Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen som innebär ett nytt, enklare, effektivare och mer ändamålsenligt regelverk för bygglov m.m. Förslagen innebär att antalet åtgärder som kan utföras utan krav på bygglov och som kan tillåtas utan hinder i detaljplan och områdesbestämmelser utökas, i syfte att både skapa fler bostäder och öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas. Vidare föreslås att lovplikten blir områdesdifferentierad. Fler och större åtgärder ska kunna vidtas utan lov i områden som inte omfattas av en detaljplan, exempelvis nybyggnad av komplementbyggnader och komplementbostadshus. Krav på lov föreslås dock gälla nära gräns, inom områden som är av riksintresse för totalförsvaret och inom särskilt värdefulla områden. Några övriga förenklingar som föreslås är: – Större tillbyggnader möjliggörs utan krav på bygglov på alla byggnader. – För en- och tvåbostadshus slopas kravet på bygglov för fasadändringar,

vilket förenklar att t.ex. måla om, byta fasadmaterial och installera solceller eller takfönster. – Bygglov får ges för vindsinredning i bostadshus i strid med vindsinred-

ningsförbud i detaljplan. – Tillbyggnader som inte omfattas av krav på lov ska få genomföras sam-

tidigt som nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus. – Kravet på planenligt utgångsläge slopas femton år efter att detaljpla-

nens genomförandetid har gått ut. – En befintlig byggnad utanför detaljplanelagt område får inredas med

en eller flera lokaler upp till viss storlek utan krav på lov.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2025.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:267) om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:227) om färdigställandeskydd.

• Sida 8
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900 )¹

dels att 9 kap., 11 kap. 6 § och 16 kap. 7 och 7 a §§ ska upphöra att gälla,

dels att punkt 12 och 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 10 kap. 25 a § och 16 kap. 7 § ska utgå,

dels att nuvarande 10 kap. 2 a och 25 a §§ ska betecknas 10 kap. 2 c och 23 a §§,

dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 9 §, 3 kap. 5 §, 4 kap. 2, 3, 15, 16 och 42 §§, 6 kap. 13 §, 8 kap. 3, 9, 11, 13 och 18 §§, 10 kap. 2, 3, 6, 14, 18, 23, den nya 23 a, 24, 27 och 34 §§, 11 kap. 20 och 34 a §§, 12 kap. 8–9 §§, 13 kap. 2, 5, 7, 14 och 16 §§, 14 kap. 6, 7, 11 och 14 §§ och 16 kap. 2, 8, 9, 13 a och 13 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 10 kap. 2 a § ska sättas närmast före 10 kap. 2 c §,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 9 kap., och tio nya paragrafer, 4 kap. 42 a §, 10 kap. 2 a, 2 b, 6 a, 23 b, 23 c, 24 a, 38 och 39 §§ och 16 kap. 8 a §, av följande lydelse.

¹ Senaste lydelse av 9 kap. 1 § 2018:1136 9 kap. 3 § 2011:335 9 kap. 3 a § 2017:424 9 kap. 3 b § 2017:424 9 kap. 3 c § 2018:1324 9 kap. 4 § 2014:900 9 kap. 4 a § 2020:589 9 kap. 4 b § 2014:477 9 kap. 4 c § 2014:477 9 kap. 4 d § 2014:477 9 kap. 4 e § 2014:477 9 kap. 4 f § 2019:412 9 kap. 5 § 2018:636 9 kap. 5 a § 2017:424 9 kap. 6 § 2014:900 9 kap. 6 a § 2017:424 9 kap. 8 § 2018:1324 9 kap. 11 § 2014:900 9 kap. 12 § 2018:1370 9 kap. 21 § 2022:1084 9 kap. 25 § 2015:668 9 kap. 27 § 2018:1136 9 kap. 27 a § 2018:1136 9 kap. 27 b § 2018:1136 9 kap. 30 § 2018:636 9 kap. 30 a § 2014:900 9 kap. 31 § 2014:900 9 kap. 31 a § 2014:900 9 kap. 31 b § 2014:900 9 kap. 31 c § 2014:900

9 kap. 31 d § 2014:900 9 kap. 31 e § 2014:900 9 kap. 32 a § 2014:900 9 kap. 32 b § 2022:1084 9 kap. 32 c § 2022:1084 9 kap. 32 d § 2022:1084 9 kap. 33 § 2014:900 9 kap. 33 a § 2017:266 9 kap. 33 b § 2022:909 9 kap. 35 § 2011:335 9 kap. 37 a § 2014:900 9 kap. 40 § 2022:909 9 kap. 40 a § 2018:1136 9 kap. 41 § 2015:668 9 kap. 41 a § 2015:668 9 kap. 41 b § 2011:335 9 kap. 42 § 2011:335 9 kap. 42 a § 2018:674 9 kap. 44 § 2018:1136 9 kap. 45 § 2018:1136 9 kap. 46 § 2019:412 9 kap. 47 § 2018:1136 10 kap. 2 a § 2024:943 16 kap. 7 a § 2021:785 rubriken närmast före 9 kap. 3 § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 4 § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 5 § 2017:424

rubriken närmast före 9 kap. 6 § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 6 a § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 7 § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 8 § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 9 § 2017:424 rubriken närmast före 9 kap. 32 b § 2022:1084 rubriken närmast före 9 kap. 39 § 2011:335 rubriken närmast före 9 kap. 41 § 2011:335 rubriken närmast före 9 kap. 42 a § 2018:674 rubriken närmast före 9 kap. 44 § 2018:1136 rubriken närmast före 10 kap. 2 a § 2024:943 rubriken närmast före 10 kap. 25 a § 2022:1084 rubriken närmast före 16 kap. 7 § 2021:785.

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §²

Lagen innehåller bestämmelser om

1. lagens syfte, innehåll och definitioner (1 kap.),

2. allmänna och enskilda intressen (2 kap.),

3. översiktsplan (3 kap.),

4. reglering med detaljplan och områdesbestämmelser (4 kap.),

5. att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser (5 kap.),

6. genomförandet av detaljplaner (6 kap.),

7. regional fysisk planering (7 kap.),

8. krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser (8 kap.),

9. bygglov, rivningslov och marklov m.m. (9 kap.),

9. lov och förhandsbesked (9 kap.),

10. genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder (10 kap.), 11. tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder (11 kap.), 12. byggnadsnämnden (12 kap.), 13. överklagande (13 kap.), 14. skadeersättning och inlösen (14 kap.), 15. domstolsprövning m.m. (15 kap.), och 16. bemyndiganden (16 kap.).

Lydelse enligt prop. 2024/25:132 Föreslagen lydelse

4 §

I denna lag avses med

allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,

bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk, bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,

byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,

byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,

byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,

byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning, byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,

ekonomibyggnad: en byggnad som behövs för jordbruket, skogsbruket, vattenbruket, fisket eller renskötseln,

² Senaste lydelse 2018:1732.

• Sida 10
•  Original

exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,

fasadändring: en ändring av en byggnad som innebär att byggnaden byter kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller att byggnadens yttre karaktärsdrag påverkas på annat sätt,

genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21–25 §§,

komplementbostadshus: en fristående byggnad som kompletterar ett en- eller tvåbostadshus och är inredd med en självständig bostad,

komplementbyggnad: en fristående byggnad som kompletterar en byggnad och inte är inredd med en självständig bostad,

kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,

markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,

medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,

miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,

nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,

ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,

omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,

planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,

sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,

studentbostad: en bostad avsedd för studerande på universitet, högskola, annan eftergymnasial utbildning eller vuxenutbildning,

tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,

tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,

• Sida 11
•  Original

underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och

ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §

Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.

Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.

Lydelse enligt prop. 2024/25:102 Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §

Av översiktsplanen ska även följande framgå:

1. hur kommunen avser att tillgodose det långsiktiga behovet av bostäder,

2. hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen,

3. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 h § första stycket miljöbalken,

4. sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, allmänna platser och bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 § samt kommunens syn på vilka hänsyn som krävs för att tillvarata de särskilda värdena,

4. kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimat-

5. kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimat-

• Sida 12
•  Original

relaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra,

relaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra,

5. om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet, på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen, och

6. om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet, på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen, och

6. sådana områden och verksamheter som angår två eller flera kommuner eller är av regional betydelse.

7. sådana områden och verksamheter som angår två eller flera kommuner eller är av regional betydelse.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §³

Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för

1. en ny sammanhållen bebyggelse med bygglovspliktiga byggnadsverk, om det behövs med hänsyn till bebyggelsens karaktär, omfattning eller inverkan på omgivningen, till behovet av samordning eller till förhållandena i övrigt,

2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang med hänsyn till den fysiska miljö som åtgärden ska genomföras i, till åtgärdens karaktär eller omfattning eller till förhållandena i övrigt,

3. en åtgärd som kräver bygglov,

3. en åtgärd som omfattas av krav på bygglov,

a) om åtgärden innebär att ett område kan tas i anspråk för, eller om den vidtas i ett område som redan har tagits i anspråk för, att anlägga

– ett industriområde, – ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat stadsbyggnadsprojekt,

– en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar, – en hamn för fritidsbåtar, – ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,

– en campingplats, – en nöjespark, eller – en djurpark, och

b) om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan,

4. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket kräver bygglov eller är en

4. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket omfattas av krav på bygglov, eller är en annan byggnad än en

³ Senaste lydelse 2021:785.

• Sida 13
•  Original

annan byggnad än en sådan som avses i 9 kap. 4 a §, och

sådan som avses i 9 kap. 4 eller 5 §, och

a) byggnadsverket eller dess användning får betydande inverkan på omgivningen eller om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, eller

b) byggnadsverket placeras i närheten av en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och

5. en åtgärd som kräver bygglov vid nyetablering av en verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

5. en åtgärd som omfattas av krav på bygglov vid nyetablering av en verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Första stycket 3 gäller inte åtgärder som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 1 § 1 inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Trots första stycket 4 krävs det ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

3 §

Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för ett vindkraftverk, om

1. vindkraftverket omfattas av krav på bygglov eller anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 eller 8 §,

1. vindkraftverket omfattas av krav på bygglov,

2. det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, och

3. kraftverket inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov, förhandsbesked eller anmälan.

3. kraftverket inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

15 §

I en detaljplan får kommunen bestämma omfattningen av kraven på

Inom eller i anslutning till sådana riksintresseområden för totalförsvarets anläggningar som avses i 3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken, får kommunen i en detaljplan bestämma att det krävs bygglov för att

1. byta kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial, eller

2. på ett en- eller tvåbostadshus göra en liten tillbyggnad i form av balkong, burspråk eller uppstickande byggnadsdel.

1. bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§,

• Sida 14
•  Original

2. rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 1 och andra stycket, och

3. marklov enligt 9 kap. 11 och 12 §§.

Reglering enligt första stycket får endast avse krav på bygglov som behövs för att pröva åtgärdernas inverkan på riksintresset.

16 §⁴

I en detaljplan får kommunen

1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,

2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,

3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,

4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och

4. bestämma att byggnadsverk som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och

5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav.

42 §⁵

Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera

1. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,

2. användningen och utformningen av mark för gemensam användning,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus, och

4. omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 och marklov enligt 9 kap. 13 §, och

5. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma

4. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma

a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom

a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom ett

⁴ Senaste lydelse 2014:900. ⁵ Senaste lydelse 2014:900.

• Sida 15
•  Original

sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,

område som är avsett för bebyggelse eller i närheten av en befintlig eller planerad anläggning för totalförsvaret, statlig flygplats, annan flygplats för allmänt bruk, kärnreaktor, annan kärnenergianläggning eller annan anläggning som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde,

b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar från omgivningen som avses i 12 § 1, och

c) i frågor som avses i 16 § 2, 4 och 5. I samband med en reglering enligt första stycket 2 eller 5 får kommunen även reglera skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 § samt för sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

I samband med en reglering enligt första stycket 2 eller 4 får kommunen även reglera skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 § samt för sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

42 a §

Inom eller i anslutning till sådana riksintresseområden för totalförsvarets anläggningar som avses i 3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken , får kommunen, utöver det som anges i 42 §, med områdesbestämmelser reglera att det krävs bygglov för

1. ekonomibyggnader,

2. fasadändringar,

3. små tillbyggnader av en- eller tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader utanför sammanhållen bebyggelse, och

4. uppförande av komplementbyggnader, murar eller plank i omedelbar närhet av en- eller tvåbostadshus utanför sammanhållen bebyggelse.

Reglering enligt första stycket får endast avse krav på bygglov som behövs för att pröva åtgärdernas inverkan på riksintresset.

• Sida 16
•  Original

6 kap.

13 §⁶

Kommunen får lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för

1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller

2. annat än enskilt bebyggande, om markens eller utrymmets användning för det avsedda ändamålet inte kan anses säkerställd ändå.

Kommunens rätt enligt första stycket 2 upphör att gälla om kommunen ger bygglov enligt 9 kap. 32 a § första stycket.

Kommunens rätt enligt första stycket 2 upphör att gälla om kommunen ger bygglov enligt 9 kap. 65 § första stycket och huvudmannen inte är ett offentligt organ.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa in mark eller annat utrymme finns i 14 kap.

8 kap.

3 §

I den omfattning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska det som

1. enligt 1 och 2 §§ gäller för en byggnad också gälla för en annan anläggning, och

2. enligt 1 § gäller för en byggnad också gälla för skyltar och ljusanordningar.

I den omfattning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska det som enligt 1 och 2 §§ gäller för en byggnad också gälla för en annan anläggning än en byggnad.

9 §

En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att

En obebyggd tomt som ska bebyggas med en byggnad ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att

1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,

2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,

3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,

4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,

5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och

6. risken för olycksfall begränsas.

⁶ Senaste lydelse 2014:900.

• Sida 17
•  Original

Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.

Om tomten ska bebyggas med en byggnad som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.

11 §⁷

I fråga om att på en bebyggd tomt vidta sådana ändringar av en byggnad som kräver lov enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 § eller åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § ska 9 § tillämpas i den utsträckning som är skälig med hänsyn till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper.

I fråga om att på en bebyggd tomt vidta sådana ändringar av en byggnad som omfattas av krav på lov enligt denna lag eller åtgärder som omfattas av krav på anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § ska 9 § tillämpas i den utsträckning som är skälig med hänsyn till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper.

13 §

En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på

1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,

1. en annan anläggning än en byggnad, om anläggningen omfattas av krav på bygglov,

2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

3. allmänna platser, och

4. bebyggelseområden.

18 §

Det som gäller i fråga om ändring och flyttning av en byggnad enligt 17 § ska tillämpas också på ändring och flyttning av en anläggning som kräver bygglov enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §.

Det som gäller i fråga om ändring och flyttning av en byggnad enligt 17 § ska tillämpas också på ändring och flyttning av en annan anläggning än en byggnad, om anläggningen omfattas av krav på bygglov.

⁷ Senaste lydelse 2011:335.

• Sida 18
•  Original

Föreslagen lydelse

9 kap. Lov och förhandsbesked

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om

1. bygglov för byggnader (3–18 §§),

2. bygglov för andra anläggningar än byggnader (19–33 §§),

3. bygglov nära gräns eller järnväg (34 och 35 §§),

4. bygglov i områden till skydd för totalförsvarets behov (36 §),

5. bygglov för särskilt värdefulla byggnadsverk och i särskilt värdefulla områden (37 och 38 §§),

6. tidsbegränsat bygglov och bygglov för ändamål av säsongskaraktär (39 och 40 §§),

7. förhandsbesked (41 och 42 §§),

8. rivningslov och marklov (43–50 §§),

9. åtgärder för totalförsvaret (51 §), 10. lov för åtgärder som inte omfattas av krav på lov (52–54 §§), 11. anmälningsplikt (55 §), 12. förutsättningar och villkor för lov och förhandsbesked (56–84 §§), 13. handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked (85–113 §§), och

14. när lov börjar gälla och giltighetstiden för lov (114 och 115 §§).

2 § En åtgärd kräver lov om det följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Ytterligare bestämmelser om att det krävs bygglov kan finnas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Bygglov för nybyggnad

3 § Det krävs bygglov för nybyggnad.

4 § Trots 3 § krävs det inte bygglov för nybyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus i ett område som omfattas av en detaljplan, om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. får en byggnadsarea som är högst 30,0 kvadratmeter,

2. får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset ska komplettera,

3. får en taknockshöjd som är högst 4,0 meter,

4. placeras inom tomten, och

5. tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 45,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska ingå komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov enligt denna lag eller har undantagits från krav på lov enligt äldre bestämmelser.

5 § Trots 3 § krävs det inte bygglov för nybyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus i ett område som inte omfattas

• Sida 19
•  Original

av en detaljplan, om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. får en byggnadsarea som är högst 50,0 kvadratmeter,

2. får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset ska komplettera,

3. får en taknockshöjd som är högst 4,5 meter,

4. placeras inom tomten, och

5. tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 65,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska ingå komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov enligt denna lag eller har undantagits från krav på lov enligt äldre bestämmelser.

6 § Trots 3 § krävs det inte bygglov för en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

7 § Trots 3 § krävs det inte bygglov om byggnaden ska användas för kollektivtrafiken eller placeras inom en allmän plats där kommunen är markägare och byggnaden får en byggnadsarea som är högst 15,0 kvadratmeter och en taknockshöjd som är högst 3,0 meter.

8 § Även om bygglov inte krävs enligt 4–7 §§ kan bygglov krävas enligt någon av 34–37 §.

Bygglov för tillbyggnad

9 § Det krävs bygglov för tillbyggnad.

10 § Trots 9 § krävs det inte bygglov för en tillbyggnad av en byggnad som inte är en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus, om tillbyggnaden

1. får en bruttoarea eller öppenarea eller en kombination av dessa som är högst 30,0 kvadratmeter,

2. inte överstiger byggnadens taknock, och

3. tillsammans med andra genomförda tillbyggnader på byggnaden får en bruttoarea eller öppenarea eller en kombination av dessa som är högst 30,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av area enligt första stycket 3 ska tillbyggnadens area läggas ihop med andra genomförda tillbyggnader på byggnaden som inte omfattas av krav på bygglov enligt denna lag eller har undantagits från krav på bygglov enligt äldre bestämmelser.

11 § Trots 9 § krävs det inte bygglov för tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus i ett område som omfattas av en detaljplan, om tillbyggnaden innebär att komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. får en byggnadsarea som är högst 30,0 kvadratmeter,

• Sida 20
•  Original

2. får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset ska komplettera,

3. får en taknockshöjd som är högst 4,0 meter,

4. placeras inom tomten, och

5. tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 45,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska ingå komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov enligt denna lag eller har undantagits från krav på lov enligt äldre bestämmelser.

12 § Trots 9 § krävs det inte bygglov för tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus i ett område som inte omfattas av en detaljplan, om tillbyggnaden innebär att komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. får en byggnadsarea som är högst 50,0 kvadratmeter,

2. får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset ska komplettera,

3. får en taknockshöjd som är högst 4,5 meter,

4. placeras inom tomten, och

5. tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 65,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska ingå komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov enligt denna lag eller har undantagits från krav på lov enligt äldre bestämmelser.

13 § Trots 9 § krävs det inte bygglov för tillbyggnad av en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

14 § Även om bygglov inte krävs enligt 10–13 §§ kan bygglov krävas enligt någon av 34–37 eller 53 §.

Bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad

15 § Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än en tillbyggnad, om ändringen innebär att

1. byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit till stånd,

2. det i byggnaden inreds ytterligare en bostad, eller

3. det i ett område som omfattas av en detaljplan görs en fasadändring på en byggnad som inte är ett en- eller tvåbostadshus, en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus och ändringen sker på en fasad eller på ett tak som vetter mot en allmän plats.

• Sida 21
•  Original

16 § Trots 15 § 1 krävs det inte bygglov

1. om den ändrade användningen innebär att det i en byggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan eller ingår i en sammanhållen bebyggelse inreds en eller flera lokaler med en bruttoarea som sammanlagt inte är större än 50,0 kvadratmeter, eller

2. för att ändra en komplementbyggnad till ett komplementbostadshus som enligt 4 eller 5 § inte kräver lov.

17 § Trots 15 § 2 krävs det inte bygglov för att inreda

1. ytterligare en bostad i ett enbostadshus som inte är ett komplementbostadshus, eller

2. ytterligare en eller flera bostäder i en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av detaljplan.

18 § Även om bygglov inte krävs enligt 15–17 §§ kan bygglov krävas enligt någon av 34–37 eller 54 §.

Bygglov för murar, plank och altaner

19 § Det krävs bygglov för att utomhus uppföra, flytta eller utöka en mur, ett plank eller en altan i ett område som omfattas av en detaljplan, om anläggningen

1. får en höjd över marken som överstiger 1,8 meter och placeras inom 3,6 meter från en byggnad, eller

2. får en höjd över marken som överstiger 1,2 meter och inte placeras inom 3,6 meter från en byggnad.

20 § Trots 19 § krävs det inte bygglov för en mur eller ett plank som omfattas av ett undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen (1971:948) eller järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.

21 § Även om bygglov inte krävs enligt 19 och 20 §§ kan bygglov krävas enligt 34 och 35 §§ eller 38 §.

Bygglov för parkeringsplatser

22 § Det krävs bygglov för att utomhus anordna eller väsentligt ändra en parkeringsplats som tillsammans med övriga parkeringsplatser på en fastighet upptar en markyta som

1. är större än 50,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan, eller

2. är större än 100,0 kvadratmeter i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

23 § Trots 22 § krävs det inte bygglov om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i en detaljplan har avsatts till gata eller väg.

24 § Även om bygglov inte krävs enligt 22 och 23 §§ kan bygglov krävas enligt 38 §.

• Sida 22
•  Original

Bygglov för upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar

25 § Det krävs bygglov för att utomhus anordna, uppföra, flytta eller väsentligt ändra ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning som är högre än 3,0 meter över markytan eller som upptar en markyta som tillsammans med andra upplag, materialgårdar eller fasta förvaringsanläggningar på en fastighet

1. är större än 15,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan, eller

2. är större än 50,0 kvadratmeter i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

26 § Trots 25 § krävs det inte bygglov om anläggningen

1. är ett upplag eller en materialgård som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen (1971:948) eller järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, eller

2. omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken.

27 § Även om bygglov inte krävs enligt 25 och 26 §§ kan bygglov krävas enligt 34 och 35 §§ eller 38 §.

Bygglov för transformatorstationer, tunnlar, bergrum, master, torn, skorstenar och vindkraftverk

28 § Det krävs bygglov för att utomhus anlägga, uppföra, flytta eller väsentligt ändra

1. en transformatorstation,

2. en tunnel eller ett bergrum som inte avses användas för väg, järnväg, tunnelbana, spårväg eller gruvdrift, eller

3. en mast, ett torn, en skorsten eller ett vindkraftverk som är högre än 20,0 meter över markytan eller som placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än anläggningens höjd över marken.

29 § Trots 28 § krävs det inte bygglov om anläggningen

1. omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken, eller

2. är en transformatorstation som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen (1971:948) eller järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.

30 § Även om bygglov inte krävs enligt 28 och 29 §§ kan bygglov krävas enligt 38 §.

Bygglov för andra anläggningar

31 § Det krävs bygglov för att utomhus anlägga, uppföra, flytta eller väsentligt ändra en

1. skidbacke eller skidlift,

2. linbana,

3. idrottsanläggning som tillsammans med övriga idrottsanläggningar på en fastighet upptar en markyta som är större än 1 500 kvadratmeter,

4. hamn för fritidsbåtar,

• Sida 23
•  Original

5. campingplats,

6. nöjespark,

7. djurpark, eller

8. begravningsplats.

32 § Trots 31 § 3 krävs det inte bygglov för en motorbana.

33 § Även om bygglov inte krävs enligt 31 och 32 §§ kan bygglov krävas enligt 34 och 35 §§ eller 38 §.

Bygglov nära gräns eller järnväg

34 § Det krävs bygglov närmare gränsen än 4,5 meter eller inom ett område närmare än 30,0 meter från ett järnvägsspårs mitt för åtgärder som inte omfattas av krav på lov enligt andra bestämmelser i detta kapitel, om åtgärden är

1. nybyggnad eller tillbyggnad av en byggnad,

2. en sådan annan ändring av en byggnad som avses i 16 §,

3. att uppföra, flytta eller utöka en mur eller ett plank som är högre än 1,2 meter över marken, eller

4. att anlägga, uppföra, flytta eller väsentligt ändra en idrottsanläggning, ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning.

35 § Trots 34 § krävs det inte bygglov om

1. åtgärden avser en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan,

2. anläggningen enligt 20 §, 25 § 2 eller 26 § inte omfattas av krav på bygglov, eller

3. de grannar som berörs av åtgärden skriftligen har medgett åtgärden och åtgärden

a) inte strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, eller

b) är en sådan åtgärd som får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt 10 kap. 2 a §.

Vid en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg ska grannen anses ha medgett åtgärden enligt första stycket 3, om medgivandet har lämnats av huvudmannen för den allmänna platsen eller av järnvägens infrastrukturförvaltare.

Bygglov i områden till skydd för totalförsvarets behov

36 § Inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar krävs det bygglov för

1. nybyggnad och tillbyggnad av komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus, om det är fråga om områden för flygplatser eller övnings- eller skjutfält,

2. fasadändring som innebär att en solenergianläggning sätts upp eller väsentligt ändras i ett område som omfattas av en detaljplan,

3. nybyggnad och tillbyggnad av ekonomibyggnad för hästhållning och ändrad användning av ekonomibyggnad till hästhållning, om det är fråga om områden för flygplatser eller övnings- eller skjutfält, och

• Sida 24
•  Original

4. att sätta upp eller väsentligt ändra en ljusanordning, om den avsedda användningen av anordningen kan antas påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av totalförsvarets anläggningar.

Bygglov för särskilt värdefulla byggnader eller i särskilt värdefulla områden

37 § Det krävs bygglov för nybyggnad, tillbyggnad, inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus eller fasadändring, om

1. åtgärden avser en byggnad som omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan enligt 4 kap. 16 § 3 eller i områdesbestämmelser enligt 4 kap. 42 § andra stycket,

2. åtgärden avser en särskilt värdefull byggnad enligt 8 kap. 13 § första stycket som inte omfattas av sådana bestämmelser som avses i 1,

3. åtgärden vidtas inom en tomt, en allmän plats eller ett bebyggelseområde som omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan enligt 4 kap. 16 § 3 eller i områdesbestämmelser enligt 4 kap. 42 § andra stycket, eller

4. åtgärden vidtas inom en allmän plats eller ett bebyggelseområde som är ett sådant särskilt värdefullt område som avses i 8 kap. 13 § andra stycket 3 eller 4 utan att omfattas av sådana bestämmelser som avses i 3.

Bygglov för särskilt värdefulla anläggningar eller i särskilt värdefulla områden

38 § Det krävs bygglov för

1. att utomhus flytta eller väsentligt ändra en annan anläggning än en byggnad, om anläggningen omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan enligt 4 kap. 16 § 3 eller i områdesbestämmelser enligt 4 kap. 42 § andra stycket, eller

2. en åtgärd som avses i 19–31 §§ men som enligt de bestämmelserna inte kräver bygglov på grund av anläggningens storlek eller på grund av undantag i 20, 23, 26 eller 29 §, och för att sätta upp, flytta eller väsentligt ändra en skylt eller en ljusanordning, om

a) åtgärden avser en särskilt värdefull anläggning enligt 8 kap. 13 § andra stycket 1 som inte omfattas av sådana bestämmelser som avses i 1, eller

b) åtgärden vidtas inom en allmän plats eller ett bebyggelseområde som är ett sådant särskilt värdefullt område som avses i 8 kap. 13 § andra stycket 3 eller 4 och påverkar områdets karaktär eller byggnadsverkets yttre karaktärsdrag.

Tidsbegränsat bygglov

39 § Den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd som endast ska pågå under en begränsad tid får ansöka om ett tidsbegränsat bygglov.

Bygglov för ändamål av säsongskaraktär

40 § Om ett bygglov används för ett ändamål som har en sådan säsongskaraktär att den åtgärd som omfattas av bygglovet behöver upprepas under

• Sida 25
•  Original

två eller flera år i följd, får åtgärden vidtas igen utan ny prövning, om det sker inom ett år från det att åtgärden senast avslutades.

Förhandsbesked

41 § Den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd i ett område som inte omfattas av en detaljplan får begära ett förhandsbesked i frågan om åtgärden kan lokaliseras till en viss plats.

42 § Ett förhandsbesked som innebär att åtgärden kan lokaliseras till en viss plats är bindande vid den kommande bygglovsprövningen, om ansökan om bygglov görs inom två år från den dag då förhandsbeskedet fick laga kraft.

Rivningslov

43 § I ett område som omfattas av en detaljplan krävs det rivningslov för att riva

1. en byggnad eller en del av en byggnad, eller

2. hela eller del av en sådan annan anläggning än en byggnad som

a) i detaljplanen omfattas av ett förbud mot rivning, eller

b) är en sådan särskilt värdefull anläggning som avses i 8 kap. 13 §.

44 § I ett område som inte omfattas av en detaljplan krävs det rivningslov för att riva

1. hela eller del av ett byggnadsverk som i områdesbestämmelser omfattas av ett krav på rivningslov eller ett förbud mot rivning,

2. hela eller del av ett sådant byggnadsverk som avses i 8 kap. 13 §, eller

3. hela eller del av en byggnad inom ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §.

45 § Trots 43 § 1 krävs det inte rivningslov om byggnaden eller byggnadsdelen

1. har uppförts med stöd av ett tidsbegränsat bygglov enligt 39 § eller ett bygglov för ändamål av säsongskaraktär enligt 40 §, eller

2. får uppföras utan bygglov och byggnaden inte är en sådan särskilt värdefull byggnad eller ligger inom ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §.

46 § Trots 43 eller 44 § krävs det inte rivningslov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap.

Marklov

47 § I ett område som omfattas av en detaljplan krävs det marklov för

1. schaktning eller fyllning, om åtgärden ändrar höjdläget mer än 0,5 meter och åtgärden inte innebär att markytan höjs eller sänks till den nivå som har bestämts i detaljplanen,

2. åtgärder som i detaljplanen omfattas av krav på marklov, eller

3. åtgärder som i detaljplanen regleras med stöd av 4 kap. 10 § och är

a) trädfällning,

• Sida 26
•  Original

b) skogsplantering, eller

c) markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet.

48 § I ett område som inte omfattas av en detaljplan krävs det marklov för schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering, om

1. åtgärden ska genomföras i ett sådant område som avses i 4 kap. 42 § första stycket 4 a, och

2. åtgärden i områdesbestämmelser omfattas av krav på marklov eller bestämmelser enligt 4 kap. 42 § första stycket 4 a.

49 § Trots 47 § 3 c krävs det inte marklov för att anlägga en gata, väg eller järnväg på mark som enligt detaljplanen får användas för det ändamålet.

50 § Trots 47 och 48 §§ krävs det inte marklov om markåtgärden omfattas av ett bygglov eller är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap.

Åtgärder för totalförsvaret

51 § Krav på bygglov, rivningslov och marklov gäller inte åtgärder med byggnadsverk eller mark som är avsedda för totalförsvaret och som innefattar uppgifter för vilka sekretess gäller enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Sådana åtgärder ska i stället föregås av samråd med länsstyrelsen som på lämpligt sätt ska underrätta kommunen om åtgärderna och var de ska utföras.

Lov för åtgärder som inte omfattas av krav på lov

52 § Även om en åtgärd inte omfattas av krav på bygglov, rivningslov eller marklov, får den som avser att vidta åtgärden ansöka om lov för åtgärden.

53 § Den som avser att i samband med nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus genomföra en sådan tillbyggnad av bostadshuset som enligt 10 kap. 2 a § får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, ska ansöka om lov för tillbyggnaden samtidigt som bygglovet för nybyggnaden söks.

54 § Den som avser att i samband med nybyggnad av ett enbostadshus inreda huset med en sådan ytterligare bostad som enligt 10 kap. 2 a § får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, ska ansöka om lov för att inreda den ytterligare bostaden samtidigt som bygglovet för nybyggnaden söks.

Anmälningsplikt

55 § Bestämmelser om krav på anmälan av åtgärder som inte omfattas av krav på bygglov, rivningslov eller marklov kan finnas i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 §.

• Sida 27
•  Original

Förutsättningar för bygglov inom detaljplan

56 § Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, om

1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser

a) överensstämmer med detaljplanen,

b) avviker från detaljplanen men detaljplanens genomförandetid har gått ut för minst femton år sedan, eller

c) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning eller fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988),

2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,

3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och

4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5 och tredje stycket, 8 och 9 §§ och 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7 och 9–11 §§, 12 § första stycket och 13, 17 och 18 §§ och frågan inte redan är avgjord genom detaljplanen.

Vid bedömningen enligt första stycket 1 a och 2 ska hänsyn inte tas till åtgärder som enligt 10 kap. 2 a § får strida mot en detaljplan.

Förutsättningar för bygglov utanför detaljplan

57 § Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som inte omfattas av en detaljplan, om åtgärden

1. inte strider mot områdesbestämmelser,

2. inte förutsätter planläggning enligt 4 kap. 2 eller 3 §, och

3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. och 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7 och 9–11 §§, 12 § första stycket och 13, 17 och 18 §§ och frågan inte redan är avgjord genom områdesbestämmelser eller förhandsbesked.

Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska hänsyn inte tas till åtgärder som enligt 10 kap. 2 a § får strida mot områdesbestämmelser.

Vid bedömningen enligt första stycket 2 om en åtgärds miljöpåverkan förutsätter planläggning, ska hänsyn tas till de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan och som motsvarar de omständigheter som hänsyn ska tas till vid en undersökning av en åtgärds miljöpåverkan enligt 6 kap. miljöbalken. Om åtgärden kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken och redan har miljöbedömts enligt 6 kap. miljöbalken, ska hänsyn tas till resultatet av den bedömningen.

Förutsättningar för bygglov trots avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser

58 § Om åtgärden är en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, ska 56 § första stycket 1 inte tillämpas.

59 § Bestämmelserna i 57 § första stycket ska inte tillämpas, om åtgärden

1. är att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med

a) en liten tillbyggnad, eller

b) en liten komplementbyggnad,

• Sida 28
•  Original

2. inte strider mot sådana områdesbestämmelser som avses i 4 kap. 42 § första stycket 3 eller 4 c, och

3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5 och tredje stycket, 8 och 9 §§ och 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7 och 9– 11 §§, 12 § första stycket och 13, 17 och 18 §§ och frågan inte redan är avgjord genom områdesbestämmelser eller förhandsbesked.

60 § Trots 56 § första stycket 2, 57 § första stycket 1 och 59 § första stycket 2 får bygglov ges för en åtgärd som avviker från en detaljplan eller områdesbestämmelser, om

1. avvikelsen är förenlig med detaljplanens eller områdesbestämmelsernas syfte och avvikelsen är liten,

2. avvikelsen är förenlig med detaljplanens eller områdesbestämmelsernas syfte och åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna användas på ett ändamålsenligt sätt, eller

3. åtgärden är att inreda en vind till bostad i ett bostadshus. Bygglov för en åtgärd som avses i första stycket 3 får i ett område som omfattas av en detaljplan ges först efter det att planens genomförandetid har gått ut.

61 § Trots 56 § första stycket 2 får bygglov ges för en åtgärd som avviker från en detaljplan, om planens genomförandetid har gått ut och

1. avvikelsen är förenlig med detaljplanens syfte och åtgärden tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse, eller

2. åtgärden innebär en sådan annan användning av mark eller vatten som utgör ett lämpligt komplement till området och den användning som har bestämts i detaljplanen.

62 § Bygglov enligt 60 eller 61 § får inte ges om åtgärden kan antas medföra

1. en betydande miljöpåverkan, eller

2. en begränsning av en rättighet eller pågående verksamhet i omgivningen.

63 § Om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden avser inte överensstämmer med detaljplanen vid en prövning enligt 56 § första stycket 1 a får byggnadsnämnden i ett beslut om bygglov förklara att avvikelsen godtas, om avvikelsen uppkom genom att planen antogs och

1. är liten och förenlig med detaljplanens syfte,

2. är förenlig med detaljplanens syfte och åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna användas på ett ändamålsenligt sätt, eller

3. är förenlig med detaljplanens syfte och åtgärden tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse.

64 § Om avvikelser tidigare har godtagits enligt 56 § första stycket 1 c, 60, 61 eller 63 § ska en samlad bedömning göras av den avvikande åtgärd som söks och de som tidigare har godtagits.

• Sida 29
•  Original

Förutsättningar för bygglov på kvartersmark för allmänt ändamål

65 § Bygglov för en åtgärd på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ändamål får endast ges om ändamålet är närmare angivet i planen. Bygglov får ges även om huvudmannen inte är ett offentligt organ.

Trots att det allmänna ändamålet inte är närmare angivet i planen får bygglov ges om åtgärden innebär

1. att fastigheten och det byggnadsverk som åtgärden avser används för det allmänna ändamål som fastigheten eller byggnadsverket senast har använts för eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit till stånd, eller

2. en liten avvikelse från den senaste eller avsedda användningen.

66 § Bygglov enligt 65 § får inte ges om åtgärden kan antas medföra

1. en betydande miljöpåverkan, eller

2. en begränsning av en rättighet eller pågående verksamhet i omgivningen.

Bygglovsprövningen när ett certifierat byggprojekteringsföretag har använts för projektering

67 § Ett certifierat byggprojekteringsföretag är ett företag som har ett kvalitetsledningssystem samt särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om att bedöma kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3 och 4 § vid nybyggnad av sådana bostadshus som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 9 § och som kan styrka detta med ett certifikat.

Frågor om certifiering av byggprojekteringsföretag ska prövas av organ som

1. har ackrediterats för ändamålet att certifiera byggprojekteringsföretag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller

2. enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet uppfyller krav som motsvarar kravet i 1.

68 § Om ett certifierat byggprojekteringsföretag har använts för projektering vid nybyggnad av ett sådant bostadshus som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 9 § 4, ska bygglov ges utan prövning av om kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3 är uppfyllda. Detta gäller trots det som sägs i 56 § första stycket 4, 57 § första stycket 3 och 59 § 3.

69 § Om det är uppenbart för en byggherre att ett certifierat byggprojekteringsföretag vid projekteringen har åsidosatt sina uppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 9 §, ska byggherren underrätta byggnadsnämnden om detta.

• Sida 30
•  Original

Förutsättningar för tidsbegränsat bygglov

70 § Ett tidsbegränsat bygglov ska ges om sökanden begär det och åtgärden har stöd i en detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller mark.

71 § Ett tidsbegränsat bygglov får ges om sökanden begär det, platsen kan återställas och

1. åtgärden är nybyggnad för bostadsändamål eller tillhörande åtgärd och uppfyller någon förutsättning enligt 56–66 §§, eller

2. åtgärden avses pågå under en begränsad tid och uppfyller någon eller några men inte alla förutsättningar enligt 56–66 §§.

72 § Ett tidsbegränsat bygglov får ges för högst tio år. Tiden kan på sökandens begäran förlängas med högst fem år i taget. Den sammanlagda tiden får överstiga femton år endast om åtgärden är en sådan som avses i 71 § 2 och bygglovet ska användas för ett sådant ändamål av säsongskaraktär som avses i 40 §.

Återställande efter tidsbegränsat bygglov

73 § Innan tiden för ett tidsbegränsat bygglov har gått ut ska den plats eller det byggnadsverk som lovet avser återställas. Om tiden har förlängts ska platsen eller byggnadsverket i stället återställas innan den nya tiden har gått ut.

Bestämmelserna om bygglov, rivningslov, marklov och anmälan i denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller inte för åtgärder som vidtas för att återställa en plats eller ett byggnadsverk enligt första stycket.

Trots första stycket behöver platsen eller byggnadsverket inte återställas om byggnadsnämnden har gett bygglov som inte är tidsbegränsat för åtgärden.

Förutsättningar för förhandsbesked

74 § Ett förhandsbesked som innebär att en åtgärd kan lokaliseras till en viss plats får ges om åtgärden

1. inte strider mot områdesbestämmelser,

2. inte förutsätter planläggning enligt 4 kap. 2 eller 3 §, och

3. uppfyller de krav på lokalisering som följer av 2 kap. i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser.

Vid bedömningen enligt första stycket 2 om en åtgärds miljöpåverkan förutsätter planläggning, ska hänsyn tas till de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan och som motsvarar de omständigheter som hänsyn ska tas till vid en undersökning av en åtgärds miljöpåverkan enligt 6 kap. miljöbalken. Om åtgärden kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken och redan har miljöbedömts enligt 6 kap. miljöbalken, ska hänsyn tas till resultatet av den bedömningen.

• Sida 31
•  Original

Förutsättningar för rivningslov

75 § Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser ett byggnadsverk eller en del av ett byggnadsverk som inte omfattas av rivningsförbud i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

76 § Trots 75 § får rivningslov inte ges om byggnadsverket bör bevaras på grund av byggnadsverkets eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

Förutsättningar för marklov

77 § Marklov ska ges för en åtgärd som

1. inte strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,

2. inte förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyggelse,

3. inte medför olägenheter för användningen av sådana anläggningar som avses i 4 kap. 42 § första stycket 4 a,

4. inte medför störningar eller betydande olägenheter för omgivningen, och

5. uppfyller de krav som

a) om ansökan avser en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, följer av 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 9–12 §§ och frågan inte redan är avgjord genom detaljplanen, eller

b) om ansökan avser en åtgärd i ett område som inte omfattas av en detaljplan, följer av 2 kap. och 8 kap. 9–12 §§ och frågan inte redan är avgjord genom områdesbestämmelser.

78 § Trots 77 § 1 får marklov ges om avvikelsen från detaljplanen eller områdesbestämmelserna är liten och förenlig med syftet med detaljplanen eller områdesbestämmelserna.

Prövning av åtgärd som inte omfattas av krav på lov

79 § Vid prövning av en ansökan enligt 52–54 §§ ska lov ges om åtgärden uppfyller de krav på lokalisering, placering och utformning som finns på åtgärden i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Krav på medgivande från Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

80 § För att lov eller positivt förhandsbesked ska kunna ges för en åtgärd i en ansökan som byggnadsnämnden ska underrätta Försvarsmakten eller

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om enligt 97 § krävs det ett medgivande från den myndighet som ska ha underrättats.

Villkorade lov

81 § Om ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser inte har fått laga kraft, får ett bygglov, rivningslov eller marklov för en åtgärd inom det område som detaljplanen eller områdesbestämmelserna omfattar ges med villkoret att planbeslutet får laga kraft.

• Sida 32
•  Original

Beslutet om lov ska i så fall innehålla en upplysning om att åtgärden inte får påbörjas innan planbeslutet har fått laga kraft.

82 § I ett beslut om bygglov får byggnadsnämnden bestämma att byggnadsarbeten inte får påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersättning för gator eller andra allmänna platser eller har ställt säkerhet för ersättningen.

83 § Om kommunen i en detaljplan med stöd av 4 kap. 14 § har bestämt att lov endast får ges om en viss förutsättning är uppfylld, får ett lov ges med villkoret att förutsättningen i stället ska vara uppfylld för att startbesked ska få ges.

84 § I ett bygglov eller marklov för en åtgärd som redan har utförts, får byggnadsnämnden bestämma om skyldighet att vidta de ändringar i det utförda som behövs. I beslutet ska nämnden i så fall ange den tid inom vilken ändringarna ska vara utförda.

Prövningsmyndighet

85 § Byggnadsnämnden prövar ansökningar om lov och förhandsbesked.

Ansökans innehåll

86 § En ansökan om lov eller förhandsbesked ska vara skriftlig och innehålla

1. fastighetens beteckning,

2. byggherrens person- eller organisationsnummer, namn och adress,

3. den tidpunkt då byggnads-, rivnings- eller markarbetena är avsedda att påbörjas,

4. förslag på kontrollansvarig med uppgift om dennes person- eller organisationsnummer och adress, om det behövs en kontrollansvarig enligt 10 kap. 9 och 10 §§,

5. de ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för prövningen, och

6. de handlingar som krävs för beslut om startbesked enligt 10 kap., om sökanden vill ge byggnadsnämnden förutsättningar att besluta om lov och startbesked samtidigt.

87 § Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 67 § har använts för projektering och sökanden önskar att bygglov med stöd av 68 § ska ges utan att vissa krav ska prövas, ska en ansökan om lov, utöver det som sägs i 86 §, innehålla en uppgift om vilket företag som har använts.

88 § En ansökan om bygglov eller förhandsbesked för en åtgärd som avses i 4 kap. 2 § första stycket 3 a och som ska vidtas i ett område som inte omfattas av en detaljplan ska, utöver det som sägs i 86 §, innehålla

1. uppgifter om

a) byggnadsverkets utformning och omfattning,

b) rivningsarbeten, om sådana kan förutses,

• Sida 33
•  Original

c) miljöns känslighet i de områden som kan antas bli påverkade,

d) vad i miljön som kan antas bli betydligt påverkat,

e) de betydande miljöeffekter som åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser, i den utsträckning sådana uppgifter finns tillgängliga, och

f) åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa negativa miljöeffekter, i den utsträckning sådana uppgifter finns tillgängliga, och

2. en bedömning av om den åtgärd som ansökan avser kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Om ansökan avser en åtgärd som, enligt föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till denna lag, inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan, gäller första stycket endast om det finns behov av att pröva åtgärdens miljöpåverkan tillsammans med miljöpåverkan från åtgärder som sedan tidigare är beslutade eller genomförda.

89 § Uppgifterna enligt 88 § ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att byggnadsnämnden ska kunna ta ställning till om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån de omständigheter som hänsyn ska tas till vid en undersökning av en åtgärds miljöpåverkan enligt 6 kap. miljöbalken.

Om ansökan avser en åtgärd som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken och åtgärden redan har miljöbedömts enligt 6 kap. miljöbalken, ska ansökan utformas med hänsyn till resultatet av den bedömningen.

90 § De handlingar som lämnas in i ansökan om lov eller förhandsbesked ska vara lämpliga för arkivering, om byggnadsnämnden begär det.

91 § Om en ansökan är ofullständig, får byggnadsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att ansökan kan komma att avvisas eller att ärendet kan komma att avgöras i befintligt skick om föreläggandet inte följs.

Om föreläggandet inte följs, får byggnadsnämnden avvisa ansökan eller avgöra ärendet i befintligt skick.

Upplysning om andra krav på tillstånd eller anmälan

92 § Om byggnadsnämnden finner att en åtgärd som avses med en ansökan också omfattas av krav på tillstånd eller anmälan enligt annan lag eller författning, ska nämnden upplysa sökanden om detta.

Samordning med ärende hos miljönämnden

93 § Om en ansökan avser en åtgärd som måste anmälas till kommunen enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken, ska byggnadsnämnden underrätta miljönämnden om sitt ärende. Byggnadsnämnden och miljönämnden ska samordna handläggningen av ärendena så att

1. berörda myndigheter, organisationer och enskilda parter ges tillfälle att i ett sammanhang yttra sig i båda ärendena, och

2. beslut i båda ärendena meddelas i ett sammanhang.

• Sida 34
•  Original

Om det finns särskilda skäl, får nämnderna besluta att det inte ska ske någon samordning enligt första stycket. Innan de fattar ett sådant beslut ska de ge varandra och de berörda parterna tillfälle att yttra sig.

Underrättelser för att ge tillfälle för yttranden

94 § Byggnadsnämnden ska underrätta enligt det som framgår av 95– 97 §§, om en ansökan om lov eller förhandsbesked avser

1. en åtgärd som avviker från en detaljplan eller områdesbestämmelser, eller

2. en åtgärd som

a) ska utföras i ett område som inte omfattas av en detaljplan,

b) inte är reglerad i områdesbestämmelser, och

c) inte endast kompletterar ett en- eller tvåbostadshus med en sådan tillbyggnad eller komplementbyggnad som avses i 59 § 1.

Underrättelse behöver inte ske om det är uppenbart att lov inte kan ges, eller att ansökan saknar betydelse för ägaren eller innehavaren av den särskilda rätten som avses i 96 § första stycket 1.

Om ansökan ändras efter underrättelsen behöver en ny underrättelse endast ske om ändringen strider mot detaljplanen eller områdesbestämmelserna. De som har haft synpunkter på den ursprungliga ansökan ska dock alltid ges tillfälle att yttra sig.

95 § Underrättelse ska ske med ett meddelande som innehåller information om

1. ansökans huvudsakliga innehåll,

2. var ansökan hålls tillgänglig, och

3. på vilket sätt, till vem och inom vilken tid synpunkter på ansökan kan lämnas.

96 § Meddelandet ska

1. skickas till ägaren eller innehavaren av en särskild rätt till en tomt eller fastighet som gränsar till den tomt eller fastighet som åtgärden i ansökan avser, eller som skiljs åt från denna endast av en väg eller gata, och

2. kungöras genom att det anslås på kommunens anslagstavla. Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

97 § Byggnadsnämnden ska i de fall som avses i 94 §, genom ett meddelande enligt 95 §, även underrätta Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, inom deras respektive ansvarsområden, om åtgärden i ansökan om lov eller förhandsbesked

1. ska vidtas inom eller i anslutning till ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar, och

2. omfattas av krav på bygglov enligt bestämmelser som avses i 2 § andra stycket eller enligt det som följer av 3–7, 9–13, 15–17, 22, 23, 25, 26, 28, 29, 31, 32, 36, 39 och 40 §§ eller krav på marklov enligt det som följer av 47–50 §§.

En sådan underrättelse krävs inte om Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för viss åtgärd inom ett särskilt område har beslutat detta och underrättat kommunen om beslutet.

• Sida 35
•  Original

98 § Innan byggnadsnämnden beslutar om lov eller förhandsbesked ska nämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta sökanden och fastighetsägaren om allt underlag av betydelse för beslutet och ge dem tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över underlaget.

Tidsfrister för handläggningen

99 § Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhandsbesked skyndsamt och besluta i ärendet inom tio veckor från

1. den dag ansökan kom in till nämnden (ansökningsdagen),

2. den dag efter ansökningsdagen då ytterligare underlag eller en ändring av ansökan kom in till nämnden från sökanden på sökandens initiativ,

3. den dag efter ansökningsdagen då besked enligt 80 § kom in från Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, eller

4. den dag då sökanden avhjälpt en brist i ansökan, om nämnden inom tre veckor från den dag som anges i 1 eller 2 har förelagt sökanden enligt 91 § första stycket att avhjälpa bristen.

Om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, får tioveckorsfristen i första stycket förlängas en gång med högst tio veckor.

100 § Byggnadsnämnden ska

1. när en ansökan om lov eller förhandsbesked har kommit in, skriftligen informera sökanden om

a) vilka tidsfrister som gäller för nämndens beslut i ärendet,

b) att den avgift som nämnden får ta ut reduceras om tidsfristen för beslut överskrids, och

c) möjligheterna att överklaga nämndens beslut,

2. om tidsfristen för beslut till följd av 99 § första stycket 2, 3 eller 4 börjar löpa vid en annan tidpunkt än ansökningsdagen, skriftligen informera sökanden om den ändrade tidpunkten, och

3. om tidsfristen förlängs enligt 99 § andra stycket, innan den ursprungliga tidsfristen gått ut skriftligen informera sökanden om förlängningen och skälen för den.

101 § Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska bestämmelserna om tidsfrister och information i 99 och 100 §§ tillämpas. Det som sägs där om ansökningsdagen ska då i stället gälla den dag ärendet kom tillbaka till nämnden.

102 § Trots 99 § får byggnadsnämnden besluta att ett ärende om lov eller förhandsbesked inte ska avgöras förrän

1. frågan om dispens från strandskydd har avgjorts, om ärendet om lov eller förhandsbesked avser en byggnad eller ett markområde som också omfattas av en ansökan om dispens från strandskydd,

2. frågan om expropriation har avgjorts, om ärendet om lov eller förhandsbesked avser en byggnad eller ett markområde som också omfattas av en ansökan om expropriationstillstånd, eller

3. frågan om planarbete har avslutats, om ärendet om lov eller förhandsbesked avser en byggnad eller ett markområde som också omfattas av ett

• Sida 36
•  Original

påbörjat arbete för att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Om kommunen inte har avslutat planarbetet enligt första stycket 3 inom två år från det att ansökan om lov eller förhandsbesked kom in till byggnadsnämnden, ska dock ärendet om lov eller förhandsbesked avgöras utan dröjsmål.

103 § Om ett bygglov för en åtgärd tidigare har vägrats på grund av att ett tillstånd till expropriation har getts och det tillståndet har upphört att gälla, får en ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på grund av ett nytt expropriationstillstånd förrän tio år har förflutit från den dag då det första expropriationstillståndet gavs.

Innehåll i beslut

104 § Ett positivt förhandsbesked ska innehålla

1. en upplysning om att förhandsbeskedet endast gäller om bygglov för åtgärden söks inom två år efter det att beslutet om förhandsbesked fick laga kraft,

2. en upplysning om att förhandsbeskedet inte innebär att åtgärden får påbörjas, och

3. de villkor som behövs för att förhandsbeskedet ska vara förenligt med de förutsättningar som gäller för den kommande bygglovsprövningen.

105 § Ett beslut om bygglov, rivningslov eller marklov ska innehålla

1. en upplysning om vilken giltighetstid lovet har,

2. en upplysning om det ska finnas någon som är kontrollansvarig och i så fall vem eller vilka som är kontrollansvariga,

3. en upplysning om att åtgärden inte får påbörjas förrän lovet har börjat gälla enligt 114 § och byggnadsnämnden har gett ett startbesked enligt 10 kap.,

4. en upplysning om att en åtgärd som påbörjas innan beslutet fått laga kraft kan behöva återställas om beslutet ändras vid en överprövning, och

5. de villkor och upplysningar som följer av 73, 81, 82, 83, 84 eller 92 § eller behövs i övrigt.

Om ett bygglov avser nybyggnad eller tillbyggnad av en bostadsbyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan ska beslutet, om det inte kan anses obehövligt med hänsyn till bullersituationen, även innehålla beräknade värden för omgivningsbuller vid bostadsbyggnadens fasad och vid en uteplats om en sådan ska anordnas i anslutning till byggnaden.

106 § Om ett bygglov eller förhandsbesked avser en sådan åtgärd utanför detaljplan som anges i 4 kap. 2 § första stycket 3 a och som ska föregås av en bedömning i frågan om huruvida åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska byggnadsnämnden i beslutet redovisa sin bedömning i den frågan och de omständigheter som lagts till grund för bedömningen.

Bestämmelser om omständigheter som det ska tas hänsyn till vid bedömningen av om en åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan finns i föreskrifter meddelade i anslutning till 6 kap. miljöbalken.

• Sida 37
•  Original

107 § Om byggnadsnämnden tar ut en avgift för handläggningen av ett ärende om lov eller förhandsbesked, ska nämnden i sitt beslut om avgift redovisa hur avgiften har bestämts.

Expediering och kungörelse av beslut

108 § Ett beslut om lov eller förhandsbesked ska, tillsammans med en uppgift om vad den som vill överklaga beslutet måste göra, delges

1. sökanden och fastighetsägaren, och

2. dem som avses i 96 § första stycket 1 och som har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda.

Om delgivning är uppenbart obehövligt ska beslutet i stället skickas till dem som avses i första stycket.

Delgivning med sökanden får inte ske enligt någon av bestämmelserna i 34–38 eller 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932).

109 § Ett beslut om att ge lov eller positivt förhandsbesked ska kungöras genom ett meddelande om beslutet på kommunens anslagstavla.

I meddelandet ska beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt anges.

Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

110 § Det meddelande som kungörs enligt 109 § ska senast den dag då kungörandet sker skickas till

1. dem som avses i 96 § första stycket 1, om det inte är uppenbart att beslutet saknar betydelse för mottagaren, och

2. dem som har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda, om antalet inte är så stort att ett utskick skulle innebära större kostnader och besvär än vad som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med meddelandet.

Meddelanden enligt första stycket ska inte skickas till dem som ska delges eller få beslutet skickat till sig enligt 108 §.

111 § Om byggnadsnämndens beslut omfattas av ett beslut enligt 11 kap. 12 § om att länsstyrelsen ska pröva beslutet, ska byggnadsnämnden genast skicka beslutet till länsstyrelsen.

112 § Om byggnadsnämndens beslut om lov eller förhandsbesked avser ett sådant ärende som avses i 97 §, ska byggnadsnämnden genast skicka beslutet till Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Underrättelse till samfällighet

113 § En underrättelse enligt 94, 96, 98, 108 eller 110 § till en samfällighet ska ske på det sätt som följer av 5 kap. 33 §.

När lov börjar gälla

114 § Ett beslut om att ge bygglov, rivningslov eller marklov gäller omedelbart, även om det inte har fått laga kraft.

• Sida 38
•  Original

Byggnadsnämnden ska bestämma att beslutet ska gälla först när det har fått laga kraft, om det finns risk för att genomförandet av den åtgärd som lovet avser medför skador som inte kan återställas på

1. natur- eller kulturvärden, eller

2. totalförsvarets intressen inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar.

Giltighetstiden för lov

115 § Om inte annat följer av 39 eller 40 §, upphör ett beslut om bygglov, rivningslov eller marklov att gälla, om den åtgärd som lovet avser inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från den dag då beslutet fick laga kraft.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

2 §⁸

Om annat inte särskilt anges i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska en åtgärd som avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats genomföras så att åtgärden inte strider mot

1. det lov som har getts för åtgärden, eller

2. om åtgärden inte kräver lov, den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området.

Åtgärder som avses i 9 kap. 4– 4 c §§ får, trots första stycket 2, strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

En åtgärd som avses i 9 kap. 4 f § får, trots första stycket 2, strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Detsamma gäller en åtgärd som avser en altan som inte kräver lov enligt 9 kap. 2 §, om åtgärden

1. vidtas inom 3,6 meter från ett en- eller tvåbostadshus eller tillhörande komplementbostadshus, och

2. inte vidtas i anslutning till en byggnad eller inom ett bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §.

2 a §

Trots 2 § 2 får en åtgärd strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, förutom sådana bestämmelser om skyddsåtgärder som avses i

⁸ Senaste lydelse 2019:412.

• Sida 39
•  Original

4 kap. 12 § 1 eller 42 § första stycket 4 b, om åtgärden är

1. nybyggnad av

a) en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus, eller

b) ett komplementbostadshus,

2. tillbyggnad av

a) ett en- eller tvåbostadshus,

b) en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus, eller

c) ett komplementbostadshus,

3. inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus,

4. uppförande, flytt eller utökning av en mur eller ett plank, eller

5. uppförande, flytt eller utökning av en altan som tillsammans med övriga altaner på tomten inte upptar en markyta som är större än 50,0 kvadratmeter.

2 b §

Trots 2 § 2 får andra åtgärder än de som avses i 2 a § genomföras med en avvikelse från detaljplanen eller områdesbestämmelserna, om avvikelsen är liten och inte motverkar syftet med planen eller bestämmelserna.

3 §

En åtgärd får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked, om åtgärden kräver

En åtgärd får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked, om åtgärden omfattas av krav på

1. bygglov, marklov eller rivningslov, eller

1. bygglov, rivningslov eller marklov, eller

2. en anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 §.

Kravet på startbesked gäller även för en åtgärd med frivilligt lov enligt 9 kap. 52–54 §§, om sökanden har begärt ett startbesked för åtgärden.

6 §⁹

Byggherren ska se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg-

Byggherren ska se till att det finns en plan för kontrollen av en sådan

⁹ Senaste lydelse 2020:603.

• Sida 40
•  Original

eller rivningsåtgärd som avses i 3 § (kontrollplan) med uppgifter om

åtgärd som avses i 3 § (kontrollplan) med uppgifter om

1. vilka kontroller som ska göras och vad kontrollerna ska avse,

2. vem som ska göra kontrollerna,

3. vilka anmälningar som ska göras till byggnadsnämnden,

4. vilka arbetsplatsbesök som byggnadsnämnden bör göra och när besöken bör ske,

5. vilka byggprodukter som kan återanvändas och hur dessa ska tas om hand, och

6. vilket avfall som åtgärden kan ge upphov till och hur avfallet ska tas om hand, särskilt hur man avser att möjliggöra

a) materialåtervinning av hög kvalitet, och

b) avlägsnande och säker hantering av farliga ämnen.

6 a §

Byggnadsnämnden får i det enskilda fallet besluta att en kontrollplan inte behövs för enklare åtgärder.

14 §¹⁰

I fråga om sådana åtgärder som avses i 3 § ska byggnadsnämnden utan dröjsmål efter att lov har getts eller anmälan har kommit in kalla till ett sammanträde för tekniskt samråd, om

1. det krävs en kontrollansvarig enligt det som följer av 9 och 10 §§,

2. ett sådant samråd inte är uppenbart obehövligt, eller

3. byggherren har begärt ett sådant samråd.

Tekniskt samråd behövs inte för sådana åtgärder som avses i 9 kap. 4 a–4 c §§ eller för flyttning av en enstaka enkel byggnad, om byggnadsnämnden inte beslutar annat. Byggnadsnämnden får besluta att tekniskt samråd inte behövs för att flytta flera enkla byggnader.

En kallelse enligt första stycket ska vara skriftlig och skickas till byggherren och den eller dem som är kontrollansvariga. Kallelsen ska också skickas till dem i övrigt som enligt detta kapitel ska ges tillfälle att delta i samrådet eller som enligt byggnadsnämndens bedömning bör ges tillfälle att delta.

Kallelsen ska vara skriftlig och skickas till byggherren och den eller dem som är kontrollansvariga.

Kallelsen ska också skickas till dem i övrigt som enligt detta kapitel ska ges tillfälle att delta i samrådet eller som enligt byggnadsnämndens bedömning bör ges tillfälle att delta.

¹⁰ Senaste lydelse 2015:668.

• Sida 41
•  Original

18 §¹¹

Byggherren ska senast vid det tekniska samrådet till byggnadsnämnden lämna

1. ett förslag till en sådan kontrollplan som krävs enligt 6 §, samt

2. de tekniska handlingar som, utöver ansökningshandlingarna enligt 9 kap. 21 §, krävs för att byggnadsnämnden ska kunna pröva frågan om startbesked.

2. de tekniska handlingar som, utöver ansökningshandlingarna enligt 9 kap. 86 §, krävs för att byggnadsnämnden ska kunna pröva frågan om startbesked.

Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 32 b § har använts för projektering och byggherren önskar att startbesked med stöd av 25 a § ska ges utan att vissa krav ska prövas, ska byggherren senast vid det tekniska samrådet dessutom lämna en uppgift om vilket företag som har använts.

Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 67 § har använts för projektering och byggherren önskar att startbesked med stöd av 23 a § ska ges utan att vissa krav ska prövas, ska byggherren senast vid det tekniska samrådet dessutom lämna en uppgift om vilket företag som har använts.

Första stycket 1 gäller inte rivningsåtgärder, om byggnadsnämnden i det enskilda fallet har beslutat att det inte behövs någon kontrollplan.

Första stycket 1 gäller inte sådana åtgärder som byggnadsnämnden, med stöd av 6 a §, har beslutat att det inte behövs någon kontrollplan för.

23 §¹²

Byggnadsnämnden ska med ett startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § får påbörjas, om

Byggnadsnämnden ska med ett skriftligt startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § 1 får påbörjas, om

1. åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

2. ett bevis om att det finns ett färdigställandeskydd som avses i 16 § har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant skydd,

3. ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skyddsrum,

4. en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redovisning krävs enligt 23 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, och

5. de villkor som har uppställts enligt 4 kap. 14 § eller 9 kap. 37 a § är uppfyllda.

5. de villkor som har uppställts enligt 4 kap. 14 § eller 9 kap. 83 § är uppfyllda.

Vid anmälan som avser åtgärder enligt 9 kap. 4 a–4 c §§ ska byggnadsnämndens bedömning enligt första stycket endast omfatta det som anges i första stycket 1.

¹¹ Senaste lydelse 2022:1084. ¹² Senaste lydelse 2015:668.

• Sida 42
•  Original

25 a §

23 a §

13

Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 32 b § har använts för projektering vid nybyggnad av ett sådant bostadshus som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 9 § 4, ska startbesked ges utan prövning av om kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3 samt 4 § är uppfyllda. Detta gäller trots vad som föreskrivs i 23 § första stycket 1.

Om ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 67 § har använts för projektering vid nybyggnad av ett sådant bostadshus som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 9 § 4, ska startbesked enligt 23 § första stycket 1 ges utan prövning av om kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3 och 4 § är uppfyllda. Detta gäller trots det som sägs i 23 § första stycket 1.

23 b §

När byggnadsnämnden ger startbesked enligt 23 § för nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus, får nämnden samtidigt ge startbesked för en tillbyggnad efter en ansökan enligt 9 kap. 53 § eller för inredning av ytterligare en bostad efter en ansökan enligt 9 kap. 54 §.

23 c §

Byggnadsnämnden ska med ett skriftligt startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § 2 får påbörjas, om

1. åtgärden kan antas komma att uppfylla de tekniska egenskapskrav som gäller enligt 8 kap. 4–7 §§ och föreskrifter om tekniska egenskapskrav som har meddelats med stöd av denna lag, och

2. ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen ( 2006:545 ) om skyddsrum.

24 §¹⁴

I startbeskedet ska byggnadsnämnden

I ett startbesked ska byggnadsnämnden

1. fastställa den kontrollplan som ska gälla för åtgärderna enligt byggherrens förslag och det som kommit fram i det tekniska samrådet eller

¹³ Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 25 a § 2022:1084. ¹⁴ Senaste lydelse 2022:909.

• Sida 43
•  Original

annars i handläggningen av ärendet, med uppgift om vem eller vilka som är sakkunniga eller kontrollansvariga,

2. bestämma villkor för att få påbörja åtgärderna, om sådana villkor behövs,

3. bestämma villkor och ungefärlig tidpunkt för utstakning, om utstakning behövs,

4. bestämma vilka handlingar som ska lämnas till nämnden inför beslut om slutbesked,

5. ge upplysningar om krav enligt annan lagstiftning, i den mån sådana upplysningar behövs, och

6. ange vid vilken tidpunkt som åtgärderna får påbörjas om de enligt 9 kap. 36 eller 37 § inte får påbörjas direkt eller om beslutet om lov för åtgärderna enligt 42 a § inte får verkställas direkt.

6. ange vid vilken tidpunkt som åtgärderna får påbörjas om de enligt 9 kap. 81 eller 82 § inte får påbörjas direkt eller om beslutet om lov för åtgärderna enligt 9 kap. 114 § ska gälla först när det har fått laga kraft.

24 a §

Ett startbesked gäller omedelbart.

27 §

Efter ett startbesked enligt 23 § ska byggnadsnämnden minst en gång under arbetets gång besöka den plats där åtgärderna genomförs, om

Efter ett startbesked enligt 23 eller 23 c § ska byggnadsnämnden minst en gång under arbetets gång besöka den plats där åtgärderna genomförs, om

1. startbeskedet har föregåtts av ett tekniskt samråd, och

2. ett arbetsplatsbesök inte kan anses obehövligt. Ett arbetsplatsbesök ska alltid göras, om startbeskedet avser ett stort eller komplicerat byggprojekt eller om byggnadsnämnden och byggherren vid det tekniska samrådet har kommit överens om ett arbetsplatsbesök.

34 §¹⁵

Byggnadsnämnden ska med ett slutbesked godkänna att en eller flera åtgärder som avses i 3 § ska anses slutförda och, i fråga om byggåtgärder, att byggnadsverket får tas i bruk, om

Byggnadsnämnden ska med ett skriftligt slutbesked godkänna att en eller flera åtgärder som avses i 3 § ska anses slutförda och, i fråga om byggåtgärder, att byggnadsverket får tas i bruk, om

1. byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda,

2. byggherren har visat att denne har gett in en klimatdeklaration enligt lagen (2021:787) om klimatdeklaration för byggnader eller gjort sannolikt att det inte finns någon skyldighet att ge in en klimatdeklaration, och

3. nämnden inte har funnit skäl att ingripa enligt 11 kap.

¹⁵ Senaste lydelse 2021:788.

• Sida 44
•  Original

38 §

Om byggnadsnämnden enligt 23 b § har gett samtidiga startbesked för nybyggnad och för tillbyggnad eller för inredning av ytterligare en bostad, får nämnden även ge samtidiga slutbesked för åtgärderna.

39 §

Ett slutbesked gäller omedelbart.

11 kap.

20 §¹⁶

Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga den som äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande).

Byggnadsnämnden får förelägga den som äger en fastighet eller ett byggnadsverk att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande), när det på fastigheten eller i fråga om byggnadsverket har vidtagits en åtgärd

1. i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, eller

2. med stöd av ett bygglov, rivningslov eller marklov, om lovet har ändrats eller upphävts genom en dom eller ett beslut som har fått laga kraft.

Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det har förflutit mer än tio år från överträdelsen.

Den tioårsgräns som anges i andra stycket gäller inte om överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål.

34 a §¹⁷

Om byggnadsnämnden bedömer att ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 32 b § vid projekteringen har gjort en uppenbar felbedömning av kraven i 8 kap. 1 § 1 eller 3 eller 4 §, ska nämnden underrätta den som har certifierat företaget om detta. Detsamma gäller om byggnadsnämnden bedömer att företaget är olämpligt för sin uppgift av något annat skäl.

Om byggnadsnämnden bedömer att ett certifierat byggprojekteringsföretag som avses i 9 kap. 67 § vid projekteringen har gjort en uppenbar felbedömning av kraven i 8 kap. 1 § 1 eller 3 eller 4 §, eller bedömer att företaget av något annat skäl är olämpligt för sin uppgift, ska nämnden underrätta den som har certifierat företaget om detta.

¹⁶ Senaste lydelse 2011:335. ¹⁷ Senaste lydelse 2022:1084.

• Sida 45
•  Original

12 kap.

8 §¹⁸

Byggnadsnämnden får ta ut avgifter för

1. beslut om planbesked, förhandsbesked, villkorsbesked, startbesked, slutbesked och ingripandebesked,

1. beslut om planbesked, förhandsbesked, startbesked, slutbesked och ingripandebesked,

2. beslut om lov,

3. tekniska samråd,

4. slutsamråd,

5. arbetsplatsbesök och andra tillsynsbesök på byggarbetsplatsen,

6. upprättande av nybyggnadskartor,

7. framställning av arkivbeständiga handlingar,

8. expediering och kungörelse enligt 9 kap. 41–41 b §§, och

8. expediering och kungörelse enligt 9 kap. 108–112 §§, och

9. andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.

8 a §¹⁹

Om en avgift tas ut för handläggningen av ett ärende om förhandsbesked enligt 8 § 1, 8 eller 9 eller ett ärende om lov enligt 8 § 2, 8 eller 9, ska avgiften reduceras med en femtedel för varje påbörjad vecka som en tidsfrist enligt 9 kap. 27 § första stycket överskrids. Avgiften ska dock inte reduceras om tidsfristen överskrids på grund av ett beslut enligt 9 kap. 28 §.

Om en avgift tas ut för handläggningen av ett ärende om förhandsbesked enligt 8 § 1, 8 eller 9 eller ett ärende om lov enligt 8 § 2, 8 eller 9, ska avgiften reduceras med en femtedel för varje påbörjad vecka som en tidsfrist enligt 9 kap. 99 § första stycket överskrids. Avgiften ska dock inte reduceras om tidsfristen överskrids på grund av ett beslut enligt 9 kap. 102 §.

Om en avgift enligt 8 § 1, 3 eller 9 tas ut för handläggningen av en anmälan för en åtgärd som avses i 9 kap. 16 §, ska avgiften reduceras med en femtedel för varje påbörjad vecka som en tidsfrist enligt 9 kap. 45 § första stycket överskrids.

Om en avgift enligt 8 § 1, 3 eller 9 tas ut för handläggningen av en anmälan för en åtgärd som avses i 9 kap. 55 §, ska avgiften reduceras med en femtedel för varje påbörjad vecka som en tidsfrist enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 a § överskrids.

9 §

Byggnadsnämnden får ta ut en planavgift för att täcka programkostnader och kostnader för andra åtgärder som behövs för att upprätta eller ändra detaljplaner eller områdesbestämmelser, om

1. nämnden ger bygglov för nybyggnad eller ändring av en byggnad, och

2. den fastighet som bygglovet avser har nytta av planen eller områdesbestämmelserna.

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska

¹⁸ Senaste lydelse 2018:1136. ¹⁹ Senaste lydelse 2018:1136.

• Sida 46
•  Original

också tilllämpas på en anläggning som kräver bygglov enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §.

också tillämpas på en anläggning som omfattas av krav på bygglov.

13 kap.

2 §²⁰

Kommunala beslut enligt denna lag får inte överklagas i den del de avser

1. avbrytande av ett planarbete,

2. planbesked enligt 5 kap. 2 §,

3. andra frågor om gatukostnader än de som avses i 1 § 6,

4. villkorsbesked enligt 9 kap. 19 §,

5. förlängd handläggningstid enligt 9 kap. 27 §,

4. förlängd handläggningstid enligt 9 kap. 99 §,

6. behovet av kontrollansvarig, särskilt sakkunnig, tekniskt samråd eller slutsamråd,

5. behovet av kontrollplan, kontrollansvarig, särskilt sakkunnig, tekniskt samråd eller slutsamråd,

7. ingripandebesked enligt 11 kap. 7 §, eller

6. ingripandebesked enligt 11 kap. 7 §, eller

8. en fråga som redan är avgjord genom en detaljplan, områdesbestämmelser eller ett förhandsbesked.

7. en fråga som redan är avgjord genom en detaljplan, områdesbestämmelser eller ett förhandsbesked.

Att tvister rörande gatukostnader prövas av mark- och miljödomstol framgår av 15 kap. 10 §.

Beslut enligt 3 kap. 9 § andra stycket eller 5 kap. 11 a § tredje stycket om huruvida en betydande miljöpåverkan kan antas får inte överklagas särskilt.

5 §

Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 11 § att helt eller i en viss del upphäva kommunens beslut om detaljplan, områdesbestämmelser, lov eller förhandsbesked får överklagas hos regeringen.

Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 11 § att helt eller i en viss del upphäva kommunens beslut om detaljplan, områdesbestämmelser, lov eller förhandsbesked får överklagas hos regeringen. Länsstyrelsens beslut att inte upphäva kommunens beslut, helt eller i en viss del, får inte överklagas.

7 §

Om ett ärende som har överklagats hos en mark- och miljödomstol rör en fråga som har särskild betydelse för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk el-

Om ett ärende som har överklagats hos en mark- och miljödomstol rör en fråga som har särskild betydelse för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk el-

²⁰ Senaste lydelse 2021:785.

• Sida 47
•  Original

ler Försvarets radioanstalt, ska domstolen överlämna målet till regeringen för prövning.

ler Försvarets radioanstalt och domstolen inte kan avgöra målet utan att pröva frågan, ska domstolen överlämna målet till regeringen för prövning.

14 §

Ett beslut om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds- eller säkerhetsområden som avses i 9 kap. 13 § får överklagas av

Ett beslut om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds- eller säkerhetsområden som avses i 4 kap. 42 § första stycket 4 a får överklagas av

1. Transportstyrelsen, om beslutet rör en civil flygplats,

2. Strålsäkerhetsmyndigheten, om beslutet rör en kärnkraftsreaktor eller annan kärnteknisk anläggning, och

3. Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i andra fall än de som anges i 1 och 2.

16 §²¹

Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 2 a, 3, 5, 5 a och 6 §§ finns i 43–47 §§förvaltningslagen (2017:900).

Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 43–47 §§förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.

Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt 9 kap. 41 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Post- och

Inrikes Tidningar.

Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt 9 kap. 108 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts på kommunens anslagstavla.

14 kap.

6 §

Om marklov vägras med stöd av 9 kap. 35 § första stycket 2 eller 3, har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som det vägrade marklovet medför.

Om marklov vägras med stöd av 9 kap. 77 § 2 eller 3, har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som det vägrade marklovet medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om det vägrade marklovet innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av fastigheten.

²¹ Senaste lydelse 2018:845.

• Sida 48
•  Original

7 §

Om en detaljplan eller områdesbestämmelser innehåller ett rivningsförbud eller om ett rivningslov vägras enligt 9 kap. 34 §, har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som rivningsförbudet eller det vägrade rivningslovet medför.

Om en detaljplan eller områdesbestämmelser innehåller ett rivningsförbud eller om ett rivningslov vägras enligt 9 kap. 76 §, har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som rivningsförbudet eller det vägrade rivningslovet medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om den skada som rivningsförbudet eller det vägrade rivningslovet medför är betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten.

11 §²²

Om kommunen i områdesbestämmelser för ett område som avses i 9 kap. 13 § inför en bestämmelse om vegetation eller om markytans utformning eller höjdläge, har den som äger en fastighet som berörs av bestämmelsen rätt till ersättning av kommunen för den skada som bestämmelsen medför.

Om kommunen i områdesbestämmelser för ett område som avses i 4 kap. 42 § första stycket 4 a inför en bestämmelse om vegetation eller om markytans utformning eller höjdläge, har den som äger en fastighet som berörs av bestämmelsen rätt till ersättning av kommunen för den skada som bestämmelsen medför.

Rätten till ersättning gäller dock endast om bestämmelsen innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

14 §²³

Kommunen är skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för

1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller

2. annat än enskilt byggande. Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte om bygglov ges enligt 9 kap. 32 a § första stycket.

Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller inte om bygglov ges enligt 9 kap. 65 § första stycket och huvudmannen inte är ett offentligt organ.

²² Senaste lydelse 2011:335. ²³ Senaste lydelse 2014:900.

• Sida 49
•  Original

Lydelse enligt prop. 2024/25:132 Föreslagen lydelse

16 kap.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad,

2. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § 2 ska tillämpas också på skyltar och ljusanordningar,

3. vad som krävs för att ett byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§,

2. vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§,

4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad,

3. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad,

5. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad,

4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad,

6. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 6 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus när detta behövs till följd av Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen,

5. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 6 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus när detta behövs till följd av Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen,

7. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 11 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus, och

6. att krav enligt 8 kap. 4 § första stycket 11 trots 8 kap. 5 § alltid ska uppfyllas i fråga om andra byggnader än bostadshus, och

8. vad som krävs för att en studentbostad ska uppfylla kravet i 8 kap. 6 § andra stycket och sådana undantag från det kravet som det finns särskilda skäl för.

7. vad som krävs för att en studentbostad ska uppfylla kravet i 8 kap. 6 § andra stycket och sådana undantag från det kravet som det finns särskilda skäl för.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §²⁴

Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan krävs för vissa åtgärder enligt 9 kap. 16 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan krävs för vissa åtgärder enligt 9 kap. 55 §.

²⁴ Senaste lydelse 2018:1136.

• Sida 50
•  Original

8 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om byggnadsnämndens handläggning av anmälningsärenden och om utformning av beslut i sådana ärenden.

9 §²⁵

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1. föreskrifter om funktionskontrollanter enligt 8 kap. 25 §,

2. föreskrifter om vad som i fråga om kunskap, erfarenhet och certifiering krävs av sådana byggprojekteringsföretag, kontrollansvariga och sakkunniga som avses i 9 kap. 32 b § och 10 kap.

2. föreskrifter om vad som i fråga om kunskap, erfarenhet och certifiering krävs av sådana byggprojekteringsföretag, kontrollansvariga och sakkunniga som avses i 9 kap. 67 § och 10 kap.,

3. de föreskrifter i övrigt om kontrollansvariga och sakkunniga som behövs utöver bestämmelserna i 10 kap. 9–13 §§, och

4. föreskrifter om vilka bostadshus som ska omfattas av 9 kap. 32 b och 32 c §§ och 10 kap. 25 a §.

4. föreskrifter om vilka bostadshus som ska omfattas av 9 kap. 67 och 68 §§ och 10 kap. 23 a §.

13 a §²⁶

Om tillströmningen av asylsökande eller personer som ansöker om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har varit eller kan väntas bli särskilt omfattande och det är nödvändigt för att snabbt kunna anordna boenden för sådana utlänningar, eller för personer som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller som har uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd och som inte är folkbokförda här i landet, får regeringen meddela föreskrifter om undantag från

1. kraven på att hänsyn ska tas till allmänna intressen vid lokalisering av bebyggelse enligt 2 kap. 6, 9 och 10 §§,

2. kraven på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader enligt 8 kap. 9–12 §§,

3. kraven på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap. 2 och 10–13 §§, och

3. kraven på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap., och

4. bestämmelserna om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder i 10 kap. 2–4 §§.

Sådana föreskrifter om undantag ska vara proportionella i förhållande till de intressen som de bestämmelser som anges i första stycket 1–4 avser att skydda och främja. Föreskrifterna får endast avse åtgärder för ändring av byggnadsverk eller nybyggnad av enkla byggnadsverk och avse åtgärder som pågår under högst tre år.

²⁵ Senaste lydelse 2022:1084. ²⁶ Senaste lydelse 2022:296.

• Sida 51
•  Original

13 b §²⁷

Om spridningen av en samhällsfarlig sjukdom innebär en påtaglig risk för att lokalerna för hälso- och sjukvård inte räcker till, och om det behövs för att nödvändiga åtgärder snabbt ska kunna vidtas, får regeringen meddela föreskrifter om tidsbegränsade undantag från

1. kraven på att hänsyn ska tas till allmänna intressen enligt 2 kap. 6, 9 och 10 §§,

2. kraven på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader enligt 8 kap. 9–12 §§,

3. kraven på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap. 2 och 10–13 §§, och

3. kraven på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap., och

4. bestämmelserna om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder i 10 kap. 2–4 §§.

Föreskrifterna om undantag ska vara proportionella i förhållande till de intressen som de bestämmelser som anges i första stycket avser att skydda och främja.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

3. Bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser om undantag från krav på lov, som har meddelats med stöd av upphävda 9 kap. 7, 10 eller 11 §, ska fortsätta att gälla, dock längst till utgången av november 2027.

4. Bestämmelserna i 9 kap. 65 § gäller inte inom områden som omfattas av en stadsplan eller byggnadsplan som avses i punkten 5 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen (2010:900).

²⁷ Senaste lydelse 2020:253.

• Sida 52
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:267) om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs att lagen (2017:267) om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ska utgå.

• Sida 53
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 2 d §, 24 kap. 6 § och 26 kap. 9 a §miljöbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

2 d §¹

Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 2 § besluta villkor i fråga om omgivningsbuller enbart på grund av en bostadsbyggnad i omgivningen, om

1. bostadsbyggnaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts beräknade bullervärden, och

2. villkoren skulle innebära strängare krav avseende omgivningsbuller än vad som följer av dessa värden.

Trots första stycket får villkor som innebär strängare krav beslutas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.

Sådana komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a §plan- och bygglagen får aldrig föranleda villkor i fråga om omgivningsbuller.

Sådana komplementbostadshus som avses i plan- och bygglagen får aldrig föranleda villkor i fråga om omgivningsbuller.

24 kap.

6 §²

Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av 5 § meddela skärpta villkor i fråga om omgivningsbuller enbart på grund av att det sedan tillståndet gavs eller senast ändrades har tillkommit en ny bostad i omgivningen, om

1. bostaden ingår i ett område med detaljplan eller omfattas av ett bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) och det i planbeskrivningen till planen eller i lovet har angetts beräknade bullervärden, och

2. omgivningsbullret från verksamheten inte överskrider dessa värden. Trots första stycket får skärpta villkor meddelas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.

Sådana komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a §plan- och bygglagen får aldrig föranleda skärpta villkor i fråga om omgivningsbuller.

Sådana komplementbostadshus som avses i plan- och bygglagen får aldrig föranleda skärpta villkor i fråga om omgivningsbuller.

¹ Senaste lydelse 2018:1407. ² Senaste lydelse 2018:1407.

• Sida 54
•  Original

26 kap.

9 a §³

I fråga om omgivningsbuller vid en bostadsbyggnad får tillsynsmyndigheten inte besluta om förelägganden eller förbud om det i planbeskrivningen till detaljplanen eller i bygglovet enligt plan- och bygglagen (2010:900) har angetts beräknade bullervärden och omgivningsbullret inte överskrider dessa värden.

Trots första stycket får förelägganden eller förbud beslutas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det.

Förelägganden eller förbud får dock aldrig beslutas i fråga om omgivningsbuller vid ett sådant komplementbostadshus som avses i 9 kap. 4 a §plan- och bygglagen.

Förelägganden eller förbud får dock aldrig beslutas i fråga om omgivningsbuller vid sådana komplementbostadshus som avses i plan- och bygglagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för handläggning och prövning av mål och ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

³ Senaste lydelse 2014:901.

• Sida 55
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning

dels att 10 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 5 § ska lyda ”Skyltar, ljusanordningar m.m.”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §¹

Bestämmelserna i 6–9 §§ gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

Bestämmelserna

gäller inte heller sådana åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt 9 kap. 7 § första stycket plan- och bygglagen (2010:900) .

Bestämmelserna i 6–9 §§ gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för handläggning och prövning av mål och ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

¹ Senaste lydelse 2010:916.

• Sida 56
•  Original

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:227) om färdigställandeskydd

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2014:227) om färdigställandeskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §¹

Ett färdigställandeskydd ska finnas vid en

1. nybyggnad, och

2. tillbyggnad eller åtgärd som är anmälningspliktig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:900), om det finns behov av ett sådant skydd.

Ett färdigställandeskydd behövs dock inte, om åtgärden enligt 9 kap. 4–4 c §§plan- och bygglagen inte kräver bygglov.

Ett färdigställandeskydd behövs dock inte för byggnad eller tillbyggnad, om åtgärden inte omfattas av krav på bygglov enligt 9 kap. plan- och bygglagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för handläggning och prövning av mål och ärenden om färdigställandeskydd som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

¹ Senaste lydelse 2015:669.

• Sida 57
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 19 januari 2017 att en särskild utredare skulle utreda och lämna förslag på hur översiktsplaneringen kan utvecklas för att bl.a. underlätta efterföljande planering (dir. 2017:6). Utredningen antog namnet Översiktsplaneutredningen. Regeringen beslutade den 5 juli 2018 att utöka uppdraget till att även omfatta frågan om hur verkställbarhet av bygglov, rivningslov och marklov kan regleras för att på bästa sätt tillgodose behovet av effektivitet i byggprocessen samtidigt som ett ändamålsenligt skydd för bl.a. natur- och kulturvärden uppnås och grundläggande krav på rättssäkerhet uppfylls. Utredningen skulle även omfatta en översyn av angränsande bestämmelser och föreslå författningsändringar som behövs för att göra regleringen mer överskådlig (dir. 2018:62). Översiktsplaneutredningen överlämnade i december 2018 delbetänkandet Verkställbarhet av beslut om lov (SOU 2018:86). En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1 och delbetänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (LI2023/01367).

Regeringen beslutade den 23 januari 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en systematisk översyn av regelverket för bl.a. bygglov i syfte att skapa ett enklare, effektivare och mer ändamålsenligt regelverk som samtidigt säkerställer allmänna och enskilda intressen och ett långsiktigt hållbart byggande av bl.a. bostäder (dir. 2020:4). Utredningen antog namnet Bygglovsutredningen. I juni 2021 överlämnade utredningen betänkandet Ett nytt regelverk för bygglov (SOU 2021:47). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4 och betänkandets lagförslag finns i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (LI2023/00078).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att fler åtgärder bör bli bygglovsbefriade (bet. 2015/16:CU1 punkt 8, rskr. 2015/16:79). Genom förslagen i avsnitt 4.5–4.7 anser regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Riksdagen har även tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om undantag från kraven på bygglov och anmälan för takfönster och takkupor, komplementbostadshus och obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179). Tillkännagivandet behandlas i avsnitt 4.5.2, 4.5.3, 4.5.5 och 4.15. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 februari 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.1, 4.2, 4.5.1–4.5.5, 4.6.1–4.6.5, 4.16.1, 4.16.2, 5.1– 5.4, 5,15, 5.16, 6.11 och 9.2 och i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissens förslag har tidpunkten för ikraftträdande ändrats från den 1 oktober 2025 till den 1 december 2025. Ändringen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att

• Sida 58
•  Original

Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över ändringen. I förhållande till lagrådsremissen har också vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4. Ett tydligare regelverk om bygglov

4.1. Behovet av ett nytt och omarbetat kapitel om lov i plan- och bygglagen

Regeringens förslag: Ett nytt kapitel om bygglov m.m. (9 kap.) i plan- och bygglagen ska ersätta det nuvarande 9 kap. Kapitlet får en delvis ny struktur och ska innehålla bestämmelser om bl.a.

1. krav på bygglov, rivningslov och marklov,

2. förhandsbesked,

3. förutsättningar och villkor för lov och förhandsbesked,

4. handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Riksdagens ombudsmän, Ronneby kommun, Sveriges Arkitekter och Villaägarnas riksförbund är positiva till att det införs ett nytt 9 kap. i plan- och bygglagen och till den föreslagna strukturen.

I princip alla remissinstanser, bl.a. Statens centrum för arkitektur och design, Byggföretagen, Byggherrarna i Sverige AB, Fastighetsägarna

Sverige, Göteborgs, Haninge och Malmö kommuner, länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län, Sveriges Kommuner och Regioner, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Sveriges Arkitekter och Tillväxtverket, delar utredningens bedömning av reformbehovet och är positiva till att ett nytt regelverk tas fram i syfte att skapa enklare och mer förutsebara regler med färre undantag.

Många av remissinstanserna är även positiva till de utgångspunkter som utredningen menar ska vara styrande för utformningen av lov- och anmälningsplikten. Exempelvis delar Byggföretagen, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarsmakten, Länsstyrelsen i Västra Götalands län,

Statens geotekniska institut, Sveriges Arkitekter, Trä- och möbelföretagen, Villaägarnas riksförbund, Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) utredningens bedömning att lovplikten bör vara områdesdifferentierad. Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) delar bedömningen att regleringen i första hand bör utformas så att de materiella reglerna får ökad genomslagskraft samt att lov- och anmälningsplikten bör vara utformad så att en åtgärd antingen prövas på förhand eller i efterhand genom tillsyn. Sveriges geologiska undersökning och Svenska byggnadsvårdsföreningen med flera instämmer i att frågor som prövas genom andra regelverk inte ska prövas genom bygglagstiftningen, utan ska prövas av den myndighet som har rätt kompetens.

• Sida 59
•  Original

Enligt många remissinstanser, bl.a. Statens centrum för arkitektur och design, DHR Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, Försvarets radioanstalt, Riksdagens ombudsmän, Gotlands, Kramfors, Lidingö, Malmö,

Ronneby och Åre kommuner, länsstyrelserna i Jönköpings, Skåne, Stockholms, Västernorrlands och Västra Götalands län, Sveriges Kommuner och Regioner, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) och Östersunds tingsrätt (mark- och miljödomstolen), leder en övergång från förprövning till prövning genom tillsyn i efterhand inte till en effektivare, enklare och mer rättssäker handläggning, och inte heller till ett långsiktigt hållbart byggande. De menar att det inte är ändamålsenligt att plan- och bygglagens grundläggande krav, såsom anpassning till omgivningen, varsamhet, och krav på byggnadsverk endast ska bevakas genom tillsyn i så stor utsträckning som föreslås. De framhåller att det i praktiken är mycket svårt för byggnadsnämnden att genom tillsyn i efterhand hävda exempelvis kraven på en god helhetsverkan och en god form-, färg- och materialverkan.

De menar att förprövning generellt sett är mer effektivt än efterhandsprövning, och att tillsyn ofta är mer resurskrävande. De anser även att det redan i dag finns stora brister i kommunernas tillsyn och att en ökad kommunal tillsyn behöver finansieras.

Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Icomos, Länsstyrelsen i Västra

Götalands län, Riksantikvarieämbetet, Ronneby och Stockholms kommuner, Statens fastighetsverk, Statens konstråd och Svenska byggnadsvårdsföreningen, framhåller särskilt att kulturvärden som inte går att återskapa riskerar att gå förlorade.

Några remissinstanser, bl.a. Statens centrum för arkitektur och design,

Boverket, länsstyrelserna i Skåne och Västra Götalands län, Statens fastighetsverk, Statens konstråd, Sveriges Arkitekter och Sveriges byggnadsvårdsförening, framhåller att krav på lov är ett viktigt instrument för samhället att värna och utveckla arkitektoniska och estetiska värden, framför allt i den dialog som sker mellan sökanden och byggnadsnämndens handläggare i ett ärende, och att förslagen minskar möjligheterna att nå målen i Politik för gestaltad livsmiljö (prop. 2017/18:110) och miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

Flera remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän och Sundbybergs kommun, framhåller att en slopad förprövning även innebär mindre förutsägbarhet och större risker för enskilda. De menar att den enskilde behöver själv förstå vilka krav som ställs i plan- och byggregelverket, och tillsyn i efterhand kan leda till att den enskilde tvingas riva och återställa åtgärder av stora ekonomiska värden.

Några remissinstanser, bl.a. Kungliga Tekniska högskolan, länsstyrelserna i Västernorrlands och Västra Götalands län, Sveriges Kommuner och Regioner, Kramfors, Nacka och Ronneby kommuner, SmåKom och

Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), ifrågasätter lovpliktens differentiering utifrån om ett område omfattas av en detaljplan eller inte, eftersom många tätbebyggda områden inte är planlagda och större lovfria åtgärder i sådana områden kan medföra stor omgivningspåverkan. Några remissinstanser, bl.a. Båstads kommun, Kungliga Tekniska högskolan, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Svenska byggnadsvårdsföreningen och Sveriges Arkitekter, framhåller att ett alternativ kan vara att differentiera lovplikten utifrån sammanhållen bebyggelse. Kramfors och Ronneby kommuner anser att den utökade lovplikten kan kopplas till

• Sida 60
•  Original

begreppet tätort. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att lovplikten i större utsträckning bör utgå ifrån olika områdens bebyggelsemässiga förutsättningar i form av täthet, antal byggnadsverk och åtgärdens omgivningspåverkan. Åre kommun anser att lovplikten ska ta större hänsyn till behovet av landsbygdsutveckling och vara betydligt lägre i glesbebyggda områden. Statens geotekniska institut anser att utökad lovplikt även ska gälla i områden med förutsättningar för naturolyckor såsom ras och skred, erosionsutsatta områden och områden som riskerar att översvämmas, medan Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser att en utökad lovplikt ska gälla i särskilt skyddsvärda områden av klimatskäl.

Några remissinstanser, bl.a. Gävle, Göteborgs, Malmö och Stockholms kommuner och Skogsstyrelsen, anser att föreslagna regler måste omarbetas för att bli mer lättillgängliga, exempelvis är systematiken med dels grundbestämmelser om lovplikt dels en utökad lovplikt i vissa områden komplicerad, och paragraferna är långa och har svårtydda hänvisningar till andra stycken och paragrafer.

Skälen för regeringens förslag

En första utgångspunkt är att regelverket bör göras enklare, tydligare, effektivare och mer ändamålsenligt

Effektiviteten i lovregelverket har stor betydelse för bl.a. kommuner, byggherrar och andra enskilda samt för plan- och byggprocessen som helhet. Regelverket behöver vara enkelt, effektivt och ändamålsenligt, samtidigt som det säkerställer angelägna allmänna och enskilda intressen och ett långsiktigt hållbart byggande av bl.a. bostäder.

I förarbetena till såväl den äldre plan- och bygglagen (1987:10), som den nuvarande plan- och bygglagen (2010:900) framgår att syftet med bygglovsplikten är att byggnadsnämnden ska kunna bedöma om en planerad åtgärd är lämplig i sitt lokala sammanhang och förenlig med bestämmelser om allmänna och enskilda intressen i fråga om åtgärdens lokalisering, placering, utformning, användning och påverkan på omgivningen. Av det följer att det är möjligt att avstå från prövning när varken samhällets intressen eller grannars rätt träds för när.

Betydande regelförenklingar i plan- och bygglagstiftningen är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen vill fortsätta det tidigare påbörjade arbetet med att utöka antalet åtgärder som kan utföras utan krav på bygglov och som kan tillåtas utan hinder i detaljplan och områdesbestämmelser, i syfte att underlätta att fler bostäder kan skapas och att öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas. Enligt regeringens bedömning finns det förutsättningar att göra stora förenklingar i det nuvarande regelverket, vilket även utredningen föreslår. En sådan utveckling av regelverket ligger även i linje med det som riksdagen har tillkännagett för regeringen (bet. 2015/16:CU1 punkt 8, rskr. 2015/16:79 och bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179).

Ambitionen om ett enklare regelverk handlar på ett övergripande plan om att färre regler ska vara är tillämpliga på åtgärderna utifrån den övergripande tanken om att kraven på lov – och kraven för att få lov – inte ska vara mer omfattande än nödvändigt för att säkerställa det allmännas och grannars intressen.

• Sida 61
•  Original

Genomförandet av förenklingar i regelverket handlar i praktiken om avvägningar, eftersom det som är enkelt och effektivt inte alltid är ändamålsenligt och inte heller alltid säkerställer angelägna allmänna och enskilda intressen. Det kan exempelvis sägas vara enkelt att ha en väldigt begränsad lovplikt, vilket samtidigt inte är ändamålsenligt i förhållande till exempelvis grannars eller totalförsvarets intressen. Det kan också sägas vara lagtekniskt enkelt att ha en mycket omfattande lovplikt, men inte särskilt effektivt.

Reglerna som sådana bör även vara enkla att förstå, respektera och tillämpa. Det innebär att regleringen exempelvis inte ska vara för omfattande, inte för juridiskt komplicerad och inte för teknisk, inte minst eftersom de flesta av de som förväntas förstå och tillämpa regleringen antingen är enskilda eller handläggare utan juridik- eller arkitektkompetens. Närmare handlar det bl.a. om en lättförståelig struktur av regelverket, att bedömningsutrymmet så långt som möjligt begränsas, att termer och uttryck definieras på ett sätt som är förankrat i användning och språkbruk, att undantag – och undantag från undantag – används mer restriktivt samt att kraven differentieras i större utsträckning både beroende på vilken typ av åtgärd det handlar om och beroende på inom vilket område åtgärden avses vidtas.

Vid utformandet av en enkel, effektiv och ändamålsenlig reglering måste även hänsyn tas till det allmännas tillgängliga resurser och kompetens för att kunna tillämpa regleringen på avsett sätt. När det gäller lovplikten bör regelverket vara utformat så att byggnadsnämnderna och rättsväsendet kan använda sina resurser för sådana prövningar som har stor betydelse utifrån samhällets perspektiv.

För att vara enkel och effektiv bör en reglering vidare så långt som möjligt stödja digital överföring av information i samhällsbyggnadsprocessen och på sikt och i förekommande fall även vara förenlig med teknik för automatisering inom offentlig förvaltning. I praktiken innebär det bl.a. att termer så långt som möjligt ska vara fria från bedömningar och att beräkningar av areor, avstånd m.m. så långt som möjligt ska kunna göras ”matematiskt”. Det kan skapa utrymme för såväl byggnadsnämnden som överinstanserna att fokusera på de delar i lovprocessen som kräver professionella avvägningar och därigenom genererar kvalitet i den bebyggda miljön.

Krav på en enkel och effektiv reglering får dock aldrig tillåtas helt stå i vägen för bestämmelser som kan vara nödvändiga för att nå det eftersträvade syftet när det gäller avvägningen mellan de allmänna och enskilda intressen som gör sig gällande i den plan- och byggrättsliga regleringen.

Några remissinstanser, bl.a. Gävle kommun, anser att utredningens förslag är lagtekniskt komplicerat. Regeringen har i delar omarbetat förslagen, med bl.a. fler rubriker, en tydligare ordningsföljd för huvudregler och undantag, samt färre rena paragrafhänvisningar.

Enligt regeringens bedömning innebär förslagen sammanfattningsvis en rimlig balans mellan det som är enkelt, effektivt och ändamålsenligt. Särskild vikt har lagts vid att regleringen ska göra det lättare för den enskilde – och det allmänna – att göra rätt. Tillämpningen av regelverket kan även underlättas genom vägledning från Boverkets sida, på samma sätt som sker i dag.

• Sida 62
•  Original

En andra utgångspunkt är att lovplikt och anmälningsplikt bör utformas utifrån de materiella krav som åtgärderna ska uppfylla

En tillstånds- och anmälningsplikt har i princip inte något rättsligt värde i sig, utan måste i första hand syfta till att säkerställa den materiella rättens genomslag. En tillståndsplikt möjliggör således en förprövning av åtgärden i fråga utifrån de allmänna och enskilda intressen som ligger till grund för den materiella regleringen. Även anmälningsplikten bidrar till säkerställandet av den materiella rätten, genom att det allmänna uppmärksammas på åtgärder som avses vidtas och ges möjlighet att pröva och eventuellt också ingripa mot dem.

Lovplikten, och även anmälningsplikten, bör i första hand styras av hur viktigt det är att det allmänna får möjlighet att förpröva en viss åtgärd eller ingripa mot den i syfte att nå ett förverkligande av den materiella rätten, dvs. av de allmänna och enskilda motstående intressen som regleras i plan- och bygglagen och som gör sig gällande i det aktuella ärendet. Prövningen kan – trots att den är offentligrättslig till sin natur – i förekommande fall innefatta endast motstående enskilda intressen, vilken då mer får karaktären av ”tvistlösning” mellan enskilda. I sammanhanget är det också viktigt att konstatera att allmänna och enskilda intressen kan vara två sidor av samma mynt; exempelvis kan en grundvattentäkt eller en värdefull kulturmiljö vara ytterst viktig för såväl den enskilde som det allmänna.

Sammanfattningsvis måste en ny lov- och anmälningspliktsreglering bygga på ett ställningstagande till den omgivningspåverkan, i bred bemärkelse, som olika åtgärder kan tänkas generera. Det innefattar bl.a. hur frekventa åtgärderna är, var de vidtas (exempelvis inom eller utanför detaljplanelagt område) och om åtgärderna är möjliga att återställa eller om de kan orsaka irreparabla skador. Denna potentiella påverkan får sedan ligga till grund för utformningen av lov- och anmälningsplikten, allt för att få till stånd en enkel, effektiv och ändamålsenlig förprövning. Lovplikten måste också korrespondera med de materiella kraven på ett sådant sätt att lovplikten inte bara gäller för åtgärder som det ändå inte går att bevilja lov för.

En tredje utgångpunkt är att lovplikten bör vara områdesdifferentierad

En åtgärds påverkan på sin omgivning är generellt olika beroende på vilken omgivning, vilket område, den vidtas i. Förslagen innehåller således bl.a. krav på lov för åtgärder som vidtas nära grannens tomt eller fastighet eftersom sådana åtgärder generellt orsakar mer påverkan på grannens intressen än åtgärder som vidtas längre från gränsen (avsnitt 4.7) samt krav på lov för åtgärder som vidtas inom värdefulla områden eftersom åtgärder inom sådana områden generellt genererar en större påverkan på de värden som ska skyddas (avsnitt 4.9).

Mot bakgrund av att åtgärder som vidtas i ett detaljplanelagt område generellt sett riskerar att orsaka en större omgivningspåverkan än om de vidtas utanför ett sådant område har utredningen föreslagit att lovplikten för vissa åtgärder ska differentieras beroende på om de ska vidtas i ett område som omfattas av en detaljplan eller inte. Förslaget kritiserades redan under utredningsarbetet av bl.a. Sveriges Kommuner och Regioner, och några remissinstanser har upprepat kritiken i sitt remissvar. Kritiken går i huvudsak ut på att en differentiering utifrån detaljplanelagt område

• Sida 63
•  Original

är för oprecis eftersom det runt om i Sverige finns tätbebyggelse även i områden som inte omfattas av detaljplan och där åtgärders omgivningspåverkan i princip är densamma som i områden som omfattas av en detaljplan.

Utredningen ifrågasätter inte den bilden i och för sig men bedömer att en differentiering i lovplikten utifrån om en åtgärd ska vidtas inom eller utanför detaljplanelagt område är mest ändamålsenlig samtidigt som den ger bäst förutsättningar för en enkel, förutsägbar och enhetlig tillämpning. Som skäl för den bedömningen framhålls bl.a. att en differentiering som utgår från om åtgärden vidtas inom eller utanför detaljplanelagt område har fördelen att den inte lämnar något bedömningsutrymme, vilket innebär att regeln blir enkel och förutsebar för de enskilda som ska tillämpa den och som står den yttersta risken för en felaktig bedömning. I det sammanhanget framhålls även att uppdelningen används i dag och att det därför kan finnas en förförståelse för en sådan regel. Enligt utredningen är en annan fördel att en kommun genom det kommunala planmonopolet (1 kap. 2 § plan- och bygglagen) alltid har möjlighet att reglera markanvändningen genom att detaljplanera ett område. Detta synsätt förutsätter att kommunerna fullgör sitt planansvar och att detaljplanekravet (4 kap. 2 § plan- och bygglagen) tillämpas i enlighet med det som lagstiftaren förutsatt. Mot detta har invänts att det i praktiken inte är realistiskt med en sådan planläggning, dels då de aktuella områdena är för många, dels då de redan är färdigutbyggda, innebärande att det inte finns något intresse bland fastighetsägare att bekosta själva planarbetet. Utredningen ifrågasätter inte en sådan problembild, men konstaterar samtidigt att kommunens avvägning av olika allmänna och enskilda intressen – och inte minst av olika motstående enskilda intressen – utgör själva kärnan i plan- och bygglagen. Enligt utredningen är en proportionerlig avvägning som är förenlig med egendomsskyddet – och att den användning av mark och vatten som tillåts i detaljplanen ska bli långsiktigt hållbar från ekologisk, ekonomisk och social synpunkt – några av de tyngsta argumenten för att det allmänna över huvud taget bör ha ett planmonopol och en rätt att bestämma över hur mark och vatten får användas.

När det gäller finansieringen av ett sådant planarbete framhåller utredningen att byggnadsnämnden har möjlighet att ta ut en s.k. planavgift för att täcka kostnader för åtgärder som behövs för att upprätta eller ändra detaljplaner. Låt vara att sådan kostnadstäckning ofta sker först över tid i områden som redan är utbyggda, eftersom avgiften tas ut när bygglov beviljas för nybyggnad eller ändring av en byggnad inom planområdet och lovfrågor mer sällan aktualiseras i sådana områden.

Utredningen har även, så som bl.a. Sveriges Kommuner och Regioner föreslår, övervägt en differentiering utifrån ”samlad bebyggelse” eller motsvarande i områden som inte omfattas av en detaljplan. Men en sådan reglering har, enligt utredningen, tidigare vållat flera tillämpningssvårigheter, bl.a. i frågan hur långt ifrån varandra byggnaderna kan vara placerade (se bl.a. prop. 2009/10:170 s. 151 f.). Utredningen bedömer därför att ett sådant uttryck – även om det definieras i lag – också riskerar att bli trubbigt och dessutom svårare att tillämpa i praktiken, inte minst för den enskilde, än att bara konstatera om åtgärden i fråga ska vidtas i ett område som omfattas av en detaljplan eller inte. Ett ytterligare argument mot en sådan reglering är enligt utredningen att uppdelningen i områden som

• Sida 64
•  Original

omfattas av en detaljplan och områden som inte gör det ligger också till grund för flera bestämmelser i närliggande lagstiftning som t.ex. väglagen (1971:948) och ordningslagen (1993:1617), och att en ändring av plan- och byggregleringen inte bör göras utan en översyn av motsvarande bestämmelser i närliggande lagstiftning.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att lovplikten för vissa åtgärder ska differentieras beroende på om de ska vidtas i ett område som omfattas av en detaljplan eller inte. I sammanhanget bör även framhållas att förslaget om lovplikt för åtgärder nära gräns (avsnitt 4.7) kommer att gälla även i tätbebyggda områden som inte omfattas av detaljplan.

En fjärde utgångspunkt är att lovplikt och anmälningsplikt inte i sig bör påverka tillämpligheten av materiella regler

Ytterligare en utgångspunkt är att lov- och anmälningsplikten inte i sig bör styra vilka materiella bestämmelser som är tillämpliga. Detta är viktigt särskilt utifrån utgångspunkten att åtgärder som inte blir föremål för en förprövning ska kunna bli föremål för en prövning i efterhand genom tillsyn, i princip utifrån samma förutsättningar.

Det kan i sammanhanget konstateras att det finns bestämmelser i 2 kap. plan- och bygglagen som är utformade på ett sätt som gör att deras tillämplighet blir beroende av om det rör sig om lovpliktiga åtgärder eller inte. Det innebär att tillämpligheten av dessa bestämmelser måste beaktas vid bedömningen av vilka åtgärder som bör omfattas av en lov- och anmälningsplikt. Även vissa bestämmelser om utformnings- och egenskapskrav i 8 kap. plan- och bygglagen har ett differentierat tillämpningsområde beroende på om en byggåtgärd omfattas av krav på lov eller anmälan eller varken lov eller anmälan (se särskilt 8 §).

En femte utgångspunkt är hur lovplikt och anmälningsplikt förhåller sig till rättsverkan och rättskraft

En förprövning leder till att det allmänna fattar ett beslut. Detta gäller i den plan- och byggrättsliga regleringen inte bara vid lovplikt, utan även vid anmälningsplikt eftersom ett startbesked meddelas. Avgörandet blir i princip överklagbart och kan därmed bli föremål för överprövning av länsstyrelsen och hos mark- och miljödomstol. Genom kontroll av att beslutsmyndigheten i sitt beslutsfattande hållit sig inom uppställda rättsliga ramar syftar alltså överprövningen också till att säkerställa den materiella regleringens genomslagskraft.

Ett beviljat lov eller startbesked får vidare normalt rättskraft, om än i olika utsträckning. Som nämnts är syftet med en lovplikt att byggnadsnämnden ska kunna bedöma om en åtgärd är förenlig med bestämmelser om bl.a. lokalisering, placering och utformning samt om grannarnas rätt. Lovplikten ger goda möjligheter att i ordnade former förebygga och hantera konflikter mellan såväl allmänna som enskilda intressen (jfr prop. 2006/07:122 s. 44). Även om lovplikten kan upplevas som betungande för sökanden och som ett ingrepp i egendomsskyddet har rättskraften hos ett beviljat lov den stora fördelen att lovet i princip blir orubbligt. Det skapar förutsebarhet både för enskilda (sökanden och berörda) och det allmänna.

• Sida 65
•  Original

En sjätte utgångspunkt är hur lovplikt och anmälningsplikt förhåller sig till tillsyn och möjligheten att undvika oönskade irreparabla skador

Många remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän, Sveriges Kommuner och Regioner, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) och Sveriges Arkitekter, menar att utredningens förslag på en övergripande nivå innebär en övergång från förprövning genom bygglov till en prövning i efterhand genom tillsyn som inte är ändamålsenlig. Bland annat framhålls att kommunerna förlorar sin möjlighet att påverka anpassning och utformning i den bebyggda miljön, att kommunernas tillsyn har brister, att kulturmiljövärden riskerar att gå förlorade samt de konsekvenser för enskilda som tillsyn ytterst kan leda till.

Ett av de bakomliggande syftena med förslagen är att minska omfattningen av förprövning, men det innebär enligt regeringens bedömning inte nödvändigtvis att alla åtgärder kommer att behöva prövas i efterhand. Regeringens uppfattning är att det fortfarande finns skäl att tro att den enskilde fastighetsägaren utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt (jfr prop. 2013/14:127 s. 20). Ett uppenbart skäl till detta är att det är i linje med fastighetsägarens incitament.

För att uppnå en effektiv, rättssäker och ändamålsenlig reglering av lov- och anmälningsplikten, i förhållande till både regleringen av tillsynen och till själva tillsynsverksamheten, krävs emellertid en samlad bedömning av om det allmännas säkerställande av den materiella regleringen sker lämpligast genom en förprövning eller genom en prövning i efterhand. Som nämnts bör en lov- och anmälningspliktsreglering bygga på ett ställningstagande till den omgivningspåverkan (i bred bemärkelse) som olika åtgärder genererar. Det omfattar också hur frekvent åtgärderna förekommer, var de förekommer och om åtgärderna är möjliga att återställa eller inte. Det innebär att åtgärder som normalt inte genererar stor omgivningspåverkan, som inte förekommer ofta och som är möjliga att återställa, bör kunna hanteras inom ramen för tillsynen och inte genom en förprövning. För sådana åtgärder är det alltså i princip tillräckligt att det allmänna först i efterhand bedömer om de (tillämpliga) materiella kraven efterlevts eller inte. Har kraven inte efterlevts ska ett ingripande ske, t.ex. genom ett lovföreläggande (11 kap. 17 § plan- och bygglagen) eller ett rättelseföreläggande (11 kap. 20 § plan- och bygglagen).

Det är dock viktigt med noggranna överväganden i frågan om vilka åtgärder som bör prövas inom ramen för tillsynsverksamheten, eftersom en förprövning – som några remissinstanser har påpekat – både kan vara enklare och effektivare. Förprövning kan även vara mindre kostsam för det allmänna, bl.a. på grund av bestämmelserna om möjlighet att ta ut lovavgift (12 kap. 8 § plan- och bygglagen), även om byggsanktionsavgift som i förekommande fall påförs i tillsynsverksamheten tillfaller kommunen (11 kap. 62 § plan- och bygglagen, jfr även prop. 1975/76:164 s. 43 f. och 56 samt prop. 2009/10:170 s. 340 f.). Förprövningen innebär dessutom en möjlighet för byggnadsnämnden att påverka exempelvis utformning och anpassning och rätta till felaktigheter i ett tidigt skede, och därmed en möjlighet att undvika krav på rättelser i efterhand som kan bli oproportionerliga och orsaka kapitalförstöring. Enbart det skälet att en förprövning är enklare och mindre kostsam för en kommun att hantera än en prövning i efterhand, gör det dock inte rimligt att ha en lovplikt som

• Sida 66
•  Original

träffar ett stort antal åtgärder som generellt inte vållar särskilt stora problem.

Frågor om verkställbarhet kan också få betydelse för utformningen av lov- och anmälningspliktsregleringen. Det är endast genom någon form av förprövning som det allmänna görs uppmärksam på en åtgärd innan den har vidtagits. Förprövning ger möjlighet att bestämma att ett beslut ska få omsättas i praktisk handling först när beslutet har fått laga kraft, t.ex. om en åtgärd kan befaras medföra oåterkalleliga skador. När det är fråga om åtgärder som är svåra eller t.o.m. omöjliga att återställa, är det särskilt viktigt att säkerställa möjligheten att överklaga beslutet och att åtgärden inte verkställs förrän frågan är slutligt avgjord.

Även om en åtgärd inte omfattas av krav på lov eller anmälan, ska den som huvudregel ändå uppfylla tillämpliga krav (t.ex. tekniska egenskapskrav). Den främsta skillnaden blir således att kravuppfyllnad i stället, vid behov, prövas i efterhand genom tillsyn.

Det är också viktigt att ta hänsyn till förutsättningarna för byggnadsnämndernas tillsyn. Flera remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän och Sveriges Kommuner och Regioner, anser att kommunernas tillsyn har brister och att ett ökat behov av tillsyn behöver finansieras. Enligt utredningen har den plan- och byggrättsliga tillsynsverksamheten inte prioriterats högt i alla kommuner, och i vissa kommuner bedrivs det i princip inte någon egeninitierad tillsyn över huvud taget. Detta kan hänga samman bl.a. med att kommunerna i princip saknar möjlighet att avgiftsfinansiera tillsynsverksamheten (jfr 12 kap. 8 § plan- och bygglagen). Ett ytterligare skäl är att byggnadsnämnderna, mot bakgrund av regleringen om tidsfrister för handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked och av möjligheten att ta ut avgift i sådana ärenden, kan se sig tvungna att prioritera ärenden om lov och förhandsbesked före tillsynsärenden. Ytterligare en orsak kan vara brist på framför allt juridisk kompetens i tillsynsverksamheten, vilket innebär att nämnderna inte ställer de krav som de faktiskt kan ställa på den enskilde (jfr t.ex. 11 kap. 8 § plan- och bygglagen).

Det är alltså viktigt att reglerna om lov- och anmälningsplikt utformas så att en åtgärd antingen blir föremål för förprövning eller efterhandsprövning genom tillsyn, utifrån vad som mest ändamålsenligt säkerställer de intressen som ligger bakom den plan- och byggrättsliga regleringen.

För överväganden för särskilda åtgärder, se exempelvis avsnitt 4.5.2 (komplementbyggnader), 4.6.1 (murar, plank m.m.) och 4.9 (kulturmiljö). En utförligare beskrivning av förslagens konsekvenser finns i avsnitt 12.

En sjunde utgångspunkt är de drivkrafter som lovplikt och anmälningsplikt ger upphov till

Ytterligare en dimension att ta hänsyn till när det gäller lov- och anmälningsplikten är att den ofrånkomligen blir incitamentsstyrande, med de konsekvenser detta innebär. Enligt utredningen visar erfarenhet sedan lång tid tillbaka att enskilda anpassar sina åtgärder för att undvika en förprövning från det allmännas sida, för att undvika kostnader och tidsutdräkt och risken för att det allmänna inte tillåter åtgärden i fråga. I praktiken utförs flera typer av åtgärder – särskilt vanligt förekommande åtgärder som exempelvis mindre komplementbyggnader och tillbyggnader – precis på sådant sätt att de inte omfattas av krav på lov.

• Sida 67
•  Original

Detta innebär att den byggda miljön riskerar att likriktas när det gäller placering och utformning, exempelvis genom att tillbyggnader och komplementbyggnader generellt får en viss storlek, viss höjd, placering från tomtgräns trots att både allmänna och enskilda intressen ofta i det enskilda fallet kan tala för en helt annan placering och utformning. Detta gäller i än högre utsträckning om lov- och anmälningspliktsregler utformas utifrån absoluta tal och mått, vilket i och för sig kan vara eftersträvansvärt för att minska bedömningsutrymmet.

Samtidigt påverkas den byggda miljön naturligtvis även av många andra faktorer. Såväl offentligrättsliga som andra regler kan vara handlingsdirigerande, och ofta är det också reglernas syfte att vara det. Som exempel kan nämnas regler på det skatterättsliga området eller ekonomiska styrmedel som stöd och subventioner av olika slag.

En ny lov- och anmälningspliktsreglering bör utformas så att icke önskvärda effekter och bieffekter så långt möjligt inte uppkommer. Det viktiga är att försöka identifiera och åskådliggöra de incitamentsstyrda konsekvenserna samt deras omfattning och konsekvenser i den byggda miljön.

En åttonde utgångspunkt är att regelverket ska vara hållbart över tid

En ytterligare utgångspunkt är att den reglering som föreslås kan vara hållbar över tid och utformas så att den kan följa samhällsutvecklingen. En detaljerad och omfångsrik reglering som uppfattas som både enkel och ändamålsenlig vid en viss given tidpunkt, kan av olika anledningar plötsligt bli daterad. Ett generellt problem med den plan- och byggrättsliga regleringen har varit den stora mängd ändringar som skett. Frekventa ändringar skapar i sig negativa konsekvenser i form av oförutsebarhet och tidsutdräkt för enskilda, men också i form av ökad resursåtgång för det allmänna.

En nionde utgångspunkt är reglernas förhållande till annan reglering

Som utgångspunkt för reglerna om lovplikt och anmälningsplikt bör gälla att det generellt sett inte finns någon anledning att pröva samma allmänna och enskilda intressen enligt flera olika författningar, om de olika prövningarna har samma förutsättningar att säkerställa intressena i fråga (jfr prop. 1985/86:1 s. 452 f.). Just det är dock vanligt i Sverige, eftersom offentligrättsliga författningar som huvudregel är parallellt tillämpliga, så länge inte något annat uttryckligen anges (jfr t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 6 november 2012 i mål nr P 5924–12 och den 7 april 2017 i mål nr P 9703–16). I denna utgångspunkt ligger även att plan- och bygglagen inte ska reglera åtgärder som bättre regleras i annan författning, när de tillämpliga bestämmelserna i den andra författningen är bättre anpassade till den aktuella frågan eller när prövningsmyndigheterna där kan besitta en mer ändamålsenlig kompetens. Det kan t.ex. handla om frågor som i stället bör hanteras enligt miljöbalken eller lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Visserligen bör den plan- och byggrättsliga regleringen i viss utsträckning möjliggöra en samlad bedömning av åtgärder som påverkar den fysiska planeringen, men inte på ett sådant sätt att dubbelprövningar uppstår. En annan sak är förstås att annan reglering kan få viss betydelse vid tillämpningen av t.ex. 2 kap.

• Sida 68
•  Original

plan- och bygglagen. En utgångspunkt för förslagen är alltså att beakta i vilka situationer det finns en dubbelreglering som inte är motiverad.

Reglerna om lov- och anmälningsplikt måste även förhålla sig till grundlag, europarätt och annan internationell rätt. Den plan- och byggrättsliga regleringen omfattar grundlagsskyddade och europarättsliga rättigheter, vilket i sin tur påverkar både vilka krav en åtgärd måste uppfylla och lov- och anmälningsplikten i sig. Det kan t.ex. vara så att säkerställandet av den enskildes egendomsskydd i praktiken förutsätter en förprövning av åtgärder som kan påverka denne. Samtidigt kan ett krav på förprövning från det allmännas sida i sig utgöra en inskränkning av fastighetsägarens (rättighetsinnehavarens) egendomsskydd. I detta ligger att krav på lov inte ska ställas i högre utsträckning än vad som är motiverat och att den enskilde fastighetsägaren i så hög grad som möjligt bör få bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas. Det kan också vara så att rätten till domstolsprövning (bl.a. enligt artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, förkortad Europakonventionen) förutsätter en förprövning i någon form, t.ex. om en efterhandsprövning innebär att domstolsprövningen inte blir fullt ut meningsfull på grund av att irreversibla åtgärder redan har vidtagits. Detsamma kan gälla förverkligandet av t.ex. allmänhetens möjlighet att föra talan mot beslut och domar enligt Århuskonventionen. En lov- och anmälningsplikt måste således utformas så att grundlagsskyddade och europarättsliga rättigheter inte motverkas.

Till den materiella rätten hör förstås också den unionsrättsliga regleringen, t.ex. egendomsskyddet i rättighetsstadgan (artikel 17) och s.k. MKB-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt). När det gäller det sistnämnda fungerar bygglovsprövningen som en s.k. behovsbedömning för att avgöra om ett s.k. MKB-projekt behöver bli föremål för den miljökonsekvensbedömning som måste ske inom ramen för en detaljplaneläggning (prop. 2020/21:174 s. 26 f.). En lovpliktsreglering får således inte utformas så att MKB-direktivets krav inte går att uppfylla. MKB-projekt som skulle kunna medföra en betydande miljöpåverkan måste helt enkelt bli föremål för en lovplikt.

En tionde utgångspunkt är reglernas förhållande till det kommunala planmonopolet

Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten enligt plan- och bygglagen. Det s.k. kommunala planmonopolet intar en särställning bland de allmänna intressen som ska säkerställas genom plan- och bygglagen. Planmonopolet – eller snarare ansvaret som det egentligen handlar om – genomsyrar hela den plan- och byggrättsliga regleringen och är ett av de tydligaste och viktigaste uttrycken för den kommunala självstyrelsen (1 kap. 1 § och 14 kap.regeringsformen). Samtidigt innebär monopolet – särskilt när det gäller de rättsverkande planinstrumenten – väsentliga skyldigheter för kommunerna, inte minst när det gäller tillvaratagandet av de enskilda intressena i den fysiska planeringen (se t.ex. 2 kap. 1 § och 4 kap. 36 §plan- och bygglagen).

En lov- och anmälningsplikt får således lika lite som de materiella kraven på åtgärder utformas på ett sådant sätt att syftet med det kommu-

• Sida 69
•  Original

nala planansvaret förfelas eller motverkas. Det betyder i sig inte att exempelvis en förprövning måste vara nödvändig för alla åtgärder, men däremot att ett planenlighetskrav som utgångspunkt bör gälla, oavsett om åtgärden förprövas eller inte. Det betyder också att en lovreglering inte får utformas så att kommunernas incitament att arbeta med planläggning – inte minst genom att genomföra behövliga uppdateringar av sina befintliga planer – försvagas. En sådan försvagning kan inte minst utifrån enskildas intressen samt enskildas berättigade förväntningar och krav på förutsebarhet och rättstrygghet på sikt riskera leda till att legitimiteten för planmonopolet urholkas (jfr även NJA 2019 s. 629, särskilt p. 19–21).

En elfte utgångspunkt är hänsynen till totalförsvarets intressen

Bland de allmänna intressen som enligt plan- och bygglagen ska säkerställas, intar också totalförsvarets intressen en särställning. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina innebär att ett storskaligt krig rasar i Europa och krigets verkningar är inte begränsade till Ukraina. Därför har förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik förändrats i grunden. Den säkerhetspolitiska utvecklingen utmärks av en hårdnande geopolitisk maktkamp som omfattar allt fler samhällsområden. Säkerhetsläget i såväl Sveriges närområde som globalt präglas av instabilitet och oförutsägbarhet.

Totalförsvaret utformas och dimensioneras för att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp och medverka till försvaret av allierade enligt de åtaganden som följer av medlemskapet i Nato. Ett starkt svenskt totalförsvar som bidrar till Natos samlade avskräckning är krigsavhållande och därmed konfliktförebyggande och ytterst fredsbevarande.

Tillgång till infrastruktur som militära hamnar, flygflottiljer, militära flygplatser samt skjut- och övningsfält med ändamålsenliga villkor är grundläggande förutsättningar för verksamheten i det militära försvaret och för att allierade ska kunna verka på svenskt territorium.

Investeringsnivåerna i infrastruktur för det militära försvaret under kommande år kommer att vara historiskt höga. Den infrastrukturella tillväxten i det militära försvaret sker genom investeringar i ny infrastruktur, däribland den fortsatta uppbyggnaden av återetablerade regementen samt en omfattande byggnation av nya mobiliseringsförråd och ammunitionsförråd.

Av den nationella säkerhetsstrategin (skr. 2023/24:163) framgår att regeringens enskilt viktigaste uppgift är att värna Sveriges nationella säkerhet. Stärkandet av den nationella säkerheten ska tillmätas stor betydelse när avvägningar och prioriteringar mellan olika samhällsintressen görs. Detta gäller även i den fysiska planeringen.

En ny lovreglering måste utformas så att den säkerställer totalförsvarets intressen.

Ett nytt 9 kapitel införs i plan- och bygglagen

Utredningens översyn har omfattat en systematisk genomlysning av alla bestämmelser i det nuvarande 9 kap. plan- och bygglagen. Enligt utredningen är den nuvarande regleringen oöverskådlig och svårförståelig och ibland ologisk. Regleringen innehåller t.ex. många, oklara och ologiska undantag. Vidare lämnar regleringen som helhet ett mycket stort utrymme för bedömning, vilket gör den svår att tillämpa och därmed också resultatet

• Sida 70
•  Original

av tillämpningen oförutsebart. Dessutom är uppdelningen mellan lagen och plan- och byggförordningen varken tydlig eller konsekvent.

För att skapa en ny och bättre struktur delar regeringen utredningens bedömning att det behövs omfattande författningsmässiga förändringar i det nuvarande 9 kap. plan- och bygglagen. Även om de flesta av de nya bestämmelserna motsvarar bestämmelser i den nuvarande regleringen föreslås det flera nyheter. Vidare är ambitionen att den nuvarande katalogen av undantag för specifika åtgärder ska minska genom att undantagen utformas mer generellt. Omarbetningen är så omfattande att det är lämpligt att ersätta det nuvarande kapitlet med ett nytt.

Jämfört med utredningens förslag innebär regeringens förslag fler paragrafer och mellanrubriker. Till skillnad från Lagrådet bedömer regeringen att överskådligheten ökar om huvudregler och undantag konsekvent delas upp i separata paragrafer.

Den nya strukturen, som också beskrivs i den inledande paragrafen i förslaget till nytt 9 kap. plan- och bygglagen, bygger i huvudsak på tre delar: krav på lov, förutsättningar för lov och förhandsbesked samt handläggning av ärenden om lov och förhandsbesked.

Bygglovsplikten föreslås bygga på ett antal huvudregler för dels byggnader, dels andra anläggningar än byggnader. Undantag från en huvudregel anges i anslutning till huvudregeln, så att hela bilden presenteras i ett sammanhang. I lagrådsremissen föreslogs att vissa undantag från kravet på lov skulle komma till uttryck i bestämmelserna om huvudregler, genom att huvudreglerna formulerades genom negationer. Enligt Lagrådet innebär det onödigt krångliga och svårtillgängliga bestämmelser. Lagrådet anser att det vore bättre att utgå ifrån en huvudregel om att bygglov krävs och sedan reglera vad det är som inte kräver bygglov. Regeringen delar Lagrådets bedömning och föreslår därför en ny struktur i det nya 9 kap. som i allt väsentligt överensstämmer med den som Lagrådet föreslår, dock med vissa språkliga och redaktionella ändringar.

Efter de mer generella bygglovsreglerna kommer de regler om bygglov som föranleds av var en åtgärd vidtas, dvs. bygglov på grund av att åtgärden vidtas nära gräns (i huvudsak tomt- eller fastighetsgräns), nära järnväg, i mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret, eller i s.k. värdefulla områden (områden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt). Denna struktur syftar till att öka förståelsen för att kraven på lov i förekommande fall är differentierade beroende på var åtgärderna vidtas (se avsnitt 4.7– 4.9). Som Lagrådet påpekar presenteras bestämmelser om en differentierad lovplikt inte i anslutning till huvudreglerna om krav på lov och därtill knutna undantag. Regeringen delar Lagrådets bedömning att regleringen blir tydligare och mer lättillgänglig om det i anslutning till varje huvudregel och därtill knutna undantag tas in en bestämmelse som upplyser om att det finns ytterligare regler som kan innebära att lov krävs. För ytterligare ökad tydlighet föreslår regeringen en delvis annan redaktionell utformning än Lagrådet genom att upplysningsbestämmelsen konsekvent placeras i en egen paragraf.

Krav på rivningslov och marklov föreslås regleras separat från bygglovsplikten.

I fråga om förutsättningarna för lov regleras vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att få lov i ett område som omfattas respektive inte

• Sida 71
•  Original

omfattas av en detaljplan separat. Härefter regleras godtagbara avvikelser från detaljplan och områdesbestämmelser samlat. Vidare föreslås en ny reglering av förutsättningarna för förhandsbesked.

Regleringen av handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked följer i huvudsak nuvarande struktur, dvs. med en reglering av ansökans innehåll m.m., beslutets innehåll, expediering och kungörelse, när beslut om lov börjar gälla samt giltighetstiden för lov och förhandsbesked.

Enligt Lagrådets uppfattning skulle regelverket ha blivit mera överskådligt om bestämmelserna om när lov måste sökas respektive bestämmelserna om förutsättningarna för lov hade tagits in i två skilda kapitel. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt, men bedömer att en sådan omstrukturering inte bör genomföras i det här lagstiftningsärendet.

4.2. Nya legaldefinitioner

Regeringens förslag: I lagen införs nya bestämmelser som förklarar vad som i lagen avses med orden ekonomibyggnad, fasadändring, komplementbostadshus och komplementbyggnad enligt följande.

Ekonomibyggnad: en byggnad som behövs för jordbruket, skogsbruket, vattenbruket, fisket eller renskötseln.

Fasadändring: en ändring av en byggnad som innebär att byggnaden byter kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller att byggnadens yttre karaktärsdrag påverkas på annat sätt.

Komplementbostadshus: en fristående byggnad som kompletterar ett en- eller tvåbostadshus och är inredd som en självständig bostad.

Komplementbyggnad: en fristående byggnad som kompletterar en byggnad och inte är inredd som en självständig bostad.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att definitionen av komplementbostadshus ska innefatta definitionen av komplementbyggnad och ange begränsning i fråga om byggnadsarea och höjd. Vidare föreslår utredningen att det i definitionen av komplementbyggnad ska framgå att byggnaden ska komplettera en befintlig byggnad och vara underordnad den befintliga byggnaden i storlek. Utredningen föreslår inte att vattenbruk ska läggas till i definitionen av ekonomibyggnad.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Byggföretagen, Husverket AB, Kramfors, Lidingö och Västerviks kommuner, Länsstyrelsen i

Jönköpings län, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Villaägarnas riksförbund, är positiva till de nya föreslagna legaldefinitionerna eftersom de förtydligar begrepp som har medfört tolkningssvårigheter. Bergs och Härjedalens kommuner är positiva till att en komplementbyggnad ska vara underordnad befintlig bebyggelse, bl.a. eftersom flera äldre fritidshusområden har karaktären av en småskalig bebyggelse och tillskott i bebyggelsen bör underordnas den befintliga bebyggelsen.

Flera kommuner, bl.a. Göteborgs, Malmö och Vellinge kommuner, anser att föreslagna definitioner bör omarbetas, bl.a. för att de innehåller värdeord som måste tolkas.

• Sida 72
•  Original

Angående ”ekonomibyggnad” anser Gotlands kommun att ekonomibyggnadens koppling till själva verksamheten ska framgå av definitionen. Enligt bl.a. Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) kan den föreslagna definitionen innebära en inskränkning i vad som är att anse som en bygglovsfri ekonomibyggnad i förhållande till praxis om hästverksamhet. Jordbruksverket, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska ridsportförbundet anser att hästverksamhet ska kunna definieras som en verksamhet inom jordbruket, särskilt om verksamheten bedrivs yrkesmässigt eller i större omfattning.

Angående ”fasadändring” anser flera remissinstanser, bl.a. Boverket,

Gävle, Kramfors och Malmö kommuner, att vad som menas med ”yttre karaktärsdrag” och hur det kan förstås i förhållande till arkitektoniska och andra värden behöver förklaras ytterligare, särskilt i ljuset av rättspraxis om fönsterbyten. Enligt Boverket bör det övervägas om ”yttre karaktärsdrag” även uttryckligen bör inbegripa kulturvärden. Av språkliga skäl bör det enligt Boverket även övervägas om ”fasadändring” ska ersättas med ”utvändig ändring”. Falu och Gotlands kommuner anser att det bör förtydligas om byte av originalmaterial (såsom originalfönster, fönsterfoder och dörrar) samt byte av färgtyp (oaktat om kulören är densamma) omfattas av ”fasadändring”. Haninge kommun anser att ordet kulör bör användas genomgående i stället för färg när det är fråga om en kulörs eller en färgs visuella egenskaper. Enligt Stockholms kommun bör ”fasadändring” avgränsas tydligare för att inte ha lika bred betydelse som i rådande praxis.

Angående ”komplementbostadshus” anser Boverket, Malmö kommun och Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) att definitionen är mer teknisk och detaljerad än övriga definitioner i lagen och att det bör övervägas om den i stället ska arbetas in i det nya 9 kapitlet. Enligt Gävle,

Haninge och Järfälla kommuner och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) bör det förtydligas vad som avses med självständig bostad, eftersom det saknas en definition av vad en bostad är och att en bostad kan sakna kök och ändå anses vara en bostad.

Angående ”komplementbyggnad” anser flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Sveriges Kommuner och Regioner samt Gotland, Umeå och Åre kommuner, att kravet på att en komplementbyggnad ska vara underordnad en befintlig byggnad i storlek innebär att många byggnader som uppfattas som komplementbyggnader inte är det enligt definitionen. Vidare kan det innebära en inskränkning av hur stor lovfri komplementbyggnad som får uppföras, vilket gör lovplikten svårtolkad. Boverket anser att det bör övervägas om storleksbegränsningen behövs i definitionen när en storleksbegränsning ändå föreslås i reglerna om lovplikt för dessa byggnader. Boverket ifrågasätter även vad begreppet befintlig fyller för funktion i definitionen. Sveriges Kommuner och Regioner anser att lovbefriade komplementbyggnader alltid bör tillåtas upp till den storlek lagen medger oavsett höjd eller storlek på befintlig byggnad. Gävle kommun ifrågasätter att en komplementbyggnad ska vara fristående, och anser att den bör kunna byggas invid en huvudbyggnad. Malmö kommun anser att en komplementbyggnad endast ska få användas för samma ändamål som den befintliga byggnaden. Willab Garden efterfrågar exempel på vilka byggnader som kan vara komplementbyggnader.

Flera remissinstanser, bl.a. DIGG, Göteborgs kommun och Einar Mattsson AB, anser att det behövs fler definitioner än de som föreslås.

• Sida 73
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Tillämpningen av bestämmelserna om lov och anmälan i 9 kap. plan- och bygglagen och 6 kap. plan- och byggförordningen (2011:338) påverkas i stor utsträckning av hur termer och uttryck i bestämmelserna definieras.

De termer som är definierade i plan- och bygglagen finns i 1 kap. 4 §. Dessa definitioner gäller också vid tillämpningen av plan- och byggförordningen, vilket framgår av 1 kap. 2 § plan- och byggförordningen. I plan- och byggförordningen finns ytterligare definitioner av ord och uttryck som förekommer i förordningen. Om det i beslut som meddelas med stöd av plan- och bygglagen eller plan- och byggförordningen eller i föreskrifter som meddelas med stöd av förordningen används termer och uttryck som definieras i förordningen, ska dessa ha samma betydelse som i förordningen om inte annat är särskilt angett (1 kap.3–7 §§plan- och byggförordningen).

Många definitioner saknas dock i den plan- och byggrättsliga regleringen, trots att de kan ha stor eller avgörande betydelse vid tillämpningen av regleringen. Enhetliga definitioner saknas dessutom ofta även i övrigt. Genom domstolarnas praxisbildning har vissa termer och uttryck i och för sig fått en definition. Ofta bygger sådana definitioner dock på standarder som inte bestämts av det allmänna och som heller inte är tillgängliga för alla och envar, vilket kan ifrågasättas både ur legalitets- och legitimitetssynpunkt. Definitionerna kan också genom praxis få en innebörd som är inkonsekvent eller ologisk och ibland också främmande i förhållande till innebörden i vardagligt språkbruk. För att skapa ett mer förutsägbart och lättillämpat regelverk delar regeringen utredningens bedömning att fler definitioner bör införas i plan- och bygglagen.

Ekonomibyggnad

I den nuvarande regleringen saknas en uttrycklig definition av termen ekonomibyggnad. Av den nuvarande bestämmelsen i 9 kap. 3 § plan- och bygglagen, som reglerar undantag från krav på lov för ekonomibyggnader, framgår dock att det ska vara fråga om en ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring. I förarbetena till plan- och bygglagen saknas uttalanden om den närmare innebörden av ekonomibyggnad, men enligt förarbetena till den byggnadslagstiftning som gällde före den äldre plan- och bygglagen omfattas endast de byggnader som omedelbart sammanhänger med de aktuella näringarna av undantaget. Sålunda inbegrips inte anläggningar som exempelvis mejerier, slakterier eller konserveringsfabriker som inte direkt krävs för driften av jord- eller skogsbruk eller fisket utan mera är att anse som självständiga förädlingsindustrier (prop. 1947:131 s. 166). Huruvida en byggnad är en ekonomibyggnad och om den uppförs för något av de angivna ändamålen ska enligt rättspraxis tolkas restriktivt då det är fråga om ett undantag från den generella lovplikten. Vidare får bedömas om byggnaden till sin storlek, konstruktion, utformning och placering är sådan att den kan betraktas som en ekonomibyggnad för det aktuella ändamålet. I rättspraxis har fiske och renskötsel ansetts vara näringar liknande jordbruk och skogsbruk (RÅ 2000 ref. 7, Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 januari 2016 i mål nr P 2273– 16 och den 2 september 2019 i mål nr P 2835–19). Frågan om byggnader och andra anläggningar för hästverksamhet har varit avsedda för jord-

• Sida 74
•  Original

brukets behov på ett sådant sätt att de varit bygglovsfria har bedömts i flera rättsfall. En bedömning får göras i det enskilda fallet, men hästverksamhet som bedrivs i stor skala med ringa anknytning till övrig verksamhet på en fastighet, har i rättspraxis inte bedömts som jordbruksverksamhet utan som ett självständigt företag i förhållande till jordbruket (se bl.a. RÅ 1995 ref. 93, RÅ 2000 not. 116, RÅ 1999 ref. 57, RÅ 2005 ref. 53 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 april 2019 i mål nr P 8249–18).

Vad som avses med en ekonomibyggnad påverkar bl.a. förslagen om undantag från kravet på lov för nybyggnad och tillbyggnad (se avsnitt 4.5.1 och 4.5.3).

Enligt utredningen bör termen ekonomibyggnad definieras som en byggnad som behövs för jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln. Uppräkningen motsvarar den praxis som har utvecklats i anslutning till paragrafen. Det innebär att en ekonomibyggnad exempelvis kan vara ett stall, ett sädesmagasin, en maskinhall, en loge, ett båthus eller en renvaktarstuga. Regeringen gör ingen annan bedömning. Som en följd av regeringens förslag i propositionen Lättnader i strandskyddet – ett första steg (prop. 2024/25:102) att lägga till vattenbruk i uppräkningen bland de areella näringar vars ekonomibyggnader undantas från kravet på bygglov i nuvarande 9 kap. 3 § plan- och bygglagen, ska vattenbruk läggas till i den föreslagna definitionen. Med vattenbruk avses detsamma som i 7 kap. 16 § 1 a miljöbalken.

Med en uttrycklig uppräkning av vilka näringar som omfattas av definitionen kommer den, till skillnad från nuvarande reglering, inte att innefatta byggnader i annan liknande näring.

Att byggnaden behövs för de uppräknade näringarna innebär att den måste ha ett omedelbart samband med den aktuella näringen, och att en bedömning av verksamhetens koppling till näringen får göras i det enskilda fallet och i enlighet med den praxis som finns för respektive näring, jfr Gotlands kommun och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) synpunkter. På så sätt kan en byggnad för t.ex. landbaserad fiskodling eller för draghästar i skogsbruk omfattas av undantaget, men i vissa fall inte, t.ex. ett stall för avelshingstar eller för ponnyer i ridskoleverksamhet, jfr

Jordbruksverkets, Lantbrukarnas riksförbunds och Svenska ridsportförbundets synpunkt.

Legaldefinitionen innebär inte någon förändring i fråga om kravet på att byggnaden till sin konstruktion, utformning och placering ska vara sådan att den faktiskt kan betraktas som en ekonomibyggnad för det aktuella ändamålet.

Fasadändring

I plan- och bygglagen saknas en uttrycklig definition av termen fasadändring. Däremot framgår det att det som huvudregel krävs lov när en byggnad byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller om byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt (9 kap. 2 § första stycket 3 c plan- och bygglagen). För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader i ett område som omfattas av en detaljplan krävs det dock inte lov om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär (9 kap. 5 § plan- och bygglagen).

• Sida 75
•  Original

I avsnitt 4.5.5 föreslås att det införs en begränsad lovplikt för fasadändringar på en byggnad. Inom särskilt värdefulla områden eller på särskilt värdefulla byggnader föreslås dock lovplikt för fasadändringar (se avsnitt 4.9.1). Vad som avses med fasadändring kommer således påverka när dessa regler ska tillämpas.

Termen fasadändring föreslås definieras som en ändring av en byggnad som innebär att byggnaden byter kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller att byggnadens yttre karaktärsdrag påverkas på annat sätt. Med kulör – i stället för färg – avses färgens visuella egenskaper, t.ex. nyans, ton och ljushet. En ändring som avser själva färgtypen i mer ”teknisk” bemärkelse, t.ex. från slamfärg till silikonhartsfärg eller från linoljefärg till plastfärg, kan i stället innebära en påverkan på byggnadens yttre karaktärsdrag.

En byggnads karaktär beror ofta på en kombination av olika egenskaper och hur dessa upplevs av betraktaren. Karaktäriserande egenskaper kan vara byggnadens färgsättning och utvändiga material men även t.ex. form, storlek, proportioner, ålder och funktion. Volym, utförande, detaljomsorg och detaljeringsnivå liksom detaljer kan vara väsentliga för en byggnads karaktär. En byggnads karaktär kan också vila på dess funktion i samhället, på hög ambitionsnivå avseende arkitektonisk och konstnärlig gestaltning eller som källa till kunskap om äldre material eller teknik (jfr bl.a. Boverkets byggregler [2011:6] – föreskrifter och allmänna råd, avsnitt 1:2211 och 1:2213).

Byte av kulör, fasadbeklädnad och taktäckningsmaterial är exempel på åtgärder som påverkar byggnadens yttre karaktärsdrag. Andra åtgärder som kan påverka en byggnads yttre karaktärsdrag kan avse t.ex. fönster och dörrpartier men även mindre byggnadsdelar som t.ex. takkupor, frontespiser, burspråk och franska balkonger som inte utgör tillbyggnad (jfr nuvarande 9 kap. 5 a § plan- och bygglagen). Det kan också handla om fasadbelysning eller annan effektbelysning, som exempelvis ljusprojektioner med reklam. Det kan även vara i fasaden integrerade butiks- eller företagsnamn, som en inbyggd relief, ett murat mönster eller som en målad skylt. Vidare kan det vara på fasaden monterade skyltlådor, neonskyltar, skyltplattor, orienteringstavlor, bildskärmar, flaggskyltar, lösa bokstäver, reklamtavlor, vepor, banderoller m.m. Dessutom kan det handla om t.ex. en solenergi- eller vindkraftsanläggning som är monterad på byggnaden samt om t.ex. antenner, inbrottsgaller och olika typer av aggregat för ventilation, kyla och värme.

Komplementbyggnad

Enligt nuvarande 9 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen är komplementbyggnader sådana fristående uthus, garage och andra små byggnader som hör till en- och tvåbostadshus.

I avsnitt 4.5.2 föreslås att komplementbyggnader ska undantas från krav på bygglov om byggnaderna får en viss storlek. För att underlätta tillämpningen av de föreslagna reglerna bör det införas en definition av termen komplementbyggnad.

Utredningen föreslår att komplementbyggnad bör definieras som en fristående byggnad som kompletterar en befintlig byggnad och är underordnad den befintliga byggnaden i storlek. Enligt utredningen ska en

• Sida 76
•  Original

komplementbyggnad till funktion och användningssätt komplettera en befintlig byggnad och vara underordnad den befintliga byggnaden, så att den inte får en dominerande karaktär.

Regeringen delar synpunkten från bl.a. Boverket, Gotlands kommun och

Sveriges Kommuner och Regioner att en storleksbegränsning i förhållande till en befintlig byggnad medför att många byggnader som uppfattas som komplementbyggnader inte kan vara det enligt den föreslagna definitionen. Det är exempelvis inte ovanligt att en lada, som en komplementbyggnad till en annan byggnad på en fastighet, är större än huvudbyggnaden. Definitionen bör således inte innehålla förutsättningen att komplementbyggnaden ska vara underordnad den befintliga byggnaden i storlek. Regeringen instämmer i Boverkets bedömning att en storleksbegränsning i stället bör föreslås i reglerna om lovplikt för komplementbyggnader (se avsnitt 4.5.2).

Regeringen instämmer vidare i Boverkets synpunkt att definitionen inte bör innehålla ett krav på att komplementbyggnaden ska komplettera en befintlig byggnad. Om det ställs krav på att det måste finnas en byggnad sedan tidigare medför det att lov för nybyggnad av åtgärderna inte kan sökas samtidigt, vilket inte är en önskvärd begränsning.

I övriga delar instämmer regeringen i utredningens förslag, dvs. att med en komplementbyggnad avses en fristående byggnad som kompletterar en byggnad. Komplementbyggnaden ska till funktion och användningssätt komplettera en byggnad. Det kan således vara fråga om exempelvis fristående uthus, garage, förråd och bastu. En komplementbyggnad kan uppföras som ett komplement till alla typer av byggnader. Definitionen föreslås inte innehålla någon begränsning i fråga om var komplementbyggnaden får vara placerad. Det innebär att den också kan vara placerad exempelvis inom en allmän plats. Till skillnad från Gävle kommun anser regeringen att en komplementbyggnad ska vara fristående.

Som Lagrådet för fram är avsikten att ett bostadshus som kompletterar ett annat bostadshus än ett en- eller tvåbostadshus inte ska omfattas av termen komplementbyggnad, jfr definitionen av komplementbostadshus. Anledningen till det är att ett bostadshus som uppförs som komplement till exempelvis ett flerbostadshus ska omfattas av krav på lov. För att tydliggöra denna begränsning bör det av definitionen framgå, som Lagrådet föreslår, att en komplementbyggnad inte får vara inredd med en självständig bostad. Med komplementbyggnad avses således en fristående byggnad som kompletterar en byggnad och inte är inredd som en självständig bostad. Att komplementbyggnaden inte ska vara inredd som en självständig bostad hindrar inte att byggnaden används som exempelvis en gäststuga.

Komplementbostadshus

Enligt nuvarande 9 kap. 4 a § första stycket plan- och bygglagen är ett komplementbostadshus en byggnad som uppförs i omedelbar närhet av ett en- eller tvåbostadshus och som avses utgöra en särskild bostad. Enligt den rättspraxis som har utvecklats ska komplementbostadshuset, för att det ska vara fråga om en särskild bostad, t.ex. ha en egen entré och egen tomt i anslutning till bostaden (se bl.a. MÖD 2016:25 och MÖD 2016:26).

• Sida 77
•  Original

För att underlätta tillämpningen av de föreslagna reglerna om undantag från krav på bygglov för komplementbostadshus (se avsnitt 4.5.2) bör det införas en definition av termen komplementbostadshus.

Enligt utredningen bör ett komplementbostadshus definieras som en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus som är inredd med en självständig bostad. Vidare föreslår utredningen att det av definitionen ska framgå hur stort ett komplementbostadshus får vara inom respektive utanför ett detaljplanelagt område. Eftersom ett komplementbostadshus enligt utredningens förslag är ett slags komplementbyggnad ska huset vara fristående och komplettera en- eller tvåbostadshuset.

Till skillnad från utredningens förslag anser regeringen att den närmare storleksbegränsningen av ett komplementbostadshus inte bör framgå av definitionen utan i stället bör anges som en förutsättning för när ett komplementbostadshus inte ska omfattas av krav på lov (se avsnitt 4.5.2).

Som Lagrådet för fram är avsikten att ett bostadshus som kompletterar ett annat bostadshus än ett en- eller tvåbostadshus varken ska omfattas av termerna komplementbostadshus eller komplementbyggnad. Anledningen till det är att ett sådant bostadshus ska omfattas av krav på bygglov (jfr avsnitt 4.5.2). För att tydliggöra denna begränsning bör det i definitionen inte anges att ett komplementbostadshus är en komplementbyggnad utan i stället, som Lagrådet föreslår, anges att ett komplementbostadshus är en fristående byggnad som kompletterar ett en- eller tvåbostadshus och är inredd som en självständig bostad.

Ett komplementbostadshus får bara rymma en självständig bostad. Om huset inreds med flera bostäder är det således inte ett komplementbostadshus. Eftersom det är fråga om ett bostadshus som kompletterar ett en- eller tvåbostadshus kan ett komplementbostadshus inte anses utgöra ett eget enbostadshus.

Om komplementbostadshuset ska anses vara ett fritidshus eller inte – vilket har betydelse bl.a. för tillämpligheten av bestämmelserna i 8 kap. plan- och bygglagen (se särskilt 8 kap. 6 §) – får avgöras i enlighet med de principer som utvecklats i praxis och precis som i dag vid behov hanteras inom ramen för byggnadsnämndens tillsynsverksamhet.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen.

4.3. Lovplikten ska framgå av lag

Regeringens förslag: Lovplikten ska regleras i plan- och bygglagen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till utredningens förslag att lovplikten endast ska regleras i lagen, bl.a. Boverket, Haninge och Malmö kommuner, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen). Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) ser dock en risk för att en struktur med helt lagbunden lovplikt blir för stelbent som inte är hållbar över tid. Även

• Sida 78
•  Original

Gävle kommun instämmer med utredningens förslag att lovplikten endast ska regleras i lagen, men ser en risk för att enskilda missar eventuell anmälningsplikt.

Skälen för regeringens förslag: Lovplikten för byggnader regleras i nuvarande 9 kap. plan- och bygglagen och för andra anläggningar än byggnader i nuvarande 6 kap. plan- och byggförordningen. Dessutom kan lovplikten i viss utsträckning regleras i detaljplan och områdesbestämmelser.

Bakgrunden till att regler om lovplikt finns både i lagen och förordningen är att regeringen, när lagen trädde i kraft, menade att anläggningar av annat slag än byggnader kan vara av närmast oändligt varierande slag och att det därför är angeläget med en uttömmande uppräkning av de anläggningar som ska förprövas. En sådan förteckning av bygglovspliktiga anläggningar i en förordning kan dels lättare och snabbare anpassas till efter hand uppkomna nya behov utifrån förändringar i tiden, dels göras utförligare och tydligare med avseende på definitioner och avgränsningar av de aktuella objekten (prop. 2009/10:170 s. 138).

Under utredningens arbete har det uppmärksammats att regelverkets struktur med bestämmelser på olika författnings- respektive beslutsnivåer och med bestämmelser med olika detaljeringsnivå och utformning är en av anledningarna till att regelverket upplevs som svåröverskådligt samt svårt att förstå och tillämpa. Flera remissinstanser instämmer i utredningens förslag att lovplikten uteslutande bör regleras i plan- och bygglagen.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det är lättare att få en överblick över och en förståelse för, liksom att tillämpa, regler om lovplikt om alla sådana regler är samlade på ett ställe. Lovplikten bör därför inte längre regleras i plan- och byggförordningen, utan endast i plan- och bygglagen. Även om en sådan lösning är mindre flexibel, säkerställer den att ändringar i lovplikten föregås av den process som gäller för lagstiftning, vilket ställer krav på tillräckligt underlag och överväganden som medför en ändamålsenlig reglering av lovplikten. Regeringens bemyndigande att meddela bestämmelser om lovplikt (nuvarande 16 kap. 7 § plan- och bygglagen) behövs därför inte längre, utan bör upphävas.

Motsvarande överväganden gör sig inte gällande för anmälningsplikten, som fortsatt bör regleras i plan- och byggförordningen (se avsnitt 4.15).

Med en uppdelning av lovplikten i lagen och anmälningsplikten i förordningen bör även förfaranderegler för de olika processerna delas upp så att lovförfarandet regleras i lagen och förfarandet i fråga om anmälningar regleras i förordningen. Även om flera förfaranderegler är desamma bedöms det vara lämpligt att dela upp reglerna, för att samla regleringen av anmälningsärenden i förordningen.

• Sida 79
•  Original

4.4. Lovplikt ska som huvudregel inte regleras i detaljplan och områdesbestämmelser

Regeringens förslag: Kommuner ska inte längre kunna bestämma omfattningen av kraven på bygg-, rivnings- och marklov i detaljplan eller områdesbestämmelser.

Kommuner ska dock i en detaljplan kunna bestämma att det krävs bygglov för byte av kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial samt för en liten tillbyggnad i form av balkong, burspråk och uppstickande byggnadsdel på ett en- och tvåbostadshus. Med områdesbestämmelser ska kommunen kunna bestämma att det krävs bygglov för ekonomibyggnader, fasadändringar, små tillbyggnader av en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader utanför sammanhållen bebyggelse, och uppförande av komplementbyggnader, murar eller plank i omedelbar närhet av en- eller tvåbostadshus utanför sammanhållen bebyggelse. Möjligheten att införa krav på bygglov i detaljplan och områdesbestämmelser ska gälla inom och i anslutning till totalförsvarets riksintresseområden, om krav på bygglov behövs för att pröva åtgärdernas inverkan på riksintresset.

Befintliga bestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser om krav på lov ska fortsätta att gälla.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte att kommuner ska kunna reglera omfattningen av kravet på bygglov för vissa åtgärder med detaljplan och områdesbestämmelser inom eller i anslutning till ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Örebro kommun, Willab

Garden och Bostadsrätterna tillstyrker utredningens förslag att lovplikten ska framgå i plan- och bygglagen och inte i enskilda detaljplaner. Enligt

Bostadsrätterna är det för en fastighetsägare oöverskådligt när bestämmelser om lovplikt kan finnas i såväl författning som detaljplan och områdesbestämmelser. Dessutom saknar, enligt Bostadsrätterna, sannolikt fastighetsägare kunskap om att lovplikten kan regleras i detaljplan och områdesbestämmelser. I och med att förslaget innebär att befintliga särregleringar huvudsakligen kvarstår är det dock tveksamt i vilken mån förslaget i realiteten underlättar för en fastighetsägare, men med tiden bör det dock kunna innebära en förenkling.

Boverket, som har förståelse för utredningens förslag, anför följande.

Förslaget innebär en för grov uppdelning att enbart reglera lovplikten i lag och differentiera den med generella bestämmelser. Om hänsyn inte kan tas till de varierande lokala förutsättningarna kan förslaget få negativa konsekvenser för bebyggelseutvecklingen. För att undvika svåra tolkningar av planbestämmelser bör all lovplikt (och krav på anmälan alternativt bygganmälan) i detaljplaner och områdesbestämmelser upphöra att gälla vid en viss tidpunkt.

Enligt Länsstyrelsen i Västernorrlands län förutsätter förslaget att relevanta åtgärder inom det som utredningen benämner värdefulla områden beläggs med lovplikt. Stockholms kommun anser att möjligheten att införa bygglovsplikt i detaljplaner bör kvarstå medan bl.a. Villaägarnas riksför-

• Sida 80
•  Original

bund anser att kommunerna även fortsättningsvis ska kunna reglera undantag från lovplikten i planer, eftersom det bör underlätta byggande av småhus eller helt nya småområden.

Några remissinstanser avstyrker förslaget. Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) anser att konsekvenserna av förslaget behöver analyseras ytterligare samt att en lovplikt kan vara nödvändig för att förhindra åtgärder som i praktiken kan vara irreversibla i fråga om exempelvis ras- och skredrisk, bevarande av grönstrukturer för biologisk mångfald och dagvattenhantering. Enligt Länsstyrelsen i Västra Götalands län bör styrmedlet finnas kvar så länge det används för att skydda allmänna intressen.

Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt anser att det finns ett fortsatt behov av att kommunerna kan besluta om lovplikt för åtgärder som påtagligt kan försvåra nyttjandet av totalförsvarets anläggningar om de vidtas inom eller anslutning till totalförsvarets riksintressen. Försvarets radioanstalt är beroende av att kommunerna genom områdesbestämmelser säkerställer att verksamhetsstörande åtgärder inte företas i närheten av myndighetens signalspaningsanläggningar. Svenska byggnadsvårdsföreningen anför att områdesbestämmelser används i många fall för att reglera bygglovsplikt för ekonomibyggnader i känsliga miljöer, exempelvis i kyrkomiljöer samt att det finns många välbevarade miljöer med höga värden i landsbygder.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt ska som huvudregel inte längre kunna regleras i detaljplan eller områdesbestämmelser

Kommunerna har i dag möjlighet att under vissa förutsättningar reglera lovplikten för vissa åtgärder i detaljplan och områdesbestämmelser (nuvarande 4 kap. 15 § och 42 § första stycket 4 plan- och bygglagen). För bygglov rör det sig både om en möjlighet att utöka huvudreglerna om lovplikt och att kräva lov för vissa lovbefriade åtgärder, dvs. åtgärder som har undantagits från en huvudregel om lovplikt (9 kap. 8 § plan- och bygglagen). Det rör sig även om en möjlighet att besluta om att bygglov inte ska krävas för vissa åtgärder, om en bygglovsprövning inte är nödvändig för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen (9 kap. 7 § plan- och bygglagen). Kommunerna har även möjlighet att bestämma omfattningen av kraven på rivnings- och marklov (9 kap. 10 § första stycket 1 och andra stycket samt 11 och 12 §§plan- och bygglagen).

När möjligheten att reglera lovplikten i detaljplaner och områdesbestämmelser infördes motiverades det av att kommunerna ska få utrymme att ta lokala hänsyn (prop. 1985/86:1 s. 572 f.). Utredningens översyn visar att möjligheten att reglera lovplikten i detaljplaner och områdesbestämmelser har nyttjats i förhållandevis ringa utsträckning av kommunerna. I den mån lovplikten har reglerats saknas ofta en tydlig motivering eller är regleringen otydlig och inkonsekvent. Vidare anser utredningen att det utifrån enskilda intressen kan ifrågasättas ur ett rättssäkerhetsperspektiv om kommunen utökar antalet lovpliktiga åtgärder, även om det kommunala planmonopolet ger stöd för att utöka lovplikten för åtgärder som inte omfattas av krav på lov, t.ex. om viss gestaltning eftersträvas eller om bevarandefrågor talar för det. Även kommunala undantag från lovplikten kan innebära konsekvenser för enskilda, närmast för dem som är berörda av den

• Sida 81
•  Original

aktuella åtgärden och som utan en lovplikt hänvisas till att få åtgärden prövad inom ramen för tillsynsverksamheten i stället för genom en förprövning.

Att en kommun i en detaljplan eller i områdesbestämmelser får bestämma omfattningen av krav på lov innebär att lovplikten inte bara regleras i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen, utan också genom kommunala beslut. Som flera remissinstanser påpekar innebär det en utmaning för enskilda, som behöver studera såväl plan- och byggregelverket som gällande detaljplan eller områdesbestämmelser för ta reda på om en åtgärd kräver lov eller inte. Förutom svårigheter med att överblicka lovplikten kan det uppfattas som ologiskt att lovplikten kan variera mellan olika snarlika områden. Av samma skäl som lovplikten inte bör regleras i plan- och byggförordningen (se avsnitt 4.3), instämmer regeringen i utredningens bedömning att lovplikten inte heller bör regleras i detaljplaner eller områdesbestämmelser. Till skillnad från bl.a. Stockholms kommun anser regeringen att kommunernas möjlighet till det därför bör tas bort, med vissa undantag.

Regeringen instämmer i Försvarsmaktens och Försvarets radioanstalts bedömning att kommunerna även fortsättningsvis, inom eller i anslutning till ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar, i en detaljplan eller i områdesbestämmelser ska kunna bestämma att det krävs bygglov för vissa åtgärder som kan försvåra nyttjandet av totalförsvarets anläggningar. Det innebär att kommuner behåller möjligheten att i en detaljplan införa lovplikt för byte av kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial samt för en liten tillbyggnad i form av balkong, burspråk och uppstickande byggnadsdel på ett en- och tvåbostadshus (jfr nuvarande 9 kap. 8 § första stycket 6 och 8 plan- och bygglagen). Det innebär också att kommuner med områdesbestämmelser kan införa lovplikt för ekonomibyggnader, fasadändringar, små tillbyggnader av en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader utanför sammanhållen bebyggelse, och uppförande av komplementbyggnader, murar eller plank i omedelbar närhet av en- eller tvåbostadshus utanför sammanhållen bebyggelse (jfr nuvarande 9 kap. 8 § första stycket 3, 4 och 7 plan- och bygglagen). Den utökade lovplikten bör dock endast kunna föreskrivas inom eller i anslutning till ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar och om lovplikt behövs för att pröva åtgärdernas inverkan på riksintresset. En lovplikt kan exempelvis behövas för fasadändringar för att pröva olika byggnadsmaterials inverkan på störningskänslig underrättelseverksamhet.

För att säkerställa nyttjandet av totalförsvarets anläggningar föreslår regeringen även att vissa lovfria åtgärder ska omfattas av krav på lov inom och i anslutning till sådana områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar (se avsnitt 4.8). Lovplikten innebär att åtgärder som typiskt sett kan påverka totalförsvarets intressen blir föremål för en förprövning. Därutöver föreslår regeringen att lov för åtgärder inom och i anslutning till totalförsvarets riksintresseområden i vissa fall inte får ges om Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inte medger åtgärderna (se avsnitt 5.16).

Flera remissinstanser som avstyrker utredningens förslag har farhågor om irreversibla skador och andra risker om kommunerna inte ska få reglera lovplikten i planer utifrån lokala hänsyn. Enligt regeringens bedömning

• Sida 82
•  Original

kommer kommunerna emellertid även fortsättningsvis kunna säkerställa allmänna och enskilda intressen i detaljplaner och områdesbestämmelser, även om det i nya planer inte får ske genom bestämmelser om lovplikt. För att precisera kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen kan kommunerna bl.a. införa bestämmelser om placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter samt om skydd för särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser (jfr 4 kap.16 och 42 §§plan- och bygglagen). För att säkerställa syftet med skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser föreslår regeringen, vilket Länsstyrelsen i Västernorrlands län efterfrågar, att en lovplikt ska kopplas till sådana bestämmelser (se förslag i avsnitt 4.9.1). För särskilt värdefulla byggnadsverk och områden som inte omfattas av skyddsbestämmelser föreslår regeringen en generell skyldighet för kommunerna att i översiktsplan peka ut sådana byggnadsverk och områden, samtidigt som regeringen föreslår en lovplikt för åtgärder på sådana byggnadsverk och inom sådana områden som annars inte omfattas av krav på lov (se förslag i avsnitt 4.9). Genom dessa förslag kommer kommunerna även fortsättningsvis, om än indirekt, kunna förfoga över lovplikten genom krav i detaljplan och områdesbestämmelser och säkerställa skydd av flera av de intressen som remissinstanserna lyfter. Eftersom kommunerna behåller visst inflytande över vilka åtgärder som ska omfattas av lovplikt och inte, särskilt för värdefulla byggnadsverk och områden, har de möjlighet att styra bebyggelseutvecklingen i kommunen. Mot denna bakgrund anser regeringen att lovplikten uteslutande kan regleras genom lag i förhållande till dessa intressen.

Befintliga krav på lov i detaljplan och områdesbestämmelser bör gälla fortsättningsvis

Förslaget att kommuner i nya detaljplaner och områdesbestämmelser som huvudregel inte ska kunna reglera krav på bygg-, rivnings- och marklov innebär inte att krav på lov i gällande planer automatiskt bör upphöra. Om de skulle upphöra skulle det kunna medföra orimliga konsekvenser för kommuner, innan de har hunnit ta ställning till behovet av planändringar, resurser eller till och med organisationsförändringar. Om åtgärder som är lovpliktiga enligt gällande planer inte längre skulle bli föremål för en förprövning, kan det finnas anledning att tro att kommuner i stället vill införa skyddsbestämmelser i detaljplaner eller områdesbestämmelser eller dimensionera sin tillsynsverksamhet på ett sätt som är bättre anpassad till en mindre omfattande lovplikt. Mot denna bakgrund anser regeringen att bestämmelser i gällande detaljplaner och områdesbestämmelser om utökad lovplikt bör fortsätta att gälla till dess planen eller bestämmelserna ändras. Även om det innebär att lovplikten i förekommande fall (liksom i dag) kommer att framgå av detaljplaner och områdesbestämmelser under lång tid bör sådana bestämmelser inte upphöra att gälla efter viss tid, som

Boverket föreslår.

Till skillnad från Villaägarnas riksförbund anser regeringen att något motsvarande behov inte gör sig gällande för planbestämmelser om undantag från krav på lov. Sådana undantag från krav på lov bör alltså inte fortsätta att gälla (se avsnitt 11.2). Skälen för det är att rör sig om få detaljplaner och områdesbestämmelser med sådana undantag samtidigt

• Sida 83
•  Original

som undantagen i förhållandevis stor utsträckning korresponderar med de förslag till undantag från krav på lov som föreslås i denna proposition.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 4 kap. 15 § och 42 a § samt 9 kap.2, 38, 43, 44, 47 och 48 §§plan- och bygglagen.

4.5. Krav på lov för byggnader

4.5.1. Lovplikt för nybyggnad av byggnad

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för nybyggnad av en byggnad.

Det ska inte krävas bygglov för en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Det ska inte heller krävas lov för en byggnad som ska användas för kollektivtrafiken eller placeras inom en allmän plats där kommunen är markägare och byggnadens byggnadsarea blir högst 15,0 kvadratmeter och taknockshöjden blir högst 3,0 meter.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men regeringen föreslår inte att huvudregeln om lovplikt för byggnader endast ska omfatta andra byggnader än komplementbyggnader.

Regeringens förslag har även en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Gävle kommun, Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Villaägarnas riksförbund är positiva till förslaget. Gävle kommun framhåller att det blir tydligt att bygglov krävs för alla byggnader. Flera remissinstanser, bl.a. Göteborgs och

Örebro kommuner och Region Stockholm, är även positiva till förslaget att nybyggnad av mindre byggnader för kollektivtrafiken inte ska kräva lov.

Enligt Stockholms kommun kan stadsbild, kultur- och miljövärden komma att påverkas negativt i enskilda fall, men förslaget är väl avvägt med hänsyn till åtgärdernas storlek och till att kommunen har rådighet över frågan i egenskap av markägare.

Statens geotekniska institut anser att ekonomibyggnader bör omfattas av krav på bygglov inom områden med risk för ras, skred och erosion.

Några remissinstanser, bl.a. Byggherrarna i Sverige AB, Göteborgs,

Malmö och Sundbybergs kommuner, menar att en huvudregel inte bör definieras utifrån undantag och att regeln är onödigt komplicerad och kan missförstås. Enligt Boverket är det svårt att fullt ut se konsekvenserna av utredningens förslag att dela upp kravet på bygglov för nybyggnad i komplementbyggnader respektive alla andra byggnader.

Avseende förslaget om undantag för nybyggnad av mindre byggnad inom allmän plats som kommunen är markägare till anser Länsstyrelsen i

Västernorrlands län att åtgärder som utförs på allmän plats generellt sätt har ett stort allmänintresse, och att en avvägning mot andra allmänna och enskilda intressen bör göras genom en lovprövning. Länsstyrelsen menar vidare att kommunens roll som markägare och som prövnings- och tillsynsmyndighet enligt plan- och bygglagen inte bör sammanblandas och att det inte kan förutsättas att kommunen gör samma avvägning i sin roll

• Sida 84
•  Original

som markägare som i sin roll som tillsynsmyndighet. Enligt Göteborgs kommun och Lantmäteriet bör det övervägas om nuvarande tidsbegränsning bör behållas eller om förslaget bör begränsas till att endast gälla kommunalt ägd mark inom detaljplan med kommunalt huvudmannaskap. De menar att konsekvenserna inom planer med enskilt huvudmannaskap där kommunen äger marken är för dåligt beskrivna, eftersom kommunen i sådana fall saknar den möjlighet att som markägare påverka ny byggnation som förutsätts i förslaget. Enligt Örebro kommun bör undantag från krav på lov endast gälla när det allmänna är byggherre. Örebro kommun konstaterar även att förslaget innebär att valstugor återigen kan komma att kräva bygglov, om de placeras varaktigt inom särskilt värdefulla områden, medan nuvarande undantag som tillåter placering i tre månader även gäller inom särskilt värdefulla områden.

Avseende förslaget om undantag för nybyggnad av mindre byggnader för kollektivtrafiken är några remissinstanser negativa, bl.a. Statens centrum för arkitektur och design, Lantmäteriet, Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Statens geotekniska institut. Statens centrum för arkitektur och design befarar att mängden sådana små byggnader som inte ska förprövas kan leda till negativa effekter i den offentliga miljön. Enligt Statens geotekniska institut bör bygglov alltid krävas i områden med förutsättningar för ras, skred och erosion. Enligt Sundbybergs kommun kan förslaget leda till fler tillsynsärenden och därmed ökade kostnader för kommunerna.

Skälen för regeringens förslag

En generell lovplikt för nybyggnad av byggnad

I nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 1 plan- och bygglagen finns det ett generellt krav på bygglov för nybyggnad. Med nybyggnad avses uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats (se definitionen av nybyggnad och byggnad i 1 kap. 4 §).

Enligt regeringens bedömning bör den generella lovplikten för nybyggnad behållas. Utredningen föreslår en delvis ny struktur som innebär att lovplikten delas upp i två huvudregler – en lovplikt för byggnader som inte är komplementbyggnader respektive en lovplikt för komplementbyggnader. Några remissinstanser, bl.a. Byggherrarna i

Sverige AB, Göteborgs och Malmö kommuner, har synpunkter på en sådan struktur, och även Lagrådet anser att det vore bättre att utgå ifrån en huvudregel om att bygglov krävs och att sedan reglera vad det är som inte kräver bygglov. Som framgår i avsnitt 4.1 anser regeringen att Lagrådets föreslagna struktur bör genomföras. Det innebär att huvudregeln om krav på bygglov för nybyggnad utformas som en generell regel.

Lovplikten för nybyggnad kommer således att omfatta alla typer av byggnader, allt från en- och tvåbostadshus och flerbostadshus till kontors- och industrikomplex. Den främsta anledningen till kravet på bygglov är att nybyggnad normalt påverkar den pågående markanvändningen och omgivningen i sådan utsträckning att det är motiverat med en förprövning från det allmännas sida för att kunna säkerställa de allmänna och enskilda intressen som gör sig gällande i den plan- och byggrättsliga regleringen.

• Sida 85
•  Original

Som framgår i avsnitt 4.1 föreslår regeringen även en annan lagteknisk lösning än utredningen för att öka läsbarheten av huvudregel och undantag.

Undantag för nybyggnad av ekonomibyggnad

Enligt nuvarande 9 kap. 3 § plan- och bygglagen krävs det inte bygglov för nybyggnad av en ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring, om åtgärden vidtas i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Utredningen föreslår att undantaget från krav på bygglov för nybyggnad av ekonomibyggnad ska behållas. Undantaget är enligt utredningens bedömning förenligt med det s.k. MKB-direktivet. Enligt utredningen kräver direktivet inte att ekonomibyggnader generellt omfattas av en förprövning enligt plan- och bygglagen där åtgärden kan bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, främst eftersom anläggningar för s.k. intensiv djuruppfödning (se direktivets artikel 4.2 samt Bilaga II, 1 e) omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt miljöbalken.

Regeringen instämmer i utredningens förslag. Ekonomibyggnader kan visserligen ha förhållandevis stor omgivningspåverkan, inte minst i områden med sammanhållen bebyggelse och där ekonomibyggnaden uppförs långt ifrån själva gårdsmiljön eller vid en gräns. Samtidigt är det fråga om ett undantag från lovplikten som syftar till att underlätta för vissa näringar. Genom den föreslagna definitionen av ekonomibyggnad (se avsnitt 4.2) begränsas undantagets räckvidd eftersom det ska vara fråga om en byggnad som behövs för jordbruket, skogsbruket, vattenbruket, fisket eller renskötseln. Det ligger även i linje med att det i praxis har uttalats att undantaget bör tillämpas restriktivt (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 november 2016 i mål nr P 2273–16). Dessa näringar är vanligen lokaliserade till sådana områden där de generellt sett inte genererar en sådan omgivningspåverkan att de måste bli föremål för förprövning. Detsamma gäller byggnadernas placering och utformning. Detta stöds även av utredningens slutsats om att ekonomibyggnaderna inte vållar särskilt stora problem i praktiken. Till detta kommer att den verksamhet som kan bedrivas i en ekonomibyggnad i förekommande fall regleras i både miljöbalken (jfr främst 9 kap. om tillstånds- eller anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet) och djurskyddslagstiftningen.

Utredningen har inte övervägt om undantaget bör begränsas på det sätt som Statens geotekniska institut föreslår, och det är därför inget som kan hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Utredningen har övervägt om ekonomibyggnader för djurhållning bör regleras särskilt, eftersom byggnader för djurhållning – eller för annan verksamhet med djur, t.ex. hästar – generellt genererar mer omgivningspåverkan än andra ekonomibyggnader, som exempelvis maskinhallar eller sädesmagasin. Djurhållning kan medföra negativ påverkan på omgivningen t.ex. genom dammbildning, buller (höfläktar, maskiner, djurens läten, transporter), lukt (framför allt från gödsel och gödselhantering, vissa foder m.m.), flugor, starka strålkastare m.m. Djurhållning kan också orsaka hälsopåverkan, t.ex. genom allergenspridning. Verksamhetens art och omfattning har också betydelse, eftersom några få hästar t.ex. kan orsaka obetydlig störning medan ridskola eller travbana med många hästar

• Sida 86
•  Original

och mycket aktivitet i omgivningen kan ge upphov till betydligt större olägenheter. Vid hästhållning med flera hästar, för exempelvis uppfödning, träning, tävling eller ridskoleverksamhet, används byggnaderna också av fler människor och tillfälliga besökare. Byggnadernas tekniska egenskaper påverkar därmed en större krets. Vidare finns det enligt utredningen vissa tillämpningssvårigheter med den nuvarande regleringen, framför allt hur hästhållning förhåller sig till jordbruksnäringen.

Enligt utredningen är det mest ändamålsenligt att en bedömning sker i varje enskilt fall, i förekommande fall tillsynsvägen, med stöd av den praxis som har utvecklats. På så sätt säkerställs det att tillämpningsområdet för undantaget från kravet på lov för ekonomibyggnader blir det som är avsett och inte tillämpas på i stort sett alla byggnader, oavsett om verksamheten i dem har anknytning till de aktuella näringarna eller inte. Vidare blir verksamhetsslaget inte begränsande för undantaget, utan i stället verksamhetsslagets koppling till näringen i fråga. Regeringen delar utredningens bedömning. Vidare torde viss djurrelaterad verksamhet vara möjlig utan krav på bygglov med stöd av det föreslagna undantaget från krav på lov för inredning av en eller flera lokaler i område som inte omfattas av en detaljplan och som ligger utanför sammanhållen bebyggelse (se avsnitt 4.5.5). I avsnitt 4.8 föreslås dock krav på bygglov för ekonomibyggnad för hästhållning inom s.k. skyddat område. Bygglov kan även krävas om kommunen i områdesbestämmelser har bestämt att bygglov krävs för ekonomibyggnad (se avsnitt 4.4).

Eftersom regeringen föreslår en annan struktur än utredningen, som innebär att alla typer av byggnader omfattas av huvudregeln om nybyggnad behövs det inte, utöver det föreslagna undantaget för ekonomibyggnad, ett särskilt undantag för ekonomibyggnader som är komplementbyggnader.

Undantag för nybyggnad av små byggnader på allmän plats

Enligt nuvarande 9 kap. 3 a § plan- och bygglagen krävs det inte bygglov för nybyggnad av en byggnad som placeras inom en allmän plats som kommunen är markägare till om byggnaden placeras på platsen högst tre månader, inte får en större byggnadsarea än 15,0 kvadratmeter och har en taknockshöjd som inte överstiger 3,0 meter.

Enligt utredningen är undantagets tillämpningsområde i huvudsak ändamålsenligt. Utredningen föreslår därför att undantaget förs över till det nya 9 kap. plan- och bygglagen, med den skillnaden att den nuvarande tidsfristen om tre månader tas bort. Enligt förarbetena infördes tidsfristen för att undantaget avsåg att träffa byggnader vars ändamål normalt är av tidsbegränsad karaktär, som t.ex. valstugor, tillfälliga informationsbyggnader eller tillfällig försäljning av mat och dryck och liknande. Samtidigt begränsades undantagets tillämpningsområde till allmän plats som kommunen är markägare till, eftersom kommuner i högre utsträckning än enskilda markägare kan förhindra problem med olämpliga uppställningar för t.ex. trafiksäkerheten, räddningstjänstens framkomlighet och risken för brandspridning på kvartersmark (se prop. 2016/17:151 s. 64 f.). Till skillnad från några av remissinstanserna, bl.a. Lantmäteriet, Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Örebro kommun, delar regeringen utredningens bedömning att en kommun – som markägare till och inte endast som huvudman för

• Sida 87
•  Original

den allmänna platsen – kan förhindra problem med eventuell oacceptabel omgivningspåverkan och även eventuell planstridighet. Därmed finns det heller inga skäl för att behålla en viss tidsfrist för undantaget. Utan en tidsfrist kan undantaget även omfatta t.ex. vissa allmänna toaletter eller mer permanenta turistbodar. Sådana byggnader kan dock omfattas av krav på tillstånd i annan lagstiftning, t.ex. ordningslagen (1993:1617).

Till skillnad från utredningen anser regeringen att bostadshus inte behöver skrivas bort från undantagets tillämpningsområde, dels då regeringen inte genomför utredningens förslag om en generell lovplikt för bostäder, dels då de byggnader som undantaget avser inte bedöms omfatta bostäder.

En sannolik konsekvens av förslaget är, liksom Sundbybergs kommun befarar, att det leder till en viss ökning av antalet tillsynsärenden, särskilt mot bakgrund av att tidsbegränsningen tas bort. De skäl som regeringen anförde i samband med att det nuvarande undantaget infördes kvarstår, dvs. att ökningen av antalet tillsynsärenden inte förtar mervärdet av att undanta ytterligare åtgärder från bygglovskravet (se prop. 2016/17:151 s. 65).

Undantag för nybyggnad av små byggnader för kollektivtrafiken

Enligt nuvarande 9 kap. 3 b § plan- och bygglagen krävs det inte bygglov för nybyggnad av fristående väderskydd för kollektivtrafiken, om byggnaden inte får en större byggnadsarea än 15,0 kvadratmeter och har en taknockshöjd som inte överstiger 3,0 meter. Undantaget gäller inte om väderskyddet placeras i direkt anslutning till ett annat väderskydd, eller åtgärden vidtas inom ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen.

Enligt utredningen har det under utredningstiden inte framförts några synpunkter på undantaget, och utredningen bedömer att även detta undantag bör föras över till det nya 9 kap. plan- och bygglagen. Utredningen föreslår samtidigt att undantagets tillämpningsområde utökas så att det omfattar alla typer av byggnader som ska användas för kollektivtrafiken. På det sättet möjliggörs, förutom väderskydd, även t.ex. små byggnader för information och försäljning samt för rast och vila för chaufförer. Undantaget är tillämpligt såväl inom ett område som omfattas av en detaljplan som i ett område som inte gör det. Storleksbegränsningen innebär att tillämpningsområdet får en rimlig omfattning. Utredningen föreslår även att den nuvarande begränsningen att ett fristående väderskydd inte utan lov får placeras i direkt anslutning till ett annat väderskydd kan tas bort. Regeringen delar utredningens bedömning och förslag. Skulle en oacceptabel omgivningspåverkan uppkomma eller andra risker uppstå, på det sätt som bl.a. Statens centrum för arkitektur och design, Lantmäteriet och

Statens geotekniska institut befarar, får det hanteras inom ramen för byggnadsnämndens tillsyn.

Avslutningsvis bör nämnas att nu aktuella byggnader kan omfattas av krav i annan lagstiftning, t.ex. väglagen (1971:948) och miljöbalken.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att nybyggnad som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om åtgärden vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. nybyggnad som vidtas nära

• Sida 88
•  Original

gräns, inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.3 och 6–8 §§plan- och bygglagen.

4.5.2. Undantag från krav på lov för komplementbyggnader och komplementbostadshus

Regeringens förslag: Det ska inte krävas bygglov för nybyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus i ett område som omfattas av en detaljplan om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. får en byggnadsarea som är högst 30,0 kvadratmeter,

2. får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som ska kompletteras,

3. får en taknockshöjd som är högst 4,0 meter,

4. placeras inom tomten, och

5. tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 45,0 kvadratmeter.

I ett område som inte omfattas av en detaljplan krävs det inte bygglov om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. får en byggnadsarea som är högst 50,0 kvadratmeter,

2. får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som ska kompletteras,

3. får en taknockshöjd som är högst 4,5 meter,

4. placeras inom tomten, och

5. tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 65,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av sammanlagd byggnadsarea ska ingå komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov eller har undantagits från krav på lov enligt motsvarande äldre bestämmelser.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men regeringen föreslår inte ett generellt krav på bygglov för komplementbostadshus. Regeringen föreslår inte att undantaget för komplementbyggnader formuleras som en huvudregel. Regeringens förslag innehåller ett förtydligande om att undantag från lovplikten förutsätter att komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset placeras inom tomten. Regeringens förslag har även en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Fastighetsägarna Sverige, Malmö kommun, Husverket AB, Länsstyrelsen i Västernorrlands län,

• Sida 89
•  Original

Willab Garden och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), är positiva till utredningens förslag att minska kravet på bygglov för komplementbyggnader, eftersom det medför en tydligare reglering och att enskilda får större valmöjligheter. Gävle kommun är positiv till att förslaget även omfattar flerbostadshus. Många remissinstanser, bl.a. Göteborgs och Lidingö kommuner, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Nacka kommun, Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), är även positiva till utredningens förslag att införa krav på bygglov för komplementbostadshus, bl.a. då det ger en högre grad av rättssäkerhet för enskilda fastighetsägare och ger enskilda en möjlighet att överklaga ett lovbeslut.

Några remissinstanser, bl.a. Husverket AB, är negativa till förslaget att återinföra krav på bygglov för komplementbostadshus, främst eftersom det kan innebära längre handläggningstid och ökade kostnader för den enskilde, samt till ett minskat intresse för hustypen. Byggföretagen, Fastighetsägarna Sverige och Tillväxtverket anser att det saknas en utförlig konsekvensbeskrivning av i vilken utsträckning förslaget påverkar möjligheterna att skapa fler bostäder i olika delar av landet på kort och lång sikt. Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) anser att återinförande av bygglovsplikt för åtgärder som under en period varit bygglovsbefriade kan upplevas som betungande och inskränkande för den enskilde fastighetsägaren.

Flera remissinstanser, bl.a. Stockholms kommun, är negativa till förslaget om komplementbyggnader och framhåller att en förprövning behövs dels för att skydda kulturvärden och minska risken för olägenheter och irreversibla skador, dels som säkerhet till fastighetsägaren för att det som avses uppföras får stå kvar oavsett eventuella framtida tillsynsanmälningar. Enligt Sundbybergs kommun kan det strida mot Europarätten att ärenden med så stor påverkan som komplementbyggnader endast kan hanteras genom tillsynsärenden, särskilt då sanktionsavgifter inte kan tas ut efter 5 år och vite inte kan tas ut efter 10 år och rätten till prövning i efterhand genom tillsynsärenden begränsas och möjligheten att återställa kanske inte finns. Enligt Statens geotekniska institut kan ökad belastning påverka stabiliteten i slänter negativt och enligt SMHI riskerar ökad exploatering leda till negativ utveckling av flera klimateffekter, exempelvis problem för dagvattenhantering vid skyfall. Några remissinstanser anser att förslaget bör begränsas på olika sätt – Stockholms kommun vill ha en koppling till tomtstorleken, länsstyrelserna i Västernorrlands och Västra

Götalands län och Örebro kommun vill att storleksgränsen 50 kvadratmeter minskas eftersom en så stor komplementbyggnad kan ha en omfattande omgivningspåverkan särskilt inom ett område som inte är detaljplanelagt men ändå är tätbebyggt. Sveriges Kommuner och Regioner vill att förslaget endast ska gälla i områden som inte ligger inom sammanhållen bebyggelse. Gotlands kommun vill att en komplementbyggnad endast ska få placeras på samma fastighet som den befintliga byggnaden och inom tomt, och inte innebära att tomten utökas. Göteborg, Malmö och Sundbybergs kommuner vill att förslaget endast ska omfatta en- och tvåbostadshus för att stads- och landskapsbild inte ska förändras drastiskt, och för att reglerna annars blir svårtolkade i förhållande till stora byggnader eller en grupp av byggnader på samma fastighet. Nacka och Örebro kommuner vill att möjligheten att kräva lov inom sammanhållen bebyggelse om det behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i bebyggel-

• Sida 90
•  Original

sen ska behållas. Båstads kommun, Lantbrukarnas riksförbund och

Svenska ridsportförbundet anser tvärt om att storleksbegränsningen kan ökas för vissa typer av byggnader, såsom ridhus och garage, utanför sammanhållen bebyggelse.

Några remissinstanser, bl.a. Huddinge, Nykvarns och Sundbybergs kommuner, är negativa till utredningens förslag att reglera komplementbyggnader och komplementbostadshus olika, eftersom det kan leda till att många inreder sina komplementbyggnader som icke självständiga bostäder eller som gäststugor enbart för att slippa kravet på bygglov, trots att de olika byggnadstypernas omgivningspåverkan i praktiken kan antas vara samma. Enligt bl.a. Bergs, Göteborgs och Sundbybergs kommuner behöver det heller inte vara någon skillnad i investering mellan ett komplementbostadshus och en annan komplementbyggnad. En fullt utrustad gäststuga med källare kan innebära identiska eller större investeringar än ett komplementbostadshus.

Flera remissinstanser har synpunkter på förslaget om den sammanlagda tillåtna arean. Gävle och Umeå kommuner, Östersunds tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Sveriges Kommuner och Regioner, m.fl. menar att det kan bli svårt för både kommuner och enskilda att bedöma vilka byggnader på en fastighet som är lovfria och vilka som är s.k. svartbyggen. Sveriges Kommuner och Regioner och Göteborgs kommun påpekar att förslaget innebär att byggnadsarean för en komplementbyggnad som uppförts utan lov, men inte uppfyller kriteriet för lovbefrielse, inte ska ingå i beräkningen av den sammanlagda arean vilket – om preskriptionstiden passerat – möjliggör en större omfattning av komplementbyggnader inom en fastighet än avsett. Enligt Järfälla kommun är det oklart hur befintliga åtgärder som har uppförts med dagens undantag ska bedömas när nya åtgärder ska utföras, exempelvis om ett i dag lovfritt skärmtak har placerats på en komplementbyggnad som då kan vara större än de 30 kvadratmeter som tillåts i förslaget. Gävle kommun anser att byggnader som inte har krävt lov men som har uppförts med stöd av frivilligt lov inte ska räknas in i den sammanlagda arean.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och gällande rätt

Tidigare regeringar har föreslagit ändringar i plan- och bygglagen för att utöka antalet åtgärder som är undantagna från kravet på bygglov och som kan tillåtas i strid med detaljplan och områdesbestämmelser, i syfte att både skapa fler bostäder och att öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas.

Enligt det nuvarande regelverket krävs det inte bygglov för att i omedelbar närhet av ett en- eller tvåbostadshus uppföra eller bygga till en komplementbyggnad, en s.k. friggebod, under förutsättning bl.a. av att den inte får en större byggnadsarea än 15,0 kvadratmeter (nuvarande 9 kap. 4 § första stycket 3 plan- och bygglagen). Vidare krävs det inte bygglov för att uppföra en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus utanför ett område med detaljplan, om byggnaden inte vidtas närmare gränsen än 4,5 meter (nuvarande 9 kap. 6 § första stycket 2 plan- och bygglagen).

Genom den s.k. attefallsreformen som trädde i kraft den 2 juli 2014 infördes ytterligare undantag från kravet på bygglov, bl.a. för uppförande av

• Sida 91
•  Original

komplementbostadshus eller komplementbyggnad i omedelbar närhet av ett en- eller tvåbostadshus eller inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus (prop. 2013/14:127, bet. 2013/14:CU32, rskr. 2013/14:287). Inledningsvis fick byggnadsarean för ett komplementbostadshus respektive en komplementbyggnad inte överstiga 25 kvadratmeter, men den tillåtna byggnadsarean utökades senare till 30 kvadratmeter (prop. 2019/20:31, bet. 2019/20:CU6, rskr. 2019/20:138). Övriga förutsättningar för de lovbefriade komplementbostadshusen och komplementbyggnaderna är att de inte får ha en taknockshöjd som överstiger 4,0 meter, inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter utan medgivande av granne och i förhållande till en järnväg inte närmare spårets mitt än 30,0 meter utan medgivande från järnvägens infrastrukturförvaltare. Det krävs inte heller bygglov för att ändra en komplementbyggnad till ett komplementbostadshus. Även om ett komplementbostadshus eller en komplementbyggnad inte kräver bygglov måste åtgärden anmälas och får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked (nuvarande 9 kap. 4 a §). En komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus får uppföras såväl inom som utom ett område som omfattas av detaljplan, och får uppföras i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Det innebär att en sådan byggnad exempelvis kan uppföras på mark som enligt bestämmelser i en detaljplan inte får bebyggas (nuvarande 10 kap. 2 § andra stycket). Undantaget från kravet på bygglov för komplementbostadshus gäller inte inom sådana bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Bygglov krävs även om åtgärden vidtas inom eller i anslutning till sådana områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar om det är fråga om flygplatser eller övnings- eller skjutfält.

Vid införandet av attefallsreformen motiverades undantagen från bygglovsplikten bl.a. med att reglerna utformats med hänsyn tagen till motstående enskilda och allmänna intressen, såsom exempelvis särskilt värdefull kulturmiljö, och att det vid en avvägning mot den enskilda människans rätt till frihet enligt 1 kap. 1 § plan- och bygglagen dessutom fanns skäl att tro att den enskilde fastighetsägaren utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt (prop. 2013/14:127 s. 20). För att säkerställa att vissa väsentliga samhällskrav skulle uppfyllas, bl.a. att tillkommande bostäder inte blir olämpliga i förhållande till flera tekniska egenskapskrav, infördes en särskild anmälningsplikt för åtgärderna. Regeringen instämde i Lagrådets bedömning att nämndens bedömning av åtgärdens lämplighet inför beslut om startbesked bör avse alla i sammanhanget relevanta krav i plan- och bygglagen och krav i andra föreskrifter som är meddelade med stöd av lagen.

I startbeskedet ska byggnadsnämnden ta ställning till om en åtgärd kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt plan- och bygglagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Ett startbesked får endast överklagas av anmälaren i ärendet.

Begränsningen i rätten att överklaga ett startbesked har åsidosatts av Mark- och miljööverdomstolen i ett antal avgöranden till förmån för berörd granne (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens domar den 23 februari 2016 i mål P 1948–15, MÖD 2017:50 och MÖD 2018:22, jfr även Mark- och miljööverdomstolens dom den 22 december 2016 i mål P 1022–16). I avgörandena har domstolen bedömt att överklagande-

• Sida 92
•  Original

förbudet i plan- och bygglagen står i strid med det egendomsskydd och den rätt till domstolsprövning av civila rättigheter som enskilda fysiska och juridiska personer har enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). En sådan rätt kan tillkomma en granne som till exempel drabbas av olägenhet och värdeminskning till följd av en åtgärd på en annan fastighet. Enligt domstolen har byggnadsnämnden i ett startbesked bedömt att byggnaden uppfyller kraven i plan- och bygglagen, bl.a. att den inte innebär betydande olägenheter för omgivningen. Vidare anser domstolen att ett startbesked är att se som ett gynnande förvaltningsbeslut som vinner negativ rättskraft. En tillsynsmyndighet kan därför i ett tillsynsärende som gäller en bygglovsbefriad byggnad för vilken startbesked har meddelats i regel endast ingripa med tillsynsåtgärder om byggnaden inte överensstämmer med det som framgår av anmälan om åtgärden. Eftersom byggnadsnämnden i startbeskedet har bedömt att åtgärden uppfyller kraven i plan- och bygglagen, och att den således inte innebär betydande olägenhet för omgivningen, kan inte berörda grannar genom exempelvis en anmälan till tillsynsmyndigheten få en prövning av åtgärdens påverkan på omgivningen. För att grannarna ska ges möjlighet att få sina civila rättigheter prövade bör de därför enligt domstolen ges rätt att klaga på startbeskedet. För närvarande kan berörda med stöd av rättspraxis överklaga ett positivt startbesked för att få sina eventuella mot stående intressen prövade.

I rapporten Lovbefriade åtgärder, utvändiga ändringar och anmälan (rapport 2018:17) har Boverket analyserat och utvärderat reformen. Enligt Boverket har reformen endast haft en begränsad betydelse för bostadsförsörjningen och inte lett till minskad byråkrati. Trots det är reformen omtyckt. Det främsta skälet till det är för att åtgärderna får vidtas i strid med gällande detaljplan och kommuner av resursskäl inte gärna ändrar detaljplaner för befintlig småhusbebyggelse, trots att det ibland kan vara lämpligt att tillåta en högre exploatering än vad planen medger (rapporten s. 12 och 96 f.).

Komplementbyggnader och komplementbostadshus ska även fortsättningsvis regleras lika

Utredningen föreslår att nybyggnad av en komplementbyggnad ska kräva bygglov först om byggnaden överskrider en viss storlek, medan komplementbostadshus alltid ska kräva bygglov. Det innebär att utredningen föreslår lovplikt för en åtgärd (komplementbostadshus) som i dag är bygglovsbefriad. Ett övergripande skäl för det är enligt utredningen att en förprövning alltid är nödvändig för bostäder utifrån kraven på bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller samt dimensionering av vatten och avlopp, men även utifrån den allmänna omgivningspåverkan som människors boende kan medföra. En förprövning motiveras även av tillgänglighetsaspekter, eftersom den plan- och byggrättsliga regleringen påverkar tillämpningen av lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag. Som ytterligare ett skäl för lovplikt för komplementbostadshus framhåller utredningen att Mark- och miljööverdomstolen i flera avgöranden har underkänt överklagandeförbudet i plan- och bygglagen, som hindrar andra än anmälaren i ärendet att överklaga ett start-

• Sida 93
•  Original

besked. Genom en lovplikt för komplementbostadshusen blir åtgärden föremål för förprövning och berörda kan få ett lovbeslut överprövat i både länsstyrelse och mark- och miljödomstol.

Motsatt bedömning i fråga om behovet av lovplikt gör utredningen för övriga komplementbyggnader. Sådana byggnader anser utredningen normalt sett inte medför en sådan omgivningspåverkan att en förprövning är nödvändig, förutsatt att byggnaden får en begränsad storlek.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om undantag från kraven på bygglov och anmälan för takfönster och takkupor, komplementbostadshus och obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179). Av tillkännagivandet följer att regeringen inte bör gå vidare med utredningens förslag att införa bygglovsplikt för komplementbostadshus utan i stället ska utreda möjligheten att under åtminstone en försöksperiod låta såväl komplementbyggnader som komplementbostadshus upp till en viss angiven storlek få uppföras utan krav på vare sig bygglov eller anmälan (bet. 2021/22:CU12 s. 45). I tillkännagivandet framhålls att utredningens förslag att komplementbyggnader även fortsättningsvis ska vara undantagna från kravet på bygglov och där även kravet på anmälan slopas, samtidigt som komplementbostadshus av samma storlek skulle kräva bygglov skulle innebära en olycklig uppdelning av de så kallade attefallsåtgärderna och samtidigt skapa en onödig byråkratisk tröskel för den som önskar uppföra ett komplementbostadshus.

Även flera av remissinstanserna, bl.a. Boverket och Sundbybergs kommun, ifrågasätter att kravet på bygglov ska vara olika för komplementbyggnader respektive komplementbostadshus, dels eftersom det skapar incitament för en byggherre att påstå att det som ska byggas är en gäststuga (en komplementbyggnad) och inte en självständig bostad (ett komplementbostadshus) enbart för att undgå krav på bygglov, dels eftersom byggnaderna och dess användning i praktiken kan ha samma omgivningspåverkan.

Regeringen delar remissinstansernas synpunkter. Det nuvarande undantaget från kravet på bygglov för komplementbyggnad och komplementbostadshus gör inte någon skillnad på byggnadstyperna. Enligt regeringens bedömning är det alltjämt en rimlig utgångspunkt. Det nuvarande undantaget har utformats så att åtgärderna typiskt sett inte ska påverka motstående allmänna och enskilda intressen på ett oacceptabelt negativt sätt. Byggnaderna utgör komplement till redan befintliga en- och tvåbostadshus och är begränsade i fråga om höjd, storlek och hur nära en gräns de får placeras utan grannes medgivande. I de allra flesta fall innebär dessa begränsningar att byggnaden eller den avsedda användningen av byggnaden inte medför någon betydande olägenhet för omgivningen. Att åtgärder i princip alltid medges när de förprövas är, liksom utredningen för fram, ett ytterligare skäl för att en förprövning inte bör krävas. Den oacceptabla omgivningspåverkan som kan uppstå är helt enkelt inte mer omfattande än att den kan hanteras i efterhand genom tillsyn. I övrigt anser regeringen att det även i fortsättningen finns skäl att tro att den enskilde fastighetsägaren utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt.

Till skillnad från utredningen anser regeringen att det nuvarande undantaget från lovplikten för komplementbostadshus till ett en- eller tvåbostadshus bör behållas, för att fortsätta den frihetsreform som påbörjades

• Sida 94
•  Original

med den s.k. attefallsreformen och för att stimulera privatuthyrning och öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas. Det innebär att utredningens förslag att införa ett generellt krav på bygglov för komplementbostadshus inte genomförs. Regeringen bedömer att förslaget tillgodoser tillkännagivandet i denna del. Tillkännagivandet är dock inte slutbehandlat. Att inte införa ett generellt krav på bygglov för komplementbostadshus möjliggör vidare att komplementbyggnader och komplementbostadshus kan regleras lika även i andra frågor (se bl.a. avsnitt 4.15 angående krav på anmälan och avsnitt 4.16 angående genomförande av åtgärder som inte omfattas av krav på lov).

I enlighet med Lagrådets förslag bör undantagen från kravet på bygglov för komplementbyggnader och komplementbostadshus inte formuleras som huvudregler.

Kravet på bygglov för komplementbyggnader och komplementbostadshus kan vara mindre omfattande utanför detaljplanelagt område

Som framgår i avsnitt 4.1 anser regeringen att lovplikten som utgångspunkt bör vara områdesdifferentierad, eftersom åtgärder generellt orsakar olika påverkan på sin omgivning beroende på vilket område de vidtas i. En sådan differentiering bör utgå från om åtgärden ska vidtas inom eller utanför ett detaljplanelagt område.

Regeringen anser, liksom utredningen, att komplementbyggnader och komplementbostadshus är sådana åtgärder som typiskt sett har olika omgivningspåverkan i tätbebyggda områden respektive i glest bebyggda områden och att det motiverar en differentierad lovplikt. Till skillnad från bl.a. Stockholms kommun anser regeringen därför att det finns förutsättningar för en mindre omfattande lovplikt för komplementbyggnader och komplementbostadshus utanför detaljplanelagt område.

Utanför ett område med detaljplan bör komplementbyggnader och komplementbostadshus vara undantagna från krav på bygglov om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset får en byggnadsarea som är högst 50,0 kvadratmeter, en taknockshöjd som är högst 4,5 meter, och tillsammans med andra komplementbyggnader eller komplementbostadshus inom tomten får en sammanlagd byggnadsarea om högst 65 kvadratmeter. Jämfört med de nuvarande undantagen från krav på lov för komplementbyggnader och komplementbostadshus medges både större och högre komplementbyggnader och komplementbostadshus innan lovplikten infaller (jfr nuvarande 9 kap.4, 4 a och 6 §§plan- och bygglagen). Areabegränsningen grundas framför allt på att 50 kvadratmeter är en vanligt förekommande storlek som möjliggör t.ex. en garagebyggnad för två fordon samt en förrådsdel. För att säkerställa byggnadens proportioner bör begränsningen såvitt gäller taknockshöjd för dessa byggnader vara 4,5 meter.

Inom ett område med detaljplan bör komplementbyggnader och komplementbostadshus vara undantagna från krav på bygglov om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset får en byggnadsarea som är högst 30,0 kvadratmeter, en taknockshöjd som är högst 4,0 meter, och tillsammans med andra lovfria komplementbyggnader och komplementbostadshus inom tomten får en sammanlagd byggnadsarea som inte

• Sida 95
•  Original

överstiger totalt 45,0 kvadratmeter. Med den totala areabegränsningen blir det möjligt att utan lov uppföra t.ex. en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus om 30 kvadratmeter och en komplementbyggnad om 15 kvadratmeter, eller t.ex. två komplementbyggnader om 20 kvadratmeter vardera samt en om 5 kvadratmeter – alla med en taknockshöjd om högst 4 meter.

De föreslagna storleksmåtten är dock inte ensamt avgörande för när bygglov krävs. Som framgår i avsnitt 4.2 anser regeringen att definitionerna av komplementbyggnad och komplementbostadshus inte bör innehålla en storleksbegränsning. Det är lämpligare att förutsättningarna för när dessa byggnader ska kunna vidtas utan bygglov kopplas till storleken på den byggnad som ska kompletteras. I lovbestämmelsen bör det uttryckas som att bygglov inte krävs om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset får en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset ska komplettera. Det innebär att den största tillåtna storleken för en lovfri komplementbyggnad och komplementbostadshus kan variera, beroende på storleken på den byggnad som ska kompletteras. Som Boverket och Sveriges Kommuner och Regioner påpekar kan alltså möjligheten att uppföra lovfria komplementbyggnader och komplementbostadshus begränsas om byggnaden som ska kompletteras är mindre än vad bestämmelserna om bygglov för komplementbyggnader och komplementbostadshus medger.

En följd av förslaget att möjliggöra en mer flexibel totalarea för komplementbyggnader och samtidigt inte införa ett krav på bygglov för komplementbostadshus, är att det blir möjligt att utan krav på lov uppföra fler än ett komplementbostadshus per fastighet. Regeringen har övervägt att införa en begränsning som innebär att ett en- eller tvåbostadshus endast får kompletteras med ett komplementbostadshus, men det skulle ge incitament för en byggherre att utforma det som ska byggas som en gäststuga med bostadsfunktioner enbart för att undgå krav på bygglov samtidigt som byggnaderna och dess användning i praktiken kan ha samma omgivningspåverkan. En begränsande faktor är även att komplementbostadshusen ska inrymmas på en- eller tvåbostadshusets tomt. Det är dock inte möjligt att inrymma flera bostäder i ett komplementbostadshus (se avsnitt 4.5.5).

Regeringen anser, i likhet med Gotlands kommun, att det behövs en motsvarande avgränsning för undantaget som gäller i dag, som innebär att en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus endast får uppföras i närheten av den byggnad som den ska komplettera för att undantaget från krav på bygglov ska vara tillämpligt. Begreppen ”i omedelbar närhet” och ”tomt” kan vara svåra att bedöma för den enskilde, även om tomt definieras i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen som ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål. Termen fastighet är enklare att tillämpa men innebär inte att byggnaderna hamnar i närheten av varandra eftersom fastigheter kan vara mycket stora. Regeringen anser liksom utredningen att termen tomt ska användas. Det bör dock förtydligas att en placering inom tomten till den byggnad som ska kompletteras både gäller som en förutsättning för att krav på lov inte ska ställas och gäller vid beräkningen av den sammanlagda möjliga byggnadsarean för flera lovfria

• Sida 96
•  Original

komplementbyggnader på tomten. Användningen av begreppet tomt innebär att en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus inte kan uppföras på allmän plats utan krav på lov. Definitionen av tomt i plan- och bygglagen har ingen direkt koppling till fastighetsindelningen. En tomt kan sammanfalla med en fastighet men även vara en del av en fastighet. En tomt kan sträcka sig över flera fastigheter men det kan även finnas flera tomter på en och samma fastighet. Vilket område som en tomt omfattar måste avgöras från fall till fall (jfr prop. 2009/10:170 s. 152–153). För en villaägare kommer bedömningen av vad som är tomten i normalfallet inte innebära några tolkningssvårigheter, eftersom tomten normalt sammanfaller med fastigheten.

Som en följd av den föreslagna definitionen av komplementbyggnad, som innebär att komplementbyggnader inte längre begränsas som komplement till en- eller tvåbostadshus (se avsnitt 4.2), kan komplementbyggnader utan en föregående bygglovsprövning exempelvis uppföras som en miljöstuga vid ett flerbostadshus, som ett kundvagnsgarage vid ett köpcentrum, som ett skärmtak över en cykelparkering vid ett kontor eller som ett leksaksförråd vid en förskola. Den föreslagna definitionen av komplementbostadshus innebär att ett sådant bostadshus, till skillnad från komplementbyggnader, är begränsat som komplement till ett en- eller tvåbostadshus (se avsnitt 4.2).

Regeringen bedömer liksom utredningen, men till skillnad från bl.a.

Göteborgs kommun, att förslaget inte kommer att leda till oacceptabel omgivningspåverkan. Det blir inte fråga om någon ändrad markanvändning eftersom komplementbyggnaden ska komplettera en byggnad, och storleksbegränsningen säkerställer att byggnaden normalt inte medför sådan omgivningspåverkan att en förprövning är nödvändig. Eventuell oacceptabel omgivningspåverkan blir därmed inte mer omfattande än att den kan hanteras i efterhand inom ramen för tillsynen.

Möjligheten till tillsyn bedöms tillräcklig för att tillgodose en prövning av motstående intressen

Enligt utredningen bör åtgärder som inte omfattas av krav på bygglov inte heller omfattas av krav på anmälan. Regeringen instämmer i huvudsak i den bedömningen. Som anges i avsnitt 4.15 och 7.4 anser regeringen dock att vissa åtgärder, som exempelvis installation eller väsentlig ändring av en anordning för ventilation eller en installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad, fortfarande bör kräva anmälan till byggnadsnämnden. På så sätt säkerställs det även fortsättningsvis att bl.a. tillkommande bostäder genom komplementbostadshus inte blir olämpliga i förhållande till flera tekniska egenskapskrav.

Att komplementbyggnader och komplementbostadshus upp till en viss storlek inte omfattas av krav på lov eller en särskild anmälan som avser åtgärden i dess helhet, innebär att det inte kommer att ske någon prövning innan åtgärderna vidtas. Det innebär vidare att det inte kommer att fattas något beslut av byggnadsnämnden som kan överklagas av någon som är berörd av åtgärden innan den vidtas. Åtgärder som inte omfattas av krav på lov eller anmälan kan i princip inte bli föremål för prövning på annat

• Sida 97
•  Original

sätt än genom tillsyn enligt 11 kap. plan- och bygglagen, antingen egeninitierad av byggnadsnämnden eller efter en tillsynsanmälan.

Som beskrivits i det föregående, har det i ett antal avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen klarlagts att tillsyn inte är möjlig om åtgärden har anmälts till byggnadsnämnden och fått ett startbesked. Avgörandena innebär att berörda, trots överklagandeförbudet i plan- och bygglagen, kan överklaga ett startbesked för ett komplementbostadshus för att få sina intressen prövade. Det är bl.a. med anledning av dessa avgöranden som utredningen har föreslagit att lovplikten för komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad bör återinföras. Skälet till detta är att åtgärderna med en lovplikt blir föremål för förprövning och med den följer också en möjlighet för berörda enskilda att överklaga ett lovbeslut.

Eftersom regeringen avser att ta bort den särskilda anmälningsplikten kommer det inte att meddelas något beslut som begränsar prövningen i ett tillsynsärende. Frågan är då om en prövning i efterhand genom tillsyn är tillräcklig för att tillgodose den rätt till domstolsprövning för enskilda som följer av Europakonventionen.

I anslutning till att de s.k. attefallsåtgärderna bygglovsbefriades ifrågasattes det om förslagen var förenliga med egendomsskyddet och rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionen. Lagrådet menade att en efterföljande prövning av om byggnadsnämnden haft anledning att inleda ett tillsynsärende är av annan karaktär än en överprövning av ett beviljat lovbeslut, som inte ger samma möjligheter till rättelse för den enskilde. En sådan prövningsmöjlighet framstod enligt Lagrådet därför som otillräcklig (prop. 2013/14:127 s. 147–148). Regeringen bedömde dock att möjligheten för berörda grannar att anmäla en lovfri åtgärd för tillsyn i efterhand är förenligt med rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionen (prop. 2013/14:127 s. 60).

Utredningens bedömning är att rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionen uppfylls genom att grannar och övriga berörda har möjlighet att begära byggnadsnämndens tillsyn av lovfria och anmälningsfria åtgärder. Regeringen gör ingen annan bedömning för de begränsade åtgärder som föreslås få uppföras utan krav på bygglov eller särskild anmälan. Som utredningen konstaterar kan lovfria och anmälningsfria åtgärder vara av sådan omfattning och betydelse att de rör grannars civila rättigheter på ett sådant sätt att det uppstår en europarättslig rätt till domstolsprövning. Sådana rättigheter kan exempelvis uppstå om en åtgärd ger upphov till ökad insyn, förlorad utsikt eller ökad trafik. Rätten till domstolsprövning får inte bli illusorisk, vilket innebär att det måste finnas en reell möjlighet till rättelse för det fall den som för talan mot åtgärden får bifall.

Det finns inte några begränsningar i fråga om vem som kan göra en tillsynsanmälan till byggnadsnämnden. Den materiella prövningen i ett tillsynsärende är, med undantag av vissa bestämmelser i 2 kap. och 8 kap.plan- och bygglagen, i princip identisk med den som görs vid en förprövning. Det är således i huvudsak samma materiella förutsättningar som gäller för en åtgärd oavsett om den avses vidtas eller redan har vidtagits, i varje fall när det gäller det som är mest relevant utifrån det som konstituerar en rätt till domstolsprövning, dvs. avvägningen gentemot motstående enskilda intressen (se främst 2 kap. 9 § plan- och bygglagen). Dessutom kan byggnadsnämndens beslut i ett tillsynsärende överklagas till länsstyrelse och mark- och miljödomstol.

• Sida 98
•  Original

Enligt utredningens bedömning är det inte sannolikt att någon som påverkas av en byggåtgärd i en sådan omfattning att en europarättslig rätt till domstolsprövning uppkommer, inte samtidigt skulle anses berättigad att överklaga ett tillsynsbeslut. Det beror helt enkelt på att klagorätten enligt plan- och bygglagen normalt sett är vidare än den inom europarätten (jfr Mark- och miljööverdomstolens resonemang i dom den 23 februari 2016 i mål nr P 1948–15). Det förefaller enligt utredningen inte heller sannolikt att möjligheten till rättelse omintetgörs på grund av irreversibla åtgärder, dvs. åtgärder som orsakar irreparabel skada, för åtgärder av nu aktuell storlek. Dessutom kan en tillsynsanmälan innehålla en begäran om att byggnadsarbetena omedelbart ska stoppas, vilket för övrigt byggnadsnämnden också självmant får besluta om det finns förutsättningar för det.

Enligt utredningen kan inte heller proportionalitetsprincipen innebära något absolut hinder mot att ingripa mot åtgärder som har vidtagits i strid med gällande rätt (jfr MÖD 2014:3; även t.ex. HFD 2015 ref. 16, särskilt den skiljaktiga meningen). Avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen blir i sig inte olika beroende på om avvägningen görs i förväg eller i efterhand, annat än att avvägningen – eller snarare vikten av de motstående intressena – i förekommande fall kan bli enklare att göra när åtgärden redan har vidtagits.

Regeringen delar synpunkterna från bl.a. Bergs, Göteborgs och Sundbybergs kommuner om att komplementbyggnader och komplementbostadshus i praktiken kan innebära likartade investeringar. De komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte kommer att kräva bygglov innebär enligt regeringens bedömning emellertid normalt sett inte en så betydande investering att värdet bör få någon avgörande betydelse vid tillämpning av proportionalitetsprincipen. Det kan dock inte uteslutas att ett ingripande i ett tillsynsärende – som i och för sig är offentligrättsligt befogat – under vissa förutsättningar skulle kunna angripas skadeståndsrättsligt, exempelvis om den enskilde genom ett rättelseföreläggande tillfogas onödiga kostnader på grund av fel eller försummelse från byggnadsnämndens sida i tillsynsärendet.

I ett tillsynsärende gäller normalt andra processuella förutsättningar, t.ex. när det gäller byggnadsnämndens utredningsansvar, domstolarnas processledningsplikt, bevisbördans placering och tillämpliga beviskrav. Regeringen delar utredningens bedömning att det i sig inte innebär att den europarättsliga rätten till domstolsprövning träds för när, i varje fall så länge det inte i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att förverkliga denna rätt.

De europarättsliga kraven på domstolsprövning kan i vissa fall tillgodoses även i annan ordning, även om kraven som huvudregel ska förverkligas genom prövning i mark- och miljödomstol (prop. 2016/17:180 s. 46; jfr även HFD 2019 ref. 43). Om den plan- och byggrättsliga regleringen i ett enskilt fall skulle visa sig få en tillämpning som inte uppfyller kraven på rätt till domstolsprövning, kan således rätten till domstolsprövning av åtgärden stå till buds med stöd av annan offentligrättslig reglering, t.ex. miljöbalken, eller, om åtgärden i ett enskilt fall kan sägas falla utanför plan- och bygglagens tillämpningsområde, bör den rimligen kunna bli föremål för domstolsprövning i civilrättslig (skadeståndsrättslig) ordning.

• Sida 99
•  Original

Beräkning av den sammanlagda byggnadsarean

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska komplementbostadshus ingå och sådana övriga komplementbyggnader som inte omfattas av krav på bygglov enligt plan- och bygglagen, eller som enligt äldre bestämmelser har undantagits från krav på lov.

Detta innebär bl.a. att sådana komplementbyggnader som inte omfattas av krav på bygglov enligt plan- och bygglagen eller motsvarande äldre bestämmelser, men som har uppförts med s.k. frivilligt lov (nuvarande 9 kap. 14 § plan- och bygglagen), ska räknas in i den sammanlagda arean.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om åtgärden vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. komplementbyggnader och komplementbostadshus som uppförs nära gräns, inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.4, 5 och 8 §§plan- och bygglagen.

4.5.3. Lovplikt för tillbyggnad av en byggnad som inte är en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för tillbyggnad.

Det krävs inte bygglov för tillbyggnad av en byggnad som inte är en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus, om tillbyggnaden

1. får en bruttoarea eller öppenarea eller en kombination av dessa som är högst 30,0 kvadratmeter,

2. inte överstiger byggnadens taknock, eller

3. tillsammans med andra genomförda tillbyggnader på byggnaden får en bruttoarea eller öppenarea eller en kombination av dessa som är högst 30,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av bruttoarean eller öppenarean ska tillbyggnadens area läggas ihop med andra gjorda tillbyggnader på byggnaden som inte omfattas av krav på bygglov enligt plan- och bygglagen eller äldre bestämmelser.

Det ska inte krävas bygglovför tillbyggnad på en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Regeringen föreslår inte att huvudregeln om lovplikt för tillbyggnader endast ska omfatta andra byggnader än komplementbyggnader. I

• Sida 100
•  Original

regeringens förslag används begreppet taknock i stället för taknockshöjd. Vidare har regeringens förslag en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Bergs, Gävle,

Härjedalens och Örebro kommuner och Länsstyrelsen i Västernorrlands län, är positiva till förslaget och framhåller att tillämpningen av regleringen underlättas dels genom att uttrycken ”liten tillbyggnad” och krav på bygglov ”när det behövs” utgår, dels genom att samma förutsättningar ska gälla oavsett om åtgärden vidtas inom eller utanför planlagt område eller sammanhållen bebyggelse. Bergs och Härjedalens kommuner framhåller att en ökning till 30 kvadratmeter möjliggör mer ändamålsenliga tillbyggnader. Enligt Malmö kommun innebär förslaget att de kvadratmeter som i dag är begränsade till att användas för specifika åtgärder ska kunna användas för fritt vald typ av tillbyggnad.

Några remissinstanser, bl.a. Båstads, Göteborgs, Malmö, Nykvarns och

Umeå kommuner och Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), anser att förprövning behövs även för mindre tillbyggnader, främst för att byggherren inte ska bära hela ansvaret för bedömningen av om kraven på bl.a. anpassning till omgivningen, placering, sammanlagd volym och de tekniska egenskapskraven (exempelvis om tillgänglighet och brandskydd) är uppfyllda. Enligt Malmö kommun kan effekterna av att utanför detaljplanerat område i anslutning till varje befintlig huvudbyggnad kunna bygga till utan tillstånd i så stor omfattning bli betydande. Enligt Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) innebär förslaget en stor skillnad mot gällande rätt och det kan ifrågasättas om dess konsekvenser har analyserats tillräckligt. Några remissinstanser, bl.a. Göteborgs, Sundbybergs och Stockholms kommuner, önskar att förslaget ska begränsas ytterligare på olika sätt, bl.a. för att undvika okontrollerad förtätning av redan tätbebyggda områden och att viktig kulturhistorisk miljö går förlorad. Enligt

Göteborgs kommun innebär avsaknaden av begränsningar, exempelvis i antal huvudbyggnader på samma tomt som kan förses med tillbyggnader, att förslaget får stort genomslag på små byggnader och på tomter där det finns flera byggnader som är komplementbyggnader enligt definitionen.

Gävle kommun däremot anser att den maximala storleken kan utökas ytterligare, och att skärmtak inte ska ingå i totalarean.

Några remissinstanser, bl.a. Sundbybergs och Umeå kommuner, anser att beräkningen av den sammanlagda areabegränsningen blir problematisk att kontrollera över tid både för fastighetsägare och tillsynsmyndighet, och

Gävle kommun anser inte att sådana åtgärder som givits frivilligt lov, trots att de inte kräver lov, ska räknas med.

Enligt bl.a. Gävle kommun bör byggnadsarea användas i stället för bruttoarea, om det samtidigt införs en begränsning om att tillbyggnaden endast får uppföras i en eller två våningar.

Enligt Örebro kommun bör det nuvarande undantaget i 9 kap. 6 § plan- och bygglagen för mindre tillbyggnader utom detaljplan och sammanhållen bebyggelse finnas kvar.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 2 plan- och bygglagen krävs det bygglov för tillbyggnad. Med tillbyggnad avses en ändring av en byggnad

• Sida 101
•  Original

som innebär en ökning av byggnadens volym (se definition i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen). Det finns ingen gräns för hur stor volymökningen måste vara för att det ska vara fråga om en tillbyggnad. Av förarbetena framgår dock att t.ex. tilläggsisolering på byggnadens utsida inte bör anses vara en tillbyggnad (prop. 2009/10:170 s. 152).

Vid bedömningen av om en åtgärd ska betraktas som en tillbyggnad har Mark- och miljööverdomstolen bl.a. lagt vikt vid om åtgärden visuellt upplevs som fristående eller sammankopplad med befintlig byggnad samt uttalat att stilmässig avvikelse från befintlig byggnad enbart är av begränsad betydelse för om åtgärden är en tillbyggnad (Mark- och miljööverdomstolens dom den 17 oktober 2013 i mål nr P 8533–12).

Mark- och miljööverdomstolen har i flera domar, vid bedömningen av om en åtgärd har varit att anse som en tillbyggnad, hänvisat till att åtgärden utgjort byggnadsarea i enlighet med definitionen i Svensk Standard. Standarden utgår bl.a. från hur en åtgärd påverkar användbarheten av underliggande mark (standarderna SS 21054:2009 och SS 21054:2020). Även en volymutvidgning under mark har ansetts kunna utgöra en tillbyggnad, t.ex. utgrävning av källare (Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 mars 2015 i mål nr P 2854–14).

För t.ex. takkupor, inglasade balkonger och altaner är det mer svårbedömt om dessa ska räknas som volymskapande (lovpliktiga) tillbyggnader eller inte och gränsdragningsfrågorna har många gånger behandlats i rättspraxis (t.ex. MÖD 2013:41 och MÖD 2015:42).

En förstukvist har i praxis betraktats som en lovpliktig tillbyggnad mot bakgrund av visuellt intryck och volymökning av byggnaden (Mark- och miljööverdomstolens dom den 24 juni 2013 i mål nr P 1296–13). En balkong utan tak, med en area om cirka 3,7 kvadratmeter på en höjd över marken om cirka 2,5 meter och som kragade ut cirka 1,3 meter, har ansetts vara en tillbyggnad bl.a. eftersom balkongen påverkade användbarheten av underliggande mark (Mark- och miljööverdomstolens dom den 12 november 2013 i mål nr P 1190–13). En ramp som var cirka 4 meter lång och 1,5 meter bred, belägen 2,5–3 meter över mark och som anslöt en uteplats till en byggnad, har bedömts vara en tillbyggnad (Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 november 2014 i mål nr P 2070–14).

Inglasning eller inbyggnad med väggar under ett befintligt tak har i ett antal avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen inte bedömts innebära en volymökning och därmed inte utgjort tillbyggnad (Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 mars 2015 i mål nr P 6193–14; jfr dock även RÅ 1996 ref. 77 I–II).

Frågan om altaner är att bedöma som tillbyggnad eller inte har återkommande behandlats i rättspraxis.

En altan om cirka 42 kvadratmeter och som vid högsta punkten var 1,2 meter över marken ansågs inte utöka byggnadens volym och ansågs därmed inte heller vara en lovpliktig tillbyggnad (RÅ 1995 ref. 42).

Altaner vars golv legat 1,8–3,0 meter över marken har bedömts vara tillbyggnader (RÅ 2009 ref. 67 I–III).

• Sida 102
•  Original

En altan vars höjd över sluttande mark var 1,0–2,4 meter bedömdes också vara en bygglovspliktig tillbyggnad (RÅ 2010 not. 10). En altan på cirka 168 kvadratmeter med en nedsänkt pool och med en högsta punkt 1,2 meter över marken har inte ansetts vara en lovpliktig tillbyggnad (Mark- och miljööverdomstolens dom den 28 november 2017 i mål nr P 1042–17).

En altan som sköt ut över sluttande mark, som mest 1,7 meter, har bedömts vara en tillbyggnad (Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 oktober 2014 i mål nr P 3455–14).

I sammanhanget kan nämnas att en altan även under vissa förutsättningar kan anses utgöra en lovpliktig ändring av en byggnads yttre utseende eller, om den uppförs helt fristående från en byggnad, anses vara en lovpliktig ny byggnad.

Från kravet på bygglov för tillbyggnader finns det flera undantag. Enligt den nuvarande regleringen krävs det inte bygglov för – att anordna ett skärmtak över en uteplats inom 3,6 meter från ett en-

och tvåbostadshus (9 kap. 4 § första stycket 2 plan- och bygglagen),

– att göra en tillbyggnad på ett en- eller tvåbostadshus som inte är ett

komplementbostadshus, om tillbyggnaden inte har en större bruttoarea än 15 kvadratmeter, inte överstiger bostadshusets taknockshöjd och placeras närmare gräns än 4,5 meter endast om de grannar som berörs medger det (9 kap. 4 b § första stycket 1 plan- och bygglagen),

– att på ett bostadshus som inte är ett komplementbostadshus och som

saknar takkupor bygga högst två kupor, eller om huset redan har en takkupa bygga ytterligare en takkupa, där takkuporna får uppta högst halva takfallet och det inte innebär något ingrepp i den bärande konstruktionen (9 kap. 4 b § första stycket 2 plan- och bygglagen),

– att med en altan, som kan bedömas vara en lovpliktig tillbyggnad,

anordna en uteplats till en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbostadshus om altanen placeras på mark inom 3,6 meter från bostadshuset, inte är högre än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter (9 kap. 4 f § plan- och bygglagen),

– en liten tillbyggnad i form av en balkong, burspråk och uppstickande

byggnadsdel på ett en- eller tvåbostadshus inom ett område med detaljplan. Åtgärden får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det (9 kap. 5 a § plan- och bygglagen),

– att göra en liten tillbyggnad på ett en- eller tvåbostadshus och till-

hörande komplementbyggnader utanför ett område med detaljplan. Åtgärden får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter endast om de grannar som berörs medger det (9 kap. 6 § plan- och bygglagen).

Vissa undantag gäller inte om kommunen har bestämt att åtgärden kräver bygglov, om åtgärden ska vidtas på byggnader eller inom bebyggelseområden som är särskilt värdefulla eller inom eller i anslutning till sådana områden som avses i 3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken (9 kap. 4 b § andra stycket, 4 d, 5 a och 8 §§plan- och bygglagen).

• Sida 103
•  Original

Vissa lovfria tillbyggnader får genomföras i strid med detaljplan och områdesbestämmelser (10 kap. 2 § andra och tredje stycket plan- och bygglagen).

Med stöd av nuvarande 9 kap. 7 § plan- och bygglagen kan en kommun även genom beslut i detaljplan befria åtgärder inom planområdet från bygglovsplikt. En kommun kan på samma sätt genom områdesbestämmelser dels undanta en liten tillbyggnad från krav på bygglov om berörda grannar inom sammanhållen bebyggelse medger det och ett medgivande behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i bebyggelsen, dels undanta en liten tillbyggnad på en industribyggnad från krav på lov. Dessa undantagsmöjligheter gäller inte om en bygglovsprövning är nödvändig för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen.

Kravet på lov för tillbyggnad av en byggnad som inte är en komplementbyggnad kan minska

Enligt utredningen medför katalogen med undantag för när en tillbyggnad inte kräver bygglov oklarheter eftersom den innehåller många olika förutsättningar och besvärliga bedömningsfrågor om när bygglovsplikten inträder. Lovplikten, och möjligheten till planstridiga åtgärder, kan också vara beroende av i vilken följd åtgärderna vidtas.

Regeringen anser i likhet med utredningen att regelverket för vilka tillbyggnader som kräver lov kan förenklas genom att de nuvarande undantagen samordnas med syftet att färre tillbyggnadsåtgärder ska kräva bygglov. En sådan samordning underlättas om undantagen från krav på lov för tillbyggnad delas upp så att andra byggnader än komplementbyggnader och komplementbostadshus regleras separat från komplementbyggnader och komplementbostadshus.

Enligt regeringens bedömning bör tillbyggnader på en annan byggnad än en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus inte kräva bygglov om tillbyggnaderna tillsammans får en bruttoarea och öppenarea om maximalt 30,0 kvadratmeter. Jämfört med vad som gäller i dag innebär det att fler tillbyggnadsåtgärder kommer kunna vidtas utan bygglov. Dessutom får fastighetsägaren ökad frihet att välja vilken typ av tillbyggnad som bäst motsvarar behovet och som bäst kan anpassas till byggnaden och till omgivningen. En fastighetsägare kan exempelvis välja ett större uterum om 30 kvadratmeter. En annan kan välja en utökad entré om 10 kvadratmeter, ett mindre uterum om 10 kvadratmeter samt två takkupor om 5 kvadratmeter bruttoarea vardera. En tredje kan välja ett skärmtak om 15 kvadratmeter samt en utbyggnad med ett sovrum eller större kök om 15 kvadratmeter.

Regeringen delar utredningens bedömning att lovplikten för tillbyggnader bör regleras lika för alla slags byggnader som inte är komplementbyggnader eller komplementbostadshus, dvs. exempelvis flerbostadshus och byggnader som inte är bostadsbyggnader. Det innebär, som bl.a. Göteborgs kommun påpekar, att det på en fastighet kan finnas flera byggnader som inte är komplementbyggnader eller komplementbostadshus enligt definitionerna och som kan förses med tillbyggnader utan krav på bygglov. Det innebär en utökad möjlighet till lovfria tillbyggnader jämfört med vad som gäller i dag, där undantagen är begränsade till en- och tvåbostadshus.

• Sida 104
•  Original

Regeringen delar även utredningens bedömning att krav på lov, för att åstadkomma den ovan nämnda friheten och flexibiliteten, bör inträda först om den sammanlagda arealbegränsningen per byggnad överskrids. Antalet tillbyggnader på en byggnad bör alltså inte regleras. På detta sätt undviks även situationen att lovplikten blir beroende av i vilken ordning åtgärder vidtas, något som normalt inte har betydelse för vilken omgivningspåverkan som åtgärderna genererar.

Angående areabegränsningen skulle några remissinstanser, bl.a. Gävle kommun, föredra att den angavs i maximal byggnadsarea. Utredningen har övervägt att ange areabegränsningen i byggnadsarea, men bedömer att den bör avse tillbyggnadens bruttoarea eller öppenarea eller en kombination av dessa. Enligt utredningen skulle en utgångspunkt i byggnadsarea innebära en risk för att det uppstår en omgivningspåverkan som bör bli föremål för förprövning, eftersom förslaget omfattar tillbyggnader på alla slags byggnader, även flerbostadshus. En byggnadsarea på 30,0 kvadratmeter motsvarar exempelvis – om tillbyggnad sker på varje plan i en byggnad med fem våningar – 150 kvadratmeter bruttoarea.

Med enbart bruttoareabegreppet uppstår dock frågor avseende tillbyggnader som inte ger någon bruttoarea, exempelvis vissa skärmtak och balkonger. Utredningen föreslår därför att areabegränsningen ska avse brutto- eller öppenarean eller en kombination av dessa, vilket även är samma uttryck som används i definitionen av sanktionsarea (jfr 1 kap. 7 § plan- och byggförordningen). Regeringen delar utredningens bedömning.

Termerna bruttoarea och öppenarea finns inte definierade i plan- och byggregelverket. Bruttoarea kan förenklat sägas utgöras av mätvärda delar av ett våningsplan, som är begränsat av omslutande byggnadsdelars utsida. För att ett utrymme ska betraktas som mätvärt ska det vara åtkomligt, ha ett beträdbart golv och ha en rumshöjd om minst 1,90 meter. Öppenarea ingår inte vid beräkning av bruttoarea. Öppenarea kan förenklat sägas utgöras av arean under ett tak som är gjort för vistelse eller förvaring och som har helt eller delvis öppna sidor, dock mer öppna än slutna sidor. Exempel på öppenarea är carport, skärmtak och arean under en balkong. Även omfattande takutsprång räknas in i öppenarea. En utförlig beskrivning av termerna finns i svensk standard, SS 21054:2020, Area och volym för byggnader - Terminologi och mätning. Den maximalt 15 kvadratmeter stora tillbyggnad som i dag kan uppföras utan krav på bygglov ska beräknas i bruttoarea (nuvarande 9 kap. 4 b § första stycket 1 plan- och bygglagen). Ledning för hur begreppet bruttoarea ska förstås kan därför sökas i praxis till det undantaget. Mark- och miljööverdomstolen har bl.a. klargjort hur beräkningen av bruttoarea för en tillbyggnad i form av en takkupa ska ske. Enligt domstolen är det den volymökning som tillbyggnaden medför som ska beräknas, och inte enbart den mätbara area som tillkommer genom tillbyggnaden (MÖD 2023:3 och MÖD 2024:4).

Enligt det nuvarande undantaget från krav på bygglov för tillbyggnad får tillbyggnaden inte överstiga bostadshusets taknockshöjd (nuvarande 9 kap. 4 b § plan- och bygglagen). Enligt utredningens bedömning bör ett motsvarande villkor gälla även fortsättningsvis, dvs. att en tillbyggnad som överstiger byggnadens taknockshöjd ska kräva bygglov. Utredningen framhåller att utan ett sådant villkor skulle t.ex. en tvåvåningsvilla kunna byggas till med ett torn med fyra våningar, om varje våning begränsades till 7,5 kvadratmeter, något som skulle kunna få betydande påverkan på

• Sida 105
•  Original

stads- och landskapsbild samt skapa störningar för grannar. Även ett s.k. taklyft skulle kunna genomföras på ett mindre bostadshus om inte en begränsning i förhållande till byggnadens taknockshöjd finns. En sådan åtgärd kan också generera omfattande omgivningspåverkan. Regeringen, som delar utredningens resonemang, konstaterar att begreppet taknockshöjd innebär att höjden kan komma att beräknas från markens medelnivå invid byggnaden, jfr MÖD 2020:11 och MÖD 2020:12. För att syftet med bestämmelsen ska uppnås, dvs. att tillbyggnaden inte – utan krav på bygglov – ska få vara högre än taknocken på den befintliga byggnaden bör begreppet taknock i stället användas. Med taknock menas ofta en horisontal skärning mellan två från varandra lutande takfall. För byggnader som inte har någon nock, till exempel platta tak eller pulpettak, menas yttertakets högsta punkt. Om byggnaden består av flera olika byggnadskroppar med flera taknockar på olika höjder är det den högsta taknocken som avses.

Regeringen anser inte, till skillnad från bl.a. Göteborgs kommun och

Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), att ytterligare begränsningar behövs eller att förslagets konsekvenser behöver utredas ytterligare.

Enligt regeringen innebär en samordning av de nuvarande undantagen från kravet på lov för tillbyggnader, som tillåter flera olika tillbyggnader med olika förutsättningar, till en generell regel som innebär att tillbyggnad upp till 30 kvadratmeter får vidtas utan lov inte nödvändigtvis en större omgivningspåverkan.

Sammanfattningsvis instämmer regeringen i utredningens bedömning att de föreslagna begränsningarna i area och höjd generellt sett inte möjliggör tillbyggnader som ger en sådan omgivningspåverkan att en förprövning behövs. Förslaget får dessutom, i likhet med hur Göteborgs kommun resonerar, relativt sett mindre genomslag för större byggnader. Dessutom innebär begränsningen till 30 kvadratmeter att möjligheten till lovfria tillbyggnader utanför detaljplanelagt område blir mer förutsägbar.

I avsnitt 4.14.2 lämnas förslag som möjliggör att en lovfri tillbyggnad kan genomföras samtidigt som nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus.

Tidigare genomförda tillbyggnader som ska beräknas

Utredningen föreslår att krav på lov för tillbyggnad ska regleras på så sätt att andra genomförda tillbyggnader på byggnaden, som inte omfattas av krav på bygglov, ska räknas in i den maximala bruttoarean eller öppenarean om 30,0 kvadratmeter. Vid beräkning av brutto- och öppenarea ska tillbyggnader som är undantagna från lovplikt såväl enligt plan- och bygglagen som enligt den äldre plan- och bygglagen och ännu äldre bestämmelser räknas in. Däremot ska tillbyggnader som kräver lov inte beaktas vid beräkning av den sammanlagda arean. Regeringen delar utredningens bedömning och anser, till skillnad från Gävle kommun, att arean för en lovfri tillbyggnad som har beviljats ett så kallat frivilligt lov (se avsnitt 4.14) ska räknas med.

Regeringen kan hålla med Sundbybergs och Umeå kommuner om att den sammanlagda arean kan vara svår att kontrollera över tid. Det är dock oundvikligt om flera tillbyggnader ska vara tillåtna utan krav på bygglov. Enligt regeringens bedömning förenklas dock bedömningen avsevärt med en storleksbegränsning, i stället för sådana mindre förutsägbara förutsättningar som den nuvarande regleringen har, exempelvis undantagen för

• Sida 106
•  Original

takkupor eller liten tillbyggnad (9 kap. 4 b § första stycket 2 och 6 § första stycket 1).

Takkupor ska inte särregleras

Utredningen föreslår inte någon särreglering för takkupor, vare sig genom huvudregler om lov eller undantag. Enligt utredningen är den särreglering för takkupor som finns i nuvarande 9 kap. 4 b § första stycket 2 plan- och bygglagen svår att tillämpa och öppnar upp för ett alltför stort bedömningsutrymme, vilket inte bidrar till en enkel och effektiv reglering. Regeringen instämmer i utredningens bedömning. I stället ska frågan om en takkupa är en lovpliktig tillbyggnad eller inte bedömas med stöd av definitionen av tillbyggnad, tillämplig praxis och relevanta standarder.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om undantag från kraven på bygglov och anmälan för takfönster och takkupor, komplementbostadshus och obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179). Av tillkännagivandet följer att regeringen i beredningen av Bygglovs-utredningens förslag bör ha som utgångspunkt att åtgärder i form av takkupor ska vara bygglovsbefriade i så stor utsträckning som möjligt (bet. 2021/22:CU12 s. 45). Regeringen bedömer att förslaget tillgodoser tillkännagivandet såvitt avser takkupor och att det därmed är tillgodosett. Tillkännagivandet är dock inte slutbehandlat.

En takkupa kan även, liksom exempelvis ett takfönster, vara lovpliktig som fasadändring, om den vidtas i ett värdefullt område (se avsnitt 4.9) eller under vissa förutsättningar om den vidtas på en byggnads fasad som vetter mot allmän plats (se avsnitt 4.5.5).

I sammanhanget kan nämnas att åtgärden kan kräva anmälan (se avsnitt 4.15).

Lovplikten för tillbyggnader ska vara densamma inom respektive utanför ett område som omfattas av en detaljplan

Enligt den tredje utgångspunkten bör lovplikten differentieras utifrån om åtgärden ska vidtas i ett område som omfattas av en detaljplan eller i ett område som inte gör det (se avsnitt 4.1). Till skillnad från Örebro kommun delar regeringen utredningens bedömning att det inte finns samma skäl att differentiera lovplikten för tillbyggnader på en byggnad som inte är en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus. Det beror främst på att nybyggnad av en sådan byggnad i princip alltid omfattas av krav på lov, oavsett om byggnaden uppförs inom eller utanför detaljplanelagt område. Även om det kan innebära en utökad lovplikt för vissa tillbyggnader i ett område som inte omfattas av detaljplan (jfr det nuvarande undantaget för en liten tillbyggnad enligt 9 kap. 6 § plan- och bygglagen) är värdet av en enhetlig, tydlig och lättillämpad reglering enligt regeringen stort, vilket också flera remissinstanser håller med om.

Undantag för tillbyggnad av en ekonomibyggnad

Utredningen föreslår att det nuvarande undantaget från krav på bygglov för tillbyggnad på ekonomibyggnad (9 kap. 3 § plan- och bygglagen) ska föras över till det nya 9 kap. i plan- och bygglagen. Regeringen instämmer i utredningens förslag.

• Sida 107
•  Original

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att tillbyggnader som inte omfattas av krav på bygglov kan kräva bygglov om åtgärden vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. tillbyggnader som vidtas nära gräns eller inom ett särskilt värdefullt område. Som framgår av avsnitt 4.1 delar regeringen Lagrådets bedömning att det i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov, för att göra regelverket tydligare och mer lättillgänglig, bör tas in en upplysning om att det finns ytterligare regler som kan innebära att lov krävs. En sådan upplysningsbestämmelse bör således införas i anslutning till bestämmelser om undantag från krav på bygglov för tillbyggnad.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.9, 10, 13 och 14 §§plan- och bygglagen.

4.5.4. Undantag från krav på lov för tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus

Regeringens förslag: Det ska inte krävas bygglov för tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus, om tillbyggnaden innebär att komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset

1. i ett område som omfattas av en detaljplan får

a) en byggnadsarea som är högst 30,0 kvadratmeter,

b) en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset kompletterar,

c) en taknockshöjd som är högst 4,0 meter,

d) placeras inom tomten, och

e) tillsammans med övriga komplementbyggnader på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 45,0 kvadratmeter, eller

2. i ett område som inte omfattas av en detaljplan får

a) en byggnadsarea är högst 50,0 kvadratmeter,

b) en byggnadsarea som är mindre än byggnadsarean för den byggnad som komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset kompletterar,

c) en taknockshöjd som är högst 4,5 meter,

d) placeras inom tomten, eller

e) tillsammans med övriga komplementbyggnader och komplementbostadshuset på tomten får en sammanlagd byggnadsarea som är högst 65,0 kvadratmeter.

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov enligt plan- och bygglagen eller äldre bestämmelser ingå.

Det ska inte krävas bygglov för tillbyggnad av en komplementbyggnad som är en ekonomibyggnad i område som inte omfattas av en detaljplan.

• Sida 108
•  Original

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Regeringens förslag innefattar även komplementbostadshus. Regeringens förslag innehåller ett förtydligande om att bygglov krävs om tillbyggnaden innebär att komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset placeras utanför tomten. Regeringens förslag har även en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Gävle kommun är positiv till förslaget men anser att det även bör vara möjligt att utföra bygglovfria tillbyggnader på en 30 kvadratmeter stor komplementbyggnad som är uppförd med stöd av ett bygglov, och att en sådan tillbyggnad ska få strida mot detaljplanen.

Enligt Göteborgs kommun är det otydligt om äldre byggnader med lov eller frivilligt lov kan vara sådana byggnader som inte omfattas av krav på bygglov. Enligt bl.a. Umeå kommun kan en enskild ha svårt avgöra vad som är uppfört med eller utan bygglov, och därmed ansvara för att åtgärden uppfyller kraven för lovfrihet.

Boverket är negativ till att särreglering vad gäller komplementbyggnader även föreslås i fråga om bygglovsplikten för tillbyggnader.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt för tillbyggnad av komplementbyggnad

Utredningen föreslår att det ska krävas bygglov för tillbyggnad av en komplementbyggnad, om tillbyggnaden innebär att byggnaden får en sammanlagd byggnadsarea som är större än 30,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av detaljplan eller större än 50,0 kvadratmeter i ett område som inte omfattas av detaljplan. Det ska även krävas bygglov om tillbyggnaden innebär att byggnaden får en taknockshöjd som överstiger 4,0 meter i ett område som omfattas av detaljplan respektive 4,5 meter i ett område som inte omfattas av detaljplan. I linje med regeringens förslag att komplementbostadshus ska regleras lika som komplementbyggnader vid nybyggnad (se avsnitt 4.5.2), föreslår regeringen även att tillbyggnad ska regleras lika för båda byggnadstyperna. Som beskrivs i avsnitt 4.1 föreslår regeringen, efter förslag från Lagrådet, en delvis annan struktur än utredningen som innebär att reglerna uttrycks som undantag från huvudregeln om krav på bygglov för tillbyggnad.

Regeringens förslag innehåller även ett förtydligande om att undantag från krav på bygglov förutsätter att komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset placeras inom tomten och att byggnadsarean blir mindre än byggnadsarean för den byggnad som ska kompletteras. Det innebär att de föreslagna begränsningarna för när tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus inte omfattas av krav på lov överensstämmer med de begränsningar som föreslås för nybyggnad av en sådan byggnad (se avsnitt 4.5.2).

Genom att storleksbegränsningarna för när en tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus inte kräver lov överensstämmer med när nybyggnad av en sådan byggnad inte kräver lov, får det inte någon betydelse för lovplikten om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset uppförs eller byggs till, så länge de angivna storleksbegränsningarna inte överskrids. Eftersom undantaget från krav på lov för nybyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplement-

• Sida 109
•  Original

bostadshus är differentierat beroende på om åtgärden vidtas inom eller utanför ett område med detaljplan, behöver även undantaget för tillbyggnad differentieras, jämför Boverkets synpunkt. Förslaget påminner om det nuvarande undantaget från kravet på bygglov för tillbyggnad enligt 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen.

Undantaget från kravet på bygglov för tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus blir alltså – precis som när det gäller nybyggnad av en sådan byggnad – beroende av om komplementbyggnaden eller komplementbostadshuset efter tillbyggnaden får en viss storlek eller höjd eller tillsammans med andra komplementbyggnader och komplementbostadshus på tomten får en sammanlagd byggnadsarea av viss storlek. Regeringen anser, till skillnad från Gävle kommun, att förslagen om möjliga lovfria åtgärder som helhet är väl avvägt i fråga om storleksbegränsningar.

Beräkning av den sammanlagda byggnadsarean

Vid beräkning av den sammanlagda byggnadsarean ska sådana komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov enligt plan- och bygglagen eller har undantagits från krav på lov enligt motsvarande äldre bestämmelser ingå. Detta innebär bl.a. att sådana komplementbyggnader som inte omfattas av krav på bygglov enligt plan- och bygglagen eller motsvarande äldre bestämmelser, men som har uppförts med s.k. frivilligt lov ska räknas in i den sammanlagda arean. Regeringen håller med Göteborgs och Umeå kommuner att det kan vara svårt för både en enskild och för byggnadsnämnden att beräkna kvarvarande utrymme enligt bestämmelserna om lovfria komplementbyggnader om det på en fastighet har tillkommit flera sådana byggnader över tid. Regeringen instämmer emellertid i utredningens bedömning att det är oundvikligt om flera tillbyggnader ska vara tillåtna utan krav på bygglov. En storleksbegränsning är både förutsägbar och enkel att förstå.

Undantag för tillbyggnad av en komplementbyggnad som är en ekonomibyggnad

I avsnittet 4.5.3 föreslås det att tillbyggnad av en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan inte ska kräva bygglov. Den föreslagna definitionen av termen komplementbyggnad (se avsnitt 4.2) innebär att en komplementbyggnad även kan vara en ekonomibyggnad. Mot den bakgrunden bör tillbyggnad av en komplementbyggnad som är en ekonomibyggnad undantas från kravet på lov.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att tillbyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om åtgärden vidtas inom vissa områden. Det gäller sådan tillbyggnad som vidtas nära gräns, inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i

Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

• Sida 110
•  Original

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap.11, 12 och 14 §§plan- och bygglagen.

4.5.5. Lovplikt för annan ändring av byggnad än tillbyggnad

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för annan ändring av en byggnad än en tillbyggnad om ändringen innebär att

1. byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit till stånd,

2. det i byggnaden inreds ytterligare en bostad, eller

3. att det i ett område som omfattas av en detaljplan görs en fasadändring på en byggnad som inte är ett en- eller tvåbostadshus, en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus och ändringen sker på en fasad eller ett tak som vetter mot en allmän plats.

Det ska inte krävas bygglov

1. om den ändrade användningen innebär att det i en byggnad utanför detaljplanelagt område eller utanför sammanhållen bebyggelse inreds en eller flera lokaler med en bruttoarea som sammanlagt inte är större än 50,0 kvadratmeter, eller

2. för att ändra en komplementbyggnad till ett komplementbostadshus som inte kräver lov.

Det ska inte heller krävas bygglov för att inreda ytterligare en bostad i ett enbostadshus som inte är ett komplementbostadshus eller ytterligare en eller flera bostäder i en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av detaljplan.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Regeringen föreslår att det inte ska krävas bygglov för att i ett enbostadshus eller i en ekonomibyggnad inreda ytterligare en bostad eller för att ändra en komplementbyggnad till ett komplementbostadshus som inte kräver lov. Regeringens förslag har även en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Bostadsrätterna, Boverket, Fastighetsägarna Sverige och Gävle, Nykvarns och Örebro kommuner, är positiva till förslagen. Boverket delar utredningens bedömning att det särskilda kravet på bygglov som i dag gäller för inredande av ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri inte längre fyller någon funktion. Många remissinstanser, bl.a. Boverket, Fastighetsägarna Sverige, länsstyrelserna i Jönköpings och Västernorrlands län, Region Stockholm, Sveriges hembygdsförbund och Villaägarnas riksförbund, är positiva till förslaget om undantag från lovplikten för att inreda en eller flera lokaler om högst 50 kvadratmeter i en befintlig byggnad.

Boverket anser att utformningen av den nuvarande bestämmelsen om lovplikt för att ta i anspråk eller inreda en byggnad för väsentligen annat ändamål är något komplicerad.

Avseende förslaget om lovplikt för att inreda ytterligare en bostad i en byggnad anser Boverket att det bör förtydligas om det krävs fysiska

• Sida 111
•  Original

åtgärder eller om en åtgärd kan vara att enbart börja använda utrymmen i en byggnad som bostad.

Avseende förslaget om en begränsad lovplikt för fasadändringar är många remissinstanser negativa, bl.a. Gotlands, Göteborg, Malmö och

Örebro kommuner, Boverket, länsstyrelserna i Skåne, Stockholms, Västernorrlands och Västra Götalands län, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Sveriges stadsarkitektförening, och menar att samhället har ett mer omfattande behov av förprövning av sådana ändringar, med hänsyn till bevakningen av bl.a. kraven på anpassning till omgivningen, varsamhet, god form-, färg- och materialverkan, olägenheter och tekniska egenskaper. De menar att ansvaret inte bör överlåtas till byggherren och tillsyn i efterhand i så stor utsträckning som förslaget innebär. Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Jönköpings län, menar att förslaget kan leda till en ökad mängd tillsynsärenden för kommunerna och kostsamma återställanden för enskilda. Enligt flera remissinstanser, bl.a. Göteborgs och Lidingö kommuner, länsstyrelserna i Blekinge, Skåne och Stockholms län, Riksantikvarieämbetet, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Sveriges stadsarkitektförening, kan förslaget medföra att arkitektoniska, historiska och andra kulturvärden som inte blir föremål för någon lovprövning skadas. Enligt några remissinstanser, bl.a. Göteborgs och Stockholms kommuner och Länsstyrelsen i Jönköpings län, bör kravet på bygglov i stället utformas för att träffa åtgärder som kan innebära olägenheter eller förvanskning av kulturvärden. Enligt Bergs och Härjedalens kommuner riskerar förslaget att urholka betydelsen av detaljplaners bestämmelser om utformning.

Enligt Kramfors kommun motverkar förslaget riksdagens delmål för gestaltad livsmiljö om att estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden ska tas tillvara och utvecklas. Enligt några remissinstanser, bl.a. Boverket,

Haninge, Stockholms och Sundbybergs kommuner, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), kan det vara svårt att avgöra om en fasad vetter mot allmän plats, exempelvis i andra bebyggelsemiljöer än kvartersstrukturer eller när byggnaden eller fasaden inte direkt gränsar till allmän plats.

Några remissinstanser, bl.a. Göteborgs och Örebro kommuner, är negativa till förslaget om undantag från kravet på lov för att inreda lokal i befintlig byggnad, eftersom kommuner behöver kunna neka verksamheter som riskerar att medföra utökad omgivningspåverkan i form av trafik, buller, lukt, damm m.m. Som exempel på mindre verksamheter som ändå kan orsaka sådana störningar nämns bl.a. restauranger, nattklubbar, rökerier och lackeringsverksamheter. Fastighetsägarna Sverige anser att undantaget även bör gälla inom planlagt område. Några remissinstanser, bl.a.

Kramfors kommun, framhåller att begreppet sammanhållen bebyggelse är svårtolkat. Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att storleksbegränsningen inte bör anges i bruttoarea eftersom byggnadens ytterväggar då ska räknas med. Några remissinstanser, bl.a. Boverket och Sundbybergs kommun anser att det bör tydliggöras om undantaget exempelvis gäller per fastighet eller per byggnad. Enligt Stockholms kommun kan en slopad lovplikt även leda till merarbete i ärenden där avgäld för tomträtt ska bestämmas.

• Sida 112
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt för ianspråktagande eller inredning av byggnad för ett väsentligen annat ändamål

Enligt nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen krävs det bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad som innebär att byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit till stånd. Lov krävs alltså oavsett om några inredningsåtgärder behöver vidtas eller inte.

Av förarbetena framgår att det i första hand är byggnadens senaste användning som är avgörande för lovplikten, eller i andra hand den användning som byggnaden har anpassats till enligt det senaste bygglovet. (prop. 1985/86:1 s. 676 f och prop. 2009/10:170 s. 467).

Vad som är att anse som väsentligt annat ändamål får avgöras med den omfattande rättspraxis som har utbildats i anslutning till tidigare gällande rätt. Bland andra omständigheter har verksamhetens omfattning spelat roll vid bedömningen – särskilt för en verksamhet som en person driver i sin bostad (RÅ 1993 ref. 9). Vikt har även lagts vid yrkesmässigheten hos en ny verksamhet (RÅ 1984 2:103). Bygglov krävs när bostadslägenheter omvandlas till kontor (RÅ 1985 2:70). Vidare har Mark- och miljööverdomstolen i ett antal avgöranden uttalat att det vid bedömningen av väsentlighetskriteriet ska beaktas om det nya ändamålet inneburit en förändrad omgivningspåverkan (MÖD 2018:8 samt Mark- och miljööverdomstolens domar den 28 november 2014 i mål nr P 4072–14 och den 22 februari 2017 i mål nr P 5200–16). Att övergå från ett av de användningssätt som anges i en detaljplan till ett annat utgör en väsentligt ändrad användning som kräver lov.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att kravet bör flyttas över oförändrat till det nya 9 kap. i plan- och bygglagen. Som utredningen för fram är det är motiverat med en förprövning från det allmännas sida eftersom en ändrad användning generellt medför en ändrad omgivningspåverkan. Inga remissinstanser har motsatt sig förslaget.

Regeringen delar Boverkets synpunkt att utformningen av den nuvarande bestämmelsen är något komplicerad, men enligt regeringens bedömning kan den förhållandevis rikliga och enhetliga praxis som finns skapa förutsättningar för en förutsebar och effektiv tillämpning. Dessutom visar utredningens översyn att bestämmelsen inte vållar några tillämpningssvårigheter i praktiken.

Lovplikt för inredning av ytterligare bostad

Enligt nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 b plan- och bygglagen krävs det bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att det i byggnaden inreds någon ytterligare bostad.

Enligt förarbetena bör bygglov krävas för att inreda en ytterligare bostad eftersom sådana ändringar kan ha inverkan på behov och dimensionering av va-anläggningar, gator, parkeringsutrymmen, service med mera (jfr prop. 1993/94:178 s. 113 f.).

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att lovplikten för inredning av ytterligare en bostad (eller flera bostäder) bör behållas eftersom

• Sida 113
•  Original

nya bostäder generellt sett innebär en omgivningspåverkan som motiverar en förprövning av det allmänna. Lovplikten gäller oavsett vilken typ av byggnad det är fråga om, exempelvis en- och tvåbostadshus eller flerbostadshus, men, liksom enligt den nuvarande regleringen, måste det redan finnas minst en bostad i byggnaden för att det ska vara möjligt och därmed lovpliktigt att inreda ytterligare en bostad. Denna lovplikt träffar således inte inredande av en bostad i en byggnad utan någon befintlig bostad. En sådan åtgärd blir i stället oftast lovpliktig som en ändring till ett väsentligen annat ändamål.

Med inredning avses fysiska åtgärder, jfr Boverkets synpunkt. Det är alltså inte tillräckligt att enbart börja använda utrymmen i en byggnad som bostad eller att del av byggnaden får en annan benämning i hyresavtal eller liknande (jfr nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen). Vilka åtgärder som omfattas får även fortsättningsvis utvecklas i praxis.

Lovplikt för fasadändring mot allmän plats

Enligt nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 c och andra stycket plan- och bygglagen krävs det bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt om byggnaden ligger i ett område som omfattas av detaljplan.

Med detta avses samma slags åtgärder som enligt tidigare praxis, dvs. icke alltför obetydliga ingrepp eller andra förändringar i byggnadens substans, såsom att man tar upp nya fönster eller dörrar eller väsentligt ändrar befintliga sådana. Kravet på bygglov för att byta ut fasadbeklädnaden omfattar bl.a. situationen att putsa eller lägga på ytterpanel på en byggnad som tidigare inte varit putsad eller försedd med panel. Mark- och miljööverdomstolen har i avgöranden om fönsterbyten klarlagt ur vilket perspektiv bedömningen ska ske när domstolen uttalat att ändringar som var förhållandevis tydliga, åtminstone för en fackman och vid en inspektion på nära håll, men knappt märkbara för gemene man som färdas på gatan och huvudsakligen upplever byggnaden som en del i ett större sammanhang, inte medför en så avsevärd påverkan på byggnadens yttre utseende att bygglov krävs (MÖD 2019:25 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 28 november 2019 i mål nr P 2166–19).

Från huvudregeln om krav på lov finns flera undantag, bl.a. för att på en byggnad montera vissa solpaneler och solfångare (nuvarande 9 kap. 3 c § plan- och bygglagen) och för en- eller tvåbostadshus krävs det endast bygglov för att färga om fasaden, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om byggnadens eller områdets karaktär väsentligt ändras (nuvarande 9 kap. 5 § plan- och bygglagen). För en- eller tvåbostadshus gäller även vissa undantag i fråga om uteplatser och skärmtak (nuvarande 9 kap. 4 § första stycket 1 och 2 plan- och bygglagen).

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte bör införas någon generell lovplikt likt den nuvarande för byte av färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller för när byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt, och följaktligen heller inte några undantag härifrån. Att det inte föreslås någon generell lovplikt för fasadändringar innebär sammantaget en avsevärd förenkling av lovplikten i normalfallet,

• Sida 114
•  Original

och ligger i linje med regeringens ambition att minska lovpliktens omfattning för sådana åtgärder som inte behöver prövas på förhand av det allmänna och som den enskilde fastighetsägaren i högre grad kan ansvara för.

Lovplikten behöver utformas så att den lättnad i lovplikten som behövs för ändringsåtgärder uppnås, samtidigt som krav på lov ställs för de åtgärder som behöver förprövas. Till skillnad från några av remissinstanserna, bl.a. Boverket och flera länsstyrelser, delar regeringen utredningens bedömning att en lämplig avgränsning för en lovplikt är att det ska krävas bygglov för fasadändring på en byggnad om ändringen sker på en fasad eller ett tak som vetter mot en allmän plats inom ett område som omfattas av en detaljplan. Termen fasadändring föreslås samtidigt definieras som en ändring av en byggnad som innebär att byggnaden byter kulör, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre karaktärsdrag påverkas på annat sätt (se avsnitt 4.2).

Lovplikten föreslås inte omfatta en- och tvåbostadshus eller komplementbyggnader. Flera remissinstanser, bl.a. Gävle kommun, instämmer i att det är en lämplig begränsning, som till viss del överensstämmer med det undantag från lovplikten som finns i nuvarande 9 kap. 5 § plan- och bygglagen. Regeringen delar utredningens bedömning att fasadändringar på sådana byggnader normalt sett inte påverkar grannar och den gemensamma miljön i lika stor utsträckning som fasadändringar på t.ex. flerbostadshus, kontorskomplex, handelsbyggnader och industribyggnader. Komplementbyggnader uppförs ofta inne i kvarteret och inte mot allmän plats, i vart fall i stadsmiljö.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om undantag från kraven på bygglov och anmälan för takfönster och takkupor, komplementbostadshus och obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179). Av tillkännagivandet följer att regeringen i beredningen av Bygglovs-utredningens förslag bör ha som utgångspunkt att åtgärder i form av takfönster ska vara bygglovsbefriade i så stor utsträckning som möjligt (bet. 2021/22:CU12 s. 45). Lovpliktens avgränsning medför förenklingar för att bl.a. måla om, byta fasadmaterial, installera solceller och takfönster. Regeringen bedömer att tillkännagivandet såvitt avser takfönster därmed är tillgodosett. Tillkännagivandet är dock inte slutbehandlat.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), befarar att uttrycket ”vetter mot allmän plats” kan leda till tillämpningssvårigheter. Enligt utredningen är det ofta tydligt vilken fasad som vetter mot allmän plats i slutna kvarter, som främst förekommer i storstäder, medan det kan vara mer otydligt vid olika former av s.k. öppet byggnadssätt. Viss vägledning kan dock motsatsvis fås i förarbetena till det nuvarande undantaget i 9 kap. 6 a § plan- och bygglagen för fasadändringar som vetter mot kringbyggd gård. I linje med det skulle uttrycket ”vetter mot allmän plats” kunna avse åtgärder som påverkar allmänheten i större utsträckning, och således inte endast de som bor i aktuell byggnad eller i intilliggande byggnad (se prop. 2016/17:151 s. 51 f.).

Det är endast ändringen av fasaden som vetter mot en allmän plats som utlöser lovplikten och som således ska prövas genom ett bygglov, oavsett om ändringen omfattar även övriga fasader, t.ex. vid kulörbyte. Detta ligger i linje med att det inte är helt ovanligt med olika fasader på dessa typer av byggnader, t.ex. en mot gård och en mer påkostad mot allmän-

• Sida 115
•  Original

heten, dvs. mot allmän plats (se prop. 2016/17:151 s. 52). Byggnadsnämnden kan dock ingripa mot åtgärder som inte omfattas av lovprövningen, om det i lovärendet inkommer uppgifter som gör byggnadsnämnden uppmärksam på ett behov av tillsyn. Det skulle t.ex. kunna handla om att byggnadsnämnden, vid prövning av byte av fasadbeklädnad mot allmän plats, uppmärksammas på att motsvarande byte avses utföras även på övriga fasader samt bedömer att fasadbeklädnaden kan ifrågasättas från brandskyddssynpunkt. I en sådan situation blir det särskilt viktigt för nämnden att klarlägga om övriga fasadändringar bör handläggas t.ex. som en ansökan om frivilligt lov (se avsnitt 4.14) eller i förekommande fall som en anmälan (se avsnitt 4.15), innan ett eventuellt tillsynsärende enligt 11 kap. plan- och bygglagen initieras, inte minst mot bakgrund av att avgiften eller motsvarande normalt sett är olika för olika åtgärder (jfr 12 kap. 8 och 10 §§).

Även om flera remissinstanser välkomnar lättnaderna ser bl.a. Riksantikvarieämbetet och Svenska byggnadsvårdsföreningen en risk för att arkitektoniska, historiska och andra kulturvärden skadas. Regeringen bedömer liksom utredningen att den lovplikt som föreslås för fasadändringar som vidtas på ett sådant särskilt värdefullt byggnadsverk och inom ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § är ett tillräckligt skydd (se förslag om lovplikt för fasadändring i avsnitt 4.9). Riskerna kommer även att minska när värden uppmärksammats och dokumenterats i översiktsplanen (avsnitt 4.9.3). Några remissinstanser, bl.a. Göteborgs och Stockholms kommuner samt Länsstyrelsen i Jönköpings län, anser att kravet på bygglov i stället bör utformas för att träffa vissa åtgärder som kan innebära olägenheter eller förvanskning av kulturvärden. Enligt utredningen riskerar dock en lovplikt som utformas utifrån vilka specifika åtgärder eller värden som påverkas att bli svårbedömd för den enskilde och inte minska lovplikten inom detaljplanelagt område, vilket innebär en alltför omfattande lovprövning i förhållande till det behov som samhället har. Regeringen delar utredningens bedömning.

Mot bakgrund av att bl.a. Kramfors, Bergs och Härjedalens kommuner framhåller risk för att förslaget urholkar betydelsen av detaljplaners bestämmelser och mål för gestaltad livsmiljö, vill regeringen framhålla att planbestämmelser fortfarande ska följas och att oacceptabla åtgärder som inte omfattas av lovplikt kan hanteras inom ramen för byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Det kan inte uteslutas att tillsynsärenden om fasadändringar ökar, som Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, men antalet lovärenden gällande fasadändringar kommer samtidigt att minska.

Ingen lovplikt för inredning av ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri

Enligt nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 b plan- och bygglagen krävs det bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att det i byggnaden inreds någon ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri.

Regeringen bedömer liksom utredningen att inredning av ytterligare lokal i en byggnad inte behöver bli föremål för en lovprövning, dels eftersom det i byggnaden i denna situation redan finns minst en befintlig lokal, dels eftersom en eller flera ytterligare lokaler inte i sig och med nödvändig-

• Sida 116
•  Original

het medför en ökad omgivningspåverkan. Enligt utredningen innebär inredning av ytterligare lokal – i ett område som omfattas av detaljplan – ofta att ändringen är planenlig, i vart fall så länge fråga är om användning för samma ändamål, exempelvis att inreda en byggnad med en livsmedelsaffär med ytterligare en lokal för livsmedelsaffär. Dessutom omfattar lovplikten i dagens reglering endast ytterligare lokal för just handel, hantverk eller industri. Termerna lämnar ett omfattande bedömningsutrymme med oförutsebarhet och ineffektivitet som följd, särskilt som termerna handel och hantverk inte längre används i planläggningssammanhang (jfr Boverkets föreskrifter [BFS 2020:5] om detaljplan; även numera upphävda Boverkets allmänna råd [2014:5] om planbestämmelser för detaljplan). Det har i utredningens arbete heller inte kunnat styrkas att just dessa näringar generellt orsakar större omgivningspåverkan än andra näringar. Även Boverket bedömer att lovplikten för dessa åtgärder har spelat ut sin roll.

Åtgärder som innebär ett ianspråktagande eller inredning av en byggnad för ett väsentligen annat ändamål ska, som framgår ovan, alltjämt kräva bygglov.

Den byggtekniska kontrollen kan i förekommande fall omfattas av krav på anmälan (se avsnitt 4.15). Det kan t.ex. gälla krav på anmälan vid väsentlig påverkan på brandskyddet, vilket kan aktualiseras när brandcellsgränser mellan lokaler ändras. Eventuellt störande inslag i form av t.ex. buller kan lämpligen hanteras genom miljöbalken.

Undantag från lovplikt för inredning av en eller flera lokaler om högst 50 kvadratmeter utanför detaljplanelagt område

I det föregående redogörs för förslaget att bygglov, liksom i dag, bör krävas för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad som innebär att byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål. Ovan redogörs även för bedömningen att inredning av ytterligare lokal i en byggnad inte bör omfattas av krav på lov. Det innebär att inredning av lokal i en byggnad som inte tidigare har inretts som lokal normalt kommer att kräva bygglov och därmed en förprövning från det allmännas sida.

Utredningen har föreslagit ett undantag från lovplikten för inredning av en eller flera lokaler i en byggnad och bedömer, liksom många remissinstanser, att det är möjligt att utforma ett undantag utan att principen om att lovplikt ska omfatta åtgärder med stor omgivningspåverkan frångås.

Regeringen delar, till skillnad från Fastighetsägarna Sverige, utredningens bedömning att undantaget bör begränsas till att endast gälla i ett område som inte omfattas av en detaljplan för att inredandet av eller flera lokaler inte ska generera en omgivningspåverkan som inte är acceptabel. Det är även i linje med den tredje utgångspunkten att det generellt sett är ändamålsenligt att differentiera lovplikten utifrån om åtgärden ska vidtas i ett område som omfattas av en detaljplan eller i ett område som inte gör det.

Det nu aktuella undantaget kan dock – trots den areamässiga begränsningen – komma att omfatta viss verksamhet med ganska stor omgivningspåverkan, t.ex. i bullerhänseende. Att låta undantaget bli generellt tillämpligt utanför detaljplanelagt område riskerar att ge undantaget ett för stort

• Sida 117
•  Original

tillämpningsområde. Undantaget bör därför även begränsas till att enbart ta sikte på åtgärder utanför sammanhållen bebyggelse, i den mening begreppet definieras i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen. Regeringen håller med bl.a. Kramfors kommun om att begreppet är något svårtolkat, men det innebär i praktiken att undantaget inte blir tillämpligt när det finns bebyggelse på två eller fler angränsande tomter (jfr prop. 2009/10:170 s. 143 och 151 f.). Undantagets tillämpningsområde begränsas dessutom i område nära gräns (se avsnitt 4.7).

Enligt utredningen bör undantaget även begränsas till att endast avse en eller flera lokaler med en sammanlagd bruttoarea som inte är större än 50,0 kvadratmeter. Det finns inte någon legaldefinition av lokal i den plan- och byggrättsliga regleringen, men med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet. Det korresponderar även med 12 kap. 1 § tredje stycket jordabalken. Den areamässiga begränsningen om 50,0 kvadratmeter bruttoarea bör gälla för all yta som är nödvändig för den aktuella verksamheten, oavsett om lokalen även omfattar personalutrymmen eller förråd och således endast delvis är publikt tillgänglig. Regeringen gör, till skillnad från Länsstyrelsen i Västernorrlands län, ingen annan bedömning.

Undantaget gäller per byggnad och inte per fastighet, jfr Boverkets synpunkt. Det innebär att undantaget kan utnyttjas för flera byggnader på en fastighet, där den sammanlagda lokalarean per byggnad får uppgå till maximalt 50,0 kvadratmeter.

Utredningen bedömer sammantaget att den areamässiga begränsningen – tillsammans med angiven begränsning utanför detaljplanelagt område och sammanhållen bebyggelse – innebär att verksamheten ur ett generellt perspektiv inte kan medföra en sådan omgivningspåverkan att en förprövning är nödvändig från det allmännas sida. Begränsningen innebär också att det saknas anledning att tillämpa undantaget endast på vissa verksamheter. Regeringen delar, till skillnad från bl.a. Göteborgs kommun, den bedömningen och anser att förslaget är en rimlig avvägning mot behovet av lovplikt och kan underlätta för nystart och vidareutveckling av företag i landsbygder, särskilt i kombination med förslagen om att lov inte kommer att krävas för vissa komplementbyggnader i ett område som inte omfattas av detaljplan (se avsnitt 4.5.2).

Undantaget kan exempelvis användas till en avgränsning av ett befintligt stall, en förrådsbyggnad, ett brygghus, en smedja, ett pumphus, ängslador, s.k. undantagsstugor, magasin, ladugårdar eller motsvarande för små verksamheter i form av fordonsreparation, tandläkarmottagning, hemslöjd eller livsmedelsförädling. Det skulle också kunna handla om inredning av ett mindre torp för verksamhet i form av ett litet kontorshotell med fyra arbetsplatser eller ett litet kafé eller bed and breakfast, t.ex. med 30 kvadratmeter i ett plan och 20 i ett ovanpå.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om undantag från kraven på bygglov och anmälan för takfönster och takkupor, komplementbostadshus och obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179). Av tillkännagivandet följer att regeringen bör se över möjligheten att genom att införa fler undantag från kraven på bygglov och anmälan ytterligare underlätta uppförandet av obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 s. 46). Regeringen framhåller därför att ytterligare ett exempel på verksamhet som inte kommer att omfattas av krav på lov med förslaget är att inreda en

• Sida 118
•  Original

lokal i en byggnad för obemannad dygnetruntförsäljning av i första hand livsmedel, men också av produkter från lantbruket, t.ex. charkprodukter och andra lokalproducerade varor. Detsamma torde också kunna gälla mikrobryggerier och även s.k. småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker (prop. 2024/25:86 Bättre förutsättningar för besöksnäringen i fråga om småskalig produktion av alkoholdrycker). Regeringen bedömer att tillkännagivandet såvitt avser obemannade butiker på landsbygden därmed är tillgodosett. Tillkännagivandet är dock inte slutbehandlat.

Flera remissinstanser, bl.a. Båstads kommun och Svensk Försäkring, har framhållit vikten av att krav som rör en byggnads tekniska egenskaper såsom brandskydd och bärförmåga uppfylls, trots att åtgärden undantas från krav på lov. Även utredningen har framhållit att även om de tillämpliga tekniska egenskapskrav i 8 kap. plan- och bygglagen, 3 kap. plan- och byggförordningen och Boverkets byggregler ska uppfyllas är brandskyddsaspekten naturligtvis viktig att beakta när lovplikten tas bort för ändrad användning, särskilt när det gäller verksamhet som innebär att flera människor kommer att vistas – eller t.o.m. övernatta – i lokalen i fråga. Samtidigt kan konstateras att en byggnad redan i dag helt eller delvis kan tas i anspråk eller inredas för ett annat ändamål utan bygglov, så länge inte ändamålet blir ett väsentligen annat (nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen), vilket är en bestämmelse som föreslås föras in i det nya 9 kap. plan- och bygglagen i oförändrat skick. Vidare kan åtgärder som inte omfattas av krav på lov kräva en anmälan (se avsnitt 4.15). Enligt nuvarande 6 kap. 5 § plan- och byggförordningen krävs anmälan vid en sådan ändring av en byggnad som väsentligt påverkar brandskyddet i byggnaden eller som innebär att konstruktionen av byggnadens bärande delar berörs. Byggnadsnämnden kommer således i sådana fall göras uppmärksam på åtgärden och ta ställning till om startbesked och slutbesked ska meddelas (10 kap. plan- och bygglagen) eller om det finns anledning att ingripa med stöd av bestämmelserna i 11 kap. plan- och bygglagen.

I fråga om omgivningspåverkan bör framhållas att många materiella krav gäller för åtgärden, även när åtgärden inte kräver lov, t.ex. omgivningskravet i 2 kap. 9 § plan- och bygglagen. För det fall en verksamhet i en lokal som omfattas av undantag från lovplikt skulle komma att t.ex. medföra oacceptabel omgivningspåverkan kan olägenheterna hanteras inom ramen för kommunens tillsyn, både enligt plan- och bygglagen och enligt 26 kap. miljöbalken, t.ex. när det gäller olägenheter som buller och lukt från verksamheten som sådan och från t.ex. trafik till och från fastigheten. För många av de aktuella verksamheterna skulle dessutom flera andra offentligrättsliga författningar kunna bli tillämpliga, t.ex. livsmedelslagen (2006:804), arbetsmiljölagen (1977:1160) och lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Inredningsåtgärder är typiskt sett möjliga att återställa och motsvarar normalt sett inte heller sådana värden som kan innebära att krav på rättelse blir oproportionerligt. Är det trots allt fråga om större investeringar, finns dessutom alltid möjligheten att söka s.k. frivilligt bygglov (se avsnitt 4.14).

Vad gäller lovplikt för parkeringsplatser i anslutning till nu aktuella verksamheter, se avsnitt 4.6.2.

• Sida 119
•  Original

Undantag för att ändra en komplementbyggnad till ett komplementbostadshus som inte kräver lov

Enligt nuvarande 9 kap. 4 a § andra stycket plan- och bygglagen krävs det inte bygglov för att ändra en komplementbyggnad till ett sådant komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov. Undantaget är tillämpligt endast om ändringen görs med de begränsningar som följer av när ett komplementbostadshus är lovfritt att uppföra eller bygga till (jfr prop. 2013/14:127 s. 76).

Utredningen föreslår inte att det nuvarande undantaget ska föras över till det nya 9 kap. plan- och bygglagen. Enligt utredningen är en förprövning alltid nödvändig för bostäder. Som en följd av att regeringen inte genomför utredningens förslag om krav på lov för bl.a. komplementbostadshus (se avsnitt 4.5.2) anser regeringen att det inte heller ska krävas lov att ändra en komplementbyggnad till ett sådant komplementbostadshus som inte föreslås omfattas av krav på bygglov (se avsnitt 4.5.2 och 4.5.4). Det nuvarande undantaget bör således föras över till det nya 9 kap.

Undantag från lovplikten att inreda en ytterligare bostad i ett enbostadshus

Enligt nuvarande 9 kap. 4 c § plan- och bygglagen är inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus som inte är ett komplementbostadshus undantaget från kravet på bygglov. Undantaget gäller inte om kommunen bestämt att åtgärden kräver bygglov, eller på byggnader eller inom bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 §. Undantaget gäller inte heller i eller i anslutning till sådana områden som avses i 3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken om det är fråga om flygplatser och övnings- eller skjutfält.

Utredningen föreslår att undantaget tas bort, i linje med bedömningen att nya bostäder generellt sett bör prövas genom bygglov.

Regeringen anser dock, till skillnad från utredningen, att det bör göras vissa mindre och väl avgränsade undantag från kravet på lovplikt för att inreda ytterligare en bostad i en byggnad. Regeringen föreslår därför att undantaget ska behållas. Det är i linje med regeringens förslag i fråga om komplementbyggnader och komplementbostadshus, se 4.5.2.

På samma sätt som för sådana komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte ska kräva bygglov, bedömer regeringen att den särskilda anmälningsplikt som regleras i 6 kap. 5 § plan- och byggförordningen för inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus kan slopas. Som anges i avsnitt 4.15 och 7.4 anser regeringen dock att vissa åtgärder, som exempelvis installation eller väsentlig ändring av en anordning för ventilation eller en installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad, fortfarande bör kräva anmälan till byggnadsnämnden. På så sätt säkerställs det även fortsättningsvis att tillkommande bostäder genom inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus inte blir olämpliga i förhållande till flera tekniska egenskapskrav. Enligt regeringens bedömning är tillsyn i efterhand tillräcklig för att tillgodose en prövning av motstående intressen.

Krav på lov bör även fortsättningsvis gälla för att i ett enbostadshus inreda ytterligare en bostad dels om byggnaden är särskilt värdefull enligt 8 kap. 13 § första stycket eller ligger inom ett sådant särskilt värdefullt område som avses i 8 kap. 13 § andra stycket 3 eller 4 (se avsnitt 4.9), dels

• Sida 120
•  Original

om åtgärden ska vidtas inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar och det är fråga om ett område för flygplatser och övnings- eller skjutfält (se avsnitt 4.8).

Undantag från lovplikten för inredning av ytterligare bostad i en ekonomibyggnad

I dag är inredning av ytterligare bostad i ekonomibyggnad genom ordalydelsen i nuvarande 9 kap. 3 § undantaget från krav på bygglov om åtgärden vidtas i ett område som inte omfattas av detaljplan.

Utredningen föreslår inte, mot bakgrund av den generella bedömningen att nya bostäder alltid ska förprövas genom lov, att undantaget ska flyttas över till det nya 9 kap. Regeringen konstaterar att utredningen inte framhåller några särskilda problem eller betänkligheter gällande undantaget och bedömer, till skillnad från utredningen, att undantaget bör flyttas över till det nya 9 kap. Som Lagrådet påpekar är avsikten inte att antalet ytterligare bostäder i en ekonomibyggnad ska vara begränsat till en, jfr. motsvarande undantag för enbostadshus. Det bör, som Lagrådet föreslår, komma till tydligare uttryck i bestämmelsen. Ekonomibyggnaden ska dock redan vara inredd med en bostad och ha ett sådant samband med en areell näring som följer av definitionen av ekonomibyggnad.

Ingen lovplikt för inredning av ytterligare lokal i en ekonomibyggnad

Enligt nuvarande 9 kap. 3 § plan- och bygglagen krävs det inte bygglov för inredning av ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri i ekonomibyggnad, om åtgärden vidtas i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Regeringen anser, liksom utredningen, att något krav på lov inte bör gälla för att inreda ytterligare lokal i en ekonomibyggnad, dvs. utan begränsning till någon specifik verksamhet såsom handel, hantverk eller industri. Detta korresponderar med förslaget om att den generella lovplikten för inredning av ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri tas bort (se ovan).

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om åtgärden vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. vissa ändringar av en byggnad som vidtas nära gräns, inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.15–18 §§plan- och bygglagen.

• Sida 121
•  Original

4.6. Krav på lov för anläggningar

I 1 kap. 4 § plan- och bygglagen definieras byggnadsverk som en byggnad eller annan anläggning. I samband med att legaldefinitionen infördes ansåg regeringen att det inte fanns ett behov av att införa en definition av termen anläggning. Av förarbetena framgår dock att det handlar om de flesta konstruktioner i samhället, förutom skyltar och ljusanordningar som regleras särskilt i plan- och bygglagen (prop. 2009/10:170 s. 144).

Enligt 16 kap. 7 § plan- och bygglagen får regeringen meddela föreskrifter om att det krävs bygglov för dels skyltar och ljusanordningar, dels andra anläggningar än byggnader, om anläggningarna genom sin storlek eller funktion kan ha en betydande inverkan på omgivningen.

I plan- och byggförordningen finns en uttömmande lista över de anläggningar som är lovpliktiga (6 kap. 1 §). Undantag från kravet på lov finns både i plan- och byggförordningen och plan- och bygglagen (6 kap. 2 § i förordningen och 9 kap. 4 § i lagen). Därutöver finns det en möjlighet för kommunen att i viss utsträckning reglera lovplikten för anläggningar i en detaljplan och områdesbestämmelser (6 kap. 4 a § plan- och byggförordningen).

Tidiga skäl för att kräva lov för anläggningar var behovet av skydd för stads- och landskapsbild, krav på prydlighet, inte skymma sikt vid gata, skydd mot brand och risk för olycksfall, skydd för grundvattnet, inte störa grannar och skydd för totalförsvarets intressen. Vid införandet av lovplikt för vindkraftverk framhölls tydlighet i lovplikten, säkerhet, olägenheter i form av buller samt radio- och TV-störningar samt störande inverkan på stads- eller landskapsbilden (prop. 1980/81:99 s. 7 f.).

Vid den äldre plan- och bygglagens tillkomst 1987 utökades antalet lovpliktiga åtgärder, i huvudsak med ett antal anläggningar som är arealkrävande, anläggningar som medför konsekvenser för närboende samt kan ha inverkan på friluftslivets intressen och landskapsbilden, och anläggningar som inte omfattades av någon annan tillståndsplikt (prop. 1985/86:1 s. 682).

När kulturmiljölagen (1988:950) trädde i kraft 1989 infördes krav på bygglov för begravningsplatser då den statliga tillsynen över dessa avskaffades (prop. 1987/88:104 s. 63 f.). Därefter har lovplikten för anläggningar i huvudsak varit oförändrad. Undantag från krav på lov för anläggningar med en viss utformning och omfattning har dock införts vid flera tillfällen. En avvägning har då skett mellan den enskildes intresse av att kunna utföra enklare åtgärder utan krav på myndighetsprövning och andra enskilda respektive allmänna intressen.

Därutöver har genomförandet av det s.k. MKB-direktivet i viss utsträckning betydelse för vilka större anläggningar som bör omfattas av krav på lov. MKB-direktivet innehåller bestämmelser som ska säkerställa att en systematisk bedömning av miljöpåverkan genomförs för projekt som på grund av sin art, storlek eller lokalisering medför en betydande miljöpåverkan. För detta ändamål föreskrivs tillståndsplikt och krav på en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges. I bilaga I till direktivet finns en lista över de projekt som alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och för vilka en miljökonsekvensbedömning och tillståndsprövning är obligatoriska. I bilaga II till direktivet finns en lista över de projekt där medlemsstaterna själva får bedöma från fall till fall eller med tillämpning

• Sida 122
•  Original

av gränsvärden eller kriterier om en miljökonsekvensbedömning bör göras. Bestämmelserna i plan- och bygglagen säkerställer att några av de projekt som anges i bilaga II blir föremål för tillståndsprövning. Det gäller bl.a. vissa infrastrukturprojekt, såsom – anläggning av industriområden (punkt 10a), och – projekt för tätortsbebyggelse, inklusive byggande av shoppingcentrum

och parkeringsplatser (punkt 10b).

Det gäller vidare de projekt för turism och fritid som anges i bilaga II, nämligen – skidbackar, skidliftar och linbanor och härmed förbundna anläggningar

(punkt 12a), – hamnar för fritidsbåtar (punkt 12b), – fritidsbyar och hotellkomplex utanför stadsområden och härmed för-

bundna anläggningar (punkt 12c), – permanenta campingplatser (punkt 12d), och – temaparker (punkt 12e).

Kravet på tillståndsprövning gäller även sådana förändringar eller utvidgningar av projekt som anges i bilaga II, vilka redan har godkänts, utförts eller håller på att utföras och vilka kan få betydande negativ inverkan på miljön (punkt 13a).

Kraven på att s.k. MKB-projekt ska bli föremål för en tillståndsprövning genomförs genom kraven på bygglov och detaljplan (se prop. 2004/05:59 s. 12 och prop. 2020/21:174 s. 27 f.). Granskningen av vilka projekt som ska antas medföra en betydande miljöpåverkan sker i bygglovsprövningen. Utgångspunkten i plan- och bygglagen är att ett MKB-projekt alltid förutsätter detaljplaneläggning, om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Bygglovsprövningen fungerar alltså som en behovsbedömning för att avgöra om ett MKB-projekt behöver bli föremål för den miljökonsekvensbedömning som sker inom ramen för detaljplaneläggningen. Om åtgärden inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, behöver någon miljökonsekvensbedömning inte vidtas och det är då tillräckligt med den prövning som ska göras inom ramen för bygglovet.

4.6.1. Lovplikt för murar, plank och altaner

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för att utomhus uppföra, flytta eller utöka en mur, ett plank eller en altan i ett område som omfattas av en detaljplan om anläggningen

1. får en höjd över marken som överstiger 1,8 meter om anläggningen placeras inom 3,6 meter från en byggnad, eller

2. får en höjd över marken som överstiger 1,2 meter om anläggningen inte placeras inom 3,6 meter från en byggnad.

Det ska dock inte krävas bygglov för en mur eller ett plank som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan eller järnvägsplan.

• Sida 123
•  Original

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår även en särskild lovplikt för pooler. Vidare har utredningens förslag en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Bergs, Härjedalens

Malmö, Nykvarn och Stockholms kommuner, Byggföretagen, Fastighetsägarna Sverige, Husverket AB, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Villaägarnas riksförbund och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), är positiva till förslagen. Enligt Stockholms kommun innebär bestämda höjder för plank, murar och altaner en förenkling både för byggherren och för kommunens tillsynshantering.

Flera remissinstanser, bl.a. Gotlands, Gävle och Göteborgs kommuner samt Sveriges Arkitekter, är negativa till förslagen. Boverket, Gotlands och Göteborgs kommuner m.fl. anser att begreppen pool, altan, plank och mur bör definieras. Enligt Boverket behöver det förtydligas hur en pool förhåller sig till en badtunna eller en bassäng placerad på mark och Göteborgs kommun anser att endast varaktigt uppställda pooler bör omfattas av lovplikt. Vidare anser Boverket att det är olämpligt att införa en särskild bygglovsplikt för altan utan att frågan utreds närmare. Enligt Boverket kommer en altan fortfarande kunna kräva bygglov som en nybyggnad eller tillbyggnad även efter att en särskild lovplikt för altaner har införts. Göteborgs kommun anser att lovplikten för altaner även bör kopplas till en viss area.

I fråga om murar och plank anser några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Sundbybergs och Örebro kommuner, att möjligheten att kringgärda tomter med höga murar och plank utan krav på lov och utan att åtgärderna kopplas till uteplatser innebär att hänsyn inte kommer att kunna tas till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan. De menar att förslaget kan leda till radikalt ändrade stads- och landskapsbilder som riskerar att skapa otrygga och ogästvänliga bebyggelseområden och påverka samhället i en mer isolerad riktning. De framhåller även att en lagstiftning som underlättar för avskärmning i form av murar och plank i stället för med växtlighet som häckar, buskar och träd kan medföra negativa konsekvenser för bl.a. pollinatörer, koldioxidupptag och möjligheten att hantera dagvatten. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och

Göteborgs och Örebro kommuner med flera anser att murar och plank inte helt bör befrias från krav på lov utanför detaljplanelagda områden, bl.a. mot bakgrund av att det finns tätbebyggda områden som inte omfattas av detaljplan där behovet av bygglovsprövning rimligtvis är densamma som inom detaljplanelagda områden. Gävle och Falu kommuner anser att krav på bygglov även bör gälla inom områden som regleras genom områdesbestämmelser.

Några remissinstanser har synpunkter på de föreslagna höjdbegränsningarna. Gävle kommun anser att lovplikten för plank bör inträda först vid 1,8 meter, medan Järfälla kommun anser att lovplikten för plank bör inträda vid 1,2 meter och att lovplikten för mur bör sammanfalla med kravet på marklov och inträda vid 0,5 meter. Flera remissinstanser, bl.a.

Båstads, Gävle, Göteborgs, Järfälla och Sundbybergs kommuner, anser att lovplikten för murar och plank i anslutning till utfart eller korsning bör sammanfalla med den rekommenderade höjden om 0,8 meter, eftersom det är resursslöseri att en säker trafikmiljö ska framtvingas genom tillsyn i

• Sida 124
•  Original

efterhand. Gävle kommun anser att det maximala avståndet till bostadshus om 3,6 meter bör utökas till 5 meter, för att en uteplats ska kunna möbleras utan att det blir för trångt. Gävle kommun anser även att det bör förtydligas att renovering av ett plank eller en mur inte likställs med att uppföra ett plank, och därför inte utlöser lovplikt om planket behöver demonteras för att kunna bytas ut. Boverket och Båstads och Haninge kommuner anser att det behöver tydliggöras hur höjden ska beräknas och om altanräcken och pooltak ska inkluderas.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt för murar och plank

Det krävs bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra murar och plank (6 kap. 1 § 7 plan- och byggförordningen). Lovplikten är dock begränsad, dels för murar och plank som omfattas av undantag från krav på bygglov i en vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i en järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (6 kap. 2 § första stycket 4 plan- och byggförordningen), dels för murar och plank i anslutning till en- och tvåbostadshus (9 kap.4 och 6 §§plan- och bygglagen).

För en- och tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus, garage och andra små byggnader (komplementbyggnader) krävs inte bygglov för att med en mur eller ett plank anordna en skyddad uteplats inom 3,6 meter från bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter (9 kap. 4 § första stycket 1 plan- och bygglagen). Åtgärden får dock vidtas närmare gränsen än 4,5 meter om de grannar som berörs medger det (9 kap. 4 § andra stycket plan- och bygglagen). Undantaget avser endast murar och plank som anordnar en uteplats och inte murar och plank i andra avseenden. Av förarbetena framgår att i fråga om en mur eller ett plank som anordnas på två hussidor och som möts i ett hörn, bör kravet att anordnandet måste ske inom 3,6 meter från bostadshuset kunna tillämpas på så sätt att muren eller planket tillåts få en sträckning som ytterst, dvs. 3,6 meter från vardera husväggen, följer de linjer som parallellt med de båda väggarna möts i ett hörn, även om resultatet blir att murens eller plankets ytterhörn på det sättet blir på ett något längre avstånd från hushörnet än 3,6 meter (prop. 2006/07:122 s. 71). Undantaget gäller oavsett om åtgärden vidtas inom ett område som omfattas av en detaljplan eller inte.

Utanför ett område med detaljplan krävs det heller inte bygglov för att i omedelbar närhet av ett en- eller tvåbostadshus uppföra en mur eller ett plank, om åtgärden inte vidtas närmare gränsen än 4,5 meter eller om de grannar som berörs medger en närmare placering. Undantaget gäller inte om kommunen genom områdesbestämmelser har bestämt att åtgärden kräver bygglov, eller om åtgärden vidtas inom en sammanhållen bebyggelse och bygglov behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i bebyggelsen (9 kap. 6 § plan- och bygglagen).

Termerna mur och plank är inte definierade i plan- och bygglagen eller plan- och byggförordningen. I avsaknad av legaldefinitioner är rättspraxis avgörande för när en konstruktion ska bedömas som en mur eller ett plank som omfattas av krav på lov, till skillnad från exempelvis ett staket.

• Sida 125
•  Original

För plank har bl.a. konstruktionens höjd, längd, genomsiktlighet och utformning i övrigt, liksom ändamål och omgivningspåverkan getts betydelse vid bedömningen. Exempelvis har en träkonstruktion som var runt 2 meter hög och med en genomsiktlighet på mindre än 50 procent bedömts ge ett sådant dominerande intryck på den omgivande miljön att den fick anses vara ett lovpliktigt plank (MÖD 2014:39). Även det visuella intrycket kan vara av betydelse för bedömningen. Exempelvis har insynsskydd i form av upphängt tyg med hänsyn till material och utformning inte bedömts ge ett visuellt intryck av att vara plank och därför inte krävt lov (se Mark- och miljööverdomstolens domar den 5 juni 2020 i mål nr P 8451–19 och P 5488–19). Samma bedömning har gjorts av en höj- och sänkbar glasinhägnad vid en restaurang (Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 juni 2020 i mål nr P 567–19).

Även för murar finns en omfattande rättspraxis. Exempelvis har en konstruktion uppbyggd av fem betongblock med en tjocklek på 10 centimeter, längd på 11 meter och höjd på 33–73 centimeter, bedömts som en lovpliktig mur mot bakgrund av dess beständighet och storlek (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 2 juni 2004 i mål nr 2738–02). En 22 meter lång och mellan 36 och 84 centimeter hög stödmur i betong har, mot bakgrund av ändamål, materialval och att utförandet ger ett beständigt intryck, bedömts vara en lovpliktig mur. En träkonstruktion som placerats på och sammanfogats med muren bedömdes samtidigt vara en del av den lovpliktiga muren (MÖD 2017:6). En uppmurad grill har också bedömts som en mur (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 juli 2015 i mål nr P 121– 15).

En del kommuner har en policy, ett program eller annan form av vägledande dokument med information om vilka konstruktioner som byggnadsnämnden anser är ett staket, en mur eller ett plank. Mark- och miljööverdomstolen har i praxis uttalat att en kommun inte med rättsligt bindande verkan kan sätta upp egna regler för när en konstruktion är att se som en mur i den mening som avses i en författning (se MÖD 2014:39).

Gällande rätt för altan och pool

Det finns inte någon generell bygglovsplikt för en altan eller en pool. En altan kan dock vara bygglovspliktig om den bedöms vara en ny byggnad, tillbyggnad eller annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt (9 kap. 2 § plan- och bygglagen). För att ta ställning till om en altan är bygglovspliktig måste det, med stöd av rättspraxis, göras en bedömning i det enskilda fallet.

En altan kan vara en bygglovspliktig nybyggnad om den uppförs fristående från en byggnad och uppfyller kraven för en byggnad, vilket den gör om golvkonstruktionen utgör tak till ett underliggande utrymme som människor kan uppehålla sig i (jfr definitionen av byggnad och nybyggnad i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen). Vid bedömningen av om en altan är bygglovspliktig som nybyggnad är altanens höjd över marken en faktor som har betydelse. Mark- och miljööverdomstolen har i ett avgörande bedömt att en altan med en högsta höjd om i vart fall 1,75 meter var en byggnad och därmed bygglovspliktig (Mark- och miljööverdomstolens dom den 28 december 2015 i mål P 3776–15). För bedömningen av om en sådan

• Sida 126
•  Original

altan är lovpliktig saknar det betydelse om utrymmet som skapas under altanen avses att användas av människor eller inte.

En altan kan även vara bygglovspliktig som en tillbyggnad om altanen innebär en volymökning av den byggnad som byggs till (jfr definitionen av tillbyggnad i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen). En sådan volymökning uppstår om altanens golv utgör tak till ett underliggande utrymme. Även vid bedömning av om en altan är bygglovspliktig som tillbyggnad har, enligt rättspraxis, altanens höjd över marken betydelse, men även altanens visuella intryck (bl.a. Mark- och miljööverdomstolens domar den 28 november 2017 i målen P 1389–17 och P 1042–17). Altaner som inte varit högre än 0,8–1,2 meter har inte bedömts vara volymskapande och därmed inte bygglovspliktiga (RÅ 1995 ref. 42 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 mars 2015 i mål P 2854–14). Motsatt bedömning har gjorts för altaner som varit 1,7 meter eller högre och som visuellt gett intryck av att vara tillbyggnader (bl.a. RÅ 2009 ref. 67 I–III och Mark- och miljööverdomstolens domar den 27 oktober 2014 i mål P 3455–14 och den 18 oktober 2016 i mål P 11268–15). Vid bedömning av om en altan är en bygglovspliktig tillbyggnad saknar det betydelse om utrymmet under altanen skiftar i höjd.

En altan kan även vara en bygglovspliktig ändringsåtgärd av en befintlig byggnad, om byggnaden ligger inom detaljplanelagt område och altanen påverkar byggnadens yttre utseende avsevärt (9 kap. 2 § första stycket 3 c och andra stycket plan- och bygglagen samt prop. 2009/10:170 s. 152). För att en sådan ändring ska vara lovpliktig krävs att det är fråga om inte alltför obetydliga ingrepp eller andra förändringar i byggnadens substans (prop. 1985/86:1 s. 639).

Den omfattande praxis som har utvecklats i fråga om när en altan kan anses vara en bygglovspliktig har fått mindre betydelse sedan undantaget från kravet på bygglov för altaner som utgör en tillbyggnad eller en ändring av byggnad infördes (prop. 2018/19:112). Undantaget innebär att det inte krävs bygglov för att med en altan anordna en uteplats på mark inom 3,6 meter från ett en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbostadshus, om altanen inte är högre än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter. Åtgärden får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter om de grannar som berörs medger det. Undantaget gäller inte om åtgärden vidtas på en byggnad eller inom ett bebyggelseområde som vid tillämpning av 8 kap. 13 § plan- och bygglagen anses vara särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt (9 kap. 4 f § plan- och bygglagen).

Eftersom undantaget avser uteplats på mark omfattar undantaget inte t.ex. inglasade uterum eller takterrasser. Att åtgärden ska vidtas inom 3,6 meter från bostadshuset hindrar t.ex. inte, om altanen byggs på flera sidor av huset, att avståndet från huset till den punkt där altanens ytterkanter möts i ett hörn är något längre. En altans höjd mäts från den befintliga mark som omger altanen efter att eventuella lovgivna markarbeten har färdigställts upp till golvets ovansida (prop. 2018/19:112 s. 12 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 28 november 2017 i målen P 1389– 17 och P 1042–17). När ett plank har placerats ovanpå en altan har åtgärderna bedömts som en enhet, och höjden mätts för åtgärdernas totala höjd (Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 februari 2018 i mål P 7068– 17).

• Sida 127
•  Original

Lovplikt för murar och plank

Regeringen anser, liksom utredningen och flera av remissinstanserna, att murar och plank kan röra enskilda och allmänna intressen i sådan omfattning att de bör bli föremål för en förprövning. Lovplikten – som ska förstås och tolkas av många enskilda fastighetsägare – måste samtidigt vara enkel, effektiv och ändamålsenlig, och avgränsas till att gälla just sådana åtgärder där behovet av en förprövning gör sig som starkast gällande.

Den enskildes intresse av att uppföra en mur eller ett plank kan sammanfattas med åtgärdens syfte. En mur uppförs ofta i syfte att vara en gränsmarkering, för att hindra passage, som insynsskydd eller för att hantera nivåskillnader. Ett plank syftar ofta till att vara avskärmande men också till att t.ex. minska buller. Det finns även andra enskilda och allmänna intressen som kan aktualiseras vid uppförande av murar och plank, och som kan behöva vara styrande för placering och utformning. Exempelvis kan ett plank mot en gata eller en allmän plats anses påverka trivseln och trygghetskänslan negativt. Höga och breda plank kan också påverka grannar på ett betydande sätt genom t.ex. begränsningar av utsikt eller skuggeffekter. I vissa miljöer kan särskilt plank också vara viktiga i kulturmiljön och även utgöra ett uttryck för riksintresset för kulturmiljövård.

Vid bestämmande av lovplikten bör vidare beaktas kravet på att en tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. En riktlinje om att växtlighet på hörntomter vid gata inte bör vara högre än 0,8 meter över gatunivån i en sikttriangel som sträcker sig minst 10 meter åt vardera håll är sedan lång tid vanlig i landets kommuner (Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 maj 2018 i mål nr P 1203– 18 och dom den 5 februari 2019 i mål nr P 35088). Av Trafikverkets regelverk framgår att trafikanterna måste ha överblick över vägrummet för att kunna observera och identifiera siktobjekt och sikthinder, som andra trafikanter och hinder utanför vägbanan. Höjden för häckar och staket inom siktområden vid korsning i lokalnätet är numera satt till 0,7 meter (se Trafikverkets regler för vägar och gators utformning, TRVINFRA-00396 s. 312).

En utgångspunkt för lovplikten bör även fortsatt vara att sedvanliga staket inte ska omfattas av krav på lov. Sådana staket är vanligt förekommande och har inte några mer påtagligt negativa konsekvenser för den bebyggda miljön eller för kommunernas möjligheter att styra bebyggelseutvecklingen. Vad som är att bedöma som ett plank och ett staket får, liksom bl.a. Gävle kommun framhåller, ske utifrån den praxis som finns på området.

Utredningen har studerat olika kommuners praxis och vägledningar för murar och plank och funnit en samstämmighet i att hägnader med en höjd om under 1,1 eller 1,2 meter och en genomsiktlighet på minst 50 procent normalt anses vara staket. Mot bakgrund av detta bedömer utredningen att 1,2 meter är ett ändamålsenligt och långsiktigt hållbart mått för att avgränsa lovplikten om anläggningen inte placeras i anslutning till en byggnad. Regeringen gör, till skillnad från bl.a. Gävle och Järfälla kommuner, ingen annan bedömning.

Utredningen har vidare inte funnit skäl att ifrågasätta den nuvarande regleringen som innebär att det inte krävs bygglov för att med en mur eller ett

• Sida 128
•  Original

plank anordna en skyddad uteplats inom 3,6 meter från ett en- och tvåbostadshus eller komplementbyggnad till sådant, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter (9 kap. 4 § första stycket 1 plan- och bygglagen). Regeringen instämmer i utredningens förslag att sådana murar och plank fortsatt ska vara lovfria. Till skillnad från Gävle kommun anser regeringen, liksom utredningen, att avståndsbegränsningen bör vara 3,6 meter, bl.a. eftersom den nuvarande kopplingen till uteplats och till en- och tvåbostadshus tas bort.

Genom att föreslå höjdmått för att avgränsa kravet på bygglov för murar och plank, och inte reglera exempelvis genomsiktlighet eller materialval, anser regeringen att regleringen blir enkel och lätt att tillämpa samtidigt som de enskilda och allmänna intressen som kan göra sig gällande kan tillgodoses. Höjdmåttet kommer visserligen att bli styrande för vad som kommer att uppfattas som tillåtet, men kravet på lov innebär egentligen bara att tillåtligheten av åtgärden måste prövas i förhand. Men ett höjdmått blir frågan om hur en låg hägnad är utformad i första hand en fråga för den enskilde.

Några remissinstanser, bl.a. Boverket, vill att det förtydligas hur höjden ska mätas. Enligt regeringen bör de föreslagna måttangivelserna avse konstruktionen i dess helhet och höjden ska mätas från marken vid yttersidan upp till konstruktionens ovansida (jfr MÖD 2017:6). Det är alltså inte möjligt att utan lov uppföra t.ex. ett plank ovanpå en mur eller ett staket ovanpå en mur om åtgärdernas sammanlagda höjd är högre än den höjd som medför krav på lov, även om dessa var för sig inte skulle omfattas av krav på lov.

Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, befarar att förslaget kommer att innebära ändrade stads- och landskapsbilder, och bl.a. Falu kommun anser att kravet på bygglov bör gälla även inom områden som regleras med områdesbestämmelser eller inom ett bebyggelseområde som anses vara särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Regeringen delar utredningens bedömning att krav på bygglov för murar och plank endast bör gälla i områden som omfattas av en detaljplan, eftersom det generellt är inom dessa områden som murar och plank i störst utsträckning kan komma att påverka sådana enskilda och allmänna intressen, bl.a. kulturmiljö, som ska tillgodoses i den plan- och byggrättsliga regleringen. Förvisso kan murar och plank påverka på omgivningen, stads- och landskapsbild, kulturmiljö, siktförhållanden, trafiksäkerhet m.m. även i ett område som inte omfattas av en detaljplan, inte minst inom sammanhållen bebyggelse, men generellt sett inte i sådan utsträckning att lov bör krävas även utanför detaljplanelagt område. I sammanhanget bör framhållas att murar och plank vanligen uppförs i gräns, där det enligt regeringens bedömning bör krävas lov för murar och plank som är högre än 1,2 meter över marken (se avsnitt 4.7.1).

Flera remissinstanser, bl.a. Båstads kommun, anser att det bör krävas lov för lägre murar och plank i korsning och vid utfart. Enligt utredningen är det vanligt att kommuner har särskilda regler för häckhöjder för korsningar, för att säkra sikten och därmed förebygga olyckor. De mått som förekommer i den praktiska tillämpningen är enligt utredningen framför allt höjden 0,8 meter i en sikttriangel på 10 meter och vid utfarter. Samtidigt kan en höjdbegränsning på 1,1 meter vara ändamålsenlig utifrån att ögonhöjden för en bilförare normalt är 1,1 meter (jfr Trafikverkets regler

• Sida 129
•  Original

för vägar och gators utformning, TRVINFRA-00396 s. 224 f.). Vad som är en lämplig höjd för att säkerställa god sikt i det enskilda fallet beror därutöver bl.a. på vägens hastighetsbegränsning och typ av utfart. Mot den bakgrunden instämmer regeringen i utredningens bedömning att det är svårt att avgöra vad som generellt sett är en ändamålsenlig höjdbegränsning i korsning och vid utfart. Om höjdbegränsningen för kravet på lov skulle sänkas till 0,7 meter för att korrespondera med Trafikverkets nuvarande regler kommer dessutom ett stort antal sedvanliga plank att omfattas av ett krav på förprövning, vilket inte är motiverat. Ett ytterligare skäl för att inte sänka höjdbegränsningen är att murar och plank som inte omfattas av krav på lov kan hanteras tillsynsvägen, oftast utan avsevärda kostnader och olägenheter i övrigt för den enskilde. Någon särskild höjdbegränsning för när lovplikten ska inträda i korsning respektive vid utfart bör således inte införas.

Enligt regeringen bör möjligheten att uppföra lovfria murar och plank invid en byggnad inte begränsas till en- och tvåbostadshus, såsom det nuvarande undantaget från kravet på lov är. Det nuvarande undantagets begränsning tycks i första hand ha motiverats med att det för andra byggnader kan uppkomma en större omgivningspåverkan samt att det finns ett större behov av att säkra brandutrymningsvägar (prop. 1978/79:111 Bilaga 12 s. 42). Det kan dock finnas en mängd andra typer av anläggningar, konstruktioner och anordningar på en tomt eller fastighet som inte kräver lov, som också kan hindra utryckning på grund av sin storlek, material eller på vilket sätt de har fästs i marken. Exempel på sådana kan vara helt eller delvis nedgrävda återvinnings- eller avfallsanläggningar, cykelställ, utemöbler, studsmattor och pingisbord. En mur eller ett plank som inte omfattas av krav på lov men som kan ifrågasättas från brandskyddssynpunkt, eller på grund av dess omgivningspåverkan, kan som nämns ovan hanteras genom byggnadsnämndens tillsyn i efterhand (jfr även 2 kap. 2 § och 5 kap. lagen [2003:778] om skydd mot olyckor).

En kommun kan inom ramen för arbetet med att upprätta en vägplan enligt 14 b § väglagen medge att undantag görs från krav på bygglov för bl.a. mur eller plank. Motsvarande bestämmelser finns för järnvägsplaner i 2 kap. 2 och 9 §§ lagen om byggande av järnväg. Utredningen har inte funnit skäl att ändra det nuvarande undantaget från kravet på lov för murar och plank som omfattas av undantag från krav på bygglov i en vägplan eller i en järnvägsplan (6 kap. 2 § första stycket 4 plan- och byggförordningen). Regeringen gör ingen annan bedömning.

Lovplikt för altaner, men inte för pooler

I dag finns det inte någon generell lovplikt för altaner och pooler. Enligt utredningens bedömning rör såväl altaner som pooler generellt sett allmänna och enskilda intressen på ungefär samma sätt och i samma utsträckning som murar och plank gör. Utredningen föreslår därför att det införs en likartad lovplikt för altaner och pooler som för murar och plank.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det bör införas en särskild lovplikt för altaner. Däremot anser regeringen, till skillnad från utredningen, att det inte finns något behov av en särskild lovplikt för pooler. Ett av skälen för att reglera altaner och pooler på samma sätt är

• Sida 130
•  Original

enligt utredningen att altaner och pooler ofta byggs som en enhet. Den omständigheten talar enligt regeringens bedömning för att lovplikten för altaner är tillräcklig för att den omgivningspåverkan som kan uppstå kan prövas genom ett bygglov. Detsamma gäller lovplikten för murar, för det fall en pool förutsätter att en stödmur uppförs, och marklovsplikten, för det fall anläggandet av en pool medför sådana markförändringar som kräver marklov.

Kravet på bygglov för altaner bör enligt regeringen, liksom för murar och plank, begränsas till i områden som omfattas av en detaljplan, eftersom det generellt sett är inom dessa områden som en altan i huvudsak kan komma att påverka sådana enskilda och allmänna intressen som ska tillgodoses i den plan- och byggrättsliga regleringen.

Vidare bör samma höjdbegränsningar för lovplikten som föreslås för murar och plank gälla för altaner. En altan bör således kräva lov om den är högre än 1,8 meter över marken och placeras inom 3,6 meter från en byggnad. Den föreslagna höjd- och avståndsgränsen överensstämmer med möjligheten som finns i dag, att utan lov med en altan anordna en uteplats på mark inom 3,6 meter från ett en- eller tvåbostadshus och tillhörande komplementbostadshus (nuvarande 9 kap. 4 f § första stycket plan- och bygglagen). Om altanen inte placeras invid en byggnad bör altanen kräva bygglov om den är högre än 1,2 meter. Det betyder i praktiken att en altan som sträcker sig längre ut från byggnaden än 3,6 meter får – om inte bygglov i stället söks och beviljas – terrasseras. Av samma skäl som möjligheten att uppföra lovfria murar och plank invid en byggnad bör avse alla typer av byggnader, och inte enbart en- och tvåbostadshus, bör även möjligheten att uppföra altaner avse alla typer av byggnader.

Båstads och Haninge kommuner anser att det bör förtydligas hur altaners höjd ska beräknas, och vad som ska ingå i den mätbara konstruktionen.

Enligt regeringens bedömning finns det inte skäl att frångå den omfattande praxis som finns på området som innebär att en altans höjd ska mätas från den befintliga mark som omger altanen upp till altangolvets ovansida. Om marklovpliktiga markarbeten har genomförts i anslutning till altanen, mäts höjden från marknivån efter att arbetena har färdigställts. De föreslagna måtten för när lovplikten ska inträda bör – liksom för murar och plank – avse konstruktionen i dess helhet. Det är alltså inte möjligt att utan lov uppföra t.ex. en altan ovanpå en mur om åtgärdernas sammanlagda höjd blir högre än den höjd som medför krav för på lov, även om åtgärderna var för sig skulle vara lägre än den lovpliktiga höjden. Till skillnad från vad som gäller för murar och plank kan dock ett lovfritt staket eller räcke placeras på en altan, såsom fallskydd, utan att det ska räknas in i den mätbara konstruktionen.

Till skillnad från Göteborgs kommun anser regeringen, i likhet med utredningen, att kravet på lov inte bör kopplas till en viss area. Visserligen kan altaner exempelvis ha påverkan på stads- och landskapsbilden, eller påverka markens genomsläpplighet och därmed förmåga att lokalt omhänderta dagvatten, men det är ändå i första hand anläggningens höjd som genererar omgivningspåverkan – främst i form av insyn – och inte arean som sådan. Med en areabegränsning skulle dessutom följa ett behov av att reglera begränsningen i förhållande till främst tomt eller fastighet, vilket skulle innebära ytterligare en omständighet att bedöma för att kunna avgöra om lov krävs eller inte. Enligt regeringens bedömning är det

• Sida 131
•  Original

tillräckligt att anläggningens placering i förhållande till byggnad respektive dess höjd är avgörande för lovplikten. Däremot bör det införas en storleksbegränsning som en förutsättning för att lovfria altaner ska få strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser (avsnitt 4.16.1). På så sätt kan större altaner i förekommande fall hanteras utifrån planbestämmelser som omfattar altaner, inom ramen för byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Vidare är undantaget från kravet på planenlighet endast tillämpligt om åtgärden utförs på en tomt, vilket innebär att undantaget inte är tillämpligt på allmän plats. Altaner som uppförs utan lov på allmän plats behöver således alltid vara planenliga. Dessutom omfattas sådana altaner, t.ex. uteserveringar och liknande, av bestämmelserna i ordningslagen (1993:1617).

Några remissinstanser, bl.a. Boverket, anser att termen altan bör definieras. Utredningen har inte föreslagit någon sådan definition, eller någon ändring av definitionerna av byggnad och tillbyggnad. Den föreslagna strukturen i 9 kap., där åtgärder som kräver bygglov pekas ut och där altaner regleras separat från t.ex. reglerna om tillbyggnad, är enligt

Lagrådet tillräcklig för att undvika att en altan utöver den föreslagna särskilda lovplikten för altaner, med stöd av den praxis som har utvecklats, kan kräva bygglov som en byggnad eller tillbyggnad (jfr även förslag på lov för altaner som är särskilt värdefulla i avsnitt 4.9.2). Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning. Det kan fortfarande, vilket Lagrådet påpekar, uppkomma gränsdragningssituationer men en anläggning som är en altan ska inte samtidigt kräva bygglov som exempelvis en tillbyggnad.

Åtgärder som utlöser lovplikten för murar, plank och altaner

I dag krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra murar och plank (nuvarande 6 kap. 1 § 7 plan- och byggförordningen). Enligt utredningen bör det krävas lov för att uppföra, flytta respektive utöka en mur eller ett plank. Enligt utredningen fyller de nuvarande termerna anordna, inrätta respektive väsentligt ändra inte någon självständig funktion för den aktuella lovplikten utan kan slopas. Regeringen delar den bedömningen. Motsvarande termer som föreslås för mur och plank bör gälla för altaner. Med utökas avses en storleksmässig ändring, även på höjden. Vad som i övrigt omfattas av termerna får även fortsättningsvis avgöras med stöd av praxis (se bl.a. MÖD 2021:26), jfr

Gävle kommuns önskemål om förtydliganden.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att åtgärder som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om den vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. murar och plank som vidtas nära gräns eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap.19–21 §§plan- och bygglagen.

• Sida 132
•  Original

4.6.2. Lovplikt för parkeringsplatser utomhus

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för att utomhus anordna eller väsentligt ändra en parkeringsplats som tillsammans med övriga parkeringsplatser på en fastighet upptar en markyta som

1. är större än 50,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan, eller

2. är större än 100,0 kvadratmeter i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Det ska inte krävas bygglov om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen eller på mark som i en detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår att lovplikten ska inträda när en parkeringsplats ska flyttas eller uppföras.

Utredningen föreslår även det inte ska krävas bygglov om parkeringsplatsen anläggs i ett område som inte omfattas av en detaljplan och behövs för jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Fastighetsägarna Sverige och Gävle kommun, tillstyrker förslaget. Nykvarns kommun är positiv till att de lovfria parkeringsplatserna fortfarande behöver följa planbestämmelserna. Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker undantaget från krav på bygglov för parkeringsplatser som behövs för jordbruk, skogsbruk, fiske och rennäring.

Några remissinstanser, bl.a. Gotlands, Stockholms, Sundbybergs, Umeå och Örebro kommuner, anser att även mindre parkeringsplatser ska omfattas av krav på lov. En lovprövning behövs för att den enskilde fastighetsägaren inte ensam ska behöva ha vetskap om och kunna bedöma eventuella detaljplanekrav om exempelvis markens genomsläpplighet, kommunens trafikstrategi och uppsatta parkeringstal, in- och utfartsförbud, dagvattenproblematik, lämplighet, värdefull kulturmiljö, befintliga förhållanden avseende vägar, gång- och cykelvägar, busstrafik m.m. Statens geotekniska institut anser att en lovplikt behövs i områden med förutsättningar för ras, skred och erosion. Göteborgs kommun framhåller att genom en lovprövning kan bl.a. trafikkontoret och miljöförvaltningen uppmärksammas och får yttra sig i ärendet. Enligt Nacka och Stockholms kommuner bör krav på bygglov för parkering alltid gälla inom värdefulla områden för att skydda värdefull kulturmiljö.

Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) konstaterar att det inte är ovanligt att tättbebyggda områden inte är planlagda, och att en parkeringsplats om 100 kvadratmeter i en sådan miljö kan medföra stor omgivningspåverkan.

Enligt Boverket är begränsningen till en fastighet inte ändamålsenlig eftersom den exempelvis kan leda till tillämpningssvårigheter och behov av att inventera befintliga parkeringsplatser på stora fastigheter, eller till oönskat stora åtgärder utan krav på lov om åtgärderna vidtas på bredvidliggande fastigheter. Boverket anser även att det behöver förtydligas vilka ytor som ska ingå i beräkningen av storleksbegränsningen.

• Sida 133
•  Original

Några remissinstanser, bl.a. Båstads och Nykvarns kommuner, anser att det behöver förtydligas vilka krav som ställs på parkeringsplatser och när lov ska ges.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt för parkeringsplatser

Det krävs bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra parkeringsplatser utomhus (6 kap. 1 § 8 plan- och byggförordningen). Kravet på lov gäller dock inte om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov. Lovplikt gäller heller inte om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i en detaljplan har avsatts till gata eller väg (6 kap. 2 § första stycket 3 plan- och byggförordningen). Lovplikten för parkeringsplatser är också beroende av vad kommunen har bestämt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser (6 kap. 2 § tredje stycket plan- och byggförordningen).

Syftet med lovplikten är, såsom det beskrivs i tidigare förarbeten, att från samhällets sida ha möjlighet att avväga intressekonflikter vid konkurrens om marken, att ta hänsyn till miljön, att beakta trafikrisker vid och inom parkeringsplatserna, att ha kontroll över tillfällig markanvändning som har permanentats samt att ge boende en möjlighet att påverka. Även frågan om utformning av parkeringsplatsen för att skärma av buller och strålkastarljus samt möjligheten att begränsa ingrepp i naturen, liksom inverkan på grundvattenförhållandena och infiltrationsmöjligheter var skäl som fördes fram för lovplikt (prop. 1985/86:1 s. 690 f.). Undantaget för en- och tvåbostadshusfastigheter gäller för eget behov. Bygglovsprövning ansågs inte heller tjäna något syfte om det gäller parkering på gata eller väg, eftersom platsen redan har tagits i anspråk för trafikändamål (prop. 1985/86:1 s. 692). I förarbetena till plan- och bygglagen problematiseras lovplikten för parkeringsplatser utifrån att dessa inte kräver omfattande anläggningsarbete för sin funktion (prop. 2009/10:170 s. 137).

I praxis har en ställplats för cirka 20 husbilar likställts med en parkering och inte bedömts som en camping (Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 april 2016 i mål nr P 8335–15).

Som beskrivs inledningsvis i detta avsnitt om krav på anläggningar kan parkeringsanläggningar under vissa förutsättningar även omfattas av krav enligt MKB-direktivet. Även ett projekt för tätortsbebyggelse i MKBdirektivet kan enligt EU-kommissionen omfatta parkeringsanläggningar med liknande egenskaper, exempelvis bussgarage och tågdepåer (se prop. 2020/21:174 s. 34).

Parkeringsplatser förekommer i anslutning till såväl bostäder som lokaler med verksamheter (exempelvis köpcentrum, kontor och skolor) som i stadsmiljön (som kantparkering i gatumiljön). Parkeringsplatser finns också i anslutning till större anläggningar, exempelvis vid skidbackar och djurparker, eller kan anläggas självständigt från andra lovpliktiga anläggningar, t.ex. som en pendlarparkering bredvid en motorvägspåfart. Enligt utredningen påverkar parkeringsplatser närmiljön för grannar med hänsyn främst till buller och bländande ljus. Storleken och antalet platser ger också

• Sida 134
•  Original

en indirekt omfattning på antalet trafikrörelser på tillfartsvägar och den miljöpåverkan som hänger samman med det. Deras omfattning, placering och utformning påverkar också stads- och landskapsbilden och den upplevda trevnaden och tryggheten på platsen.

Regeringen delar därför utredningens bedömning att det finns skäl för att parkeringsplatser ska omfattas av en lovplikt.

Enligt utredningen kan det i dag gällande undantaget från lovplikten för en- och tvåbostadshus (nuvarande 6 kap. 2 § första stycket 3 plan- och byggförordningen) i normalfallet sägas omfatta upp till fyra normalstora parkeringsplatser för fordon (två bilplatser per bostad vid ett parkeringstal om 2,0). Ett parkeringsmått som ofta används är 2,5 gånger 5 meter, dvs. 12,5 kvadratmeter. Fyra motsvarande parkeringsplatser skulle därmed omfatta 50 kvadratmeter. Med parkeringsplats avses ytan för parkeringen som sådan, men inte t.ex. nödvändiga tillfartsvägar, körbanor mellan parkeringsplatser och liknande, jfr Boverkets synpunkt.

Enligt utredningen innebär dagens undantag för parkeringsplatser för en- och tvåbostadshus en sådan mindre omgivningspåverkan att det kan behållas och utökas till att gälla generellt inom områden som omfattas av detaljplan, dvs. inte bara för en- och tvåbostadshus. Kravet på lov bör därför utformas så att det inträder vid 50 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan. Utredningen bedömer även att kravet på lov, med hänsyn till risken för omgivningspåverkan, kan inträda vid 100 kvadratmeter utanför ett område med detaljplan. Regeringen gör, till skillnad från bl.a. Gotlands kommun, ingen annan bedömning.

I sammanhanget kan nämnas att det i avsnitt 4.9.2 föreslås att det ska krävas bygglov för att anordna en parkeringsplats om den omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, eller om parkeringsplatsen är särskilt värdefull enligt 8 kap. 13 § andra stycket 1 eller finns inom ett sådant särskilt värdefullt område som avses i 8 kap. 13 § andra stycket 3 eller 4 och åtgärden påverkar områdets karaktär, jfr Nacka och Stockholms kommuners synpunkt.

Enligt utredningen bör den storleksmässiga avgränsningen gälla den sammanlagda arean av parkeringsplatser på den ifrågavarande fastigheten. Att area ska räknas per fastighet medför, liksom Boverket konstaterar, bl.a. en risk för att parkeringsplatser som är större än 50 respektive 100 kvadratmeter kan anordnas utan krav på lov genom att de placeras på bredvidliggande fastigheter. Trots detta bedömer regeringen att det är den mest ändamålsenliga lösningen att knyta storleksbegränsningen till just en fastighet. Eventuella olägenheter för omgivningen och för trafiken kan hanteras genom tillsyn.

Förslaget överensstämmer med utgångspunkten om en områdesdifferentierad lovplikt (avsnitt 4.1) och med förslaget om att en lokal för verksamhet ska kunna inredas utan bygglov i en byggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan och som ligger utanför sammanhållen bebyggelse och det behov av parkeringsplatser som kan uppkomma i anslutning till sådan verksamhet (avsnitt 4.5.5). Enligt utredningen brukar kommunala s.k. parkeringsnormer exempelvis kräva 2,5 bilplatser för 50 kvadratmeter bruttoarea för livsmedelshandel.

Utredningen har övervägt den alternativa termen parkeringsanläggning, som införts i detaljplanekravet i 4 kap. 2 § plan- och bygglagen som ett förtydligande av genomförandet av MKB-direktivet (se prop. 2020/21:174),

• Sida 135
•  Original

men valt att behålla termen parkeringsplats för lovplikten. Med parkeringsanläggning avses normalt betydligt större åtgärder än en parkeringsplats, t.ex. parkeringar i anslutning till köpcentrum eller större s.k. infartsparkeringar, ofta ägnade att medföra en inte obetydlig trafiktillströmning (jfr prop. 2004/05:59 s. 28 och Ds 2020:19 s. 103). Regeringen gör ingen annan bedömning.

I sammanhanget kan nämnas att parkeringsplatser – både sådana som inte kräver lov och sådana som kräver lov – ska genomföras så att åtgärden inte strider mot den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området (se avsnitt 4.16.1), men vilka krav som i övrigt ska ställas på parkeringsplatser ändras inte genom detta lagstiftningsarbete, jfr Båstads och Nykvarns kommuners synpunkt.

Åtgärder som utlöser lovplikten för parkeringsplats

I dag krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra parkeringsplatser utomhus (6 kap. 1 § 8 plan- och byggförordningen). Med anordna avses fysiska förändringar av marken, såsom asfaltering eller avgrusning och anordnande av räcken och markeringar, men även ianspråktagande av mark som parkeringsplats utan att någon fysisk förändring av marken görs. Regeringen håller med utredningen om att rekvisitet inrätta kan slopas eftersom det inte fyller någon självständig funktion för kravet på lov för parkering. Detsamma gäller för rekvisiten uppföra och flytta. Om en parkeringsplats flyttas från en plats till en annan är det att jämställa med att anordna en ny. Lovplikten bör därmed endast infalla när en parkeringsplats ska anordnas eller väsentligt ändras.

Ingen lovplikt för parkeringsplats som omfattas av vägplan m.m.

En parkeringsplats kan utgöra tillbehör till väg och anläggas med stöd av väglagen. En parkeringsplats som anläggs med stöd av väglagen eller på mark som i en detaljplan har avsatts till gata eller väg bör inte kräva bygglov. Det överensstämmer med de undantag som regleras i nuvarande 6 kap. 2 § första stycket 3 och 4 plan- och byggförordningen.

Inget undantag för parkeringsplats som behövs för de areella näringarna

Utredningen föreslår att det inte ska krävas bygglov för en parkeringsplats i ett område som inte omfattas av en detaljplan om anläggningen behövs för jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln.

Förslaget behöver utredas ytterligare. Tills vidare bedöms de areella näringarnas behov tillgodoses genom att en parkeringsanläggning om 100 kvadratmeter får anläggas utan krav på bygglov.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att åtgärder som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om den vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. parkeringsplatser som anläggs inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

• Sida 136
•  Original

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.22–24 §§plan- och bygglagen.

4.6.3. Lovplikt för upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för att utomhus anordna, uppföra, flytta eller väsentligt ändra ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning som är högre än 3,0 meter över markytan eller som upptar en markyta som tillsammans med andra upplag, materialgårdar eller fasta förvaringsanläggningar på en fastighet

1. är större än 15,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan, eller

2. är större än 50,0 kvadratmeter i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Det ska dock inte krävas bygglov om anläggningen

1. är ett upplag eller en materialgård som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen eller järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg, eller

2. omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår att det inte ska krävas bygglov om ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning behövs för jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Nacka kommun och Villaägarnas riksförbund, är positiva till förslagen.

Malmö kommun efterfrågar en tydlig definition av begreppet upplag.

Enligt Örebro kommun är ett upplag på 50 kvadratmeter i normalfallet för stort för att kunna tillåtas på exempelvis en villatomt även utom detaljplan. Enligt Statens geotekniska institut innebär ett tre meter högt upplag en stor belastning på marken, vilket kan vara direkt farligt inom områden med lösa jordlager eftersom det kan orsaka ras eller skred. Sundbybergs kommun menar att förslaget möjliggör en 15 kvadratmeter stor och 3 meter hög deponering av avfall inom detaljplanelagt område och ifrågasätter hur detta står i relation till ovårdad tomt, stads- och landskapsbilden, förebyggandet av olyckor och barnrättsperspektivet.

Boverket anser att det bör förtydligas att lovplikten för fasta förvaringsanläggningar inte omfattar underjordiska sådana, exempelvis alltmer vanligt förekommande lokala och underjordiska avfallsanläggningar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att samma regler för upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar som gäller inom detaljplan bör gälla för områden utom detaljplan med sammanhållen bebyggelse.

Enligt Boverket är begränsningen till en fastighet inte ändamålsenlig eftersom den exempelvis kan leda till tillämpningssvårigheter på stora fastigheter eller till oönskat stora åtgärder utan krav på lov när de vidtas på bredvidliggande fastigheter.

• Sida 137
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt nuvarande regler krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra upplag och materialgårdar (6 kap. 1 § 2 plan- och byggförordningen) och fasta cisterner och andra fasta anläggningar för kemiska produkter som är hälso- och miljöfarliga och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser (6 kap. 1 § 4 plan- och byggförordningen).

Med upplag avses enligt förarbetena sådant som lagras utomhus och sådant som är självständigt i förhållande till en annan verksamhet. Foder, gödning och annat i samband med jordbruk utgör således inte upplag och inte heller råvaror m.m. som läggs upp i anslutning till en industri. Som upplag räknas dock uppställning av ett stort antal bilar och bensin- och bränsleförråd, liksom vinteruppställning av småbåtar och husvagnar. Även anläggningar för deponering av avfall betraktas som upplag (prop. 1985/86:1 s. 684 f.).

Med materialgård avses enligt förarbetena en permanent anordning som är avsedd att utnyttjas för inrättande av upplag (prop. 1985/86:1 s. 684 f.).

Med fasta cisterner och andra fasta anläggningar avses både större oljelager och mindre behållare för bensin eller olja m.m. liksom bensinpumpar och dylikt, under förutsättning att de är fast anbringade i marken eller i en byggnad (prop. 1985/86:1 s. 688).

Från huvudreglerna om krav på bygglov finns flera undantag. Lovplikten gäller inte för fasta cisterner och andra fasta anläggningar om det är fråga om en liten anläggning som är avsedd endast för en viss fastighets behov (6 kap. 2 § första stycket 1 plan- och byggförordningen).

Lovplikten gäller inte heller för upplag och materialgårdar om de omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen (1971:948) eller järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (6 kap. 2 § första stycket 4 plan- och byggförordningen), eller om det är fråga om en anläggning av liten omfattning i form av en eller flera containrar i omedelbar närhet av en pågående verksamhet inom ett industriområde och anläggningen inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter, eller närmre gränsen än 4,5 meter om de grannar som berörs medger det (6 kap. 2 § första stycket 5 och andra stycket plan- och byggförordningen). Lovplikten gäller inte heller för ett upplag eller en materialgård om det är fråga om högst två enheter i form av fritidsbåt, husvagn eller husbil som placeras i omedelbar närhet av ett en- eller tvåbostadshus, är av säsongskaraktär, inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter, och inte placeras i anslutning till en sådan byggnad eller inom ett sådant bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. En sådan åtgärd får dock vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det (6 kap. första stycket 6 och andra stycket plan- och byggförordningen).

Lovplikten är också beroende av vad kommunen har bestämt i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Större materialupplag (t.ex. en brädgård), varuupplag (t.ex. containrar för en speditionsverksamhet), ett avfallsupplag (t.ex. bygg- och rivningsavfall) eller vissa cisterner (t.ex. vid bensinstationer) kan vara av den art och storlek att de självständigt eller tillsammans med andra liknande anläggningar kan bilda ett sådant industriområde som omfattas av MKB-

• Sida 138
•  Original

direktivet. Det handlar alltså om industriområden och företagsparker som oftast anläggs för att skapa förutsättningar för flera olika företag när det gäller t.ex. småindustri och lager- och speditionsverksamhet (se prop. 2020/21:174).

En mer varaktig uppställning av exempelvis husvagn, villavagn och husbil kan falla in under definitionen av byggnad och därmed omfattas av krav på lov för sådana (se 1 kap. 4 § plan- och bygglagen).

Lovplikt för upplag, materialgård och fast förvaringsanläggning

Utredningen har inte funnit skäl att ifrågasätta den nuvarande regleringen om krav på bygglov för upplag eller materialgårdar. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Enligt utredningen finns det, ur lovpliktshänseende, inte några starka skäl för att skilja på förvaring av fast eller flytande materia eller materia i gasform. Skillnaden är att materia som inte är i fast form behöver någon form av förvaringsanläggning för att härbärgera den. Det kan t.ex. vara en cistern för bränsle för en bensinstation eller för kväve till läkemedelsindustri. Det kan också vara finfördelad materia, exempelvis konstsnö i en betongdamm vid en skidbacke, en silo för spannmål eller djurfoder, en plansilo för sand eller en gödselstuka för gödsel. En anläggning som är till för att förvara materia (och som inte är en byggnad) kan vara lika omgivningspåverkande som ett mer traditionellt upplag av materia i fast form. Regeringen delar mot denna bakgrund utredningens bedömning att det även bör krävas bygglov för fasta förvaringsanläggningar. Som utredningen för fram inkluderar uttrycket fast förvaringsanläggning sådana cisterner och andra fasta anläggningar som den nuvarande lovplikten gäller för (se nuvarande 6 kap. 1 § 4 plan- och byggförordningen). Det behövs därför inte någon särskild lovplikt för sådana anläggningar.

Som fast förvaringsanläggning bör också räknas återvinningsstation. Återvinningsstationer är i dag vanligt förekommande i stads- och landskapsbilden. Lokalisering, placering och utformning av återvinningsstationer spelar stor roll för närboende. Att återvinningsstationer är lokaliserade och placerade så att de är lättillgängliga är också centralt för att underlätta återvinning av material. Utformningen och anpassningen till platsen är också viktigt för stadsbilden och den upplevda tryggheten på platsen. Mot denna bakgrund anser utredningen att en lovprövning, som möjliggör en avvägning mellan olika intressen på förhand, behövs för återvinningsstationer. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Kravet på bygglov för upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar behöver avgränsas på ett sätt som gör regleringen enkel, effektiv och ändamålsenlig. Precis som anges i förarbetena bör lovplikten exempelvis inte utlösas av en villaägares vedstapel eller måttliga förråd av byggnadsmaterial (se prop. 1985:86:1 s. 684 f.). En eller flera containrar är i vissa fall redan i dag undantagna från lovplikt (se 6 kap. 2 § 5 plan- och byggförordningen). En vanlig s.k. ISO-container är cirka 15 kvadratmeter och 2,9 meter hög. Utredningen föreslår mot bl.a. denna bakgrund att kravet på bygglov för upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar ska begränsas till anläggningar som är högre än 3,0 meter över markytan eller som upptar en markyta som – tillsammans med andra sådana anläggningar på en fastighet – är större än 15,0 kvadratmeter i ett

• Sida 139
•  Original

område som omfattas av en detaljplan, eller 50,0 kvadratmeter utanför ett sådant område. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Som framgår ovan föreslår utredningen att den storleksmässiga begränsningen ska gälla per fastighet. Att den sammanlagda markyta som anläggningen upptar ska räknas per fastighet medför en risk för att större anläggningar än vad som har avsetts kan komma till stånd utan krav på lov genom att de placeras på två bredvidliggande fastigheter. Vidare kan det anses obefogat med lovplikt för flera mindre anläggningar som anordnas på en mycket stor fastighet. Trots detta bedömer regeringen att det är den mest ändamålsenliga lösningen att knyta storleksbegränsningen till just en fastighet, jfr Boverkets synpunkt. Eventuella olägenheter för omgivningen och för trafiken kan hanteras genom tillsyn.

Att nämnda anläggningar ska mätas ovan mark innebär att lovplikten inte omfattar fasta förvaringsanläggningar under mark, jfr Boverkets synpunkt. Regeringen delar utredningens bedömning att det är tillräckligt att sådana anläggningar hanteras genom miljöbalken, lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Sundbybergs kommun ifrågasätter hur lovfria åtgärder förhåller sig till regler om ovårdade tomter, stads- och landskapsbilden, förebyggandet av olyckor och barnrättsperspektivet. Ett krav på bygglov innebär enbart att en förprövning av byggnadsnämnden behövs, det innebär inte att anläggningar som inte omfattas av kravet per definition är tillåtna. En åtgärd som inte omfattas av krav på lov ska ändå exempelvis genomföras så att den inte strider mot den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området (10 kap. 2 § plan- och bygglagen) och inte innebär en betydande olägenhet för omgivningen (2 kap. 9 § plan- och bygglagen). Vidare ska en tomt hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer (8 kap. 15 § plan- och bygglagen).

Bland andra är Länsstyrelsen i Jönköpings län kritisk till att åtgärder inom respektive utom detaljplanelagt område regleras olika, och anser att exempelvis ett upplags omgivningspåverkan kan vara väl så omfattande utanför detaljplanelagt område, i vart fall inom sammanhållen bebyggelse. Som framgår av den tredje utgångspunkten i avsnitt 4.1 anser regeringen lovplikten som utgångspunkt bör vara områdesdifferentierad, och att en sådan differentiering bör utgå från om åtgärden ska vidtas inom eller utanför ett detaljplanelagt område.

Åtgärder som utlöser lovplikten för upplag, materialgård och fast förvaringsanläggning

Enligt utredningen bör lovplikten infalla vid anordnande, uppförande, flytt eller väsentlig ändring av upplag, materialgård och fast förvaringsanläggning. Med anordna avses fysiska förändringar av marken, såsom asfaltering eller avgrusning och anordnande av räcken och markeringar, men även ianspråktagande av mark som upplag eller materialgård utan att det görs någon fysisk förändring av marken.

Enligt Lagrådet bör uttrycket anlägga användas i stället för uttrycket anordna i de fall lovplikt ska inträda först om det ska vidtas en fysisk anläggningsåtgärd. Regeringen delar Lagrådets bedömning. Eftersom an-

• Sida 140
•  Original

läggningarna upplag och materialgård inte kräver någon fysisk anläggningsåtgärd bör lovplikten kopplas till uttrycket anordna (jfr förslag för vissa andra anläggningar i avsnitt 4.6.5). Däremot är uttrycket anordna inte tillämpligt på fasta förvaringsanläggningar, eftersom sådana anläggningar uppförs. Rekvisitet flytta kan på samma sätt som för parkeringsplatser framstå som överflödigt i förhållande till upplag och materialgårdar, medan det behövs för fasta förvaringsanläggningar. Rekvisitet inrätta kan, som utredningen föreslår, slopas eftersom det inte fyller någon självständig funktion för den nu aktuella lovplikten. Sammanfattningsvis delar regeringen utredningens förslag i fråga om vilka åtgärder som ska utlösa en lovplikt för de aktuella anläggningarna.

Ingen lovplikt för upplag eller materialgård som omfattas av undantag i vägplan eller järnvägsplan

Inom ramen för arbetet med att upprätta en vägplan får en kommun enligt 14 b § väglagen medge att undantag görs från krav på bygglov för bl.a. upplag och materialgårdar. Vägplanen ska enligt 16 a § väglagen innehålla uppgifter om sådana åtgärder som undantagits från krav på bygglov. Motsvarande bestämmelser finns för järnvägsplaner i 2 kap. 2 och 9 §§ lagen om byggande av järnväg. Sådana upplag eller materialgårdar som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen eller järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg ska även fortsättningsvis vara undantagna från krav på bygglov (jfr 6 kap. 2 § första stycket 4 plan- och byggförordningen).

Ingen lovplikt för upplag, materialgård eller fast förvaringsanläggning som omfattas av tillstånd enligt 9 kap. eller 11 kap. miljöbalken

En ny lovpliktsreglering ska vara enkel, effektiv och ändamålsenlig. En utgångspunkt i det arbetet är att dubbelreglering i möjligaste mån ska undvikas. Utredningen bedömer att upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar kan undantas från krav på bygglov om anläggningen omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken. Detta gäller redan i dag under vissa förutsättningar för vindkraftverk (se 6 kap. 2 § första stycket 2 plan- och byggförordningen). Regeringen delar utredningens bedömning.

Förslaget innebär en minskad lovplikt eftersom undantaget blir tillämpligt på alla uppräknade anläggningar som enligt nuvarande reglering omfattas av krav på bygglov – och alltså inte bara som i dag på vindkraftverk.

I sammanhanget kan nämnas att utredningen även har övervägt att låta undantaget träffa anläggningar som är anmälningspliktiga enligt miljöbalken, men valt att inte utvidga undantaget på det sättet, bl.a. eftersom miljöbalkens krav på planenlighet inte gäller anmälningspliktiga åtgärder (2 kap. 6 § miljöbalken).

Inget undantag för upplag, materialgård eller fast förvaringsanläggning som behövs för de areella näringarna

Utredningen föreslår att det inte ska krävas bygglov för ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning i ett område som inte omfattas av en detaljplan, om anläggningen behövs för jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln. Enligt regeringens bedömning behöver

• Sida 141
•  Original

förslaget utredas ytterligare. Tills vidare bedöms de areella näringarnas behov tillgodoses genom det generella undantaget om 50 kvadratmeter i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att åtgärder som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om de vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar som anordnas nära gräns, inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.25–27 §§plan- och bygglagen.

4.6.4. Lovplikt för transformatorstation, tunnel, bergrum, mast, torn, skorsten eller vindkraftverk

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för att utomhus anlägga, uppföra, flytta eller väsentligt ändra

1. en transformatorstation,

2. en tunnel eller ett bergrum som inte avses användas för väg, järnväg, tunnelbana, spårväg eller gruvdrift, eller

3. en mast, ett torn, en skorsten eller ett vindkraftverk som är högre än 20,0 meter över markytan eller är placerade på ett avstånd från gränsen som är mindre än anläggningens höjd över marken.

Det ska dock inte krävas bygglov för en anläggning som omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken eller är en transformatorstation som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen eller järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men i utredningens förslag används uttrycket anordna i stället för uttrycket anlägga och förslaget har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Boverket, bedömer att de flesta av förslagen till ändringar av kraven på bygglov för anläggningar som inte är byggnader är bra, exempelvis att förledet ”radio och tele-” till lovplikten för master tas bort. Energiföretagen Sverige tillstyrker förslaget att införa en bygglovsplikt för alla master över en viss höjd.

Enligt Båstads kommun bör transformatorstationer undantas från krav på bygglov om placeringen och utformningen överensstämmer med gällande detaljplan eller placeras på allmän plats där kommunen är markägare. Energiföretagen Sverige anser att lovplikten för transformatorstationer bör avskaffas eller begränsas till att enbart gälla stationer större än 40 kvadratmeter. Vidare behöver begreppet transformatorstation definieras. Dagens lovplikt är otydlig och förlänger de redan långa ledtiderna för byggnation

• Sida 142
•  Original

av elnät, samtidigt som elektrifieringen innebär stora investeringar och behov så effektiva tillståndsprocesser som möjligt.

Svenska kraftnät anser att begreppet transformatorstation ska avse de mindre typer av nätstationer som är att betrakta som kiosker eller mindre byggnader snarare än de luftisolerade utomhusställverk som utgör den största delen av transmissionsnätets stationsanläggningar.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt för transformatorstation

Enligt nuvarande regler krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra transformatorstationer (6 kap. 1 § 10 plan- och byggförordningen). Transformatorstationer som omfattas av undantag från krav på bygglov i en vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i en järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg undantas från kravet på bygglov (6 kap. 2 § 4 plan- och byggförordningen). Lovplikten för transformatorstationer är också beroende av vad kommunen har bestämt i en detaljplan eller områdesbestämmelser (6 kap. 2 § tredje stycket plan- och byggförordningen). Termen transformatorstation är inte definierad i plan- och bygglagen eller plan- och byggförordningen.

Kravet på bygglov för transformatorstationer infördes i samband med ikraftträdandet av nya plan- och byggförordningen, bl.a. eftersom den nya legaldefinitionen av byggnad i plan- och bygglagen inte kom att omfatta dessa stationer. Även miljöskäl angavs som skäl för lovplikt. Innan dess grundade sig lovplikten för transformatorstationer på att de betraktades som byggnader (se NJA 1927 s. 598). Enligt utredningen kan transformatorstationer variera i utformning och storlek. Mindre stationer utformas ofta som traditionella uthus med sadel- eller pulpettak och ger alltså ett visuellt intryck av att vara byggnader snarare än anläggningar. Enligt utredningen bör transformatorstationer även fortsättningsvis blir föremål för en förprövning oavsett storlek, bl.a. eftersom de ofta innebär en större investering och bör prövas mot anpassningskravet i 2 kap. 6 § första stycket 1 plan-och bygglagen. Även regeringen bedömer att det finns skäl att behålla en lovprövning för transformatorstationer, och har inte beredningsunderlag för att, som bl.a. Båstads kommun föreslår, minska lovplikten för transformatorstationer.

I sammanhanget kan även nämnas att utredningen i sin översyn har övervägt om lovplikt ska införas för ”tekniska och andra större anläggningar”, men har bedömt att det inte finns tillräckliga skäl för sådana förslag.

Lovplikt för tunnel och bergrum

Enligt nuvarande regler krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra tunnlar och bergrum som inte är avsedda för väg, järnväg, tunnelbana, spårväg eller gruvdrift (6 kap. 1 § 3 plan- och byggförordningen). Lovplikten infördes i samband med att den äldre plan- och bygglagen trädde i kraft och motiverades med att dessa anläggningar kan försvåra användningen av marken ovanför, leda till störningar på grundvattenbalansen eller medföra sättningsproblem för befintlig bebyggelse m.m. Byggande under mark angavs kunna vara t.ex. kommunika-

• Sida 143
•  Original

tions- och försörjningstunnelnät samt bergrum för lagring av olja och naturgas (prop. 1985/86:1 s. 686 f. och prop. 1993/94:178 s. 65).

Från lovplikten finns undantag. Undantaget för tunnelbana motiverades med att åtgärden inte är vanligt förekommande och att dess omfattning är av sådant slag att det inte finns anledning att befara tekniskt bristfälligt utförande. En prövning av byggnadsnämnden skulle därför endast medföra onödig byråkrati. Undantaget för gruvdriften har sin bakgrund i att det inte har ansetts som en realistisk uppgift för byggnadsnämnden att pröva (prop. 1985/86:1 s. 687). Undantaget avseende väg- och järnvägstunnel infördes när plan- och byggförordningen trädde i kraft.

Det kan ibland vara svårt att avgöra om en åtgärd under mark är en anläggning, i form av en tunnel eller ett bergrum, eller om det är en byggnad. I rättspraxis har en konstruktion som innebar att en väg täcktes över med en metall- och träkonstruktion efter att ett schakt hade sprängts ut i berget för vägen inte ansetts vara en sådan tunnel som omfattas av krav på bygglov (se Kammarrätten i Stockholms dom den 27 november 2013 i mål nr 2974–12).

Utredningen har vid sin översyn inte funnit skäl att ändra lovplikten för tunnlar och bergrum. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Lovplikt för mast, torn, skorsten eller vindkraftverk

Enligt nuvarande regler krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra radio- eller telemaster eller torn (6 kap. 1 § 5 plan- och byggförordningen). En liten radio- eller telemast eller ett litet torn som endast är avsett för en viss fastighets behov är undantaget från kravet på bygglov (6 kap. 2 § första stycket 1 plan- och byggförordningen).

Lovplikten för radio- och telemaster infördes i samband med att den äldre plan- och bygglagen trädde i kraft och motiverades med att sådana master ofta utgör framträdande inslag i stads- eller landskapsbilden och att även säkerhetsfrågor aktualiseras i samband med uppförandet av sådana anläggningar (prop. 1985/86:1 s. 689 och 515 f., jfr även 52 § i 1959 års byggnadsstadga samt prop. 1959:168 s. 132). Tidigare krav på radioantenner omfattade prydlighet, om den var lämpad för platsen, inverkade menligt på stads- och landskapsbilden, medförde brandfara eller risk för olycksfall samt skymde sikt längs gata eller på annat sätt verkade störande för trafiken, annorstädes eller för närboende (jfr 52 § i 1959 års byggnadsstadga). Mindre antenner och master på tak bedömdes inte omfattas av lovplikt enligt den äldre plan- och bygglagen (prop. 1985/86:1 s. 689).

Bakgrunden till lovplikten för torn är enligt förarbetena att rättsläget för dessa anläggningar tidigare var oklart. Ibland föll tornen under lovplikten för byggnader, men lika ofta skedde ingen tillståndsprövning alls. Med torn avses såväl vatten-, utsikts- och telekommunikationstorn som radartorn, flygplatstorn och fyrtorn. Till torn kan också räknas gruvlavar och kyltorn, t.ex. vid vissa kraftverk (prop. 1985/86:1 s. 689).

I praxis har en 18 meter hög mast i fackverkskonstruktion för amatörradioantenner, och som enbart skulle användas för den fastighet som den var placerad på, inte ansetts vara en sådan mindre anläggning som är undantagen från lovplikt (Kammarrätten i Jönköpings dom den 26 maj 2008 i mål nr 3869–06).

• Sida 144
•  Original

Att en mast har utformats som en flaggstång har inte haft betydelse för lovplikten (Kammarrätten i Göteborgs dom den 8 december 2003 i mål nr 6953–03). Ett byggnadsverk i en skulpturpark, som av motpart beskrevs som ett utsiktstorn har bedömts lovpliktig (Mark- och miljööverdomstolens dom den 3 februari 2017 i mål nr P 3542–16).

En trädkoja utan tak har inte ansetts omfattas av lovplikt vare sig som ett torn, plank eller byggnad (Kammarrätten i Göteborgs dom den 25 september 2009 i mål nr 1312–09). Motsatt utgång blev det för en liknande konstruktion med tak (Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 31 maj 2017 i mål nr P 6951–16).

Enligt gällande regler krävs det även bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra vindkraftverk som är högre än 20 meter över markytan, placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken, monteras fast på en byggnad, eller har en vindturbin med en diameter som är större än tre meter (6 kap. 1 § 6 plan- och byggförordningen). Bygglov krävs dock inte för ett vindkraftverk som omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken (6 kap. 2 § första stycket 2 plan- och byggförordningen). Vilka vindkraftverk som är tillståndspliktiga enligt 9 kap. miljöbalken regleras i 21 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251).

Skäl för införande av lovplikt för vindkraftverken var bl.a. deras påverkan på omgivningen samt frågor kring deras konstruktion och placering. Undantaget är motiverat bl.a. utifrån att små anordningar placerade direkt på marken kan antas ha liten påverkan på omgivningen. För att undvika påtagliga olägenheter för grannar vid exempelvis ett haveri, begränsades undantaget till att vindkraftverket behöver placeras på ett sådant avstånd från tomtgränsen som minst motsvarar anläggningens högsta höjd över marken. Med hänsyn till påverkan på en byggnadskonstruktion och utseende när ett vindkraftverk monteras på denna, omfattades dessa inte av undantaget (prop. 1980/81:99 s. 7 f.). Lovplikten har därefter ändrats så att den träffar vindturbiner som har en diameter som är större än tre meter eller vindkraftverk som är högre än 20 meter över markytan. Samtidigt undantogs helt vindkraftverk som omfattas av tillstånd enligt miljöbalken för att undvika onödig dubbelprövning (prop. 2008/09:146 s. 25).

Lovplikten för master, torn och vindkraftverk är också beroende av vad kommunen har bestämt i en detaljplan eller områdesbestämmelser (6 kap. 2 § tredje stycket plan- och byggförordningen).

Enligt utredningen kan höga och smala anläggningar påverka stads- och landskapsbilden på grund av sin höjd och synlighet på långa avstånd, innebära olägenheter för omgivningen samt påverka naturmiljön, exempelvis fågellivet, negativt. Utredningen bedömer därför att anläggningar med en viss höjd bör omfattas av lovplikt. Regeringen gör ingen annan bedömning. En inkonsekvens i dagens reglering är att en mast med en väderstation inte omfattas av krav på lov, men en mast med antenn för radio eller telekommunikation kräver lov. Enligt regeringen bör alla master och torn över en viss höjd, oavsett teknisk utrustning, vara bygglovspliktiga. Detta innebär t.ex. att master över en viss höjd försedda med ljusanord-

• Sida 145
•  Original

ningar, exempelvis i anslutning till en idrottsanläggning, en parkeringsplats eller vid ett upplag, ska omfattas av lovplikt.

Även högre skorstenar kan till sin utformning och omfattning vara lika ett ventilationstorn eller en mast av monopoletyp. I stads- och landskapsbilden har de motsvarande synlighet och påverkan som torn och master, och bör därför omfattas av motsvarande lovplikt.

I fråga om vindkraftverk kan lovplikten begränsas. Det är verkets höjd över marken som ensamt bör avgränsa lovplikten. Vindturbinens diameter kan i och för sig ha betydelse för vilken omgivningspåverkan ett verk genererar (jfr prop. 1980/81:99 s. 9 f.). Samtidigt innebär höjdavgränsningen av själva verket även en proportionell begränsning av rotorbladens längd. Dessutom kan oacceptabel påverkan i form av buller eller på t.ex. artskyddet i förekommande fall hanteras genom miljöbalkens bestämmelser (jfr prop. 2008/09:146 s. 38). Det finns även en anmälningsplikt för sådana vindkraftverk som inte omfattas av krav på lov, för prövning av de tillämpliga tekniska egenskapskraven (6 kap. 5 § 8 plan- och byggförordningen). Det behövs därför ingen särskild lovplikt för att montera ett vindkraftverk på en byggnad, såvida byggnaden inte är en särskild värdefull byggnad (se avsnitt 4.9). En sådan åtgärd kan dock kräva bygglov såsom en lovpliktig fasadändring.

Vidare bör lov inte – precis som delvis gäller i dag – krävas för ett vindkraftverk som omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken (jfr 6 kap. 2 § första stycket 2 plan- och byggförordningen).

Lovplikten för höga och smala anläggningar bör regleras samlat och lovplikt bör gälla om anläggningen får en viss höjd. Utredningen föreslår att samma höjdbegränsning som gäller för vindkraftverk ska gälla för alla dessa anläggningar, dvs. att krav på lov endast ska gälla för anläggningar som är högre än 20 meter över markytan eller är placerade på ett avstånd från gränsen som är mindre än anläggningens höjd över marken. Regeringen delar utredningens bedömning. Begränsningen innebär att traditionella flaggstänger, avsedda för flaggor utan reklam eller propaganda (jfr 6 § lagen [1998:814] om särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning), normalt inte att omfattas av lovplikt såvida de inte placeras närmare gränsen än sin höjd. Det är ändamålsenligt eftersom sådana är sedvanliga inslag i stads- och landskapsbilden som normalt inte kan anses påverka omgivningen så negativt att de måste förprövas. Höjdbegränsningen korresponderar också med bestämmelser i luftfartsförordningen (2010:770) om s.k. flyghinderanmälan (6 kap. 25 §).

Som nämnts ovan föreslår regeringen dock lovplikt i värdefulla områden för sådana vindkraftverk, master, torn och skorstenar som annars inte omfattas av krav på lov (se avsnitt 4.9).

Åtgärder som utlöser lovplikten för transformatorstation, tunnel, bergrum, mast, torn, skorsten eller vindkraftverk

Enligt utredningen bör lovplikten infalla vid anordnande, uppförande, flytt eller väsentlig ändring av transformatorstation, tunnel, bergrum, mast, torn, skorsten eller vindkraftverk. Enligt Lagrådet bör uttrycket anlägga användas i stället för uttrycket anordna i de fall lovplikt ska inträda först om det ska vidtas en fysisk anläggningsåtgärd. Regeringen anser i likhet Lagrådet att lovplikten bör inträda vid anläggande snarare än vid anord-

• Sida 146
•  Original

nande för anläggningarna transformatorstation, tunnel, bergrum, mast, torn, skorsten och vindkraftverk. Med uttrycket anlägga avses vidtagande av en fysisk anläggningsåtgärd, till skillnad från uttrycket anordna som även innefattar ianspråktagande av mark för ett visst ändamål. Regeringen anser vidare, i likhet med utredningen, att rekvisitet inrätta kan slopas eftersom det inte fyller någon självständig funktion för den nu aktuella lovplikten.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att en åtgärd som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om den vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. mast, torn, skorsten och vindkraftverk som vidtas inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.28–30 §§plan- och bygglagen.

4.6.5. Lovplikt för vissa andra anläggningar

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för att utomhus anlägga, uppföra, flytta eller väsentligt ändra en

1. skidbacke eller skidlift,

2. linbana,

3. idrottsanläggning som tillsammans med övriga idrottsanläggningar på en fastighet upptar en markyta som är större än 1 500 kvadratmeter,

4. hamn för fritidsbåtar,

5. campingplats,

6. nöjespark,

7. djurpark, eller

8. begravningsplats.

Det ska inte krävas bygglov för en idrottsanläggning som är en motorbana.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men i utredningens förslag används uttrycket anordna i stället för uttrycket anlägga och förslaget har en annan lagteknisk utformning. Utredningen har inte föreslagit något särskilt undantag för en idrottsanläggning som är en motorbana.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a.Bergs och Härjedalens kommuner, Fastighetsägarna Sverige, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Riksidrottsförbundet och Villaägarnas riksförbund, är positiva till förslagen. Riksidrottsförbundet anser att kravet på bygglov för idrottsanläggningar bör ställas vid 2 000 kvadratmeter. Boverket är positivt till att ”idrottsplats” ändras till ”idrottsanläggning” som innefattar flera andra bygglovspliktiga anläggningar, bl.a. golfbanor, i stället för en statisk reglering med en uttömmande lista. Det omhändertar på ett lämpligt sätt det enligt Boverket alltför statiska i dagens reglering med en uttömmande

• Sida 147
•  Original

lista, vilket bland annat föranlett de aktuella oklarheterna vad gäller bygglovsplikt för padelbanor.

I fråga om hamn för fritidsbåtar anser Kramfors kommun att det behövs en definition och att hamnarna endast ska kräva lov om de har en viss storlek, eftersom de prövas både genom strandskyddsdispens och vattenverksamhet.

I fråga om idrottsanläggningar anser flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Folkhälsomyndigheten, Gotlands, Gävle, Göteborgs, Sundbybergs,

Vellinge och Örebro kommuner, länsstyrelserna i Jönköpings, Västernorrlands, Västra Götalands och Skåne län och Naturvårdsverket, att även mindre idrottsanläggningar än 1 500 kvadratmeter behöver förprövas eftersom de typiskt sett kan medföra en stor omgivningspåverkan, bland annat buller kvällstid, särskilt i närheten av bostadsbebyggelse. Som exempel på idrotter som orsakar hög grad av bullerstörning på relativt liten yta nämns skateboard och padel. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det bör övervägas om alla idrottsanläggningar bör kräva bygglov och

Länsstyrelsen i Skåne län anser att lovplikten bör differentieras utifrån anläggningens omgivningspåverkan. Flera remissinstanser, bl.a. Folkhälsomyndigheten och Naturvårdsverket, menar att det inte är ändamålsenligt med tillsyn i efterhand enligt miljöbalken, bland annat mot bakgrund av att inskränkningar i användningen kan innebära kapitalförstöring för den som uppfört anläggningen. Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att utan förprövning riskerar naturvärden att gå förlorade. Enligt Boverket är begränsningen till en fastighet inte ändamålsenlig eftersom den exempelvis kan leda till tillämpningssvårigheter på stora fastigheter eller till oönskat stora åtgärder utan krav på lov när de vidtas på bredvidliggande fastigheter. Vidare anser Boverket att det tydligare bör framgå hur mätningen av en idrottsplats storlek ska mätas, eftersom det kan vara svårt att avgöra var en idrottsanläggning börjar och slutar, exempelvis för en anlagd löpslinga i ett skogsområde eller för en tillhörande parkeringsplats. Haninge kommun anser att det bör tydliggöras om en ridbana ska anses omfattas av begreppet idrottsanläggning.

I fråga om skjutbanor framhåller Boverket att militära skjutbanor inte kan ses som en idrottsanläggning och att det är oklart om utredningen medvetet tagit bort bygglovsplikten för militära skjutbanor som inte omfattas av undantaget för byggnadsverk för totalförsvaret enligt förslaget till 9 kap. 29 § plan- och bygglagen.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt för skidbacke, skidlift, linbana, hamn för fritidsbåtar, campingplats, nöjespark och djurpark

Av nuvarande 6 kap. 1 § 1 plan- och byggförordningen framgår bl.a. att bygglov krävs för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra nöjesparker, djurparker, skidbackar, skidliftar, linbaneanläggningar, campingplatser och hamnar för fritidsbåtar. Lovplikten i denna del syftar bl.a. till att säkerställa att vissa projekt i det s.k. MKB-direktivet blir föremål för en förprövning.

Enligt regeringens bedömning bör lovplikten inte ändras för nöjesparker, djurparker, skidbackar, skidliftar, linbaneanläggningar, campingplatser och hamnar för fritidsbåtar, jfr Kramfors kommuns synpunkt. För att

• Sida 148
•  Original

uppräkningen av lovpliktiga anläggningar ska överensstämma med de anläggningar som anges i 4 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen bör vissa språkliga ändringar göras.

Lovplikt för idrottsanläggning

Enligt nuvarande 6 kap. 1 § 1 plan- och byggförordningen krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra idrottsplatser.

Anledningen till att idrottsplatser är bygglovspliktiga är främst att de är arealkrävande, att de medför konsekvenser för de närboende, t.ex. i form av ökad trafik, samt att de kan ha inverkan på det rörliga friluftslivets intressen och påverka landskapsbilden (prop. 1985/86:1 s. 682).

Ett ”projekt för tätortsbebyggelse” i MKB-direktivet kan omfatta idrottsarenor, om det rör sig om mer än 2 000 sittplatser. I sådana fall krävs det att åtgärden regleras genom en detaljplan (jfr 4 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen samt prop. 2020/21:174 s. 34).

Det finns inte någon legaldefinition av idrottsplats.

I praxis har en relativt enkel bollplan på en skolgård ansetts vara en naturlig del av en skolverksamhet och inte betraktats som en idrottsplats (Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 september 2016 i mål nr P 9083–15 och P 9528–15). Iordningsställande av tre fotbollsplaner i stället för två befintliga har inte heller ansetts kräva lov (Kammarrätten i Göteborgs dom den 20 oktober 2008 i mål nr 6065–07). Att anlägga boulebanor har, trots att de krävde vissa markarbeten, inte bedömts omfattas av krav på lov (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 11 juli 2008 i mål nr 2954–07).

Inte heller en skateboardramp respektive en skateboardbana har bedömts kräva lov (RÅ 1993 ref. 40 och mark- och miljödomstolen i Växjös dom 27 juni 2014 i mål nr P 3251–12).

Glaskonstruktioner till padelbanor har betraktats som integrerade väggar till padelburarna och inte som lovpliktiga plank, och padelburarna som helhet har inte heller bedömts vara en bygglovspliktig idrottsplats (mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 29 oktober 2019 i mål nr P 1203–19).

I praxis har vidare uttryckts att om avsikten varit att utvidga innebörden av termen idrottsplats till att avse även andra anläggningar för idrott än idrottsplats i traditionell mening, kan det ifrågasättas varför sådana särskilda idrottsanläggningar som motorbanor, skidbackar med liftar och golfbanor har specificerats uttryckligen i författningstexten. Med hänvisning till detta har t.ex. en ridbana med måtten 20 × 60 meter inte ansetts vara en bygglovspliktig idrottsplats (Kammarrätten i Jönköpings dom den 5 september 2011 i mål nr 1567–11).

Regeringen delar utredningens bedömning att idrottsplatser även fortsättningsvis bör kräva bygglov, eftersom de kan påverka enskilda och allmänna intressen på ett sådant sätt att det finns skäl för att genom en förprövning säkerställa att dessa intressen tas tillvara på ett tillförlitligt

• Sida 149
•  Original

sätt. Ett exempel på sådan omgivningspåverkan är buller. Bullerkällor vid idrottsplatser kan enligt Naturvårdsverket delas in i tre grupper: röster, strukturella ljud (smällar från bollar och puckar mot anläggningens fasta konstruktioner) och förstärkta ljud (visselpipor och högtalare). I en matris som stöd för bedömning av olägenheter sätts avstånd till bostäder och intensitet i relation till upphov av olägenhet för människors hälsa, och intensiteten bör bedömas utifrån vad som är mest vanligt förekommande på anläggningen. Vuxna användare medför ofta en mer intensiv användning än vad lika många barn och unga medför. Tävlingar och arrangemang för vuxna drar också ofta mer publik vilket ökar intensiteten och risken för störningar (se Naturvårdsverkets Vägledning om buller från idrottsplatser, 2021-03-24, s. 10 f.). Mark- och miljööverdomstolen har till exempel, vid tillämpning av miljöbalken, ansett att det med hänsyn till en idrottsverksamhets omfattning, bullerstörningarnas karaktär och omfattning samt förhållandena på platsen kan finnas skäl att begränsa den bullrande aktiviteten genom att föreskriva tidsbegränsningar inom vilken den organiserade verksamheten får pågå, inklusive begränsningar i användandet av belysning och högtalare vid anläggningen (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 december 2020 i mål M 7353–19).

Eftersom det rör sig om olika typer av anläggningar kan omgivningspåverkan vara olika, vilket gör det svårt att avgränsa lovplikten på ett enkelt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Utredningen föreslår att kravet på bygglov bör inträda om anläggningen upptar en markyta som är större än 1 500 kvadratmeter. Enligt utredningen är behovet av att förpröva olika intressen mest påtagligt vid större idrottsanläggningar med många aktiva, och där det typiskt sett ryms tävlingar. Som exempel på idrottsanläggningar som kan uppföras inom ramen för gränsen på 1 500 kvadratmeter, och därmed kan anläggas utan bygglov, kan nämnas några padel- eller boulebanor, en minigolfbana, en pumptrackbana, några klätterväggar eller ett utegym. Även grusade ytor vid skolor understiger normalt 1 500 kvadratmeter. Som exempel på idrottsanläggningar som inte ryms inom 1 500 kvadratmeter, och därmed kommer att kräva bygglov, kan nämnas en elvamannafotbollsplan eller en hockeyrink eller konståkningsbana på 30 gånger 60 meter (som är den storlek som används för tävlingar).

Några remissinstanser, bl.a. Boverket, anser att även mindre idrottsanläggningar än sådana som kan uppmätas till 1 500 kvadratmeter kan ge en oacceptabel omgivningspåverkan och att det inte är ändamålsenligt att sådana kan anläggas utan krav på förprövning för att sedan begränsas genom tillsyn. Enligt Länsstyrelsen i Skåne län behöver lovplikten differentieras utifrån vilken omgivningspåverkan som anläggningen kan ge upphov till. Regeringen anser, liksom utredningen och exempelvis Boverket, att det är ändamålsenligt att begränsa lovplikten till idrottsanläggningens storlek. En sådan lösning är enkel och möjliggör att idrottsanläggningar kan utvecklas för att möta barns, ungdomars och vuxnas behov av platser för spontanidrott, utan att frågan om krav på bygglov uppstår. En storleksbegränsning – i stället för en detaljerad lista för olika typer av idrottsanläggningar – ger även fördelen att lagstiftaren inte behöver hålla någon sådan lista aktuell. Regeringen anser vidare, till skillnad från bl.a.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, att 1 500 kvadratmeter är en väl avvägd begränsning och att tillsyn enligt miljöbalken eller plan- och bygglagen i övrigt kan ge en ändamålsenlig prövning av förekommande motstående

• Sida 150
•  Original

intressen. I sammanhanget kan nämnas att verksamheterna kan begränsas som sådana, t.ex. avseende användningstid, genom miljöbalkens bestämmelser och att en anläggning som inte kräver bygglov ändå inte får strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser (se avsnitt 4.16.1) eller innebära en betydande olägenhet för omgivningen (se 2 kap. 9 § plan- och bygglagen).

Den storleksmässiga avgränsningen bör gälla för alla idrottsanläggningars sammanlagda area på en fastighet. Att area ska räknas per fastighet medför, liksom påpekas av bl.a. Boverket, risk för att idrottsanläggningar större än 1 500 kvadratmeter kan komma till stånd utan krav på lov genom att de placeras på två bredvidliggande fastigheter eller att lovplikt uppstår för små idrottsanläggningar utan omgivningspåverkan bara för att de anordnas på en mycket stor fastighet som inrymmer flera små idrottsanläggningar. Trots detta bedömer regeringen att det är den mest ändamålsenliga lösningen att knyta storleksbegränsningen till just en fastighet.

Utredningen föreslår att termen idrottsplats byts ut till idrottsanläggning för att förtydliga att även idrottsplatser med annat efterled än -plats, som plan, -bana och -rink, omfattas av begreppet och därmed av lovplikten. Som Boverket och Haninge kommun för fram innebär den ändrade begreppsanvändningen en utökning av vilka typer av anläggningar som kan komma att omfattas av lovplikten.

Med idrottsanläggning avses dock inte vandrings-, skid- och cykelleder liksom ridvägar i terrängen. För sådana leder krävs ofta tillstånd i förhållande till naturskyddet på platsen, och tillstånd från markägaren krävs alltid. Detta bedöms vara tillräckligt för att väga motstående intressen mot varandra. Vidare bör omständigheten att människor använder en plats för en idrott, exempelvis en gräsyta i en park för bollspel eller en sjö för simträning, inte heller utlösa någon lovplikt. För lovplikt bör det således krävas någon form av fysisk anläggningsåtgärd (jfr nedan om vilka åtgärder som ska utösa lovplikten).

Lagrådet ifrågasätter om det valda uttrycket, idrottsanläggning, ger uttryck för den avsedda begränsningen av bygglovsplikten till vissa slag av anläggningar och påpekar att också en utomhusbassäng eller en motorbana (som kräver bygglov enligt nuvarande 6 kap. 1 § 1 plan- och byggförordningen) enligt vanligt språkbruk torde kunna utgöra en idrottsanläggning och därmed omfattas av lovplikt om anläggningen upptar en area på minst 1 500 kvadratmeter. Regeringen bedömer att den föreslagna storleksavgränsningen innebär att det inte finns något behov av något särskilt undantag för friluftsbad i form av bassängbad utomhus (se nedan).

Storleksbegränsningen innebär även att det inte finns något behov av att särskilt reglera skjutbanor eller golfbanor (se nedan). Även dessa anläggningar kan omfattas av begreppet idrottsanläggning. I fråga om idrottsanläggningar som är motorbanor ser dock regeringen behov av ett särskilt undantag (se nedan).

I det fall en idrottsanläggning kräver lov är åtgärder i form av glasskärmar, nät, mål, sargar och motsvarande som är en integrerad och nödvändig del av idrottsanläggningen som sådan, en del av anläggningen. Arenor, sporthallar och andra byggnader för idrottsändamål samt byggnader i anslutning till idrottsanläggningar, exempelvis omklädningsrum, restauranger eller läktare med tak, kräver bygglov redan på grund av att de är byggnader. På samma sätt krävs bygglov för parkeringsplatser och even-

• Sida 151
•  Original

tuella murar och plank i anslutning till en idrottsanläggning om de är lovpliktiga anläggningar.

I det fall en idrottsanläggning inte kräver bygglov kan andra åtgärder i anslutning till idrottsanläggningen omfattas av krav på lov, exempelvis plank, toaletter, omklädningsrum, klubbstuga, kiosk, skyltar och ljusanordningar och parkeringsplatser.

I avsnitt 4.7 och 4.9 föreslås en lovplikt för åtgärder nära gräns och i värdefulla områden, bl.a. för idrottsanläggningar som är 1 500 kvadratmeter eller mindre.

Ingen särskild reglering av lovplikt för golfbanor och skjutbanor

Enligt nuvarande 6 kap. 1 § 1 plan- och byggförordningen krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra golfbanor och skjutbanor. Det finns ingen definition av golfbanor eller skjutbanor i plan- och byggregelverket. Lovplikten gäller både inom och utanför detaljplanelagt område.

Av relevanta förarbeten framgår att anledningen till att ställa krav på bygglov för bl.a. dessa anläggningar var att de då inte var underkastade någon egentlig tillståndsplikt, vare sig enligt bygglagstiftning eller enligt någon annan författning, att de är arealkrävande, att de medför konsekvenser för de närboende, t.ex. i form av ökad trafik, samt att de kan ha inverkan på det rörliga friluftslivets intressen och påverka landskapsbilden (prop. 1985/86:1 s. 682).

Regeringen delar utredningens bedömning att det med anledning av förslaget om lovplikt för idrottsanläggningar, inte längre finns något behov av att skjutbanor eller golfbanor regleras särskilt. Såväl golfbanor som skjutbanor kan innefattas i termen idrottsanläggning. Ett ytterligare skäl för att slopa den särskilda lovplikten är att en golfbana numera, till skillnad från när lovplikten infördes, regelmässigt omfattas av samrådsplikt enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Många skjutbanor omfattas vidare av bestämmelserna i 9 kap. miljöbalken om miljöfarlig verksamhet och av anmälningsplikt (jfr även 30 kap. 2 § miljöprövningsförordningen [2013:251]). Oacceptabel omgivningspåverkan i form av t.ex. buller kan dessutom hanteras inom ramen för den miljörättsliga tillsynen (26 kap. miljöbalken).

Den föreslagna storleksbegränsningen innebär i praktiken att de flesta golfbanor blir lovpliktiga eftersom de normalt är större än 1 500 kvadratmeter. Detsamma kan inte med säkerhet sägas om skjutbanor, vars storlekar varierar mer.

Boverket framhåller att militära skjutbanor inte kan ses som idrottsanläggningar och att det är oklart om utredningen medvetet undantar sådana militära skjutbanor som inte är av hemlig natur från bygglovsplikten (jfr 9 kap. 15 § plan- och bygglagen).

Regeringen konstaterar att konsekvenserna av att ta bort den nu gällande lovplikten för skjutbanor som inte kan anses omfattas av begreppet idrottsanläggning, exempelvis skjutbanor för försvarsverksamhet eller för den delen jaktvård, inte har motiverats av utredningen särskilt. Samtidigt gäller – liksom för de skjutbanor för idrottsändamål om 1 500 kvadratmeter eller mindre som inte längre kommer att kräva bygglov – att den som driver en skjutbana omfattas av anmälningsplikt enligt 30 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251). Anmälningsplikten gäller skjutbanor som är

• Sida 152
•  Original

anlagda för permanent bruk för skjutning utomhus med skarp ammunition till finkalibriga vapen (kaliber mindre än 20 millimeter) för mer än 5 000 skott per kalenderår. Den kommunala nämnden för miljöfrågor behandlar anmälningarna och är också tillsynsmyndighet. Frivilliga tillståndsprövningar tillämpas också för att reglera intressekonflikter med omgivningen. Då är miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen tillståndsmyndighet. I sammanhanget kan nämnas att det är Försvarsmakten som har ansvaret vid sina skjut- och övningsfält. Skjutfälten är tillståndspliktiga verksamheter (grovkalibriga vapen) enligt 30 kap. miljöprövningsförordningen, och miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen är tillståndsmyndighet. Försvarsinspektören för miljö- och hälsa har tillsyn över Försvarsmaktens skjutfält. Mot den bakgrunden anser regeringen att lovplikten för andra skjutbanor än de som omfattas av lovplikten för idrottsanläggningar kan slopas.

Undantag från krav på bygglov för idrottsanläggning som är en motorbana

Enligt nuvarande 6 kap. 1 § 1 plan- och byggförordningen krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra motorbanor. Lovplikten för motorbanor infördes genom den äldre plan- och bygglagen. Med lovpliktig motorbana avses t.ex. motorbana för bilindustrin (se prop. 1985/86:1, bilagedel, s. 286). I stort sett samtliga motorbanor omfattas i dag av bestämmelserna i 9 kap. miljöbalken om miljöfarlig verksamhet och av en anmälningsplikt, jfr även 30 kap. 3 § miljöprövningsförordningen (2013:251), och oacceptabel omgivningspåverkan i form av t.ex. buller kan dessutom hanteras inom ramen för den miljörättsliga tillsynen (26 kap. miljöbalken). Regeringen bedömer därför, liksom utredningen, att det saknas skäl för en plan- och byggrättslig förprövning av motorbanor.

En motorbana som används för idrottsverksamhet kan dock, som Lagrådet påpekar, omfattas av begreppet idrottsanläggning och kan typiskt sett antas överstiga 1 500 kvadratmeter. Det behövs därför ett särskilt undantag från lovplikten för idrottsanläggning för idrottsanläggningar som är motorbanor. Med idrottsanläggning som är en motorbana avses en motorbana som är avsedd för idrottsutövning, exempelvis tävlings- eller träningsbana för motorfordon, jfr 30 kap. 3 § miljöprövningsförordningen.

Det ska inte krävas lov för friluftsbad

Enligt 6 kap. 1 § 1 plan- och byggförordningen krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra friluftsbad. Lovplikten infördes genom den äldre plan- och bygglagen. Av förarbetena framgår att det faktum att allmänheten utnyttjar en badstrand för bad inte i sig ska utlösa lovplikt, utan lovplikten ska i första hand omfatta rensning, utfyllnad och anläggande av bryggor (prop. 1985/86:1 s. 684). De rättsfall som finns beträffande friluftsbad i ett plan- och byggrättsligt perspektiv har rört byggnader och en enstaka brygga (jfr RÅ 1993 ref. 2, RÅ 1992 not. 406 och Kammarrätten i Stockholms dom den 18 september 2001 i mål nr 4736–2000). Muddring och uppförande eller ändring av en anläggning (även t.ex. brygga) i vattenområde utgör tillstånds- eller anmälningspliktig

• Sida 153
•  Original

vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken (se även förordningen [1998:1388] om vattenverksamheter samt MÖD 2011:22).

Enligt utredningen är friluftsbad som enskild anläggning, dvs. utan t.ex. tillhörande byggnader eller parkeringsplatser, mycket ovanliga. Lov för friluftsbad beviljas normalt i ett sammanhang, tillsammans med övriga lovpliktiga åtgärder som t.ex. servicebyggnader, omklädningsrum, kiosker, parkeringsplatser, inhägnader, pooler samt utfyllnader. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att det i linje med utgångspunkten att föreslå ett enkelt, effektivt och ändamålsenligt regelverk inte finns skäl att behålla lovplikten för friluftsbad. Efter Lagrådets synpunkter har regeringen övervägt behovet av ett särskilt undantag – likt det som föreslås för idrottsanläggningar som är en motorbana – men bedömer att det inte finns något behov av ett sådant undantag. En badplats vid exempelvis en sjö blir inte en idrottsanläggning enbart genom att människor badar där eller genom att det anläggs en brygga för bad, och ett friluftsbad i form av ett bassängbad utomhus torde typiskt sett inte överstiga den storleksmässiga begränsningen för idrottsanläggningar.

Lovplikt för begravningsplats

Enligt nuvarande regler krävs det bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra begravningsplatser (6 kap. 1 § 9 plan- och byggförordningen). Kravet på lov infördes i samband med att kulturmiljölagen (1988:950) trädde i kraft den 1 januari 1989. Den statliga tillsynen av den kyrkliga miljön begränsades till kulturminnesvårdens intressen och länsstyrelsens allmänna lämplighetsprövning av nya begravningsplatser upphörde. Som skäl för lovplikt anfördes att anläggningarna är arealkrävande, medför konsekvenser för dem som bor intill och påverkar landskapsbilden. Vidare anfördes att murar och parkeringsplatser prövas av byggnadsnämnden, att lokalisering normalt prövas genom detaljplan och att genom kravet på bygglov prövas också kravet på detaljplan (prop. 1987/88:104 s. 63 f.).

Begravningsplatser regleras även i begravningslagen (1990:1144). Där definieras begravningsplatser som områden eller utrymmen som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar (1 kap. 1 § begravningslagen).

Utredningen har övervägt behovet av lovplikt för begravningsplatser med utgångspunkten att så långt som möjligt undvika dubbelprövning (se avsnitt 4.1). Mot bakgrund av att lokaliseringsprövningen av nya begravningsplatser endast regleras genom det plan- och byggrättsliga regelverket och med hänsyn till att endast lovpliktiga anläggningar omfattas av detaljplanekravet (4 kap. 2 § plan- och bygglagen) anser utredningen att kravet på bygglov för begravningsplatser bör kvarstå. Regeringen delar utredningens bedömning.

Åtgärder som utlöser lovplikten för anläggningarna

Enligt utredningen bör lovplikten infalla vid anordnande, uppförande, flytt eller väsentlig ändring av en skidbacke, skidlift, idrottsanläggning, linbana, hamn för fritidsbåtar, campingplats, nöjespark, djurpark eller begravningsplats. Regeringen anser i likhet Lagrådet att lovplikten bör

• Sida 154
•  Original

inträda vid anläggande och inte redan vid anordnande av dessa typer av anläggningar. Med uttrycket anlägga avses vidtagande av en fysisk anläggningsåtgärd, till skillnad från uttrycker anordna som även innefattar ianspråktagande av mark för ett visst ändamål. Regeringen bedömer vidare, i likhet med utredningen, att rekvisitet inrätta kan slopas eftersom det inte fyller någon självständig funktion för lovplikten.

Ett mer omfattande krav på bygglov inom vissa områden

I avsnitt 4.7, 4.8 och 4.9 lämnas förslag som innebär att åtgärder som inte omfattas av krav på bygglov ändå kan kräva bygglov om de vidtas inom vissa områden. Det gäller bl.a. idrottsanläggning som anläggs nära gräns eller inom ett särskilt värdefullt område. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det bör framgå av en upplysningsbestämmelse i anslutning till bestämmelserna om undantag från krav på lov (se avsnitt 4.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.31–33 §§plan- och bygglagen.

4.6.6. Ingen generell lovplikt för solenergianläggningar

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon generell lovplikt för solenergianläggningar.

Bygglovsutredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) tillstyrker förslaget. Ale kommun anser att det bör införas en lovplikt för fristående solcellsanläggningar.

Skälen för regeringens bedömning

Gällande rätt

Solenergianläggningar kan vara fristående, monteras på ett annat byggnadsverk eller integreras i dess fasad. Solenergianläggningar omfattas, förutom vad gäller själva transformatorstationen i förekommande fall, inte av kravet på bygglov för andra anläggningar än byggnader (nuvarande 6 kap. 1 § plan- och byggförordningen). En solenergianläggning kan heller inte utlösa detaljplanekravet (4 kap. 2 § plan- och bygglagen).

Inom ett detaljplanelagt område kan en solenergianläggning dock omfattas av krav på bygglov så som en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt (nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 c och andra stycket plan- och bygglagen). Från bygglovsplikten undantas i vissa fall solfångare och solcellspaneler som monteras utanpå en byggnads fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial, även om åtgärden medför att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt (se nuvarande 9 kap.3 c, 5, 5 a och 6 a §§plan- och bygglagen). Undantaget gäller för alla typer av byggnader, men omfattar inte solfångare och solcellspaneler som integreras i byggnaden och därmed är en del av byggnadens fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial (jfr prop. 2017/18:197 s. 24).

• Sida 155
•  Original

Utanför detaljplan krävs det normalt inte bygglov för solfångare och solceller på byggnader, om inte en kommun har beslutat om krav på bygglov i områdesbestämmelser. Bygglov krävs alltså inte för att sätta upp solfångare eller solceller på byggnader utanför områden med detaljplan eller områdesbestämmelser, även om byggnaden eller området är särskilt värdefullt eller om byggnaden ligger inom ett riksintresseområde.

Enligt rättspraxis kan en solenergianläggning vara lovplikt om den betraktas som en byggnad (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 12 februari 2021 i mål nr P 9976–20).

Vissa solenergianläggningar omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 6 § miljöbalken om anmälan för samråd, så som en verksamhet eller en åtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön.

Det ska inte införas någon generell lovplikt för solenergianläggningar

Etablering av solenergianläggningar aktualiserar flera frågor om avvägning mot andra intressen, som allemansrätt, friluftsliv och natur- och kulturmiljövård och omgivningspåverkan, som skulle kunna utgöra skäl för att solenergianläggningar bör förprövas. Större solenergianläggningar kan även sägas röra markanvändningsfrågor och avvägning av motstående allmänna intressen som energiproduktion och brukningsvärd jordbruksmark. Solenergianläggningar kan vidare påverka totalförsvarets intressen på ett negativt sätt, exempelvis genom störningar på rundradio, radiosamband, flygradio och signalspaning.

Antalet solenergianläggningar har ökat väsentligt de senaste åren. Enligt utredningen anslöts under år 2020 cirka 19 000 nya solenergianläggningar till det svenska elnätet.

Mängden solenergianläggningar som tillkommer varje år innebär att en generell lovplikt skulle öka byggnadsnämndernas totala ärendemängd väsentligt, vilket är en konsekvens som måste beaktas och övervägas tillsammans med behovet av en avvägning på förhand.

Ett tillsynsprojekt som Elsäkerhetsverket genomförde under 2019 visar att ungefär en tredjedel av solenergianläggningarna hade installationsbrister (Elsäkerhetsverkets projektrapport Solel 2020). Sådana tekniska frågor kring komponenter och installationer omfattas inte av en lovprövning och som utredningen konstaterar kräver sådana frågor en annan slags teknisk kompetens än den som finns vid landets byggnadsnämnder. En förprövning genom bygglov framstår därmed inte som ändamålsenlig för att förebygga tekniska problem som uppstår vid installationen eller långt senare.

Mot denna bakgrund instämmer regeringen i utredningens bedömning att någon generell lovplikt för solenergianläggningar inte bör införas.

Vissa solenergianläggningar kommer kräva lov

En lovplikt föreslås för fasadändringar på vissa värdefulla byggnadsverk och inom vissa värdefulla områden, vilket innebär att vissa solenergianläggningar som monteras på eller integreras i ett byggnadsverk kommer att omfattas av en lovplikt så som fasadändringar (se avsnitt 4.9). Detsamma gäller om de utgör en fasadändring i ett område som omfattas av en detaljplan och sker på byggnad som inte är ett en- och tvåbostadshus eller komplementbyggnad samt vetter mot allmän plats (se avsnitt 4.5.3).

• Sida 156
•  Original

Mot bakgrund av risken för elektromagnetisk påverkan på totalförsvarets intressen bör solenergianläggningar även fortsättningsvis förprövas genom bygglov om de utgör en fasadändring och ska uppföras i ett område som omfattas av en detaljplan i eller i anslutning till områden som är av riksintresse till skydd för totalförsvarets behov (se avsnitt 4.8).

Sammanfattningsvis innebär förslagen att kravet på bygglov för solenergianläggningar generellt minskar, och att reglerna inte skiljer sig för integrerade solceller, i enlighet med det s.k. Tidöavtalets intention.

4.6.7. Ingen generell lovplikt för skyltar och ljusanordningar

Regeringens bedömning: Det bör inte gälla någon generell lovplikt för skyltar och ljusanordningar i plan- och bygglagen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Fastighetsägarna Sverige, Husverket AB och Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen), är positiva till förslaget att skyltar och ljusanordningar inte ska kräva bygglov. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att den nuvarande lovplikten för skyltar och ljusanordningar är snårig och i många fall onödigt långtgående. Enligt länsstyrelsen blir det lättare att förstå och tillämpa ett regelverk som innebär att skyltar omfattas av lovplikt och materiella regler i den mån de ska anses vara fasadändringar eller byggnadsverk, än om de regleras separat.

Några remissinstanser, bl.a. Boverket och Gotlands kommun, anser inte att förslaget bidrar till att det blir lättare att förstå när en skylt eller ljusanordning kan tillåtas. Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Båstads,

Göteborgs, Huddinge, Malmö, Nacka, Stockholms, Sundbybergs och Örebro kommuner, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Svenska byggnadsvårdsföreningen, Sveriges hembygdsförbund och Villaägarnas riksförbund, anser att kravet på bygglov för skyltar och ljusanordningar bör behållas inom område med detaljplan – särskilt för större skyltar och för sådana som visar rörlig bild – eftersom sådana skyltar får en stor påverkan på både omgivning och trafik. Krav på bygglov i värdefulla områden och tillsyn i efterhand är inte ett tillräckligt effektivt verktyg för att förhindra olämplig skyltning.

Enligt Länsstyrelsen i Blekinge län kan även naturmiljön påverkas.

Boverket och Gotlands kommun framhåller att fristående skyltar och ljusanordningar sällan regleras i detaljplaner och att kommunerna inte kommer att ändra befintliga detaljplaner bara för att möta den föreslagna lagändringen.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), anser att förslagets konsekvenser inte är tillräckligt utredda. Enligt bl.a. Boverket, Stockholms och Säters kommuner innebär förslaget sannolikt ett ökat antal tillsynsärenden, med svåra planenlighets- och olägenhetsprövningar.

Haninge och Örebro kommuner och länsstyrelserna i Jönköpings och Västra Götalands län framhåller följande. Ett begränsat krav på bygglov

• Sida 157
•  Original

för skyltar enligt plan- och byggregleringen innebär att lovplikten ersätts av tillståndsplikt enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Därmed flyttas byggnadsnämndernas ansvar för stadsmiljön som nu utövas inom ramen för bygglovsprövningen till länsstyrelserna inom ramen för tillståndsgivningen enligt den sistnämnda lagen, samtidigt som tillsynen fortsatt ligger på kommunen. Vidare ställs olika krav i plan- och bygglagen och lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, ärendena prövas enligt olika instansordning och överträdelser kan leda till olika former av sanktioner, beroende på vilken lagstiftning ett ärende hanteras enligt. Förslaget innebär en ökad arbetsbörda för länsstyrelserna, vilket inte framgår av konsekvensutredningen.

Boverket anser att regleringen behöver bli tydligare i fråga om fristående skyltar respektive skyltar på byggnadsverk, samt att fristående skyltar inom vissa begränsningar bör kräva bygglov även i mer vardagliga miljöer. Gävle kommun anser inte att fristående skyltar och ljusanordningar utomhus bör inkluderas i termen byggnadsverk, eftersom åtgärderna inte ska behöva vara planenliga.

Skälen för regeringens bedömning

Gällande rätt

Enligt 16 kap. 7 § 1 plan- och bygglagen får regeringen meddela föreskrifter om att det, utöver det som följer av nuvarande 9 kap. 2–7 §§ samma lag, krävs bygglov för skyltar och ljusanordningar. Sådana föreskrifter har meddelats i 6 kap.3–4 a §§plan- och byggförordningen.

I ett område som omfattas av en detaljplan krävs det bygglov för att sätta upp, flytta eller väsentligt ändra en skylt (6 kap. 3 § första stycket plan- och byggförordningen). Med termen skylt avses en skylt, tavla, bildskärm, flagga, ljusprojektion eller liknande med syfte att förmedla reklam, information eller liknande (1 kap. 7 b § plan- och byggförordningen).

Från den generella lovplikten för skyltar finns ett antal undantag (6 kap. 3 § andra stycket plan- och byggförordningen). Dessa innebär att det inte krävs bygglov för skyltar vars area är högst 1,0 kvadratmeter, för skyltar för tillfälliga evenemang om skylten är uppsatt under högst fyra veckor, för orienteringstavlor vars area är högst 2,0 kvadratmeter, för skyltar inomhus, för valreklam i samband med vissa val, för nationsflagga, flagga med kommunvapen eller liknande, för vägmärke, tilläggstavla eller annan anordning för anvisning av trafik enligt vägmärkesförordningen (2007:90) och för sjövägmärke eller en säkerhetsanordning för sjöfarten enligt sjötrafikförordningen (1986:300).

Undantagen gäller inte för en skylt vars area är högst 1,0 kvadratmeter och för en orienteringstavla vars area är högst 2,0 kvadratmeter, om skylten eller orienteringstavlan placeras på eller i anslutning till en särskilt värdefull byggnad eller inom ett särskilt värdefullt bebyggelseområde som (6 kap. 3 § tredje stycket plan- och byggförordningen). Följande rättsfall får läsas i ljuset av att de är från tiden före det att legaldefinitionen av skylt infördes.

• Sida 158
•  Original

En vepa fast monterad på fasad, men inte mindre fönsteraffischer, har ansetts vara en skylt (Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 17 september 2012 i mål nr P 6910–11). Sex kortare flaggstänger med flaggor, som var uppsatta på en fasad, har inte ansetts vara lovpliktiga skyltar (RÅ 81 2:36). Inte heller en enstaka flagga med en bredd om 1,5 meter och höjd om 1 meter på flaggstång uppsatt på fasad har bedömts som lovpliktig (RÅ 2004 not. 127).

I ett område som omfattas av detaljplan krävs det även bygglov för att sätta upp, flytta eller väsentligt ändra en ljusanordning om den avsedda användningen av anordningen kan ha betydande inverkan på omgivningen, eller anordningen placeras på eller i anslutning till en sådan byggnad eller inom ett sådant bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen (6 kap. 3 a § plan- och byggförordningen). Termen ljusanordning är inte definierad i lagen eller förordningen.

Viss praxis finns gällande ljusanordning, dock från tiden före den 1 juli 2017 då lovplikten kopplades till anordningens betydande inverkan på omgivningen.

Belysning vid motionsspår i omfattning motsvarande gatubelysning har inte betraktats som lovpliktig ljusanordning (RÅ 1993 ref. 81), men belysningsmaster vid fotbollsplan har ansetts omfattas av krav på lov (MÖD:s dom den 20 september 2016 i mål nr P 9528–15).

Blinkande lampor på vindkraftverk (för flygsäkerhet) har ansetts vara strålkastare som omfattas av krav på lov, men ansetts ingå i meddelat lov för vindkraftverken oavsett om de uttryckligen angetts i lovet eller inte (Kammarrätten i Göteborgs dom den 24 mars 2010 i mål nr 19–10).

Kommunen kan i en detaljplan besluta om utökad lovplikt och om undantag från krav på bygglov för skyltar och ljusanordningar (6 kap.4–4 a §§plan- och byggförordningen).

Även skyltar och ljusanordningar som inte omfattas av krav på lov ska följa den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området (10 kap. 2 § plan- och bygglagen).

Skyltar och ljusanordningar kan också omfattas av regleringen i bl.a. lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, miljöbalken, ordningslagen (1993:1617) eller länsstyrelsens tillståndsplikt enligt väglagen (1971:948).

Skyltar, vägmärken och andra anordningar i trafiken kan vidare regleras i vägmärkesförordningen. Sjövägmärken och säkerhetsanordningar för sjöfarten regleras i sjötrafikförordningen.

Det särskilda kravet på bygglov för skyltar och ljusanordningar ska inte föras in i plan- och bygglagen

Under utredningens arbete har det framkommit att regleringen för skyltar och ljusanordningar i plan- och byggförordningen inte är ändamålsenlig. En bred lovplikt för skyltar har kombinerats med ett stort antal undantag, vilket snarare skapat fler otydligheter än bidragit till att lösa de tidigare. Enligt utredningen har avgränsningen av undantagen även skapat en både

• Sida 159
•  Original

utökad och minskad lovplikt på ett sätt som förmodligen inte var avsiktlig. Det finns exempelvis ingen begränsning i hur många skyltar som utan krav på lov får sättas upp på en och samma fasad. Ett gemensamt budskap i flera delar, som fristående bokstäver i ett företagsnamn, kan räknas både som enstaka skyltar och som en gemensam skylt. Vidare råder det tveksamheter om vilka flaggor som omfattas av undantaget för vissa flaggor, och undantaget för valreklam omfattar exempelvis inte kyrkovalet. Även lovplikten för ljusanordningar är i viss mån oförutsebar, främst eftersom frågan om den avsedda användningen av anordningen kan ha betydande inverkan på omgivningen öppnar för ett bedömningsutrymme.

Regeringen bedömer liksom utredningen att den generella lovplikten för skyltar och ljusanordningar inte bör föras över till 9 kap. plan- och bygglagen. Lovplikten har i tidigare lagstiftning i huvudsak ansetts behövas för att värna estetik och stads- och landskapsbild, begränsa störning på trafik och för närboende och av säkerhetsskäl (jfr 52 § i 1959 års byggnadsstadga, prop. 1985/86:1 s. 694 f. och 516 samt SOU 1979:66 Del 2 s. 774). Försvarets och luftfartens intressen har också varit skäl för lovplikt för ljusanordningar (se prop. 1947:211 s. 129 f.). Flera av dessa skäl är fortfarande relevanta. Därför föreslås en lovplikt för ljusanordningar i skyddat område (avsnitt 4.8), och en lovplikt för skyltar och ljusanordningar – så som fasadändringar – på värdefulla byggnader och i värdefullt område (avsnitt 4.9.1). Därmed kommer en stor del av de skyltar och ljusanordningar som har ansetts behöva prövas av det allmänna på förhand omfattas av krav på lov.

När den särskilda regleringen för skyltar och ljusanordningar tas bort kan dessa anläggningar innefattas i termen byggnadsverk. Enligt legaldefinitionen i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen är ett byggnadsverk en byggnad eller en annan anläggning. Termen anläggning är inte definierad. Av förarbetena framgår att termen anläggning i plan- och bygglagen i enlighet med rättspraxis får anses täcka de flesta konstruktioner i samhället – dock inte skyltar och ljusanordningar som regleras särskilt i plan- och bygglagen (se prop. 2009/10:170 s. 144). Eftersom den rättspraxisen måste ses i kontexten att skyltar och ljusanordningar särregleras, hindrar den inte att fristående skyltar och ljusanordningar utomhus anses ingå i termen anläggning när särregleringen av skyltar och ljusanordningar tas bort.

Genom att inkludera fristående skyltar och ljusanordningar utomhus i termen byggnadsverk tydliggörs att de materiella bestämmelser som är tillämpliga på andra anläggningar än byggnader också ska vara tillämpliga på skyltar och ljusanordningar.

Att skyltar och ljusanläggningar omfattas av definitionen byggnadsverk innebär att skyltar och ljusanordningar i viss utsträckning kan regleras i detaljplan och områdesbestämmelser (4 kap.16 och 42 §§plan- och bygglagen), och tydliggör att skyltar och ljusanordningar som inte omfattas av krav på lov ska vara förenliga med detaljplan och områdesbestämmelser (10 kap. 2 § plan- och bygglagen).

Att sätta upp en skylt på en byggnad kan även vara lovpliktig som fasadändring, om ändringen exempelvis innebär att byggnadens yttre karaktärsdrag påverkas, om åtgärden vidtas i ett värdefullt område eller på en fasad som vetter mot allmän plats, under vissa förutsättningar (se avsnitt 4.2, 4.5.5 och 4.9).

• Sida 160
•  Original

Flera remissinstanser, bl.a. Örebro kommun, har synpunkter om skyltars påverkan på stadsbilden och på trafiksäkerheten samt vikten av att skyltar och ljusanordningar – särskilt sådana som har rörliga bilder – i ett område som omfattas av detaljplan blir föremål för en förprövning enligt plan- och bygglagen. Utredningen konstaterar att kommunen har möjlighet att i detaljplan bestämma placering, utformning och utförande av skyltar (4 kap. 16 § 1 plan- och bygglagen). Skyltarna får som sagt heller inte strida mot den detaljplan som gäller för området (10 kap. 2 § plan- och bygglagen), innebärande att planstridiga skyltar kan hanteras tillsynsmässigt enligt 11 kap. plan- och bygglagen. Som några remissinstanser, bl.a.

Gotlands kommun, påpekar förutsätter en sådan reglering i förekommande fall planändring, vilket kan innebära att det tar lång tid att få regleringen på plats. Samtidigt finns det inte något som hindrar byggnadsnämnden från att tillsynsmässigt ingripa mot skyltar som utformas eller placeras på ett olämpligt sätt med hänsyn bl.a. till skydd mot trafikolyckor eller till trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö (2 kap. 6 § första stycket 2 och 6 och andra stycket plan- och bygglagen). Inom ett avstånd om 50 meter från ett vägområde får enligt väglagen som huvudregel inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus (46 § väglagen). Om det inte är fråga om en anordning inom ett vägområde, krävs som huvudregel ändå tillstånd enligt 6 § lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning (jfr t.ex. RÅ 1975 Ab 462 och

Kammarrätten i Göteborgs dom den 7 maj 2021 i mål nr 3620–20). Till detta kommer att i område som omfattas av en detaljplan är ordningslagen tillämplig på många skyltar, vilket innebär att vissa olägenheter kan hanteras även enligt den regleringen.

Enligt Länsstyrelsen i Blekinge län kan framförallt ljusanordningar påverka naturmiljön. Regeringen delar utredningens bedömning att sådana frågor, som bl.a. kan innefatta artskydd för fladdermöss och insekter, bör kunna hanteras med stöd av miljöbalken.

Flera remissinstanser, bl.a. Stockholms kommun och Länsstyrelsen i

Jönköpings län, framhåller att en följd av att den särskilda lovplikten för skyltar och ljusanordningar tas bort blir att tillsynsärendena hos byggnadsnämnderna och tillståndsärendena hos länsstyrelserna kommer att öka.

Enligt utredningen torde ingripanden i efterhand inte behöva bli särskilt frekventa. Många aktörer i den byggda miljön är engagerade i skyltar. Flera kommuner har skyltprogram för att inspirera, informera och vägleda i frågor om val av skylt, utformning och placering, vilket också minskar behovet av tillsyn. Många verksamheter med lokaler eller butiker på många platser har också skyltprogram för sin verksamhet, och fastighetsägare kan ha egna regler om skyltning på enstaka fastigheter eller för flera kvarter. Lokala näringslivsföreningar kan också enas om gemensamma regler för skyltar längst med vissa gator eller torg.

Sammanfattningsvis gör regeringen ingen annan bedömning än utredningen och anser att det saknas tillräckliga skäl för en generell lovplikt för skyltar och ljusanordningar. Det bör räcka med lovplikt i skyddade områden och lovplikt när det handlar om särskilt värdefulla byggnader eller områden.

• Sida 161
•  Original

4.7. Krav på lov nära gräns

4.7.1. Lovplikt nära gräns

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov närmare gränsen än 4,5 meter eller inom ett område närmare än 30,0 meter från ett järnvägsspårs mitt för åtgärder som inte omfattas av krav på lov enligt andra bestämmelser, om åtgärden är

1. nybyggnad eller tillbyggnad av en byggnad,

2. viss annan ändring av en byggnad än tillbyggnad,

3. att uppföra, flytta eller utöka murar eller plank som är högre än 1,2 meter över marken, eller

4. att anlägga, uppföra, flytta eller väsentligt ändra en idrottsanläggning, ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att åtgärder med altaner och pooler ska kräva lov nära gräns. Utredningens förslag har en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västernorrlands län instämmer i utredningens bedömning att det finns ett större behov av förprövning i form av bygglov nära gräns på grund av omgivningspåverkan.

Enligt Boverket och Göteborgs och Sundbybergs kommuner behöver det förtydligas vad som avses med gräns för att enskilda och i förlängningen samhället inte ska riskera att drabbas av stora kostnader för tillsyn och återställande. I exempelvis en detaljplan kan flera olika gränser förekomma. Villaägarnas riksförbund instämmer i utredningens förslag om krav på bygglov nära gräns för angivna åtgärder och anser att det därutöver bör ställas krav på bygglov nära gräns för fasadändring som innebär att nya fönster eller dörrar tas upp eller utökas mot granne, på grund av åtgärdernas generella omgivningspåverkan.

Region Stockholm anser att skyddet för alla spårinfrastrukturslag såsom spårväg och tunnelbana behöver stärkas i lagstiftningen, inte bara järnväg.

Gävle kommun, som avstyrker förslaget om en utökad lovplikt för åtgärder som vidtas nära grannens tomt eller fastighet, anför följande. Mot bakgrund av den marginella omgivningspåverkan som åtgärder nära gräns får och att många tomter är små, som på exempelvis radhus, kedjehus och andra mindre fristående bostäder, bör avståndsbegränsningen minska. Om åtgärder måste placeras 4,5 meter från gräns innebär det att åtgärden kan bli omöjlig att uppföra eller att åtgärden inte kommer kunna placeras på ett ändamålsenligt sätt på tomten. Avståndet bör därför minska till 2 meter från gräns. Dessutom behöver det inte heller finnas någon avståndsgräns för altaner eller pooler. Även Järfälla kommun avstyrker en utökad lovplikt för altaner och pooler.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt nära gräns

Åtgärder som vidtas nära gräns kan typiskt sett leda till en mer påtaglig omgivningspåverkan och därmed en ökad risk för att motstående intressen träds för när. I huvudsak rör det sig om enskilda intressen som behöver avvägas mot varandra, främst mellan grannar. En förprövning från det

• Sida 162
•  Original

allmännas sida i områden nära gräns säkerställer att det görs en korrekt avvägning av de enskilda motstående intressena innan åtgärden vidtas. På så sätt får en förprövning en viss karaktär av tvistelösning, samtidigt som den möjliggör för ”medling” eller motsvarande från det allmännas sida mellan parterna. I viss utsträckning kan även vissa allmänna intressen naturligtvis tala för en förprövning i område nära gräns, t.ex. när det gäller vissa trafik-, olycks- och brandfrågor.

Flera åtgärder som i dag är undantagna från kravet på lov förutsätter att åtgärden i fråga inte vidtas närmare en gräns än 4,5 meter. Det gäller t.ex. vid uppförande av en s.k. friggebod eller vid tillbyggnad av ett en- och tvåbostadshus (jfr nuvarande 9 kap. 4 § första stycket, 4 a § första stycket, 4 b § första stycket, 4 f § första stycket, 5 a § första stycket, 6 § första stycket plan- och bygglagen och 6 kap. 2 § plan- och byggförordningen). För komplementbostadshus och vissa komplementbyggnader gäller motsvarande även om åtgärden avses vidtas i anslutning till en järnväg (nuvarande 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen).

Till skillnad från Gävle kommun delar regeringen utredningens bedömning att det även fortsättningsvis finns ett behov av förprövning av vissa åtgärder som annars inte omfattas av krav på lov, om de vidtas nära en gräns. Det handlar i första hand om åtgärder som vidtas närmare en gräns än 4,5 meter, men även för åtgärder som vidtas inom område närmare än 30,0 meter från ett järnvägsspårs mitt. Lovplikten bör gälla såväl inom som utanför ett område som omfattas av en detaljplan för att säkerställa att åtgärder som typiskt sett kan generera omfattande omgivningspåverkan blir föremål för en förprövning.

De åtgärder som regeringen anser bör omfattas av krav på lov om de vidtas nära gräns är följande: – nybyggnad eller tillbyggnad av en byggnad (jfr avsnitt 4.5.1–4.5.4 i

fråga om vilka typer av nybyggnad och tillbyggnad som inte omfattas av krav på lov), – inreda en eller flera lokaler med en bruttoarea som sammanlagt inte är

större än 50,0 kvadratmeter i en byggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan eller ingår i en sammanhållen bebyggelse, – ändra en komplementbyggnad till ett komplementbostadshus som inte

omfattas av krav på lov, – uppföra, flytta eller utöka murar och plank som är högre än 1,2 meter

över marken (jfr avsnitt 4.6.1 om lovplikt för murar och plank), – anlägga, uppföra, utöka, flytta eller väsentligt ändra en idrottsanlägg-

ning, ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning (jfr avsnitt 4.6.3 och 4.6.5 i fråga om när en idrottsanläggning, ett upplag, en materialgård och en fast förvaringsanläggning inte omfattas av krav på lov).

I avsnitt 4.5.5 föreslår regeringen ett, jämfört med i dag, minskat krav på bygglov för fasadändring. Till skillnad från Villaägarnas riksförbund anser regeringen att vissa fasadändringar inte ska omfattas av krav på lov om de vidtas nära gräns. Enligt regeringens bedömning motsvarar det vad enskilda förväntar sig att kunna utföra utan lov på sin fastighet. I avsnitt 4.9 föreslås däremot krav på lov för fasadändringar på bl.a. särskilt värdefulla byggnader.

• Sida 163
•  Original

Till skillnad från utredningen anser regeringen, i likhet med bl.a. Järfälla kommun, att altaner nära gräns inte ger upphov till sådan omgivningspåverkan att det bör införas en generell lovplikt för altaner nära gräns. Med utredningens förslag skulle även altaner i markplan omfattas av krav på lov vilket, enligt regeringens bedömning, inte överensstämmer med vad fastighetsägare anser sig ha möjlighet att göra på sin fastighet utan att söka lov. Som framgår i avsnitt 4.6.1 anser regeringen att det inte ska införas något krav på lov för pooler. Av samma anledning som det inte bör införas ett krav på lov för altaner nära gräns, anser regeringen att utredningens förslag att kräva lov för pooler nära gräns inte ska genomföras.

Ett lämpligt avstånd från gräns är 4,5 meter

Det avstånd som enligt dagens reglering begränsar vissa undantag från lovplikten, och som således definierar vad som avses med nära gräns, är 4,5 meter. Avståndet grundar sig på det gamla brandskyddsavståndet mellan byggnader om nio meter. Även om omgivningspåverkan, som

Gävle kommun påpekar, varierar beroende på vilken typ av åtgärd som ska vidtas och inom vilken typ av område den ska utföras, finns det stora fördelar med en enkel, lättillämpad och förutsebar reglering. Eftersom avståndsbegränsningen 4,5 meter är väl förankrad och accepterad i det svenska rättsmedvetandet bör den enligt regeringen gälla även fortsättningsvis.

Som bl.a. Sundbybergs kommun för fram kan termen gräns uppfattas som otydlig. Termen gräns har varit föremål för diskussion i tidigare förarbeten och olika begrepp har förekommit i plan- och bygglagstiftningen över tid. Sedan den äldre plan- och bygglagen (1987:10) infördes år 1987 har termen ”gränsen” använts, med motiveringen att det kan vara fråga om olika gränser, inte endast fastighetsgräns eller tomtgräns utan även gräns mot samfällighet eller arrenderad mark (se bl.a. prop. 1985/86:1 s. 256 och 697). Att ”gränsen” avser alla gränser av intresse som kan förekomma i sammanhanget, även gräns mot väg eller gata, har bekräftats i rättspraxis (MÖD 2013:18). Enligt regeringens bedömning är termen gräns alltjämt lämplig.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 34 § plan- och bygglagen.

4.7.2. Undantag från krav på lov nära gräns

Regeringens förslag: Det ska inte krävas bygglov nära gräns om

1. åtgärden avser en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan,

2. anläggningen omfattas av undantag från krav på bygglov i väg- eller järnvägsplan, eller anläggningen omfattas av tillstånd enligt miljöbalken, eller

3. de grannar som berörs av åtgärden skriftligen har medgett åtgärden och åtgärden

a) inte strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, eller

• Sida 164
•  Original

b) är en sådan åtgärd som får genomföras i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Några remissinstanser är positiva eller har ingen invändning mot förslaget, bl.a. Örebro kommun och Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen). Husverket AB instämmer i förslaget att det fortsatt räcker med ett grannemedgivande vid uppförande av komplementbyggnad nära gräns.

Boverket, som anser att begreppen gräns och granne behöver förtydligas för att regleringen ska fungera, anför följande. Förslaget innebär att fler åtgärder kommer att omfattas av grannemedgivande, men grannemedgivandets rättsliga status är fortsatt oklart. Det enda som med någorlunda säkerhet kan anses klarlagt genom rättspraxis är att en senare fastighetsägare inte kan återkalla en tidigare fastighetsägares grannemedgivande utan är bunden av det. Om, och i så fall när, ett grannemedgivande kan återkallas i andra situationer är fortsatt oklart. För att ett system med grannemedgivande överhuvudtaget ska fungera måste ett grannemedgivande vara bindande och inte möjligt att återkalla. Ett grannemedgivande ska ses som ett avtal som parterna är bundna av både i civilrättslig och i offentligrättslig bemärkelse. Det ska därmed inte kunna brytas ensidigt av den ena parten. Om det är möjligt att återkalla ett grannemedgivande innebär det en långtgående rättsosäkerhet som kan leda till extraordinära situationer.

Villaägarnas riksförbund anser att grannemedgivanden ska skrivas in i fastighetsregistret eftersom de har stor betydelse för både nuvarande och framtida fastighetsägare. Även Boverket anser att det behövs någon form av registrering och arkivering av grannemedgivanden för att minska tillämpningsproblem och risk för rättsförlust. Det finns även anledning att ställa krav på grannemedgivandets innehåll för att minska risken för tolkningsproblem i senare skeden.

Malmö kommun anför följande. Kommunen instämmer i och för sig med att en grannes godkännande för uppförande av byggnad i närhet till gräns säkerställer att grannen tillvaratar sina intressen i fråga om eventuella olägenheter. Däremot kan det inte förväntas att en granne på motsvarande sätt tillvaratar sitt intresse av ett fullgott brandskydd. Byggherren kan inte heller alltid förväntas förstå vad brandskyddskraven innebär eller när anmälningsplikt kan inträffa. Frågan om byggnation närmare gräns till granne utan lovprövning kan tillåtas och under vilka förutsättningar bör utredas ytterligare med utgångspunkt i att det inte får uppstå oacceptabla konsekvenser för liv och hälsa.

Göteborgs kommun, som är negativ till att enskilda ska kunna förfoga över lovplikten, anför följande. Exempelvis kan inte lovfria komplementbyggnader anses påverka endast enskilda intressen, utan de kan innebära stora konsekvenser för bebyggelsemiljön. Det är även olämpligt att murar och plank över 1,2 meter undantas från lovplikten med enbart grannemedgivande, eftersom de har stor omgivningspåverkan och väsentligt kan förändra ett områdes karaktär, samt skapa otrygghet mot gator och vägar för förbipasserande. Det är svårt för gemene man att ha kunskap om åtgärden strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Förslaget riskerar att leda till ökat antal tillsynsärendet hos byggnadsnämnderna och

• Sida 165
•  Original

påtryckningar mellan grannar, särskilt ju större och dyrare åtgärderna är.

Umeå kommun har liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför följande. Grannemedgivandet fyller en funktion i vissa fall, men utredningens förslag innebär att allt för omfattande åtgärder undantas från lovplikten, som till exempel en 50 kvadratmeter stor komplementbyggnad. Beroende på situation bör denna typ av åtgärder kunna få en betydande påverkan på omgivningen, särskilt om den placeras nära gräns mot en offentlig plats. Undantaget bör begränsas.

Skälen för regeringens förslag

Undantag för ekonomibyggnad och vissa anläggningar

Enligt nuvarande 9 kap. 3 § plan- och bygglagen krävs det inte bygglov för bl.a. nybyggnad och tillbyggnad av en ekonomibyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Undantaget från kravet på lov är inte beroende av var byggnaden placeras i förhållande till en gräns. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte finns skäl att nu införa en utökad lovplikt för dessa åtgärder nära gräns. Det överensstämmer även med övriga undantag som regeringen föreslår för ekonomibyggnader (se främst avsnitt 4.5.1). Om en oacceptabel omgivningspåverkan skulle uppstå får den hanteras inom ramen för byggnadsnämndens tillsyn.

I likhet med utredningen anser regeringen att det inte ska krävas bygglov nära gräns för murar, plank, upplag eller materialgårdar, som omfattas av undantag från krav på bygglov i vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Det överensstämmer i huvudsak med den nuvarande regleringen i 6 kap. 2 § första stycket 4 plan- och byggförordningen.

Inte heller bör krav på lov nära gräns gälla för anläggningar som omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken, bl.a. upplag (se avsnitt 4.6).

Även om en åtgärd inte omfattas av krav på lov enligt plan- och bygglagen om den vidtas nära gräns kan åtgärden kräva tillstånd enligt annan lagstiftning, som exempelvis tillstånd enligt väglagen.

Undantag för åtgärder som omfattas av grannemedgivande

Flera åtgärder som enligt den nuvarande regleringen är undantagna från lovplikten, t.ex. komplementbyggnader och komplementbostadshus, förutsätter att de vidtas minst 4,5 meter från gränsen, om inte de grannar som berörs medger en närmare placering, s.k. grannemedgivande (se nuvarande 9 kap.4–4 b, 4 f, 5 a och 6 §§plan- och bygglagen). Detsamma gäller om dessa åtgärder vidtas närmare järnvägsspårets mitt än 30,0 meter om järnvägens infrastrukturförvaltare medger det (9 kap.4–4 b, 4 f, 5 a och 6 §§plan- och bygglagen och 6 kap. 2 § plan- och byggförordningen).

Enligt utredningen bör grannemedgivandet som institut för att bestämma lovplikten behållas i den plan- och byggrättsliga regleringen. Till skillnad från bl.a. Göteborgs kommun delar regeringen utredningens bedömning. Enligt regeringens bedömning är det rimligt att det allmänna inte förprövar åtgärder där de berörda är överens i frågor som har mer civilrättsliga än offentligrättsliga inslag. Det ligger också helt i linje med att i högre grad

• Sida 166
•  Original

ge fastighetsägarna själva, utan inblandning av det allmänna, möjligheten att påverka hur de egna fastigheterna ska utvecklas. Grannemedgivandet innebär således en väsentlig avlastning för såväl byggnadsnämnderna som överinstanserna.

Enskildas möjlighet att förfoga över lovplikten bör dock begränsas till åtgärder där huvudsakligen enskilda intressen, och inte allmänna intressen som exempelvis kulturmiljö, gör sig gällande. För att bidra till säkerställandet av eventuella allmänna intressen bör en åtgärd som en granne får medge placering nära gräns inte få strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Det innebär exempelvis att en granne inte kan medge en placering som inte är tillåten enligt bestämmelser i detaljplan, såsom placering på punktprickad mark. En överenskommelse om placering på sådan mark är utan verkan. För att grannemedgivandet ska kunna styra lovplikten ska det alltså vara fråga om åtgärder som är förenliga med en detaljplan eller områdesbestämmelser eller åtgärder som inte omfattas av bestämmelser i en detaljplan. Om enskilda har svårt att avgöra hur planbestämmelser ska tolkas kan de vända sig till kommunen för vägledning.

Åtgärder som regeringen föreslår ska få genomföras i strid med plan (se avsnitt 4.16.1), bör omfattas av möjligheten att lämna grannemedgivande även om åtgärden strider mot plan. Det rör sig exempelvis om nybyggnad av en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus som inte får en större byggnadsarea än 30,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan, dvs. sådana åtgärder som typiskt sett bara rör grannars motstående intressen.

I avsnitt 4.9 föreslår regeringen att det ska krävas lov för vissa åtgärder som annars inte omfattas av krav på lov, om åtgärden vidtas på en byggnad som är särskilt värdefull eller inom ett bebyggelseområde som är särskilt värdefullt. En sådan lovplikt kan inte sättas ur spel med ett grannemedgivande, vilket innebär att åtgärdens påverkan på allmänna intressen såsom kulturmiljö kommer att prövas i ett bygglov.

Ett grannemedgivande bör kunna lämnas oavsett inom vilket område åtgärden ska vidtas, dvs. såväl i ett område som omfattas av en detaljplan som utanför ett sådant område. Visserligen kan det ifrågasättas att berörd granne tillåts disponera över lovplikten även i ett område som inte omfattas av en detaljplan, eftersom det då inte har gjorts någon avvägning mellan relevanta enskilda och allmänna intressen i en plan. Eftersom de intressen som normalt gör sig gällande i anslutning till gräns, oavsett område, är de berördas enskilda intressen och inte allmänna intressen, bör berörda grannar tillåtas förfoga över lovplikten även i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Som regel är det ägaren till angränsande fastighet som ska lämna medgivande. Med granne avses emellertid inte endast de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett av rättsordningen accepterat intresse avseende markanvändningen (se bl.a. prop. 1985/86:1 s. 699 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 20 september 2013 i mål nr P 1972– 13 och den 18 september 2020 i mål nr P 12684–19).

Med gräns avses samma som förslaget om krav på lov nära gräns (se avsnitt 4.7.1).

• Sida 167
•  Original

Grannemedgivandet bör vara skriftligt

I den nuvarande regleringen finns det inga formkrav för ett grannemedgivande, men det finns en utvecklad rättspraxis i frågan.

Ett medgivande bör vara skriftligt och erhållas från alla grannar som är berörda (MÖD 2013:18). Ett medgivande sträcker sig inte längre än till de handlingar som grannen har yttrat sig över (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 2 maj 2014 i mål nr P 8496–13 och den 4 juni 2018 i mål nr P 8142–17). En ny fastighetsägare, efter en fastighetsöverlåtelse, blir bunden av ett medgivande som en tidigare fastighetsägare har lämnat (Mark- och miljööverdomstolens dom den 4 juni 2018 i mål nr P 8142–17; jfr även NJA 2014 s. 445). Det är en annan sak om det som byggs inte motsvarar det som medgivandet har lämnats för (Mark- och miljööverdomstolens dom den 4 juni 2018 i mål nr P 8142–17. Jfr även Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 oktober 2024 i mål nr P 10482–23).

Mot bakgrund av att ett grannemedgivande är en viktig förutsättning för att åtgärden alltjämt inte ska kräva lov och för att ett grannemedgivande inte ska ge upphov till bevisfrågor i den praktiska tillämpningen, t.ex. om och i så fall vad som egentligen har medgetts, bör det införas ett krav på att medgivandet ska vara skriftligt. Ett skriftligt medgivande kan ske t.ex. genom undertecknande av en situationsplan, där den aktuella åtgärden har ritats in. Det viktiga är att det tydligt framgår vilken åtgärd som en berörd granne har gett sitt samtycke till. Till skillnad från Boverket bedömer regeringen att det för närvarande inte behöver införas ytterligare formkrav, eller att det bör ställas krav på att grannemedgivandet ska registreras. Det är byggherren som har bevisbördan för att ett medgivande omfattar det som har utförts.

Några remissinstanser, bl.a. Boverket, ifrågasätter grannemedgivandets rättsliga status och anser att det bl.a. behöver förtydligas om och när i så fall ett grannemedgivande kan återkallas.

Enligt den nuvarande regleringen krävs det en anmälan till byggnadsnämnden för flera åtgärder som inte kräver lov, innan åtgärden får påbörjas. För sådana fall finns det också rättspraxis.

Ett grannemedgivande måste finnas innan startbesked ges eftersom det är en förutsättning för att nämnden överhuvudtaget ska kunna meddela ett startbesked (Mark- och miljööverdomstolens dom den 2 juni 2017 i mål nr P 5575–16). Under en pågående prövning vid byggnadsnämnden, och även efter ett överklagande, står det en granne fritt att återkalla ett tidigare medgivande (jfr NJA 2014 s. 445).

Eftersom regeringen anser att lovfria åtgärder som utgångspunkt inte ska omfattas av en särskild anmälningsplikt (se avsnitt 4.15), kommer det inte att initieras något ärende hos byggnadsnämnden och något beslut kommer heller inte att meddelas för sådana åtgärder. Utan ett rättskraftigt beslut att luta sig mot är det väsentligt för en byggherre att ett medgivande inte åter-

• Sida 168
•  Original

kallas efter att åtgärden har påbörjats. Det finns dock inte något som hindrar det (jfr NJA 2014 s. 445). En byggherre som önskar få ett rättskraftigt beslut kan ansöka om ett s.k. frivilligt bygglov (se avsnitt 4.14).

Även om det föreslås att lovfria åtgärder inte ska omfattas av en särskild anmälningsplikt har byggnadsnämnden uppgiften att utöva tillsyn. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att byggnadsnämnden, för att kunna fullfölja sin tillsynsuppgift, bör kunna ge den enskilde tillfälle att ge in handlingar som visar att det finns ett grannemedgivande och att medgivandet lämnats av någon som är behörig.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 35 § plan- och bygglagen.

4.7.3. Grannemedgivande vid allmän plats eller järnväg

Regeringens förslag: Vid en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg ska grannen anses ha medgett åtgärden, om medgivandet har lämnats av huvudmannen för den allmänna platsen eller av järnvägens infrastrukturförvaltare.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och

Gävle och Örebro kommuner är positiva till förslaget.

Boverket är positivt till att kommunen ska kunna lämna ett grannemedgivande som huvudman för allmän plats. Boverket ifrågasätter varför ett grannemedgivande inte kan lämnas för åtgärder mot gräns mot gator och vägar utanför detaljplanelagt område eller mot allmän plats vid enskilt huvudmannaskap där huvudmannen ännu inte har bestämts. Även Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) anser att frågan om grannemedgivande vid enskilt huvudmannaskap bör övervägas ytterligare. Om sådana medgivanden ska tillåtas bör det, enligt tingsrätten, exempelvis övervägas om dessa ska omfattas av de begränsningar för styrelsens behörighet som följer av 37 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Malmö kommun har ingen invändning mot att kommunen ska kunna ge medgivande till byggnation vid gräns mot allmän plats i form av parkmark eller liknande men tycker att det finns skäl att bibehålla dagens krav på avstånd om 4,5 meter mot gata, främst med hänsyn till påverkan på stadsbilden men även av trafiksäkerhetsskäl.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker förslaget och anför följande. Åtgärder nära allmän plats i tätbebyggda områden, framför allt mot gata, torg eller väg, aktualiserar i stort sett alltid en mängd allmänna intressen, inte minst anpassning till stads- och landskapsbilden. Omgivningspåverkan är alltså inte begränsad till den allmänna platsens ändamålsenliga användning. Dessutom finns det risk för att enskilda kommer tolka ett medgivande från kommunen som ett klartecken att den planerade åtgärden uppfyller tillämpliga krav. Även Göteborgs kommun anser att placering närmare än 4,5 meter mot allmän plats alltid ska omfattas av krav på bygglov.

• Sida 169
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Mot allmän platsmark, t.ex. gata, torg eller park, som kommunen är huvudman för gäller enligt rättspraxis alltid 4,5-metersgränsen, dvs. kommunen eller staten kan inte medge att åtgärder får placeras närmare än 4,5 meter från sådan mark. Motsvarande gäller vid områden som enligt gällande detaljplan utgör friluftsområde tillgängligt för allmänheten. Anledningen till detta är att kommunen som markägare inte kan anses representera alla de som har ett berättigat intresse av att använda ett sådant område. Detsamma gäller om den allmänna platsmarken ägs av annan än kommunen, till exempel vid s.k. enskilt huvudmannaskap (se MÖD 2013:18, Mark- och miljööverdomstolens domar den 20 september 2013 i mål nr P 1972–13 och den 18 september 2020 i mål nr P 12684–19).

Grannemedgivande vid kommunalt huvudmannaskap

Kommunen ansvarar som huvudregel för att ordna och underhålla allmänna platser så att de kan användas för det ändamål som har bestämts i detaljplanen (se 4 kap. 7 § och 6 kap., särskilt 18 och 21 §§, plan- och bygglagen). Med allmän plats avses en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov (1 kap. 4 § plan- och bygglagen).

Till skillnad från bl.a. Länsstyrelsen i Västernorrlands län instämmer regeringen i utredningens bedömning att kommunen som huvudman för en allmän plats bör kunna medge att en åtgärd placeras närmare än 4,5 meter från gränsen till en sådan plats. Vid prövningen av om medgivande kan ges bör kommunen ta ställning till om åtgärdens placering påverkar kommunens möjlighet att uppfylla sitt ansvar som huvudman. Det kan t.ex. handla om åtgärder nära gräns som kan upplevas som en inskränkning av allmänhetens möjlighet att nyttja den allmänna platsen, vilket påverkar kommunens ansvar för att platsen ska kunna användas för dess avsedda ändamål. Detsamma gäller åtgärder som kan påverka kommunens ansvar för t.ex. vatten- och avloppsledningar och fjärrvärmeledningar. Det kan också handla om åtgärder som hindrar kommunen från att svara för underhållet av den allmänna platsen, t.ex. när det gäller renhållning, snöröjning, naturvård och efterhållande av vegetation, bl.a. gräs- och häckklippning. Ett medgivande ska inte innefatta någon prövning av om åtgärden uppfyller kraven för att bevilja lov. Om en kommun ifrågasätter lämpligheten av en åtgärd, t.ex. av trafiksäkerhetsskäl som Malmö kommun lyfter fram, bör kommunen inte lämna ett medgivande utan låta åtgärden prövas i ett bygglov. En kommun är alltså inte tvingad att lämna ett medgivande bara för att åtgärden inte påverkar kommunens möjlighet att uppfylla sitt ansvar som huvudman.

Utredningen har inte övervägt om förslaget kan utvidgas till att även omfatta åtgärder mot gräns mot gator och vägar utanför detaljplanelagt område. Utanför detaljplanelagt område är förhållandena sådana att det inte alltid finns en tydligt utpekad aktör som kan sägas representera alla de som har ett berättigat intresse av att nyttja en väg eller gata såsom kommunen kan anses göra för en väg eller gata som enligt en detaljplan utgör allmän plats. Enligt regeringens bedömning saknas det därmed förutsättningar att överväga ett sådant förslag, jfr Boverkets synpunkt.

• Sida 170
•  Original

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att den väl förankrade och accepterade begräsningen om 4,5 meter bör gälla även för allmän plats. Frågan om vilket kommunalt organ som får lämna ett medgivande får avgöras i enlighet med tillämpliga bestämmelser om delegation i kommunallagen (2017:725).

Grannemedgivande vid enskilt huvudmannaskap

Om det finns särskilda skäl för det, kan det i en detaljplan bestämmas att huvudmannaskapet ska vara enskilt (4 kap. 7 § plan- och bygglagen). Om det i planen har bestämts att huvudmannaskapet ska vara enskilt måste huvudmannen bestämmas genom en anläggningsförrättning av Lantmäteriet (6 kap. 1 § plan- och bygglagen). Om det har skett, är det den huvudmannen, dvs. samfällighetsföreningen eller delägarna i gemensamhetsanläggningen vid delägarförvaltning, som kan lämna ett grannemedgivande. Om enskild huvudman inte har bestämts genom förrättning, finns det inte någon som kan lämna ett grannemedgivande, vilket innebär att den aktuella åtgärden i stället omfattas av krav på lov.

Precis som gäller vid kommunalt huvudmannaskap, får bedömningen av om medgivande ska ges utgå från om åtgärden kan hindra den enskilda huvudmannen från att uppfylla sitt ansvar som huvudman.

Enligt regeringens bedömning rör sig ett medgivande inte om någon sådan betydelsefull rättshandling som innebär att styrelsens behörighet att lämna ett medgivande skulle vara begränsat enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (jfr prop. 1973:160 s. 430).

Grannemedgivande vid järnväg

I avsnitt 4.7.1 föreslår regeringen att det ska krävas lov för åtgärder som vidtas i ett område närmare än 30 meter från järnvägsspårs mitt. Motsvarande gäller i dag för bl.a. komplementbostadshus, om inte järnvägens infrastrukturförvaltare medger en närmare placering (9 kap. 4 a § plan- och bygglagen). Möjligheten till medgivande bör kvarstå.

Infrastrukturförvaltare av järnväg är till exempel Trafikverket, men också ett stort antal kommuner, hamnar och bolag (jfr industrispår, hamnspår m.m.). Infrastrukturförvaltarens möjlighet att lämna medgivande grundar sig på förvaltarens ansvar för spåranläggningen.

Utredningen har övervägt om grannemedgivande även ska kunna lämnas till exempel för åtgärder som avses vidtas nära gräns till vägområde eller motsvarande, av väghållaren eller motsvarande. Utredningen har dock landat i att det inte finns något omfattande behov av att kunna lämna grannemedgivande i dessa situationer. Ett sådant medgivande, som innebär att kravet på lov bortfaller, leder endast till att åtgärden i stället blir tillståndspliktig enligt väglagen (1971:948) (se bl.a. 46 och 47 §§väglagen). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att den ordning som gäller i dag, dvs. en lovplikt och prövning enligt plan- och bygglagen, är mer ändamålsenlig och bör behållas.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 35 § plan- och bygglagen.

• Sida 171
•  Original

4.8. Krav på lov i områden som är av riksintresse för totalförsvaret

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar för

1. nybyggnad och tillbyggnad av komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus, om det är fråga om flygplatser eller övnings- eller skjutfält,

2. fasadändring som innebär att en solenergianläggning sätts upp eller väsentligt ändras i ett område som omfattas av en detaljplan

3. nybyggnad och tillbyggnad av ekonomibyggnad för hästhållning och ändrad användning av ekonomibyggnad till hästhållning, om det är fråga om ett område för flygplatser eller övnings- eller skjutfält, och

4. att sätta upp eller väsentligt ändra en ljusanordning om den avsedda användningen av anordningen kan antas påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av totalförsvarets anläggningar.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte någon lovplikt för åtgärder med komplementbostadshus, inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus eller solenergianläggningar. Utredningen föreslår att kravet på bygglov för ekonomibyggnad till hästhållning ska gälla inom eller i anslutning till samtliga områden som är av riksintresse för att de behövs för totalförsvarets anläggningar. Vidare har utredningens förslag en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Länsstyrelsen i

Västernorrlands län tillstyrker eller har inga synpunkter på att det föreslås en särskild lovplikt inom och i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvaret.

Några remissinstanser anser att fler åtgärder och områden bör omfattas av den föreslagna lovplikten. Enligt Försvarets radioanstalt är de krav på lov som utredningen föreslår är inte tillräckliga för att skydda myndighetens signalspaningsverksamhet för försvarsunderrättelseändamål. Lovplikt krävs för byggnadsverk, solenergianläggningar och alla typer av ekonomibyggnader. De störningar som uppkommer för signalspaning genom byggnadsverk, såsom komplementbostadshus, kan bestå av många olika faktorer, t.ex. det byggnadsmaterial som används. Om anmälningsplikten för komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus tas bort behöver bygglovsplikten omfatta mer än flygplatser eller övnings- eller skjutfält. Tillsynsingripanden i efterhand är inte en acceptabel lösning. Även Försvarsmakten anser att det bör införas en generell bygglovsplikt för solcellsanläggningar, såväl fristående som monterade på byggnader, inom och i anslutning till områden av riksintresse för totalförsvaret. Sådana anläggningar kan orsaka störningar och påtagligt försvåra utnyttjandet av totalförsvarets anläggningar på grund av störning på rundradio, radiosamband, flygradio och signalspaning. Enligt Säkerhetspolisen har utredningen inte i tillräcklig utsträckning analyserat behovet av lovplikt på områden som är skyddsvärda med hänsyn till att det där bedrivs säkerhetskänslig verksamhet enligt säkerhetsskyddslagen

• Sida 172
•  Original

(2018:585). Säkerhetspolisens bedömning är att det i denna del finns ett behov av vidare utredning.

Göteborgs kommun är negativ till förslaget och anför följande. Förslaget innebär en omfattande skärpning av lovplikten utom planlagt område och skärpningen gäller för mycket stora ytor i hela landet. Förslaget innebär en stor begränsning av möjligheten till bygglov som sannolikt minskar äganderättens betydelse i dessa områden.

Enligt Boverket bör det övervägas om lovplikten ska begränsas till totalförsvarets militära del, och inte även omfatta dess civila del. Förslaget om lovplikt för ljusanordningar bör, enligt Boverket, av förenklingsskäl ändras till en generell lovplikt eftersom förslaget innebär allt för svåra bedömningar. Vidare anser Boverket att det är problematiskt att avgränsa lovplikten till att gälla inom eller i anslutning till sådana områden som är av riksintresse för totalförsvarets anläggningar. Utpekandet av riksintresseområdet är endast ett anspråk och uttrycket ”i anslutning till” är svårt att tyda.

Några remissinstanser, bl.a. Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), framhåller vikten av att det är tydligt när ett område är skyddat på grund av riksintresse för totalförsvaret så att gränsdragningsproblematik kan undvikas.

Skälen för regeringens förslag

Totalförsvarets intressen intar en särställning

Bland de allmänna intressen som enligt plan- och bygglagen ska säkerställas, intar totalförsvarets intressen en särställning (se avsnitt 4.1).

Totalförsvar är sådan verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar). Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas. Det militära och civila försvaret är ömsesidigt förstärkande (prop. 2024/25:34 s. 57).

Riksintresset för totalförsvarets militära del riskerar bl.a. att påverkas negativt om störningskänslig bebyggelse uppförs inom ett påverkansområde för buller eller annan risk. Skadan består framför allt i verksamheter vid t.ex. ett övnings- och skjutfält eller en flygplats riskerar att begränsas eller t.o.m. förbjudas vid en kommande tillståndsprövning enligt miljöbalken. Vid en tillståndsprövning av exempelvis ett skjutfält är bl.a. omfattningen av störningskänslig bebyggelse och antalet boende som påverkas av buller runt skjutfältet en betydande faktor i prövningen. Om verksamheten vid skjutfältet begränsas eller förbjuds påverkas Försvarsmaktens möjlighet att utbilda och öva krigsförband påtagligt.

Även områden i anslutning till riksintresseområdena kan beröras av omgivningspåverkan från den verksamhet som utgör riksintresset. Inom sådana s.k. påverkansområden kan ny bostads- eller annan störningskänslig bebyggelse påverkas av, eller i sin tur påverka, totalförsvarets verksamhet inom riksintresseområdet.

Utöver riksintresset för totalförsvarets militära del har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap beslutat att tre områden med fyra anläggningar vars mark- och vattenområden bedöms vara av riksintresse för totalförsvarets civila del inom det tematiska området smittskydd. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har under utredningsarbetet framfört att antalet utpekade områden kan komma att öka framöver.

• Sida 173
•  Original

Ett säkerställande av totalförsvarets intressen bör i första hand ske genom att relevanta åtgärder blir föremål för en prövning innan åtgärden vidtas. En lovplikt för åtgärder i mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret bör därför införas. En lovplikt innebär inte, som

Göteborgs kommun är inne på, att bygglov inte kan ges utan endast att lämpligheten måste prövas genom ett lov. För att ytterligare säkerställa totalförsvarets intressen föreslås det i avsnitt 5.16 och 6.8 ett krav på att byggnadsnämnden ska kommunicera vissa lovärenden med Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, liksom ett krav på att aktuell myndighet lämnar medgivande i dessa fall.

Lovplikt inom och i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvaret

Skydd för totalförsvarets intressen har funnits i det plan- och byggrättsliga regelverket i vart fall sedan 1940-talet. Regleringen av skyddet är i plan- och bygglagen formulerad genom en hänvisning till miljöbalkens hushållningsbestämmelser till skydd för totalförsvarets intressen (2 kap. 2 § plan- och bygglagen). I 3 kap. 9 § miljöbalken anges att mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen. Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Det rör sig om områden som dels ska användas under fredstid, t.ex. övnings- och skjutfält, flygplatser, sjöövningsområden, förläggningar, förråd, tekniska system, anläggningar och områden för beredskapslagring, dels avses komma till användning under krig, exempelvis områden för befästningsanläggningar och krigsflygfält.

Regeringen eller länsstyrelsen får vidare, för ett visst geografiskt område och om det finns särskilda skäl, besluta om länsstyrelsens överprövning av kommunens beslut om bygglov eller förhandsbesked (11 kap. 12 § plan- och bygglagen). Sådana s.k. förordnandeområden har sin bakgrund i behovet av skydd för militära skyddszoner (prop. 1985/86:1 s. 804 f.).

Flera av de nuvarande undantagen från lovplikten gäller inte om åtgärden vidtas inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar. En sådan begränsning gäller för lovbefriade solcellspaneler och solfångare (9 kap. 3 c § 3 plan- och bygglagen). Motsvarande gäller även för lovbefriade komplementbostadshus, vissa tillbyggnader och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus, om åtgärden vidtas inom eller i anslutning till riksintresseområden för flygplatser och övnings- eller skjutfält (9 kap. 4 d § andra stycket plan- och bygglagen). Inom dessa områden krävs det alltså bygglov för dessa åtgärder.

Vidare kan ett utökat krav på marklov i ett område som inte omfattas av en detaljplan införas i områdesbestämmelser till skydd för bl.a. totalförsvarets intressen, rörande åtgärder i närheten av en befintlig eller planerad anläggning för totalförsvaret eller annan anläggning som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde (9 kap. 13 § plan- och bygglagen).

Till skillnad från bl.a. Boverket delar regeringen Bygglovsutrednings bedömning att de utpekade riksintresseområdena enligt 3 kap. 9 § andra

• Sida 174
•  Original

stycket miljöbalken, inklusive dess påverkansområden, är en ändamålsenlig och tydlig avgränsning för en lovplikt.

Utpekandet av dessa områden är reglerat och sker enligt förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, av Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inom sina respektive ansvarsområden. Redovisning av områden som är av riksintresse för totalförsvarets militära del finns i Försvarsmaktens riksintressekatalog och är tillgängliga länsvis via Försvarsmaktens webbplats. Eftersom det finns anläggningar och områden som omfattas av försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen, redovisas riksintressena för totalförsvarets militära del på olika sätt.

Redovisning av öppna områden och anläggningar, exempelvis övnings- och skjutfält och flygplatser, sker med en geografisk utredning på en karta och en värdebeskrivning av det specifika riksintresset. Områden i anslutning till områden och anläggningar av riksintresse för totalförsvarets militära del och som berörs av omgivningspåverkan från den verksamhet som utgör riksintresset, redovisas som ett s.k. påverkansområde. Ett påverkansområde är alltså ett område inom vilket åtgärder som t.ex. ny bostads- eller annan störningskänslig bebyggelse (bl.a. vård- och skollokaler) kan påverkas av, eller som i sin tur kan påverka, totalförsvarets verksamhet inom riksintresseområdet. Hur stora påverkansområden som redovisas runt t.ex. skjutfält eller flygplatser varierar beroende på den verksamhet som bedrivs.

Försvarsmakten har vidare en delvis öppen redovisning där myndigheten, för vissa av anläggningarna, endast anger ett påverkansområde för att säkerställa att åtgärder inte vidtas som kan skada anläggningen eller dess funktion. Dessa områden benämns Övriga påverkansområden. Det specifika riksintresseområdet framgår inte av någon karta och det ges heller inte någon ytterligare information gällande vad riksintresset omfattar. Påverkansområdet omfattas inte av sekretess.

Slutligen finns det områden och anläggningar som inte kan redovisas öppet på en karta. De anläggningar som inte kan redovisas ens genom s.k. Övrigt påverkansområde är inte kända för enskilda eller byggnadsnämnderna. Åtgärder som kan påverka sådana anläggningar kan av förklarliga skäl därför inte omfattas av någon lovplikt. Med en sådan lovplikt skulle dessutom risken för att slutsatser som kan skada totalförsvarets intressen öka. Dessa hemliga områden hanteras i dag genom s.k. förordnandeområden, även kallade tillsynsområden. Ett förordnandeområde är ett visst geografiskt område för vilket regeringen eller länsstyrelsen har beslutat att ett lovbeslut eller förhandsbesked kan överprövas och upphävas om beslutet innebär att ett riksintresse inte tillgodoses (11 kap. 12 § plan- och bygglagen). Regleringen möjliggör för regeringen eller länsstyrelsen att peka ut de områden inom vilka byggnadsnämndens beslut om lov eller förhandsbesked ska ”underställas” länsstyrelsen för prövning av om lovet eller förhandsbeskedet påtagligt försvårar tillkomsten eller utnyttjandet av totalförsvarets anläggningar. Om lovet gör det, kan länsstyrelsen upphäva lovet. Trots att förordnandeområden kan användas just för t.ex. bevakning av bebyggelsefrågor kring militära anläggningar och de geografiskt kan avgränsas med en sådan storlek att slutsatser inte kan dras som kan skada totalförsvarets riksintresse, utnyttjas förordnandeområden inte särskilt frekvent.

• Sida 175
•  Original

Som Boverket påpekar är sektorsmyndigheternas utpekanden av riksintressen endast att betrakta som anspråk på riksintressen och inte rättsligt bindande. Utpekande prövas trots allt rättsligt av länsstyrelsen och regeringen som sista instans, när det bedöms om en sökt åtgärd påtagligt försvårar tillkomsten eller utnyttjandet av totalförsvarets anläggningar (jfr 13 kap.3 och 7 §§plan- och bygglagen). Mot den bakgrunden delar regeringen utredningens bedömning att riksintresseområdena kan användas för att avgränsa lovplikten.

Förutom att riksintresseområden och dess påverkansområden pekas ut och offentliggörs genom Försvarsmaktens riksintressekatalog hör dessa områden även till det planeringsunderlag som kommunen ska redovisa i sin översiktsplan. Genom såväl Försvarsmaktens riksintressekatalog som kommunens översiktsplan är den information som behövs för att bedöma frågan om lovplikt allmänt tillgängligt för envar.

Enligt regeringens bedömning saknas det förutsättningar att inom ramen för det här lagstiftningsarbetet inkludera andra områden, som Säkerhetspolisen efterfrågar, eftersom konsekvenserna av en sådan utökning inte har utretts. Vidare bör lovplikten inte begränsas till totalförsvarets militära del, som Boverket föreslår.

Åtgärder som ska omfattas av lovplikten

Under utredningens arbete har utredningen, med stöd av Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, bildat sig en uppfattning om vilka åtgärder som behöver omfattas av krav på lov för att totalförsvarsintresset ska kunna säkerställas. Den största risken är skada på riksintresset för totalförsvarets militära del, framför allt inom påverkansområden för buller eller annan risk samt inom övriga påverkansområden. Det rör sig vanligtvis om påverkansområden runt bl.a. övnings- och skjutfält samt flygplatser. Med störningskänslig bebyggelse avses bostäder, men även vårdlokaler och utbildningslokaler som t.ex. skolor, förskolor, ridskolor etc. Det kan även handla om byggnader för djurhållning, inte minst för hästar vilka är störningskänsliga och kan vålla inskränkningar i Försvarsmaktens verksamhet, liksom ersättningsanspråk gentemot Försvarsmakten på skadeståndsrättslig grund. Även förhållandevis små åtgärder kan i förekommande fall skada riksintresset. Enligt utredningen står det klart att vissa åtgärder som inte kommer att omfattas av krav på lov kan riskera att skada riksintresset för totalförsvarets militära del.

Skadan på riksintresset för totalförsvarets militära del när det gäller störningskänslig bebyggelse består framför allt i att dess verksamhet vid t.ex. ett övnings- och skjutfält eller en flygplats vid kommande tillståndsprövningar enligt miljöbalken riskerar att begränsas eller t.o.m. förbjudas, vilket påtagligt kan försvåra utnyttjandet av övnings- och skjutfältet eller flygplatsen och därigenom minskade möjligheter för Försvarsmakten att utbilda och öva krigsförband. Vid en tillståndsprövning av exempelvis ett skjutfält är bl.a. omfattningen av störningskänslig bebyggelse och antalet boende som påverkas av buller runt skjutfältet en betydande faktor i prövningen. Framför allt när det gäller områden och anläggningar som omfattas av sekretess, kan även åtgärder som inte avser störningskänslig bebyggelse riskera att skada riksintresset. Mot denna bakgrund har Försvarsmakten

• Sida 176
•  Original

under utredningsarbetet framfört behov av förprövning av ett stort antal åtgärder som annars inte omfattas av krav på lov. Det ligger även i linje med de synpunkter som bl.a. Försvarets radioanstalt och Försvarsmakten framför i egenskap av remissinstanser.

Enligt utredningen skulle en generell lovplikt för alla byggåtgärder inom riksintresseområden innebära en mycket omfattande ändring av rättsläget och skulle inte heller anses vara vare sig enkel, effektiv eller ändamålsenlig. Eftersom de utpekade riksintresseområdena är så omfattande geografiskt, skulle också närmast oöverskådliga konsekvenser kunna följa av en lovplikt för t.ex. alla ekonomibyggnader, friggebodar eller mindre tillbyggnader inom dessa områden. Regeringen delar denna bedömning. Lovplikten bör således omfatta sådana åtgärder (som annars inte omfattas av krav på lov) som är störningskänsliga och där ett tillsynsingripande i efterhand inte är adekvat. För att motverka störningar på de hemliga anläggningar som inte redovisas offentligt ens med s.k. Övrigt påverkansområde, delar regeringen utredningens bedömning att ett adekvat skydd för sådana hemliga anläggningar lämpligen uppnås genom möjligheten att besluta om förordnadeområden. Om det finns behov av en lovprövning av mer områdesspecifika skäl för att pröva inverkan på totalförsvarets intressen föreslår regeringen att kommuner i detaljplan eller områdesbestämmelser ska kunna införa krav på bygglov för vissa åtgärder, se avsnitt 4.4.

Lovplikt för komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus

Till skillnad från utredningen föreslår regeringen att det inte ska införas en generell lovplikt för bostäder, utan att såväl komplementbostadshus som inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus ska vara lovfria (se avsnitt 4.5.2 och 4.5.5). Eftersom komplementbostadshus och ytterligare bostäder i enbostadshus är att se som störningskänslig bebyggelse anser regeringen i likhet med bl.a. Försvarets radioanstalt att sådana åtgärder bör kräva bygglov för att totalförsvarets intressen ska kunna tillvaratas, och för att Försvarsmakten ska undgå skadeståndsanspråk. En motsvarande lovplikt gäller i dag, om det är fråga om ett område för flygplatser och övnings- eller skjutfält (jfr nuvarande 9 kap. 4 d § andra stycket plan- och bygglagen). Till skillnad från Försvarets radioanstalt anser regeringen att det inte finns skäl att utvidga lovplikten till att omfatta andra områden, eftersom det främst är områden för flygplatser och övnings- eller skjutfält som har stor omgivningspåverkan, bl.a. i form av buller (jfr prop. 2013/14:127 s. 25 f. och 46). Förslaget ligger i linje med det som framgår av promemorian Kravet på anmälan för komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus ska tas bort (LI2023/03666).

Lovplikt för vissa solenergianläggningar

Som framgår i avsnitt 4.6.6 anser regeringen att det inte bör införas ett generellt krav på lov för solenergianläggningar. Förslagen i avsnitt 4.5.5 om krav på lov för fasadändringar i ett område som omfattas av en detaljplan innebär att solenergianläggningar kan kräva bygglov under vissa förutsättningar. Vidare innebär förslagen i avsnitt 4.9 att solenergianlägg-

• Sida 177
•  Original

ningar som monteras på eller integreras i ett byggnadsverk kan kräva bygglov på vissa värdefulla byggnadsverk och inom vissa värdefulla områden.

Utredningen föreslår inte att solenergianläggningar inom och i anslutning till områden som är av riksintresse för totalförsvaret ska kräva lov. Liksom bl.a. Försvarsmakten konstaterar utredningen att solenergianläggningar kan påverka totalförsvarets intressen på ett negativt sätt. Enligt utredningen framstår emellertid bygglovsprövningen inte som ändamålsenlig för att förebygga de tekniska problem som kan uppstå vid installationen eller först långt senare. En prövning av sådana tekniska frågor kräver dessutom en annan slags teknisk kompetens än den som finns vid byggnadsnämnderna. Enligt utredningen bör frågan om förprövning av solenergianläggningar bli föremål för en framtida översyn.

Enligt regeringens bedömning bör den lovplikt som gäller i dag för solenergianläggningar som monteras på byggnader inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar tills vidare i huvudsak behålls (jfr 9 kap. 3 c § plan- och bygglagen). Det innebär att det inom ett område som omfattas av detaljplan och som ligger inom eller i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar ska krävas bygglov för en fasadändring som innebär att en solenergianläggning sätts upp eller väsentligt ändras. Det saknas förutsättningar inom ramen för det här lagstiftningsarbetet att, som bl.a. Försvarets radioanstalt föreslår, utöka lovplikten för solenergianläggningar.

Lovplikt för ekonomibyggnader för hästhållning

I avsnitt 4.5.1 föreslås i princip inte någon ändring av det undantag från krav på lov som gäller i dag för ekonomibyggnader i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

Under utredningens arbete har Försvarsmakten haft särskilda synpunkter på ekonomibyggnader för hästhållning. Enligt Försvarsmakten innebär ekonomibyggnader för hästhållning en särskild risk för påverkan på totalförsvarets förutsättningar att bedriva sin verksamhet eftersom hästar påverkas negativt av flygbuller. Om ekonomibyggnader för hästhållning finns i närheten av övningsfält kan det medföra att flygvägar till och från övningsfältet behöver ändras eller begränsas, vilket riskerar att begränsa möjligheten till bl.a. övning med flyg. Om byggnader för häst-hållning kan uppföras utan krav på lov, är det inte möjlighet att i förväg bedöma risken för skada på riksintresset. Dessutom finns det risk för att Försvarsmakten blir skadeståndsskyldigt om hästar blir sjuka, skadade eller dylikt på grund av buller.

Med den definition av ekonomibyggnader som föreslås i avsnitt 4.2 omfattas inte alla byggnader som används för hästhållning av termen ekonomibyggnad, eftersom det förutsätter att byggnaderna kan sägas vara en del av, eller en förutsättning för, jordbruket, skogsbruket, vattenbruket, fisket eller renskötseln. För sådana ekonomibyggnader för hästhållning som har ett sådant samband med näringen och som därmed omfattas av undantaget instämmer regeringen i utredningens och Försvarsmaktens bedömning att det bör införas en lovplikt för nybyggnad och tillbyggnad av en ekonomibyggnad för hästhållning och ändrad användning av en

• Sida 178
•  Original

ekonomibyggnad för hästhållning inom och i anslutning till områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar. Mot bakgrund av att en lovplikt främst behövs för att undvika bullerstörningar för hästar bedömer regeringen dock att lovplikten kan begränsas till att enbart gälla inom eller i anslutning till riksintresseområden för totalförsvaret, om det fråga om ett område för flygplatser eller övnings- eller skjutfält. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att en förprövning är mer ändamålsenligt än ett ingripande i efterhand, som kan medföra avsevärda olägenheter för den enskilde, inte minst genom onödiga kostnader som kan uppstå vid krav på rättelse.

Den närmare innebörden av vad som avses med hästhållning får preciseras i rättstillämpningen, bl.a. utifrån den praxis som har utvecklats i anslutning till miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, men avsikten är att det ska handla om mer omfattande hästhållning och inte t.ex. ett sådant litet enskilt stall på 50 kvadratmeter som kan inrättas i en lovfri komplementbyggnad utanför detaljplanelagt område, se avsnitt 4.5.2.

Lovplikt för ljusanordningar

Som framgår i avsnitt 4.6.6 anser regeringen att den nuvarande lovplikten för att i ett område som omfattas av en detaljplan sätta upp, flytta eller väsentligt ändra en ljusanordning om den avsedda användningen av anordningen kan ha betydande inverkan på omgivningen (nuvarande 6 kap. 3 a § 1 plan- och byggförordningen) inte ska föras över till det nya 9 kap. i plan- och bygglagen. Syftet med de nuvarande lovplikten har emellertid historiskt varit att ta tillvara bl.a. försvarets intressen (prop. 1947:211 s. 129 f.). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att ljusanordningar av detta skäl även fortsatt bör kräva bygglov inom och i anslutning till totalförsvarets riksintresseområden. Eftersom ljusanordningar finns i stor variation, med ett stort antal mindre ljusstarka sådana, uppsatta t.ex. för att underlätta träning och motion, öka tryggheten och skapa upplevelser i den byggda miljön behöver lovplikten utformas och avgränsas så att den tillgodoser försvarsintresset samtidigt som regleringen blir enkel och förutsägbar.

Utredningen föreslår att det ska krävas bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra en ljusanordning om den avsedda användningen av anordningen kan antas påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av totalförsvarets anläggningar. Även om lovplikten förutsätter en i förekommande fall ganska svår bedömning anser utredningen utredningens förslag i viss utsträckning överensstämmer med vad som gäller i dag för ljusanordning. Till skillnad från Boverket anser regeringen inte att lovplikten bör utformas mer generellt. Den som vill att sätta upp eller väsentligt ändra en ljusanordning och vill få hjälp med en bedömning av kravet på lov, kan kontakta byggnadsnämnden eller Försvarsmakten.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 36 § och 11 kap. 12 §plan- och bygglagen.

• Sida 179
•  Original

4.9. Krav på lov för värdefulla byggnadsverk och i värdefulla områden

4.9.1. Lovplikt för åtgärder på värdefulla byggnader och i värdefulla områden

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov vid nybyggnad, tillbyggnad, inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus eller fasadändring om åtgärden

1. avser en byggnad som omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

2. vidtas inom en tomt, en allmän plats eller ett bebyggelseområde som omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, eller

3. avser en byggnad eller vidtas inom en allmän plats eller i ett bebyggelseområde som är särskilt värdefullt, men inte omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår ingen lovplikt för inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus. Utredningen föreslår även ett undantag från kravet på bygglov om åtgärden omfattas av tillstånd enligt kulturmiljölagen. Vidare har utredningens förslag en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till utredningens förslag om en lovplikt för åtgärder på särskilt värdefulla byggnader och inom särskilt värdefulla områden. Enligt Länsstyrelsen i Västernorrlands län är det motiverat med en förprövning för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, eftersom ovarsamma åtgärder snabbt kan göra stor skada på värden som kan vara mycket svåra eller omöjliga att återställa.

Boverket, som ställer sig bakom förslagets principer om att det bör krävas lov för värdefull bebyggelse, anför följande. Förslaget leder till flera oklarheter och även negativa konsekvenser. Förslaget skapar en skarpare uppdelning av byggnaders och områdens kulturvärden och de som betecknas som särskild värdefulla att resterande bebyggelse, där lovplikten blir generellt lägre, kan förstås som värdelös. Det behöver utredas vidare om lovplikten även ska innefatta byggnader och områden som kan kategoriseras som värdefulla.

Länsstyrelsen i Skåne län anför följande. Den differentierade bygglovsplikten kan upplevas betungande för byggherrar inom särskilt värdefulla kulturmiljöer, eftersom de drabbas av bygglovsavgifter, högre kostnader för framtagande av underlag till bygglovsansökningar samt längre handläggningstider. Om skillnaden i lovplikt mellan särskilt värdefulla miljöer och ej utpekade miljöer blir för stor, finns det risk för att det kommer att upplevas både kostsamt och krångligt att äga och förvalta en utpekad kulturmiljö. Det kan i längden få negativa konsekvenser för kulturarvet.

För att långsiktigt trygga landets kulturarv behöver lagstiftningen kompletteras med incitament för att stötta ägare till särskilt värdefulla kulturmiljöer, exempelvis genom ekonomiska bidrag alternativt sänkta bygglovsavgifter. Det finns en otydlighet i förslaget om grunden för bedömningen av det särskilda värdet endast utgörs av ett utpekande i översikts-

• Sida 180
•  Original

plan eller detaljplan, eller om det kan ske på andra sätt. Detta ökar risken för missförstånd eftersom det för en byggherre kan uppfattas som att åtgärderna är lovbefriade om miljön inte är särskilt utpekad.

Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) befarar att det kan bli en stor utmaning särskilt för mindre kommuner att inventera den bebyggelse som bör skyddas, särskilt när det gäller enstaka byggnader som inte ingår i ett värdefullt område. Enligt hovrätten kan dessa byggnader i sådana fall komma att förändras utan någon förprövning av kommunen och därmed riskera att förvanskas. Kulturmiljöfrämjandet har liknande synpunkter och påtalar att särskilda övergångsbestämmelser möjligen skulle kunna bidra till att överbrygga ett tidsmässigt glapp i tillämpningen.

Enligt Gävle kommun bör åtgärden, vid lovprövningen, kunna få strida mot en detaljplan t.ex. om viss mark inte får bebyggas eller att byggrätten är förbrukad. Kommunen anser att viktiga i dessa områden är just att det sker en förprövning och inte att åtgärden följer detaljplanen i alla delar.

Falu kommun anför följande. Förslaget bör kompletteras så att lovplikten även förhåller sig till bestämmelser om varsamhet i planer. De kulturhistoriska värdena hos många byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde säkerställs inte genom skyddsbestämmelser utan genom varsamhetsbestämmelser. Byggnader som inte lever upp till begreppet ”särskilt värdefull” men som ändå har höga kulturhistoriska värden omfattas inte av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § men däremot av varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 § plan- och bygglagen. Om varsamhetskravet inte omfattas av en utökad bygglovsplikt riskerar värdena att gå förlorade i större utsträckning än i dag. Det vore därför önskvärt att höja lovplikten även på varsamhet för att kunna följa upp att varsamhetskravet efterlevs i praktiken.

Huddinge kommun är tveksam till att förslaget leder till en förenkling för den enskilde fastighetsägaren eftersom lovplikten kommer variera stort inom en kommun men även inom mindre områden inom en kommun. Sundbybergs kommun har liknande synpunkter.

Göteborgs och Vadstena kommuner är negativa till förslaget, eftersom det finns en stor risk för att stora kulturhistoriska värden går förlorade för värdefulla byggnadsverk eller områden som omfattas av äldre detaljplaner, som på grund av dess ålder, inte innehåller skyddsbestämmelser. Enligt Haninge kommun behöver förslaget förtydligas i fråga om vad som gäller för motsvarande planbestämmelser som antagits med stöd av äldre lagstiftning. Malmö kommun anser att det olämpligt att knyta lovplikten till byggnader och anläggningar enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen i så stor utsträckning som föreslås, dels eftersom kommunens uppgift innefattar att bevaka även andra värden, dels eftersom ett utpekande i en översiktsplan inte är bindande. Fastighetsägarna anser att förslaget varken är tillräckligt motiverat eller att dess konsekvenser är utredda.

Förslaget att lov inte ska krävas för åtgärder i en miljö som är skyddad enligt 3 eller 4 kap. kulturmiljölagen (1998:950) tillstyrks av Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Järfälla kommun anser att det är ett bra förslag för att undvika dubbelprövning. Kulturmiljöfrämjandet tillstyrker att dubbelprövningen avskaffas, särskilt i fråga om byggnadsminnen. Länsstyrelsen i Skåne län är positiv till att det inte blir en dubbelprövning, men ser en risk för att särskilt värdefulla kulturmiljöer kommer att omfattas av tillsyn i högre grad. Örebro kommun anser att förslaget är ändamålsenligt

• Sida 181
•  Original

för att undvika dubbelprövning av fasadändringar, men avstyrker förslaget i övrigt. Riksantikvarieämbetet m.fl. avstyrker förslaget. Enligt Riksantikvarieämbetet avser prövningen enligt kulturmiljölagen färre aspekter än vad bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen gör. Statens Fastighetsverk har liknande synpunkter och anför följande. Regelverken har olika syften. Varsamhetsaspekten och särskilda kulturhistoriska värden som är lokalt betingade är inte alltid skyddade genom kulturmiljölagstiftningen. Förslaget bör därför föregås av ytterligare utredning innan det genomförs.

Några remissinstanser, bl.a. Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), framhåller vikten av att det är tydligt när ett område är värdefullt på grund av kulturmiljövärden så att gränsdragningsproblematik kan undvikas.

Gotlands kommun anser att tillsyn inte kan ersätta en lovplikt, eftersom det medför risk för att oersättliga värden hotas.

Falu kommun anför följande. Utredningen är väldigt fokuserad på byggnaders exteriörer, framför allt om de vänder sig mot gata eller allmän plats, men många kulturhistoriskt värdefulla byggnader har också värdefulla interiörer. Utredningen berör inte alls hur interiörer ska omfattas av lovplikt vad gäller särskilt värdefulla byggnader.

Skälen för regeringens förslag

Det behövs en tillståndsprövning av åtgärder som påverkar värdefulla byggnadsverk och värdefulla bebyggelseområden

På kulturområdet finns det riksdagsbundna mål inom bl.a. arkitektur och kulturmiljö. Målet för statens arbete med arkitektur, form och design är att dessa ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Målet ska uppnås bl.a. genom att estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas. Det statliga kulturmiljöarbetet ska främja bl.a. ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas, ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser och en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen.

Kulturmiljövärden och estetiska värden hör till de allmänna intressen som ska beaktas i den plan- och byggrättsliga regleringen. Tillsammans med brandsäkerhetskrav kom dessa värden till uttryck redan i den första gemensamma byggregleringen för hela landet. Intresset återfinns också i en mängd bestämmelser i den nuvarande regleringen och manifesteras även genom att byggnadsnämnden har en särskild uppgift i att verka för god byggnadskultur samt en god estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö (12 kap. 2 § 1 plan- och bygglagen) och lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet (12 kap. 2 § 4 plan- och bygglagen). Byggnadsnämnden ska också ha minst en person med arkitektutbildning till sin hjälp och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt (12 kap. 7 § plan- och bygglagen).

• Sida 182
•  Original

Enligt utredningen är den nuvarande lovplikten – som syftar till att skydda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden – oförutsebar och svårtillämpad. Såväl huvudregler om krav på lov som undantag från dessa innehåller ett betydande mått av bedömningsutrymme, t.ex. av om en byggnads yttre utseende avsevärt påverkas (nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 c plan- och bygglagen) eller om en åtgärd väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär (nuvarande 9 kap. 5 § första stycket plan- och bygglagen). Dessutom finns flera undantag från undantagen, bl.a. för åtgärder som vidtas på en byggnad eller inom ett bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen (exempelvis nuvarande 9 kap. 4 d § första stycket 2). Lovpliktens omfattning avgörs i varje enskilt fall, i sista hand i domstol, och bedömningen kan vara svår att göra om kommunen inte i förväg har pekat ut vilka byggnader respektive bebyggelseområden som är särskilt värdefulla enligt 8 kap. 13 §. Om den enskilde byggherren gör en felaktig bedömning i frågan om krav på lov för en viss åtgärd inom ett skyddsvärt område kan detta få långtgående konsekvenser både för den enskilde, t.ex. genom rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift, och för det allmänna, t.ex. genom att kulturmiljövärden kan komma att förvanskas eller ytterst gå förlorade.

För att säkerställa att åtgärder med byggnader och åtgärder inom bebyggelseområden med särskilda kulturvärden inte resulterar i att sådana värden går förlorade, är det enligt regeringen viktigt att åtgärderna tillståndsprövas innan de vidtas. En förprövning genom lov säkerställer de allmänna intressena och möjliggör en dialog mellan byggnadsnämnden och byggherren. En lovreglering som syftar till att skydda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden behöver vara förutsebar och lätt att tillämpa. Samtidigt behöver den med hänsyn till de enskilda intressena vara ändamålsenligt avgränsad. Det är dock viktigt att poängtera att konsekvenser för kulturmiljön även kan påverka andras enskilda intressen, t.ex. genom en ovarsam ändring i bebyggelsen eller en förvanskning av en byggnad.

Lovplikten bör kopplas dels till skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser, dels till vissa byggnadsverk och områden som inte omfattas av skyddsbestämmelser men som är särskilt värdefulla.

Lovplikt för åtgärder på byggnader eller i område som omfattas av skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser

I plan- och bygglagen finns det bestämmelser om krav på varsamhet, som innebär att ett bebyggelseområdes särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden ska skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas (2 kap. 6 § tredje stycket plan- och bygglagen). Även ändringar eller flytt av enstaka byggnader eller lovpliktiga anläggningar omfattas av varsamhetskrav (8 kap. 17 § plan- och bygglagen). Vidare finns det bestämmelser om förvanskningsförbud som innebär att en byggnad, en lovpliktig anläggning, en tomt med skyddsbestämmelser, allmänna platser och bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte får förvanskas (8 kap. 13 § plan- och bygglagen).

• Sida 183
•  Original

I en detaljplan kan kommunen bestämma de preciserade krav som behövs för att uppfylla kraven på varsamhet (4 kap. 16 § 2 plan- och bygglagen). En kommun får även bestämma om skydd för särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser (4 kap. 16 § 3 plan- och bygglagen). Även med områdesbestämmelser kan kommunen under vissa förutsättningar reglera skydd för särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden samt för sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt (nuvarande 4 kap. 42 § andra stycket plan- och bygglagen).

Om en kommun i en detaljplan eller områdesbestämmelser exempelvis har fört in bestämmelser till skydd för särskilt värdefulla kulturvärden är det enligt regeringens uppfattning mycket viktigt att skyddet får genomslag. Det säkerställs lämpligen genom att åtgärder på byggnader eller inom områden som omfattas av skyddsbestämmelser, som har meddelats med stöd av 4 kap. 16 § 3 och 4 kap. 42 § andra stycket plan- och bygglagen, prövas genom bygglov. Lovplikten kan på så sätt omfatta nybyggnad, tillbyggnad, inredning av ytterligare en bostad eller fasadändring på särskilt värdefulla byggnader, eller om motsvarande åtgärder vidtas inom en tomt, en allmän plats eller ett bebyggelseområde som är särskilt värdefullt, om de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Till skillnad från Falu kommun anser regeringen att en lovplikt inte bör kopplas till planbestämmelser om preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet (jfr 4 kap. 16 § 2 plan- och bygglagen).

Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, ser en risk för att kulturmiljövärden som inte är skyddade genom bestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser går förlorade för att byggherrar kan misstolka det som att några särskilt skyddsvärda värden inte finns.

Bestämmelserna i plan- och bygglagen om förvanskningsförbud och krav på varsamhet gäller i varje enskilt ärende, oavsett om en åtgärd är bygglovspliktig eller inte (prop. 2009/10:170 s. 259 f. och prop. 2013/14:127 s. 48 f.). Särskilt värdefulla byggnader eller bebyggelseområden behöver inte vara utpekade i förväg för att kraven ska gälla. I plan- och bygglagen finns det inte något uttryckligt krav på att kommunen beslutar om kulturmiljöområden och deras utbredning, t.ex. i detaljplan eller på annat sätt. I syfte att underlätta förståelsen för och tillämpningen av förvanskningsförbudet och varsamhetskraven i de enskilda fallen, bör dock kommunerna ta ställning till bevarandefrågorna i förväg genom detaljplaner och områdesbestämmelser så att den enskildes rätt beaktas och den enskilde ges en möjlighet att överklaga. Om kommunen inför skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla byggnader och bebyggelseområden i detaljplan eller områdesbestämmelser minskar risken för att den enskilde byggherren gör en felaktig bedömning i frågan om det krävs lov eller inte, vilket minskar risken att det riktas rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift mot denne. För det allmännas del bidrar skyddsbestämmelser till att risken för att kulturmiljövärden går förlorade minskar. I sammanhanget bör även nämnas att regeringen även föreslår lovplikt för åtgärder på byggnadsverk och inom bebyggelseområden som är särskilt värdefulla men som inte omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

• Sida 184
•  Original

Eftersom lovplikten utlöses redan av att byggnaden eller området i fråga omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser kommer varken den enskilde eller byggnadsnämnden, vad gäller frågan om det krävs lov eller inte, behöva göra någon bedömning av om själva åtgärden omfattas av skyddsbestämmelsen eller inte. Det blir i stället en fråga att ta ställning till i lovprövningen. Regeringen bedömer därför att lovplikten som sådan torde bli förhållandevis enkel att avgöra.

Om en kommun har reglerat byggnadsverk och områden på särskilt sätt genom detaljplan eller områdesbestämmelser ingår det i kommunens upplysningsansvar att göra fastighetsägare uppmärksamma på den lovplikt som följer av planen, om fastighetsägaren begär sådan information (12 kap.2 och 3 §§plan- och bygglagen).

Lovplikt för åtgärder på byggnader eller i område som inte omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser

I Sverige finns det ett stort antal byggnader och bebyggelseområden som inte omfattas av skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser, och som därmed inte kommer omfattas av den lovplikt som föreslås ovan.

Utredningen konstaterar att det i Sverige finns över 100 000 detaljplaner. En översyn av alla dessa planer för att bedöma om skyddsbestämmelser bör införas är enligt utredningen varken praktiskt genomförbart med hänsyn till tillgängliga resurser eller samhällsekonomiskt försvarbart. Det är således inte realistiskt att förvänta sig att kommunerna inom överskådlig tid kommer att lyckas säkerställa dessa allmänna intressen genom bestämmelser i detaljplan och områdesbestämmelser. Till detta kommer att vissa skyddsbestämmelser – sådana som innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten – utlöser en ersättningsskyldighet för kommunen (14 kap. 10 § plan- och bygglagen), vilket i sig också kan avhålla kommuner från att införa sådana bestämmelser i rättsverkande planer.

Åtgärder på byggnader och i områden som inte omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser kan påverka kulturhistoriska och gestaltningsmässiga värden i lika stor utsträckning som sådana åtgärder som omfattas av sådana bestämmelser. Det bör därför införas en lovplikt som träffar dessa åtgärder, dvs. åtgärder som inte (ännu) omfattas av bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser. En sådan lovplikt behöver emellertid vara både transparent och förutsebar för den enskilde, liksom enkel och effektiv att tillämpa.

Redan i dag är ett antal undantag från krav på lov begränsade på så sätt att lovplikt ändå gäller för byggnader eller inom bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen, dvs. sådana byggnader och bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt och som inte får förvanskas (se t.ex. 9 kap.3 b, 4 d och 5 a §§plan- och bygglagen). Förvanskningsförbudet i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen innefattar inte bara byggnader och bebyggelseområden utan även 1) anläggningar som är bygglovspliktiga enligt nuvarande 6 kap. plan- och byggförordningen, 2) tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser och 3) allmänna platser.

• Sida 185
•  Original

Tillämpningsområdet för 8 kap. 13 § plan- och bygglagen innefattar t.ex. bebyggelse som är representativ för tidigare samhälleliga eller estetiska ideal eller att den åskådliggör tidigare sociala villkor för en viss samhällsgrupp. Det kan också handla om att bebyggelsen eller byggnaden har haft betydelse för den historiska, arkitektur- och kulturhistoriska eller tekniska utvecklingen. Tillämpningen av 8 kap. 13 § plan- och bygglagen ska vidare utgå från det synsätt som numera finns på vad som är av värde att bevara. I dag anses detta gälla inte bara enskilda byggnader av monumental karaktär eller stort historiskt värde utan också byggnader som representerar olika tidsepoker eller något typiskt från skilda sociala miljöer eller som värderas högt av en lokal opinion. Lokala överväganden bör tillmätas den största betydelsen (prop. 1985/86:1 s. 509 f.).

Bebyggelse som ännu inte uppfattas som skyddsvärd kan representera värden som är av sådant allmänintresse att den omfattas av tillämpningsområdet för 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Det ska då vara fråga om värden som är så höga att det verkligen är fråga om ett allmänt intresse.

Enligt utredningen inrymmer tillämpningsområdet för 8 kap. 13 § plan- och bygglagen en mycket stor del av de åtgärder som kan påverka kulturvärden som allmänt intresse, och bedömer mot den bakgrunden att 8 kap. 13 § plan- och bygglagen alltjämt utgör en ändamålsenlig avgränsning för lovpliktens omfattning. Flera remissinstanser, bl.a. Falu, Göteborg och

Vadstena kommuner, anser att lovplikten med en sådan avgränsning inte blir tillräckligt omfattande i förhållande till kulturvärden och ser en risk för att kulturvärden går förlorade. Regeringen instämmer dock i utredningens bedömning att lovplikten inte bör kopplas även till exempelvis anpassningskravet eller varsamhetskravet (2 kap. 6 § första stycket 1 och tredje stycket plan- och bygglagen), bl.a. eftersom i vart fall anpassningskravets tillämpningsområde i princip träffar all bebyggelse och byggnadsverk, vilket skulle motverka en enkel, effektiv och ändamålsenlig lovplikt.

En annan sak är att dessa krav på bl.a. varsamhet och anpassning som huvudregel gäller även om åtgärden inte omfattas av krav på lov. Det innebär att kraven kan bli tillämpliga inom ramen för ett tillsynsärende hos byggnadsnämnden. Det finns vidare enligt regeringen skäl att tro att den enskilde fastighetsägaren utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt.

För att lovplikt ska inträda är det tillräckligt att åtgärden ska vidtas på en sådan byggnad eller i ett sådant område som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Något krav på att åtgärden därutöver ska förvanska byggnaden eller området uppställs således inte (jfr prop. 2013/14:127 s. 24 f. och Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 maj 2017 i mål nr P 1588–17). För att underlätta bedömningen av om en åtgärd är lovpliktig föreslås det i avsnitt 4.9.3 att kommunerna i sin översiktsplan ska peka ut byggnadsverk, allmänna platser och bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, liksom kommunens syn på vilka hänsyn som krävs för att tillvarata byggnadsverkens, platsernas och områdenas värden.

Åtgärder som ska omfattas av lovplikten

Lovplikten bör i första hand omfatta sådana ny- och tillbyggnader som inte omfattas av krav på lov enligt de föreslagna huvudreglerna.

• Sida 186
•  Original

I avsnitt 4.5.5 föreslås en generell lovplikt för fasadändring på en byggnad i ett område som omfattas av en detaljplan som inte är ett en- eller tvåbostadshus eller en komplementbyggnad, om ändringen sker på en fasad som vetter mot en allmän plats. Lovplikten för fasadändring grundar sig på att byggnaders utvändiga material och kulörer ofta har stor betydelse för deras karaktärsdrag och därmed generellt sett är viktiga från ett arkitektoniskt perspektiv och för byggnaders kulturhistoriska värden. Om åtgärden ska utföras på en värdefull byggnad eller i ett värdefullt område, bör dock alla fasadändringar omfattas av krav på bygglov.

Utredningen föreslår inte någon lovplikt för inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus, eftersom utredningen föreslår att sådana åtgärder alltid ska kräva lov som huvudregel. Som en följd av regeringens förslag att inte införa en sådan generell lovplikt (se avsnitt 4.5.5), anser regeringen att det nuvarande kravet på bygglov i 9 kap. 4 d § första stycket 2 plan- och bygglagen bör behållas för att undvika negativa konsekvenser för bl.a. kulturhistoriskt värdefulla miljöer (jfr prop. 2013/14:127 s. 45 f.). Vidare innebär en lovplikt att inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus regleras lika som bl.a. komplementbostadshus.

En lovplikt ger det allmänna en möjlighet till förprövning och därmed till dialog med byggherren. Lovkravet innebär att det allmänna får en möjlighet att innan ändringen genomförs bevaka hur den påverkar såväl enskilda som allmänna intressen, vilka ofta inkluderar frågor om arkitektur och kulturmiljövärden.

Inget undantag för åtgärder som omfattas av kulturmiljölagen

Kulturmiljölagen (1988:950) syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. I 3 kap. regleras byggnadsminnen, dvs. en byggnad – i förekommande fall även en park, trädgård eller annan anläggning – som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. När en byggnad förklaras för byggnadsminne ska länsstyrelsen genom skyddsbestämmelser ange på vilket sätt byggnaden ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras. Statliga byggnadsminnen regleras på ett motsvarande sätt i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen. I 4 kap. kulturmiljölagen regleras vidare de s.k. kyrkliga kulturminnena. Kyrkobyggnader och kyrkotomter ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.

Enligt utredningens bedömning är regleringen i kulturmiljölagen om byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen sådan att en förprövning även enligt plan- och bygglagen inte är befogad för att säkerställa kulturmiljöintresset. Sådana åtgärder som omfattas av tillstånd enligt 3 eller 4 kap. kulturmiljölagen, eller enligt förordningen om statliga byggnadsminnen, bör enligt utredning därför inte kräva lov även om byggnadsverket eller området är särskilt värdefullt enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen.

Flera remissinstanser, bl.a. Riksantikvarieämbetet, delar inte utredningens bedömning att prövningen enligt kulturmiljölagen motsvarar prövningen i ett bygglov. För att inte riskera att oåterkalleliga skador på kulturmiljövärden uppstår bedömer regeringen att utredningens förslag inte bör genomföras.

• Sida 187
•  Original

Det ska inte krävas lov för underhåll av byggnadsverk

Underhåll av ett värdefullt byggnadsverk utlöser ingen lovplikt. Yttre underhållsåtgärder på byggnad omfattas dock i många fall av lovplikt så som fasadändring. För byggnadsminnen är dessutom många underhållsåtgärder, såväl yttre som inre, tillståndspliktiga enligt kulturmiljölagens bestämmelser. Mot den bakgrunden instämmer regeringen, till skillnad från Falu kommun, i utredningens bedömning att det inte bör införas en lovplikt för underhållsåtgärder av byggnadsverk som har särskilda bevarandevärden.

Åtgärder som inte omfattas av krav på lov omfattas av tillsyn

Förslagen innebär sammantaget att vissa åtgärder som kan komma att påverka kulturvärden inte kommer att omfattas av en lovplikt och således inte kommer att bli föremål för en förprövning. Det kan, som exempelvis

Region Gotland befarar, innebära en ökad risk för att kulturvärden går förlorade. Som utredningen påpekar kan åtgärderna emellertid hanteras genom tillsyn (se t.ex. 2 kap. 6 § första stycket 1 och tredje stycket samt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen). De flesta åtgärderna torde inte vara omöjliga att återställa, varför de negativa konsekvenserna för kulturmiljön inte ska överdrivas. En minskning av lovplikten bör även balanseras upp med fler förebyggande åtgärder. Exempelvis kan byggnadsnämnden på olika sätt bjuda in till dialog med byggherrar och allmänheten om utformning och ändring av byggnader samt om vilka krav som plan- och bygglagen och i vissa fall detaljplaner ställer i dessa sammanhang. Som framhållits finns det vidare skäl att den enskilde fastighetsägaren tar del av sådant informationsmaterial och utvecklar sin egendom på ett varsamt och ansvarsfullt sätt.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 37 § plan- och bygglagen.

4.9.2. Lovplikt för åtgärder på värdefulla anläggningar och i värdefulla områden

Regeringens förslag: Det ska krävas bygglov för att utomhus flytta eller väsentligt ändra en annan anläggning än en byggnad om anläggningen omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Även om en anläggning inte omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser, ska det krävas lov om anläggningen omfattas av förvanskningsförbud eller finns inom ett område som inte får förvanskas och åtgärden påverkar byggnadsverkets yttre karaktärsdrag eller områdets karaktär eller, och anläggningen är

1. en mur, eller ett plank eller en altan,

2. en idrottsanläggning,

3. en parkeringsplats,

4. ett upplag, en materialgård eller en fast förvaringsanläggning,

5. en mast, ett torn, en skorsten eller ett vindkraftverk, eller

6. en skylt eller en ljusanordning.

• Sida 188
•  Original

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår krav på lov för pooler. Utredningen föreslår även ett undantag från kravet på bygglov om åtgärden omfattas av tillstånd enligt kulturmiljölagen. Vidare har utredningens förslag en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt, utöver det som framförs på förslaget i avsnitt 4.9.1.

Skälen för regeringens förslag

Lovplikt för anläggningar som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser

Av samma skäl som det bör krävas bygglov för åtgärder med en byggnad som omfattas av bestämmelser om skydd för särskilda värden i en detaljplan enligt 4 kap. 16 § 3 eller i områdesbestämmelser enligt 4 kap. 42 § andra stycket plan- och bygglagen (se avsnitt 4.9.1), bör det införas en lovplikt för flyttning eller väsentlig ändring av annan anläggning än byggnad, om anläggningen omfattas av sådana skyddsbestämmelser.

En ändring av en anläggnings yttre utformning (jfr fasadändring) kan omfattas av lovplikten om det är fråga om en sådan omfattande ändring att det är fråga om en väsentlig ändring.

Lovplikten bör innefatta alla typer av anläggningar, inklusive skyltar och ljusanordningar, under förutsättning att de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Lovplikt för anläggningar och i områden som inte omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser

Av samma skäl som det bör krävas bygglov för en byggnad som inte omfattas av skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser men som är särskilt värdefull enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen (se avsnitt 4.9.1), bör det införas en lovplikt för anläggningar som är särskilt värdefulla enligt 8 kap. 13 §. En sådan lovplikt bör begränsas till anläggningar som genom en storleksbegränsning i huvudregeln om krav på lov undantas från lovplikten, dvs. mindre murar, plank, altaner, idrottsanläggningar, parkeringsplatser, upplag, materialgårdar, fasta förvaringsanläggningar, master, torn, skorstenar och vindkraftverk (jfr avsnitt 4.6), eller anläggningar som omfattas av undantag från krav på lov. Det innebär att lovplikten t.ex. omfattar idrottsanläggningar som upptar en markyta som är mindre än 1 500 kvadratmeter, upplag som är mindre än 15,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan och parkeringsplatser som är mindre än 50,0 kvadratmeter i ett område som omfattas av en detaljplan. Vidare bör lovplikten omfatta skyltar och ljusanordningar.

Åtgärder med mindre murar, plank, altaner, idrottsanläggningar, parkeringsplatser, upplag, materialgårdar, fasta förvaringsanläggningar, master, torn, skorstenar och vindkraftverk samt skyltar och ljusanordningar bör vidare kräva bygglov inom särskilt värdefulla allmänna platser och bebyggelseområden. Lovplikten bör begränsas till situationer då åtgärden påverkar områdets karaktär eller byggnadsverkets yttre karaktärsdrag. Lovplikten förutsätter alltså en bedömning i det enskilda fallet och i förhållande till byggnadsverket respektive området och inte utifrån anläggningen i sig.

• Sida 189
•  Original

Avgränsningen innebär att t.ex. många murar, plank, altaner och parkeringsplatser inte kommer att omfattas av något krav på lov.

I avsnitt 4.9.3 föreslås det att kommunerna ska peka ut värdefulla byggnadsverk och områden i översiktsplanen. Översiktsplanen kommer på så sätt underlätta bedömningen av lovplikten.

Av samma skäl som anges i avsnitt 4.9.1 anser regeringen att utredningens förslag om undantag från krav på lov för åtgärder som omfattas av tillstånd enligt kulturmiljölagen eller tillhörande föreskrifter inte ska genomföras.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 38 § plan- och bygglagen.

4.9.3. Utpekande av värdefulla byggnadsverk och områden i översiktsplan

Regeringens förslag: Av kommunens översiktsplan ska byggnadsverk, allmänna platser och bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt framgå. Där ska också kommunens syn på vilka hänsyn som krävs för att tillvarata byggnadsverkens, platsernas och områdenas värden framgå.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Blekinge län anser att förslaget innebär en positiv förändring för den svenska kulturmiljövården. Länsstyrelsens granskning av kommunernas översiktsplaner kommer att öka i betydelse vad gäller kulturmiljön så att utpekandena av särskilt värdefulla områden blir adekvata. Om förslaget genomförs anser Lantmäteriet att innehållet i kommunernas översiktsplaner ska tillgängliggöras digitalt.

Sametinget är positivt till förslaget, men anser att det bör införas en skyldighet för kommunerna inom Sápmi att samverka med den lokala samiska befolkningen, sameförening och samebyar som har kunskap om sin egen kultur. Enligt Sjöfartsverket bör ett utpekande göras i samråd med den statliga myndigheten som äger fastigheten.

Statens Fastighetsverk och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) är positiva förslaget, men ser en risk för att kvaliteten i bedömningar och beskrivningar kan skifta väsentligt mellan olika kommuner, bl.a. beroende av resurser och kunskap, och att översiktsplanen blir så detaljrik att dess strategiska roll kan komma att gå förlorad. Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) menar att det i praktiken även fortsättningsvis kommer krävas utredning av det aktuella områdets kulturhistoriska värde i enskilda ärenden eller mål.

Även Riksantikvarieämbetet är positivt till förslaget och menar att det kan stärka kulturmiljöns position inom kommunernas arbete med planering och lov. Samtidigt ifrågasätter Riksantikvarieämbetet om förslaget är genomförbart, eftersom det finns stora brister inom kommunerna både när det gäller antikvarisk kunskap och resurser att hantera kulturmiljöfrågor. En analys av kommunernas förutsättningar att peka ut och aktualisera dessa utpekanden samt en bedömning av konsekvenserna av bristfälliga och inkonsekventa utpekanden saknas. Statens centrum för arkitektur och

• Sida 190
•  Original

design har liknande synpunkter. Riksantikvarieämbetet ser även en risk för att skyddsbestämmelserna i detaljplaner kommer få en svagare ställning och på sikt minska i antal och ersättas av juridiskt osäkra utpekanden i översiktsplaner. Byggföretagen framför liknande synpunkter.

Enligt Sveriges Stadsarkitektförening är det knappast förenligt med byggnadsnämndernas uppdrag att värna god helhetsverkan, stads- och landskapsbild att så starkt knyta lovplikten till sådana byggnader och anläggningar som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. De värden i den bebyggda miljön som byggnadsnämnderna bevakar och som är av allmänt intresse inskränker sig inte enbart till sådana särskilt värdefulla byggnader och bebyggelseområden som avses med den paragrafen.

Många länsstyrelser är positiva till förslaget, men har synpunkter. Länsstyrelsen i Jönköpings län saknar resonemang angående frågan om hur kravet på redovisning av områden med kulturhistoriskt värdefulla områden i översiktsplanen ska följas upp och granskas av kommuner och länsstyrelser i översiktsplaneprocessen. Länsstyrelsen i Skåne län bedömer att i stort sett ingen av länets 33 kommuner har kulturmiljöunderlag med den aktualitet och detaljeringsnivå som krävs för att kunna säkerställa utpekanden av särskilt värdefulla miljöer, byggnader, platser och anläggningar i översiktsplan på det sätt som föreslås. Få kommuner har inventerat byggnader i landsbygder. Det finns också städer som helt eller delvis saknar kulturmiljöunderlag eller där inventeringar inte har utförts på 40– 80 år.

Flera kommuner, bl.a. Gävle och Stockholms kommuner, har farhågor om att förslaget innebär en mycket stor arbetsinsats och att det saknas ekonomiska förutsättningar att genomföra förslaget – det är väldigt få kommuner som har kommuntäckande byggnadsinventeringar. Vadstena kommun föreslår, för att förslaget ska vara resursmässigt genomförbart för en liten kommun med stor andel värdefull kulturmiljö, att ett utpekande i översiktsplanen endast bör avse värdefulla områden. Flera kommuner, bl.a. Nacka kommun, påpekar att en redovisning av intresset för särskilt värdefulla byggnader skulle bli avsevärt mer detaljerad än redovisningarna av andra allmänna intressen i översiktsplanen och anser att det är bättre att endast redovisa områden i översiktsplanen och hänvisa till andra planeringsunderlag där just värdefulla byggnader beskrivs mer detaljerat.

Svenska byggnadsvårdsföreningen är positiv till att införa en skyldighet för kommunerna att peka ut värdefulla byggnadsverk och områden i översiktsplan, men anser att ett sådant utpekande inte är en tillförlitlig grund för bygglovsplikten. Föreningen ser en risk för att förslaget innebär att en betydande andel av det kulturhistoriskt värdefulla byggnadsbeståndet kommer att hamna utanför all myndighetsprövning med ökade risker att förvanskas och raseras – i vilken omfattning kulturvärden kommer uppmärksammas i översiktsplanen liksom kommuners benägenheter att införa skyddsbestämmelser i detaljplan kommer bli helt avhängig den kommunalpolitiska viljan, resurser, ekonomi etc. och kommer därför variera mycket mellan kommunerna.

Gotlands kommun anser att förslaget inte bör genomföras och anför följande. Det ifrågasätts om förslaget är rättssäkert, och om parterna kommer kunna ifrågasätta eller hävda utpekanden i översiktsplaner. Förslaget ställer stora krav på kommunerna och är resurskrävande. Det finns en risk för att förslaget innebär att kommunerna tvingas till en ständigt pågående

• Sida 191
•  Original

uppdatering av vilka områden som ska anses vara särskilt värdefulla. Den föreslagna uppdelningen i värdefulla områden och inte värdefulla områden bygger på den förenklade föreställningen att bebyggelsen kan delas in i bebyggelse som har kulturvärden och bebyggelse som inte har det, vilket inte är en uppdelning som existerar i det verkliga byggnadsbeståndet. Det är inte heller så att det endast är kulturvärdena som är bärare av de egenskaper som gör att en ovarsam fasadändring av en byggnad påverkar byggnadens karaktärsdrag negativt och har en negativ inverkan på stadsbilden.

Även Boverket ifrågasätter om förslaget leder till ökad rättssäkerhet. Boverket anför följande. Det bör övervägas om redovisningen bör ske i ett annat, rättsligt bindande, dokument. Det finns ett behov av att i förväg kunna avgöra om byggnader och bebyggelseområden är särskilt värdefulla redan med nuvarande regler och med föreslagen lovplikt ökar detta behov. Förslaget innebär förvisso ett krav på redovisning, men bibehåller samtidigt den nuvarande rättsosäkerheten för den enskilde med risk för allvarliga påföljder vid bedömningar som i senare skeden visar sig vara felaktiga. Det inventerings- och värderingsarbete som förslaget i praktiken innebär för många kommuner kommer att bli resurskrävande. Det behöver klargöras hur en redovisning kan påverka ett beslut om planeringsstrategi enligt 3 kap. 23 § plan- och bygglagen.

Enligt Sveriges Kommuner och Regioner är den skattefinansierade översiktsplaneringen tids- och kostnadskrävande för kommunerna. Att ta fram nya underlag för olika frågor kan ta betydande resurser i anspråk, vilket kan vara kännbart inte minst för små kommuner. I dag arbetar kommunerna med sin översiktliga planering i den takt som är rimlig med avseende på kommunens behov, resurser och budget. Sveriges Kommuner och Regioner uppmärksammar på vikten av att olika krav på den översiktliga planeringen koordineras, med rimliga övergångsbestämmelser och ekonomiska stöd.

Skälen för regeringens förslag

Kommuner ska peka ut värdefulla byggnader och områden i översiktsplanen

Enligt utredningen har flera kommuner i översiktsplan, detaljplan, planbeskrivningar, gestaltningsprogram, arkitekturstrategier, kulturmiljöinventeringar, byggnadsklassificeringar eller på annat sätt gett uttryck för vilka byggnader respektive bebyggelsemiljöer som är skyddsvärda i kommunen. Samtidigt konstaterar utredningen att ett antal kommuner saknar dokumenterade ställningstaganden avseende avgränsning av värdefulla miljöer.

En enkel, effektiv och ändamålsenlig lovplikt som ska syfta till att skydda särskilt skyddsvärda värden kräver att byggnadsverk och områden på något sätt pekas ut i förväg. I områden där byggtakten ökar finns det dessutom ett särskilt stort behov av att kulturvärden är utpekade och att värdena finns beskrivna. Ett utpekande krävs också av rättssäkerhetsskäl, för att enskilda ska få en bild av om deras fastighet ingår i ett område med högt bevarandevärde och för en förutsebar och transparent lovplikt.

Enligt regeringen bör därför den möjlighet att peka ut värdefulla byggnadsverk och områden i översiktsplanen som kommunerna har i dag göras tvingande (se t.ex. 3 kap. 3 § andra stycket och 4 §plan- och bygglagen).

• Sida 192
•  Original

Ett sådant utpekande kan ske i kommunens översiktsplan, men naturligtvis även genom en ändring av översiktsplanen i form av ett tematiskt tillägg till denna (3 kap. 27 § plan- och bygglagen).

Flera remissinstanser, bl.a. Nacka kommun, ifrågasätter att utpekandet ska göras i översiktsplanen. Enligt regeringens bedömning är översiktsplanen en lämplig plats att redovisa kulturhistoriska värden eftersom den är ett väl etablerat institut i plan- och byggsammanhang som kommunerna dessutom ska uppdatera löpande. Översiktsplanens syfte är att ge vägledning för beslut i det enskilda fallet om både hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras (3 kap. 2 § plan- och bygglagen). Ett utpekande påverkar inte behovet av eller tolkningen av bindande skyddsbestämmelser i detaljplan, jfr Riksantikvarieämbetets och Byggföretagens synpunkter. Att förslaget kan leda till en ökad detaljeringsgrad innebär inte heller något principiellt problem. För att en lovplikt ska bli adekvat är det viktigt att kommunen redovisar sin syn på vilka hänsyn som krävs när värden pekas ut. Som

Statens centrum för arkitektur och design och Ronneby kommun påpekar, möjliggör ett tillägg till översiktsplanen att kommunerna på ett mer utvecklat sätt kan redovisa de särskilda värden som ska beaktas vid bygglovsprövning eller vid en bedömning om en ansökan om bygglov är aktuellt. Ett sådant tillägg skulle även kunna ha en framåtsyftande roll genom att beskriva kommunens ambitioner kring den tillkommande lokala arkitekturens anpassning och utveckling i såväl bebyggda miljöer som i landsbygder.

Ett antal kommuner har redan i dag t.ex. bebyggelseinventeringar, bevarandeprogram, kulturmiljöstrategier och andra liknande dokument, vilka har ett betydande värde som underlag när det gäller kulturmiljöfrågor. Många kommuner saknar dock aktuella kunskapsunderlag för kulturmiljö. Med en skyldighet för kommunerna att redovisa innebörden av denna typ av underlag på ett samlat sätt genom översiktsplanen, ökar förutsättningarna både för en enhetlig och samlad bild av kulturmiljövärdena i kommunen som helhet och för enskilda att kunna hitta och ta del av underlagen, t.ex. för att kunna bedöma om en åtgärd omfattas av lovplikt eller inte. En sådan skyldighet för kommunerna torde också bidra till att kulturmiljöfrågor uppmärksammas i större utsträckning och därigenom resurssätts på ett mer adekvat sätt (se vidare om förslagets konsekvenser för kommuner i avsnitt 12.1).

Förslaget innebär inte att lovplikten i sig regleras i översiktsplanen. Det som blir avgörande är i stället att åtgärden i fråga ska utföras på ett sådant byggnadsverk eller inom sådant område som är särskilt värdefullt. Eftersom översiktsplanen inte är bindande (3 kap. 2 § tredje stycket plan- och bygglagen) kan ett utpekande liksom grunderna för utpekandet angripas i ett enskilt fall. Det skulle t.ex. kunna ske i ett ärende om ett lovföreläggande (11 kap. 17 § plan- och bygglagen), där den enskilde för talan mot kommunen om att åtgärden i fråga inte är lovpliktig eftersom fråga inte är om ett värdefullt bebyggelseområde i enlighet med det som anges i översiktsplanen. Det kan också handla t.ex. om att enskild med samma argumentation för talan mot ett beslut om byggsanktionsavgift. Även det omvända gäller, dvs. att en kommun eller annan part i ett enskilt fall kan hävda lovplikt trots att ett utpekande inte har skett i översiktsplanen, t.ex.

• Sida 193
•  Original

för att det ännu inte har hunnit ske eller kommunen av annat skäl inte gjort det.

Förslaget skapar incitament för kommunerna att i sin översiktsplanering peka ut värdefulla byggnadsverk och områden på ett välgrundat och tillförlitligt sätt. Såväl för breda som för snäva utpekanden som inte vilar på ett tillräckligt genomarbetat underlag, kommer vid en prövning att underkännas i överinstanserna som grund för lovplikt.

Kommunen ska redovisa vilka hänsyn som krävs för att ta tillvara värdena

I översiktsplanen bör kommunen, förutom att peka ut värdefulla byggnadsverk och områden, även redovisa sin syn på vilka hänsyn som krävs för att tillvarata byggnadsverkens, platsernas och områdenas värden. Det kan antas att kommunerna i samband med de ställningstaganden som föregår ett utpekande även har god kunskap om vilka karaktärsdrag som är värdebärande och vilka hänsyn som krävs för att tillvarata värdena. De hänsyn som krävs bör således redan vara konstaterade, och bör därför även redovisas. En sådan redovisning minskar risken för att ställningstagandena går förlorade, exempelvis vid omsättning av personal med särskild kompetens. En redovisning av de hänsyn som krävs innebär även att enskilda kan ta ställning till grunderna för utpekandet och därigenom också ta tillvara sin rätt.

I redovisningen bör kommunen förklara sin syn på vilka karaktärsdrag som är värdebärande hos byggnadsverken, de allmänna platserna och bebyggelseområdena. Det ligger i sakens natur att det i många fall kan vara tillräckligt med en redovisning på en övergripande nivå och i förekommande fall även gemensamt för flera bebyggelseområden eller motsvarande som uppvisar likheter i t.ex. ålder och byggnadsstil.

Vid bedömningen av om ett byggnadsverk, en allmän plats eller ett bebyggelseområde är särskilt värdefullt tillämpas 8 kap. 13 §. En bedömning av om en specifik åtgärd avseende ett utpekat byggnadsverk, en utpekad allmän plats eller ett bebyggelseområde kommer att leda till en sådan förvanskning som inte är tillåten enligt 8 kap. 13 § görs inte i översiktsplanen, utan i det enskilda fallet.

Utpekandet i praktiken

Utpekandet i översiktsplanen behöver föregås av en inventering som, lite förenklat, består av fältarbete, historisk undersökning och värdering. Till detta kommer arbete med dokumentation m.m. Det finns en mängd digitala underlag tillgängliga som underlättar det arbetet.

Arbetet med att peka ut värdefulla byggnadsverk och områden kommer att kräva resurser, både för det konkreta arbetet, och för att säkerställa kunskapen om kulturvärden generellt i den kommunala förvaltningen. Boverket, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna kommer få ökade kostnader då vägledning, bl.a. vad gäller själva urvalskriterierna vid identifiering av kulturmiljöer, behöver tas fram. Samtidigt är det viktigt att framhålla att kommunerna, oaktat förslaget, har ett långtgående ansvar att verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö, liksom ett ansvar för att ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning och byggande. Detsamma gäller kommunernas upplys-

• Sida 194
•  Original

ningsskyldighet gentemot enskilda såvitt gäller frågor som rör nämndens verksamhet och om planläggning och byggande (12 kap.2 och 3 §§plan- och bygglagen). För att kunna fullgöra detta ansvar krävs att kommunerna bedriver ett kontinuerligt arbete med att både identifiera och värdera kulturmiljöer. Kostnaden för att fullgöra detta ansvar kan inte generellt vältras över på den enskilde (sökanden), t.ex. genom att systematiskt ta ställning till kulturmiljöfrågor först i det enskilda lovärendet (eller i förekommande fall i t.ex. ett ingripandebeskedsärende, 11 kap. 7 § plan- och bygglagen), för att på så sätt med lovavgift (12 kap. 8 § plan- och bygglagen) kunna bekosta nödvändig remittering till t.ex. länsmuseum eller anlitande av antikvarisk konsulthjälp.

Som framgår i avsnitt 11.1 ges förslagen inte olika ikraftträdandedatum. Med de övergångsbestämmelser som föreslås (se avsnitt 10.2) innebär det att om kommuner vid ikraftträdandet redan har påbörjat arbetet med att ta fram nya översiktsplaner, den processen inte bör fördröjas genom att inventeringen ska arbetas in i planen.

Utpekandet bör inte leda till ersättningsskyldighet för kommunen

Vissa bestämmelser i detaljplan och områdesbestämmelser till skydd för kulturmiljön utlöser en ersättningsskyldighet för kommunen (bl.a. 14 kap. 10 § plan- och bygglagen). Om kommunerna vill förfoga över lovplikten genom sådana skyddsbestämmelser, kan fastighetsägaren således ha rätt till ersättning av kommunen för den skada som planbestämmelsen medför.

Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket plan- och bygglagen är en översiktsplan, till skillnad från en detaljplan och områdesbestämmelser, inte rättsligt bindande. Det kommunen redogör för i en översiktsplan kan enligt regeringens uppfattning således inte jämställas med att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad så som avses i 2 kap. 15 § första stycket regeringsformen eller att enskilda berövas sin egendom så som avses i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Det medför inte heller att pågående markanvändning avsevärt försvåras (jfr 14 kap. 10 § plan- och bygglagen). Någon motsvarande ersättningsskyldighet för kommunen bedömer regeringen således inte kan uppstå genom kommunens utpekande av värdefulla byggnadsverk och områden i en icke bindande översiktsplan. Inte heller den lovplikt som avses bli följden av utpekandet medför i sig att en pågående markanvändning avsevärt försvåras, särskilt om lovplikten inte utlöser materiella krav som annars inte hade gällt.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen.

4.10. Tidsbegränsat bygglov, förhandsbesked m.m.

4.10.1. Tidsbegränsat bygglov

Regeringens förslag: Den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd som endast ska pågå under en begränsad tid får ansöka om ett tidsbegränsat bygglov.

• Sida 195
•  Original

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna kommenterar inte förslaget.

Enligt Boverket kan den föreslagna upplysningsbestämmelsen medföra tillämpningsproblem, eftersom den innehåller en av förutsättningarna för att få ge ett tidsbegränsat bygglov; dvs. att åtgärden ”endast ska pågå under en begränsad tid”. Upplysningsbestämmelsen tycks innebära, vilket utredningen inte berör, att detta blir en förutsättning för att överhuvudtaget få ansöka om tidsbegränsats bygglov, och inte som i dag en förutsättning för att få ge ett sådant bygglov.

Skälen för regeringens förslag

Ett lov kan, under vissa förutsättningar, ges för en åtgärd under en begränsad tid. Regler om tidsbegränsade bygglov finns i nuvarande 9 kap.33 och 33 a §§plan- och bygglagen. I avsnitt 5.12 föreslås att de nuvarande förutsättningar för att få ett tidsbegränsat lov bör utformas på ett tydligare sätt i det nya 9 kap. i lagen. Syftet med den aktuella paragrafen är endast att upplysa om möjligheten att söka ett tidsbegränsat bygglov. Regeringen delar mot den bakgrunden inte Boverkets synpunkt att den föreslagna paragrafen innehåller en ny förutsättning för att få ansöka om ett tidsbegränsat lov.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 39 § plan- och bygglagen.

4.10.2. Bygglov för ändamål av säsongskaraktär

Regeringens förslag: Om ett bygglov används för ett ändamål som har en sådan säsongskaraktär att den åtgärd som omfattas av bygglovet behöver upprepas under två eller flera år i följd, får åtgärden vidtas igen utan ny prövning, om det sker inom ett år från det att åtgärden senast avslutades.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna kommenterar inte förslaget. Enligt Boverket bör det förtydligas om ett bygglov för ändamål av säsongskaraktär är ett permanent bygglov eller ett tidsbegränsat bygglov.

Skälen för regeringens förslag

Enligt den nuvarande regleringen får åtgärder som har en sådan säsongskaraktär att åtgärden behöver upprepas under två eller flera år i följd, vidtas utan att ett nytt bygglov behöver sökas varje år, om åtgärden vidtas på nytt inom ett år från det att åtgärden senast avslutades (9 kap. 9 § plan- och bygglagen). Ett typexempel är en anläggning för uteservering som på grund av snö och kyla behöver monteras ned under vintern för att efter vintern monteras upp igen. Åtgärden kan även avse kioskverksamhet som bara bedrivs under en del av året, åtgärder för återkommande evenemang eller skyltar som sätts upp under en del av året. Ett bygglov för ändamål

• Sida 196
•  Original

av säsongskaraktär kan avse såväl ett permanent som ett tidsbegränsat bygglov, beroende på om bygglovet söks för en begränsad tid eller inte (prop. 2009/10:170 s. 469 och prop. 2006/07:122 s. 74).

Utredningen har vid sin översyn inte funnit skäl att ändra bestämmelsen utan föreslår att den införs oförändrad i det nya 9 kap. Regeringen delar utredningens förslag.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 40 § plan- och bygglagen.

4.10.3. Förhandsbesked

Regeringens förslag: Den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd i ett område som inte omfattas av en detaljplan får begära ett förhandsbesked i fråga om huruvida åtgärden kan lokaliseras till en viss plats.

Ett förhandsbesked som innebär att åtgärden tillåts på platsen är bindande för en efterkommande bygglovsprövning om ansökan om bygglov görs inom två år.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens, men har en annan lagteknisk struktur.

Remissinstanserna: Boverket är positivt till utredningens förslag att begränsa möjligheten att ansöka om förhandsbesked till områden som inte omfattas av en detaljplan och till lokaliseringsfrågor.

Gotlands kommun anser att andra frågor än lokalisering ska kunna omfattas av prövningen och anför följande. Placering, storlek, höjd och annat kopplat till utformningen kan i vissa fall vara avgörande för lokaliseringsprövningen. En kommun bör därför redan i förhandsbeskedet kunna ange riktlinjerna för den kommande bygglovsprövningen.

Lantmäteriet anför följande. Eftersom det finns avstyckningsplaner och mycket flexibla detaljplaner bör möjligheten att ansöka om förhandsbesked inom ett område med en detaljplan behållas. Vid fastighetsbildning inom avstyckningsplaner krävs oftast förhandsbesked för att klara aktualitetskravet enligt 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Om lokaliseringen måste prövas i ett bygglov, som ställer högre krav på ritningar och annat underlag, blir processen fördyrad om det visar sig att ansökan inte kan beviljas på grund av lokaliseringen. Det förefaller inte sannolikt att kommuner kommer att ändra eller ersätta alla dessa avstyckningsplaner och mycket flexibla detaljplaner om förslaget genomförs. Även Göteborgs kommun är negativ till förslaget.

Malmö kommun och Villaägarnas riksförbund anser att förhandsbesked ska kunna sökas även för åtgärd inom detaljplanerat område. Enligt

Malmö kommun bör prövningen dock uttryckligen begränsas till att avse frågan om tillåtligheten av den tänkta åtgärdens ändamål.

Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker förslaget att förhandsbesked enbart ska omfatta åtgärder utanför detaljplanelagt område samt endast avse en lokaliseringsprövning.

• Sida 197
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Genom ett förhandsbesked kan den som begär det få prövat om en bygglovspliktig åtgärd kan tillåtas på den avsedda platsen. Ett förhandsbesked som innebär att åtgärden kan tillåtas är sedan bindande vid den kommande bygglovsprövningen om ansökan görs inom två år från det att förhandsbeskedet fick laga kraft (9 kap.17 och 18 §§plan- och bygglagen).

I plan- och bygglagen regleras det inte närmare vad som ska prövas i ett förhandsbesked. Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår emellertid att vad som i första hand ska prövas i ett förhandsbesked är om en byggnadsåtgärd över huvud taget kan tillåtas på platsen, närmast en prövning av markens lämplighet för den avsedda åtgärden samt om åtgärden ska föregås av planläggning. Även andra aspekter kan tas med i bedömningen, t.ex. om den tilltänkta platsen är lämplig med hänsyn till krav på anpassning till omgivningen. Kulturhistoriska eller miljömässiga aspekter kan medföra att exempelvis en byggnad över huvud taget inte är lämplig på platsen, eller att den för att kunna tillåtas måste placeras på en viss plats på tomten. Om den sökta åtgärden av kulturhistoriska eller andra skäl förutsätter att särskilda krav uppfylls beträffande byggnadens placering, utformning eller utförande ska det framgå av förhandsbeskedet (prop. 1985/86:1 s. 285). När plan- och bygglagen trädde i kraft 2011 gjordes det inte någon ändring i fråga om prövningsramen för ett förhandsbesked (prop. 2009/10:170 s. 470).

Mark- och miljööverdomstolen har, vid tillämpning av den äldre plan- och bygglagen, uttalat att prövningen i samband med en ansökan om förhandsbesked kan bli mer eller mindre ingående beroende på vilket underlag sökanden tillhandahåller, vilken åtgärd ansökan avser och på vilken plats den avser att utföras. Även om bestämmelsen om förhandsbesked inte syftar till att prövningen ska omfatta alla de frågor som senare ska prövas inom ramen för bygglovet, finns det inget hinder mot att genomföra prövningen så (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 25 juni 2015 i mål nr P 8682–14).

Den nuvarande regleringen begränsar inte vilka situationer som ett förhandsbesked kan användas för. Behovet av ett förhandsbesked gör sig starkast gällande för åtgärder i ett område som inte omfattas av detaljplan, men ett förhandsbesked kan även sökas för åtgärder inom ett område som omfattas av detaljplan. En detaljplan utgör i sig en form av förhandsbesked, men om genomförandetiden har gått ut kan sökanden behöva ett stabilt planeringsunderlag. I en sådan situation kan det vara särskilt viktigt att få en garanti för att de sökta åtgärderna kan tillåtas från markanvändningssynpunkt. Under planens genomförandetid kan det även uppstå situationer där sökanden kan ha behov av att få tillåtligheten prövad, t.ex. om planen är enkel och schematisk och ger föga ledning för utformningen av byggprojektet (prop. 1985/86:1 s. 286). En grundläggande förutsättning för bygglov, och följaktligen även för ett positivt förhandsbesked, inom ett område med detaljplan är att åtgärder som strider mot detaljplanen endast kan accepteras under vissa angivna förutsättningar. Genom ett förhandsbesked kan en sökande exempelvis få prövat om en avvikelse är förenlig med detaljplanens syfte och liten (se 9 kap.31 b–31 e §§plan- och bygglagen). Genom ett förhandsbesked kan en sökande även få prövat om en

• Sida 198
•  Original

lovansökan måste föregås av planläggning (9 kap. 28 § plan- och bygglagen).

Ett förhandsbesked kan även sökas för att få frågan om ändrad användning prövad, eftersom ett förhandsbesked om ändrad användning till bostad till exempel kan spela en avgörande roll för en avstyckning av en tänkt bostadsfastighet på samma sätt som ett förhandsbesked för nybyggnad av ett bostadshus (se Mark- och miljööverdomstolens slutliga beslut den 11 november 2023 i mål nr P 10807–22).

Möjligheten att söka förhandsbesked ska begränsas till lokaliseringsfrågor i områden som inte omfattas av en detaljplan

Utredningens översyn visar att antalet ärenden om förhandsbesked som rör åtgärder i områden som omfattas av en detaljplan generellt sett är mycket få. Enligt utredningen bör rätten att söka förhandsbesked begränsas till områden som inte omfattas av en detaljplan, vilket också är den ärendetyp som förekommer oftast.

Regeringen har förståelse för bl.a. Lantmäteriets och Länsstyrelsen i

Stockholms läns synpunkt att det i vissa enskilda fall kan vara effektivt och därigenom resursbesparande att genom förhandsbesked kunna pröva även vissa åtgärder inom detaljplanelagt område, särskilt när det är fråga om äldre och ofta flexibla planer. En av detaljplanens främsta funktioner är emellertid att ge positiv rättskraft inför kommande lovprövningar. Om det finns ett återkommande behov av förhandsbesked inom ett detaljplanelagt område talar det enligt regeringen för att planen snarare behöver ändras.

Till detta kommer att byggnadsnämnden alltid har en skyldighet att lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet och på begäran även ge skriftliga upplysningar om planläggning, byggande och fastighetsbildning (12 kap. 2 § 4 och 3 § plan- och bygglagen). Regeringen instämmer mot denna bakgrund i utredningens föreslagna begränsning.

Till skillnad från Gotlands kommun anser regeringen att prövningen i ett förhandsbesked endast bör avse åtgärdens avsedda lokalisering, och inte byggnadsverkets utformning, närmare placering eller liknande. En sökande som önskar få en fullständig prövning av sina möjligheter att få utföra en åtgärd och därigenom få en säkerhet för sin fortsatta projektering bör i stället söka bygglov.

Byggnadsnämnden bör även fortsättningsvis i ett förhandsbesked kunna pröva frågor som rör ändrad användning, t.ex. om en byggnad får tas i anspråk för ett väsentligt annat ändamål. Det som byggnadsnämnden då ska pröva är om det nya användningsändamålet är lämpligt lokaliserat.

En redogörelse för vad som ska prövas i ett förhandsbesked framgår av avsnitt 5.13.

Giltighetstiden för ett förhandsbesked

Enligt nuvarande 9 kap. 18 § plan- och bygglagen är ett förhandsbesked som innebär att åtgärden kan tillåtas bindande vid den kommande bygglovsprövningen, om ansökan om bygglov görs inom två år från den dag då förhandsbeskedet vann laga kraft. Utredningen föreslår att en motsvarande bestämmelse ska föras in i anslutning till bestämmelser om giltighetstid för lov. Regeringen delar den bedömningen. Enligt regeringen bör dock en sådan viktig förutsättning för hur länge ett positivt förhandsbesked är bin-

• Sida 199
•  Original

dande komma till tydligt uttryck i lagen i anslutning till bestämmelsen som förklarar vad ett förhandsbesked är.

Att ett förhandsbesked är bindande i ett efterkommande bygglov innebär att den lokaliseringsprövning som har gjorts i förhandsbeskedet inte kan ifrågasättas och omprövas i bygglovet.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.41 och 42 §§plan- och bygglagen.

4.11. Krav på rivningslov

Enligt nuvarande 9 kap. 10 § plan- och bygglagen krävs det som utgångspunkt rivningslov för att riva en byggnad eller en del av en byggnad inom ett område med detaljplan. Rivningslov krävs dock inte om byggnaden eller byggnadsdelen får uppföras utan bygglov och kommunen i detaljplanen har bestämt att det inte krävs rivningslov. Utanför ett detaljplanelagt område gäller i princip det omvända, innebärande att rivningslov för byggnad eller del därav endast krävs om kommunen har bestämt det i områdesbestämmelser.

Kravet på rivningslov omfattar alla typer av byggnader och inte endast sådana byggnader eller bebyggelseområden som är särskilt värdefulla enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Möjligheten att införa krav på rivningslov i områdesbestämmelser enligt 4 kap. 42 § första stycket 4 är dock främst tänkt att säkerställa bevarandet av kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse.

Rivningslov motiveras även av miljö- och säkerhetsskäl. En rivning kan t.ex. medföra att farligt avfall måste omhändertas (jfr 15 kap. miljöbalken) men också att särskilda skyddsåtgärder måste vidtas vid rivning i tätort. Att en rivningsåtgärd måste föregås av en lovprövning innebär att bestämmelserna om genomförande av rivningsåtgärder i 10 kap. plan- och bygglagen blir tillämpliga, vilket innebär att det ställs krav på bl.a. kontrollplan och tekniskt samråd.

Vad som avses med rivning framgår inte av plan- och byggregelverket. I förarbetena till den äldre plan- och bygglagen (1987:10) anges att rivning i princip bör inbegripa ett totalt borttagande av en byggnadskropp, dvs. även av stommen. Om bara grunden avses finnas kvar och utnyttjas till en ny byggnad, bör raserandet av byggnaden i övrigt betraktas som rivning. Även om endast en del av ett hus tas bort fullständigt, t.ex. en veranda eller en gårdsflygel, bör detta hänföras till rivning (prop. 1985/86:1 s. 706).

Rivningsåtgärder med byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur är undantagna från kravet på rivningslov. Sådana åtgärder ska dock föregås av samråd med länsstyrelsen som på lämpligt sätt ska underrätta kommunen om åtgärderna och var de ska utföras.

Rivningsåtgärder som inte kräver rivningslov kan under vissa förutsättningar i stället vara anmälningspliktiga till byggnadsnämnden. Det innebär att rivning inte får påbörjas innan byggnadsnämnden har meddelat ett startbesked. Rivningsåtgärder innebär ofta också att miljöbalkens bestäm-

• Sida 200
•  Original

melser kan bli tillämpliga, t.ex. de i 8 kap. om skydd för biologisk mångfald (jfr även artskyddsförordningen) och de i 15 kap. om avfall.

Om en detaljplan eller områdesbestämmelser innehåller ett rivningsförbud eller om ett rivningslov vägras har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som rivningsförbudet eller det vägrade rivningslovet medför. Rätten till ersättning gäller dock endast om den skada som rivningsförbudet eller det vägrade rivningslovet medför är betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten (9 kap. 34 § och 14 kap. 7 §plan- och bygglagen).

4.11.1. Krav på rivningslov i ett område som omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: Det ska krävas rivningslov i ett område som omfattas av en detaljplan för att riva

1. en byggnad eller en del av en byggnad,

2. hela eller del av en sådan annan anläggning än en byggnad som

a) i detaljplanen omfattas av ett förbud mot rivning, eller

b) är en sådan särskilt värdefull anläggning som omfattas av förbud mot förvanskas.

Det ska inte krävas rivningslov om byggnaden eller byggnadsdelen

1. har uppförts med stöd av ett tidsbegränsat bygglov eller ett bygglov för ändamål av säsongskaraktär, eller

2. får uppföras utan bygglov och byggnaden inte är en särskilt värdefull byggnad eller ligger inom ett särskilt värdefullt bebyggelseområde.

Det ska inte krävas rivningslov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande.

I en detaljplan ska en kommun få bestämma att en annan anläggning än en byggnad som omfattas av förbud mot förvanskning inte får rivas.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens, men regeringen föreslår även att en kommun i en detaljplan ska få bestämma att en annan anläggning än en byggnad som omfattas av förvanskningsbudet inte får rivas. Vidare har regeringens förslag en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Boverket är positivt till förslaget om krav på rivningslov för byggnader och andra anläggningar än byggnader som är särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt oavsett plansituation. Enligt den nuvarande regleringen är det, enligt Boverket, inte möjligt att införa rivningsförbud för andra anläggningar än byggnader i detaljplaner, vilket bör ändras. Boverket ställer sig generellt bakom utredningens förslag vad gäller krav på rivningslov. Förslaget omhändertar oklarheter i dagens reglering, bl.a. att det inte krävs rivningslov för att följa ett föreläggande.

Boverket ställer sig frågande till om det krävs rivningslov för ett byggnadsverk som kan behöva rivas helt eller delvis på grund av olyckshändelse, exempelvis brand eller översvämning.

Bland annat Länsstyrelsen i Jönköpings län och Stockholms och Falu kommuner är positiva till att det föreslås rivningslov för anläggningar som är särskilt värdefulla.

• Sida 201
•  Original

Byggföretagen anser att det bör förtydligas om det krävs rivningslov för att riva en befintlig byggnad för att möjliggöra nybyggnationen.

Skälen för regeringens förslag

Krav på rivningslov för byggnader och anläggningar

Utredningen har inte funnit skäl att föreslå någon ändring av huvudregeln om krav på rivningslov för att riva en byggnad eller del av en byggnad i ett område som omfattas av en detaljplan. Regeringen instämmer i den bedömningen. Kravet på rivningslov omfattar alla rivningsåtgärder oavsett syfte. Det krävs således rivningslov för att riva en befintlig byggnad som ska ersättas med en ny, jfr Byggföretagens synpunkt.

Det nuvarande kravet på rivningslov omfattar inte andra anläggningar än byggnader. Regeringen instämmer i utredningens och flera remissinstansers bedömning att det bör införas ett krav på rivningslov för att riva hela eller del av en annan anläggning än en byggnad om anläggningen är en sådan särskilt värdefull anläggning som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Det kan exempelvis vara fråga om anläggningar med höga kulturhistoriska värden, som äldre skyltar, för siluetten värdebärande (”karaktärsstarka”) vattentorn och begravningsplatser, liksom vissa moderna kulturarv i form av industrianläggningar eller motsvarande. Det kan även vara fråga om t.ex. enstaka plank som i sig är värdefulla, dock inte plank som är värdefulla för bebyggelsen (bebyggelseområdet) som sådan (för att den ska uppfylla vissa egenskapskrav, exempelvis bullerplank vid bostäder och parkeringsplatser vid verksamheter). Byggnadsverk som bör bevaras med hänsyn till omgivande bebyggelse får således i stället regleras i detaljplan eller områdesbestämmelser.

Förslagen i avsnitt 4.4 innebär att en kommun inte längre ska få reglera rivningslovsplikten i detaljplaner och områdesbestämmelser. Regeringen delar utredningens bedömning att det i stället bör krävas rivningslov för att riva hela eller del av en anläggning som omfattas av ett förbud mot rivning i en detaljplan. Ett rivningsförbud i en detaljplan bör alltså leda till att en rivningsåtgärd måste förprövas av byggnadsnämnden. Utredningen har inget författningsförslag som innebär att byggnadsnämnden i detaljplaner ska kunna bestämma att anläggningar som omfattas av förbudet mot förvanskning inte får rivas. En sådan möjlighet finns i dag för byggnader som inte får förvanskas. Förslaget kräver således, som Boverket påtalar, att det införs en sådan möjlighet i 4 kap. 16 § 4 plan- och bygglagen genom att termen byggnad byts ut till termen byggnadsverk.

Bestämmelser om krav på rivningslov i befintliga detaljplaner ska fortsätta gälla (se avsnitt 4.4), till skillnad från bestämmelser om undantag från lovplikten. Sådana bestämmelser ska upphöra att gälla vid utgången av november 2027 (se avsnitt 11.2).

Vilka krav som ska prövas och vad som krävs för att rivningslov ska ges, se avsnitt 5.14.

Undantag från kravet på rivningslov

För en byggnad eller en del av en byggnad som har uppförts med stöd av ett tidsbegränsat lov eller ett bygglov för ändamål av säsongskaraktär finns det en skyldighet att återställa åtgärden i samband med att lovet inte längre

• Sida 202
•  Original

gäller. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte bör krävas ett särskilt rivningslov för ett sådant återställande.

Vidare bör det inte krävas rivningslov för rivning av en byggnad eller del av en byggnad som inte omfattas av krav på lov vid uppförandet. Förslaget överensstämmer delvis med nuvarande 9 kap. 10 § andra stycket plan- och bygglagen, med den skillnaden att en kommun inte längre ska kunna reglera lovplikten i en detaljplan. Om byggnaden är en sådan särskilt värdefull byggnad eller om byggnaden ligger inom ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen ska det dock krävas rivningslov, eftersom sådana särskilt värdefulla värden kan påverkas av rivning på ett sådant sätt att en förprövning är befogad.

I den nuvarande regleringen saknas det bestämmelser om undantag från krav på rivningslov för åtgärder som krävs för att uppfylla ett föreläggande enligt 11 kap. plan- och bygglagen. Det kan t.ex. handla om ett rättelseföreläggande som innebär att adressaten måste riva en del av en byggnad (11 kap. 20 § plan- och bygglagen), men det kan även handla om ett rivningsföreläggande (11 kap. 21 § plan- och bygglagen) eller ett åtgärdsföreläggande (11 kap. 19 § plan- och bygglagen). I rättspraxis förutsätts det ofta att föreläggandet omfattar en prövning av kravet på rivningslov, dvs. att förutsättningarna för de förelagda åtgärderna och konsekvenserna av dem har prövats genom utfärdandet av föreläggandet. Eftersom det inte finns något undantag från kravet på rivningslov kan det, som utredningen för fram, uppstå tveksamheter i frågan om föreläggandet kan verkställas om detaljplanen innehåller bestämmelser om rivningsförbud.

För att undanröja tveksamheter om huruvida det krävs ett rivningslov, bör det av plan- och bygglagen framgå att det inte krävs rivningslov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande. Hur rivningsåtgärden förhåller sig till bestämmelser i gällande planer, dvs. om det finns förutsättningar för ett föreläggande eller inte, får byggnadsnämnden pröva inom ramen för tillsynsärendet. På så sätt undanröjs tveksamheter för adressaten i fråga om föreläggandet är möjligt att rättsligt efterkomma.

Det får bedömas i det enskilda fallet om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande. Precisering av termen nödvändig överlåts lämpligen åt rättstillämpningen.

Genomförandet av rivningsåtgärder omfattas av kraven i 10 kap. plan- och bygglagen, som bl.a. reglerar hantering av avfall. För att bibehålla samhällets insyn över hantering och omhändertagande av farligt rivningsavfall avser regeringen att införa ett krav på anmälan i plan- och byggförordningen.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 4 kap. 16 § och 9 kap.43, 45 och 46 §§plan- och bygglagen.

• Sida 203
•  Original

4.11.2. Krav på rivningslov i ett område som inte omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: I ett område som inte omfattas av en detaljplan ska det krävas rivningslov för att riva

1. hela eller del av ett byggnadsverk som i områdesbestämmelser omfattas av krav på rivningslov eller ett förbud mot rivning,

2. hela eller del av ett sådant byggnadsverk som omfattas av förbud mot förvanskning, eller

3. hela eller del av en byggnad inom ett särskilt värdefullt bebyggelseområde.

Det ska inte krävas rivningslov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till förslaget att införa krav på rivningslov för rivning av kulturhistoriskt värdefulla byggnader utanför ett detaljplanelagt område, bl.a. länsstyrelserna i Jönköpings och Stockholms län. Enligt Länsstyrelsen i Västra Götalands län är det varken politiskt eller ekonomiskt gångbart att arbeta fram områdesbestämmelser för de kulturhistoriskt särskilt värdefulla områdena i landsbygder, vilket understryker vikten av krav på rivningslov. Svenska byggnadsvårdsföreningen ser förslaget som angeläget, men påpekar att det förutsätter att byggnaden verkligen uppmärksammas och inte undgår utpekande som kulturhistoriskt värdefull byggnad. Samtidigt betvivlar föreningen att förslaget räcker för att klargöra att det inte bör finnas något utrymme för byggnadsnämnden att ta ekonomiska hänsyn vid prövningen av ett rivningslovsärende.

Gävle kommun menar att förslaget medför ett behov av översyn av 14 kap. 7 § plan- och bygglagen, som styr ersättningsmöjligheten vid rivningsförbud eller vägrat rivningslov.

Skälen för regeringens förslag

Utanför ett område med detaljplan krävs det i dag rivningslov endast om kommunen i områdesbestämmelser har bestämt att rivningslov krävs. Eftersom det i avsnitt 4.4 föreslås att en kommun inte längre ska få reglera lovplikt i områdesbestämmelser instämmer regeringen i utredningens bedömning att det i stället bör krävas lov för att riva hela eller del av ett byggnadsverk som omfattas av ett förbud mot rivning eller krav på rivningslov i områdesbestämmelser. För att bestämmelser om krav på rivningslov i befintliga områdesbestämmelser, som ska fortsätta gälla (se avsnitt 4.4), ska få genomslag även framöver bör sådana bestämmelser medföra krav på rivningslov.

Av samma skäl som det bör det krävas rivningslov för att riva hela eller del av ett sådant särskilt värdefullt byggnadsverk (dvs. såväl en byggnad och en annan anläggning än byggnad) som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen inom ett område med detaljplan, bör det även krävas rivnings-

• Sida 204
•  Original

lov i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Det innebär alltså en utökad lovplikt i förhållande till vad som gäller i dag.

Det bör vidare krävas rivningslov för att riva en hel eller en del av en byggnad inom ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Utanför ett område med en detaljplan kommer det således, för att kravet på rivningslov ska inträda, krävas sådana kvalificerade bevarandevärden som 8 kap. 13 § förutsätter. Det är en skillnad mot vad som föreslås gälla i ett område som omfattas av detaljplan.

Av samma skäl som det inte bör krävas rivningslov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap. plan- och bygglagen inom ett område med en detaljplan, bör det inte krävas rivningslov utanför ett sådant område.

Som framgår i avsnitt 12.2 bedömer regeringen att ökningen av antalet nekade rivningslov bör bli förhållandevis liten. Eftersom rätten till skadeersättning enligt 14 kap. 7 § plan- och bygglagen endast gäller om den skada det vägrade rivningslovet medför är betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten att risken för ökade ersättningskrav mot kommunerna som låg. Enligt regeringen finns det inte skäl att se över bestämmelserna om skadeersättning, som Gävle kommun anser.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.44 och 46 §§plan- och bygglagen.

4.12. Krav på marklov

4.12.1. Krav på marklov i ett område som omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: I ett område som omfattas av en detaljplan ska det krävas marklov för

1. schaktning eller fyllning om åtgärden ändrar höjdläget mer än 0,5 meter och åtgärden inte är att höja eller sänka markytan till den nivå som har bestämts i detaljplanen,

2. sådana åtgärder som i detaljplanen omfattas av krav på marklov eller skydd enligt 4 kap. 10 § plan- och bygglagen och åtgärden är

a) trädfällning,

b) skogsplantering, eller

c) markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet.

Det ska dock inte krävas marklov för markåtgärder som försämrar markens genomsläpplighet om åtgärden är att anlägga gata, väg eller järnväg på mark som enligt detaljplanen får användas för det ändamålet.

Det ska heller inte krävas marklov om markåtgärden omfattas av ett bygglov eller om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap. plan- och bygglagen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens men regeringens förslag har en annan lagteknisk struktur.

• Sida 205
•  Original

Remissinstanserna: Boverket är positivt till utredningens förslag på måttangivelse för när marklov ska krävas och att det ska krävas marklov vid skyddsbestämmelser i detaljplan. Det kan vara svårt att avgöra hur en mätning ska gå till, men det bör överlåtas till rättstillämpningen. Det är bra att det tydliggörs att det inte krävs marklov för markåtgärder som omfattas av ett bygglov. Även Sveriges Geotekniska Institut, Länsstyrelsen i Skåne län och Järfälla kommun är positiva till förslaget att markens höjdläge ska måttregleras. Järfälla kommun påtalar dock att det finns en risk för överträdelser av markåtgärder när lovplikt för markåtgärder respektive murar inte inträder vid samma höjd. Murar anläggs ofta i syfte att hantera olika höjdförhållanden på en plats, normalt genom en motfylld stödmur. I rättspraxis sammanfaller i stort sett marklovplikten med bygglovsplikten för murar med en höjd om 0,5 meter, vilket faller sig naturligt vid anläggande av stödmurar.

Enligt Järfälla kommun är det bra att det tydliggörs att det inte krävs marklov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande. Boverket anser dock att tillämpningen av förslaget behöver belysas ytterligare. Boverket ställer sig frågande till om byggnadsnämnden har möjlighet att avvika från planbestämmelser i tillsynsärenden eller om planbestämmelser i själva verket hindrar beslut om föreläggande i vissa situationer.

Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) delar utredningens bedömning att frågan om genomsläpplighet bör utredas vidare.

Enligt Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) behöver det förtydligas varför kravet på marklov inte längre ska avse områden inom en tomt eller mark inom en allmän plats.

Göteborgs kommun ställer sig negativ till att det inte föreslås någon begränsning i omfattningen av marklovsplikten, förutom en höjdangivelse.

Förslaget innebär att små åtgärder som inte har någon avsevärd påverkan på omgivningen kommer kräva lov. Det är orimligt att byggnadsnämnden ska hantera lov för en mycket lokal och begränsad upphöjning som till exempel ett mindre stenparti för olika sedumväxter eller en mindre odlingsbädd för köksväxter och som inte medför någon större omgivningspåverkan. Einar Mattsson AB framför liknande synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt nuvarande 9 kap. 11 § plan- och bygglagen krävs det inom ett område med en detaljplan som huvudregel marklov för schaktning eller fyllning som avsevärt ändrar höjdläget inom en tomt eller för mark inom en allmän plats. Kommunen kan dock bestämma att annat ska gälla i en detaljplan. Om ett visst höjdläge för markytan är bestämt i en detaljplan, krävs det inte marklov för att höja eller sänka markytan till den nivån. Syftet med marklovsplikten är bl.a. kontrollera att en bebyggd tomt är lämpligt anordnad beträffande lutning och höjdläge med hänsyn särskilt till ljustillförseln samt till stads- eller landskapsbilden. Vidare har tomtens lutning och höjdläge ofta även stor betydelse i relationen grannar emellan (jfr prop. 1985/86:1 s. 298 f.).

Vid bedömningen av vad som avses med en avsevärd ändring av höjdläget kan en marknivåändring om 50 cm utgöra en riktlinje, men faktorer som karaktären på den omgivande marken, hur förändringen påverkar

• Sida 206
•  Original

områdets karaktär och grannars intressen samt om området har känsliga grundförhållanden, som ger risk för sättningsskador ska också beaktas (se bl.a. MÖD 2015:53 och prop. 1985/86:1 s. 298 f.). Höjdförändringen ska relateras till den del av tomten där åtgärden vidtas, och inte hela tomtens höjdläge (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 juni 2018 i mån nr P 7602–17). Tidigare utförda marknivåändringar kan påverka frågan om marklov krävs eller inte (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 december 2015 i mål nr P 2678–15).

Vidare krävs det enligt nuvarande 9 kap. 12 § plan- och bygglagen marklov för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet om kommunen i en detaljplan har bestämt att det krävs. Markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet är exempel att hårdgöra ytor, t.ex. att asfaltera tomtmark som inte tidigare har varit asfalterad eller att ersätta naturgräs med konstgräs. För markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet krävs det inte mark-lov för åtgärder för att anlägga gata, väg eller järnväg på mark som enligt detaljplan får användas för det ändamålet, även om kommunen i detaljplan har bestämt att det krävs lov.

Krav på marklov

Enligt utredningen leder det nuvarande kravet på marklov i 9 kap. 11 § plan- och bygglagen inte till några omfattande tillämpningssvårigheter eller att ärendetypen genererar ett stort antal ärenden. Vidare är den praxis som har utvecklats förhållandevis enhetligt och tydlig. Utredningen förslår därför inte några större förändringar av den nuvarande marklovsplikten, utan bara vissa förtydliganden av vad som redan anses gälla.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att schaktnings- eller fyllningsåtgärder även fortsättningsvis bör omfattas av krav på marklov om åtgärden innebär att markytan höjs eller sänks till en annan nivå än den som har bestämts i en detaljplan. Med andra ord ska marklov alltså inte krävas för att höja eller sänka markytan till den nivå som har bestämts i detaljplanen. Om marknivån inte har bestämts i detaljplanen har, enligt rättspraxis, nivåförändringar om 50 centimeter utgjort en riktlinje för bedömningen av när marklov krävs, även om förhållandena på platsen också ska beaktas. Utredningens översyn visar att det kan vara svårt att avgöra vad som är en avsevärd ändring av höjdläget och när marklovplikt således inträder. För att underlätta gränsdragningen för vilka åtgärder som ska kräva marklov delar regeringen utredningens bedömning att krav på marklov bör omfatta åtgärder som ändrar höjdläget mer än 0,5 meter. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande 9 kap. 11 § innebär förslaget alltså att marklovsplikten inte förutsätter att det görs en bedömning av om åtgärden avsevärt ändrar höjdläget.

Kravet på marklov för schaktning- och fyllningsåtgärder bör inte längre begränsas till att åtgärden ska vidtas inom en tomt eller allmän plats, detta med anledning av att kommunerna inte längre ska få reglera marklovsplikten i detaljplaner (se avsnitt 4.4). Kravet på marklov bör således omfatta alla områden i en detaljplan.

Vidare bör även trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet kräva marklov i vissa situationer. Sådana åtgärder kan ha stor betydelse i den fysiska planeringen på grund

• Sida 207
•  Original

av påverkan på exempelvis landskapsbild, naturvärden och dagvattenhantering. I de fall en kommun, med stöd av äldre bestämmelser (dvs. nuvarande 9 kap. 12 § och 4 kap. 15 §plan- och bygglagen), i en detaljplan har bestämt att det krävs marklov för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet bör sådana bestämmelser få genomslag även framöver. Det bör därför krävas marklov om en detaljplan innehåller bestämmelser om krav på lov för sådana åtgärder. Eftersom det i avsnitt 4.4 föreslås att kommuner inte längre ska få reglera marklovsplikt i detaljplaner bör det även kopplas ett krav på marklov för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet om kommunen har infört bestämmelser om skydd för sådana åtgärder i detaljplanen med stöd av 4 kap. 10 § plan- och bygglagen. På så sätt kan kommunerna även framöver disponera över marklovsplikten i detaljplaner. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det är lämpligare och tydligare att koppla en lovplikt till skyddsbestämmelser i stället för att planen innehåller bestämmelser om lovplikt utan koppling till tydliga skyddsbestämmelser. Förslaget innebär således att det endast krävs marklov för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet om kommunen har infört särskilda skyddsbestämmelser i en detaljplan. Om det saknas sådana bestämmelser är åtgärderna inte marklovspliktiga.

Regeringen instämmer vidare i utredningens bedömning att behovet av förprövning av trädfällning och skogsplantering enligt plan- och bygglagen inte påverkas av att åtgärderna även kan behöva prövas enligt skogsvårdslagen (1979:429) och miljöbalken (jfr bl.a. 7 kap. 10 § och 12 kap. 6 §miljöbalken).

Kravet på marklov omfattar nämnda åtgärder oavsett i vilket syfte de vidtas eller dess omgivningspåverkan, vilket innebär att även sådana åtgärder som bl.a. Göteborgs kommun ger exempel på kommer att omfattas av kravet. Enligt regeringens bedömning överväger fördelarna med en tydligt reglerad lovplikt nackdelen med att lovplikten kan komma att omfatta vissa åtgärder som alltid kommer beviljas lov.

Den eventuella omgivningspåverkan som markåtgärder som inte omfattas av krav på marklov kan medför får hanteras genom byggnadsnämndernas tillsyn.

Undantag från kravet på marklov

I likhet med vad som gäller enligt nuvarande 9 kap. 12 § andra stycket plan- och bygglagen bör det inte ska krävas marklov för att anlägga en gata, väg eller järnväg på mark som enligt detaljplanen får användas för det ändamålet, även om dessa markåtgärder i och för sig kan försämra markens genomsläpplighet.

Enligt praxis krävs det inte ett separat marklov om ett bygglov innefattar en prövning av erforderliga markåtgärder (se bl.a. MÖD 2016:18 och prop. 1985/86:1 s. 708). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att den praxisen bör kodifieras i lagen.

I likhet med det som förslås i fråga om undantag från kravet på rivningslov (se avsnitt 4.11) bör det inte krävas marklov om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap. plan- och bygglagen. Hur en markåtgärd förhåller sig till eventuella bestämmelser i en detaljplan får

• Sida 208
•  Original

prövas i tillsynsärendet, som en del i om det finns förutsättningar för ett föreläggande eller inte. Det kan t.ex. handla om att kommunen har föreskrivit marklovsplikt för trädfällning och det med kort varsel uppstår behov av att fälla trädet, t.ex. för att undvika allvarliga olyckor vid stormskador. Om planen eller bestämmelserna utgör hinder mot trädfällningen eller inte får i en sådan situation alltså prövas i tillsynsärendet. Vad som är att bedöma som nödvändigt för att följa ett föreläggande får utvecklas i den närmare rättstillämpningen.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap.47, 49 och 50 §§plan- och bygglagen.

4.12.2. Krav på marklov i ett område som inte omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: I ett område som inte omfattas av en detaljplan ska det krävas marklov för schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering om

1. åtgärden ska genomföras i ett sådant område som avses i 4 kap. 42 § första stycket 4 a plan- och bygglagen, och

2. åtgärden i områdesbestämmelser omfattas av krav på marklov eller skydd enligt 4 kap. 42 § första stycket 4 a plan- och bygglagen.

Det ska dock inte krävas marklov om markåtgärden omfattas av ett bygglov eller om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap. plan- och bygglagen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens men har en annan lagteknisk struktur.

Remissinstanser: Boverket ifrågasätter varför det inte föreslås en höjdangivelse för när lovplikten inträder för schaktning och fyllning, motsvarande den som föreslås inom ett område med en detaljplan. Enligt Boverket innebär förslaget att det blir mer oklart när marklovplikten infaller.

Enligt Statens geotekniska institut bör det inom ett område som inte omfattas av en detaljplan även krävas marklov om åtgärden ska utföras inom ett område med risk för ras, skred och erosion. Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att det finns skäl att pröva markåtgärder som kan få mycket stor omgivningspåverkan och som i många fall också är irreversibla, till exempel när berg sprängs bort. Åtminstone om åtgärden vidtas i anslutning till sammanhängande bostadsbebyggelse.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt nuvarande 9 kap. 13 § plan- och bygglagen krävs det i ett område som inte omfattas av en detaljplan marklov för schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering, om åtgärden ska genomföras i ett område som är avsett för bebyggelse eller i närheten av en befintlig eller planerad anläggning för totalförsvaret, statlig flygplats, annan flygplats för allmänt bruk, kärnreaktor, annan kärnenergianläggning eller annan anläggning

• Sida 209
•  Original

som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde, och kommunen i områdesbestämmelser har bestämt att det krävs sådant marklov i området.

Syftet med marklovsplikten är bl.a. att den tilltänkta användningen av marken för bebyggelseändamål inte ska motverkas och att det speciella säkerhetsintresse som är anknutet till försvarsanläggningar, flygplatser, kärnreaktorer och liknande anläggningar kan tillgodoses (prop. 1985/86:1 s. 298 f.).

Krav på marklov

Även utanför ett område med en detaljplan finns det skäl för krav på marklov för åtgärderna schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering. I likhet med vad som gäller i dag bör det även fortsättningsvis krävas marklov om åtgärderna ska genomföras i ett område som i områdesbestämmelser har pekats ut för bebyggelse eller i närheten av en befintlig eller planerad anläggning för totalförsvaret, statlig flygplats, annan flygplats för allmänt bruk, kärnreaktor, annan kärnenergianläggning eller annan anläggning som kräver ett skydds eller säkerhetsområde.

I avsnitt 4.4 föreslås det att kommuner inte längre ska få reglera marklovsplikt i områdesbestämmelser. I de fall kommunerna har infört bestämmelser om krav på marklov i områdesbestämmelser med stöd av äldre bestämmelser bör de fortsatt få genomslag. För nya områdesbestämmelser bör kommunen få möjlighet att genom skyddsbestämmelser reglera när det ska krävas marklov. Det föreslås därför att det kopplas ett krav på marklov till bestämmelser i områdesbestämmelser om vegetation och markytans utformning och höjdläge (se förslaget till 4 kap. 42 § 4 a plan- och bygglagen).

Till skillnad från Boverket anser regeringen att lovplikten inte bör kopplas till en höjdangivelse vid schaktning och fyllning, motsvarande den som föreslås inom ett område med en detaljplan. Enligt regeringens bedömning finns det ett större behov av lämplighetsöverväganden i områden som inte omfattas av en detaljplan, eftersom markens förutsättningar inte har utretts och bedömts i en planläggning.

Utredningen föreslår inte att marklovsplikten ska utökas såsom Statens geotekniska institut föreslår. Regeringens gör ingen annan bedömning. I områdesbestämmelser kan kommunen bestämma om skyddsåtgärder för att motverka bl.a. översvämning och erosion (se förslaget till 4 kap. 42 § första stycket 4 a plan- och bygglagen). Sådana bestämmelser gäller och måste följas vid markåtgärder, även om åtgärderna inte omfattas av krav på marklov.

Termen schaktning innefattar både jord- och bergschaktning. Om sprängningsarbeten ingår som ett led i schaktningen omfattas åtgärden av marklovsplikten (prop. 1985/86:1 s. 707), jfr Länsstyrelsen i Västernorrlands läns synpunkt.

Undantag från krav på marklov

I likhet med vad som föreslås om undantag från marklovsplikten i ett område som omfattas av en detaljplan, ska det utanför ett sådant område inte krävas marklov om markåtgärden omfattas av ett bygglov eller om åtgärden är nödvändig för att följa ett föreläggande enligt 11 kap. plan- och bygglagen (jfr avsnitt 4.12.1).

• Sida 210
•  Original

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 4 kap. 42 § och 9 kap.48 och 50 §§plan- och bygglagen.

4.13. Undantag från krav på lov för totalförsvaret

Regeringens förslag: Det ska inte krävas bygglov, rivningslov och marklov för åtgärder på byggnadsverk eller mark som är avsedda för totalförsvaret och som innefattar uppgifter för vilka försvarssekretess gäller. Sådana åtgärder ska i stället föregås av samråd med länsstyrelsen som på lämpligt sätt ska underrätta kommunen om åtgärderna och var de ska utföras.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut tillstyrker förslaget. Även Boverket är positivt till förslaget. Försvarets radioanstalt har ingen invändning mot förslaget.

Enligt Säkerhetspolisen bör den föreslagna begränsningen till försvarssekretess breddas så att skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305) omfattas, alternativt att nuvarande lydelse (”uppgifter av hemlig natur”) får kvarstå. Detta med hänsyn till såväl totalförsvarets intressen, vilka inte är begränsade till försvarssekretess, som behoven hos olika typer av säkerhetskänslig verksamhet, vilkas uppgifter kan vara av motsvarande hemlig natur enligt bestämmelser i säkerhetsskyddslagen (2018:585).

Skälen för regeringens förslag

Enligt 9 kap. 15 § plan- och bygglagen gäller inte bestämmelser om bygglov, rivningslov och marklov för åtgärder med byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur. Sådana åtgärder ska föregås av samråd med länsstyrelsen som på lämpligt sätt ska underrätta kommunen om åtgärderna och var de ska utföras. Det är inte fråga om en tillståndsprövning, utan den byggande ska samråda med länsstyrelsen, som i sin tur på lämpligt sätt ska informera kommunen. Regleringen utesluter inte att direkta kontakter under hand tas mellan försvarsmyndigheterna och kommunen (prop. 2009/10:170 s. 470).

Under arbetet i utredningen har det framförts synpunkter på att bestämmelsens tillämpningsområde är otydlig, framför allt vad avser uttrycket hemlig natur. Enligt utredningen bör försvarssekretessen i 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen vara avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde, vilket också torde vara det som avses med uttrycket hemlig natur. Utredningen föreslår därför att uttrycket hemlig natur ersätts med en hänvisning till bestämmelserna om försvarssekretess i offentlighets- och sekretesslagen. Förslaget tillstyrks av flera försvarsmyndigheter, bl.a. Försvarsmakten. Utredningen har inte övervägt om undantaget bör omfatta dels annan säkerhetskänslig verksamhet än totalförsvarets, dels skyddsobjekt enligt skyddslagen, jfr Säkerhetspolisens synpunkt. Konsekvenserna av en sådan förändring och utökning av undantaget har således inte övervägts. Mot den bakgrunden instämmer regeringen i utredningens

• Sida 211
•  Original

förslag. Regeringen instämmer vidare i utredningens förslag att det ska förtydligas att undantaget även omfattar åtgärder med mark.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 51 § plan- och bygglagen.

4.14. Frivilligt lov

4.14.1. Frivilligt lov för åtgärder som inte omfattas av krav på lov

Regeringens förslag: Även om en åtgärd inte omfattas av krav på bygglov, rivningslov eller marklov, får den som avser att vidta åtgärden ansöka om lov för åtgärden.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen Västernorrlands län är positiv till att möjligheten att ansöka om frivilligt lov behålls. Om färre åtgärder kommer kräva lov ökar sannolikheten för att fler vill ansöka om ett frivilligt lov.

Skälen för regeringens förslag

Enligt nuvarande 9 kap. 14 § plan- och bygglagen är det, för en åtgärd som inte omfattas av krav på lov, möjligt att ansöka om ett s.k. frivilligt lov. Paragrafen ger den som önskar genomföra en åtgärd som inte kräver lov möjlighet att påkalla byggnadsnämndens prövning av åtgärden, som om åtgärden krävde lov. Prövningen ska avse åtgärdens förenlighet med plan- och bygglagen. Eftersom de materiella kraven i 2 kap. och 8 kap. 8 §plan- och bygglagen i princip ska uppfyllas även om åtgärden inte omfattas av krav på lov, kan byggnadsnämnden vid en tillsyn efter att åtgärden är genomförd ingripa om åtgärden inte lever upp till dessa bestämmelser. Ett frivilligt lov skapar på så sätt en förutsebarhet och rättssäkerhet för en enskild likt den som har fått byggnadsnämndens tillstånd att genomföra en åtgärd som omfattas av krav på lov.

Som Länsstyrelsen Västernorrlands län för fram kan det antas att fler vill utnyttja möjligheten att ansöka om ett frivilligt lov när fler åtgärder som huvudregel inte kommer kräva lov innan de får vidtas. Behovet och incitamenten för en enskild att genom en prövning i ett bindande myndighetsbeslut freda sig mot en efterhandstillsyn kan helt enkelt antas öka. För den enskilde kan behovet antas bli som allra störst vid omfattande och kostsamma åtgärder där inte bara investeringskostnaderna utan även kostnaderna för ett eventuellt återställande och sanktionerna vid en överträdelse av lagen kan väga upp kostnaderna och omaket den frivilliga prövningen för med sig för den enskilde.

Mot denna bakgrund delar regeringen utredningens bedömning att möjligheten att ansöka om frivilligt lov bör finnas kvar. Eftersom sökanden ansöker om lov ska de processuella bestämmelserna om bygglov, tidsbegränsat bygglov, rivningslov eller marklov tillämpas vid en frivillig prövning. Det innebär att en ansökan om frivilligt lov ska innehålla de ritningar och beskrivningar som behövs för prövningen och att bl.a. grannar ska

• Sida 212
•  Original

höras under samma förutsättningar som skulle ha skett om åtgärden omfattades av krav på lov. Vidare ska samma tillsynsbestämmelser i 11 kap. och överklagandebestämmelser i 13 kap. som gäller för andra lov tillämpas.

I avsnitt 4.16.2 lämnas förslag om prövningens omfattning i ett ärende där ett frivilligt lov har sökts.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 52 § plan- och bygglagen.

4.14.2. Frivilligt lov för åtgärder som ska genomföras i samband med nybyggnad

Regeringens förslag: Den som i samband med nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus vill genomföra en sådan lovfri tillbyggnad av bostadshuset som får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, får ansöka om lov för tillbyggnaden samtidigt som bygglovet för nybyggnaden söks.

Den som i samband med nybyggnad av ett enbostadshus vill inreda huset med en sådan lovfri ytterligare bostad som får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, får ansöka om lov för att inreda den ytterligare bostaden samtidigt som bygglovet för nybyggnaden söks.

Om sökanden har ansökt om lov för åtgärderna samtidigt får byggnadsnämnden ge startbesked och slutbesked för åtgärderna samtidigt.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att ansökan om lov för nybyggnad av en- eller tvåbostadshuset ska innehålla det underlag som behövs för en frivillig prövning av den lovfria tillbyggnaden, för att åtgärderna ska kunna genomföras samtidigt. Utredningen föreslår även att motsvarande möjlighet ska gälla för en lovfri tillbyggnad av en komplementbyggnad. Utredningen föreslår inte att en lovfri inredning av ytterligare bostad i ett enbostadshus ska kunna genomföras samtidigt som nybyggnad av enbostadshuset.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till utredningens förslag att lovfria tillbyggnader ska får genomföras samtidigt med nybyggnad, bl.a. Göteborgs, Nacka och Säters kommuner och Husverket AB.

Enligt Göteborgs kommun bör dock förslaget inte begränsas till nybyggnad utan även inkludera lovpliktiga ändringsåtgärder av en- eller bostadshus eller en komplementbyggnad – det förekommer relativt ofta att sökanden vill göra en tillbyggnad där en del av tillbyggnaden är lovfri och resterande del ska prövas som lovpliktig.

Boverket anser att utredningens föreslagna lösning är problematisk när kopplingen till tillbyggnadsbegreppet bibehålls. En tillbyggnad kan enligt dess definition inte ske samtidigt med en nybyggnad utan först när det finns en byggnad att bygga till. Även Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) har synpunkter på förslaget eftersom tillbyggnad rent språkligt förutsätter att det redan finns en byggnad som genom en ändring kan utökas. Enligt gällande praxis krävs slutbesked för bostadshuset för att startbesked för den lovbefriade åtgärden ska kunna ges. Vidare noterar domstolen att det inte föreslås en motsvarande möjlighet att inreda ytter-

• Sida 213
•  Original

ligare en bostad i ett enbostadshus i samband med nybyggnad, trots att åtgärden förekommer oftare än tillbyggnad.

Göteborgs kommun ser en stor risk för att förslaget leder till att det blir otydligt vilka delar av en byggnad som är prövad mot detaljplan och vilka som är prövade mot regler om lovfrihet. I projekt som gäller en- och tvåbostadshus är det vanligt att sökanden själv gör ritningar och ritningskvaliteten är ibland bristfällig. Vid lovprövning av nya byggåtgärder på fastigheten kommer det vara svårt att utläsa hur tidigare prövning är gjord.

Göteborgs kommun förordar att lovpliktiga och icke lovpliktiga åtgärder hålls isär och inte redovisas på samma ritning i ansökan. Även Sundbybergs kommun anser att förslaget riskerar att bli svårt att förstå för den enskilde där många kompletteringar krävs och gör ansökan rörig med olika delar som omfattas av olika undantag. Kommunen har dessutom en tidsfrist på vilket ärendet ska avgöras inom, vilket ökar stressen hos både handläggare och sökanden.

Skälen för regeringens förslag

I samband med nybyggnad av en- eller tvåbostadshus har byggherrar inte sällan av ekonomiska skäl önskemål om att få genomföra lovfria åtgärder samtidigt. Särskilt tydligt har detta blivit sedan det blev möjligt att genomföra vissa tillbyggnader av en- och tvåbostadshus utan bygglov.

Enligt nuvarande 9 kap.4 a–4 c §§ och 10 kap. 2 § andra stycketplan- och bygglagen får ett antal åtgärder, bl.a. tillbyggnader och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus, vidtas i anslutning till ett en- och tvåbostadshus utan lov och i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser. Av förarbetena till bestämmelserna framgår att åtgärderna är avsedda att tillämpas i anslutning till befintlig bebyggelse (prop. 2013/14:127 s. 20). Mot bakgrund av plan- och bygglagens definitioner av tillbyggnad och ändring av byggnad samt bestämmelsen om slutbesked har det i rättspraxis ansetts vara en förutsättning för att exempelvis en lovfri tillbyggnad ska vara befriad från kravet på bygglov, att den utförs på en färdigställd byggnad som har godkänts med ett slutbesked. Innan en- eller tvåbostadshuset är färdigställt och godkänt med ett slutbesked kan byggnadsnämnden inte ge ett startbesked för en lovfri tillbyggnad på huset (MÖD 2019:28 och MÖD 2021:16).

Att först behöva uppföra en- eller tvåbostadshuset i sin helhet och få slutbesked för att därefter direkt ta ner en yttervägg på byggnaden i samband med att en lovfri tillbyggnad görs på byggnaden, upplevs inte sällan som ren kapitalförstöring. För att undvika sådana onödiga negativa ekonomiska konsekvenser och att administrativa bestämmelser blir ett onödigt hinder för byggande, delar regeringen utredningens bedömning att regleringen bör förenklas så att det blir möjligt att påbörja vissa åtgärder som inte omfattas av krav på lov samtidigt med nybyggnad. På så sätt undviks även sådant extra byggavfall som nuvarande reglering ger upphov till, vilket minskar utsläpp av växthusgaser och påverkan på klimatet.

Regeringen instämmer i utredningens förslag att tillbyggnader som inte omfattas av krav på lov och som får strida mot planbestämmelser ska få genomföras samtidigt som nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus. I likhet med Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser regeringen att det även bör vara möjligt att genomföra en sådan lovfri inredning av ytter-

• Sida 214
•  Original

ligare en bostad i ett enbostadshus som får strida mot planbestämmelser samtidigt som nybyggnad av ett enbostadshus. Till skillnad från utredningen bedömer regeringen däremot att tillbyggnad av en komplementbyggnad inte ska omfattas av förslaget. Mot bakgrund av hur undantagen från krav på bygglov för nybyggnad och tillbyggnad av en komplementbyggnad föreslås bli konstruerade är det inte är möjligt att genomföra en lovfri tillbyggnad på en lovpliktig komplementbyggnad. Enligt regeringens bedömning är det även mest angeläget att lovfria åtgärder som medför stora negativa ekonomiska konsekvenser om de får genomföras först när nybyggnaden är klar, får genomföras samtidigt som nybyggnaden.

Enligt utredningens förslag är det tillräckligt att sökanden i samband med ansökan om lov för nybyggnad av bostadshuset beskriver den lovfria åtgärden som önskas genomföras samtidigt med nybyggnaden och ger in det underlag som behövs för en frivillig prövning av åtgärden. Genom att den lovfria åtgärden innefattas i lovansökan menar utredningen att den kommer att omfattas av det kommande lovet och, om sökanden begär det, även av startbeskedet och av slutbeskedet.

Regeringen delar Boverkets och Svea hovrätts (Mark- och miljööverdomstolen) bedömning att det kan ifrågasättas om syftet med förslaget uppnås med den lösning som utredningen föreslår när kopplingen till termen tillbyggnad är kvar. För att syftet med förslaget ska uppnås bör sökanden ansöka om frivilligt lov för den lovfria åtgärden samtidigt som sökanden ansöker om lov för nybyggnad av bostadshuset. Därutöver behöver byggnadsnämnden ges både en uttrycklig möjlighet att på sökandens begäran ge startbesked för åtgärderna samtidigt för att de ska kunna genomföras i ett sammanhang, och en uttrycklig möjlighet att ge slutbesked för åtgärderna samtidigt även om den färdiga byggnaden inte överensstämmer med bygglovet för nybyggnad av bostadshuset (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 15 augusti 2024 i mål nr P 3726–23 m.fl.).

Förslaget innebär, för att det ska vara möjligt att genomföra den lovfria åtgärden samtidigt med nybyggnaden av bostadshuset, att sökanden behöver ansöka om frivilligt lov för den lovfria åtgärden och ge in det underlag som behövs för prövning av den. Genom att såväl de lovpliktiga respektive icke lovpliktiga åtgärderna redovisas och beskrivs kan åtgärderna lättare hållas isär. Det underlättar dels byggnadsnämndens prövning av de olika förutsättningarna som gäller för åtgärderna (se särskilt avsnitt 4.16.2 med förslag på vad som ska prövas för att frivilligt lov ska kunna ges), dels en framtida bedömning av vilken del av en färdig byggnad som är prövad mot detaljplan och vilken del som är prövad mot reglerna som gäller för lovfria åtgärder som får strida mot plan.

Om byggnadsnämnden ges en uttrycklig möjlighet att ge såväl ett startbesked som slutbesked för åtgärderna samtidigt bedömer regeringen att plan- och bygglagens definitioner av tillbyggnad och ändring av byggnad samt bestämmelserna om slutbesked inte hindrar att den lovfria åtgärden genomförs samtidigt som bostadshuset. Eftersom lov för åtgärderna söks samtidigt kan byggnadsnämnden pröva åtgärderna samtidigt. Visserligen kan en prövning av det frivilliga lovet innebära en högre handläggningsavgift för sökanden, men enligt regeringens bedömning överväger

• Sida 215
•  Original

fördelarna med att kunna genomföra åtgärderna samtidigt den nackdel som den extra avgiften innebär för sökanden.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap.53 och 54 §§ och 10 kap.23 b och 38 §§plan- och bygglagen.

4.15. Krav på anmälan

Regeringens förslag: Även om en åtgärd inte omfattas av krav på bygglov, rivningslov eller marklov, får åtgärden inte påbörjas i strid med föreskrifter om skyldighet att anmäla åtgärden.

Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av anmälningsärenden och om utformning av beslut i sådana ärenden.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte något bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om handläggning av anmälningsärenden.

Remissinstanserna: Boverket ställer sig bakom utredningens bedömning att kraven på anmälan bör regleras i sin helhet i plan- och byggförordningen och att det i huvudsak bör röra byggtekniska åtgärder på byggnadsverk. Dock innebär förslaget att åtgärder som inte kräver bygglov vid uppförande kräver anmälan vid byggtekniska ändringar i senare skeden, en enligt Boverket ologisk reglering som utredningen inte riktigt adresserar.

Sveriges Stadsarkitektförening tillstyrker förslaget att renodla reglering av anmälanplikt till plan- och byggförordningen. Även Östersunds tingsrätt (mark- och miljödomstolen), länsstyrelserna i Jönköpings och Skåne län och flera kommuner, bl.a. Haninge och Malmö kommuner, m.fl. är positiva till uppdelningen.

Båstads kommun anser att det bör krävas ett besked från kommunen för åtgärder som inte kräver lov och som inte behöver följa detaljplanen, för att kommunen ska kunna pröva åtgärdens utformning och placering. Det skulle minimera kostnaderna för tillsyn, förvanskning och eventuellt rivningsföreläggande.

Gävle kommun anser generellt att det endast ska krävas bygglov och att anmälningsplikten för övriga åtgärder tas bort. Om en åtgärd inte bedöms kräva lov är det troligen inte lika viktigt att det allmänna får möjlighet att förpröva en viss åtgärd. Anmälningsplikten bör således avskaffas för att undvika missförstånd där den enskilde utgår ifrån att en åtgärd kan vidtas utan föregående kontakt med det allmänna när lov inte krävs. Annars ska det tydligt framgå av lagen om vissa åtgärder kräver anmälan.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och gällande rätt

Vissa åtgärder som inte är lovpliktiga kan i stället omfattas av krav på anmälan till byggnadsnämnden (se nuvarande 9 kap. 16 § plan- och bygg-

• Sida 216
•  Original

lagen). Föreskrifter om vilka åtgärder som kräver anmälan har regeringen meddelat i 6 kap. plan- och byggförordningen.

Genom en anmälan görs byggnadsnämnden uppmärksam på den åtgärd som avses vidtas och kan pröva den i första hand enligt 10 kap. plan- och bygglagen, som reglerar genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder, men även ingripa mot åtgärden om det finns anledning att anta att exempelvis bestämmelser i plan- och byggregelverket inte följs. En anmälningspliktig åtgärd får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked (10 kap.3 och 23 §§plan- och bygglagen) och får inte tas i bruk innan byggnadsnämnden har gett ett slutbesked (10 kap.4 och 34 §§plan- och bygglagen). Även om ett startbesked eller slutbesked inte utgör något tillstånd i egentlig mening har besluten i rättspraxis ansetts vara gynnande förvaltningsbeslut som får negativ rättskraft (jfr 37 § förvaltningslagen [2017:900]). Det innebär att byggnadsnämnden kan vara förhindrad från att t.ex. ingripa med tillsynsåtgärder i efterhand (jfr 11 kap. plan- och bygglagen).

Det anmälningsinstitut som fanns innan plan- och bygglagen trädde i kraft motsvarade det som finns inom närliggande rättsområden, som t.ex. miljöbalken, och innebar i huvudsak att byggherren minst tre veckor innan vissa arbeten påbörjades, skulle göra en s.k. bygganmälan till byggnadsnämnden (9 kap. 2 § äldre plan- och bygglagen). Bygganmälan var ett från lovplikten fristående tillsyns- och kontrollsystem för de tekniska egenskapskraven på byggnader och anläggningar och ansågs nödvändigt när bygglov inte krävdes, för byggnader och andra anläggningar där det normalt var angeläget med en något skärpt kontroll av de tekniska egenskaperna (prop. 1993/94:178 s. 1 och 64).

Inför att plan- och bygglagen skulle träda i kraft föreslog regeringen att de åtgärder som omfattades av en bygganmälan i stället skulle omfattas av en anmälningsplikt. Det skulle vara fråga om åtgärder där det verkligen fanns ett allmänintresse av att de anmäls. Den närmare preciseringen av vilka åtgärder som skulle omfattas av anmälningsplikt föreslog regeringen skulle regleras i plan- och byggförordningen (prop. 2009/10:170 s. 376 och 513).

Anmälningsplikten ska fortsatt regleras i plan- och byggförordningen

Till skillnad från lovplikten, som regeringen i avsnitt 4.3 föreslår ska regleras uteslutande i plan- och bygglagen, anser regeringen att anmälningsplikten fortsatt ska regleras i plan- och byggförordningen (se bemyndigande i 16 kap. 8 § plan- och bygglagen). Det ger regeringen möjlighet att på ett enkelt sätt kunna ändra vilka åtgärder som ska omfattas av krav på anmälan. I syfte att samla regleringen om anmälan bör även bestämmelser och handläggning av anmälningsärenden, som regleras i nuvarande 9 kap.44–47 §§plan- och bygglagen, placeras i plan- och byggförordningen. I de fall bestämmelserna riktar sig till anmälaren, som exempelvis föreskrifter om anmälans innehåll, är föreskrifterna att se som verkställighetsföreskrifter. I de fall föreskrifterna riktar sig till byggnadsnämnden, som exempelvis föreskrifter om handläggningstid, bedömer regeringen, till skillnad från utredningen, att det bör införas ett bemyndigande för regeringen att meddela sådana föreskrifter.

• Sida 217
•  Original

Anmälningsplikten bör begränsas

Enligt utredningen vållar anmälningsplikten inte så stora tillämpningssvårigheter som lovplikten gör och heller inte lika många ärenden hos byggnadsnämnderna. Ett generellt problem är dock att anmälningsplikten inte är känd för många enskilda. Många utgår ofta felaktigt från att en åtgärd som inte omfattas av krav på lov inte heller medför krav på underrättelse till byggnadsnämnden på något annat sätt. Okunskapen kan leda till både krav på rättelse och byggsanktionsavgift för den enskilde. Enligt utredningens bör den nuvarande anmälningsplikten justeras i vissa avseenden.

Utredningen anser att anmälningsplikten inte alltid är ändamålsenlig, vare sig bestämmelserna som sådana eller i förhållande till att vissa av åtgärderna även blir föremål för prövning av det allmänna enligt annan lagstiftning, t.ex. miljöbalken. Vidare kan startbeskedets och slutbeskedets rättskraft vara svåra att avgöra, i vart fall såvitt gäller startbeskedet som bygger på byggnadsnämndens antagande om att åtgärden i fråga uppfyller tillämpliga krav (10 kap. 23 § plan- och bygglagen). Dessutom har den ursprungligen tanken om att anmälningsplikten ska omfatta åtgärder som i huvudsak avser inre ändringar i byggnadsverk som det finns ett allmänintresse (i byggtekniskt perspektiv) av att de anmäls frångåtts eftersom anmälningsplikten genom åren har kommit att omfatta fler åtgärder. För vissa anmälningspliktiga åtgärder kan prövningen inför ett startbesked bli nästan lika omfattande som en lovprövning, vilket av många enskilda upplevs som ologiskt. En sådan omfattande prövning korresponderar enligt utredningen inte med den mer begränsade prövning som normalt görs i anmälningsärenden enligt annan offentligrättslig lagstiftning.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att prövningen av anmälda åtgärder bör bli betydligt mer begränsad än vad som gäller för lovpliktiga åtgärder. Om anmälningsplikten endast träffar sådana åtgärder som rör de tekniska egenskapskraven (8 kap.4–7 §§plan- och bygglagen) kan prövningen av anmälningspliktiga åtgärder begränsas till att avse frågan om de tekniska egenskapskraven uppfylls (för en utförligare beskrivning av förslaget, se avsnitt 7.4). Om anmälningsplikten som huvudregel inte rör andra enskilda intressen än anmälarens, överensstämmer det med att endast anmälaren får överklaga ett startbesked enligt 13 kap. 15 § plan- och bygglagen.

Genom en väl avgränsad och ändamålsenlig anmälningsplikt i syfte att i första hand skydda människors hälsa och säkerhet, bedömer regeringen att enskildas förståelse för och efterlevnad av plikten att anmäla ökar, samtidigt som konsekvenser i form av krav på rättelse och sanktionsavgift minskar.

I linje med det som anges i promemorian Kravet på anmälan för komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus ska tas bort (LI2023/03666) anser regeringen att åtgärder som inte omfattas av krav på lov inte heller ska omfattas av en särskild anmälningsplikt. Åtgärder som inte omfattas av krav på lov eller anmälan bör i förekommande fall i stället bli föremål för prövning i efterhand inom ramen för byggnadsnämndernas tillsynsverksamhet. Utan en anmälningsplikt kommer inte rättskraftiga beslut om startbesked och slutbesked att begränsa nämndernas prövningsram i dessa tillsynsärenden.

• Sida 218
•  Original

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om undantag från kraven på bygglov och anmälan för takfönster och takkupor, komplementbostadshus och obemannade butiker på landsbygden (bet. 2021/22:CU12 punkt 6, rskr. 2021/22:179). Av tillkännagivandet följer att regeringen bör utreda möjligheten att i vart fall under en försöksperiod, låta såväl komplementbyggnader som komplementbostadshus upp till en viss angiven storlek får uppföras utan krav på vare sig lov eller anmälan (bet. 2021/22:CU12 s. 45). Regeringen bedömer att tillkännagivandet såvitt avser undantag från krav på anmälan kommer att tillgodoses genom de förordningsändringar som regeringen aviserar i denna proposition. Tillkännagivandet är dock inte slutbehandlat.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 55 § och 16 kap. 8 a §plan- och bygglagen.

4.16. Åtgärder som varken omfattas av krav på lov eller anmälan

4.16.1. Genomförande av åtgärder som inte omfattas av krav på lov

Regeringens förslag: En åtgärd som inte omfattas av krav på lov får strida mot bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser, förutom sådana skyddsbestämmelser om skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion, om åtgärden är

1. nybyggnad av en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus eller ett komplementbostadshus,

2. tillbyggnad av ett en- eller tvåbostadshus, en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus eller ett komplementbostadshus,

3. inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus,

4. uppförande, flytt eller utökning av en mur eller ett plank, eller

5. uppförande, flytt eller utökning av en altan som tillsammans med övriga altaner på tomten inte upptar en markyta som är större än 50 kvadratmeter.

En åtgärd som inte omfattas av krav på lov och som inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser får genomföras med en avvikelse från detaljplanen eller områdesbestämmelserna, om avvikelsen är liten och inte motverkar syftet med planen eller bestämmelserna.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringen föreslår inte några särskilda regler för åtgärder med komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus, eftersom regeringen inte föreslår att åtgärderna ska omfattas av krav på bygglov. Regeringen föreslår inte att pooler ska få strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Vidare har regeringens förslag en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Boverket ställer sig bakom förslaget att begränsa möjligheten till planavvikelse med hänsyn till det allmänna behovet av att

• Sida 219
•  Original

undvika olämplig bebyggelse. Boverket anför följande. Skyddsbestämmelser används ofta för att reservera ett område för att möjliggöra olika skyddsåtgärder, som till exempel bullerskydd eller översvämningsytor. När det gäller att till exempel reglera risker för erosion och ras används dock många gånger i stället bestämmelser om begränsning av markens utnyttjande. Att begränsa regleringen till områden med skyddsbestämmelser medför att syftet med regleringen inte nås fullt ut. Det framgår heller inte tydligt i utredningen huruvida den föreslagna kopplingen till skyddsbestämmelser är tillämplig på planer som inte är antagna med stöd av plan- och bygglagen.

Även Kungliga Tekniska Högskolan och Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter förslagets ändamålsenlighet, eftersom det förekommer att andra planbestämmelser används i syfte att undvika risker. Enligt Kungliga Tekniska Högskolan kommer, såsom förslaget är utformat, ansvaret för tolkningen att läggas på den enskilda fastighetsägaren, vilket i förlängningen kan leda till ökade kommunala kostnader för tillsyn och beivrande av överträdelser. Även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ser ett stort problem med att det föreslås vara tillåtet att utan bygglov bygga eller bygga till komplementhus på mark som prickats i detaljplan på grund av exempelvis risk för ras och skred.

Gävle kommun tillstyrker att ett komplementbostadshus ska få strida mot detaljplan, men avstyrker förslaget att fristående skyltar och ljusanordningar utomhus ska inkluderas i termen byggnadsverk. Kommunen anför följande. Det finns ingen anledning för kommunerna att få en utökad möjlighet till att reglera skyltar och ljusanordningar genom detaljplan eller områdesbestämmelser. Dessa åtgärder ska inte behöva vara planenliga.

Det bör inte införas en begränsning om maximalt 50 kvadratmeter för lovbefriade altaner och pooler, eftersom det inskränker den enskildes rättigheter att använda sin tomt som den vill.

Sundbybergs kommun anför följande. Lovfria murar och plank (under 1,2 meter), som föreslås undantas från kravet att följa detaljplanen, kan innebära en trafikfara. De kan även påverka mark som ska vara tillgänglig för underjordiska ledningar m.m. Samma sak gäller för altaner och pooler under 50 kvadratmeter.

Enligt Kungliga Tekniska Högskolan finns det risk för att det stora antalet åtgärder som föreslås kunna avvika från rättsligt bindande planer och bestämmelser på sikt undergräver och luckrar upp den förutsägbarhet och rättssäkerhet som följer av planinstituten – förslagen minskar därmed även värdet av det medborgarinflytande som planeringsprocesserna syftar till och är utformade för att tillgodose.

Villaägarnas riksförbund anser att inredning av ytterligare en bostad inte bör få strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser, för att motverka utvecklingen med omfattande och planmässigt ogenomtänkt förtätning av småhusområden. Även Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att det med hänsyn till kommunernas behov av att styra bebyggelseutvecklingen bör införas en möjlighet att reglera utbyggnaden av komplementbostadshus och inredning av ytterligare bostad i enbostadshus i nya detaljplaner. Då en byggherre systematiskt utnyttjar lovbefriade åtgärder i samband med nybyggnad kan det, enligt hovrätten, innebära att ett planområdes bebyggelse blir en annan än den som planen avsåg. Järfälla kommun anför att undantagen genererar många frågor till bygglovsavdel-

• Sida 220
•  Original

ningen och en stor mängd tillsynsärenden där undantagen har lett till konflikter mellan grannar. Enligt kommunen tar kommunerna i nya detaljplaner höjd för att alla undantag kommer utnyttjas, vilket gör tomter med små byggrätter svårbebyggda.

Göteborgs kommun är positiv till förslaget att införa en möjlighet för byggnadsnämnden att vid en efterhandsprövning av en lovfri planstridig åtgärd ta ställning till om planavvikelsen bedöms som liten. Förslaget bedöms kunna förenkla byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Örebro kommun ställer sig också bakom förslaget, men anser att möjligheten bör utökas så att byggnadsnämnden kan medge samma avvikelser som för lovpliktiga åtgärder, till exempel om åtgärden tillgododoser angelägna gemensamma behov eller allmänna intressen.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län avstyrker förslaget att byggnadsnämnden vid en efterhandsprövning av en lovbefriad planstridig åtgärd ska kunna godta en liten planavvikelse. Länsstyrelsen uppfattar förslaget som att det inte ska ske någon sedvanlig underrättelse till berörda sakägare på det sätt som hade skett om åtgärden hade sökts bygglov för. Vidare finns det, enligt länsstyrelsen, en risk för att omständigheten att den planstridiga åtgärden redan har utförts kommer vägas in i bedömningen av om avvikelsen kan godtas i efterhand.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och gällande rätt

Åtgärder som inte omfattas av krav på lov eller anmälan omfattas trots det av plan- och bygglagens tillämpningsområde, eftersom det inte är lov- eller anmälningsplikten som styr vilka materiella krav som åtgärderna ska uppfylla. De materiella bestämmelser som en åtgärd ska följa är inte bara de som följer av lag. Om åtgärden avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats ska den även, med vissa undantag, följa den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området (10 kap. 2 § första stycket 2 plan- och bygglagen). Eftersom kravet på planenlighet omfattar byggnadsverk innebär det att såväl byggnader som andra anläggningar än byggnader innefattas (se definitionen av byggnadsverk i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen). Termerna byggnad och anläggning rymmer en vid krets av konstruktioner i samhället, dock inte skyltar och ljusanordningar som i det nuvarande regelverket regleras särskilt.

Vid införandet av plan- och bygglagen framhölls att kravet på planenlighet för åtgärder som inte omfattas av krav på lov var att anse som ett förtydligande av den allmänna skyldigheten att genomföra sådana åtgärder så att de inte strider mot detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Motsvarande krav på byggnader, andra anläggningar, tomter och allmänna platser fanns sedan tidigare (5 kap. 36 § äldre plan- och bygglagen).

En grundläggande princip i plan- och bygglagen är att en kommun genom en detaljplan eller områdesbestämmelser ska kunna precisera kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen (se 4 kap.16 och 42 §§plan- och bygglagen). Om en kommun har reglerat åtgärder som inte omfattas av krav på lov, ska den som bygger i de fallen vara skyldig att följa sådana bestämmelser. Vid införandet av den äldre plan- och bygglagen lyftes framför allt regleringens betydelse för tillgängligheten, säkerheten och den estetiska utformningen av den yttre miljön.

• Sida 221
•  Original

Om någon vidtar en bygglovsbefriad åtgärd utan att följa det som gäller för åtgärden enligt en detaljplan eller områdesbestämmelser, kan byggnadsnämnden förelägga om rättelse (prop. 1985/86:1 s. 777).

För vissa lovfria åtgärder har det inte ansetts nödvändigt att de följer gällande planer och de har därför undantagits från kravet på planenlighet. Enligt den nuvarande regleringen görs ett sådant undantag för lovbefriade murar, plank och skärmtak vid uteplatser, komplementbyggnader, komplementbostadshus, vissa tillbyggnader och takkupor, inredning av ytterligare bostad i ett enbostadshus och altaner (10 kap. 2 § andra och tredje stycket plan- och bygglagen). När dessa åtgärder undantogs från kravet på planenlighet bedömde regeringen att åtgärderna har karaktären av relativt begränsade kompletteringsåtgärder på eller till befintlig småhusbebyggelse, vilket innebär att de avvikelser som kan komma att uppstå i förhållande till det som har bestämts i en detaljplan vanligtvis är så begränsade att bestämmelserna i detaljplanen inte bör utgöra hinder mot att åtgärden utförs (prop. 2013/14:127 s. 53 f.).

Motsvarande undantag saknas för andra anläggningar än byggnader som är undantagna från krav på lov. Sådana åtgärder ska därmed följa gällande detaljplan eller områdesbestämmelser.

För åtgärder som inte är ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats finns det inte något krav planenlighet. Till exempel behöver en markåtgärd som varken avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats inte följa den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller på platsen.

Kravet på planenlighet kommer att omfatta skyltar och ljusanordningar

I avsnitt 4.6.7 föreslås att fristående skyltar och ljusanordningar utomhus inte ska regleras särskilt utan att dessa anläggningar ska inkluderas i termen byggnadsverk. Det innebär att huvudregeln om krav på planenlighet kommer att omfatta sådana åtgärder. För kommunerna innebär det utökade möjligheter att reglera även skyltar och ljusanordningar genom detaljplan eller områdesbestämmelser (se t.ex. 4 kap. 16 § plan- och bygglagen). För att en kommun ska kunna upprätthålla en sådan reglering anser regeringen, till skillnad från Gävle kommun, att skyltar och ljusanordningar som inte omfattas av krav på lov som huvudregel ska vara planenliga.

I övrigt föreslår utredningen inte någon ändring av kravet på att en åtgärd som avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats som inte kräver lov ska genomföras så att åtgärden inte strider mot den detaljplan eller de områdesbestämmelser som gäller för området. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Åtgärder som undantas från kravet på överensstämmelse med planbestämmelserna

I ett område som omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser anser regeringen att det i anslutning till ett en- och tvåbostadshus, liksom i dag, bör finnas möjligheter att genomföra vissa byggnadsåtgärder i strid med detaljplanen eller områdesbestämmelserna.

I linje med det som anges i promemorian Kravet på anmälan för komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus ska tas bort (LI2023/03666), anser regeringen att åtgärder med komple-

• Sida 222
•  Original

mentbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus ska omfattas av samma reglering som lovfria komplementbyggnader, bl.a. i fråga om vilka planbestämmelser som åtgärden får strida mot. Det innebär att de särskilda bestämmelser som utredningen föreslår för dessa åtgärder i denna fråga inte genomförs.

Komplementbyggnader och komplementbostadshus som inte omfattas av krav på lov bör, precis som i dag, som utgångspunkt få byggas och byggas till i strid med detaljplanen eller områdesbestämmelserna (jfr dock förslaget nedan om planbestämmelser som måste följas). Inom ett område med en detaljplan bör det vara möjligt att uppföra en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus som inte är större än 30,0 kvadratmeter i strid med detaljplanen, om byggnaden uppfyller övriga förutsättningar för att den inte omfattas av krav på lov. I ett område som inte omfattas av en detaljplan föreslås att större komplementbyggnader eller komplementbostadshus ska få uppföras utan lov (se avsnitt 4.5.2). Utanför detaljplanelagt område bör det alltså vara möjligt att uppföra exempelvis en komplementbyggnad som är en ekonomibyggnad eller har en byggnadsarea som inte är större än 50,0 kvadratmeter i strid med områdesbestämmelser. Detta underlättar möjligheterna att bedriva näringsverksamhet i landsbygder.

Till skillnad från bl.a. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser regeringen att kommunerna inte ska ges möjlighet att reglera utbyggnaden av komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i enbostadshus i nya planer. Enligt regeringens bedömning kommer kommunernas möjlighet att reglera tillkommande bostäder i allt väsentligt att vara densamma som enligt den nuvarande regleringen. I ett område som omfattas av en detaljplan kommer det till ett enbostadshus att kunna tillföras ytterligare bostäder genom mindre komplementbostadshus och genom att inreda enbostadshuset med ytterligare en bostad. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att den ökade belastningen på va-nät och vägar respektive ökat krav på kommunal service inte blir större än vad som kan anses ligga inom den planeringsmarginal kommunen bör ha för den händelse en större familj flyttar in i den befintliga bebyggelsen. Om tillkommande bostäder leder till att en kommun behöver samordna planeringen, kan kommunen planlägga området på nytt. Det möjliggör bl.a. för kommunen att få täckning för kostnader för iordningställandet av allmän platsmark genom gatukostnadsersättning enligt 6 kap. plan- och bygglagen.

Även lovfria tillbyggnader av ett en- eller tvåbostadshus, en komplementbyggnad till ett en- eller tvåbostadshus eller ett komplementbostadshus bör, liksom i dag, få genomföras i strid med detaljplan och områdesbestämmelser.

I avsnitt 4.5.1 föreslås att murar och plank som utgångspunkt ska omfattas av krav på bygglov i ett område som omfattas av en detaljplan om anläggningen är högst 1,8 meter och placeras nära en byggnad eller högst 1,2 meter om anläggningen placeras på någon annan plats. Om anläggningen placeras nära exempelvis en tomtgräns föreslås dock en lovplikt om den är högre än 1,2 meter (se avsnitt 4.7). Murar och plank som inte omfattas av krav på lov bedöms inte ha en sådan påverkan på omgivningen att det bör krävas att de ska följa detaljplanen eller områdesbestämmelser.

Förslagen om vilka altaner som ska omfattas av krav på bygglov motsvarar i huvudsak förslagen för murar och plank (se avsnitt 4.6.1). Även alta-

• Sida 223
•  Original

ner bör få uppföras, flyttas eller utökas i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser. Till skillnad från murar och plank bör emellertid undantaget för altaner begränsas. Undantaget bör omfatta altaner som, tillsammans med övriga altaner på tomten, inte upptar en markyta som är större än 50 kvadratmeter. Till skillnad från Gävle kommun bedömer regeringen att 50 kvadratmeter är en lämplig storlek, för att inte riskera att altaner påverkar grannar och omgivningen i övrigt eller bl.a. markens genomsläpplighet. Den storleken bedöms kunna rymma en sedvanlig uteplats. Det finns ett värde både för tillämpningen och för enskilda att upprätthålla samma areabegränsning som för komplementbostadshusen i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Som framgår i avsnitt 4.6.1 och 4.7.1 genomför regeringen inte utredningens förslag i fråga om lovplikt för pooler. Enligt regeringens bedömning finns det inte heller skäl att undanta pooler från kravet på planenlighet.

Åtgärder som får genomföras i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser bör, liksom i dag, begränsas till en- och tvåbostadshus. Åtgärder i anslutning till flerbostadshus har generellt sett en större påverkan på både de boende i flerbostadshuset och på omgivningen i övrigt, än åtgärder som utförs i anslutning till ett en- eller tvåbostadshus. Påverkan på den bebyggda miljön vid avvikelser från en detaljplans bestämmelser om exploateringsgrad, placering och utformning blir större i anslutning till flerbostadshus där fler människor vistas och rör sig. Boende och andra berörda bör därför kunna förvänta sig att detaljplanen eller områdesbestämmelserna efterlevs. Även åtgärder i anslutning till verksamhetslokaler bör genomföras i enlighet med gällande detaljplan eller områdesbestämmelser. Eftersom sådana lokaler är av vitt skiftande slag är det svårt att hitta en tydlig avgränsning för i vilka fall det skulle kunna tillåtas att en åtgärd får och inte genomföras i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser.

För att inte den formella hanteringen ska påverka vilka materiella bestämmelser som gäller, bör det vid bedömningen av om åtgärden får genomföras i strid med detaljplanen sakna betydelse om en åtgärd har föregåtts av en frivillig prövning eller inte (se avsnitt 4.14).

Några remissinstanser anser att förslaget innebär att de åtgärder som ska få genomföras i strid med plan är för omfattande, vilket riskerar att undergräva detaljplanesystemets funktion.

De åtgärder som föreslås få genomföras strida mot plan är i allt väsentligt desamma som enligt den nuvarande regleringen, även om möjligheterna kan utnyttjas mer flexibelt med regeringens förslag. Enligt regeringen är det rimligt att dessa åtgärder får strida mot en detaljplan. Även om detaljplanen kan ange t.ex. att viss mark inte får bebyggas eller att en viss tomt endast får bebyggas i viss omfattning har de åtgärder som det är fråga om en så begränsad omfattning att de avvikelser som kan komma att uppstå är av sådan karaktär att detaljplanen inte bör utgöra hinder för att åtgärden utförs. Flera av åtgärderna får dessutom inte vidtas närmare gränsen mot grannfastigheter m.m. än 4,5 meter, om inte grannen har medgett detta, vilket begränsar eventuella negativa konsekvenser som kan komma att uppstå för omgivningen. Regeringens tidigare reformer för att utöka antalet sådana åtgärder som kan undantas från kravet på bygglov och tillåtas i strid med detaljplan har också varit omtyckta, eftersom kommuner av resursskäl inte gärna ändrar detaljplaner för befintlig småhusbebyggelse,

• Sida 224
•  Original

trots att det ibland kan vara lämpligt att tillåta en högre exploatering än vad planen medger (jfr prop. 2019/20:31 s. 10).

Sammantaget bedöms förslagen inte förändra kommunens möjlighet att styra bebyggelseutvecklingen eller det kommunala planmonopolet i någon större utsträckning.

Planbestämmelser som ska skydda mot vissa olycksrisker m.m. ska följas

Utredningen har uppmärksammats på att det förekommer att sådana lovbefriade åtgärder som inte behöver följa detaljplan eller områdesbestämmelser genomförs på ställen som är särskilt utsatta för risker för bl.a. ras, skred och erosion. Sådana ställen kan förväntas öka till följd av de pågående klimatförändringarna.

Då bestämmelserna om att vissa lovfria åtgärder skulle få genomföras i strid med detaljplan och områdesbestämmelser infördes, bedömde regeringen att anmälningsinstitutet var ett tillräckligt medel för att byggnadsnämnden skulle kunna bevaka och förhindra att t.ex. nya komplementbostadshus tillkom i riskutsatta lägen (prop. 2013/14:127 s. 53 f.). Med hänsyn till att bebyggelse har tillkommit trots anmälningsplikten och de potentiellt allvarliga konsekvenserna av det, instämmer regeringen i utredningens bedömning att undantaget från kravet på planenlighet bör begränsas.

Vid planläggning ska en kommun uppmärksamma risker för olyckor, översvämning och erosion och får inte lokalisera bebyggelse eller byggnadsverk till mark som är olämplig i dessa avseenden (jfr 2 kap. 5 § första stycket 5 plan- och bygglagen). Även åtgärder som inte omfattas av krav på lov ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till skydd mot uppkomst av olyckshändelser (2 kap. 6 § första stycket 2 plan- och bygglagen).

I en detaljplan och i områdesbestämmelser får kommunen bestämma skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion (4 kap. 12 § 1 och 42 § första stycket 4 b plan- och bygglagen). Regeringen instämmer i utredningens förslag att sådana skyddsbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser alltid ska följas. Flera remissinstanser, bl.a. Boverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, menar dock att en avgränsning till sådana skyddsbestämmelser inte är tillräcklig för att uppnå avsett ändamål.

Möjligheten för kommuner att i detaljplaner och områdesbestämmelser ställa krav på skyddsåtgärder infördes när plan- och bygglagen trädde i kraft 2011 (prop. 2009/10:170 s. 428). Någon motsvarighet i den äldre plan- och bygglagen fanns inte, vilket innebär att ett stort antal äldre planer inte innehåller sådana skyddsbestämmelser som regeringen föreslår ska följas. Vidare omfattas inte planbestämmelser om bebyggelsens omfattning såsom punktprickad mark av förslaget (jfr 4 kap. 11 § 1 plan- och bygglagen). Som Sveriges geotekniska institut påpekar framgår sällan syftet med sådana bestämmelser i planen. Även om syftet med punktprickad mark kan vara att motverka olämplig markanvändning på grund av risk för ras, skred och erosion, kan också syftet vara något annat, exempelvis begränsa byggrätten på en fastighet. Enligt regeringens bedömning bör förslaget därför inte kopplas till andra planbestämmelser än skyddsbestämmelser, exempelvis bestämmelser om bebyggelsens omfattning,

• Sida 225
•  Original

eftersom det skulle innebära en stor begränsning i möjligheten att genomföra åtgärder i strid med planbestämmelser. Även om detta innebär att syftet med förslaget inte uppnås fullt ut anser regeringen att förslaget bör genomföras. För att förhindra att lovfria åtgärder framöver genomförs på ställen som är särskilt utsatta för risker för bl.a. ras, skred och erosion, är det av stor vikt att kommuner i planläggningen använder sig av möjligheten att besluta om skyddsbestämmelser. Sådana skyddsbestämmelser behövs för att förhindra att det inte tillkommer bebyggelse som inte behöver följa detaljplanen eller områdesbestämmelserna på särskilt riskutsatta platser. När det gäller mark som i äldre planer har prickats på grund av riskhänsyn, t.ex. för att den inte ska belastas på grund av risk för ras och skred, är det avgörande att kommuner inventerar sådan mark, ändrar äldre detaljplaner och använder sig av skyddsbestämmelser för att förhindra att marken används för byggnation.

Enligt Lagrådet är den föreslagna lagtexten – där det i en och samma mening presenteras såväl ett antal undantag från kravet på planenlighet som ett undantag från dessa undantag – svårläst. Lagrådet föreslår att det särskilda undantaget för planbestämmelser om vissa skyddsåtgärder i stället placeras i ett andra stycke. Enligt regeringens bedömning är dock begränsningen av undantagen från kravet på planenlighet så centralt att det bör placeras tidigt i paragrafen.

Åtgärder som inte får strida mot planbestämmelser bör i vissa fall få genomföras med en liten avvikelse

Byggnadsnämndens kontroll av att en åtgärd som inte omfattas av krav på lov inte strider mot bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser sker först i efterhand när åtgärden är genomförd i samband med byggnadsnämndens tillsyn. Då åtgärderna ska följa planen är byggnadsnämnden i ett tillsynsärende skyldig att pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa mot dem om nämnden konstaterar att åtgärderna har genomförts planstridigt (11 kap. 5 § plan- och bygglagen).

Tillsyn av mindre byggåtgärder kan leda till orimliga krav på byggnadsnämnderna och minska regelverkets legitimitet. Nämnden är i princip skyldig att ingripa även i fråga om enkla konstruktioner som har uppförts i strid med en detaljplan, exempelvis en sandlåda som har uppförts på mark som inte får bebyggas eller andra obetydliga planstridigheter. För att lindra de allra mest iögonfallande effekterna av en sådan ordning föreslår utredningen att de åtgärder som inte är undantagna från kravet på planenlighet i stället bör få genomföras med en sådan liten avvikelse från detaljplanen eller områdesbestämmelserna som inte motverkar syftet med planen eller bestämmelserna. Ett annat exempel på åtgärd som kan omfattas av förslaget är en sådan komplementbyggnad eller tillbyggnad som kan uppföras utan krav på lov men som inte uppförs till ett en- eller tvåbostadshus och därför inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Med förslaget kan även en sådan åtgärd genomföras med en liten avvikelse från en detaljplan.

Den nya avvikelsemöjligheten innebär att det i första hand är den enskilde som får bedöma om genomförandet av en planstridig åtgärd är en liten avvikelse från detaljplanen eller områdesbestämmelserna som kan godtas. Bedömningen får göras med stöd av den omfattande praxis som

• Sida 226
•  Original

finns till bl.a. nuvarande 9 kap. 31 b § punkten 1 plan- och bygglagen, och ytterst avgöras av byggnadsnämnden i samband med tillsyn. Om en åtgärd strider mot en uttrycklig bestämmelse i planen, exempelvis en fasadändring som strider mot bestämmelser om val av material eller kulör, eller om en åtgärd på annat sätt kan anses strida mot planens syfte, kan avvikelsen från planen inte anses som liten och inte heller att syftet med planen eller bestämmelserna motverkas. I ett tillsynsärende prövar byggnadsnämnden åtgärdens förenlighet med detaljplanen på samma sätt som den gör vid en lovprövning. I samband med det kan nämnden också pröva om avvikelsen kan godtas. Om byggnadsnämnden bedömer att avvikelsen inte är en liten godtagbar avvikelse kan åtgärden behöva ändras eller helt tas bort (jfr 11 kap.), jfr Länsstyrelsen i Västra Götalands läns synpunkt.

Ingen ändring av de krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen som ska uppfyllas

Av 2 kap.6 och 9 §§plan- och bygglagen framgår vilka allmänna och enskilda hänsyn som ska beaktas vid genomförandet av en åtgärd som varken omfattas av krav på lov eller anmälan. Vidare framgår det av 8 kap. 8 § plan- och bygglagen att vissa avsteg och anpassningar från utformningskraven och de tekniska egenskapskraven i 8 kap.1 och 4 §§plan- och bygglagen får avgöras för sådana åtgärder. Av 8 kap.13 och 17 §§plan- och bygglagen framgår att förvanskningsförbudet respektive varsamhetskravet även gäller byggnader som inte är lovpliktiga.

Utredningen föreslår inte några förändringar i fråga om vilka krav på hänsyn till allmänna och enskilda intressen i 2 kap. plan- och bygglagen eller vilka krav enligt 8 kap. ska ställas på byggnadsverk som varken omfattas av krav på lov eller anmälan. Inte heller föreslår utredningen någon ändring av förvanskningsförbudets respektive varsamhetskravets tillämpningsområde.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 10 kap.2, 2 a och 2 b §§plan- och bygglagen.

4.16.2. Förtydligande av prövningen vid en ansökan om frivilligt lov

Regeringens förslag: Vid prövning av en ansökan om frivilligt lov ska lov ges om åtgärden uppfyller de krav på lokalisering, placering och utformning som finns för åtgärden i plan- och bygglagen eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Boverket är positivt till att det klargörs vad som ska prövas vid en ansökan om frivilligt lov och att ett beslut i frågan om lov ska fattas.

Enligt Haninge kommun bör förslaget förtydligas i fråga om beslutet är ett lov.

• Sida 227
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Enligt nuvarande 9 kap. 14 § plan- och bygglagen får den som avser att vidta en åtgärd med ett byggnadsverk eller mark som inte kräver bygglov, rivningslov eller marklov ansöka om att åtgärden prövas. Vid en ansökan om frivilligt lov ska ansökan prövas som om åtgärden krävde lov och prövningen ska avse åtgärdens förenlighet med plan- och bygglagen (jfr MÖD 2015:2).

Att ansökan ska prövas som om åtgärden krävde lov innebär att de lättnader i fråga om kraven som gäller för många av de bygglovsbefriade åtgärderna inte kan beaktas. Exempelvis får flera bygglovsbefriade åtgärder genomföras i strid mot gällande detaljplan och områdesbestämmelser (nuvarande 10 kap. 2 § andra och tredje stycket plan- och bygglagen), vilket lovpliktiga åtgärder däremot typiskt sett inte får göra (nuvarande 9 kap. 30 § första stycket 2 och 31 § 1 plan- och bygglagen). Vid en ansökan om frivilligt lov får sådana bygglovsbefriade åtgärder som utgångspunkt alltså inte strida mot gällande detaljplan eller områdesbestämmelser.

Förslagen i denna proposition innebär att antalet åtgärder som får vidtas utan en föregående lovprövning utökas. Även om åtgärderna inte omfattas av krav på lov måste åtgärden ändå uppfylla de materiella krav som gäller för åtgärden, med de begränsningar som följer av 2 kap. och 8 kap. 8 §plan- och bygglagen. Om en åtgärd inte lever upp till dessa krav kan byggnadsnämnden vid tillsyn i efterhand ingripa mot åtgärden. Behovet och incitamenten för en enskild att genom en prövning i ett bindande myndighetsbeslut freda sig mot en sådan efterhandstillsyn kan därför tänkas öka med förslagen. Behovet bör främst avse omfattande och kostsamma åtgärder där investeringskostnader och kostnader för ett eventuellt återställande liksom sanktioner vid en överträdelse av lagen kan väga upp kostnaderna och omaket som den frivilliga prövningen för med sig för den enskilde.

Av hänsyn till den enskilde sökandens rättstrygghet bör möjligheten till en frivillig prövning vara omfattande och i stor utsträckning motsvara den förprövning som sker av lovpliktiga åtgärder. Prövningen bör därför omfatta de krav på lokalisering, placering och utformning som finns på åtgärden i plan- och bygglagen, plan- och byggförordningen och andra föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Härigenom blir det tydligare vad byggnadsnämndens prövning har avsett och den enskilde är i stort sett fredad mot en efterhandstillsyn gentemot åtgärden under förutsättning att han eller hon genomför åtgärden i enlighet med förprövningen.

Tillåtligheten av en åtgärd bör inte påverkas av om den enskilde väljer att begära en frivillig prövning av åtgärden eller inte. Om en frivillig prövning begärs av en åtgärd som enligt förslaget till 10 kap. 2 a § plan- och bygglagen får genomföras i strid med en detaljplan, ska åtgärden godtas även om den strider mot detaljplanen (se avsnitt 4.16.1), förutsatt att åtgärden uppfyller kraven för att vara lovfri och de övriga krav som ställs på åtgärden när den är lovfri. Trots att en sådan åtgärd har föregåtts av en frivillig prövning ska den räknas med bland de åtgärder eller den areabegränsade ”potten” som får genomföras i strid med detaljplanen eller områdesbestämmelserna (se avsnitt 4.14).

Som Lagrådet konstaterar framgår det av den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen att lov ”får” ges om åtgärden uppfyller de krav på

• Sida 228
•  Original

lokalisering, placering och utformning som finns i lagen eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Enligt Lagrådet ger formuleringen intrycket av att byggnadsnämnden har möjlighet att neka lov på skönsmässiga grunder, även om de förutsättningar som anges i paragrafen är uppfyllda. Som Lagrådet konstaterar har detta inte varit avsikten med bestämmelsen. Termen ”får” bör därför bytas ut till ”ska”.

Som framgår i avsnitt 4.14.1 ska samma processuella bestämmelser som gäller för bygglov, tidsbegränsat bygglov, rivningslov eller marklov tillämpas i ett ärende om frivilligt lov. Det innebär bl.a. att grannar ska höras under samma förutsättningar som skulle ha skett om åtgärden omfattades av krav på lov, och att samma bestämmelser om tillsyn i 11 kap. och om överklagande i 13 kap. ska tillämpas. Det betyder att den frivilliga prövningen kan användas av den enskilde för att förekomma en efterhandstillsyn med hänsyn till åtgärdens påverkan på exempelvis kulturmiljön eller totalförsvarsintresset, men även på omgivningen i övrigt (jfr bl.a. 2 kap.6 och 9 §§plan- och bygglagen).

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 9 kap. 79 § plan- och bygglagen.

4.16.3. Frivilligt startbesked och slutbesked

Regeringens förslag: Kravet på startbesked ska även gälla för en åtgärd med frivilligt lov, om sökanden har begärt ett startbesked för åtgärden.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker att det införs en möjlighet att ansöka om ett frivilligt start- och slutbesked.

Skälen för regeringens förslag

Av samma skäl som möjligheten att ansöka om frivilligt lov bör finnas kvar (se avsnitt 4.14), anser regeringen att enskilda bör ges en möjlighet att få genomförandet av åtgärden, bl.a. innefattande de tekniska egenskapskraven, prövad av byggnadsnämnden genom ett startbesked och ett slutbesked. Även i dessa avseenden bör en sökande av förutsebarhets- och rättstrygghetsskäl kunna få försätta sig i samma position som den som har fått byggnadsnämndens tillstånd att genomföra en åtgärd som omfattas av krav på lov. Sökanden kommer dessutom ha möjlighet att ordna så att lovfria tillbyggnader på en byggnad kan genomföras samtidigt som byggnaden uppförs.

Mot en avgift bör en sökande kunna påkalla en lika omfattande prövning från byggnadsnämnden av byggnads-, rivnings- och markåtgärder oavsett om åtgärden omfattas av krav på lov eller inte. Detta innebär att även mycket enkla konstruktioner – i vart fall hypotetiskt – kan bli föremål för byggnadsnämndens prövning, såsom en sandlåda, en bikupa eller ett trädäck. Det säger sig självt ett en sådan prövning vanligtvis bör kunna vara begränsad och att startbesked bör kunna lämnas samtidigt med bygglovet. Slutbeskedet bör därefter kunna lämnas mer eller mindre omgående för att

• Sida 229
•  Original

byggnadsverket ska kunna tas i bruk. Det ter sig naturligt att byggnadsnämnden i dessa situationer som regel även bör kunna besluta att en kontrollplan inte behövs.

Byggsanktionsavgiften för olovligt byggande är kopplad till sådana åtgärder som omfattas av krav på bygglov eller anmälan (9 kap. plan- och byggförordningen) och inte till åtgärder som har prövats på frivillig väg. Det föreslås inga ändringar i denna del, vilket innebär att någon sanktion inte kan aktualiseras i dessa fall. Genom att frivilligt ha begärt ett startbesked för genomförandet av en åtgärd som inte omfattas av krav på lov har den enskilde önskat att byggnadsnämnden i förhand prövar den åtgärd han eller hon önskar genomföra. Den enskildes intresse av att få förutsättningarna för att få genomföra åtgärden prövade bör vara skäl nog för att avvakta med att påbörja kostsamma byggnadsåtgärder eller att ta byggnadsverket i bruk till dess byggnadsnämnden har gett ett start- respektive slutbesked. För att byggnadsnämndens godkännande ska ha någon betydelse bör nämnden också ha en skyldighet att ingripa mot en åtgärd som inte lever upp till förutsättningarna för genomförandet av åtgärden.

Författningsförslag

Bestämmelsen finns i 10 kap. 3 § andra stycket plan- och bygglagen.

4.16.4. Villkorsbesked tas bort

Regeringens förslag: Möjligheten att ansöka om villkorsbesked tas bort.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslaget. Göteborgs kommun avstyrker förslaget och anför följande. Möjligheten till ett villkorsbesked bör behållas. Även om villkorsbesked nyttjats i begränsad omfattning, har det inneburit en enklare hantering för byggherren eller fastighetsägaren eftersom specifika utformningsfrågor har kunnat fastställas i förväg. Att behålla villkorsbeskedet innebär inga negativa effekter.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 9 kap. 19 § plan- och bygglagen kan den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd begära att byggnadsnämnden i ett villkorsbesked ska redovisa sin bedömning i fråga om åtgärden kan antas komma att bli föremål för villkor för att uppfylla kraven i 8 kap.1 och 2 §§plan- och bygglagen. Ett villkorsbesked är inte bindande för byggnadsnämnden och kan inte överklagas (13 kap. 2 § första stycket 4 plan- och bygglagen).

Syftet med bestämmelserna om villkorsbesked är att den som avser att genomföra en åtgärd ska kunna få besked om en åtgärd kan komma att betraktas som en bygglovspliktig ändring, t.ex. en ombyggnad. Enligt utredningen inkommer endast ett fåtal ansökningar om villkorsbesked till kommunerna.

Till skillnad från Göteborgs kommun anser regeringen, i likhet med utredningen, att regelverket bör förenklas och inte belastas med sådant som i praktiken inte efterfrågas. Möjligheten att ansöka om villkorsbesked bör därför tas bort. Eftersom ett villkorsbesked ändå inte är bindande för

• Sida 230
•  Original

byggnadsnämnden bör ändamålet med beskedet fortsättningsvis kunna tillgodoses genom byggnadsnämndernas serviceskyldighet och nämndens skyldighet att lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet (12 kap.2 och 3 §§plan- och bygglagen).

5. Förutsättningar för lov och förhandsbesked

5.1. Förutsättningar för bygglov i ett område som omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, om

1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser

a) överensstämmer med detaljplanen,

b) avviker från detaljplanen men detaljplanens genomförandetid har gått ut för minst femton år sedan, eller

c) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning eller fastighetsbildning,

2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,

3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och

4. åtgärden uppfyller vissa angivna krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen och frågan inte redan är avgjord genom detaljplanen.

Sådana åtgärder som inte omfattas av krav på lov och som får strida mot en detaljplan ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Järfälla, Lidingö,

Malmö, Nacka och Stockholms kommuner, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Villaägarnas riksförbund och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) är positiva till eller tillstyrker att kravet på planenligt utgångsläge upphör 15 år efter genomförandetidens utgång. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att förslaget är ändamålsenligt och tydligt, att förslaget kommer underlätta för byggnadsnämnderna och vid domstolsprövningen och att regleringen blir mer förutsebar och begriplig för både enskilda och rättsprövande instanser.

Även andra remissinstanser är positiva till förslaget, men har synpunkter på förslaget eller anser att förslagets konsekvenser behöver utredas ytterligare. Enligt Boverket behöver förslagets konsekvenser utifrån reglerna om inlösen belysas i det fortsatta arbetet. Einar Mattsson AB anser att förslaget kan utformas på ett annat sätt, likt nuvarande 9 kap. 31 c § plan- och bygglagen. Enligt Länsstyrelsen i Jönköpings län bör förslaget inte omfatta byggnadsverk som uppförts olovligen. I situationer där möjligheten att ingripa mot ett svartbygge har preskriberats, och där byggnadsnämnden

• Sida 231
•  Original

inte haft kännedom om åtgärden, utgör det nuvarande kravet på planenligt utgångsläge det enda incitamentet för fastighetsägaren att återställa byggnadsverket till ett planenligt läge. Göteborgs kommun har liknande synpunkter. Örebro kommun anser att förslaget i stället bör utformas som en möjlighet, inte skyldighet, för kommunen att medge avsteg från kravet på planenlighet. Enligt Haninge kommun kan kravet på planenligt utgångsläge slopas tidigare än 15 år efter genomförandetidens utgång, eftersom genomförandetiden i sig är den tid som kommunen vid antagandet bedömer är en lämplig tid för att genomföra planen. Statens centrum för arkitektur och design är tveksamt till att kravet på planenligt utgångsläge ska upphöra att gälla 15 år efter att genomförandetiden har löpt ut. Tillsammans med andra förslag, som innebär en utökad möjlighet att göra undantag från kravet samt att godta avvikelser från detaljplan och områdesbestämmelser, kan förslaget leda till kumulativa, negativa effekter för gestaltningen av offentliga rum och gemensamma livsmiljöer. Förslagets konsekvenser behöver därför utredas ytterligare. Även Umeå tingsrätt (mark- och miljödomstolen) anser att förslaget, som innebär en omfattande förändring av det nuvarande regelverket, inte har analyserats tillräckligt.

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig frågande till om 15 år är en tillräcklig tid eller om avgränsningen kan göras på annat sätt. Bland andra menar Säters kommun att det är svårt att anta nya detaljplaner i den takt som förslaget kan kräva.

Några remissinstanser är kritiska till eller avstyrker förslaget att kravet på planenligt utgångsläge ska upphöra efter viss tid. Sundbybergs kommun anser att förslaget kan undergräva förtroendet för detaljplaneinstrumentet eftersom det innebär en utökning av möjligheten att frångå detaljplanens bestämmelser. Det finns redan möjligheter att förklara avvikelser och att hantera om något blivit planstridigt, dock inom rimliga proportioner där vägledning kan hämtas i rättsfall. Svenska byggnadsvårdsföreningen anser att förslaget är tveksamt ur demokratisk synvinkel. Även om berörda har rätt att bli hörda och kan överklaga bygglovet ersätter inte det en demokratisk planprocess. Vidare ifrågasätts lagligheten i att ta bort allmänhetens rättighet att genom detaljplan påverka och få rättslig prövning av stora projekt som påverkar miljön. Enligt Länsstyrelsen i Västra Götalands län bör förslaget inte genomföras eftersom det riskerar betydande negativa konsekvenser kring grundläggande förutsättningar för en god och hållbar helhet i stadsbild, landskapsrum samt för kulturvärden. Länsstyrelsen befarar att förslaget kan försvåra arbetet med att uppnå målet inom politikområdet Gestaltad livsmiljö. Enligt länsstyrelsen är det inte realistiskt att tro att befintliga detaljplaner kommer att förnyas och ändras vart 20–30:e år eller att byggnadsnämnder kommer att kunna bedriva tillsynsverksamheten på annat sätt än i dag, därför är 15 år en för kort tid. Det bör bedömas från fall till fall om man ska bortse ifrån de avvägningar och skäl som ligger till grund för att en plan har utformats på ett visst sätt. Länsstyrelsen anser att det till exempel skulle vara mer ändamålsenligt att antingen förlänga tidsbegränsningen till förslagsvis 30 år efter utgången av detaljplanens genomförandetid, alternativt att utredningens förslag endast ska gälla detaljplaner som har upprättats före tillkomsten av den äldre plan- och bygglagen (1987:10).

Angående förslaget att kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen inte ska prövas i de delar som har prövats i detaljplanen anser Gävle kommun

• Sida 232
•  Original

att det saknas en analys eller konsekvensbeskrivning som visar den praktiska genomförbarheten samt kopplingen till lagstiftningen gällande detaljplanering. Förslaget innebär att det ställs större krav på kommunerna att i planhandlingen redovisa vad som är prövat i detaljplanen och vad som inte är prövat.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och gällande rätt

Enligt nuvarande 9 kap. 30 § plan- och bygglagen ska bygglov ges för en åtgärd inom ett område med en detaljplan, om den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser stämmer överens med detaljplanen, eller avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen eller en äldre plan- och bygglagen eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen på så vis som bestämts i rättstillämpningen. Åtgärden får inte strida mot detaljplanen och genomförandetiden för detaljplanen ska ha börjat löpa. Vidare ska åtgärden uppfylla vissa angivna krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen. Från kraven görs vissa undantag. Bygglov ska ges för vissa mindre åtgärder även om det byggnadsverk eller den fastighet åtgärden ska utföras på avviker från detaljplanen. Vidare ska vissa lovbefriade åtgärder inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen.

Förutsättningarna för bygglov i ett område som omfattas av en detaljplan utgår dels från att de ambitioner som detaljplanen ger uttryck för ska förverkligas, dels att den som överväger att företa en lovpliktig åtgärd ska kunna räkna med att den kan beviljas bygglov utifrån vad detaljplanen medger. Härutöver ska bl.a. de som bor eller bedriver en verksamhet i eller i närheten av planområdet kunna förutse vad området kan komma att användas till.

Genom detaljplanen har olika allmänna och enskilda intressen vägts samman och prövats genom en politisk process där såväl kringboende som myndigheter har haft möjlighet att komma till tals och få detaljplanen rättsligt prövad. Det har bl.a. prövats om de åtgärder som detaljplanen ger möjlighet till innebär att planområdet används till det som området är mest lämpat för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. För att bygglov ska kunna ges ska därför den sökta åtgärden vara förenlig med dessa sammanvägda bedömningar.

Även om de olika allmänna och enskilda intressena har vägts samman och prövats genom planen ska åtgärden i viss utsträckning även prövas med hänsyn till intressena i samband med bygglovet. Till dessa intressen hör exempelvis åtgärdens anpassning till och påverkan på omgivningen i olika hänseenden och intresset av att bevara och tillvarata historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Vid prövningen av om bygglov kan ges prövas även åtgärden gentemot de krav som ställs på byggnadsverkets utformning, dvs. dess lämplighet för sitt ändamål, dess form-, färg- och materialverkan samt dess tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Tomter och allmänna platser som ska bebyggas prövas mot de krav som ställs på

• Sida 233
•  Original

dem i fråga om bl.a. anpassning till naturförutsättning, tillgänglighet, trafikförhållanden och påverkan på omgivningen.

Planenligt utgångsläge ska behållas men tidsbegränsas

En grundläggande förutsättning för att bygglov ska kunna ges enligt den nuvarande regleringen är att den fastighet och det byggnadsverk som den lovsökta åtgärden avser, vid tidpunkten för lovprövningen, stämmer överens med den detaljplan som gäller för området (9 kap. 30 § första stycket 1 a plan- och bygglagen). Kravet på överensstämmelse med planen är såväl en fråga om fastighetsindelning som byggnadsverkets utformning, användning och omfattning. Detta brukar uttryckas som att utgångsläget ska vara planenligt.

Enligt utredningen bör det fortfarande vara ett grundläggande krav att den fastighet och det byggnadsverk som den lovsökta åtgärden avser ska stämma överens med detaljplanen. Regeringen instämmer i denna bedömning. Kravet på planenlighet för den fastighet och det byggnadsverk åtgärden avser är det huvudsakliga medel en kommun har att tillgå för att få fastighetsägare att anpassa den befintliga bebyggelsen till detaljplanen. Kravet har därför en viktig funktion för att de ambitioner en detaljplan ger uttryck för successivt ska komma att förverkligas. Syftet med kravet är alltså att detaljplanen på sikt ska komma att genomföras.

Samtidigt kan ett i tiden obegränsat krav på planenligt utgångsläge ge upphov till orimliga effekter, framför allt när det är fråga om äldre planer. För det allmänna kan kravet hämma utvecklingen och användningen av den bebyggda miljön, eftersom kravet gäller så länge detaljplanen gäller, vilket den gör till dess den upphävs eller ändras (4 kap. 38 § plan- och bygglagen). I Sverige finns det drygt 100 000 detaljplaner, varav flera är äldre stads- och byggnadsplaner. Sådana planer gäller som om de vore detaljplaner och medför samma krav på planenliga utgångslägen som detaljplaner som nyligen har antagits, trots att planerna i vissa fall ger uttryck för andra samhällsnormer och förutsättningar för byggande än de som gäller i dag.

För framför allt enskilda kan kravet på att ett byggnadsverk eller en fastighet ska ha ett planenligt utgångsläge få andra orimliga effekter. För att planenligheten ska kunna bedömas måste inledningsvis detaljplanen tolkas och förstås. För tolkningen gäller vissa grundläggande principer. En detaljplan är utformad mot bakgrund av den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för detaljplanens antagande. Om något annat inte har angetts i planen eller senare författning bör planbestämmelserna därför tolkas utifrån den lagstiftning, de allmänna råd och handböcker som då gällde (RÅ 1990 ref. 30 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 april 2015 i mål nr P 8223–14). Vid tolkningen av plankartan och planbestämmelserna kan också planbeskrivningen, liksom andra planhandlingar vara till hjälp. För tolkningen av olika sorters planer som har antagits före den äldre plan- och bygglagen finns särskilda tolkningsbestämmelser, som innebär att planerna ska anses ha antagits med stöd av den äldre plan- och bygglagen och ska följa definitionerna i den lagen och den äldre plan- och byggförordningen (se punkten 5 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen och bl.a. MÖD 2016:40). Definitionerna i den äldre plan- och bygglagen och den äldre plan- och byggförordningen

• Sida 234
•  Original

har alltså gjorts retroaktivt tillämpliga på exempelvis äldre stadsplaner och byggnadsplaner. Eftersom termer och begrepp, respektive avsaknaden av sådana, kan förändras och förtydligas över tid genom rättspraxis kan det få till följd att en tidigare planenlig byggnad, utan att byggnaden byggs till eller detaljplanen ändras, inte längre stämmer överens med planen. Exempelvis kan tolkningen av termer som byggnadshöjd och våning medföra att en byggnad får en högre beräknad byggnadshöjd eller fler våningar än vad planen medger (se exempelvis MÖD 2014:43 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 januari 2021 i mål nr P 13734–19). Eftersom byggnaden då inte stämmer överens med detaljplanen, och sådana planstridigheter som regel är alltför stora för att kunna godtas, finns det i dessa fall inte längre förutsättningar att ge bygglov för tillbyggnader eller andra åtgärder på byggnaden.

Mot denna bakgrund instämmer regeringen i utredningens bedömning att det bör finnas en bortre tidsgräns efter vilken kravet på planenligt utgångsläge inte längre bör utgöra hinder för att bygglov ska kunna ges. Inom tidsgränsen har detaljplanen fått verka gentemot berörda fastighetsägare som inte har kunnat få bygglov för åtgärder på sina planstridiga byggnadsverk och fastigheter och kommunen har för sin del haft möjlighet att förverkliga planen.

Kravet på planenligt utgångsläge ska upphöra 15 år efter att genomförandetiden har löpt ut

Den fråga som inställer sig är under hur lång tid kravet på planenligt utgångsläge bör utgöra ett hinder mot att bygglov ska kunna ges. Rimligtvis bör kravet gälla under så pass lång tid att byggnadsverk och fastigheter hinner anpassas till detaljplanen. Sådana anpassningar sker vartefter byggnadsverk genomgår olika lovpliktiga ändringar, om- och tillbyggnader och då fastigheter genomgår olika förrättningar. För att realisera detaljplanen behöver tiden därför vara förhållandevis lång. Å andra sidan bör tiden inte vara längre än vad som är nödvändigt eftersom kravet på planenligt utgångsläge kan hämma bebyggelseutvecklingen och låsa utvecklingen till planeringsambitioner som inte längre är aktuella samt gå ut över enskilda på ett oskäligt sätt. Tiden behöver därutöver anpassas till att kommunen bör ha rimliga möjligheter att efter genomförandetidens utgång kunna realisera planen genom att lösa in planstridiga fastigheter eller mark som inte har bebyggts i enlighet med detaljplanen (jfr 6 kap.14 och 15 §§plan- och bygglagen).

I detaljplanen ska kommunen ange en genomförandetid. Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än femton år. Tiden räknas från den dag då beslutet att anta planen får laga kraft, men kommunen kan bestämma att den ska börja löpa vid ett senare tillfälle eller att olika tider ska gälla för skilda områden av planen, exempelvis vid successiva utbyggnader (se 4 kap.21–25 §§plan- och bygglagen).

Utredningen föreslår att kravet på planenligt utgångsläge ska upphöra 15 år efter att detaljplanens genomförandetid har löpt ut, dvs. normalt 20– 30 år efter det att detaljplanen fick laga kraft (jfr 9 kap. 21 § plan- och bygglagen). Att kravet upphör innebär att kommunen, efter denna tidpunkt, ska ge bygglov även om fastigheten eller byggnadsverket inte

• Sida 235
•  Original

stämmer överens med planen. Som Järfälla kommun för fram kan förslaget exempelvis möjliggöra att byggnader som har en våning och suterrängvåning skulle kunna byggas till på ett planenligt sätt även om detaljplanen medger max en våning.

Flera remissinstanser bl.a. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, har synpunkter på att den föreslagna tiden är för kort, medan andra, bl.a.

Haninge kommun, anser att den är för lång. Örebro kommun anser att kommunerna ska få ha kvar möjligheten att avslå en ansökan om bygglov även efter denna tid.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att den föreslagna tiden är rimlig efter en avvägning mellan intresset av att kunna förverkliga detaljplanen och en inte alltför rigid reglering som kan begränsa utvecklingen av befintliga byggnadsverk och fastigheter. Förslaget hindrar inte en kommun som bedömer att 15 år är för kort tid att förlänga detaljplanens gnomförandetid (4 kap. 24 § plan- och bygglagen). Dessutom kan en kommun vid en lovansökan som avser en olämplig byggnad även besluta om anstånd med lovprövningen i avvaktan på ett pågående planarbete (nuvarande 9 kap. 28 § plan- och bygglagen, jfr även avsnitt 6.13). Kommunen får härigenom anses ha tillräckliga medel för att komma till rätta med olämplig bebyggelse som inte kan få bygglov med hänsyn till dess planstridiga utgångsläge.

Som Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar är förslaget i och för sig utformat så att olovliga byggnadsverk, s.k. svartbyggen, kommer att omfattas av undantaget från kravet på planenligt utgångsläge. Det öppnar upp för att byggnadsverk som ursprungligen har uppförts olovligen i strid med detaljplanen, däribland sådana som uppförts en kort tid innan 15 år har gått sedan genomförandetidens utgång, kan byggas till. Den omständigheten att kravet på planenligt utgångsläge inte gäller 15 år efter genomförandetidens utgång, påverkar dock inte byggnadsnämndens möjlighet att ingripa mot ett byggnadsverk som strider mot en detaljplan under de förutsättningar som gäller för rättelseförelägganden (11 kap. 20 § plan- och bygglagen). Mot andra olovliga byggnadsverk har byggnadsnämnden, i de allra flesta fall under lång tid, haft möjlighet att ingripa. Dessutom krävs det, för att bygglov ska kunna ges för en tillbyggnad, att tillbyggnaden är planenlig, med förbehåll för de olika avvikelser från detaljplanen som får godtas på samma villkor som gäller för andra åtgärder.

Med den föreslagna tidsgränsen kommer äldre stads- och byggnadsplaner sakna betydelse för bedömningen av det planenliga utgångsläget. Därigenom kommer också den särskilda tolkningsregeln i punkten 5 i övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen, som ger upphov till de retroaktivt tillämpliga definitionerna av bl.a. byggnadshöjd och våning, även sakna betydelse vid bedömningen av det planenliga utgångsläget. Övergångsbestämmelsen kommer ändå att behöva vara kvar eftersom den har betydelse för bedömningen av om åtgärden i sig är planenlig i enlighet med den äldre planen (se avsnitt 11.3).

Om kommunen har bestämt att det ska gälla olika genomförandetider för olika delar detaljplaneområdet bör tiden där det kan ställas krav på ett planenligt utgångsläge relateras till den genomförandetid som gäller för den del som det byggnadsverk eller den fastighet åtgärden ska utföras på tillhör (4 kap. 21 § andra stycket plan- och bygglagen). Detsamma bör gälla om genomförandetiden förnyas eller förlängs för ett visst område av

• Sida 236
•  Original

detaljplanen (4 kap. 24 § plan- och bygglagen) eller om kommunen genom en planändring har bestämt en särskild genomförandetid för en viss fråga (4 kap. 22 § plan- och bygglagen). Eftersom genomförandetiden för olika frågor kan variera inom ett och samma detaljplaneområde, kan också frågan om bygglov kan ges eller inte bli beroende av om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden avser berörs av en fråga som har haft en annan genomförandetid än detaljplanen i övrigt.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att förslaget ger möjlighet till ett mer effektivt användande av befintlig bebyggelse. Det kan exempelvis vara fråga om olika om- eller tillbyggnader av bostadshus som ligger på fastigheter som inte har kommit att anpassas efter äldre förlegade planer. Även med beaktande av de olika invändningarna mot förslaget bedöms fördelarna med dessa utvecklingsmöjligheter överväga dess nackdelar.

Förslaget innebär att punkten 13 i övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen kan upphävas (se avsnitt 11.3).

Behovet av att göra undantag från kravet på planenligt utgångsläge kommer minska

Enligt nuvarande 9 kap. 30 § första stycket 1 b plan- och bygglagen ska bygglov ges även om den fastighet och det byggnadsverk som den lovpliktiga åtgärden ska vidtas på avviker från detaljplanen, om avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning eller vid en fastighetsbildning. Anledningen till att kravet på planenligt utgångsläge inte längre ställs om det har getts bygglov eller bildats en fastighet som avviker från detaljplanen är att syftet med kravet på det planenliga utgångsläget, att tvinga fram ett genomförande av planen, har förfallit genom att avvikelsen godtagits. I sådana fall har fastighetsägaren rätt att utnyttja den byggrätt som detaljplanen ger (prop. 1989/90:37 s. 52).

Utredningen föreslår inte någon ändring av de nuvarande bestämmelserna. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Genomförandetiden för stadsplaner och byggnadsplaner som antogs med stöd av byggnadslagen löpte som längst till den 1 juli 1992. Genomförandetiden för övriga planer och bestämmelser gick ut i samband med att den äldre plan- och bygglagen trädde i kraft (17 kap. 4 § den äldre plan- och bygglagen). Förslaget att kravet på planenligt utgångsläge ska upphöra 15 år efter att genomförandetiden har löpt ut medför att kravet på byggnadsverks och fastigheters planenliga utgångsläge bara kommer gälla för detaljplaner som har antagits med stöd av plan- och bygglagen och den äldre plan- och bygglagen. Huruvida en avvikelse har godtagits vid en bygglovsprövning enligt den äldre plan- och bygglagen eller byggnadslagen kommer därför att minska i betydelse. Det kommer i stället räcka att byggnadsnämnden kontrollerar om avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning eller fastighetsbildning under den tid kravet på planenligt utgångsläge utgör en förutsättning för att bygglov ska ges.

Åtgärden ska vara planenlig

Enligt nuvarande 9 kap. 30 § första stycket 2 plan- och bygglagen krävs det, för att bygglov ska kunna ges, att den lovsökta åtgärden inte strider mot detaljplanen. Åtgärden får således inte stå i strid med planbestäm-

• Sida 237
•  Original

melserna eller plankartan i den mån dessa reglerar en sådan åtgärd som det har sökts lov för. Utformningen, användningen och omfattningen av åtgärden ska vara förenlig med planen.

Tolkningsprinciperna för bedömningen av åtgärds planenlighet är i grunden desamma som vid bedömningen av det planenliga utgångsläget. Om något annat inte har angetts i planen bör planbestämmelserna även vid bedömningen av åtgärdens planenlighet därför tolkas utifrån den lagstiftning, de allmänna råd och handböcker som gällde då planen antogs. Vid tolkningen av plankartan och planbestämmelserna kan även här planbeskrivningen, liksom andra planhandlingar vara till hjälp. Den särskilda tolkningsbestämmelsen, enligt vilken den äldre plan- och bygglagen och den äldre plan- och byggförordningen och den praxis som utvecklats utifrån dessa författningar blir bestämmande för hur termerna byggnadshöjd och våning i planer som är äldre än den äldre plan- och bygglagen ska förstås, är tillämplig även vid bedömningen av åtgärdens planenlighet (punkten 5 i övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen).

Utredningen har vid sin översyn inte funnit skäl att föreslå någon ändring av kravet på att åtgärder ska vara planenliga. Regeringen gör ingen annan bedömning. Förutsättningen att åtgärden ska vara planenlig är ett av de viktigaste uttrycken för det kommunala planmonopolet (1 kap. 2 § plan- och bygglagen) och ett självklart medel för att en detaljplan alls ska kunna genomföras. Kravet är dessutom avgörande för allmänhetens förväntningar på vilka byggnadsåtgärder som kan komma att vidtas inom ett område som omfattas av en detaljplan. Förutsättningen bör därför kvarstå oförändrad.

Bygglov bör inte kunna ges för en åtgärd som måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa

Utredningen föreslår inte någon ändring av kravet på att åtgärden ska avvakta att detaljplanens genomförandetid ska börja löpa för att bygglov ska kunna ges (nuvarande 9 kap. 30 § första stycket 3 plan- och bygglagen). Som utgångspunkt börjar detaljplanens genomförandetid löpa antingen då detaljplanen får laga kraft eller när kommunen i detaljplanen har bestämt att den ska börja löpa (4 kap. 21 § plan- och bygglagen).

Regeringen instämmer i utredningens förslag att förutsättningen bör kvarstå oförändrad. Kravet aktualiseras inte minst vid successiva nyetableringar av exempelvis bostads- eller industriområden där det kan finnas ett behov för kommunen att på ett planerat sätt ordna teknisk försörjning och ställa ordning gator eller parker allteftersom det nya området byggs ut.

Krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen som bör uppfyllas för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan

Genom detaljplanen har olika allmänna och enskilda intressen vägts samman och prövats genom en politisk process där såväl kringboende som myndigheter har haft möjlighet att komma till tals och få detaljplanen rättsligt prövad. Det har bl.a. prövats om de åtgärder som detaljplanen ger möjlighet till innebär att planområdet används till det som området är mest lämpat för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § plan- och bygglagen). För att bygglov ska kunna ges ska därför den sökta

• Sida 238
•  Original

åtgärden vara förenlig med dessa sammanvägda bedömningar (nuvarande 9 kap. 30 § första stycket 4 plan- och bygglagen).

Även om de olika allmänna och enskilda intressena har vägts samman och prövats genom planen ska åtgärden i viss utsträckning även prövas med hänsyn till intressena i samband med bygglovet. Till dessa intressen hör exempelvis åtgärdens anpassning till och påverkan på omgivningen i olika hänseenden och intresset av att bevara och tillvarata historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Vid bygglovgivningen prövas även åtgärden gentemot de krav som ställs på byggnadsverkets utformning, dvs. dess lämplighet för sitt ändamål, dess form-, färg- och materialverkan samt dess tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga (8 kap. 1 § plan- och bygglagen). Tomter och allmänna platser som ska bebyggas prövas mot de krav som ställs på dem i fråga om bl.a. anpassning till naturförutsättning, tillgänglighet, trafikförhållanden och påverkan på omgivningen (8 kap.9– 12 §§plan- och bygglagen).

Utredningen föreslår inte någon förändring i fråga om vilka krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan ska uppfylla för att bygglov ska kunna ges. Regeringen gör ingen annan bedömning.

Kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen ska inte prövas i delar som har avgjorts i detaljplanen

Utredningen föreslår att det bör förtydligas att kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen inte ska prövas i de delar som har prövats i detaljplanen. Tillägget motsvarar vad som i dag gäller för åtgärder i områden som omfattas av områdesbestämmelser. Enligt utredningen får begränsningen betraktas som en kodifiering av praxis och överensstämmer både med regeringens motivering i förarbetena till bestämmelsen och med det överklagandeförbud som finn i 13 kap. 2 § första stycket 8 plan- och bygglagen (se bl.a. MÖD 2015:26 och prop. 2010/11:63 s. 24). Regeringen instämmer i utredningens förslag. I likhet med Lagrådet anser regeringen att bestämmelsen bör formuleras mer likt överklagandeförbudet, dvs. att kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen inte ska prövas om frågan redan är avgjord genom detaljplanen. Enligt regeringens bedömning kommer förslaget inte leda till att det ställs andra krav på tydlighet i planhandlingar, som Gävle kommun befarar.

Tillägget gör detaljplanens funktion att skapa byggrätter tydligare för fastighetsägaren och andra berörda. Förslaget innebär att byggrätten framgår som en direkt förutsättning för bygglovet och inte bara som ett hinder för överklagbarhet av sådana frågor som har avgjorts genom detaljplanen.

Sådana åtgärder som får strida mot en detaljplan ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen

Vid bedömningen av om utgångsläget är planenligt ska sådana åtgärder som har genomförts utan bygglov med stöd av nuvarande 9 kap.4–4 c §§plan- och bygglagen eller äldre motsvarande bestämmelser inte påverka bedömningen av frågan huruvida det byggnadsverk som den lovsökta åtgärden avser stämmer överens med detaljplanen (9 kap. 30 § tredje

• Sida 239
•  Original

stycket plan- och bygglagen). Det innebär att sådana åtgärder som har vidtagits med stöd av bestämmelser om undantag från krav på bygglov och som får utföras i strid med detaljplan, exempelvis komplementbostadshus, vissa tillbyggnader och takkupor, inte ska beaktas vid bedömningen av frågan om huruvida det byggnadsverk som den lovsökta åtgärden avser överensstämmer med detaljplanen eller av frågan om huruvida den lovsökta åtgärden strider mot detaljplanen. Bestämmelsen syftar till att undvika att möjligheten att utföra olika åtgärder utan lov blir beroende av i vilken ordning byggrätter och bygglovsbefriade åtgärder utnyttjas (prop. 2016/17:151 s. 77 f.). Det är endast sådana åtgärder som har utförts utan bygglov som ska undantas vid bedömningen av planenligheten. Har åtgärden däremot utförts med stöd av ett bygglov ska den beaktas vid bedömningen (se MÖD 2019:16).

Utredningen föreslår inte någon ändring i denna del, förutom att hänvisningen i bestämmelsen bör ändras till den bestämmelse som anger vilka lovfria åtgärder som får genomföras i strid med detaljplan, dvs. nya 10 kap. 2 a § plan- och bygglagen. Lovfria åtgärder som ska följa detaljplanen ska däremot beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd stämmer överens med detaljplanen, så att kravet på deras planenlighet inte urholkas. Regeringen instämmer i utredningens förslag.

I avsnitt 4.16.1 föreslås att sådana lovfria åtgärder som inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser ska få genomföras med en sådan liten avvikelse från detaljplanen eller områdesbestämmelserna som inte motverkar syftet med planen eller bestämmelserna (se förslaget till 10 kap. 2 b § plan- och bygglagen). Avsikten är dock inte att en sådan liten avvikelse bör räknas den lovsökande till godo i en senare bygglovsprövning. Det är åtgärderna som sådana byggnadsnämnden bör bortse från vid bedömningen av om en åtgärd stämmer överens med detaljplanen, inte de små avvikelser som byggnadsnämnden bör kunna godta vid framför allt sin tillsyn. Skulle även de små avvikelserna räknas bort vid bedömningen av om åtgärden stämmer överens med detaljplanen skulle det kunna uppstå märkliga kumulativa effekter av att en mindre avvikelse på en åtgärd läggs till en avvikelse som kan finnas på en annan åtgärd. Det skulle kunna medföra urholkningar av planinstitutet som inte är avsedda med förslaget.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 56 § plan- och bygglagen.

5.2. Undantag från kravet på planenligt utgångsläge

Regeringens förslag: Om åtgärden är en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad gäller inte kravet på att en fastighet eller en byggnad ska överensstämma med detaljplanen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Regeringen föreslår inte särskilda regler för vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att bygglov ska kunna ges för åtgärder med komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus.

• Sida 240
•  Original

Vidare har regeringens författningsförslag en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Göteborgs kommun är positiv till att bygglov ska kunna ges för en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad vid planstridigt utgångsläge. Att även ändrad användning omfattas av undantaget ger en större flexibilitet och möjlighet för en fastighetsägare att använda och utveckla befintlig bebyggelse eller anpassa den för en fortsatt ekonomiskt hållbar användning.

Enligt Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) innebär förslaget sammantaget, i jämförelse med den nuvarande regleringen, ökade möjligheter att bygga i strid med plan, i synnerhet i småhusområden. Förslaget kan innebära att planinstrumentet försvagas och domstolen ifrågasätter om konsekvenserna har analyserats tillräckligt.

Skälen för regeringens förslag

En annan ändring av en byggnad än tillbyggnad ska få vidtas även om utgångsläget är planstridig

Även om en fastighet eller en byggnad inte stämmer överens med detaljplanen, och utgångsläget därmed inte är planenligt, ska bygglov enligt nuvarande 9 kap. 30 § andra stycket plan- och bygglagen ändå ges för vissa enklare åtgärder i eller på byggnaden. Till dessa åtgärder räknas inredning av någon ytterligare bostad eller någon ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri samt att byta färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial och att göra andra ändringar av byggnader som avsevärt påverkar deras yttre utseende (jfr nuvarande 9 kap. 2 § första stycket 3 b eller c plan- och bygglagen).

Utredningen föreslår att bygglov, trots kravet på planenligt utgångsläge, ska ges om åtgärden är en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad. Regeringen delar utredningens bedömning att ett planstridigt utgångsläge inte bör hindra vissa ändringsåtgärder. Regeringen instämmer i Lagrådets förslag att det ska komma till tydligt uttryck i bestämmelsen genom att det anges att kravet på planenligt utgångsläge inte ska tillämpas om åtgärden är en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad. Även om kravet på planenligt utgångsläge inte behöver uppfyllas ska andra krav som ställs på åtgärden för att lov ska kunna ges vara uppfyllda, som exempelvis kravet på att åtgärden ska vara planenlig.

Med den föreslagna huvudregeln om vilka andra ändringar av en byggnad än tillbyggnad som ska kräva bygglov (se förslaget till 9 kap. 15 §) innebär förslaget en utvidgning av det nuvarande undantaget och möjliggör att fler lovpliktiga åtgärder kan vidtas på en byggnad eller en fastighet som inte stämmer överens med detaljplanen. Undantaget är begränsat till byggnader, vilket innebär att kravet på planenligt utgångsläge gäller för åtgärder på andra anläggningar än byggnader.

Undantaget gör det möjligt att helt eller delvis ta i anspråk eller inreda en planstridig byggnad eller en byggnad på en planstridig fastighet för ett väsentligen annat ändamål än det som den senast har använts för eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit till stånd. I det konkreta fallet kan det röra sig om att i bottenvåningen i en stadsmiljö ändra användningen av en lokal från butik till kafé, eller från frisör till restaurang. Det kan också röra sig om

• Sida 241
•  Original

att befintlig verksamhet förändras genom att lokaler delas mellan olika verksamheter.

Undantaget gör det även möjligt att inreda ytterligare bostad i en annan byggnad än ett enbostadshus.

Vidare möjliggör undantaget att ge lov för fasadändringar även om byggnaden eller fastigheten inte stämmer överens med detaljplanen. I avsnitt 4.5.5 föreslås att färre fasadändringar som huvudregel ska kräva bygglov jämfört med den nuvarande regleringen (se dock avsnitt 4.8 och 4.9 om krav på bygglov för vissa fasadändringar). Det innebär att undantaget för fasadändringar på planstridiga byggnader och på byggnader på planstridiga fastigheter inte kommer behöva tillämpas i så stor utsträckning.

Förutom att utöka friheten för fastighetsägaren är syftet med förslaget att ge större möjligheter än i dag att resurseffektivt utveckla befintliga byggnader, främja cirkulär ekonomi och ett hållbart byggande samt skapa levande stadsmiljöer. I sammanhanget ska dock erinras om att kravet på att ändringsåtgärden som sådan, exempelvis den nya användningen, av hänsyn till omgivningen även fortsatt ska vara planenlig. Det minskar enligt regeringens bedömning även risken för att planinstrumentet försvagas, jfr Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) synpunkt.

Ingen särskild prövning av komplementbostadshus eller inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus

Utredningen föreslår att det ska införas ett krav på bygglov för bl.a. inredning av en ytterligare bostad i ett enbostadshus och nybyggnad av ett komplementbostadshus. För att behålla möjligheterna för en småhusägare att, trots lovplikt, få vidta dessa åtgärder i strid med detaljplanen föreslår utredningen särskilda bestämmelser om vilka förutsättningar dessa åtgärder ska uppfylla för att lov ska ges.

Som framgår i avsnitt 4.5.2 genomför regeringen inte utredningens förslag om lovplikt för dessa åtgärder. Det medför att utredningens förslag i fråga om förutsättningar för lov inte heller genomförs.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 58 § plan- och bygglagen.

5.3. Förutsättningar för bygglov i ett område som inte omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som inte omfattas av en detaljplan, om åtgärden

1. inte strider mot områdesbestämmelser,

2. inte förutsätter planläggning, och

3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. och vissa angivna krav i 8 kap. plan- och bygglagen, och frågan inte redan är avgjord genom områdesbestämmelser eller förhandsbesked.

• Sida 242
•  Original

Sådana åtgärder som får strida mot områdesbestämmelser ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med områdesbestämmelserna.

Vid bedömningen av om en åtgärd förutsätter planläggning på grund av dess miljöpåverkan ska hänsyn tas till de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan och som motsvarar de omständigheter som det ska tas hänsyn till vid en undersökning av en åtgärds miljöpåverkan enligt miljöbalken. Om åtgärden kräver tillstånd enligt miljöbalken och redan har miljöbedömts, ska hänsyn tas till resultatet av den bedömningen.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Regeringens förslag innehåller även bestämmelser om hur en miljöbedömning av en åtgärd ska gå till.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Utanför ett område med detaljplan får kommunen anta områdesbestämmelser för att i vissa avseenden reglera begränsade områden av kommunen (4 kap. 41 § plan- och bygglagen). Vid en bygglovsprövning i ett område med områdesbestämmelser ska åtgärden prövas gentemot bestämmelserna. För att bygglov ska kunna ges får åtgärden inte strida mot områdesbestämmelserna (9 kap. 31 § 1 plan- och bygglagen). Dessutom får åtgärden inte vara sådan att den kräver att området regleras med en detaljplan (9 kap. 31 § 2 plan- och bygglagen). I sådana fall ska bygglovet föregås av planläggning. Åtgärden ska även uppfylla de krav som följer av 2 kap. och 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9–11 §§, 12 § första stycket, 13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser (9 kap. 31 § 3 plan- och bygglagen).

Vid bedömningen av om en åtgärd förutsätter planläggning på grund av dess miljöpåverkan ska byggnadsnämnden ta hänsyn till de omständigheter som anges i miljöbedömningsförordningen (2017:966), eller, om ansökan avser en åtgärd som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken och åtgärden redan har miljöbedömts, till resultatet av den bedömningen (6 kap. 10 § plan- och byggförordningen).

I ett område som inte omfattas av detaljplan är grundläggande lämplighetsfrågor inte prövade och reglerade på samma sätt som inom ett område med detaljplan. Vid en bygglovsprövning utanför ett område med detaljplan innefattar prövningen om den lovsökta åtgärden är lämplig med hänsyn till alla berörda enskilda och allmänna intressen i de delar som kommunen inte tidigare kan ha prövat i områdesbestämmelser.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att de nuvarande bestämmelserna i 9 kap. 31 § plan- och bygglagen bör föras över oförändrade till det nya 9 kap. Eftersom ett positivt förhandsbesked är bindande i en efterkommande bygglovsprövning (se avsnitt 4.10.3) bör det förtydligas att det inte bara är områdesbestämmelser utan även ett bindande förhandsbesked som begränsar den prövning som ska ske i förhållande till tillämpliga krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen. Tillägget överensstämmer bättre med det överklagandeförbud som finns i 13 kap. 2 § första stycket 8 plan- och bygglagen för frågor som redan är avgjorda genom

• Sida 243
•  Original

bl.a. ett förhandsbesked. I likhet med Lagrådet anser regeringen att bestämmelsen bör formuleras mer likt överklagandeförbudet, dvs. att kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen inte ska prövas om frågan redan är avgjord genom områdesbestämmelser eller förhandsbesked.

Enligt den nuvarande regleringen finns det inte förutsättningar att bortse från lovbefriade åtgärder som får genomföras i strid med områdesbestämmelser vid bedömningen av en åtgärds planenlighet. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte finns skäl att i det här avseendet göra någon skillnad mellan områden som omfattas av en detaljplan eller områden som inte gör det. I likhet med vad som gäller inom ett område med en detaljplan bör lovfria åtgärder som får strida mot områdesbestämmelser inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med områdesbestämmelserna. Förslaget innebär att bedömningen av en åtgärds förenlighet med områdesbestämmelser blir mer lik den som görs vid bedömningen av en åtgärds förenlighet med en detaljplan.

I avsnitt 4.3 föreslås att bestämmelser om lov ska samlas i plan- och bygglagen. Som en följd av detta bör bestämmelserna i nuvarande 6 kap. 10 § plan- och byggförordningen placeras i anslutning till övriga bestämmelser om förutsättningar för lov i det nya kapitlet i lagen (se även avsnitt 10.1).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 57 § plan- och bygglagen.

5.4. Särskilda förutsättningar för bygglov för kompletterande åtgärder i ett område som inte omfattas av en detaljplan

Regeringens förslag: Det ska ges bygglov för en åtgärd utanför ett område med detaljplan om åtgärden

1. är att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med

a) en liten tillbyggnad, eller

b) en liten komplementbyggnad,

2. inte strider mot sådana områdesbestämmelser som avses i 4 kap. 42 § första stycket 3 eller 4 c, och

3. uppfyller vissa krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser eller förhandsbesked.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Regeringen föreslår inte särskilda krav för att bygglov ska kunna ges för åtgärder med komplementbostadshus och inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus. Vidare har regeringens förslag en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

• Sida 244
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt nuvarande i 9 kap. 31 a § plan- och bygglagen ska en begränsad bygglovsprövning göras av vissa kompletterande åtgärder till en- och tvåbostadshus i områden som inte omfattas av en detaljplan. Eftersom de kompletterande åtgärderna utgör en fortsättning på den pågående markanvändningen anses det tillräckligt att de i princip bara uppfyller kraven på hur byggnaden ska placeras, utformas och utföras inom tomten, som redan godtagits för bebyggelse (se prop. 1985/86:1 s. 273 och prop. 2013/14:126 s. 207 f. och 308). Till skillnad från prövningen i ett bygglovsärende om en förändrad markanvändning, som exempelvis vid nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus på en obebyggd tomt, behöver den kompletterande bebyggelsen inte uppfylla alla kraven i 2 kap. plan- och bygglagen eftersom byggnadsnämnden redan har godtagit en- och tvåbostadshuset. Prövningen begränsas i stället till vad som prövas för bebyggelse i ett område som omfattas av detaljplan. Det innebär bl.a. att lokaliseringen av kompletteringsåtgärderna inte ska prövas. Att de då kan ligga inom ett område som skyddas i något avseende saknar således betydelse (jfr bl.a. 2 kap. 2 § plan- och bygglagen med hänvisning till 3 och 4 kap. miljöbalken).

Enligt den nuvarande regleringen ska en sådan begränsad prövning göras för åtgärder som innebär att en byggnad ändras genom att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt, eller att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med en komplementbyggnad eller en liten tillbyggnad. För att bygglov ska kunna ges i dessa fall får åtgärden inte strida mot sådana områdesbestämmelser som avses i nuvarande 4 kap. 42 § första stycket 3 eller 5 c plan- och bygglagen, och uppfylla de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9–11 §§, 12 § första stycket, 13, 17 och 18 §§plan- och bygglagen i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser.

Den tillkommande bebyggelsen och tillbyggnaden ska komplettera den befintliga bebyggelsen. Den kompletterande åtgärden måste således vara av en sådan art och omfattning att den är underordnad huvudbyggnaden och får inte ensamt utgöra skäl för att bilda en ny fastighet (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 februari 2015 i mål nr P 8456–14). Om ny- och tillbyggnader sker successivt så ska hänsyn tas till alla ändringar som har skett under utvecklingens förlopp. Eftersom bedömningen en gång skett med utgångspunkt i den ursprungliga huvudbyggnaden, kan man inte isolerat betrakta den senast sökta åtgärden.

Begränsad prövning av en liten tillbyggnad eller en liten komplementbyggnad

Utredningen föreslår inte några ändringar i den begränsade prövning som ska ske av en bygglovsansökan, om den lovsökta åtgärden är att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med en liten tillbyggnad eller en komplementbyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan. För att lov ska kunna ges för sådana åtgärder behöver alltså inte alla krav som följer av huvudregeln om förutsättningar för bygglov i ett område som inte om-

• Sida 245
•  Original

fattas av en detaljplan vara uppfyllda (jfr avsnitt 5.4). Enligt utredningen bör den begränsade prövningen även fortsättningsvis avse endast en- och tvåbostadshus för att undvika omfattande och olämpliga konsekvenser för grannar och allmänna intressen. En liten tillbyggnad och en komplementbyggnad är vidare åtgärder som till sin natur inte bedöms förutsätta planläggning. Regeringen instämmer i utredningens förslag.

En liten tillbyggnad bör liksom i dag exempelvis vara en tillbyggnad med ett eller två bostadsrum, utrymmen för sanitära ändamål, förråd eller garage, veranda, balkong samt uteplats med tak. Undantaget kan exempelvis möjliggöra en tillbyggnad i de fall möjligheterna att genomföra lovfria tillbyggnader till fullo har tagits i anspråk.

I avsnitt 4.2 föreslås att termen komplementbyggnad ska definieras som en fristående byggnad som kompletterar en befintlig byggnad och inte är inredd med en självständig bostad. Det innebär att det inte finns någon absolut begränsning av komplementbyggnadens storlek. Som Lagrådet påpekar är den nuvarande bestämmelsen tillämplig på sådana komplementbyggnader som avses i nuvarande 9 kap. 4 § plan- och bygglagen, dvs. fristående uthus, garage och andra små byggnader som hör till ett en- eller tvåbostadshus. För att bestämmelsen inte ska få en annan innebörd än vad den har i dag, dvs. att den kan bli tillämplig även om komplementbyggnaden är stor, instämmer regeringen i Lagrådets förslag att det av bestämmelsen behöver framgå att komplementbyggnaden ska vara liten. Den praxis som har utvecklats med stöd av den nuvarande bestämmelsen kan således utgöra stöd för tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.

Den begränsade prövningen av fasadändringar tas bort

I avsnitt 4.5.5 föreslås att fasadändringar som huvudregel inte ska omfattas av krav på lov utanför ett område med en detaljplan. Av den anledningen behövs det inte längre någon särskild bestämmelse om en begränsad prövning för sådana åtgärder. Dock föreslås det att vissa fasadändringar ska omfattas av lovplikt, exempelvis i de fall åtgärden vidtas inom ett område som är av riksintresse för totalförsvaret eller inom ett särskilt värdefullt område (se avsnitt 4.8 och 4.9). I de fallen ska huvudregeln om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att lov ska ges tillämpas.

Kommuner bör ha kvar möjligheten att reglera en liten tillbyggnad eller en liten komplementbyggnad genom områdesbestämmelser

Kommunens möjligheter att reglera kompletteringsåtgärder i områdesbestämmelser är begränsade. För att begränsa möjligheten till helårsboende, och de utökade krav på social eller teknisk service från framför allt kommunen det skulle kunna medföra, kan kommunen reglera den största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus respektive storleken på tomter för sådana hus (4 kap. 42 § första stycket 3 plan- och bygglagen). Kommunen kan i områdesbestämmelser också reglera komplementbyggnadernas placering, utformning och utförande samt i samband med det införa varsamhetsbestämmelser för byggnadsverk, rivningsförbud för byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning samt reglera kravnivån på andra ändringar än tillbyggnader (nuvarande 4 kap. 42 § första stycket 5 c plan- och bygglagen).

• Sida 246
•  Original

Utredningen föreslår inte några förändringar av kommunernas möjligheter att genom områdesbestämmelser reglera en liten tillbyggnad eller en komplementbyggnad. Om en kommun har infört sådana bestämmelser i områdesbestämmelser bör, i likhet med vad som gäller i dag, åtgärderna inte få strida mot dessa.

Krav på hänsyn till allmänna och enskilda intressen respektive krav på byggnadsverk m.m.

Utredningen föreslår inte någon förändring i fråga om vilka krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen som aktuella åtgärder bör uppfylla, dock med undantaget att inte endast områdesbestämmelser utan även förhandsbesked bör begränsa prövningen av kraven. Det tillägget korresponderar med det överklagandeförbud som finns i nuvarande 13 kap. 2 § första stycket 8 plan- och bygglagen för frågor i bygglovsärenden som redan är avgjorda genom bl.a. ett förhandsbesked. Regeringen delar utredningens bedömning, men anser liksom Lagrådet att bestämmelsen bör formuleras mer likt överklagandeförbudet, dvs. att kraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen inte ska prövas om frågan redan är avgjord genom områdesbestämmelser eller ett förhandsbesked.

Ingen särskild prövning av komplementbostadshus eller inredning av ytterligare en bostad i ett enbostadshus

Utredningen föreslår att det ska införas ett krav på bygglov för bl.a. inredning av en ytterligare bostad i ett enbostadshus och nybyggnad av ett komplementbostadshus. För att behålla möjligheterna för en småhusägare att, trots lovplikt, få vidta dessa åtgärder i strid med detaljplanen föreslår utredningen särskilda bestämmelser om vilka förutsättningar dessa åtgärder ska uppfylla för att lov ska ges.

Som framgår i avsnitt 4.5.2 genomför regeringen inte utredningens förslag om lovplikt för dessa åtgärder. Det medför att utredningens förslag i fråga om förutsättningar för lov inte heller genomförs.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 9 kap. 59 § plan- och bygglagen.

5.5. Undantag från detaljplanekravet

Regeringens förslag: En komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov, ska inte utlösa något krav på föregående prövning i en detaljplan.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Regeringens förslag omfattar även komplementbostadshus som inte omfattas av krav på lov.

Remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt.

• Sida 247
•  Original

Skälen för regeringens förslag

När någon söker bygglov eller förhandsbesked för en åtgärd utanför ett område med detaljplan ska byggnadsnämnden pröva om åtgärden förutsätter planläggning. Kommunen är nämligen i vissa fall skyldig att med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning, det så kallade detaljplanekravet (4 kap. 2 § plan- och bygglagen). Om en åtgärd kräver planläggning ska byggnadsnämnden avslå ansökan.

Detaljplanekravet uppstår alltid vid större exploateringar, men även när ett nytt enstaka byggnadsverk ska byggas kan det krävas en detaljplan. Detaljplanekravet gäller även för en ny byggnad som inte omfattas av krav på bygglov, om byggnaden är en annan byggnad än en sådan lovbefriad komplementbyggnad eller komplementbostadshus som avses i nuvarande 9 kap. 4 a § plan- och bygglagen. Anledningen till att komplementbyggnader och komplementbostadshus inte har ansetts kräva detaljplan är för att det är fråga om åtgärder som utgör komplement till redan befintlig bebyggelse samt att dessa byggnader får uppföras i strid med detaljplan (prop. 2013/14:127 s. 51 f.).

Regeringen delar utredningens bedömning att vissa åtgärder som undantas från kravet på att följa en detaljplan även fortsättningsvis inte bör utlösa något krav på föregående detaljplaneläggning. Det gäller dels nybyggnad av en komplementbyggnad som inte omfattas av krav på bygglov, dels ett komplementbostadshus till ett en- eller tvåbostadshus som inte omfattas av krav på bygglov (se avsnitt 4.5.2). Sådana byggnader är ett komplement till den befintliga bebyggelsen och föreslås kunna uppföras i strid med gällande detaljplan (se avsnitt 4.16.1).

Till skillnad från Bygglovsutredningen föreslår regeringen att åtgärder med ett komplementbostadshus inte ska kräva bygglov (se avsnitt 4.5.2). Även om förslaget innebär att ett komplementbostadshus utanför detaljplanelagt område får vara större än det får enligt det nuvarande regelverket, högst 50,0 kvadratmeter jämfört med dagens 30,0 kvadratmeter, bedömer regeringen i likhet med utredningen att det inte medför en sådan påtagligt utökad belastning på va-nät och vägar och krav på kommunal service som förutsätter en samordnad prövning i en detaljplan, även för åtgärder som tillåts strida mot planbestämmelser.

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 4 kap. 2 § plan- och bygglagen.

5.6. Detaljplanekravet för vindkraftverk

Regeringens förslag: Endast vindkraftverk som omfattas av krav på bygglov ska kunna utlösa ett krav på föregående prövning i detaljplan.

Kravet på föregående prövning i detaljplan ska gälla om kraftverket inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt.

• Sida 248
•  Original

Skälen för regeringens förslag

Enligt nuvarande 4 kap. 3 § plan- och bygglagen ska uppförandet av ett lov- eller anmälningspliktigt vindkraftverk föregås av planläggning om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande och vindkraftverket inte kan prövas genom bygglov, förhandsbesked eller anmälan. Kravet på detaljplan gäller inte i de fall som tillräcklig reglering har gjorts med områdesbestämmelser (4 kap. 4 § plan- och bygglagen).

Utredningen föreslår att endast vindkraftverk som omfattas av ett krav på lov bör omfattas av detaljplanekravet. Det innebär att det bara är ett vindkraftverk som är högre än 20,0 meter över markytan eller är placerat på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken som kan utlösa ett krav på prövning i en detaljplan (se avsnitt 5.6). Enligt utredningen överensstämmer detaljplanekravet för vindkraftverk på så sätt bättre med vad som gäller för uppförandet av andra byggnadsverk (4 kap. 2 § plan- och bygglagen) och begränsas till sådana verk som på grund av sin storlek eller placering har störst påverkan på omgivningen. Prövningen ska alltjämt vara begränsad till områden där det råder stor efterfrågan på bebyggelse.

Regeringen instämmer i utredningens förslag. Mot bakgrund av att prövningen för anmälningspliktiga åtgärder föreslås begränsas till åtgärdens tekniska egenskapskrav bör sådana vindkraftverk som endast är anmälningspliktiga inte utlösa ett plankrav (se avsnitt 4.15 om prövningen i anmälningsärenden).

Författningsförslag

Bestämmelserna finns i 4 kap. 3 § plan- och bygglagen.

5.7. Godtagbara avvikelser från detaljplan eller områdesbestämmelser

Regeringens förslag: Bygglov får ges även om den åtgärd som bygglov söks för avviker från en detaljplan eller områdesbestämmelser om

1. avvikelsen är förenlig med detaljplanens eller områdesbestämmelsernas syfte och avvikelsen är liten,

2. avvikelsen är förenlig med detaljplanens eller områdesbestämmelsernas syfte och åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna användas på ett ändamålsenligt sätt,

3. avvikelsen är förenlig med detaljplanens syfte och åtgärden tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse,

4. åtgärden innebär en sådan annan användning av mark eller vatten som utgör ett lämpligt komplement till området och den användning som har bestämts i detaljplanen, eller

5. åtgärden är att inreda en vind till bostad i ett bostadshus.

Bygglov för en åtgärd som avses i punkten 3–5 får ges först efter det att detaljplanens genomförandetid har gått ut.

Bygglovsutredningens förslag överensstämmer med regeringens men har en annan lagteknisk lösning.

• Sida 249
•  Original

Remissinstanserna: Boverket ställer sig bakom utredningens bedömning att det bör finnas en särskild avvikelsemöjlighet i fråga om planbestämmelser om förbud mot inredande av bostäder på vindar i bostadshus. Det är dock inte helt klart vilka byggnader som kan betecknas som bostadshus, men det bör enligt Boverket kunna tydliggöras genom rättspraxis. Även Göteborgs kommun ser positivt på förslaget men önskar förtydligande i fråga om vad som avses med inredning av vind, särskilt om det inkluderar volymökningar. Båstads kommun anser att undantaget om inredande av vind bör gälla även för andra byggnader än bostadshus.

Bostadsrätterna anser att förslaget ger förutsättningar för effektivare användning av befintliga fastigheter samtidigt som berörda bostadsrättsföreningar stärks i flera avseenden. Stockholms kommun ser positivt på förslaget att vindsinredning (som bostad) ska kunna medges som en avvikelse, även om det strider mot detaljplan, eftersom det exempelvis kan bidra till ökat bostadsbyggande. Det är dock problematiskt med en sådan lättnad när det kombineras med den föreslagna lovbefrielsen för yttre ändringar av fasad mot allmän plats. I förslagets nuvarande form skulle en vindsinredning som bedömts vara varsam i lovärendet kunna ändras i efterhand, utan bygglovsprövning.

Byggföretagen anser att det finns behov av fler och tydligare möjligheter att godta avvikelser från detaljplan och områdesbestämmelser. Einar Mattsson AB har liknande synpunkter och påtalar att det bör klargöras hur lämpliga avvägningar mellan olika intressen bör göras eftersom rättspraxis är begränsad och tillämpningen skiljer sig åt mellan landets byggnadsnämnder. Även Gävle kommun anser att det bör kunna införas fler möjligheter till avvikelser och att den sammanlagda bedömningen av givna avvikelser ska tas bort. Kramfors kommun anser att det är inkonsekvent att det föreslås få möjligheter att ge bygglov med avvikelse från detaljplan när det tillåts bygga lovfria byggnader som inte stämmer med detaljplanen.

SMHI anser att inredning av vindar bör göras med försiktighet för att kunna säkerställa god inomhusmiljö med tanke på stigande temperaturer.

I framtiden kan värmeböljor och höga temperaturer i Sverige inträffa oftare och vara längre jämfört med i dag. Dessa kan leda till att det är svårare att hålla ett behagligt inomhusklimat under sommarhalvåret.

Svenska byggnadsvårdsföreningen avstyrker förslaget om en generell rätt till vindsinredning i strid med planbestämmelser om förbud mot att inreda vind eftersom det kan skada kulturvärden. Villkoret att genomförandetiden måste ha förflutit är i sammanhanget kort tid. Falu kommun anser att det är mycket olämpligt att bevilja inredande av vind som strider mot bestämmelser i en detaljplan.