fall tillämpas. Subsidiärt utsättes i före­ varande lagrum dagsböter som straff med möjlighet att vid brott med avse­ ende å handlingar som i 1—4, 20 och 36 §§ avses ådöma fängelse. Det sy­ nes riktigast att tillämpa dagsbotssystemet vid brott mot sekretesslagen, ehuru det ej skall tillämpas vid brott mot tryckfrihetsförordningen.

Det torde vara en fördel att på sätt genom det föreliggande förslaget sker gällande tryckfrihetsförordnings skiftande straffsatser vid brott mot sekretess­ bestämmelserna ersättas med gemensam straffbestämmelse. Beträffande den nuvarande straffsatsen för brott med avseende å handlingar rörande under­ sökning av monopolistiska företag och sammanslutningar, böter upp till 10,000 kronor eller vid synnerligen försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader, torde, såsom ock de sakkunniga framhållit, den högsta bötessatsen icke behöva bibehållas utan såsom för andra brott mot utläm­ ningsförbud dagsbotssystemet böra tillämpas, helst enligt förslaget straffet också kan sättas till fängelse i högst 2 år.

41 §.

Denna paragraf, som motsvarar 40 § i 1935 års förslag, fastslår uttryckligen att allmänna processrättsliga regler skola tillämpas vid åtal för förbrytelse mot den förevarande lagen.

Promulgationsbestämmelsen.

Sekretesslagen bör träda i kraft samtidigt med grundlagsändringar i äm­ net, vilket här utsäges. Hit ha såsom förut nämnts överflyttats de i 1935 års förslag under 1 § upptagna bestämmelserna rörande statsrådsprotokoll m. fl. handlingar som upprättats före lagens ikraftträdande.

Yrkanden om sekretess vilka icke ansetts böra föranleda åtgärd.

I yttrandena över 1935 års förslag lia framställts några yrkanden örn infö­ rande av sekretess, vilka icke ansetts böra föranleda någon åtgärd och vilka icke lämpligen kunnat behandlas under någon i förslaget upptagen paragraf.

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Militieombudsmannen har ifrågasatt hemlighållande av handlingar i mili­ tära befordringsfrågor såvitt de röra någons personliga förhållanden.

Redan vid förarbetena till 1912 års betänkande framfördes ett dylikt krav från militärt håll. I betänkandet avvisades emellertid detta yrkande, då någon inskränkning i den allmänna kontrollen i förevarande avseende vad armén och flottan anginge icke vore mera av behovet påkallad än beträffande be- fordringsväsendet i fråga örn civila befattningar.

Militieombudsmannen framhåller nu att i utlåtanden angående officerares och underofficerares samt med dem i rang likställda civilmilitära personers lämplighet för befordran icke torde kunna undvikas att stundom vederböran- des rent personliga förhållanden vidrördes. Då såvitt möjligt personliga för­ hållanden borde vara undandragna offentligheten, syntes böra övervägas in­ förande av stadgande, att dylika utlåtanden i vad de rörde sådana förhållan­ den icke finge utlämnas utan samtycke av den som i utlåtandet avsåges förr­ än förslagsvis 60 år förflutit, eventuellt med sådant förbehåll om utlämnande då trygghet funnes att det ej lände vederbörande till skada eller förklenande som i 1935 års förslag förekomme med avseende å handlingar rörande per­ sonliga förhållanden.

Beträffande befordringsfrågor göra sig behovet av allmänhetens kon­ troll och önskvärdheten av att misstankar för väld och mannamån icke upp­ komma med synnerlig styrka gällande. Inskränkningar i offentlighetsregeln böra här icke ske utan tvingande skäl. Örn än blottande av personliga för­ hållanden i befordringsärenden någon gång skulle kunna vara hårt för veder­ börande, lärer i allt fall hänsynen härtill böra vika för offentlighetsintresset.

Skolöverstyrelsen har i anslutning till tidigare yttranden framhållit att på skolväsendets område sekretessbehov förelåge dels i disciplinära ärenden rö­ rande lärares förhållande i tjänsten särskilt med avseende å läkarutlåtanden, dels beträffande vissa skoldisciplinen rörande handlingar såsom klasskon- ferensprotokoll, anmärkningsböcker samt förvisningsdomar och andra hand­ lingar i disciplinmål, dels ock för lärjungars skriftliga arbeten. Även från Stockholms stads sida ha framförts sekretessyrkanden på förevarande om­ råde.

Det torde vara såväl i allmänhetens som i lärarnas intresse att förhållandena vid undervisningsanstalterna i största möjliga utsträckning äro underkastade offentlighet. I den diskussion som tidigare förts rörande lämpligheten av sekretess för handlingar angående lärares förhållande i tjänsten har från lärarhåll framförts direkta gensagor mot förslag att inskränka den gällande publiciteten. Beträffande handlingar rörande lärjungars uppförande och dylikt lärer något sekretessbehov ej ha gjort sig gällande med den styrka att lagstadgande kan anses fullt motiverat. Detsamma torde i än högre grad gälla lärjungars skriftliga arbeten, i den mån dessa överhuvudtaget kunna anses som allmänna handlingar.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande gjort en framställning i syfte att an­ mälningar mot läkare och mot ämbets- och tjänstemän för försummelse i

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

141

verksamheten eller tjänsten samt framställningar örn utredning i dylikt hän­ seende icke skulle få offentliggöras förrän ärendet blivit avgjort, varigenom allmänheten skulle få en samlad överblick över vad som förekommit och den som blivit föremål för anmälan eller framställning icke i sådan utsträck­ ning som nu ofta vore fallet behöva utsättas för oförtjänt lidande.

De av styrelsen framförda synpunkterna sakna icke berättigande. Frågan om en handlingssekretess i ärenden som de berörda är dock utomordentligt ömtålig, då nämligen även i dessa ärenden ett synnerligen starkt offentlighets- intresse gör sig gällande. I viss mån torde de olägenheter som styrelsen framhållit kunna undanröjas på andra vägar än den föreslagna. Frågan synes vara i behov att ytterligare övervägas innan slutlig ståndpunkt till den­ samma kan tagas.