Prop. 1946:264
('med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom närings\xad livet, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 264-
1
Nr 264,
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
övervakning av konkurrensbegränsning inom närings livet, m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels jämlikt § 87 regeringsfor men antaga härvid fogade förslag till lag örn övervakning av konkurrensbe gränsning inom näringslivet samt lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma all männa handlingar, dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Gunnar Myrdal.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. t sami. Nr 264.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Förslag
till
Lag
om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1
§•
I syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom nä
ringslivet skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom särskild under
sökning.
Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervak
ningsmyndighet).
Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2
§•
Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning av över
vakningsmyndighet anmäla av honom ingånget eller eljest biträtt kartellav
tal eller annan liknande konkurrensbegränsande överenskommelse, som berör
pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.
Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande den
som yrkesmässigt
utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med
in- eller utländskt mynt eller med värdpapper,
överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,
upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller
utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets
tillstånd.
Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana
yrkesutövare.
3 §•
Anmaning må avse jämväl överenskommelse, som föreligger vid viss fram
tida tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
3
4
§•
Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom
av övriga handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens in
nehåll. Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan
fogas fullständig redogörelse för innehållet.
5
§•
över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid sär
skild undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall
föras register (kartellregister).
Om särskild undersökning.
6
§■
Finner övervakningsmyndighet beträffande verksamhet, som i 2 § avses,
anledning att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller före
ligga eljest särskilda skäl därtill, äger myndigheten besluta att verksamheten
skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten av kon
kurrensbegränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.
7
§■
För undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yr
kesutövaren att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespon
dens och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersök
ningen, samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.
Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.
8
§•
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för under
sökningens fullföljande erforderligt, äger övervakningsmyndighet förelägga
jämväl annan än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i
den utsträckning i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där
sägs.
Allmänna bestämmelser.
9 §•
Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 eller 8 § äger över
vakningsmyndighet utsätta vite.
10
§.,
Underlåter någon att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i
2 § sägs, eller lämnar någon vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 §
avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, straffes med
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fäng
else i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med un
dersökning, varom i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt
för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han
under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han
begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller
för att göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av målsäganden.
11
§•
Förekommer vid domstol mål örn utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §,
eller örn brott, som i 10 § sägs, och finnes målets offentliga handläggning
kunna för någon medföra skada genom yppande av affärs- eller driftförhål
lande, må domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda
dörrar.
12
§.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
13 §.
Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, ägei
att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.
14 §.
över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och äm
betsverks beslut är stadgad.
15 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för till-
lämpning av denna lag.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersök
ning angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall
sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som
inletts innan den nya lagen trätt i kraft.
Kungl. Majlis proposition nr 264
5
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om, inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade
lydelse.
20
§.
Handling, som inkommit till övervakningsmyndighet varom förmäles i
lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, må, i
den mån handlingen innehåller upplysningar örn yrkesutövares affärs- eller
driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke i
andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugo år förflutit från
handlingens datum. Vad nu sagts gäde ock hos myndigheten upprättad hand
ling, dock ej kartellregister.
På framställning av vederbörande yrkesutövare eller myndighet, som avses
i första stycket, äger Konungen, örn särskilda skäl därtill äro, förordna, att
kartellregister, såvitt angår däri intagna uppgifter rörande viss överenskom
melse, icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det anteckning om över
enskommelsen gjorts i registret. Har framställning örn sådant förordnande
gjorts, må, innan ärendet blivit av Konungen avgjort, kartellregister i den del
framställningen avser icke utlämnas. Vad nu sagts gäde ock handlingarna i
ärendet; om utlämnande av sådan handling efter ärendets avgörande åge vad
i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 april 1946.
Närvarande:
Statsministern
Hansson,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdeparte
menten anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, fråga
om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet
samt anför därvid följande.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, vilken tillkallades ge
nom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944, har med skrivelse den 21 sep
tember 1945 framlagt ett betänkande (SOU 1945: 42) med bl. a. förslag till
lag örn övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
Sedan yttranden över betänkandet inhämtats från myndigheter och sam
manslutningar, anhåller jag nu att få upptaga denna fråga till behandling.
Gällande lagstiftning.
Till en början torde jag i korthet få redogöra för nu gällande lagstiftning
på området.
I anledning av skrivelse från 1920 års riksdag med hemställan om en all
sidig utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar till
satte Kungl. Maj:t år 1920 en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,
med uppdrag att utarbeta och avgiva förslag till lagstiftning på området. Se
dan kommittén avgivit betänkande med förslag till lag om vissa åtgärder be
träffande monopolistiska företag och sammanslutningar samt detta varit före
mål för ytterligare överväganden, framlades vid 1925 års riksdag proposi
tion i ämnet. Propositionen ledde till antagandet av lagen den 18 juni 1925
örn undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
Enligt denna lag, i det följande benämnd 1925 års lag, kan företag eller
sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning av varor eller andra
förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverk
samhet, göras till föremål för undersökning med syfte att utreda företagets
eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållandena
här i riket. Förutsättning därför är, att företaget eller sammanslutningen kan
antagas vara av monopolistisk natur. Om sådan undersökning förordnar Ko
nungen, när skäl därtill äro. Undersökning verkställes av ämbetsmyndighet
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
7
eller av en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna personer. Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller de förordna de personerna att betrakta som särskild myndighet (undersökningsmyndig- het). Företrädare, föreståndare eller ledare för företag eller sammanslutning, som är föremål för undersökning, kan av undersökningsmyndighet föreläg gas att förete handelsböcker och andra handlingar, vilka kunna lämna upp lysning örn företaget eller sammanslutningen. Representant, som nu sagts, kan vidare åläggas att bereda undersökningsmyndighet eller dess ombud tillträde till företagets eller sammanslutningens lokaler ävensom att lämna erforderliga upplysningar i saken, dock icke sådana som innebära yr keshemligheter av teknisk natur. Upplysningsskyldig kan slutligen åläggas att personligen inställa sig för undersökningsmyndighet. I vissa fall kan även annan än nyssnämnda representanter för företag eller sammanslut ning åläggas upplysningsskyldighet. Undersökningsmyndighet äger utsätta vite vid meddelande av föreläggande eller kallelse samt fälla till vite. Un- dersökningsmyndighets beslut må överklagas hos Kungl. Majit. I fråga om offentligheten av sådana handlingar, vilka inkommit till eller upp rättats hos undersökningsmyndighet, stadgas i lagen, att de må utlämnas en dast såvitt de icke röra affärs- eller driftförhållande eller, i den mån hand lingen är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd eller efter det tjugufem år förflutit från handlingens datum. För uppgiftsskyldig som mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift stadgar lagen böter och i fall av syn nerligen försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Samma straffpåföljd gäller för den som tagit befattning med undersökning och som obehörigen yppar affärs- eller driftförhållande, varom han erhållit känne dom i samband med undersökningen, eller obehörigen begagnar sig av sådan kännedom. Mål om förbrytelse mot lagen må handläggas inom stängda dör rar, därest målets offentliga handläggning finnes kunna medföra skada ge nom yppande av affärs- eller driftförhållande.
I 20 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, i fortsättningen kallad sekretesslagen, hänvisas till sekretessbestämmelserna i 1925 års lag genom ett stadgande av innehåll, att handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos undersökningsmyndig het, varom förmäles i 1925 års lag, ej må utlämnas i andra fall eller annan ordning än i nämnda lag sägs.
Kommissionens betänkande.
Kommissionen lämnar inledningsvis en översikt av skilda företeelser inom näringslivet, som i nationalekonomien bruka angivas som exempel på mo- nopolistisk eller ofullständig konkurrens. Kommissionen anför därvid bl. a. följande.
Med industrialiseringsprocessens fortgång har näringslivets struktur under gått en genomgripande förändring. Den tekniska utvecklingen har lett till uppkomsten av storföretag, vilka i hård konkurrens med varandra sökt er-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Övra marknaden. Ibland har ett företag lyckats tränga ut de övriga, varefter det förstnämnda kvarstått som ensamtillverkare för en avgränsad, större eller mindre marknad. Andra gånger lia företagen ansett en sammanslagning vara till större fördel än en ruinerande konkurrens och åter andra gånger har konkurrensen lett till att företagen träffat överenskommelser rörande priser, avsättning m. m., vilka överenskommelser kunnat vara av mer eller mindre fast natur. Även i sådana fall, då företagens storlek varit mindre och deras antal ganska stort, har konkurrensen kunnat få samma följder. Samarbetet har då ofta börjat för andra ändamål, exempelvis för tillvara tagande av mera allmänna intressen. Den kontakt som härigenom uppstått mellan företagarna inom branschen i fråga har sedermera underlättat ett fastare samarbete i konkurrensbegränsande syfte.
Konkurrensbegränsningarna i det moderna näringslivet omfatta icke en bart dessa mera uppenbara former av faktiskt monopol eller organiserad samverkan med formella avtal eller med överenskommelser av annan art. För det första kan, när antalet företagare på marknaden är så litet, att ve derbörande känner till den prissättning de övriga tillämpa, ett monopolpris uppstå utan att överenskommelse härom träffas. Så torde ibland vara fallet på lokala marknader och i branscher, där antalet företagare begränsas ge nom att statliga eller kommunala myndigheter uppställa vissa villkor för yrkets utövande. Även på stora marknader kunna liknande företeelser kon stateras. För det andra kan ett företag uppnå en sådan storleksordning i för hållande till de övriga, att dess prissättning blir normerande för marknaden.
Men konkurrensförhållandena påverkas även av andra omständigheter, till exempel förekomsten av märkesvaror. En producent av en märkesvara har en viss förmånsställning på sin speciella varumarknad. I jämförelse med en ren monopolist har han visserligen att räkna med starkare potentiell kon kurrens från tillverkare av varor, vilka kunna ersätta hans produkt, och han måste i sin prissättning taga hänsyn härtill. Men inom vissa gränser har han möjlighet att vid fastställandet av priserna utnyttja sin förmåns ställning, därför att köparna av hans produkt av den ena eller andra orsaken föredraga denna framför andra likartade produkter, så länge prisskillnaden icke blir alltför stor. På detta område skulle en priskonkurrens ofta kunna starkt reducera företagens vinst, varför producenterna antingen föredraga att träffa uppgörelse örn att hålla vissa priser eller också, i all synnerhet örn de äro fåtaliga, utan överenskommelser hålla gemensamma priser. Sin ställ ning på marknaden uppnår producenten i sådana fall icke genom prissänk ning utan genom en omfattande reklam eller genom vissa detaljer i varans utstyrsel och förpackning, vilka utan att lia något egentligt värde för kon sumenten draga köparnas uppmärksamhet till denna vara. Den kostnads ökning, som härigenom uppkommer, får vägas mot vinsten av en ökad av sättning. Inom distributionen återfinnas lokala detaljhandlarmonopol, som kunna uppstå på grund av butikens belägenhet eller på grund av kundernas bristande kännedom örn prissättningen hos konkurrenterna, deras vana att handla i viss affär m. m.
Under hänvisning till den sålunda lämnade redogörelsen för olika konkur rensbegränsande företeelser inom näringslivet uttalar kommissionen, att en kontroll på förevarande område icke kunde, om den skulle bliva effektiv, begränsas till karteller och ensamtillverkare utan måste sträcka sig över ett mera vidsträckt område av näringslivet. Kommissionen fortsätter härefter.
Kommissionen vill emellertid starkt understryka att förekomsten av orga niserad samverkan mellan företag eller av företag med monopolistisk ställ
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
9
ning på marknaden icke i och för sig är en anledning till ingrepp från sam hällets sida. Tvärtom kan en samverkan eller en sammanslagning av smärre företag till större enheter i vissa fall vara en förutsättning för en rationali sering av produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras att missbruk och missförhållanden — såsom produktionsbegränsningar, orim ligt höga priser i förhållande lill kostnaderna, konserverandet av kostnads krävande produktionsmetoder m. m. — verkligen föreligga och dessa ej kunna elimineras på annat sätt, som ett statligt ingripande blir aktuellt. Man skulle även kunna uttrycka det så, att samverkan och företagskoncentration har sitt samhälleliga existensberättigande endast i den rationalisering, som däri genom möjliggöres.
För efterkrigstiden har kommissionen uppsatt som den offentliga ekono miska politikens mål att åstadkomma en hög och jämn sysselsättning. Detta förutsätter att faktorer av institutionell, företagspolitisk eller annan art icke förhindra att förefintliga produktiva resurser utnyttjas på ett sätt, som svarar mot det uppställda målet.
Det är därför ett samhälleligt intresse att företag, som arbeta på områden av näringslivet, där ofullständig konkurrens räder, icke bedriva en restrik tiv produktionspolitik, vilken skulle kunna leda till ofullständig sysselsätt ning av arbetskraften och en sämre försörjning än som annars vöre möjlig med tillgängliga resurser.
Den restriktiva produktionspolitik, för vilken konkurrensbegränsningarna skapa förutsättningar, tar sig uttryck i en monopolistisk prissättning, däri genom att priset under sådana förhållanden kan sättas högre än örn fri konkurrens råder eller örn företaget icke utnyttjar de möjligheter konkur rensbegränsningarna skapa. De högre priserna medföra en inskränkning av konsumenternas efterfrågan, vilket betyder en sämre försörjning med de produkter det gäller. På grund av efterfrågans bristande elasticitet innebär vidare en monopolistisk prispolitik ofta, att konsumenternas utgifter för varan i fråga bli större än de skulle varit vid frikonkurrenspriset, enär kon sumtionen inskränkes proportionsvis mindre än priset höjes. Konsumenter nas möjligheter att köpa andra varor minskas härigenom. En restriktiv pro duktionspolitik kan sålunda få återverkningar på sysselsättningen utanför området för den ofullständiga konkurrensen.
Som framgår av det sagda, bortser kommissionen icke från den rationali sering och kostnadssänkning, som ofta genomföres i samband med en trust- och kartellbildning, exempelvis genom nedläggandet av ineffektiva företag och koncentration av driften. Samtidigt kan man dock konstatera tendenser i motsatt riktning, särskilt när ett monopol ägt bestånd en längre tid. En ensamtillverkare, som icke har pressen från konkurrenter, kan sålunda bliva efter i teknisk utveckling och bibehålla ineffektiva produktionsmetoder. I en kartell kan prissättningen komma att anpassas efter de företag, som är ineffektivast och som arbeta med de högsta kostnaderna. Produktionskost- nadsnivån kommer i bägge dessa fall att ligga högre än den skulle ha gjort, örn fri konkurrens hade varit rådande. Samhällets produktiva resurser kom ma härigenom ej att få den användning, som leder till bästa möjliga pro duktionsresultat och högsta nationalinkomst.
Örn föietagen inom en viss bransch bundit priserna genom överenskom melser eller örn monopolprissättning uppstått utan överenskommelser på sätt som nu beskrivits, kunna företagen stundom överdimensionera sin egen för säljningsorganisation genom att anställa agenter och handelsresande, anordna dyrbara utställningslokaler m. m., eller också kunna dc erbjuda återförsäl jare höga rabatter, varigenom vinstchanserna inom detaljhandeln ökas. Detta kan i sin lur leda till en överdimensionering av den bransch det är fråga
Kungl. Majlis proposition nr 264.
om. Den kostnadsökning som härigenom uppstår och som inkräktar på mo nopolvinsten leder ofta till att överenskommelsen mellan företagarna utvid gas att omfatta även rabatter och försäljningsförhållanden eller att nya över enskommelser i denna riktning träffas. I den må så icke sker, kommer mo nopolvinsten alt reduceras. Trots en dylik konkurrens mellan företagen blir resultatet, att de produktiva resurserna ofta bli sämre utnyttjade än vid priskonkurrens.
I de fall, då monopolbildningar åstadkomma en stegring av företagsvins ten utöver vad som vid fri konkurrens skulle vara möjligt, är det naturligt, att fackliga organisationer söka utnyttja situationen i syfte att låta arbets kraften genom högre löner komma i åtnjutande av en del av den genom monopoliseringen åstadkomna mervinsten. Detta behöver dock icke innebära, att arbetarna lia ett medvetet intresse av monopolets bibehållande; skulle fri konkurrens återställas, torde nämligen lönerna i många fall kvarbliva vid den höjda nivån. Men vid monopol ha arbetsgivarna större möjlighet än eljest alt genom prishöjning avvältra en del av en eventuell lönestegring på konsumenterna, och löneförhöjningar kunna därför under sådana förhål landen bidraga till att göra hushållningen mera restriktiv. I enstaka fall förekommer, att fackliga organisationer direkt samverka med företagarna i konkurrensbegränsande syfte.
Utöver de nu diskuterade verkningarna kan den ofullständiga konkurren sen få konsekvenser av fördelnings- och prispolitisk ari.
I vissa fall uppstå sålunda monopolvinster, vilka, även om de genom be skattning kunna mer eller mindre fullständigt indragas till det allmänna, in nebära en icke önskvärd omfördelning av inkomsterna. Vidare kan den mo- nopolistiska prisbildningen medföra kostnadsstegringar, vilka påverka pris strukturen. Detta senare förhållande är av särskilt intresse i nuvarande läge.
I yttrande den 26 september 1944 över priskontrollnämndens förslag till ny prisregleringslag, framhåller kommissionen i fortsättningen, hade kom missionen enhälligt uttalat sig för priskontrollens avskaffande, så snart nor mala förhållanden inträdde. Förutsättning härför vore emellertid, att pri serna anpassade sig efter de sjunkande kostnaderna. För att priskontrollen i sin nuvarande form icke skulle behöva bibehållas längre än som vore ound gängligen nödvändigt, vore det enligt kommissionens uppfattning önskvärt att bevakningen av de områden, på vilka konkurrensen vore begränsad, kun de övertagas av ett nytt samhälleligt organ med speciell uppgift att följa utvecklingen på dessa begränsade områden.
Det torde icke, uttalar kommissionen ytterligare, kunna undvikas, att de olika åtgärder, som beslutats eller föreslagits i syfte att upprätthålla syssel sättningen under en kommande lågkonjunktur, skulle komma att medföra en viss stelhet i fråga om arbetslönerna. Då det kunde befaras, att en dylik ut veckling skulle ställa vårt land i en ogynnsam konkurrensställning gentemot utlandet, vore det av vikt, att företagens kostnader hölles nere genom rationa- liseringsåtgärder av olika slag, förbättrad organisation m. m. Ett led i en kost- nadssänkande politik, vilken icke byggde på nedpressning av lönerna, vore att förhindra konkurrensbegränsningar på hemmamarknaden att verka pris- och därigenom även kostnadsuppehållande.
Vid kommissionens betänkande är som bilaga 2 fogad en redogörelse för utbredningen av och formerna för den organiserade samverkan, som för när
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
11
varande gör sig gäliande inom svenskt näringsliv. Redogörelsen bygger dels på de undersökningar, som på sin tid verkställdes av 1936 års näringsorga- sationssakkunniga och som framlades i deras betänkande om organiserad samverkan inom svenskt näringsliv (SOU 1940:35), och dels på komplette rande lindel sökningar, som kommissionen låtit verkställa för tiden efter avgivandet av nyssnämnda betänkande. På grundval av dessa undersökningar lämnar kommissionen i sitt betänkande en översikt över koncentra- tionstendenser på olika områden av näringslivet före och under kriget. I denna framhålles att näringsorganisationssakkun- niga beträffande förhållandena under åren närmast före kriget som allmänt omdöme uttalat att starka koncentrationstendenser gjort sig gällande på skilda områden mom näringslivet samt att tendenserna i främsta rummet tagit sig uttryck i organiserad samverkan mellan olika företag, medan uppbyggandet av mycket stora företagsenheter spelat mindre roll. De sakkunniga hade vi dare konstaterat, att samverkan i första hand gällt reglering av marknads förhållanden såsom prissättning, konkurrensmetoder och konkurrensvillkor. Hos vissa företag hade de sakkunniga konstaterat en prispolitik, som måste betecknas sorn missbruk av möjligheten att behärska den svenska markna den för de varuslag, som vederbörande företag producerade eller saluförde. Kommissionen uttalar för egen del sammanfattningsvis, att de koncentra tionstendenser, som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, i stort sett konserverats under kriget och i viss utsträckning blivit påtagligare.
Då de konkurrensbegränsningar av icke obetydlig omfattning, som sålunda konstaterats föreligga på skilda områden inom näringslivet, enligt kommis sionens uppfattning icke kunde förväntas minska under den kommande efterkrigsperioden, funnes skäl att föranstalta om utredning och övervak ning i syfte att vinna nödig kunskap om hithörande spörsmål. Förekomsten av konkurrensbegränsande företeelser gåve visserligen, såsom kommissionen även i tidigare sammanhang framhållit, icke i och för sig anledning till in gripanden från samhällets sida. Örn det emellertid vid bedömning av de vid utredningen och övervakningen vunna resultaten skulle visa sig, att missbruk och skadliga verkningar förekomma på vissa områden inom näringslivet, borde samhället ingripa för åstadkommande av rättelse. Även örn utvecklingshäm- mande och prisfördyrande verkningar av existerande konkurrensbegränsande företeelser icke gjort sig märkbara i större omfattning under krigsåren, kunde risker därför ånyo bliva aktuella, då de speciella förhållanden, vilka karak teriserat kristidens reglerade ekonomi, icke längre verkade återhållande.
Den utrednings - och övervakningsverksamhet, som er fordras för vinnande av den nödvändiga kunskapen örn de konkurrensbe gränsande företeelserna, föreslår kommissionen skola organiseras etter i hu vudsak följande riktlinjer. Verksamheten bör inriktas på tre olika uppgifter. Först måste verkställas en allmän fortlöpande analys av marknadsförhållan dena, avseende att klarlägga de strukturella förändringarna inom vart näiings- liv och den ofullständiga konkurrensens roll härvidlag. Den andra uppgiften är att skapa en ständigt aktuell kunskap örn förekomsten av kartellavtal och
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Som tredje och sista uppgift för den angivna verksamheten uppställer kommissio nen utförande av specialundersökningar i sådana fall, då inom områden med ofullständig konkurrens missbruk och eljest skadliga verkningar kunna be faras.
Den första uppgiften, nämligen den allmänna analysverksamhe- t e n, finner kommissionen böra överlämnas till konjunkturinstitutet. För lö sande av denna uppgift skulle institutet lia att vid sina slrukturundersökning- ar och sin allmänna analys av pris-, kostnads- och vinstutvecklingen taga sär skild hänsyn till verkningarna av den ofullständiga konkurrensen. Emeller tid anser kommissionen det vara nödvändigt för detta arbete, att den löpande prisstatistiken reformeras och förbättras i olika hänseenden.
Den andra uppgiften, som skulle innefatta skapande av kunskap örn förekomsten av överenskommelser av konkurrens begränsande natur, bör enligt kommissionen lösas på så sätt, att myn dighet eller annat statligt organ registrerar dylika överenskommelser i ett offentligt kartellregister. Myndigheten eller organet skulle genom sin verk samhet åvägabringa en successiv kartläggning av näringslivet med hänsyn till förekomsten av sådan ofullständig konkurrens, som har sin grund i konkur rensbegränsande överenskommelser. Uppgiften bör enligt kommissionen lämp ligen anförtros åt en särskild, för ändamålet inrättad byrå inom kom merskollegium, direkt underställd ämbetsverkets chef. Förutom registreringen kunde byrån, såsom ett centralt utredningsorgan på förevarande område, även handha bearbetningen av det inkommande materialet.
Syftet med den tredje utrednings- och övervakningsuppgiften, utförande av specialundersökningar, skulle vara att genom granskning av yrkesutövares handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar un dersöka, huruvida yrkesutövaren utnyttjat en monopolistisk ställning på ett ur samhällellig synpunkt icke önskvärt sätt. Sådana undersökningar böra en ligt kommissionens uppfattning i regel utföras av det centrala utrednings- organet, d. v. s. nyssnämnda byrå inom kommerskollegium. Dock fin nas, betonar kommissionen, områden inom näringslivet, där andra statliga myndigheter kunna tänkas vara bättre skickade att utföra undersökningsupp- drag av ifrågavarande slag. Som exempel nämner kommissionen bankväsen det, försäkringsväsendet, jordbruksnäringen samt biltransportväsendet. Be slut om vilka myndigheter som skola få befogenhet att verkställa special undersökningar synes emellertid enligt kommissionens uppfattning icke be höva fattas, förrän det centrala utredningsorganet tillsatts och blivit i tillfälle att framlägga förslag beträffande övervakningsverksamhetens planläggning.
Sammanfattningsvis uttalar kommissionen, att det vore av vikt att organisa tionen för ett utrednings- och övervakningsarbete på förevarande område icke fastlåstes i alltför stela former.
Beträffande frågan örn åtgärder mot missbruk på områ den inom näringslivet med ofullständig konkurrens ut vecklar kommissionen i huvudsak följande synpunkter. Det syntes ej lämpligt,
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
13
att de utredande och övervakande organen finge till uppgift att bedöma, huru
vida yrkesutövare gjort sig skyldig till sådant missbruk att ingripande däremot
vore påkallat. Än mindre borde organen lia till uppgift att föreslå eller besluta,
att dylikt ingripande skulle ske. De nu nämnda uppgifterna liksom uppgif
ten att bestämma formen för ingripandet borde i regel tillkomma Kungl. Maj :t.
I vissa fall torde för ett ingripande riksdagens medverkan erfordras. Som
exempel på tänkbara former för statliga ingripanden ville kommissionen an
föra bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga företag
samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen. Vissa leda
möter i kommissionen hade dock ansett, att rättelse under alla förhallanden
borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder än förstatligande. Ofta
kunde enligt kommissionens mening rättelse troligen åstadkommas genom
förhandlingar mellan en av Kungl. Majit för ändamålet tillsatt kommission
samt vederbörande yrkesutövare eller sammanslutning. Planeringskommis
sionen räknade med att statliga åtgärder över huvud icke skulle bliva tal
rikt förekommande, örn blott tillräcklig publicitet skapades kring förhållan
dena på områden, där konkurrensen vore begränsad. Publicering på bred
bas — med vederbörlig hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse av
skydd för affärshemligheter — av det i samband med övervakningen in
komna materialet skulle tjäna flera syften. Den allmänna diskussionen i hit
hörande frågor skulle sålunda komma att vinna i saklighet, och grundlösa
beskyllningar och misstankar kunde undvikas. Vidare kunde vissheten om
att de konkurrensbegränsande metoderna komme att framläggas inför en
större allmänhet verka som en hämsko på eventuella tendenser till missbruk.
Slutligen kunde genom publiciteten potentiella konkurrenters uppmärksam
het komma att fästas på områden med oskälig prisbildning.
För att möjliggöra en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser
i enlighet med de av kommissionen angivna riktlinjerna erfordrades, fram
håller kommissionen, lagregler enligt vilka yrkesutövare och sammanslut
ningar inom näringslivet kunde åläggas att för registrering hos vederbörande
övervakningsorgan anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och
som vidare gåve övervakningsorgan befogenhet att för specialundersökning
ars genomförande inhämta nödiga uppgifter. Stadgandena i 1925 års lag
erbjöde visserligen möjligheter härutinnan. Den innehölle emellertid inga
generella bestämmelser om fortlöpande offentlig tillsyn över näringsområden
med ofullständig konkurrens. Vidare folie stora yrkes- och näringskategorier
utanför dess tillämplighetsområde. För övrigt hade lagen kommit till an
vändning endast i ett fåtal fall. Enligt kommissionens uppfattning vore det
därför nödvändigt att genomföra en mera omfattande lagstiftning på området.
Kommissionen uppdrager i betänkandet jämväl riktlinjerna föi en sadan
utvidgad lagstiftning. I det följande lämnas en redogörelse för dessa.
Beträffande spörsmålet örn vilka yrkesutövare sorn
böra falla under lagens tillämplighetsområde anför
kommissionen bl. a. följande.
Kungl. May.ts proposition nr 264.
Ur samhälleliga synpunkter är det önskvärt, att en lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser göres tillämplig på samtliga företag i en skild, kooperativ, kommunal eller statlig drift. Det synes vidare ej ändamåls enligt att som i 1925 års lag begränsa lagen på sådant sätt, att tjänster av annat slag än transporttjänster samt de tjänster, som lämnas av bank- och försäkringsväsendet, lämnas utanför densamma. Även andra slag av tjänster, liksom också upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immate- teriell art, böra falla under den samhälleliga övervakningen. I fråga örn personliga tjänster föreligga vissa svårigheter för en gränsdragning mellan exempelvis avtal rörande produktion och försäljning av förnödenheter, och sådana som närmast motsvara arbetsavtal. Det är givet att transporttjänster tillhöra det område, som bör övervakas, vidare reparationsarbeten av olika slag och tjänster, som utföras av olika grupper av hantverkare, såsom må lare, snickare, elektriska och andra installatörer, frisörer m. m. i deras egen skap av egna företagare. Även de taxor, som tillämpas av s. k. fria yrkes utövare som läkare, tandläkare, advokater m. m. kunna ägnas uppmärksam het. I fråga om upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell ari har kommissionen närmast tänkt på uthyrning av filmer, men även vissa andra företeelser, som sammanhänga med rätten att offentligt framföra musika liska och dramatiska verk eller utnyttjandet av patenträttigheter, kunna be aktas.
Undantag från den här föreslagna övervakningen bör dock i regel göras för organisationerna på arbetsmarknaden och de mellan dem träffade avta len. I den man kollektivavtal innehålla bestämmelser, vilka kunna påverka konkurrensen mellan företagarna, exempelvis förbud för fackföreningsmed lemmar att taga arbete hos företagare, som ej tillhöra viss företagareorgani sation, skola de, försåvitt denna organisation tillika reglerar priser m. m., dock falla under den här föreslagna lagen.
En företagareorganisation, som samtidigt är både arbetsgivareförening och organ för samarbete i t. ex. marknadsfrågor, bör emellertid i sistnämnda egenskap jämställas med här avsedda sammanslutningar.
Under lagens tillämpningsområde skola falla alla yrkesutövare, som driva verksamhet här i riket, oavsett örn vederbörande företag äges av svensk med borgare eller utlänning. Utländska monopolföretags agenter eller försälj ningsbolag skola salunda vara föremål för övervakning och eventuella åtgär der på samma sätt som övriga företagare. Särskilt bör iakttagas att icke dessa företag på grund av de statliga åtgärderna komma i ett gynnsammare läge än de rent inhemska yrkesutövarna.
Kommissionen behandlar därefter principerna för den ifrågasatta r e- gis treringen av konkurrensbegränsande överenskom melser och upptager till en början till diskussion frågan om vilka överens kommelser som böra bli föremål för registrering. Under framhållande av de stora svårigheterna att närmare precisera innebörden i begreppet konkurrens begränsande överenskommelse uttalar kommissionen därvid följande.
Da syftemålet med lagen är att åstadkomma en övervakning av konkur rensbegränsande företeelser, är det givet att endast sådana överenskommel ser, som verkligen innebära en begränsning av konkurrensen, äro av intresse tor regis treringsmyndighelen. Överenskommelser mellan köpare och säljare aro salunda oftast intresselösa i detta sammanhang, enär de i regel icke åsyfta en konkurrensbegränsning. Undantag från denna regel utgöres exem pelvis av sådana överenskommelser som innebära ett åtagande från köpa ren att halla vissa priser i sin yrkesutövning. Vidare skola överenskommel
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
15
serna beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden. Till överenskommelser, som skola anmälas, böra icke hänföras rena kondi- tionsavtal, vilka icke lia någon betydelse för prissättningen.
Kommissionen uttalar vidare, att endast sådana överenskommelser som berörde den svenska hemmamarknaden borde omfattas av registreringsskyl- digheten. Avtal och överenskommelser avseende exportmarknader saknade i detta sammanhang intresse. Vidare borde överenskommelser av lokal natur, vilka trots sin begränsning ofta kunde vara av stor betydelse för prissätt ningen, kunna bli förmål för registrering.
Kommissionen övergår härefter till att diskutera olika metoder för möjlig görande av registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Att stadga en allmän skyldighet för yrkesutövare att lämna uppgift beträffande sådana överenskommelser finner kommissionen ur olika synpunkter vara olämpligt. Kommissionen stannar därför vid att föreslå, att i lagen skall stad gas skyldighet för yrkesutövare — varmed bör likställas sammanslutning av yrkesutövare — att efter anmaning av vederbörande registreringsorgan anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda överenskommelser. En så dan anordning innebure, anför kommissionen, att registreringsorganet skul le företaga inventeringar av förefintliga överenskommelser. Organet hade därvid möjlighet att självt bestämma, hur långt det ville sträcka registre ringen. Organet kunde bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunde för modas icke ha någon större betydelse för marknaden, och helt koncentrera sig på de övriga. Organet borde emellertid, såsom kommissionen även i ett tidigare sammanhang uttalat, vid sina inventeringar inrikta sig på att åstadkomma en successiv kartläggning av alla de områden inom nä ringslivet, vilka kännetecknades av att konkurrensen vore begränsad till följd av överenskommelser mellan yrkesutövare. För att ett så fylligt mate rial som möjligt skulle framkomma borde vederbörande yrkesutövare vara skyldig insända kopia av överenskommelse och av andra handlingar, som upprättats i anslutning till denna. I den händelse överenskommelsen varit muntlig, borde skriftlig redogörelse för densamma insändas samtidigt med anmälan.
Svagheten med ett system som det nu angivna, uttalar kommissionen i fortsättningen, vore att det bleve svårt att följa de förändringar, som inträf fade under perioder mellan två inventeringar hos ett företag. Denna brist kunde emellertid avhjälpas genom att registreringsorganet finge befogenhet att för de yrkesutövare och sammanslutningar, som organet ville följa kon tinuerligt, föreskriva skyldighet att under viss period framåt insända upp gifter örn nya överenskommelser och viktigare förändringar av förut regist rerade överenskommelser.
Till förhindrande att överenskommelser undanhölles registreringsorganet borde enligt kommissionen organet få rätt att i kontrollsyfte hos vederböran de yrkesutövare taga del av erforderliga handlingar. Vidare borde vissa på följder stadgas för yrkesutövare, som felade i fråga örn anmälningsskyldig hetens fullgörande. 1 della hänseende föreslår kommissionen dels straffpå
Kungl. Maj-.ts proposition nr 264-
följd och dels en påföljd av innebörd, att felande yrkesutövare icke skall äga göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott mot någon som bryter överenskommelsen.
Befogenheten att fatta beslut om igångsättande av specialundersök ning, anför kommissionen, syntes i regel böra tilläggas det centrala utred- ningsorgan, som skulle omhänderha registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Sedan ett sådant organ inrättats, skulle det enligt kom missionens mening innebära onödig omgång, om Kungl. Maj:t skulle — i likhet med vad som vöre fallet enligt 1925 års lag i fråga om där avsedd undersökning — behöva besluta om specialundersökning i varje särskilt fall. Såsom redan förut angivits skulle det centrala utredningsorganet enligt kom missionen i regel även ombesörja utförandet av specialundersökningarna.
Med hänsyn till det allmänna syftet med specialundersökningar — att ut röna huruvida missbruk av yrkesutövares monopolistiska ställning före- komme — måste, uttalar kommissionen, sådana undersökningar kunna före tagas med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I första hand åsyftade kommissionen sådana fall, där kartellavtal eller andra överenskom melser av konkurrensbegränsande natur förelåge eller där ett enda företag utövade dominerande inflytande på marknaden. Men även de övriga former av ofullständig konkurrens, som kommissionen berört i sin översikt över dessa företeelser i inledningen av betänkandet, kunde enligt kommissionens uppfattning stundom giva anledning till undersökningar.
För verkställande av specialundersökning måste utredningsorgan, fram håller kommissionen, ha befogenhet att ålägga yrkesutövare att förete han- delsböcker, korrespondens och andra affärshandlingar ävensom att lämna erforderliga uppgifter rörande pris-, produktions- och omsättningsförhållan- den m. m. Utredningsorgan borde även kunna ålägga yrkesutövare att in ställa sig personligen inför organet. Lämnande av oriktiga uppgifter syntes böra straffbeläggas.
Kommissionen övergår härefter till att behandla frågan örn offentlig hetsprincipens tillämpning på förevarande område. Kommissio nen framhåller, att en avvägning därvid måste göras mellan å ena sidan all mänhetens och näringslivets rättmätiga intresse av publicitet — varvid finge hållas i minnet att redan en sådan publicitet komme att verka återhållande på monopolistiska överdrifter — samt å andra sidan yrkesutövarnas och sammanslutningarnas intresse av skydd för affärshemligheter, därvid även den utländska konkurrensen måste beaktas.
I fråga om kartellavtal och andra överenskommelser av konkurrensbe gränsande natur, som av utredningsorgan infordrats i och för registrering, uttalar kommissionen, alt en så stor offentlighet som vore möjlig med hän syn till yrkesutövarnas berättigade intressen av skydd för affärshemligheter vore önskvärd ur allmänna synpunkter. Under alla förhållanden borde upp gifter beträffande kartells eller sammanslutnings namn ävensom namnen på deltagarna i densamma vara offentliga. Likaså borde som ett minimum krä
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
17
vas, att uppgifter rörande vilka produkter en överenskommelse omfattade
samt uppgifter rörande priser, produktion, marknadsfördelning och annan
försäljningspolitik hölles tillgängliga för allmänheten. Enligt kommissionens
uppfattning kunde emellertid ur allmänna synpunkter resas rättmätiga krav
på större offentlighet. Kommissionen ville därför föreslå, att det huvudsak
liga innehållet i — den skriftliga eller muntliga — överenskommelsen inför
des i det offentliga kartellregister, varom tidigare nämnts. Detta skulle inne
bära, att avtalstexten — beträffande muntliga överenskommelser den till re-
gistreringsorganet lämnade redogörelsen för avtalet — komme att inflyta i
registret. För den händelse betydelsefulla uppgifter i avtalet, exempelvis pris-
och rabattuppgifter eller uppgifter rörande fördelning av produktion eller
avsättning, icke intagits i avtalets text utan återfunnes i protokoll, brev eller
dylikt, borde anteckningarna i registret kompletteras därmed.
Om i viss överenskommelse skulle ingå uppgifter, genom vilkas offentlig
görande utländska företagare skulle kunna erhålla sådana upplysningar örn
svenska konkurrensförhållanden, som skulle kunna skada legitima affärs
intressen här i landet, borde, anför kommissionen vidare, möjlighet finnas
att bereda skydd för sådana uppgifter. Detta syfte skulle kunna nås därige
nom, att åt Konungen gåves befogenhet att efter framställning av vederbö
rande yrkesutövare bestämma, att kartellregistret i de delar, vilkas offent
liggörande kunde få nyss angivna konsekvenser, skulle vara hemligt. Härvid
borde emellertid beaktas kravet på offentlighet i så stor utsträckning som
vore möjlig med hänsyn till att nationella eller legitima enskilda affärsintres
sen icke lede skada. Kommissionen räknade med att dylika undantag från
offentlighetsregeln skulle bliva sällsynta.
Beträffande sådana till utredningsorgan inkomna uppgifter, som av kom
missionen avsetts icke skola intagas i kartellregister, anför kommissionen
följande.
Uppgifter rörande vinster, kostnader m. m. samt handlingar av olika slag,
som infordras i samband med specialundersökningar och inventeringar av
överenskommelser av konkurrensbegränsande natur, skola, i de fall de icke
skola intagas i registret och i den mån de kunna anses lända vederbörande
yrkesutövare eller sammanslutning till men, vara hemliga och sålunda endast
få utgöra underlag för utredningsorganets undersökningar.
I likhet med vad som föreskrives i 1925 års lag bör vad nu sägtsten
gälla de redogörelser för yrkesutövares eller sammanslutningars förhållan
den, som kunna avlämnas av organet och som bygga på hemligt material. Det
bör sålunda bero på Kungl. Maj:t, huruvida och i vilken omfattning dylika
utredningsresultat skola publiceras som ett led i de exekutiva åtgärderna.
Innan sådant beslut fattas, bör vederbörande företag eller sammanslutning
ha rätt att avgiva yttrande i ärendet.
Kommissionen anför beträffande de erforderliga sekretessbestämmelserna,
att kommissionen ansåge det vara av värde att i samma lag som innehölle be
stämmelser om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser och
örn specialundersökningar understryka den trygghet, som företagarna kun
de räkna med i fråga örn skydd mot offentliggörandet av sådana uppgifter,
som skulle lända företaget lill men, örn de komme till konkurrenternas kän-
Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 264.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
nedom. Kommissionen föreslår därför, att sekretessbestämmelserna uppta gas i den ifrågasatta övervakningslagen.
I överensstämmelse med de riktlinjer, för vilka nu redogjorts, har kom missionen upprättat förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet. Förslaget torde såsom bihang få fogas till statsrådsprotokollet.
Vid kommissionens betänkande lia fogats tre särskilda yttranden av leda möter i kommissionen. Sammanlagt nio ledamöter uttala i två av dessa ytt randen, att ledamöterna visserligen delade majoritetens uppfattning, att en lagstiftning borde komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommissionen upprättade lagförslaget men att de icke i alla avseenden kunde ansluta sig till de i motiveringen för förslaget anförda synpunkterna. I ett av dessa yttranden, omfattat av två ledamöter, anföres därjämte reserva tion mot avfattningen av lagförslagets 7 §. Även i det tredje särskilda yttran det, vilket avgivits av en av kommissionens ledamöter, anföres reservation mot avfattningen av nämnda paragraf. Till dessa två reservationer torde jag få återkomma i ett senare sammanhang.
Yttranden.
Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, nämnden för konjunkturinstitutet, bank- och fondinspektionen, lantbruks styrelsen, kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens priskontroll- nämnd, fullmäktige i riksbanken, 1943 års sekretessutredning, 1944 års tra fikutredning, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige samt svenska arbetsgivareföreningen. Vidare ha yttranden överlämnats av lant bruksstyrelsen från Sveriges lantbruksförbund, av kommerskollegium från rikets handelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och små industriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och kooperativa förbundet samt av försäkringsinspektionen från svenska försäk ringsbolags riksförbund. Slutligen har Sveriges redareförening yttrat sig i ärendet.
Den i betänkandet uttalade åsikten örn behovet av övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom närings livet har vunnit anslutning från åtskilliga av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Av övriga hörda myndigheter och sammanslutningar har flertalet, visserligen under anförande av vissa erinringar mot kom missionens uttalanden, förklarat sig icke vilja motsätta sig en övervakning, utformad i stort sett i enlighet med det föreliggande förslaget. Endast han delskammaren för örebro och Västmanlands län har ställt sig helt avvisande till den föreslagna övervakningen.
Av myndigheter och sammanslutningar, som anslutit sig till kommissionens åsikt om behovet av övervakning, yttrar priskontrollnämnden bl. a. följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
19
Enligt nämndens uppfattning måste starka skäl anses tala för att en sam hällelig övervakning av förevarande art kommer till stånd. Olika former av ofullständig konkurrens lia numera nått en sådan utbredning, att det ur skilda synpunkter är motiverat, att dessa företeelser underkastas kontroll från samhällets sida. Konkurrensbegränsningen kan leda till att friheten och rörligheten i näringslivet minskas, att konsumenternas ekonomiska intres sen åsidosättas, att högre priser uttagas än vid fri konkurrens, att konkurrens från utomstående motarbetas med olika medel och att incitamentet till effek- tivisering av produktionen försvagas. Samverkan och företagskoncentration äga ett samhälleligt existensberättigande endast i den mån de leda till ratio nalisering av produktion och distribution. Det är blott mot de samhälleligt sett skadliga konsekvenserna av konkurrensbegränsning, som anledning före ligger till samhällsingripande.
Under krigsåren har genom den allmänna priskontrollen en viss övervak ning av de konkurrensbegränsande företeelserna utövats. De undersökningar rörande koncentrationstendenserna under kriget på olika näringsområden, som kommissionen företagit, ge till resultat, att den organiserade samverkan, som fanns före kriget, på många områden utvecklats vidare. Sammanslutning arna kunna därför förväntas stå starkare efter kriget, med ökad bundenhet i prissystemet som följd. Då det icke är önskvärt, att priskontrollen i sin nuva- varande form bibehålies längre än vad som med hänsyn till prisutvecklingen är nödvändigt, delar nämnden kommissionens uppfattning att det är ange läget att bevakningen av de områden inom näringslivet, på vilka konkurren sen är begränsad, så fort priskontrollen upphör kan övertagas av ett nytt sam hälleligt organ med uppgift att följa utvecklingen på dessa områden.
Riksbanksfullmäktige finna ur de synpunkter fullmäktige närmast ha att företräda en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser önskvärd och anse det vidare angeläget att de föreslagna åtgärderna genomföras snarast.
Landsorganisationen yttrar, att en löpande samhällelig kontroll över pro- duktionshämmande tendenser inom näringslivet syntes utgöra ett viktigt led i en ekonomisk politik, som hade full sysselsättning och höjning av de breda lagrens levnadsstandard till sin huvudsakliga målsättning.
I kooperativa förbundets yttrande förordas, att de av kommissionen före slagna åtgärderna snarast möjligt måtte genomföras. Det funnes enligt för bundets mening icke möjlighet att verkställa en fullständig kartläggning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet, förrän den föreslagna anmälningsskyldigheten och registreringen genomförts. En mera omfattande undersökning av hithörande förhållanden än den kommissionen verkställt skulle säkerligen giva vid handen, att den bundna prisbildningen fått en ännu större omfattning än vad som framginge av kommissionens betänkande. Förbundet ville dock framhålla, alt statens åtgärder borde vidtagas på ett sådant sätt att hinder icke Indes i vägen för rationaliseringsfrämjande kon centrations tendenser.
Av organisationer som anfört vissa erinringar mot kommissionens motive ring för förslaget om övervakning uttalar industriförbundet, i vars yttrande arbetsgivareföreningen instämt, att förbundet icke vore övertygat om att en övervakning och lagstiftning på förevarande område kunde anses motiverad för tillgodoseende av de allmänna intressen, som vore avsedda att skyddas. Förbundet hade av sina egna erfarenheter bibragts den bestämda uppfatt
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
ningen, att det ofta hörda talet om kartellmissbruk och dylikt — även då det gällde tiden före kriget —■ varit betydligt överdrivet. För förbundet av görande vid ställningstagandet till denna fråga hade emellertid varit, att den offentlighet kring kartellernas förehavanden, som vöre det väsentligt nya i förslaget, borde vara ägnad att skingra vissa populära missuppfattningar och missförstånd rörande arten och betydelsen av deras verksamhet ur all män synpunkt. Därigenom borde en önskvärd avspänning mellan förefint liga meningsmotsättningar på detta ömtåliga område kunna på ett verksamt sätt främjas.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som avstyrkt kom missionens förslag, uttalar att en övervakning på förevarande område vore onödig och att de kostnader den komme att medföra borde kunna undvikas.
Handelskammaren trodde icke, att någon företagare i våra dagar ville sätta sin lit till kartellers eller andra dylika sammanslutningars förmåga att var aktigt utestänga konkurrensen och skydda ett orimligt varupris. För övrigt ansåge handelskammaren, att konsumenterna på det hela taget vöre kapabla både att bedöma skäligheten av de vederlag, som avkrävdes dem för er bjudna nyttigheter eller tjänster, och att utfinna medel för att komma till rätta med oskäligheten.
De allmänna riktlinjer för organiserandet av utred nings- och övervakningsverksamheten, vilka innehållas i be tänkandet, ävensom de allmänna grunderna för den föreslag na lagstiftningen ha i stort sett lämnats utan erinran i flertalet ytt randen.
Förslaget att det första ledet i utrednings- och övervakningsverksamheten, den allmänna analysverksamheten, skulle förläggas till kon junkturinstitutet har dock på några håll väckt gensagor.
Sålunda anför nämnden för konjunkturinstitutet, att de för en monopol- kontroll erforderliga allmänna utredningarna såväl till karaktär som omfatt ning skulle bli sådana, att de svårligen kunde inrymmas inom institutets nu varande utredningsprogram och organisation. Institutets huvuduppgift vore och måste vara den fortlöpande analysen av den allmänna ekonomiska ut vecklingen. Den snedbelastning av institutet, som det föreslagna uppdraget skulle kunna giva upphov till, belystes av att redan ett övertagande av pris- kontrollnämndens relativt begränsade vinstutredning skulle komma att kon tinuerligt taga i anspråk minst hälften av institutets nuvarande personal. Nämnden ville därför förorda, att de allmänna statistiska undersökningar som vöre nödvändiga för övervakningen av de konkurrensbegränsande före teelserna icke förlädes till institutet utan till den byrå inom kommerskolle gium, som skulle tjänstgöra som huvudorgan för den föreslagna utrednings verksamheten. En nära kontakt borde emellertid etableras mellan institutet och denna byrå.
Liknande synpunkter framföras av kommerskollegium, priskontrollnämnden och landsorganisationen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
21
Fyra av priskontrollnämndens ledamöter ajiföra i en reservation mot
nämndens utlåtande, att det icke vore tillräckligt att den allmänna analys-
verksamheten byggde allenast på allmänt statistiskt material. Det centrala
utredningsorganet måste få befogenhet att jämväl för denna verksamhet in
förskaffa erforderligt material från företag och sammanslutningar. Lagför
slaget borde enligt reservanternas mening kompletteras med en bestämmel
se som gåve organet sådan befogenhet.
Kommissionens uttalande om behovet av förbättrad prisstatistik för möj
liggörande av en effektiv allmän analysverksamhet understrykes i några av
de inkomna yttrandena.
Förslaget örn att registreringen av konkurrensbegränsan-
de överenskommelser och i regel även specialundersökning
arna skulle överlämnas till en särskild byrå inom kommers
kollegium tillstyrkes av kommerskollegium liksom av åtskilliga andra
myndigheter och organisationer.
I en reservation mot kommerskollegii yttrande, avgiven av en av kollega
ledamöter, förordas dock att såväl registrering som specialundersökningar
på det område, där bank- och fondinspektionen utövar tillsyn, överlämnas till
bank- och fondinspektionen.
Bank- och fondinspektionen föreslår likaså, att övervakningen såvitt an
går banker och övriga under inspektionens tillsyn stående företag uppdrages
åt inspektionen samt att sålunda även registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser, vari dessa företag deltaga, skall ske hos inspektionen.
Lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet hemställa, att övervakningen
— registrering och specialundersökningar — på jordbrukets område an
förtros åt det organ, som må komma att handha den centrala ledningen
av jordbrukets prisregleringar.
Beträffande försäkringsväsendet uttalar försäkring sinspektionen, att det ur
olika synpunkter måste anses mest ändamålsenligt, att både registrering och
specialundersökningar omhänderhas av inspektionen.
Slutligen uttalar 19M års trafikutredning, att det visserligen syntes lämp
ligast, att kommerskollegium tills vidare bleve övervakningsorgan på trafik
väsendets område. Utredningen avsåge emellertid att framlägga förslag örn
inrättande av en statens trafiknämnd. Om en sådan komme till stånd och
finge trafikpolitiska funktioner i den utsträckning som utredningen ämnade
föreslå, borde den vara undersökningsorgan för specialundersökningar inom
trafikväsendet.
Beträffande frågan om åtgärder mot missbruk på områden
inom näringslivet med ofullständig konkurrens ansluter
sig priskontrollnämnden i princip till kommissionens uppfattning, att de exe
kutiva befogenheterna böra hållas isär från den utredande verksamheten.
Eljest skulle enligt nämndens mening risk föreligga att organet skulle
glida över i en allmän priskontroll, där statlig myndighet sanktionerade
prissättningen. Nämnden ville starkt understryka, alt en sådan utveckling
icke vore önskvärd. I fortsättningen anför nämnden följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Emellertid vill nämnden ifrågasätta ändamålsenligheten av att så starkt beskära organets befogenheter att organet, som kommissionen hävdar, icke ens bör ha till uppgift att bedöma, huruvida sådant missbruk föreligger, som kan föranleda ingripande, än mindre framlägga förslag till åtgärder. Nämn den vill dock erinra om att organet förutsattes skola bedöma, huruvida an ledning föreligger att antaga sådant missbruk, som kan föranleda special undersökning, och det förefaller nämnden rimligt, att organet även skall äga befogenhet att såsom ett resultat av sina utredningar komma till en slutsats om huruvida missbruk verkligen förelegat. Avgivandet av förslag till åtgärder synes höra naturligt samman med företagandet av själva utred ningen och bedömningen av denna, varför det enligt nämndens mening måste anses praktiskt motiverat, att organet även skall äga rätt att framlägga dylika förslag. Organet bör på grundvalen av utredningens resultat redovisa olika tänkbara ingripanden och deras sannolika effekt samt avgiva förslag till lämplig åtgärd. De exekutiva myndigheternas arbete och ställningstagande torde därigenom underlättas. Enligt kommissionens uppfattning skulle orga net ej äga rätt att förhandla utan denna uppgift borde anförtros en av Kungl. Majit särskilt utsedd förhandlingskommission. Nämnden vill i an ledning härav framhålla, att det torde vara i praktiken uteslutet eller i vart fall förenat med betydande svårigheter att helt skilja de uppgifter, som en ligt kommissionens förslag skulle åvila organet, från åtgärder, som kunna karakteriseras som förhandlingar. Nämnden anser det dock lämpligt att för fall, som avse ingripanden av mera allvarlig karaktär, förhandlingarna upp dragas åt en särskild, av Kungl. Majit utsedd förhandlingskommission, i vilken nämnden dock förutsätter att organet bör vara representerat.
Kommerskollegium yttrar beträffande de av kommissionen angivna in gripandena följande.
Kollegium vill framhålla, att en viss brist torde föreligga därigenom att icke i lagförslaget angivits de åtgärder, som skola vidtagas för att komma tillrätta med missförhållanden av ifrågavarande slag. En så omfattande över vakning av hithörande förhållanden, som den kommissionen ifrågasatt, sy nes ej lämpligen kunna ske enbart med tillhjälp av de korrektiv, som kom missionen förordat i sitt betänkande. För övrigt kan det knappast anses tillfredsställande att de missbruk som uppdagas skola medföra påföljder i administrativ väg, som vederbörande yrkesutövare icke på förhand kan beräkna. Dessutom vill kollegium framhålla, att om korrektiv av så vitt omfattande karaktär, som de kommissionen förordat, skola vidtagas mot eventuella missbruk, den korrigerande verksamheten torde få inskränka sig till att avse endast de största och mest flagranta fallen.
Hantverks- och småindustriorganisationen uttalar, att i fall av missbruk rättelse under alla förhållanden borde kunna åvägabringas genom andra åt gärder än förstatligande.
Även industriförbundet anser att rättelse bör kunna nås utan förstatligande av företag.
Beträffande den för en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser erforderliga lagstiftningens utformning ifrågasätter Skånes han
delskammare, huruvida det icke skulle vara tillfyllest att utbygga 1925 års lag genom införande av ett gemensamt övervakningsorgan och av begrän sad registreringsplikt.
Däremot betona priskontrollnämnden och landsorganisationen i sina ytt
23
randen, att 1925 års lag är alltför begränsad till sitt tillämplighetsområde och
att det med hänsyn därtill föreligger behov att ersätta den med en mera
omfattande lag.
Till kommissionens förslag att från övervakningen i regel böra
undantagas organisationerna på arbetsmarknaden
uttala socialstyrelsen, kommerskollegium och kooperativa förbundet sin an
slutning. Kommerskollegium anför ytterligare härom, att den uppgift, som
övervakningsmyndigheten finge sig anförtrodd, i och för sig torde vara till
räckligt omfattande och svår att fylla. Att därjämte ålägga myndigheten
övervakning av ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område som
lönestriderna mellan arbetsgivare och arbetstagare, skulle säkert vara att
förrycka eller omöjliggöra dess verksamhet.
Å andra sidan framhåller hantverks- och småindustriorganisationen, att
det syntes föga konsekvent att från den föreslagna kontrollen undantaga
arbetsmarknaden, där betydelsefulla avgöranden av konkurrensbegränsande
natur träffades.
I det av 1944 års trafikutredning avgivna yttrandet uttalas, att den före
slagna lagstiftningen ej lämpligen kunde tillämpas på statens järnvägar och
knappast heller på de enskilda järnvägarna. För att komma till rätta med
eventuella olämpliga konsekvenser av dessa företags partiella monopolställ
ning syntes andra former för ingripande vara att föredraga.
Redareföreningen påpekar, att den tilltänkta lagen skulle bliva tillämplig
på konkurrensbegränsande sammanslutningar inom sjöfarten icke endast då
dessa uteslutande berörde trafiken på Sverige eller mellan svenska hamnar
utan även då de hade internationell räckvidd och berörde förhållanden även
i andra länder än Sverige. Sådana sammanslutningar förekomme i stor ut
sträckning inom den internationella linjesjöfarten och hade i form av linje
konferenser varit allmänt verksamma ända sedan förra århundradet. Vidare
förekomme i icke obetydlig omfattning samseglingsavtal mellan svenska och
utländska rederier. Föreningen ansåge det olämpligt, att ett litet land som
Sverige ensidigt lagstiftade örn förhållanden, som berörde internationell
handel och sjöfart, så länge världshandeln vöre så desorganiserad som för
närvarande.
Frågan om i vilken utsträckning överenskommelser av
konkurrensbegränsande natur böra anmälas och regist
reras upptages till särskild behandling i några av yttrandena.
Sålunda anför grossistförbundet härom.
Det mäste, örn ifrågavarande förslag genomföres, anses såsom synnerligen
angeläget, att näringslivets organisationer eller de enskilda företagen icke i
onödan belastas med skyldighet att anmäla prisöverenskommelser, prisavtal
och andra liknande konkurrensbegränsande överenskommelser av mera ba-
gatellartad natur. Ändamålet med den ifrågasatta lagstiftningen, nämligen att
komma till rätta med sådana företeelser, som medföra samhälleligt sett skad
liga verkningar, skulle icke betjänas av att undersökning eventuellt kunde
komma att påyrkas av en mängd avtal, som i nu förevarande hänseende
sakna betydelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Även Skånes handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare samt handelskammaren i Gävle uttala sig i samma riktning. Skånes handels kammare förordar därvid, att i lagtexten eller tillämpningsföreskrifterna till lagen intagas bestämmelser av innehåll att det skall åligga övervakningsmyn digheten att när den utfärdar anmaning så noggrant som möjligt precisera arten och innebörden av de överenskommelser, som på grund av anmaningen skola anmälas.
Kommerskollegium understryker i sitt yttrande vikten av att anmälnings skyldigheten göres så litet betungande för näringslivet som möjligt.
Beträffande tillämplighetsområdet för lagförslagets be stämmelser örn specialundersökningar anför industriför bundet bl. a. följande.
Såsom exempel på ofullständig konkurrens omnämnes i betänkandet den förmånsställning på marknaden, som tack vare omfattande reklam, varans utstyrsel etc. kan tillkomma fabrikant av s. k. märkesvaror. Märkesvaru- systemet har inom åtskilliga branscher vunnit en betydande utbredning, och det torde icke kunna förnekas, att detsamma såväl ur fabrikantens, distribu törens som allmänhetens synpunkt medfört vissa påtagliga fördelar. Vad all mänheten beträffar må särskilt framhållas, att den — särskilt om det gäller fabrikantmärkta varor — får en mycket bättre garanti för varans beskaffen het än i fråga om andra, »anonyma» varor, att diskussion om varans pris blir onödig samt att priset är detsamma oavsett var inköpet ägt rum. Det skulle vara olyckligt om denna utveckling i riktning mot en mera rationell varudistriLution skulle hämmas genom att fabrikanternas intresse för nu av sedda varor minskades.
Förbundet förordar därför, att lagstiftningen icke skall omfatta andra for mer av ofullständig konkurrens än sådana, som grundas på avtal eller på ett företags ställning såsom ensamtillverkare.
Stockholms handelskammare, till vars yttrande handelskammaren i Karl stad anslutit sig, framför i denna fråga liknande synpunkter.
I fråga örn offentlighetsprincipens tillämpning på föreva rande område uttalar landsorganisationen, att publicitet på bred bas syntes vara ett mycket väsentligt led i kampen mot konkurrensbegränsande förete elser inom näringslivet.
I det av 1943 års sekretessutredning avgivna utlåtandet förklaras, att ut redningen icke har något att erinra mot kommissionens allmänna uttalan den angående offentlighetsprincipens tillämpning.
Å andra sidan ställer sig Stockholms handelskammare betänksam mot kommissionens åsikter i denna fråga. Det kunde enligt handelskammarens mening befaras, att allmänheten med dess benägenhet att förenkla de ekono miska problemen under påverkan av konkurrenter, som ville komma kartell företagen till livs, icke sällan skulle draga förhastade och felaktiga slutsatser av det från kartellen insamlade, offentliggjorda materialet. Bedömandet av en kartells verksamhet kunde enbart göras av den, som förfogade över allt erforderligt material, och för den enskilde individen borde det vara tillräck ligt med vetskapen örn att det funnes en övervakningsmyndighet, till vilken
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
25
hänvändelse kunde göras med begäran om undersökning av sådana konkur
rensbegränsningar, vilka han trodde sig kunna konstatera. För tillgodoseende
av allmänhetens intressen borde i varje fall icke kunna fordras mer än att i
kartellregistret — på sätt näringsorganisationssakkunniga föreslogo i sitt år
1940 avgivna betänkande — infördes uppgifter rörande sammanslutningens
namn och deltagarna i densamma, vilka produkter överenskommelsen omfat
tade samt om den avsåge priser, produktion, marknadsfördelning eller annan
försäljningspolitik.
Uttalanden i samma riktning förekomma i flera av yttrandena från de öv
riga handelskamrarna.
Kommerskollegium betonar för sin del angelägenheten av att näringsid-
karnas berättigade intressen av sekretess icke åsidosättas. Yrkesutövare, som
lojalt ställde de infordrade uppgifterna till statsmakternas förfogande, borde
icke ställas i en sämre ställning än de illojala. Kollegium ville därför i likhet
med bl. a. Stockholms handelskammare förorda, att i kartellregistret icke in
fördes andra uppgifter än de som avsåge sammanslutningens namn och del
tagare, vilka produkter överenskommelsen omfattade, samt om den avsåge
priser, produktion, marknadsfördelning eller annan försäljningspolitik. Det
kunde emellertid enligt kollegii mening ifrågasättas örn icke beträffande så
dana yrkesutövare, som befunnits hava missbrukat sin monopolistiska makt
ställning, en vidsträcktare grad av offentlighet kunde vara försvarad.
Sveriges redareförening framhåller, att kommissionen varit medveten om
att undantag från offentlighetsregeln kunde bliva nödvändiga om i viss över
enskommelse inginge uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska kon
kurrenter skulle kunna erhålla sådana upplysningar, att legitima enskilda
affärsintressen här i landet kunde skadas. Kommissionen hade däremot tyd
ligen icke räknat med sådana fall, där ett offentliggörande skulle kunna skada
legitima utländska intressen. Detta kunde dock inträffa i fråga om sådana
sammanslutningar, som avsåge begränsning av konkurrens icke endast här i
riket utan även i andra länder. I fortsättningen anför föreningen härom.
De internationella linjekonferenserna reglera trafiken inom praktiskt sett
alla transoceana trader och även inom många trader mellan europeiska ham
nar. Ehuru linjekonferenserna icke enbart syfta till en rationalisering av tra
fiken utan även hava till följd en viss reglering av konkurrensen, har deras
verksamhet i mycket stor utsträckning erkänts av trafikanterna såsom även
för dem nyttig. Även om en ohämmad konkurrens i vissa fall kunde fram
tvinga lägre frakter, skulle en sådan konkurrens samtidigt skapa en oro på
fraktmarknaden, som för internationella affärer vore av ondo. Genom kon
ferensernas verksamhet har fraktmarknaden stabiliserats. Varje säljare och
varje köpare vet, att hans konkurrenter måste betala frakt efter samma
tariff och icke kan vinna någon fördel vare sig genom fraktspekulation eller
genom att öva påtryckning på en enskild redare.
Konferenssystemet är också en förutsättning för den differentiering av
fraktsatserna efter godsets värde och art, som är nödvändig för bedrivande
av reguljär linjetrafik och som har möjliggjort ett gynnande av svensk ex
port genom lägre utgående frakter än som betingats av fraktmarknaden i
och för sig.
Kungl. Majlis proposition nr 264.
I den mån svensk lagstiftning berör internationella företeelser, bör den föregås ay internationella förhandlingar. I all synnerhet under de ovissa sjö- fartsförhållanden, som kunna väntas under de närmaste åren efter upphö randet av UMA, måste det anses vara oklokt att sätta vårt land i en särställ ning bland de europeiska länderna i fråga om bedömandet och behandling en av internationella sjöfartskonferenser. En sådan särställning kan lätt irri tera övriga sjöfartsnationer och försvåra det internationella samarbetet inom sjöfarten.
Vad här nämnts angående internationella sjöfartskonferenser måste även anses gälla samseglingsavtal mellan svenska och utländska rederier. Det kan icke anses riktigt att till offentlighet överlämna avtal, som intimt beröra ut ländska företags verksamhet. Såväl i fråga örn konferensavtal som beträf fande samseglingsavtal måste hänsyn tagas till att den internationella sjö fart, i vilken Sverige deltager, icke berör enbart Sverige utan i lika grad de övriga länder, som omfattas av denna svenska trafik.
1943 års sekretessutredning uttalar att de erforderliga sekretessbestämmel serna böra lia sin plats i sekretesslagen samt anför vidare härom.
Enligt uttrycklig föreskrift i tryckfrihetsförordningen, i dess 1937 antagna lydelse, skola i sekretesslagen noga angivas de fall, då allmänna handlingar skola hemlighållas. Sekretessreglernas sammanhållande i en lag ansågs skapa garanti för att inskränkningar i offentligheten icke skulle komma att före tagas utan tillbörligt beaktande av deras principiella betydelse (Kungl. Maj:ts prop. nr 140/1936 s. 28). Från denna huvudregel gjordes visserligen vissa undantag i fall, då redan tidigare sekretessbestämmelser funnos meddelade i särskilda lagar bl. a. 7 § i 1925 års lag om undersökning av monopolistiska företag och sammanslutningar. Detta förfaringssätt, som föranleddes av praktiska skäl, synes emellertid, då fråga är om ny lagstiftning å förevaran de område, icke stå i god överensstämmelse med nyssnämnda stadgande i tryckfrihetsförordningen. Vad kommissionen i betänkandet anfört såsom skäl för att sekretessbestämmelserna böra upptagas i samma lag som inne håller föreskrifter om registrering av konkurrensbegränsande överenskom melser och örn specialundersökningar synes icke, gentemot vad nu framhål lits, kunna tillmätas avgörande betydelse.
Vissa erinringar, som utöver vad nu nämnts framställts mot kommissionens förslag, skola omnämnas i det följande vid behandlingen av de särskilda bestämmelserna i förslaget.
Departementschefen.
De företeelser inom näringslivet, vilka bruka betecknas som ofullständig konkurrens och för vilka kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i sitt betänkande lämnat en översiktlig redogörelse, ha med industrialiserings- processens fortgång och andra förändringar i det moderna näringslivets struktur ökat i betydelse. Av de undersökningar, som på sin tid verkställ des av näringsorganisationssakkunniga och som sedermera fullföljts av kom missionen, synes framgå att konkurrensbegränsningar av skilda slag vun nit en mycket stor utbredning inom det svenska näringslivet. Det finnes
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
27
anledning att räkna med möjligheten av en ökad utveckling av de konkur- rensbegränsande företeelserna. Härför talar bl. a. det förhållandet att indu stri- och handelsföretag, vilka tidigare icke etablerat samarbete, under kri get i stor utsträckning vant sig vid ett samgående särskilt vid förhand lingar med myndigheter. Även om på många håll en stark önskan örn åter gång till större obundenhet förefinnes, kan dock antagas, att ur den under kriget uppkomna intressegemenskapen växa fram strävanden till en mera vittgående samverkan av pris- och produktionsreglerande natur, särskilt un der tider med försämrade konjunkturer. Det kan icke heller bortses från det inflytande som utvecklingen i utlandet kan öva på de svenska producenter nas och distributörernas politik.
Konkurrensbegränsningar kunna såsom kommissionen angivit få skadliga verkningar av skilda slag. Exempel därpå äro orimligt höga priser i förhål lande till produktionskostnaderna, produktionsbegränsningar och konserve rande av kostnadskrävande produktionsmetoder. De skadliga verkningarna kunna göra sig gällande i flera olika hänseenden. Kommissionen har i in ledningen till betänkandet lämnat en översikt beträffande dessa förhållan den, för vilken jag tidigare redogjort. Av vad där anförts vill jag särskilt un derstryka att en restriktiv försäljningspolitik med produktionsbegränsningar som följd skulle allvarligt äventyra det allmänna sysselsättningsprogrammet. Vidare förtjänar påpekas, att höga priser kunna giva upphov till en icke önskvärd omfördelning av inkomsterna. Höga priser medföra ofta även kostnadsstegringar av sådan art, att den allmänna prisstrukturen därige nom påverkas i ogynnsam riktning. Särskilt under övergången från krishus hållning till en mera normal fredshushållning är det av vikt att sådan påver kan icke sker.
I och för sig giver emellertid förekomsten av ofullständig konkurrens icke anledning till ingripanden från samhällets sida. I många fall torde tvärtom, såsom framhållits av kommissionen och ytterligare understrukits i åtskilliga av remissyttrandena, samverkan mellan företag eller sammanslagning av mindre företag till större enheter vara en förutsättning för rationalisering av produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras att missbruk eller skadliga verkningar föreligga som åtgärder av ett eller annat slag böra bliva aktuella.
Såsom förut nämnts torde det finnas anledning befara, att de konkurrens- begränsande företeelserna i fortsättningen skola vinna ökad utbredning inom det svenska näringslivet. Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar i olika hänseenden, som sådana företeelser kunna giva upphov till, måste såsom kommissionen uttalat en utrednings- och övervakningsverksamhet från sam hällets sida i syfte att undersöka förekomsten av företeelserna och fastställa verkningarna därav anses vara påkallad.
Kommissionen har i betänkandet uppdragit vissa allmänna riktlin jer för ordnandet av en sådan utrednings- och övervakningsverksamhet. Dessa lia i stort sett vunnit anslutning hos flertalet av de hörda myndighe
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
terna och sammanslutningarna och de synas i huvudsak kunna godtagas. På en del punkter torde dock vissa av de i remissyttrandena framförda erin
ringarna beaktas.
Enligt kommissionens förslag skall utrednings- och övervakningsarbetet inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen en allmän analysverksamhet, re gistrering av konkurrensbegränsande överenskommelser samt specialunder sökningar. Den allmänna analysverksamheten skall lia till syfte att klarlägga de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv och den ofullständiga konkurrensens roll härvidlag. Genom registreringsverksamheten skall åvä gabringas en kartläggning av olika områden inom näringslivet med hän syn till förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Ändamå let med specialundersökningarna slutligen skall vara att i fall då så må fin nas påkallat genom granskning av yrkesutövares affärshandlingar under söka, huruvida en monopolistisk ställning utnyttjats på ett ur samhällelig synpunkt icke önskvärt sätt. En utrednings- och övervakningsverksamhet, anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen sålunda föreslagit, synes innebära en ändamålsenlig och väl avvägd lösning av pro blemet och torde bliva ett effektivt medel till vinnande av erforderlig kun skap örn den ofullständiga konkurrensens utbredning och verkningar inom näringslivet. Jag kan därför i stort sett ansluta mig till kommissionens för slag härutinnan.
Vad beträffar frågan örn den för utredningen och övervakningen nödvän diga organisationen synes det icke vara erforderligt att i detta sam
manhang fatta definitiv ståndpunkt härtill. Jag avser att sedermera efter ytterligare överväganden upptaga denna fråga till närmare behandling. För ett riktigt bedömande av den ifrågasatta lagstiftningen torde det emellertid vara av värde att redan nu de tilltänkta allmänna riktlinjerna för organisa tionen åtminstone i huvudsak angivas.
Den allmänna analysverksamheten skulle enligt kommissionens förslag an förtros åt konjunkturinstitutet, medan registreringen av konkurrensbegrän sande överenskommelser och i regel även specialundersökningarna skulle handhavas av en för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium. Så som framgår av redogörelsen för remissyttrandena ha i vissa hänseenden erinringar framställts mot detta förslag.
Sålunda har bl. a. nämnden för konjunkturinstitutet uttalat sig för att den allmänna analysverksamheten icke förlägges till institutet utan till samma myndighet, som kommer att verkställa registrering av konkurrensbegrän sande överenskommelser och bearbetning av det material, som i samband därmed inkommit till myndigheten. Jag finner mig böra förorda nämndens ståndpunkt härutinnan. Därest ifrågavarande analysarbete uppdrages åt in stitutet, torde det komma att menligt inkräkta på fullgörandet av institutets huvuduppgifter. Vidare synes den registrerande myndigheten ha bättre för utsättningar än institutet att bedöma på vilka områden analysverksamheten speciellt bör inriktas. Emellertid bör givetvis myndigheten i denna verksam het uppehålla ett intimt samarbete med institutet.
29
Kommissionens förslag att registreringsverksamheten förläggas till en sär skild byrå inom kommerskollegium har icke mött andra invändningar än att i yttrandena från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet förordats, att registreringen av konkurrensbegränsande överenskommelser pa bank- och fondväsendets, för säkringsväsendets respektive jordbruksnäringens område undantages från nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Visserligen synas skäl tala för de i dessa fyra yttranden framförda synpunkterna. Av avgöran de betydelse torde emellertid vara, att registreringsverksamheten centralise ras till en enda myndighet. Därigenom vinnes bl. a. den fördelen, att garan tier skapas för att hithörande frågor komma att handläggas enhetligt. Jag finner mig sålunda böra förorda kommissionens förslag, att en särskild byrå inom kommerskollegium inrättas och att registreringen av konkurrensbe gränsande överenskommelser på alla områden inom näringslivet överlämnas åt denna byrå.
Även specialundersökningarna på bank- och fondväsendets, försäkringsvä sendets respektive jordbruksnäringens område ha i nyssnämnda fyra yttran den föreslagits skola undantagas från den tilltänkta byrån. Som undersök- ningsorgan ha i stället föreslagits bank- och fondinspektionen, försäkrings inspektionen respektive det organ, som i fortsättningen kan komma att hand ha den centrala ledningen av jordbrukets prisregleringar. Därjämte har 1944 års trafikutredning uttalat, att specialundersökningar inom trafikväsendets område visserligen för närvarande borde omhänderhavas av kommerskolle gium men alf — för den händelse en trafiknämnd inrättades i överensstäm melse med det förslag, som utredningen ämnade framlägga — det kunde ifrå gasättas oro icke en sådan nämnd skulle vara det lämpligaste organet för specialundersökningar beträffande trafikföretag. Av den tidigare lämnade re dogörelsen för kommissionens betänkande framgår, att även kommissionen varit inne på tanken att specialundersökningar på förevarande näringsområ- den kunde undantagas från den föreslagna byråns verksamhet.
Nämnda byrå torde i regel vara det lämpligaste organet för utförande av specialundersökningar. Det synes dock vara ändamålsenligt, att sådana un dersökningar beträffande bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet, där bank- och fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen redan utöva en omfattande tillsyn, uppdragas åt dessa myndigheter. Vad beträffar jordbruksnäringen och trafikväsendet torde något bestämt uttalande i före varande fråga icke kunna göras, förrän beslut fattats om dessa näringsgre nars övriga organisatoriska problem.
Kommissionen har i sitt betänkande berört även fragan om åtgärder mot missbruk och skadliga verkningar av ofullständig kon kurrens inom näringslivet. Av tänkbara former tor ingripanden har kom missionen nämnt bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande stat liga företag samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen. I kommissionens lagförslag lia icke upptagits några bestämmelser om ingri panden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Kommerskollegium har som sin uppfattning uttalat, att en viss brist syntes vidlåda lagförslaget därigenom att bestämmelser om ingripanden saknades. Denna uppfattning kan jag icke biträda. Åtgärder mot missbruk och skadliga verkningar på förevarande område måste lämpas efter omständigheterna i det enskilda fallet. I en lagtext skulle dylika åtgärder därför icke kunna an givas annat än i ytterst allmänna ordalag. Stadganden av sådan art skulle icke bidraga att lämna ökad klarhet åt en yrkesutövare, som ville på förhand söka beräkna vilka ingripanden han kunde riskera om han gjorde sig skyl dig till missbruk. Ett lagfästande av åtgärder mot missbruk och skadliga verkningar skulle för övrigt kunna få till följd att statsmakterna bleve bund na i sitt framtida handlande på ett sätt, som med hänsyn till den fortskri dande utvecklingen inom näringslivet synes föga lämpligt.
Anledning torde emellertid finnas att i detta sammanhang i korthet be röra frågan om omfattningen av övervakningsorganets befogenheter. Starka skäl synas tala för den av kommissionen hävdade meningen att de exekutiva befogenheterna böra hållas isär från den utredande och övervakande verksam heten. Därigenom torde vinnas bättre garanti för att resultaten av denna verk samhet i största möjliga utsträckning bliva publicerade. Därest utredningarna och den exekutiva makten anförtroddes åt ett och samma organ, skulle det måhända icke sällan komma att inträffa att organet avstode från att giva pu blicitet åt det utförda utredningsarbetet i fall då enligt organets mening till fredsställande rättelser av konstaterade missförhållanden kommit till stånd ge nom överenskommelser med vederbörande företag eller sammanslutning. I den mån så skedde, skulle emellertid allmänheten och statsmakterna undan dragas möjligheten att bilda sig en uppfattning av dessa fall och att bedöma om de vidtagna rättelserna vore tillfyllest. Därest publiciteten kring utred ningsarbetet inskränktes, skulle vidare föreligga risk för att rättelserna icke skulle bli bestående. Frågor om eventuella åtgärder gentemot monopolistisk prisbildning och andra skadliga verkningar av ofullständig konkurrens synas överhuvud taget vara av den vikt i vår ekonomiska politik, att de böra, under full offentlighet, avgöras av statsmakterna och icke av en underordnad myn dighet. Det utredande och övervakande organet torde också få en mera obun den ställning i den mån det får tillfälle att helt ägna sig åt utredande upp gifter. Det förefaller mig som om detta skulle vara till gagn för utrednings arbetet, vars resultat under alla förhållanden skall ligga till grund för even tuella åtgärder.
Det centrala utrednings- och övervakningsorganet — förut nämnda byrå inom kommerskollegium — bör sålunda ha till uppgift att införskaffa och bearbeta erforderligt material samt att för bedömning framlägga resultatet av sin utredning. Byrån bör i vissa fall därjämte kunna få till uppgift att verkställa utredning rörande olika åtgärders sannolika verkningar i de en skilda fallen. Den bör däremot icke tilldelas någon administrativ makt i den meningen, att den skulle lia att avgöra huruvida sådana omständigheter fö religga att ingripande skall ske eller underlåtas. Befogenheten att fatta så dana avgöranden liksom befogenheten att bestämma arten av ingripandet bör tillkomma Kungl. Majit, varvid i vissa fall riksdagens medverkan torde er
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
31
fordras. Beslut om ingripande av mera allvarlig natur torde i allmänhet icke böra fattas utan att förhandlingar med vederbörande företag eller samman slutning föregått. Sådana förhandlingar synas i regel höra anförtros åt en särskild förhandlingskommission.
Priskontrollnämnden, som besitter stor praktisk erfarenhet av förevaran de spörsmål på priskontrollens område, har i sitt yttrande ifrågasatt ända målsenligheten av att begränsa det centrala utrednings- och övervaknings- organets befogenheter på det sätt jag nu i enlighet med kommissionens för slag förordat. Denna ordning synes mig dock av anförda skäl motiverad, i varje fall intill dess vidare erfarenheter vunnits. Därest det framdeles vid den praktiska tillämpningen skulle visa sig att den av mig förordade gränsdrag ningen för organets befogenheter icke är den lämpligaste, torde frågan emel lertid få upptagas till förnyat övervägande.
För möjliggörande av en övervakning i enlighet med vad nu angivits er fordras lagbestämmelser, som ålägga yrkesutövare skyldighet att för registre ring anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och som vidare giva övervakningsmyndighet befogenhet att i och för specialundersökningar granska yrkesutövares affärshandlingar och föreskriva yrkesutövare upp- giftsskyldighet. I 1925 års lag finnas bestämmelser rörande undersökningar av monopolistiska företag. Denna lag, som för övrigt kommit till användning endast i ett fåtal fall, innehåller emellertid inga stadganden om registrering av kartellavtal. Dess tillämplighetsområde är vidare förhållandevis begrän sat. Lagen är jämväl i övrigt till innehåll och utformning sådan att den sy nes föga ägnad att tjäna som grundval för en lagstiftning med syfte att möj liggöra en sådan övervakning som den av mig förordade. Med hänsyn härtill synas de för övervakningens genomförande erforderliga bestämmelserna böra upptagas i en ny lag, som bör träda i stället för 1925 års lag.
I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande har föreslagits, att det centrala utrednings- och övervakningsorganet skulle få befogenhet att jäm väl för den allmänna analysverksamheten infordra uppgifter från företagare. Denna verksamhet skulle, anse reservanterna, i annat fall icke bliva av verk ligt värde för övervakningen. Emellertid synes enligt mitt förmenande i första hand böra prövas huruvida icke syftet med reservanternas förslag kan tillgodoses genom att den offentliga prisstatistiken förbättras. En av det nya övervakningsorganets första uppgifter bör vara att i särskilt förslag när mare angiva i vilka hänseenden förbättringar äro nödvändiga för att över vakningsarbetet skall bliva effektivt. .Tåg är sålunda för närvarande icke be redd att biträda nämnda förslag örn utvidgning av övervakningsorganets be fogenheter. Därest den praktiska erfarenheten skulle giva vid handen att förbättringar av prisstatistiken icke äro tillfyllest för här avsett syfte, synes emellertid förslaget böra ånyo övervägas.
I fråga om lagens tillämplighetsområde har kommissionen före slagit alt såväl yrkesutövare, vilka försälja förnödenheter, som yrkesutövare, vilka såsom företagare utföra tjänster åt andra, skola falla därunder. I
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
vad angår företagare av sist angivet slag innefattar förslaget betydande utvidgningar i förhållande till 1925 års lag. Av företag, vilkas verksamhet avser utförande av tjänster, omfattar denna lag endast banker, försäk- ringsinrättningar och transportföretag. Kommissionens förslag innebär där emot, att även exempelvis företag, som utföra reparationsarbeten av olika slag, installationsfirmor, frisörer och utövare av de s. k. fria yrkena, såsom läkare, advokater, fastighetsmäklare och andra, kunna bliva föremål för mo nopolkontroll. Enligt betänkandet skall den ifrågasatta lagen vidare vara tillämplig på yrkesutövare, vilkas verksamhet avser överlåtelse eller upplåtelse av immateriella förmögenhetsrättigheter eller upplåtelse av nyttjanderätt till förnödenheter. Någon åtskillnad skall enligt betänkandet i princip icke göras mellan enskilda eller kooperativa företag samt företag i kommunal eller stat lig drift. Med yrkesutövare likställer kommissionen sammanslutning av yr kesutövare. Emellertid falla organisationerna på arbetsmarknaden i regel icke under lagen.
Det torde ur samhälleliga synpunkter vara av vikt att alla verksamhets grenar inom näringslivet av betydelse i förevarande sammanhang komma att omfattas av lagen. Kommissionens förslag synes i detta hänseende vara i stort sett tillfredsställande och torde därför efter vissa preciseringar kunna läggas till grund för lagbestämmelse i ämnet. För dessa preciseringar torde jag få redogöra i ett senare sammanhang.
För att en överenskommelse skall kunna bliva föremål för registre ring fordras enligt kommissionens förslag i första hand att överenskom melsen är av konkurrensbegränsande natur. Härigenom uteslutes i regel av tal mellan säljare och köpare. Även sådana avtal kunna emellertid stundom vara konkurrensbegränsande. Som exempel må nämnas avtal, varigenom en affärsidkare, som köpt en vara av en producent, i förhållande till denne förbinder sig att vid försäljning av varan hålla ett visst pris.
Som förutsättning för registrering uppställer kommissionen därjämte att överenskommelse berör pris-, produktions-, omsättnings- eller transportför hållandena här i riket. Rena konditionsavtal, vilka icke ha någon betydelse för prissättningen, bliva sålunda uteslutna. Icke heller falla avtal, som enbart avse utländska marknader, under förslagets registreringsbestämmelse, även örn avtalen i och för sig äro av konkurrensbegränsande natur.
För att ett registreringsförfarande skall möjliggöras måste såsom tidigare angivits föreligga skyldighet för yrkesutövare att till vederbörande övervak ningsmyndighet anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Enligt kommissionens förslag skall sådan skyldighet inträda först sedan yrkesut övare erhållit anmaning av myndigheten. Genom att anmälningsskyldighe ten konstrueras på detta sätt kommer avgörandet om hur långt registreringen ur praktiska synpunkter skall sträckas att ligga hos övervakningsmyndig heten. Denna kan sålunda bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunna för modas sakna betydelse i förevarande sammanhang, och helt koncentrera sig på de övriga. Vidare blir det möjligt för myndigheten att genomföra den
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
33
avsedda kartläggningen av näringslivet successivt. Härigenom torde verk samheten komma att vinna i effektivitet.
Vad kommissionen sålunda föreslagit beträffande nu angivna, med re gistreringen sammanhängande frågor torde kunna biträdas. I några av re missyttrandena har betonats angelägenheten av att anmälningsskyldigheten göres så litet betungande för näringslivet som möjligt. Gentemot vad som i samband därmed anförts i vissa av dessa yttranden bör framhållas, att det avsedda syftet med registreringen icke torde kunna vinnas örn endast vik tigare överenskommelser registreras. För att kartellregistret skall bliva ett verkligt kunskapsunderlag för bedömning av de konkurrensbegränsande över enskommelsernas verkningar erfordras, att det upptager även överenskom melser av mindre räckvidd, eftersom dessa tillsammantagna kunna ha stor betydelse för marknadsförhållandena. Sålunda måste exempelvis varje avtal, som kan påverka prisbildningen, anses vara sådant att det bör anmälas och re gistreras, även om vederbörande kontrahenter själva till äventyrs skulle anse avtalet som bagatellartat. Å andra sidan vill jag understryka att företagare givetvis icke böra åläggas anmäla överenskommelser som alldeles sakna be tydelse ur övervakningssynpunkt. Avtal som avse till exempel begränsningar i detaljhandelns budservice torde sålunda icke komma att bliva föremål för anmälningsskyldighet. Jag förutsätter vidare, att övervakningsmyndig heten avfattar anmaningarna så tydligt att någon tvekan örn vilka slag av överenskommelser som åsyftas icke skall behöva uppstå. Likaså för utsätter jag, att myndigheten lämnar yrkesutövarna tillräcklig tid för svars avgivande. Under dessa förhållanden torde anmälningsskyldigheten icke bliva betungande för näringslivet, i synnerhet som de överenskommelser, som var je enskild yrkesutövare eller sammanslutning får att anmäla, i regel icke torde uppgå till något större antal.
Även de av kommissionen angivna riktlinjerna för anordnandet av spe cialundersökningarna synas böra godtagas.
Kommissionen har föreslagit, att specialundersökning skall kunna företa gas med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. 1 bl. a. indu striförbundets yttrande har förordats, att specialundersökningarna skulle be gränsas till sådana former av ofullständig konkurrens, som vore grundade på avtal eller på ett företags ställning som ensamtillverkare. Det synes emel lertid otvivelaktigt, att även andra former än dessa kunna medföra skad liga verkningar inom näringslivet. Enligt mitt förmenande skulle därför en sådan begränsning vara olämplig. Det förtjänar understrykas, att det här är fråga endast om en undersökning. Därest det visar sig att missbruk eller el jest skadliga verkningar icke äro för handen, behöver vederbörande företag icke befara ytterligare åtgärder.
Det centrala utredningsorganet, d. v. s. den särskilda byrån inom kom merskollegium, skall enligt kommissionens förslag på eget initiativ kunna igångsätta specialundersökning. Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt skall byrån i allmänhet även utföra undersökningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 264.
!5
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
För genomförande av specialundersökning skall övervakningsmyndighet
enligt kommissionens förslag äga förelägga yrkesutövare att förete affärs
handlingar och i övrigt lämna myndigheten erforderliga uppgifter. Förslaget
har i denna del utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser
i 1925 års lag.
Beträffande offentlighetsprincipens tillämpning på före
varande område intager kommissionen den ståndpunkten, att handlingar som
inkommit till och upprättats hos övervakningsmyndighet skola — med ve
derbörlig hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse av skydd för af
färshemligheter — i största möjliga utsträckning vara allmänt tillgängliga.
Överenskommelse av konkurrensbegränsande natur skall — vare sig den
träffats skriftligen eller muntligen och i först avsett fall vare sig den helt
föreligger i avtalstext eller den delvis är innefattad i protokollsanteckningar,
brev eller dylikt — enligt kommissionens förslag till sitt huvudsakliga inne
håll inflyta i ett kartellregister, som i princip skall vara offentligt. Emeller
tid har kommissionen beaktat den möjligheten, alt i överenkommelse kunna
ingå uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska företagare skulle
kunna erhålla sådana upplysningar om svenska konkurrensförhållanden, att
legitima affärsintressen här i landet kunde skadas. För sådant fall bör enligt
kommissionen Konungen ha befogenhet att förordna, att kartellregistret
i
viss del skall vara hemligt.
Beträffande sådana till övervakningsmyndighet inkomna uppgifter, som
icke skola inflyta i kartellregistret, har kommissionen uttalat att de böra vara
hemliga i den mån deras offentliggörande kan anses lända vederbörande
yrkesutövare till men. Detsamma bör enligt kommissionen gälla de redogö
relser för yrkesutövares förhållanden, som av övervakningsmyndighet upp
rättas på grundval av hemligt material. Dessa hemliga uppgifter och redo
görelser skola dock enligt förslaget kunna offentliggöras efter förordnande
av Konungen.
I åtskilliga remissyttranden ha framförts invändningar mot vad kommis
sionen sålunda föreslagit i fråga om offentlighetsprincipens tillämpning. Här
må erinras om att bl. a. Stockholms handelskammare och kommerskolle
gium förordat, att i kartellregistret icke skulle intagas andra delar av över
enskommelses innehåll än uppgifter rörande kartellsammanslutnings namn
och deltagare, uppgifter angående vilka produkter överenskommelsen om
fattar samt slutligen upplysning huruvida den avser priser, produktion, mark
nadsfördelning eller annan försäljningspolitik. Vidare har redareföreningen
uttalat, att undantag från regeln om kartellregisters offentlighet måste anses
nödvändiga icke blott i fall då genom offentliggörande av överenskommelses
innehåll legitima svenska affärsintressen skulle kunna skadas utan även då
ett offentliggörande skulle kunna skada legitima utländska affärsintressen.
Föreningen åsyftar härvid internationella linjekonferenser och samseglings-
avtal, vilka kunna samtidigt beröra trafik på Sverige eller mellan svenska
hamnar samt trafik på utlandet. Slutligen lia i vissa yttranden mera allmänt
uttalats betänkligheter mot en publicitet i den omfattning kommissionen för
ordat.
Ur allmän synpunkt synes det vara av vikt att offentlighet i stor utsträck
ning beredes åt hithörande förhållanden. Härigenom skulle, såsom även kom
missionen framhållit, vinnas flera syften. I många fall skulle obefogade miss
tankar hos allmänheten örn missbruk på förevarande område kunna und
vikas. Ofta torde enbart vetskapen örn att innehållet i kartellöverenskom
melser och även annat material kan komma att bliva allmänt tillgängligt
vara ett tillräckligt korrektiv mot missbruk. Jämväl i andra hänseenden tor
de en vidsträckt offentlighet medföra fördelar. Emot dessa fördelar få vägas
affärsidkares intressen av att hans affärsförhållanden icke onödigtvis blott
läggas. De av kommissionen framlagda grunderna för offentlighetsprincipens
tillämpning synas innebära en god avvägning mellan nu angivna synpunkter.
I ett hänseende torde de dock böra föranleda erinran. Med hänsyn särskilt till
vad redareföreningen anfört om de internationella överenskommelserna på
sjöfartsnäringens område bör Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna örn
kartellregisters hemlighållande i viss del icke vara inskränkt till sådana fall
då offentliggörande av viss uppgift däri skulle kunna skada svenska affärs
intressen i förhållande till utländska konkurrenter. Även för andra fall, ex
empelvis då utländska affärsintressen skulle kunna lida skada genom offent
liggörandet, bör sådant förordnande kunna givas. Kungl. Maj:ts befogenhet
härutinnan synes överhuvud icke böra bliva alltför begränsad. Det sagda in
nebär emellertid icke, att jag räknar med att dylika undantag från offentlig-
hetsregeln skola bliva vanligt förekommande.
Sekretessbestämmelserna ha av kommissionen upptagits i den föreslagna
övervakningslagen. Som skäl härför har kommissionen anfört, att det an
setts vara av värde att i samma lag som innehåller bestämmelser örn regist
rering och specialundersökningar understryka den trygghet, som företagar
na kunna räkna med i fråga örn sekretesskydd för sådana uppgifter, vilkas
offentliggörande skulle kunna lända företagare till men. I likhet med 1943
års sekretessutredning finner jag att det anförda icke bör föranleda avsteg
från tryckfrihetsförordningens föreskrift, att i sekretesslagen noga skola
angivas de fall, då allmänna handlingar skola hemlighållas. Jag förordar
därför, att förevarande sekretessregler upptagas i sekretesslagen, där de
lämpligen böra få sin plats i 20 §.
I överensstämmelse med det anförda lia inom handelsdepartementet upp
rättats förslag till
1) lag om övervakning av konkurrcnsbegränsande företeelser inom nä
ringslivet; och
2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen dea 28 maj 1937 (nr 249)
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Dessa båda förslag torde såsom bilagor (Bilaga A och Bilaga B) få fogas
vid statsrådsprotokollet.
Jag övergår nu till behandling
nämnda förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
35
av vissa av de särskilda bestämmelserna i
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Specialmotivering.
Förslaget till lag om övervakning av konkurrenshegränsande företeelser
inom näringslivet.
1 §•
Enligt ordalydelsen i kommissionens lagförslag skulle övervakningen ha
till syfte att förebygga missbruk av konkurrenshegränsande företeelser inom
näringslivet. I departementsförslaget ha orden »missbruk av konkurrensbe-
gränsande företeelser» utbytts mot orden »skadliga verkningar av ofullstän
dig konkurrens». Genom den sålunda vidtagna ändringen synes lagtexten
komma att bättre karakterisera de förhållanden, som övervakningen en
ligt den allmänna motiveringen är avsedd att motverka. Som exempel på så
dana förhållanden har
i
det föregående nämnts bl. a. att kostnadskrävande
produktionsmetoder konserveras. Verkningar av detta slag av konkurrensbe
gränsningar torde emellertid, ehuru ur samhällelig synpunkt skadliga, icke
alltid ha sin grund i förhållanden, som kunna betecknas som missbruk från
företagares sida.
2
§•
Förevarande stadgande har med vissa modifikationer formulerats i nära
överensstämmelse med nu gällande prisregleringslag. Av naturliga skäl har
dock endast yrkesmässig verksamhet ansetts böra omfattas av den nya lag
stiftningen. I förhållande till kommissionens förslag innefattar paragrafen
utvidgningar i så måtto, att även rörelse, avseende in- eller utlåning av pen
ningar eller handel för egen räkning med in- eller utländskt mynt eller med
värdepapper, samt hotell- och pensionatrörelse av viss större omfattning upp
tagits.
At begreppen förnödenhet och tjänst avses att givas samma innebörd som
i prisregleringslagen. Som förnödenhet räknas sålunda först och främst vad
som benämnes lösöre samt vidare elektrisk kraft. Under begreppet torde
emellertid icke falla penningar och andra betalningsmedel samt värdepapper.
Icke heller fast egendom torde vara att hänföra till förnödenhet.
Såväl försäljning av förnödenhet som upplåtelse av nyttjanderätt till för
nödenhet omfattas av förevarande paragrafs bestämmelser. Som exempel på
verksamhet av sist angivet slag kan nämnas uthyrning av cykel eller bil
samt uthyrning av hushållsredskap såsom dammsugare och golvbonare.
I det föregående ha som exempel på verksamhetsformer, som torde omfat
tas av begreppet tjänst, nämnts bl. a. utövande av försäkringsrörelse,
utfö
rande av transporter, reparationsverksamhet och utövande av de s. k. fria
yrkena.
Beträffande bankrörelse är att märka, att bankernas kommissionsrörelse,
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
37
uthyrning av kassafack, notariatavdelningarnas verksamhet och s. k. ekono
mitjänst torde vara att anse som utförande av tjänst. Dit synes däremot icke
vara att hänföra in- och utlåning av penningar eller handel med valutor. Då
emellertid även sådan verksamhet bör kunna bliva föremål för övervakning,
har särskild bestämmelse därom upptagits. I anslutning därtill har införts ett
stadgande, varigenom jämväl yrkesmässig handel för egen räkning med vär
depapper kommer att omfattas av den föreslagna lagen.
Såsom nyss anförts torde fast egendom ej falla under begreppet förnö
denhet. Försäljning av fast egendom skulle sålunda icke komma att omfattas
av den nya lagstiftningen. Visserligen torde, åtminstone i städer och andra
tätorter, såväl i fråga örn tomtmark som beträffande bebyggda fastigheter
element av monopolistisk prisbildning förekomma. I varje fall gäller detta
såtillvida att icke blott enskilda personer utan även vissa statliga, kyrkliga
och kommunala organ vid försäljning av fastigheter icke sällan torde uttaga
priser, som kunde lia varit avsevärt lägre, därest vederbörande icke valt
att till förfång för mera allmänna samhälleliga intressen systematiskt ut
nyttja ett knapphetsläge. Emellertid ingå de härmed sammanhängande spörs
målen i den allmänna bostadspolitiska samt stadsplane- och regiontekniska
planeringen. I viss mån ha de samband med den allmänna jordbrukspoli
tiken. Övervakning av de monopolistiska tendenserna på förevarande område
torde därför lämpligen böra åstadkommas i annan ordning än den i före
varande förslag avsedda. Viss kontroll över dessa tendenser förekommer
redan beträffande nybyggnader. Vad angår hyresmarknaden torde den gäl
lande hyresregleringen skapa tillräckliga garantier mot monopolistiska ten
denser. Någon anledning att göra denna marknad till föremål för särskild
monopolövervakning synes därför ej föreligga.
Enligt förevarande paragraf skola yrkesutövare vara skyldiga att efter
anmaning anmäla kartellavtal och andra liknande överenskommelser av kon-
kurrensbegränsande natur, vilka beröra pris-, produktions-, omsättnings-
eller transportförhållandena här i riket. Såväl skriftliga som muntliga över
enskommelser av angivet slag avses. Bestämmelsen omfattar endast avtal,
som beröra den svenska hemmamarknaden. Yrkesutövare, som driver verk
samhet här i landet, skall emellertid anmäla dylika avtal, även örn de äro in
gångna med företagare i utlandet.
3 §•
Kommissionen har beträffande denna bestämmelse uttalat, att kommissio
nen genom den velat direkt i lagtexten anvisa de två vägar, vilka kunde an
litas av övervakningsmyndigheten vid infordrande av uppgifter rörande inne
hållet i överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Myndigheten ha
de sålunda möjlighet att avkräva yrkesutövaren uppgifter rörande överens
kommelser, som antingen förelåge vid viss bestämd tidpunkt eller som kom-
me alt träffas eller vara gällande under närmare angiven tidsperiod, exem
pelvis ett år.
Såsom kommissionen antytt torde även denna bestämmelse förutan gälla, alt
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 264■
Departements
chejen.
övervakningsmyndighets anmaningar icke med nödvändighet måste avse
överenskommelser, som föreligga vid viss tidpunkt, utan jämväl skulle kunna
omfatta överenskommelser, som träffas eller tillämpas under viss period
framåt i tiden. Emellertid synes det vara lämpligt att detta uttryckligen an
gles i lagen i klargörande syfte.
6
§•
Paragrafen motsvarar 7 § i kommissionens förslag.
Kommissionen har beträffande denna bestämmelse uttalat, att specialunder
sökning i regel icke borde företagas annat än då det funnes skäl antaga, att
en monopolställning missbrukats och att den förda politiken medfört sam
hälleligt sett skadliga verkningar. Kommissionen ansåge dock icke att för
fattningstexten borde erhålla en sådan formulering, att skäl att antaga miss
bruk skulle utgöra förutsättning för undersökning. Om texten avfattades
så, skulle varje igångsättande av en specialundersökning innebära en ankla
gelse om missbruk. Vidare kunde i vissa fall, exempelvis då en yrkesutövare
själv hade intresse av att bliva rentvådd från obefogade misstankar om miss
bruk, skäl föreligga för en undersökning, även örn övervakningsmyndigheten
icke för egen del ansåge misstankarna befogade. Enligt kommissionens lag
förslag skall övervakningsmyndighet äga besluta örn specialundersökning,
när myndigheten anser skäl därtill föreligga.
Såsom i det föregående nämnts ha i två av de vid kommissionens betän
kande fogade särskilda yttrandena anförts reservation mot avfattningen av
förevarande paragraf i nämnda lagförslag. Enligt den ena reservationen
borde i lagtexten som förutsättning för beslut örn specialundersökning angi
vas, förutom att övervakningsmyndighet ansåge skäl därtill föreligga, även
att vederbörande yrkesutövare kunde antagas ha otillbörligen utnyttjat det
förhållandet, att konkurrensen inom hans verksamhetsområde vore begrän
sad. I den andra reservationen bär framförts en åsikt av samma innebörd.
Flertalet av de organisationer och sammanslutningar, vilkas remissyttran
den fogats vid kommerskollegii utlåtande, lia beträffande avfattningen av
förevarande paragraf anslutit sig till den uppfattning, som uttalats i nyss
nämnda båda reservationer.
Å andra sidan ha kommerskollegium, försäkringsinspektionen och pris-
kontrollnämnden förordat kommissionsmajoritetens förslag.
I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande, avgiven av nämn
dens kanslichef, har anförts, att i motiven borde tydligt angivas om för
utsättningen för ingripande jämlikt 7 § endast vore den omständigheten,
att yrkesutövare otillbörligen utnyttjat sin ställning eller uppgivits otillbör
ligen utnyttja sin ställning, eller om möjlighet funnes att ingripa jämväl
under andra förutsättningar, vilka i så fall borde åtminstone exemplifieras.
Enligt 1 § är syftet med den tillämnade övervakningen att förebygga skad
liga verkningar av ofullständig konkurrens. Såsom i anslutning till nämnda
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
39
paragraf angivits torde verkningar av sådant slag icke alltid ha sin grund
i förhållanden, som kunna betecknas som missbruk från företagares si
da. Med hänsyn härtill skulle det innebära en icke avsedd begränsning av
övervakningen, om på sätt i två av reservationerna mot kommissionens be
tänkande förordats, som förutsättning för specialundersökning angåves att
företagare kunde antagas ha otillbörligt utnyttjat sin ställning. I departe-
mentsförslaget har stadgats, att specialundersökning må verkställas i de fall,
där övervakningsmyndighet finner anledning befara, att skadliga verkningar
av ofullständig konkurrens kunna uppkomma, eller där myndigheten eljest
anser särskilda skäl föreligga för en dylik undersökning. Genom denna
formulering får övervakningsmyndighet möjlighet att besluta örn undersök
ning även i exempelvis sådana fall, då myndigheten visserligen för egen del
icke befarar skadliga verkningar men vederbörande yrkesutövare själv önskar
en undersökning för att bliva rentvådd från misstankar, vilka framkommit
från annat håll.
Även i vissa andra fall böra specialundersökningar kunna anlitas. I 6 § i
kommissionens förslag finnes upptagen en bestämmelse av innehåll att över
vakningsmyndighet skulle, i syfte att kontrollera örn anmälningsskyldighet en
ligt 2 § förelåge eller rätteligen fullgjorts, äga taga del av yrkesutövares hand-
delsböcker och övriga affärshandlingar. Detta stadgande har mött erinring
ar i några av remissyttrandena. Handelskammaren i Göteborg har sålunda
ifrågasatt nödvändigheten av stadgandet och uttalat, att vägran eller ovillig
het att fullgöra anmälningsskyldighet eller att i anmälan lämna tillräckligt
utförliga uppgifter borde kunna föranleda specialundersökning. Vidare har
kommerskollegium föreslagit, att övervakningsmyndighet skulle få befogen
het att för verkställande av kontroll icke blott taga del av yrkesutövares af
färshandlingar utan även förelägga yrkesutövare att meddela myndigheten
andra uppgifter, som kunde finnas erforderliga. Det måste enligt mitt för
menande anses synnerligen önskvärt, att övervakningsmyndighet får möjlig
het kontrollera, att yrkesutövare behörigen fullgöra dem förelagd skyldig
het att anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Sådan kontroll
synes lämpligast kunna företagas genom specialundersökningar. I sådana
fall då myndigheten finner sig böra kontrollera, huruvida anmälningsskyldig
het föreligger eller behörigen fullgjorts, böra sålunda särskilda skäl anses
föreligga för specialundersökning. Med hänsyn till det anförda har stadgan
det i 6 § i kommissionens förslag funnits obehövligt.
7 och 8 §§.
I dessa paragrafer, vilka motsvara 8 och 9 §§ i kommissionens förslag,
äro upptagna bestämmelser örn övervakningsmyndighets befogenheter för spe
cialundersökningars fullföljande. Utformningen av bestämmelserna ansluter
sig, med vissa ändringar och modifikationer, till motsvarande stadgande!! i
1925 års lag.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 264
9 §.
Paragrafen motsvarar 11 § i kommissionens förslag.
Enligt kommissionens förslag skalle övervakningsmyndighet äga stadga
vite — förutom vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 och
8 §§ (8 och 9 §§ i kommissionens förslag) — även i fall då någon efter an
maning enligt 2 § försummat att fullgöra vad honom i följd därav åligger.
Emellertid är sådan försummelse straffbelagd enligt 10 § (13 § i kommissio
nens förslag). Då såsom allmän regel torde gälla, att vite ej bör föreläggas i
fall då straff är utsatt, har bestämmelsen om befogenhet för övervaknings
myndighet att i samband med anmaning enligt 2 § förelägga vite icke uppta
gits i departementsförslaget.
10 §.
Denna paragraf, som motsvarar 13 och 14 §§ i kommissionens förslag, in
nehåller bestämmelser om straff bl. a. för underlåtenhet att inom förelagd
tid anmäla konkurrensbegränsande överenskommelse och för lämnande av
oriktig uppgift vid sådan anmälan. Kommissionens förslag upptager i 12 §
även en civilrättslig sanktion gentemot yrkesutövare som felar i något av
angivna hänseenden. Innebörden av denna sanktion är att yrkesutövaren icke
skulle äga göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontrakts
brott mot någon som bröte överenskommelsen. Sanktionen skulle dock icke
inträda i fall då en av yrkesutövare lämnad oriktig uppgift saknade betydelse
för anmälningsskyldighetens syfte.
Kommissionen har i motiveringen för stadgandet örn den civilrättsliga
sanktionen anfört bl. a. att norsk och dansk lagstiftning delvis tjänat som
förebild för detsamma. Bestämmelsen åsyftade att förebygga den för all
männa rättskänslan stötande situationen, att yrkesutövare som underlåtit
att lämna uppgift eller lämnat felaktig uppgift till ett samhälleligt organ
rörande existerande kartellavtal skidle genom andra samhällsorgan, näm
ligen domstolarna, kunna med stöd av samma avtal göra gällande ford
ringsanspråk mot kontrahent, som ej låtit sig komma till last någon försum
lighet mot det allmänna. Vidare skulle bestämmelsen kunna bidraga till
att göra det offentliga registret så fullständigt och korrekt som möjligt. Den
civilrättsliga påföljden skulle inträda även i sådana fall, då uppsåt eller grov
oaktsamhet icke förelegat vid avlämnandet av en oriktig uppgift.
Det föreslagna stadgandet har mött invändningar i vissa av remissyttran
dena. Sålunda har bl. a. Stockholms handelskammare hemställt att bestäm
melsen måtte slopas.
I en vid priskontrollnämndens yttrande fogad promemoria har beträffan
de stadgandet anförts bl. a. följande.
Om överenskommelsen i fråga träffats mellan endast två parter och den
ene av dem (A) erhåller föreläggande, men ej den andre (B), samt A ej efter
kommer detsamma, blir B praktiskt taget löst från sina förpliktelser enligt
avtalet. B kan däremot påyrka, att A håller överenskommelsen. Om parter
na äro flera än två, t. ex. A, B och C, och endast A erhåller föreläggande utan
att dock följa detsamma, blir han urståndsatt att påtala ett kontraktsbrott
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
41
av B. C däremot kan av A anmodas att påtala detsamma, och gör C det, är
intet vunnet med bestämmelsen. Örn en sammanslutning underlåter att full-
göra ett föreläggande, förlorar visserligen sammanslutningen som sådan
rätten att tala å kontraktsbrott från någon medlems sida, men det är där
med ej sagt, att en medlem blir förhindrad att påtala dylikt brott från annan
medlems sida.
Dessa konsekvenser äro icke tilltalande. I det övervägande antalet fall
torde det nämligen med avseende å underlåtenheten att efterkomma ett före
läggande eller i fråga örn lämnandet av oriktig uppgift föreligga komplottant-
skap mellan de i överenskommelsen deltagande parterna. Med hänsyn här
till borde såväl dylik underlåtenhet från en parts sida som lämnande av
oriktig uppgift från denne föranleda, att påföljd för kontraktsbrott överhu
vud taget icke får göras gällande. En dylik omständighet bryter praktiskt
taget överenskommelsen. Visserligen förhindrar man härigenom ej till
komsten av ett nytt avtal, men man kan på detta sätt bereda möjlighet för
en part att utträda ur intressegemenskapen utan att riskera någon påföljd.
Anser man sig icke kunna gå så långt som här angivits, borde diskriminering
en i allt fall träffa jämväl den som haft vetskap om alt ett för medkontrahent
givet föreläggande ej fullgjorts eller att oriktig uppgift lämnats och vilken
icke hos undersökningsmyndigheten tillrättalagt saken.
Såsom anförts i priskontrollnämndens promemoria torde en gkiö\}åsbe-Departements-
stämmelse av den innebörd kommissionen upptagit i 12 § i sitt lagförslag
medföra vissa konsekvenser som kunna anses mindre tillfredsställande. Des
sa skulle måhända i viss mån undvikas om bestämmelsen, i enlighet med vad
i promemorian ifrågasatts, utformades så att underlåtenhet att efterkomma
anmaning eller lämnande av oriktig uppgift vid anmälan skulle föranleda,
att påföljd för kontraktsbrott överhuvud icke finge göras gällande. Bestäm
melsen skulle härigenom komma att i viss mån närmare överensstämma med
de danska och norska förebilderna. Emellertid är skyldigheten att anmäla
kartellavtal enligt såväl den danska som den norska motsvarigheten till den
nu föreslagna övervakningslagen utformad annorlunda än i denna. Den
danska lagen stadgar obligatorisk anmälningsskyldighet. Enligt den norska
lagen äger vederbörande kontrollmyndighet i allmän kungörelse föreskriva
att kartellavtal skola anmälas. Anmälningsplikten är sålunda icke i någon
av dessa lagar beroende av anmaning hos de enskilda yrkesutövarna.
Vissa skäl tala enligt mitt förmenande dock för att införa en påföljdsbe-
stämmelse av den i förhållande till kommissionens förslag mera vidsträckta
innebörd som nyss angivits. Bestämmelsen har emellertid i denna form icke
varit föremål för granskning av remissmyndigheterna. Det synes därför icke
lämpligt att nu framlägga förslag örn en sådan bestämmelse. Det kan även
ifrågasättas om icke ett dylikt stadgande kunde vålla en viss osäkerhet under
övergångstiden innan registreringen utsträckts över större delen av närings
livet. Med hänsyn till det anförda har någon motsvarighet till den i 12 § i
kommissionens förslag stadgade civilrättsliga påföljden icke upptagits i de-
partementsförslaget. Om erfarenheten skulle göra det sannolikt att en sådan
regel erfordras, torde emellertid frågan framdeles böra tagas under förnyat
övervägande.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
I samband med att den civilrättsliga påföljden för underlåtenhet att inom
förelagd tid anmäla konkurrensbegränsande överenskommelse och för läm
nande av oriktig uppgift vid sådan anmälan uteslutits, har straffpåföljden an
setts böra skärpas. Fängelse ingår sålunda i straffskalan för fall då försvå
rande omständigheter föreligga.
H—15 §§.
Paragraferna motsvara 15—19 §§ i kommissionens förslag.
Slutstadgande.
Kommissionen har uttalat, att den föreslagna lagstiftningen borde börja
att tillämpas i samband med prisregleringslagens upphävande. För att icke
priskontrollen skulle behöva bibehållas längre än som med hänsyn till pris
utvecklingen ansåges erforderligt, vore det angeläget, att lagstiftningen ge
nomfördes snarast möjligt.
I propositionen nr 74 till innevarande års riksdag har föreslagits, att pris
regleringslagens giltighetstid skall utsträckas till och med den 30 juni 1947.
I denna proposition har uttalats, att sådana kostnads- och prisförhållanden
ännu icke inträtt att man kunde avstå från de kontrollmöjligheter, som pris
regleringslagen erbjöde. För närvarande kan icke sägas när priskontrollen
kommer att upphöra. Det måste emellertid anses vara av vikt att den till-
ämnade övervakningen av konkurrensbegränsande företeelser genomföres i
så god tid att den redan omedelbart i samband med priskontrollens upp
hörande kan utövas i full utsträckning. För att så skall kunna ske bör den
föreslagna övervakningslagstiftningen träda i kraft och det centrala utred
nings- och övervakningsorganet sättas i funktion innan prisregleringslagen
upphäves. Lämpligt synes vara att åt Kungl. Maj :t överlämnas att bestämma
den närmare tidpunkten för övervakningslagens ikraftträdande.
I samband därmed torde 1925 års lag böra upphävas. Emellertid bör där
vid stadgas, att lagen alltjämt skall äga tillämpning med avseende å under
sökning, som verkställts eller ännu icke blivit slutförd dessförinnan. Ge
nom beslut den 30 september 1945 har Kungl. Majit uppdragit åt oljeutred-
ningen 1945 att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt 1925 års lag
verkställa undersökning rörande vissa företag. Ett stadgande av nyss angiven
innebörd synes erforderligt för att möjliggöra fullföljandet av denna under
sökning liksom av andra undersökningar, som må kunna beslutas med stöd
av lagen innan densamma upphäves. Emellertid torde behov av sådant stad
gande föreligga jämväl i det hänseendet, att lagens straff- och sekretesskydd
för uppgifter, som tidigare inhämtats eller som i fortsättningen kunna kom
ma att inhämtas, bör äga bestånd även framdeles.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
43
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Förevarande stadgande motsvarar 10 § i kommissionens förslag till lag
om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
Kommissionen har beträffande det närmare innehållet i 10 § i kommissio
nens lagförslag uttalat, att frågan, huruvida av yrkesutövare lämnade upp
lysningar örn affärs- eller driftförhållanden vore av sådan beskaffenhet att
deras offentliggörande kunde lända honom till men, i första hand skulle
bedömas av övervakningsmyndigheten själv. Givetvis stöde det dock yrkesut
övaren fritt att exempelvis i samband med ingivandet av anmälan om över
enskommelser av konkurrensbegränsande natur uttala önskemål rörande den
utsträckning, i vilken ett hemlighållande av handlingarnas innehåll borde
ske. Om övervakningsmyndigheten vore av annan mening än yrkesutövaren,
borde denne underrättas därom. För yrkesutövare stöde därefter den möjlig
heten till huds, att han i enlighet med stadgandet i 18 § i kommissionens
förslag underställde frågan Kungl. Maj:ts avgörande.
I fråga örn tolkningen av bestämmelsen i 10 § första stycket borde enligt
kommissionens mening anmärkas, att enskild yrkesutövares kalkylmaterial
eller tablåer över kostnadsfördelningen i regel måste anses utgöra sådant
material, vars offentliggörande kunde lända yrkesutövaren till men.
Beträffande den allmänna sekretessregeln i 10 § första stycket i kommis
sionens lagförslag Ilar 19A3 års sekretessutredning — efter att lia erinrat örn
att en av förutsättningarna för att handling, som inkommit till eller upp
rättats hos övervakningsmyndighet, icke skall få utlämnas är, att handlingen
icke är av beskaffenhet att böra införas i kartellregister — yttrat bl. a
följande.
Mot den angivna förutsättningen synes kunna anmärkas att registret icke
— såsom exempelvis straffregistret — är avsett att bestå av däri samman
förda handlingar, utan av anteckningar, vilkas innehall kan vara hämtat
ur skriftliga överenskommelser eller redogörelser för muntliga överenskom
melser och stundom även ur protokollsanteckningar, brev m. in. Hos myn
digheten förvarade handlingar kunna därför icke sägas vara av beskaffen
het att böra införas i kartellregistret. Den angivna förutsättningen synes
även medföra att myndigheten på ett alltför tidigt stadium nödgas taga
ståndpunkt till frågan, örn en handling helt eller delvis är av beskaffenhet
att böra införas i kartellregister. I den mån handlingen är av sådan beskaf
fenhet och således enligt första stycket icke får hemlighållas, blir den näm
ligen på grund av stadgandena i tryckfrihetsförordningen offentlig, så snart
den inkommit till myndigheten. Det synes emellertid ha varit i betänkandet
avsett, alt offentlighet icke skulle inträda, innan myndigheten slutfört det
utredningsarbete, som erfordras för ett bedömande av fragan, huruvida och
i vilken omfattning innehållet i viss överenskommelse skall införas i kartell-
register. Handlingar av ifrågavarande slag synas därför böra bli fritt till
gängliga, först när införing i kartellregister skett. Detta syfte torde kunna
vinnas därigenom att den angivna förutsättningen uteslules samt att i .stället
stadgas, att den i första stycket upptagna sekretessbestämmelsen icke är till
lämplig på kartellregister. Av ett dylikt undantag lär följa att offentliggö-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
rande av det material på vilket anteckning i registret grundar sig icke kan
lända vederbörande yrkesutövare till men, i den mån det icke innehåller
andra uppgifter än sådana som införts i registret, och att därför även detta
material blir fritt tillgängligt, så snart införingen i registret skett.
I fråga om andra stycket av den av kommissionen föreslagna 10 § erinrar
sekretessutredningen om att stadgandet av kommissionen avsetts skola be
reda skydd för uppgifter, genom vilkas offentliggörande utländska konkur
renter skulle kunna erhålla sådana upplysningar örn svenska konkurrens
förhållanden, vilka skulle kunna skada legitima affärsintressen här i lan
det. Utredningen uttalar i fortsättningen om förevarande stadgande.
Mot den föreslagna regeln kan anmärkas att den icke bereder skydd mot
utlämnande av kartellregistret, i den del varom fråga är, förrän Kungl. Majit
meddelat sitt beslut, och ej heller för handlingar som i sådant ärende in
givits till Kungl. Majit. Enligt första stycket är handling av beskaffenhet att
böra införas i kartellregister offentlig. Handlingen blir därför offentlig, så
snart den inkommit till myndigheten, och den synes förbli offentlig, även
om viss del av kartellregistret förklaras hemlig. Skulle man från sekretess
regeln i första stycket undanta endast själva kartellregistret, föreligger dock
icke enligt lagförslaget någon rätt för myndigheten att uppskjuta införingen
i kartellregister, till dess framställning som nu avses blivit avgjord av Kungl.
Majit. Ej heller kunna framställningen och de överenskommelser eller andra
handlingar som bifogats anses hemliga utan särskilt stadgande. Bestämmel
sen i andra stycket synes på grund av vad nu anförts böra kompletteras. Det
kan därvid ifrågasättas, om ej, till undvikande av men för yrkesutövare
som ej erhållit kännedom örn ifrågasatt registrering eller ej förstått att på
rätt sätt tillvarataga sina intressen, framställning enligt andra stycket borde
kunna göras även av myndigheten. Det normala bör självfallet vara att det
skall ankomma på yrkesutövare att göra sådan framställning och att myn
digheten ej tar initiativ därtill om ej något önskemål framställts av yrkes
utövare. Befogenhet för myndigheten att göra sådan framställning synes
dock kunna medföra en smidigare tillämpning av de givna reglerna.
Sekretessutredningen anför slutligen beträffande vissa i kommissionens be
tänkande berörda frågor följande.
I betänkandets specialmotivering uttalas att det står yrkesutövare fritt att
exempelvis i samband med ingivandet av anmälan örn överenskommelser av
konkurrensbegränsande natur uttala önskemål rörande den utsträckning, i
vilken ett hemlighållande av handlingarnas innehåll bör ske, samt att om
undersökningsmyndigheten är av annan mening än yrkesutövaren, denne bör
underrättas därom, varefter den möjligheten står honom till buds, att han
i enlighet med stadgandet i 18 § underställer frågan Kungl. Majits avgö
rande. Härvid torde ha förutsatts att handlingen, innan Kungl. Majit med
delat sitt avgörande, icke är offentlig.
Mot vad sålunda anförts synes, i vad angår hemlighållandet av allmänna
handlingar, vissa erinringar kunna göras. Över beslut av myndigheten att
i kartellregister införa innehållet i viss överenskommelse synes yrkesutöva
ren val kunna föra klagan enligt 18 § i utkastet. Däremot äger han icke
med tillämpning av detta stadgande underställa Kungl. Majits prövning
fråga örn utlämnande av allmän handling. I sistnämnda hänseende gälla
oavsett örn hithörande sekretessbestämmelser upptagas i den av kommissio-
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
45
nen föreslagna lagen eller i sekretesslagen, reglerna i tryckfrihetsförord
ningen. Enligt 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen skall framställning om
handlings utbekommande i regel prövas av den myndighet hos vilken hand
lingen finnes. Yrkesutövaren har icke möjlighet att göra fråga härom till
föremål för någon förhandsprövning av Kungl. Majit med bindande verkan
för myndigheten. Ej heller äger han klaga över beslut av myndigheten att
utlämna handling. Skulle skäl anses föreligga att, då yrkesutövare vill hän
skjuta frågan örn införing i kartellregistret till Kungl. Maj :ts prövning, be
reda sekretess åt sådan införing till dess frågan härom blivit avgjord, måste
särskild bestämmelse meddelas i samband med övriga sekretessbestämmelser.
I betänkandet anföres i den allmänna motiveringen att innan Kungl. Maj :t.
i fall då sådant erfordras, fattar beslut örn publicering av sådana redogö
relser för yrkesutövares eller sammanslutningars förhållanden, som myn
digheten avlämnat och som bygga på hemligt material, vederbörande före
tag eller sammanslutning bör ha rätt att avgiva yttrande i ärendet. En regel
av sådant innehåll förekommer i 1925 års lag. Däremot angives icke i sekre
tesslagen, i vilken utsträckning enskilda skola höras, innan Kungl. Majit,
i fall då sådant kan förekomma, förordnar om utlämnande av allmänna
handlingar. Även om sålunda vad kommissionen uttalat bör tillämpas i nu
avsedda ärenden, synes detta icke behöva angivas i lagtexten.
Stockholms handelskammare har ansett det finnas anledning överväga örn
icke åtminstone de av yrkesutövarna själva ingivna handlingarna borde på
samma sätt som avgivna självdeklarationér förstöras efter viss lämplig tid
rymd, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnade.
Uttalande i samma riktning har gjorts av Skånes handelskammare.
Kommerskollegium har för sin del icke ansett sig böra tillstyrka dessa
förslag, då det efter den tidrymd, varom kunde bliva fråga, för vederbö
rande yrkesutövare knappast torde föreligga något större intresse av sekre
tess rörande förevarande uppgifter.
Sekretessutredningens erinringar mot utformningen av kommissionens för-
slag till sekretessbestämmelser ha beaktats.
Då sålunda kartellregister undantages från tillämpningen av den allmänna
sekretessregeln i förevarande paragrafs första stycke, torde, såsom sekre
tessutredningen uttalat, offentliggörande av det material på vilket anteck
ning i registret grundar sig icke kunna lända vederbörande yrkesutövare
till men, i den mån det icke innehåller andra uppgifter än som införts i
registret. Även della material blir därför fritt tillgängligt, så snart infö
ringen i registret skett.
I fråga örn tolkningen av bestämmelserna i första stycket biträder jag
kommissionens uppfattning, att enskild yrkesutövares kalkylmaterial eller
tablåer över kostnadsfördelningen i regel måste anses utgöra sådant material,
vars offentliggörande kan lända yrkesutövaren till men.
Beträffande bestämmelserna i andra stycket må framhållas att det i regel
bör ankomma på yrkesutövare att själv bevaka sina intressen i fråga om
hemlighållande av kartellregistcr i visst hänseende. Genom att även övervak-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
ningsmyndighet tillagts befogenhet att göra sådan framställning synes emel
lertid, såsom sekretessutredningen påpekat, en smidigare tillämpning av de
i förevarande lagrum givna reglerna kunna åstadkommas.
Såsom jag i annat sammanhang uttalat torde Kungl. Maj:ts befogenhet att
förordna om kartellregisters hemlighållande i viss del icke böra vara in
skränkt till sådana fall då offentliggörande av uppgift däri skulle kunna
skada svenska affärsintressen i förhållande till utländska konkurrenter.
Även för andra fall, då affärsintressen skulle kunna lida skada genom of
fentliggörandet, bör sådant förordnande kunna givas.
Gentemot ett uttalande i kommissionens betänkande att yrkesutövare
skulle ha möjlighet att underställa Kungl. Maj:ts avgörande frågan örn i
vilken utsträckning till övervakningsmyndighet ingivna handlingar borde
hemlighållas har sekretessutredningen, på sätt förut angivits, framställt
vissa erinringar. Av vad i samband därmed anförts framgår, att yrkesut
övare icke har möjlighet att göra fråga om handlings utbekommande till
föremål för förhandsprövning av Kungl. Maj:t med bindande verkan för
den myndighet, hos vilken handlingen finnes, samt att han icke heller äger
klaga över beslut av myndigheten att utlämna handling. Däremot kan han
föra klagan över övervakningsmyndighets beslut att i kartellregister införa
innehållet i viss överenskommelse. Någon bestämmelse i syfte att bereda
sekretesskydd åt sådan införing till dess frågan därom blivit avgjord av
Kungl. Maj:t synes icke vara påkallad och har ej heller föreslagits.
I 1925 års lag förekommer en regel av innehåll, att innan Konungen, i
fall då hans tillstånd erfordras för publicering, låter offentliggöra handling,
tillfälle skall lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att yttra sig
i ärendet. Någon motsvarande regel har icke upptagits i förevarande lag
förslag. Även om den princip, som uttalas i nyssnämnda lagregel, bör till-
lämpas även i ärenden enligt den föreslagna nya lagen, synes detta, såsom
sekretessutredningen framhållit, icke behöva angivas i lagtexten.
Beträffande det av några handelskamrar framförda förslaget om en be
stämmelse av innehåll att handlingar, som yrkesutövare ingivit till övervak
ningsmyndighet, skulle förstöras efter viss tid har jag funnit mig böra bi
träda kommerskollegii uppfattning. Något stadgande av angivet innehåll har
därför icke upptagits.
Då den föreslagna lagen angående ändrad lydelse av 20 § sekretesslagen
självfallet bör träda i kraft samtidigt med lagen om övervakning av kon-
kurrensbegränsande företeelser inom näringslivet, torde åt Kungl. Majit böra
överlämnas att bestämma jämväl den närmare tidpunkten för förstnämnda
lags ikraftträdande.
Kunni. Maj.ts proposition nr 264-
47
Departementschefens hemställan.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom handels
departementet upprättade förslaget till lag om övervakning av konkurrens-
begränsande företeelser inom näringslivet måtte för det i § 87 regeringsfor
men omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Siegmund Vogel.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom
näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §■
I syfte att förebygga skadliga verkningar av ofullständig konkurrens inom
näringslivet skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom specialundersök
ningar.
Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervak
ningsmyndighet) .
Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2 §■
Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning till över
vakningsmyndighet anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda kartell
avtal och andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande na
tur, vilka beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållande
na här i riket.
Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande yrkes
utövare, som yrkesmässigt
driver rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel för
egen räkning med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,
överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,
upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller
utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets
tillstånd.
Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana
yrkesutövare.
3 §■
Anmaning må avse överenskommelser, som föreligga vid viss tidpunkt
eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
49
4 §•
Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelse ävensom
av övriga handlingar, vilka äro ägnade att belysa överenskommelsens inne
börd. Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan fogas
fullständig redogörelse för det muntligen överenskomna innehållet.
5 §•
Finnes anmäld överenskommelse vara av konkurrensbegränsande natur,
skall övervakningsmyndigheten i särskilt kartellregister införa överenskom
melsens huvudsakliga innehåll.
Kungl. Maj:ls proposition nr 264.
Om specialundersökningar.
6 §•
Övervakningsmyndighet äger besluta att yrkesutövares verksamhet, som
i 2 § avses, skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten
av ofullständig konkurrens och därav föranledd inverkan på pris-, produk
tions-, omsättnings- eller transportförhållandena här i riket. Sådan under
sökning må dock verkställas endast i de fall, där myndigheten finner an
ledning befara, att skadliga verkningar av ofullständig konkurrens kunna
uppkomma, eller där myndigheten eljest anser särskilda skäl föreligga för
en dylik undersökning.
7 §■
För undersöknings fullföljande äger övervakningsmyndighet förelägga yr
kesutövare
att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och
övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen; även
som
att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter, som myndigheten finner
erforderliga för vinnande av det med undersökningen avsedda syftet.
Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.
8
§■
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för under
sökningens fullföljande erforderligt, äger myndigheten förelägga jämväl an
nan än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i den ut
sträckning i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där sägs.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 264.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Allmänna bestämmelser.
9 §•
Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 och 8 §§ äger över
vakningsmyndighet utsätta vite.
10 §.
Den som underlåter att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som
i 2 § sägs, eller som vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 § avses,
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, straffes med
dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med
undersökning, som i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses
erforder
ligt för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom
han under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där
han begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel
eller för att göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast ef
ter angivelse av målsäganden.
11
§•
Då vid domstol förekommer mål om brott, som i 10 § sägs, må dom
stolen, där målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra
skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, förordna att målet
skall handläggas inom stängda dörrar.
12
§.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
13 §.
Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, äger
att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.
14 §.
över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och äm
betsverks beslut är stadgad.
15 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för till-
lämpning av denna lag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
51
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om under
sökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall
sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som
verkställts innan den nya lagen trätt i kraft eller ännu icke blivit slutförd
vid ikraftträdandet.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar.
Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade
lydelse.
20
§.
Handling, som inkommit till övervakningsmyndighet varom förmäles i
lagen om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom närings
livet, må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om yrkesutövares
affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till
men, icke i andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugu år för
flutit från handlingens datum. Vad nu sagts gälle ock hos myndigheten upp
rättad handling, dock ej kartellregister.
På framställning av vederbörande yrkesutövare eller myndighet, som av
ses i första stycket, äger Konungen, om särskilda skäl därtill äro, förordna,
att kartellregister, såvitt angår däri intagna uppgifter rörande viss överens
kommelse, icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det anteckning örn
överenskommelsen gjorts i registret. Har framställning örn sådant förordnan
de gjorts, må, innan ärendet blivit av Konungen avgjort, kartellregister i den
del framställningen avser icke utlämnas. Vad nu sagts gälle ock handlingarna
i ärendet; örn utlämnande av sådan handling efter ärendets avgörande åge
vad i första stycket stadgats motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
53
Bihang.
Förslag
till
lag örn övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom
näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
I syfte att förebygga missbruk av konkurrensbegränsande företeelser inom
näringslivet skall övervakning av dylika företeelser ske genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom specialundersök
ningar på sätt nedan stadgas.
övervakningen verkställes av myndighet som Konungen bestämmer.
Örn registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2
§.
Deri som yrkesmässigt säljer eller upplåter nyttjanderätt till viss förnöden
het, yrkesmässigt överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immate
riell art eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst är
skyldig att efter anmaning till myndighet, som i 1 § avses, anmäla av honom
ingångna eller eljest biträdda kartellavtal och andra liknande överenskom
melser av konkurrensbegränsande natur, vilka beröra pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållandena här i riket.
Lika med yrkesutövare, som i första stycket sägs, skall anses sammanslut
ning av sådana yrkesutövare.
3 §■
Anmaning, som i 2 § sägs, må avse överenskommelser, som föreligga vid
viss tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
4 §.
Vid anmälan örn överenskommelse, som i 2 § avses, skall fogas avskrift
av överenskommelsen ävensom av övriga handlingar, vilka kunna antagas
belysa överenskommelsens innebörd. Är överenskommelsen eller del därav
muntlig, skall vid anmälan fogas fullständig redogörelse för den muntliga
överenskommelsen.
5 §.
Då anmälan rörande viss överenskommelse avgivits till myndighet, som i
1 § avses, skall myndigheten, där överenskommelsen finnes vara av konkur
rensbegränsande natur, i särskilt kartellregister införa överenskommelsens
huvudsakliga innehåll.
6
§•
För undersökning huruvida anmälningsskyldighet föreligger eller rätteli
gen fullgjorts äger myndighet som i 1 § avses, att hos envar, som kan an
tagas vara anmälningsskyldig enligt denna lag, taga del av handeLsböcker,
korrespondens och övriga handlingar, vilka kunna lämna upplysningar i sag
da hänseenden.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Om specialundersökningar.
V
7 §-
Myndighet som i 1 § avses, äger, när myndigheten anser skäl därtill före
ligga, besluta, att i 2 § avsedd yrkesutövare skall på sätt nedan sägs göras till
föremål för undersökning rörande förekomsten av ofullständig konkurrens
och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller
transportförhållandena här i riket.
8
§■
För fullföljande av undersökning, som i 7 § sägs, äger myndigheten före
skriva, att yrkesutövaren skall vara skyldig
att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och
övriga handlingar, vilka kunna antagas vara av betydelse för undersökning
en; ävensom
att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter, som myndigheten finner
erforderliga för vinnande av det med undersökningen avsedda syftet.
Vad sålunda stadgas innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Den som är uppgiftsskyldig enligt denna paragraf må kallas att person
ligen inställa sig inför myndigheten.
9 §•
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för under
sökningens fullföljande erforderligt, äger myndigheten förelägga jämväl an
nan än den som jämlikt 8 § är uppgiftsskyldig att, på sätt i nämnda paragraf
är stadgat, i visst avseende meddela uppgift som där sägs.
Allmänna bestämmelser.
10
§.
Handling som inkommit till eller upprättats hos myndighet, som i 1 §
avses, och som icke är av beskaffenhet att böra införas i kartellregister må,
i den mån handlingen innefattar sådana upplysningar örn yrkesutövares af
färs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till
men, icke i andra fall än Konungen bestämmer utlämnas förrän tjugu år
förflutit från handlingens datum.
Örn särskilda skäl därtill äro, äger Konungen på framställning av veder
börande yrkesutövare förordna, att i kartellregister intagna uppgifter rörande
viss överenskommelse icke må utlämnas tidigare än tjugu år efter det upp
gifterna intagits i registret.
11
§•
Försummar någon efter anmaning, varom i 2 § sägs, att fullgöra vad ho
nom i följd därav åligger, äger myndighet som i 1 § avses förelägga honom
vite. Jämväl vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 8 och 9 §§
må vite utsättas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
55
12
§.
Har yrkesutövare, som i 2 § avses, underlåtit att inom förelagd tid inkom
ma med anmälan om överenskommelse, som i nämnda paragraf sägs, eller
har han vid fullgörande av sin anmälningsskyldighet lämnat oriktig uppgift
angående sådan överenskommelse äger han icke göra gällande i överenskom
melsen stadgad påföljd för kontraktsbrott mot någon som bryter överens
kommelsen.
Lämnas oriktig uppgift, vilken saknar betydelse för anmälningsskyldig
hetens syfte, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.
13 §.
Den som underlåter att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i
2 § sägs, eller uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid anmälan om dylik
överenskommelse lämnar oriktig uppgift straffes med dagsböter.
14 §.
Där någon i fall, som i 8 eller 9 § avses, uppsåtligen eller av grov oakt
samhet lämnar oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller, där omständighe
terna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med
undersökning, som i 7 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt för
uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under
sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begag
nar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att
göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må ej av allmän åklagare åtalas, där det
ej av målsägande till sådant åtal angives.
15 §.
Då vid domstol förekommer mål örn brott, som i 13 eller 14 § sägs, må
domstolen, där målets offentliga handläggning finnes kunna för någon med
föra skada genom yppande av affärs- eller driftförhållanden, förordna att
målet skall handläggas inom stängda dörrar.
16
§.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.
17 §.
Den som enligt 8 eller 9 § inställer sig inför myndighet, som i 1 § avses,
äger att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Ko
nungen.
18
§.
över beslut av myndighet, som i 1 § avses, må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och äm
betsverks beslut är stadgad.
19 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för till-
lämpning av denna lag.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, från och med
vilken dag lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn undersökning angående mo-
nopolistiska företag och sammanslutningar skall upphöra att gälla.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 april
1946.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 17 april 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12 april
1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i §
87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom närings
livet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra
gits av t. f. assessorn F. G. H. Öhman.
Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.
1 §•
Enligt förevarande paragraf, som innefattar förslagets grundläggande be
stämmelser, skall övervakning på sätt i det följande närmare stadgas äga rum
i syfte att förebygga skadliga verkningar av ofullständig konkurrens inom
näringslivet. Uttrycket »ofullständig konkurrens» är hittills okänt i svensk
lagstiftning, och även om en sådan benämning brukas i den nationalekono
miska litteraturen, är uttrycket i allmänna medvetandet icke så klart till sin
innebörd, att det utan närmare förklaring bör införlivas nied lagspråket.
Härvid är särskilt att märka, att ordet »ofullständig» i förbindelse med be
greppet konkurrens svårligen kan anses träffande karakterisera det sakläge,
som avses. Såsom framgår av paragrafens innehåll i övrigt, är för den åsyf
tade situationen utmärkande, att skadeverkningar kunna beräknas härröra
från konkurrensbegränsning inom näringslivet. Frågan skulle därför lösas
enklast genom att uttrycket »ofullständig konkurrens» utbyttes mot termen
»konkurrensbegränsning». Vidtages denna ändring, bör motsvarande jämk
ning genomföras i 6 §.
Genom den nu förordade ändringen kommer lagens rubrik att bättre
ansluta sig till avfattningen av förevarande paragraf. Det vore emellertid
såväl från lagteknisk synpunkt som i språkligt hänseende till fördel, om
rubriken bringades i full överensstämmelse med paragrafens innehåll.
57
Vidare må framhållas, att den i paragrafens första stycke och i rubriken
före 6 § använda beteckningen »specialundersökningar» torde böra ersättas
med det i lagstil lämpligare uttrycket »särskild undersökning».
3 §.
1 denna paragraf stadgas, att anmaning må avse överenskommelser, som
föreligga vid viss tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tids
period. Då vad sålunda föreskrivits, såvitt angår överenskommelse som träf
fats före allmäningen, redan framgår av 2 §, bör stadgandet ändras så, att
däri utsäges allenast, att anmaning må avse jämväl överenskommelse, som
föreligger vid viss framtida tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under
viss tidsperiod.
4 §•
Förevarande paragraf upptager stadgande, att vid anmälan enligt 2 § skall
fogas — förutom avskrift av överenskommelsen — avskrift av övriga hand
lingar, vilka äro ägnade att belysa överenskommelsens innebörd. Denna be
stämmelse synes ha fått en avfattning, som går längre än stadgandets grund
kräver. Syftet skulle komma till bättre uttryck, därest det föreskrives, att
vid anmälan skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom av öv
riga handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens inne
håll.
5 §•
Övervakningsmyndigheten skall enligt denna paragraf, därest anmäld över
enskommelse finnes vara av konkurrensbegränsande natur, i särskilt kar
tellregister införa överenskommelsens huvudsakliga innehåll. I registret bör
emellertid anteckning ske även om konkurrensbegränsande överenskommelse,
som icke anmälts men varom övervakningsmyndighet erhållit kännedom ge
nom specialundersökning enligt 6 §. På grund av stadgandet i 15 § ankom
mer det på Kungl. Maj:t att utse den övervakningsmyndighet, som skall
föra kartellregistret, och att meddela bestämmelser rörande omfattningen
av de anteckningar, som skola göras i registret. Med hänsyn härtill torde det
vara lämpligt att i förevarande paragraf upptaga allenast en allmän regel,
att över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid
särskild undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall
föras register (kartellregister).
6
§.
Denna paragraf skulle erhålla en lämpligare avfattning, om stadgandet
inleddes med angivande av de förutsättningar, under vilka den ifrågavarande
undersökningen må företagas. Den i paragrafen upptagna förutsättningen, att
övervakningsmyndighet finner anledning befara, att skadliga verkningar av
ofullständig konkurrens kunna uppkomma, torde enligt förslagets mening
omfatta icke blott det fall, att dylika verkningar framdeles inträffa, utan
även det fall, då sådana verkningar redan föreligga. Vad sålunda åsyftas sy
nes böra komma till tydligare uttryck i lagtexten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Beträffande uttrycket »ofullständig konkurrens» hänvisas till vad lagrådet
därom anfört vid 1 §.
11
§•
Finnes offentlig handläggning av mål kunna för någon medföra skada
genom yppande av affärs- eller driftförhållande, må domstolen enligt före
varande paragraf förordna, att målet skall handläggas inom stängda dörrar.
Regeln är begränsad till mål örn brott, som i 10 § sägs. Ett berättigat intresse,
att handläggningen icke blir offentlig, kan emellertid föreligga jämväl då
mål rör utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §. Det synes därför vara på
kallat, att bestämmelsen vidgas i nämnda hänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
59
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 maj 1946.
Närvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena
Undén , statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdeparte
menten anmälar chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, lag
rådets den 26 april 1946 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 12 april
1946 remitterade förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegrånsande
företeelser inom näringslivet.
Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.
Lagrådets erinringar mot lagförslaget synas böra beaktas. Förslaget har
därför omarbetats i enlighet med lagrådets hemställan. Därvid ha utöver de
i utlåtandet föreslagna ändringarna verkställts vissa jämkningar i lagtexten
av rent redaktionell natur.
Då sålunda lagförslagets rubrik undergått den ändringen att uttrycket
»konkurrensbegränsande företeelser» utbytts mot termen »konkurrensbe
gränsning», har motsvarande jämkning vidtagits i texten till det vid stats
rådsprotokollet den 12 april 1946 fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar.
Vid anmälan av förevarande ärende i statsrådet den 12 april 1946 föror
dade jag att en särskild byrå skulle inrättas inom kommerskollegium med
uppgift att såsom ett centralt utrednings- och övervakningsorgan handha hu
vuddelen av de med övervakningen av konkurrensbegränsning inom närings
livet sammanhängande frågorna. Då det är min avsikt att nu hemställa att
nyss berörda båda lagförslag måtte föreläggas riksdagen till antagande, torde
lämpligen även frågan örn kostnaderna för byråns arbete böra upptagas till
behandling.
Den planerade övervakningsverksamheten bör igångsättas redan vid in
gången av budgetåret 1946/47. Då konkurrensbegränsningar av olika slag
vunnit stor utbredning inom näringslivet, komma byråns arbetsuppgifter att
bliva mycket omfattande. Självfallet kan emellertid byrån icke redan från
början träda i funktion i full utsträckning. Svårigheter kunna uppstå att ge-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
nast ställa erforderlig personal till byråns förfogande. Vidare synes det vara
lämpligt att innan byråns organisation slutgiltigt utformas avvakta erfaren
heterna från arbetet under den första tiden. Byråns verksamhet torde därför
få utvecklas successivt. Med hänsyn härtill ämnar jag icke nu framlägga
en fullständig plan för byråns personalbestånd utan inskränker mig till att
angiva huvuddragen för den organisation, som blir erforderlig för arbetet un
der det första verksamhetsåret.
Byrån bör stå under ledning av en byråchef. Denne bör såsom närmaste
medhjälpare ha två assistenter. Vidare böra vid byrån anställas tre amanu
enser samt två eller möjligen tre skrivbiträden. Avlöningen synes böra till
samtliga befattningshavare utgå i form av arvoden. Byråchefens årliga ar
vode bör bestämmas till högst 16 000 kronor och assistents till högst 10 800
kronor. Åt amanuens bör utgå ett arvode av 6 000 kronor för år och åt skriv
biträde ett arvode av 3 600—4 800 kronor för år. Å arvodena böra icke be
räknas rörliga tilläggsförmåner. Med utgångspunkt från dessa beräkningar
skulle kostnaden för avlöning av byråns personal under nästa budgetår upp
gå till omkring 67 000 kronor. Då det emellertid kan förutses att samtliga
angivna befattningshavare icke komma att anställas redan från budgetårets
början utan att den tilltänkta personalorganisationen kommer att utbyggas
efter hand, torde avlöningskostnaderna för budgetåret 1946/47 icke behöva
beräknas till mer än högst 50 000 kronor. Kostnaderna böra bestridas från
den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda anslagsposten till av
löningar till övrig icke-ordinarie personal. Riksdagens medgivande till över
skridande av ifrågavarande anslagspost med sistnämnda belopp torde böra
utverkas.
Byråns verksamhet kommer att medföra även vissa andra kostnader. Så
lunda kunna nämnas kostnader för förbrukningsartiklar såsom skrivmate
riel och dylikt ävensom för utrustning av erforderliga lokaler och för littera
tur. Dessa utgifter torde kunna bestridas från den i omkostnadsstaten för
kommerskollegium förslagsvis uppförda anslagsposten till expenser. Då det
kan förutsättas att redan under nästa budgetår i övervakningslagen avsedda
särskilda undersökningar komma att åtminstone i viss utsträckning igångsät
tas, torde därav föranledas i‘esekostnader. Utgifter för resor för byråns egna
befattningshavare böra bestridas från den i kommerskollegii omkostnadsstat
förslagsvis upptagna anslagsposten till reseersättningar. Emellertid kan i sam
band med särskild undersökning även ifrågakomma, att yrkesutövare eller
annan person kallas att inställa sig för att lämna upplysningar till byrån.
Även härav föranledda resekostnader torde, därest riksdagen ej har något att
erinra däremot, få bestridas från nämnda anslagspost till reseersättningar.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag
dels att tidigare omnämnda båda lagförslag måtte jäm
likt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande,
dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda an-
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
61
slagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1946/47 överskridas med högst 50 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut
visar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Lindenbaum.