2

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Förslag

till

Byggnadsstadga.

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Bestämmelser för stad.

1 KAP.

Om byggnadsordning.

1 §‘

För stad skall finnas byggnadsordning, upptagande de bestämmelser som

utöver vad i allmän lag eller denna stadga eller eljest i vederbörlig ordning

föreskrivits erfordras för ordnande av stadens byggnadsväsen.

I byggnadsordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter

från och med tio till och med trehundra kronor eller dagsböter.

2

§.

1 mom.

Byggnadsordning skall uppgöras med ledning av normalförslag,

som upprättas av byggnadsstyrelsen, samt antages av stadsfullmäktige efter

byggnadsnämndens hörande.

Byggnadsordning skall för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen

som, där byggnadsordningen innefattar avvikelse från normalförslaget, har

att före prövningen höra byggnadsstyrelsen; avstyrker byggnadsstyrelsen fast-

ställelse av byggnadsordning, mot vilken länsstyrelsen icke har något att er­

inra, skall dock frågan om fastställelse hänskjutas till Konungen. Vägras fast-

ställelse, skall skäl därtill givas.

Vad i första och andra styckena stadgats skall äga tillämpning jämväl i

fråga om ändring av byggnadsordning.

2 mom.

Saknar stad byggnadsordning och har sådan ej blivit av stads­

fullmäktige antagen inom två år efter det denna stadgas bestämmelser för

stad blivit gällande för staden, ankommer det på länsstyrelsen att anmäla

förhållandet hos Konungen.

3 §.

Då byggnadsordning eller ändring därav fastställts, skall länsstyrelsen på

stadens bekostnad ofördröjligen införa den i länskungörelserna samt insända

fem exemplar därav till kommunikationsdepartementet och tre exemplar till

byggnadsstyrelsen.

Det åligger magistraten att skyndsamt besörja, att kungörelse om faststäl-

lelsen införes i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för

staden intagas, och att exemplar av byggnadsordningen finnas att tillgå inom

staden för köpare.

18) att i fall av förseelse göra anmälan till åtal hos vederbörande åkla­

gare;

19) att vid utövande av den tillsyn över mätningsväsendet i staden, som

åligger byggnadsnämnden, i synnerhet övervaka, att tomtmätningar behörigen

ske; samt

20) att i fråga om förvaring av kartor och handlingar rörande generalplan,

stadsplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser, tomtmätning, avstyckning

och arealavmätning så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsför-

rättningar, som angå ägogränser, ställa sig till efterrättelse vad därom är

särskilt stadgat och att väl vårda de kartor, ritningar och handlingar som

skola genom nämndens försorg upprättas eller av nämnden förvaras.

6

§.

Därest stadsfullmäktige enligt 26 § byggnadslagen givit nämnden sådant

uppdrag, har byggnadsnämnden, i den omfattning fullmäktige bestämt, att

antaga ändring av stadsplan.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

7 §.

Det åligger byggnadsnämnden att låta upprätta karta över staden, upp­

tagande de särskilda tomterna och stadsägorna med därå befintliga byggnader.

Å kartan skall varje nybyggnad, som ej är att anse såsom tillfällig, till sina

gränser utmärkas så snart ske kan efter byggnadens uppförande. Med särskild

färg eller på annat lämpligt sätt skall angivas det material som huvudsakligen

blivit använt för byggnadens uppförande. När byggnad rivits eller nedbrunnit,

skall kartan ändras i enlighet därmed.

8 §‘

Byggnadsnämnden eller annan myndighet, som stadsfullmäktige bestämma,

har att upprätta förteckning över envar fastighetsägare åliggande förpliktelse

att till staden utgiva bidrag till kostnad för gata. Anteckning om sådan för­

pliktelse skall göras oberoende av om betalningsskyldighet ännu inträtt eller

icke. Av förteckningen skall framgå, huruvida förpliktelsen avser ersättning

för gatumark eller bidrag till gatubyggnadskostnad samt i vad mån förpliktel­

sen fullgjorts.

Där så finnes lämpligt må i förteckningen jämväl upptagas övriga för fas­

tighet i fråga om dess utnyttjande gällande villkor ävensom annat, som för

fastighetens bebyggande kan vara av särskild betydelse.

Skriftlig upplysning i de hänseenden som skola framgå av förteckningen

skall på begäran tillhandahållas markägare och andra, vilkas rätt kan beröras

därav.

9 §.

Innan stadsfullmäktige avgöra ärende som berör byggnadsnämndens verk­

samhetsområde, skall, såvida ej nämnden själv anhängiggjort ärendet, dess

yttrande inhämtas.

År stadsfullmäktiges beslut av beskaffenhet att böra underställas myndig­

hets prövning, skall nämndens yttrande åtfölja handlingarna.

10

§.

1 mom.

Byggnadsnämnden skall bestå av fem ledamöter, där ej i byggnads­

ordningen bestämmes att antalet skall vara tre.

Av ledamöterna utser magistraten en och stadsfullmäktige de övriga.

Till ledamöter böra utses personer, som kunna antagas vilja främja ett

sunt byggnadsväsen och god byggnadskultur i övrigt. I nämnden bör ock prak­

Stadsfullmäktige besluta, vilka tjänstebefattningar i övrigt som skola fin­

nas hos nämnden.

2 mom.

Behörighet till befattning såsom stadsarkitekt tillkommer den som

inom riket avlagt fullständig examen vid teknisk högskolas avdelning för

arkitektur samt därjämte utövat väl vitsordad verksamhet inom stadsbygg­

nads väsendet. När skäl äro därtill, må Konungen medgiva, att såsom stads­

arkitekt anställes person, vilken ej avlagt examen som nyss sagds.

3 mom.

Byggnadsnämnden antager och entledigar befattningshavare hos

nämnden. Närmare bestämmelser härom skola, där så erfordras, meddelas i

byggnadsordningen.

14 §.

Länsstyrelsen äger på framställning av byggnadsnämnden förordna, att

stadsarkitekt eller annan hos nämnden anställd tjänsteman, som länsstyrelsen

godkänner, må i nämndens ställe besluta bifall till ansökningar i ärenden av

uteslutande teknisk art eller av ringa vikt. Förordnandet må återkallas, när

länsstyrelsen finner anledning därtill.

Beslut, som meddelas med stöd av förordnande enligt första stycket, skola

protokollföras och snarast möjligt anmälas för nämnden.

15 §.

Stadsarkitekt skall vara tillstädes vid nämndens sammanträden med rättig­

het att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att, där han det begär,

få sin mening antecknad till protokollet. Vad nu sagts gälle ock i stadens tjänst

anställd stadsingenjör, mätningsman, förrättningsman för tomtmätning eller

avstyckning eller annan tjänsteman, vilken det åligger att till föredragning

hos nämnden bereda inkommande ärende, såvitt angår ärende som berör hans

verksamhet.

Länsarkitekten, förste provinsialläkaren, provinsial- eller stadsläkaren, ci-

vilförsvarschefen och brandchefen äga likaledes närvara vid byggnadsnämn­

dens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt, om

de begära det, få sin mening antecknad till protokollet. De skola, i den måin

omständigheterna föranleda därtill, kallas till byggnadsnämndens samman­

träden.

16 §.

Frågor, huruvida ledamot av byggnadsnämnden må åtnjuta arvode, samt om

arvodets storlek så ock rörande befattningshavares avlönande och nämndens

övriga utgifter avgöras av stadsfullmäktige.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

3 KAP.

Om generalplan.

17 §.

Generalplan i stad skall, under beaktande av grannområdenas planläggning,

uppgöras med hänsyn dels till det behov av utrymme för viktigare trafikleder,

parker och andra allmänna ändamål som kan förutses för staden, dels ock till

behovet av områden för enskilt bebyggande och specialområden. Vidare skall

iakttagas, att det militära försvarets, civilförsvarets och den civila luft­

fartens behov vederbörligen tillgodoses. Vid bedömande, för vilka ändamål

olika områden skola användas, skall bland annat beaktas vilka möjligheter

som föreligga att anordna erforderlig vattenförsörjning samt på lämpligt sätt

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

22

§.

Vad i 17—21 §§ är stadgat gälle i tillämpliga delar jämväl om ändring av

generalplan.

23 §.

1 mom.

När fråga väckts om att generalplan skall helt eller delvis fast­

ställas, bör utredas, vilka markägare som beröras härav, samt, i den mån så

prövas lämpligt, tillfälle beredas markägarna, drätselkammaren och vägför-

valtningen i länet att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet. Skall

fastställelsen avse område, som gränsar till annan kommun eller samhälle, bör

tillfälle att yttra sig beredas jämväl nämnda kommun eller samhälle.

Sedan förslag i ämnet uppgjorts, skall det genom byggnadsnämndens försorg

utställas för granskning viss tid, minst fjorton dagar, under vilken anmärk­

ningar mot förslaget må göras hos nämnden. Kungörelse härom skall före

början av denna tid införas i den eller de tidningar i vilka kommunala medde­

landen för staden intagas.

Byggnadsnämnden skall därjämte låta genom kallelsebrev, vilka bevisligen

före början av den för granskningen bestämda tiden skola avsändas med

posten eller tillställas vederbörande på annat sätt, underrätta kända och inom

riket boende markägare, vilkas rätt beröres av förslaget, samt drätselkamma­

ren ävensom, därest fastställelsen avser område som gränsar till annan kommun

eller samhälle, nämnda kommun eller samhälle. Vad nu sagts skall dock icke

gälla sakägare, som skriftligen godkänt förslaget. Är mark, som beröres av

förslaget, samfälld för flera fastigheter med skilda ägare och finnes för sam-

fälligheten känd styrelse eller annan som är satt att förvalta den, erfordras

ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen över­

sändas till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han

ej äger att själv föra talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kal­

lelsen tillställes någon som äger behörighet härtill eller, om sådan ej finnes,

kommer till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare och

är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, må kallelsen

sändas till eu av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, och skall för

sådant fall tillika uppgift om vilken delägare kallelsen tillställts kungöras

på sätt i andra stycket sägs.

Berör förslaget allmän väg eller för biltrafiken viktig gata eller mark, som

är avsedd att utläggas till sådan väg eller gata, eller befästning eller annan

anläggning, som avses i 81 § byggnadslagen eller omfattas av förordnande

enligt 82 § samma lag, eller finnes inom området mark, som tillhör kronan

eller enskilt trafikföretag och som i förslaget intagits såsom trafikområde,

skola kopia och avskrift av förslaget i erforderliga delar tillställas den som

har att företräda vägförvaltningen eller anläggningens eller trafikområdets

ägare, med skyldighet för denne att inom viss av byggnadsnämnden angiven

tid, för vägförvaltningen minst fjorton dagar och eljest minst en månad efter

handlingarnas delfående, till nämnden inkomma med yttrande över förslaget.

Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla sakägare, som skriftligen godkänt

förslaget.

Vidtages ändring i förslaget sedan det blivit utställt för granskning, skola

kända och inom riket boende markägare, vilkas rätt beröres av ändringen, även­

som drätselkammaren omedelbart på sätt i tredje stycket sägs underrättas om

att ändring skett samt vid sammanträde inför byggnadsnämnden eller eljest

erhålla tillfälle att taga del därav.

2 mom.

Sedan förslaget undergått granskning enligt vad i 1 mom. sägs,

skall byggnadsnämnden överlämna ärendet jämte inkomna anmärkningar och

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

1) att olika delar av staden avses för sådana ändamål, vartill de med

hänsyn till läge, terräng och andra omständigheter äro häst lämpade;

2) att hänsyn tages till bestående ägogränser och servitut samt befintliga

vägar och andra förhållanden som kunna bidraga till underlättande av stads­

planens genomförande, i den mån sådant kan ske utan att vad i denna paragraf

stadgas väsentligen åsidosättes;

3) att hänsyn tages till markens höjd- och grundförhållanden ävensom till

förefintliga möjligheter för vattenförsörjning samt för utförande av avlopp och

andra anordningar för bortförande eller oskadliggörande av spillvatten och

annan orenlighet:

4) att bostadsbyggandet lämpligen fördelas på olika områden, åtskilda från

varandra och från större områden för industri och dylikt medelst parkbälten

eller annan mark som skall lämnas i huvudsak obebyggd;

5) att största möjliga trygghet vinnes mot fara för elds utbredning över

större område;

6) att det militära försvarets, civilförsvarets och den civila luftfartens behov

vederbörligen tillgodoses ;

7) att bekväma trafikleder förbinda såväl olika delar av staden sinsemellan

som även staden med angränsande samhällen, så ock att i övrigt god anslutning

ernås mellan det för planläggning avsedda området och annat redan planlagt

område i grannskapet, skolande därvid hänsyn tagas till de ytterligare plan-

läggningsåtgärder som kunna ifrågakomma framdeles;

8) att gator givas sådan riktning, lutning, bredd och anordning i övrigt att

trafiksäkerheten främjas samt trafikens fordringar i övrigt och kravet på ett

tilltalande utseende tillgodoses ävensom att möjlighet beredes till goda dager-

och nivåförhållanden inom kvarteren och skydd mot förhärskande vindar samt

till anordnande av erforderligt avlopp;

9) att gatas anslutning till viktigare trafikled sker där det är lämpligt från

trafiksynpunkt samt att bebyggelse icke så anordnas, att för gatutrafiken er­

forderlig fri sikt därigenom hindras;

10) att avståndet mellan byggnadslinjerna å ömse sidor om gata i all­

mänhet icke göres mindre än 12 meter;

11) att allmänna platser för parkering och andra för samfärdseln erforder­

liga områden utläggas i tillräckligt antal inom olika delar av staden med ända­

målsenliga lägen samt lämplig storlek och form samt att möjlighet finnes att

anordna enskilda parkerings- och garageutrymmen i erforderlig omfattning;

12) att torg samt parker och andra planteringar, lekplatser för barn i olika

åldrar ävensom idrottsplatser anordnas i tillräckligt omfång och antal inom

stadsplaneområdets olika delar;

13) att byggnadskvarteren givas med hänsyn till avsedd fastighetsindelning

och bebyggelse lämplig storlek och form;

14) att möjlighet beredes till god planlösning av de enskilda byggnaderna-

med sol och ljus särskilt i bostadsutrymmen;

15) att platser för allmänna byggnader, som äro eller antagas bliva erfor­

derliga, i stadsplanen anordnas i tillräcklig omfattning och på sådant sätt, att

byggnaderna bliva lämpligt belägna och väl inordnade i stadsbilden;

^ 16) att även eljest skönhetssinnets fordringar beaktas och skäliga anspråk

på utrymme, reda, sundhet, omväxling och trevnad bliva tillfredsställda;

17) att historiskt, kulturhistoriskt eller estetiskt värdefulla byggnader och

stadsbilder samt sådana platser, som på grund av belägenhet, växtlighet eller

säregna naturförhållanden äro särskilt tilltalande, så långt möjligt skyddas

och bevaras samt ej utan tvingande skäl förstöras eller skadas;

18) att skyldigheten att bevara fasta fornlämningar iakttages; samt

19) att i övrigt ett lämpligt utnyttjande av planområdet främjas.

att goda dagerförhållanden inom kvarteren säkerställas och möjlighet i

största utsträckning beredes till inredande i byggnaderna av lägenheter med

genomgående luftväxling och direkt solbelysning;

att bebyggandet så anordnas, att svårighet icke uppstår vid släckande av

eldsvåda; samt

att, där viss kvartersmark finnes vara från sundhetssynpunkt eller eljest

mindre tjänlig till bebyggande, erforderliga bestämmelser meddelas om de

åtgärder som skola vidtagas innan marken må bebyggas.

3 mom.

Avse stadsplanebestämmelser förut bebyggd stadsdel, skall vid till-

lämpning av vad i 1 och 2 mom. sägs nödig hänsyn tagas till förefintlig be­

byggelse. Särskilt bör tillses,

att, där inom området finnas byggnader vilka kunna antagas bliva för avse­

värd framtid bestående, bebyggandet såvitt möjligt så ordnas, att enstaka bygg­

nader eller byggnadsgrupper icke komma att störande bryta mot omgivningen

i fråga om byggnadshöjd, bebyggandets täthet eller byggnadernas art i öv­

rigt; samt

att sådana anordningar vidtagas som äro ägnade att förbättra byggnadsför­

hållandena inom kvarteren.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

29 §.

Genom stadsplanebestämmelser skola jämväl meddelas erforderliga föreskrif­

ter om användningen av andra områden än byggnadskvarter, såsom

om rätt att inom gata, torg, park eller annan allmän plats utnyttja utrym­

met under eller över markens plan till inredande av lokaler eller för annat

ändamål ;

om gators korsning med varandra i olika plan eller om korsning mellan gata

och särskilt trafikområde;

om gatas förläggande i tunnel under markens plan;

om anordnande av bro;

om byggande inom specialområden, därvid bestämmelserna såvitt möjligt

böra lämpas efter de för kvarterens bebyggande gällande grunderna;

om vidmakthållande eller anordnande av vattenområde;

om bevarande av naturförhållanden som äga betydelse för stadsbilden: samt

om anordnande av plantering.

30 §.

1 mom.

Stadsplan må icke uppgöras av annan än den som äger i 19 § 1

mom. första stycket angiven behörighet; dock kan Konungen, då skäl äro där­

till, förklara jämväl annan person behörig att uppgöra stadsplan,.

2 mom.

Till grund för stadsplan skall ligga en grundkarta i skala ej under­

stigande 1 :2 000. Kartan skall upptaga ägogränser, vägar, byggnader, fasta

fornlämningar, vatten samt viktigare trädbestånd och andra naturförhållanden

som kunna vara av betydelse vid planens uppgörande, ävensom höjdförhållan­

den, vilka i regel skola angivas genom nivåkurvor för minst varje höjdmeter,

och övriga för stadsplanen betydelsefulla förhållanden.

Vid grundkartan skall vara fogad förteckning över de fastigheter, samfäl-

ligheter och andra områden som omfattas av kartan samt dessas ägare ävensom,

i den mån kännedom därom kunnat erhållas, sådana fastigheterna åvilande ser­

vitut som kunna hava betydelse för stadsplanen.

Grundkartan och förteckningen skola vara upprättade av person, vilken äger

behörighet att innehava befattning såsom mätningsman i stad; dock må för­

teckningen upprättas av registerföraren i staden även om denne ej äger sådan

behörighet.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

om ändringen äger samband med stadens allmänna utveckling eller eljest

måste ses i större sammanhang,

om ändringen medför att huvudändamålet för markens användning föränd­

ras, såsom att industriområde ändras till bostadsområde eller att gatumark

eller allmän plats i nämnvärd omfattning överföres till område för bebyg­

gande,

om ändringen medför att omfattningen av den medgivna bebyggelsen vä­

sentligt ändras,

om ändringen eljest medför avsevärt större eller mindre utnyttjande av

marken inom helt kvarter eller del därav,

om ändringen berör gata som avser att betjäna infarts- eller genomfartstra-

fiken, där fråga ej är allenast om mindre ändring i höjd- eller sidled,

om ändringen berör historiskt, kulturhistoriskt eller estetiskt värdefull bygg­

nad eller stadsbild,

om ändringen är förbunden med utvidgning av stadsplan,

om ändringen påverkar områdets eller omgivningens karaktär, samt

om ändringen kan antagas medföra mera avsevärda kostnader för staden

eller mera betydande ingrepp i markägarens rätt att utnyttja marken.

A mom.

Länsstyrelsen skall så fort ske kan till avgörande upptaga förslag

till ändring av stadsplan som länsstyrelsen äger fastställa, såframt ej länssty­

relsen finner särskilda skäl föreligga att underställa förslaget Konungens pröv-

ning.

Må till följd av stadgandet i 150 § tredje stycket byggnadslagen klagan ej

föras över beslut, varigenom länsstyrelsen fastställt ändring av stadsplan, har

länsstyrelsen att å stadsplan ekartan teckna bevis att beslutet på grund därav

vunnit laga kraft.

34 §.

Sedan stadsplan fastställts, skall plan för avledande av vatten eller flytande

orenlighet från såväl gator och andra allmänna platser som byggnadsmark och

andra områden samt erforderliga åtgärder till motverkande av vattenförore­

ning (avloppsplan) av stadsfullmäktige antagas till efterrättelse. Planen skall

bringas i verkställighet, i den mån sådant genom bebyggande varder erfor­

derligt.

35 §.

Väckes fråga om meddelande av beslut enligt 59 § byggnadslagen rörande

särskild grund för fördelning av gatumarksersättning eller om ändring i så­

dant beslut eller om antagande av bestämmelser om bidrag till gatubyggnads-

kostnad eller ändring därav, och finna stadsfullmäktige, att frågan bör komma

under närmare prövning, låte stadsfullmäktige verkställa utredning i ärendet

och uppgöra det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Sedan förslag upprättats, skall detsamma hållas för granskning tillgängligt

under viss tid, minst en månad efter det kungörelse härom blivit införd i den

eller de tidningar i vilka kommunala meddelanden för staden intagas. Beträf­

fande förslag om särskild grund för fördelning av gatumarksersättning skall

underrättelse om dess utställande för granskning tillika tillställas kända och

inom riket boende markägare, vilkas rätt beröres av förslaget, genom särskil­

da kallelsebrev på sätt i 23 § 1 mom. tredje stycket sägs. Efter det den för

granskning bestämda tiden tilländagått och förslaget underkastats den ytter­

ligare bearbetning, vartill anledning må hava förekommit, äga stadsfullmäk­

tige besluta i ärendet.

Skall ärendet underställas Konungens prövning, skola, sedan stadsfullmäk­

tiges beslut meddelats, handlingarna insändas till länsstyrelsen som har att

med eget utlåtande överlämna dem till Konungen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

tomten. Kartan skall även upptaga å marken befintliga byggnader samt annat

av beskaffenhet att kunna inverka å tomtindelningen. Till kartan skall höra

beskrivning, utvisande för varje tomt storleken av vart och ett av de områden,

av vilka tomten skall bildas, tomtens hela ytinnehåll och längden av dess sär­

skilda sidor. För varje i tomtindelning ingående fastighet eller annat område

skall dess beteckning i fastighetsregistret vara angiven å kartan och i be­

skrivningen.

Närmare anvisningar rörande upprättande av karta och beskrivning till tomt­

indelning meddelas av lantmäteristyrelsen efter samråd med byggnadssty­

relsen.

41 §.

1 mom.

Då förslag till tomtindelning skall uppgöras, bör, i den mån så

prövas lämpligt, tillfälle beredas markägare, vilkas rätt beröres av förslaget,

ävensom drätselkammaren att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Sedan förslaget uppgjorts, skall det genom byggnadsnämndens försorg ut­

ställas för granskning viss tid, minst fjorton dagar, under vilken anmärkningar

mot förslaget må göras hos nämnden. Utställning vare dock ej erforderlig, så­

framt samtliga av förslaget berörda markägare ävensom drätselkammaren med­

giva att dylikt förfarande icke behöver tillämpas.

Byggnadsnämnden skall låta genom kallelsebrev, vilka skola avsändas med

posten under rekommendation, eller eljest bevisligen före början av den för

granskningen bestämda tiden underrätta kända och inom riket boende mark­

ägare, vilkas rätt beröres av förslaget, samt drätselkammaren; dock att vad

sålunda stadgats icke skall gälla sakägare som skriftligen godkänt förslaget.

Är markägares vistelseort okänd eller är han ej boende inom riket och finnes

ej någon som äger att för honom föra talan, utfärde byggnadsnämnden tillika

kungörelse med tillkännagivande att förslaget under viss tid, minst fjorton

dagar, efter det kungörelsen blivit införd i den eller de tidningar, i vilka kom­

munala meddelanden för staden intagas, hålles tillgängligt för ändamål som

nyss sagts. Är mark, som beröres av förslaget, samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare, må beträffande kallelse av delägarna i samfälligheten till-

lämpas vad för motsvarande fall stadgas i 23 § 1 mom. tredje stycket.

Vidtages ändring i förslaget, sedan det blivit utställt för granskning, skola

kända och inom riket boende markägare, vilkas rätt beröres av ändringen, ome­

delbart på sätt i tredje stycket sägs underrättas om att ändring skett samt vid

sammanträde inför byggnadsnämnden eller eljest erhålla tillfälle att taga del

därav.

2 mom.

Sedan förslaget undergått granskning enligt vad i 1 mom. sägs,

skall byggnadsnämnden företaga ärendet till avgörande. Nämndens beslut bör

meddelas så fort ske kan och i brådskande fall sist fjorton dagar efter ut­

gången av den tid inom vilken anmärkningar i anledning av förslaget senast

skolat vara inkomna till nämnden.

När tomtindelning antagits, skola till länsstyrelsen utan dröjsmål insändas

kartan jämte därtill hörande beskrivning, utdrag av byggnadsnämndens proto­

koll i ärendet och förteckning å samtliga markägare, vilkas rätt beröres av

tomtindelningen, med angivande för var och en av honom tillhörigt område,

ävensom inkomna anmärkningar och yttranden samt övriga till ärendet höran­

de handlingar.

42 §.

Sedan tomtindelning fastställts, skall beslutet av länsstyrelsen utan dröjs­

mål överlämnas till magistraten för att delgivas byggnadsnämnden och den som

för fastighetsregistret.

18

Kunyl. Maj:ts proposition nr 211.

styckena föreskrivna underrättelser till drätselkammaren, vägförvaltningen i

länet samt ägare av befästning eller annan anläggning som avses i 81 §

byggnadslagen eller som omfattas av förordnande enligt 82 § samma lag.

7 KAP.

Om byggande.

Om byggnads yttre anordnande in. in.

47 §.

1 mom.

Byggnad skall med avseende å höjd och antal våningar samt yt­

innehåll och läge uppföras i enlighet med stadsplan, byggnadsplan och eljest

gällande bestämmelser.

Med byggnads höjd förstås dess höjd till skärningen mellan å ena sidan fa-

sadytan eller dennas förlängning och å andra sidan ett plan, som tänkes höja

sig inåt byggnaden med en lutning av 45° och därvid berör men icke skär den

del av yttertaket som är belägen innanför fasadytan eller dennas förlängning.

För byggnad vid gata räknas hushöjden från gatans medelnivå framför bygg­

naden. För gårdsbyggnad räknas hushöjden från gårdens medelnivå invid

byggnaden; dock skall hushöjden, om lokal anordnas under gård och gårds-

planet lägges högre än gatan, räknas från gatan. För fritt liggande byggnad

inne å tomt räknas hushöjden från markens medelnivå utefter den av byggna­

den upptagna platsens konturlinjer. Byggnad må härvid ej utan byggnads­

nämndens medgivande anses som fritt liggande inne å tomt, om någon del där­

av ligger närmare gata än 6 meter.

2 mom.

Såsom våning anses källare, förlagd på sådan höjd, att golvet i när­

mast däröver varande våning blir beläget mer än 1,5 meter ovan angränsande

markyta, där ej byggnadsnämnden med hänsyn till terrängförhållandena an­

norlunda bestämmer.

Såsom våning skall ock, där ej annat är föreskrivet eller uppenbarligen för­

utsatt, anses vind, å vilken bonings- eller arbetsrum finnes inrett.

3 mom.

Vad i detta kapitel stadgas om tomt skall gälla även annan för

bebyggande avsedd fastighet.

48 §.

Byggnad skall, såvida ej annan byggnadslinje är bestämd, uppföras i gatu-

linje eller, där förgård finnes, i inre förgårdslinjen. Där så med hänsyn till

terrängförhållandena eller eljest prövas lämpligt, må byggnadsnämnden på an­

sökan av vederbörande tomtägare förordna, att byggnad skall förläggas innan­

för byggnadslinjen. Beträffande fristående byggnad med högst två våningar,

frånsett inredd vind, må sådant förordnande meddelas, oaktat tomtägaren ej

gjort framställning därom, därest tomten ändock kan utnyttjas för bebyggelse

i den utsträckning som stadsplanen förutsätter.

49 §.

Grundmur, sockel, portomfattning och dylikt må, i den män byggnadsord­

ningen medgiver det, skjuta över gräns mot gata, annan allmän plats eller

annat från bebyggande undantaget område.

50 §.

Burspråk, utbyggt fönster, balkong eller annan liknande byggnadsdel må

efter byggnadsnämndens särskilda medgivande utskjuta framför fasadytan.

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 211.

Om byggnads inre anordnande in. m.

59 §.

1 mom.

Alla i en byggnad ingående bärande delar skola, där ej byggnads­

styrelsen för visst fall medgivit avvikelse, hava sådana mått att påkänningarna

icke överskrida de värden, vilka angivas i anvisningar som utfärdas av bygg­

nadsstyrelsen, samt jämväl i övrigt utformas i enlighet med byggnadsstyrel­

sens anvisningar.

.

..

2 mom.

Boningsrums golv, väggar och tak, som gränsa mot det fria eller

mot icke uppvärmt utrymme, skola hava minst den värmeisoleringsförmåga

som angives i anvisningar av byggnadsstyrelsen.

Boningsrum skall, där tillbörlig uppvärmning eljest ej erhålles, förses med

tjänlig eldstad eller annan tillfredsställande anordning för rummets uppvärm-

m Vad i första och andra styckena föreskrives om boningsrum skall gälla

jämväl om arbetsrum; dock må byggnadsnämnden med hänsyn till arten^av den

verksamhet, för vilken rummet är avsett, medgiva eftergift i skälig man.

3 mom.

Byggnad, som inrymmer bonings- eller arbetsrum, skall i enlighet

med anvisningar av byggnadsstyrelsen uppföras så, att tillfredsställande ljud­

isolering erhålles.

4

mom.

För vinnande av tillfredsställande luftväxling inom byggnad skall

iakttagas,

.

att i bonings- och arbetsrum samt bad- och duschrum finnes erforderlig an­

ordning för införande av frisk luft och för avlägsnande av den förbrukade;

att imrör anordnas i kök eller annat utrymme för matlagning samt i tvätt­

stuga;

att skafferi förses med friskluftsintag;

att klosettrum förses med utsugningskanal; samt

att till pannrum anordnas luftintag direkt utifrån, där ej undantag finnes

kunna medgivas med hänsyn till anläggningens ringa storlek eller andra sär­

skilda omständigheter.

Beträffande sättet för luftväxlingens ordnande skola, där ej byggnadssty­

relsen för visst fall medgivit avvikelse, iakttagas anvisningar som byggnads­

styrelsen utfärdar.

5

mom.

I varje boningsrum skall finnas fönster, som skall vara tillräckligt

stort och lämpligt anbragt samt så vetta omedelbart åt det fria att rummet

erhåller god dager. Vad nu sagts gälle ock om arbetsrum; dock må byggnads­

nämnden med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken rummet är avsett,

medgiva eftergift i skälig mån.

6 mom.

Till skydd mot fukt i bonings- och arbetsrum skola iakttagas an­

visningar som byggnadsstyrelsen utfärdar.

60

§.

1 mom.

I boningsrum skall golvet läggas å sådan höjd över angränsande

markens yta att skäliga anspråk på sundhet och trevnad tillgodoses, dock

minst 30 centimeter.

1 boningsrum som lägges i gräns mot grannes fastighet, så ock i arbetsrum

må golvet läggas lägre än angränsande markens yta, om rummet väl isoleras

mot fukt och kyla.

Vad ovan sagts om boningsrum skall ock gälla kök som tillhör bostads­

lägenhet.

2 mom.

Golv i tvättstuga och bad- eller duschrum skall utföras av för

vatten ogenomträngligt ämne samt läggas i lutning mot avlopp. Bjälklag under

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

21

dylikt utrymme skall, där så lämpligen kan ske, utföras av betong. Utföres

bjälklaget av trä, får fyllning ej förekomma.

6i §.

1 mom.

Bostadslägenhet skall anordnas så, att den bereder möjlighet till

trevnad och god hygien. Den skall sålunda erbjuda lämpliga och tillräckliga

möbelplatser, vara försedd med tambur, nödiga garderobsutrymmen och behöv­

lig sanitär utrustning samt i övrigt tillgodose skäliga anspråk på utrymme

och bekvämlighet. Lämplig förbindelse bör anordnas mellan rummen med

undvikande såvitt möjligt av utrymmen med otillräcklig dager.

Vid planläggande av bostadslägenhet bör tillses, att den får så soligt läge

som möjligt och, där så lämpligen kan ske, göres genomluftbar.

2 mom.

Boningsrums golvyta får icke understiga 10 kvadratmeter; dock

må, där lägenhet omfattar, utöver tre boningsrum och kök, ytterligare ett eller

flera boningsrum, golvytan i sådant boningsrum inskränkas till 7 kvadratmeter.

I bostadslägenhet om ett eller flera rum och kök skall golvytan hos ett

av rummen eller köket vara minst 18 kvadratmeter. I annan bostadslägenhet

med endast ett rum må golvytan icke understiga, om till lägenheten hör kok­

vrå, 15 kvadratmeter och eljest 12 kvadratmeter.

Undantag från bestämmelserna i första och andra styckena må medgivas

av byggnadsstyrelsen ävensom av byggnadsnämnden i enlighet med anvis­

ningar som byggnadsstyrelsen utfärdar.

Kök skall hava en golvyta av minst 7 kvadratmeter samt hava fönster som

kan öppnas mot det fria; dock må byggnadsnämnden medgiva undantag enligt

anvisningar som meddelas av byggnadsstyrelsen.

Kokvrå, varmed skall förstås utrymme för matlagning med en golvyta av

högst 4 kvadratmeter, får icke hava mindre golvyta än 2 kvadratmeter eller

mindre bredd än 1,40 meter och bör vara försedd med fönster som kan öppnas

mot det fria.

Beträffande minsta tillåtna golvytan hos bad-, dusch- och klosettrum skola

iakttagas anvisningar som byggnadsstyrelsen utfärdar.

3 mom.

Våningshöjden i bonings- och arbetsrum skall, räknat från golv

till golv, vara minst 2,90 meter.

Utan hinder av vad nu sagts må våningshöjden vara minst 2,70 meter i bygg­

nad, som ej inrymmer flera än två för familj avsedda lägenheter, och minst

2,60 meter å vinden till enfamiljshus.

Möter svårighet att för något enstaka rum i bostadslägenhet eller eljest i

särskilt fall ernå föreskriven minimihöjd, må byggnadsnämnden tillåta mindre

våningshöjd, dock ej under 2,40 meter.

Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skola ovan angivna

våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälklaget

överstiger 32 centimeter.

Ej må i något fall boningsrums kubikinnehåll understiga 15 kubikmeter.

4 mom.

Beträffande allmän byggnad, vartil] ritningar prövas av Konung­

en eller av byggnadsstyrelsen, eller beträffande annan allmän byggnad, som

tillhör krona.n, må mindre avvikelse från vad som föreskrives i 2 och 3 mom.

medgivas av den myndighet som har att pröva ritningarna.

G2 §.

1 mom.

Grund skall läggas på marklager av tillräcklig bärförmåga eller,

där sådan finnes endast å större djup, säkerställas genom pålning eller på

annat sätt.

2 mom.

Grundmur eller grundpelare, som icke lägges på berg, skall ned­

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

23

tillämpning. Vid luftkanal, vars bredd i murens längdriktning ej överstiger

15 centimeter, och vid vertikal slits av samma bredd må dock godstjockleken

vara mindre men får ej understiga 11 centimeter mot murens yttersida.

Angående rökrör i brandmur samt angående luftkanal i brandmur, som ej

är motbyggd, skall vad i 67 § 2, 6 och 7 mom. stadgas äga motsvarande till-

lämpning.

Anbringas balk- eller bjälkändar i brandmur, skall murens tjocklek på

yttersidan vara minst 11 centimeter.

Utföres brandmur i särskild, av byggnadsstyrelsen godkänd konstruktion,

må medgivas de undantag från bestämmelserna i detta moment som påkallas

av omständigheterna.

5 inom.

Brandmur skall uppföras från grunden till byggnadens tak. År

taket av samma höjd som grannhusets, skall brandmur vid eller inom bygg­

nad för industriellt ändamål uppdragas 50 centimeter och annan brandmur

30 centimeter över taket; dock må byggnadsnämnden, där faran för elds upp­

komst prövas ringa, efter brandchefens hörande medgiva att, i stället för

brandmurens uppdragande över taket, dettas undersida förses med brandhärdig

beklädnad till en bredd av minst 60 centimeter närmast brandmuren. Tak­

panel eller annat trävirke än yttre väggbeklädnad får icke framdragas över

brandmur.

6 mom.

Brandmur, som helt eller delvis icke är motbyggd, skall behandlas

såsom fasad. Uppför granne byggnad mot sådan brandmur, är murens ägare

skyldig att å delar som motbyggas borttaga utspringande isolering, listverk

och dylikt.

64 §.

1 mom.

Uppföres byggnad i tre eller flera våningar, skola vertikala bär­

verk, bjälklag över källare samt översta på brandsäkert bärverk vilande bjälk­

lag eller innertakkonstruktion utföras brandsäkert. Uppföres byggnad i flera

än fyra våningar, skola jämväl övriga bjälklag utföras brandsäkert.

Undergår byggnad, som avses i första stycket, till nybyggnad hänförlig

ändring, skall brandbotten, där sådan saknas, anordnas å översta på brand­

säkert bärverk vilande bjälklag.

Vid tillämpning av första och andra styckena skall vind räknas som våning,

om den är inredd till mer än hälften.

2 inom.

Vid uppförande av större stationsbyggnad till järnväg eller av

därmed jämförlig större byggnad, avsedd att nyttjas för den allmänna sam­

färdseln, eller byggnad för industriellt ändamål, i vilken i regel minst femtio

personer samtidigt äro sysselsatta, skola, om byggnaden uppföres i högst två

våningar, samtliga bjälklag och tillhörande vertikala bärverk utföras brand­

säkert.

Uppföres byggnad, som avses i första stycket, i tre eller flera våningar,

skola vertikala bärverk samt på brandsäkert bärverk vilande bjälklag eller

innertakkonstruktion utföras brandsäkert. Vad nu sagts skall ock gälla med

avseende å byggnad, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att

hysa minst hundra personer, ävensom byggnad, som inrymmer vårdanstalt,

hotell eller pensionat och är avsedd att hysa minst femtio personer.

.Undergår byggnad, som avses i första och andra styckena, till nybyggnad

hänförlig ändring, skall vad i 1 mom. andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

3 inom.

Angående anordnande av skyddsrum och källarmursgenombrott i

byggnad är särskilt stadgat.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

65 §.

1 mom.

Efter brandchefens hörande må byggnadsnämnden föreskriva, i

vad mån källare eller vind eller byggnad i sin helhet skall avdelas med brand-

säkra, brandhärdiga eller flamskyddande väggar och huru takets undersida

invid sådan vägg å vind skall skyddas mot brand, öppning i dylik avskiljande

vägg skall förses med dörr av åtminstone brandhärdig konstruktion.

2 mom.

Å hanbjälkarna eller inom utrymme ovan inredd vind må i bygg­

nad med två eller flera våningar, vindsvåningen inräknad, boningsrum ej an­

ordnas. Är sådant utrymme avsett att användas till upplag för brännbara före­

mål, skall det vara avskilt från undervarande vindsvåning medelst ett med

brandbotten försett eller i brandsäker konstruktion utfört bjälklag, vilande

på brandsäker stomme.

I oinredd vind må icke uppsättas andra skiljeväggar än sådana, som er­

fordras för tillgodoseende av i huset boende personers behov av lokaler för

tvätt, piskning eller dylikt eller som byggnadsnämnden finner nödigt före­

skriva till skydd mot elds spridning. I övrigt må utrymmet endast uppdelas

medelst skärmar av metalltrådsnät eller på annat sätt, som kan godkännas

av byggnadsnämnden.

3 mom.

I byggnad med högst två vånjngar, inredd vindsvåning inräknad,

skola, om byggnaden inrymmer flera än fyra lägenheter för bostads- eller

affärsändamål, inre takytor och lägenhetsskiljande väggar ovan källarbjälk-

laget åtminstone flamskyddande beklädas; dock skall vad nu sagts ej gälla

därest byggnaden genom brandmur uppdelas i enheter om högst fyra lägen­

heter. I byggnad för bostads- eller affärsändamål med tre eller flera våningar

skola ovan källarbjälklaget inre tak- och väggytor, vilka icke hänföra sig till

skåp- eller garderobsinredningar, förses med åtminstone brandhärdig beklädnad.

Inom kontor, butiker och dylika lägenheter må dock, efter byggnadsnämn­

dens medgivande, skiljeväggar av trä, glas eller annat material uppsättas utan

att på eljest föreskrivet sätt skyddas mot eld.

I källarrum med eldstad skola väggar och tak förses med åtminstone flam­

skyddande beklädnad, där ej byggnadsnämnden annat föreskriver beträffande

viss byggnad.

Där i fabriker, verkstäder eller dylika anläggningar, som kunna medföra

eldfara, väggar och tak av trä förekomma, skola dessa åtminstone flamskyd­

dande beklädas, såvida ej byggnadsnämnden efter brandchefens hörande fin­

ner skäligt medgiva undantag eller föreskriva annan åtgärd.

66

§.

Byggnad skall, därest icke själva taklaget utgöres av brandsäker betong­

konstruktion, täckas med taktegel, skiffer, plåt eller annat av byggnadssty­

relsen godkänt material, som erbjuder betryggande skydd mot antändning ge­

nom gnistor eller flygbränder samt äger tillräcklig hållfasthet. Vid bestäm­

mande av taktäckningsmaterialet bör avseende fästas jämväl vid vad som kan

vara lämpligt från _ utseendesynpunkt, särskilt med hänsyn till det material

som använts å närliggande byggnader.

Tak och altaner skola hava tillräcklig lutning för vattnets avledande mot

erforderliga takrännor och stuprör, vilka senare, om de icke förbindas med

avloppsnät, skola neddragas till ett avstånd av högst 30 centimeter från mar­

ken, byggnadsnämnden likväl obetaget att föreskriva annat mått. Tak får ej

anordnas så, att vatten därifrån faller å grannes tomt.

Yttertak, altan, terrass eller dylikt skall till skydd för underliggande bygg­

nadsdelar förses med en efter lutningsförhållandena avpassad vattenisolerande

täckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

25

67 §.

1 mom.

Skorsten skall utföras av bränt tegel med en volymvikt av minst

1,4 kilogram per kubikdecimeter samt skall från grunden vila på brandsäker

konstruktion. Skorsten skall uppdragas genom yttertaket i eller så nära intill

taknocken som möjligt och i allmänhet till en meter över denna eller till den

högre höjd, som byggnadsnämnden med hänsyn till särskilda omständigheter

kan finna skäl föreskriva, samt skall i skärningen med yttertaket kring-

klädas med plåt eller förses med annan lämplig tätning. Skorsten skall väl fog­

strykas, kalkrappas eller plåtbeklädas.

Skorsten må ock utföras på annat sätt än nu sagts, därest konstruktionen

blivit godkänd av byggnadsstyrelsen.

2 mom.

Rökrör bär skyddas mot avkylning, om så erfordras för und­

vikande av inre kondensering och inrökning.

Rökrör bör icke anbringas intill garderober, skafferier eller andra utrym­

men som kunna besväras av värme. Kan detta ej undvikas, skall rökröret på

lämpligt sätt isoleras mot sådant utrymme.

3 mom.

Varje eldstad skall hava eget rökrör. Vid inrättande av ny eldstad

i äldre hus må utan hinder av vad nu sagts byggnadsnämnd, om svårighet

möter att för sådan eldstad anordna eget rökrör eller om eljest särskilda skäl

äro därtill, medgiva, att gemensamt rökrör användes för högst två kakelugnar

eller kaminer, därvid emellertid nödiga försiktighetsmått mot eldfara samt

spridning av rök till annan lägenhet skola iakttagas.

4 inom.

Rökrör får icke utföras i större lutning mot lodlinjen än 45°; dock

må byggnadsnämnden, där mekanisk ventilationsanordning finnes eller eljest

särskilda skäl föreligga, medgiva undantag.

Avgasningsrör från gasspis skall, där sådant med hänsyn till spisens storr

lek erfordras, indragas i imröret.

5 mom.

Där eldstad icke kan direkt anslutas till rökrör i skorsten, må för­

bindelserör av betryggande beskaffenhet användas. Sådant rör må göras av

plåt, varvid dock skall tillses att röret anbringas på betryggande sätt och

icke närmare oskyddat trävirke än 45 centimeter och ej heller närmare trä­

virke, som är försett med brandhärdig beklädnad, än 23 centimeter.

6 mom.

Imrör och andra luftkanaler skola utföras av varaktigt, icke

brännbart material med tillräcklig hållfasthet samt på ett mot eldfara betryg­

gande sätt.

Imrör bör icke utföras i större lutning mot lodlinjen än 45°.

7

mom.

Beträffande utförande av skorsten, rökrör, imrör och andra luft­

kanaler skola, utöver vad i 1—6 mom. stadgas, iakttagas anvisningar som

byggnadsstyrelsen utfärdar.

68

§.

1 mom.

Byggnadsdelar av trä eller annat brännbart material få ej före­

komma på mindre avstånd från rökrörs eller eldstads insida än 23 centimeter.

Beträffande rökrör från värmepanna, som har en eldyta av 5 kvadratmeter

eller däröver, samt eldstad i sådan värmepanna skall avståndet vara minst 35

centimeter. Mellanrum mellan trävirke samt rökrör eller eldstad skall, där ej

fråga är om kakelugn, fristående kamin eller dylikt, fyllas med sten eller

annat icke brännbart material.

Vad i första stycket sägs skall icke äga tillämpning å sådana till golv och

tak hörande byggnadsdelar som golvbeläggning och takpanel, ej heller å list­

verk av trä; dock må sådana byggnadsdelar icke anbringas närmare rökrörs

eller eldstads insida än 11 centimeter.

Träpropp får icke anbringas i rökrörs vägg närmare rörets insida än 23 centi­

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

meter. I vägg till rökrör från värmepanna må bilning ej verkställas närmare

rörets insida än 23 centimeter, ej heller får i sådan vägg upplag anbringas

för balkar eller bjälkar.

2 mom.

Eldstads botten i kakelugn, murad spis eller kamin må icke läggas

närmare byggnadsdelar av trä eller annat brännbart material än 23 centime­

ter. Beträffande köksspis må motsvarande avstånd icke vara mindre än 35

centimeter.

3 mom.

Kakelugnar och murade spisar skola uppföras på mur, i mur fas­

tade bärjärn eller brandsäkert bjälklag. Framför eldstad skall läggas plan

av sten, betong eller dylikt till en bredd av minst 45 centimeter för spis och

minst 30 centimeter för kakelugn och kamin. Sådan plan skall utsträckas åt

sidorna för kakelugn till sockelns bredd samt för spis till 15 centimeter och för

kamin till 10 centimeter på vardera sidan utöver spisens eller kaminens bredd.

4

mom.

Från vad i 1 mom. första och andra styckena samt 2 mom. stadgas

beträffande rökrör och eldstäder må avvikelse medgivas, i den mån särskilda

anordningar, som erbjuda motsvarande skydd mot eldfara, vidtagas.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. gälla ej spisar, kaminer eller andra appa­

rater, inrättade för eldning med gas, fotogen eller dylikt eller för elektrisk

drift. Särskilda till byggnad hörande anordningar för uppställande av sådana

apparater skola utföras så, att apparaterna isoleras på ett mot eldfara betryg­

gande sätt.

69 §.

1 mom.

Byggnad skall hava utgångar, förstugor och trappor till erforder­

ligt antal och lämplig storlek samt så belägna och anordnade, att de vid eld­

fara bereda största möjliga trygghet för i byggnaden varande personer.

Trappa skall hava lämplig stigning.

2 mom.

I byggnad med tre eller flera våningar, därvid vind räknas som

våning om den är inredd till mer än hälften, skola trappor jämte tillhörande

planer och omslutnings väggar göras brandsäkra. Trappa i sådan byggnad

skall hava förbindelse med vind samt vara försedd med åtminstone brandhär­

diga dörrar mot vind och källare, där ej byggnadsnämnden medgiver undantag.

3 mom.

Vad i 2 mom. stadgats skall icke äga tillämpning med avseende å

trappa för inre kommunikation mellan våningar, om erforderliga åtgärder vid­

tagas till undvikande av ökad eldfara.

4

mom.

Trappa, förstuga och trapplan skola hava minst den bredd som

angives i anvisningar av byggnadsstyrelsen.

5 inom.

Trappa skall vara försedd med ledstång. Undantag härifrån må

dock av byggnadsnämnd medgivas, om särskilda skäl äro därtill.

6 mom.

Dörrar i utrymningsväg från lokal för industriell verksamhet eller

från lokal, avsedd att samtidigt inrymma ett större antal personer, skola göras

utåtgående.

70 §.

I fråga om uppförande och inredande av byggnader, som innehålla fabriks-

eller verkstadslokaler, eldfarliga upplag, hissar eller andra särskilda' inrätt­

ningar eller lokaler, avsedda att samtidigt inrymma ett större antal människor,

skola, utöver bestämmelser som meddelats i denna stadga eller eljest, iakttagas

anvisningar som byggnadsstyrelsen med hänsyn till sådan byggnads beskaf­

fenhet och ändamål utfärdar till skydd mot eldfara.

71 §.

1 mom.

Byggnad skall, i den mån det erfordras, vara försedd med tak­

luckor eller andra öppningar för uppstigning på taket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

27

Uppstigningsöppning skall hava ett dagermått av minst 50 X G0 centimeter.

Uppstigningsöppning i yttertak skall vara försedd med lucka av plåt. Fönster

i sådan lucka skall utgöras av trådglas.

Mellan vindsgolv och uppstigningsöppning i tak skall finnas fast stege lik­

som även mellan översta våningsplanet och vindsplanet, därest trappförbindelse

saknas.

överstiger skorstens höjd över takytan på den sida, från vilken tillträde

till skorstenen lättast kan erhållas, 1,2 meter, skall järnstege finnas på skor­

stenen.

2 mom.

Byggnad, vars höjd överstiger 8 meter, skall, där ej Konungen för

viss stad annorlunda förordnar, tillika förses med hållfasta och varaktiga an­

ordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket, därvid skall gälla

följande.

1. Tak, som lutar 1:4 eller mera, skall förses med nockräcke av stadigt

järnrör i lämpliga fästanordningar. Räcket skall vara beläget omkring 15 cen­

timeter från takytan samt vid ena sidan av och i jämnhöjd med taknocken.

År genom taknocken skorsten eller liknande anordning uppdragen, skall vid

dennas nedre sida anordnas nockräcke eller runt densamma anbringas skorstens-

band med handgrepp.

2. Å tak, 6om lutar 1:4 eller mera, skall därjämte vid takfoten eller tak-

brott antingen anordnas ståndränna eller annan rännanordning som lämnar

stadigt fotfäste eller ock utföras snöräcke, dock att snöräcke icke bör anordnas

vid vinkelrännas utlopp eller eljest, om därigenom större snöanhopning kan

uppstå.

3. År å tak, som har en lutning av 1:4 eller mera, taknocken belägen mer

än en meter från uppstigningsöppning, skall järnstege anbringas mellan denna

och taknocken eller, om uppstigningsöppningen endast är avsedd för förbin­

delse med skorsten, mellan öppningen och skorstenen. År å sådant tak avståndet

i sidled mellan skorsten, som skall rensas av skorstensfejare, och närmaste

uppstigningsöppning större än en meter, skall mellan denna och skorstenen

takbrygga utföras med en bredd av minst 25 centimeter.

4. Takfönster med större dageröppning än 60 X 80 centimeter samt lan-

terniner skola, om de uppskjuta mindre än 35 centimeter över takytan, upp­

till och vid sidorna omgärdas med skyddsräcke av minst 75 centimeters höjd.

överstiger takfönstrets eller lanterninens bredd 4 meter, skall räcket fram­

dragas även vid nedre sidan.

Ljusbrunn skall omgivas med räcke eller annan skyddsanordning med en

höjd av minst 75 centimeter.

3 mom.

Avvikelse från bestämmelserna i 1 och 2 mom. må medgivas av

byggnadsnämnden, då särskilda skäl äro därtill.

72 §.

Byggnad, stängsel och annan anordning å tomt skall underhållas så, att

hälsofara, osnygghet eller vanprydnad icke uppkommer samt att brandsäker­

heten och hållfastheten icke äventyras. Kan byggnad, stängsel eller annan

anordning, som genom brand eller annorledes skadats eller eljest är av brist­

fällig beskaffenhet, ej iståndsättas för rimlig kostnad, må byggnadsnämnden

föreskriva, att den skall helt eller delvis avlägsnas.

73 §.

1 mom.

Finnes med hänsyn till ortsförhållandena eller andra särskilda om­

ständigheter avvikelse från de enligt 59—63 och 65—69 §§ gällande bestäm­

melserna påkallad, må därom förordnas i byggnadsordning. För särskilt fall

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

må sådan avvikelse beslutas av länsstyrelsen eller, där fråga är om mindre

avvikelse som ej innebär skärpning, av byggnadsnämnden, om nämnden till sitt

biträde har stadsarkitekt och denne tillstyrkt åtgärden.

2 mom.

Skulle tillämpning av de i 64 § 1 och 2 mom. meddelade bestäm­

melserna medföra oskälig kostnad eller föreligga eljest särskilda skäl för un­

dantag från sagda bestämmelser, må sådant undantag medgivas av länssty­

relsen.

74 §.

Anvisningar, som av byggnadsstyrelsen utfärdas i de i 59, 61, 67, 69 och

70 §§ angivna hänseendena, skola, för att bliva gällande, godkännas av Ko­

nungen.

Om rivning.

75 §.

Innan byggnad rives, skall tillses, att den är fri från ohyra.

Om byggnadslov.

76 §.

1 mom.

Nybyggnad må ej företagas utan byggnadsnämndens lov. Angåen­

de vad som hänföres till nybyggnad stadgas i 169 §.

Byggnadslov erfordras jämväl för vidtagande av följande åtgärder, näm­

ligen

varje till-, på- eller ombyggnad;

varje ändring som berör byggnads konstruktion eller lokalers storlek och

anordning, såsom upptagande eller igensättande av fönster- eller dörröppning

och sammanslagning eller uppdelning av lägenheter;

varje ändring som berör eldstad eller rök- eller imrör;

återställande av brandskadad byggnad;

användning av byggnad eller del därav till väsentligt annat ändamål än det,

vartill den förut varit använd eller som finnes angivet å fastställd ritning;

fastighets inhägnande;

rivning av byggnad;

schaktning, sprängning, fyllning, trädfällning eller därmed jämförlig åtgärd

Inom byggnadskvarter; samt

inrättande av virkes- eller annat varuupplag, materialgård eller ljusanord-

ning.

2 mom.

I byggnadsordningen må bestämmas, huruvida och i vad mån bygg­

nadslov erfordras för anläggning eller ändring inom tomt eller byggnad av led­

ning för vatten, avlopp, gas, elektricitet och liknande ändamål, varvid lämp­

ligt ordnad samverkan med andra kommunala myndigheter, vilka handlägga

sådana ärenden, bör föreskrivas, så ock för underhållsarbeten eller andra re-

parationsåtgärder å byggnad eller för åtgärd, som påverkar byggnads utseen­

de eller stadsbilden, såsom utbyte av takbeläggningsmaterial, omfärgning, skylt­

ning och plantering.

77 §.

1 mom.

Ansökan om lov till nybyggnad skall göras skriftligen och åtföl­

jas av

a) bevis, att sökanden förfogar över den mark, därå byggnad eller annat

arbete skall utföras, eller eljest är berättigad till arbetets utförande;

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.

förligt behov. Utan hinder härav må länsstyrelsen, om särskilt förbud mot

tätbebyggelse ej gäller, medgiva tillstånd till nybyggnad, därest ett ändamåls­

enligt bebyggande av marken icke därigenom försvåras. Gäller särskilt förbud

mot tätbebyggelse, tillämpas vad därom stadgas i byggnadslagen.

80 §.

1 mom.

Där så av förhållandena påkallas, må lov till nybyggnad göras

beroende av att erforderlig torrläggning av marken vidtages, innan byggnad

uppföres eller tages i bruk för avsett ändamål.

2 mom.

Om skäl äro därtill, äger byggnadsnämnden påfordra, att på gård

eller inom byggnad skall finnas utrymme för parkering av fordon, i den mån

så erfordras för dem som där bo eller vistas.

81 §.

Byggnadsnämnden skall vid meddelande av byggnadslov lämna de närmare

föreskrifter som vid arbetets utförande böra lända till efterrättelse.

Där så erfordras, må byggnadsnämnden föreskriva, att hållfasthetsberäk-

ning med tillhörande ritningar ävensom andra specialritningar skola ingivas

till byggnadsnämnden för granskning. Närmare föreskrifter härom meddelas

i byggnadsordningen.

82 §.

. Byggnadsnämnden skall. vaka över att byggnad av historiskt, kulturhisto­

riskt eller estetiskt värde icke förvanskas och att byggnader, som uppföras i

grannskapet av sådan byggnad, på lämpligt sätt ansluta sig till eller under­

ordna sig densamma.

Finner byggnadsnämnden vid prövning av fråga om byggnadslov anledning

till farhaga i det i första stycket avsedda hänseendet, har byggnadsnämnden

att, innan ärendet avgöres, inhämta byggnadsstyrelsens yttrande.

År fråga om nybyggnad eller annan åtgärd, som berör fast fornlämning,

skall nämnden tillse, att gällande föreskrifter till skyddande av dylika minnes­

märken iakttagas. Innan ärendet avgöres, skall nämnden inhämta riksantikva­

riens yttrande.

83 §.

De sundhetsföreskrifter i fråga om byggnads uppförande eller inredande,

vilka äro meddelade i eller med stöd av hälsovårdsstadgan, skola iakttagas av

byggnadsnämnden vid prövning av fråga om byggnadslov, liksom ock de före­

skrifter angående brandskydd och andra säkerhetsanordningar av byggnadstek-

nisk art som äro meddelade i särskilda författningar.

Avser ansökan om byggnadslov industriell anläggning, skall yrkesinspek-

tören eller bergmästaren underrättas därom.

84 §•

Har i allmän författning meddelats föreskrift, varigenom byggnads upp­

förande eller användande för visst ändamal är gjort beroende på prövning av

annan myndighet än byggnadsnämnden, skall, utöver vad ovan är stadgat an­

gående byggnadslov, sådan föreskrift lända till efterrättelse. Där så lämpligen

kan ske, bör sagda prövning avbidas, innan frågan om byggnadslov avgöres.

85 §.

Byggnadslov vare förfallet, såvida icke inom; två år det medgivna arbetet

påbörjats eller, efter inträffat avbrott, återupptagits. I intet fall äge bygg­

nadslov giltighet för längre tid än fem år.

Kungi. Maj:ts proposition nr 211.

31

Om arbete avstannat och ej inom tre månader återupptagits, skall anmälan

göras hos byggnadsnämnden, innan arbetet må fortsättas.

86

§.

Byggnadslov erfordras icke för arbete, berörande allmän byggnad, vartill

ritningar prövas av Konungen eller byggnadsstyrelsen, eller annan allmän

byggnad, såframt den tillhör kronan.

I byggnadsärende, som skall underställas Konungens eller byggnadsstyrel­

sens prövning, skall byggnadsnämnden beredas tillfälle att yttra sig före un­

derställningen. Innan arbetet påbörjas, skall anmälan om detsamma ingivas

till byggnadsnämnden. Anmälan skall vara åtföljd av karta med kopia, som

i 77 § sägs, ävensom för arkivering lämpliga byggnadsritningar med till­

hörande beskrivning.

Skall för kronans räkning verkställas nybyggnad, vartill ritningar icke prö­

vas av Konungen eller byggnadsstyrelsen, skall anmälan om byggnadsföreta­

get, åtföljd av handlingar som nyss sagts, ingivas till byggnadsnämnden. Fin­

ner nämnden byggnaden ej motsvara skäliga anspråk på sundhet, säkerhet mot

eldfara, hållfasthet, prydlighet eller hänsyn till stadsbilden och ortsförhållan-

dena, eller är anledning till erinran i fråga om byggnadens ändamål, läge

eller inverkan å grannes rätt, må nämnden inom en månad efter handlingarnas

mottagande hos vederbörande förvaltning begära, att frågan underställes Ko­

nungens prövning, och må i ty fall byggnaden ej uppföras, innan Konungen

givit lov därtill.

Om tillsyn över byggandet.

87 §.

Byggnadsnämnden skall med uppmärksamhet följa byggnadsföretag och an­

nat arbete samt därvid bland annat tillse,

att fastställda ritningar och i övrigt meddelade föreskrifter noggrant följas;

att byggnad uppföres av ändamålsenligt material och på betryggande sätt;

att betryggande åtgärder vidtagas till förhindrande av att fukt intränger

eller uppstår i byggnad; samt

att vad eljest kan förorsaka fara för byggnads bestånd eller medföra olägen­

het för däri boende undvikes.

88

§.

Innan byggnad uppföres, skall därom göras anmälan hos byggnadsnämnden,

som på sökandens bekostnad låter utstaka byggnaden till dess rätta läge på

marken samt utmärka dess höjdläge. Är byggnad till sitt läge direkt beroende

av gräns mot grannes tomt, skall grannen kallas till utstakningsförrättningen.

Aid utstakningen skall noga tillses, att byggnaden ej skjuter över gällande

tomtgräns.

Sedan byggnadsarbetet fortskridit så långt att bjälklag skall utläggas över

markens nivå, skall anmälan därom ske hos byggnadsnämnden, som ofördröj-

ligen genom särskild besiktning skall tillse att byggnaden blivit förlagd i rätt

läge.

89 §.

1 mom.

För tillsyn å byggnadsföretag och annat arbete skola erforderliga

besiktningar verkställas genom byggnadsnämndens försorg. Vid uppförande av

byggnad böra besiktningarna i främsta rummet avse att utröna beskaffenheten

av grundbotten, stommen samt byggnaden i färdigt skick.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Innan byggnad till någon del tages i bruk, skall anmälan ske till bygg­

nadsnämnden. Sedan byggnaden helt färdigställts, skall nämnden föranstalta

om slutbesiktning. Härvid skall företes bevis av skorstensfejaren, att eldstäder

samt sådana rök- och ventilationsrör, som skola sotas, blivit av honom under­

sökta och godkända. Där så påfordras av byggnadsnämnden, skall undersök­

ningen omfatta jämväl provtryckning av skorsten.

Då arbete avser bonings- eller arbetsrum, bör vid besiktning lämpligt sam­

arbete med hälsovårdsnämnden åvägabringas.

2 mom.

Vid arbete, som utföres av staten eller under statlig ledning, är

byggnadsnämnden icke skyldig att företaga besiktningar i vidare mån än

nämnden själv finner nödigt.

Finner nämnden, att vid arbete, som avses i 86 §, fastställda ritningar ej

följas eller eljest gällande föreskrifter åsidosättas, äger nämnden därom göra

anmälan hos den myndighet som är ansvarig för arbetets utförande eller, där

nämnden så finner nödigt, hos Konungen.

3 mom.

Närmare föreskrifter om besiktning av byggnadsföretag och annat

arbete skola meddelas i byggnadsordningen.

90 §.

Har tillåtet arbete påbörjats men ej fullbordats inom fem år efter det bygg­

nadslov meddelats, äger byggnadsnämnden, där nämnden med hänsyn till

byggnadens hållfasthet, brandsäkerhet eller utseende finner sådant nödigt, till­

hålla ägaren att inom viss tid färdigställa arbetet helt eller delvis eller ock

vidtaga annan lämplig åtgärd.

Inställes påbörjad nedrivning av byggnad utan giltigt skäl, äger byggnads­

nämnden, där så påkallas av omständigheterna, föreskriva viss tid, inom

Diken rivningen jämte platsens planering skall fullbordas.

91 §.

För varje byggnadsarbete, däri inbegripet rivning av byggnad samt schakt-

ning eller sprängning för byggnadsföretag, skall finnas person som fortlö­

pande utövar ledning och tillsyn av arbetet samt ansvarar för detsammas

utförande. Arbetsledare är ansvarig för att anmälan, som i 88 § och 89 § 1 mom.

sägs, vederbörligen sker. Han skall vara närvarande vid besiktning, som bygg­

nadsnämnden verkställer.

92 §.

Befattning som arbetsledare ma ej utövas av annan än den, som genom intyg

från byggnadsyrkesskola eller på annat i byggnadsordningen stadgat sätt

styrkt sig äga erforderlig teoretisk kunskap och därjämte besitter nödig prak­

tisk erfarenhet, där ej byggnadsnämnden för visst särskilt fall prövar skäl

föreligga att medgiva undantag.

För sådant arbete, vars ledning kräver speciell utbildning eller erfarenhet,

må ytterligare kompetensvillkor för arbetets ledning stadgas i byggnadsord­

ningen.

För trähus så ock för stenhus av en vånings höjd ävensom eljest för mindre

betydande arbete må eftergift i fråga om de eljest föreskrivna kompetens vill­

koren medgivas i byggnadsordningen.

93 §.

Byggherre skall utse särskild arbetsledare, där han ej själv vill utöva led­

ningen av arbetet eller är behörig därtill.

Före arbetets påbörjande skall byggherren till byggnadsnämnden avlämna

skriftlig förklaring av arbetsledaren, att han under ansvarsförpliktelse åtager

sig uppdraget.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

formationer och andra skymmande föremål, frånsett träd och buskar; dock

må undantag härifrån medgivas av byggnadsnämnden, därest rummets behov

av dager är nöjaktigt tillgodosett genom annat fönster.

5. Boningshus av trä må icke uppföras med flera än två våningar. Om sär­

skilda skäl föranleda därtill, må vinden därjämte inredas, dock icke till mera

än en tredjedel av dess yta.

6. Uthus eller annan gårdsbyggnad må icke uppföras till större höjd än 3

meter eller innehålla mer än en våning; dock må byggnadsnämnden, om så

finnes påkallat för att tillgodose behovet av lämpliga lokaler för industri eller

hantverk eller eljest av särskilda skäl, medgiva större hyggnadshöjd, där det

kan ske utan olägenhet.

Särskilda bestämmelser om byggande utom stadsplan.

97 §.

I fråga om byggande inom område, som ej ingår i stadsplan, skall, i den

mån ej annat föreskrives genom fastställd generalplan, byggnadsplan eller

utomplansbestämmelser, gälla ytterligare följande.

1. Tomtplats, som avses för bebyggande med boningshus, må icke givas

mindre areal än 1.000 kvadratmeter.

2. Av tomtplats må högst en femtedel bebyggas.

3. Byggnad må ej läggas närmare gräns mot väg än 4,5 meter och ej när­

mare vägs mittlinje än 9 meter. Byggnadsnämnden må dock vid mindre väg av

ringa trafikbetydelse kunna medgiva mindre avstånd till vägs mittlinje, dock

ej under 6 meter.

4. Byggnad skall, därest den ej sammanbygges med liknande byggnad å

angränsande tomtplats eller fastighet, uppföras på minst 6 meters avstånd från

tomtplatsens gräns.

Uthus eller annan gårdsbyggnad må i allmänhet icke förläggas närmare

gräns mot annan tomtplats eller grannfastighet än 4,5 meter, dock må bygg­

nadsnämnden medgiva mindre avstånd, där nämnden efter grannens hörande

finner detta med hänsyn till byggnadens ringa storlek eller andra omständig­

heter kunna ske utan olägenhet.

5. Avståndet mellan skilda byggnader å samma tomtplats må ej vara mindre

än 12 meter. Byggnadsnämnden äger likväl, om hinder ej möter ur brandfare-

synpunkt, medgiva mindre avstånd, dock ej under 9 meter. Därest ett ändamåls­

enligt bebyggande därigenom främjas, äger byggnadsnämnden att för mindre

gårdsbyggnad eller flygelbyggnad till endast en vånings höjd medgiva mindre

avstånd till huvudbyggnad, dock ej under 3 meter.

6. Boningshus må icke uppföras med flera än två våningar och ej till större

höjd än 7,5 meter. I boningshus må ej inredas mer än två bostadslägenheter.

Uthus eller annan gårdsbyggnad må icke uppföras till större höjd än 3 meter.

7. Vad ovan är stadgat skall ej tillämpas med avseende å ekonomibygg­

nader till jordbruksfastighet.

Angående uppförande av byggnad utmed allmän väg är för vissa fall stadgat

i lagen om allmänna vägar.

98 §.

I byggnadsordningen må i fråga om byggande utom stadsplan stadgas un­

dantag från föreskrifterna i detta kapitel, i den mån sådant betingas av orts-

förhåliandena eller eljest finnes påkallat. Sådant undantag må ock i särskilt

fall medgivas av länsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

35

Särskilda bestämmelser av hänsyn till försvaret eller luftfarten.

99 §.

Finner byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om lov till nybyggnad

eller inrättande av varuupplag, materialgård eller ljusanordning i närheten av

befästning eller annan anläggning, som avses i 81 § byggnadslagen eller

omfattas av förordnande enligt 82 § samma lag, tvekan råda, huruvida hinder

varom förmäles i sagda paragrafer föreligger, skall byggnadsnämnden inhämta

yttrande därom av luftfartsstyrelsen, såvida frågan rör civil flygplats, samt

eljest av chefen för försvarsstaben eller annan myndighet som denne be­

stämmer.

Sådant yttrande skall jämväl inhämtas, innan tillstånd till nybyggnad eller

inrättande av varuupplag, materialgård eller ljusanordning medgives av läns­

styrelsen enligt 81 eller 82 § byggnadslagen.

Meddelas byggnadslov eller tillstånd i strid mot innehållet i yttrande som

ovan sägs, skall byggnadsnämnden eller länsstyrelsen ofördröjligen om beslutet

underrätta den myndighet som avgivit yttrandet.

ANDRA AVDELNINGEN.

Bestämmelser för vissa stadsliknande samhällen.

8 KAP.

100

§.

Vad i denna stadga är föreskrivet för stad skall äga motsvarande tillämpning

för köping och annat samhälle som omförmäles i 88 § byggnadslagen.

Sist inom tre månader efter det att generalplan antagits för sådant samhälle

som avses i första stycket skall planen med därtill hörande utredning i be­

styrkt kopia och avskrift tillställas, förutom de myndigheter som omförmälas

i 20 § 3 mom., lantmäteristyrelsen och vederbörande överlantmätare.

Angående lantmäteristyrelsens samt vederbörande överlantmätares och andra

tjänstemäns* underrättande om fastställelse av generalplan, stadsplan, bygg-

nadsplan eller utomplansbestämmelser eller ändring därav för samhälle som

förut nämnts är särskilt stadgat.

Har enligt bestämmelserna i 45 § byggnadslagen stadsplan eller ändring där­

av fastställts inom dylikt samhälle under villkor att inlösen kommer till stånd

av viss i planen ingående mark, skall, sedan sådan inlösen skett, meddelande

därom genom byggnadsnämndens försorg tillställas, förutom de myndigheter

som angivas i 31 § andra stycket, lantmäteristyrelsen och vederbörande över­

lantmätare.

101

§.

Vad i 100 § är stadgat gälle ock i fråga om ort, för vilken Konungen jämlikt

90 § byggnadslagen förordnat, att vad i nämnda lag är stadgat för stad skall

äga motsvarande tillämpning.

Finner länsstyrelsen omständigheterna påkalla sådant förordnande, har läns­

styrelsen att till Konungen inkomma med anmälan därom. Innan sådan anmälan

göres, skola kommunalfullmäktige i orten samt ägare av jord inom det om­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

råde, varom fråga är, ävensom befolkningen därstädes genom länsstyrelsens

försorg erhålla tillfälle att yttra sig i ärendet.

Vid anmälan som i andra stycket sägs foge länsstyrelsen förslag till de hu­

vudgrunder, vilka kunna erfordras för att bringa byggnadslagen och denna

stadga till verkställighet inom det blivande samhället.

TREDJE AVDELNINGEN.

Bestämmelser för landet i övrigt.

9 KAP.

Om byggnadsordning.

102

§.

För område, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

fastställts, äger länsstyrelsen, där så finnes erforderligt., utfärda byggnads­

ordning. Då byggnadsordning eller ändring därav utfärdats, skall länsstyrelsen

insända avskrift därav till byggnadsstyrelsen.

Fråga om byggnadsordning eller ändring därav kan väckas av jordägare

eller byggnadsnämnd inom området eller av vederbörande kommun eller läns­

styrelse. Innan frågan avgöres, skall länsstyrelsen lämna vederbörande mark­

ägare, byggnadsnämnd, kommun eller annan, vars rätt kan beröras av bygg­

nadsordningen, tillfälle att yttra sig över förslaget.

I byggnadsordning må för överträdelse av dess stadganden föreskrivas böter

från och med tio till och med trehundra kronor eller dagsböter.

10 KAP.

Om byggnadsnämnd.

103 §.

1 mom.

Byggnadsnämnder, skall inom sitt verksamhetsområde övervaka

efterlevnaden av vad jämlikt byggnadslagen, denna stadga och de i enlighet

därmed givna föreskrifter samt i övrigt gäller beträffande byggnadsverksam­

heten.

2 mom.

Byggnadsnämnden åligger bland annat:

1) att verka för att generalplan i mån av behov upprättas för kommunen

eller del därav samt att erforderlig ändring av sådan plan kommer till stånd;

2) att då tätbebyggelse uppkommit eller är att förvänta inom visst område

göra anmälan därom till länsstyrelsen;

3) att, om inom nämndens verksamhetsområde finnes mark som från sund-

hetssynpunkt, med hänsyn till samfärdseln, vattenförsörjning eller avlopp

eller eljest från allmän synpunkt ej är lämpad för tätbebyggelse eller som an­

ses böra tills vidare undantagas från sådan bebyggelse, anmäla detta till läns­

styrelsen;

4) att till länsstyrelsen jämväl anmäla, därest mark, som icke ingår i stads­

plan eller byggnadsplan, finnes böra för framtiden särskilt skyddas på grund

av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden eller med

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

37

hänsyn till förefintlig, från historisk, kulturhistorisk eller estetisk synpunkt

värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller andra minnesmärken;

5) att eljest ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på

byggnadsverksamhetens sunda utveckling, och hos kommunalfullmäktige, läns­

styrelsen eller annan myndighet väcka de förslag och göra de framställningar

som finnas nödiga.

3 mom.

Inom område, för vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmel-

ser fastställts, skall byggnadsnämnden särskilt verka för

1) att tomtplatser erhålla sådan form, storlek och belägenhet att de kunna

med iakttagande av gällande föreskrifter ändamålsenligt bebyggas;

2) att för samfärdseln erforderliga vägar utföras på tillfredsställande sätt

å härför avsedd mark samt att väg icke så bygges att én ändamålsenlig plan­

läggning av marken därigenom försvåras;

3) att vattenavloppet inom området ordnas enhetligt enligt härför uppgjord

plan på sådant sätt, att dagvattnet lätt avrinner från vägar och allmänna plat­

ser och kan ledas från tomtplatserna ut till de allmänna avloppen samt spill­

vatten och annan flytande orenlighet avlägsnas från området utan att vålla

olägenhet; samt

4) att, där erforderlig tillgång till vatten för hushållsändamål samt för eld­

släckning icke kan på annat lämpligt sätt beredas, vattenledning anlägges.

Lämpligt samarbete bör i erforderlig mån åvägabringas med hälsovårds­

nämnden.

104 §.

1 mom.

Byggnadsnämnden skall bestå av tre ledamöter, där ej i byggnads­

ordning eller, om sådan ej finnes, genom särskilt beslut av länsstyrelsen be­

stämmes, att antalet skall vara fem.

Av ledamöterna utses en av länsstyrelsen och de övriga av kommunalfull­

mäktige.

Ledamöterna skola vara med ortens förhållanden väl förtrogna personer. I

nämnden bör praktisk erfarenhet i byggnadsfrågor vara företrädd.

2 mom.

Uppdraget att vara ledamot av byggnadsnämnden gäller för fyra

år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ny

ledamot; och skall den sålunda utsedde tjänstgöra under den tid som återstått

för den avgångne.

3 mom.

För varje ledamot skall, med iakttagande av vad i 1 och 2 mom.

stadgas, utses en ersättare.

105 §.

Byggnadsnämnden bör såvitt möjligt till sitt biträde hava en byggnadstek -

niskt utbildad, av länsstyrelsen godkänd person, byggnadskonsulent, som för­

ordnas av nämnden.

Saknar byggnadsnämnden biträde av byggnadskonsulent, oaktat synnerligt

behov därav måste anses föreligga med hänsyn till byggnadsverksamhetens om­

fattning och beskaffenhet eller av andra särskilda skäl, äger länsstyrelsen ålägga

kommunalfullmäktige att tillse att byggnadskonsulent förordnas.

Inom ort, för vilken stadsplan fastställts, gälle vad i 13 § stadgas.

100

§.

Stadgandena i 11, 12, 15 och 16 §§ skola äga motsvarande tillämpning å

"byggnadsnämnd på landet.

Inom ort, för vilken stadsplan fastställts, skola jämväl bestämmelserna i

5—9 och 14 §§ gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

39

Beträffande skyldighet för länsstyrelsen att, sedan generalplan fastställts

eller fastställd generalplan ändrats och heslutet vunnit laga kraft, tillställa

byggnadsnämnd, byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, överlantmätaren och

andra tjänstemän avskrift av beslutet jämte kopia av den i ärendet upprätta­

de kartan samt avskrift av dithörande generalplanebestämmelser är särskilt

stadgat.

12 KAP.

Om stadsplan.

112

§.

Vad i 26—42 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

ort på landet, för vilken stadsplan fastställts.

Angående lantmäteristyrelsens, vederbörande överlantmätares och andra

tjänstemäns underrättande om fastställelse av stadsplan inom sådan ort är

särskilt stadgat.

Har enligt bestämmelserna i 45 § byggnadslagen stadsplan eller ändring

därav fastställts inom dylik ort under villkor att inlösen kommer till stånd

av viss i planen ingående mark, skall, sedan sådan inlösen skett, meddelande

därom genom byggnadsnämndens försorg tillställas, förutom de myndigheter

som angivas i 31 § andra stycket, lantmäteristyrelsen och vederbörande över­

lantmätare.

13 KAP.

Om byggnadsplan.

113 §.

Det åligger länsstyrelsen att upptaga fråga om upprättande av byggnads-

plan, när sådan plan erfordras.

Vill markägare, kommun eller annan att byggnadsplan skall upprättas,

göre hos länsstyrelsen framställning i ärendet. Vid framställningen skall fo­

gas den förberedande utredning med förslag till planläggning som sökanden

kan vilja åberopa.

114 §.

Har fråga väckts om upprättande av byggnadsplan, och finner länsstyrel­

sen skäl att i planen upptaga markområde, tillhörigt annan än markägare

som gjort ansökan om byggnadsplan, skall tillfälle beredas ägare av jord

inom området att å sammanträde yttra sig i ärendet. Sammanträdet skall

minst fjorton dagar förut kungöras i församlingens kyrka ävensom i den

eller de tidningar i vilka kommunala meddelanden för orten intagas. Under­

rättelse om sammanträdet skall därjämte i god tid med posten översändas

till den kommun, inom vilken området är beläget, och byggnadsnämnden

ävensom vägförvaltningen i länet så ock, där området gränsar till annan kom­

mun eller samhälle, sistnämnda kommun eller samhälle. Finnes inom området

mark som tillhör kronan, skall i nyss angivna ordning underrättelse jämväl

tillställas den som har att i avseende å marken företräda kronan.

Sammanträdet skall ledas av länsstyrelsen eller den som länsstyrelsen där­

till förordnar. Länsarkitekten eller, vid hinder för denne, annan i hithöran­

de frågor sakkunnig person, som länsstyrelsen för ändamålet förordnar, även­

som vederbörande överlantmätare eller distriktslantmätare böra närvara vid

sammanträdet.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

115 §.

Efter det den ytterligare utredning ägt rum som länsstyrelsen finner nödig,

bestämmer länsstyrelsen det område, för vilket förslag till byggnadsplan skall

uppgöras, samt prövar, därest så ej redan skett, huruvida förbud som i 108 §

byggnadslagen sägs bör meddelas för området eller del därav.

116 §.

Kan av sökande ingivet eller eljest förefintligt förslag till byggnadsplan

icke godtagas, skall länsstyrelsen, därest länsstyrelsen finner byggnadsplan

erforderlig, ombesörja att nytt förslag till sådan plan upprättas.

117 §.

Byggnadsplan skall så uppgöras, att den tillgodoser de krav som med hän­

syn till omständigheterna skäligen böra ställas på en planmässigt ordnad be­

byggelse av det i planen ingående området. Särskilt skall iakttagas, att be­

hovet av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom och utfartsvägar från

området nöjaktigt tillgodoses ävensom att möjlighet beredes till anordnande

på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt av erforder­

liga ledningar för tillförsel av vatten och för avlopp samt för belysning. Till­

lika skall tillses, att bedrivande av jordbruk, skogsskötsel eller annan jäm­

förlig näring icke genom planen i onödan hindras eller försvåras. Finnes

fast fornlämning, skall därtill hörande område såvitt möjligt avsättas till

öppen plats.

I övrigt skola vid uppgörande av byggnadsplan bestämmelserna i 26 och

27 §§ om stadsplan i tillämpliga delar gälla, därvid emellertid skall iaktta­

gas att regleringen av bebyggandet och användningen i övrigt av område som

ingår i byggnadsplan, därest förhållandena ej föranleda till annat, göres

mindre långtgående än motsvarande reglering i stadsplan. Kan områdets fram­

tida intagande i stadsplan förväntas, bör planläggningen så ordnas, att en

sådan åtgärd icke genom planläggningen motverkas eller försvåras.

118 §.

Finnas särskilda bestämmelser erforderliga angående de i byggnadsplan

för olika ändamål avsedda områdenas bebyggande eller användning i övrigt,

skall vid uppgörande av sådana byggnadsplanebestämmelser vad i 28 och

29 §§ är stadgat om stadsplanebestämmelser i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

119 §.

Byggnadsplan må ej avse större område än som är eller kan väntas bliva

bebyggt eller eljest taget i anspråk inom nära förestående tid.

Ej må för tätbebyggelse avses mark, som från sundhetssynpunkt, med hän­

syn till samfärdseln, vattenförsörjning eller avlopp eller eljest från allmän

synpunkt ej är lämpad för sådan bebyggelse.

120

§.

1 niom.

Till grund för byggnadsplan skall ligga en grundkarta i skala

ej understigande 1: 2 000, där ej särskilda förhållanden föranleda användande

av mindre skala.

Kartan skall upptaga ägogränser, vägar, byggnader, fasta fornlämningar

och vatten samt, i den mån så erfordras, höjdförhållanden ävensom övriga be­

fintliga förhållanden av betydelse för bedömande av byggnadsplanens lämp­

lighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

41

Grundkartan skall vara upprättad av person som avlagt examen vilken är

erforderlig för att inneha va befattning såsom mätningsman i stad; dock må

länsstyrelsen, då skäl äro därtill, meddela den som ej avlagt sådan examen

behörighet att upprätta grundkarta till byggnadsplan.

Vid grundkartan skall vara fogad förteckning över de fastigheter och sam-

fälligheter som omfattas av kartan samt dessas ägare ävensom, i den mån

kännedom därom kunnat erhållas, sådana fastigheterna åvilande servitut som

kunna hava betydelse för byggnadsplanen.

Närmare föreskrifter till ledning för utarbetande av grundkarta meddelas av

lantmäteristyrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsen.

2 mom.

Förslag till byggnadsplan skall utmärkas på grundkartan eller på

kopia eller utdrag därav i erforderliga delar.

På byggnadsplanekartan skola tydligt angivas gränserna för planen samt

för de markområden som skola för olika ändamål användas ävensom, i den

mån så erfordras, höjdlägen för trafikleder och öppna platser.

Till planen hörande byggnadsplanebestämmelser skola avfattas i särskild

handling samt tillika utmärkas å kartan genom särskilda beteckningar.

3 mom.

Byggnadsplanekartan skall åtföljas av grundkartan eller kopia därav

jämte till grundkartan hörande mätnings- och beräkningshandlingar och fas-

tighetsförteckning samt av erforderlig beskrivning ävensom av sådan utred

ning angående vattenförsörjning och avlopp samt motverkande av vattenför­

orening som kan erfordras för förslagets prövning.

121

§.

Sökande skall tillhandahålla länsstyrelsen kopior och avskrifter av förslag

till byggnadsplan som kunna erfordras för ärendets handläggning.

122

§.

1 mom.

Då förslag till byggnadsplan uppgjorts, skall detsamma genom läns­

styrelsens försorg viss tid, minst fjorton dagar, utställas för granskning.

Om förslagets utställande för granskning skola kända och inom riket boende

markägare, vilkas rätt beröres av förslaget, ävensom den kommun, inom vilken

området är beläget, samt byggnadsnämnden underrättas genom särskilda kal­

lelsebrev på sätt i 23 § 1 mom. tredje stycket sägs. Sådan underrättelse skall

jämväl tillställas dels, om förslaget berör befästning eller annan anläggning,

som avses i 81 § byggnadslagen eller omfattas av förordnande enligt 82 §

samma lag, anläggningens ägare, dels ock, om och i den utsträckning så prövas

erforderligt, vägförvaltningen samt, därest i planen ingår område som gränsar

till annan kommun eller samhälle, nämnda kommun eller samhälle.

Berör förslaget mark, som tillhör kronan eller enskilt trafikföretag och som

i förslaget intagits såsom trafikområde, skola, innan fastställelse av planen

meddelas, kopia och avskrift av förslaget i erforderliga delar tillställas den,

som har att företräda kronan eller trafikföretaget, med skyldighet för denne

att inom viss av länsstyrelsen angiven tid, minst en månad efter handlingarnas

delfående, till länsstyrelsen inkomma med yttrande över förslaget.

Där anledning finnes till antagande att förslaget berör fast fornlämning,

bör yttrande inhämtas från riksantikvarien.

Vidtages ändring i förslaget, sedan det blivit utställt för granskning, skola

kända och inom riket boende markägare, vilkas rätt beröres av ändringen, även­

som den kommun, inom vilken området är beläget, samt byggnadsnämnden

omedelbart på sätt i 23 § 1 mom. tredje stycket sägs underrättas om att ändring

skett samt vid sammanträde inför länsstyrelsen eller eljest erhålla tillfälle att

taga del därav.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

2 mom.

Utställning av förslag till byggnadsplan erfordras icke, därest

samtliga sakägare medgiva att dylikt förfarande icke behöver tillämpas.

Ej heller behöver, därest utställning sker, vad i 1 mom. andra och tredje

styckena är stadgat tillämpas på den som skriftligen godkänt förslaget.

3 mom.

Innan ärendet avgöres, skall länsstyrelsen inhämta yttrande däri

från överlantmätaren.

123 §.

Sedan byggnadsplan fastställts, skola ägarna av mark inom planområdet

genom länsstyrelsens försorg underrättas därom på sätt i 23 § 1 mom. tredje

stycket sägs; dock må, därest länsstyrelsen så finner lämpligt, underrättelsen i

stället ske genom kungörelse i den eller de tidningar i vilka kommunala medde­

landen för orten intagas.

Må till följd av stadgandet i 150 § tredje stycket byggnadslagen klagan över

beslutet ej föras, har länsstyrelsen att å byggnadsplanekartan teckna bevis, att

beslutet på grund därav vunnit laga kraft.

Angående skyldighet för länsstyrelsen att, sedan byggnadsplan fastställts och

beslutet vunnit laga kraft, tillställa sökande ävensom byggnadsstyrelsen, lant-

mäteristyrelsen, överlantmätaren och andra tjänstemän samt byggnadsnämnden

avskrift av beslutet jämte kopia av karta med beskrivning rörande planen är

särskilt stadgat.

124 §.

Innan fördelning av kostnaderna för byggnadsplans upprättande verkställes,

skall förslag till sådan fördelning uppgöras av länsstyrelsen. Sedan förslaget

uppgjorts, skola de, som enligt förslaget ålägges betalningsskyldighet, genom

länsstyrelsens försorg på sätt i 23 § 1 mom. tredje stycket sägs underrättas om,

att de äga att inom viss tid, minst fjorton dagar, yttra sig över förslaget.

125 §.

Vad ovan i detta kapitel är stadgat gälle jämväl i tillämpliga delar om änd­

ring av byggnadsplan; dock att grundkarta varom förmäles i 120 § 1 mom.

icke erfordras, därest de förhållanden som skola angivas å sådan karta, i den

mån de äro av betydelse för ändringen, framgå av byggnadsplanekartan.

Vid ändring av byggnadsplan erfordras ej heller sammanträde, varom för­

mäles i 114 §.

126 §.

Har byggnadsplan fastställts för visst område och ingå de av planen omfat­

tade fastigheterna icke i vägförening enligt lagen om enskilda vägar, skall läns­

styrelsen taga under övervägande fråga om bildande av sådan förening för

området.

127 §.

Innan länsstyrelsen beslutar om tillämpning av bestämmelserna i 113 § och

165 § andra stycket byggnadslagen, skall av länsstyrelsen uppgjort förslag i

ämnet under viss tid, minst fjorton dagar, utställas för granskning av veder­

börande markägare. Angående markägarnas underrättande om förslagets ut­

ställande för granskning skall vad i 23 § 1 mom. tredje stycket stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Den mark, till vilken nyttjanderätt skall upplåtas, skall till läge och gränser

angivas på byggnadsplanekartan eller särskild karta med samma noggrannhet.

Om länsstyrelses skyldighet att göra anmälan till inskrivningsdomaren, då

fråga väckts om tillämpning av stadgandena i 113 § och 165 § andra stycket

byggnadslagen, stadgas i förstnämnda paragraf.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

43

14 KAP.

Om utomplansbestämmelser.

128 §.

Vid uppgörande av utomplansbestämmelser för landet skola föreskrifterna

i 44 och 45 §§ i tillämpliga delar gälla.

Angående handläggning av fråga om utomplansbestämmelser för landet

eller ändring därav skall vad om byggnadsplan stadgas i 113 §, 114 §, 116 §,

122 § 1 mom. första, andra och fjärde styckena samt 2 och 3 mom. ävensom

123 § äga motsvarande tillämpning; dock att underrättelse till myndighet i

angränsande kommun eller samhälle om förslag till sådana bestämmelser ej

erfordras samt att markägares underrättande om förslaget må, i stället för i

den ordning som beträffande byggnadsplan föreskrives, äga rum genom kun­

görelse viss tid, minst fjorton dagar, innan bestämmelserna fastställas, i för­

samlingens kyrka ävensom i den eller de tidningar i vilka kommunala medde­

landen för orten intagas.

15 KAP.

Om byggande inom område för vilket stadsplan fastställts.

129 §.

Vad i 47—96 och 99 §§ är stadgat om byggande i stad skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om ort på landet, för vilken stadsplan fastställts.

16 KAP.

Om byggande inom område för vilket byggnadsplan eller utomplans­

bestämmelser fastställts.

Om byggnads yttre och inre anordnande m. m.

130 §.

Vid byggande inom område på landet, för vilket byggnadsplan eller utom­

plansbestämmelser fastställts, skola de i 47—54 och 64 §§ meddelade föreskrif­

terna i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande,

att vad där sägs om stadsplanebestämmelser skall äga motsvarande tillämp­

ning å hyggnadsplanebestämmelser; samt

att, där byggnadsordning för området icke finnes, det ankommer a bygg­

nadsnämnden att för varje särskilt fall meddela de föreskrifter som eljest

skolat meddelas i byggnadsordning.

I den mån undantag från eller jämkningar i de enligt nyssnämnda para­

grafer gällande bestämmelserna finnas med hänsyn till ortsförhållandena eller

eljest påkallade, må därom i byggnadsordning eller annorledes förordnas av

länsstyrelsen.

131 §.

1 mom.

Tomtplats skall, då byggnad därstädes blivit uppförd, i gräns mot

väg och mot angränsande mark vara inhägnad med stängsel, där ej byggnaden

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

är uppförd i sådan gräns. Dylikt stängsel skall till beskaffenhet och utseen­

de godkännas av byggnadsnämnden. Där grannar ej kunna enas därom, äger

byggnadsnämnden efter omständigheterna bestämma sättet för hägnads utfö­

rande i gräns mellan deras områden.

När skäl äro därtill, äger nämnden medgiva befrielse helt eller delvis från

skyldigheten att hava tomtplats inhägnad.

2 mom.

Å tomtplats må ej vidtagas anordning som är av beskaffenhet att

menligt inverka på dess utseende och trevnaden i omgivningen.

Tomtplats skall hållas i vårdat skick.

132 §.

Vid byggande inom område, som i 130 § avses, skall vidare iakttagas föl­

jande.

1) I boningsrum skall golvet läggas minst 30 centimeter högre än angrän­

sande markens yta.

2) Våningshöjden i boningsrum skall, räknat från golv till golv, i allmän­

het vara minst 2,70 meter, med rätt för byggnadsnämnden att, där så befin-

nes lämpligt, i översta våningen eller i vindsrum eller eljest i enstaka rum

samt i sommarstugor medgiva lägre våningshöjd, dock ej under 2,40 meter.

Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skola nu angivna

våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälklaget

överstiger 32 centimeter.

3) Boningsrum och andra rum, där personer komma att vistas större de­

len av dagen, ävensom fabriks- och samlingslokaler skola hava tillräcklig da­

gerbelysning och anordningar för nödig luftväxling samt förses med tillräck­

ligt antal trappor och utgångar.

4) Byggnad får ej täckas med halm, spån eller annat dylikt ämne, såvida

icke detta genom av byggnadsnämnden godkänt förfaringssätt gjorls svår-

antändligt.

5) Skorstenar och eldstäder, såväl stadigvarande som tillfälliga, med där­

till hörande rökrör skola på betryggande sätt skiljas från trävirke och annat

i byggnaden ingående, lätt antändligt material.

Trävirke må ej anbringas närmare rökrörs insida än 23 centimeter; och

skall mellanrummet fyllas med sten eller annat icke brännbart material.

Å golvet framför eldstad skall inläggas ett skydd av sten, betong eller

dylikt.

133 §.

Byggnad, stängsel och annan anordning å tomtplats skall underhållas så,

att hälsofara, osnygghet eller vanprydnad icke uppkommer samt att brand­

säkerheten och hållfastheten icke äventyras. Kan byggnad, stängsel eller an­

nan anordning, som genom brand eller annorledes skadats eller eljest är av

bristfällig beskaffenhet, ej iståndsättas för rimlig kostnad, må byggnadsnämn­

den föreskriva, att den skall helt eller delvis avlägsnas.

134 §.

I den mån så med hänsyn till bebyggelsens art och omfattning samt omstän­

digheterna i övrigt finnes lämpligt, må länsstyrelsen i byggnadsordning för­

ordna, att i stället för bestämmelserna i 132 § de i 59—63, 65—71, 74 och

75 §§ meddelade föreskrifterna i tillämpliga delar skola lända till efterrättel­

se; och må avvikelse från 59—63 och 65—69 §§, i den mån så finnes på­

kallat, medgivas av länsstyrelsen eller, där fråga är om mindre avvikelse

som ej innebär skärpning, av byggnadsnämnden, om nämnden till sitt bi­

träde har byggnadskonsulent som är behörig att vara stadsarkitekt och den­

ne tillstyrkt åtgärden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

45

Om byggnadslov.

135 §.

Inom område, för vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fast­

ställts, må ej utan byggnadsnämndens lov nybyggnad företagas eller virkes-

eller annat varuupplag, materialgård eller ljusanordning inrättas.

Såvitt angår hotell, sjukhus, fabrik eller annan industriell anläggning inom

område där utomplansbestämmelser gälla, vare av nämnden lämnat lov ej gäl­

lande med mindre det efter underställning fastställes av länsstyrelsen, som

särskilt prövar att byggnaden ej står i strid med de grundsatser som angivas

i 122 § byggnadslagen.

136 §.

Ansökan om byggnadslov skall göras skriftligen hos byggnadsnämnden. Vid

ansökningen skola fogas:

a) bevis att sökanden förfogar över tomtplatsen eller eljest är berättigad

till arbetets utförande;

b) karta över tomtplatsen jämte kopia i skala ej understigande 1: 1 000,

upprättad av i ägomätning kunnig person och utvisande tomtplatsens läge,

form och areal, befintliga byggnaders och den tillämnade byggnadens läge

samt bredd och sträckning av tillfartsväg till tomtplatsen;

c) ritningar i två exemplar, upprättade på fackmässigt sätt i skala ej un­

derstigande 1: 100, det ena exemplaret å material som lämpar sig för arkive­

ring, skolande ritningarna vara åtföljda av erforderlig beskrivning.

För mindre betydande byggnadsföretag, så ock då fråga allenast är om in­

rättande av varuupplag, materialgård eller ljusanordning må byggnadsnämnden

efter omständigheterna medgiva eftergift i fråga om skyldigheten att förete

bevis, karta och ritningar.

Det för arkivering utförda exemplaret av ritningarna jämte beskrivningen

och kopian av byggnadskartan skola förvaras hos byggnadsnämnden, medan

det andra exemplaret av ritningarna, försett med bevis om fastställelse, skall

utlämnas till sökanden.

137 §.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skola bestämmelserna i 78—

82 §§ äga motsvarande tillämpning.

138 §.

I fråga om giltigheten av byggnadslov skall vad i 85 § första stycket stad­

gas äga tillämpning.

139 §.

Byggnadsnämnden har icke utan särskilt uppdrag att taga befattning med

allmän byggnad, vartill ritningarna enligt gällande författning skola prövas

av statlig myndighet.

Om tillsyn över byggandet.

140 §.

1 mom.

För tillsyn att fastställda ritningar och gällande föreskrifter efter­

levas vid byggnadsföretag och annat arbete inom område, för vilket byggnads­

plan eller utomplansbestämmelser fastställts, skola erforderliga besiktning­

ar verkställas genom byggnadsnämndens försorg. Då byggnad blivit fullbor­

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

47

145 §.

Har enligt fastställd generalplan mark undantagits från tätbebyggelse eller

viss annan bebyggelse eller har länsstyrelsen enligt 123 § byggnadslagen till

förekommande av tätbebyggelse meddelat förbud mot nybyggnad eller annan

föreskrift, må inom det område som förbudet eller föreskriften avser nybygg­

nad icke äga rum utan tillstånd av byggnadsnämnden i vidare mån än för till­

godoseende av jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt be­

hov. Angående rätt för länsstyrelsen att medgiva undantag från förbudet eller

föreskriften stadgas i byggnadslagen.

146 §.

Föreligger ej enligt 144 eller 145 § skyldighet att söka byggnadsnämndens

tillstånd till byggnadsföretag, skall, innan nybyggnad sker, anmälan göras

hos byggnadsnämnden, där ej nybyggnaden avser allenast tillgodoseende av

jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt behov.

FJÄRDE AVDELNINGEN.

Gemensamma bestämmelser för stad och landet.

18 KAP.

Om regionplan.

147 §.

Sedan regionplaneförbund bildats, åligge det förbundsdirektionen att om­

besörja att förslag till regionplan så fort ske kan upprättas och antages.

148 §.

Arbetet med upprättande av förslag till regionplan ankommer närmast på en

regionplanenämnd.

Det åligger vidare regionplanenämnden

att sedan regionplan fastställts verka för att planens bestämmelser efterlevas;

att med uppmärksamhet följa utvecklingen inom regionplaneområdet och dess

omgivning samt väcka de förslag till ändringar av regionplanen och göra de

framställningar i övrigt hos förbundsdirektionen, länsstyrelsen eller annan myn­

dighet, vartill omständigheterna må föranleda; samt

att minst en gång vart femte år underkasta frågan om regionplanens lämp­

lighet en allsidig omprövning.

149 §.

Innan förbundsdirektionen avgör eller utlåter sig i ärende, som berör region-

planenämndens arbetsuppgifter, skall, såvida ej nämnden själv anhängiggjort

ärendet, dess yttrande inhämtas.

Då förbundsdirektionens beslut underställes myndighets prövning, skall det

av nämnden avgivna yttrandet åtfölja handlingarna.

150

§.

1 mom.

Ledamöter i regionplanenämnden utses av förbundsdirektionen till

det antal direktionen bestämmer, dock minst fem och högst nio.

Till ledamöter skola utses personer, som kunna antagas vilja främja en för

ej i besluten och att, när han det begär, få sin mening antecknad till proto­

kollet.

Länsarkitekten, överlantmätaren, vägdirektören, förste provinsialläkaren och

landsantikvarien eller, såvitt angår Stockholm, stadsplanedirektören, stadsarki­

tekten, stadsingenjören, trafikpolisintendenten, förste stadsläkaren och stads-

antikvarien äga likaledes vara närvarande vid regionplanenämndens samman­

träden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt, om de begära det,

få sin mening antecknad till protokollet. De skola, i den mån omständigheterna

föranleda därtill, kallas till regionplanenämndens sammanträden.

156 §.

Frågor, huruvida ledamot av regionplanenämnden må åtnjuta arvode, samt

om arvodets storlek så ock rörande befattningshavares avlönande och nämndens

övriga utgifter avgöras av förbundsdirektionen.

157 §.

Vid uppgörande av regionplan skall tillbörlig hänsyn tagas såväl till beho­

vet av utrymmen för olika ändamål inom regionplaneområdet och de med pla­

nens genomförande förbundna kostnaderna som även till de av dessa kost­

nader berörda kommunernas och samhällenas ekonomiska bärkraft samt mark­

ägarnas berättigade intressen.

Med beaktande härav bör särskilt tillses,

1) att viktigare trafikleder upptagas i tillräcklig omfattning samt erhålla

en med hänsyn till förhållandena såväl inom regionplaneområdet som inom

angränsande områden ändamålsenlig omfattning och sträckning;

2) att tillräckliga och särskilt med hänsyn till samfärdsel-, vattenförsörj­

nings- och avloppsförhållanden lämpliga områden avses för tätbebyggelse;

3) att möjlighet finnes till anordnande av erforderlig vattenförsörjning samt

utförande av avlopp och andra anordningar för bortförande eller oskadliggö­

rande av spillvatten och annan orenlighet;

4) att områden för tillgodoseende av allmänhetens behov av friluftsliv upp­

tagas med ändamålsenliga lägen samt till lämplig storlek och form;

5) att erforderliga områden avsättas för flygplatser samt militära och andra

rikets gemensamma behov;

^6) att hänsyn tages till förefintliga orts- och äganderättsförhållanden, be­

stående generalplaner, stadsplaner, byggnadsplaner och utomplansbestämmel-

ser samt befintliga vägar och andra förhållanden som kunna bidraga till under­

lättande av regionplanens genomförande, i den mån så kan ske utan att vad

eljest i denna paragraf stadgas väsentligen åsidosättes;

7) att strandområden och sådana andra områden, som på grund av belägen­

het, växtlighet eller säregna naturförhållanden äro särskilt tilltalande, såvitt

möjligt skyddas och bevaras mot olämplig användning;

8) att historiskt, kulturhistoriskt eller estetiskt värdefulla byggnader eller

områden ej utan tvingande skäl förstöras eller skadas;

9) att skyldigheten att bevara fasta fornlämningar iakttages och att så­

dana fornminnen jämte nödigt utrymme däromkring jämväl i övrigt såvitt möj­

ligt skyddas; samt

10) att i övrigt e.tt lämpligt utnyttjande av regionplaneområdet främjas.

Skall planläggningen enligt Konungens beslut begränsas att närmast avse

allenast något eller några särskilt angivna ändamål, skall vad i andra stycket

stadgas äga tillämpning endast i den mån så erfordras för tillgodoseende av

det med regionplanen sålunda avsedda syftet.

Bihang till riksdagens protokoll

1947

.

1 sand. Nr 211.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211 •

49

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

51

2 mom.

Om antagande av förslag till regionplan liksom även om sådan

plans fastställelse skall genom regionplanenämndens försorg, så fort ske kan,

kungörande ske i kyrkorna i de församlingar, vilka äro belägna inom region-

planeområdet, ävensom i de tidningar i vilka kommunala meddelanden intagas

för de kommuner och samhällen som omfattas av regionplanen.

Då regionplaneförslag antagits, skola- därjämte kommuner och samhällen

som nyss sagts ävensom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och luftfarts-

styrelsen samt, där regionplanen berör mark som står under allmän myndig­

hets förvaltning, den myndigheten särskilt underrättas och därvid erhålla

tillfälle att, innan planen fastställes, inkomma med påminnelser i ärendet.

Sist inom sex månader efter det regionplan fastställts skall planen jämte

därtill hörande beskrivning och övriga bilagor i bestyrkt kopia och avskrift

tillställas ovannämnda kommuner och samhällen samt överlämnas till bygg­

nadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen och lant-

mäteristyrelsen ävensom till länsstyrelsen och länsarkitekten samt överlant­

mätaren och vederbörande distriktslantmätare och mätningsmän.

161 §‘

Vad ovan är stadgat angaende handläggning av fråga om regionplan gälle

jämväl i tillämpliga delar beträffande ändring av sådan plan; dock att den

i 159 § 1 mom. andra och tredje styckena föreskrivna tiden för granskning

av planförslag och avgivande av yttrande däröver må kunna efter omstän­

digheterna minskas till en månad.

19 KAP.

Om ansvar, vitesföreläggande och fullföljd av talan m. ni.

162 §.

Strider påbörjat byggnadsarbete uppenbarligen mot fastställd generalplan,

stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller mot andra för om­

rådets bebyggande eller byggnadsföretaget gällande föreskrifter, äger bygg­

nadsnämnden eller, inom område där skyldighet icke föreligger att söka

byggnadslov, länsstyrelsen rätt att förbjuda arbetets fortsättande.

År uppenbart .att påbörjat byggnadsarbete utföres på sådant sätt att det

äventyrar byggnadens eller närliggande byggnads hållfasthet, skall nämnden

eller länsstyrelsen med avseende å dylikt arbete, oaktat i första stycket an­

givna förutsättningar icke äro för handen, förbjuda arbetets fortsättande.

163 §'

Vidtager någon åtgärd, varom i denna stadga eller gällande byggnadsord­

ning förmäles, utan att hava erhållit byggnadsnämndens eller länsstyrelsens

tillstånd, där sådant erfordras, eller underlåter han att ställa sig till efter­

rättelse vad i denna stadga eller byggnadsordningen eljest kan vara stadgat

för rätt att vidtaga sadan åtgärd, eller underlåter någon att fullgöra före­

skriven anmälningsskyldighet eller att vid utförande av arbete följa fast­

ställda ritningar eller av byggnadsnämnden eller länsstyrelsen meddelade före­

skrifter, dömes till dagsböter och vare dessutom skyldig att undanröja eller

ändra det utförda, om byggnadsnämnden eller, därest skyldighet ej föreligger

att söka byggnadslov, länsstyrelsen finner nödigt förordna därom. Äro om-

ständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader

dömas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

53

20 KAP.

Allmänna bestämmelser.

168 §.

1 mom.

När förordnande, innefattande förbud mot nybyggnad utan särskilt

tillstånd enligt 15, 35, 80, 82, 91, 101, 106, 108, 109, 121, 122, 123 eller 168 §

byggnadslagen eller mot schaktning, fyllning, trädfällning eller därmed jäm­

förlig åtgärd, meddelas, skall länsstyrelsen utan dröjsmål underrätta markägar­

na därom genom kungörelse i den eller de tidningar, i vilka kommunala medde­

landen för orten intagas, eller på annat lämpligt sätt.

Område som avses med förordnandet skall å karta eller annorledes till sina

gränser tydligt angivas.

Angående skyldighet att, sedan förordnandet vunnit laga kraft, tillställa

byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen. överlantmätaren och andra tjänstemän

ävensom vederbörande byggnadsnämnd avskrift av förordnandet jämte kopia

av kartan är särskilt stadgat.

2 mom.

Har Konungen jämlikt 16, 36, 86, 91, 134 eller 168 § byggnadslagen

förordnat om förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd, skola markägarna

genom länsstyrelsens försorg underrättas om förordnandet på sätt i 1 mom.

första stycket är stadgat.

169 §.

Till nybyggnad är att hänföra ej blott uppförande av helt ny byggnad

utan även väsentlig ändring av befintlig byggnad, såsom till-, på- eller om­

byggnad, byggnads inredande helt eller delvis till väsentligen annat ändamål

än det, vartill byggnaden förut varit använd, samt andra förändringar i avse­

ende å byggnads yttre eller inre utförande av den genomgripande beskaf­

fenhet att de kunna anses jämförliga med ombyggnad. Ändring av befintlig

byggnad, som strider eller genom ändringen skulle komma att strida mot fast­

ställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller

mot bestämmelserna i 96, 97 eller 141 § denna stadga, skall anses som ny­

byggnad, oavsett vad i första punkten sägs.

Vid bedömande av frågan, huruvida ändring av befintlig byggnad är att

hänföra till nybyggnad, skall i övrigt beaktas,

om kostnaderna för ändringen äro av större omfattning i förhållande till

byggnadens värde, antingen i och för sig eller i förening med kostnaderna för

annat arbete av enahanda beskaffenhet som utförts å byggnaden under de när­

mast föregående åren;

om byggnaden till följd av ålder eller bristande underhåll eller på grund

av att den innehåller fuktiga, kalla eller mörka lägenheter eller av andra lik­

nande skäl är mindervärdig samt det därför är önskvärt, att byggnaden snart

avlägsnas;

om inlösen av byggnaden är förestående inom en nära framtid; samt

om ändringen medför förändringar beträffande bjälklag, vertikala bärverk

eller andra konstruktiva byggnadsdelar.

Vad ovan i denna paragraf stadgas skall dock ej medföra, att såsom ny­

byggnad anses anordnande av värmeledning eller vattenklosett eller andra

hygieniska förbättringar i befintlig byggnad som, även om sådan anordning

ej medgåves, måste antagas komma att kvarstå under längre tid.

170 §.

1 mom.

Är fråga om uppförande av tillfällig byggnad av enkel beskaffen­

het, må byggnadsnämnden, även om företaget strider mot fastställd general­

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

plan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller mot bestäm­

melserna i 37 § första eller andra stycket byggnadslagen eller i 96, 97 eller

141 § denna stadga, meddela lov därtill, såframt företaget prövas ej avsevärt

motverka det med planen eller bestämmelserna avsedda syftet. Byggnadslov,

som nu sagts, må meddelas allenast för byggnad i en våning och må avse

rätt att låta byggnaden kvarstå högst tre år från det byggnadslovet medde­

lades; dock må länsstyrelsen, om särskilda skäl äro därtill, medgiva, att

byggnaden uppföres i mer än en våning eller att den får kvarstå mer än

tre år.

Byggnadsnämnden må jämväl meddela lov till anordningar och mindre

byggnader som avse att tillgodose den allmänna nyttan och trevnaden, oaktat

de strida mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utom­

plansbestämmelser, såframt de prövas ej avsevärt försvåra markens använd­

ning för avsett ändamål.

2

mom.

Är fråga om annan nybyggnad eller anordning än sådan, varom

förmäles i 1 mom., må byggnadsnämnden, där den till sitt biträde har stads­

arkitekt och denne tillstyrkt åtgärden, av särskilda skäl medgiva ändamåls­

enliga mindre avvikelser från sådan detaljreglering av bebyggandet som ägt

rum i fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestäm­

melser. Ej må avvikelse medgivas i strid mot planens eller bestämmelsernas

grunddrag eller huvudsakliga syfte.

Finnes ej stadsarkitekt eller har denne ej tillstyrkt åtgärden, skall upp­

kommen fråga om medgivande, som i första stycket sägs, underställas läns­

styrelsen.

Vad i första och andra styckena sägs om stadsarkitekt skall äga motsva­

rande tillämpning beträffande byggnadskonsulent som är behörig att vara

stadsarkitekt,

3 mom.

Uppkommer i annat fall än som avses i 1 mom. första stycket

fråga om nybyggnad i strid mot bestämmelserna i 37 § första eller andra

stycket byggnadslagen, må tillstånd till företaget meddelas av länsstyrel­

sen, om synnerliga skäl äro därtill och företaget prövas ej medföra hinder

för lämplig tomtindelning inom kvarteret.

171 §.

Har byggnadsnämnden till sitt biträde stadsarkitekt eller byggnadskon­

sulent, eller har i stället för byggnadsnämnd utsetts byggnadsinspektör, äger

länsstyrelsen på därom gjord framställning utfärda taxa för avgifter, som de

byggande skola erlägga för erhållande av byggnadslov, för ritningsgransk-

ning, för besiktningar och för andra förrättningar som nämnden enligt gäl­

lande bestämmelser har att verkställa.

172 §.

1 mom.

I utövningen av sin allmänna uppsikt över planläggning och bygg-

nadsväsende som avses i denna stadga har byggnadsstyrelsen att meddela

för ändamålet erforderliga föreskrifter, formulär, råd och anvisningar.

2

mom.

Vid tillsynen över planläggningen och byggnadsväsendet i länet

åligger det länsstyrelsen

1) att tillse, att stad eller annat samhälle i mån av behov förses med ge­

neralplan, stadsplan, utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för sam­

hället lämplig beskaffenhet;

2) att besörja, att område på landet, som är i behov därav, erhåller gene­

ralplan, stadsplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser och byggnadsord­

ning av för området lämplig beskaffenhet;

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

55

3) att, när regionplan finnes erforderlig för visst område, vidtaga åtgärder

för att sådan plan där kommer till stånd och vidmakthålles;

4) att, i den mån så erfordras, meddela förordnande enligt 122 eller 123 §

byggnadslagen;

5) att, då plan, utomplanbestämmelser eller förordnande, varom ovan i denna

paragraf sägs, prövas böra ändras eller upphävas, vidtaga de åtgärder som

av sådan anledning finnas erforderliga;

6) att övervaka, att byggnadslagen, denna stadga, byggnadsordningarna i

länet, fastställda generalplaner, stadsplaner, byggnadsplaner, utomplansbe-

stämmelser och regionplaner samt övriga föreskrifter angående planläggning­

en och byggnadsväsendet vederbörligen iakttagas;

7) att tillse, att byggnadsnämnd har erforderlig tillgång till sakkunnigt

biträde;

8) att tillse, att byggnadsnämnder och andra lokala myndigheter, som hava

befattning med planläggningen och byggnadsväsendet, med nit och omsorg

fullgöra sina åligganden; samt

9) att göra de framställningar och förslag till föreskrifter eller åtgärder,

vartill förhållandena giva anledning.

173 §.

Den befogenhet som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäktige skall

i stadsliknande samhälle eller landskommun utövas av den myndighet som

äger samhällets eller kommunens beslutanderätt.

De åligganden som enligt denna stadga tillkomma magistraten tillhöra

i Stockholm överståthållarämbetet, dock att det jämväl i Stockholm skall

ankomma å magistraten att utse ledamot och ersättare i byggnadsnämnden;

i stad, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren; dock att kommunal­

borgmästaren, i stället för att utse ledamot och ersättare i byggnadsnämnden,

själv skall vara ledamot i nämnden samt att vad enligt 42 § åligger magistra­

ten skall ankomma å länsstyrelsen;

i stadsliknande samhälle eller landskommun länsstyrelsen, dock att vad en­

ligt 3 § åligger magistraten skall ankomma på byggnadsnämnden samt att le­

damot och ersättare i byggnadsnämnden, vilka utses av länsstyrelsen, böra

såvitt möjligt vara lagfarna.

Vad i denna stadga sägs om drätselkammare skall för kommun eller sam­

hälle, där drätselkammare ej finnes, gälla den däremot svarande myndigheten;

vad om vägförvaltningen sägs skall i Stockholm gälla väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen.

21 KAP.

, övergångsbestämmelser.

174 §.

Denna stadga skall såvitt ej nedan annorlunda stadgas träda i kraft den

1 januari 1948.

Genom denna stadga upphäves byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr

364), dock att bestämmelserna i 128 och 129 §§ sistnämnda stadga om provi­

soriska byggnadsföreskrifter samt om giltigheten av vissa äldre byggnadsord­

ningar och andra föreskrifter alltjämt skola i tillämpliga delar lända till ef­

terrättelse.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 211-

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift

som ersatts med bestämmelse i denna stadga, skall sådan bestämmelse i stället

tillämpas.

175 §.

Så snart ske kan efter denna stadgas utfärdande och sist inom två år efter

dess ikraftträdande skall med iakttagande av stadgans föreskrifter förslag till

ny byggnadsordning för stad och stadsliknande samhälle hava upprättats och

underställts länsstyrelsens prövning. Underlåtes detta, ankommer det på läns­

styrelsen att anmäla förhållandet hos Konungen.

Intill dess ny byggnadsordning fastställts, skall den inom staden eller sam­

hället hittills gällande byggnadsordningen fortfarande lända till efterrättelse, i

den mån den icke strider mot byggnadslagen eller denna stadga.

176 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 mom., 19 § 1 mom. och 30 §

1 mom. skall Chalmers tekniska institut jämställas med teknisk högskola.

177 §.

Beträffande förslag till stadsplan eller byggnadsplan, som blivit utställt

för granskning före denna stadgas ikraftträdande, skola i stället för bestäm­

melserna i 30 och 120 §§ förut gällande motsvarande föreskrifter lända till

efterrättelse.

178 §.

Bestämmelserna i 71 § 1 mom. första stycket samt 2 mom. skola gälla

även i fråga om byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före denna stad­

gas ikraftträdande, därvid skall iakttagas, att föreskrivna åtgärder skola vara

utförda senast den 1 juli 1949, därest ej Konungen annorlunda bestämmer,

samt att byggnadsnämnden skall övervaka bestämmelsernas tillämpning och

göra för ändamålet erforderliga besiktningar.

179 §.

Har före denna stadgas ikraftträdande ansökan ingivits om byggnadslov

eller annat tillstånd enligt hittills gällande byggnadsstadga, skall denna an­

sökan med avseende å byggnads yttre eller inre anordnande bedömas enligt

sistnämnda stadga, om ej synnerliga skäl föranleda till annat.

180 §.

Inom ort på landet, där byggnadsnämnd ej förut finnes, skall sådan nämnd

utses före den 1 januari 1948, såvida icke länsstyrelsen jämlikt 160 § bygg­

nadslagen medgiver undantag.

Har länsstyrelsen medgivit undantag för viss ort, skall vad i denna stadga

sägs om byggnadsnämnd med avseende å den orten i stället gälla länsstyrelsen.

181 §.

När byggnadsnämnd prövar ansökan om lov till nybyggnad inom område,

för vilket avstyckningsplan gäller, skall nämnden förvissa sig om att företa­

get icke strider mot planen.

Avstyckningsplan skall i de hänseenden, varom i 79 § sägs, jämställas med

byggnadsplan, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

57

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 28 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

W^xgforss, M^öller, S^köld, G^jöres, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg,

N^ilsson, S^träng, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, kommuni­

kations- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedeparte­

mentet, statsrådet Zetterberg, ett inom departementet upprättat

förslag till

byggnadsstadga.

Föredraganden anför följande:

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1941 tillkallade

dåvarande chefen för justitiedepartementet den 19 december 1941 statssekre­

teraren, numera häradshövdingen K. E. Elliot, ordförande, generaldirektö­

ren O. H. Malmberg, stadsarkitekten G. M. W. Wetterling och föredragan­

den för stadsplaneärenden i kommunikationsdepartementet, numera kansli­

rådet N. E. J. Aurén att verkställa utredning om regionplanelagstiftning och

översyn av gällande lagstiftning för byggnadsverksamheten jämte vad där­

med äger samband. För att deltaga i överläggningar med utredningsmännen

utsågos samtidigt särskilda sakkunniga. Utredningsmännen, vilka antogo

benämningen

stadsplaneutredningen 1942,

ha, på sätt i direktiven förutsat­

tes, gjort vissa avsnitt av ämnet till föremål för behandling vart för sig. I

enlighet härmed har utredningen tidigare avgivit dels den 16 april 1942 ett

särskilt betänkande med förslag till åtgärder för snabbare handläggning av

stadsplane- och tomtindelningsärenden (SOU 1942: 27), dels ock den 17 juni

1943 ett betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadsstadgan i syfte

att åstadkomma mera rationella och enhetliga bestämmelser (SOU 1943: 30).

Båda dessa förslag ha i huvudsak genomförts. Efter att numera ha avslutat

sitt arbete har utredningen den 22 maj 1945 avgivit betänkande med förslag

till byggnadslag, byggnadsstadga och vissa andra författningar (SOU 1945:

15). Yttranden över detta betänkande ha inhämtats från ett flertal myndig­

heter och sammanslutningar.

På grundval av stadsplaneutredningens sistnämnda betänkande och med

beaktande av de avgivna yttrandena ha inom justitiedepartementet upprät­

tats förslag till byggnadslag, lag angående ändring i lagen om allmänna vä­

gar, lag angående ändring i lagen om enskilda vägar, lag om ändrad lydelse

av 33 § civilförsvarslagen och lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen om

58

Kungi. Maj.ts proposition nr 211.

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Efter det att

de fyra förstnämnda lagförslagen granskats av lagrådet och underkastats

ytterligare överarbetning inom departementet, har Kungl. Maj:t på min före­

dragning den 28 februari 1947 beslutat genom proposition nr 131 före­

slå riksdagen att antaga samtliga lagförslag. Jag anhåller nu att få upptaga

till behandling utredningens förslag till byggnadsstadga.

Inledning.

I byggnadsstadgan den 20 november 1931 meddelas, i anslutning till före­

skrifterna i stadsplanelagen den 29 maj samma år, närmare bestämmelser

angående byggnadsverksamhetens ordnande i stad, stadsliknande samhällen

och på landet, såsom beträffande uppgörande och utställande för gransk­

ning av stadsplan, stomplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser och

tomtindelning samt om byggnadsordning, byggnadsnämnd, byggnads yttre

och inre anordnande, byggnadslov, tillsyn över byggandet m. m. Till bygg­

nadsstadgan höra särskilda av byggnadsstyrelsen år 1945 utfärdade anvis­

ningar. Vissa föreskrifter angående byggnadsverksamheten meddelas där­

jämte i de för städer, samhällen och andra orter fastställda lokala byggnads­

ordningarna.

Stadsplaneutredningen har i sitt betänkande föreslagit åtskilliga ändringar

i byggnadsstadgan, som föranledas av utredningens förslag till byggnadslag,

och har i övrigt verkställt en överarbetning av byggnadsstadgans bestäm­

melser.

Utredningens förslag till byggnadsstadga börjar liksom den gällande bygg­

nadsstadgan med en avdelning angående stad. Beträffande byggnadsordning

i stad föreslås icke någon ändring i förhållande till vad nu gäller. Stadgandena

om byggnadsnämnds åligganden ha i förslaget jämkats, bl. a. med hänsyn

till de ökade möjligheter att reglera byggnadsverksamheten, som förutsättas

i den nya byggnadslagen. Utredningen har vidare i byggnadsstadgeförslaget

upptagit något ändrade regler om biträde åt byggnadsnämnd i stad samt nya

föreskrifter om stadsarkitekts kvalifikationer. I ett nytt kapitel ha införts be­

stämmelser om generalplan i stad. Stadganden ha där meddelats bl. a. om

generalplans innehåll, om planens utmärkande å karta och om utställning

av generalplaneförslag. Särskild kompetens hos den, som upprättar general­

plan, har ansetts böra fordras endast om planen är avsedd att givas rättsver­

kan; i dylikt fall kräves att planförfattaren är arkitekt, lantmätare eller civil­

ingenjör med examen från teknisk högskolas avdelning för väg- och vatten­

byggnad samt dessutom utövat väl vitsordad verksamhet inom stadsbygg-

nadsväsendet. Då planen skall erhålla rättsverkan, skola dessutom gälla sär­

skilda bestämmelser bl. a. angående den erforderliga kartans beskaffenhet

samt rörande utställningsförfarandet, vilket sistnämnda i stort sett skall an­

sluta sig till vad som för närvarande tillämpas vid utställning av stadsplane­

förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

59

Vid upprättande av stadsplan skall enligt förslaget iakttagas, att planen ej

får avse större område än som är eller kan väntas bli bebyggt inom över­

skådlig tid. Hänsyn skall vidare vid planens uppgörande tagas till en mängd

intressen och behov, bland vilka kunna nämnas försvaret, luftfarten, trafiken,

parkeringsförhållandena etc. Byggnadsverksamheten bör enligt förslaget icke

genom stadsplanebestämmelser kringgärdas med detaljföreskrifter i vidare

mån än som är nödvändigt för vinnande av det med planen avsedda syftet.

För uppgörande av stadsplan skall krävas samma kompetens som föreslagits

beträffande författare av sådan generalplan, som är avsedd att givas rättsver­

kan. Särskilda bestämmelser ha vidare uppställts beträffande beskaffenheten

av grundkarta till stadsplan samt om kompetens för upprättande av sådan

karla och därtill hörande fastighetsförteckning. Angående handläggning av

fråga om stadsplan skola gälla i stort sett samma bestämmelser som för

närvarande. Även föreskrifterna om tomtindelnings innehåll, uppgörande och

utställande för granskning ha bibehållits i stort sett oförändrade.

Beträffande byggnadsplan i stad skall enligt utredningens förslag bl. a. gälla,

att planen ej får avse större område än som är eller kan väntas bli bebyggt

inom nära förestående tid. Vid byggnadsplans uppgörande skola i allmänhet

föreskrifterna angående stadsplan äga motsvarande tillämpning, därvid reg­

leringen emellertid i regel bör göras mindre långtgående än i stadsplan. Kan

områdets framtida intagande i stadsplan förväntas, bör planläggningen ord­

nas så att en sådan åtgärd icke genom planläggningen motverkas eller för­

svåras. Särskild behörighet skall icke krävas av byggnadsplaneförfattare;

däremot ha kompetensregler uppställts för den som upprättar grundkarta till

byggnadsplan. Innan byggnadsplan fastställes, skall förslaget utställas för

granskning. Markägarna in. fl. sakägare skola underrättas om utställningen

genom särskilda kallelsebrev. Rörande utomplansbestämmelser i stad föreslås

skola gälla i stort sett samma föreskrifter som nu.

Stadgandena rörande byggande i stad och särskilt föreskrifterna om bygg­

nads tekniska utförande anknyta i sin allmänna uppställning till den tanke­

gång som låg till grund för 1945 års ändringar i byggnadsstadgan. Därvid

intogos i stadgan åtskilliga bestämmelser av sådan natur som tidigare regle­

rats i lokala byggnadsordningar. Vad angår ansökning om byggnadslov må

nämnas, att enligt förslaget byggnadsritningar skola vara fackmässigt upprät­

tade samt att byggnadsnämnden vid prövning av sådan ansökning utom an­

nat skall tillse att byggnaden erhåller god planlösning. Rörande tillsyn över

byggandet föreslås inga större förändringar. De i nuvarande 79 a § intagna

särskilda bestämmelserna om byggande inom stadsplan ha jämkats i syfte

bland annat att bättre tillgodose hantverkets och småindustriens behov.

Smärre ändringar ha också vidtagits i de särskilda bestämmelserna om byg­

gande utom stadsplan, varjämte nya föreskrifter införts om hänsyn till för­

svaret och luftfarten. Sistnämnda föreskrifter medföra skyldighet för bygg­

nadsnämnden alt i viss utsträckning inhämta yttranden från försvars- och

luftfartsmyndigheter i ärenden angående byggnadslov samt att lämna dessa

myndigheter underrättelser om ärendenas utgång.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

I en andra avdelning av utredningens förslag ha intagits bestämmelser an­

gående sladsliknande samhällen. Några större nyheter i förhållande till vad

för närvarande gäller härutinnan föreslås icke.

Tredje avdelningen i förslaget innehåller bestämmelser angående den egent­

liga landsbygden. Här föreslås till en början vissa bestämmelser om gene­

ralplan på landet, i stort sett överensstämmande med vad som föreslagits

beträffande generalplan i stad. Även bestämmelserna angående byggnadsplan

och utomplansbestämmelser på landet ha utformats i nära anslutning till

motsvarande föreskrifter för stad. Vissa olikheter föranledas emellertid där­

av, att enligt utredningens förslag byggnadsplan på landet i motsats till bygg­

nadsplan i stad skall kunna utläggas även över mark, vars ägare icke begärt

planläggning. Vid utställning av byggnadsplaneförslag skola markägarna un­

derrättas genom personliga kallelsebrev. Kungörelse i kyrkan eller i ortstid­

ning anses däremot icke nödvändig. Rörande byggnadsordning på landet har

icke föreslagits någon ändring. Byggnadsnämnd på landet skall inrättas ej

blott inom byggnadsplane- och utomplansområden utan även inom andra om­

råden, när länsstyrelsen beslutar därom. Dylik byggnadsnämnd skall huvud­

sakligen ha till uppgift att följa utvecklingen inom området och göra de fram­

ställningar om reglering av bebyggelsen eller eljest, som kunna påkallas. I

syfte att underlätta, att åt en och samma byggnadsnämnd kan givas inseen­

det över flera planområden inom kommunen, föreslås befogenhet för läns­

styrelsen att, då flera byggnadsnämnder finnas, förordna om överflyttande

av de uppgifter, som åvila någon eller några av dem, å den eller de övriga.

Såvitt möjligt skall byggnadsnämnden till sitt biträde ha sakkunnig person,

byggnadskonsulent. Länsstyrelsen skall under vissa förutsättningar kunna

ålägga kommun, vars byggnadsnämnd saknar biträde av byggnadskonsulent,

att tillse att sådan förordnas.

Föreskrifterna rörande byggande på landet ha utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med vad för närvarande gäller. Inom område, där bygg­

nadsplan eller utomplansbestämmelser gälla, får liksom för närvarande ny­

byggnad icke ske utan byggnadsnämndens lov. Inom annat område, där bygg­

nadsnämnd finnes, skall innan nybyggnad sker anmälan göras hos byggnads­

nämnden, såvida fråga ej är om nybyggnad för jordbrukets, fiskets, skogs-

skötselns eller därmed jämföriigt behov. Rörande byggande inom byggnads­

plan ha föreslagits särskilda bestämmelser, liksom även angående byggande

i närheten av befästning eller flygplats. Vissa särskilda föreskrifter ha där­

jämte föreslagits för områden på landet, där byggnadsplan eller utomplansbe­

stämmelser icke gälla. Dessa föreskrifter medföra skyldighet att vid byggan­

de inom sådant område i viss utsträckning beakta såväl civilförsvarets som

det militära försvarets och luftfartens behov.

I en fjärde avdelning ha intagits bestämmelser angående regionplan. Arbe­

tet med regionplans uppgörande skall åvila en regionplanenämnd. Bestäm­

melser föreslås angående nämndens organisation och arbetssätt ävensom rö­

rande sättet för regionplans uppgörande, utmärkande å karta, utställande för

granskning m. m.

Slutligen meddelas i en femte avdelning slutbestämmelser. Dessa innehålla

Kungi. Maj:ts proposition nr 211.

61

dels föreskrifter om ansvar, vitesföreläggande och fullföljd av talan m. in.,

dels ock allmänna bestämmelser, bl. a. rörande begreppet nybyggnad. Detta

begrepp föreslås skola erhålla en något mera omfattande innebörd och full­

ständigare beskrivning än det för närvarande har.

Enligt övergångsbestämmelserna skall bl. a. gälla, att ny byggnadsordning

för stad och stadsliknande samhällen skall upprättas inom två år efter den

nya byggnadsstadgans ikraftträdande.

Yttrandena.

Yttranden över stadsplaneutredningens ifrågavarande förslag ha efter re­

miss inkommit från kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen,

riksantikvarieämbetet, lantmäteristyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, statskon­

toret, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, överbefälhavaren,

statens byggnadslånebyrå, lagberedningen, 1944 års kommitté för kommunal

samverkan, fastighetsbildningssakkunniga, överståthållarämbetet och samt­

liga länsstyrelser. Vid byggnadsstyrelsens yttrande voro fogade utlåtanden av

samtliga länsarkitekter. Lantmäteristyrelsen har överlämnat yttranden av

samtliga överlantmätare och några distriktslantmätare. Vid överståthållaräm-

betets och länsstyrelsernas yttranden voro fogade utlåtanden av stadsfullmäk­

tige och byggnadsnämnderna i flertalet städer och vissa stadsliknande sam­

hällen. Stadsfullmäktige i vissa städer ha i sina utlåtanden åberopat yttran­

den från andra myndigheter och personer. Slutligen ha yttranden över för­

slaget avgivits av svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas för­

bund, Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arkitekters riksförbund,

svenska kommunaltekniska föreningen, svenska teknologföreningen, länsar­

kitekternas förening, föreningen Sveriges stadsarkitekter, tekniska högskolan

i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Sveriges hantverks- och småin­

dustriorganisation, föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare och svenska

naturskyddsföreningen.

I sina allmänna uttalanden angående utredningens förslag ha flera av de

hörda myndigheterna och sammanslutningarna uppehållit sig vid frågan

om avgränsningen mellan de byggnadstekniska bestämmelser, som böra in­

föras i byggnadsstadgan, och de föreskrifter, som böra bibehållas i de lokala

byggnadsordningarna. Härom anför

byggnadsstyrelsen,

att styrelsen delade

utredningens uppfattning att särskilda byggnadsordningar alltjämt vore er­

forderliga. Åtminstone för städer, köpingar och större municipalsamhällen

borde möjlighet finnas att genom meddelande av särskilda föreskrifter i

byggnadsordning taga hänsyn till lokala byggnadstraditioner. Att i bygg­

nadsstadgan intaga närmare bestämmelser om sådana förhållanden, som av-

såges i exempelvis 64, 71 och 78 §§ i förslaget, skulle innebära en likrikt­

ning, som icke kunde anses lämplig.

Länsarkitekten i Jämtlands län

anser däremot, att byggnadsordningarna

borde reduceras till det minsta möjliga. Byggnadsordningarna för byggnads-

plane- och utomplansområden horde helt kunna undvaras genom att mot­

svarande föreskrifter infördes i byggnadsstadgan. Att det för den byggande

allmänheten skulle vara fördelaktigt att få så mycket som möjligt av för

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 211-

Departementschefen.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna angående förfarandet vid

uppgörande av förslag till fastställande av generalplan samt vid förslagets

utställande för granskning överensstämma i allt väsentligt med vad för när­

varande enligt 19 § byggnadsstadgan gäller i fråga om behandlingen av för­

slag till stadsplan. Sistnämnda paragraf erhöll efter förslag av stadsplaneut-

redningen ändrad lydelse så sent som år 1943. Någon ändring i vad utred­

ningen nu föreslagit har jag icke funnit anledning att vidtaga. Med anled­

ning av vad som anförts i vissa yttranden må emellertid framhållas följande.

Stadgandet i 1 mom. andra stycket förutsätter uppenbarligen, att kungö­

relse om utställning av stadsplaneförslag skall införas i minst en ortstidning.

Har samhället beslutat att icke i någon tidning annonsera kommunala be­

slut, fritager detta alltså icke samhället från skyldigheten att i ortstidning

kungöra utställandet.

Huruvida viss markägares rätt beröres av ett stadsplaneförslag kan stundom

vara vanskligt att avgöra. I tveksamma fall bör regeln vara att kallelser icke

underlåtas. I båda de exempel som anföras av Stockholms stads byggnads­

nämnd torde sålunda försiktigheten bjuda att markägarna underrättas.

Den i 1 mom. fjärde stycket angivna tiden, 14 dagar, inom vilken vägför-

valtningen har att yttra sig över stadsplaneförslag, är en minimitid. Är stads­

planeförslaget av mera invecklad beskaffenhet, bör byggnadsnämnden icke

underlåta att angiva en längre tid för avgivande av yttrande.

Av femte stycket i samma moment, jämfört med tredje stycket, lärer fram­

gå, att markägare, som skriftligen godkänt en ändring av stadsplaneförslag,

icke skall underrättas om att ändring skett. Såsom påpekas av stadsarkitekten

i Uddevalla, kunde det däremot vara skäl att fordra att ej blott markägarna

utan även andra sakägare, t. ex. vägförvaltningen, underrättades, då ändring

i förslaget vidtagits för att få tillfälle att taga del av ändringen. Detta skulle

emellertid kunna medföra alltför stor tidsförlust. Skulle fastställelsemyndig-

heten i visst fall finna förnyat yttrande av exempelvis vägförvaltningen er­

forderligt, kan sådant yttrande lätt infordras.

24 och 25 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i sak med 26 och 27 §§ i utredningens

förslag (motiv, se s. 484—485 i betänkandet).

Yttrandena.

Överlantmätaren i Malmöhus län

framhåller, med instämmande av

lant-

mäteristyrelsen,

att i 26 § första stycket i utredningens förslag omförmäld

förteckning över markägarna och deras fastigheter rätteligen borde uppgöras

med fastigheterna som stomme. Förteckningen borde sålunda avse »samtliga

av förslaget berörda fastigheter med angivande av deras ägare».

Länsarki­

tekten i Jämtlands län

föreslår uttryckligt stadgande om att ett av de två

exemplar av generalplanekartan med tillhörande handlingar, som enligt 26 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

77

tredje stycket i utredningens förslag skall överlämnas till länsstyrelsen, skola

vidarebefordras till länsarkitekten.

Departementschefen.

Med anledning bl. a. av den anmärkning som framställts av överlantmäta­

ren i Malmöhus län har första stycket i 24 § (motsvarande 26 § i utredningens

förslag) undergått viss jämkning. Vidare har 24 § tredje stycket jämkats så,

att en kopia av generalplanen efter fastställelsen skall tillställas länsstyrel­

sen och en kopia länsarkitekten.

4 KAP.

Om stadsplan.

Om stadsplans upprättande och antagande.

26 §.

Paragrafen överensstämmer, frånsett vissa smärre ändringar, med 15 §

gällande byggnadsstadga och 28 § i utredningens förslag (motiv, se s. 485—

490).

Yttrandena.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter

anför, att då stadsplanebestämmelser-

na utgjorde en del av själva stadsplanen, vore uppdelningen på olika para­

grafer (28, 30 och 31 §§ i utredningens förslag) av vad som skulle iakttagas

och tillses vid uppgörande av stadsplan och vid utarbetande av stadsplane-

bestämmelser ägnad att verka förvillande. Det riktiga vore att i byggnads­

stadgan uttryckligen förklarades, att stadsplan innefattades i karta och be­

stämmelser samt att åt karta och bestämmelser skulle givas sådan avfatt­

ning, att de tillsammans fyllde de krav som borde ställas på planen. I det

särskilda fallet vore det en lämplighetsfråga, om planens innehåll i detalj

borde angivas genom beteckningar å karta eller genom stadsplanebestäm-

melser eller genom bäggedera. Vad sålunda anförts om stadsplan gällde även

övriga planinstitut.

Byggnadsnämnden i Gävle

gör samma anmärkning.

Bygg­

nadsnämnden i Göteborg

anser, att i en enda paragraf borde intagas allt,

som skulle iakttagas vid uppgörande av istadsplan. I en annan paragraf borde

angivas, vad som skulle intagas i stadsplanebestämmelser.

Svenska teknolog-

föreningen

yttrar, alt de anvisningar som lämnades angående stadsplanens

utarbetande lade huvudvikten vid bebyggelsens utformning. Däremot beto­

nades i alltför ringa grad de krav, som måste ställas på stadsplanen med

hänsyn till dess funktionella sida och dess anpassning till samhällets förut­

sebara utveckling.

I anslutning till det föreslagna stadgandet i punkt 2, att hänsyn skall tagas

till bl. a. bestående servitut, framhålla

svenska kommunaltekniska föreningen

samt

lantmåteristyrelsen

in. fl. myndigheter, att en utökning av möjlighe­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

terna till avlösning av servitut borde ske. En lagändring härutinnan vore

av behovet starkt påkallad.

Svenska kommunaltekniska föreningen

framhåller angående punkterna 4

och 5 i utredningens förslag, att det vore riktigt att bostadsområden borde

uppdelas stadsdelsvis och alt industri avskildes från bostadsbebyggelse. Men

därför vore det ej givet att, såsom förslaget syntes förutsätta, uppdelningen

i det förra fallet skulle ske medelst planterad

allmän

mark och i det andra

fallet med till större delen byggnadsfria områden å

enskild

mark. Utred­

ningen hade vidare använt det gamla uttrycket »parkbälten». Ordet park

borde utgå och ersättas med »friområde» (jfr punkt 12). Inom ett sådant

område kunde tillåtas en viss mindre bebyggelse för vissa praktiska ända­

mål, såsom för befolkningens rekreation och nöje, barnstugor m. m. Liknan­

de uttalanden göras av

Stockholms stads stadsplanekontor, stadsarkitekten i

Uppsala, drätselkammaren i Malmö

och

länsstyrelsen i Malmöhus län.

Rörande punkt 7 i utredningens förslag anför

länsarkitekten i Kristian­

stads län,

att det vore nära nog omöjligt att ens tillnärmelsevis tillgodose

luftskyddsintressena vid fördelningen av bebyggelseområdena inom ett sam­

hälle. Därigenom komme säkerligen andra, för stadens vidkommande myc­

ket mer berättigade intressen att åsidosättas. Vid bedömningen av dessa frå­

gor borde hänsyn framför allt tagas till faran för brands spridning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

finner önskvärt, att i punkt 9 i utred­

ningens förslag betonades betydelsen av att huvudtrafikleder inom städernas

tätbebyggda delar så långt möjligt hölles fria från tillstötande lokalgator.

Vidare borde, då anslutning av lokalgata prövats nödvändig, hörnavskär-

ning å fastigheterna komma till stånd för åstadkommande av bättre sikt ut­

efter huvudtrafikleden.

Svenska kommunaltekniska föreningen, Stockholms

stads stadsplanekontor

och

byggnadsnämnden i Norrköping

understryka

likaledes vikten av att bebyggelse å tomt i gatuhörn icke så anordnas att för

trafiksäkerheten erforderlig fri sikt därigenom hindras.

Svenska kommunaltekniska föreningen

uttalar, att staden enligt punkt 11

gjordes ansvarig för att parkeringsplatser och andra för samfärdseln erfor­

derliga områden, exempelvis för bensinstationer, anordnades i tillräckligt an­

tal inom olika delar av staden. Detta kunde ej gärna vara rimligt. Tillkoms­

ten av erforderliga parkeringsutrymmen vore icke enbart en stadens angelä­

genhet utan i lika hög grad ett behov som det ankomme på fastighetsägar­

na och motorfordonsorganisationerna att tillgodose. Med hänsyn härtill bor­

de ordet parkeringsplatser utgå ur punkt 11. I stället borde senare i bygg­

nadsstadgan införas stadgande att å tomt skulle anordnas erforderligt par­

kerings- och garageutrymme för de å tomten boendes och vistandes behov.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter

framhåller, att stadens skyldigheter i

fråga om ordnande av parkeringsplatser endast gällde allmänna sådana.

Stockholms stads fastighetskontor

påpekar också, att kommun icke kunde

vara skyldig att i den utsträckning som angåves i punkt 11 sörja för parke­

ringsplatser för en alltmer ökande bil- och cykelpark. Kommunens skyldig­

het syntes böra inskränkas till att bereda platser för tillfällighetsparkering.

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Enligt punkt 7 i utredningens förslag, motsvarande punkt 6 i departements-

förslaget, skall civilförsvarets behov vederbörligen tillgodoses vid uppgörande

av stadsplan. Frågan om bebyggelsens anordnande med hänsyn till faran för

luftanfall torde såsom utredningen anför icke kunna lösas efter schablon­

mässiga regler, utan man måste söka sig fram till vad som i varje fall kan

vara lämpligt och möjligt. Den angivna bestämmelsen ger också uttryck för

denna uppfattning.

I punkt 9 i utredningens förslag, vilken punkt överensstämmer med punkt

8 i departementsförslaget, inskärpes vikten av att åt gator givas sådan rikt­

ning, lutning, bredd och anordning i övrigt, att de främja trafiksäkerheten

samt tillfredsställa trafikens fordringar i övrigt. Iakttages denna regel, bör

detta leda till att olämplig anslutning av lokalgata till huvudtrafikled för­

hindras och att bebyggelse, särskilt i gatuhörn, icke så anordnas att för gatu-

trafiken erforderlig fri sikt därigenom hindras. Med hänsyn till vikten av att

sistnämnda båda synpunkter vederbörligen beaktas vid uppgörande av stads­

plan torde det emellertid vara lämpligt att särskilda anvisningar i ämnet in­

tagas i förevarande paragraf, lämpligen såsom punkt 9.

Punkt 11 i utredningens förslag innehåller erinran om att parkeringsplatser

och andra för samfärdseln erforderliga områden skola anordnas i tillräck­

ligt antal inom olika delar av staden. Såsom anföres i flera yttranden torde

det icke kunna åläggas städerna att ensamma sörja för den växande motor­

trafikens hela parkeringsbehov. Staden bör visserligen tillse att gator och all­

männa platser ordnas så att utrymme finnes för korttidsparkering. Men det

bör närmast ankomma på de enskilda fastigheternas ägare att anordna ut­

rymmen för långtidsparkering och för inhysande av motorfordon i garage.

Byggnadsnämnden bör i samband med beviljande av byggnadslov kunna krä­

va, att å tomten anordnas erforderligt parkerings- och garageutrymme för de

å tomten boendes och vistandes behov. I vissa fall kan det därjämte vara

önskvärt att särskilda garagebyggnader uppföras. Inom de centrala, trångt

bebyggda delarna av de större städerna kunna stundom dylika byggnader

vara erforderliga för att parkeringsproblemet skall kunna bemästras. Staden

har då givetvis intresse av att garagebyggnad uppföres men torde knappast

ensam kunna göras ansvarig för byggnaden och dess drift. Med tillämpning

av vad sålunda anförts torde förevarande punkt böra innehålla erinran om

att allmänna parkeringsplatser och andra för samfärdseln erforderliga ut­

rymmen skola utläggas i tillräckligt antal samt att möjlighet skall finnas att

anordna enskilda parkerings- och garageutrymmen i erforderlig omfattning.

Stadgande om den berörda befogenheten för byggnadsnämnd att i samband

med beviljande av byggnadslov kräva anordnande av enskilt parkerings- och

garageutrymme har införts under 80 § 2 mom. departementsförslaget.

Enligt punkt 14 i utredningens förslag skall vid stadsplans uppgörande

möjlighet beredas till god planlösning av de enskilda byggnaderna. Härav

följer att byggnaderna, i den mån deras läge bestämmes genom stadsplan,

böra erhålla orientering mot soligt väderstreck. En erinran om att bostäder

skola ha sol och ljus synes lämplig. Nyssnämnda föreskrift innebär givetvis

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

väl av

stadsarkitekten

och

byggnadsnämnden i Uppsala.

Dessa framhålla

bl. a., att när det gällde nya bostadsområden med kollektiva anordningar av

olika slag, så kunde man ej längre följa det gamla stadsplanetänkandet tomt

för tomt och beteckning för beteckning. För områden av denna art borde

en beteckning angivande bostadskollektiv, största exploateringstal och högsta

hushöjd få anses vara tillfyllest, då kommunen ägde marken och ledde be­

byggelsen, vilket numera kunde väntas bli fallet i stor utsträckning.

Bygg­

nadsnämnden i Östersund

anser önskvärt, att planeringen först skedde i

stora drag, d. v. s. typen av bebyggelsen fastställdes. Själva detaljplaneran­

det kunde sedan överlåtas åt byggnadsnämnden och fastställas av länssty­

relsen.

Byggnadsnämnden i Göteborg

anser, att det i 1 mom. första om-satsen i ut­

redningens förslag förekommande uttrycket »industribebyggelse» borde änd­

ras till »industriändamål». I tredje om-satsen talades om byggnadslinjer och

byggnadsgränser. Det vore ej klart vad som därvid avsåges. Liknande an­

märkningar framställas av

stadsarkitekterna i Eslöv

och

Uddevalla. Läns­

arkitekten i Västerbottens län

uttalar i anslutning till bestämmelserna i fjär­

de om-satsen att ordet »gård» i Övre Norrland betydde huvudbyggnad. Detta

hade medfört svårigheter i tillämpningen. Ordet gård borde därför ej an­

vändas.

Stadsfullmäktige i Ludvika

anmärka rörande föreskrifterna i samma

om-sats, att det icke vore erforderligt att angiva byggnads läge å tomt. En

dylik bestämmelse medförde ofta behov av stadsplaneändringar.

Byggnads­

nämnden i Leksand-Nörets municipalsamhålle

finner det olyckligt om bygg­

nadsnämnden vid byggnads uppförande vore helt bunden vid det å plan­

kartan angivna läget av byggnaden.

Rörande 1 mom. femte om-satsen i utredningens förslag anför

föreningen

Sveriges stadsarkitekter,

att bättre möjligheter borde beredas att i samband

med stadsplan tillgodose radhusbyggandet än som nu stode till buds. Det

vore önskvärt att få till stånd radhus, i vilka lägenheterna icke vore avskilda

fastigheter, sålunda hyreshus utförda i form av radhus. Lägenheterna kunde

därvid icke få placeras över varandra utan måste ligga i rad. Men det syntes

knappast möjligt att nu formulera en stadsplanebestämmelse så att den ute-

slöte anordnande av hyreshus på annat sätt än det nyss beskrivna. I före­

varande paragraf borde därför angivas, att i stadsplanebestämmelser kunde

intagas föreskrift om sättet för lägenheternas inbördes förläggning i hus,

avsedda att inrymma flera familjer. Vidare anför föreningen, att vid vanliga

hyreshus vore frågan om antalet lägenheter vid varje trapplan i regel av

avsevärt större vikt än frågan om antalet lägenheter i varje byggnad. För

det mesta vore det eftersträvansvärt att begränsa antalet lägenheter vid varje

trapplan till två. Möjlighet borde beredas att i stadsplanebestämmelser intaga

sådant stadgande. Samma mening uttalas av

stadsplanechefen i Hälsingborg.

Byggnadsnämnden i Göteborg

och

stadsarkitekten i Eslöv

framhålla likaledes

vikten av att antalet lägenheter per trapplan regleras i stadsplan. Sjunde om­

satsen i utredningens förslag är därjämte enligt den mening som uttalas av

byggnadsnämnden i Göteborg

och

stadsarkitekten i Eslöv

föråldrad, eftersom

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

lämpas i större utsträckning, skulle bedömandet av stadsplanens lämplighet

ur de synpunkter, som angivas i bl. a. 26 § samt 28 § 2 och 3 mom. i departe-

mentsförslaget, i väsentlig grad undandragas fastställelsemyndigheten, varige­

nom kunde befaras att exempelvis hygieniska, bostadssociala och arkitekto­

niska synpunkter icke tillräckligt beaktades. Enligt 26 § tredje stycket pro­

positionsförslaget till byggnadslag skall byggnadsnämnd i vissa fall kunna

besluta om antagande av ändring av stadsplan och enligt 170 § 2 mom. de-

partementsförslaget till byggnadsstadga äger byggnadsnämnd under vissa

omständigheter medgiva mindre avvikelse från bl. a. stadsplans detaljregle­

ring av bebyggandet. Nu berörda bestämmelser synas i tillräcklig utsträck­

ning möjliggöra en smidig anpassning efter aktuella behov, rådande terräng-

förhållanden o. dyl. I praxis ha även stadsplanebestämmelser vunnit fast-

ställelse, avseende att tillerkänna byggnadsnämnden rätt att medgiva un­

dantag i fråga om speciella detaljer i stadsplanen. Det synes icke uteslutet

att på detta område utvecklingen kan fortsätta så, att praktiska nya dylika

undantagsbestämmelser framkomma.

Paragrafens 1 mom. synes böra inledas med en föreskrift, att i stadspla­

nebestämmelser skola, i den mån så finnes erforderligt, intagas stadgan-

den angående reglering av byggnadskvarters bebyggande och användande i

övrigt. Någon uppdelning på sätt f. n. är fallet av de följande om-satserna i två

stycken synes icke erforderlig. Uppräkningen i dessa om-satser av de bestäm­

melser, som kunna intagas i stadsplan, utgör endast en exemplifiering. Om och

i vad mån det kan vara tillrådligt att uppgöra stadsplan utan att de uppräk­

nade förhållandena regleras däri, blir beroende på omständigheterna. Såsom

allmän regel torde dock böra gälla, att byggnadsverksamheten icke bör kring­

gärdas genom detaljföreskrifter i stadsplan i vidare mån än som är nödvän­

digt för vinnande av det med planen avsedda syftet. Göras stadsplanerna

onödigt detaljerade, kunna nämligen stadsplaneändringar framtvingas i stort

antal. En erinran om vikten att detaljregleringen i stadsplan icke föres för

långt har intagits i 1 mom. sista stycket.

På grund av vad som anförts i yttrandena angående första om-satsen i

1 mom. av utredningens förslag torde viss omredigering därav böra ske. I

tredje om-satsen talas om byggnadslinjer och byggnadsgränser. Dessa båda

uttryck torde vara vedertagna. Genom en byggnadslinje, t. ex. inre gränsen

för förgård, bestämmes regelmässigt byggnads läge i förhållande till när­

liggande gata, torg eller dylikt. Skall byggnads begränsning fastställas även

i sidled, sker detta genom utmärkande av byggnadsgränser. De i fjärde om­

satsen förekommande orden »gårds storlek» böra ersättas med gårdsutrymme.

Med anledning av de i yttrandena i övrigt framställda anmärkningarna mot

denna om-sats må erinras dels att det icke alltid är nödvändigt att byggnads

läge utmärkes i stadsplan och dels att byggnadsnämnden enligt 170 § 2 mom.

departementsförslaget (178 § 2 mom. i utredningens förslag) stundom kan

medgiva vissa avvikelser från stadsplan, t. ex. i fråga om byggnads läge.

Föreningen Sveriges stadsarkitekter och stadsplanechefen i Hälsingborg

ha i syfte att kunna reglera viss radhusbebyggelse påyrkat införande i para­

grafen av en anvisning, som medgåve intagande i stadsplanebestämmelser av

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

87

att i vissa fall angiva gatuhöjden illustrationsvis.

Byggnadsnämnderna i

Borås

och

Huskvarna

påpeka, att man numera för alt få goda gatuprofiler

brukade låta lutningen ändras icke i vissa punkter utan efter en kurva.

Radien av denna vertikalkurva borde lämpligen angivas på stadsplanekartan.

Sistnämnda byggnadsnämnd uttalar tillika, att en viss tolerans borde lagligen

medgivas beträffande tillämpningen av de å stadsplanen angivna böjdsiffror­

na, större vid starkt kuperad än vid mera plan terräng.

Stadsarkitekten i Ud­

devalla

uttalar, att vid korsningen mellan två gator höjden i regel angåves

i skärningspunkten av gatornas mittlinjer. Huru lutningsförhållandena i ett

dylikt fall gestaltade sig i angränsande kvartershörn framginge icke, varför

konflikter lätt kunde uppstå. I huvudsak samma anmärkning göres av

bygg­

nadsnämnden i Vänersborg. Svenska teknologföreningen

anser, att de i 2 mom.

sista stycket av utredningens förslag omförmälda beteckningar, som skulle an­

vändas för stadsplanekarta, borde framgå av byggnadsstyrelsens anvisningar.

Beträffande 3 mom. första stycket i utredningens förslag framhålla

riks­

antikvarieämbetet

och

byggnadsstyrelsen,

att bland de föremål, som skola

angivas på grundkarta till stadsplan, borde nämnas fasta fornlämningar.

Länsarkitekten i Västerbottens län

anser, att eftersom närmare bestämmel­

ser om grundkartas beskaffenhet skulle lämnas i särskilda anvisningar, bor­

de i byggnadsstadgan endast finnas allmän föreskrift om att grundkarta

skulle utvisa de befintliga förhållanden som kunde vara av betydelse för

uppgörande av plan.

Byggnadsstyrelsen

och

byggnadsnämnden i Stockholm

uttala, att den senaste tidens utveckling inom fotogrammetriens område bor­

de nyttiggöras även för framskaffande av material till planer av olika slag.

Eftersom sträckningen av stadsplanelinje kunde vara avhängig av viss fas­

tighetsgräns, påyrkar

byggnadsnämnden i Göteborg,

att byggnadsnämnden

skulle äga förordna om gränsbestämning i viss utsträckning vid uppgörande

av grundkarta till stadsplan.

I fråga om 3 mom. andra stycket i utredningens förslag yttrar

svenska

kommunaltekniska föreningen,

att i där omförmäld fastighetsförteckning en­

dast borde anmärkas servitut, som kunde ha betydelse för stadsplan. Ett

mycket stort antal servitut saknade sådan betydelse. Utredning om dessa

kunde endast i onödan fördröja stadsplaneärendet.

Stockholms stads fastig­

hetskontor

framhåller också, att skyldigheten att utreda befintliga servitut

kunde medföra binder i stadsplanearbetet. Denna skyldighet borde utbytas

mot en anvisning i den föreslagna 28 §, att undersökning beträffande servi­

tut som inverkade på markens bebyggande skulle verkställas i samband med

uppgörande av stadsplan.

Överståthållarämbetet

påpekar, alt i fastighetsför-

teckningen borde upptagas ej blott »fastigheter och samfälligheter» utan

även andra områden som kunde tillhöra enskild person, t. ex. gator, torg,

parker och andra allmänna platser samt vattenområden, vilket allt upp-

toges under bihang C till fastighetsregistret.

Mot de i 3 mom. tredje stycket i utredningens förslag stadgade kompetens­

villkoren för den som upprättar grundkarta till stadsplan anmärker

över­

lantmätaren i Västerbottens län,

att grundkartor av olika slag endast borde

få uppgöras av personer med tjänstemannaansvar. Om dylika arbeten icke

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

förbehölles statliga och kommunala tjänstemän borde krävas, att förrätt-

ningsmannens kompetens ingående prövades innan han förordnades att upp­

rätta sådan karta.

Byggnadsnämnden i Huskvarna

anför, att beträffande

stadsplaner, som nu vore under utarbetande och som bleve färdiga då den

nya byggnadsstadgan trätt i kraft, det skulle kunna innebära allvarliga

olägenheter och lång tidsutdräkt om ny grundkarta då måste upprättas. Med

hänsyn härtill vore en övergångsbestämmelse ofrånkomlig.

Byggnadsnämn­

den i Västervik

anser likaledes vissa övergångsbestämmelser erforderliga med

hänsyn bl. a. till den rådande bristen på lantmätare och mätningsmän.

Svenska kommunaltekniska föreningen

uttalar rörande bestämmelserna i

4 mom. b) i utredningens förslag, att där stadgad skyldighet att förebringa

utredning angående de ekonomiska förutsättningarna för stadsplans genom­

förande närmast torde avse saneringsstadsplaner för äldre byggnadsområden.

Det förefölle vara i hög grad angeläget, att dylika saneringsplaner icke upp­

rättades utan att planens genomförbarhet bedömts med hänsyn till dess fas­

tighetsekonomiska och rättsliga konsekvenser för såväl fastighetsägarna som

staden. Det vore dock icke lämpligt att en sådan utredning med däri an­

givna kostnadsuppgifter offentliggjordes. Utredningen kunde fylla sitt ända­

mål även om den behandlades konfidentiellt och såsom sådan endast hölles

tillgänglig för vederbörande myndigheter. Däremot kunde det vara befogat

att låta stadsplaneförslaget åtföljas av en redogörelse för utredningens slut­

resultat och ett allmänt omdöme om de allmänna förutsättningar, som an-

såges föreligga för planens genomförande.

Stockholms stads fastighetskon­

tor

finner det icke rimligt att ålägga staden skyldighet att framlägga en ut­

redning angående de ekonomiska konsekvenserna av planens genomförande

och avstyrker fördenskull förslaget härom.

Göteborgs stads fastighetskontor

påpekar, med instämmande av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

att

det i fråga om saneringsplaner för större områden syntes vara ogörligt att

angiva den tid inom vilken sanering skulle genomföras. Vidare vore det icke

lämpligt att en utredning offentliggjordes som visade de ekonomiska förut­

sättningarna för planens genomförande.

Byggnadsnämnden i Vänersborg

gör

en liknande anmärkning.

Rörande 4 mom. d) i utredningens förslag anför

svenska kommunaltek­

niska föreningen,

att det ej närmare angåves huru den där omförmälda ut­

redningen rörande vatten- och avloppsförhållandena skulle vara beskaffad.

Ett uttalande rörande innebörden av det föreslagna stadgandet syntes moti­

verat.

Svenska teknologföreningen

anser, att den ifrågavarande avloppspla-

nen borde vara så genomarbetad att den kunde fastställas.

Stockholms stads

fastighetskontor

uttalar samma mening samt tillägger att om avloppsplanen

antoges samtidigt med stadsplanen borde 36 § i utredningens förslag utgå.

Slutligen framhåller

statens byggnadslånebyrå,

att vid upprättande av

stadsplaner grundförhållandena icke alltid beaktats i den omfattning som

med hänsyn till frågans ekonomiska vikt finge anses motiverad. Sålunda

hade det förekommit att mark, som fordrade dyrbara grundförstärknings-

kostnader, disponerats för tvåvånings bebyggelse och att mark med goda

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

89

grundförhållanden disponerats för envånings villabebyggelse. På flera orter

kunde dyrbara grundförstärkningskostnader sannolikt icke undvikas, enär

mark med god grund endast i ringa utsträckning funnes att tillgå, medan

på andra orter bebyggelse av mark med dåliga grundförhållanden skulle

kunna helt eller delvis undvikas. Enligt vad byrån inhämtat från byggnads­

styrelsen redovisades grundförhållandena sällan eller aldrig vid insändande

av stadsplanerna för faststälielse. Byrån föresloge, att i byggnadsstadgan in-

toges en bestämmelse av innebörd, att upprättande av stadsplan skulle före­

gås av undersökning av grundförhållandena och markens beskaffenhet. Den­

na undersökning, vilken borde verkställas efter av statens geotekniska insti­

tut utarbetade normer, skulle åtfölja stadsplanen, då denna överlämnades

till Kungl. Maj:t för faststälielse.

Departementschefen.

För uppgörande av stadsplan skall enligt förslaget krävas samma kompe­

tens som förut angivits beträffande upprättande av generalplan. Väl är det

sant att av en stadsplaneförfattare i högre grad än som gäller beträffande

författare av generalplan fordras kunskaper i fråga om praktiskt husbyggan­

de, men något särskiljande av kompetenskraven för de olika slagen av plan­

författare torde dock icke vara nödvändigt eller önskvärt. Ej heller torde det

vara erforderligt att auktorisation av planförfattare meddelas av särskild

myndighet från fall till fall. Såsom stadsplaneutredningen starkt understru­

kit är det emellertid ej minst i kommunernas eget intresse av största vikt, att

de såsom planförfattare icke anlita andra personer än sådana som icke blott

äro teoretiskt väl utbildade och praktiskt erfarna ulan även känna verkligt

ansvar för sin krävande uppgift.

I 2 mom. av departementsförslaget, motsvarande 3 mom. i utredningens

förslag, ha införts föreskrifter angående grundkarta till stadsplan. Sådan

karta bör i enlighet med gällande praxis upprättas i skala ej understigande

1:2 000. Bland de förhållanden, som skola upptagas på grundkartan, torde

böra nämnas fasta fornlämningar. På grundkartan böra vidare utmärkas tri­

angel- och polygonpunkter samt rutnät, som tjänat till ledning vid grund­

kartans uppgörande. Föreskrift härom torde lämpligen böra intagas i de an­

visningar rörande grundkartas utförande, som lantmäteristyrelsen äger ut­

färda efter samråd med byggnadsstyrelsen. Vissa försök pågå för närvarande

att framställa grundkartor till planer av olika slag på fotogrammetrisk väg.

Skulle resultaten av dessa försök utvisa, att de fotogrammetriska metoderna

äro användbara för sådant ändamål, torde dessa metoder kunna komma till

betydande användning. Den föreslagna författningstexten medför icke hinder

mot en utveckling i denna riktning. I ett yttrande har påyrkats att byggnads­

nämnden skulle tillerkännas befogenhet att förordna om gränsbestämning i

samband med uppgörande av grundkarta till stadsplan. Enligt 2 kap. 1 § fas­

tighetsbildningslagen äger byggnadsnämnden oinskränkt rätt att påfordra

bestämmandet av tomtgräns. Denna befogenhet torde dock knappast ha an­

vänts i större utsträckning för att underlätta upprättandet av stadsplan. Nå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

91

kuperad terräng kan vara befogat att icke utmärka alla punkter där gatu-

liöjden ändras. Endast mera avsevärda ändringar torde behöva fixeras. En

jämkning av författningstexten i syfte att utmärka detta synes böra vidtagas.

—- Enligt sista stycket i förevarande moment skola stadsplanebestämmelser

avfattas i särskild handling samt utmärkas å stadsplanekartan genom sär­

skilda beteckningar. Det ankommer på byggnadsstyrelsen att meddela anvis­

ningar angående de beteckningar som därvid skola användas.

Vad slutligen angår 4 mom. må anmärkas att lastighetsförleckningen bör

vara kompletterad med hänsyn till förändringar i äganderätts- och fastig-

hetsförhållandena, vilka inträffat mellan förteckningens första uppgörande

och planförslagets utställande. Mot utredningens förslag rörande 4 mom.

har i vissa yttranden riktats kritik i fråga om den under b) intagna föreskrif­

ten, att beskrivning över stadsplaneförslag skall, där stadsplanen avser förut

bebyggt område, innehålla erforderlig utredning angående de ekonomiska

förutsättningarna för planens genomförande och såvitt möjligt den tid inom

vilken genomförandet kan ske. Givetvis kan det vara vanskligt att till offent­

lig granskning framlägga en utredning av angivet slag. Såsom kommunaltek­

niska föreningen påpekat torde det emellertid vara till fyllest att vid planen

fogas en kortfattad redogörelse för de vidtagna undersökningarnas slutresul­

tat. Kan något nämnas rörande den beräknade tiden för planens genomfö­

rande, bör uppgift lämnas även härom. Införskaffade kostnadsuppgifter och

andra upplysningar, vilkas offentliggörande kan medföra skada för staden,

torde däremot icke behöva offentliggöras.

Under 4 mom. c) i utredningens förslag har upptagits föreskrift om att

stadsplanekartan skall åtföljas av erforderlig utredning för bedömande av

de förutsättningar, på vilka stadsplaneförslaget grundas. Med denna före­

skrift torde särskilt avses befolkningsprognos och utredning om den fram­

tida utvecklingen i övrigt för staden. Det är givet att de granskande myn­

digheterna utan utredning om nämnda förutsättningar icke ha möjlighet att

bedöma förslagets lämplighet. Som emellertid stadsplaneförslaget enligt stad­

gandet i 4 mom. b) skall åtföljas av beskrivning över förslaget, innehållande

erforderlig motivering för detsamma och följaktligen även erforderlig utred­

ning om förutsättningarna för förslaget, torde i författningstexten icke ut­

tryckligen behöva angivas, att förslaget skall åtföljas av sådan utredning.

Föreskriften i 4 mom. c) i stadsplaneutredningens förslag torde vid sådant

förhållande höra utgå. Givetvis kan utredningen om förutsättningarna upp­

tagas i särskild handling som bifogas beskrivningen.

Enligt 4 mom. d) i utredningens förslag skall stadsplanekartan åtföljas av

sådan utredning angående vattenförsörjning och avlopp samt motverkande

av vattenförorening, som kan erfordras för förslagets prövning. Utredningen

rörande avloppsfrågan synes främst böra avse huvudavloppsledningarnas

planläge och minsta djup under gatuplanet i varje gatudel ävensom vattnets

strömningsriklning. Verkställes sådan utredning redan före stadsplanens fast­

ställande, kan detta medföra stor tidsvinst vid planens genomförande. Det

torde dock icke kunna krävas att eu detaljerad avloppsplan alltid utarbetas

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

fattningen av byggnadsrätten bibehållas oförändrad genom att våningsytan

minskas, torde sistnämnda bestämmelse i och för sig ej innebära hinder mot

att stadsplaneändringen fastställes av länsstyrelsen. I allmänhet torde dock

vara lämpligt att ändring av denna natur hänskjutes till Kungl. Maj:t. Jäm­

likt sista om-satsen skall en stadsplaneändring prövas av Kungl. Maj:t, om

den kan antagas medföra mera avsevärda kostnader för staden eller mera

betydande ingrepp i markägarens rätt att utnyttja marken. Har markägaren

medgivit att ingreppet får ske, torde hinder enligt den angivna bestämmelsen

icke föreligga mot att ändringen fastställes av länsstyrelsen. Däremot synes

det i och för sig vara utan betydelse, att anmärkningar må ha framställts

mot en stadsplaneändring. Är ändringen av den beskaffenhet att den enligt

de angivna riktlinjerna ligger inom gränserna för länsstyrelsens behörighet,

bör länsstyrelsen sålunda pröva förslaget även om anmärkningar framställts.

34 §.

Paragrafen, som motsvarar 22 § gällande byggnadsstadga, är lika med

36 § i utredningens förslag (motiv, se s. 499 i betänkandet).

35 §.

Paragrafen, som delvis motsvarar nuvarande 23 §, överensstämmer med

38 § i utredningens förslag (motiv, se s. 500—501 i betänkandet).

36 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i den nuvarande byggnads­

stadgan, motsvarar 37 § i utredningens förslag (motiv, se s. 409—500 i be­

tänkandet).

Yttrandena.

Byggnadsstyrelsen

ifrågasätter om icke den mark, som enligt 70 § i stads-

planeutredningens förslag till byggnadslag skall avstås, regelmässigt borde

angivas på särskild karta, enär stadsplanekartans tydlighet kunde bli lidande

om den belastades med här avsedd redovisning.

Lantmäteristyrelsen

anmärker,

att ifrågavarande mark borde angivas på stadsplanekartan eller på särskild

karta, upprättad på samma sätt och med samma noggrannhet som grund­

karta till stadsplan. Vidare borde den som berördes av förordnande enligt

nämnda paragraf särskilt få del av Kungl. Maj:ts beslut.

Departementschefen.

Enligt utredningens förslag skola, då fråga uppkommit om tillämpning av

bestämmelserna i 70 § byggnadslagen, stadsfullmäktige låta uppgöra förslag

i ämnet. Det synes emellertid lämpligt att åt nämnden uppdrages att upp­

göra förslag i ärendet. Vad nu sagts bör gälla även vid tillämpning av stad­

gandet i 165 § första stycket nämnda lag.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen

framhåller, att med fastighetsregister syntes i första

styckets sista mening avses fastighetsregister såsom för stad även när fråga

vore om tomtindelning i köping eller municipalsamhälle. Ifrågavarande be­

stämmelse i utredningens förslag vore oförändrad upptagen från nuvarande

27 §. Bestämmelsen hade i ett av styrelsen känt fall tolkats så, att där fastig­

hetsregister såsom för stad icke funnes, behövde fastigheternas beteckning

icke angivas. Detta vore givetvis icke avsett. All mark, som icke vore upp­

tagen i fastighetsregister för stad, vore upptagen i fastighetsregistret för lan­

det, jordregistret. Förevarande bestämmelse syntes därför böra förtydligas.

Vidare uttalar lantmäteristyrelsen, att enligt paragrafens andra stycke

skulle tomtindelningskarta i vissa fall kunna vara av enklare slag. Sådan

enklare karta borde enligt styrelsens mening icke få förekomma. Svårig­

heter kunde vid framtida tomtmätningar visa sig vid tolkningen av tomt-

indelningskartan.

Svenska kommunaltekniska föreningen

samt

byggnads­

nämnderna i Göteborg

och

Härnösand

uttala liknande mening. Sistnämnda

byggnadsnämnd samt

överlantmätaren i Västernorrlands län

anse däremot,

att viss annan förenkling vore möjlig. Om kvarter omfattade mark från en­

dast en fastighet och vid tomtindelningen gräns mot annan fastighet ej be­

rördes, borde enligt deras mening tomlindelningskartan få direkt läggas till

grund för tomts rättsliga bildande utan att särskild tomtmätning behövde

äga rum.

Byggnadsnämnden i Borås

anser för sin del, att förslag till tomt­

indelning borde kunna avfattas på en karta i skala 1: 1 000 — den skala

som staden numera använder för alla sina stadsplaner — och lika litet som

stadsplanekartan behöva några måttuppgifter. Sedermera behövde tomter­

nas matematiska bestämning utföras endast i den mån tomtmätning påkal­

lades, varom sällan vore fråga innan bebyggelse bleve aktuell. Måttuppgif-

temas införande i tomtbildningslängden skulle ske efter hand som tomtmät­

ning ägt rum. På detta sätt kunde onödiga arbeten undvikas. Slutligen

ifrågasätta

byggnadsstyrelsen

samt

länsarkitekten i Stockholms län,

om icke

minsta tillåtna skalan för tomtindelningskartor borde bestämmas till 1: 500

i stället för 1: 400. Härigenom skulle bland annat den fördelen ernås, att det

bleve lättare att jämföra sådan karta med motsvarande plankarta.

Departementschefen.

Sasom lantmäteristyrelsen framhållit bör för varje i tomtindelning ingå­

ende fastighet dess registerbeteckning angivas, vare sig fastigheten finnes

upptagen i jordregister eller i fastighetsregister för stad. Första stycket har

avfattats så att detta framgår bättre.

I ett par yttranden har ifrågasatts, att minsta tillåtna skalan för tomtin­

delningskartor skulle vara 1: 500. Då skalan 1: 400 är vedertagen inom hela

landet för ifrågavarande ändamål och kartor i denna skala utan svårighet

kunna jämföras med plankartorna, vilka i regel äro uppgjorda i skala 1: 2 000

eller 1: 1 000, anser jag mig icke kunna biträda nu berörda ändrings-

yrkande.

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 211-

7 KAP.

Om byggande.

Om byggnads yttre anordnande in. in.

47 §.

Paragrafen motsvarar 36 § byggnadsstadgan och 61 § i utredningens

förslag (motiv, se s. 522—526 i betänkandet).

Yttrandena.

Byggnadsstyrelsen, länsarkitekten i Uppsala län

och

stadsarkitekten i Umeå

framhålla, att den i 1 mom. andra stycket lämnade definitionen på byggnads

höjd i vissa fall kunde leda till mindre lämpligt resultat, om byggnadens

yttertak gjordes utspringande. Formuleringen borde ändras så att den komme

i överensstämmelse med utredningens motivering för förslaget.

Svenska kom­

munaltekniska föreningen

anser, att den nämnda definitionen icke vore lyck­

lig. Skärningen mellan ett plan och en linje bildade en punkt. Man

kunde icke tala om byggnadens medelhöjd till en punkt. Med byggnads

höjd borde förstås byggnadens medelhöjd från vidliggande gata eller gård

till skärningen mellan å ena sidan fasadytan eller dennas förlängning och å

andra sidan en yta i lutning av 45° inåt byggnaden, vilken yta berörde men

icke skure yttertaket. Då det särskilt i kuperad terräng med byggnader in­

dragna från gatulinjen kunde bli svårt att fastställa byggnadshöjden även

med denna definition, borde man förutsätta att i dylika fall byggnadshöjden

i stadsplanen angåves med taklistens höjd i meter över stadens nollplan.

Svenska arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen, Stockholms

stads fastighetskontor, stadsplanekontoret i Stockholm

och

byggnadsnämn­

den i Eskilstuna

uttala liknande anmärkningar.

Vice stadsarkitekten i Stock­

holm

finner också, att den föreslagna definitionen på byggnadshöjd vore

otydlig. Sålunda framginge ej, huruvida vid beräkning av medelhöjden för

exempelvis en friliggande byggnad med sadeltak och fyrsidig planform de

triangulära partier av gavelfasaderna, som på två sidor begränsades av tak­

fallen, borde försummas vilket dock torde vara meningen. Ehuruväl bestäm­

melsen kunde anses fördelaktig i vissa fall, vore det dock ej lämpligt att den

finge generell giltighet.

Rörande föreskrifterna i 1 mom. tredje stycket i utredningens förslag ut­

talar

Stockholms stads fastighetskontor,

att det vore ovisst hur hushöjden

skulle räknas för byggnad i hörnet av två gator. För närvarande tolkades

detta olika av olika myndigheter. De två vanligaste tolkningarna vore, att

hushöjden antingen räknades från medelnivån av den högre belägna gatan

eller från medelnivån av båda gatorna. Resultatet kunde bli helt olika.

Läns­

arkitekten i Kronobergs län

anser, att förklaring borde givas på vad som

menades med höjd ovan angränsande markyta. Förmodligen avsåges angrän­

sande markytas medelnivå. Även en dylik bestämning vore möjligen olämp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 211-

103

lig, enär jordvallar kunde läggas upp runt källaren, varigenom medelnivån

höjdes. Vid byggnad inom 6 meters avstånd från gatulinje syntes höjden böra

räknas från gatans medelnivå vid byggnaden, i gatukors från den högst

belägna gatudelens medelnivå invid byggnaden och vid byggnad mer än

6 meter från gatulinjen från ursprunglig marks medelnivå runt byggnaden

och intill densamma. En sänkning av det minimiavstånd från gata som en

byggnad bör ha för att kunna anses som fritt liggande inne å tomt från 9

meter till 6 meter förordas vidare av

föreningen Sveriges stadsarkitekter,

byggnadsnämnden i Göteborg

och

länsarkitekten i Jämtlands län. Svenska

teknologföreningen

och

Stockholms stads fastighetskontor

anse, att nämnda

minimiavstånd borde angivas till 5 meter.

Byggnadsnämnden i Borås,

som

upplyser att man i Borås hittills utgått från ett minimiavstånd i förevarande

hänseende av 6 meter, anser att definitionen på fritt liggande byggnad bör

utgå ur författningstexten. Även

länsarkitekten i Kalmar län

ifrågasätter,

huruvida denna definition bör bibehållas.

Byggnadsnämnden i Huskvarna

framhåller, att då det visat sig, att begrep­

pet »angränsande markyta» i 2 mom. första stycket kunde tolkas olika,

syntes det önskvärt att texten förtydligades genom angivande att angrän­

sande markyta avsåge markens medelnivå omkring byggnaden och ej medel­

nivån utmed allenast någondera fasaden.

Svenska kommunaltekniska före­

ningen

framhåller, att den i 2 mom. givna definitionen på våning borde om­

arbetas. Med hänsyn till att begreppet våning nära sammanhängde med be­

greppet våningsyta vore det angeläget att denna definition gjordes så klar

och lättfattlig som möjligt. Sista stycket i 2 mom. borde givas det innehållet,

att såsom våning skulle, där ej annat vore föreskrivet eller uppenbarligen

förutsatt, anses vind, å vilken funnes inrett bonings- eller arbetsrum, beträf­

fande byggnad av sten till mer än hälften av dess yta och beträffande bygg­

nad av trä till mer än en tredjedel av samma yta.

Stadsarkitekten i Lund

uttalar samma mening. Även

svenska teknologföreningen

anser, att en allmän

definition borde givas på begreppet våning, medan

stadsplanekontoret i

Stockholm

begär, att definition lämnas såväl på våning och våningsyta som

på undervåning och mellanplansvåning.

Svenska arkitekters riksförbund

ytt­

rar, att enligt stadsplanebestämmelser vindsinredning i många fall vore med­

given till viss del, vanligen hälften eller tredjedelen. För en entydig tillämp­

ning av nämnda bestämmelser vore det önskvärt med en närmare definie-

ring av dessa begrepp.

Departementschefen.

Enligt utredningens förslag förstås med byggnads höjd medelhöjden av

byggnaden från gata, gård eller omgivande mark till skärningen mellan å

ena sidan fasadytan eller dennas förlängning och å andra sidan en linje som

länkes höja sig inåt byggnaden med en lutning av 45° och som därvid berör

men icke skär yttertaket. Med anledning av vad som anförts i vissa yttranden

torde definitionen böra jämkas något..

Hushöjden torde, liksom enligt nuvarande 36 §, böra beräknas i viss mån