SOU 1946:60

Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. : 1

N 4-0 (;(

oå (—

_ CU m

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR lomzuo SOCIALDEPABTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

; — . LAG OM SKYDD MOT * ()HÄLSA OCH OLYCKSFALL 1 ARBETE M. M.

I

AVGIVET AV

1938. ÅRS ARBETARSK'YDDSKOMMITTE

.STOCKHOLM 1946

10. 11. 12.

18.

14.

16, 17. 18. 19. 20.

21.

22.

23. 24. 25.

26. 27.

28.

. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige.

K

. Betänkande angäende rundradion i Sverige.Dess aktu- ella behov och riktlinjer för dess framtida verksam- het. Norstedt. 167 s. K.

Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhål- lande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 116 s. 8. . Betänkande med förslag till ändrade grunder för dott-

ningslagstiftningen m. m. Häggström. 99 s. Jo. . Betänkande med förslag angående uniformspliktens

omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 69 5. Få. . Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för-

slag ansgäende allmänna barnbidrag m. 111. V. Petterson. 861 s. . . ' . Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för»

slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. Beckman. 158 s. 8. * . Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be-

gränsa antalet kontraktsanstiillt manskap inom krigs- makten. Beckman. 136 8. Få. . 1941 års litrarlönesakknnniga. Betänkande med förslag

till boställsordningför folkskolans lärare m. m. Marcus. 146 5. F I. . 1945 års universitetsberedningf _1. Docentinstitutionen.

Hseggström. 62 8. E. — _ _ _ Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m.m. Katalog- 0. Tid- skriftstryck. 217 suK. —— . — 1940 års skolutrednfngs betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All- män del. Idun. 341 5. E.

Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m Del 1. Beckman. 216 s. E. _ Investeringsutredningens betänkande med utrednin rörande personal— och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utred- ningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Pl. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska linjer. Idun. 198 s. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För- slag till undervisningsplaner. Idun. 258 s. E. Betänkande angäende forsknings- och försöksrerksam- heten å jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. 188 s. 0. Den fnmiljevårdande socialpolitiken. Beckman. 182 8. I." P M angående utvecklingsplanerfng på jordbrukets område. Marcus. 252 s. Jo.

Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för; svarsberedskupens framtida organisation. Idun.92 s. Fo. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinarvtisendet. Idun. 361

s. . Betänkande med utredning och förslag angående rät- ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv— nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnamnder. Mar— cus. 144 s. H.

Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmed- lingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. 8. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm: melser ora uppfinningar m.m. av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju.

Betänkande angående tjänstepensionsförsakringeus organisation. Marcus. 71 s. . _ _ Betänkande med förslag till investeringsreserv för bud— getåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunder- stödda anläggningsarbeten. MarCus. vi]. 878 s. Fi-

Bilagor till betänkande med förslag till investerings- , reserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 s. . 1943 ha jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till undrade bestämmelser i frågaom

'. o ina 1 o' cj'f: 1: för vi c;

_36. Parlamentariska undersökningskommissionen

.ru-z '

A_iaxering av inkomstav jordbruksfastighet satmt- lag

.._ om jordbruksbokföring. Marcus. 282 s. B bil. Fil.

30.— Socialutbild'ningssakkunniga. 2. Utredning och förslag ' röå'andå statsvetenskapliga examina m. rn. Baggström.

. 12 s. . *

81. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredlningur. ,6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och 'undervisning. Idun. 194 5. E. 32. Betänkande med förslag till förordning anglemde all- mänt kyrkomöte'm. m. Iimggström. 161 5. E. 33; Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv, 1510 s. H. 34. Försäkringsntredningen. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt. rj, 441 :s. H. 35. Statsmakterna och folkhushållningen under (den till följd av slormaktskriget 1989 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—jnni 1945. Idun. 470 s. Fo.

angå- ende flyktingiirenden och säkerhetstjänst. 1. Bettin- kande angående flyktingars behandling. Backman.

. 500 s. 8.

37. 'Sociaivårdskommitléns betänkande. 18. Förslag; angå— ende folkpensioneringens administrativa handhavande m.m. V, Petterson. 114 s. 8. 38. Betänkande med förslag rörande otIicersutbildlningen inom armén” m. m. Baggström. xiij, 504 s. Fö. 39.- Den svenska växtodlingens utvecklingstendensuer samt dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. Jo. 40. Betänkande angående hantverkets och småindustriens befrämjande. Marcus. 192 s. 11. 41. Betänkande —med förslag till skogsvårdslag m. m. Marcus. 430 s. Jo. ' 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. . Idun. 282 s. Jo._ — 43. Betänkande med förslag till verkstadsorganisatzion för ' ååå;- 052 vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2)

s. .

44. Sakkunniga angående arbetsiörmedllngens organisa- tion. Dei 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 300 s. El. 45. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhäslaveln m.m. Norstedt. 94 5. F6. 46, Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. Idun. 606 5. Jo. 47. Rationalltetsvariationerna inom det svenska jordbruket. Av L. Nanneson. Idun 84 s. Ja. 48. 1945 års lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. . 49, Arvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. Nor- stedt. 192 s. Ju. 50 jBetäukande med förslag till nrorganisation av kyrko- musikerhelattningarna m.m. Del 2. Sv. Tryckeri AB. iv, 216 s. E. 51. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa- tion. Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens fram- tida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. 189 B. Fl. 52. Socialvårdskommitténs betänkande. 14. Utredning och förslag angående ålderdomshem m.m. Beckman. 88 3. S. 53. Betänkande om befolkningspolitikens organisation m.m. Beckman. 70 s. . 54. Utredning angående reglering av den territoriella för— samlingslndelningen i Stockholm. Av E. Sehalling. V. Petterson. 264 s. E. 55. Utredning rörande sexualundervisningen ihögre skolor jämte förslag till handledning i sexnaiundervisning för lärare i högre skolor. Häggström. 103 s. 4 pl. E. '66. 1944 års skattesakkunniga 2. Betänkande med förslag angående idrottssammnnslutningars beskattning för in- komst. V. Petterson. 198 s. Fi. 57. Betänkande angående vissa organisations—. ntbilnings- ochI tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 380 s. 11. 58. Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser in. 111. Idun. 153 s. 1 karta. K. 69. Betänkande med förslag angående hemvärnet Beckman. 157. s. 1 bil. FG. ' 60. Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa ochs olycksfall i arbete 111. rn. Almqvist & Wiksell. 867 s. .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:60 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

LAG OM SKYDD MOT OHÄLSA OCH OLYCKSFALL I ARBETE M. M.

AVGIVET AV

1938 ÅRS ARBETARSKYDDSKOMMITTE

UPPSALA 1946 ALMQVIST & Wrxsnnns BOKTBYCKEBI AB

INNEHÅLLSF ÖRTECKNING.

Sid.

' Skrivelse till Statsrådet och chefen för socialdepartementct ...................... 9 Författningsförslag ............................................................ 17

Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag) 17 Förslag till anvisningar till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (ar- betarskyddslag) ........................................................ 55 Förslag till lag angående förbud mot minderåriga användande vid offentliga till— ställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och bud- skickning ............................................................. 107 Förslag till lag om ändring i vissa delar av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) 110 Förslag till lag om ändring i Vissa. delar av lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angå-

ende stenkolsfyndigheter m. m .......................................... 111 Förslag till kungörelse angående förbud mot minderåriga användande till vissa. farliga arbeten ........................................................ 112

Förslag till kungörelse angående förbud i Vissa fall mot arbetstagares använ-

dande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg ...................... 117 Förslag till kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbe- siktning av minderåriga arbetstagare .................................... 120 Förslag till kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbe- siktning av minderåriga arbetstagare .................................... 123 Förslag till kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minderåriga arbetstagare ............................................... 124 Förslag till kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till före- byggande av vissa. yrkessjukdomar ...................................... 124 Förslag till kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbe- siktning till förebyggande av Vissa yrkessjukdomar ....................... 127 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala till- synsmän enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar-

skyddslagen) .......................................................... 128 Inledning ..................................................................... 131 Gällande lagstiftning ..................................................... 131 Oversikt av reformförslagen .............................................. 141 Kommitténs uppdrag .................................................... 152 Betänkandets disposition ................................................. 154 Motivering .................................................................... 156 I. Allmänna synpunkter och huvuddragen av kommitténs förslag .............. 156 II. Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall t' arbete (arbetarskyddslag). . 171 A. Allmänna synpunkter ........................................... 171 B. Lagens rubrik ................................................... 172

0. Lagens tillämpningsområde .................................... 173 Huvudregel ....................................................... 173 Avvikelser från huvudregeln ........................................ 177 Husligt arbete ................................................... 177 Skeppstjänst .................................................... 178 Jordbruk och dess binäringar ..................................... 180 Militär verksamhet .............................................. 200 Hemindustriellt arbete ........................................... 205 Arbete av medlem av arbetsgivarens familj ........................ 213 Radiologiskt arbete .............................................. 218 Arbete av elever ................................................ 219 Kooperativ verksamhet .......................................... 222 Vissa andra slag av verksamhet .................................. 225 Skogsbruk s. 225. Arbete inom handel s. 227. Arbete igruva s. 227. Arbete vid vårdanstalter m. m. s. 227. Begreppen arbetstagare och arbetsgivare ............................. 228 Allmänna bestämmelser .......................................... 228 Överflyttning av arbetsgivaransvaret .............................. 232 Arbete ä hustak ................................................. 245 Arbete i grustag ................................................. 248 Definitioner ..................................................... 251 Ändring av lagens tillämpningsområde ............................... 252

D. Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter ...... 254

Allmänna föreskrifter .............................................. 254 Meddelande av skyddsföreskrifter m. m .............................. 262 Skyddsanslag ...................................................... 266 Anmälan av verksamhet ........................................... 268

.Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och

olycksfall i arbete ............................................. 279 Allmänna synpunkter ............................................. 279 Lokaler m. m. .................................................... 280 Förhandsgranskning av byggnadsförslag ........................... 281 Förhandsgodkännande av arbetslokal ............................. 296 Bestämmelser rörande arbetslokal ................................. 304 Bestämmelser rörande arbetsrum m. m ............................. 310 Bestämmelser rörande personalrum ............................... 312 Förebyggande av ohälsa ........................................... 322 Inslaänkning av arbetstiden vid hälsofarligt arbete ................ 326 Läkarundersökning av arbetstagare i hälsofarligt arbete ............. 328 Förebyggande av olycksfall ........................................ 329 Bestämmelser om första hjälp ...................................... 335 Raster ........................................................... 339 Ledighet för nattvila ............................................... 348 Ledighet för veckovila ............................................ 364 Andra särskilda bestämmelser ...................................... 368 Undersökning av ämne eller material ............................. 368 Anmälan om olycks- och sjukdomsfall ............................. 370 Utfärdande av speciella skyddsföreskrifter ........................ 374

Sid.

F. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användandei

arbete .......................................................... 376 Allmänna villkor .................................................. 378 Minimiålder för användande i arbete ............................. 378 Arbetsbok och läkarintyg ........................................ 392 Övriga allmänna villkor ......................................... 399 Minderärigs arbetstid ............................................... 401 Minderårigs ledighet för nattvila .................................... 408 Utfärdande av arbetsbok ........................................... 418 Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok .............................. 425 Anmälan om minderårigs sysselsättande ............................. 428 Förteckning över minderåriga ....................................... 430 Läkarbesiktning m. m .............................................. 434 Allmänna bestämmelser .......................................... 434 Plats för läkarbesiktning ......................................... 451 Förordnande av besiktningsläkare m. m ............................ 454 Utfärdande av föreskrifter rörande läkarbesiktning m.m ....... . ..... 471

G. Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i ar—

bete ............................................................. 473

; Ledighet vid barnsbörd ............................................ 473 % Ledighet för nattvila ............................................... 486 3 Övriga villkor ..................................................... 506 H. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ............. 508

; Allmänna bestämmelser ............................................ 508 ,' Skyddsombud ..................................................... 509 , Säkerhetskommitté ................................................. 530 % Anmälan och anslag rörande skyddsombud, säkerhetskommitté m. m.. . . 532 | Tillsynsorgans äliggande gentemot skyddsombud och säkerhetskommitté 534 Förvaring av meddelande i skyddsfrågor ............................. 538

I. Tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 538

Maskiner, redskap o. d ............................................. 539

] Tillverkares, försäljares m. fl. skyldigheter ......................... 539 ; Installatörers skyldigheter ........................................ 547 ' Skyldigheter för viss brukare av maskin, redskap o. d ............... 549 | Farliga ämnen eller material ........................................ 551 Tillverkares eller försäljares skyldigheter ........................... 551

K. Tillsyn å lagens efterlevnad .................................... 558 Tillsynsorgan ...................................................... 558

Statliga tillsynsorgan ............................................ 558

' Kommunala tillsynsorgan ......................................... 561 Tillsynens utövande m.m ........................................... 569

Allmänna synpunkter ............................................ 569 Tillträde till arbetsställe .......................................... 572 Tillsynsorgans tystnadsplikt ....................................... 575 Tillsynsorgans opartiskhet ........................................ 577 Upplysningar och biträde av annan myndighet ..................... 579

sm. Inspektionsbok m. m ............................................... 583 Meddelande av skriftliga anvisningar .............................. 583 Tillgång till lagen jämte ändrings- och följdförfattningar ............ 586 L. Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m ................ 590 Vitesföreläggande för arbetsgivare ................................... 590 Meddelande av förbud för arbetsgivare .............................. 595 Meddelande av förbud för vissa upplåtare ........................... 600 Vitesföreläggande och meddelande av förbud i avseende å statlig verk- samhet ........................................................ 602 Kommunalt tillsynsorgans befogenhet ................................ 604 * Vitesföreläggande och meddelande av förbud för tillverkare, försäljare, i installatörer m. fl ................................................ 611 ' Föreskrifter för tryggande av vissa stadgandens iakttagande ........... 614 ' Föreskrifter för tryggande av minderåriga användande i arbete ........ 615 Andra särskilda bestämmelser ....................................... 618 i Utfärdande av skyddsföreskrifter .................................. 618 Avgivande av utlåtande .......................................... 619 Deltagande av partsrepresentanter i vissa beslut ................... 620 Distriktschefs rätt att meddela undantag .......................... 622 Föreskrifter rörande läkarundersökning av arbetstagare i hälsofarligt arbete ........................................................ 623 Klagan över beslut .............................................. 627 M. Ansvarsbestämmelser m. m ..................................... 629 Straff för arbetsgivare ............................................. 629 Straff för upplåtare av lokal ....................................... 635 Straff för tillverkare, försäljare, installatörer m.fl ..................... 636 Skyddsombuds rättsskydd .......................................... 637 Påföljd vid borttagande av skyddsanordning och åsidosättande av skydds- föreskrift ....................................................... 644 Påföljd för röjande av yrkeshemlighet eller yppande av arbetsförfarande m. m ........................................................... 650 Atal, forum m. m .................................................. 651 Av Kungl. Maj:t meddelade straffbestämmelser ....................... 655 N. Övergångsbestämmelser ........................................ 655 0. Specialmotivering .............................................. 658 III . Förslag till lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga till- ställningar och inspelning ao biograffilm samt till viss försäljning och budskick— % ning ................................................................. 714 ; IV. Förslag till lag om ändring i vissa delar av gruvlagen och lagen angående stenkols- % fyndigheter m. m ...................................................... 731 i V. Förslag till följdförfattningar ........................................... 734 A. Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa far- liga arbeten ....................................................... 734 B. Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till mälningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg ........................... 746

Sid.

C. Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning

av minderåriga arbetstagare ........................................ 749 D. Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare ................................... 756 E. Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minder- åriga arbetstagare ................................................. 760 F. Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till före— byggande av vissa yrkessjukdomar .................................. 761 G. Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt— ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar ...................... 763

H. Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsyns- män enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar-

skyddslagen) ...................................................... 765

Särskilda yttranden ........................................................... 767

% Bilagor ........................................................................ 771 ' A. Undersökning rörande arbetsförhållandena vid industriella och därmed lik-

ställda arbetsställen ................................................... 771

B. Undersökning rörande den kommunala tillsynen ......................... 809 C. Statistiska uppgifter rörande olycksfall i arbete och yrkessjukdomar ...... 825

. D. Allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation ............ 827 % E. Uppgifter rörande utländsk arbetarskyddslagstiftning .................... 831 l F. Sammanställning av nuvarande och föreslagen personalorganisation för tillsy—

nen å arbetarskyddslagstiftningen ...................................... 856

| | | ! l l

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

För verkställande av en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen och framläggande av därav föranledda förslag tillkallade jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1938 chefen för socialdepartementet den 8 juli samma år såsom sakkunniga chefen för arbetsrådet nuvarande generaldirektören J. V. Nordin, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare nuva- rande statsrådet J . A. Ericsson i Kinna, yrkesinspektrisen Ida Fischer, direktören P. E. Gummeson, direktören i svenska arbetsgivareföreningen I. O. Larson, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren A. Löfvender i Kvarnby, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören 0. E. Olov- son i Västerås, andre ordföranden i svenska metallindustriarbetareförbundet nuvarande förste sekreteraren i landsorganisationen i Sverige G. E. Vahlberg och förste provinsialläkaren C. A. T. Yllner.

De sakkunniga hava antagit benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté. På därom av Gummeson gjord framställning har departementschefen den 11 juni 1942 entledigat denne från uppdraget att vara ledamot i kommittén, och har departementschefen samtidigt utsett direktören i svenska arbetsgivare- föreningen F. Söderbäck att i Gummesons ställe vara ledamot i kommittén. Genom beslut den 20 november 1942 har departementschefen därjämte på fram- ställning av Larson entledigat honom från uppdraget att vara ledamot i kom— mittén och samtidigt såsom sakkunnig i Larsens ställe tillkallat direktö- ren i pappersmasseförbundet G. Hultman. Efter det Ericsson kallats till statsråd har departementschefen på därom gjord framställning enligt be- slut den 21 augusti 1945 jämväl entledigat Ericsson från det honom meddelade uppdraget att vara ledamot i kommittén och samtidigt såsom sakkunnig i Ericssons ställe tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare pappersbruks- arbetaren G. L. Andersson.

J ämlikt vederbörligt bemyndigande har statsministern i egenskap av tf. chef för socialdepartementet genom beslut den 9 augusti 1938 uppdragit åt dåva- rande assessorn i Svea hovrätt N. Viklund att vara sekreterare åt de sakkunniga.

Genom beslut den 30 december 1939 förordnade Kungl. Maj:t, att med full- följande av kommitténs utredningsarbete skulle tills vidare anstå. Vid denna

tidpunkt hade inom kommittén framlagts preliminära förslag till bestämmelser angående nattarbete samt rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete. Över förslagen hade inhämtats yttranden från vissa därav särskilt berörda organisationer och sammanslutningar. Kommittén hade därjämte igångsatt en undersökning rörande förekomsten av nattarbete inom industriell och därmed likställd verksamhet samt infordrat vissa för utredningen behövliga upplysningar och statistiska uppgifter.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 januari 1942 föreskrivit, att ifrågavarande utredningsarbete skulle återupptagas. I samband med full- görandet av det kommittén givna utredningsuppdraget har Kungl. Maj:t, på därom av riksdagen i skrivelse den 29 maj 1943, nr 250, gjord anhållan, ge- nom beslut den 30 juni 1943 jämväl uppdragit åt kommittén att taga under övervägande frågan, huruvida och i vad mån möjlighet bör beredas till över- flyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från ar- betsgivare till särskild arbetsföreståndare.

Genom beslut den 14 september 1944 har Kungl. Maj:t tillika uppdragit åt kommittén att utreda frågan om arbetarskyddet ombord å fartyg, varom riks- dagen hemställt i skrivelse den 12 juli 1944, nr 452.

Då kommitténs sekreterare Viklund på grund av annat uppdrag blivit för- hindrad att vid tidpunkten för utredningsarbetets återupptagande tjänstgöra såsom sekreterare hos kommittén, har departementschefen genom beslut den 16 januari 1942 uppdragit ät förste byräingenjören hos riksförsäkringsanstal- ten nuvarande yrkesinspektören H. Starland att vara teknisk sekreterare och tillika föredragande hos kommittén.

Efter framställning av kommittén har departementschefen med stöd av Kungl. Maj:ts den 30 juni 1938 givna bemyndigande tillkallat följande per- soner att i nedan angivna spörsmål såsom experter biträda de sakkunniga, näm- ligen genom beslut

den 19 maj 1939 tf. sekreteraren i riksförsäkringsanstalten nuvarande e. 0. förste byråsekreteraren hos arbetsrådet A. C. Christenson för verkställande av vissa utredningar, den 6 juni 1939 byrächefen i riksförsäkringsanstalten E. V. Gabrielson, yrkes- inspektörerna J. A. E. Welin-Berger och L. B. H. André, förste byråingen- jören hos kommerskollegium nuvarande bergmästaren N. R. Stahre och dåvarande provinsialläkaren K. G. Alling vid behandlingen av de bestäm- melser i arbetarskyddslagen, som avse att förekomma olycksfall och ohälsa i arbetet, ävensom i andra frågor av teknisk natur, den 15 september 1939 bergsingenjören T. Fahlman, ledamoten av riks-

dagens andra kammare gruvarbetaren K. V. Karlsson i Grängesberg och gruvarbetaren S. Kvist i Gunnarstorp vid behandlingen av de frå.- gor, som avse att åstadkomma ett förbättrat arbetarskydd inom gruv-

industrien,

den 24 september 1943 nuvarande krigsrådet T. R. S. Östergren och kaptenen

i väg- och vattenbyggnadskåren F. H. B. Hansen vid behandlingen av frågan om utsträckning av bestämmelserna i arbetarskyddslagen att äga tillämpning jämväl å viss verksamhet, som utföres av militär personal,

den 17 maj 1944 direktören i svenska lantarbetsgivareföreningen G. Saemund vid behandlingen av frågan om utsträckt tillämpning av lagen om arbetar- skydd å arbete inom jordbruket, den 15 november 1944 direktörsassistenten i svenska arbetsgivareföreningen A. Odholm vid behandlingen av frågor rörande tillämpningsområdet för lagen om arbetarskydd samt lagens föreskrifter till förebyggande av olycksfall i arbete samt den 22 november 1945 assessorn i försäkringsrådet G. Blomqvist vid det slutliga utarbetandet av kommitténs betänkande.

På därom av Stahre gjord framställning har departementschefen den 9 ok- tober 1943 — med återkallande av det kommittén den 6 juni 1939 lämnade be— myndigandet att anlita Stahre såsom expert —— tillkallat bergmästaren i norra bergmästaredistriktet G. Bergwall att såsom expert biträda kommittén vid be— handling av frågor rörande ett förbättrat arbetarskydd inom gruvindustrien.

För att tagas under övervägande vid fullgörandet av det kommittén med- delade uppdraget har från socialdepartementet överlämnats följande dit in- komna handlingar, nämligen:

l) riksdagens skrivelse den 9 februari 1933, nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1932 fattade beslut m. m.,

2) socialstyrelsens skrivelse den 10 januari 1934 med utredning och förslag rörande vissa ändringar i 1897 års förordning angående barns användande vid offentliga förevisningar och 1926 års lag angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning,

3) socialstyrelsens skrivelse den 29 april 1935 med utredning rörande kvin- nors användande nattetid i industriella företag till annat än industriellt arbete,

4) skrivelse den 9 maj 1935 från Anna Bohlin m. fl. såsom ombud för 6 328 kvinnor inom textilindustrien angående förläggande av arbetstiden för kvin— nor inom nämnda industri,

5) skrivelse den 26 januari 1938 från styrelsen för avdelningen för barna- vård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet angående åtgärder till motarbetande av olycksfall bland barn i förvärvsarbete,

6) framställning den 15 november 1938 från riksförsäkringsanstalteu om ändring av bestämmelserna om färdgottgörelse i 5 4 i taxan den 31 december 1912 å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare enligt lagen om arbetarskydd,

7) skrivelse den 29 december 1942 från Ebba Fogelberg m. fl. i Göteborg angående bestämmelser i lag om lunchrast för kontorister,

8) gemensam skrivelse den 1 juni 1944 från landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor, byggnadsfackens kom- mitté för aktivisering av arbetarskyddet och Stockholms byggnadsfackför— eningars samorganisation med hemställan om att vissa åtgärder måtte vidtagas till effektivisering av arbetarskyddet inom byggnadsindustrien,

9) skrivelse den 6 september 1944 från järnvägsstyrelsen angående besikt- ning av ångpannor,

10) framställning den 13 november 1944 från landsorganisationens kom- mitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor angående viss änd- ring i arbetarskyddslagen och förbättrad tillsyn över arbetsförhållandena inom byggnadsindustrien samt

11) framställning den 17 april 1945 från svenska sockerfabriks aktiebolaget angående tillstånd att under sommartid använda kvinnliga arbetstagare i natt- arbete.

Förutom de skrivelser och framställningar, som enligt ovan överlämnats till kommittén, har denna i frågor, som ägt samband med eller eljest ansetts vara av intresse för utredningen, mottagit skrivelser från bland andra riksförsäk- ringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, yrkesinspektörerna, yrkesinspektionens spe— cialinspektörer för statens och enskild järnvägsdrift, landsorganisationens kom- mitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor, svenska metallindu- striarbetareförbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och för— säkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd.

Med anledning av erhållna remisser hava de sakkunniga avgivit utlåtande dels den 16 februari 1943 över en av riksförsäkringsanstalten gjord framställ- ning om ändring av 6a å lagen om arbetarskydd, dels den 6 mars 1944 över förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 59 å byggnadsstadgan den 20 no- vember 1931, dels den 27 mars 1945 över en i riksdagens andra kammare väckt motion angående utredning om anordnande av hygieniska inrättningar på ar— betsplatserna, dels den 4 juni 1945 i anledning av besvär av tidningen Hal- landsposten över ett av riksförsäkringsanstalten meddelat beslut rörande kvin— nors användande till visst nattarbete, dels den 17 oktober 1945 över en av sty— relsen för statens institut för folkhälsan gjord framställning angående lokal— behov för institutets yrkeshygieniska avdelning, dels den 1 mars 1946 över en i riksdagens andra kammare väckt motion angående utredning av frågan om inrättande av ett centralt kontrollorgan för granskning och godkännande av viss skyddsmateriel, dels och den 15 mars 1946 över en i samma kammare väckt motion med hemställan, att det uppdrages åt arbetarskyddskommittén eller annat statligt organ att utarbeta förslag till föreskrifter rörande minderårigas användande för vissa riskfyllda arbetsuppgifter. Till kommittén har därjämte för utlåtande överlämnats en av socialstyrelsen verkställd utredning rörande övertidsarbetet inom industri m. m.

I anledning av till departementschefen under åren 1943 och 1944 framställda.

interpellationer dels rörande kontorsarbetet, särskilt med hänsyn till den kvinn- liga kontorspersonalens fysiska och psykiska hälsa, och dels beträffande den starkt stegrade olycksfallsfrekvensen har kommittén lämnat uppgifter respek- tive granskat förslag till interpellationssvar.

I samband med utredningsarbetet hava de sakkunniga inhämtat yttranden, statistiska uppgifter och andra upplysningar, som för utredningsuppdraget be- funnits erforderliga, från riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet och länsstyrelserna, landstingen, yrkesinspektörerna, bergmästarna, skogs- och flottledsinspektören, sprängämnes- inspektören, statens elektriska inspektion, förste provinsialläkarna och besikt- ningsläkare för minderåriga. På framställning av kommittén hava jämväl arbets- givare- och arbetarorganisationer m. fl. avgivit yttranden och tillhandagått med uppgifter i vissa frågor. Ett närmare omnämnande av i vilka avseenden yttran- den och uppgifter inhämtats kommer att lämnas i motiveringen i anslutning till behandlingen av de särskilda lagrummen. I en del spörsmål hava upplysningar även införskaffats från främmande länder.

I vissa frågor hava de sakkunniga haft överläggningar med inom social— departementet verksamma kommittéer, nämligen socialvårdskommittén och kom- munindelningskommittén. Överläggningar hava efter därom gjord framställ- ning även hållits med landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor rörande vissa ändringar i arbetarskyddslagen ävensom med en del representanter för landsorganisationen och vissa fackförbund i frågan om raster. I frågan om ändrade bestämmelser angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare har samråd ägt rum med skolöverstyrelsens överläkare, med. dr 0. W. Herlitz.

I syfte att få klarlagt, huruvida och i vilken omfattning nattarbete förekom inom industriell och därmed likställd verksamhet, har såsom förut antytts kom- mittén genom medverkan av yrkesinspektörerna och bergmästarna föranstaltat om en undersökning rörande arbetsförhållandena vid samtliga de hos nämnda befattningshavare registrerade arbetsställen, där industriellt och därmed lik- ställt arbete bedreves. Beträffande förekomst av nattarbete inom handeln hava uppgifter inhämtats från vederbörande huvudorganisationer inom denna bransch. Kommittén har vidare från samtliga hälsovårdsnämnder i riket in- fordrat vissa uppgifter angående den kommunala tillsynen å arbetarskyddslag- stiftningens efterlevnad. Sammanfattning av nämnda utredningar har som bilagor fogats till detta betänkande.

Kommitténs sekreterare Viklund har under sin tjänstgöring inom kommittén efter vederbörligt tillstånd av departementschefen företagit resor till flertalet av yrkesinspektionsdistrikten för att studera den praktiska tillämpningen av arbetarskyddslagen och erhålla kännedom om befattningshavarnas inom yrkes- inspektionen synpunkter och önskemål beträffande lagstiftningen ifråga. Vik- lund och sedermera Starland hava dessutom beretts tillfälle att under åren 1939, 1942 och 1943 deltaga i de gemensamma överläggningar, som inom riks-

försäkringsanstalten hållits med yrkesinspektörerna, yrkesinspektrisen samt skogs- och flottledsinspektören. Därjämte hava på därom av kommittén gjord framställning ledamöterna Larson, Olovson och Yllner samt sekreteraren Vik- lund företagit resa för att studera arbetsförhållandena vid vissa av arbets- platserna för den bohuslänska stenindustrien. Kommitténs ordförande samt Viklund hava vidare i syfte att studera den utländska arbetarskyddslagstift- ningen och dess praktiska tillämpning efter vederbörligt tillstånd företagit re- sor till Norge, Danmark, Tyskland och Schweiz.

Över det förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar- skyddslag), som år 1944 framlades inom kommittén, hava på framställning av denna vissa ämbetsverk och myndigheter samt ett flertal arbetsgivare-, arbets- tagare- och tjänstemannaorganisationer m. fl. beretts tillfälle avgiva yttran- den, nämligen bland andra riksförsäkringsanstalten, statens institut för folk- hälsan, armé-, marin- och flygförvaltningarna, försvarets fabriksstyrelse, samt- liga yrkesinspektörer, distriktsinspektriser och bergmästare samt specialinspek- törer inom yrkesinspektionen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantar— betsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges arbetsgivare- förening för hotell och restauranger, Sveriges konditor-förening, Sveriges hant- verks- och småindustriorganisation, svenska företagares riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, föreningen skogsarbeten, Norrlands stufvareförbund, södra Sveriges stuvareförbund, landsorganisationen i Sverige och till denna anslutna fackförbund, tjänstemänncns centralorganisation (TCO), yrkeskvinnors riks- förbund, kvinnliga kontoristföreningen, Stockholms fackliga centralorganisa- tions kvinnosektion, föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld (SAIA), försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd, samtliga sociala olycksfallsförsäkringsbolag, jernkontorets gruvbyrå m. fl. Med hän- syn till vad som anförts i de sålunda till kommittén inkomna yttrandena hava de sakkunniga verkställt en överarbetning av det nyss angivna lagförslaget.

Såsom framgår av följande författningsförslag hava de sakkunniga, med an- litande i vissa fall av kommitténs experter, enligt de för kommittén meddelade direktiven eller på särskilt uppdrag eller med hänsyn till vad som i övrigt vid utredningen framkommit företagit en översyn av vissa arbetarskyddslagen när- stående eller med stöd av denna utfärdade författningar, ävensom framlagt förslag till vissa nya bestämmelser. Härutöver hava med anlitande av vissa av kommitténs experter jämväl en del andra författningsförslag upprättats, näm- ligen beträffande säkerhetsföreskrifter inom byggnadsindustrien, bestämmelser rörande ångpannor och andra kärl under tryck, hissar och andra lyftanord- ningar, uppfordringsanordningar i gruvor och stenbrott m. fl. Sistnämnda förslag komma att av kommittén separat överlämnas.

De sakkunniga hava vidare upptagit följande frågor till behandling, näm- ligen om sammanförande under gemensam ledning av olika inspektionsorgan på arbetarskyddets område, om behovet av förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter och i samband därmed behovet av ett förbättrat arbetarskydd

inom gruvindustrien samt om ökad medicinsk sakkunskap inom yrkesinspek- tionen.

Kommittén, som i ett senare sammanhang ämnar återkomma till frågorna om organisationen av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad och arbetarskyddet ombord å fartyg, får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till

1) Lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag),

2) Lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga till- ställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning,

3) Lag om ändring i vissa delar av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

4) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.,

5) Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten,

6) Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg,

7) Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare,

8) Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare,

9) Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minder- åriga arbetstagare,

10) Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyg- gande av vissa yrkessjukdomar,

11) Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar,

12) Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskydds- lagen).

Till betänkandet hava såsom bilagor fogats: Undersökning rörande arbets- förhållandena vid industriella och därmed likställda arbetsställen (Bilaga A), undersökning rörande den kommunala tillsynen (Bilaga B), statistiska uppgif- ter rörande olycksfall i arbete och yrkessjukdomar (Bilaga C), allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation (Bilaga D), uppgifter rörande utländsk arbetarskyddslagstiftning (Bilaga E) och sammanställning av nuva- rande och föreslagen personalorganisation för tillsynen å arbetarskyddslagstift- ningen (Bilaga F).

Särskilda yttranden av undertecknade Löfvander, Hultman och Söderbäck bifogas.

Stockholm den 27 juni 1946.

JOHN NORDIN GÖSTA L. ANDERSSON IDA FISCHER AXEL Löpnr—mna EMIL OLOVSON

GUSTAV VAHLBERG

GUNNAR HULTMAN Farmor SÖDERBÄCK

C. A. YLLNER

/Hilding Starlan-d

FÖRFATTNINGSF ÖRSLAG.

Förslag till

Lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 Kap.

Lagens tillämpningsområde.

| | i l i I i i 1 5. i Denna lag jämte tillhörande anvisningar äger med de undantag, inskränk- i ningar och tillägg, som här nedan eller i anvisningarna angivas, tillämpning å ! varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares ; räkning. ! a) Från lagens tillämpning undantagas: * 1. husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem, och i 2. arbete, som är att hänföra till skeppstjänst. , b) Beträffande arbete inom jordbruket med därtill hörande binäringar skall : lagen äga tillämpning endast i den utsträckning, som angives i anvisningarna. ' c) Beträffande av försvarsväsendet för militärt ändamål bedriven verksamhet skall lagen gälla endast i fråga om sådant arbete, som bedrives väsentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag och som icke är att hänföra till militär övning. d) Beträffande arbete, som arbetstagare utför i sitt hem eller å annan plats, som av honom bestämmes, Skall lagen gälla endast hemindustriellt arbete och ! i fråga om sådant arbete blott i den utsträckning, som angives i anvisningarna. ! e) Beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, skall i lagen gälla endast i den utsträckning, som angives i anvisningarna, dock ej ' i fråga om arbete, som är förlagt till arbetsgivarens bostad, eller arbete, som är att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet.

f) Beträffande arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete 111. ni., skall förevarande lag äga tillämpning endast i vad den avser skydd mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne.

g) Lagen skall jämväl i den utsträckning, som angives i anvisningarna, äga tillämpning ä:

1. arbete vid läroanstalt, vilket av elev utföres för vinnande av praktisk utbildning, ändock att arbetet ej utföres för arbetsgivares räkning, samt

2. verksamhet, som av två eller flera personer bedrives gemensamt, ändock att arbetstagare icke sysselsättes i verksamheten.

25.

a) Med arbetstagare förstås i denna lag envar, som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig före- tagare.

Med arbetstagare enligt denna lag skall likställas elev och värnpliktig, som utför arbete, varå lagen jämlikt 1 & är tillämplig.

b) Med arbetsgivare förstås i denna lag envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetstagare, som under a) angives, utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig att ombe- sörja arbetets utförande.

Med arbetsgivare enligt denna lag skall likställas den, som driver läroanstalt, vid vilken utföres sådant arbete, varom i 1 5 g) 1 sägs.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall såsom arbetsgivare anses arbetsföreståndaren. Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl att i avseende å efterlevnaden av vissa i anvisningarna till denna paragraf angivna bestämmelser godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

Bedriva två eller flera personer verksamhet, som avses i 1 5 g) 2, skall av dem fastställas, vem som är att anse såsom arbetsgivare enligt denna lag. Där så ej skett, Skall varje delägare i verksamheten vara ansvarig såsom vore han arbetsgivare i förhållande till den eller de övriga.

c) Vad i denna lag stadgas om arbetsgivare skall, för såvitt ej annan över— enskommelse därom träffats, i följande avseenden gälla ägare eller nyttjande- rättshavare, ändock att denne ej är att anse såsom arbetsgivare.

1. I 16 & 9 mom. stadgad skyldighet att vidtaga vissa skyddsanordningar å byggnad skall åvila vederbörande husägare i den utsträckning, som angives i anvisningarna.

2. I fråga om grustag eller annat därmed likställt arbetsställe, där arbete utföres för flera arbetsgivares räkning, åligger det ägaren respektive inne— havaren av nyttjanderätten till den mark, varå arbetsstället är beläget, tillse, att detsamma hålles i ett ur skyddssynpunkt godtagbart skick. (1) Med arbetstid förstås i denna lag den tid, varunder arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning, raster icke inbegripna. Med rast avses sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och icke är skyldig att kvarstanna på arbetsplatsen.

e) Med am'nderårtg avses i denna lag envar, som icke fyllt aderton år.

3 &.

Bedrives i visst fall arbete, som enligt 1 & icke är underkastat denna lag och ej heller är att hänföra till skeppstjänst eller militär övning, under sådana förhållanden, att därmed sysselsatta personer utsättas för allvarlig fara för ohälsa eller olycksfall, må arbetsrådet föreskriva, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma ohälsa och olycksfall, skall i erforderlig omfattning tillämpas å arbetet, ävensom meddela de föreskrifter, som därvid kunna erfordras.

Det åligger arbetsrådet att till Konungen lämna underrättelse om den sålunda vidtagna åtgärden.

45.

Föreligga i fråga om verksamhet, som enligt 1 & är underkastad denna lag, i visst fall synnerliga skäl att från lagens tillämpning undantaga sådan verk- samhet eller viss del därav, må Konungen på framställning av arbetsrådet eller . efter dess hörande förordna därom.

; 2 Kap. ; Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter. 5 5. & Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, varunder arbetet bedrives, samt arbetstagarens ålder, yrkes- vana och andra förutsättningar för arbetet skäligen kan erfordras för att skydda hos honom sysselsatta arbetstagare mot ohälsa och olycksfall i arbetet.

Arbetstagare är pliktig använda förefintliga skydd, noga följa i denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt i övrigt, i vad på ho- nom ankommer, medverka till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbetet.

För främjande av arbetets sundhet och säkerhet å arbetsstället skola arbets- givaren och arbetstagarna i samverkan söka skapa och vidmakthålla ett på lämpligt sätt organiserat skyddsarbete.

65.

Det åligger arbetsgivare att, där så erfordras, meddela de föreskrifter, som arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete.

Fordras med hänsyn till fara för ohälsa eller olycksfall för visst arbete sär- skild kunskap eller färdighet, må arbetstagare, som saknar nödiga förutsätt- ningar för utförande av sådant arbete, icke användas härtill utan erforderlig ledning eller tillsyn.

Har arbetstagare vid läkarundersökning visat sig sakna för visst arbete er- forderliga fysiska och psykiska förutsättningar, må han icke användas till sådant arbete.

7 %.

Föreskrifter om vad arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete skola, där så i särskilt fall finnes påkallat, anslås på lämpliga platser å arbetsstället.

Där synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall föreligger, skall anbringas iögon- fallande anslag med varning för denna fara.

Vederbörande distriktschef har att på framställning av arbetsgivare kostnads- fritt granska förslag till dylika föreskrifter och anslag.

Anmälan av verksamhet. 8 &.

1 mom. Arbetsgivare, som bedriver verksamhet, vilken beräknas fortgå under längre tid än tre månader, skall därom göra skriftlig anmälan till vederbörande distriktschef. Sådan anmälan skall göras inom fjorton dagar från verksam- hetens påbörjande.

Arbetsgivare, som före tiden för verksamhetens påbörjande jämlikt 9 & eller 10 ä 1 mom. begärt distriktschefs yttrande eller godkännande beträffande arbets— lokal eller som enligt 10 & 2 mom. gjort där föreskriven anmälan, är icke skyldig ingiva anmälan, varom ovan stadgas.

Har i verksamhet, vari sysselsatts endast medlemmar av arbetsgivarens fa- milj, anställts annan arbetskraft, skall anmälan, som avses i första stycket, göras inom fjorton dagar efter anställandet, för såvitt dylik arbetskraft beräk- nas bliva sysselsatt under längre tid än tre månader.

2 mom. Arbetsgivare, som använder arbetstagare till hemindustriellt arbete under längre tid än tre månader, skall därom göra skriftlig anmälan till veder- börande distriktschef. Sådan anmälan skall göras inom tre månader från det dylik arbetskraft började användas.

Sker förändring i avseende å användandet av arbetstagare till hemindustriellt arbete, skall till distriktschefen göras anmälan därom inom tre månader efter utgången av det kalenderår, varunder förändringen ägt rum.

3 Kap. Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete.

Lokaler m. m.

9 &.

Arbetsgivare, som ämnar företaga nybyggnad eller väsentlig om- eller till- byggnad av arbetslokal eller personalrum, som skall stadigvarande användas, skall i god tid före byggnadsarbetets påbörjande tillställa vederbörande distrikts- chef förslag häröver ( byggnadsförslag), åtföljt av sådana ritningar och upp- gifter, som kunna erfordras för förslagets granskning. Det åligger distrikts- chefen att utan dröjsmål och utan kostnad för arbetsgivaren skriftligen avgiva

det yttrande, vartill granskningen jämlikt denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter kan giva anledning. Ifrågasättes ändring av sålunda granskat förslag i avseende, som är av betydelse för arbetets sund- het och säkerhet, må sådan ändring ej göras, med mindre ändringsförslaget un- derställts distriktschefen för granskning.

Vad ovan stadgas beträffande arbetsgivare skall i fråga om sådan för staten eller kommun avsedd byggnad, där arbetsföreståndare icke finnes, gälla den statliga eller kommunala myndighet, som upprättar byggnadsförslaget, svarar för byggnadsarbetet eller förvaltar byggnaden.

Vad i första stycket sägs gäller ock den, som låter uppföra eller vidtaga väsentlig ändring av byggnad, inrymmande arbetslokaler eller personalrum, vilka äro avsedda att för stadigvarande användning upplåtas för verksamhet, varå denna lag äger tillämpning.

10 ä.

1 mom. Arbetslokal, avsedd för verksamhet vari föreligger synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, må efter nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad icke tagas i bruk, förrän den blivit av vederbörande distriktschef för ändamålet godkänd.

2 mom. Om arbetslokal, som använts för viss verksamhet, för stadigvarande användning tages i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet, skall arbetsgivaren dessförinnan göra anmälan därom till vederbörande distriktschef. Finnes med hänsyn till den nya verksamheten behov av särskilda föreskrifter för lokalens användande, åligger det distriktschefen att ofördröjligen meddela sådana föreskrifter.

Är den nya verksamhet, för vilken lokalen skall användas, att hänföra till sådan verksamhet, som avses i 1 mom., skall lokalen, innan den tages i bruk, vara för ändamålet godkänd av distriktschefen.

Vad i första och andra styckena av detta moment stadgas, gäller även då bostadslägenhet eller annan lokal, som ej varit underkastad bestämmelserna i denna lag, tages i bruk såsom arbetslokal.

Anmälan, som avses i första eller tredje stycket, erfordras icke i det fall, då jämlikt 3 mom. anmälningsskyldighet åvilar upplåtare av lokal och denne kan lämna uppgift om den verksamhet, för vilken lokalen skall tagas i bruk.

3 mom. Lokal, avsedd för uthyrning, må ej upplåtas för stadigvarande an- vändning såsom arbetslokal för verksamhet, varå denna lag äger tillämpning, eller såsom personalrum, utan att upplåtaren gjort anmälan därom till veder- börande distriktschef. Där så finnes nödigt, åligger det distriktschefen att ofördröjligen meddela föreskrifter om de åtgärder, som skola vidtagas, innan lokalen får upplåtas för sådan verksamhet.

4 mom. Vad i 1—3 mom. stadgas, skall i fråga om staten eller kommun till- hörig byggnad, där arbetsföreståndare icke finnes, gälla den statliga eller kom- munala myndighet, som uppför eller förvaltar byggnaden.

11 g.

1 mom. För arbetslokal, som är avsedd att stadigvarande användas och i vilken arbete fortlöpande skall bedrivas, skola gälla följande bestämmelser.

a) Arbetslokal skall, där ej annat följer av vad i 2 mom. sägs, vara förlagd ovan jord och hava sådan storlek, att tillräckligt utrymme erhålles för arbetets sunda och säkra bedrivande.

I arbetslokal skall finnas ett med hänsyn till arbetets beskaffenhet tillräckligt luftutrymme, i regel uppgående till minst tio kubikmeter för varje arbetstagare i lokalen.

b) Arbetslokal skall hava en höjd av i regel minst 2,70 meter. I arbetslokal, avsedd för ett större antal arbetstagare eller där damm, rök, gas eller ånga i besvärande mängd eller stark värme eller fuktighet alstras, skall takhöjden där- utöver i erforderlig mån ökas.

c) Golv i arbetslokal skall hava betryggande bärighet och vara utfört av ändamålsenligt material samt så beskaffat, att det på tillfredsställande sätt kan rengöras. Det skall skydda mot fukt och kyla samt vara tätt och, där så erford- ras, vara försett med avlopp.

(1) Väggar och tak i arbetslokal skola vara av betryggande styrka och hava tillräcklig täthet samt i erforderlig utsträckning skydda mot fukt, kyla och värme. De skola, i den mån så kan anses skäligt, vara på lämpligt sätt målade eller eljest ytbehandlade samt i övrigt så utförda, att de lätt kunna rengöras.

e) Dörrar till arbetslokal skola finnas i erforderligt antal och vara lämpligt anordnade. Vid ytterdörr skall, där så erfordras och det med hänsyn till arbets- förhållandena skäligen kan påfordras, finnas vindfång.

f) För arbetslokalens snabba utrymmande vid eldsvåda eller annan olycks- händelse skola med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet samt antalet arbetstagare finnas tillräckliga och lämpligt anord- nade och belägna utrymningsvägar, som ej få belamras eller spärras. Dörr till utrymningsväg skall lätt kunna öppnas och i regel vara utåtgående. Reserv- utgång skall vara tydligt angiven. Erforderliga anordningar för brandalarm och eldsläckning skola finnas och hållas i gott skick.

g) Gångar och transportvägar i arbetslokal skola med hänsyn till arbetsför- hållanden och maskinella anordningar erbjuda tillräckligt utrymme samt vara så förlagda och anordnade, att arbetstagare där icke utsättes för fara att skadas.

Trappor skola vara ändamålsenligt anordnade och utförda; de skola vara försedda med ledstänger, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag härifrån, samt, om så erfordras, med skyddsräck.

h) För erhållande av tillfredsställande belysning skall arbetslokal med därtill hörande trappor, gångar och transportvägar vara försedd med tillräckligt stora och lämpligt förlagda-fönster samt därjämte med nödiga anordningar för annan belysning än dagsbelysning. Kan på grund av arbetets natur eller annat sär-

skilt förhållande dagsbelysning icke ifrågakomma, skola lämpliga anordningar finnas för annan erforderlig belysning.

i) Arbetslokal skall vara försedd med tillfredsställande anordningar för upp- värmning, för såvitt icke särskilt förhållande berättigar till undantag härifrån med hänsyn till arbetets beskaffenhet och de förhållanden, varunder arbetet bedrives.

k) I arbetslokal skola finnas sådana anordningar för luftväxling, att till— räcklig mängd friskluft på lämpligt sätt kan tillföras lokalen.

l) Arbetslokal skall med hänsyn till där förekommande arbete vara så förlagd eller eljest så anordnad, att damm, rök, gas, ånga, stark värme eller kyla, stö- rande buller eller skakningar eller annan liknande olägenhet i möjligaste mån hindras att intränga i eller överföras till lokalen i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande grad.

m) Arbetslokal med därtill hörande inredning samt anordningar för belys— ning, uppvärmning och luftväxling skall på tillfredsställande sätt underhållas.

2 mom. Arbetslokal, som avses i 1 mom. första stycket, må i de fall, då veder- börande distriktschef lämnat medgivande därtill, vara förlagd under jord, i berg eller till plats i byggnad, där dagsbelysning icke finnes. Som villkor för dylikt medgivande skola gälla de föreskrifter, som arbetsrådet i sådant hän— seende meddelat. '

Sådant medgivande erfordras ej beträffande förrådslokal, garage, pannrum eller annan liknande arbetslokal och ej heller beträffande arbetslokal, som på grund av särskilt förhållande måste vara förlagd under jord i gruva eller sten- brott, dock att i nästföregående stycke omnämnda föreskrifter skola i tillämp- liga delar gälla. Vad här sagts gäller ock sådan arbetslokal, i fråga om vilken Konungen förordnat, att den skall vara förlagd under jord eller i berg.

Lokal anses förlagd under jord, då dess golv eller större del därav ligger 1,4 meter eller mera under markytan.

.? mom. För annan arbetslokal än sådan, som avses i 1 mom. första stycket, skola i nämnda moment angivna bestämmelser äga tillämpning i den utsträck- ning, som i varje särskilt fall finnes påkallat.

4 mom. Det åligger arbetstagare att iakttaga ordning och renlighet i arbets— lokal samt att där icke göra åverkan.

12 %.

Arbetsrum, schakt eller ort under jord i gruva eller stenbrott, öppet arbets- skjul samt annan i det fria eller under jord förlagd, för stadigvarande använd- ning avsedd arbetsplats skola vara anordnade på ett med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena tillfredsställande sätt.

Gruva eller stenbrott, helt eller till avsevärd del under jord, skall, därest arbetsrådet finner skäl så föreskriva, stå i förbindelse med dagen genom två eller flera lämpligt belägna utrymningsvägar. Användes schakt som utrymnings- väg, skall detta vara försett med tillfredsställande stegväg.

Vederbörande distriktschef äger, där så finnes påkallat, föreskriva, att arbets- rum under jord i gruva eller stenbrott skall vara försett med två eller flera utgångar.

13 5.

1 mom. Ä arbetsställe skola arbetstagarna med hänsyn till antal och kön samt arbetets natur och varaktighet i erforderlig utsträckning äga tillgång till dricks- och tvättvatten, lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning av kläder samt avträden. För arbetstagarna skall därjämte, för såvitt ej särskilt förhållande berättigar till undantag, på eller vid arbetsstället finnas erforderlig och lämplig plats för intagande av måltid. Vid arbetsställe, där ett större antal arbetstagare sysselsättas och där särskilda omständigheter så påkalla, skall finnas lämpligt förbandsrum eller sjukrum. Där så finnes nödigt, skall lämplig plats för vila samt skydd mot köld och nederbörd stå till arbets- tagarnas förfogande.

Beträffande anordningar, som ovan avses, vid skogs- och flottningsarbete gäller vad därom är särskilt stadgat.

Där anordningar enligt första stycket erfordras, skall med hänsyn till före- liggande omständigheter särskilt iakttagas följande:

a) Dricksvatten av lämplig beskaffenhet skall vara lätt tillgängligt och till- handahållas på hygieniskt tillfredsställande sätt.

b) Tvättvatten av tjänlig beskaffenhet och lämplig temperatur skall till- handahållas vid tillräckligt antal ändamålsenligt anordnade tvättplatser, såvitt möjligt förlagda till avskilt utrymme eller särskilt rum ( tvättrum ).

Där det med hänsyn till arbetets art kan anses påkallat, skola i eller intill tvättrum finnas tillfredsställande anordningar för dusch.

Tjänliga rengöringsmedel skola i erforderlig utsträckning tillhandahållas ge- nom arbetsgivarens försorg, såvida ej annan överenskommelse därom träffats.

c) Lokal för ombyte och förvaring av kläder ( klädrum ) skall vara lämpligt förlagd och försedd med för ändamålet erforderliga och tillfredsställande an- ordningar.

d) För torkning av kläder och skodon anordnat utrymme (torkrum) skall vara lämpligt förlagt inom eller i anslutning till klädrum samt försett med tillfredsställande anordningar för uppvärmning och luftväxling.

e) Utrymme för intagande av måltid (matrum) skall vara lämpligt förlagt, för ändamålet avsett och inrett samt försett med erforderliga anordningar för förvaring och uppvärmning av medförd mat och dryck.

f) Avträden skola vara lämpligt förlagda och från varandra avskilda samt i regel skilda för män och kvinnor; de skola vara på hygieniskt tillfredsställande sätt anordnade och ventilerade. Avträde och urinoar skola vara anordnade med vattenspolning, för såvitt ej särskilt förhållande berättigar till undantag.

! l l i

] i | i l.

g) Förbandsrum eller sjukrum, där arbetstagarna kunna beredas första hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall, skall vara lämpligt förlagt och inrättat samt försett med erforderlig utrustning.

h) Vid arbete, som nödvändiggör arbetstagares överliggning, skall lämplig lokal med erforderligt antal sovplatser ( äverligguingsrum) ställas till förfo- gande. .

i) Där arbete är av sådan natur, att uppehåll (väntetid) i regel förekommer, såsom inom trafik- och transportverksamhet, skola arbetstagarna under vänte- tiden beredas tillgång till lämpligt förlagd och anordnad lokal (väntrum).

k) Vid byggnads-, anläggnings- och liknande arbeten må, då rum varom ovan stadgas icke skäligen kunna påfordras, i stället tillhandahållas för ändamålet lämpliga personalbodar eller personalvagnar.

2 mom. Golv, väggar och tak i rum, varom stadgas i 1 mom. (personalrum), skola vara utförda på ändamålsenligt sätt och lätt kunna rengöras; in- och utgångar skola vara lämpligt anordnade; tillfredsställande anordningar för belysning, uppvärmning och luftväxling skola finnas. Sådant rum skall på tillfredsställande sätt underhållas.

3 mom. Det åligger arbetstagare att iakttaga ordning och renlighet i personal- rum samt att där icke göra åverkan å väggar, tak, golv eller inredning eller skada sådan hygienisk anordning, som avses i 1 mom.

4 mom. För uppställning av cyklar, som användas för färd till och från arbetet, skola, där förhållandena det medgiva, lämpliga anordningar finnas tillgängliga vid arbetsstället.

Förebyggande av ohälsa. 14 5.

a) För utförande av arbete skall finnas tillräcklig och tjänlig belysning. Där tillgång till erforderlig dagsbelysning icke finnes eller där sådan belysning på grund av arbetets natur eller annat särskilt förhållande icke kan ifråga- komma, skall annan lämplig belysning finnas. Förutom allmänbelysning skall, där så erfordras, finnas platsbelysning. Lämpliga åtgärder skola vara vidtagna till skydd mot bländning.

b) Vid arbete skall hållas sådan värme— och fuktighetsgrad, som med hänsyn till arbetets beskaffenhet och platsen för detsamma skäligen kan påfordras.

c) Arbetslokal skall på lämpligt sätt tillföras erforderlig mängd friskluft. Denna skall, där så av förhållandena är påkallat, vara förvärmd eller på annat sätt behandlad.

Vid arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats, skall erforderlig luftväxling vara anordnad; även vid arbete i brunn, behållare eller rum, där fara för syrebrist eller förgiftning kan upp- komma, skall sådan luftväxling finnas anordnad, såvida ej annan betryggande skyddsåtgärd vidtagits.

(1) Till förhindrande av att vid arbete damm, rök, gas eller ånga sprides i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd skola, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag, för uppsamling och bortförande på be- tryggande sätt av sådana luftföroreningar erforderliga och lämpligt placerade anordningar finnas vidtagna och hållas i gott skick.

e) Vid arbete, där giftigt eller annat hälsofarligt ämne kommer till an- vändning eller där arbetsförhållandena eljest kunna medföra förgiftnings- eller smittofara, skola betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Giftigt eller an- nat hälsofarligt ämne skall, där så skäligen kan ske, i största möjliga utsträck- ning ersättas med icke giftigt eller mindre hälsofarligt.

f) Vid arbete, där arbetstagare är utsatt för synnerlig fara att skadas genom fuktighet eller väta, kyla, värme eller ljus, skola tillfredsställande skyddsåt- gärder vara vidtagna, då så med hänsyn till arbetets natur skäligen kan på- fordras.

g) Vid arbete, där arbetstagare är utsatt för synnerlig fara att skadas genom buller eller skakningar, skola lämpliga skyddsåtgärder såvitt möjligt vara vid- tagna. Där så kan ske, skall arbete, som föranleder sådan fara, förläggas till särskild, för ändamålet lämpad plats.

h) Där arbete utföres under sådant lufttryck, som för arbetstagare innebär risk för skada, skola betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna.

i) Arbetet skall i möjligaste mån vara så anordnat, att det kan utföras på minst tröttande sätt. Där arbete utan förfång för detta regelmässigt kan utföras i sittande ställning, skola finnas lämpligt anordnade sittplatser. Om arbetsförhållandena eljest medgiva arbetstagarna att tillfälligt intaga sittande ställning, skola de i skälig utsträckning äga tillgång till sittplatser.

På arbetsplats, där arbetstagare regelbundet utför arbete i stillastående ställ- ning, skall särskilt tillses, att tjänlig golvbeläggning finnes i erforderlig ut- sträckning.

k) Renlighet skall iakttagas i fråga om såväl arbetslokaler och inredning, maskiner, apparater och redskap som även personalrum, trappor och gångar. I den utsträckning arbetets natur det medgiver, skall grundlig rengöring av arbetslokal regelbundet företagas. Målning eller annan ytbehandling skall i skälig omfattning underhållas.

Vid sopning skall tillses, att damm icke onödigtvis sprides. Städning av arbets- lokal skall såvitt möjligt undvikas, då arbete där pågår. Sopor, spån och annat avfall skola på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras.

l) Där till skydd mot ohälsa i arbete annan åtgärd icke skäligen kan vidtagas eller påfordras eller där sådan åtgärd är otillräcklig, skall, då så är påkallat, arbetstagare hava tillgång till erforderlig speciell skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet. Dylik utrustning skall, såvida ej annan överenskommelse därom träffats, tillhandahållas och bekostas av arbetsgivaren samt förvaras på arbets- stället.

Skyddsutrustning skall, i den mån arbetsrådet så föreskriver, vara av rådet godkänd.

Det åligger arbetstagare att under arbetet använda utrustning, varom ovan stadgas, samt att väl vårda densamma.

15 ä.

1 mom. För arbetstagare, som användes till särskilt hälsofarligt arbete, skall tiden för sysselsättning i sådant arbete tillbörligen inskränkas.

2 mom. Vid synnerligen hälsofarligt arbete må arbetsrådet för visst arbets- ställe föreskriva. dels att arbetsgivare icke må i arbetet anställa arbetstagare, med mindre denne underkastats läkarundersökning och därvid befunnits fri från sådan sjukdom eller svaghet, som kan göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran, dels att i sådant arbete sysselsatt arbets- tagare skall underkastas periodisk läkarbesiktning.

Förebyggande av olycksfall. 16 &.

1 mom. Motorer, transmissioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella anordningar skola med hänsyn till beskaffenhet och utrustning erbjuda betryggande säkerhet, vara försedda med erforderliga skydd samt med hänsyn till användningssätt och ändamål vara uppställda, förlagda eller i öv- rigt anordnade på lämpligt sätt. De skola väl underhållas. Därjämte skall särskilt iakttagas följande:

a) Roterande maskindelar må icke givas större hastighet eller belastning, än att de erbjuda tillfredsställande säkerhet.

b) Rem, lina, kedja eller kätting för transmission får icke på- eller avläggas utan att transmissionen stannats, för såvitt ej för ändamålet lämplig anordning finnes vidtagen eller annat särskilt förhållande berättigar till undantag.

0) Innan motor eller transmission, som driver arbetsmaskin, igångsättes, skall detta, där så är påkallat, i god tid före igångsättningen på förut bekantgjort sätt tillkännagivas för därav berörda arbetstagare.

d) Arbetsmaskin skall, där så skäligen kan påfordras, på lätt tillgängligt ställe vara försedd med lämplig anordning, varigenom maskinen hastigt kan stannas. Dylik maskin skall jämväl vara utrustad med tillfredsställande anord- ning, som förhindrar att maskinen oavsiktligt sättes i gång.

Vad här stadgas beträffande anordning för stannande och till förhindrande av oavsiktlig igångsättning av arbetsmaskin skall ock gälla transmission.

2 mom. Ångpannor, kokare och andra behållare för vätska, ånga, luft eller annan gas under tryck samt tillhörande rörledningar skola med hänsyn till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet samt vara på lämpligt sätt anordnade och uppställda. De skola väl underhållas samt, i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt tillfredsställande fortlöpande tillsyn.

Sådan behållare skall på lämplig plats vara försedd med skylt eller instämp. ling angivande såväl högsta tillåtna tryck som tid för senaste besiktning.

3 mom. Elektriska maskiner, apparater och ledningar skola vara så utförda och anordnade, att de erbjuda betryggande skydd mot skada genom elektrisk ström. Om de åtgärder, som därvid skola vidtagas, är särskilt stadgat.

4 mom. Lyftanordningar, såsom hissar, kranar, traverser, spel och andra liknande anordningar, skola med hänsyn till material, konstruktion, utrustning och anordnande erbjuda betryggande säkerhet samt vara försedda med erforder- liga skydd.

Lyftanordning skall väl underhållas samt, i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt till- fredsställande fortlöpande tillsyn. På lämplig plats å lyftanordning skall finnas tydligt angiven såväl högsta tillåtna belastning som tid för senaste besiktning.

Vid igångsättning eller stannande av lyftanordning, som drives medelst motor eller transmission, skall i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. c) och d) är stadgat.

5 mom. Transportanordningar, såsom lin-, häng-, rull- och spårbanor samt transportörer och transportredskap av olika slag, skola med hänsyn till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet samt vara lämpligt anordnade och försedda med nödiga skydd.

Transportanordning skall väl underhållas samt, i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt tillfredsställande fortlöpande tillsyn. I den mån så föreskrives, skall på lämplig plats å transportanordning finnas tydligt angiven såväl högsta till— låtna belastning som tid för senaste besiktning. Därjämte skall särskilt iakttagas följande:

a) Transportbana skall med hänsyn till fordon och last vara ur utrymmes- synpunkt så anordnad, att arbetstagare där icke utsättes för fara för klämning. Där så prövas nödigt, skall invid transportbana finnas lämplig gångbana, vid behov försedd med tillfredsställande räck. Vid transportbana skall, där så erfordras, finnas tillförlitlig signalanordning.

b) Fordon, vagnar och andra liknande transportredskap skola, i den mån så erfordras, vara utrustade med tillförlitliga bromsanordningar.

c) Vid igångsättning eller stannande av transportanordning, som drives medelst motor eller transmission, skall i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. c) och d) är stadgat.

6 mom. Vid lastning och lossning samt annat transportarbete skall tillses, att arbetet anordnas och utföres på betryggande sätt samt att lämpliga redskap och andra hjälpmedel användas vid sådant arbete.

Det skall därjämte tillses, att gods eller emballage under transport såvitt möjligt icke medför risk för olycksfall.

7 mom. Smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av motor, transmission, arbetsmaskin eller annan maskinell anordning får icke ske utan att anordningen

stannats, för såvitt ej betryggande skyddsåtgärder vidtagits eller särskilt för- hållande berättigar till undantag.

Vid reparations- eller ändringsarbete invid i gång varande maskinell anord- ning, spänningsförande elektrisk anläggningsdel eller på eljest farlig arbetsplats skola erforderliga åtgärder vara vidtagna till skydd såväl för de med arbetet sysselsatta som för andra, vilka därvid kunna utsättas för fara.

8 mom. Verktyg och redskap skola vara av lämpligt och fullgott material och utförande. De skola väl underhållas samt förvaras och transporteras på betryggande sätt.

9 mom. Där arbete medför fara för skada genom fall, nedstörtande föremål eller ras, skall tillses, att arbetet ordnas och bedrives på betryggande sätt samt att erforderliga skyddsåtgärder äro vidtagna. Därvid skall särskilt iakttagas följande:

a) Golv, gångar och vägar på arbetsställe skola så långt möjligt hållas i så- dant skick, att arbetstagare ej utsättes för fara att snava eller halka; föremål få icke onödigtvis uppläggas i gångar och vägar;

bassänger, kar och andra öppna kärl, brunnar, schakt och dylikt samt golv— öppningar skola vara på betryggande sätt anordnade, kringgärdade eller täckta; öppningar i vägg för in— och utlastning skola vara försedda med lämpliga skydd;

trappor, stegar, landgångar, ställningar och plattformar skola med hänsyn till material, utförande och uppställning erbjuda betryggande säkerhet, vara försedda med erforderliga skydd och väl underhållas;

material, redskap och andra föremål skola vara på betryggande sätt upplagda eller staplade;

tak som beträdas skola erbjuda betryggande säkerhet och, i den mån så är föreskrivet eller eljest prövas nödigt, vara försedda med lämpliga skyddsan- ordningar;

slänt eller vägg vid grävning, schaktning eller annat liknande arbete skall med hänsyn till markens beskaffenhet och slänt- eller vägghöjd utföras med lämplig lutning eller i avsatser samt, där så erfordras, förses med betryggande stämpling eller spåntning;

tak och väggar vid tunnel- eller annat liknande arbete skola, där så erfordras, vara på betryggande sätt stämplade eller stöttade;

tak och väggar i gruva, stenbrott eller annat i berg insprängt utrymme skola hållas väl rensade (skrotade) eller vara på betryggande sätt inbyggda.

b) Vid arbete å plats, där risk för nedstörtande föreligger och annat till- fredsställande skydd ej skäligen kan anordnas, skall, där så kan påfordras, arbetsgivare tillhandahålla livbälte och säkerhetslina av ändamålsenligt utfö— rande och fullgod beskaffenhet. Det åligger arbetstagare att använda sådan skyddsutrustning.

c) Vid arbete å kaj, brygga eller annan liknande arbetsplats, där fara för drunkning föreligger, skola erforderliga redskap för livräddning finnas lätt tillgängliga.

10 mom. Vid arbete, som medför särskild fara för skada genom splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller heta Vätskor eller vid vilket föreligger sär- skild fara för klämning eller slag, skola lämpliga skyddsanordningar i erforder- lig omfattning vara vidtagna.

11 mom. Där arbetstagare är utsatt för fara att skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande eller giftiga ämnen eller genom artificiell kyla eller värme eller genom bländande ljus, skola sådana skyddsåtgärder vara vidtagna, att denna fara i möjligaste mån undanröjes.

Därjämte skall tillses, att arbetstagare, som är sysselsatt med arbete, där fara för olycksfall genom gasförgiftning föreligger, såsom i behållare eller brunn eller vid apparat eller rörledning, vid förgiftningsfall snarast möjligt kan er- hålla erforderlig hjälp.

12 mom. Å arbetsplats anordnad i det fria eller under jord skall, där arbetets natur och förhållandena i övrigt så medgiva, finnas tillfredsställande belysning.

13 mom. Där till skydd mot olycksfall i arbete annan åtgärd icke skäligen kan vidtagas eller påfordras eller där sådan åtgärd är otillräcklig, skall, då så är påkallat, arbetstagare hava tillgång till erforderlig speciell skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet. Dylik utrustning skall, såvida ej annan överenskom- melse därom träffats, tillhandahållas och bekostas av arbetsgivaren samt förvaras på arbetsstället.

Skyddsutrustning skall, i den mån arbetsrådet så föreskriver, vara av rådet godkänd.

Det åligger arbetstagare att under arbetet använda utrustning, varom ovan stadgas, samt att väl vårda densamma.

14 mom. Under arbete vid maskinella anordningar, vilkas rörliga delar icke lämpligen kunna inskyddas, skall arbetstagare i görligaste mån iakttaga, att lämplig klädsel användes.

17 5.

För lämnande av första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skall lämplig förbandsmateriel och annan för ändamålet behövlig utrustning finnas lätt till- gänglig i sådan omfattning, som kan erfordras med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets beskaffenhet och de förhållanden, varunder arbetet bedrives.

Vid arbetsställe, där ett större antal arbetstagare sysselsättas eller där sär- skilda omständigheter så påkalla, skall finnas erforderlig förbandskunnig per- sonal.

Anslag med uppgift om plats för förvaring av förbandsmateriel och utrust- ning, namn på person, som ansvarar för densamma, samt om närmast tillgänglig förbandskunnig personal skola i erforderlig utsträckning finnas uppsatta på arbetsstället.

Raster. 18 5. 1 mom. Arbetet skall i den utsträckning, som kan anses erforderlig med hän- syn till arbetets beskaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig längd.

Vad ovan stadgas skall ej gälla, då fråga är om arbete, som utföres under högst sex timmar av dygnet, eller arbete, varom i 21 & förmäles, eller då sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse tillfälligtvis föranleder till undantag.

2 mom. Vid arbete, som på grund av samband med mekaniskt driven arbets- process eller till följd av annat förhållande innebär en ihållande eller eljest särskilt påfrestande sysselsättning, skall arbetstagare förutom rast, varom stad- gas i 1 mom., under arbetstiden beredas erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser.

7

Natt- och veckovila. 19 &.

Arbetstagare skall, såframt ej fråga är om arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, för nattvila beredas ledighet, i vilken skall ingå tiden mellan kloc— kan 23 och klockan 5.

Vad sålunda stadgas skall ej gälla beträffande arbetstagare i överordnad ställning.

Beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete gäller vad därom är särskilt stadgat.

Beträffande kvinnas användande i hantverks- och industriellt arbete gäller vad i 42 & stadgas.

' 20 5.

Från vad i 19 5 första stycket stadgas skola gälla följande undantag:

a) Beträffande arbete, som på grund av sin natur bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) eller som under viss tid till följd av särskilda omständigheter måste påskyndas, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva erforderligt undantag.

b) Beträffande arbete, som av särskilda skäl finnes böra fortgå även natte- tid, må arbetsrådet efter prövning från fall till fall jämväl medgiva erforder- ligt undantag.

c) Undantag må ock av arbetsrådet på framställning av arbetsgivare kunna meddelas, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning eller samman- slutningar eller annorledes framgår, att flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt och arbetstagarna icke däri- genom utsättas för ohälsa eller överansträngning.

21 5. Har natur— eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i en verksamhets drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbets- tagare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete jämväl å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Över sådan ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen.

Anmälan eller ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till posten.

22 5.

För varje period om sju dagar skall arbetstagare i regel beredas samman- hängande ledighet (veckom'la) av minst tjugofyra timmars varaktighet. Så- dan veckovila skall såvitt möjligt förläggas till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda.

Från vad sålunda stadgats må, då så prövas nödigt, arbetsrådet, efter hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, medgiva undan- tag för visst slag av arbete eller visst arbetsställe.

Göres inskränkning i den i första stycket avsedda veckovilan, skall motsva- rande frihet från arbete såvitt möjligt beredas.

Andra särskilda bestämmelser.

23 5.

Har arbetsrådet eller distriktschef funnit skäl föreskriva undersökning av visst ämne eller material, är arbetsgivare skyldig föranstalta om att sådan under- sökning verkställes och att resultatet av densamma delgives arbetsrådet eller distriktschefen. På anfordran skola erforderliga prov kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål ställas till arbetsrådets eller distriktschefens förfogande.

Om sådan undersökning är av allmänt intresse eller arbetsrådet eljest finner det skäligt, må arbetsrådet förordna, att kostnaden därför bestrides med all- männa medel.

24 &.

Vid inträffat allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfalls- tillbud samt vid sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete, skall arbetsgivaren därom omedelbart underrätta vederbörande distrikts- chef.

Har läkare vid undersökning av arbetstagare konstaterat sjukdomsfall, som väsentligen kan tillskrivas arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, skall läkaren härom göra anmälan till distriktschefen, för såvitt ej är känt för läkaren, att anmälan gjorts jämlikt första stycket.

1 mom. Finnes för tillämpning av 5 & i avseende å visst slag av arbete eller arbetslokal eller användande av visst slag av maskin, redskap, apparat, ång- panna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande eller visst ämne eller material behov av närmare föreskrifter, utöver vad i 6 eller 7 & eller 11—- 17 åå stadgas, må Konungen utfärda sådana föreskrifter.

2 mom. Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 1 mom., förbud mot användande av visst slag av där omnämnd anordning, äger Konungen jäm- väl föreskriva, att anordningen ej heller må till annan överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre sådan åtgärd vidtagits, att den med förbudet av- sedda faran är undanröjd eller att anordningen uteslutande skall komma till användning, som ej med förbudet avses.

Vad ovan sägs beträffande anordning skall ock gälla i fråga om ämne eller material, varom i 1 mom. förmäles.

3 mom. Finnes arbetstagares användande i visst slag av arbete medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, må Konungen ock föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till sådant arbete eller förordna, att arbets- tagare ej må användas däri.

4 Kap. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande i arbete. Allmänna villkor.

26 &.

Minderårig må icke användas till arbete, som avses i denna lag, förrän den minderårige fyllt fjorton år och —— där fråga ej är om arbete allenast under ferietid -— inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot sva- rande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.

Till bruks-, fabriks-, verkstads- eller annat industriellt arbete, hantverksarbete, byggnadsarbete, arbete i gruva, stenbrott eller grustag eller därmed jämförbart arbete, skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer eller gods eller arbete i hotell, restauranger och kaféer må icke användas minderårig under femton år. Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla uträt- tande av bud eller ärenden eller lättare distributionsarbete.

Till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan lik- nande arbetsplats, må minderårig icke användas.

27 %. Från vad i 26 & stadgas må arbetsrådet i särskilda fall medgiva följande undantag:

a) Minderårig må, ändå att han ej fyllt fjorton år eller inhämtat den läro- kurs eller de kunskaper eller färdigheter, som avses i 26 5 första stycket, eller erhållit där angivet tillstånd, användas till lätt arbete, när särskilda skäl därtill äro, under förutsättning att arbetet icke är av beskaffenhet att menligt inverka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller hans förmåga att till- godogöra sig den i skolan meddelade undervisningen.

b) Minderårig, som fyllt fjorton år, må användas till arbete, som avses i 26 å andra stycket, där så prövas nödigt med hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning eller eljest finnes påkallat på grund av andra särskilda skäl.

c) Yngling, som fyllt sexton år och som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling, må, när särskilda skäl därtill äro, användas till arbete, som avses i 26 & tredje stycket.

28 å.-

Minderårig må icke användas till arbete, utan att till arbetsgivaren avlämnats den minderåriges arbetsbok, utfärdad på sätt i 32 & föreskrives och innehållande:

a) uppgift om den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag,

b) intyg, att den minderårige inhämtat den lärokurs eller de kunskaper och färdigheter, som avses i 26 & första stycket, eller erhållit där angivet tillstånd, samt

0) läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet, att den minderårige med hänsyn härtill icke eller endast under vissa angivna villkor må användas till visst slag av arbete.

Läkarintyg skall vara utfärdat av Skolläkare jämlikt bestämmelsen i 32 5 2 mom. eller eljest av i statens eller kommuns tjänst anställd läkare. Det kan utgöras av anteckning, som vid läkarbesiktning enligt 36 & införts i arbetsboken av besiktningsläkaren. Vid anställning av minderårig må läkarintyget i arbets- boken vid dennas avlämnande till arbetsgivaren icke vara äldre än ett år, för såvitt ej den minderåriges anställning avser kortare tid än en månad eller fråga är om arbete allenast under ferietid.

Då fråga är om arbete allenast under ferietid, erfordras ej sådan anteckning i arbetsboken, som under b) sägs.

Anställes den minderårige jämväl hos annan arbetsgivare, skall arbetsboken företes för denne.

Vid medgivande av befrielse från läkarbesiktning, varom stadgas i 36 ä 1 mom., må arbetsrådet tillika medgiva, att läkarintyg må vara äldre än ett år-

29 &.

Det åligger arbetsgivare att särskilt tillse, att minderårigs användande till arbete icke medför fara för ohälsa eller olycksfall eller för överansträngning- eller annan menlig inverkan på den minderåriges kroppsutveckling. Tillika.

skall tillses, att den minderårige icke användes till arbete, som innebär våda i moraliskt avseende.

Finnes minderårigs användande i visst slag av arbete medföra synnerlig fara i något avseende, varom förmäles i första stycket, må Konungen föreskriva vissa villkor för minderårigs användande till sådant arbete eller förordna, att minder- årig ej må användas däri.

Arbetstid och ledighet för nattvila.

! 30 ä.

1 mom. Minderårig må icke användas till arbete mer än nio timmar av dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan.

Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:

a) Minderårig må i arbete, som avses i lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln eller arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer, sys- selsättas högst tio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan, för så- vitt ej arbetsrådet i särskilt fall finner skäl medgiva, att arbetstiden för så- dan minderårig ytterligare utsträckes.

b) Föreligga sådana omständigheter, som omförmälas i 21 &, må minder- årigs arbetstid, i den mån så är nödigt, överstiga nio timmar av dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan eller den under a) angivna tiden. Om arbete ut- över nämnda antal timmar samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra an- mälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. över sådan ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen.

Anmälan eller ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till posten.

0) För annan minderårig än som i a) avses må arbetsrådet, då så prövas nödigt, i särskilt fall medgiva, att arbetstiden under kortare tid utsträckes.

2 mom. Deltager minderårig med arbetsgivarens vetskap i kurs för religions- undervisning eller sådan yrkes— eller fortsatt skolundervisning, för vilken skol- plikt föreligger eller eljest kostnaden helt eller delvis bestrides av staten eller kommun, eller ock i kurs för yrkesutbildning, som är av arbetsgivaren anbe- falld, vare arbetsgivaren skyldig lämna den minderårige erforderlig ledighet samt så begränsa den minderåriges arbetstid, att den sammanlagda undervis- nings- och arbetstiden icke kommer att överskrida tio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan.

31 &.

Minderårig skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå, där minderårig är

under sexton år, tiden mellan klockan 19 och klockan 6 samt för annan minder- årig tiden mellan klockan 23 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må arbetsrådet i särskilda fall medgiva följande undantag:

a) Minderårig, som ej fyllt sexton år, må, då så prövas påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan 19 och klockan 23.

b) Minderårig, som fyllt sexton år, må, då så anses påkallat, deltaga i arbete, varom i 21 & förmäles, å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

c) Yngling, som fyllt sexton år och som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling, må, när särskilda skäl därtill äro, deltaga i arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande om- ständighet måste bedrivas å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

d) Yngling, som fyllt femton år och som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling, må, då så prövas nödigt, användas till flott- ningsarbete jämväl å tid mellan klockan 19 och klockan 6.

Utfärdande av arbetsbok m.m.

32 5.

1 mom. Arbetsbok, varom förmäles i 28 å och vartill formulär fastställes av arbetsrådet efter samråd med skolöverstyrelsen, skall tillhandahållas envar minderårig vid dennes avgång från folkskola eller annan allmän eller enskild läroanstalt, där den minderårige åtnjutit undervisning, ävensom eljest på be- gäran av den minderårige eller den, som har vårdnaden om denne.

Det åligger vederbörande lärare eller skolföreståndare att utan kostnad för den minderårige utfärda sådan bok och däri göra anteckning om den minder- åriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom huruvida den min- derårige inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot sva- rande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.

Föreligger i särskilda fall svårighet att genom vederbörande lärare eller skol- föreståndare erhålla arbetsbok, skall sådan bok tillhandahållas genom pastors- ämbete, och åligger det i sådant fall pastor att i boken införa ovan föreskrivna uppgifter, för såvitt dessa äro kända för pastor eller styrkas för honom.

2 mom. Det åligger vederbörande skolläkare att i den ordning därom är sär- skilt stadgat i den minderåriges arbetsbok införa sådant läkarintyg, som omför- mäles i 28 5 c), och att därvid göra erforderliga anteckningar om de läkarunder- sökningar, som den minderårige undergått under skoltiden, samt om de i sam- band med sådan undersökning eller eljest meddelade råd angående yrkesval.

3 mom. Arbetsgivare är pliktig att, så länge den minderårige kvarstår i ar- betet, hava i förvar den minderåriges arbetsbok. Om minderårig slutar sin anställning före fyllda aderton år, skall arbetsboken återlämnas till honom. Arbetsgivare, som har i förvar arbetsbok för minderårig, då denne uppnår

aderton år eller då boken av annan anledning blir obehövlig för den minderårige, skall överlämna densamma till vederbörande besiktningsläkare eller distrikts- chef.

4 mom. Arbetsbok må ej förses med anteckning eller märke, som kan lämna annan upplysning om den minderårige än som avses i detta kapitel.

Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok.

33 %.

Arbetsgivare, som använder minderårig till arbete, skall i den minderåriges l arbetsbok anteckna arbetsställets namn och adress, verksamhetens art, dag då den minderårige började användas i arbetet, det slag av sysselsättning, vartill den minderårige användes, samt den tid av dygnet, varunder arbetet för den minder- årige pågår.

Sådan anteckning behöver dock icke göras, då den minderåriges anställning avser kortare tid än fjorton dagar.

Slutar den minderårige sin anställning eller erhåller han för längre tid än fjorton dagar ändrad sysselsättning eller arbetstid, skall anteckning härom göras i arbetsboken med angivande av dagen för anställningens slut eller för den ändrade sysselsättningen eller arbetstiden.

Anmälan om minderårigs sysselsättande. 34 %.

Arbetsgivare, som använder minderårig arbetskraft, skall, såframt användan- det avser längre tid än en månad, göra skriftlig anmälan därom till vederbö- rande distriktschef. Sådan anmälan skall göras inom fjorton dagar från det dylik arbetskraft började användas till arbete. Upphör arbetsgivaren att an- vända minderårig arbetskraft, åligger det honom att likaledes inom fjorton dagar göra skriftlig anmälan därom till distriktschefen.

Användas minderåriga till arbete endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) och kan arbetsgivaren därom på förhand lämna tillförlit- lig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena äga bestånd.

Vid beviljande av eftergift jämlikt 36 & 1 mom. äger arbetsrådet tillika, där så prövas skäligt, medgiva befrielse från anmälningsskyldighet, varom stadgas i första stycket.

Förteckning över minderåriga. 35 %.

Sysselsättas å arbetsställe i regel minst fem minderåriga, åligger det arbets- givaren att för varje kalenderår föra förteckning över samtliga under året till arbete använda minderåriga. I dylik förteckning, som skall uppläggas före den

1 februari varje år, skola antecknas de minderårigas namn, födelseår och födelse- dag samt dag, då de minderåriga började användas i arbetet, ävensom, då min- derårig slutar sin anställning, den dag anställningen upphör. Vid förnyat upp- ! läggande av förteckningen skall iakttagas, att i densamma införas samtliga min- deråriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Formulär till dylik förteckning fastställes av arbetsrådet.

Arbetsgivaren är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår förteckningen avser.

Läkarbesiktning m. m. 36 5.

1 mom. En gång varje kalenderår skall minderårig, som sysselsättes vid arbets- ställe, för vilket anmälningsskyldighet föreligger jämlikt 34 &, underkastas lä- karbesiktning och skall därvid särskilt utrönas, huruvida sysselsättning, vartill den minderårige användes, är till men för dennes hälsa eller kroppsutveckling. Sådan besiktning skall företagas av besiktningsläkare, varom förmäles i 38 &.

Då fråga är om arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning eller fort- går allenast under kortare tid av året, äger arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva befrielse från besiktning, varom stadgas i första stycket.

2 mom. Det åligger besiktningsläkare att vid besiktning, som i 1 mom. sägs, för envar besiktigad minderårig i dennes arbetsbok, med angivande av dagen för besiktningen, göra anteckning om den minderåriges hälsotillstånd och kropps- utveckling. Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskriva särskilda villkor för den minderåriges fortsatta användande till visst arbete eller att den minder- årige icke vidare må användas till sådant arbete, skall besiktningsläkaren göra anteckning därom såväl i den minderåriges arbetsbok som i den i 55 & omför- mälda inspektionsboken. Då fråga är om ändrad sysselsättning, skall besikt- ningsläkaren såvitt möjligt lämna anvisningar rörande det slag av arbete, vartill den minderårige lämpligen kan användas.

3 mom. Arbetsgivaren må icke i strid mot föreskrift, som omnämnes i 2 mom., använda minderårig i arbete; dock äge han påkalla arbetsrådets prövning av sådan föreskrift.

37 5.

Det åligger arbetsgivare föranstalta därom, att för besiktning, varom stadgas i 36 &, lämplig lokal finnes att tillgå. Finnes vid arbetsstället icke tillgång till sådan lokal, må besiktningsläkaren efter samråd med arbetsgivaren förlägga besiktningen till annan plats.

Besiktningsläkaren är skyldig att, då han första gången besiktigar de vid ett arbetsställe sysselsatta minderåriga, såvitt möjligt företaga besiktningen vid arbetsstället, ävensom eljest, när skäl därtill äro, taga del av de minderårigas arbetsförhållanden på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall, såvitt på honom ankommer, tillse, att samtliga vid arbets— stället sysselsatta minderåriga infinna sig vid besiktning, som ovan omförmäles. Det åligger minderårig att inställa sig till sådan besiktning.

38 &. Till förrättande av besiktning, varom förmäles i 36 &, förordnar medicinal- styrelsen i statens eller kommuns tjänst anställd läkare ( tjänsteläkare ), som icke har anställning hos arbetsgivaren. Det åligger sålunda förordnad läkare ( be- l stktningsläkare ) att i god tid före besiktningen underrätta arbetsgivaren om ti— den därför. Har arbetsgivaren för arbetstagarna anställt särskild läkare, äger l denne närvara vid besiktningen.

Besiktning av minderåriga vid arbetsställe, där arbete bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) eller där icke flera än tre minder- åriga sysselsättas, må, då så i särskilt fall finnes påkallat, av vederbörande be- siktningsläkare uppdragas åt tjänsteläkare, som är bosatt i närheten av dylikt arbetsställe. Denne har att efter företagen besiktning till besiktningsläkaren avgiva rapport däröver.

Sådant uppdrag må ock meddelas tjänsteläkare, då fråga är om besiktning av minderårig, som ej infunnit sig till besiktningsläkares förrättning.

39 %.

På Konungen ankommer att meddela närmare föreskrifter rörande läkar- undersökning, som förutsättes i 28 5 c), och läkarbesiktning, varom stadgas i 36 &, ävensom att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning, där den förrättas av tjänsteläkare, som för dylik läkarbesiktning. Beträffande läkarbesiktning skall gottgörelsen, i vad den avser kostnad för rese- och trakta- mentsersättning, bestridas av statsmedel men i övrigt av arbetsgivaren.

Det ankommer jämväl på Konungen att bestämma viss gottgörelse för ut- färdande av arbetsbok enligt 32 å i de fall, då sådan bok utfärdas av pastor.

5 Kap. Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i arbete.

40 &. Kvinna må icke användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott.

41 5.

Kvinna, som företer intyg av läkare eller barnmorska av innehåll, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor, må ej förvägras ledighet från arbetet.

Har kvinna fött barn, må hon icke användas till arbete under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet.

Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras härför erforderlig ledighet.

42 5.

Kvinna må icke användas till hantverks- eller industriellt arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Dock må arbetsrådet medgiva erforderligt undantag, då så prövas nödigt, beträffande arbete, som på grund av sin natur, allmän- hetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, ävensom meddela eftergift i sådana fall, som avses i 20 &.

Föreligga sådana omständigheter, som omförmälas i 21 &, må kvinna, i den mån så är nödigt, användas till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Om anmälan och ansökan beträffande sådant arbete gäller vad i 21 & stadgas.

Förbud, som i första stycket sägs, skall icke gälla beträffande kvinna i över- ordnad ställning.

43 &.

Finnes kvinnas användande i visst slag av arbete medföra synnerlig fara för olycksfall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande eller hälsofarligt, må Konungen föreskriva vissa villkor för kvinnas användande i sådant arbete eller förordna, att kvinna ej må användas däri.

6 Kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

44 &.

1 mom. Arbetsgivare skall till främjande av sundhet och säkerhet i arbetet på lämpligt sätt ordna och leda skyddsarbetet på arbetsstället.

2 mom. Ä arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst fem arbetstagare, skall, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag, bland arbetstagarna utses ett eller flera ombud ( skyddsombud) jämte ersättare för dessa att före- träda arbetstagarna i frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet (skydds- frågor). Där så är påkallat, bör ock å arbetsställe med mindre antal arbets— tagare skyddsombud utses av arbetstagarna.

Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning från dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda.

Skyddsombud skall inom honom tilldelat område (skyddsområde) verka för främjande av sundhet och säkerhet samt jämväl söka vinna övriga arbetstagares medverkan därtill. Arbetsgivaren så ock arbetsledare skall i skyddsfrågor söka samråd med skyddsombuden.

Skyddsombud har att göra sig noga underrättad om skyddsförhållandena inom sitt skyddsområde. Skyddsombud, som finner att viss skyddsåtgärd bör vidtagas, har att hos arbetsgivaren i den ordning denne föreskrivit göra fram- ställning därom. Den som från skyddsombud mottagit sådan hänvändelse har att utan dröjsmål lämna ombudet besked i frågan. Har av skyddsombud gjord framställning icke inom skälig tid beaktats, äger ombudet påkalla distrikts- chefens ingripande.

Skyddsombud äger att inom sitt skyddsområde närvara vid tillsynsorgans förrättning och, då så finnes påkallat, deltaga i undersökning, som av tillsyns— organ eller arbetsgivare verkställes i avseeende å ohälsa eller olycksfall i arbete, ävensom, där säkerhetskommitté finnes, deltaga i undersökning eller annan för- rättning, som av denna företages. Till ovan omnämnd förrättning eller under— sökning är skyddsombud ock skyldig att efter kallelse infinna sig. Skyddsombud, som utses enligt bestämmelserna i detta moment, skall av arbetsgivaren äga åt- njuta ersättning för arbetsförtjänst, som han förlorar genom deltagande i dy- lik förrättning eller undersökning.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter eller på grund av sitt uppdrag tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor.

3 mom. Vid arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst hundra arbets- tagare, skall finnas en av företrädare för arbetsgivaren och av skyddsombud sammansatt kommitté (säkerhetskommitté ). Sådan kommitté må ock tillsättas å arbetsställe med mindre antal arbetstagare.

Säkerhetskommitté har att verka för sundhet och säkerhet i arbetet och skall för detta ändamål vid regelbundet återkommande sammanträden eller eljest, när så är påkallat, behandla skyddsfrågor och verkställa erforderliga förrätt- ningar å arbetsstället.

4 mom. Uppgift om namn på skyddsombud och honom tilldelat skyddsområde skall snarast möjligt efter förrättat val skriftligen lämnas till arbetsgivaren samt till vederbörande distriktschef.

Har arbetsgivaren utsett ställföreträdare att handlägga skyddsfrågor, skall distriktschefen skriftligen underrättas därom. Finnes säkerhetskommitté, är arbetsgivaren ock skyldig att skriftligen underrätta distriktschefen om kom- mitténs sammansättning.

Det åligger arbetsgivaren att på arbetsstället jämväl uppsätta anslag med uppgift om namn på ställföreträdare, som ovan omnämnes, samt om namn på skyddsombud och ledamöter av säkerhetskommitté.

5 mom. Vid inspektion och om möjligt även vid annan förrättning å arbets- ställe, skall tillsynsorgan träda i förbindelse med på arbetsstället anträffbart skyddsombud.

Av råd eller anvisning, som med anledning av inspektion eller annan för- rättning införts i sådan inspektionsbok, som omförmäles i 55 &, äger skydds- ombud eller ledamot av säkerhetskommitté taga del.

Tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté avskrift av råd, anvisning eller annat skriftligt, till arbetsstället avgivet meddelande i skyddsfrågor.

Avskrift av sådant meddelande skall av skyddsombud och säkerhetskommitté förvaras under minst två år, räknat från meddelandets datum; avgår skydds- ombud, skall dylik avskrift överlämnas till efterträdaren.

6 mom. Där förhållandena inom viss verksamhet nödvändiggör avvikelse från bestämmelsen i 2 mom., att skyddsombud skall utses bland arbetstagarna vid

arbetsställe, må arbetsrådet kunna medgiva undantag från denna bestämmelse ävensom meddela de föreskrifter, som därvid skola särskilt iakttagas.

7 Kap. Tillverkares, försäljares och installatörers m. 11. skyldigheter.

45 &.

1 mom. Tillverkare och försäljare av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller av annan särskild anordning för arbetes bedrivande, så ock den, vilken uthyr, utlånar eller eljest upplåter sådan anordning till begagnande, skola tillse, att denna, även om den skall användas i arbete, varå denna lag icke äger till- lämpning, vid avlämnande är försedd med nödiga skyddsanordningar och jäm— väl i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, ävensom tillhandahålla för dess användning och skötsel erforderliga föreskrifter. An- ordning, som ovan omnämnes, skall därjämte vara försedd med skylt eller in- stämpling angivande tillverkarens namn samt annan uppgift, som arbetsrådet må kunna föreskriva.

Det åligger arbetsrådet att kostnadsfritt granska förslag till skyddsanord- ningar och föreskrifter, som avses i första stycket, samt att däröver avgiva det yttrande, vartill granskningen enligt denna lag och med stöd av densamma med- delade föreskrifter kunnat giva anledning. Sådant förslag skall vara åtföljt av för granskningen erforderliga ritningar och uppgifter.

Har arbetsrådet funnit skäl föreskriva undersökning av viss anordning, som avses i första stycket, är tillverkare skyldig föranstalta om att sådan undersök- ning verkställes och att resultatet av densamma delgives arbetsrådet. På an- fordran skola erforderliga prov kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål ställas till arbetsrådets förfogande.

Kostnaden för sådan undersökning skall gäldas av tillverkaren, för såvitt ej arbetsrådet funnit skäl förordna, att kostnaden bestrides med allmänna medel.

Vad i tredje och fjärde styckena stadgas beträffande tillverkare gäller ock den som försäljer eller uthyr, utlånar eller eljest upplåter till begagnande sådan anordning, som avses i första stycket.

2 mom. Den som yrkesmässigt utför installation av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande skall vid in- stallation tillse, att föreskrivna skyddsanordningar bliva uppsatta samt att för installationen i övrigt gällande föreskrifter bliva iakttagna.

3 mom. Begagnas sådan anordning, som jämlikt 1 mom. vid avlämnande skall vara försedd med skydd samt åtföljas av där omnämnda föreskrifter, i arbete, varå denna lag i övrigt icke äger tillämpning, skall brukaren därvid tillse, att anordningen är på föreskrivet sätt försedd med skydd samt att i samma moment omnämnda föreskrifter iakttagas.

4 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas beträffande tillverkare, försäljare, upp- låtare och installatör, innebär icke, att arbetsgivare härigenom fritages från det ansvar, som i förevarande avseende åvilar honom enligt denna lag.

46 &.

Den som tillverkar eller försäljer eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest far- ligt ämne eller material skall tillse, att detta vid avlämnande åtföljes av för dess handhavande och förvaring erforderliga skyddsföreskrifter, som skola vara god- kända av arbetsrådet, samt att detsamma på lämpligt sätt är försett med före- _ skriven märkning eller påskrift. För giftigt eller eljest hälsofarligt ämne skall ' av tillverkaren eller försäljaren därjämte lämnas tydlig uppgift om ämnets

sammansättning.

Vad i 45 5 1 mom. stadgas i fråga om undersökning och prov skall ock gälla beträffande tillverkare eller försäljare av ämne eller material, som ovan om- nämnes.

Vad ovan sägs gäller ej beträffande apoteksvara, varom är särskilt stadgat.

8 Kap. Tillsyn å lagens efterlevnad.

Tillsynsorgan.

47 %.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas, under överinseende och ledning av arbetsrådet, av arbets- inspektionens befattningshavare samt i sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, jämväl av kommunala tillsynsmän. Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer, yrkesläkare och socialinspektörer samt dem underordnad personal. Konungen må därjämte förordna, att till- synen å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan, utövas av specialinspektör.

För tillsynens utövande skall riket vara indelat i distrikt. För varje distrikt skall såsom distriktschef förordnas en yrkesinspektör, yrkeslåkare eller social- inspektör.

Vad i denna lag stadgas beträffande distriktschef och honom underställd befattningshavare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om specialinspektör och denne underordnad befattningshavare.

Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning på de olika tillsynsorganen meddelas av Konungen.

48 5. 1 mom. Kommunal tillsyn, som omnämnes i 47 %, skall, där hälsovårdsnämnd anställt särskild tillsynsman för allmänna hälsovården, utövas av denne eller,

om sådan tillsynsman ej finnes anställd eller annat särskilt förhållande föran- leder till undantag, av därtill lämplig, av nämnden för viss tid utsedd person med nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Avser här omnämnd tillsyn ett större antal arbetsställen eller kräver tillsynen eljest mer avsevärt arbete, må nämnden uppdraga åt fler än en kommunal till- synsman att fullgöra sådan tillsyn, som omförmäles i 47 &.

Kommunal tillsynsman, som för sitt uppdrag skall av kommunala medel åt— njuta skälig ersättning, är vid utövandet av sin tillsynsverksamhet jämlikt denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter underställd vederbörande distriktschef. I fråga om bidrag av statsmedel till ersättning åt kommunal tillsynsman gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 mom. Då tillsynsman utsetts, åligger det hälsovårdsnämnden att därom ofördröjligen underrätta distriktschefen med angivande av tillsynsmannens namn, yrke och postadress.

3 mom. Skulle kommunal tillsynsman brista i fullgörandet av vad som åligger honom beträffande tillsyn, som här avses, och kommer sådant förhållande genom anmälan från distriktschef eller på annat sätt till hälsovårdsnämndens känne— dom, skall nämnden vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för åvägabring- ande av rättelse.

Underlåter hälsovårdsnämnd att fullgöra densamma åvilande skyldighet att utse kommunal tillsynsman eller vidtaga åtgärd, som ovan sägs, må vederbörande länsstyrelse, där så. finnes nödigt, i större eller mindre omfattning uppdraga tillsynens utövande åt person, som av länsstyrelsen för ändamålet förordnas. För sådan person, vilken är att anse som kommunal tillsynsman enligt denna lag, äger länsstyrelsen i fall av behov att bestämma gottgörelse att utgå av kom- munens medel.

Tillsynens utövande m. m.

49 %.

Tillsyn skall särskilt ägnas sådan verksamhet, som med hänsyn till arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, kan anses medföra fara för ohälsa, olycksfall eller annat missförhållande, som denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift avser att förekomma.

Vid utövande av tillsyn bör tillsynsorgan tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar samt verka för främjande av samarbete i frågor rörande ar- betets sundhet och säkerhet.

Närmare föreskrifter angående sättet för tillsynens utövande meddelas av Konungen.

50 5. Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift skall, när helst han så påfordrar, efter det vederbörande arbetsgivare underrättats om hans närvaro, äga tillträde till arbets-

ställe, som är underkastat hans tillsyn, ävensom rätt att där företaga undersök- ning, vartill hans tjänsteåligganden kunna giva anledning.

Arbetsgivaren är pliktig att för tillsynens behöriga utövande på anfordran tillhandagå med erforderliga upplysningar samt att hålla lätt tillgängliga de böcker och förteckningar, som föreskrivas i denna lag eller med stöd av den- samma meddelade föreskrifter.

För bevarande av yrkeshemlighet må dock från inspektion undantagas viss del av arbetsställe. Skulle av arbetsgivaren i sådant avseende gjord framställ- ning icke godkännas av distriktschefen, skall denne hänskjuta frågan till arbets- rådet för prövning. I fråga om verksamhet, som bedrives av staten, skall, därest framställning i det avseende som nyss nämnts icke vinner distriktschefs godkän- nande, frågan hänskjutas till Konungens prövning.

Vad ovan stadgas skall jämväl gälla i fråga om läkare, varom förmäles i 38, 54 och 63 55, samt beträffande av sådan läkare verkställd besiktning eller un- dersökning; vad som sägs om arbetsgivare skall ock gälla hans ställföreträdare å arbetsstället.

Vad i 17 kapitlet 11 & rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

51 &.

Yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad be- fattningshavare eller kommunal tillsynsman, som erhållit kännedom om yrkes- hemlighet, vare förbjuden att röja eller obehörigen nyttja denna. Han må ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande vid arbetsställe, som är eller varit underkastat hans till- syn.

Vad ovan stadgas gäller ock besiktningsläkare samt hos arbetsrådet anställd eller av rådet eller distriktschef anlitad person, som har att taga befattning med uppgift, handling, tillsyn eller undersökning, som rör tillämpningen eller efter- levnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, så ock den, vilken i ovan omnämnda egenskap eller under nyss angivna omstän- dighet haft att därmed taga befattning.

52 &.

Yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad be- fattningshavare eller kommunal tillsynsman, som har att utöva tillsyn å efter- levnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, må ej för egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i verksamhet, som är underkastad hans tillsyn, eller för sådan verksamhet åtaga sig uppdrag mot ersättning.

Från ovan stadgade förbud må arbetsrådet för särskilt fall meddela eftergift,

där så prövas kunna ske utan men för tjänsten. Arbetsrådet äger ock, då så finnes påkallat, föreskriva, att yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad befattningshavare eller kommunal tillsynsman icke må på något av ovan angivna sätt taga befattning med verksamhet, som ej är under- kastad hans tillsyn.

53 5.

Det åligger tjänsteläkare, hälsovårds- och byggnadsnämnd samt polismyndig- het ävensom annan statlig eller kommunal myndighet att i frågor rörande till- lämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift lämna arbetsinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän de upplysningar och det biträde, som av dem kunna påkallas med hänsyn till deras tjänsteåligganden.

54 &.

På begäran av vederbörande distriktschef åligger det besiktningsläkare eller annan läkare, som på framställning av arbetsrådet blivit av medicinalstyrelsen därtill förordnad, att besöka visst arbetsställe för verkställande av undersök- ning av de hygieniska förhållandena på arbetsstället och att därefter lämna distriktschefen skriftligt meddelande om resultatet av undersökningen. Sådan läkare vare ock skyldig att på begäran av distriktschef biträda denne vid inspek- tionsförrättning.

Inspektionsbok m. m. 55 5.

Å arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, skall, för såvitt ej arbetsrådet eller vederbörande distriktschef medgiver undantag, finnas inspektionsbok, i vilken tillsynsorgan har att införa de råd och anvisningar, som han vid inspek- tion å arbetsstället finner skäl att skriftligen meddela. Skriftligt inspektions- meddelande, som lämnas på annat sätt, skall biläggas inspektionsboken eller på lämpligt sätt förvaras tillsammans med denna. Inspektionsbok, vartill formulär fastställes av arbetsrådet, skall förvaras lätt tillgänglig.

Inspektionsbok och meddelanden, varom ovan sägs, skola förvaras å arbets- stället under minst fem år, räknat beträffande inspektionsbok från den dag, då. anteckning däri senast gjordes, och i fråga om meddelande från detsammas datum. Överlåtes verksamheten å arbetsstället, skola å detsamma förvarade inspektionsböcker och meddelanden av överlåtaren överlämnas till den nya innehavaren.

56 5.

Å arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, skola finnas lätt tillgängliga denna lag jämte de författningar, som innefatta ändringar i eller tillägg till lagen eller utfärdats med stöd av densamma och som röra den å arbetsstället bedrivna verksamheten.

Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m. 57 5.

1 mom. Har arbetsgivare ej efterkommit av vederbörande distriktschef med- delad anmaning om vidtagande av viss åtgärd till förekommande av ohälsa eller olycksfall i arbete och är ej dylik underlåtenhet i denna lag eller i föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, belagd med straff, äger distriktschefen, där så prövas nödigt, skriftligen förelägga arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd, att vid vite av högst ett tusen kronor inom utsatt skälig tid vidtaga åt- gärden ifråga. '

Lag samma vare, där arbetsgivare uraktlåtit att iakttaga vad i 17 & stadgas angående förbandsmateriel och utrustning eller att verkställa undersökning eller i övrigt efterkomma vad i 23 & sägs.

2 mom. Råder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom för- mäles i 6 &, 11—14 åå eller 16 5 eller i någon av Konungen med stöd av 25 5 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 75 % särskilt straffbelagd föreskrift, eller som eljest, utan att hänföra sig till 7—10, 15, 17—24 åå, 25 5 2 eller 3 mom. eller 26— 44 åå, inbegripes under 5 &, äger distriktschefen, där så prövas nödigt, skrift- ligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande, visst ämne eller material eller ock viss arbetsmetod, utan att arbetsgivaren iakttagit visst vid förbudets meddelande angivet Villkor.

3 mom. Medför missförhållande, varom förmäles i 2 mom., synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, må distriktschefen skriftligen meddela förbud, som i 2 mom. sägs, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyn- dighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

4 mom. Är i de fall, som avses i 1 eller 2 mom., fråga om åtgärd beträffande arbetslokal eller personalrum, som upplåtits till begagnande, skall jämväl upp- låtaren höras.

5 mom. Distriktschefen äger att meddela förbud, som avses i 2 eller 3 mom., mot upplåtande av lokal till arbetslokal eller lokal för visst arbete eller ända- mål, intill dess med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.

6' mom. Vad i 4 och 5 mom. stadgas, gäller ock grustag eller annat därmed likställt arbetsställe, som av ägare eller innehavare av nyttjanderätten till den mark, varå arbetsstället är beläget, upplåtits till begagnande.

7 mom. Om föreläggande, varom förmäles i 1 mom., och om meddelande av för- bud, som omnämnes i 2, 3, 5 eller 6 mom., skall distriktschefen ofördröjligen underrätta arbetsrådet.

8 mom. Föreläggande, som avses i 1 mom., eller förbud, varom förmäles i 2, 3, 5 eller 6 mom., må jämväl kunna meddelas av arbetsrådet.

9 mom. Skulle förhållande å visst arbetsställe inom verksamhet, som bedrives

av staten, befinnas påkalla åtgärd, som avses i 1—3, 5 eller 6 mom., skall di- striktschefen anmäla förhållandet till arbetsrådet, som har att besluta om åt- gärdens vidtagande.

58 &.

1 mom. Har tillverkare eller annan, som omnämnes i 45 5 1 mom. eller 46 %, uraktlåtit att verkställa undersökning eller att i övrigt efterkomma vad i 45 5 1 mom. tredje stycket eller 46 å andra stycket är stadgat, må arbetsrådet före- lägga vite i enlighet med vad i 57 & 1 mom. sägs.

2 mom. Finner arbetsrådet på anmälan av distriktschef eller eljest, att till- verkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande, som är avsedd att brukas inom riket, åsidosätter vad i 45 ä 1 mom. första stycket stadgas, äger arbetsrådet, där så prövas nödigt, skriftligen förbjuda tillverkaren, försäljaren eller upp- låtaren, sedan denne blivit i saken hörd, att avlämna anordningen, innan de åtgärder vidtagits, som arbetsrådet funnit skäl föreskriva.

Om synnerliga skäl därtill äro, må arbetsrådet meddela förbud, som ovan sägs, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens för- sorg på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

3 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning, därest till- verkare eller försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, som är avsett att brukas inom riket, åsidosätter vad i 46 5 första stycket stadgas.

4 mom. Skulle installatör åsidosätta vad i 45 & 2 mom. stadgas, äger arbets- rådet, på framställning av distriktschef eller eljest, att efter installatörens hö- rande, där så prövas påkallat, föreskriva vissa villkor för utförande av installa- tionsarbetc eller skriftligen förbjuda denne att vidare utföra visst slag av sådant arbete.

5 mom. Begagnar någon utan att iakttaga vad i 45 % 3 mom. sägs där om- nämnd anordning under förhållanden, som medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, äger vederbörande distriktschef, där så prövas nödigt, skriftligen förbjuda brukaren, sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid begagna anordningen.

59 &.

1 mom. Finner arbetsrådet, efter framställning av distriktschef eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter något av vad i 15 & 1 mom., 18, 19 eller 22 & är stad- gat, äger arbetsrådet, efter arbetsgivarens hörande, meddela honom nödiga före- skrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.

2 mom. Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig åsido- sätta vad i 29 å första stycket stadgas, äger arbetsrådet, på framställning av di- striktschef eller där förhållandet eljest kommit till arbetsrådets kännedom, att efter arbetsgivarens hörande föreskriva vissa villkor för minderårigs använ-

dande i ifrågavarande arbete eller förordna, att minderårig ej vidare må an- vändas däri.

3 mom. Använder arbetsgivare minderårig till arbete, utan att denne under senast förflutna kalenderår undergått i 36 & föreskriven läkarbesiktning, äger vederbörande distriktschef förbjuda arbetsgivaren att efter utsatt skälig tid i arbetet använda den minderårige, intill dess denne underkastats sådan be- siktning.

Andra särskilda bestämmelser. 60 5.

Till ledning vid tillämpningen av de bestämmelser, som meddelas i 5—7 , 9—17 samt 45 och 46 55 till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, äger ar- betsrådet utfärda närmare föreskrifter.

På begäran av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgiva utlåtande i frågor rörande tillämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

61 5.

I den slutliga handläggningen hos arbetsrådet av ärenden rörande tillämp— ningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift skola, i den omfattning och den ordning Konungen därom närmare förordnar, deltaga representanter för arbetsgivare och arbetstagare.

62 å. . Arbetsrådet äger, när särskilda skäl därtill äro, uppdraga åt distriktschef

att medgiva undantag, varom stadgas i 27, 28, 30, 34 eller 36 5, ävensom med- dela de föreskrifter, som därvid skola iakttagas.

63 5. Har med stöd av 25 5 3 mom. föreskrivits om läkarundersökning eller läkar— besiktning av arbetstagare, må Konungen meddela närmare föreskrifter därom. På Konungen ankommer att fastställa taxa å gottgörelse för sådan läkar- undersökning och läkarbesiktning, som ovan omnämnts eller som föreskrivits med stöd av 15 & 2 mom. Beträffande läkarbesiktning skall gottgörelsen, i vad den avser kostnad för rese- och traktamentsersättning, bestridas av statsmedel men i övrigt av arbetsgivaren. Konungen må ock fastställa taxa å gottgörelse för sådan av läkare verkställd förrättning, som avses i 54 &. Kostnaden för sådan förrättning bestrides av statsmedel. Till förrättande av undersökning eller besiktning, som ovan avses, förordnar medicinalstyrelsen på framställning av arbetsrådet lämplig legitimerad läkare. Vad i 37 5 första och tredje styckena är stadgat skall äga motsvarande till- lämpning vid periodisk läkarbesiktning, som föreskrivits med stöd av 15 ä 2 mom. eller 25 5 3 mom. Arbetstagare skall av arbetsgivaren äga åtnjuta er- sättning för arbetsförtjänst, som han förlorar till följd av sådan besiktning.

Över föreläggande, som avses i 57 & 1 mom., eller förbud, som omförmäles i 57 5 2, 3, 5 eller 6 mom., 58 ä 5 mom. eller 59 5 3 mom., må klagan föras hos arbetsrådet inom fjorton dagar från den dag, då klaganden erhållit del av sådant föreläggande eller förbud. Vid meddelande av föreläggande eller förbud skall tillkännagivas vad arbetsgivaren, upplåtaren eller brukaren har att iakt- taga, därest han vill föra sådan klagan.

Klagan må ej föras över beslut, som i den ordning 61 & stadgar meddelats av arbetsrådet i ärende, som avses i 2 & b) tredje stycket, 23, 27, 30, 31, 36 eller 42 5, 44 & 6 mom., 45 & 1 mom. tredje eller femte stycket eller 46 å andra stycket.

Över beslut i övrigt av arbetsrådet, medicinalstyrelsen eller länsstyrelse i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan föras hos Konungen i vederbö- rande statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande myn- digheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

9. Kap. Ansvarsbestämmelser m. m.

65 %.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse i 26 5, 30 & dock ej såvitt angår an- mälningsskyldighet, 31 eller 40 5, 41 å andra stycket eller 42 & första stycket eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av 15 ä 2 mom., 30 5 1 mom., 31 &, 36 ä 3 mom., 42 5 första stycket eller 59 5 1 eller 2 mom., straffes med dags- böter. Lag samma vare, därest någon bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av 58 5 4 eller 5 mom.

Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till arbete, vare den, som har vårdnaden om den minderårige, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

66 5.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet jämlikt 8 &, 10 & 2 mom. eller 24 & eller att iakttaga vad i 9 5, 32 9 3 mom., 55 eller 56 & stadgas, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor. Underlåter han att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i 21 &, 30 & 1 mom. b), 34 5 eller 42 å andra stycket eller att ställa sig till efterrättelse vad i 28 5, 32 5 4 mom., 33, 35 eller 37 5 eller 63 & fjärde stycket första punkten föreskrives, straffes med dagsböter.

Upplåtare av lokal, som försummar att fullgöra anmälningsskyldighet, varom föreskrives i 10 5 3 mom., straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

För underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet må dock ej dömas till straff, därest omständigheterna giva vid handen, att underlåtenheten haft sin

grund i ett tillfälligt förbiseende eller att anmälningsskyldigheten icke kunnat fullgöras inom stadgad tid. 67 5.

Har arbetsgivare i anmälan enligt 8 5, 10 5 2 mom., 21 5, 30 5 1 mom. b), 34 5 eller 42 5 andra stycket eller i förteckning, som föreskrives i 35 5, eller i minderårigs arbetsbok eller upplåtare i anmälan jämlikt 10 5 3 mom. mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter, dock ej under fem.

Lag samma vare, där arbetsgivare eller upplåtare mot bättre vetande lämnat ? oriktig uppgift i av arbetsrådet eller distriktschef begärt meddelande angående ; vidtagande av åtgärd, varom anvisning lämnats jämlikt 5—7 eller 9—17 55 denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

Vad här sagts skall ock i tillämpliga delar gälla, där tillverkare, försäljare eller upplåtare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift beträffande anord- ning, som avses i 45 5 1 mom., eller ämne eller material, varom förmäles i 46 5.

Har för arbetsgivares, tillverkares, försäljares eller upplåtares räkning sådan uppgift lämnats av annan person, skall vad ovan stadgas gälla denne.

68 5.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats honom med stöd av 57 5 2, 3, 5, 6 eller 8 mom., 58 5 2 eller 3 mom. eller 59 5 3 mom., straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

69 5.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot bestämmelsen i 44 5 2 mom. sjätte stycket, gälde därav uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skade- vållandes tillgångar eller till omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldig- het må ock äga rum.

Ålägges skadeståndsskyldighet flera, skall den fördelas mellan dem efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last.

Består förfarande, som avses i första stycket, i avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, vare den ogill.

70 5.

Talan på grund av 69 5 skall anhängiggöras inom sex månader från avslu- tande av den åtgärd, varpå anspråket grundas. Försummas det, vare skydds- ombudet sin rätt förlustig.

71 5.

Har någon olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk an- ordning till skydd mot ohälsa eller olycksfall, straffes med böter från och med

tio till och med tvåhundra kronor, såframt ej för sådan förseelse straff finnes särskilt stadgat.

Lag samma vare, där arbetstagare underlåtit att ställa sig till efterrättelse gällande föreskrift, som i denna lag eller med stöd av densamma meddelats till skydd mot ohälsa eller olycksfall, och detta skett uppsåtligen eller omständighe- terna äro sådana, att han måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet.

72 5.

Gör någon sig skyldig till förseelse mot bestämmelse, varom förmäles i 51 5, straffes med dagsböter. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemlighet, arbetsförfarande eller affärsförhållande vid arbetsställe till egen eller annans fördel, må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten, arbetsförfarandet eller affärs- förhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag, eller att yppandet av arbetsförfarandet eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för den verksamhet, som be- drevs å arbetsstället, må straff jämlikt denna lag icke ådömas honom.

73 5.

Talan på grund av 69 5 skall föras hos allmän domstol; dock att mål mellan skyddsombud och arbetsgivare skall anhängiggöras vid arbetsdomstolen. Har i kollektivavtal stadgats, att tvist, som enligt vad nu sagts skulle höra under arbetsdomstolen, skall handläggas i särskild ordning, skall vad sålunda över- enskommits gälla.

Förening av arbetstagare äge vid arbetsdomstolen väcka och utföra talan på grund av 69 5 för medlem i föreningen; och må denne själv ej kära i sådant mål, med mindre han visar, att föreningen undandrager sig att tala å hans vägnar. Finnes huvudorganisation, skall vad här sägs om föreningen gälla beträffande huvudorganisationen.

74 5.

Förseelse, varom i 71 5 sägs, må åtalas endast av allmän åklagare. Åtal må ej anställas, förrän vederbörande distriktschef blivit i saken hörd.

Å förseelse, varom i 72 5 sägs, må allmän åklagare tala allenast efter angi- velse av målsäganden.

Talan på grund av 72 5 skall anhängiggöras vid allmän domstol. Förseelse mot annan bestämmelse i denna lag skall med det undantag, som i 73 5 sägs, åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

75 5. Vid meddelande av föreskrift med stöd av 25 5, 29 5 andra stycket, 43 eller 63 5 må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften; dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till fängelse i sex månader.

Denna lag träder i kraft den 194 . Genom denna lag upphävas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd, lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa fall mot ar- betares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, kungörelsen den 9 juni 1911 (nr 48) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 5 av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvin- nors användande till arbete nattetid i vissa industriella. företag stadgas, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid, kungörelsen den 16 oktober 1914 (nr 301) angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner, från bestäm- melserna i 1 5 av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvin- nors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag samt kungörelsen den 7 april 1916 (nr 114) angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å Vissa fartyg. Däremot skall denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser, som eljest i lag eller särskild författning finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna bestämmelse i stället tillämpas.

Eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med denna lags ikraftträ- dande skall upphöra att gälla, skall fortfarande äga giltighet,- till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla den.

I 8 5 1 mom. första stycket stadgad anmälningsskyldighet föreligger icke beträffande verksamhet, som påbörjats före tiden för denna lags ikraftträdande, dock att anmälan skall göras i det fall, då verksamheten förlagts till annat arbetsställe eller nytt arbetsställe tillkommit. Arbetsgivare, som vid tiden för lagens ikraftträdande använder arbetstagare till hemindustriellt arbete, skall inom tre månader från nämnda tidpunkt fullgöra i 8 5 2 mom. stadgad an- mälningsskyldighet, dock att sådan skyldighet ej föreligger, därest användandet av arbetstagare till dylikt arbete beräknas upphöra inom tre månader efter tiden för lagens ikraftträdande.

Medgivande, varom förmäles i 11 5 2 mom. första stycket, erfordras icke be- träffande sådan lokal, som vid tiden för lagens ikraftträdande är förlagd under jord, dock att vederbörande distriktschef må, då så prövas nödigt, påfordra att de föreskrifter, som för sådan lokal meddelats av arbetsrådet, skola i erforderlig utsträckning iakttagas.

Från vad i 13 5 stadgas angående personalrum må vederbörande distriktschef beträffande sådant arbetsställe, som tillkommit före tiden för denna lags ikraft- trädande, medgiva erforderligt undantag, därest på grund av utrymmesskäl eller eljest särskild svårighet föreligger att vid arbetsstället anordna sådant rum.

Bedrives arbete, vilket icke är att hänföra till sådant arbete, som avses med undantaget i 19 & första stycket, vid tiden för denna lags ikraftträdande å tid mellan klockan 23 och klockan 5, må detsamma fortfarande bedrivas mellan dessa klockslag under högst ett år från nämnda tidpunkt. Erfordras på grund av omställningssvårigheter att arbetet fortfarande bedrives mellan nämnda klockslag, må arbetsrådet meddela tillstånd härtill under ytterligare högst ett år.

Vad i 26 & stadgas angående viss ålder för minderårig och angående förbud mot minderårigs användande till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats, skall icke utgöra hinder för min— derårigs fortsatta användande till arbete, vartill den minderårige i behörig ordning användes vid tiden för denna lags ikraftträdande.

Bestämmelsen i 28 & första stycket om avlämnande till arbetsgivaren av arbets- bok skall icke äga tillämpning beträffande minderårig, som före tiden för lagens ikraftträdande avlämnat i 9 & äldre lagen föreskriven intygsbok, ändock att denna ej innehåller sådant läkarintyg, som avses i 28 % c). Det åligger dock arbetsgivaren tillse, att sådant intyg införes i den minderåriges arbetsbok vid den läkarbesiktning, som skall företagas å de minderåriga vid arbetsstället under det kalenderår lagen trätt i kraft.

Arbetsgivare, som vid tiden för denna lags ikraftträdande använder minder- årig arbetskraft och som ej jämlikt 33 & äldre lagen gjort där föreskriven an- mälan beträffande dylik arbetskraft, skall inom en månad från nämnda tid- punkt fullgöra i 34 & stadgad anmälningsskyldighet, dock att sådan skyldighet ej föreligger, därest användandet av minderårig arbetskraft beräknas upphöra inom en månad efter tiden för denna lags ikraftträdande.

Av länsstyrelse med stöd av 35 % äldre lagen meddelat förordnande av besikt- ningsläkare skall fortfarande äga giltighet, till dess medicinalstyrelsen annor- lunda förordnar jämlikt 38 & denna lag.

Överträder arbetsgivare, tillverkare, försäljare eller upplåtare förbud, som meddelats med stöd av 38 5 1, 2 eller 3 mom. eller 38 a & äldre lagen, skall, om sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 68 & är stadgat äga tillämpning. Bryter arbetsgivare mot föreskrift, som meddelats med stöd av 35 5 andra stycket, 38 5 4 mom. eller 39 & äldre lagen, skall, om sådan för- seelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 65 & första stycket är stadgat äga tillämpning.

Av yrkesinspektionens chefsmyndighet med stöd av 3 5 lagen den 19 februari 1926 angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, medgivet undantag skall fortfarande gälla, till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där undantaget medgivits utan begräns- ning till viss tid, arbetsrådet finner skäl att återkalla medgivandet.

Beträffande förseelse mot nämnda lag, som begåtts under tiden för dess gil- tighet, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla jämväl efter det denna lag trätt i kraft.

Förslag till

A 11 v i 5 n i n g a r till Lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag).

Anvisningar till 1 5. 1 59 första stycket. Under begreppet verksamhet inrymmes ej blott sådan verksamhet, som yr- kesmässigt bedrives, utan även annan verksamhet eller tillfälligt arbete, oavsett om verksamheten eller arbetet bedrives av staten, kommun eller enskild.

1 5 a) 1.

Med husligt arbete förstås allt sådant arbete, som utföres i och för arbetsgi- varens hushåll och som erfordras för dess normala, behöriga skötsel. Under ut- trycket arbetsgivarens hem inbegripes ej blott arbetsgivarens bostad utan även sådana till bostaden hörande utrymmen, som brukas i omedelbart samband med denna, såsom för tjänstefolk upplåtet rum, källar- och vindsutrymmen, tvätt- stuga, vedbod och dylikt.

1 39 a,) 2.

Med skeppstjänst avses enligt sjöarbetstidslagen sådant arbete, som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes. Arbete, som utföres å fartyg av icke ombordsanställd, är däremot ej hänförligt till skeppstjänst och faller således under arbetarskyddslagen. Till dylikt arbete hänföres exempelvis lastnings- och lossningsarbete, som utföres av stuveriarbetare, eller reparations- arbete, som utföres av varvs- och verkstadsarbetare.

1 5 b). 1. Å arbete inom jordbruket skola nedan angivna bestämmelser äga tillämp- ning, nämligen angående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—7 55, förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 55, raster, natt- och veckovila 18—22 åå, andra särskilda bestämmelser 23—25 55, minderårigas användande i arbete 29 &,

kvinnors användande i arbete 41 och 43 åå, samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare 44 å, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—75 åå. Vad i 5, 6, 14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den utsträckning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras. Jämför anvisningarna till 5 å första stycket. Bestämmelserna i 14 å skola äga tillämpning endast i vad de avse belysning (a/ ), luftväxling vid arbete i brunn, behållare eller dylikt (c/ andra stycket), användande av giftigt eller eljest hälsofarligt ämne eller skydd mot smittofara (e/ ), skydd mot kyla vid visst transportarbete (f/ ) samt speciell skyddsutrustning (l/ ).

Till jordbruk hänföres icke blott det egentliga jordbruksarbetet, d. v. s. jor- dens beredning, sådd och skörd samt naturalstrens tillvaratagande och bearbet- ning, utan även boskapsskötsel, husdjursavel och skogsbruk, då de bedrivas i samband med brukande av jord.

2. I fråga om sådan till jordbruket hörande binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet, skola de under ovanstående punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna äga tillämpning i den omfattning, som kan anses erforderlig. För sådant arbetsställe, där arbete stadigvarande bedrives, skola därjämte gälla bestämmelserna angående anmälan av verksamhet 8 å 1 mom. samt om lokaler m. 111. 11—13 åå. Vad i 5, 6, 11—14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den utsträckning, som i varje särskilt fall kan anses skälig. Användes minderårig till arbete i binäring, som här avses, skola tillika iakttagas lagens bestämmelser angående arbetsbok, arbetstid, ledighet för natt- vila samt arbetsgivares anteckningar i arbetsbok (28, 30, 31, 32 och 33 åå). Beträffande binäring till jordbruk, vilken bedrives såsom självständig verk- samhet, skall den ovan för jordbruket med därtill hörande binäringar angivna begränsningen icke gälla. För sådan verksamhet skall lagen således vara tillämp- lig utan nyss angivna inskränkning. Med binäring till jordbruk avses bland annat vid sidan av det egentliga jord- bruket bedriven verksamhet, som innefattar ett tillgodogörande av markens alster eller ämnen, såsom trädgårdsskötsel, kvarn-, såg- och kraftstationsrörelse, tegel-, kalk- och stärkelsetillverkning, torvberedning, stenbrytning, grus- och lertäkt. För att dylik verksamhet skall anses såsom icke självständigt bedriven binäring till jordbruk fordras, att jordbruket och binäringen ekonomiskt utgöra en enhet, att de hava gemensam förvaltning, att jordbruket är den dominerande och binäringen den underordnade delen samt att en viss växelverkan råder mel- lan jordbruket och binäringen i fråga om personal, produkter eller eljest. Om en vid sidan av jordbruk bedriven binäring utövas för avsalu i en mer än vanligt stor omfattning, bör redan på denna grund binäringen betraktas såsom en självständig verksamhet.

Till verksamhet, som omnämnes i första stycket, hänföres i första hand arbete vid försvarets kasernetablissement, industriella anläggningar, förråd, ma- gasin och övriga stadigvarande anstalter men även för militärt ändamål av försvarsväsendet bedrivet byggnadsarbete, skogsavverkningsarbete och dylikt. Såsom arbete, som är att hänföra till militär övning, räknas jämväl arbete, vilket för militär utbildning bedrives i samband med sådan övning. Vad som sägs om militär verksamhet skall ock i tillämpliga delar gälla sådan verksamhet, som utövas av civilförsvaret.

1 _å d ).

Lagen skall beträffande hemindustriellt arbete, som omnämnes i 1 å d), äga tillämpning endast i avseende på nedan angivna bestämmelser, nämligen an- gående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—6 åå,

anmälan av verksamhet 8 å 2 mom., förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 åå,

andra särskilda bestämmelser 23 å, 24 å andra stycket och 25 å, minderårigas användande i arbete 29 å, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—54 åå, 58 å 5 mom., 60, 61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—67, 72, 74 och 75 åå. Med hänsyn till att det hemindustriella arbetet utföres under sådana förhål— landen, att det i allmänhet ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, har iakttagandet av de bestämmelser till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, som meddelas i 5, 6, 14, 16, 17 och 29 åå, icke kunnat åläggas arbetsgivaren, utan ankommer det på vederbörande arbetstagare att tillse, att dessa bestämmelser i skälig utsträckning efterlevas.

Med hemindustriellt arbete förstås enligt denna lag sådant hantverks- eller industriellt arbete, som arbetsgivare i och för sin yrkesmässiga verksamhet uppdrager åt arbetstagare att utföra och som av denne eller medlemmar av hans familj utföres i arbetstagarens hem eller å annan plats, som av honom bestäm- mes. Uttrycket medlem av arbetstagarens familj skall hava motsvarande inne- börd som uttrycket medlem av arbetsgivarens familj. Se härom anvisningarna till 1 å e).

Sysselsätter den, som utför hemindustriellt arbete, även medhjälpare, vilken icke är medlem av hans familj, skall han vara att anse som arbetsgivare. 1 5 e ). Ä arbete, som avses i 1 å e), skola nedan angivna bestämmelser äga tillämp- ning, nämligen angående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—7 åå,

lokaler m. m. 10 å 3 mom., 11 och 12 åå, förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 åå, andra särskilda bestämmelser 23—25 åå, minderårigas användande i arbete 29 å, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—58, 60, 61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—68, 71, 72, 74 och 75 åå. Vad i 5, 6, 11, 12, 14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den ut- sträckning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras.

Såsom medlem av arbetsgivarens familj anses icke blott arbetsgivarens make och nära anförvanter utan även avlägsnare släktingar samt oskylda personer, såsom fosterbarn och myndlingar, när de leva i gemensamt bo med arbets- givaren eller tillhöra hans hushåll.

1 5 f)- Beträffande radiologiskt arbete, i vad det är undantaget från lagens tillämp- ning, se lagen den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

1 5 g ) 1.

Lagens bestämmelser angående raster, natt- och veckovila (18—22 åå), rö- rande minderårigas och kvinnors användande i arbete (26—43 åå) samt an- gående samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare (44 å) skola gälla för arbete, som avses i 1 å g) 1, endast i den mån så föreskrives av arbetsrådet.

Å arbete, som elev utför vid anstalt för lantbruksundervisning, skall lagen äga tillämpning endast i den omfattning, som angives för jordbruket i anvisning- arna till 1 å b) 1. Med arbete, som avses i g) 1, likställes ock slöjd- och hushålls- arbete vid skolor av olika slag. Arbete, som utföres av elever vid fabriker, verk- städer, restauranger, badinrättningar och dylikt, inbegripes under huvudregeln i 1 å, enär detta arbete i allmänhet utföres för arbetsgivares räkning.

1 5 g) 2.

Beträffande verksamhet, som av två eller flera personer bedrives gemensamt, ändock att arbetstagare ej sysselsättas i verksamheten, skola endast nedan an- givna bestämmelser äga tillämpning, nämligen angående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—8 åå,

lokaler m. m. 9—13 åå,

förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 åå, andra särskilda bestämmelser 23—25 åå, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—58, 60, 61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—68, 71, 72, 74 och 75 åå. Vad i 5, 6, 11—14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den utsträck-

ning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras.

Därest verksamhet, varom här är fråga, inbegripes under jordbruk eller någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet, skola bestäm- melserna i 8—13 åå respektive 9—10 åå icke äga tillämpning. Jämför anvis- ningarna till 1 å b) 1 och 2. Bedrives verksamheten endast av medlemmar av en och samma familj, skola bestämmelserna i 8 och 9 åå samt 10 å 1 och 2 mom. icke gälla. Se anvisningarna till 1 å e).

till 2 5. 2 5? (1).

Med arbetstagare avses icke blott den som enligt allmänt språkbruk anses såsom arbetare utan även varje annan person, som utför arbete för arbetsgivares räkning, såsom arbetsledare och tjänstemän i olika ställning, butiks- och kon- torsanställda m. fl.

Elev vid anstalt för yrkesutbildning eller annan läroanstalt räknas icke så- som arbetstagare i lagens mening men skall enligt andra stycket likställas med arbetstagare. Med arbetstagare likställes jämväl elev, som i utbildningssyfte deltager i arbete vid fabriker, verkstäder, restauranger, badinrättningar m. m., oavsett om sådan elev erlägger avgift för utbildningen eller i någon form mot- tager ersättning för sitt arbete eller icke.

Värnpliktig skall vara likställd med arbetstagare i lagens mening, då han utför arbete, varå lagen jämlikt 1 å äger tillämpning. Med värnpliktig likstäl- les ock vid utförande av arbete, som nyss nämnts, civilförsvarspliktig. 2 _å' b).

1. Överflyttning jämlikt tredje stycket, andra punkten, av ansvaret för la- gens efterlevnad till viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe kan medgivas endast i fråga om nedan angivna bestämmelser, nämligen an- gående: uppsättande av vissa anslag 7 å, fullgörande av viss anmälningsskyldighet 8 å, 10 å 2 mom. och 24 å, insändande av byggnadsförslag för granskning 9 å, hälsofarligt arbete 15 å, raster, natt— och veckovila 18—22 åå, minderårigas och kvinnors användande i arbete 26—37 och 40—42 åå samt tillsyn å lagens efterlevnad 50, 55 och 56 åå.

2. Har enligt fjärde stycket fastställts, vem som är att anse såsom arbets- givare, föreligger icke skyldighet att göra anmälan härom till vederbörande distriktschef, enär det förutsättes, att sådan uppgift erhålles vid ingivande av anmälan jämlikt 8 å. Jämför anvisningarna till 8 å 1 mom. Beträffande distrikts- chef se 47 å andra stycket. 2 _å c) 1. Ansvaret för efterlevnaden av lagens bestämmelser, i vad de avse vissa skydds—

anordningar å byggnad (16 å 9 mom.), åvilar husägaren, för såvitt ej an- nan överenskommelse därom träffats med vederbörande arbetsgivare. Beträf- fande byggnad, för vilken byggnadsstadgan gäller och vars höjd överstiger åtta meter, finnes i nämnda stadga föreskrivet, att sådan byggnad skall, där ej Konungen för viss stad annorlunda förordnar, bland annat vara försedd med vissa anordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket. Enligt byggnadsstadgan åvilar det husägaren att uppsätta föreskrivna anord- ningar å taket. För annan byggnad än som ovan avses kunna erforderliga skyddsanordningar å taket påfordras med stöd av arbetarskyddslagen. Ansva- ret för att sådana anordningar bliva uppsatta å taket skall jämväl i sistberörda fall åvila husägare, om ej med arbetsgivaren träffats särskild överenskommelse i frågan. Med skyddsanordning i förevarande bestämmelse avses även anord- ning vid fönster för fästande av säkerhetslina.

Ovan angivna skyldighet för husägare innebär icke, att arbetsgivare skall fri- tagas från ansvar att före utförande av arbete å byggnaden kontrollera, att erfor- derliga skyddsanordningar finnas eller att dessa erbjuda betryggande säker- het, liksom ej heller att vidtaga de skyddsåtgärder, som kunna erfordras vid utförande av reparationsarbete eller annat dylikt mera omfattande arbete å byggnad. För vidtagande av skyddsåtgärder i samband med byggnads uppfö- rande bär arbetsgivaren uteslutande ansvar.

2 5 c) 2.

Här stadgad skyldighet för ägare eller innehavare av nyttjanderätt till grus- tag att, för såvitt ej annan överenskommelse träffats med vederbörande arbets- givare, hålla detta i ett ur skyddssynpunkt godtagbart skick avser huvudsak- ligen skötseln av själva grustaget samt till detta hörande anordningar, såsom ställningar, bryggor, lastfickor och maskiner. Bestämmelsen skall däremot icke medföra skyldighet för ägaren eller nyttjanderättshavaren att vidtaga skyddsåtgärder beträffande maskiner eller andra anordningar, som arbetsgivare låtit uppställa i grustaget. Bedrives arbete i ett grustag icke av flera arbets- givare samtidigt utan av olika arbetsgivare på skilda tider av året, åvilar det varje arbetsgivare att tillse, att arbetet utföres på betryggande sätt. Till arbets- ställe likställt med grustag hänföras bland annat ler- och pinnmotag, stenbrott och vissa materialupplag.

2 59 d).

Uttrycket »på förhand bestämd» i andra stycket avser rastens varaktighet och ej tiden för dess förläggande. Beträffande utbyte av rast mot ledighet samt beträffande arbetspaus hänvisas till anvisningarna till 18 å.

Med arbetsställe förstås i denna lag det lokala, avgränsade område, inom vilket arbetsgivare i och för sin verksamhet bedriver arbete, oavsett om detta utföres i arbetslokal, i det fria eller under jord. Begreppet arbetsställe får dock ej alltid tagas i så inskränkt bemärkelse, att därmed skulle avses en och samma

lokal, byggnad eller plats i det fria. Vad som skall räknas till ett och samma arbetsställe får, då tvekan härom råder, bedömas från fall till fall. Därvid skall iakttagas, att begränsningen till lokalt område i princip innebär, att verk- samheten skall utövas på en och samma ort. Denna begränsning gäller emeller- tid icke alltid, exempelvis beträffande vägbyggnad. Med arbetsplats förstås så- dan del av arbetsställe, där en eller flera arbetstagare sysselsättas med arbete för arbetsgivares räkning.

Med arbetslokal förstås i denna lag ett med golv, väggar och tak utfört och avgränsat rum, i vilket arbete bedrives. På en eller flera sidor öppet arbetsskjul anses ej såsom arbetslokal. Till skillnad från arbetslokal förstås med arbetsrum ett i gruva eller stenbrott under jord förefintligt eller ett i berg insprängt ut- rymme, i vilket golv, väggar och tak icke särskilt utförts och där arbete be- drives.

51135.

Till arbete, som åsyftas i 3 å, hänföres främst arbete, som angives i 1 å a) 1, samt sådant arbete, som arbetstagare utför i sitt hem för arbetsgivares räkning, utan att detta är hänförligt till hemindustriellt arbete. Uttrycket >>i vad den åsyftar att förekomma ohälsa och olycksfall» innebär, att möjligheten att ut- sträcka lagens tillämpning är begränsad till de bestämmelser, som innefattas i 3 kap.

till 5 5. 5 å' första stycket.

Uttrycket »skäligen kan erfordras» innebär, att vid tillämpning av 5 å (la- gens grundläggande stadgande) hänsyn skall tagas icke blott till varje verk- samhets natur och arbetsförhållanden utan även till vad som i varje särskilt fall prövas skäligt med hänsyn till förevarande omständigheter. Sådan skälig— hetsprövning skall även ligga till grund för tillämpningen av lagens övriga bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete (6, 7, 9—19, 22, 45 och 46 åå). Uttrycket >>iakttaga allt» innebär bland annat, att arbetsgivaren skall ägna uppmärksamhet åt arbetslokaler, maskiner, apparater, redskap och arbetsmetoder, åt arbetstid och raster samt åt personalrum eller andra hygie- niska och sociala anordningar ävensom åt arbetstagarnas lämplighet för arbetet med hänsyn till ålder, kön, utbildning och yrkesvana. Jämför även 49 å.

5 5 andra stycket.

Uttrycket >>i övrigt — — — medverka till» innebär bland annat, att arbets- tagare skall hava sin uppmärksamhet riktad på att av honom använda verktyg, redskap, apparater och maskiner i skyddstekniskt hänseende äro i gott skick, att han skall till arbetsledare eller skyddsombud anmäla iakttagna felaktigheter eller brister, som kunna vara av betydelse för arbetets sundhet och säkerhet, samt att han skall vinnlägga sig om ordning på arbetsplatsen, iakttaga varsam- het och omtanke i arbetet samt personlig hygien.

5 5 tredje stycket. Hur den samverkan, som här avses, skall organiseras angives i lagens 44 å.

till 6 &. 6 5 första och andra styckena.

Såsom en allmän skyldighet åligger det arbetsgivare att tillse, att arbetsta- garna erhålla kännedom om de risker för ohälsa och olycksfall, som äro för- bundna med arbetet, samt att meddela de föreskrifter och förhållningsregler, som arbetstagare skola iakttaga för att undgå dessa risker. J ämlikt 6 å andra stycket skall detta särskilt iakttagas vid arbete, där bristande kunskap eller färdighet kan anses medföra fara för ohälsa eller olycksfall. Av särskild vikt är denna bestämmelse, när det gäller minderåriga och nyanställda. Uttrycket »meddela de föreskrifter — — —» förutsätter icke, att föreskrifterna alltid skola meddelas skriftligen; även muntliga råd och instruktioner kunna i vissa fall meddelas arbetstagarna.

6 _å' tredje stycket.

Till arbete, som här avses, hänföres i första hand sådant arbete, som ställer särskilda krav på arbetstagares hälsotillstånd eller kroppsutveckling. Bestäm- melsen avser främst att förekomma, att arbetstagare användes till arbete, för vilket han icke äger erforderliga fysiska eller psykiska förutsättningar, och därigenom kan utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa eller olycksfall. Med hänsyn till det ansvar, som jämlikt arbetarskyddslagen i första hand åvilar arbetsgivare, bör denne, då så är påkallat, på lämpligt sätt förvissa sig om att arbetstagare äger erforderliga förutsättningar för utförande av visst arbete. Har vid läkarundersökning befunnits, att arbetstagare icke bör användas till visst arbete, bör arbetsgivaren tillika, där så är möjligt, bereda honom annan mera lämplig sysselsättning.

51175.

Till föreskrifter, som enligt första stycket skola anslås, hänföras exempelvis sådana som avse användande av ögonskydd vid slipningsarbete, handhavande av giftigt ämne, förbud mot att på- och avlägga rem, då maskineriet är i gång, eller mot att rengöra maskin under gång.

Till anslag, som avses i andra stycket, hänföres exempelvis anslag eller skylt med varning för koloxidförgiftning eller för elektrisk ström. Sådan varning kan även meddelas genom påmålning å maskin, apparat eller dylikt.

Finnes å arbetsstället skyddsombud eller säkerhetskommitté, bör samråd äga rum med vederbörande skyddsombud eller kommittén beträffande föreskrifter och anslag, som omförmälas i 7 å. Om arbetstagares skyldighet att ställa sig till noggrann efterrättelse ovan omnämnda föreskrifter och anslag gäller vad i 5 å andra stycket sägs.

8 5? 1 mom.

1. Anmälan enligt första stycket erfordras icke för verksamhet, som påbör- jats före ikraftträdandet av denna lag. Dock skall anmälan göras, därest verk- samheten efter nämnda tidpunkt förlagts till annat arbetsställe eller nytt arbets- ställe tillkommit. Jämför lagens övergångsbestämmelser. Bedriver arbets- givare verksamhet på flera arbetsställen, skall anmälan ingivas för varje arbets— ställe; driver han däremot olika slag av verksamhet på ett och samma arbets- ställe, erfordras icke särskild anmälan för varje verksamhetsgren. Har för en verksamhet gjorts anmälan jämlikt 8 å 1 mom., erfordras ej ny anmälan i det fall, då verksamheten överlåtes till annan arbetsgivare eller då en verksamhets firma ändras. Även då anmälan avser arbetsställe, som i regel skall vara underkastat tillsyn av kommunal tillsynsman, skall den insändas till vederbörande distriktschef. Anmälan, vartill formulär fastställes av arbetsrådet, skall innehålla uppgift om arbetsgivarens namn och adress, arbetsställets namn och belägenhet, verk- samhetens art, det ungefärliga antalet sysselsatta arbetstagare samt, där meka- nisk drivkraft användes, dennas art och storlek. I fråga om skogs— och flott- ningsarbete må dock, med undantag av kolning i ugn och flottleds skiljeställe, anmälan innehålla endast arbetsgivarens namn och adress, verksamhetens art samt det eller de län, inom vilka verksamheten bedrives.

2. Beträffande verksamhet, som bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete), erfordras icke ny anmälan, då verksamheten åter- upptages. Anmälan rörande säsongarbete skall jämväl innehålla uppgift om den ungefärliga tiden för arbetets början och slut under året.

8 _å' 2 mom.

1. I första stycket stadgad anmälningsskyldighet anses åvila arbetsgivare endast beträffande sådana i hemindustriellt arbete sysselsatta personer, vilka i förhållande till honom framträda såsom arbetstagare och som på avtalade villkor åtagit sig att för arbetsgivarens räkning utföra visst arbete i sina hem eller i arbetslokal, som icke tillhandahålles av arbetsgivaren. Sysselsättes i hem- industriellt arbete även medlem av arbetstagarens familj, skall sålunda vid till- lämpningen av 8 å 2 mom. såsom arbetstagare räknas endast den, som mottager arbetet och svarar för dess utförande. Jämför anvisningarna till 1 å d). I anmälan rörande hemindustriellt arbete skall för varje arbetstagare lämnas uppgift om dennes namn och adress samt arbetets art och såvitt möjligt i arbetet använd arbetsmaskin. Användes arbetstagare till hemindustriellt arbete endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) skall i anmälan även meddelas den eller de tider, varunder användandet avses äga rum. Formulär till anmälan, som här avses, fastställes av arbetsrådet.

2. Jämlikt andra stycket skall anmälan göras vid förändring i avseende å användandet av arbetstagare till hemindustriellt arbete, för att tillsynsorgan

därigenom skall få kännedom om de platser, där dylikt arbete bedrives. Arbets- givare, som upphört att använda viss arbetstagare till sådant arbete eller som därtill anlitar annan arbetstagare än tidigare, skall sålunda göra anmälan härom.

Där enligt 48 å kommunal tillsynsman finnes, bör denne tillhandahålla er- forderliga anmälningsblanketter samt även medverka till att i 8 å föreskriven anmälningsskyldighet blir fullgjord inom hans tillsynsområde.

9 _å' första stycket. till 95'

Med väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum avses sådan ändring, som är av större omfattning eller kan anses vara av särskild betydelse för arbetets sundhet eller säkerhet. Vad som förstås med arbetslokal angives i anvisningarna till 2 å. Med personalrum förstås sådana rum, som omnämnas i 13 å. Uttrycket »stadigvarande användas» innebär regelmässig användning under längre tid än sex månader i följd. Med sådan regelmässig användning likställes periodiskt återkommande arbete (säsongarbete), även om detta icke pågår sex månader i följd.

Arbetsgivare äger underställa distriktschefs prövning förslag till driftsom- läggning, även om fråga icke är om sådan ny-, om- eller tillbyggnad, som avses i 9 å första stycket.

Finner distriktschef påkallat att för granskning av byggnadsförslag infordra vissa ritningar eller uppgifter utöver dem, som åtföljt förslaget, tillkommer honom sådan rätt jämlikt 9 å första stycket. Har distriktschef genom bygg- nadsnämnd eller på annat sätt erhållit kännedom om förestående eller påbörjad nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personal- rum och förslag däröver ej i sådant fall tillställts honom för granskning, äger han ock i förekommande fall från arbetsgivaren infordra dylikt förslag jämte sådana ritningar och uppgifter, som kunna erfordras för förslagets granskning. Detsamma gäller ock, därest arbetsgivare i tidigare granskat förslag vidtagit sådan ändring, som är av betydelse för arbetets sundhet och säkerhet, och änd- ringsförslaget ej underställts distriktschefs granskning.

Finnes å arbetsställe skyddsombud eller säkerhetskommitté, bör samråd, äga rum med vederbörande skyddsombud eller kommittén beträffande förslag, som ovan avses, innan dylikt förslag tillställes distriktschef.

9 _å' andra stycket.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, åligger det jämlikt 2 å b) tredje stycket arbetsföreståndaren att iakttaga vad i 9 å stadgas om arbetsgivare. Har arbetsföreståndare ej tillsatts vid den tidpunkt, då bygg— nadsförslag föreligger, skall vad i 9 å första stycket sägs åvila den statliga eller kommunala myndighet, som upprättar byggnadsförslaget, svarar för bygg- nadsarbetet eller förvaltar byggnaden.

Bestämmelsen gäller även i det fall, då staten eller kommun låter uppföra eller vidtaga väsentlig ändring av byggnad, inrymmande arbetslokaler eller personalrum, som äro avsedda att för stadigvarande användning upplåtas till begagnande. Finnes icke arbetsföreståndare, skall förevarande skyldighet åvila i andra stycket angiven statlig eller kommunal myndighet.

till 10 g. 10 5 1 mom.

Med uttrycket »synnerlig fara» avses särskilt stor risk för ohälsa eller olycks- fall. Sådan fara anses föreligga exempelvis vid arbetsprocesser, i vilka skadligt damm eller farlig gas uppkommer i större mängd, eller i verksamhet, vari hand- havas giftiga, eldfarliga eller explosiva ämnen eller vari användas särskilt farliga maskiner eller apparater. Beträffande uttrycket >>väsentlig om- eller tillbyggnad» hänvisas till anvisningarna till 9 å första stycket.

Stadgandet skall iakttagas även i det fall, då förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av ifrågavarande lokal varit underkastat sådan granskning, som avses i 9 å. Har lokal, som tidigare godkänts för här avsedd verksamhet, undergått väsentlig om- eller tillbyggnad, erfordras förnyat god- kännande, om den åter skall tagas i bruk för sådan verksamhet.

10 55" 2 mom.

1. Beträffande innebörden i det i första stycket angivna uttrycket »stadig- varande användning» hänvisas till anvisningarna till 9 å första stycket. I an- mälan skall angivas det slag av verksamhet, för vilken lokalen är avsedd att tagas i bruk. Anmälningsskyldighet jämlikt 2 mom. föreligger icke blott i det fall, då arbetsgivaren själv tidigare använt lokalen utan även då annan än arbetsgi- varen förut begagnat densamma för viss verksamhet. Uttrycket »annat slag av verksamhet» innebär, att anmälningsskyldighet ej föreligger, om den nya verk- samheten ur skyddssynpunkt är likartad med eller icke medför större risk för ohälsa eller olycksfall än den verksamhet, för vilken lokalen tidigare använts. Har arbetsgivare beträffande lokal, som avses i 2 mom. första stycket, före ibruktagandet företagit väsentlig om- eller tillbyggnad av densamma och för- slag däröver tillställts distriktschefen för granskning med avseende å den nya verksamheten, erfordras ej anmälan jämlikt första stycket. Skall lokalen an- vändas för sådan verksamhet, som avses i 1 mom., må den dock ej tagas i bruk, med mindre den av distriktschefen godkänts för ändamålet. Av distriktschef meddelade föreskrifter, som åsyftas i 2 mom., kunna avse antingen vissa åtgärder beträffande lokalen eller vissa villkor för arbetets be- drivande i densamma.

2. I uttrycket »annan lokal», som angives i 2 mom. tredje stycket, innefattas exempelvis undervisnings- eller samlingslokal. Med annan lokal likställes jäm-

väl ny lokal, som inrättats för viss verksamhet men som ej använts härför utan tages i bruk för annat slag av verksamhet.

10 5 3 mom.

Anmälan, som omnämnes i 3 mom., skall i första hand göras, då ny lokal upplåtes till arbetsgivare för stadigvarande användning såsom arbetslokal, men bestämmelsen skall jämväl iakttagas, då lokal, som tidigare använts för viss verksamhet eller visst ändamål, upplåtes för att stadigvarande användas såsom arbetslokal. Även i det fall, då lokal upplåtes till begagnande av flera arbets- givare, såsom garage och liknande lokaler, skall upplåtaren göra anmälan till distriktschefen. För de åtgärder, som distriktschefen må finna skäl föreskriva beträffande lokal, innan den upplåtes, har upplåtaren att svara.

Beträffande innebörden i uttrycket »stadigvarande användning» se anvis- ningarna till 9 å första stycket.

till 11 5. 11 5 1 mom.

Beträffande uttrycket »stadigvarande användas» hänvisas till anvisningarna till 9 å första stycket. I överensstämmelse med vad där sägs skola bestämmel- serna i 11 å 1 mom. även tillämpas å arbetslokal för arbete, som bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete). Uttrycket att »arbete fortlöpande skall bedrivas» bör ej tolkas så snävt, att fordran uppställes på full arbetstid per dag, ej heller på arbete under alla arbetsdagar i vecka eller månad. Vad som förstås med arbetslokal meddelas i anvisningarna till 2 å.

De i 1 mom. angivna bestämmelserna skola under ovan berörda förutsätt- ningar gälla för arbetslokal inom varje slag av verksamhet, varå lagen äger tillämpning — med undantag dock beträffande jordbruk och hemindustriellt arbete. Fordringarna på en arbetslokals beskaffenhet ställa sig emellertid olika för olika slag av verksamhet med hänsyn till arbetets natur och omfattning. Detta bör i överensstämmelse med vad som sägs i anvisningarna till 5 å be- aktas vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom.

11 5 1 mom. a).

Bestämmelsen i första stycket, att arbetslokal i regel skall vara förlagd ovan jord, innebär enligt 11 å 2 mom. tredje stycket, att dess golv eller större del därav ej får ligga lägre än 1,4 meter under markytan. Jämför även 11 å 2 mom. första och andra styckena. Med »tillräckligt utrymme» förstås, att utrymme skall finnas i erforderlig utsträckning icke blott för maskiner och andra anord- ningar för arbetes bedrivande samt deras betjänande och skötsel utan även för upplagsplatser, gångar och transportvägar inom arbetslokal.

J ämlikt bestämmelsen i andra stycket om tillräckligt luftutrymme förutsättes, att vid bestämmande av det erforderliga luftutrymmet hänsyn skall tagas icke endast till antalet arbetstagare i arbetslokalen utan även till i denna förefintliga

anordningar, såsom maskiner eller apparater med stor värmeavgivning, eller arbetsprocesser, som medföra luftförskämning. Förutom att arbetslokal skall hava ett visst minimiluftutrymme gäller, att i densamma även skall finnas lämp- ligt anordnad luftväxling. Jämför bestämmelsen i 11 å 1 mom. k).

11 5 1 mom. b).

Uttrycket »i regel» innebär, att lokal med lägre takhöjd än 2,70 meter i sär- skilt fall kan godtagas.

11 _å' 1 mom. 6).

Bestämmelsen utesluter icke användande av jordgolv, där sådant golv be- finnes ändamålsenligt med hänsyn till arbetets natur. I uttrycket »ändamåls- enligt material» innefattas jämväl, att materialet skall vara så beskaffat, att risk för halkning i görligaste mån förebygges. Jämför 16 å 9 mom. a). Enligt bestämmelsen i 11 å 1 mom. 1) kan i vissa fall uppställas fordran på att golv även skall skydda mot värme.

11 5 1 mom. d).

Väggar och tak i arbetslokal skola i allmänhet vara målade i ljus, helst tvätt- bar färg. Ljus färg bör även väljas vid annan ytbehandling. Såsom lämplig ytbehandling kan i vissa fall godtagas kalkstrykning.

11 5 1 mom. e).

1 uttrycket »lämpligt anordnade» innefattas, att dörrar till arbetslokal skola vara icke blott lämpligt placerade utan även hava en med hänsyn till trafik- och transportförhållanden lämplig storlek. Där så erfordras, skall utanför dörr, som från arbetslokal leder till det fria, finnas skyddstak.

11 5 1 mom. 9).

Med uttrycket »gång», som omnämnes i första stycket, avses en för arbets- tagarna anvisad väg. Vid bestämmande av det för gång eller transportväg erforderliga utrymmet skall hänsyn tagas till i vilken utsträckning gången eller transportvägen anlitas för olika ändamål. Jämför 16 å 9 mom. a) och dithörande anvisningar.

11 5 1 mom. h).

Bestämmelsen syftar jämväl till att, då så kan anses påkallat, lämpliga an- ordningar för belysning skola finnas även i trappor och gångar utanför arbets- lokal. Jämför 14 å ä) och 16 å 12 mom.

11 _å' 1 mom. k).

Bestämmelsen innebär, att naturlig ventilation av arbetslokal kan godtagas, där sådan är tillräcklig. Med uttrycket »anordningar för luftväxling» avses sålunda även fönster, ventilationskanaler och ventiler i vägg. Jämför 14 å c).

Bestämmelsen innebär, att arbetsgivaren skall vid inrättande av arbetslokal tillse, att med hänsyn till det slag av arbete, som skall utföras i arbetslokalen, denna förlägges eller eljest anordnas så, att viss olägenhet från angränsande lokal, utrymme eller omgivning i möjligaste mån hindras att intränga i eller överföras till arbetslokalen. Sålunda bör exempelvis en kontorslokal ej för- läggas över, under eller intill en arbetslokal, där störande buller förekommer. Kan emellertid av praktiska skäl annan förläggning av kontorslokalen ej ifråga- komma, förutsättes enligt bestämmelsen, att lokalen så anordnas eller att sådana åtgärder vidtagas, att olägenheten såvitt möjligt hindras att intränga i eller överföras till lokalen ifråga på ett för arbetstagarna skadligt eller besvärande sätt. Jämför 14 å d)—g). Bestämmelsen i punkt 1) avser arbetsgivarens skyl- dighet gentemot egna arbetstagare men utesluter icke skyldighet för honom att under vissa omständigheter vidtaga åtgärder till förhindrande av att andra arbetstagare utsättas för olägenhet, som uppkommer i hans verksamhet.

11 5 2 mom.

Bestämmelserna i detta moment gälla även arbetslokaler, som äro avsedda att stadigvarande användas och i vilka arbete fortlöpande skall bedrivas.

Med »annan liknande arbetslokal» i andra stycket avses sådan lokal, som i fråga om användning är jämförlig med de i samma stycke omnämnda och som i likhet med dessa ofta förlägges under jord. Till sådan lokal hänföres ej exem- pelvis affärs- eller bagerilokal, skomakeri- eller snickeriverkstad, restaurangkök eller annan liknande arbetslokal. Som sådan lokal räknas ej heller förrådslokal, vari regelmässigt sysselsättas ett större antal arbetstagare.

Med lokal, som på grund av särskilt förhållande måste vara förlagd under jord i gruva eller stenbrott, avses exempelvis pumprum, spelhus, vågkur, lok- stall, borrsmedja och reparationskur.

11 5 4 mom.

Uttrycket »åverkan» innefattar icke endast åverkan å väggar, tak, golv eller inredning utan även skada å exempelvis sådan anordning, som angives i 1 mom. h)—k).

till 12 &.

Beträffande arbetsrum och öppet arbetsskjul se anvisningarna till 2 å. Med arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott likställes arbetsrum insprängt i berg. Till annan i det fria förlagd arbetsplats hänföres förutom varje utomhus förlagd för stadigvarande bruk avsedd arbetsplats jämväl sådan plats som exem- pelvis fabriks- eller verkstadsområde för utearbetare, bangård, brädgård och byggnadsarbetsplats. Till annan under jord förlagd, för stadigvarande använd- ning avsedd arbetsplats hänföres exempelvis underjordisk station för järnvägs- eller spårvägsdrift. I uttrycket »arbetsplats» innefattas här ej arbetslokal. Be—

träffande innebörden i uttrycket »stadigvarande användning» se anvisningarna till 9 å första stycket.

Att arbetsplats, som avses i 12 å första stycket, skall vara anordnad på till- fredsställande sätt innebär bland annat, att den, där så erfordras, skall vara dränerad samt hållas i sådant skick, att där arbetande ej utsättas för fara att snava eller halka.

till 13 5. 13 5 1 mom.

Uttrycket »å arbetsställe» utesluter icke, att anordning, som här åsyftas, kan vara förlagd invid arbetsstället, där så finnes påkallat. Beträffande uttrycket >>i erforderlig utsträckning» gäller, att anordningarna skäligen kunna anses på- kallade med hänsyn till bestämmelsen i 5 å första stycket.

Det bör av arbetstagarna beaktas, att bestämmelserna i 13 å tillika grunda sig på den förutsättningen, att arbetstagarna skola använda de personalrum, som ställas till deras förfogande.

Beträffande fordran på hygieniska anordningar vid skogs- och flottnings- arbete gäller vad därom är stadgat i skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937 (nr 268) och lagen den 19 juni 1919 (nr 428) om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Med uttrycket skogs- arbete förstås i förevarande avseende sådant arbete, varå skogshärbärgeslagen äger tillämpning.

13 _å' 1 mom. b).

Uttrycket »lämplig temperatur» i första stycket innebär, att tvättvatten skall, då så erfordras och är möjligt, vara uppvärmt. Till tvättplats räknas jämväl fotbad, där sådan anordning är påkallad med hänsyn till arbetets art. Där dusch och fotbad anordnats, skall finnas erforderligt varmvatten. I uttrycket »ändamålsenligt anordnade tvättplatser» innefattas, att tvättplatserna skola vara icke endast lämpligt utförda utan även förlagda på lämplig plats inom arbetsstället.

13 5 1 mom. e). Med matrum likställes sådan plats på eller vid arbetsställe, där lagad mat tillhandahålles arbetstagarna, såsom marketenteri eller liknande inrättning.

13 5 1 mom. h).

Bestämmelsen gäller sådana arbetstagare, som på grund av arbetets natur ofta måste nattetid uppehålla sig på annan ort än bostadsorten, såsom viss post-, järnvägs- och busspersonal.

13 5 1 mom. i).

Här meddelade bestämmelse gäller sådana arbetstagare, som på grund av mer eller mindre regelbundet återkommande, oundvikliga uppehåll i arbetet måste

kvarstanna på arbetsstället eller uppehållsplats, såsom bil-, buss- och järnvägs- personal samt stuveriarbetare.

13 55 1 mom. k). Vid tillämpning av denna bestämmelse skall hänsyn tagas till arbetets om- fattning och varaktighet.

13 5 2 mom.

Att golv, väggar och tak i personalrum skola vara utförda på ändamålsenligt sätt innebär bland annat, att de skola vara utförda av lämpligt material, hava tillräcklig styrka och täthet samt i görligaste mån skydda mot fukt och kyla.

13 5 4 mom. Med lämpliga anordningar avses s. k. cykelställ med skyddstak.

till 14 g. 14 5 a).

Bestämmelsen åsyftar, att belysningen skall vara så avpassad med hänsyn till arbetets art samt på sådant sätt anordnad i förhållande till varje arbetsplats, att arbetet kan utföras utan men för arbetstagaren. Dagsbelysning skall i första hand eftersträvas.

Beträffande tillämpningen av bestämmelserna i 14 å ä jordbruket se anvis- ningarna till 1 å b) 1.

14 5 b )

Bestämmelsen gäller främst arbete i arbetslokal men kan i fråga om fordran på uppvärmning även avse exempelvis arbetsskjul eller förarhytter å motor- fordon och vissa lyftanordningar. I uttrycket »arbetets beskaffenhet» inbegripes icke endast arbetets natur utan även huruvida arbetet är lätt eller tungt eller om detsamma är rörligt eller utföres stillasittande eller stillastående. 14 5 0).

Det i första stycket angivna uttrycket »på lämpligt sätt» innebär, att till- förseln av friskluft till arbetslokal skall ske på det sätt, som med hänsyn till behovet av luftväxling i varje särskilt fall befinnes lämpligast, samt så, att drag i möjligaste mån undvikes. I uttrycket »på annat sätt behandlad» innefattas luftrening och luftkonditionering.

Med sådant arbete under jord, som avses i andra stycket, likställes arbete i berg eller tunnel. Med »annan betryggande skyddsåtgärd» åsyftas främst be- gagnande av speciell skyddsutrustning (andningsskydd). Beträffande sådan utrustning se 14 å 1).

14 3? (1). Vid arbete, där damm, rök, gas eller ånga uppkommer, skall i första hand till-

ses, att arbetsprocessen såvitt möjligt utföres i sluten apparat eller att arbetet förlägges till avskild lokal eller inbyggd plats. Där detta ej kan ske, skola till-

fredsställande anordningar för uppsamling och bortförande av dammet, röken, gasen eller ångan såvitt möjligt anbringas vid den plats, där sådan luftförore- ning uppstår och kan spridas. Undantag, varom i d) förmäles, kan avse en- dast dylika anordningar men däremot ej befrielse från att vidtaga annan er— forderlig skyddsåtgärd, exempelvis tillhandahållande av speciell skyddsutrust- ning.

Det skall därjämte tillses, att arbetsplats icke förlägges på sådant sätt i för- hållande till utsugningsanordning, att arbetstagare därigenom utsättes för luft- förorening.

14 5? e ). Vid tillämpning av bestämmelsen i andra punkten om utbyte av giftigt eller annat hälsofarligt ämne mot icke giftigt eller mindre hälsofarligt sådant bör i de fall, då effektiva skyddsåtgärder kunna vidtagas, hänsyn tagas till bland annat den kostnad, som kan föranledas av dylikt utbyte.

14 5 f)-

Bestämmelsens tillämpning förutsätter, att den påverkan, varom fråga är, försiggår under någon längre tid. Jämför 16 5 11 mom. I vissa slag av verk— samhet, såsom jordbruksarbete, skogsarbete, flottningsarbete, byggnads- och an- läggningsarbete, kan det i regel ej anses tillkomma arbetsgivare att vidtaga åtgärder till skydd mot väta, kyla och värme. Även i verksamhet av nämnda slag skola dock nödiga skyddsåtgärder vidtagas, i den mån sådana med hänsyn till praktiska och ekonomiska förhållanden rimligen kunna påfordras, exem- pelvis beträffande förarhytt å motorfordon, motorredskap eller lyftanordning. Då arbetstagare regelbundet under längre tid utför arbete i stillastående eller sittande ställning, skola, där så erfordras, tillfredsställande åtgärder vidtagas till skydd mot kyla från golv.

14 5 9).

För bestämmelsens tillämpning förutsättes, att olägenhet, varom här är fråga, är av mera bestående natur. Olägenheten behöver ej vara ihållande utan avses även sådan, som med kortare tidsmellanrum regelbundet återkommer. Förut- sättningar för bestämmelsens tillämpning föreligga däremot ej vid tillfälligt uppkommande buller eller skakningar.

Är visst arbete förenat med buller eller skakningar, som ej kunna minskas eller avlägsnas, skall tillses, att dylikt arbete, där så kan ske, förlägges till särskild arbetslokal eller arbetsplats. Nitningsarbete, smidesarbete eller gjut- godsrensning utgör exempel på dylikt arbete.

14 5 i).

Med bestämmelsen i första stycket åsyftas att framhäva vikten av att arbetet i möjligaste mån så anordnas och planeras, att en ändamålsenlig arbetsställning erhålles. Det bör även tillses, att i de fall, då föremål måste bäras och lyftas, särskilda hjälpmedel användas härför, där så är erforderligt och praktiskt

möjligt. Bland arbetstagare, som kunna beredas möjlighet att tillfälligt intaga sittande ställning, må nämnas butiksbiträden, serveringspersonal och vissa ar- betstagare i textilindustrien.

Vid uppgörande av byggnadsförslag, som åsyftas i 9 & första stycket, skall tillses, att den ovan berörda fordran på lämpliga arbetsställningar blir tillgodo— sedd. Detsamma gäller beträffande förslag till driftsomläggning, som omnäm- - nes i anvisningarna till 9 & första stycket.

14 5 k).

Bestämmelsen i första punkten avser främst sådan rengöring eller städning, som skall företagas dagligen. Med uttrycket »grundlig rengöring» avses stor- rengöring av arbetslokalen, varvid golv, väggar, tak, fönster och inredning grundligt rengöras. Bestämmelsen om målning eller annan ytbehandling gäller jämväl inredning, maskiner, apparater och dylikt. Även å annan arbetsplats än i arbetslokal skall renlighet och ordning iakttagas.

En viktig förutsättning för bestämmelsens efterlevnad är, att varje arbets- tagare noga följer de föreskrifter, som i sådant hänseende meddelas.

14 5 l).

Uttrycket »där — — — annan åtgärd icke skäligen kan vidtagas eller på- fordras» åsyftar exempelvis fall, då arbete är förlagt till det fria, såsom sprut- målning av järnkonstruktion, sandblästring av husfasad eller reparation av gasledning, eller då fråga är om kortvarigt arbete av tillfällig natur. Med speciell skyddsutrustning, även benämnd personlig skyddsutrustning, avses andnings- och ögonskydd, skyddskläder samt vissa slag av handskar och skodon. I uttrycket »annan åtgärd» innefattas främst sådan åtgärd, som avses i 14 & b)—g)-

till 15 g. 15 5 1 mom.

Bestämmelsen avser endast inskränkning av arbetstiden i det farliga arbetet. Detta kan, där så är möjligt, ske genom skiftning på sådant sätt, att arbets- tagaren beredes annan, ej hälsofarlig sysselsättning viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder. I vad mån bestämmelsen skall tilläm— pas, får avgöras från fall till fall.

15 5 2 mom.

Till arbete, som avses i detta moment, hänföres bland annat sådant arbete, som medför fara för blyförgiftning, stendammslunga eller koloxidförgiftning. Beträffande förordnande av läkare för verkställande av läkarundersökning och läkarbesiktning se 63 &.

lill 16 &. 16 5 1 mom.

Genom uttrycket »uppställda» i första stycket avses att framhålla, att motor, arbetsmaskin eller annan därmed jämförlig maskinell anordning skall vara så

uppställd eller placerad, att med anordningen förbunden fara för olycksfall eller ohälsa i görligaste mån undanröjes. Av samma skäl skall tillses, att trans- mission är lämpligt förlagd. Vad som sägs om uppställning eller förläggning kan tillämpas på transportabel motor eller arbetsmaskin, såsom traktor, väg- maskin eller lantbruksmaskin, endast i de fall, då densamma användes för sta- tionärt bruk.

16 5 1 mom. b). Med uttrycket »annat särskilt förhållande» avses endast sådana fall, då transmissionen har låg hastighet eller överför ringa kraftbelopp.

16 5 1 mom. (1).

Med uttrycket »lätt tillgängligt ställe» avses i första hand den plats vid arbetsmaskinen, där arbetstagaren vid utförande av sitt arbete vanligen uppe— håller sig. I uttrycket »lämplig anordning» innefattas, att densamma även skall vara tydligt utmärkt.

16 5 3 inom.

Beträffande åtgärder till skydd mot skada genom elektrisk ström hänvisas till lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elek- triska anläggningar, och med stöd av nämnda lag utfärdade föreskrifter. Be- stämmelsen avser även, där så erfordras, skydd mot verkan genom åsknedslag.

16 59 4 mom.

Begreppet »lyftanordning» i första stycket innefattar jämväl till sådan an- ordning hörande fast utrustning. I uttrycket »anordnande» inbegripes även uppställning, exempelvis beträffande kran.

16 5 5 mom.

Med transportredskap förstås truckar, fordon och vagnar av olika slag. Be- träffande tillämpning av bestämmelserna i 5 mom. "å jordbruket hänvisas till anvisningarna till 1 5 b).

16 _é' 5 mom. a).

Med uttrycket »ur utrymmessynpunkt så anordnad» förstås, att utmed trans- portbana skall finnas tillräckligt fritt utrymme för att undvika klämning mellan fordon, vagn eller last och intill banan befintlig vägg, pelare, stolpe eller upplag. Motsvarande gäller ock beträffande transportbana med flera spår med hänsyn till risken för klämning mellan fordon eller vagnar å de olika spåren. Vid transportbana i gruva skall fordran på fritt utrymme utmed banan bedömas med hänsyn till trafikförhållanden och transportsätt.

16 5 5 mom. b).

Uttrycket »i den mån så erfordras» innebär, att hänsyn skall tagas icke endast till transportvägens lutning utan även till andra förhållanden i sam- band med transporten, såsom godsets beskaffenhet och transportsätt.

Med det i första stycket angivna uttrycket »anordnas och utföres» åsyftas jämväl, att arbetet skall ledas och övervakas på tillfredsställande sätt. Till »andra hjälpmedel» hänföras exempelvis bockar, pallar och plankor, vilka an- vändas som underlag vid transport av föremål.

Med bestämmelsen i andra stycket avses att framhålla vikten av att gods, som skall transporteras, såvitt möjligt är så beskaffat, att arbetstagare, som sysselsättes med transportarbete, icke utsättes för fara att skadas, exempelvis genom utstående spikar, ståltrådsändar eller plåtband eller genom vassa hörn eller skarpa kanter. Bestämmelsen gäller i första hand för transport utom arbetsställe, då gods avlämnas för transport genom särskilt transportföretag, men skall i erforderlig utsträckning iakttagas även vid annan transport. Med hänsyn till risken för olycksfall vid transport av tyngre gods skall, i den mån så finnes påkallat, på godsets eller emballagets utsida finnas tydlig viktuppgift. I fråga om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, gäller vad därom är stadgat i lagen den 11 mars 1932 (nr 55). Beträffande gods, som för bearbetning flyttas till eller från olika arbetsplatser inom arbetsstället, gälla föreskrifterna i 6 mom. första stycket.

1657mom.

»Särskilt förhållande», varom förmäles i första stycket, anses vara förbanden exempelvis då en maskinell anordning är så inbyggd, att beröring med dess farliga delar är utesluten. Bestämmelsen att den maskinella anordningen skall hava stannats innebär jämväl, att anordningen, där så erfordras, skall vara säkrad mot oavsiktlig igångsättning.

16 5 8 mom.

Med verktyg avses såväl handverktyg som maskinverktyg av olika slag. Om besiktning och provning av redskap, som användas vid lastning och lossning av fartyg, finnes särskilt stadgat. Beträffande verktyg eller redskap, som av arbetsgivaren tillhandahålles arbetstagare, åligger det denne att anmäla därå uppkommen felaktighet, som kan medföra risk för olycksfall.

16 5 9 mom. a).

1. Vad i första stycket stadgas om gångar och vägar skall beträffande jord— bruket huvudsakligen gälla gångar och vägar invid ekonomibyggnader. Inom skogsbruket skall förevarande bestämmelse tillämpas i skälig utsträckning. Ut- trycket »hållas i sådant skick» innebär bland annat, att sandning eller annan lämplig åtgärd mot halkning skall vid behov företagas.

2. Vid tillämpning av bestämmelsen i andra stycket skall behovet av skydds- åtgärder bedömas med hänsyn till det läge, innehåll och djup, som bassängen, karet, brunnen eller schaktet har. Med uttrycket »anordnade» avses, att exem- pelvis bassäng eller kar är med sin överkant förlagd på sådan höjd över golv-

eller markplan, att fara för olycksfall genom fall i bassängen eller karet ej föreligger. Med brunnar och schakt likställas arbetsgropar, rörgravar och dylikt.

3. Bestämmelsen i sjätte stycket innebär jämväl att, där underminering ej kan undvikas, uppkommande överhäng skall stöttas på tillförlitligt sätt.

16 5 9 mom. b).

Med uttrycket »där så kan påfordras» avses att från bestämmelsens tillämp— ning utesluta exempelvis arbete å brädstapel, halmstack, högt lastat fordon eller dylikt. Saknas tillfredsställande anordning för säkerhetslinans fästande eller finnes det eljest påkallat, skall arbetsgivaren tillse, att arbetstagaren erhåller lämpligt biträde för fasthållande av linan på betryggande sätt.

16 5 9 mom. 0).

Bestämmelsen avser företrädesvis arbetsplats, där arbete stadigvarande be- drives, men dess tillämpning kan i vissa fall påkallas även å arbete, som är av kortvarig natur, såsom bro-, damm-, hamn- eller kajbyggnadsarbete.

16 5 11 mom.

Uttrycket »erforderlig hjälp» innebär i första hand, att vid arbetsplatsen finnes person, som kan föra den förgiftade till lokal med frisk luft eller ut i det fria, underkasta den förgiftade konstgjord andning samt, om så erfordras-, tillkalla läkare eller ambulans. I vissa fall kan i nämnda uttryck även inne— fattas, att tillgång skall finnas till andningsapparat med syrgas. Beträffande tillverkning, förvaring, utlämnande, transport m. ni. av eldfarliga, explosiva och giftiga ämnen gäller vad därom är särskilt stadgat.

16 5 12 mom.

Till arbetsplats, som här omnämnes, hänföres även öppet arbetsskjul. Be- stämmelsen gäller ock i tillämpliga delar beträffande gångar och vägar till arbetsplats i det fria eller under jord. Jämför anvisningarna till 11 5 1 mom. h). Bestämmelsen är i regel ej tillämplig beträffande arbetsplatser i det fria inom jordbruk och skogsbruk. Den skall dock i skälig utsträckning iakttagas även vid sådan verksamhet, då fråga är om arbetsplats, där maskinella anordningar användas, såsom plats för sågning av virke, kapning av ved, tröskning, kolugn eller flottleds skiljeställe. Som tillfredsställande belysning vid arbete under jord i gruva eller stenbrott kunna godtagas bärbara gruvlampor.

16 5 13 mom.

Med speciell skyddsutrustning avses exempelvis hjälmar, ögonskydd, hår- skydd samt vissa slag av handskar, ben- och fotskydd. Till sådan utrustning hänföras även Skyddsskor samt skyddskläder eller särskilda förkläden till skydd mot stänk av glöd, smält metall, syra, lut och dylikt. Jämför anvisningarna till 14 5 1).

16 5 14 mom. Det förutsättes, att arbetstagare även i annat arbete använder sådan lämplig klädsel, att denna på grund av sin beskaffenhet icke föranleder olycksfall.

Åt lämplig person skall uppdragas att ombesörja förvaring och utlämnande av materiel och utrustning, som avses i första stycket.

Med det i tredje stycket angivna uttrycket »i erforderlig utsträckning» avses, att anslag skola uppsättas i den omfattning, som erfordras med hänsyn till ar- betsställets storlek. Vid arbetsställen med en eller några få arbetstagare före- ligger i allmänhet ej förutsättning för bestämmelsens tillämpning. Jämför även 13 5 1 mom. g).

till 18 g.

1. Vad som avses med rast finnes meddelat i 2 5. Bestämmelsen i 1 mom. första stycket innebär, att raster i regel skola finnas anordnade men att vid bestämmandet av rasternas antal, längd och förläggande hänsyn skall tagas till arbetets beskaffenhet, d. v. s. arbetets natur och huruvida detsamma är lätt eller tungt. Vidare skall hänsyn tagas till arbetets varaktighet. Av betydelse är sålunda, huruvida arbetet är tillfälligt eller icke. Hänsyn skall även tagas till arbetsförhållandena i övrigt, såsom temperaturens och väderlekens inflytande på arbetet, vilket är av särskild betydelse vid exempelvis jordbruksarbete, skogsarbete och annat därmed jämförligt arbete i det fria. Utför arbetstagare arbete under minst sex timmar av dygnet, bör den sam- manlagda tiden för rast uppgå till vid dagarbete minst en timme och vid skift- arbete minst 30 minuter. Vid arbete, där arbetstagares närvaro å arbetsplatsen är nödvändig för arbetets fortgång, må rast utbytas mot enbart ledighet för intagande av förtäring å arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet. Arbete bör ej utan rast pågå under längre tid än 4 1/2 timmar. Beträffande rast i sådan verksamhet, som inbegripes under arbetstidslagen för detaljhandeln, gäller vad i nämnda lag är stadgat.

2. Med arbetspaus, som omnämnes i 2 mom., förstås ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet, under vilket arbetstagaren beredes tillfälle till avkoppling från arbetet och som icke är att hänföra till rast eller ledighet, varom ovan förmäles. Sådan paus, som bör omfatta en tid av 5—10 minuter, är främst påkallad vid arbete, som utföres vid löpande band, men erfordras även vid vissa slag av andra arbeten, vilka på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena medföra särskilt stor kroppslig eller psykisk påfrestning. Arbetspaus bör under angivna förutsättningar anordnas vid såväl dagarbete som skiftarbete och bör icke frånräknas arbetstiden.

3. Raster och arbetspauser för minderårig skola anordnas på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt. Det åligger arbetsgivare att, där så är påkallat och arbetsförhållandena det medgiva, anvisa lämplig lokal, varest den minderårige kan vistas under rasterna och intaga sina måltider.

till 19 5.

Till arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas nattetid, hänföres arbete, vilket till följd av arbetsprocessens tekniska natur måste försiggå kon- tinuerligt, såsom vissa slag av arbete vid järnverk, glasbruk, kalkbruk och tegel- bruk, pappersmassefabriker och pappersbruk samt kemiska fabriker ävensom kolnings- och flottningsarbete. Med arbete betingat av allmänhetens behov avses exempelvis arbete vid trafikföretag, post, telegraf och telefon, hotell, restau- ranger, kaféer, apotek, sjukhus, tidningstryckerier, gas-, elektricitets- och vatten- ledningsverk. Till arbete, som på grund av annan särskild omständighet måste försiggå å tid mellan klockan 23 och klockan 5, hänföres bland andra djurskötsel och vakttjänst samt i gällande arbetstidslagar omförmälda förberedelse- och av- slutningsarbeten ävensom arbete, som avser förarbetande av varor, vilka äro un- derkastade hastig försämring. Till annan särskild omständighet hänföres jämväl sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse, som tillfälligtvis föranleder till undantag. Hit kan också hänföras sådana jordbruksarbeten, som av drifts- hänsyn böra försiggå nattetid, samt i vissa fall stuveriarbete.

Med arbetstagare i överordnad ställning avses exempelvis arbetsföreståndare, arbetsledare i lägre eller högre ställning, avdelnings-, butiks-, lager- och köks— föreståndare och andra därmed likställda befattningshavare, allt under förut- sättning att dessa icke eller endast undantagsvis deltaga i arbete, som står under deras ledning.

Hänvisningen i tredje stycket avser lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditori- arbete. '

till 20 5. 20 5 a).

Till arbete, som till följd av särskilda omständigheter måste påskyndas, hän- föres reparationsarbete, vissa slag av lastnings- och lossningsarbete eller annat arbete, som snabbt måste slutföras, exempelvis arbete i samband med utställ- ningar, brådskande leveranser eller dylikt.

20 5 b ). Till arbete, som åsyftas i b), hänföres företrädesvis arbete, som tillgodoser

' ändamål av stort allmänt intresse eller som är påkallat för att undvika avse- värd olägenhet aV teknisk, ekonomisk eller social natur.

till 21 5.

Till arbete, som avses i 21 & (nödfallsarbete), hänföres under i paragrafen angivna förutsättningar exempelvis arbete föranlett av eldsvåda, översväm- ning, snöhinder och dylikt, reparationsarbete å skadade vatten-, gas— och elek— ) triska ledningar eller arbete, som avser avhjälpande av skador å maskinella anordningar eller av fartygs haveriskador. Bestämmelsen om att anmälan skall

göras inom två dygn innebär icke, att arbetet behöver avbrytas vid utgången av denna tidrymd för inväntande av tillstånd, utan det är tillfyllest, att tillstånd sökes inom den angivna tidrymden. Tidsbegränsningen två dygn avser icke två kalenderdygn utan omfattar 48 timmar från nödfallsarbetets början.

till 22 &.

Föreskriften i första stycket innebär i allmänhet icke befrielse från att iakttaga bestämmelsen om veckovila utan endast frihet från fordran på tjugo- fyra timmars sammanhängande ledighet. Kan veckovila av denna längd icke beredas under ett och samma dygn skall jämlikt tredje stycket motsvarande frihet från arbete lämnas under något av veckans övriga dygn. Vid bestäm- mande av veckovilans förläggande bör denna ledighet icke uppdelas, exempelvis på lördagseftermiddag och söndagsförmiddag.

till 23 &.

Undersökning, varom förmäles i första stycket, påkallas i första hand, då det gäller att vid inträffat sjukdoms- eller olycksfall eller olycksfallstillbud fastställa orsaken till detsamma, men dylik undersökning kan erfordras även i annat fall, exempelvis i syfte att före användning av viss förbrukningsvara, ersättnings- eller tillverkningsprodukt utröna, om denna kan medföra fara för ohälsa eller olycksfall.

till 24 5.

Till allvarligt olycksfall hänföres sådant olycksfall, som medfört dödlig ut- gång eller svårare kroppsskada eller som samtidigt drabbat flera arbetstagare. Med särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfallstillbud förstås sådant fall, be- träffande vilket det kan antagas vara av väsentlig betydelse, att det kommer till distriktschefs kännedom. Anmälningsskyldighet enligt förevarande be- stämmelse föreligger således icke beträffande de i en verksamhet vanligen före- kommande smärre olycksfallen och olycksfallstillbuden. Till sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete, hänföres icke blott yrkes- sjukdomsfall, som omfattas av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, utan även annat av sådant arbete härrörande sjuk- domsfall.

till 26 5.

Angående minderårigs rätt att själv taga tjänst eller annat arbete och om förbud mot att använda minderårig vid offentliga tillställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning är särskilt stadgat i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap och i lagen den 194 (nr ) angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning.

till 27 5. Till lätt arbete hänföras främst budskickning, vakthållning samt vändning och stackning av torv och andra liknande arbeten i fria luften, som fortgå en- dast under kortare tid av året och vilka icke regleras av samband med me- kaniskt driven arbetsprocess. till 28 5.

Vid utfärdande av läkarintyg kan uppgift om det arbete, vartill den minder- årige skall användas, ofta icke lämnas vederbörande läkare. I de fall, då den minderårige företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling, kan läkaren därför i läkarintyget lämna endast en allmänt hållen föreskrift om att den minderårige icke eller blott under vissa angivna Villkor får användas till visst slag av arbete.

Jämlikt bestämmelsen i tredje stycket erfordras ej anteckning om den minder- åriges skolförhållanden vid arbete under ferietid, dock skall i sådant fall arbets- boken innehålla läkarintyg.

till 29 &. Beträffande förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten samt till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, är särskilt stadgat.

till 30 &.

Bestämmelserna om arbetstidsbegränsning för minderåriga gälla icke det egentliga jordbruket utan endast jordbrukets binäringar. Se anvisningarna till 1 5 b). Därvid skall för sådan till jordbruk hörande binäring, vilken icke be— drives såsom självständig verksamhet, och byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring som nu nämnts samt för trädgårdsskötsel, även då denna bedrives såsom självständig verksamhet, endast de under a) angivna bestäm- melserna äga tillämpning. Detsamma gäller beträffande sådan till jordbruk hörande binäring, vilken bedrives såsom självständig verksamhet, för såvitt icke binäringen är underkastad bestämmelserna i lagen om arbetstidens begräns- ning (allmänna arbetstidslagen ), då i sådant fall den i 1 mom. första stycket stadgade begränsningen förutsättes gälla.

Den enligt a)medgivna utökade arbetstiden för minderåriga gäller icke blott arbete i sådana företag och rörelser, varå lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln eller arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer äger tillämpning, utan avser även sådant arbete inom ifrågavarande verksamhets- områden, som är undantaget från dessa lagars tillämpning, allt för såvitt ar- betet omfattas av denna lag. Den medgivna arbetstiden gäller sålunda även för sådana mindre företag, som på grund av sin storleksordning icke omfattas av ovannämnda lagar, eller i fråga om arbete, som är särskilt undantaget, exempelvis statlig verksamhet.

Vid företag inom det egentliga jordbruket, vilka falla under lantarbetstids- lagen, skola däri stadgade arbetstidsbegränsningar, som jämväl avse minder-

åriga, iakttagas, även om bestämmelserna i 30 & arbetarskyddslagen, såsom fram- går av första stycket här ovan, icke äro tillämpliga.

Beträffande anmälan om nödfallsarbete, som omförmäles i b), se även an— visningarna till 21 5.

till 31 &.

Uttrycket »från vad sålunda stadgats» innebär, att undantag i de avseenden, som angivas i a)—d), kan meddelas såväl från stadgandet om att ledigheten för nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd som från bestämmelsen om hur nattvilan skall vara förlagd.

Till i e) omnämnt arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet måste bedrivas å tid mellan klockan 23 och klockan 5, hänföres exempelvis arbete, som bedrives med skiftindelning eller som eljest måste påskyndas. Sådant medgivande bör företrädesvis lämnas under villkor, att den minderåriges arbetstid är begränsad till åtta timmar av dygnet samt att arbetet antingen icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan klockan 23 och klockan 5 eller ock är i fråga om de tider på dygnet, då arbetet skall utföras, fördelat på sätt som kan anses likvärdigt med nyss- nämnda anordning.

Vid meddelande av undantag jämlikt d) torde beaktas, att det arbete, vartill den minderårige skall användas, är av lätt slag samt att den minderårige i intet fall får sysselsättas med arbete, som är förenat med särskild fara, exempel- vis brötlossningsarbete.

till 32 5.

Har vid utfärdandet av arbetsbok för minderårig denne icke fullgjort sin skolplikt eller har eljest uppgift om den minderåriges skolförhållanden icke kunnat införas i boken, skall sedermera, då den minderårige visat sig därtill be- rättigad, anteckning därom på begäran göras av den som utfärdat boken eller annan, som jämlikt 32 & äger utfärda arbetsbok.

Uttrycket »i särskilda fall» i tredje stycket innebär, att hänvändelse till pastorsämbete med begäran om arbetsbok skall ske endast i undantagsfall, exempelvis då den minderårige ej utan omgång kan erhålla sådan bok från lärare eller skolföreståndare. Även i det fall, då pastor utfärdat arbetsbok, är det önskvärt, att boken innehåller anteckning om de läkarundersökningar, som skolläkaren företagit å den minderårige under skoltiden. Dock må i sådant fall även godtagas annat läkarintyg, utfärdat av tjänsteläkare.

Med uttrycket »särskilt stadgat» i 2 mom. åsyftas jämlikt 39 5 första stycket meddelade föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning av min- deråriga arbetstagare. I uttrycket »erforderliga anteckningar» inbegripas så- dana uppgifter, som kunna vara av betydelse för den minderårige.

Vad i 4 mom. sägs om anteckning eller märke i arbetsbok gäller även läkares anteckning i boken.

Om minderårigs anställning från början avser kortare tid än fjorton dagar men sedermera utsträckes, skall sådan anteckning, som omnämnes i första stycket, göras i den minderåriges arbetsbok. Beträffande anteckning i dylik bok se även 32 5 4 mom.

Har minderårig, som sysselsättes hos en arbetsgivare, anställning även hos annan arbetsgivare, skall jämväl denne på härför avsedd plats i den företedda arbetsboken införa de uppgifter, varom i 33 & sägs.

Anmälan, varom förmäles i första stycket, behöver icke göras vid ökning eller minskning i antalet sysselsatta minderåriga, liksom ej heller vid kortare uppehåll i användandet av dylik arbetskraft.

till 35 5.

Har minderårig anställts, efter det förteckning över de minderåriga upplagts för visst kalenderår, skola föreskrivna uppgifter även beträffande denne in- föras i förteckningen.

till 36 &. 36 5 1 mom.

J ämlikt första stycket skall läkarbesiktning i allmänhet företagas å minder- årig en gång varje kalenderår. Har emellertid den minderårige under kalender- året underkastats läkarundersökning, som förutsättes i 28 5 c), eller på grund av anställning vid annat arbetsställe undergått läkarbesiktning, varom stadgas i 36 5, är sådan besiktning under året icke ånyo erforderlig, för såvitt ej ve- derbörande besiktningsläkare med hänsyn till den minderåriges sysselsättning finner skäl därtill. Vid läkarbesiktning skola iakttagas de föreskrifter, som härför gälla. Jämför 39 5 första stycket.

Till i andra stycket omnämnt arbete, som medför synnerligen ringa ansträng- ning, hänföres exempelvis vakthållning. Kontorsarbete i egentlig mening bör däremot i allmänhet icke hänföras till dylikt arbete.

36 5 2 mom.

Finner besiktningsläkare nödigt föreskriva särskilda villkor beträffande min- derårigs användande till visst arbete eller att den minderårige icke må vi- dare användas till visst slag av arbete, bör läkaren samråda med arbetsgivaren därom.

36 5 3 mom.

Har arbetsrådet funnit skäl ändra eller upphäva besiktningsläkares före- skrift, varom förmäles i 36 5 2 mom., skall genom arbetsrådets försorg anteck- ning därom göras såväl i den minderåriges arbetsbok som i den i 55 5 omför- mälda inspektionsboken.

I uttrycket »lämplig lokal», som omnämnes i första stycket, inbegripes bland annat, att lokalen skall vara väl uppvärmd samt fri från störande buller. Om arbetsgivares skyldighet att lämna besiktningsläkare tillträde till arbetsstället, tillhandagå med nödiga upplysningar samt tillhandahålla föreskrivna böcker och förteckningar gäller vad därom är stadgat i 50 5.

till 39 &.

För läkarundersökning, som förutsättes i 28 5 c), är den minderårige ersätt- ningsskyldig, för såvitt ej kostnadsfri undersökning erhålles vid den läro- anstalt, där den minderårige åtnjuter undervisning, eller arbetsgivaren åtagit sig att ersätta kostnaden för den minderåriges läkarundersökning. Gottgörelse till besiktningsläkare för verkställd läkarbesiktning jämlikt 36 5 skall däremot bestridas av arbetsgivaren, utom i vad gottgörelsen avser kostnad för rese- och traktamentsersättning, som utgår av statsmedel.

till 41 &.

Om förbud i vissa fall att avskeda kvinna i anledning av havandeskap eller barnsbörd gäller vad i lagen den 21 december 1945 (nr 844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. är stadgat. Beträffande understöd åt kvinna, då hon på grund av bestämmelserna i 41 5 första och andra styckena är frånvarande från arbetet, finnes stadgat i förordningen den 194 om moderskapsbidrag.

till 42 &.

Beträffande kvinnas användande till annat arbete än hantverks- eller in- dustriellt arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5 gäller vad i 19—21 55 stadgas. Vad i anvisningarna till 19 & sägs om arbetstagare i överordnad ställ- ning gäller även beträffande kvinna, som i sådan ställning sysselsättes i arbete, varom förmäles i 42 5.

till 44 5. 44 5 1 mom.

Uttrycket >>ordna och leda skyddsarbetet» innebär, att arbetsgivaren kan lämna uppdrag åt en eller flera personer (skyddsinspektör, personalkonsulent eller annan hos arbetsgivaren anställd) att i större eller mindre utsträckning handlägga frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Där så skett, skall arbetsgivaren underrätta skyddsombuden därom samt om den ordning, i vilken hänvändelse till arbetsgivaren i skyddsfrågor skall göras. Arbetsgivaren har att jämväl tillse, att såväl arbetsledare som arbetstagare medverka i skyddsarbetet.

44 5 2 mom.

1. Det i första stycket angivna uttrycket »där ej särskilt förhållande be- rättigar till undantag» avser sådana fall, då på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena behov av skyddsombud ej anses föreligga.

2. Till skyddsombud bör väljas för uppdraget lämplig person med gott

omdöme samt med nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sund- het och säkerhet. Skyddsombud skall vara väl förtrogen med arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde.

3. Vid arbetsställe, där flera skyddsombud skola utses, bestämmes antalet skyddsombud efter arbetsställets storlek, arbetets natur och arbetsförhållandena, dock att antalet skyddsombud begränsas till vad som för arbetsstället kan anses lämpligt. Råder bland arbetstagarna tvekan om vilket antal skyddsombud, som böra utses vid ett arbetsställe, eller om arbetsställets indelning i skydds- områden, bör före valet samråd ske med arbetsgivaren och vederbörande till- synsorgan. Vid arbetsställe med flera avdelningar bör skyddsombud utses för varje avdelning eller grupp av avdelningar med likartat arbete. Där arbete bedrives på skift, bör för skiftlag med flera arbetstagare skyddsombud såvitt möjligt finnas bland arbetstagarna på varje skift. För skyddsombud bör finnas ersättare. Där kvinnliga arbetstagare sysselsättas, böra skyddsombud i erfor- derlig utsträckning finnas även bland dessa. Inom verksamhet, där arbete utföres av arbetstagare tillhörande olika yrkes- grupper, såsom inom byggnadsverksamhet, må skyddsombud utses inom varje grupp av arbetstagare vid arbetsstället. Där arbetstagare inom en verksamhet äro fördelade på flera arbetsplatser, såsom i fråga om lastnings- och lossnings- arbete, skogsavverknings- eller flottningsarbete eller andra därmed jämförliga arbeten, må skyddsombud utses för varje särskild arbetsplats, där ett flertal arbetstagare samtidigt sysselsättas.

4. Med skyddsområde, som omnämnes i 2 mom. tredje stycket, förstås det av- gränsade område inom arbetsstället, där skyddsombud har att utöva sitt upp- drag enligt denna lag.

5. Jämlikt 2 mom. fjärde stycket har skyddsombud, som finner, att viss skyddsåtgärd bör vidtagas, att hos arbetsgivaren göra framställning därom. Oavsett den ordning, i vilken sådan framställning skall göras, må dock skydds- ombud, där säkerhetskommitté finnes, även direkt kunna påkalla kommitténs behandling av särskilt betydelsefull skyddsfråga.

6. Med förrättning, varom förmäles i 2 mom. femte stycket, avses ej blott tillsynsorgans inspektion utan även annan förrättning av betydelse för skydds- ombudet. Till undersökning hänföres undersökning i anledning av sjukdomsfall, som kan vara föranlett av hälsofarligt arbete eller som kan tillskrivas arbets- förhållandena, samt av sådant olycksfall eller olycksfallstillbud, som ur skydds- synpunkt är allvarligt eller särskilt beaktansvärt. Beträffande skyddsombuds rätt att erhålla anmälan om olycksfall eller yrkessjukdom gäller vad därom är särskilt stadgat. Angående skyddsombuds verksamhet jämför även anvisning- arna till 7 5 och 9 5 första stycket.

7. Uttrycket »på grund av sitt uppdrag» i 2 mom. sjätte stycket avser, att skydd för ombuden endast hänför sig till deras verksamhet såsom skyddsombud. I uttrycket »försämrade arbetsförhållanden» inbegripes även åtgärd, varigenom skyddsombudet tillskyndas särskilt men, exempelvis av psykisk art.

1. Säkerhetskommitté, som omnämnes i första stycket, må ock tillsättas vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om så finnes lämpligt eller påkallat på grund av arbetets natur och arbetsförhållandena. Antalet ledamöter i säker- hetskommitté bör bestämmas med hänsyn till antalet arbetstagare vid arbets- stället, arbetets natur och arbetsförhållandena.

2. Uttrycket »behandla skyddsfrågor» i andra stycket innebär icke, att säker- hetskommittén skall träffa avgörande i dessa frågor utan endast att den skall överlägga om och till arbetsgivaren ställa förslag beträffande åtgärder för främ- jande av sundhet och säkerhet i arbetet. Till skyddsfrågor hänföras icke endast frågor, som avse åtgärder i förebyggande syfte, utan även upplysnings- och propagandafrågor. Säkerhetskommitté bör härvid taga del av upprättad sta- tistik över de olycksfall och yrkessjukdomsfall, som inträffat vid arbetsstället. Jämför även 44 5 5 mom. andra stycket.

44 5 4 mom.

Fullgörande av i första stycket stadgad anmälningsskyldighet åvilar de ar- betstagare eller den organisation, som förrättat val av skyddsombud. Om nytt skyddsombud efterträder tidigare utsett skyddsombud, skall i anmälan angivas vilken person det nya skyddsombudet ersätter. Anmälan erfordras icke, när skyddsombud omväljes. Finnes å arbetsställe säkerhetskommitté, skall, om ändring sker i dennas sammansättning, arbetsgivaren underrätta distriktsche- fen härom.

44 5 5 mom.

Rätt för skyddsombud eller ledamot av säkerhetskommitté att taga del av råd eller anvisning i inspektionsbok, varom i andra stycket sägs, innefattar även motsvarande rättighet beträffande sådant skriftligt meddelande från tillsyns- organ, som bilagts boken. Jämför 55 5 första stycket.

44 5 6 mom.

Bestämmelsen i detta moment gäller sådan verksamhet, där på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkans sam- mansättning svårighet föreligger att utse skyddsombud bland arbetstagarna. I dylikt fall äger arbetsrådet medgiva lokal organisation, genom vilken arbets- tagarna kunna anses företrädda, rätt att utse för uppdraget lämplig person att vara skyddsombud för flera arbetsställen å viss ort. Arbetsrådet äger ock i sådant fall meddela, huruvida och i vad mån de i 44 5 och i tillhörande anvis- ningar angivna bestämmelserna skola gälla, ävensom därutöver meddela de före- skrifter, som av dylikt ombud skola iakttagas.

I 2 mom. femte stycket stadgad skyldighet för arbetsgivare att utgiva ersätt- ning till skyddsombud gäller ej beträffande ombud, som här ovan avses.

till 45 5. 45 5 1 mom.

1. Till »annan särskild anordning för arbetes bedrivande», som omnämnes i första stycket, hänföres bland annat byggnadsställning, lastbrygga och spår- bana. Såsom dylik anordning räknas jämväl sådan speciell skyddsutrustning, som avses i 14 5 1) och 16 5 13 mom. Med tillverkares namn likställes firma- beteckning eller inregistrerat varumärke. Till »annan uppgift, som arbetsrådet må kunna föreskriva» hänföres exempelvis uppgift om högsta tillåtna tryck för ångpanna, högsta tillåtna belastning för lyftanordning eller högsta tillåtna varvtal för slipskiva, svänghjul eller dylikt. Bestämmelsen i 1 mom. första stycket gäller ock arbetsgivare, som använder arbetstagare till hemindustriellt arbete och som till dessa uthyr eller utlånar maskin, redskap eller annan an- ordning, som där avses.

2. Bestämmelsen i andra stycket innebär, att arbetsrådet jämväl äger rätt att infordra för granskning av förslag till skyddsanordningar eller föreskrifter erforderliga ritningar och uppgifter.

3. Jämlikt bestämmelsen i femte stycket kan försäljare och även den som uthyr, utlånar eller eljest upplåter till begagnande anordning, som omförmäles i första stycket, förpliktas föranstalta om undersökning av sådan anordning. Det förutsättes dock, att dylik undersökning i första hand ålägges tillverkaren av anordningen.

45 5 2 mom.

Bestämmelsen i 2 mom. gäller envar, som i egenskap av självständig före— tagare yrkesmässigt bedriver installationsverksamhet. Stadgandet innefattar skyldighet för installatör att även tillse, att skyddsanordningarna verka på riktigt sätt.

45 5 3 mom.

Bestämmelsen i 3 mom. riktar sig till person, som i arbete, vilket icke om- fattas av lagen, begagnar anordning, som jämlikt 45 5 1 mom. skall vid av- lämnande vara försedd med skydd eller åtföljas av i samma moment angivna föreskrifter. Underlåtenhet att iakttaga bestämmelsen kan föranleda påföljd jämlikt 58 5 5 mom.

611465.

I uppgift om ett ämnes sammansättning innefattas icke endast uppgift om ämnets huvudsakliga beståndsdelar utan även om sådan mindre beståndsdel, som är giftig eller eljest hälsofarlig och om vilken det är av särskild betydelse att äga kännedom med hänsyn till arbetstagarnas skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbete.

till 49 5.

Vid tillämpning av lagens bestämmelser till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete skall jämlikt anvisningarna till 5 & hänsyn tagas till vad som i varje särskilt fall prövas skäligt med hänsyn till förevarande omständig- heter. Detta innebär ock, att tillsynsorgan vid utövande av tillsyn skall städse akta på hur i varje särskilt fall syftet med lagen må vinnas utan att arbets- givaren därigenom onödigtvis betungas. Bestämmelsen om att tillsynsorgan skall tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar gäller icke blott arbets- givare utan även skyddsombud och andra arbetstagare.

till 50 &.

Bestämmelsen i första stycket utesluter icke möjlighet för tillsynsorgan att, även om arbetsgivaren eller hans ställföreträdare icke träffas å arbetsstället, där företaga inspektion eller annan förrättning.

Uttrycket »på anfordran tillhandagå med erforderliga upplysningar» i andra stycket innebär bland annat, att tillsynsorgan äger infordra uppgift om huru- vida av tillsynsorganet lämnad anvisning att vidtaga vissa åtgärder till före— kommande av ohälsa eller olycksfall i arbete av arbetsgivaren iakttagits. Med böcker och förteckningar avses i 28 5 omnämnda arbetsböcker, i 35 5 angiven förteckning över minderåriga samt i 55 5 omförmäld inspektionsbok ävensom andra böcker och journaler, varom är särskilt stadgat.

Med arbetsgivares ställföreträdare å ett arbetsställe, varom förmäles i fjärde stycket, avses i förevarande fall den, som på arbetsstället med hänsyn till de föreliggande omständigheterna för tillfället företräder arbetsgivaren, d. v. s. i regel den högsta å arbetsstället närvarande arbetsledaren. Såsom ställföre- trädare räknas sålunda ej endast person, som är utrustad med formligt bemyn- digande att företräda arbetsgivaren.

en 51 5.

Till av arbetsrådet eller distriktschef anlitad person, som omnämnes i andra stycket, hänföres även läkare, varom förmäles i 54 5.

till 52 5. Arbetsställe, som står under tillsyn av kommunal tillsynsman, faller även inom distriktschefs tillsynsområde. Till uppdrag mot ersättning, som omnämnes i första stycket, hänföres ej föredrag eller annan liknande upplysningsverksamhet.

till 55 5.

Med uttrycket »arbete regelbundet bedrives» avses att från bestämmelsens tillämpning undantaga sådana fall, då arbetstagare endast tillfälligt sysselsät- tas å arbetsstället.

Till undantag, som må medgivas av arbetsrådet, hänföres företrädesvis undan- tag av mera allmängiltig natur, exempelvis rörande visst verksamhetsområde. Distriktschefs befogenhet att medgiva undantag förutsättes däremot begränsad till enstaka arbetsställen.

till 57 5. 57 5 3 mom.

Med »synnerlig fara» förstås här sådan risk för ohälsa eller olycksfall i arbete, som är av allvarlig och överhängande natur. Då fall, som avses i 3 mom., är brådskande, förutsättes att distriktschef skall kunna meddela förbud utan att avbida arbetsgivarens yttrande.

57 5 5 mom. Till lokal för visst ändamål hänföres personalrum jämlikt 13 5.

till 58 5. 58 5 2 mom.

Beträffande vad som avses med »annan särskild anordning för arbetes be- drivande» hänvisas till punkt 1 av anvisningarna till 45 5 1 mom. Då synner- liga skäl äro, förutsättes att arbetsrådet skall jämlikt andra stycket kunna meddela förbud utan att avbida yttrande från tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren.

58 5 4 mom.

Såsom villkor för utförande av installationsarbete kan exempelvis uppställas, att viss installatörs anläggning icke får tagas i bruk, förrän den blivit av distriktschef godkänd.

au 60 5.

Till »den, vars rätt därav beröres» hänföres icke endast arbetsgivare och arbetstagare vid visst arbetsställe eller sådan arbetsgivar- eller arbetstagarsam- manslutning, genom vilken av frågan berörda arbetsgivare eller arbetstagare äro företrädda, utan även annan, som kan hava särskilt intresse i fråga, som rör tillämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad före- skrift.

till 69 5.

Med arbetstagare, som omnämnes i första stycket, avses jämväl arbetsledare. Vid bedömande av vad som är att hänföra till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, varom förmäles i andra stycket, skall hänsyn även tagas till personligt lidande och till Skyddsombudets intresse av att utan obe- hörigt intrång fullgöra honom åliggande uppgifter.

Med uttrycket »såframt ej för sådan förseelse straff finnes särskilt stadgat» åsyftas företrädesvis sådana specialföreskrifter, som Konungen utfärdat med stöd av 25 5 jämförd med 75 5, och vissa därmed likartade bestämmelser an- gående exempelvis hissar, gengasdrivet fordon eller redskap, eldfarliga oljor, explosiva varor eller giftiga ämnen.

Med uttrycket »gällande föreskrift» förstås, att föreskriften skall vara hållen vid makt. För stadgandets tillämpning förutsättes därjämte, att föreskriften skall avse ett visst bestämt förhållande samt att arbetstagaren skall äga känne- dom om densammas innehåll. Föreskriften kan hava meddelats av arbetsgivaren eller viss myndighet, exempelvis arbetsinspektionen.

Bestämmelserna äro tillämpliga även i de fall, då arbetstagare uraktlåter an- vända för visst arbete föreskriven skyddsanordning eller sådan speciell skydds- utrustning, varom stadgas i 14 5 1) och 16 5 13 mom.

Därest arbetstagare uppsåtligen gör åverkan å väggar, tak, golv eller inred- ning i personalrum, som omnämnes i 13 5, eller utsätter för skada anordning, som arbetsgivaren vidtagit för att främja sundhet och säkerhet i arbetet, kan han ådömas straff enligt allmän lag.

till 73 5.

Med förening av arbetstagare förstås i denna lag förening, som består av arbetstagare och enligt stadgarna har till uppgift att tillvarataga arbetstagar- nas intressen rörande anställningsvillkor och förhållandet i övrigt till arbetsgi- varen.

till övergångsbestämmelsema.

Enligt övergångsbestämmelsen till 11 5 2 mom. första stycket erfordras ej däri föreskrivet medgivande beträffande arbetslokal, som vid tiden för denna lags ikraftträdande är förlagd under jord. Denna bestämmelse innebär dock ej befrielse från att iakttaga vad i 10 5 2 eller 3 mom. stadgas i de fall, då sådan lokal efter nämnda tidpunkt för stadigvarande användning tages i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet än den däri tidigare bedrivna eller upplåtes till arbetslokal för verksamhet, varå denna lag äger tillämpning.

Bestämmelsen om undantag från vad i 13 5 stadgas om personalrum avser främst äldre arbetsställen, där personalrum icke kunna inrättas på grund av att erforderligt lokal- eller tomtutrymme ej finnes att tillgå.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

1 Kap. Lagens tillämpningsområde .................... ' .......................

2 Kap. Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter .................. Anmälan av verksamhet ...........................................

3 Kap. Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete

Lokaler m. m. Förebyggande av ohälsa ........................................... Förebyggande av olycksfall ........................................ Raster Natt— och veckovila ................................................ Andra särskilda bestämmelser ......................................

4 Kap. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande i arbete

Allmänna villkor .................................................. Arbetstid och ledighet för nattvila .................................. Utfärdande av arbetsbok m. m. Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok .............................. Anmälan om minderårigs sysselsättande .............................. Förteckning över minderåriga ...................................... Läkarbesiktning m. m.

Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i arbete ............

6 Kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ........................

7 Kap. Tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter ............

8 Kap. Tillsyn å lagens efterlevnad Tillsynsorgan ..................................................... Tillsynens utövande m. m. ......................................... Inspektionsbok m. m. .............................................. Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m. ...................... Andra särskilda bestämmelser .......................................

Ansvarsbestämmelser m. m. ..........................................

1—456

5—755 85

19—22 55 23—25 55

26—29 55 30—31 55 32 5 33 5 34 5 35 i 36—39 55

40—43 55

445

45—46 55

47——48 55 49—54 55 55—56 55 57—59 55 60—64 55

65—75 55

F ÖRSLAG till Sakregister.

Affärsförhållande vid arbetsställe, ansvar vid yppande av— ....... visst förbud för tillsynsorgan att yppa— ..................... Allmänna skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare ........... Allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfallstillbud, anmälan av —— ............................................ Amning, kvinnas ledighet för— ................................ Andningsskydd ................................................. Anmälan av bostadslägenhet, som tages i bruk såsom arbetslokal... av hemindustriellt arbete .................................... av verksamhet ............................................. av viss arbetslokal före ibruktagande ......................... av viss lokal före upplåtande till arbetslokal .................. genom läkare av visst sjukdomsfall .......................... om minderårigs sysselsättande ............................... om s. k. nödfallsarbete ......................................

till distriktschef av allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycks-

fall eller olycksfallstillbud eller av sjukdomsfall, som kan antagas

vara föranlett av hälsofarligt arbete ........................ Anordning för arbetes bedrivande, sarskild— ....................

för brandalarm och eldsläckning ............................. för förvaring och uppvärmning av medförd mat och dryck. . .. för luftväxling i arbetslokal ................................. för stannande av arbetsmaskin eller transmission .............. för uppsamling och bortförande av damm, rök, gas eller ånga . . för uppvärmning av arbetslokal .............................. till förhindrande av oavsiktlig igångsättning av arbetsmaskin eller transmission .............................................

vid fönster för fästande av säkerhetslina ..................... Anslag angående förbandsmateriel och utrustning m. m. ........... med skyddsföreskrifter ...................................... med varning för synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall ...... rörande arbetsgivares ställföreträdare, skyddsombud och säker— hetskommitté ............................................ Anstalt för lantbruksundervisning, lagens tillämpning å. arbete, som elev utför vid _ .........................................

för yrkesutbildning, lagens tillämpning å arbete, som elev utför

vid — ................................................... Ansökan rörande s. k. nödfallsarbete .............................

Anteckningar i arbetsbok, arbetsgivares— .......................

72 5 51 5 5—7 55

24 5 första st. 41 & tredje st. Anv.1 14 5 1) 10 ä 2 mom. tredje st. 8 5 2 mom. 8 5 1 mom. 10 5 2 mom. 10 ä 3 mom. 24 5 andra st. 34 g 21 &, 30 5 1 mom. b), 42 5 andra st.

24 å första st. 25 5 1 mom., 45 5, 57 ä 2 mom. 1 mom. mom. mom. mom. )

mom. '

16 5 1 mom. d) Anv. 2 5 c) 1 17 & tredje st. 7 % första st. 7 5 andra st.

44 5 4 mom. tredje st. Anv. 1 5 g) 1

Anv. 2 åa.) andra st. 21 5, 30 5 1 mom. b), 42 5 andra st. 33 5

1 Förkortningen »Anv.» avser hänvisning till de till lagen fogade anvisningarna. Där sådan hänvisning icke gjorts, gäller det angivna lagrummet i regel såväl lagen som anvisningarna,

om sådana finnas.

Apoteksvara ................................................... Apparat, fara för gasförgiftning vid— .......................... skydd mot skada genom elektrisk ström vid elektrisk— ...... Arbete, där fara för olycksfall genom gasförgiftning föreligger ...... husligt —— ................................................. i arbetstagarens hem, se Hemindustriellt arbete som innebär en ihållande eller särskilt påfrestande sysselsättning. . som utföres av elev ........................................ som utföres av värnpliktig .................................. under jord i gruva, stenbrott e. d. ........................... vid läroanstalt, vilket utföres av elev ........................ Arbetsbok, arbetsgivares anteckningar i— ....................... fastställande av formulär till—— ............................. för minderårig, utfärdande av— ............................ förvaring av minderårigs -— ................................. gottgörelse för utfärdande av— ............................. minderårigs —— ............................................. Arbetsdomstol, anhängiggörande av mål vid— ................... Arbetsföreständare för verksamhet, bedriven av staten eller kommun . . person som i visst fall av arbetsrådet godtagits såsom— ..... Arbetsförfarande vid arbetsställe, ansvar vid yppande av— ....... visst förbud för tillsynsorgan att yppa — .................... Arbetsförtjänst, ersättning för förlorad — ........................

Arbetsgivare, begreppet —— ...................................... i verksamhet, som bedrives av två. eller flera personer ......... Arbetsgivarens familj, medlem av— ............................. hem, begreppet —— ......................................... hem, husligt arbete i— .................................... ställföreträdare &. arbetsställe ................................

Arbetsgivares allmänna skyldigheter .............................. Arbetsinspektionens befattningshavare ............................ Arbetslokal, anmälan av viss lokal före upplåtande till-_ .........

anmälan före ibruktagande av viss— ........................

begreppet — ............................................... för stadigvarande användning ...............................

föreskrifter angående -— .................................... godkännande i visst fall av— .............................. granskning av förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av — ........................................ i berg ..................................................... medgivande att under jord, i berg eller till plats i byggnad, där dagsbelysning icke finnes, förlägga —— ...................... ordning och renlighet i-— .................................. under jord, se Lokal under jord Arbetsmaskin, allmänna bestämmelser angående —- ................ smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av— ............ Arbetsmetod, meddelande av förbud att använda viss— .......... Arbetspaus, begreppet— ....................................... bestämmelser om -— ........................................

46 & tredje st. 16 5 11 mom. andra st. 16 5 3 mom. 16 5 11 mom. andra st. Anv. l 5 a) 1

18 5 2 mom.

2 5 a) andra st. 2 5 a) andra st. 14 5 c), 26, 40 55

1 5 g) 1 33 5 32 5 1 mom. första st. 32 5 1 mom. 32 5 3 mom. 39 5 andra st. 28, 32, 33 55 73 5

2 5 b) tredje st. 2 5 b) tredje st.

5 &

—N

7 5 44 5 2 mom. sjätte st., 63 & tredje st. 2 5 b) första st. 2 5 b) fjärde st. 1 5 e) Anv. 1 & a) 1 1 5 a) 1 50 åfjärde st., anv. 50 & tredje st. 5—7 55 47 5 10 5 3 mom. 10 ä 2 mom. Anv. 2 5 d) tredje st. 9 5, 10 5 2 mom., 11 5 1 mom. 11 5 10 5 1 mom.

9 5 11 5 2 mom. första st.

11 5 2 mom. första st. 11 5 4 mom.

16 5 1 mom. 16 5 7 mom. 57 & 2 mom. Anv. 18 5 2 18 5 2 mom.

Arbetsplats, begreppet —— ....................................... i det fria eller under jord ................................... Arbetsrum, begreppet —— ........................................ insprängt i berg ............................................ under jord i gruva eller stenbrott ............................ Arbetsrådet, befogenhet att i visst fall utsträcka lagens tillämpning befogenhet att meddela Vitesföreläggande eller förbud ......... Arbetsskjul, öppet — ........................................... Arbetsställe, begreppet — ....................................... Arbetstagare, begreppet —— ...................................... Arbetstagare i överordnad ställning .............................. som saknar för visst arbete erforderliga fysiska och psykiska för- utsättningar .............................................. Arbetstagarens hem, arbete i— , se Hemindustriellt arbete Arbetstagares allmänna skyldigheter .............................. skyldighet att använda och vårda speciell skyddsutrustning. . ..

Arbetstid, begreppet —— ......................................... för kvinnor i hantverks- eller industrith arbete ............... för minderåriga ............................................

Avläggande av rem, lina, kedja eller kätting för transmission ......

Avträde .......................................................

Barn, se Minderåriga Barnsbörd, ledighet för kvinna före och efter— .................. Bassänger, skyddsåtgärder vid— ................................ Befrielse frän anmälningsskyldighet angående minderårig arbetskraft, medgivande av — ........................................ från läkarbesiktning av minderårig, medgivande av — ......... Behållare, fara för gasförgiftning i— ............................ för vätska, ånga, luft eller annan gas under tryck ............ Belysning i arbetslokal .......................................... å arbetsplats i det fria eller under jord ...................... Benskydd ...................................................... Besiktning och provning av lyft- och transportanordningar, ångpannor, kokare o. d ............................................... Besiktningsläkare, förordnande av— ............................. Binäring till jordbruk, begreppet-_ ............................. lagens tillämpning å— ..................................... Bländande ljus, skyddsåtgärder mot— .......................... Bländning, åtgärder till skydd mot—_ ........................... Borttagande av skydd, olovligt och utan giltigt skäl .............. Bostadslägenhet, som tages i bruk såsom arbetslokal, anmälan av — Brandalarm, anordningar för— ................................. Bromsanordning 5. fordon, vagnar och andra liknande transportredskap Brunn, fara för gasförgiftning i— ............................... skyddsåtgärder vid —— ...................................... Brygga, där fara för drunkning föreligger ......................... Budskickning, förbud mot minderårigs användande till viss —— ..... Buller, skyddsåtgärder mot— ................................... Byggnad, skyddsanordningar & — ................................ Byggnadsarbete, minderårigs ålder vid användande till— .........

. 2 5 (1) andra st. . 2 5 d) tredje st. 12 5 första st.

57 ä 8 mom., 58 5 12 5 första st. Anv. 2 5 d) andra st. 2 5 8.) första st. 19 5 andra st.

6 5 tredje st.

14 5 1) andra st., 16 5 13 mom. andra st. 2 5 (1) första st.

16 5 1 mom. b) 13 5 1 mom. f)

16 5 9 mom. a.) andra st.

34 & tredje st. 36 _6, 1 mom. andra st. 16 5 11 mom. andra st. 16 $ 2 mom. 1151 mom. h), 14 5 a) 16 5 12 mom. Anv. 16 5 13 mom.

16 5 2, 4 och 5 mom. Anv. 1 5 b) 2

16 5 11 mom. första st. 71 5 första st. 10 5 2 mom. tredje st. 11 & 1 mom. f) 16 ä 5 mom. b) 16 5 11 mom. andra st. 16 59 mom. a) andra st. 16 5 9 mom. c) 1151 mom. 1), 14äg)

26 5 andra st.

Byggnadsförslag, granskning av— ............................... 9 5 Byggnadsnämnds skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde .................................................... 53 5 Bötesstraff vid överträdelse av lagens bestämmelser ............... 65—68 55

Civilförsvaret, verksamhet som utövas av— ..................... Anv. 1 5 c) Civilförsvarspliktig, med värnpliktig likställes— .................. Anv. 2 5 a) tredje st.

36 5 1 mom. andra st. från bestämmelserna om arbetstagares ledighet för nattvila. . .. 20 5 Eldfarligt ämne, skyddsföreskrifter angående handhavande och för- Cykelställ med skyddstak ....................................... Anv. 13 5 4 mom. ' Cyklar, anordning för uppställning av— ......................... 13 5 4 mom. Dagsbelysning, fordran pä— .................................... 14 5 a) Damm, uppsamling och bortförande av— ........................ 14 5 d) åtgärder mot inträngande i arbetslokal av — ................. 11 5 1 mom. 1) j Delägare i verksamhet .......................................... 2 5 b) fjärde st. : Detaljhandel, minderårigs arbetstid vid användande till arbete inom — 30 5 1 mom. a) & Distriktschef ................................................... 47 5 andra st. 1 Distriktschefs godkännande i vissa fall av arbetslokal efter nybyggnad * eller väsentlig om- eller tillbyggnad ........................ 10 5 1 mom. , granskning av förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller till- byggnad av arbetslokal eller personalrum ................... 9 5 granskning av förslag till vissa skyddsföreskrifter och anslag. .. 7 5 tredje st. Dricksvatten, tillhandahållande av—- ............................ 13 5 1 mom. a) Driftsomläggning, granskning av förslag till— .................... Anv. 9 5 andra st. Dusch, anordningar för _ ...................................... 13 5 1 mom. b) andra st. Dörr till arbetslokal ............................................ 11 5 1 mom. e) ) Eftergift från bestämmelserna angående kvinnas nattarbete ........ 42 5 andra st. i från bestämmelserna angående minderårigs ålder, arbetstid, ledig- j het för nattvila, läkarbesiktning m.m ...................... 27, 30, 31 55, 1 l l ! varing av— ............................................. 46 5 l skyddsåtgärder vid användning av — ........................ 16 5 11 mom. första st. ; tillverkares och försäljares skyldighet vid avlämnande av— . . . 46 5 Eldsläckning, anordningar för— ................................ 11 5 1 mom. f) Eldsvåda, åtgärder för arbetstagares räddande vid—_ ............. 11 5 1 mom. f) Elektrisk anläggningsdel, skyddsåtgärder vid reparations- eller änd- ringsarbete invid spänningsförande — ...................... 16 5 7 mom. andra st. Elektrisk maskin, apparat eller ledning ........................... 16 5 3 mom. Elektrisk ström, skydd mot skada genom— ..................... 16 5 3 mom. Elev, med arbetstagare likställes— .............................. 2 5 9.) andra st. vid läroanstalt, arbete för vinnande av praktisk utbildning av —— . 1 5 g) 1 Enskild verksamhet, lagens tillämpning å— ...................... Anv. l 5 första st. Explosivt ämne, skyddsföreskrifter angående handhavande och för- varing av— ............................................. 46 5 skyddsåtgärder vid användning av— ........................ 16 5 11 mom. första st. tillverkares och försäljares skyldighet vid avlämnande av— 46 5 Fall, åtgärder till skydd mot skada genom — ..................... 16 5 9 mom. Familj, medlem av arbetsgivarens— ............................ 1 5 e) Farliga arbeten, förbud mot minderårigs användande till vissa— . . Anv. 29 5 Filminspelning, se Inspelning av biograffilm

& g %

vila för minderårig över femton år vid— .................. 31 5 (1) Fordon, bromsanordningar ä— ................................. 16 5 5 mom. b) Formulär till arbetsbok, förteckning över minderåriga och inspek-

tionsbok, fastställande av—— .............................. 32, 35, 55 55 Fortlöpande tillsyn av lyft- och transportanordningar, ångpannor,

kokare o. d ............................................... 16 5 2, 4 och 5 mom. Fotbad, anordning för— ....................................... Anv. 13 5 1 mom. b) Fotskydd ...................................................... Anv. 16 5 13 mom. Friskluft till arbetslokal, tillförsel av— .......................... 14 5 c) Frätande ämne, skyddsåtgärder vid användning av— ............. 16 511 mom. första st. Fukt, åtgärder till skydd mot — ................................ 11 5 1 mom. 0) och d) Fuktighet, skyddsåtgärder mot— ............................... 14 5 f) Fuktighetsgrad i arbetslokal ..................................... 14 5 b) Färdighet, fordran på för visst arbete särskild kunskap eller— . . .. 6 5 andra st. Fönster, anordning för fästande av säkerhetslina vid— ........... Anv. 2 5 c) 1

i arbetslokal ............................................... 11 5 1 mom. h)

Förbandskunnig personal ........................................ 17 5 andra st. Förbandsmateriel, tillhandahållande, förvaring m. in. av— ........ 17 5 Förbandsrum ................................................... 13 5 1 mom. g) Förbud för yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller un- derordnad befattningshavare att driva eller hava del eller an- ställning i viss verksamhet eller för viss verksamhet åtaga sig uppdrag mot ersättning ................................... 52 5 Förbud mot att bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap m. m. eller visst ämne eller material, med-

delande av— ........................................... 57 5 2 mom. mot kvinnas användande till arbete under jord i gruva eller stenbrott ................................................ 40 5 mot kvinnas och minderårigs användande till visst arbete, Konungen föreskriva vissa villkor eller förordna om— ...... 29 5 andra st., 43 5 mot minderårigs användande till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å. annan liknande arbetsplats ................. 26 5 tredje st. mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten ......... Anv. 29 5 mot upplåtande av lokal .................................... 57 5 5 mom. Föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning, med- delande av— ........................................... 39, 63 55 till förekommande av ohälsa och olycksfall, av arbetsgivaren med- delade—_ ................................................ 6 5 första st. Företagare, självständig ......................................... 2 5 b) första st. Förgiftning, fara för olycksfall genom gas- ...................... 16 511 mom. andra st. Förkläden, skydds .............................................. Anv. 16 5 13 mom. Förrådslokal, under jord belägen— .............................. 11 5 2 mom. andra st. Förrättning av tillsynsorgan, inspektion eller annan— ............ 44 5 5 mom. Förslag till driftsomläggning, granskning av— ................... Anv. 9 5 andra st. till nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av— ........................ 9 5 Första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall ...................... 17 5 första st. Försvarsväsendet, verksamhet för militärt ändamål bedriven av— . 1 5 c)

Försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne, skyldigheter för— ....................................... 46 5

av maskin, redskap, apparat m. m., skyldigheter för —- ........ 45 5

Försäljning, förbud mot minderårigs användande till viss —— ........ Förteckning över minderåriga .................................... Förvaring av arbetsbok, arbetsgivares— ......................... av arbetstagares kläder, plats för-_ ......................... av förbandsmateriel och annan dylik utrustning ............... av inspektionsbok och skriftligt inspektionsmeddelande .........

Garage, under jord beläget—_ ................................... Gas, uppsamling och bortförande av -— ...........................

åtgärder mot inträngande i arbetslokal av— ................. Gasförgiftning, fara för olycksfall genom— ....................... Giftigt ämne, skyddsåtgärder vid användning av——— ...............

tillverkares och försäljares skyldighet vid avlämnande av-—— . .. utbyte av — .............................................. Godkännande av skyddsföreskrifter beträffande handhavande och förvaring av visst farligt ämne eller material ............... av viss arbetslokal före ibruktagande ......................... av speciell skyddsutrustning ................................ Golv i arbetslokal ..............................................

Golvbeläggning, tjänlig .......................................... Golvöppningar, skydd vid— .................................... Gottgörelse för kommunal tillsynsman ............................ för läkarundersökning och läkarbesiktning, taxa å— .......... Granskning av byggnadsförslag .................................. av förslag till anslag och skyddsföreskrifter ................... av förslag till driftsomläggning .............................. av förslag till skyddsanordningar å. maskin, redskap, apparat o. (1. av förslag till skyddsföreskrifter ............................. Grunng rengöring ............................................. Grustag, skyldighet att hålla grustag i ett ur skyddssynpunkt god- tagbart skick ............................................ Gruva, arbete under jord i—— ................................... arbetsrum, schakt eller ort under jord i——— ................... förbindelse med dagen genom två. eller flera utrymningsvägar. . . . luftväxling vid arbete i— .................................. tak och väggar i— ........................................

Grävning, skyddsåtgärder vid— ................................ Gång, allmänna fordringar beträffande—_ ........................

begreppet — ............................................... Gångar och transportvägar i arbetslokal .......................... Gängbana vid transportbana ....................................

Handskar, vissa slag av— .....................................

Hantverksarbete, förbud mot kvinnas användande nattetid till—_ .. minderårigs ålder vid användande till— ..................... Hem, arbete i arbetstagarens— , se Hemindustriellt arbete husligt arbete i arbetsgivarens —, undantaget från lagens till- lämpning ................................................

Anv. 26 5 35 5 32 5 3 mom. 13 5 1 mom. 17 5 55 5

11 5 2 mom. andra st. 14 5 d) 11 5 1 mom. 1) 16 5 11 mom. andra st. 14 5 e). 16 5 11 mom. första st. 46 5

14 5 e)

46 5 10 5 1 mom. 14 5 1), 16 5 13 mom. 11 5 C). 16 5 9 mom. a)första st. 14 5 i) andra st. 1659 mom. a)andra st. 48 5 1 mom. andra st. 39, 63 55

9 5 7 5 tredje st. Anv. 9 5 andra st. 45 5 1 mom. andra st. 45 5 1 mom. andra st. Anv. 14 5 k)

2 5 c) 2 14 5 c), 26, 40 55

12 5 första st. 12 5 andra st. 14 5 c) andra st. 16 5 9 mom. a) åtton- de st. 16 59 mom. a) sjätte st. 16 5 9 mom. a) första st. Anv. 11 5 1 mom. g) 11 5 1 mom. g) första st. 16 5 5 mom. a)

Anv. 14 5 1), 16 5 13 mom. 42 5 26 5 andra st.

15a)1

Hemindustriellt arbete, anmälan av— ........................... 8 5 2 mom. begreppet— ............................................... Anv. l 5 d) lagens tillämpning å— ..................................... 1 5 d) Hissar ......................................................... 16 5 4 mom. Hjälmar (skydds-) .............................................. Anv. 16 5 13 mom. Hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall, första— .................... 17 5 Hjälpmedel vid transportarbete .................................. 16 5 6 mom. Hotell, restauranger och kaféer, minderårigs arbetstid vid användande till arbete i— ........................................... 30 5 1 mom. a) minderårigs ålder vid användande till arbete i— ............. 26 5 andra st. Hushållsarbete vid skolor, lagens tillämpning å — ................ Anv. 1 5 g) 1 andra st. Husligt arbete, begreppet— .................................... Anv. l 5 a) 1 i arbetsgivarens hem, undantaget från lagens tillämpning ...... 1 5 a) 1 Husägare, skyldighet beträffande vissa skyddsanordningar å byggnad 2 5 c) 1 Hygieniska anordningar vid skogs- och flottningsarbete ............ 13 5 1 mom. andra st. Hygieniska förhållandena på. arbetsställe, angående anlitande av läkare för undersökning av de— ................................ 54 5 Hårskydd ...................................................... Anv. 16 5 13 mom. Hälsofarligt arbete, synnerligen — .............................. 15 5 2 mom. särskilt — ................................................ 15 5 1 mom. Hälsofarligt ämne, skyddsåtgärder vid användning av— .......... 14 5 e) utbyte av— .............................................. 14 5 e) Hälsovårdsnämnd ............................................... 47, 48 55 Hälsovårdsnämnds skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde .............................................. 53 5 Hängbana ..................................................... 16 5 5 mom. Hänvändelse i skyddsfråga, skyddsombuds— ..................... 44 5 2 mom. fjärde st. Igångsättning av arbetsmaskin, anordning till förhindrande av oav- siktlig— ................................................ 16 5 1 mom. d) av lyft- och transportanordning, anordning till förhindrande av oavsiktlig—_ ............................................. 16 5 4 mom. tredje st. och 5 mom. 0) av motor eller transmission, signal före—— ................... 16 5 1 mom. c) Industriellt arbete, förbud mot kvinnas användande nattetid till— 42 5 minderårigs ålder vid användande till— ..................... 26 5 andra st. Inspektion eller annan förrättning av tillsynsorgan ................ 44 5 5 inom. Inspektionsbok, föreskrifter om— ............................... 55 5 förvaring av— ............................................ 55 5 skyddsombuds eller ledamots av säkerhetskommitté rätt att taga del av _ ................................................ 44 5 5 mom. andra st. Inspektionsmeddelande, förvaring av skriftligt —— ................. 55 5 Inspelning av biograffilm, förbud mot minderårigs användande vid — Anv. 26 5 Installatör av maskin, redskap, apparat m.m., skyldighet för— . .. 45 5 2 mom.

Jordbruk, begreppet —— ......................................... Anv. 1 5 b) I tredje st. Jordbruk med därtill hörande binäringar, lagens tillämpning ä— . . 1 5 b), anv. 1 5 b) 1 och 2

minderårigs arbetstid vid användande till arbete i—— ......... 30 5 1 mom. &) Journal, arbetsgivares skyldighet att hälla lätt tillgänglig— ....... Anv. 50 5 Kaj, där fara för drunkning föreligger ............................ 16 5 9 mom. 0) Kalkstrykning av väggar och tak i arbetslokal .................... Anv. 11 5 1 mom. d) Kar och andra öppna kärl, skyddsåtgärder vid— ................ 1659mom.a) andra st.

Kedja för transmission, på- eller avläggande av— ................ Klagan över beslut av arbetsrådet, medicinalstyrelsen eller länsstyrelse. över distriktschefs föreläggande eller förbud ................... Kläder, plats för ombyte, förvaring och torkning av— ........... Klädrum, anordnande av— .................................... Klädsel, användande av lämplig—_— .............................. Kokare ........................................................ Kolningsarbete, minderårigs ålder vid användande till— .......... Kommun, verksamhet bedriven av — ............................ Kommunal myndighet, som upprättar byggnadsförslag, svarar för byggnadsarbete, uppför eller förvaltar byggnad .............. Kommunal tillsynsman .......................................... Kranar ........................................................ Kunskap eller färdighet, fordran på för visst arbete särskild — . . . . Kurs för religionsundervisning, yrkes- eller fortsatt skolundervisning, minderårigs deltagande i— ............................... Kvinna, förbud mot att till arbete under jord i gruva eller stenbrott använda — .............................................. i överordnad ställning ...................................... Kvinnas användande till s. k. nödfallsarbete ...................... till visst slag av arbete, Konungen föreskriva vissa villkor för eller förordna om förbud mot— ............................... Kvinnas ledighet för amning .................................... för nattvila i hantverks- och industriellt arbete ............... före och efter barnsbörd .................................... Kyla, skyddsåtgärder mot— ....................................

Kärl, skyddsåtgärder vid kar och andra öppna— ................ Kätting för transmission, på- eller avläggande av— .............. Köld, skydd mot— ............................................

Landgångar .................................................... Lantbruk, se Jordbruk Lastning och lossning samt annat transportarbete, skyddsåtgärder vid —— .................................................. Ledighet för amning, kvinnas— ................................ Ledighet för nattvila i allmänhet ................................ kvinnas —— ................................................ minderårigs — ............................................. Ledighet för veckovila .......................................... Ledighet före och efter barnsbörd, kvinnas— .................... Ledighet, rasts utbytande mot— ............................... Ledningar, skydd mot skada genom elektrisk ström vid elektriska — . Ledstänger i trappor .................. , .......................... Lina för transmission, på- eller avläggande av — ................. Linbana ....................................................... Livbälte ....................................................... Livräddning, redskap för— ..................................... Ljus, skyddsåtgärder mot bländande —— .......................... åtgärder till skydd mot skada genom— ..................... Lokal, avsedd för uthyrning, anmälan av— ..................... för arbetstagares överliggning ................................ 13 5 1 mom.

16 5 1 mom. b) 64 5 andra 0. tredje st. 64 5 första st. 13 5 1 mom. 13 5 1 inom. c) 16 5 14 mom. 16 5 2 mom. 26 5 andra st.

2 5 b) tredje st.

9 5, 10 54 mom. 47, 48 55 16 5 4 mom.

6 5 andra st.

30 5 2 mom.

40 5 42 5 tredje st. 42 5 andra st.

43 5 41 5 tredje st. 42 5 41 5 1151 mom. c), d)och1), 14 % f), 16 5 11 mom. första st. 16 5 9 mom.a) andra st. 16 5 1 mom. b) 13 5 1 mom. första st.

16 5 9 mom. a) tredje st.

16 5 6 mom. 41 5 tredje st.

195 42 5 31 g 22 5 41 5 Anv. 18 5 1 andra st.

16 5 3 mom. 11 5 1 mom. g) andra st. 16 5 1 mom. b) 16 5 5 mom. 16 5 9 mom. b) 16 5 9 mom. 0) 16 5 11 mom. första st. 14 5 f) 10 5 3 mom. 11)

# l |

för läkarbesiktning av minderåriga lämplig— ................ 37 5 första st. under jord, begreppet— .................................... 11 5 2 mom. tredje st. Lossning samt annat transportarbete, lastning och—_ ............. 16 5 6 mom. Luftförorening, anordningar för uppsamling och bortförande av— . 14 5 d) Luftkonditionering .............................................. Anv. 14 5 e) Luftrening ..................................................... Anv. 14 5 c) Lufttryck, som för arbetstagare innebär risk för skada, skyddsåtgärder vid arbete under-_ ...................................... 14 5 h) Luftutrymme i arbetslokal, fordran på —— ........................ 1151 mom. a) andra st. Luftväxling, fordran pä— ...................................... 14 5 c) Luftväxling i arbetslokal, anordningar för— ..................... 11 5 1 mom. k) Lyftanordningar ................................................ 16 5 4 mom. Läkarbesiktning av minderåriga .................................. 36 5 vid synnerligen hälsofarligt arbete, föreskrift om periodisk— .. 15 5 2 mom. Läkares skyldighet att göra. anmälan om visst sjukdomsfall ........ 24 5 andra st. att verkställa undersökning av de hygieniska förhållandena på arbetsställe .............................................. 54 5 Läkarintyg i arbetsbok för minderårig ............................ 28 5 c), 32 5 2 mom. Läkarundersökning och läkarbesiktning, fastställande av taxa å gott— görelse för— ............................................ 39 5 första. st., 63 5 meddelande av föreskrifter rörande— ....................... 39 5 första st., 63 5 Läkarundersökning av minderårig under skoltiden, skolläkares an- tecknande i arbetsbok om— .............................. 32 5 2 mom. vid synnerligen hälsofarligt arbete, föreskrift om—-— ........... 15 5 2 mom. Läroanstalt, lagens tillämpning å visst arbete, som av elev utföres vid —- 1 5 g) 1 med arbetsgivare likställes den som driver— ................. 2 5 b) andra st. Marketenteri ................................................... Anv. 13 5 1 mom. e) Maskindelar, hastighet eller belastning å roterande— ............. 16 5 1 mom. a) Maskinell anordning, användande av lämplig klädsel under arbete vid— .................................................. 16 5 14 mom. med motor, transmission, arbetsmaskin jämförlig— ........... 16 5 1 mom. skyddsåtgärder vid reparations- eller ändringsarbete invid i gång varande — .............................................. 16 5 7 mom. andra st. smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av— ............ 16 5 7 mom. Maskiner, elektriska ............................................ 16 5 3 mom. Material, uppläggning eller stapling av— ........................ 1659mom.a)fjärde st. Materialupplag ................................................. Anv. 2 5 c) 2 Matrum ....................................................... 13 5 1 mom. e) Maximiarbetstid, minderårigs— ................................. 30 5 1 mom. Meddelanden, förvaring å arbetsställe av tillsynsorgans skriftliga in- spektions-. ............................................... 55 5 Medhjälpare i hemindustriellt arbete ............................. Anv. 1 5 d) fjärde st. Medlem av arbetsgivarens familj, begreppet — .................... Anv. 1 5 e) tredje st. Militär övning, undantag beträffande arbete som är att hänföra till —— 1 5 c) Militärt ändamål, lagens tillämpning å verksamhet av försvarsväsen- det bedriven för— ...................................... 1 5 c) Minderårig, begreppet—_ ........................................ 2 5 e) förbud mot att till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller ä annan liknande arbetsplats använda —— ............... 26 5 tredje st. läkarintyg i arbetsbok för— ................................ 28 5 c), 32 5 2 mom. utfärdande av arbetsbok för— .............................. 32 5 1 mom.

Minderåriga, förteckning över— ................................. läkarbesiktning av — ....................................... Minderårigs användande till arbete under ferietid, undantag beträf- fande fullgjord skolgång _ ............................... till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats, undantag från förbudet mot _ ................ till s.k. nödfallsarbete ...................................... till vissa farliga arbeten, förbud mot— ...................... till visst slag av arbete, Konungen föreskriva vissa villkor för eller förordna om förbud mot— ............................... Minderårigs arbetsbok, arbetsgivares anteckningar i_ ............. avlämnande av — .......................................... förbud mot att göra viss anteckning eller märke i_ ......... förvaring av _ ............................................ utfärdande av _ ........................................... Minderårigs deltagande i skolundervisning m. m ................... Minderårigs ledighet för nattvila ................................. maximiarbetstid ............................................ minimiälder ................................................ sysselsättande, anmälan om— .............................. Minimiälder, minderårigs _ ..................................... Motor, allmänna bestämmelser angående_ ....................... signalgivning före igångsättning av_ ........................ smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av_ ............ Målning i arbetslokal ........................................... Mältid, plats för intagande av— ................................

Nattvila, allmänna bestämmelser om ledighet för_ ............... kvinnas ledighet för_ ..................................... minderårigs ledighet för— .................................. Natur- eller olyckshändelse, arbetstagares användande till arbete vid _ kvinnas användande till arbete vid_ ....................... minderårigs användande till arbete vid— .................... Nederbörd, skydd mot_ ....................................... Nedstörtande föremål, åtgärder till skydd mot— ................. Nybyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av förslag

till _ ...................................................

Nyttjanderättshavare, med arbetsgivare likställes i vissa fall_ . . .. Nödfallsarbete, anmälan och ansökan beträffande— ..............

undantag från nattarbetsförbudet vid— .....................

Offentlig tillställning, förbud mot minderårigs användande vid _. . . . Ohälsa, allmänna bestämmelser angående skydd mot_ ........... särskilda bestämmelser till förebyggande av_ ............... Olycks- eller sjukdomsfall, första hjälpen vid— .................. Olycksfall, allmänna bestämmelser angående skydd mot— ........ arbetsgivares skyldighet att anmäla allvarligt eller särskilt beak- tansvärt _ .............................................. särskilda bestämmelser till förebyggande av_ ................ Olycksfallstillbud, arbetsgivares skyldighet att anmäla allvarligt eller särskilt beaktansvärt _ .................................. Ombyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av förslag till väsentlig _ ..........................................

36 5 26 5 första st.

27 5 c) 30 ä 1 mom. b) Anv. 29 5

29 5 andra st. 33 5 28 5 32 5 4 mom. 32 5 3 mom. 32 5 1 mom. 30 5 2 mom. 31 5 30 & 1 mom. 26 5 första st. 34 5 26 5 första st. 16 5 1 mom. 16 5 1 mom. c) 16 5 7 mom. 14 5 k) 13 5 1 mom. första st.

19 5 42 5 31 5 21 5 42 å andra st. 30 5 1 mom. b)

13 ä 1 mom. första st. 16 5 9 mom.

9 5 2 5 0) 21 g, 30 5 1 mom. b), 42 5 andra st. 21 &

Anv. 26 5 5 5 14, 15 55 17 5

55

24 5 första st. 16, 17 55

24 5 första st.

Ombyte, förvaring och torkning av kläder, plats för_ ........... Ordning och renlighet i arbetslokal, arbetstagares skyldighet att iakt-

taga _ ................................................. Oriktig uppgift, straff för lämnande av _ ........................ Ort under jord i gruva eller stenbrott ............................

Pannrum, under jord beläget_ ................................. Pastorsämbete, utfärdande av arbetsbok för minderårig ............ Personalbod .................................................... Personalkonsulent .............................................. Personalrum, allmänna bestämmelser om_ ...................... granskning av förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller till- byggnad av _ ........................................... Personalvagn ................................................... Personlig skyddsutrustning, se Speciell skyddsutrustning Plats för intagande av måltid ................................... för ombyte, förvaring och torkning av kläder ................. för vila samt skydd mot köld och nederbörd ................. i byggnad, där dagsbelysning icke finnes ..................... Platsbelysning, fordran pä_ ................................... Plattformar .................................................... Polismyndighet, skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde .............................................. Prov, arbetsgivares skyldighet att tillhandahålla_ ...............

tillverkares, försäljares m. fl. skyldighet att tillhandahålla_ . .. Provning av lyft- och transportanordningar, ångpannor, kokare o.d., besiktning och_ ...................................

På- eller avläggande av rem, lina, kedja eller kätting för transmission

Radioaktivt ämne .............................................. Radiologiskt arbete ............................................. Ras, åtgärder till skydd mot— ................................. Rast, allmänna bestämmelser om _ ............................. begreppet _ ............................................... för minderåriga ............................................ utbytande mot ledighet ..................................... Redskap, allmänna bestämmelser om_ .......................... för livräddning ............................................. uppläggning eller stapling av_ ............................. Religionsundervisning, minderårigs deltagande i kurs för_ ........ Rem för transmission, på- eller avläggande av_ ................. Rengöring av arbetslokal m. m .................................. av motor, transmission, arbetsmaskin m. m ................... begreppet grundlig _ ...................................... Rengöringsmedel för arbetstagarna ............................... Renlighet i arbetslokal m. m ..................................... Reparation av motor, transmission, arbetsmaskin m.m ............. Reparations- eller ändringsarbete invid eller på farlig arbetsplats. . . Reservutgäng i arbetslokal ...................................... Roterande maskindelar, hastighet eller belastning ä— ............ Rullbana ......................................................

13 5 1 mom.

11 5 4 mom. 67 5 12 5 första st.

11 5 2 mom. andra st. 32 5 1 mom. tredje st. 13 5 1 mom. k) Anv. 44 5 1 mom. 13 5 1, 2 och 3 mom.

95 13 5 1 mom. k)

13 5 1 mom. 13 5 1 mom. 13 5 1 mom. 11 5 2 mom.

14 5 a) 1659mom. a) tredje st.

53 5 23 5 45 5 1 mom. tredje st.

16 5 2, 4 och 5 mom. 16 5 1 mom. b)

15f)

1 åf) _ 16 5 9 mom. 185

2 5 (1) andra st. Anv. 185 3 Anv. 18 5 1 andra st. 16 5 6 och 8 mom. 16 5 9 mom. c) 1659 mom. a) fjärde st. 30 5 2 Inom. 16 5 1 mom. b) 14 5 k) 16 5 7 mom. Anv. 14 5 k) 1351 mom. b) tredje st. 14 5 k) 16 5 7 mom. första st. 16 5 7 mom. andra st. 11 5 1 mom. f) 16 5 1 mom. a) 16 5 5 mom.

Rök, uppsamling och bortförande av _ ..........................

åtgärder mot inträngande i arbetslokal av_ ................. Röntgenstrålar ................................................. Rörledning, fara för gasförgiftning vid_ ........................ Rörledningar till ångpannor, kokare o. d ..........................

Samlingslokal .................................................. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare .................. Schakt, skyddsåtgärder vid _ ................................... under jord i gruva eller stenbrott ............................ Schaktning, skyddsåtgärder vid_ ............................... Signalanordning vid transportbana ............................... Signalgivning före igångsättning av motor eller transmission.... . . . . Sittplats för arbetstagare ........................................ Sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete, anmälan av _ ........................................... första hjälpen vid_ ....................................... Sjukrum ....................................................... Självständig företagare .......................................... Skadeståndsskyldighet gentemot skyddsombud .................... Skakningar, skyddsåtgärder mot— .............................. Skeppstjänst, begreppet _ ...................................... undantagen från lagens tillämpning .......................... Skodon, skydds- ................................................ vissa slag av_ ............................................ Skogsarbete, innebörden i uttrycket _ ...........................

Skogs- och flottningsarbete, hygieniska anordningar vid_ ......... Skolföreståndare, skyldighet att utfärda arbetsbok för minderårig... Skolläkare, skyldighet att i minderårigs arbetsbok göra anteckning om

läkarundersökningar ......................................

Skolundervisning, minderårigs deltagande i_ .................... Skriftligt inspektionsmeddelande, förvaring av_ .................. Skydd, arbetstagares skyldighet att använda förefintliga — ........

borttagande olovligt och utan giltigt skäl av_ .............. Skyddsanordningar å byggnad ...................................

gu maskin, redskap, apparat m. m., granskning av förslag till— maskin, redskap, apparat m.m., installatörs skyldighet be- träffande _ ............................................. å maskin, redskap, apparat m. m., tillverkares, försäljares m.fl. skyldighet beträffande_ ................................. Skyddsarbete, organiserat ....................................... Skyddsfrågor ................................................... Skyddsföreskrifter angående eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, godkännande av_ .............. Skyddsglasögon, se Ögonskydd Skyddsinspektör ................................................ Skyddskläder ...................................................

p.

Skyddsmask, se Andningsskydd

14 5 d) 11 5 1 mom. l)

l 5 f) 16 5 11 mom. andra st. 16 5 2 mom.

Anv. 10 5 2 mom. 2 5 5 tredje st., 44 5 16 5 9 mom. a) andra st. 12 5 första och andra st. 16 5 9 mom. a) sjätte st. 16 5 5 mom. 8.) 16 5 1 mom. c) 14 5 i) första st.

24 5 första st. 17 5 13 5 1 mom. g)

2 5 b) första st. 69 5 11 5 1 mom. 1), 14 5 g) Anv. l 5 a) 2

1 5 a) 2 Anv. 16 5 13 mom. Anv. 14 g 1) Anv. 13 5 1 mom. tredje st.

13 5 1 mom. andra st. 32 5 1 mom. andra st.

28 5 andra st., 32 5 2 mom. 30 5 2 mom. 55 5

5 5 andra st. 71 5 första st.

2 5 c) 1,

165 9 mom. a) femte st. 45 5 1 mom. andra st.

45 5 2 mom.

45 5 1 mom. första st. 5 5 tredje st. 44 5 2 mom.

46 5

Anv. 44 5 1 mom. Anv. 14 5 1), 16 5 13 mom.

Skyddsombud, allmänna bestämmelser angående_ ............... 44 5 2 mom. anmälan rörande val av_ ................................. 44 5 4 mom. första st. anslag rörande _ .......................................... 44 5 4 mom. tredje st. Skyddsområde .................................................. 44 5 2 mom.,

anv. 44 5 2 mom. 4 Skyddsräck .................................................... 11 51 mom. g) andra st. Skyddsskor .................................................... Anv. 14 5 1),

16 5 13 mom. Skyddstak ..................................................... Anv. 11 5 1 mom. e) Skyddsutrustning, speciell_ .................................... 14 5 1), 16 5 13 mom.,

anv. 45 5 1 mom. 1 Skyldighet att använda skyddsutrustning, arbetstagares _ ......... 14 5 1) andra st.,

16 5 9 mom. b), 13 mom.

, andra st.

L Slänt eller vägg vid grävning, schaktning m. m .................... 1659mom. a) sjätte st. ] Slöjdarbete vid skolor, lagens tillämpning å _ ................... Anv. 1 5 g) 1 andra st. | Smittofara, åtgärder till skydd mot_ ........................... 14 5 e) j Smörjning av motor, transmission, arbetsmaskin m. m ............. 16 5 7 mom. första st. Sociala anordningar ............................................. Anv. 5 5 första st. Socialinspektör ................................................. 47 5 Sopning, undvikande av att damm sprides vid_ ................. 14 5 k) andra st. Sovplatser för arbetstagares överliggning .......................... 13 5 1 mom. h) Specialinspektör ................................................ 47 5 tredje st. Speciell skyddsutrustning ........................................ 14 5 1), 16 5 13 mom.,

anv. 45 5 1 mom. 1 Spel ........................................................... 16 5 4 mom.

i Spärbana ...................................................... 16 5 5 mom. !, Stadigvarande användning, begreppet— ......................... Anv. 9 5 första st., i 10 5 2 mom. 4 Stannande av arbetsmaskin, anordning för hastigt_ .............. 16 5 1 mom. (1)

av lyft- eller transportanordning, anordning för hastigt— ..... 16 54 mom. tredje st., 5 mom. c) Stapling av material, redskap m.m .............................. 1659mom.a) fjärde st. Staten, verksamhet bedriven av_ .............................. 2 5 b) tredje st. Statlig myndighet, som upprättar byggnadsförslag, svarar för bygg-

? nadsarbete, uppför eller förvaltar byggnad .................. 9 5, 10 5 4 mom. 1 Stegar ......................................................... 16 59 mom. a) tredje st. ' Stegväg ....................................................... 12 5 andra st. Stenbrott, arbete under jord i_ ................................ 14 5 c), 26, 40 55

arbetsrum, schakt eller ort under jord i_ ................... 12 5 första st. bestämmelser angående_ .................................. 12 5, anv. 2 5 c) 2 tak och väggar i_ ........................................ 1659mom.a)åttondest. Stuveriarbete ................................................... Anv. 19 5 första st, Städning av arbetslokal ......................................... 14 5 k) Ställföreträdare å. arbetsställe, arbetsgivares _ .................... 50 5 fjärde st., anv. 505 tredje st. Ställningar ..................................................... 16 59 mom. 9.) tredje st. Säkerhetskommitté, anslag rörande _ ............................ 44 5 4 mom. tredje st. bestämmelser angående— .................................. 44 5 3 mom. Säkerhetshna ................................................... 16 5 9 mom. b), anv.

25c)1

Säsongarbete, begreppet_ ...................................... Anv. 8 5 1 mom. 2 undantag från bestämmelsen om nattarbetsförbud ............. 20 5 a) Tak i arbetslokal ............................................... 11 5 1 mom. d) i gruva, stenbrott eller annat i berg insprängt utrymme ....... 1659mom.a)ättondest. skyddsanordningar å._ ..................................... 16 5 9 mom. 8.) femte st., se även anv. 2 5 c) 1 Tak vid tunnelarbete o. d ....................................... 1659mom.a)sjunde st. Takhöjd i arbetslokal ........................................... 11 5 1 mom. b) Taxa & gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning, fast- ställande av— .......................................... 39 5 första st., 63 5 Temperatur i arbetslokal, se Värmegrad Tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av förslag till väsentlig— .......................................... 9 5 Tillställning, se Offentlig tillställning Tillsyn av lyft- och transportanordningar, ångpannor, kokare o.d.,

fortlöpande — ........................................... 16 5 2, 4 och 5 mom. av motor, transmission, arbetsmaskin m.m ................... 16 5 7 mom. å. arbetarskyddslagens efterlevnad ............................ 47 5 Tillsynens organisation och fördelning, närmare bestämmelser an- gående _ ............................................... 47 5 utövande m. m ............................................. 49 5 Tillsynsmän, kommunala ........................................ 47, 48 55 Tillsynsorgan ................................................... 47, 48 55 Tillsynsorgans inspektion eller annan förrättning .................. 44 5 5 mom. rätt till tillträde till arbetsställe ............................. 50 5 första st. tystnadsplikt ............................................... 51 5 Tillträde till arbetsställe, tillsynsorgans rätt till— ................ 50 5 första st. Tillverkare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, skyldighet för_ ........................... 46 5 av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ......... 45 5 Tillämpningsomräde, lagens— ................................... 1 5 Tjänsteläkare, begreppet— ..................................... 38 5 skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde.. .. 53 5 Torkning av arbetstagares kläder och skodon, plats för_ ......... 13 5 1 mom. Torkrum ....................................................... 13 5 1 mom. d) Transmission, allmänna bestämmelser angående— ................ 16 5 1 mom. signalgivning före igångsättning av_ ........................ 16 5 1 mom. 0) smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av_ ............ 16 5 7 mom. Transport av personer och gods, minderårigs ålder vid användande till arbete med_ ........................................... 26 5 andra st. Transportanordningar ........................................... 16 5 5 mom. Transportarbete, lastning och lossning samt annat— .............. 16 5 6 mom. Transportbana, allmänna bestämmelser angående— ............... 16 5 5 mom. &) gångbana och signalanordning vid_ ........................ 16 5 5 mom. a) Transportredskap ............................................... 16 5 5 mom. Transportvägar i arbetslokal, gångar och _ ...................... 11 5 1 mom. g) första st. Transportörer .................................................. 16 5 5 mom. Trappor ....................................................... 11 5 1 mom. g)andra st., 16 5 9 mom. a) tredje st. Traverser ...................................................... 16 5 4 mom. Tunnelarbete, tak och väggar vid_ ............................. 1659mom.a)sjunde st. Tvättmm ...................................................... 13 5 1 mom. b)

& | F

105 Tvättvatten, tillhandahållande av_ ............................. 13 5 1 mom. b) Tystnadsplikt, tillsynsorgans m.fl.— ............................ 51 5 Undantag av verksamhet eller del därav frän lagens tillämpning, be- myndigande för Konungen att förordna om_ ............. 4 5 beträffande kvinnas användande till hantverks- eller industriellt arbete nattetid ........................................... 42 5 beträffande minderårigs ålder, skolförhållanden, arbetstid och ledighet för nattvila ...................................... 27, 30, 31 55 från bestämmelsen om nattarbetsförbud ...................... 20 5 Under jord, arbete i gruva, stenbrott c. d. _ ..................... 14 5 c), 26, 40 55 arbetslokal förlagd— ....................................... 11 5 2 mom. första st. i gruva eller stenbrott, arbetsrum, schakt eller ort— ......... 12 5 första st. Undersökning av de hygieniska förhållandena på. arbetsställe, läkares skyldighet att verkställa _ ............................... 54 5 av maskin, redskap, apparat m. m., tillverkares, försäljares m. fl. skyldighet att företaga— ................................. 45 5 1 mom. tredje st. av visst ämne eller material, arbetsgivares skyldighet att föran- stalta om_ ............................................. 23 5 första st. av visst ämne eller material, tillverkares eller försäljares skyldig- het att företaga_ ...................................... 46 5 andra st. i avseende å. ohälsa eller olycksfall, skyddsombuds rätt att del- taga i_ ................................................ 44 5 2 mom. femte st. Undervisningslokal .............................................. Anv. 10 5 2 mom. 2 Undervisnings- och arbetstiden för minderårig, som deltager i viss kurs, sammanlagda— ......................................... 30 5 2 mom. Upplätare av lokal, skyldighet att göra anmälan .................. 10 5 3 mom. förbud mot upplåtande av lokal .............................. 57 5 5 mom. hörande av _ ............................................. 57 5 4 mom. av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ......... 45 5 1 mom. Uppläggning av material, redskap m. m ........................... 1659 mom. a) fjärde st. Uppsättande av anslag med skyddsföreskrifter .................... 7 5 första st. med varning för viss fara ................................... 7 5 andra st. Uppvärmning av arbetslokal, anordningar för_ .................. 11 5 1 mom. i) av medförd mat och dryck, anordningar för_ ............... 13 5 1 mom. e) Urinoar ........................................................ 13 5 1 mom. f) Utfärdande av arbetsbok för minderårig .......................... 32 5 1 och 2 mom. Utgångar frän arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott, fordran på. tvä eller flera— ......................................... 12 5 tredje st. Uthyrare av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ..... 45 5 1 mom. Utlänare av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ..... 45 5 1 mom. Utlåtande i frågor rörande lagens tillämpning ..................... 60 5 andra st. Utrymningsvägar frän arbetslokal, fordran pä— .................. 11 5 1 mom. f) från gruva eller stenbrott, fordran på, två eller flera_ ....... 12 5 andra st. Vagnar, bromsanordningar ä— ................................. 16 5 5 mom. b) Val av skyddsombud ........................................... 44 5 2 mom. Veckovila, ledighet för_ ....................................... 22 5 Ventilation, se Luftväxling Verksamhet, anmälan av_ ..................................... 8 5 1 mom. begreppet_ ............................................... Anv. 1 5 första st. lagens tillämpning åt av försvarsväsendet för militärt ändamål bedriven_ .............................................. 1 5 c)

lämpning å._ ........................................... 1 5 g) 2 som bedrives av staten eller kommun ........................ 2 5 b) tredje st. som utövas av civilförsvaret ................................. Anv. ] 5 c) varä lagen äger tillämpning ................................. 1 5 första st. Verktyg ....................................................... 16 5 8 mom. Viktmärkning i vissa fall av gods avsett för transport ............. Anv. 16 5 6 mom. Vila, lämplig plats för— ....................................... 13 5 1 mom. första st. Vindfäng till arbetslokals ytterdörr ............................... 11 5 1 mom. e) Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m. .................. 57, 58, 59 55 Värdslöshet, skyldig till grov— ................................. 71 5 andra st. Vägar pä arbetsställe ........................................... 16 59mom. a) första st. Väggar i arbetslokal ............................................ 11 5 1 mom. d)

i gruva, stenbrott eller annat i berg insprängt utrymme ....... 1659mom.a)ättondest. Väggar vid tunnelarbete ........................................ 1659mom.a) sjunde st. Väntrum ...................................................... 13 5 1 mom. i) Värme, skydd mot artificiell _ ................................. 16 5 11 mom. första st.

åtgärder till skydd mot_ .................................. 11 5 1 mom. 1),

14 5 f) Värme- och fuktighetsgrad i arbetslokal .......................... 14 5 b) Värnpliktig, med arbetstagare likställes — ........................ 2 5 3.) andra st.

Väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum. . .. Anv. 9 5 första st. Väta, åtgärder till skydd mot_ ................................ 14 5 f)

Yrkeshemlighet, ansvar vid röjande eller obehörigt nyttjande av_ 72 5 förbud för tillsynsorgan att röja eller obehörigen nyttja— . . . . 51 5 undantagande frän inspektion av viss del av arbetsställe för be-

varande av_ ............................................ 50 5 tredje st. Yrkesinspektör ................................................. 47 5 Yrkesinspektörs, yrkesläkares eller socialinspektörs eller underordnad befattningshavares rätt till tillträde till arbetsställe .......... 50 5 första st. Yrkesläkare .................................................... 47 5 Yrkesmässigt bedriven verksamhet ............................... Anv. l 5 första st. Yrkesundervisning, minderårigs arbetstid vid deltagande i— . . . 30 5 2 mom. Yrkesutbildning, minderårigs deltagande i kurs för-— ............. 30 5 2 mom. Ytterdörr, vindfäng vid arbetslokals— .......................... 11 5 1 mom. e) Ånga, uppsamling och bortförande av_ ......................... 14 5 d) åtgärder mot inträngande i arbetslokal av_ ................. 11 5 1 mom. 1) Ångpannor ..................................................... 16 5 2 mom. Ägare, med arbetsgivare likställes i vissa fall— .................. 2 5 c) 1 och 2 Ändringsarbete invid eller på. farlig arbetsplats .................... 16 5 7 mom. andra st. Ögonskydd .................................................... Anv. 14 5 1), 16 5 13 mom. Öppet arbetsskjul .............................................. 12 5 första st. 'Öppningar i vägg för in- och utlastning, skydd vid_ ............ 1659mom. a) andra st. *Överliggningsrum ............................................... 13 5 1 mom. h) Överordnad ställning, arbetstagare i— .......................... 19 5 andra st.

kvinna i_ ................................................ 42 5 tredje st.

Förslag till

Lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning.

Härigenom förordnas som följer:

1 5.

Minderårig under sexton år må icke användas vid offentlig tillställning, ej heller deltaga i inspelning av biograffilm.

Med offentlig tillställning förstås i denna lag teater-, biograf-, cirkus-, ka- baret- eller varietéföreställning, konsert eller annan musikalisk föreställning, danstillställning, hästkapplöpning, djurförevisning, trolleri- eller akrobatikföre- ställning, förevisning av vaxkabinett, marknads— eller tivolinöje eller annan med någon av de ovan angivna till sin art och sitt syfte jämförlig föreställning, tillställning, förevisning eller uppvisning, vid vilken för tillträde fordras, be- gäres eller mottages avgift eller till vilken allmänheten eljest har tillträde.

Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställ- ningen uppenbarligen utgör del av verksamhet, som uteslutande eller väsent- ligen drives för anordnande av tillställningar av samma eller liknande slag, eller eljest är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.

2 5.

Från vad i 1 5 stadgas skola gälla följande undantag:

a) Minderårig må deltaga i offentlig tillställning, som anordnas vid skola under lärares eller skolföreståndares uppsikt eller av ideell förening, som be- driver ungdomsverksamhet, eller sådan tillställning, som anordnas för välgörande ändamål, ävensom vid inspelning av biograffilm under nyss angivna förhål- landen.

b) Vederbörande polismyndighet må i fråga om viss minderårig eller för visst tillfälle, då så prövas påkallat, medgiva, att minderårig användes till sys- selsättning, som avses i 1 5 första stycket. Sådant undantag må ej beviljas, med mindre den, som har vårdnaden om den minderårige, lämnat sitt samtycke därtill.

Vid ansökning om undantag, varom i b) sägs, skall till ansökan fogas läkar- intyg, utvisande huruvida den sysselsättning, vartill den minderårige skall an- vändas, kan anses menligt inverka på dennes hälsa eller kroppsutveckling.

Före ärendets prövning skall polismyndigheten inhämta yttrande från veder- börande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

3 &.

Minderårig under sexton år må icke användas till försäljning eller utdelning av tryckalster, blommor, kramvaror eller annat.

Från vad sålunda stadgas skola gälla följande undantag:

a) Minderårig, som fyllt fjorton år, må användas till försäljning i butik un- der vanlig affärstid eller att annorstädes å tid mellan klockan 8 och klockan 19 idka försäljning eller utdelning av tidningar eller, såsom biträde åt och under omedelbar tillsyn av den, som har vårdnaden om den minderårige, till annan försäljning eller utdelning.

b) Vederbörande polismyndighet må i fråga om viss minderårig eller för visst tillfälle, då så prövas påkallat, medgiva, att minderårig användes till arbete, som avses med ovannämnda förbud, för såvitt ej arbetet kan anses menligt in- verka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.

Innan sådant medgivande lämnas, skall polismyndigheten inhämta yttrande från vederbörande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

4 &.

Beträffande förbud mot att använda minderårig, som ej fyllt fjorton år, i ovan angivna slag av sysselsättning i de fall, då lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen) äger tillämpning dårå, och om förbud mot att i sådant fall sysselsätta minderårig under sexton är å tid mel- , lan klockan 19 och klockan 6 samt om medgivande av undantag från nyss— | nämnda förbud, gäller jämväl vad i arbetarskyddslagen är stadgat.

Minderårig under sexton år må icke av arbetsgivare anlitas för budskick— ning utom arbetsstället med penningbelopp överstigande ettusen kronor eller lätt realiserbara värdehandlingar av högre värde än nämnda belopp.

6 5.

Överträdes förbud, varom förmäles i 1, 3 eller 5 &, straffes den som anordnar sådan offentlig tillställning eller inspelning, som avses i 1 &, eller använder min- derårig till försäljning eller utdelning, varom sägs i 3 5, eller anlitar minder- årig för budskickning, som omnämnes i 5 &, med dagsböter. Till böter från och med fem till och med femtio kronor vare den, som har vårdnaden om den minderårige, förfallen, därest användandet skett med hans vetskap och vilja.

Om överträdelse, som här sägs, har polismyndigheten att ofördröjligen göra anmälan till barnavårdsnämnden för vidtagande av åtgärd, som enligt lag må ankomma på densamma.

M. (

7 &. Förseelse mot denna lag skall åtalas av allmän åklagare hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

8 %.

På begäran av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgiva utlåtande i frågor rörande tillämpningen av denna lag, och skall vad i 61 & lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i ar- bete (arbetarskyddslagen) stadgas därvid äga motsvarande tillämpning.

i 9 %-

l Klagan över beslut av polismyndighet enligt denna lag må föras hos arbets— l rådet inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbets- , verks beslut är bestämd. % Beslut, varigenom meddelas tillstånd, som sägs i 2 5 b) eller 3 & b), skall | utan hinder av besvär lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordnat.

10 &.

Bedrives verksamhet, som avses i denna lag, av staten eller kommun, skall vad i lagen stadgas om den, som anordnar sådan offentlig tillställning eller inspelning, som avses i 1 5, eller idkar försäljning eller utdelning, varom sägs i 3 &, eller anlitar minderårig för budskickning, som omnämnes i 5 &, gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av den, som anordnar tillställning eller inspelning eller idkar försäljning eller utdelning eller anlitar minderårig för budskickning, varom ovan sägs, funnit skäl att godtaga viss person såsom verksamhetens föreståndare.

Denna lag träder i kraft den 194 , från och med vilken dag upp- | höra att gälla dels förordningen den 10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar, dels ock lagen den i 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss | försäljning.

! Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts i genom bestämmelse i denna lag, skall denna bestämmelse i stället tillämpas. | Av länsstyrelse med stöd av 1897 års förordning medgivet undantag att än- » vända barn vid teaterföreställning skall fortfarande gälla, till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där undantaget medgivits utan begränsning till viss tid, länsstyrelsen finner skäl att återkalla medgivandet.

Med stöd av 1926 års lag fastställt beslut angående förbud för barn att inom viss kommun idka försäljning, som avses i nyssnämnda lag, skall, i den mån därigenom meddelade bestämmelser icke strida mot denna lag, utan hinder av

lagens ikraftträdande fortfarande äga giltighet, intill dess beslutet i behörig ordning upphäves, dock högst ett år från tidpunkten för lagens ikraftträdande.

Beträffande förseelse, som begåtts mot 1897 års ovan angivna förordning un- der tiden för dess giltighet, eller överträdelse av gällande förbud, som meddelats med stöd av 1926 års ovannämnda lag, skall vad i nämnda författningar är stadgat fortfara att gälla jämväl efter den 194 .

Förslag till

Lag om ändring i vissa delar av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Härigenom förordnas, att 68, 70 och 71 åå gruvlagen den 3 juni 1938 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

68 &.

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen skola över gruvdriften utöva sådan tillsyn, att icke genom sättet för gruvbrytningen fara uppstår för annans egendom. i Om arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbetet samt tillsyn i däröver gäller vad därom är stadgat i lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall 1 i arbete (arbetarskyddslagen).

70 5. Vid påbörjande — — — kronans gruvegendom, ävensom vederbörande gruv- inspektör. 71 5.

fara för gruvans bestånd eller annans egendom eller till betryggande av till- träde till gruvans obrutna delar eller till förhindrande av sådan misshushåll- ning med malm, varom förmäles i 69 &, äger bergmästaren förelägga gruvinne- havaren att inom viss tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, om det för— summas, förutom ansvar enligt vad i 72 & sägs, att efter omständigheterna anstalten varder på hans bekostnad utförd genom bergmästarens försorg eller gruvarbetet inställes, till dess sådan anstalt blivit gjord. Bergmästaren äge ock i syfte som nu sagts meddela andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets be- drivande.

Bedrives gruvarbete på sådant sätt, att uppenbar fara för gruvans bestånd eller annans egendom därigenom uppstår, äger bergmästaren förbjuda gruv- arbetets fortsatta bedrivande, och skall sådant förbud omedelbart gå i verk- ställighet samt gälla intill dess på förd klagan annorlunda kan vara förordnat av högre myndighet. Då bergmästaren förordnat om gruvarbetets inställande,

l ! Finner bergmästaren nödigt, att i gruva göres anstalt till förekommande av *

l ! l l ?

må han, där så är nödigt, för verkställighet därav anlita polismyndighetens biträde.

Denna lag träder i kraft den 194 . Bryter gruvinnehavare mot föreskrift, som med stöd av 71 & äldre lydelsen meddelats till trygghet för arbetarna eller för undvikande av att de utsättas för synnerlig våda i gruvarbetet, skall, om sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 72 & är stadgat äga tillämpning.

Förslag till Lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, att 33, 34, 36 och 37 åå lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

33 &.

Bergverksstyrelsen skall över arbete för eftersökande och bearbetande av stenkol utöva sådan tillsyn, att icke genom sättet för arbetets drivande gruvans framtida bestånd äventyras eller fara för annans egendom uppstår.

Den, som —— — —— hundra kronor.

34 &. Om arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbetet samt tillsyn däröver gäller vad därom är stadgat i lagen om skydd mot ohälsa och olycks- fall i arbete (arbetarskyddslagen).

36 &.

Finner bergmästaren nödigt, att i stenkolsgruva göres anstalt till förekom- mande av fara för gruvans bestånd eller annans egendom, äger bergmästaren förelägga koncessionsinnehavaren att inom viss tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, om det försummas, förutom ansvar enligt 33 5, att efter omstän- digheterna anstalten varder på hans bekostnad utförd genom bergmästarens försorg eller gruvarbetet inställes, till dess sådan anstalt blivit gjord.

37 &.

Bedrives arbete i stenkolsgruva på sådant sätt, att uppenbar fara för gruvans bestånd eller annans egendom därigenom uppstår, äger bergmästaren förbjuda gruvarbetets fortsatta bedrivande, och skall sådant förbud omedelbart gå i verkställighet och gälla intill dess på förd klagan annorlunda kan vara för- ordnat av högre myndighet.

Denna lag träder i kraft den 194 . Bryter koncessionsinnehavare mot föreskrift, som med stöd av 36 & äldre lydelsen meddelats till trygghet för arbetsmanskapet, skall, om sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 33 å andra stycket är stadgat äga tillämpning.

Förslag till

Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga. arbeten.

Kungl. Maj:t har, med tillämpning av 29 å andra stycket och 75 & lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), funnit gott förordna som följer:

1 &. Denna kungörelse har avseende å arbete, varå lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen) äger tillämpning.

2 5.

Till arbete, som angives i bifogade förteckning, får arbetstagare under ader- ton år (minderårig) icke användas i vidare mån än i förteckningen är med- givet eller här nedan sägs.

Kan med hänsyn till fara för ohälsa eller olycksfall arbete i visst fall anses vara jämställt med i förteckningen förbjudet arbete, må arbetsrådet föreskriva, att denna kungörelse under vissa angivna villkor skall äga tillämpning på så- * dant arbete. I

Förbud, som här ovan stadgas, gäller icke för arbete å sådan motor, arbets- » maskin eller transmission, som ej är i gång och till vilken drivkraften är på be- ' tryggande sätt frånkopplad. Förbudet gäller ej heller för arbete å elektrisk motor, som är spänningslös.

Finner arbetsrådet, att den fara, som i regel är förbunden med sålunda för— I bjudet arbete, på grund av särskilt förhållande icke är för handen, äger arbets- l rådet i visst fall lämna tillstånd att till arbetet använda minderårig. i

Beträffande förbud mot minderårigs användande till målningsarbete, vid vil- ! ket nyttjas blyfärg, är särskilt stadgat. l

3 &.

Tillsyn å efterlevnaden av denna kungörelse utövas av arbetsinspektionen un- der överinseende och ledning av arbetsrådet.

Över distriktschefs beslut i fråga, som avses i denna kungörelse, må besvär anföras hos arbetsrådet inom trettio dagar från den dag, då klaganden erhållit del av beslutet; dock skall beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordnat.

Bryter arbetsgivare mot förbud, som stadgats i 2 5, straffes med dagsböter. Den som har vårdnaden om den minderårige vare, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

5 &.

Förseelse mot bestämmelse i denna kungörelse skall åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

6 &.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i denna kungörelse är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren. Vad här sagts gäller ock, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 26 september 1930 (nr 344) angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten upphör att gälla.

Användes minderårig vid tiden för denna kungörelses ikraftträdande till arbete, som enligt den till kungörelsen fogade förteckningen är att hänföra till farligt arbete, må den minderårige jämväl efter nämnda tidpunkt användas till dylikt arbete, för såvitt ej vederbörande distriktschef annorlunda bestämmer.

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

1. Arbete, där risk för stendammslunga (silikos) föreligger, såsom vid: a) utvinning, bearbetning och handha- vande av kvartshaltigt material, b) uppslagning och rensning av stål- gjutgods.

2. Arbete med: a) bråkning, häckling och kardning av Där arbetssätt och vidtagna åtgärder till lin, hampa, jute, tagel eller här, förebyggande av ohälsa genom damm eller smittoförande arbetsmaterial godkänts av vederbörande distriktschef och denne med- givit, att minderårig användes till arbetet. b) rivning eller sortering av lump eller shoddy, piskning och lagning av säckar i samband därmed, c) sortering av smutskläder.

3. Arbete med renhållning och städning av arbetslokal, vilket kan medföra fara för yrkessjukdom eller annan skadlig inverkan.

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

4. Arbete med: a) betning, betsning eller härdning av metallföremål, b) etsning, c) förtenning, förzinkning, förkrom- ning eller annan liknande ytbelägg-

ning, d) metallisering, sprutmålning eller an- nat liknande arbete.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ven- tilations- och utsugningsanordningar god— känts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

5. Arbete, vid vilket koloxid uppkommer och sprides i farlig mängd, såsom vid tillsyn och skötsel av: &) gasgenerator med tillhörande appa- rater och ledningar, b) ugnar och eldstäder.

6. Svetsning eller skärning med gas eller elektrisk ström.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ven- tilations— och utsugningsanordningar god— känts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

7. Framställning, bearbetning och handha- vande av bly eller blylegering.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med hänsyn till arbetssätt och hygieniska för- hållanden på arbetsplatsen medgivit, att så- dan minderårig användes till arbetet.

8. Tillverkning, bearbetning och handha- vande av sådant giftigt ämne, som av- ses i giftstadgan den 26 november 1943.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ven- tilations- och utsugningsanordningar god- känts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

9. Arbete av annat slag än under punk- terna 1—8 sägs, vid vilket damm, rök, gas eller ånga med giftig, frätande eller på annat sätt skadlig inverkan uppkommer och sprides i farlig mängd.

Där arbetssätt och vidtagna åtgärder till förebyggande av ohälsa godkänts av veder- börande distriktschef och denne medgivit, att minderårig användes till arbetet.

10. Arbete med borr-, mejsel- eller nitverk- tyg eller annat därmed jämförligt verk- tyg, där risk för skada genom stötver— kan föreligger, ävensom arbete vid sko- bankningsmaskin.

l ! |

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

11. Arbete, som regelbundet bedrives i 10- kal, där dagsbelysning icke finnes.

Där vederbörande distriktschef med hän- syn till arbetstidens längd, arbetets art och förhållandena på arbetsplatsen medgi- vit, att minderårig användes till arbetet.

12. Tillsyn och skötsel av:

a) förbränningsmotor eller motor dri- ven medelst ånga, vatten eller vind,

b) elektrisk motor med tillhörande på- drags- och regleringsorgan.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med- givit, att sådan minderårig användes till arbetet.

13. Igångsättning av transmission samt av- och påläggande av rem, lina, kedja, kät- ting eller dylikt, medan transmissionen

är i gång.

Där anordning för utförande av sådant arbete godkänts av vederbörande distrikts- chef eller denne på grund av särskilt för- hållande medgivit, att minderårig användes till arbetet.

14. Arbete vid följande maskindrivna ar— betsmaskiner:

&) för träbearbetning avsedd cirkel-, band- eller ramsåg, fräs-, kutter- eller hyvelmaskin eller annan där- med jämförlig träbearbetningsma- skin,

b) maskin för kapning eller klyvning

av ved,

c) excenter- eller friktionspress, digel- tryckpress, förgyllningspress, stans- maskin, hejare, sax, klipp- eller

skärmaskin,

d) valsmaskin, mangel, riv- eller bland- ningsmaskin,

e) tröskverk, halmfläkt, halmpress eller hackelsemaskin,

f ) centrifug.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år och som användes såsom mottagare, där förefintliga skyddsanordningar god- känts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt och förefintliga skydds- anordningar godkänts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att så.- dan minderårig användes till arbetet.

Se ovan beträffande b).

Se ovan beträffande b).

Där arbetssätt och förefintliga skyddsan- ordningar godkänts av vederbörande di- striktschef ; användande av minderårig till matning är dock förbjudet.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt och förefintliga skydds- anordningar godkänts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att så— dan minderårig användes till arbetet.

. Tillsyn och skötsel av: a) ångpanna, kokare eller annan där- med jämförlig behållare under tryck,

Tillsyn och skötsel av ångpanna, kokare eller annan därmed jämförlig behållare med arbetstryck om högst 1 kg/cm”.

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

b) acetylengasverk med tillhörande ap— parater.

. Tillsyn och skötsel av elektrisk stark- strömsanläggning samt arbete å eller in- vid spänningsförande del av sådan an- läggning.

Vakthållning eller passning vid sådan elektrisk anläggning för en spänning av högst 250 volt till jord, under förutsätt— ning att ansvarig maskinist finnes, den minderårige fyllt sexton år och vederbörande distriktschef medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

. Sysselsättning som:

a) förare eller skötare av mekaniskt eller elektriskt driven hiss, kran, tra- vers, linbana, hängbana, släpskopa eller annan därmed jämförlig på så— dant sätt driven lyft— eller trans- portanordning,

b) spelstyrare eller mottagare vid upp—

fordring ur gruva eller stenbrott.

Manövrering av tryckknappshiss. Förbu- det gäller ej heller annan hiss än tryck- knappshiss, för såvitt minderårig fyllt fem- ton år och med intyg av hissbesiktnings- man styrkt sig vara fullt förtrogen med hissens manövrering.

. Sysselsättning som:

a) förare eller skötare av lokomotiv, truck, motorfordon eller motorred- skap,

b) spårväxlare eller vagnskopplare vid

järnväg eller annan spårbana.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år och som användes såsom förare av mo— torcykel eller liknande fordonstyp.

19. Smörjning och rengöring av i gång va- rande motor, transmission, arbetsmaskin eller annan maskinell anordning.

Smörjning av maskinell anordning, som är på sådant sätt inbyggd eller skyddad, att minderårig därvid icke kan komma i beröring med rörliga delar.

Förbudet gäller ej heller, där sådan an- ordning för smörjning eller rengöring fin- nes vidtagen eller arbetet eljest utföres under sådana förhållanden, att vederbö- rande distriktschef medgivit, att minder— årig användes till arbetet.

20. Tillverkning, bearbetning och handha- vande av:

a) explosiv vara, som enligt förord— ningen den 18 maj 1928 angående explosiva varor är att hänföra till första klass, ämne, som är synnerligen eldfarligt.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med— givit, att sådan minderårig användes till arbetet.

Förslag till Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

, Kungl. Maj:t har, med tillämpning av 25 & 3 mom., 29, 43, 63 och 75 åå lagen i den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskydds- lagen), funnit gott förordna som följer:

1 &. Denna kungörelse äger tillämpning å målningsarbete, vid vilket nyttjas bly— färg och varå lagen den 194: om skydd mot ohälsa och olycksfall i ar- bete (arbetarskyddslagen) är tillämplig. Med blyfärg förstås i denna kungörelse blykarbonat (blyvitt) och blysulfat ävensom annat färgämne, vari bly ingår.

| I

| 2 5.

| Manlig arbetstagare under aderton år eller kvinnlig arbetstagare må icke användas till målningsarbete, som avses i 1 5.

Till målningsarbete inomhus med blyfärg må ej heller användas manlig ar- betstagare, Vilken fyllt aderton år, annat än i de fall, då blyfärgen innehåller högst två procent bly; dock skall detta förbud icke gälla beträffande dekora-

E tionsmålning eller målningsarbete, som består i uppdragande av fina linjer eller konturer.

3 &.

Arbetsrådet äger, efter hörande av vederbörande organisationer av arbets—

. givare och arbetstagare, medgiva, att manlig arbetstagare under aderton år ! må utan hinder av vad i 2 & första stycket sägs, då så erfordras för hans yrkes— _ utbildning, användas till målningsarbete med blyfärg, dock endast där arbetet i är av sådan beskaffenhet, att jämlikt denna kungörelse manlig arbetstagare, som uppnått nämnda ålder, må användas därtill.

I fråga om målningsarbete med blyfärg inomhus i byggnad, hörande till in- dustriell anläggning eller järnvägsstation, må, efter hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, arbetsrådet, då så prövas nö- digt, medgiva undantag från det i 2 5 andra stycket stadgade förbud.

4 &.

Då blyfärg nyttjas vid målningsarbete, åligger det arbetsgivaren att till förebyggande av ohälsa i följd av arbetet, utöver vad i 14 & arbetarskydds- lagen sägs, särskilt tillse:

a) att färgämnet endast i form av pasta eller färdigberedd färg handhaves av arbetstagarna,

b) att vid färgens anbringande medelst sprutning ävensom vid torrslipning eller torrskrapning av färg åtgärder till förebyggande av förgiftning äro vid- tagna, i den mån sådant är möjligt,

0) att tvättanordningar, som kunna anses tillfredsställande, finnas tillgäng— liga för arbetstagarna såväl under det arbetet pågår som efter dess slut,

d) att arbetstagarna under hela den tid, då arbetet pågår, bära särskilda arbetskläder samt

e) att nödiga åtgärder äro vidtagna till förhindrande av att arbetstagarnas under arbetet avlagda kläder förorenas av blyfärg.

Av arbetsrådet meddelade råd och anvisningar till undvikande av ohälsa som följd av blyfärgs nyttjande vid målningsarbete skola genom arbetsgivarens försorg tilldelas varje arbetstagare, som sysselsättes med sådant arbete.

5 &.

Insjuknar arbetstagare sysselsatt med målningsarbete i blyförgiftning eller i sjukdom, som kan misstänkas vara föranledd av sådan förgiftning, åligger det arbetsgivaren att, så snart han erhållit kännedom om sjukdomsfallet, därom göra skriftlig anmälan till vederbörande distriktschef vid arbetsinspektionen. Enahanda anmälningsskyldighet åligger läkare, som vårdar arbetstagare under sjukdom, varom ovan sägs.

Formulär till anmälan, som avses i denna paragraf, fastställes av arbets- rådet efter samråd med medicinalstyrelsen.

6 €. ! Då anmälan, varom i 5 & sägs, blivit gjord, så ock eljest, där så finnes nö- ! digt, äger vederbörande distriktschef hos arbetsrådet göra framställning om ! läkarundersökning av alla eller en del av de arbetstagare, som å visst arbets- ställe eller hos Viss arbetsgivare sysselsättas med målningsarbete.

Har sådan framställning skett, äger arbetsrådet förordna om läkarunder- sökning.

7 &.

Det åligger läkare, som verkställer undersökning, varom i 6 % sägs, att till vederbörande distriktschef avgiva rapport däröver.

Finner läkaren vid undersökningen påkallat, att särskilda åtgärder vidtagas till förebyggande av att blyförgiftning uppstår eller förvärras, skall läkaren, med angivande av förhållandet i rapporten, därom snarast underrätta distrikts- chefen, vilken äger föreskriva särskilda villkor för att arbetstagare, som drab- bats av blyförgiftning, må användas i arbete, vid vilket nyttjas blyfärg, eller förbjuda hans användande i sådant arbete eller ock meddela särskilda före- skrifter för fortsatt bedrivande av dylikt arbete 5. arbetsstället.

|

Arbetsgivare äger påkalla arbetsrådets prövning av sådan föreskrift men är skyldig att ställa sig föreskriften till efterrättelse, intill dess annorlunda kan av nämnda myndighet vara förordnat. Ändras eller upphäves föreskriften, skall genom arbetsrådets försorg skriftligt meddelande därom tillställas arbetsgivaren.

8 &.

Tillsyn å efterlevnaden av denna kungörelse utövas av arbetsinspektionen un- der överinseende och ledning av arbetsrådet.

Över beslut av arbetsrådet i fråga, varom förmäles i denna kungörelse, må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

9 &.

Bryter arbetsgivare mot förbud, som stadgats i 2 &, straffes med dagsböter. Var arbetstagaren, som användes till ifrågavarande arbete, under aderton år, vare den, som har vårdnaden om sådan arbetstagare, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Vad nu sagts gäller ock, där arbetsgivare underlåter att ställa sig till efter- rättelse föreskrift, som meddelats med stöd av 7 &.

10 &. Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskri- ves i 5 &, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

11 &. Förseelse mot bestämmelse i denna kungörelse skall åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol. Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

12 5.

Beträffande målningsarbete i verksamhet, som bedrives av staten eller kom— mun, skall vad i denna kungörelse är stadgat angående arbetsgivare gälla ar- betsföreståndaren. Vad här sagts gäller ock, där arbetsrådet efter framställ— ning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsförestån- dare i arbetsgivarens ställe.

Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till

Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkar- besiktning av minderåriga arbetstagare.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 39 & första stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), utöver vad i nämnda lag finnes stadgat om läkarundersökning och läkarbesiktning av min- deråriga arbetstagare, funnit gott förordna som följer:

1 &.

Före utfärdande av sådant läkarintyg, som föreskrives i 28 5 c) arbetar- skyddslagen, skall vederbörande läkare underkasta den minderårige undersök- ning till utrönande

a) av den minderåriges längd och vikt, b) av den minderåriges allmänna tillstånd och kroppsutveckling, 0) av den minderåriges tuberkulinreaktion, d) huruvida den minderårige företer sjukliga förändringar eller mera väsent— liga defekter beträffande 1) urin 2) hud i 3) svalg och näsa | 4) tänder 5) lymfkörtlar 6) uttal (talrubbningar) 7) ögon (refraktionsfel), färgsinne, nattblindhet enligt anamnes 8) öron 9) sköldkörtel 10) hjärta 11) lungor 12) bukorgan 13) nervsystem, psyke 14) kroppshållning 15) extremiteter (plattfot m. m.) samt e) huruvida den minderårige företer annat missförhållande i avseende på hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet än som under (1) angives. Kan vid undersökningen ett föreliggande eller misstänkt sjukdomstillstånd icke nöjaktigt utredas, skall den minderårige hänvisas till sjukhus, poliklinik, dispensär eller lämplig specialist.

Över verkställd läkarundersökning, som omnämnes i 1 5, har läkaren att med angivande av resultatet av undersökningen utfärda intyg (läkarintyg) genom ifyllande av härför avsedd blankett i den minderåriges arbetsbok; och åligger det läkaren att därvid meddela de uppgifter, varom blanketten lämnar anvisning.

Iakttages vid undersökningen sådant missförhållande i avseende å den min- deråriges hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, att den minderårige med hän- syn härtill icke eller endast under vissa angivna villkor må användas till visst slag av arbete, har läkaren att, med antecknande av missförhållandet, i läkar- intyget tillika angiva ifrågavarande slag av arbete samt antingen att den min- derårige ej må användas däri eller ock de villkor, som skola gälla för den min- deråriges användande till arbetet ifråga.

Vid angivande i intyget av missförhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet skall såvitt möjligt iakttagas, att missförhållandet utmär- kes till art och grad på sådant sätt, att det framdeles låter sig avgöra, om och i vad mån detsamma undergått förändring.

Missförhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, vilket är av så ringa betydenhet, att detsamma ej kan anses påkalla begränsning eller meddelande av villkor med hänsyn till den minderåriges användande i arbete, bör anmärkningsvis angivas i läkarintyget.

3 5.

Har minderårig undergått läkarundersökning vid skola, där den minder- årige åtnjutit undervisning, äger vederbörande skolläkare att med stöd av upp- gifterna å det för den minderårige förda hälsokortet utfärda läkarintyg utan förnyad läkarundersökning, och skall därvid i tillämpliga delar gälla vad i 2 & föreskrives.

Vad här sagts gäller dock endast under förutsättning, att hälsokortet läm- nar upplysning om den minderåriges hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet i de avseenden, som angivas i 1 &, samt att den läkarundersökning, som den min- derårige senast undergått, ägt rum inom ett år före tidpunkten för läkarinty- gets utfärdande.

4 &. Läkarbesiktning, varom stadgas i 36 & arbetarskyddslagen, skall företagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i 1 & angives rörande läkarundersök— ning, dock är besiktningsläkare ej pliktig verkställa undersökning beträffande sockersjuka, njurinflammation, blodsjukdom, refraktionsfel och färgblindhet, för såvitt icke finnes anledning befara förekomst därav. Vid besiktningen skall i övrigt iakttagas, vad i 36 5 2 mom. arbetarskyddslagen samt i tillämpliga delar vad i 2 5 här ovan föreskrives. Finner besiktningsläkare, att minderårig företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller annat missförhållande i avseende å hälsotill-

stånd eller kroppsbeskaffenhet, vilket icke är angivet i tidigare utfärdat läkar- intyg för den minderårige, eller, där så är fallet, att missförhållandet blivit förvärrat, åligger det läkaren att hos arbetsgivaren göra sig underrättad om den minderåriges sysselsättning och förfara på sätt i 36 5 2 mom. arbetarskydds- lagen stadgas.

5 &. Besiktningsläkare är vid besiktning berättigad erhålla nödig handräckning genom arbetsgivarens försorg samt må, då så finnes erforderligt, efter med-

givande av vederbörande huvudman för distriktsvården påkalla biträde av distriktssköterska.

65.

över varje verkställd besiktningsförrättning skall besiktningsläkaren till ve- derbörande distriktschef vid arbetsinspektionen avgiva rapport enligt formu- lär, som fastställes av arbetsrådet.

7å.

Vid besiktning har läkaren att med anlitande av de minderårigas arbetsböc- ker eller av de i 35 & arbetarskyddslagen föreskrivna förteckningar eller på annat sätt skaffa sig upplysning om vilka minderåriga å arbetsstället, som se- dan nästföregående besiktning uppnått aderton år eller som av annan anled- ning ej vidare behöva sina arbetsböcker. Dessa böcker skall läkaren tillvara- taga och översända till arbetsrådet.

stämmelse, vars efterlevnad det tillkommer arbetsinspektionen att övervaka, åligger det läkaren att därom underrätta vederbörande distriktschef.

96.

Besiktningsläkare bör planlägga sina resor för besiktning av minderåriga ar- betstagare på sådant sätt, att därav förorsakas minsta möjliga kostnad för stats- verket. Vid planläggningen skall iakttagas, att dylik resa i största möjliga ut— sträckning samordnas med annan tjänsteresa. Dock bör vid arbetsställe, där minderåriga användas till säsongarbete, besiktning företagas a sådan tid av

8 5.

Iakttager besiktningsläkare vid besiktning förhållande, som strider mot be- 1

året, då antalet sysselsatta minderåriga där är störst.

10 &.

Besiktningsläkare är pliktig ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter arbetsrådet kan komma att meddela rörande hans tjänsteutövning.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 31 december 1912 (nr 387) angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare upphör att gälla.

Förslag , au

! Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 39 & första stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), funnit gott förordna som följer:

1 å.

För läkarundersökning, som förutsättes i 28 5 c) arbetarskyddslagen, jämte intyg rörande resultatet av sådan undersökning (läkarintyg) må ej fordras högre gottgörelse än 5 kronor.

För verkställande enbart av utdrag ur minderårigs hälsokort må skolläkare ej fordra högre gottgörelse än 2 kronor.

2 &. | För läkarbesiktning, varom stadgas i 36 & arbetarskyddslagen, äger läkare ' uppbära

dels arvode för själva besiktningen med 3 kronor för varje besiktigad min- derårig arbetstagare, dels ock, därest besiktningen icke ägt rum å läkarens mottagningsrum, en grundavgift av 5 kronor för varje arbetsställe samt resekostnads— och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet

i?! beräknad efter dess klass II 0. Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning, som nu nämnts, ingives av läkare, som är stationerad i Stockholm, till statskontoret samt av annan läkare till länsstyrelsen i det län, där läkarens stationeringsort är belägen.

3 &.

Tredskas arbetsgivare att erlägga arvode eller grundavgift, varom stadgas i 2 5, äge läkare för utbekommande därav åtnjuta handräckning hos överexe- kutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet tillställts arbetsgivaren minst fjorton dagar före ansökningens ingivande till överexekutor.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag taxan den 31 december 1912 (nr 399) å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare enligt lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 upphör att gälla.

Förslag till

Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minderåriga arbetstagare.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 39 å andra stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), funnit gott förordna som följer:

För utfärdande av arbetsbok för minderårig arbetstagare, varom stadgas i 28 och 32 åå arbetarskyddslagen, skall pastor vara berättigad uppbära gottgö- relse med 2 kronor, då fråga är om förnyat utfärdande av sådan bok till en och samma minderårig.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 31 december 1912 (nr 388) angående gottgörelse för ut- färdande av intygsböcker för minderåriga arbetare upphör att gälla.

Förslag till

Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Kungl. Maj:t har, med tillämpning av 25 & 3 mom., 63 och 75 55 lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskydds- lagen), funnit gott förordna som följer:

1 &. Finnes visst arbete medföra synnerlig fara för uppkomst av blyför- giftning eller stendammslunga (silikos) hos arbetstagarna, äger arbetsrådet

efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva, att arbetstagare icke får anställas i det farliga arbetet, med mindre han vid läkarundersökning, före— tagen inom viss skälig tid före anställandet, befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med ar- betet förbundna hälsofaran, samt att arbetstagare, vilka användas till arbe— tet ifråga, skola underkastas periodiska läkarbesiktningar.

Tiden mellan två på varandra följande periodiska läkarbesiktningar må ut- göra högst två månader beträffande arbete, som medför fara för uppkomst av blyförgiftning, samt högst tolv månader i fråga om arbete, som medför fara för uppkomst av stendammslunga. Skulle arbetsrådet med hänsyn till särskilt förhållande finna nämnda tid kunna förlängas eller tätare besiktningar vara påkallade, äge arbetsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen att därom förordna.

2 &.

Rörande resultatet av läkarundersökning, som enligt 1 & företages å arbets- tagare före anställandet, skall uppgift lämnas i särskilt intyg, upprättat enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen. Därest arbetstagaren sedermera anställes i det farliga arbetet, skola uppgifterna i intyget genom arbetsgivarens försorg införas i den journal eller å det för arbetstagaren avsedda kortet i det kortregister, som enligt 3 & skall finnas vid arbetsstället.

Uppgifterna i intyget må av arbetstagaren underställas medicinalstyrelsens prövning, men skola desamma gälla, intill dess annorlunda kan av styrelsen vara förordnat. Över styrelsens beslut må klagan ej föras.

3 &.

Vid arbetsställe, varest periodiska läkarbesiktningar skola äga rum, skall finnas en särskild journal eller ett särskilt kortregister, vari anteckningar rö- rande resultatet av verkställd besiktning skola göras av den läkare, som utfört besiktningen. I journalen eller kortregistret skola det ifrågavarande arbetets art samt namnen på alla arbetstagare, som användas till detsamma, finnas upp- tagna.

Formulär till journal eller kort, som avses i första stycket, fastställes av ar- betsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen; och åligger det besiktningsläka- ren att meddela de uppgifter, varom formuläret lämnar anvisning.

Anteckningarna i journalen eller kortregistret skola såvitt möjligt avfattas på sådant sätt, att de kunna förstås av såväl arbetsgivare som arbetstagare. Ar- betstagare, om vilken anteckningar finnas i journalen eller å kort, skall äga att själv eller genom därtill bemyndigad person taga del av dessa anteckningar.

Journalen eller till kortregistret hörande kort skall förvaras å arbetsstället under minst tio år, räknat från den tid, då sista anteckningen gjordes i journa- len eller å kortet.

Finner läkare vid besiktning påkallat, att arbetstagare, till förebyggande av att blyförgiftning eller stendammslunga uppstår eller förvärras, under viss tid eller allt framgent avhåller sig från visst arbete, skall läkaren, förutom verkställande av anteckning om förhållandet i journalen eller å det för arbets- tagaren avsedda kortet vid arbetsstället, därom underrätta den försäkringsin— rättning, där arbetstagaren är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Formulär till underrättelse, som avses i denna paragraf, fastställes av riksförsäkringsanstalten efter samråd med medicinalstyrelsen.

55.

Över beslut av arbetsrådet i fråga, varom förmäles i 1 5, eller rörande for- mulär, varom i 3 & sägs, må klagan föras hos Konungen i socialdepartementet inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Den som önskar ändring i formulär, som enligt 4 & fastställts av riksförsäk- ringsanstalten, äger därom göra framställning hos försäkringsrådet. Över för— säkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Gå.

Arbetsgivare, som använder arbetstagare till arbete i strid mot föreskrift, meddelad med stöd av 1 &, straffes med dagsböter. Är arbetstagaren under aderton år, vare den, som har vårdnaden om sådan arbetstagare, där använ- dandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Underlåter arbetsgivare att iakttaga något av vad honom enligt 2 eller 3 & åligger, straffes med dagsböter.

7 &. Förseelse mot bestämmelse i denna kungörelse skall åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol. Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

8 &.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i denna kungörelse är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren. Vad här sagts gäller ock, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

? ) i i i i t i i 1 i

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 2 december 1938 (nr 711) angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar upphör att gälla.

Föreskrift, som meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet med stöd av ovannämnda kungörelse den 2 december 1938, skall fortfarande gälla, såvida icke arbetsrådet annorlunda föreskriver.

Förslag till

Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat dels klmgörelse angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, dels ock kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, har med stöd av 63 å andra stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar— skyddslagen) funnit gott förordna som följer: 1 &.

För sådan före anställandet i farligt arbete företagen läkarundersökning, varom förmäles i ovannämnda kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, jämte intyg rö- rande resultatet av undersökningen må ej fordras högre gottgörelse än 10 kro- nor, då fråga är om arbete, som medför fara för uppkomst av blyförgift- ning, och 25 kronor, då fråga är om arbete, som medför fara för uppkomst av stendammslunga.

2 &.

I fråga om gottgörelse för sådan periodiskt återkommande läkarbesiktning, som avses i den i 1 & omnämnda kungörelsen, skall i tillämpliga delar gälla vad som rörande läkarbesiktning är stadgat i kungörelsen den 194 (nr ) angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare, dock att arvodet för själva besiktningen skall för varje besiktigad arbetstagare utgå med högst 15 kronor vid besiktning av- seende blyförgiftning och högst 20 kronor vid besiktning avseende stendamms— lunga.

Vad ovan stadgas beträffande gottgörelse för läkarbesiktning med avseende å blyförgiftning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om gottgörelse

för sådan läkarundersökning, som omförmäles i 6 & ovannämnda kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

3 &.

Vid meddelande av förordnande av läkare till förrättande av undersök- ning eller besiktning, som avses i denna kungörelse, äger medicinalstyrelsen, oberoende av vad i 1 och 2 åå stadgats, att efter samråd med arbetsrådet be— stämma gottgörelsen till belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt.

Vad sålunda stadgats skall ej utgöra hinder för arbetsgivare eller arbets— tagare att med vederbörande läkare träffa uppgörelse om gottgörelsens ut- gående efter andra grunder än ovan bestämts.

4 5.

För sådan underrättelse, som omförmäles i 5 % i ovannämnda kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yr- kessjukdomar, skall av vederbörande försäkringsinrättning erläggas gottgörelse med 3 kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag upphöra att gälla dels kungörelsen den 2 december 1938 (nr 712) angående gottgörelse för läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, dels ock kungörelsen den 10 december 1926 (nr 496) angående gottgörelse för läkarundersökning av måleriarbetare enligt lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud" i vissa fall mot arbetares använ- dande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Vad i denna kungörelse stadgas skall gälla jämväl läkarundersökning och läkarbesiktning, varom föreskrift meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndig- het med stöd av ovannämnda kungörelse den 2 december 1938.

F ö r s 1 3 g till Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän

enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen).

Härigenom förordnas som följer:

1 &. Kommun eller samhälle, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, må till ersätt- ning åt kommunal tillsynsman, som utsetts jämlikt bestämmelserna i 48 5 1 mom.

lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), kunna erhålla statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Sådant bidrag må företrädesvis åtnjutas av kommun eller samhälle, vars invånarantal ej överstiger 5 000, dock att statsbidrag må, då så i särskilt fall prövas nödigt, kunna utgå jämväl till kommun eller samhälle med större in- vånarantal.

2 &.

För statsbidrags utgående till ifrågavarande ändamål skola följande villkor gälla.

a) Den kommunala tillsynen å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter (kommunal tillsynsverksamhet ) skall vara anordnad på sätt, som i lagen angives.

b) Kommunal tillsynsman skall hava genomgått vid statens institut för folk- hälsan anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan däremot sva- rande kurs eller ock vara av distriktschef vid arbetsinspektionen förklarad

! kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet. * c) Kommunal tillsynsman skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för utövandet av kommunal tillsynsverksamhet må kunna utfärdas av ar- betsrådet eller vederbörande distriktschef.

(1) Till kommunal tillsynsman skall för dennes utövande av här omnämnd tillsynsverksamhet utgå ersättning av kommunala medel.

3 &.

Statsbidrag utgår i efterskott för kalenderår med nedan angivna belopp, räk- nat efter det antal arbetsställen inom kommunen eller samhället, som enligt av Konungen utfärdade bestämmelser omfattas av ifrågavarande kommunala tillsynsverksamhet.

Statsbidrag utgår för varje arbetsställe intill ett antal av 51 med 4 kronor och för varje arbetsställe därutöver intill ett antal av 201 med 2 kronor samt därutöver med 1 krona. ; Statsbidraget må i intet fall överstiga 800 kronor eller hälften av den ersätt- i ning, som enligt 2 & d) skall utgå till kommunal tillsynsman för hans befatt- | ning med ovan angivna tillsynsverksamhet. Innefattas dylik ersättning i av- I löning eller arvode, som tillsynsman erhåller för kommunal tjänst eller sär- |

skilt kommunalt uppdrag, skall bestämmas, huru stor del av avlöningen eller arvodet, som anses utgå för ovannämnda kommunala tillsynsverksamhet.

4 &.

Kommun eller samhälle, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag en- ligt 3 5, har att till vederbörande distriktschef insända till länsstyrelsen ställd ansökning härom före utgången av mars månad näst efter det kalenderår an- sökan avser.

Ansökan, som skall göras å formulär, fastställt av arbetsrådet, skall innehålla dels uppgift om antalet arbetsställen inom kommunen eller samhället, som falla under kommunal tillsyn och som vid utgången av det kalenderår ansökan av- ser finnas registrerade hos vederbörande kommunala tillsynsman, samt om det antal arbetsställen, som under kalenderåret besökts för inspektion, dels ock uppgift om den ersättning, som av kommunala medel under kalenderåret ut- gått till vederbörande tillsynsman för ifrågavarande tillsynsverksamhet. Till ansökan skall därjämte fogas en kortfattad redogörelse för tillsynsverksamheten under nämnda år.

5 &.

Sedan vederbörande distriktschef granskat den inkomna ansökningen, därvid han har att tillse, att de lämnade uppgifterna äro riktiga och att de för stats- bidrags erhållande föreskrivna villkoren i övrigt blivit uppfyllda, skall han med tillstyrkande eller avstyrkande snarast möjligt insända ansökan till veder- börande länsstyrelse, som har att så snart ske kan till kommunen eller sam- hället utbetala det statsbidrag, som prövas böra utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 .

( l ? r |

INLEDNING.

Gällande lagstiftning.

Den gällande huvudförfattningen på arbetarskyddslagstiftningens område ut- göres av lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912 eller såsom den ofta även benämnes arbetarskyddslagen. Den grundar sig väsentligen på det lag- förslag, som yrkesfarekommittén avgav den 9 december 1909. Kommitténs för- slag förelades riksdagen dock först år 1912 (prop. nr 104). Det föranledde ett flertal motioner (1:104 och 11:300—302, 305 och 306), vilka jämte lagförsla- get hänvisades till särskilda utskottet nr 1 för behandling. Efter det utskottet i sitt utlåtande (nr 1) förordat en del ändringar i lagförslaget, blev utskottets hemställan antagen av riksdagen (skriv. nr 171).

Den snabbt fortskridande industriella och sociala utvecklingen och de ökade kraven på ett förbättrat arbetarskydd ha medfört, att vissa ändringar i lagen befunnits önskvärda. Ändringar ha även ansetts påkallade med hänsyn till det internationella socialpolitiska samarbetet. Lagen om arbetarskydd har där— för vid skilda tillfällen och i olika avseenden underkastats mer eller mindre omfattande ändringar. En kortfattad redogörelse för de vidtagna ändringarna lämnas i det följande.

1916 års riksdag. I proposition till 1916 års riksdag (nr 116) framlade Kungl. Maj:t förslag till lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 åå lagen om arbetar- skydd. I anslutning till propositionen väcktes inom riksdagen två motioner (1:102 och II:260) med yrkanden om ändringar. Förslaget, som i huvudsak innefattade vissa ändrade bestämmelser om meddelande av eftergift beträf- fande minderårigas användande till arbete, blev efter vissa ändringar tillstyrkt av lagutskottet (utl. nr 48 och memorial nr 49) och antaget av riksdagen (skriv. nr 241). Lag i ämnet utfärdades den 17 juni 1916 (nr 217).

1918 års riksdag. Vid 1918 riksdag framlades två propositioner avseende ändringar i arbetarskyddslagen, nämligen en (nr 145) med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 och 41 åå och en (nr 380) med förslag till lag om ändrad lydelse av 10, 13, 15 och 34 åå.

Det förstnämnda förslaget avsåg överflyttning i viss utsträckning till yrkes- inspektionens chefsmyndighet av det Konungen givna bemyndigandet att i särskilda fall meddela eftergift beträffande minderårigas användande till ar— bete. På hemställan av lagutskottet (utl. nr 38) bifölls förslaget av riksdagen (skriv. nr 151). Lag utfärdades den 26 april 1918 (nr 223).

Det andra förslaget innebar likaledes ändring av lagens bestämmelser rö- rande minderåriga och var föranlett av ett vid nämnda års riksdag framlagt förslag om införande av skyldighet för minderåriga att deltaga i undervis- ning i ersättnings—, fortsättnings- och lärlingsskola. Sålunda föreslogos till- lägg till arbetarskyddslagen dels beträffande arbetsgivares skyldighet att lämna den minderårige erforderlig ledighet för deltagande i undervisning, som ovan nämnts, och att så begränsa hans arbetstid, att den sammanlagda undervisnings- och arbetstiden ej överstege den i lagen medgivna längsta ar- betstiden, och dels om införande i den minderåriges intygsbok av uppgift om den föreslagna vidgade skolplikten. Lagutskottet fann i likhet med en av lagrådets ledamöter sig icke kunna tillstyrka den föreslagna ändringen av 10 å, då enligt utskottets mening detta lagrum i sin gällande lydelse inne- fattade skyldighet för arbetsgivare att lämna den minderårige erforderlig le- dighet för deltagande såväl i undervisningen i ersättningsskola som i varje slag av yrkesundervisning. Förslaget blev i övrigt tillstyrkt av utskottet (utl. nr 70). Det av utskottet förordade lagförslaget godtogs av riksdagen (skriv. nr 336) och utfärdades såsom lag den 20 juni 1918 (nr 397).

1931 års riksdag. Den mest genomgripande ändringen i arbetarskyddslagen företogs år 1931. Den föregicks av en utredning, som Kungl. Maj:t den 30 no- vember 1922 anbefallt socialstyrelsen att verkställa, närmast med hänsyn till en av internationella arbetskonferensen år 1919 antagen konvention angående fast- ställandet av minimiålder för barns användande till industriellt arbete. Social- styrelsen hade att i samband med utredningen inkomma med förslag till de änd- ringar i lagen, som kunde finnas erforderliga för vårt lands anslutning till nämnda konvention eller som eljest vore betingade av vunna erfarenheter under lagens tillämpningstid eller av den internationella regleringen på området. Den 2 november 1925 överlämnade socialstyrelsen till Kungl. Maj:t betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd (Statens off. utredn. 1925:34). Efter remiss till ett flertal ämbetsverk, myndigheter och organisationer blev förslaget under våren 1927 föremål för överarbetning inom socialdepartementet, men ar— betet fullföljdes dock icke därhän, att förslag i ämnet framlades för riksdagen.

Vid den internationella arbetskonferensens sammanträde i Geneve år 1929 hade fattats åtskilliga beslut, vilka delvis voro av intresse för frågan om ar- betarskyddslagens revision. Sålunda hade antagits ett förslag till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller loss- ning av fartyg, samt två rekommendationer, en angående förebyggande av olycksfall i arbete och en angående ansvarighet i fråga om säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner. I proposition till 1930 års riksdag (nr 71) anhöll Kungl. Maj:t om riksdagens yttrande rörande konventionsförslaget och re- kommendationerna. Enligt det statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen, förordade dåvarande chefen för socialdepartementet, att konventionen ratifi- cerades från vårt lands sida. I fråga om rekommendationen angående före- byggande av olycksfall i arbete framhöll departementschefen, att ehuru den- samma icke syntes böra eller kunna omedelbart medföra några mera genom- gripande åtgärder från statsmakternas sida, den likväl borde på olika håll bliva föremål för allvarlig uppmärksamhet i det fortsatta arbetet till olycks- fallsriskernas minskning. I anslutning härtill tillkännagav departementsche- fen, att han på närmare angivna skäl icke ansett sig kunna förorda, att social- styrelsens förslag till revision av arbetarskyddslagen lades till grund för framställning till riksdagen, icke ens i den jämkade form förslaget erhållit inom departementet. Beträffande rekommendationen angående ansvarighet i fråga om säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner ansåg departe- mentschefen, att någon åtgärd i anledning därav icke för det dåvarande borde vidtagas.

I anledning av nyssnämnda proposition väcktes vid 1930 års riksdag en mo- tion (1:245), vari hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att det påbörjade arbetet med arbetarskyddslagens revision måtte påskyndas och förslag till reviderad sådan lag inom en nära framtid föreläggas riksdagen. I enlighet med andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 17) meddelade riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 april 1930 (nr 139) bland annat, att riksdagen med anledning av ovannämnda rekommendationer funnit sig böra uttala det önskemålet, att arbetet med revision av lagen om arbetarskydd måtte så påskyndas, att förslag till reviderad lagstiftning inom en nära framtid kunde föreläggas riksdagen. Med hänsyn särskilt till det av riksdagen sålunda uttalade önskemålet upptogs ånyo arbetet med arbetarskydds- lagens revision. Detta resulterade i att Kungl. Maj:t i proposition till 1931 års riksdag (nr 40) framlade förslag till lag angående ändring i vissa delar av ar- betarskyddslagen. Förslaget avsåg revision av lagens 4, 5, 7, 9—25, 28—45 och 52 åå i följande viktigare avseenden.

Lagens bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete föreslogos i vissa delar fullständigade. Kungl. Maj:t förordades därjämte er- hålla vidgad befogenhet att meddela närmare föreskrifter i ovannämnda hän- seenden. I samband med utfärdande av sådana föreskrifter skulle Kungl. Maj:t jämväl äga förbjuda försäljning eller annan överlåtelse av maskin, som ej vore försedd med föreskrivna skyddsanordningar. Härutöver föreslogs, att Kungl. Maj:t bemyndigades att under vissa förutsättningar förordna om utsträckt till- lämpning av lagen å arbete, som annars ej vore underkastat densamma. I proposi- tionen föreslogs vidare införande i lagen av allmänna bestämmelser om raster, natt- och veckovila samt semester, höjning av vissa åldersgränser för minderåriga och ändrade bestämmelser rörande deras användande i nattarbete. 1 den avdel-

ning av lagen, som innehöll särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete, hade i huvudsak inarbetats de stadganden, som funnos meddelade i lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående förbud mot kvinnors använ- dande till arbete nattetid i vissa industriella företag, den s. k. nattarbetslagen. Dessutom förordades sådan ändring av bestämmelserna rörande inspektions— arbetets fördelning mellan de olika tillsynsorganen, att Kungl. Maj:t skulle äga att i administrativ ordning meddela närmare föreskrifter därutinnan. Be- stämmelserna om arbetarombud föreslogos ändrade i syfte att göra ombuds- institutionen mera effektiv. Likaså föreslogs, att befogenheten att vidtaga åt- gärder till genomförande tvångsvis av lagens bestämmelser överflyttades från länsstyrelse till yrkesinspektionens chefsmyndighet samt att lagens ansvars- bestämmelser i vissa avseenden skärptes.

I anslutning till propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner, nämligen i första kammaren nr 205 och 206 och i andra kammaren nr 349—352. Samtliga motioner hade jämte en motion (I:176) angående söndagsvila över- lämnats till andra lagutskottet för behandling i samband med propositionen. Utskottet avgav utlåtande i ämnet (nr 24) med förslag innebärande vissa änd- ringar i propositionsförslaget samt memorial (nr 35), föranledd av att riks- dagens kamrar i fråga om utskottets hemställan fattat skiljaktiga beslut dels beträffande stadgandet i 14 g 1 mom. och dels rörande lagens ingress. Beträf- fande formen för de föreslagna ändringarnas genomförande ansåg utskottet, att dessa ej vore av mera ingripande beskaffenhet än att de lämpligen kunde infogas i den gällande arbetarskyddslagen och att tillräckliga skäl således ej förelåge att, såsom i motionerna I:205 och II:349 påyrkats, ersätta lagen med en helt ny arbetarskyddslag. Riksdagen antog, efter sammanjämkning av den skiljaktighet, som förelåg mellan kamrarnas beslut, det i utskottets ovan- nämnda utlåtande upptagna förslaget, dock med det undantag att 5 & punkt 1), 9—12 åå, 14 5 1 mom., 17, 34, 42 och 43 55 ävensom slutstadgandena och in- gressen skulle erhålla den av Kungl. Maj:t föreslagna avfattningen (skriv. nr 238). Lag i ämnet utfärdades den 12 juni 1931 (nr 288). Denna återgavs med däri vidtagna ändringar fullständigt i svensk författningssamling nr 290/1931.

1936 års riksdag. I skrivelse till chefen för socialdepartementet den 6 decem- ber 1934 hade svenska textilarbetareförbundet hemställt om vidtagande av åtgär- der för ändring av arbetarskyddslagens 14 ä 3 mom. rörande minderårigas ledig- het för nattvila, enär den år 1931 företagna lagändringen hade lett till att min— deråriga i stor utsträckning börjat användas till tvåskiftsarbete inom textilindu- strien. I anledning av förbundets framställning, varöver yttranden hade in- hämtats från socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige, anbefallde Kungl. Maj:t den 22 februari 1935 socialstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlin- jer styrelsen angivit i sitt yttrande verkställa och inkomma med utredning

( l i I i [

jämte det författningsförslag, som denna kunde föranleda. I enlighet härmed föreslog socialstyrelsen i ett den 5 oktober 1935 avgivet förslag, att till 14 & 3 mom. första stycket fogades en bestämmelse om att för sådana minderåriga under 16 år, som användes till industriellt och därmed likställt arbete, ledigheten för nattvila skulle omfatta tiden mellan klockan 19 och 6.

Frågan om minderårigas sysselsättande i skiftarbete hade tilldragit sig ytter- ligare uppmärksamhet genom motioner väckta vid 1935 års riksdag, nämligen dels två likalydande motioner (I:17 7 och 11:342), vari hemställdes om utredning rörande minderårigas användande i industriellt arbete, och dels en motion (11:334) med förslag till ändrad lydelse av 14 & lagen om arbetarskydd. Andra lagutskottet, som ansåg sig böra hänvisa till ovan anbefallda utredning, hemställde i utlåtande nr 14, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I proposition till 1936 års riksdag (nr 205) framlade Kungl. Maj:t seder— mera förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 & 3 mom. lagen om arbetar- skydd. Förslaget skilde sig från socialstyrelsens ovannämnda förslag såtillvida, att alla minderåriga, som sysselsattes i industriellt arbete, byggnads- och trans- portarbete, skulle beredas ledighet för nattvila mellan klockan 19 och 6. Andra lagutskottet fann sig icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag utan anslöt sig (utl. nr 34) till det förslag, som framlagts av socialstyrelsen. Den av styrel- sen föreslagna lagtexten förordades emellertid omarbetad till nära överensstäm- melse med propositionens. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 184), och lag i ämnet utfärdades den 12 juni 1936 (nr 274).

1937 års riksdag. I samband med framläggande av förslag till skogshärbär- geslag (prop. nr 112) framlade Kungl. Maj:t vid 1937 års riksdag tillika förslag till lag angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om arbetarskydd. Sistnämnda förslag grundade sig på en hemställan, som socialstyrelsen gjort i samband med avlämnande till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1936 av utredning och förslag angående förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverk- ningstiden m. m. Kungl. Maj:ts förslag i fråga om arbetarskyddslagen innebar ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 55 med hänsyn till minderårigas användande i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. Sålunda föreslogs höjning av minimiåldern för minderårigs användande till skogsavverknings- och kol— ningsarbete till fjorton år. För minderårig, som användes i flottningsarbete, gällde denna minimiålder redan tidigare, enär detta arbete ansetts inbegripet un- der uttrycket »transport av gods». Förslaget innebar vidare, att bestämmelserna om att läkarintyget i den minderåriges intygsbok ej finge vid bokens avläm- nande till arbetsgivaren vara äldre än ett år och att årlig läkarbesiktning skulle företagas å de minderåriga icke skulle gälla, då minderårig användes i nyss- nämnda slag av arbete. Slutligen föreslogs, att skyldigheten för arbetsgivare att föra viss förteckning över de minderåriga och att göra s. k. in- och avanmä- lan till yrkesinspektör rörande minderåriga icke skulle gälla vid ifrågavarande

arbeten. De föreslagna bestämmelserna hade med endast vissa formella jämk- ningar avfattats i överensstämmelse med socialstyrelsens förslag i ämnet. Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 40, att propositionen måtte bifallas av riksdagen, vilken hemställan även riksdagen biföll (skriv. nr 264). Förslaget utfärdades såsom lag den 21 maj 1937 (nr 269).

1938 års riksdag. I proposition till 1938 års riksdag (nr 265) framlade Kungl. Maj:t förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen. Ifrågavarande ändringar hade jämte en del andra föreslagits av 1937 års arbetar- skyddskommitté i samband med fullgörande av det kommittén givna uppdraget att verkställa utredning och avgiva förslag rörande effektivisering av yrkesin- spektionen (Statens off. utredn. 1937z52). De av Kungl. Maj:t föreslagna änd- ringarna gällde i huvudsak följande spörsmål. Införande i lagen av en bestäm- melse angående skyldighet för tillverkare och försäljare av maskiner eller red- skap att tillse, att dessa vid leverans vore försedda med nödiga skyddsanord- ningar och även i övrigt erbjöde betryggande säkerhet mot olycksfall. Lagens bestämmelser i 10 å andra stycket och 35 5 om läkarundersökning respektive läkarbesiktning av minderåriga skulle utsträckas att gälla alla minderåriga, som sysselsattes i industriellt arbete. Arbetsgivares skyldigheter att anteckna vissa uppgifter i den minderåriges intygsbok (34 5), att göra in- och avanmälan till yrkesinspektör eller bergmästare rörande minderåriga (33 å) och att an- skaffa och å arbetsstället förvara anteckningsbok för inspektionsförrättare (30 &) skulle därjämte gälla även för industriföretag med mindre än tio ar— betare. Vidare föreslogs ett tillägg till 41 &, varigenom Kungl. Maj:t bemyn- digades att, i den mån så funnes påkallat, utfärda föreskrifter angående obli- gatorisk läkarundersökning av arbetare före anställning i hälsofarligt arbete och sedermera periodiska läkarbesiktningar under anställningstiden. Därjämte förordades införande i lagen av Väsentligt ändrade bestämmelser rörande skydds- ombud och säkerhetskommittéer i syfte att främja det lokala skyddsarbetet och höja skyddsombudsinstitutionens effektivitet (31 5). Den befogenhet, som jäm- likt 38 å tillkomme yrkesinspektionens chefsmyndighet att meddela föreskrift till arbetsgivare i form av förbud, föreslogs i viss utsträckning böra tillerkännas även yrkesinspektör och bergmästare. I fråga om 23 & föreslogs dels uteslu- tande av vissa detaljbestämmelser, vilka ansåges lämpligen böra ha sin plats i en av Kungl. Maj:t utfärdad författning i ämnet, och dels en ändring med syfte att bereda den kvinnliga yrkesinspektionen möjlighet att enligt lagen ut- öva tillsyn även å arbete, i vilket icke enbart kvinnor användes. Dessutom för- ordades en skärpning av bestämmelserna i 28 5 om förbud i vissa fall för yr- kesinspektionens befattningshavare att taga befattning med företag, som vore underkastade tillsyn enligt lagen. Slutligen föreslogs i en del paragrafer vissa ändringar av formell natur ävensom jämkning av lagens ansvarsbestämmelser till överensstämmelse med gällande dagsbotslagstiftning.

I anslutning till propositionen hemställdes i en motion (II:464), att i arbetar-

skyddslagen måtte införas bestämmelser om straff för arbetsgivare, som trakasse- rade eller övade repressalier mot skyddsombud.

Andra lagutskottet, som ansåg, att de i propositionen föreslagna ändrade och nya bestämmelserna vore väl avvägda och ägnade att bidraga till genom- förande av ett mera verksamt arbetarskydd, hemställde (utl. nr 51), att proposi- tionen måtte av riksdagen bifallas samt att motionen 11:464, i den mån denna icke blivit besvarad genom utskottets hemställan beträffande propositionen, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen (skriv. nr 280). Lag om ändring i vissa delar av arbetarskydds— lagen utfärdades den 3 juni 1938 (nr 212).

1941 års riksdag. I proposition till 1941 års riksdag (nr 73) framlade Kungl. Maj:t i samband med förslag till lag om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m. jäm- väl ett förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 & lagen om arbetarskydd. Lagändringen hade av departementschefen ansetts påkallad, enär arbetarskydds- lagen vore tillämplig även å radiologiskt arbete, och den föreslagna kontrollen därå följaktligen vore att betrakta som en specialreglering av arbetarskydds- karaktär på ett visst begränsat område. På hemställan av andra lagutskottet (utl. nr 25) biföll riksdagen utan ändring propositionsförslaget (skriv. nr 259). I enlighet härmed fogades genom lag den 6 juni 1941 (nr' 335) till arbetar- skyddslagens 1 5 en undantagsbestämmelse av innehåll, att sistnämnda lag skulle beträffande arbete, som avsåges i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m., äga tillämpning allenast i vad den anginge skydd mot annan skada än sådan, som orsakades genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne.

1944 års riksdag. I anledning av en till riksförsäkringsanstalten från Sve- riges standardiseringskommission riktad anhållan om vidtagande av åtgärder för ändring av arbetarskyddslagens 6 a & rörande tillverkares och försäljares ansvar beträffande skyddsanordningar å maskiner, redskap o. (1. hade anstal- ten i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1941 framlagt förslag i ämnet. I proposition nr 54 angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1943/44 hade departementschefen emellertid förklarat, att han icke då vore beredd att taga ställning till ifrågavarande förslag om ändring av arbetarskyddslagen. Vid 1943 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I:184 och 11:77), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om bland annat förslag om ändring av arbetarskyddslagen i hu- xndsaklig överensstämmelse med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Andra lagutskottet, som förehade motionerna till behandling, förklarade sig (utl. nr 14) dela motionärernas uppfattning, att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den av riksförsäkringsanstalten föreslagna borde genom- föras, samt hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att behov förelåge av lagstiftning för effektivisering av bestämmelsen i 6 a 5 lagen om arbetarskydd, och anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga på grund

därav erforderliga åtgärder. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skriv. nr 76).

På grundval av riksförsäkringsanstaltens framställning hade inom socialde- partementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen om arbetarskydd, vilket förslag sedermera förelades 1944 års riksdag (prop. nr 20). Förslaget innebar dels en utvidgning av lagens 6 a å rörande maskintillverkares m. fl. skyldigheter i skyddshänseende och dels införande i lagen av en ny paragraf, 38a å, varigenom yrkesinspektionens chefsmyndighet tillades befogenhet att meddela förbud mot att avlämna maskin, redskap eller annan teknisk anord- ning, innan de åtgärder vidtagits med anordningen, vilka chefsmyndigheten funnit erforderliga. Därjämte upptog departementsförslaget en ändring i 45 å första stycket, avseende straffansvar vid underlåtenhet att ställa sig meddelat förbud till efterrättelse.

Andra lagutskottet, som ej funnit anledning till erinran mot det sålunda framlagda förslaget, hemställde i utlåtande nr 2 om riksdagens bifall till pro- positionen. Denna hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 38) och lag om den föreslagna ändringen utfärdades den 17 mars 1944 (nr 96).

Med det förestående har lämnats en kortfattad översikt rörande de ändringar, som vid skilda tillfällen företagits i lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912. En fullständig redogörelse för innehållet i lagen efter den 1 juli 1944, då den senast företagna lagändringen trädde i kraft, har ej ansetts böra lämnas i detta sammanhang. För innehållet kommer i stället att när- mare redogöras i de särskilda avsnitt, som ingå i de olika kapitlen i motive- ringen. Här må emellertid nämnas, att lagens bestämmelser äro uppdelade på sju särskilda kapitel. I det första kapitlet behandlas lagens tillämpningsom- råde (1—2 åå). Därefter följa en serie föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete (3—7 åå), av vilka de i 3 å angivna anses ut- göra lagens grundläggande bestämmelser. I de två därpå följande kapitlen meddelas en del särskilda föreskrifter rörande minderårigas och kvinnors an- vändande i arbete (8—15 resp. 16—22 åå). I femte kapitlet ha sammanförts vissa bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad m. 111. (23—41 åå). De båda återstående kapitlen innehålla ansvarsbestämmelser (42—49 åå) och en del allmänna bestämmelser (50—53 åå).

Till arbetarskyddslagstiftningen i egentlig bemärkelse höra förutom lagen om arbetarskydd jämväl ett flertal specialförfattningar, vilka äro närstående till eller utfärdade med stöd av arbetarskyddslagen. En del av dessa författ- ningar innehålla specialbestämmelser med huvudsakligt ändamål att motverka hälso- och olycksfallsrisker vid arbete inom vissa slag av verksamhet, medan andra åter utgöra direkta tillämpningsföreskrifter till lagen om arbetarskydd. Någon redogörelse för innehållet i specialförfattningarna eller för de ändringar, som kunna ha företagits i desamma, sedan de utfärdats, har icke här medtagits. Ifrågavarande författningar äro följande:

Lagen den 19 juni 1919 (nr 428) om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna.

Lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa fall mot arbe- tares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

Lagen den 11 mars 1932 (nr 55) om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg.

Skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937 (nr 268). Lagen den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m. Kungl. förordningen den 10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar.

Kungl. kungörelsen den 9 juni 1911 (nr 48) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 å av lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20 november 19091 stadgas, i sina fabri- ker använda kvinnor till visst arbete nattetid.

Kungl. kungörelsen den 31 december 1912 (nr 387) angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare.

Kungl. kungörelsen den 31 december 1912 (nr 388) angående gottgörelse för utfärdande av intygsböcker för minderåriga arbetare.

Kungl. Maj:ts taxa den 31 december 1912 (nr 399) å gottgörelse för läkar- undersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare enligt lagen om ar- betarskydd den 29 juni 1912.

Kungl. kungörelsen den 16 oktober 1914 (nr 301) angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner, från bestäm- melserna i 1 å lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors an- vändande till arbete nattetid i vissa industriella företag.1

Kungl. kungörelsen den 7 april 1916 (nr 114) angående förbud mot använ- dande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg.

Kungl. kungörelsen den 23 maj 1919 (nr 301) angående registrering och be- siktning av vissa ångpannor m. m.

Kungl. kungörelsen den 10 december 1926 (nr 496) angående gottgörelse för läkarundersökning av måleriarbetare enligt ovannämnda lag den 19 februari

1 l i 1926.

Kungl. kungörelsen den 26 september 1930 (nr 344) angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten. * Kungl. kungörelsen den 23 december 1931 (nr 426) om uppfordringsanord— ningar för personbefordran i gruvor och stenbrott.

1 Den åberopade lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetidi vissa industriella, företag har vid revisionen 1931 av lagen om arbetarskydd upphävts och er- satts med bland annat 19—21 åå i sistnämnda lag.

Kungl. kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 815) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren m. fl.

Kungl. kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl.

Kungl. kungörelsen den 14 januari 1938 (nr 16) om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å vissa hustak.

Kungl. kungörelsen den 2 december 1938 (nr 711) angående läkarunder- sökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Kungl. kungörelsen den 2 december 1938 (nr 712) angående gottgörelse för läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkes- sjukdomar.

Kungl. kungörelsen den 3 november 1939 (nr 783) angående anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar.

Kungl. kungörelsen den 11 maj 1945 (nr 174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap.

Förutom de ovan angivna författningarna finnas en del andra, som med hän- syn till sitt huvudsakliga innehåll och syfte visserligen ej kunna hänföras till arbetarskyddslagstiftningen men som dock innehålla bestämmelser, vilka mer eller mindre direkt åsyfta att bereda skydd mot olycksfall eller ohälsa i arbete. Bland sådana bestämmelser kunna nämnas:

Lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m., särskilt föreskrifterna i 33, 34. 36 och 37 åå.

Lagen den 27 juni 1902 (nr 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), särskilt föreskrifterna i 68, 70 och 71 åå. Kungl. Maj:ts stadga den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionat- rörelse, särskilt föreskrifterna i andra avdelningen.

Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566), särskilt föreskrifterna i 24 och 50 åå.

Kungl. förordningen den 7 oktober 1921 (nr 876) angående eldfarliga oljor. Kungl. förordningen den 18 maj 1928 (nr 139) angående explosiva varor. Kungl. Maj:ts byggnadsstadga den 20 november 1931 (nr 364), särskilt vissa bestämmelser i femte och tionde kapitlen.

Kungl. förordningen den 3 juni 1932 (nr 178) med vissa bestämmelser an- gående film.

Kungl. förordningen den 3 juni 1932 (nr 179) med vissa bestämmelser an- gående biografer och filmförevisning.

Kungl. kungörelsen den 17 mars 1933 (nr 85) angående förvaring och trans- port till lands av kisellegeringar.

Kungl. Maj:ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) om elektriska starkströms- anläggningar.

Kungl. Majtzs giftstadga den 26 november 1943 (nr 877).

Översikt av reformförslagen.

Under den tid, som förflutit sedan arbetarskyddslagen trädde i kraft, den 1 januari 1913, har den såsom ovan anförts vid skilda tillfällen och i olika avseenden undergått ändringar. Dessa ha dock icke varit så omfattande eller ingripande, att de rubbat de grundprinciper, på vilka lagen är uppbyggd.

Sedan lagens tillkomst och alldeles särskilt under de senare åren ha emeller- tid avsevärda förändringar ägt rum på arbetslivets olika områden. Sålunda ha bland annat nya typer av arbetsmaskiner och apparater tillkommit, nya arbetsmetoder införts, nya råmaterial och ämnen tagits i bruk eller nya pro- dukter börjat framställas, och med allt detta ha följt nya eller ökade ford- ringar på säkerhet och sundhet i arbetet. Driftsomläggningar och rationali- seringsåtgärder ha likaledes medfört behov av nya skyddsåtgärder eller av nya eller förbättrade hygieniska och sociala anordningar. Det alltmera vid- gade internationella socialpolitiska samarbetet har även föranlett, att krav stäl- las på att vår arbetarskyddslagstiftning bringas i överensstämmelse med de av internationella arbetskonferensen fattade besluten.

Här berörda omständigheter ha föranlett, att förslag och yrkanden om änd- ringar i lagen framställts från olika håll och i skilda sammanhang. Inom riks- dagen har sålunda väckts ett flertal motioner med yrkanden, berörande mer eller mindre väsentliga delar av lagen, och dylika krav ha även upptagits i framställningar till Kungl. Maj:t. En omarbetning och komplettering i vissa

, hänseenden av gällande arbetarskyddslag har jämväl förordats av departe- ! mentschefen, bland annat i samband med avlämnande till 1938 års riksdag av : propositioner med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetar- skyddslagen och med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av in- ternationella arbetskonferensen år 1937 antagna konventionsförslag och rekom- mendationer. Även under pågående utredningsarbete ha önskemål och förslag om ändringar i lagen i åtskilliga fall delgivits kommittén.

Närmast följer en kortfattad översikt av de framställda reformförslagen. En utförligare redogörelse rörande desamma kommer sedermera att lämnas vid be- handlingen av de olika frågor, som förslagen avse. Då arbetarskyddslagen un— derkastades en tämligen omfattande revision år 1931 och de under tiden dess- förinnan påyrkade eller erforderliga lagändringarna i stort sett antingen bli- _ vit genomförda vid nämnda revision eller därefter upptagits till förnyad be- l handling, komma i detta sammanhang huvudsakligen att omnämnas de yrkan- ' den om ändringar, som framkommit under tiden efter 1931. Därvid beröras dock icke sådana efter 1931 gjorda framställningar, som redan föranlett änd-

ringar i lagen. i Vad först beträffar arbetarskyddslagen i sin helhet ha erinringar mot dess avfattning och uppställning ej sällan framkommit. Sålunda har bland annat anförts, att bestämmelserna i en hel del punkter vore svårförståeliga och be- svärliga att läsa, ej minst på grund av de hänvisningar, som i många fall före-

komme mellan olika paragrafer. Vidare har, särskilt från arbetstagarhåll, riktats erinringar mot lagens vaga formulering, varvid anförts, att de i lagtexten an— vända uttrycken »skäligen kan anses av nöden», »låta sig angeläget vara», »skä- ligen medgiva» eller »kan anses tillfredsställande» samt de på många ställen an- vända orden »bör» och »må» i åtskilliga fall hade givit anledning till missför- stånd såväl mellan arbetsgivare och arbetstagare som mellan dessa och yrkes— inspektionen. Uppställningen av lagens bestämmelser har även i en del av- seenden ansetts vara mindre lämplig. Särskilt gäller detta bestämmelserna om minderåriga, vilka återgivits i skilda avsnitt i lagen.

Lagens tillämpningsområde. Beträffande tillämpningsområdet för arbetar- skyddslagen föreligga yrkanden huvudsakligen i utvidgande riktning. Särskilt har yrkats, att jordbruket borde i större omfattning än för närvarande inbegri- pas under lagen. Förslag härom framlades redan år 1925 av socialstyrelsen i dess då avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Styrel- sens ändringsförslag beträffande lagens tillämpning å jordbruket blev dock ej upptaget i den proposition, genom vilken förslag till åtskilliga ändringar i ar- betarskyddslagen förelades 1931 års riksdag. I motioner vid 1931, 1932 och 1933 års riksdagar väcktes ånyo frågan om utvidgning av lagens tillämpning å jord- bruket. Av dessa motioner föranledde dock endast en vid 1933 års riksdag väckt motion (II: 51) till åtgärd, i det att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll om utredning angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 å i lagen om arbetarskydd. På grundval av den sålunda begärda utredningen, vilken verkställdes av socialstyrelsen, fram- lade Kungl. Maj:t i proposition till 1934 års riksdag förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 å lagen om arbetarskydd. Andra lagutskottet ansåg emel- lertid, att det syfte som avsåges i propositionen, i den mån detsamma vore prak- tiskt möjligt att genomföra, kunde förverkligas genom en sådan vidgad tolk- ning av uttrycket maskinella hjälpmedel, att däri innefattades även vissa ma- skiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring, och avstyrkte bifall till propositionen ifråga. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. I en motion till 1937 års riksdag påyrkades likaledes utsträckt tillämpning av lagen å jord— bruket.

Ifrågavarande spörsmål berördes även av 1937 års arbetarskyddskommitté, som förordade särskild utredning i frågan. Vid skilda tillfällen har jämväl från yrkesinspektörshåll uttalats önskemål om att lagen måtte erhålla vidgad tillämpning å jordbruket.

Utvidgning av lagens tillämpningsområde i avseende på s. k. hemindustriellt arbete är en annan fråga, som berörts i olika sammanhang och nu ansetts böra bliva föremål för prövning.

Ett annat vid skilda tillfällen, särskilt från yrkesinspektörshåll, framställt förslag är, att lagen skulle utsträckas att gälla även beträffande arbete, som ut-

föres av medlem av arbetsgivarens familj. Härigenom skulle också de rena fa- miljeföretagen komma att omfattas av lagen.

Vid upprepade tillfällen har diskuterats frågan, huruvida och i vad mån arbete, vilket av elever utföres vid vissa läroanstalter för vinnande av prak- tisk utbildning, bör omfattas av lagen. Detta gäller särskilt arbete vid yrkes-, lärlings- och verkstadsskolor av olika slag. Från yrkesinspektionens sida har ansetts önskvärt, att sådana skolor inbegripas under lagen med hänsyn till betydelsen av att eleverna under utbildningstiden förpliktas att iakttaga om- tanke och varsamhet i arbetet samt få kännedom om arbetarskyddslagstift- ningen och dess praktiska tillämpning.

Från yrkesinspektörshåll har framhållits, att svårigheter ofta förefinnas att få arbetarskyddssynpunkterna nöjaktigt beaktade vid arbete i grustag i de fall, då dessa för hämtning av grus äro upplåtna till flera arbetsgivare samtidigt.

Innebörden av begreppet rörelse i 1 å arbetarskyddslagen har vidare ansetts böra klargöras.

Förslag har vidare framförts om att begreppet arbetare utbytes mot den nu- mera allmänt vedertagna benämningen arbetstagare. I anslutning härtill har förordats, att lagens rubrik ändras.

Vem som är att anse som arbetsgivare i lagens mening är en fråga, som an- setts böra klarläggas, särskilt med hänsyn till begreppen ackordstagare och entreprenör. Det har även påyrkats, att det i lagen bör klargöras, vem som är att anse som arbetsföreståndare i verksamhet, som bedrives av staten eller kommun. I en motion vid 1943 års riksdag har därjämte hemställts, att vid en kommande revision av arbetarskyddslagen och därtill hörande författningar sådana bestämmelser införas, att möjlighet gives att överflytta arbetsgivar- ansvaret till särskild arbetsföreståndare. I enlighet med riksdagens beslut (skriv. nr 250) har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén att vid lagrevisionen taga även detta spörsmål under övervägande.

Bestämmelser rörande olycksfall och ohälsa i arbete. I det lagförslag, som socialstyrelsen avgav år 1925, föreslogs, att 3 å i arbetarskyddslagen erhölle något ändrad ordalydelse. Styrelsens ifrågavarande förslag upptogs dock ej i 1931 års propositionsförslag. I motioner vid 1931 års riksdag hemställdes om ändring av 3 å i enlighet med socialstyrelsens förslag, men motionerna föran- ledde ej till någon riksdagens åtgärd. Vid 1936 års riksdag anhölls i två lika- lydande motioner om utredning angående viss komplettering av arbetarskydds- lagen i syfte att bland annat bereda ökat skydd åt arbetare i de fall, då han ensam utförde arbete i en arbetslokal. Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionerna och riksdagen beslöt i enlighet härmed. I en vid 1937 års riksdag väckt motion hemställdes bland annat om ändring såtillvida av 3 å första styc- ket, att ordet »skäligen» skulle utgå. Motionen bifölls emellertid ej av riks— dagen.

Från arbetstagarhåll har framhållits, att bestämmelsen i 3 å första stycket

på grund av sin vaga formulering ofta gåve anledning till diskussion och att den därför borde formuleras på ett klarare sätt. Uttrycket »skäligen kan an- ses av nöden» har vidare ansetts böra utgå och ersättas med ordet »erfordras». Arbetarnas i 3 & andra stycket angivna skyldighet att iakttaga försiktighet och omtanke i arbetet vore en angelägenhet, som ansetts böra kraftigare under- strykas i lagen än vad nu vore fallet. Likaså har framhållits, att det i lagen borde utsägas, att även arbetsledarna hade ansvar för att erforderliga skydds- anordningar funnes vidtagna och vidmakthölles.

Beträffande de särskilda föreskrifter i lagens 4 och 5 åå, som avse förekom- mande av olycksfall och ohälsa i arbete, har från yrkesinspektionens sida för- ordats, att dessa överarbetas och kompletteras i en del viktigare hänseenden, och ett flertal förslag till ändringar och tillägg ha även anmälts till kommittén. Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor och ett par fackförbund ha föreslagit, att föreskrifterna ifråga utfor- mas som minimibestämmelser med skyldighet för arbetsgivare att ovillkorligen iakttaga desamma. Gruvindustriarbetareförbundet har hemställt om infö- rande i lagen av vissa föreskrifter med hänsyn till arbetsförhållandena i gruvor och stenbrott.

Behovet av skärpta bestämmelser rörande hygieniska anordningar har sär— skilt understrukits, och den i 5 & g) angivna begränsningen för stadgandets tillämpning har från såväl yrkesinspektörs- som arbetstagarhåll ansetts böra utgå. Från kontoristhåll har påyrkats skärpta bestämmelser om raster i arbetet.

Krav på ändringar i ovan berörda bestämmelser ha även framställts inom riksdagen. Sålunda hemställdes i en motion vid 1936 års riksdag om utred— ning i syfte att få till stånd bestämmelser om ökade krav beträffande de hygie- niska förhållandena på arbetsplatser, där kvinnlig och minderårig arbetskraft sysselsattes. Andra lagutskottet hemställde emellertid, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen. Även i motioner vid 1937 års riksdag berördes frågan om en förbättring av arbets- platshygienen. De föranledde dock ingen riksdagens åtgärd. Det må här tillika nämnas, att i motioner vid 1945 års riksdag yrkats om utredning rörande åtgärder i syfte att befordra anordnandet av vissa hygieniska inrättningar på arbetsplatserna. På förslag av de tillfälliga utskott, som förehade motionerna till behandling, biföll riksdagen motionärernas hemställan.

I proposition till 1938 års riksdag (nr 45) anhöll Kungl. Maj:t om riksda- gens yttrande rörande bland annat ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget konventionsförslag angående säkerhetsföreskrifter i byggnads- industrien samt tre rekommendationer berörande samma industri. Andra lag- utskottet anslöt sig till departementschefens uppfattning, att de spörsmål, som avhandlades i ifrågavarande konventionsförslag och rekommendationer, borde göras till föremål för utredning och att konventionsförslaget således icke då borde ratificeras. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Från fackförbund inom byggnadsindustrien har framställts krav på förbätt- rade hygieniska anordningar samt personalbodar vid byggnadsarbetsplatserna.

I fråga om 6 a 5 i lagen ha även framkommit yrkanden om ändringar, bland annat genom två vid 1943 års riksdag väckta motioner. Dessa yrkanden ha i huvudsak beaktats genom den år 1944 beslutade lagändringen. Därutöver har yrkesinspektören i åttonde distriktet hemställt, att till bestämmelsen i Ga & göres ett tillägg av innehåll, att i anbudssumman för en maskin skulle ingå jämväl kostnaden för tillhörande skyddsanordningar. Uraktlåtenhet att iakttaga detta borde medföra straffansvar, varvid bötesbeloppet i intet fall finge under- stiga kostnaden för skyddsanordningarna.

I motioner vid 1931 års riksdag yrkades, att Kungl. Maj:ts rätt att enligt 7 & 3 inom. arbetarskyddslagen förordna om utsträckt tillämpning av lagen måtte avse 'icke blott lagens bestämmelser till förekommande av olycksfall utan jämväl dess föreskrifter till förekommande av ohälsa. Andra lagutskottet fann dock ej tillräckliga skäl föreligga för den påyrkade utvidgningen av Kungl. Maj:ts ifrågavarande befogenhet och hemställde, att motionerna i förevarande avseende icke skulle föranleda till någon åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Bestämmelser rörande minderåriga. Den för minderårigs användande till arbete gällande minimiåldern har av landsorganisationen och styrelsen för av- delningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet före— slagits höjd från 13 till 14 år, då fråga är om icke-industriellt arbete, och från 14 till 15 år, då fråga är om industriellt och därmed likställt arbete. I anslut- ning till frågan om minimiålder må erinras om att i proposition till 1933 års riksdag (nr 14) Kungl. Maj:t anhöll om riksdagens yttrande rörande det av internationella arbetskonferensen år 1932 antagna konventionsförslaget an— gående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete. Andra lagutskottet anslöt sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen, att konventionen ej borde för det dåvarande ratificeras. Utskottets hem- ställan i förevarande avseende bifölls av riksdagen. Sedermera har Kungl. Maj:t i proposition till 1938 års riksdag (nr 45) anhållit om riksdagens ytt- rande rörande två vid internationella arbetskonferensen år 1937 antagna för- slag till reviderade konventioner rörande minimiålder för barns användande till industriellt respektive icke-industriellt arbete samt rörande en till konventions- förslagen fogad rekommendation angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete i familjeföretag. I propositionen anförde departementsche- fen, att han icke kunde förorda ratificering av konventionsförslaget angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete samt att frågan om ratifikation av konventionsförslaget angående minimiålder för barns an- vändande till industriellt arbete lämpligen borde anstå, till dess en allmän revision av arbetarskyddslagen komme till stånd. Av enahanda skäl ansågs ej heller rekommendationen böra föranleda åtgärd. Andra lagutskottet anslöt

10—45509

sig till departementschefens uppfattning, och riksdagen biföll utskottets hem- ställan.

Beträffande intygsbok för minderårig har av yrkesinspektionen förordats, att sådan bok utfärdas och tillhandahålles vid den skola, där den minderårige åtnjutit undervisning. Kontrollen över utfärdandet av intygsbok har vidare ansetts böra skärpas, så att minderårig icke såsom nu utan svårighet kan er- hålla flera intygsböcker. Likaså har förordats, att intygsbok alltid skall irne- hålla läkarintyg, oavsett i vilket yrke den minderårige först anställes.

Den skillnad, som i lagen göres mellan industriellt arbete och annat arbete, har från bland annat tjänstemannahåll ansetts vara obefogad, särskilt när det gäller minderåriga. Det har därvid framhållits, att kontorsarbetet under de senare åren undergått en sådan rationalisering och mekanisering, att gräns— dragningen mellan industriellt arbete och kontorsarbete blivit illusoriski Vi- dare har ifrågasatts, om ej arbetsgivares förpliktelser böra beträffande min- deråriga givas en mera vidgad syftning än vad som följer av lagens 3 och 13 %% och i vissa fall innefatta både skyldighet och rättighet att ingripa i exempel— vis minderårigas bostads- och matförhållanden. I anslutning härtill må er- inras om att styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet bland annat framhållit, att barn som arbeta hos för- äldrar ej sällan utnyttjas på ett skadligt eller riskfyllt sätt. Detta förhållande borde enligt styrelsens mening uppmärksammas.

Ändring av lagens bestämmelser rörande minderårigas arbetstid har påyrkats vid flera tillfällen. Redan vid 1931 års riksdag hemställdes motionsvis om sådan ändring av de då i lagens 14 5 1 mom. föreslagna bestämmelserna, att arbets- tiden skulle fastställas till 9 timmar av dygnet och 54 timmar i veckan. Där- jämte föreslogs, att anmälan om s. k. nödfallsarbete skulle göras till yrkesin- spektionens chefsmyndighet, på Vilken även skulle ankomma att vid behov med— dela dispens. Motionärernas hemställan i nämnda avseenden vann dock ej riks- dagens bifall. Sedermera har i motioner till 1934 och 1935 års riksdagar hem- ställts om utredning rörande möjligheterna för en lagstiftning, syftande till bestämmelser om bland annat reglering av arbetstidsförhållandena för ungdom i icke-industriellt arbete. Motionerna föranledde emellertid icke till någon åt- gärd från riksdagens sida. I frågan om minderårigas användande i industriellt arbete väcktes vid 1935 års riksdag tre motioner, varav i två likalydande hemställdes om utredning rörande minderårigas användning i industriellt ar- bete. I den tredje motionen föreslogs införande i 14 & arbetarskyddslagen av skärpta arbetstidsbestämmelser för minderåriga samt förbud mot minderårigs användande i skiftarbete. Ej heller sistnämnda motioner föranledde någon riksdagens åtgärd. -—— Vid 1938 års riksdag väcktes en motion, vari yrkades utredning rörande bland annat frågan om reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 14——18 år. Första kammarens andra tillfälliga utskott, som fann motionärens yrkande förtjäna det allvarligaste be- aktande, ansåg med hänsyn till den av departementschefen samma år förebå—

dade översynen av arbetarskyddslagen, att någon framställning från riksdagens sida om utredning i förevarande avseende icke vore erforderlig. Kammaren beslöt i enlighet härmed.

Styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barna- vårdsförbundet har förordat sådan ändring i lagen, att minderåriga under sex- ton år ej tillåtas att arbeta upp till 10 timmar av dygnet och 60 timmar i veckan. Från yrkesinspektörshåll har ansetts, att den i 14 & 1 mom. stadgade arbetstidsbegränsningen per dygn och vecka bör gälla för minderåriga inom jordbruk även i de fall, då lantarbetstidslagen ej äger tillämpning därå.

Beträffande den i nyssnämnda moment stadgade begränsningen av arbets- tiden, då minderårig deltager i viss undervisning, har från bland annat för- säkringstjänstemannahåll yrkats, att av arbetsgivaren anbefallda kurser i ut- bildningssyfte böra jämställas med sådana kurser för yrkes- eller annan skol- undervisning, som omförmälas i lagens 13 å andra stycket. Vidare har ansetts, att det i 14 5 3 mom. stadgade förbudet mot arbete å tid mellan klockan 19 och 6 bör utsträckas att gälla jämväl annat arbete än industriellt och därmed lik- ställt arbete. Som skäl härför har anförts, att det numera även kan förekomma, att kontorsarbete bedrives i skift, exempelvis i syfte att bättre utnyttja dyra kontorsmaskiner.

Vad beträffar bestämmelserna i 35 5 om läkarbesiktning av minderåriga har framställts krav på ändring av dessa bestämmelser i såväl utvidgande som in- skränkande riktning. I förstnämnda hänseende har yrkats, att obligatorisk läkarbesiktning föreskrives för alla minderåriga. Det har även ifrågasatts, om ej för läkarbesiktning borde gälla en något högre gräns än 18 år. Ändring av bestämmelserna i inskränkande riktning har ifrågasatts från såväl arbetsgivar- som yrkesinspektörs- och läkarhåll, varvid som skäl åberopats de nu i många fall föreliggande svårigheterna att få läkarbesiktningarna genomförda, sär— skilt vid mindre arbetsställen. Sålunda har föreslagits, att bestämmelserna så ändras, att läkarbesiktning skall företagas endast inom sådana slag av verk- samhet, där dylik besiktning måste anses påkallad. Därjämte har förordats, att arbetsställen med säsongarbete undantagas från bestämmelserna ifråga.

Från arbetsgivarhåll har kritik riktats mot bestämmelserna om färdgottgö- relse vid läkarbesiktning. Ett strikt tillämpande av dem medförde, särskilt för mindre företag som lågo avlägset från besiktningsläkarens bostadsort, att läkar- besiktningarna blevo ganska betungande ur kostnadssynpunkt. Med hänsyn härtill har hemställts, bland annat av Sveriges hantverks- och småindustriorga- nisation, att lagens bestämmelser om läkarbesiktning av minderåriga så ändras, att möjlighet gives för mindre arbetsgivare att för besiktningen anlita pro- vinsialläkaren på orten. Denne skulle därvid vara rapportskyldig till vederbö- rande besiktningsläkare. Det har från olika håll även förordats, att bestäm- melserna om färdgottgörelse omarbetas, så att en rättvis fördelning av kostna- derna för läkarbesiktningarna erhålles.

Slutligen må i samband med frågan om läkarbesiktning framhållas, att från

olika håll har även yrkats, att i lagen införes en bestämmelse av innehåll, att besiktning må ske annorstädes än vid arbetsstället och att arbetsgivare och besiktningsläkare äga att sinsemellan komma överens om lämplig plats för lä- karbesiktningen.

Bestämmelser rörande kvinnor. I motioner vid 1931 års riksdag hemställdes bland annat, att bestämmelserna i lagens 19 & om kvinnors nattarbete måtte ut- sträckas att avse allt industriellt arbete. Denna hemställan bifölls dock ej av riksdagen. Det har sedermera ifrågasatts, om anledning funnes att bibehålla det i 19 % stadgade förbudet mot användande av kvinnor i vissa fall till indu- striellt arbete nattetid. I anslutning härtill må erinras om att i proposition till 1935 års riksdag (nr 84) Kungl. Maj:t anhållit om riksdagens yttrande rö- rande ett av internationella arbetskonferensen år 1934 antaget förslag till reviderad konvention angående kvinnors nattarbete. I enlighet med andra lagutskottets hemställan anslöt sig riksdagen till departementschefens uppfatt- ning, att med prövning av frågan om konventionens ratificering borde tills vi- dare anstå.

Bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad. Behov av ökning av yrkes- inspektionens personal har kraftigt understrukits från såväl arbetstagar- som yrkesinspektörshåll med hänsyn till nödvändigheten att åstadkomma en höjd inspektionsfrekvens samt behovet av vidgad tillsyn på arbetsområden, som nu endast i undantagsfall bliva föremål för tillsyn, såsom kontorsarbete. Det har vidare ansetts, att den medicinska sakkunskapen bör i större utsträckning än vad för närvarande sker anlitas inom yrkesinspektionen liksom även att yrkes- inspektör bör ha rätt att tillkalla tjän'steläkare (stads- och provinsialläkare) för medverkan i tillsynsverksamheten. Från arbetstagarhåll har yrkats, att på samtliga yrkesinspektionsdistrikt tillsättas särskilda befattningshavare för till— syn över arbetsförhållandena inom byggnadsindustrien. I motion vid 1946 års riksdag har hemställts om utredning angående inrättande av ett centralt kon- trollorgan för granskning och godkännande av viss arbetarskyddsmateriel. Med hänsyn till kommitténs förslag i denna fråga föranledde motionen ej till någon riksdagens åtgärd.

I fråga om den kommunala tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efter- levnad har yrkats, att denna avskaffas, enär den vore ineffektiv. Alternativt har föreslagits, att den bibehålles endast i de större städerna. Behovet av att de kommunala tillsynsorganen grundligt utbildas för det tillsynsuppdrag, som åvilar dem enligt arbetarskyddslagen, har jämväl understrukits, Det har även framförts önskemål om att särskilda utbildnings- och fortbildningskurser an- ordnas för samtliga tillsynsorgan.

Ett spörsmål, som ansetts böra upptagas till övervägande, är frågan om sam- manförande under en gemensam ledning av olika inspekterande organ på ar- betarskyddets område. Även från arbetstagarhåll har framhållits önskvärd-

heten av att yrkesinspektionens olika organ samordnas på ett mera enhetligt sätt än vad nu är fallet.

Beträffande tillsynens utövande har yrkats, att bestämmelserna i 25 å så ändras, att varje slag av verksamhet blir föremål för regelbunden tillsyn och detta oberoende av framställning i varje särskilt fall. I samband härmed må erinras om att i motion vid 1937 års riksdag hemställdes bland annat, att till 25 å andra stycket arbetarskyddslagen fogades en bestämmelse av innehåll, att till- synsorgan skulle vara skyldigt tillse, att nödvändiga skydds- och hygieniska anordningar ovillkorligen utfördes, och att tillsynsorgan skulle äga be- stämma, att påbjudna sådana åtgärder bleve verkställda inom viss bestämd tid. Motionen föranledde dock icke till någon riksdagens åtgärd.

Anmälan av nya företag. Införande i lagen av en bestämmelse, varigenom arbetsgivare förpliktas att till yrkesinspektionen anmäla nya företag, har se- den länge ifrågasatts av yrkesinspektionen. I socialstyrelsens år 1925 avgivna förslag till reviderad arbetarskyddslag upptogs sålunda en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare inom vissa verksamhetsgrenar att till yrkesinspek- tör eller bergmästare göra anmälan, då verksamheten påbörjades. Bestämmel- sen upptogs dock ej i det till 1931 års riksdag framlagda lagförslaget. Frågan om anmälningsskyldighet beträffande nya företag behandlades sedermera av 1937 års arbetarskyddskommitté, som föreslog, att en bestämmelse i berörda syfte infördes i arbetarskyddslagen. Departementschefen ansåg sig dock icke kunna utan närmare utredning tillstyrka kommitténs förslag, varför detta ej förelades riksdagen. Från arbetstagarhåll har yrkats, att i lagen införas tvångs- bestämmelser rörande anmälan av nya företag.

Förhandsgranskning av byggnadsförslag. En ur arbetarskyddssynpunkt be- tydelsefull fråga är den om obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektionen insända förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal för granskning. Denna fråga var föremål för övervägande inom 1937 års ar- betarskyddskommitté, som förordade, att i lagen infördes ett stadgande av inne- håll, att envar, som ämnade uppföra arbetslokal eller företaga med nybyggnad jämförlig ombyggnad av sådan lokal, skulle före arbetets påbörjande göra an- mälan därom hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Förslaget blev dock ej förelagt riksdagen.

Betydelsen och lämpligheten av obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektör insända förslag till nybyggnad eller mera genomgripande förändring av arbetslokal har även understrukits från tjänstemannahåll. Dess- utom ha flera yrkesinspektörer ifrågasatt, huruvida icke i lagen bör införas en bestämmelse om förhandsgodkännande i vissa fall av arbetslokal, särskilt så- dan som är avsedd för uthyrning.

Krav på obligatorisk förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av för- slag till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande har däremot icke framförts.

Bestämmelser rörande skyddsombud m. 111. Från yrkesinspektionens sida har ansetts, att det i lagen bör understrykas, att val av skyddsombud i första hand bör företagas av arbetarna vid arbetsstället samt att det bör åligga skyddsom- buden själva att underrätta arbetsgivaren om valet. Det borde vidare stadgas, att skyddsombud vid hänvändelse till arbetsgivare i skyddsfråga skulle först hänvända sig till närmaste arbetsledare och sedan till arbetsgivaren. Därjämte har yrkats, att bestämmelsen om att tillsynsorgan skall tillställa skyddsombud avskrift av skriftligt meddelande i skyddsfrågor så ändras, att dylik avskrift icke behöver lämnas i de fall, då meddelandet införts i den å arbetsstället be- fintliga anteckningsboken för inspektionsförrättare eller alternativt, att av- skrift skall behöva lämnas endast i fråga om sådant skriftligt meddelande, som avlåtits i anledning av inspektion vid arbetsstället. Det har från yrkesinspek- törshåll även ifrågasatts, om det ej i lagen bör utsägas, hur skyddsombud skall förfara med erhållen avskrift i de fall, då skyddsombudet avgår såsom sådant eller slutar sin anställning å arbetsstället.

Från arbetstagarhåll har hemställts, att sådan ändring vidtages i gällande be- stämmelser beträffande skyddsombud, att lokal facklig organisation medgives rätt att utse skyddsombud för ett angivet geografiskt område i de fall, då det inom Visst yrkesområde finnes svårighet att på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkas sammansättning utse skydds- ombud bland arbetarna på arbetsstället. Likaså har yrkats, att det i lagen ut- säges, att skyddsombud skall av arbetsgivaren åtnjuta ersättning för förlorad arbetsförtjänst till följd av uppdraget som skyddsombud.

Även i frågan om skyddsombuds rättsskydd ha krav på ändringar i lagen framkommit. I en vid 1937 års riksdag väckt motion yrkades sålunda, att till 31 & arbetarskyddslagen fogades en bestämmelse av innehåll, att om arbets- givare företoge eller genom annan läte företaga trakassering eller utövande av repressalier av något slag mot valt skyddsombud för yttrande eller hand- ling denne gjort i egenskap av skyddsombud, detta skulle föranleda straff jäm- likt lagens 45 5. Motionen föranledde emellertid icke till någon riksdagens åtgärd. Likaså hemställdes i en motion vid 1938 års riksdag, att i arbetar- skyddslagen måtte införas bestämmelser om straff för arbetsgivare, som tra- kasserade eller övade repressalier mot skyddsombud. Frågan ansågs av de- partementschefen böra göras till föremål för utredning vid den planerade lag- revisionen. Utskottets hemställan, att motionen därför ej skulle föranleda till någon åtgärd, bifölls av riksdagen.

Bestämmelser om meddelande av förbud m. m. I motion vid 1934 års riks- dag hemställdes om sådan ändring i arbetarskyddslagen, att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet att meddela förbud och arbetsvillkor jämlikt lagens 38 & 1 mom. första stycket. På hemställan av andra lagutskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda till nå- gon åtgärd. Vid 1936 års riksdag yrkades i en motion bland annat, att yrkes-

inspektionen skulle erhålla befogenhet att stoppa arbete, där fara för arbetarnas liv kunde föreligga, om icke omedelbara skyddsanordningar vidtoges. Ej hel- ler denna motion föranledde till någon riksdagens åtgärd. Sedermera hem- ställdes i två vid 1937 års riksdag väckta likalydande motioner om utredning, på vad sätt ett vitesförfarande skulle kunna införas i arbetarskyddslagen i syfte att ernå ett mera effektivt genomdrivande av dess bestämmelser angående olycksfall och ohälsa. På förslag av andra lagutskottet beslöt riksdagen i skri- velse till Kungl. Maj:t (nr 97) anhålla om erforderlig utredning i ärendet. Skrivelsen överlämnades till 1937 års arbetarskyddskommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén meddelade uppdraget. Kom- mittén fann sig dock ej kunna förorda införande i lagen av ett vitesförfarande utan föreslog i stället, att den befogenhet, som enligt 38 5 1 mom. första styc- ket arbetarskyddslagen tillkomme yrkesinspektionens chefsmyndighet, skulle med viss begränsning tillerkännas jämväl yrkesinspektör och bergmästare. Detta förslag blev också antaget av riksdagen.

Yrkanden om ändringar i lagen i ovan berörda avseende ha på senare tid ånyo framkommit. Sålunda har från yrkesinspektörshåll hemställts, att yrkes- inspektör måtte tillerkännas befogenhet att meddela förbud jämväl enligt 38 5 2 mom., d. v. s. utan att avbida arbetsgivarens yttrande, då fråga vore om syn- nerlig fara för arbetares liv eller hälsa. Vidare har yrkats, att i lagen införes en bestämmelse om befogenhet för yrkesinspektör att genom Vitesföreläggande tvångsvis ålägga arbetsgivare att vidtaga anvisade skyddsåtgärder.

Från arbetstagarhåll har understrukits behovet av en sådan effektivisering av yrkesinspektionen, att denna tillförsäkras väsentligt ökad befogenhet att ingripa mot tredskande arbetsgivare. I sådant syfte har jämväl ifrågasatts införande i 45 5 av skärpta påföljdsbestämmelser.

Ansvarshestämmelser. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att i lagen måtte införas bestämmelser om bötcsstraff i det fall, då arbetsgivare eller nå- gon för hans räkning i av yrkesinspektör begärt meddelande lämnar oriktiga uppgifter angående vidtagna skyddsåtgärder.

Vid 1937 års riksdag väcktes en motion med hemställan om införande i 45 & arbetarskyddslagen av en bestämmelse av innehåll, att om vissa åtgärder vid- toges mot valt skyddsombud den skyldige skulle straffas enligt bestämmelserna i 45 & första stycket. Riksdagen beslöt, att motionen icke skulle föranleda någon åtgärd.

Från yrkesinspektionens sida har framhållits önskvärdheten av att 46 5 kom- pletteras med straffbestämmelser för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrät- telse av yrkesinspektionen i det särskilda fallet meddelade skyddsföreskrifter.

Andra särskilda förslag och yrkanden. Svenska metallindustriarbetareför- bundet har i skrivelse till kommittén ifrågasatt införande i lagen av en bestäm- melse, varigenom arbetare tillförsäkras rätt till ersättning av arbetsgivare för

förlust av arbetsinkomst i de fall, då han under ordinarie arbetstid av arbets- givare, yrkesinspektör eller läkare beordras till läkarundersökning för konsta- terande av förekomst av viss yrkessjukdom.

Från yrkesinspektörshåll har framhållits önskvärdheten av att i lagen stad- gas skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektionen anmäla svårare olycksfall och olycksfallstillbud.

Förutom de förslag och yrkanden om ändringar i eller tillägg till arbetar- skyddslagen, som ovan angivits och vilka ansetts vara de mera betydelsefulla, ha jämväl i ett flertal andra hänseenden framkommit önskemål om ändringar i lagen. Då dessa äro av mindre genomgripande beskaffenhet eller av speciell natur, ha de ej ansetts böra beröras i förestående översikt. De komma i stället att omnämnas i motiveringen till det lagrum, dit frågan hör.

Framställningar om ändring i olika avseenden i de till arbetarskyddslagen hörande följdförfattningarna liksom även i vissa lagen närstående författningar ha likaledes gjorts vid skilda tillfällen. De ha kommit från yrkesinspektionen och vissa andra myndigheter samt från besiktningsmanna-, arbetsgivar- och arbetstagarhåll. För innehållet i dessa framställningar kommer redogörelse att lämnas i motiveringen för kommitténs förslag till ändringar i de författningar, som beröras av framställningarna ifråga.

Kommitténs uppdrag.

Riktlinjerna för kommitténs arbete uppdrogos av chefen för socialdeparte- mentet, statsrådet Möller, i det anförande som denne, efter gemensam bered— ning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitie- och handels- departementen, höll i statsrådet den 30 juni 1938, då Kungl. Maj:t gav sitt bemyndigande att tillkalla de sakkunniga. Departementschefen anförde bland annat följande:

»Lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd undergick år 1931 i åtskilliga stycken en genomgripande omgestaltning och jämväl sedermera hava ändringar vidtagits i densamma. Senast innevarande år har, i samband med den beslutade effektiviseringen av yrkesin- spektionen, ändring i vissa delar av denna lag ägt rum. Att lagstiftningen på detta område sålunda gjorts till föremål för upprepade reformer är helt naturligt med hänsyn till den starka utvecklingen och intensifieringen av produktionen alltsedan lagens tillkomst samt den ökning av statsmakternas känsla för socialt ansvar, som sedan dess tydligt framträtt.

Att arbetarskyddslagen behöver i vissa avseenden ytterligare moderniseras framgår enligt min mening bland annat därav, att Sverige nödgats underlåta att ratificera icke mindre än sex vid de internationella arbetskonferenserna antagna konventionsförslag, berörande i arbetarskyddslagen reglerade frågor. De konventionsförslag jag sålunda åsyftar äro förslagen till konventioner angående kvinnors arbete före och efter barnsbörd (Washington, 1919), barns nattarbete inom industrien (Washington, 1919), kvinnors nattarbete (reviderad, Geneve, 1934) , minimiålder för barns användande till industriellt arbete (reviderad, Geneve, 1937) , minimiålder för barns användande till icke—industriellt

arbete (reviderad, Geneve, 1937) samt säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien (Ge- neve, 1937 ). Ehuru något eller några av dessa konventionsförslag innehålla en eller annan bestämmelse, som icke synes lämplig för införande i svensk arbetarskyddslag- stiftning, vill jag dock förorda en omprövning i hela dess vidd av frågan, om och i vad mån denna lagstiftning bör bringas till närmare överensstämmelse med motsvarande in- ternationella reglering. Därvid torde tillika böra övervägas, huruvida några för den svenska lagstiftningen värdefulla anvisningar äro att hämta ur de jämväl vid de inter- nationella arbetskonfcrenserna antagna rekommendationerna angående förebyggande av olycksfall i arbete (Geneve, 1929), minimiålder för barns användande till icke—industriellt arbete (Geneve, 1932), minimiålder för barns användande till industriellt arbete i familje- företag (Geneve, 1937) , säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien (Genéve, 1937) , in- spektion inom byggnadsindustrien (Geneve, 1937 ) samt yrkesutbildning för byggnads- industrien (Geneve, 1937 ).

I skrivelse den 26 januari 1938 har styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anhållit, att Kungl. Maj:t ville till över- vägande upptaga vissa i skrivelsen återgivna förslag till motarbetandet av olycksfall bland barn i förvärvsarbete. Berörda förslag synas vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med den av mig nyss förordade behandlingen av frågan om upptagandet i svensk lagstiftning av vissa internationella bestämmelser rörande barnarbete.

Vid anmälan i statsrådet den 25 februari innevarande år av 1937 års arbetarskydds- kommittés förslag rörande ändringar i arbetarskyddslagen förordade jag en närmare utredning av vissa då till behandling upptagna frågor, nämligen frågorna i vilken ord- ning yrkesinspektionen lämpligen bör snarast möjligt erhålla kännedom om nytillkomna företag, huruvida de kommunala tillsynsorganen skola tillerkännas samma befogenheter som yrkesinspektörerna att meddela förbud enligt 38 $, huruvida uppdraget att förordna i 35 $ omförmäld besiktningsläkare bör överflyttas från länsstyrelsen till medicinalsty- relsen, huruvida förordnande att vara sådan läkare bör gälla för viss tid och avse visst av medicinalstyrelsen till gränserna fastställt område, huruvida dylik läkare må tiller- kännas rätt att i vissa fall erhålla biträde av distriktssköterska samt huruvida och under vilka förutsättningar skyddsombudsinstitutionen må kunna, åtminstone i viss utsträckning, göras obligatorisk. Med sistnämnda fråga sammanhänger enligt min mening intimt en undersökning rörande införandet av lagreglerat skydd för ombuden mot trakasseri från - arbetsgivarnas sida. Samtliga sålunda angivna spörsmål böra nu enligt min mening upptagas till vidare behandling. I samband därmed synes uppmärksamhet jämväl böra ägnas ett annat av 1937 års arbetarskyddskommitté berört spörsmål, nämligen frågan om förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av byggnadsplaner.

Vidare må erinras, att jag nyligen haft anledning att inför riksdagens andra kam- mare särskilt beröra behovet av förbättrat arbetarskydd inom gruvindustrien. I överens— stämmelse med vad jag därvid yttrat vill jag nu anföra, att frågan om en ytterligare förstärkt ställning åt skyddsombuden bör komma under övervägande i förevarande sammanhang. Därvid bör ock spörsmålet om biträdande yrkesinspektörer inom gruv— driften uppmärksammas. Överhuvudtaget bör arbetarskyddet inom gruvindustrien bli föremål för särskilt ingående beaktande med hänsyn till de stora olycksfallsrisker, som uppenbarligen äro förbundna med detta arbetsområde.

Jämväl andra spörsmål än de i det föregående antydda lära under den av mig för— ordade utredningens gång komma. att anmäla sig. Såsom jag redan vid tidigare tillfällen framhållit, bör utredningen erhålla formen av en allmän översyn av arbetarskyddslagen. Därvid kan det måhända visa sig lämpligt att, i den mån de nya eller till ändring före- slagna bestämmelserna hänföra sig till viss slags sysselsättning eller till användande av viss slags maskin, redskap eller arbetslokal, bestämmelserna ifråga upptagas i särskilda specialförfattningar.»

Kommittén har därjämte av Kungl. Maj:t den 80 juni 1943 i anledning av riksdagens hemställan i skrivelse den 29 maj 1943, nr 250, anbefallts att i samband med fullgörandet av utredningsuppdraget taga under övervägande, huruvida och i vad mån möjlighet bör beredas till överflyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från arbetsgivare till särskild ar- betsföreståndare.

På därom av riksdagen i skrivelse den 12 juli 1944, nr 452, gjord anhållan har Kungl. Maj:t genom beslut den 14 september 1944 tillika uppdragit åt kom- mittén att utreda frågan om arbetarskyddet ombord å fartyg. Detta spörsmål har emellertid kommittén icke ansett lämpligt upptaga till behandling i samband med huvuduppdraget utan först sedan detta fullgjorts.

Betänkandets disposition.

Sedan en översikt lämnats över den gällande arbetarskyddslagstiftningens omfattning, de viktigaste förslagen om ändringar i arbetarskyddslagen samt kommitténs uppdrag, ha de sakkunniga ansett sig närmast böra framlägga sina allmänna synpunkter på ifrågavarande lagstiftning och tillika ange huvud- dragen av kommitténs förslag. Därefter behandlas i skilda avsnitt de olika spörsmål kommittén haft under övervägande. Härvid kommer först att lämnas allmän motivering och redogörelse för förslaget till arbetarskyddslag och där- efter för de övriga framlagda lag— och kungörelseförslagen i den ordning de om- nämnas på sid. 107 0. f. Efter den allmänna motiveringen till varje författ- ningsförslag följer i regel en kortfattad specialmotivering.

Såsom bilagor till betänkandet ha fogats dels redogörelser för de särskilda undersökningar kommittén låtit verkställa rörande arbetsförhållandena inom industriell och därmed likställd verksamhet samt i fråga om den kommunala tillsynen, dels en sammanställning av vissa statistiska uppgifter rörande olycks- fall i arbete och yrkessjukdomar, som enligt riksförsäkringsanstaltens statistik inträffat i Vårt land under åren 1929—1942, och av de ersättningar, som för- säkringsinrättningarna enligt lag utgivit under de olika åren, dels de av sven- ska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige godkända all— männa regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation, dels ock en sam- manställning av vissa uppgifter beträffande utländsk arbetarskyddslagstiftning. Slutligen har såsom bilaga till betänkandet fogats en sammanställning av nu- varande personalorganisation för tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efter- levnad och det förslag till ändring och utbyggnad av denna organisation, som kommittén kommer att framlägga i ett särskilt betänkande. Sistnämnda bilaga har ansetts böra medtagas med hänsyn till att det vid granskning av kommit- téns författningsförslag synes betydelsefullt att äga kännedom om hur tillsynen är avsedd att ordnas.

I det förslag till ändring och utbyggnad av arbetarskyddstillsynens organisa- tion, som kommittén beslutat att senare framlägga, innefattas även förslag om införande av en del nya benämningar, som ersätta vissa av de nuvarande, så- som arbetsrådet i stället för yrkesinspektionens chefsmyndighet och arbets— inspektionen i stället för yrkesinspektionen. Närmare redogörelse för de före- slagna benämningarna, vilka upptagits i kommitténs föreliggande betänkande och förslag, kommer att lämnas först i motiveringen till organisationsförslaget.

MOTIVERING.

I. Allmänna synpunkter och huvuddragen av kommitténs förslag.

Det uppdrag kommittén haft att fullgöra har avsett en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Dess huvuduppgift har därvid varit att pröva i vad mån lagen om arbetarskydd, som utgör den grundläggande författningen på arbetarskyddets område, bör omarbetas och kompletteras.

Arbetarskyddslagstiftningen utgör en viktig del av den sociala lagstiftningen. Den har till ändamål att skydda den mänskliga arbetskraften mot de faror för olycksfall och ohälsa samt andra menliga verkningar, Vilka i större eller mindre grad äro förbundna med arbete av olika slag. Den avser, mera posi- tivt uttryckt, att tillförsäkra arbetstagarna säkerhet och sundhet i arbetet. Säkra och sunda förhållanden på arbetsplatserna medföra minskat antal olycks- och sjukdomsfall, färre driftstörningar och förlorade arbetsdagar samt bidraga till trivseln på arbetsstället, omständigheter som äro av stor betydelse ur arbets- och produktionssynpunkt. Förståelsen och intresset för ett rationellt och effek- tivt arbetarskydd har också på senare tid vuxit sig allt starkare hos arbetsmark- nadens parter. Man har mera allmänt insett och erkänt betydelsen av det före- byggande arbetet och funnit, att detta måste betraktas såsom ett viktigt och naturligt led i det produktiva arbetet. Den snabba tekniska utvecklingen med i många fall mekanisering och rationalisering av arbetet som följd har ej sällan ställt stegrade fysiska och psykiska anspråk på den mänskliga arbetskraften, och behovet av åtgärder ur såväl skyddsteknisk som arbetshygienisk synpunkt har härigenom måst skärpas. En sådan skärpning har även påkallats av den kraftiga stegring av antalet olycks- och sjukdomsfall i arbete, som förekommit under de senaste åren, och de därav föranledda, avsevärt ökade kostnaderna. I detta hänseende får kommittén hänvisa till de i bilaga C lämnade uppgifterna. Med utvecklingen på arbetslivets område ha likaledes följt ökade anspråk på social omvårdnad av arbetskraften.

Med hänsyn till den betydande förlust i arbetsförmåga och arbetstid, som samhället får vidkännas på grund av olycksfall och ohälsa i arbete, och den belastning samhället åsamkas för vården av dem, som drabbats av olycks- fall och ohälsa i arbetet, är det självfallet, att det förebyggande arbetet jäm- väl är ett samhällsintresse. Även med hänsyn härtill har krav uppställts på en vidgad och skärpt arbetarskyddslagstiftning.

Den moderna arbetarskyddslagstiftningen syftar emellertid ej endast till att anvisa åtgärder, som direkt avse att förebygga olycksfall och ohälsa i arbete, utan även till att skapa sådana säkra och sunda förhållanden i övrigt, att arbets- tagare i varje slag av sysselsättning så långt möjligt skyddas till liv och hälsa. Detta innebär, att vid uppdragande av gränserna för skyddslagstiftningens tillämpningsområde hänsyn ej uteslutande får tagas till det behov av skydd, som föreligger i arbetet. Det är vidare att märka, att arbetarskyddslagstiftningen numera ej heller tager sikte på vissa verksamhetsgrenar eller yrkesgrupper, utan den utformas i allmänhet så, att den i möjligaste mån omfattar varje slag av verksamhet, offentlig som enskild.

Även i annat hänseende går den moderna arbetarskyddslagstiftningen längre än vad som hittills i allmänhet varit förhållandet. Sålunda eftersträvas numera en sådan vidgad tillämpning av skyddslagstiftningen, att allt arbete inom en verksamhet i regel blir inbegripet under lagstiftningen. Även i de fall, då arbetet utföres av annan än arbetstagare i egentlig mening eller å annan plats än som arbetsgivaren bestämt eller anvisat, skall lagstiftningen således gälla. Som exempel hårpå kan nämnas arbete, som utföres av medlem av ar- betsgivarens familj eller som bedrives i arbetstagarens hem eller å plats, som arbetstagaren själv bestämt. Vissa slag av arbete, som hittills i allmänhet icke inbegripits under lagstiftningen men som till sin beskaffenhet äro fullt lik- ställda med arbete, varå lagstiftningen äger tillämpning, anses likaledes böra omfattas av denna. Till sådant arbete hänföres exempelvis arbete, som av elever utföres vid läroanstalter för yrkesutbildning, eller visst arbete inom för- svarsväsendet, då det utföres av värnpliktiga. Avgörande för lagstiftningens tillämpning är alltså arbetet som sådant och icke så mycket frågan av vem eller åt vilken arbetet utföres. Av betydelse i detta sammanhang behöver icke vara, huruvida lagstadgad ersättning utgår åt den, som utför arbetet, därest han drabbas av olycksfall eller yrkessjukdom.

Att under lagstiftningen inbegripa en person, som icke är part i det arbets- förhållande, varå lagstiftningen främst grundar sig, har ej heller ansetts strida mot dess princip och ändamål. Det är sålunda icke ovanligt, att lagstiftningen numera gäller även beträffande exempelvis tillverkare, försäljare och uthyrare av maskiner, redskap o. (1.

Som skäl för en begränsning av tillämpningsområdet för skyddslagstift- ningen anföres ej sällan svårigheten att kontrollera efterlevnaden av den- samma. Givet är emellertid, att denna omständighet icke får avhålla lagstiftaren från att söka bereda det skydd, som i varje särskilt fall kan finnas påkallat.

Kommittén har funnit, att de ovan anförda synpunkterna i huvudsak böra vinna beaktande vid lagrevisionen. Med hänsyn härtill och till de synpunkter och önskemål, som i övrigt framförts beträffande ändringar i lagstiftningen, har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till en väsentligt omarbetad och i vissa delar ny arbetarskyddslagstiftning. Det är dock att märka, att

även om förslaget förutsätter en mera utsträckt tillämpning än vad lagstift- ningen nu har, därav icke följer, att den föreslagna lagstiftningens samtliga bestämmelser skola äga tillämpning under alla förhållanden. En del bestäm- melser ha redan genom sin innebörd och avfattning givits en begränsad giltighet och andra åter ha helt undantagits från tillämpning å vissa slag av verksamhet.

Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av arbe— tarskyddslagens bestämmelser, samt omfattningen av kommitténs förslag till reformer har kommittén i fråga om sättet för genomförande av dessa fun- nit, att lagen bör ersättas med en ny sådan. Härför talar även den om— ständigheten, att sådana bestämmelser i gällande lag, som i sakligt hänseende föreslås bibehållna, med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna i övrigt i stor utsträckning måste revideras i formellt avseende. Om de nya eller ändrade bestämmelserna skulle inarbetas i gällande lag, sådan denna är uppställd, skulle lagen därjämte enligt kommitténs mening icke bliva så överskådlig, som man måste fordra i fråga om en lag, vars praktiska tillämpning kom- mer att beröra stora delar av befolkningen. I detta sammanhang kan er- inras om att redan vid 1931 års lagrevision motionsvis framställdes bland annat det önskemålet, att lagen skulle ersättas med en ny lag.

Det förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar- skyddslag), som kommittén ansett sig böra avge, skiljer sig från gällande lag om arbetarskydd huvudsakligen i följande avseenden.

Lagens rubrik föreslås ändrad, varjämte till denna fogas den kortare benäm- ningen arbetarskyddslagen. '

Beträffande lagens tillämpningsområde föreslår kommittén ett flertal änd- ringar i utvidgande riktning. Sålunda ersättes begreppet >>rörelse>> med >>verksamhet». Härigenom kommer bland annat statlig och kommunal verk- samhet att omfattas av lagen i större utsträckning än för närvarande. I fråga om arbete inom jordbruket med därtill hörande binäringar, vilka icke bedri- vas såsom självständiga företag, föreslås, att lagen gives en betydligt vidgad tillämpning. Lagen skall med vissa begränsningar dessutom gälla beträffande s. k. hemindustriellt arbete, arbete som utföres av medlem av arbetsgivarens fa- milj, arbete som elever utföra vid vissa läroanstalter för vinnande av praktisk utbildning samt arbete som utföres av medlemmar i vissa enkla bolag eller s. k. kooperativa företag. Därjämte föreslås, att lagen skall i fråga om verksamhet, som bedrives av försvarsväsendet för militärt ändamål, äga tillämpning i av- seende på sådant arbete, som bedrives väsentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag och som icke är att hänföra till militär övning. Elev och värnpliktig föreslås skola likställas med arbetstagare, då de utföra arbete, varå. lagen är tillämplig.

Arbetsgivares ansvar för lagens efterlevnad föreslås kunna under vissa förut- sättningar överflyttas till särskild arbetsföreståndare. Då fråga är om vissa

skyddsanordningar å byggnad och skyddsåtgärder vid arbete i grustag eller å annat därmed likställt arbetsställe, föreskrives, att vad i lagen stadgas om ar- betsgivare skall i vissa avseenden gälla ägare eller nyttjanderättshavare, för såvitt ej annan överenskommelse därom träffats.

Ändring i visst fall av lagens tillämpningsområde föreslås slutligen kunna ske på administrativ väg.

Lagens bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldighe— ter ha förtydligats och kompletterats i vissa avseenden, varjämte tillagts ett stadgande avseende parternas samverkan i skyddsarbetet. I ett särskilt stad- gande förpliktas arbetsgivare att jämväl meddela erforderliga skyddsföre- skrifter.

För att tillsynsorgan skall få kännedom om nytillkomna arbetsställen föreslås, att i lagen stadgas obligatorisk anmälningsskyldighet.

Lagens särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall 'i arbete ha omarbetats och fullständigats i ett flertal hänseenden, varvid hänsyn även tagits till behovet av skyddsföreskrifter vid arbete inom byggnads- och gruvindustrien.

Förhandsgranskning av byggnadsförslag föreslås obligatorisk beträffande nybyggnad och väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personal- rum. Dessutom föreskrives förhandsgodkännande i vissa fall av arbetslokal samt anmälningsskyldighet rörande vissa lokaler, som skola tagas i bruk eller uthyras som arbetslokaler. Särskilda bestämmelser angående anordnande och beskaffenhet av arbetslokaler och personalrum föreslås därjämte upptagna i lagen.

Gällande bestämmelser om raster, natt- och veckovila föreslås skärpta, var- vid fordran på ledighet för nattvila särskilt understrykes. I lagförslaget upp- tages vidare ett stadgande rörande arbetspauser.

Genom nya bestämmelser förpliktas arbetsgivare dels att, då så föreskrives, föranstalta om undersökning av ämne eller material ävensom på anfordran till- handahålla erforderliga prov, dels ock att i vissa fall till tillsynsmyndighet göra anmälan om olycks- och sjukdomsfall. I fråga om sjukdomsfall, som kan antagas sammanhänga med arbetet eller arbetsförhållandena, ålägges jämväl läkare sådan anmälningsskyldighet. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t att i fall av behov meddela särskilda skyddsföreskrifter föreslås utvidgat till att avse även meddelande av förbud mot arbetstagares användande i visst slag av arbete.

Lagens särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande t' arbete ha ändrats i flera avseenden och sammanförts i ett kapitel. Bland annat föreslås höjd minimiålder för minderårigs användande i arbete, som avses i la- gen, samt vidgat förbud mot minderårigs användande till arbete under jord

o

i gruva eller stenbrott ävensom a annan liknande arbetsplats under jord. Ar-

betsbok (enligt gällande lag benämnd intygsbok) skall tillhandahållas varje nin- derårig vid avgången från skola, där den minderårige åtnjutit undervisning. Vi- dare skall varje minderårig före anställning ha undergått läkarundersökning, varöver intyg skall vara infört i den minderåriges arbetsbok, samt sedermera 'in- derkastas årlig läkarbesiktning. Bestämmelserna om minderårigs arbetstid ändras så, att maximiarbetstiden i allmänhet blir 9 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan samt inom jordbruk, detaljhandel, hotell, restauranger och kaféer 10 timmar av dygnet eller 54 timmar i veckan. Bestämmelsen om minderårigs användande till s. k. nödfallsarbete förenklas. Arbetsgivares skyldighet att lämna minderårig erforderlig ledighet vid deltagande i viss undervisning och att i sådant fall begränsa hans arbetstid föreslås utsträckt. Ledigheten för natt- vila föreskrives förlagd mellan klockan 19 och 6 för alla minderåriga under 16 år. För övriga minderåriga skall i nämnda ledighet ingå tiden mellan kloc- kan 23 och 5. Genom särskilda stadganden bemyndigas arbetsrådet att i fall av behov medgiva undantag från ovan berörda bestämmelser angående minderåriga.

Arbetsgivares skyldighet att göra vissa anteckningar i minderårigs arbetsbok föreslås gälla alla minderåriga; skyldigheten att göra anmälan om minderårigs sysselsättande föreskrives utsträckt, medan däremot skyldigheten att föra för- teckning över de minderåriga begränsas till arbetsställen med minst fem minder- åriga. Den nuvarande regeln, att läkarbesiktning av minderåriga skall äga rum vid arbetsstället, ändras så, att besiktningen kan, då så är påkallat, förläggas till annan plats. — Bemyndigandet att förordna besiktningsläkare föreslås över- flyttat från länsstyrelse till medicinalstyrelsen.

De i särskilda författningar meddelade föreskrifterna angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga, om grunder rörande gottgörelse till besiktningsläkare för sådan undersökning och besiktning samt om gott- görelse för utfärdande av arbetsbok för minderårig föreslås ändrade i vissa av- seenden. Förslag till nya kungörelser härom ha utarbetats av kommittén. Kungörelsen angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten föreslås likaledes ersatt av en ny kungörelse med utsträckt tillämpning.

De särskilda bestämmelserna i lagen rörande kvinnors användande i arbete föreslås ändrade så, att varje kvinna skall — oavsett verksamhetens art —— i samband med havandeskap äga utan särskild behovsprövning åtnjuta sex veckors ledighet före barnsbörd samt i allmänhet vara skyldig att avhålla sig från arbetet under de sex första veckorna efter barnsbörden. Därjämte föreslås, att kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete, skall — oberoende av det vid arbetsstället sysselsatta antalet arbetstagare —— beredas ledighet för nattvila å tid mellan klockan 23 och 5. Stadgandet att ledigheten för nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd föreslås upphävt.

Lagens bestämmelser rörande skyddsombud och säkerhetskmnmittéer ha un- derkastats en grundlig omarbetning och kompletterats i flera avseenden. Kom-

mittén har därvid funnit sig böra föreslå bland annat, att skyddsombud skola utses vid varje arbetsställe med i regel minst fem arbetstagare och att säker- hetskommittéer skola tillsättas vid arbetsställen, där minst hundra arbetstagare regelbundet sysselsättas. Från bestämmelsen att skyddsombud skall utses bland arbetstagarna å arbetsstället kan i särskilda fall medgivas undantag. Skydds- ombuds rättsliga ställning stärkes, i det garanti skapas för att skyddsombud ej på grund av sitt uppdrag tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller ar- betsvillkor. Vidare föreslås, att uppgift om namn på arbetsgivares ställföre- trädare i skyddsfrågor samt på skyddsombud och ledamöter av säkerhetskom- mitté skola anslås på arbetsställe. Tillsynsorgans skyldighet att vid förrätt- ning å arbetsställe träda i förbindelse med skyddsombud utvidgas. Skyldig- heten för tillsynsorgan att tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté av- skrift av skriftliga meddelanden i skyddsfrågor föreslås begränsad till de fall, då avskrift begäres.

Gällande skyldighet för tillverkare, försäljare och upplåtare att förse maskin, redskap eller annan anordning för arbetes bedrivande med nödiga skydds- anordningar och att i övrigt tillse, att anordningen vid avlämnande erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, föreslås kompletterad såtill- vida, att vederbörande åläggas att även tillhandahålla erforderliga föreskrifter rörande anordningens användning och skötsel samt att förse anordningen med skylt eller instämpling angivande bland annat tillverkarens namn. Vidare böra tillverkare, försäljare och upplåtare förpliktas att, då så föreskrives, föranstalta om undersökning av maskin, redskap e. (l. liksom även att på anfordran till- handahålla erforderliga prov.

Genom särskilt stadgande åläggas jämväl installatörer av maskiner, redskap m. m. att medverka till skyddsföreskrifternas praktiska genomförande.

Vidare föreslås, att var och en som i arbete, varå denna lag i övrigt icke äger tillämpning, begagnar maskin, redskap eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande, som enligt lagens bestämmelser vid avlämnandet skall vara försedd med skydd, skall vara skyldig tillse, att anordningen är på föreskrivet sätt försedd därmed. Har tillverkare, försäljare eller upplåtare meddelat sär- skilda föreskrifter rörande anordningens användning och skötsel, föreligger även skyldighet att iakttaga dessa.

För tillverkare och försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest far- ligt ämne eller material stadgas skyldighet att vid leverans därav tillhandahålla erforderliga skyddsföreskrifter samt tillse, att detsamma är försett med före- skriven märkning eller påskrift liksom även att det i visst fall åtföljes av upp- gift om ämnets sammansättning. Tillverkare eller försäljare kan i fall av behov jämväl förpliktas verkställa undersökning av nyss angivet ämne eller material eller tillhandahålla prov därav.

Bestämmelserna om tillsyn å lagens efterlevnad ha i flera hänseenden revi- derats. överinseendet och ledningen av tillsynen föreslås ankomma på arbets-

rådet, som övertager de uppgifter, vilka enligt gällande arbetarskyddslag till— komma yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det nuvarande arbetsrådet utbyg— ges för detta ändamål genom att till detsamma överflyttas bland annat riks- försäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, sprängämnesinspektionen samt yrkes- hygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, varjämte tillsynen vid gruvor, stenbrott och järnvägsdrift omorganiseras. Av nya benämningar, som införts, må nämnas arbetsinspektion i stället för yrkesinspektion.

Tillsynspersonalen föreslås betydligt utökad, bland annat med tvenne nya grupper av befattningshavare, nämligen yrkesläkare och socialinspektörer, vilka senare skola handha de tillsynsuppgifter, som för närvarande närmast åvila den kvinnliga yrkesinspektionen. På varje distrikt inom arbetsinspektionen skall för ledningen och övervakandet av tillsynsverksamheten finnas en distriktschef. Den kommunala tillsynen föreslås begränsad till sådana kommuner och sam- hällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes. Tillsynen inom dessa anförtros endast åt särskilt utsedda tillsynsmän. Tillika föreslås, att kommun eller sam- hälle i regel skall åtnjuta statsbidrag till ersättning åt kommunal tillsynsman. Förslag till kungörelse framlägges härom.

Bestämmelserna rörande tillsynens utövande ha likaledes reviderats i visa hänseenden. Gällande föreskrift, att befattningshavare inom arbetsinspektionen i regel icke må för egen eller annans räkning driva eller hava del eller an- ställning i verksamhet eller för denna åtaga sig uppdrag mot ersättning, före- slås ändrad så, att den gäller endast sådan verksamhet, som är underkastad ve- derbörande befattningshavares tillsyn. Dock skall arbetsrådet äga föreskriva, att samma föreskrift skall gälla även i fråga om verksamhet, som icke är un- derkastad befattningshavares tillsyn. Vidare föreslås, att jämväl byggnads- nämnd skall vara skyldig lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde. För verkställande av undersökning av de hygieniska förhållandena på arbetsställe föreskrives, att besiktningsläkare eller annan särskild därtill förordnad lä- kare skall vid behov kunna anlitas.

Bestämmelsen om inspektionsbok föreslås gälla varje arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, dock att i särskilda fall undantag härifrån skall kunna medgivas. Gällande bestämmelse, att arbetarskyddslagen jämte tillhörande ändrings- och följdförfattningar skola finnas anslagna å arbetsställe, ändras så, att lagen och övriga ifrågavarande författningar endast skola finnas tillgäng— liga å arbetsstället.

I fråga om påföljd vid underlåtenhet att efterkomma meddelad anmaning om vidtagande av viss skyddsåtgärd föreslås rätt för arbetsrådet och distrikts- chef att giva Vitesföreläggande. Befogenheten att utan arbetsgivarens hörande meddela förbud i det fall, då synnerlig fara föreligger för arbetstagares liv eller hälsa, föreslås tillkomma icke endast arbetsrådet utan även distriktschef. Detsamma gäller i fråga om befogenheten att meddela förbud mot upplåtande. av lokal till arbetslokal eller lokal för visst arbete eller ändamål. Vidare upp- tages i förslaget motsvarande förbudsbestämmelser beträffande upplåtande aV'

grustag eller annat därmed likställt arbetsställe. Beträffande tillämpningen av förevarande bestämmelser i de fall, då fråga är om statlig verksamhet, ankom- mer på arbetsrådet att besluta.

Kommittén föreslår vidare, att arbetsrådet skall äga förbjuda tillverkare eller försäljare av visst farligt ämne eller material att avlämna detta, därest han icke iakttagit honom jämlikt lagen åvilande skyldighet.

Arbetsrådet bemyndigas jämlikt förslaget att meddela föreskrifter — även i form av förbud — i de fall, då installatör åsidosätter vad som åvilar honom enligt lagen. Dessutom föreslås, att distriktschef skall äga meddela för- bud mot att i arbete, varå lagen i övrigt icke gäller, begagna maskin, redskap eller annan anordning för arbetes bedrivande, därest det befinnes, att an- vändandet av anordningen, på grund av att den icke erbjuder betryggande säker- het, är förenat med synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall. Distriktschef bemyndigas tillika att meddela förbud mot att använda minderårig i arbete i det fall, då den minderårige ej undergått läkarbesiktning i föreskriven ordning.

I särskilda bestämmelser föreslås, att arbetsrådet skall äga utfärda erforder- liga tillämpningsföreskrifter till lagens skyddsbestämmelser samt avgiva ut- låtande i frågor, som röra tillämpningen av lagen eller med stöd därav meddelad föreskrift, ävensom uppdraga åt distriktschef att i särskilda fall meddela un- dantag, som eljest tillkommer arbetsrådet. Därjämte föreslås, att vid den slut- liga handläggning hos arbetsrådet av ärende, som rör tillämpningen av arbetar- skyddslagen eller med stöd därav meddelad föreskrift, representanter för arbets- givare och arbetstagare skola deltaga i den omfattning och den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

Kommittén föreslår tillika, att arbetstagare tillförsäkras rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst i vissa fall, då han under arbetstid beordras till läkarundersökning.

Lagens ansvarsbestämmelser föreslås kompletterade med stadganden om straff för bland annat lämnande av oriktig uppgift angående vidtagen skyddsåtgärd och uraktlåtenhet från arbetstagares sida att ställa sig till efterrättelse medde- lad skyddsföreskrift. I särskilda stadganden föreslås skadestånd för vissa åt- gärder mot skyddsombud samt att mål mot arbetsgivare i detta hänseende skall anhängiggöras vid arbetsdomstolen, såvida ej annorlunda stadgats i kollektiv- avtal rörande handläggning av dylik tvist. Medan åtal mot arbetstagare för åsidosättande av skyddsanordning för närvarande blott får ske efter anmälan av yrkesinspektör eller bergmästare, föreslås att för anställande av åtal mot ar- betstagare, som borttagit skydd eller uraktlåtit iakttaga skyddsföreskrift, veder- börande distriktschef endast skall ha blivit i saken hörd.

Såsom framgår av lagförslagets slutbestämmelser föreslår kommittén, att, ut- över gällande arbetarskyddslag, följande författningar upphävas, nämligen dels 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, dels 1911 års kungörelse angående rätt

för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 & av 1909 års lag angående förbud mot kvinnors använ- dande till arbete nattetid i vissa industriella företag stadgas, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid, dels 1914 års kungörelse angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sar- diner, från bestämmelserna i 1 5 av 1909 års lag angående förbud mot kvin- nors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag, dels och 1916 års kungörelse angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg.

Kommittén föreslår därjämte övergångsbestämmelser beträffande bland an- nat anmälan av verksamhet, som påbörjats före tiden för lagens ikraftträdande, medgivande att använda lokal, som redan vid nämnda tidpunkt är förlagd un- der jord, anordnande av personalrum, bedrivande av arbete å tid mellan kloc- kan 23 och 5 samt användande av minderåriga i arbete.

Enligt de för kommittén meddelade direktiven har denna att också pröva frågan, huruvida och i vad mån arbetarskyddslagstiftningen bör bringas till närmare överensstämmelse med motsvarande internationella reglering. Kom- mittén har därvid bland annat förehaft till behandling frågan om ratificering av ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget, reviderat förslag till konvention angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete. I samband härmed har kommittén tillika haft att verkställa utredning rörande lämpligheten och behovet av ändringar i eller tillägg till 1897 års för- ordning angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar och 1926 års lag angående meddelande av förbud för barn att idka viss för- säljning. Ett inom socialstyrelsen — på grundval av en av styrelsen under år 1933 verkställd, till kommittén överlämnad utredning — uppgjort förslag rörande vissa ändringar i nämnda författningar i syfte att bringa dessa i närmare överensstämmelse med en tidigare konvention i ämnet har samtidigt upptagits till prövning.

Med hänsyn till bland annat att båda de spörsmål, som regleras genom nyss angivna förordning och lag, behandlas i samma konvention, föreslår kommit- tén, att ifrågavarande författningar helt upphävas och ersättas med en ny lag innefattande förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning. Ett förslag till sådan lag har utarbetats inom kommittén. Detta förslag skiljer sig från gällande bestämmelser i följande viktigare avseenden.

Det i 1897 års förordning stadgade förbudet att använda minderårig vid offentlig tillställning kompletteras med förbud att deltaga i inspelning av bio- graffilm, och med offentlig tillställning likställes sådan tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av verksamhet, som uteslutande eller väsentligen drives för anordnande av tillställningar av samma eller liknande

slag, eller eljest är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Vad som förstås med offentlig tillställning klarlägges i författnings- texten genom angivande av ett flertal olika slag av föreställningar.

Gällande åldersgräns för minderårigs användande vid offentlig tillställning, 14 år för gossar och 15 år för flickor, föreslås höjd till 16 år för båda könen.

Enligt nämnda förordning kan undantag medgivas endast beträffande teaterföreställningar. Kommittén föreslår, att från lagens tillämpning undan- tages sådan offentlig tillställning eller filminspelning, som anordnas vid skola under lärares eller skolföreståndares uppsikt eller av ideell förening, som bedri- ver ungdomsverksamhet. Detsamma gäller om sådan tillställning eller filminspel- ning, som anordnas för välgörande ändamål. Vidare föreslås, att polismyndighet bemyndigas att för viss minderårig eller för visst tillfälle meddela undantag, obe- roende av tillställningens art. Som villkor för undantag uppställes, att den, som har vårdnaden om den minderårige, lämnat sitt samtycke därtill. Vid ansökan om undantag skall fogas läkarintyg, som visar, huruvida den sysselsättning som avses kan anses menligt inverka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveck- ling. Före ärendets prövning skall yttrande inhämtas från vederbörande barna- vårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

Genom 1926 års ovannämnda lag medgives varje stad, köping eller municipal- samhälle rätt att med vissa begränsningar meddela förbud för minderårig un- der 16 år att till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror eller annat. I överensstämmelse med ovan berörda konventionsförslag föreslås sådan ändring, att ett generellt för landet i dess helhet gällande förbud in- föres för minderårig under 16 år att försälja eller utdela alster eller varor, som nyss nämnts. Till sådan försäljning eller utdelning får dock under vissa förutsättningar användas minderårig, som fyllt 14 år — nu gällande ålders- gräns 13 år. Därjämte kan polismyndighet i fråga om viss minderårig eller för visst tillfälle medgiva undantag från förbudet ifråga. Innan sådant med- givande lämnas, skall yttrande inhämtas från vederbörande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

Givet är, att undantag enligt den här föreslagna lagen icke få medgivas i de fall, då arbetarskyddslagens bestämmelser lägga hinder i vägen för minderårigs användande till arbete. Ett påpekande härom föreslås därför böra göras i för- fattningstexten.

I samma lag föreslås vidare böra upptagas en bestämmelse om förbud för ar- betsgivare att anlita minderårig under 16 år för budskickning utom arbets- stället med penningbelopp överstigande 1,000 kronor eller lätt realiserbara värdehandlingar av högre värde än nämnda belopp.

Straffbestämmelserna föreslås ändrade med hänsyn till ovan angivna för- slag och i överensstämmelse med gällande dagsbotslagstiftning. Bestämmelsen om straff för den, som har vårdnaden om den minderårige, avfattas som mot- svarande stadgande i arbetarskyddslagen. Böter, som ådömas enligt lagen, före- slås tillfalla kronan — ej såsom nu vederbörande kommun eller samhälle.

Kommittén föreslår vidare, att arbetsrådet ålägges att på begäran av dom- stol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, avgiva utlåtande i frå- gor, som röra tillämpningen av lagen. Likaså föreslås, att klagan över beslut av polismyndighet i ärende, som nyss nämnts, må föras hos arbetsrådet.

Vad i lagen stadgas om den, som anordnar offentlig tillställning eller film- inspelning, idkar försäljning eller utdelning eller anlitar minderårig för bud- skickning, föreslås i fråga om verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, gälla verksamhetens föreståndare. För annan verksamhet må arbetsrådet på därom gjord framställning kunna godtaga viss person såsom verksamhetens föreståndare.

I de för kommittén meddelade direktiven anförde departementschefen bland annat, att arbetarskyddet inom gruvindustrien borde bliva föremål för särskilt ingående beaktande med hänsyn till de stora olycksfallsrisker, som vore för- bundna med detta arbetsområde. I samband med behandlingen av detta spörs- mål har kommittén ansett sig böra upptaga till prövning frågan, huruvida arbetarskyddet vid gruvdrift, som för närvarande regleras genom bestämmel- ser i både arbetarskyddslagen och gruvlagen, alltjämt bör regleras på detta sätt. Denna fråga berördes även i den proposition med förslag till gruvlag, som förelades 1938 års riksdag, och därvid ifrågasattes, huruvida icke en om- reglering borde komma till stånd. Emellertid ansågs, att lägligare tillfälle här- till torde yppa sig vid en kommande revision av arbetarskyddslagen.

Kommittén har i nämnda hänseende för vinnande av enhetliga bestämmelser på arbetarskyddets område ansett sig böra föreslå, att de bestämmelser i gruv- lagen, som avse arbetstagarnas skyddande mot olycksfall och ohälsa vid gruv- arbete, utgå och ersättas med ett stadgande, vari hänvisas till arbetarskydds- lagen. I samband härmed må nämnas, att kommittén föreslår överflyttande av bergmästares åliggande i arbetarskyddshänseende på särskilda, arbetsrådet underordnade gruvinspektörer, vilka förutsättas få samma vittgående befogen- het att meddela förbud, som kommittén föreslagit beträffande distriktschef (sid. 162—163).

Då det får anses betydelsefullt, att gruvinspektör får kännedom om påbör- jande av regelbunden brytning samt om nedläggande och återupptagande av gruvdriften, föreslås, att bergmästare ålägges skyldighet att lämna gruvinspek- tör underrättelse härom.

Ett förslag till ändring av gruvlagen i de avseenden, som ovan berörts, har utarbetats av kommittén.

I lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. innefattas likaledes vissa be- stämmelser, som beröra arbetarskyddet. Även härvidlag har kommittén ansett, att en omreglering bör ske, och ett förslag till ändring av nämnda lag i an- givna hänseende har tillika utarbetats.

Såsom förut nämnts har kommittén även funnit sig böra lämna förslag till kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga ar-

beten, avsedd att ersätta motsvarande tillämpningskungörelse till gällande ar- betarskyddslag. Enligt förslaget förordas, att arbetsrådet bemyndigas att i sär- skilda fall föreskriva om utsträckt tillämpning av kungörelsen. Därjämte gö- res undantag för arbete å sådan motor, arbetsmaskin eller transmission, som ej är i gång och till vilken drivkraften är på betryggande sätt frånkopplad. Vidare föreslås, att i kungörelsen angives, att tillsyn å dess efterlevnad ut- övas av arbetsinspektionen samt att besvär över distriktschefs beslut må an- föras hos arbetsrådet. Straffbestämmelserna utformas i enlighet med gällande dagsbotslagstiftning, varjämte bötesmaximum för den, som har vårdnaden om minderårig, föreslås höjd till femtio kronor. Dessutom förordas, att arbets- rådet medgives att efter framställning av arbetsgivare godtaga viss person så- som arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe. Till kungörelseförslaget fogas lik- som till gällande kungörelse en förteckning över de slag av arbete, vartill min- derårig i allmänhet icke får användas. I denna upptagas flera nya slag av ar- bete, vilka ansetts böra hänföras till farligt arbete i kungörelsens mening.

I anslutning till förslaget till ny arbetarskyddslag har det befunnits påkallat att även företaga en översyn av 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg. Denna lag, som tillkommit i anledning av en av internationella arbetskonferensen år 1921 antagen konvention angående användandet av blyvitt vid målning, var ursprungligen avsedd att utfärdas i administrativ ordning såsom en kungörelse, men möjlighet härtill befanns då icke föreligga. Då emellertid arbetarskydds- lagen enligt föreliggande förslag kompletterats i sådant hänseende, att en spe- cialförfattning av sådan beskaffenhet som nyssnämnda 1926 års lag bör kunna utfärdas på administrativ väg, har kommittén ansett sig böra föreslå, att ifråga- varande lag helt upphäves och ersättes med en av Kungl. Maj:t utfärdad kungö- relse. Ett förslag till dylik kungörelse har jämväl utarbetats av kommittén. Detta motsvarar i huvudsak innehållet i lagen, ehuru vissa ändringar dock företagits.

Med blyfärg förstås i kungörelsen förutom blykarbonat och blysulfat även annat färgämne, vari bly ingår. Vidare föreslås, att gällande förbud för man- liga arbetstagare över 18 år utsträckes till att avse icke blott målning av bygg— nad invändigt med blyfärg utan även annat målningsarbete inomhus med så- dan färg. Skyldigheten att anmäla förgiftningsfall till yrkesinspektionens chefs— myndighet ändras såtillvida, att dylik anmälan skall göras till vederbörande distriktschef vid arbetsinspektionen. Vidare föreslås, att framställning om lä- karundersökning av arbetstagare, sysselsatta med målningsarbete med blyfärg, må av distriktschef göras hos arbetsrådet, som skall äga förordna om sådan undersökning. Befogenheten för läkare, som äger verkställa undersökning, varom nyss nämnts, att föreskriva särskilda villkor för eller förbjuda arbets- tagares användande i visst fall i målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, eller meddela särskilda föreskrifter för fortsatt bedrivande av sådant arbete, föreslås överflyttad till distriktschef. Om läkaren vid undersökningen finner sådan åtgärd påkallad, skall han underrätta distriktschefen därom.

Straffbestämmelserna i 1926 års lag föreslås upptagna i kungörelsen med de ändringar, som erfordras för att ernå överensstämmelse med gällande dags- botslagstiftning. Vidare föreslås, att bötesbeloppets maximum för den, som har vårdnaden om minderårig, höjes till samma maximibelopp som det i arbetar- skyddslagen angivna eller femtio kronor.

Gällande kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare föreslås ersatt av en med stöd av den föreslagna arbetar- skyddslagen utfärdad kungörelse, vartill förslag utarbetats. Härvid föreslås, att bestämmelserna angående läkarundersökningens omfattning ändras till hu- vudsaklig överensstämmelse med gällande regler för skolläkarundersökning av elever vid skola, där statlig eller statsunderstödd skolhygienisk verksamhet är anordnad. Besiktningsläkare tillerkännes rätt att, då så finnes erforderligt, påkalla biträde av distriktssköterska. Rapport över läkarbesiktning skall in- sändas till vederbörande distriktschef i stället för såsom nu till länsstyrelsen. I övrigt föreslås ändringar av huvudsakligen formell natur.

Kommittén har jämväl haft att pröva frågan om ändring av bestämmelserna om färdgottgörelse i Kungl. Maj:ts taxa å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare. Även härvidlag har kommittén funnit sig böra framlägga förslag till ny författning. I denna föreslås, att gottgörelsen för läkarundersökning höjes från 3 till 5 kronor och för läkar- besiktning från 2 till 3 kronor. För verkställande enbart av utdrag ur den minderåriges hälsokort föreslås ett arvode av högst 2 kronor. Om besiktningen icke ägt rum å besiktningsläkarens mottagning, förordas böra utgå förutom nämnda ersättningar särskild gottgörelse med en grundavgift av 5 kronor för varje arbetsställe samt resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet klass II C. I en ny bestämmelse lämnas slutligen anvisning om till vilken myndighet besiktningsläkare har att ingiva räkning å resekost- nads- och traktamentsersättning.

Vidare föreslås, att gottgörelse till pastor för utfärdande av arbetsbok för minderårig arbetstagare skall utgå endast vid förnyat utfärdande av sådan bok till en och samma minderårig och då med 2 kronor. Gällande kungörelse i ämnet föreslås ersatt med ny kungörelse. Det är att märka, att gottgörelse icke skall utgå i de fall, då arbetsbok utfärdas av lärare eller skolföreståndare.

Kungörelsen angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till före- byggande av vissa yrkessjukdomar föreslås jämväl ersatt av ny kungörelse, betingad av förslaget till ny arbetarskyddslag. Fastställande av formulär till journal eller kort, som avses i kungörelsen, föreslås böra ankomma på arbets- rådet i stället för medicinalstyrelsen. I övrigt föreslås vissa huvudsakligen formella ändringar.

Kommittén föreslår jämväl, att kungörelsen angående gottgörelse för läkar- undersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjuk- domar ersättes med ny kungörelse. Förslag härtill har utarbetats inom kom- mittén. Någon ändring i sak föreslås dock icke, utan de vidtagna ändringarna äro endast av formell natur. Kungörelsen angående gottgörelse för läkarunder- sökning av måleriarbetare enligt 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, föreslås samtidigt upphävd.

I en särskild författning föreslås, att kommun eller samhälle meddelas rätt att erhålla statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän. Sådan rätt förordas böra företrädesvis tillkomma kommun eller samhälle, vars invånar— antal ej överstiger 5 000, men må i särskilda fall statsbidrag kunna utgå även till kommun eller samhälle med större invånarantal. Som villkor för åtnjutande av statsbidrag uppställas dels att den kommunala tillsynen skall vara anordnad på sätt, som i arbetarskyddslagen angives, dels att kommunal tillsynsman skall hava genomgått viss kurs eller hava av distriktschef blivit förklarad kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet, dels ock att tillsynsman skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som gälla för utövandet av sådan tillsynsverk- samhet samt äga för uppdraget uppbära ersättning av kommunala medel. Stats- bidraget får dock i intet fall överstiga hälften av sistnämnda ersättning. I öv- rigt bestämmes bidragets storlek med hänsyn till antalet arbetsställen i kom- munen, och det får uppgå till högst 800 kronor för kommun och år. Ansökan om statsbidrag skall ställas till länsstyrelsen och insändas till vederbörande di- striktschef, som efter granskning av ansökningen jämte till denna fogade upp- gifter har att översända densamma till länsstyrelsen, vilken föreslås ha att ut- betala statsbidraget.

Såsom tidigare nämnts har inom kommittén även utarbetats förslag till nya kungörelser berörande byggnadsverksamhet, ångpannor och andra kärl under tryck, hissar, kranar och andra lyftanordningar samt uppfordringsanordningar i gruvor och stenbrott. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra intaga dessa författningsförslag i betänkandet.

Enligt departementschefens direktiv har kommittén även haft att pröva frå- gan om ratificering av ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget konventionsförslag angående säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien lik- som även överväga, huruvida några för den svenska lagstiftningen värdefulla anvisningar äro att hämta ur de jämväl vid nämnda arbetskonferens antagna rekommendationerna angående säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien, in- spektion inom byggnadsindustrien samt yrkesutbildning för byggnadsindu- strien. Inom kommittén har i förevarande avseende utarbetats förslag till kungörelse med föreskrifter rörande byggnadsverksamhet, vilket förslag väsent— ligen motsvarar innehållet i angivna konventionsförslag. Dessutom ha vissa vik-

tigare punkter i rekommendationen angående säkerhetsföreskrifter i byggnads- industrien upptagits i kungörelseförslaget. Samtidigt föreslås, att gällande kun- görelse om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å hustak upphäves.

Gällande kungörelse angående registrering och besiktning av vissa ång- pannor m. m. föreslås upphävd och ersatt med en ny kungörelse. För- slag till nya särskilda kungörelser avseende dels kärl under tryck och dels vissa transportabla gasbehållare ha jämväl utarbetats. Likaså föreslås, att kun- görelsen angående anordning och beskaffenhet samt tillsyn av vissa hissar upp- häves och ersättes med en mera allmängiltig kungörelse, gällande även sådana hissar, som stå under arbetsinspektionens tillsyn. För lyftanordningar samt lyft- redskap föreslås, att en särskild kungörelse utfärdas. Förslag härtill har lika- ledes uppgjorts. Slutligen har kommittén företagit en överarbetning av kun- görelsen om uppfordringsanordningar för personbefordran i gruvor och sten- brott. Även härvidlag föreslås, att ny kungörelse utfärdas. Samtliga här sist omnämnda författningsförslag komma jämte motivering att separat framläggas.

II. Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag).

A. Allmänna synpunkter.

Arbetarskyddslagen har vid flera tillfällen underkastats praktiskt betydelse- fulla ändringar. Det oaktat kvarstår ett obestridligt behov av en allmän re- vision av densamma, dels på grund av de nya eller väsentligt ändrade för- hållanden, som utvecklingen framtvingat, och dels med hänsyn till de erfaren- heter, som vunnits vid tillämpningen av lagen. Ett flertal ändringar i for- mellt hänseende ha tidigare i olika sammanhang påyrkats, men dessa ha i all- mänhet ej ansetts böra företagas vid de partiella revisioner lagen undergått.

Kommittén har vid utarbetandet av förslaget till ny arbetarskyddslag fun- nit sig böra fasthålla vid de grundprinciper, på vilka den gällande arbetar- skyddslagen är uppbyggd. I likhet med gällande lag har förevarande förslag givits en i möjligaste mån allmänt hållen avfattning, vilket befunnits nödvän- digt med hänsyn till det vidsträckta tillämpningsområde lagen föreslås erhålla.

Lagförslagets uppställning motsvarar i stort sett den gällande lagens. Dock ha vissa omgrupperingar företagits och en del rubriker införts för att göra lagen mera överskådlig. Därvid har bland annat stadgandet i lagförslagets 5 &, motsvarande den nuvarande lagens 3 &, givits en mera framträdande plats i syfte att bättre framhäva detta stadgande såsom det grundläggande och samlande i lagen, på vilket bygga icke endast de bestämmelser, som avse förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, utan även de särskilda be- stämmelser, som röra minderårigas och kvinnors användande i arbete samt sam- verkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Lagens innehåll har, såsom förut nämnts, föreslagits ändrat i olika hänseenden. Särskilt ha bestämmelserna till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete betydligt omarbetats och utvidgats. Härvidlag har eftersträvats en i möjligaste mån allmängiltig ordalydelse. I samband härmed har den ändringen vidtagits, att bestämmelserna till förekommande av ohälsa i arbete angivas före de bestäm- melser, som avse förebyggande av olycksfall. Kommittén har nämligen ansett det förhållandet, att den allmänna hygienen och därmed sammanhängande frå- gor numera givits en alltmer framträdande och omfattande betydelse i sam- hället och arbetslivet, bör komma till uttryck i skyddslagstiftningen. Den hygie- niska frågan är också av större räckvidd än olycksfallsfrågan. Risken för olycksfall kan inom vissa slag av verksamhet vara ganska ringa, medan däremot faran för ohälsa på grund av ohygieniska arbetsförhållanden, exem- pelvis trånga arbetslokaler, bristfällig belysning, dålig luftväxling, kan före- finnas inom praktiskt taget alla verksamhetsområden.

I en del av de yttranden, som av vissa myndigheter och organisationer av- givits över det inom kommittén uppgjorda preliminära utkastet till lag om skydd

mot ohälsa och olycksfall i arbete, har ifrågasatts, om ej vissa detaljbestäm- melser i lagförslaget kunde utelämnas och i stället utfärdas i administrativ ordning av Kungl. Maj:t eller yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hän- syn till de speciella arbetsförhållanden, som förefinnas inom jordbruk och skogsbruk, har ansetts, att ett särskilt förslag till lag borde uppgöras och framläggas för dessa verksamhetsområden. Det har vidare uttalats önskemål om att arbetarskyddet inom stuveriverksamhet borde bliva föremål för särskild reglering. Därjämte har framhållits vikten av att lagtexten utformades och upp- ställdes så, att lagen bleve lättläst och överskådlig och att paragrafhänvisningar så långt möjligt undvekes.

I syfte att i möjligaste mån tillgodose de sålunda anförda synpunkterna har kommittén vid den slutliga utformningen av lagförslaget funnit sig böra före— slå, att till lagtexten fogas särskilda anvisningar, genom vilka lagens tillämp- ning på vissa slag av verksamhet närmare klargöres. Härigenom undvikes bland annat, att 1 & belastas med långa uppräkningar av paragrafer, vilket för en del verksamhetsgrenar eljest skulle vara nödvändigt. I anvisningarna klarlägges dessutom innebörden i vissa bestämmelser samt i lagtexten använda uttryck och begrepp. Därjämte ha till anvisningarna överflyttats vissa i det preliminära lagförslaget upptagna detaljbestämmelser, vilka till sin form an- setts mera ha karaktär av anvisningar än lag. Enligt kommitténs mening skola dock anvisningarna vara lika bindande som lagbestämmelserna. Det är härvid

att märka, att förslaget endast omfattar sådana anvisningar, som ansetts vara _

särskilt erforderliga.

Genom förslaget med anvisningar till lagtexten har kommittén trott sig giva lagen en sådan form, att den blir mera lättfattlig. Detta har också ansetts vara av särskilt stor vikt beträffande en så allmängiltig lag som arbetarskydds— lagen. För att ernå överskådlighet har inom kommittén jämväl uppgjorts förslag till innehållsförteckning och sakregister.

B. Lagens rubrik.

Gällande lags rubrik >>lagen om arbetarskydd» sammanhänger med begrep- pet arbetare. Detta begrepp är liktydigt med arbetstagare, som nu alltmera användes inom sociallagstiftningen. Kommittén anser, att sistnämnda uttryck även bör införas i den nya lagen. I samband härmed uppstår frågan om vil- ken rubrik lagen bör givas. Från yrkesinspektörshåll har förordats, att den tidigare använda benämningen »yrkesfarelag» återinföres. Till denna benäm- ning ansluter sig ett flertal nu brukliga ord, såsom yrkesinspektion, yrkes- hygien, yrkessjukdom, yrkesbesvär m. fl. Det har även framställts förslag om att ändra rubriken till >>lag om arbetsskydd», vilken rubrik påminner om den finska lagens.

Kommittén har funnit sig böra föreslå, att lagen rubriceras >>lag om skydd

mot ohälsa och olycksfall i arbete». Då emellertid den kortare benämningen »arbetarskyddslag» vunnit visst burskap, torde den av praktiska skäl böra bi- behållas såsom dubbelbenämning. Härigenom erhålles en kort benämning, lämp- lig att använda i tal och skrift. Dylik dubbelbenämning på en lag förekommer redan nu i flera fall, exempelvis prisregleringslag, utlänningslag, valutalag. Mot den föreslagna rubriken skulle kunna invändas, att den åsyftar en lag, som avser skydd i arbete. Emellertid förutsättes, att lagen skall äga viss giltighet även utan direkt samband med arbete, i det att bland andra tillverkare och för- säljare av maskiner, redskap, vissa ämnen m. m. skola beröras av densamma. Det torde dock kunna sägas, att de förpliktelser, som lagen ålägger nämnda personer, i verkligheten syfta till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete.

C. Lagens tillämpningsområde.

Huvudregel.

Gällande lag. Enligt 1 & äger arbetarskyddslagen tillämpning å varje rö- relse, industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgiva- res räkning. Lagen gäller dessutom även beträffande hus-, väg- eller vatten- byggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare användes på nyss angivna sätt. Från lagens tillämpning undantagas dock vissa slag av arbete, för vilka närmare redogöres i det följande.

Såsom förut nämnts grundar sig arbetarskyddslagen huvudsakligen på det förslag, som yrkesfarekommittén på sin tid avgav. Denna kommitté föreslog, att lagen skulle med vissa undantag äga tillämpning å varje verksamhet, in- dustriell eller icke, vari arbete utfördes för arbetsgivares räkning. Lagrådet ansåg emellertid, att den föreslagna lagens tillämpningsområde vore för vid- sträckt och att det borde begränsas till rörelse och särskilda arbetsföretag. Härvid borde enligt lagrådets flertal begreppet rörelse fattas i vidsträckt bemär- kelse och sålunda inbegripa icke blott all verksamhet, som utövades i och för ett näringsyrke, utan jämväl annan på yrkesmässigt sätt bedriven verksamhet. Dy- lik verksamhet, d. V. s. som icke idkades såsom näring, bedreves enligt lag— rådets mening i rätt stor omfattning även av staten och av vissa kommuner. Vad beträffar begreppet särskilt arbetsföretag anförde lagrådets flertal, att detta icke behövde innebära utövande av yrkesmässig verksamhet. På sådant , företag måste dock enligt föredragande departementschefen (prop. nr 104:1912), i såsom avgörande för lagens tillämpning, ställas fordran på en viss omfattning och varaktighet, så att dess bedrivande bleve någorlunda jämförligt med samma slag av verksamhet, utövad såsom rörelse. Genom denna tolkning av begrep- pet särskilt arbetsföretag komme enligt departementschefen sådant arbete av tillfällig beskaffenhet, som icke utfördes i någon av arbetsgivaren såsom nä- ring eller eljest på yrkesmässigt sätt utövad verksamhet, att vara undantaget från lagens tillämpning.

Vad lagrådets flertal förordat ansåg sig departementschefen böra godtaga, och huvudregeln i 1 & omformulerades därför i enlighet med vad sålunda hem- ställts.

Kungl. Maj:ts förslag härutinnan bifölls i oförändrad form av riksdagen.

Vid tillämpningen av arbetarskyddslagen har stundom uppkommit fråga, huruvida en verksamhet är att anse som rörelse eller särskilt arbetsföretag i la- gens mening. Detta har särskilt varit fallet beträffande sådan verksamhet, som bedrives av staten eller kommun. Om dylik verksamhet varit att hänföra till rö- relse, har den ansetts inbegripen under lagen. Men även i andra fall, då en verksamhet, som i allmänhet ansetts böra falla under lagen, utövats av staten eller kommun, har lagen som regel ansetts vara tillämplig. Således gäller la- gen beträffande sådan verksamhet, som utövas av exempelvis statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket, kommunala bad-, fattigvårds- och sjuk- vårdsinrättningar samt elektricitets-, gas- och vattenledningsverk.

Sådan statens verksamhet, som avser allmän förvaltning och rättskipning, d. v. s. den egentliga tjänstemannaverksamheten, har däremot icke inbegripits under lagen. Som exempel på dylik verksamhet kan nämnas rättsväsen, fång- vård, skatteväsen, tulltjänst, lantmäteriväsen och den egentliga militärtjäns- ten. Ej heller har lagen ansetts gälla i fråga om sådan kommunal verksamhet, som utövas av exempelvis brand- och polisväsen, förvaltnings-, skatte- eller andra liknande myndigheter.

Till belysande av den ställning man intagit vid prövning av ovan berörda fråga må i korthet anföras följande exempel. Yrkesinspektionens chefsmyn- dighet, vilken närmast haft att pröva hithörande spörsmål, har bland an- nat förklarat, att verksamhet, som bedreves av lotsverket, tullverket och polis- väsendet, ej vore att betrakta som rörelse och att arbetarskyddslagen sålunda icke ägde tillämpning å densamma. Emellertid förekomme inom tullverket även så- dan verksamhet, som ansetts böra räknas såsom rörelse, nämligen arbete utfört av packhuskarlar eller s. k. dragarlag. — Beträffande arbete vid en anlägg— ning för uppvärmning av kyrka ävensom klockringning har uttalats, att dessa slag av arbete avsåge att tjäna kyrklig verksamhet och att, då sådan verk- samhet icke kunde betraktas som rörelse i lagens mening, jämväl berörda ar- beten fölle utom lagens tillämpningsområde. Verksamhet, som utövades vid museer, har likaledes förklarats vara sådan, att arbetarskyddslagen icke vore tillämplig därå. — Sådant arbete, som bedreves vid verkstäder, ångpannean- läggningar, köks- och tvättinrättningar tillhörande försvarets kasernetablisse- ment, industriella anläggningar och övriga stadigvarande anstalter, har i all- mänhet ansetts inbegripet under lagen i de fall, då arbetet utfördes av civil personal.

Brandkårstjänst har, även om den utövats av förening för kommuns räkning, ansetts falla utom arbetarskyddslagens tillämpningsområde, enär verksamheten icke vore att anse som rörelse. Det må dock nämnas, att brandkårernas verk-

städer och garage samt ångpannor i regel varit föremål för yrkesinspektionens tillsyn, däremot ej brandmateriel. Bevakningstjänst vid s. k. brandtorn till förhindrande av skogsbrand har ansetts vara arbete hänförligt till skogssköt— sel (skogsvård) och således inbegripen under lagen. Verksamhet utövad av läkare har även förklarats vara rörelse i lagens mening.

Arbete, som utföres av elever vid yrkesskolor och andra liknande statliga, statsunderstödda eller kommunala läroanstalter, har ej ansetts falla under ar- betarskyddslagen.

Såsom av det anförda framgår finnas vissa arbetsområden eller slag av ar- bete, vilka på grund av arbetarskyddslagens begränsning till rörelse och särskilt arbetsföretag icke beröras av lagens bestämmelser. Emellertid torde ifråga- varande arbeten ofta vara av sådan omfattning och bedrivas under sådana förhållanden, att lagens tillämpning å dem varken kan anses opåkallad eller oskälig. Skulle något missförhållande, som arbetarskyddslagen avser att före- bygga eller avhjälpa, yppas i arbete av berörda slag, får det anses önskvärt, att rättelse kan vinnas.

Reformförslag. Ehuru arbetarskyddslagens tillämpningsområde är mycket vidsträckt, föreligga likväl önskemål om att det i vissa avseenden ytterligare ut- vidgas. Vid skilda tillfällen ha också framställts krav på att sådana ändringar måtte vidtagas i lagen, att även arbetsområden, som i allmänhet icke berö- ras av lagstiftningen ifråga, komma att omfattas av denna. Inom riksdagen har sedan lagens tillkomst väckts ett flertal motioner med yrkanden om änd- ring av såväl lagens huvudregel som de till denna hörande undantagsbestäm- melserna. I en motion vid 1931 års riksdag (1:206) hemställdes sålunda bland annat, att samtliga de begränsningar beträffande lagens omfattning, som upp- ställdes i 1 &, måtte upphävas. Andra lagutskottet ansåg, att de i 1 5 första och andra styckena upptagna begränsningarna av lagens tillämplighet vore väl motiverade och att, om fall skulle förekomma, då en utsträckt tillämpning av lagen kunde vara av behovet särskilt påkallad, möjlighet därtill funnes en- ligt de bestämmelser, som återgåves i 7 5 3 mom. i det riksdagen samma år förelagda, sedermera antagna lagförslaget (prop. nr 40:1931). Utskottet hem- ställde därför (utl. nr 24), att motionen icke måtte föranleda till någon riks- dagens åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I samband med utredningsarbetets bedrivande ha jämväl framkommit yr- kanden om ändring av lagens tillämpningsområde. Innebörden i begreppet rö- relse har även ansetts böra klarläggas.

Kommitténs förslag. Med hänsyn till den allmängiltighet och omfattning, som man numera vill giva åt arbetarskyddslagstiftningen, och de krav på att denna skall bereda möjlighet till avhjälpande av varje missförhållande, varå lagstift- ningen liar avseende, oavsett inom vilken verksamhet detsamma förekommer,

har kommittén ansett sig böra föreslå en utvidgning av arbetarskyddslagens till- lämpningsområde. Därvid har kommittén i syfte att erhålla en allmängiltig tillämpning av lagen funnit, att de i lagen använda begreppen >>rörelse>> och »särskilt arbetsföretag» lämpligen böra. ersättas med begreppet >>verksamhet>>. Härigenom torde kravet på allmängiltighet bäst bliva tillgodosett och dessutom vinnes, att man ej behöver befara, att från lagen uteslutes någon verksamhet, varå lagens tillämpning i särskilt fall kan vara av behovet påkallad. Genom in- förande av verksamhetsbegreppet behöver ej heller uppstå tvekan, huruvida en verksamhet är underkastad lagen, och skulle något slag av verksamhet till- komma, blir den automatiskt inbegripen under lagen, såvida icke verksamheten kan hänföras till sådan, som är undantagen från lagens tillämpning.

Med införande av nyssnämnda begrepp såsom norm för lagens tillämpnings- område följer, att lagen blir tillämplig å såväl enskild som offentlig verksam- het. Kommunal och statlig verksamhet, som endast i begränsad omfattning in- begripas under gällande lag, komma sålunda att helt omfattas av den nya lagen. Ett villkor för lagens tillämpning är emellertid, att verksamheten är bestämd av ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lagen äger således enligt huvu-dregeln icke tillämpning på sådant slag av verksamhet, som ej be- röres av ett dylikt arbetsförhållande. Verksamhet, som utövas av endast inne- havaren själv, faller följaktligen icke under lagen.

Enligt kommitténs mening inrymmes under begreppet verksamhet icke endast varje yrkesmässigt bedriven verksamhet utan jämväl annat slag av verksamhet eller arbete, och detta även om verksamheten eller arbetet är av relativt tillfällig natur. För att lagen skall vara tillämplig på en verksamhet förutsättes således icke, att verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt eller såsom näring eller att den skall ha en viss omfattning och varaktighet. Även i det fall, då ett arbete är av förhållandevis kortvarig natur, bör arbetarskyddslagen i allmänhet äga tillämpning. Särskilt är detta av betydelse i fråga om lagens bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete.

Mot att införa begreppet verksamhet har icke gjorts någon erinran i de ytt- randen, som avgivits till kommittén över det preliminära lagförslaget. Dock har ifrågasatts, huruvida bland annat ett tillfälligt byggnadsarbete, som bedreves av en enskild person, kunde anses inbegripet under ifrågavarande begrepp och om ej med hänsyn härtill uttrycket »arbete» möjligen vore lämpligare. Med den Vidsträckta tolkning, som kommittén enligt det ovan anförda föreslår böra gi— vas begreppet verksamhet, anser kommittén, att någon tvekan om att lagen äger tillämpning på byggnadsarbete i dylikt fall icke behöver föreligga, förut- satt att arbetet är bestämt av ett arbetsförhållande i lagens mening. Ett klar- läggande av vad som inrymmes under begreppet verksamhet göres i de till 1 & första stycket hörande anvisningarna.

Enligt gällande arbetarskyddslag äro vissa slag av arbete undantagna från lagens tillämpning. Kommittén har även i sitt förslag till arbetarskyddslag funnit påkallat att från tillämpningen helt eller delvis undantaga Vissa slag av verksamhet. Å andra sidan ha till lagens huvudregel gjorts vissa särskilda till- lägg. För de undantag, inskränkningar och tillägg, som föreslås böra gälla i för- hållande till huvudregeln, redogöres här nedan. De slag av arbete, som här- vid åsyftas, komma att angivas i den ordning de omnämnas i lagförslagets 1 &.

Husligt arbete.

Kommitténs förslag. Den nuvarande arbetarskyddslagen äger icke tillämp- ning på sådant arbete, som utföres av arbetstagare i arbetsgivarens personliga hushåll, enär detta arbete icke är hänförligt till rörelse eller särskilt arbets- företag i lagens mening och ej heller kan anses utfört i och för arbetsgiva— rens verksamhet. Jämlikt den föreslagna huvudregeln skulle emellertid före- varande slag av arbete bliva inbegripet under lagen. Enligt kommitténs mening bör dock ifrågavarande arbete jämväl i fortsättningen vara undan- taget från arbetarskyddslagens tillämpning. Kommittén föreslår därför, att i lagen upptages en bestämmelse om att lagen icke skall gälla husligt ar- bete, som utföres i arbetsgivarens hem. Utföres husligt arbete annorstädes för arbetsgivares räkning, exempelvis inom hotell, restauranger, kaféer, marke- tenterier, hushållsskolor, sjukhus eller vårdanstalter av olika slag, skall lagen dock vara tillämplig å arbetet ifråga.

En fråga i detta sammanhang är, huruvida lagen skall äga tillämpning i de fall, då arbetsgivaren i förvärvssyfte har hos sig inneboende eller i sin kost personer, Vilka icke tillhöra hans familj. Härvidlag anser sig kommittén vilja dela den uppfattning, som uttalats i förarbetena till hembiträdeslagen, nämligen att förevarande omständighet bör tillmätas betydelse endast om ar- betstagarens arbetskraft kan sägas huvudsakligen tagas i anspråk för de inne- boendes eller inackorderades räkning. Vid bedömandet härav bör emellertid hänsyn även tagas till omfattningen och varaktigheten av den av arbetsgiva- ren sålunda utövade verksamheten.

Ett annat spörsmål, som här uppkommer, gäller innebörden av begreppet hus- ligt arbete. I överensstämmelse med vad hembiträdesatrcdntngen härutinnan anfört, anser kommittén, att med husligt arbete bör förstås allt arbete, som utföres i och för det personliga hushållet och som erfordras för dess normala, behöriga skötsel, såsom matlagning, servering, diskning, bakning, konservering, städning, eldning, tvätt, strykning, sömnad och barnskötsel. Sistnämnda uppräk- ning gör dock ej anspråk på att vara fullständig. Skulle det husliga arbetet avse annat ändamål än här nämnts, t. ex. tillverkning av matvaror, konfekty- rer e. d. till försäljning, föreligger enligt kommitténs mening icke förutsätt- ning för undantagets tillämpning. Utmärkande för det husliga arbete, som be-

rörs av undantaget, kan alltså sägas vara, att det huvudsakligen avser att tillgodose arbetsgivarens och dennes familjs behov av mat och dryck, att hålla deras bostad i ordentligt skick och att i övrigt verkställa de sysslor åt arbetsgivaren och dennes familj, vilka kunna inrymmas under begreppet per- sonlig uppassning.

I lanthushåll förekommer i mycket stor utsträckning att arbetstagare vid sidan av det husliga arbetet deltaga i ladugårdsarbete eller i annat jordbruks- arbete. Vid mindre affärsföretag är det ej heller ovanligt, att butiksbiträdet deltager i husligt arbete i affärsinnehavarens hem. Även i dylika fall är enligt kommitténs mening det husliga arbetet undantaget från arbetarskydds- lagens tillämpning. Stundom förekommer, att det husliga arbetet består i mat- hållning åt de i en verksamhet anställda. Givet är, att lagen i sådant fall skall äga tillämpning å arbetet ifråga.

Vilken räckvidd förevarande undantagsbestämmelse erhåller, beror emeller- tid ej endast på innebörden av begreppet husligt arbete utan även på tolkningen av uttrycket »arbetsgivarens hem». Kommittén har härvidlag ansett sig böra i huvudsak godtaga den tolkning, som yrkesfarekommittén givit åt detta uttryck. Däri skola sålunda anses inbegripna ej blott arbetsgivarens bostad utan jämväl sådana till bostaden hörande utrymmen, som brukas i omedelbart samband med denna, såsom för tjänstefolk upplåtet rum, källar- och vindsutrymmen, tvätt- stuga, vedbod och dylikt.

För att visst slag av arbete skall inbegripas under undantagsbestämmelsen förutsättes, att arbetet dels är att anse som husligt arbete och dels är förlagt till arbetsgivarens bostad eller till något i anslutning till denna hörande utrymme. Enbart det förhållandet, att ett arbete utföres i exempelvis en vedbod tillhö- rande arbetsgivarens bostad, behöver sålunda icke innebära, att arbetet är att betrakta som husligt arbete och därigenom undantaget från lagens tillämpning.

Det av landsorganisationen uttalade önskemålet, att begreppet husligt ar- bete borde definieras, torde i huvudsak vara tillgodosett genom de till undan— tagsbestämmelsen hörande anvisningarna.

Skeppstjänst.

Gällande lag. Enligt 1 5 c) är arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, undantaget från lagens tillämpning, oavsett om arbetet utföres ombord eller icke. Detta undantag är motiverat därav, att för skeppstjänsten finnas särskilda bestämmelser, de s. k. sjöfartssäkerhets- författningarna. I anslutning härtill kan anmärkas, att med »skeppstjänst» förstås enligt sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607) sådant arbete,. som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord eller annorstädes. I begreppet skepps— tjänst enligt sistnämnda lag lär även inbegripas arbete, som utföres av per-- son, vilken är anställd å fiske- eller fångstfartyg, då det användes såsom så— dant, eller å fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med

fiske eller fångst, ävensom å isbrytar-, räddnings- eller bärgningsfartyg, då det användes såsom sådant. Härav följer sålunda bland annat, att fiske och fångst samt räddnings- och bärgningsarbete, som utföras av ombordsanställd personal, äro undantagna från arbetarskyddslagens tillämpning. Det är emel- lertid att märka, att under skeppstjänst inbegripes ej sådant arbete ombord å far- tyg, som utföres av person, vilken icke är anställd å fartyget. Dylikt ar- bete faller därför under arbetarskyddslagen. Till sådant arbete hänföres exem- pelvis lastnings- och lossningsarbete, som utföres av stuveriarbetare, eller re— parationsarbete, som utföres av varvs- och verkstadsarbetare.

I anslutning till här berörda fråga erinras om att det vid åtskilliga industri- företag ofta nyttjas mindre båtar för olika ändamål. Ä dessa finnes i regel icke någon ombordsanställd personal. Då ifrågavarande båtar begagnas, skö- tas de av vid företaget anställda personer. Det arbete, som dessa personer ut- rätta ombord, lär enligt definitionen på skeppstjänst icke vara hänförligt till sådan tjänst och följaktligen ej heller undantaget från arbetarskyddslagens bestämmelser. Emellertid gäller, att dylik båt liksom fartyg i allmänhet är underkastad tillsyn av fartygsinspektionen, som därvid även har att tillse, att fartyg är så inrättat, att nödigt skydd mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande. Visserligen stadgas i fråga om tillsyn å fartyg viss begräns- ning beträffande mindre fartyg, men detta innebär dock icke, att sådant far- tyg är helt undantaget från fartygsinspektionens tillsyn. Skulle det därjämte i fråga om båt, som användes vid industriellt eller annat företag och som en— ligt vad nyss sagts skulle vara undantagen från inspektion, komma till yrkes- inspektörs eller bergmästares kännedom missförhållande beträffande den- samma, äger yrkesinspektören respektive bergmästaren underrätta vederbö- rande fartygsinspektör om missförhållandet. — Beträffande tillsyn å båtar, som nyttjas vid flottning, såsom motorvarpbåtar, bogser- och spelbåtar, har kom- merskollegium bemyndigat skogs- och flottledsinspektören och assistenterna hos denne att tillsvidare utöva föreskriven tillsyn. Enligt överenskommelse mel- lan fartygsinspektionens och yrkesinspektionens ehefsmyndigheter har där- jämte uppdragits åt yrkesinspektionen att öva tillsyn å mudderverk, ponton- kran samt pråm, som är avsedd och använd antingen till upplagsplats eller logement och endast undantagsvis förflyttas eller ock för transporter i hamn, vid lastageplats eller å redd och ej på en gång medför fler än tolv sådana passa- gerare, som avses i 20 & lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg. Mudderverk, pontonkran och pråm skola härvid icke anses såsom far- tyg, såvida ej annat för särskilt fall bestämmes. Det må tillika nämnas, att till vägdistrikt hörande landsvägsfärjor falla under fartygsinspektionens tillsyn.

Remissyttranden. Såsom ovan nämnts inbegripes icke under skeppstjänst så- dant arbete, som utföres å fartyg av icke ombordsanställd. De stuvarförbund, som yttrat sig över lagutkastet, ha i förevarande hänseende hemställt, att även i de fall, då lastning och lossning av fartyg utfördes av stuveriarbetare, detta

jämte annat därmed sammanhängande arbete borde vara undantaget från ar- betarskyddslagens tillämpning och i stället, i den mån så erfordrades, göras till föremål för särskild reglering. Därest denna hemställan ej vunne beaktande, ansågo förbunden, att det i arbetarskyddslagen borde tydligt angivas, huru— vida lagen eller gällande speciallagstiftning beträffande lastning och lossning av fartyg skulle gälla, om bestämmelserna grepe in i varandra. Vidare borde intagas en bestämmelse av innehåll, att för verksamhetsområden av speciell na- tur, såsom stuveriverksamhet, sådana avsteg skulle kunna göras från arbetar- skyddslagens tillämpning, som vore betingade av verksamhetens säregna ka- raktär.

Kommitténs förslag. Då vägande skäl icke förebragts för att skeppstjänsten skall inbegripas under arbetarskyddslagen, bör den såsom hittills bliva föremål för särskild reglering ur arbetarskyddssynpunkt. Kommittén föreslår därför, att det i gällande lag stadgade undantaget bibehålles. Med hänsyn till defini- tionen på >>skeppstjänst>> i sjöarbetstidslagen (sid. 178) förordas dock, att un- dantagsbestämmelsens ordalydelse något ändras. Det torde emellertid beaktas, att berörda undantag gäller oberoende av huruvida skeppstjänsten regleras av sjöarbetstidslagen eller ej.

Vad beträffar den av stuvarförbunden gjorda hemställan, att även stuveri- arbetet borde undantagas från arbetarskyddslagens tillämpning, har kommittén icke funnit sådana omständigheter föreligga, att ändring i detta hänseende är påkallad. Berörda slag av arbete föreslås sålunda inbegripet under arbetar- skyddslagen i sin hittillsvarande omfattning. I anledning av stuvarförbun- dens önskan, att det i arbetarskyddslagen tydligt angives, huruvida lagen eller förefintliga specialbestämmelser skola i visst fall gälla för stuveriarbete, får kommittén framhålla, att den speciallagstiftning rörande lastning och loss- ning av fartyg, som för närvarande finnes och som riktar sig till arbetsgivare, närmast får anses utgöra tillämpningsföreskrifter i vissa viktigare avseenden till arbetarskyddslagens mera allmänna bestämmelser.

Jordbruk och dess binäringar.

Gällande lag. Såsom framgår av 1 5 är lagen tillämplig å arbete inom jord- bruket allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall. Denna bestämmelse erhöll förestående ordalydelse vid lagens tillkomst år 1912 och har sedan dess icke ändrats.

Enligt yrkesfarekommittén vore jordbruk att anse som en verksamhet för frambringande och tillvaratagande av organiska naturalster. Till jord- bruk skulle dessutom enligt kommitténs mening räknas verksamhet för rens-

ning och sortering eller annat särskiljande av naturalstren eller för deras bevarande eller beredande på annat sätt till vanliga s. k. lantmannaprodukter, dock under förutsättning att verksamheten avsåge endast eller så gott som ute- slutande alster av det egna jordbruket och att denna ej dreves såsom självstän- digt företag. Som exempel härpå anförde kommittén tröskning, malning, sepa- rering av mjölk samt smör- och ostberedning. Till jordbruk borde vidare hän- föras sådana arbeten, som mer eller mindre inginge som ett led i verksamheten för naturalstrens frambringande eller tillvaratagande, såsom husbehovssågning, reparation av redskap eller förfärdigande av enklare dylika och beredning av kreatursföda, förutsatt dock att de ej utgjorde föremål för självständig drift. Självständigt driven kvarn-, såg- eller mejerirörelse, tröskning idkad som am- bulatoriskt yrke m. m. finge däremot enligt kommitténs mening icke hänföras till jordbruk.

En något vidare tolkning av begreppet jordbruk har sedermera ifrågasatts av lantarbetstidsutredningen, som år 1935 avgav betänkande med förslag till lag om arbetstiden i jordbruk och trädgårdsskötsel (lantarbetstidslag) m. in. För särskiljande av jordbruk från industriell verksamhet uppställde nämligen utredningen den allmänna regeln, att till jordbruk borde hänföras varje ar- bete, som utgjorde ett naturligt led i ett jordbruks drift. Till innebörden av denna regel skall kommittén återkomma vid behandling av frågan om arbetar- skyddslagens tillämpning å jordbruk och därtill hörande binäringar.

Uttrycket »maskinella hjälpmedel» har varit föremål för olika tolkningar. I Kungl. Maj:ts förslag till gällande lag (prop. nr 104:1912) hade till nämnda uttryck fogats orden »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna». Genom detta till- lägg hade avsetts att under maskinella hjälpmedel inbegripa kraftmaskiner för tillvaratagande av vatten- eller vindkraft eller för utvecklande av mekanisk kraft medelst ånga, elektricitet eller förbränning samt alla slag av arbetsmaskiner, som tillgodogöra sig kraft från dylika kraftmaskiner, jämte till kraft- och ar- betsmaskiner hörande transmissioner och andra inrättningar. Under de an- givna maskinella hjälpmedlen hade ansetts böra inbegripas även kreatursvand- ringar. Ifrågavarande ord uteslötos dock av särskilda utskottet nr 1, utan att detta i sitt utlåtande närmare angav skälen härför. Av den vid lagförslagets behand- ling i riksdagens andra kammare förda debatten synes emellertid framgå, att utskottet med anledning av en framställning av några av dess ledamöter, som bevakade det mindre jordbrukets intressen, uteslutit orden >>kreatursvandringar därunder inbegripna» samt att utskottet i samband därmed jämväl funnit or- den »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft» böra utgå under förmenande, att begreppet maskinella hjälpmedel endast inne- fattade sådana maskiner inom jordbruket, som dreves av annan än organisk kraft.

Ifrågavarande uttryck har sedermera erhållit en något vidgad tolkning, vil-

ken föranletts av en av 1933 års riksdag hos Kungl. Maj:t begärd utred- ning i ämnet (skriv. nr 104). Socialstyrelsen, som anbefallts verkställa nämnda utredning, hade bland annat funnit, att förevarande uttryck vid tillämp- ningen givits olika tolkningar. Den förhärskande uppfattningen bland yrkes- inspektörerna syntes därvid ha varit, att till dylika hjälpmedel vore att räkna endast maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig kraft. Tillsyn hade sålunda i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap, som cri- vits av handkraft eller medelst hästvandring. Avvikelser från denna tolkning hade dock förekommit inom vissa yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynen ut- sträckts att gälla även sistnämnda slag av maskiner. I anslutning härtill an- förde socialstyrelsen bland annat, att delade meningar kunde uppenbarligen råda om rätta innebörden av uttrycket >>maskinella hjälpmedel». Mera teore- tiskt-tekniskt sett syntes knappast den förklaring av uttrycket, som framställ- des i riksdagen vid lagens tillkomst, kunna godtagas. Från sådan synpunkt torde en maskin kunna definieras på ungefär följande sätt: En maskin vore en kombination av med varandra rörligt förbundna delar, som under påver- kan av en eller flera krafter försattes i rörelse och därvid kunde åstadkomma nyttigt arbete. Därest denna begreppsbestämning lades till grund för tolk- ningen av uttrycket maskinella hjälpmedel, skulle tydligen alla inom jordbruket använda hjälpmedel, som i det vanliga språkbruket benämndes maskiner eller eljest allmänt betraktades såsom sådana, komma att oavsett kraftkällans art — alltså vare sig drivkraften vore »organisk» eller icke — inbegripas under arbetarskyddslagens tillämpning. Men därjämte skulle inom lagens tillämp- ningsområde även komma att falla en del hjälpmedel, exempelvis vältar och rullharvar, som i allmänhet icke torde betraktas såsom maskiner. Däremot skulle fortfarande från lagens tillämpning vara undantagna vanliga enkla redskap och verktyg, såsom plogar, grepar, spadar, spett, yxor, hammare och släggor.

På grundval av den sålunda verkställda utredningen framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1934 års riksdag (nr 136) förslag till ändring av arbetarskydds- lagens 1 5 i enlighet med ett av socialstyrelsen framlagt förslag (se sid. 187). Andra lagutskottet fann emellertid (utl. nr 19), att det syfte, som avsåges i pro- positionen, i den mån detsamma vore praktiskt möjligt att genomföra, kunde förverkligas genom en vidgad tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, och avstyrkte därför bifall till propositionen. I förevarande uttryck skulle alltså enligt utskottets mening innefattas de maskinella anordningar, vilka vore av sådan beskaffenhet, att åtgärder i fråga om dem kunde vidtagas för att för- hindra olycksfall, och detta oavsett om anordningarna dreves medelst meka- nisk eller därmed jämförlig kraft eller ej. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (skriv. nr 147).

Reformförslag. Yrkanden om en vidgad tillämpning av arbetarskyddslagen å jordbruket ha framkommit vid flera olika tillfällen. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de förslag, som framställts före påbörjandet av

kommitténs utredningsarbete (tidigare reformförslag) och sedermera (senare reformförslag) .

Tidigare reformförslag. Redan år 1925 föreslog socialstyrelsen i sitt då av- givna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd, att lagen skulle i sin helhet äga tillämpning å jordbruksarbetet utan andra inskränkningar än att de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete samt föreskrifterna angående arbetstiden icke skulle gälla beträffande arbetet ifråga. Med jordbruk skulle därvid likställas till det- samma hörande binäring, vilken icke bedreves såsom självständigt företag. I sin motivering till förslaget anförde styrelsen bland annat, att då lagen till sin läggning vore allmängiltig, förefölle gällande begränsning av dess tillämplig- het å jordbruket inkonsekvent och orättvis. Enligt styrelsens mening syntes det påkallat, att lagens tillämpning utvidgades så, att åtminstone dess bestäm- melser till förekommande av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet. Denna lagstiftningsåtgärd funne styrelsen också mo- tiverad med hänsyn till praktiska skyddsbehov, i det att en del inom jordbruket använda redskap visat sig medföra sådan olycksfallsrisk, att de borde giva an- ledning till ingripande från yrkesinspektionens sida. Då dessa redskap ej kun- nat räknas till de i lagen angivna hjälpmedlen, hade emellertid yrkesinspek- tionen saknat befogenhet därtill. Såvitt styrelsen kunde bedöma, skulle den före- slagna utvidgningen av lagens tillämpning å jordbruksarbete i praktiken bliva föga märkbar men medföra den fördelen, att möjlighet gåves att ingripa mot eventuellt förekommande missförhållanden. Styrelsen framhöll vidare, att en allmän tendens att i avseende å statens sociala omvårdnad jämställa jordbruks- arbetaren med industriarbetaren under de senaste åren gjort sig tydligt gällande.

En ledamot av socialstyrelsen hade ansett, att den ifrågasatta utvidgningen icke borde komma till stånd, men uttalade sig för sådan ändring av lagen, att denna komme att omfatta inom jordbruket använda redskap och anläggningar, vilka visat sig medföra olycksfallsrisk av den beskaffenhet, att de borde giva anledning till ingripande.

Av de myndigheter och sammanslutningar, Vilka avgåvo utlåtanden över för- slaget, avstyrkte det övervägande antalet den föreslagna utvidgningen. En del andra myndigheter åter förordade någon mindre utvidgning av bestäm- melsen i 1 & sista stycket arbetarskyddslagen, i den mån behov därav kunde föreligga.

1931 års riksdag. I proposition till 1931 års riksdag (nr 40) med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen dryftades in- gående frågan om arbetarskyddslagens utvidgning till att omfatta jordbruket. Det förslag, som framlades i propositionen, innebar dock ej någon utsträckt tillämpning av lagen å jordbruksarbete. Såsom huvudskäl härför anförde före- dragande departementschefen, att under rådande, för jordbrukets ekonomi be-

kymmersamma förhållanden åtgärder, som kunde ytterligare belasta denna nä- ring, borde undvikas. Departementschefen framhöll vidare, att han övervägt möjligheten att komplettera uppräkningen i 1 & sista stycket, varigenom det i praktiken yppade behovet av utvidgning kunde i huvudsak bliva tillfredsställt. Sålunda skulle genom ett tillägg till 1 & av det innehåll, att med maskinella hjälpmedel jämställdes övriga redskap, det angivna behovet kunna väsentligen tillgodoses. Såsom det ekonomiska läget för det dåvarande vore inom jordbruks- näringen ansåg emellertid departementschefen sig icke ens kunna tillstyrka en partiell ändring av 1 5 i lagen.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen flera motioner (I:205 och 206 samt II:349 och 352), vari yrkades, att lagens bestämmelser helt eller med vissa undantag skulle äga tillämpning å jordbruket. Såsom tidigare nämnts yrkades i motionen 1:206, att samtliga de begränsningar beträffande la- gens omfattning, som förevarande paragraf uppställde, måtte utgå. I mo- tionerna 1:205 och 11:349 hemställdes, att lagen skulle i sin helhet äga tillämpning å jordbruket, dock med undantag beträffande raster, natt- och veckovila samt minderårigas och kvinnors användande till arbete. Motionerna överensstämde således med socialstyrelsens förslag utom därutinnan, att sty- relsen icke ansett, att någon av bestämmelserna om arbetstiden borde äga till- lämpning å jordbruket. I motionen II:352 yrkades, att sista stycket i 1 & ut- ginge och att lagens bestämmelser sålunda skulle helt gälla även beträffande arbetet inom jordbruket.

Andra lagutskottet anslöt sig (utl. nr 24) till propositionens ståndpunkt i förevarande del och framhöll bland annat, att utskottet vore av den meningen, att lagens föreskrifter rörande minderårigas och kvinnors användande i ar- bete samt de föreslagna bestämmelserna om semester icke lämpligen kunde gö- ras tillämpliga å arbete inom jordbruket. Utskottet anförde vidare, att den i ärendet förebragta utredningen ej övertygat utskottet därom, att någon mera väsentlig minskning av olycksfallsriskerna skulle stå att vinna genom en ut- sträckning av lagen. Utskottet fann sig på grund härav icke kunna tillstyrka den föreslagna utvidgningen.

Reservation beträffande utskottets utlåtande anfördes av flera av utskot- tets ledamöter, som ansågo, att lagen borde med vissa undantag — avseende raster, natt- och veckovila samt de särskilda bestämmelserna rörande minder- årigas och kvinnors användande till arbete — äga tillämpning å jordbruket.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande i berörda del.

1932 års riksdag. Motioner i ämnet väcktes jämväl vid 1932 års riksdag. I en motion (II:61) hemställdes, att riksdagen måtte besluta vidtaga den änd- ringen i lagen, att densamma i sin helhet bleve tillämplig på jordbruket, me- dan i en annan motion (11:133) framställdes samma yrkanden som de, vilka gjorts av reservanterna i andra lagutskottet vid 1931 års riksdag.

Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionerna (utl. nr 14) under hän- visning till att frågan befunne sig i väsentligen samma skick som vid före-

gående års riksdag. Reservation anfördes av sex ledamöter av utskottet, vilka yrkade bifall till motionen 11:133. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

1933 års riksdag. I motioner vid 1933 års riksdag (11:51 och 80) fram- ställdes samma yrkanden som i de nyssnämnda vid föregående års riksdag väckta motionerna.

I överensstämmelse med yrkande i motionen 11:51 tillstyrkte andra lag- utskottet (utl. nr 15) antagande av ett lagförslag, innebärande sådan ändring av lagen, att densamma, med undantag av bestämmelserna om raster samt natt- och veckovila ävensom de särskilda föreskrifterna rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete, bleve tillämplig å jordbruket. 1 motiveringen erinrade utskottet om arbetarskyddslagens tillämplighet å jordbruket i sin gällande lydelse samt framhöll bland annat, att uttrycket maskinella hjälp- medel i praktiken tolkats så, att det övervägande antalet jordbruksmaski- ner, nämligen de som dreves med handkraft eller med användande av drag- djur, kommit utanför lagens tillämplighetsområde. Lagen om arbetarskydd vore emellertid till sin läggning allmängiltig. Att jordbruket och dess binä- ringar med den begränsning, som här berörts, vore uteslutna från lagens till- lämpning, måste därför anses vara inkonsekvent och orättvist. — Att arbetarna inom jordbruket vore i behov av ökat skydd vore oomtvistligt. Den risk för skada under arbetet, för vilken lantarbetarna bleve utsatta, vore större än för en hel del andra arbetargrupper. Enligt utskottets mening borde dock lagens bestämmelser angående arbetstiden samt rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete icke tillämpas på jordbruksarbetet. Härigenom skulle också den olikhet, som — på sätt bland annat socialstyrelsen påpekat (sid. 183) — onekligen torde förefinnas mellan industriens och jordbrukets arbetare, bliva i tillräcklig omfattning beaktad. Däremot borde lagens bestämmelser i övrigt göras tillämpliga beträffande jordbruket. På grund av det anförda hemställde utskottet om bifall till det i motionen 11:51 framställda för- slaget till ändring i lagen om arbetarskydd med tillägg allenast av en be- stämmelse angående lagens ikraftträdande. — Som följd härav kunde utskot- tet icke tillstyrka bifall till det i motionen 11:80 gjorda yrkandet om ändring i 1 & nämnda lag.

Reservationer anfördes dels av herr K. G. Westman och dels av sex andra ledamöter av utskottet, av vilka fem hemställde, att motionerna måtte av riks- dagen avslås, och en avgav blank reservation. Herr Westman hemställde, att riksdagen ville i anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående tolkningen av ut- trycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 & i lagen om arbetarskydd och, därest utredningen därtill gåve anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tillämpningsområde i fråga om jordbruket i syfte att, i den mån det vore praktiskt möjligt, bereda ökat skydd åt jordbrukets arbe-

tare vid användning av den maskinella utrustningen, som förekomme inom jordbruket.

Riksdagen biföll den av herr Westman avgivna reservationen samt anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 104), att utredning angående tolkningen av ut- trycket maskinella hjälpmedel i sista stycket av arbetarskyddslagens 1 & måtte verkställas i enlighet med reservantens förslag. Även utskottets hemställan beträffande motionen 11:80, i vad den avsåge ändring i 1 & arbetarskyddslagen, bifölls av riksdagen.

1 anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse uppdrog Kungl. Maj:t den 22 juni 1933 åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt, samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Socialstyrelsen avgav den 29 december 1933 utlåtande saint överlämnade därvid även yttranden i ärendet från yrkesinspektörerna, riksför- säkringsanstalten, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes centralförening och svenska lantarbetareförbundet. Den 13 januari 1934 avgav jämväl lantbruksstyrelsen utlåtande i ärendet.

De frågor, som närmast varit föremål för utredning, hade avsett innebörden av uttrycket maskinella hjälpmedel i sista stycket av 1 & arbetarskyddslagen samt behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket och, därest så- dant behov skulle anses föreligga, de åtgärder, som med anledning därav vore påkallade. I sitt utlåtande anförde socialstyrelsen i fråga om behovet av en ut- sträckt tillämpning av arbetarskyddslagen i avseende å den maskinella utrust- ning, som förekomme inom jordbruket, att ända från början av arbetarskydds- lagens tillämpning yrkesinspektionens befattningshavare kunnat konstatera, att en avsevärd del av olycksfallsriskerna inom jordbruket icke kunde med stöd av lagen nås av yrkesinspektionens förebyggande verksamhet samt att detta särskilt gällde de risker, som vore förenade med användningen av en del hjälp- medel i arbetet, vilka icke kunnat inrymmas under >>maskinella hjälpmedel», sådant detta begrepp ansetts böra tolkas. Socialstyrelsen anförde vidare, att styrelsen i fråga om arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket alltjämt in- toge den ståndpunkten, som styrelsen givit uttryck åt i sitt förutnämnda betän- kande av år 1925, och att styrelsen fortfarande funne påkallat, att lagens till- lämpning utvidgades så, att dess bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet, och alldeles särskilt syntes det styrelsen motiverat, att bestämmelserna till förebyggande av olycks- fall utan inskränkning bleve gällande för jordbruket. Dock skulle enligt styrel- sens mening en mera omfattande tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets maskinella utrustning även kunna åvägabringas genom en tolkning i utvidgande riktning av uttrycket maskinella hjälpmedel. Styrelsen ansåg sig emellertid icke böra förorda detta tillvägagångssätt utan ville för sin del i stället tillstyrka, att lagen så ändrades, att det avsedda syftet på ett tydligt sätt komme till uttryck. Det mest rationella vore därvid att inrymma såväl maskiner som redskap under lagen. Härigenom skulle man väsentligen undgå

de tolkningssvårigheter, som säkerligen skulle uppstå även vid en ny gräns- dragning. Mot en sådan utvidgning skulle visserligen kunna invändas, att där- igenom en hel del redskap, vilkas användande icke kunde anses medföra någon fara för olycksfall, skulle komma att inbegripas under lagen. Denna invänd- ning torde emellertid enligt styrelsens mening sakna praktisk betydelse, enär dylika redskap givetvis icke komme att bliva föremål för någon inspektion. Motsvarande förhållande förelåge för övrigt mer eller mindre på alla arbets- områden, varå lagen om arbetarskydd ägde tillämpning.

Enligt tillämpad praxis hade den elektriska utrustningen inom jordbruket i sin helhet varit föremål för tillsyn från yrkesinspektionens sida. Då emeller- tid viss tveksamhet kunde råda rörande riktigheten härav, i vad den avsåge elektriska apparater och ledningar, och då otvivelaktigt behov förelåge att låta dessa apparater och ledningar vara underkastade inspektion, syntes det lämp- ligt att upptaga dem i lagen för den händelse en ändring däri nu vidtoges.

I anslutning till vad styrelsen sålunda förordat, föreslog styrelsen, att stad- gandet i 1 & sista stycket arbetarskyddslagen så ändrades, att lagen beträffande arbete inom jordbruket skulle äga tillämpning i vad den åsyftade att förekomma olycksfall vid användande av maskiner, redskap, elektriska apparater och led- ningar samt sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som ge- nom explosion kunde förorsaka olycksfall.

1934 års riksdag. Såsom förut nämnts (sid. 182) förelades 1934 års riksdag förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 % arbetarskyddslagen (prop. nr 136) i enlighet med socialstyrelsens nyssnämnda avfattning.

I propositionen anförde föredragande departementschefen bland annat, att arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket på grund av den innebörd uttrycket maskinella hjälpmedel i praktiken er- hållit blivit i viss mån begränsat, i det att de tillämpande myndigheterna i anslutning till vissa uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkat uttryc- ket så, att till maskinella hjälpmedel hänfördes endast sådana, som dreves av mekanisk eller därmed jämförlig kraft. Tillsyn hade följaktligen i allmänhet icke ägnats inom jordbruket använda maskiner av olika slag, som dreves av handkraft eller dragdjur, Vad anginge de för jordbruket avsedda redskapen, hade dessa ansetts falla utom lagens tillämpningsområde. Däremot hade den elektriska utrustningen inom jordbruket i regel —— om ock med viss tvekan —— inbegripits under maskinella hjälpmedel och sålunda varit föremål för tillsyn.

Den begränsning av lagens tillämpning beträffande jordbruksmaskiner, som här anförda tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig, vore enligt departementschefen föga rationell. Den omständigheten, att en maskin dreves av handkraft eller dragdjur, torde nämligen i många fall icke avsevärt minska den olycksfallsrisk, som kunde vara förenad med maskinen. Men fram- för allt kunde mot den ifrågavarande begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avsåge att skänka, helt saknades vid åtskilliga jordbruks- maskiner, som enligt den i propositionen intagna statistiken erbjöde betydande

olycksfallsrisker. Enahanda vore också förhållandet med flera inom jordbru- ket använda redskap. — Nu berörda brist i fråga om arbetarskyddslagens till- lämpning å jordbruket borde enligt departementschefens mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket använda maskiner, oavsett drivkraften, torde avgö- rande betänkligheter knappast kunna anföras. En .viss tvekan kunde däremot göra sig gällande, huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag borde inrymmas under lagen, särskilt med hänsyn till att åtskilliga redskap tydligen icke behövde underkastas någon tillsyn. Såsom socialstyrelsen framhållit, kunde emellertid förväntas, att sådana redskap, som icke medförde någon fara för olycksfall, ej heller bleve föremål för inspektion.

Slutligen framhöll departementschefen, att han helst skulle ha sett, att en utvidgning av lagens tillämpning å jordbruket kommit till stånd jämväl i vissa övriga delar. Med hänsyn till den inställning riksdagen härutinnan vid flera tillfällen intagit ansåg sig departementschefen dock icke nu böra ifrågasätta en längre gående ändring i lagen än den ovan berörda. '

1 två vid samma års riksdag väckta likalydande motioner (1:307 och 11:548) hemställdes om sådan begränsning av det i propositionen föreslagna stadgandets räckvidd, att detsamma skulle i fråga om redskap avse endast sådana redskap, som på grund av mekaniska anordningar kunde förorsaka olycksfall. -I samband härmed anförde motionärerna bland annat, att medan arbetar- skyddslagen med sin nuvarande lydelse endast torde avse sådana maskiner vid jordbruket, vilka motsvarade dem som användes inom industrien, syntes den i propositionen föreslagna nya lydelsen innebära, att lagen komme att omfatta icke blott alla slags maskiner utan över huvud taget alla redskap, som använ- des vid jordbruksdriften. Kungl. Maj:ts förslag i förevarande proposition ginge sålunda vida längre än riksdagen avsett i sitt föregående år fattade beslut rö- rande denna fråga. Enligt motionärerna borde lagen icke givas sådan formu- lering, att inom jordbruket använda redskap av olika slag inbegrepes under lagen. En av de tekniska förhållandena påkallad utvidgning av lagens gil- tighetsområde beträffande jordbruket torde i stället kunna vinnas, om det nu- varande begreppet »maskinella hjälpmedel» i 1 5 sista stycket i lagen utbyttes mot >>maskiner och redskap, som på grund av mekaniska anordningar kunna förorsaka olycksfall».

Såsom förut nämnts (sid. 182) ansåg andra lagutskottet, att det syfte, som avsåges i propositionen, i den mån detsamma vore praktiskt möjligt att genom- föra, kunde förverkligas genom en allmän tillämpning av den vidgade tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, som redan delvis vunnit insteg och enligt vilken lagen tillämpades på de maskinella anordningar inom jordbruket, vilka vore av sådan beskaffenhet, att åtgärder i fråga om dem kunde vidtagas för att förhindra olycksfall. Därmed skulle jämväl ernås ett resultat, som stode i överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen gav uttryck i sin år 1933 till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet. På grund härav hemställde

utskottet, att nyssnämnda proposition icke måtte bifallas och att motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd. Vad utskottet hemställt bifölls av riks- dagen.

1.937 års riksdag. 1 en motion vid 1987 års riksdag (11:44) yrkades så- dan utsträckning av lagens tillämpningsområde, att lagens bestämmelser till förebyggande av olycksfall skulle gälla inom jordbruket även i de fall, då maskinella hjälpmedel icke användes.

Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande (nr 16) om att frågan om ar- betarskyddslagens utsträckande, såvitt anginge jordbruksarbetet, senast år 1934 varit föremål för riksdagens prövning och att riksdagen då uttalat sig för en i visst hänseende vidgad tolkning av lagens bestämmelser på denna punkt. En- ligt utskottets mening stode berörda fråga i nära sammanhang med spörsmålet om en effektivisering av den lokala yrkesinspektionen, vilket för närvarande vore föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, och frågan torde därvid kunna tagas under närmare omprövning. Utskottet ansåg sig därför böra förorda, att motionen i förevarande del icke måtte föranleda någon åtgärd. Detta ut- skottets förslag godkändes av riksdagen.

Frågan om en utsträckning av lagens tillämpning å jordbruket hade jämväl berörts av 1937 års arbetarskyddskommitté. Då emellertid kommittén ansåg, att frågan fölle något vid sidan av dess uppdrag, hade densamma icke upptagits till närmare granskning. Kommittén förordade i stället, att ifrågavarande spörsmål gjordes till föremål för särskild utredning.

Senare reformförslag. 1 anledning av en utav kommittén gjord förfrågan ha samtliga yrkesinspektörer uttalat sig för en utsträckt tillämpning av lagens be- stämmelser å arbete inom jordbruket, dock med den begränsningen att de sär— skilda föreskrifterna rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete i regel icke skulle gälla. Två av yrkesinspektörerna ha därjämte ifrågasatt, huruvida ej från tillämpningen borde undantagas lagens föreskrifter till före- kommande av ohälsa i arbete. En yrkesinspektör har ansett, att vissa av lagens bestämmelser rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete även borde vara tillämpliga å jordbruket. 1 uttalandena angående lagens tillämp- ning har bland annat framhållits, att gällande begränsning av lagens tillämp- ning å jordbruket icke längre vore motiverad, utan lagen borde tillförsäkra jordbrukets arbetstagare samma skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete som arbetstagarna inom andra verksamhetsområden. Ett önskemål vore därvid, att lagen i första hand utsträcktes att gälla icke endast maskinella hjälpmedel utan även andra inom jordbruket använda anordningar, som i händelse av bristfällig- het eller av annan anledning kunde förorsaka olycksfall. Härvid har särskilt nämnts golvöppningar, gångar, stegar, ställningar och trappor. Vidare har än- setts, att lagens bestämmelser angående eldfarliga, explosiva, frätande och gif- tiga ämnen borde gälla jordbruket. Samtliga dessa ämnen komme till använd-

ning i jordbruket. Sålunda användes bland annat motorfotogen för traktor- körning samt sprängämnen för stenröjning och brytning av mark. Även frätande ämnen begagnades, exempelvis vid beredning av kreatursfoder (en- silage) och besprutning av stallar (kalklösningar). Bland giftiga ämnen, som användes inom jordbruket, kunde nämnas vissa medel för betning av "lt- säde, bekämpande av skadeinsekter, ogräs m. 111. Från yrkesinspektörshåll Lar dessutom ansetts önskvärt, att lagens stadganden beträffande belysning cch hygieniska anordningar erhölle tillämpning å jordbruket. Likaså har yrkats, att vad i lagen stadgades rörande anordningar för lämnande av första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skulle äga giltighet inom jordbruket. Därjämte har ansetts böra utredas, vad som vore att hänföra till jordbruk.

Det må i detta sammanhang erinras om att styrelsen för avdelningen för barra- vård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet i sin förutnämnda, till kommittén överlämnade skrivelse av den 26 januari 1938 bland annat fram- hållit, att barn, som arbetade hos föräldrar, ej sällan utnyttjades på ett skad— ligt eller riskfyllt sätt. Detta förmodades även vara fallet inom jordbruket.

Remissyttranden. 1 yttranden över det inom kommittén uppgjorda prelimi- nära utkastet till arbetarskyddslag, i vilket föreslogs en utvidgad tillämpning beträffande jordbruket, uttalade sig flertalet av yrkesinspektörerna för att lagen gåves en något vidare tillämpning på jordbrukets binäringar än i fråga om det egentliga jordbruket. Yrkesinspektören i tredje distriktet ansåg, att be- stämmelserna om arbetsbok för minderårig även borde gälla minderåriga ar- betstagare, som sysselsattes i jordbruksarbete.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att en utsträckt tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen på jordbrukets område komme att medföra myc- ket betydande olägenheter för jordbruksnäringen, och avstyrkte därför den föreslagna utsträckningen. Skulle emellertid föreningens avstyrkan av försla- get om utsträckt tillämpning av lagen på jordbruket icke vinna beaktande, yr- kade föreningen, att för jordbruket jämte därtill hörande binäringar uppgjor- des ett särskilt förslag till lag, avpassat efter jordbrukets speciella förhållan- den. Härvid borde enligt föreningens mening sådan binäring till jordbruket, som icke bedreves såsom självständig verksamhet, jämställas med det egentliga jordbruket. Som skäl härför anfördes bland annat, att arbetet i dylik binä- ring i regel påginge endast under kortare tidsperioder och hade starkt sam- band med jordbruksarbetet samt att detsamma vanligen måste bedrivas under enkla förhållanden. 1 en osjälvständig binäring sysselsattes dessutom oftast samma arbetsstyrka som i det jordbruk, till vilket binäringen hörde.

Landsorganisationen tillstyrkte för sin del förslaget om en utvidgning av lagens tillämpning å jordbruket men yrkade därjämte, att lagens bestämmelser beträffande hygieniska anordningar skulle gälla för större jordbruk och träd— gårdsföretag. Vidare borde bestämmelserna om skydd mot kyla m. m. i ar- bete, särskilt vid traktorkörning under vissa förhållanden, samt angående ras-

ter och ledighet för natt- och veckovila tillämpas inom jordbruket. Innebör- den av begreppet binäring borde dessutom klarläggas, så att annan sådan nä- ring, som bedreves utan samband med jordbruk, icke undantoges från lagens tillämpning. Det borde sålunda enligt landsorganisationens mening komma till uttryck i lagtexten, att självständigt bedriven trädgårdsskötsel icke kunde hän- föras till jordbruksarbete i avseende å tillämpningen av arbetarskyddslagen.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbalag ansåg, att för jord- bruket borde i huvudsak gälla endast de bestämmelser, som avsåge skydd mot olycksfall i arbete. De bestämmelser om skydd mot ohälsa, som innefattade krav på belysning och luftväxling samt på anordningar mot besvärande damm m. m., borde däremot icke äga tillämpning å jordbruket. Fordran på ledighet för nattvila syntes bolaget icke behöva uppställas på grund av jordbruksarbetets natur. Vidare ansåg bolaget, att bestämmelserna om inspektionsbok samt att bland annat arbetarskyddslagen skulle finnas tillgänglig på arbetsstället ej borde tillämpas på det egentliga jordbruket.

Rekommendation. 1 den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete hem- ställde konferensen, som ansåg att förebyggande av olycksfall vore lika nöd- vändigt inom jordbruket som i industriella företag, att denna rekommendation måtte tillämpas även på jordbruket, dock med hänsynstagande till jordbruks- arbetets särskilda förhållanden.

Kommitténs förslag. Kommittén finner sig böra förorda, att jordbruket så- som hittills inbegripes under arbetarskyddslagen. Tillräckliga skäl för en speciallagstiftning på detta område ha enligt kommitténs mening icke anförts. Snarare tala starka skäl för att jordbrukets arbetstagare tillförsäkras samma skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete som arbetstagarna på andra arbets- områden, där lagen förutsättes gälla utan inskränkning. J ordbruksarbetet skil— jer sig med avseende på risker för ohälsa och olycksfall i arbete icke från fler- talet andra verksamhetsområden, och ett påtagligt behov av skyddsåtgärder föreligger även på detta arbetsområde. Det synes också betydelsefullt, att den rådgivande verksamhet i skyddsfrågor, som staten utövar genom yrkesinspek- tionen, i lika hög grad kommer jordbrukets arbetsgivare till del som arbets- givarna inom andra verksamhetsgrenar.

Ehuru något direkt hinder icke torde föreligga att utan inskränkning till- lämpa lagen å arbete inom jordbruket och därtill hörande binäringar, anser kommittén, att en begränsning av lagens tillämpning på ifrågavarande ar- betsområde alltjämt är motiverad med hänsyn till de speciella förhållanden, varunder jordbruksarbetet bedrives på grund av bland annat arbetets beroende av årstid och väderlek samt andra växlande och tillfälliga omständigheter. Dock böra enligt kommitténs mening jordbruket och dess binäringar i större om- fattning än nu inbegripas under lagen. Flera skäl tala härför. Först och

främst synes den starkt ökade olycksfallsfrekvensen visa, att även på före- varande arbetsområde ytterligare åtgärder behöva vidtagas för att nedbringa olycksfallens antal. Följande tabell 1, grundad på av riksförsäkringsanstal- ten lämnade uppgifter beträffande jordbruk och boskapsskötsel (yrkesunder- grupp 5 a i riksförsäkringsanstaltens olycksfallsstatistik), visar hur olycksfalls- frekvensen för de arbetare, som sysselsatts inom det större jordbruket, d. v. s. arbetsgivare med i regel minst fem arbetare, ständigt ökats under de senare åren eller från 3,04 är 1923 till 10,34 år 1942. Antalet olycksfall i arbete, som enligt riksförsäkringsanstaltens olycksfallsstatistik inträffat inom de större jordbruksföretagen, har under perioden 1923—1942 stigit från 3 318 till 7 677, och detta trots att antalet sysselsatta årsarbetare år 1923 var nära 35000 flera än under år 1942. Att olycksfallens antal uppvisar en kraftig ök- ning under de senare åren lär emellertid få tillskrivas ej minst det för— hållandet, att olycksfallen numera anmälas i en större omfattning än tidigare. Härför talar även den omständigheten, att antalet förlorade arbetsdagar per olycksfall sjunkit från 229 år 1923 till 64 år 1942, vilket bland annat tyder på att tidigare de svårare olycksfallen företrädesvis anmäldes, medan på senare tid jämväl olycksfall av lindrigare art anmälts i större utsträckning. Det gives också anledning förmoda, att den genomsnittliga svårighetsgraden hos olycksfallen under nämnda tid icke obetydligt minskats.

Tabell I. Olycksfall i arbete hos större arbetsgivare inom jordbruket (exkl. staten).

i A n t e. 1 År förlorade ar- olycksfall per förlorade ar- årsarbetare olycksfall betsdagar per 100 årsarbe- betsdagar per årsarbetare tare olycksfall i . 1923 ................ 109 008 l 3 318 6,97 3,04 229 1931 ................ 87 225 l 5 623 6,22 6,45 96 1935 ................ 83 941 7 090 6,58 8,45 78 1942 ................ 74 274 7 677 6,62 i 10,34 I 64

För mindre arbetsgivare (med färre än fem arbetare) lämnas i riksförsäkrings- anstaltens olycksfallsstatistik icke sådana fullständiga uppgifter beträffande ar- betarantal, olycksfallsfrekvens m. m., som de ovan angivna. 1 John Nordins ar- bete »Förebyggande av olycksfall inom jordbruket» återgives emellertid en av nu- varande generaldirektören i riksförsäkringsanstalten D. Östrand uppgjord sam- manställning över olycksfall i arbete vid mindre jordbruk, avseende åren 1932 och 1933. Denna sammanställning återgives i nedanstående tabell 11. Vad beträf- far olycksfallsfrekvensen för manliga arbetare sysselsatta inom jordbruket har denna i allmänhet visat sig vara något högre hos de mindre arbetsgivarna än hos de större under motsvarande år. Olycksfallsfrekvensen för kvinnliga ar-

betstagare har däremot befunnits vara något lägre för dem, som sysselsättas hos mindre arbetsgivare, än för dem, som äro anställda hos större arbetsgivare.

Tabell II. Olycksfall i arbete hos mindre arbetsgivare inom jordbruket.

| | A n t a. 1 | År ! årsarbetare olycksfall dycäiälåååe 100 ' män I kvinnor summa. män kvinnor | smnma män kvinnor 1932 . . 69 421 i 62 074 131 495 6 049 1 229 i 7 278 8,7 2,0 1933 .. 66 735 l 59 632 126 367 6 701 1393 | 8 094 10,0 2,3

Till belysande av i vilken utsträckning arbetarskyddslagen äger tillämpning å jordbruket och vilka olycksfallsorsaker, som äro särskilt framträdande inom detta arbetsområde, har uppgjorts följande tabell 111. Denna grundar sig på av riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter och gäller endast större arbets- givare inom yrkesgruppen jordbruk och boskapsskötsel. I tabellen ha olycks- fallsorsakerna uppdelats i två grupper. Grupp 1 omfattar sådana orsaker, som beröras av arbetarskyddslagens tillämpning, och grupp 11 sådana orsaker, som för närvarande ej beröras därav.

Såsom framgår av tabellen ha till grupp I hänförts maskinella hjälpmedel, ångpannor, kokare och andra kärl under tryck samt elektrisk ström, d. v. s. alla sådana anordningar varå arbetarskyddslagen är tillämplig. Inom nämnda grupp komma olycksfallen till övervägande del på de maskinella hjälpmedlen, avseende olycksfallsorsakerna A, B, C, E och G i riksförsäkringsanstaltens sta- tistik. De under grupp I sammanförda olycksfallsorsakerna medföra emellertid endast omkring 26 % (i genomsnitt under de angivna åren) av totala antalet förlorade arbetsdagar på grund av olycksfall inom jordbruket. Med den nu- varande omfattningen av arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket kan det förebyggande arbetet inom detta därför sägas vara begränsat till endast omkring 1/,. Större delen av olycksfallsriskerna eller ungefär 74 % kommer för närvarande under grupp 11. Bland olycksfallsriskerna i denna grupp finnas ett flertal, vilka enligt kommitténs mening böra kunna elimineras eller avsevärt minskas genom skyddsåtgärder eller genom medverkan från ar- betstagarnas sida. Sålunda torde åtgärder i viss utsträckning kunna vidtagas till förebyggande av olycksfall vid användande av handverktyg och enklare redskap, fordon och vagnar samt eldfarliga, explosiva, frätande och giftiga äm- nen. Likaså böra i många fall åtgärder kunna vidtagas till förhindrande av halkning och fall, nedfallande av föremål, sammanstörtande av ställningar samt ras. Vid lyftning, bärande och hanterande av föremål torde olycksfallens an- tal jämväl kunna minskas, ej minst genom iakttagande av varsamhet och om- tanke från arbetstagarnas sida. Det torde av det anförda tydligt framgå, att

Tabell III. Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare inom jordbruket (större arbetsgivare, exkl. staten).

Antal förlorade arbetsdagar per Olycksfallsorsaker årsarbetare 1923 1931 i 1935 | 1942 I a. Maskinella hjälpmedel ................... 1,43 1,36 1,57 1,83 b. Ångpannor, kokare och andra kärl under tryck .................................. 0,00 0,00 0,00 0,00 c. Elektrisk ström ......................... 0,33 0,00 0,18 0,00 11 &. Handverktyg och enklare redskap ........ 0,65 0,71 0,49 0,45) b. Fordon med animal drivkraft och vagnar tillhörande spårbanor .................... l, 3 8 0, 8 7 1 , 3 1 l , 4 5 c. Eldfarliga, explosiva, frätande och giftiga ämnen ................................. 0,18 0,08 0,05 0,29 (1. Halkning och fall ....................... 0,83 0,85 0,64 0,57 6. Nedfallande föremål, ras o. d. ............ 0,50 0,47 0,43 0,38 f . Lyftning, bärande och hanterande av föremål 0,3 2 0,42 0,7 1 0,29 g. Slag, stöt eller bett av djur .............. 0,73 1,08 0,74 0,92 h. Övriga orsaker .......................... 0,62 0,38 0,46 0,40 Samtliga orsaker 6,97 6,22 6,5 8 6,62 Därav sjukdom 1,00 1,36 1,64 1,70 invaliditet 4,04 2,88 2,88 3,00 dödsfall 1,93 1,98 2,06 1,92

inom jordbruket finnes ett flertal redskap, arbetsanordningar m. m. vilka med— föra olycksfallsrisker, som skulle kunna minskas genom åtgärder, vidtagna i enlighet med arbetarskyddslagens bestämmelser. Starka skäl föreligga sålunda för en utsträckning av lagens tillämpning å jordbruket.

En utsträckt tillämpning av lagen torde även få anses konsekvent ur den synpunkten, att ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete utgår till jordbrukets arbetstagare utan hänsyn tagen till den i arbetarskyddslagen stad- gade begränsningen. Det förebyggande arbetet borde därför givas en räck- vidd, som, så långt det är praktiskt möjligt, motsvarar tillämpningsområdet för olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna.

Det kan i detta sammanhang erinras om att kostnaderna för ersättningar en- ligt olycksfallsförsäkringslagen på grund av olycksfall inom jordbruket uppgå till betydande belopp. För år 1942 ha dessa kostnader uppskattats till om- kring 4,5 miljoner kronor.

Utöver ovan anförda skäl för en utvidgning av tillämpningsområdet kan även andragas betydelsen av att arbetsgivarna inom jordbruket få del av yr- kesinspektionens anvisningar och råd i skyddsfrågor och att denna rådgivande verksamhet ej begränsas genom en inskränkning av lagens tillämpning. Det må också här erinras om den strävan, som är utmärkande för modern skydds—

lagstiftning, nämligen att så långt möjligt tillförsäkra arbetstagarna inom varje slag av verksamhet det skydd lagen avser att bereda.

Det egentliga jordbruket. Vid prövning av frågan om arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket har kommittén funnit sig böra skilja på det egentliga jordbruket och sådana till detta hörande binäringar, som icke bedrivas såsom självständiga företag. Vad beträffar sådan till jordbruket hörande binäring, vilken bedrives som självständig verksamhet, anser kommittén, att lagen skall gälla i sin helhet.

Frågan om vad som i allmänhet skall hänföras till jordbruk har delvis be- handlats i det föregående (sid. 180), varvid närmast redogjorts för yrkesfare- kommitténs uttalande i frågan. Sedermera har, såsom nämnts, även lantarbets- tidsutredningen behandlat spörsmålet och därvid uttalat, att man i arbetstidshän- seende stundom hade att till jordbruk hänföra sortering, beredning och liknande behandling av naturalster, även om verksamheten uteslutande avsåge alster, som det egna jordbruket icke producerat. Till jordbruk skulle sålunda bland annat böra hänföras en del inom jordbruksdriften tillfälligt förekommande ar- beten, såsom husbehovssågning av uteslutande inköpt virke, stackning för jord- brukets behov av is, anskaffad från annat håll, eller harpning av grus, hämtat från annans grustag. Med hänsyn härtill uppställde lantarbetstidsutredningen såsom en allmän regel till särskiljande av jordbruk från industriell verksamhet, att till jordbruk vore att hänföra varje arbete, som utgjorde ett naturligt led i ett jordbruks drift. Med en sådan definition å jordbruk komme att under denna näring hänföras icke blott det egentliga jordbruksarbetet, d. v. s. jor- dens beredning, sådd och skörd samt naturalstrens tillvaratagande och bered- ning, utan även sådana naturliga och i regel nödvändiga samhörigheter till jordbruk som boskapsskötsel, husdjursavel och skogsbruk. Denna tolkning av vad som bör hänföras till det egentliga jordbruket anser kommittén även böra tjäna som norm, då det gäller att bestämma arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket. Den omständigheten, att exempelvis inköpt virke försågas för eget behov vid en till ett jordbruk hörande husbehovssåg, synes enligt kom- mitténs mening icke böra föranleda till att lagen i sådant fall skall tillämpas på annat sätt än vid försågning av virke från det egna jordbruket.

I vilken utsträckning lagen skall äga tillämpning på det egentliga jordbru- ket har varit föremål för ingående överväganden. Kommittén har därvid kom- mit till den uppfattning, som framgår av de till 1 5 b) i förslaget hörande an- visningarna. Härutöver får kommittén anföra följande.

Kommittén förutsätter, att även inom jordbruk förekommande husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem, skall vara undantaget från lagens tillämpning. Det torde dock icke vara erforderligt att uttryckligen angiva detta i anvis- ningarna. Detsamma gäller skeppstjänst, därest sådant arbete skulle förekomma i samband med jordbruk.

Såsom framgår av anvisningarna skola å jordbruket tillämpas de bestämmel- ser, som avse att bereda möjlighet till överflyttning av arbetsgivarensvaret till särskild arbetsföreståndare eller i visst avseende till ägare eller nyttjande- rättshavare, varom närmare föreskrives i förslagets 2 &. För jordbrukets vid- kommande bör tillika finnas möjlighet att i särskilt fall utvidga eller in- skränka lagens tillämpning. En utvidgning av tillämpningsområdet torde nämligen kunna tänkas ifrågakomma beträffande bland annat lagens bestäm- melser till förebyggande av ohälsa i arbete, vilka bestämmelser endast del- vis skola gälla det egentliga jordbruksarbetet. Kommittén anser vidare, att det bör tillkomma jordbruksnäringens parter att iakttaga de allmänna skyldigheter, som enligt lagen åvila arbetsgivare och arbetstagare. Härvid bör dock enligt kommitténs mening vederbörlig hänsyn tagas till vad som i varje särskilt fall är skäligt och praktiskt möjligt att genomföra. Då det jäm- väl inom jordbruket förefinnes behov av att i vissa fall meddela och stundom även anslå skyddsföreskrifter och instruktioner för arbetstagarna, föreslås, att bestämmelserna härom även tillämpas på jordbruket.

Beträffande de egentliga skyddsföreskrifterna anser kommittén, att dessa böra erhålla en vidare tillämpning inom jordbruket än för närvarande. Så- lunda föreslås, att lagens särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa i arbete skola i viss utsträckning äga tillämpning å jordbruksarbete. Ett när- mare klarläggande härav har skett i anvisningarna till lagförslagets 1 5 b) 1. Vad åter beträffar de särskilda bestämmelserna till förebyggande av olycksfall i arbete föreslår kommittén, att dessa i sin helhet skola gälla för jordbruket. Vid tillämpningen av här berörda bestämmelser bör dock beaktas, vad som med hänsyn till förevarande omständigheter i det särskilda fallet kan anses skäligt och lämpligt.

Enligt kommitténs mening böra jordbrukets arbetstagare även vara tillför- säkrade rätt till raster, natt- och veckovila, varför den föreslagna lagens be- stämmelser därom föreslås tillämpliga å jordbruket. Då. det ur skyddssynpunkt kan befinnas påkallat att i visst fall företaga undersökning av material eller ämne, som användes i jordbruket, anser kommittén, att vad i lagförslaget sägs om skyldighet att föranstalta om sådan undersökning jämväl skall gälla arbets- givare inom jordbruket. Därjämte föreslår kommittén, att jordbrukets arbets- givare tillika åläggas att i vissa fall till arbetsinspektionen anmäla olycks- och sjukdomsfall. Skulle Kungl. Maj:t finna påkallat att i något hänseende meddela närmare skyddsföreskrifter, anser kommittén, att sådana föreskrifter böra kunna avse även det egentliga jordbruket.

Vad beträffar lagens särskilda bestämmelser rörande minderårigas använ- dande i arbete föreslås, att dessa endast i begränsad utsträckning äga tillämp- ning å jordbruket, nämligen i vad gäller arbetsgivares skyldighet att tillse, att minderårig icke användes till arbete under förhållanden, som medföra fara för ohälsa eller olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig in- verkan på den minderåriges kroppsutveckling. Kommittén förordar dessutom,

att bestämmelserna om kvinnas ledighet före och efter barnsbörd skola omfatta jordbruket.

De bestämmelser i lagen, som avse det lokala skyddsarbetet, val av skydds- ombud och tillsättande av säkerhetskommittéer, föreslås jämväl tillämpliga på jordbruket. — Likaså anser kommittén, att vad i lagen stadgas angående till- verkare, försäljare, installatörer m. fl. i avseende på maskiner, redskap eller andra anordningar eller farligt ämne eller material skall gälla även vad beträf- far jordbruket. I fråga om tillsynen å lagens efterlevnad inom jordbruket föreslår kommittén, att samma regler, som gälla för tillsynen i allmänhet, skola tillämpas inom jordbruket. För detta böra även den föreslagna lagens ansvarsbestämmelser äga tillämpning.

Binäringar till jordbruk. I en del av de yttranden, som avgivits till kom- mittén över det preliminära lagutkastet, har ansetts, att den föreslagna begränsningen av lagens tillämpning å jordbruket icke borde gälla jordbrukets binäringar. För dessa borde i stället lagen äga tillämpning i sin helhet eller i varje fall med mindre begränsning än för det egentliga jordbruket. Enligt lantarbetareförbundets mening borde lagens tillämpning icke bestämmas av vem som vore innehavare av ett produktionsmedel utan i stället avgöras med hänsyn till riskerna för ohälsa och olycksfall i en verksamhet. Från arbets- givarhåll har yrkats, att osjälvständig binäring till jordbruk jämställes -med det egentliga jordbruket. Som skäl härför har bland annat åberopats, att dy- lik binäring i regel bedrives under kortare tidsperioder och ofta med samma ar- betskraft som den i jordbruksarbetet använda. Det vore i många fall också orimligt att för en jordbrukets binäring tillämpa mera omfattande regler än för det egentliga jordbruket.

I frågan om vad som är att anse som binäring till jordbruk ha uttalanden gjorts av den förut omnämnda lantarbetstidsutredningen, som bland annat för- klarat, att det knappast vore möjligt att efter enhetliga grunder avgöra, var jordbruket slutade och binäringen toge vid, enär många verksamhetsgrenar än inginge såsom integrerande delar i jordbruk och än bedreves mer eller mindre fristående, varigenom de kunde få karaktär av binäringar. Till jordbruk borde dock enligt lantarbetstidsutredningen hänföras boskapsskötsel, husdjurs- avel och skogsbruk, då de dreves i samband med brukande av jord. Mejeri- hantering, bedriven på angivna sätt, ansåges vara att hänföra till endera av grupperna jordbruk eller binäring till jordbruk. Området för binä- ringar syntes enligt lantarbetstidsutredningen kunna utvidgas till att avse även alla vid sidan av egentligt jordbruk på grund av särskilda naturförhållanden bedrivna stödrörelser ät jordbruk, såsom kvarn-, såg- och kraftstationsrörelse, tegel—, kalk- och brännvinstillverkning, torvberedning, stenbrytning, grus- och lertäkt, fiske och annat sådant, som innefattade ett tillgodogörande av markens alster och ämnen. Såsom binäring torde enligt lantarbetstidsutredningens upp- fattning jämväl kunna betraktas rörelse, som väl avsåge ett tillgodogörande av '

jordens ehuru icke det egna jordbrukets alster eller ämnen. Skulle däremot den vid sidan av jordbruk bedrivna rörelsen ha till föremål annat än sådant, som kunde hänföras till direkta naturalster, eller innefatta en längre gående bearbetning eller förädling av naturalster än som för en idkare av jordbruk vore naturligt eller vanligt, torde rörelsen icke böra anses såsom en jordbrukets binäring.

En binäring till jordbruk kan emellertid stundom drivas i sådan omfattning, att fråga uppstår, huruvida binäringen skall anses som en tillhörighet till jord- bruket eller såsom en självständig verksamhet. Även i detta spörsmål lämna lantarbetstidsutredningens uttalanden god vägledning. Såsom nödvändiga vill— kor för att en binäring skall anses tillhöra ett jordbruk måste nämligen enligt sagda utredning fordras, att jordbruket och binäringen ekonomiskt utgöra en enhet, att de ha gemensam administration, att jordbruket är den domi- nerande och binäringen den underordnade delen i komplexet samt att viss växel- verkan råder mellan jordbruket och binäringen i fråga om personal, produkter eller eljest. I anslutning härtill uttalade lantarbetstidsutredningen bland an— nat, att såsom icke självständig binäring till jordbruk finge betraktas exempel- vis det fall, då en lantbrukare, för att göra sig nytta av sten som han brutit ur sin åker, uppsatte ett krossverk och till avsalu tillverkade makadam. Maka- damslagningen hade i detta fall, även om den skulle ombesörjas av särskilt för ändamålet lejd arbetskraft, ekonomisk samhörighet med jordbruksdriften. Den bearbetning av stenen det här vore fråga om sträckte sig ej heller längre än till ett direkt tillgodogörande och kunde icke anses vara en inom jordbruk främmande arbetsgren. Såsom icke självständig binäring finge likaledes betrak- tas det fall, då en jordbrukare vintertid sysselsatte gårdens lediga arbetskraft med pressning av hö, som icke producerats på gården, och med höbalarnas distribution till avnämare. Skulle emellertid en i samband med jordbruk be- driven binäring utövas i en mer än vanligt stor skala, kunde det enligt lant- arbetstidsutredningen bli fråga om att redan på denna grund betrakta binä- ringen såsom en självständig rörelse.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att då föredragande departementschefen vid behandlingen av lantarbetstidsutredningens förslag i sitt anförande till stats.- rådsprotokollet redogjorde för de sakkunnigas ovan berörda uttalanden rörandte jordbrukets binäringar, han för egen del icke tog ståndpunkt i de angivna frå.- gorna utan endast yttrade, att avgörandet av dessa spörsmål syntes böra anw- komma på rättstillämpningen. Departementschefens uttalande i denna del för- anledde ej någon riksdagens erinran.

De ovan återgivna, av lantarbetstidsutredningen gjorda uttalandena beträf- fande innebörden av begreppet jordbrukets binäringar anser kommittén böräa kunna ligga till grund för den föreslagna arbetarskyddslagens tillämpning i berörda hänseenden. Även de vid lantarbetstidslagens tillämpning vunna er'- * farenheterna torde härvidlag vara av väsentlig betydelse. Med hänsyn härtill

__4.Å.._.__.r

har kommittén icke funnit sig böra ingå på en ytterligare prövning och be- stämning av nämnda begrepp. Kommittén har dock på grundval av nyss- nämnda uttalanden och hittills tillämpad praxis föreslagit, att i de till lagtex- ten fogade anvisningarna intages en bestämmelse, vari innebörden av ifråga- varande begrepp i princip klarlägges.

Vad beträffar arbetarskyddslagens tillämpning på sådana till jordbruk hö- rande binäringar, som icke bedrivas självständigt, har kommittén ansett sig böra föreslå en något mera vidsträckt tillämpning än beträffande det egent- liga jordbruket, dock icke så att lagen helt skulle bliva tillämplig därå. Någon begränsning av lagens tillämpning anser kommittén däremot icke böra gälla sådan binäring, som bedrives såsom självständig verksamhet. Som skäl för en vidare tillämpning av lagen å jordbrukets binäringar än å det egentliga jord- bruket vill kommittén i första hand anföra det förhållandet, att arbetet vid en binäring, även då denna äger samband med jordbruk, vanligen utföres un- der förhållanden, vilka i stort sett motsvara dem, som gälla vid arbete i en själv— ständig verksamhet av liknande slag. En binäring till jordbruk är dessutom i regel förlagd till en bestämd plats eller lokal och drives ej sällan på ett tämli- gen regelmässigt sätt. Enligt kommitténs mening synas därför föreligga andra förutsättningar för lagens tillämpning på jordbrukets binäringar än på det egentliga jordbruket. Mot förslaget att i arbetarskyddshänseende särskilja det egentliga jordbruket och dess binäringar kan givetvis invändas, att det ofta är svårt att efter enhetliga grunder avgöra, var jordbruket slutar och binä- ringen tar vid. Särskilt gäller detta beträffande binäring, som icke bedrives såsom självständigt företag. Enligt kommitténs uppfattning kan nämnda be- tänklighet icke anses utgöra tillräckligt skäl mot att tillämpa lagen i något vi- dare omfattning på en binäring. Särskilda svårigheter härför föreligga i varje fall icke vad beträffar lagens skyddstekniska bestämmelser. Tillämpningen av dessa förutsätter nämligen, att hänsyn tages till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna, såsom arbetets omfattning och varaktighet, skälighet m. m. Något annorlunda ställer det sig däremot beträffande tillämpningen av be- stämmelserna om minderårigas användande i arbete, i vilket fall en gränsdrag- ning mellan jordbruk och sådan dess binäring, som icke bedrives självständigt, är behövlig. Dock torde det ej behöva stöta på större svårigheter att på ett till— fredsställande sätt avgränsa binäringen från det jordbruk, till vilket den- samma hör.

En fråga, som i detta sammanhang kan göras, är, huruvida trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständig verksamhet, skall hänföras till jordbruk. Lands- organisationen, som berört denna fråga i sitt yttrande, anser, att trädgårdssköt- sel, bedriven på angivna sätt, icke kan hänföras till jordbruk, då fråga är om arbetarskyddslagens tillämpning. Denna uppfattning delas även av kommittén, som anser, att ehuru trädgårdsskötsel otvivelaktigt är ett slag av jordbruk, la- gen i sin helhet bör äga tillämpning därå, om verksamheten bedrives självstän- digt. Stöd för denna tolkning lämnar för övrigt det uttalande departements-

chefen gjort i propositionen till 1919 års urtima riksdag i anslutning till det i allmänna arbetstidslagen införda undantaget beträffande trädgårdsskötsel. Av utskottsutlåtandet vid sistnämnda riksdag framgår tillika, att till trädgårds- skötsel även. bör hänföras sådan, som icke avser produktion av livsmedel, t. ex. skötsel av planteringar och parker.

I fråga om byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring, som icke bedrives såsom självständig verksamhet, anser kommittén, att lagen bör äga till— lämpning i den utsträckning, som angives för icke självständigt bedriven bi- näring till jordbruk. För byggnadsarbete, som utföres för självständigt bedriven binäring till jordbruk, bör däremot enligt kommitténs mening lagen gälla utan inskränkning.

I vilken utsträckning lagen skall äga tillämpning å sådan binäring till jord- bruk, som icke bedrives såsom självständig verksamhet, har kommittén närmare angivit i de till lagtexten fogade anvisningarna. Såsom framgår av dessa skall förutom de bestämmelser, som enligt det förut sagda skola gälla för själva jord- bruket, å dylik binäring därjämte tillämpas vad i lagen stadgas rörande an- mälan av nytillkommen verksamhet samt arbetslokaler och hygieniska anord- ningar. Dessutom föreslår kommittén, att bestämmelserna om minderårigs ar- betsbok, arbetstid, ledighet för nattvila samt angående arbetsgivares skyldighet att göra vissa anteckningar i arbetsbok skola gälla i det fall, då minderårig an- vändes till arbete i nyssnämnda slag av binäring.

Militär verksamhet.

Gällande lag. Vad beträffar militär verksamhet är gällande arbetarskydds- lag tillämplig på allt sådant arbete, som utföres av civila arbetare, i den mån arbetet är hänförligt till rörelse eller särskilt arbetsföretag i lagens mening. Sålunda gäller lagen beträffande arbete, som utföres av civila arbetare vid för- svarsväsendets olika verkstäder och anstalter, såsom ammunitionsfabriker, krut- bruk, gevärsfaktori, tyg-, signal- och flygverkstäder, örlogsvarv, snickeri-, skrädderi-, skomakeri- och sadelmakeriverkstäder, bagerier, charkuterier, köks- och tvättinrättningar, värme- och ångcentraler, förråd, vedgårdar, sjukhus och marketenterier. Det arbete, som utföres av militär, civilmilitär och värn- pliktig personal vid ifrågavarande verkstäder och anstalter av olika slag, anses däremot ej inbegripet under lagen. Med hänsyn till att lagens tillämpning är begränsad till att gälla rörelse och särskilt arbetsföretag faller ej heller den egentliga militärtjänsten under lagen.

Remissyttranden. Ett i det preliminära lagutkastet framställt förslag till vidgad tillämpning av arbetarskyddslagen å arbete inom försvarsväsendet föran- ledde till följande erinringar.

Y rkesinspektören i elfte distriktet ansåg, att lagens tillämpning å verksam- het bedriven av försvarsväsendet icke borde begränsas till endast stadigvarande

anstalter utan borde lagen gälla även beträffande tillfälliga arbetsföretag. Landsorganisatimwn uttalade sig i samma riktning och ansåg, att i lagen borde endast stadgas, att lagen icke skulle äga tillämpning å arbete, som vore hän- förligt till militär övning eller som för militär utbildning bedreves i samband med sådan övning.

Marinförvaltningen erinrade inledningsvis om att intet syntes vara att in- vända mot att lagen gavs sådan omfattning som den föreslagna, då det givet- vis vore riktigt, att arbetstagare vid försvarets industriella anläggningar, för- råd, magasin m. m. tillförsäkrades samma eller likartade arbetsförhållanden som arbetstagare på andra arbetsplatser. Det kunde dock ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt, att befogenheten att granska ritningar till militära anlägg- ningar och att utöva tillsyn över lagens efterlevnad å arbetsplatser, där verk- samhet bedreves för militärt ändamål, skulle tillkomma de lokala organ, som hade motsvarande uppgifter beträffande för icke militära ändamål bedriven verksamhet. Med hänsyn till att viss tvekan kunde uppstå beträffande inne- börden av den föreslagna bestämmelsen rörande lagens tillämpning å militär verksamhet föreslog marinförvaltningen, att särskilda föreskrifter infördes i lagen för försvarsväsendets arbetsplatser och personal. Därvid borde utsägas, att lagen gällde utan inskränkning för civil personal, då den sysselsattes med arbete vid sådana försvarets kasernetablissement, industriella anläggningar, förråd, magasin och övriga stadigvarande anstalter, där arbetet väsentligen be- dreves på samma sätt som civilt arbete av motsvarande art. Även då militär, civilmilitär och värnpliktig personal utförde arbete å nyssnämnda arbetsplat- ser, skulle lagen gälla, dock att för sådan personal vissa bestämmelser icke skulle äga tillämpning med hänsyn till de speciella militära tjänsteförhållan- dena. Vidare skulle i lagen angivas, att den icke gällde arbete, som vore hän- förligt till militär övning eller som för militär utbildning bedreves i samband med sådan övning. Härvid komme emellertid även arbete, som under nämnda förhållanden utfördes av civil personal, att vara undantaget från lagens till- lämpning. Enligt marinförvaltningen torde det dock vara svårt att i sådant fall låta lagen gälla för civila arbetare men icke för militär, civilmilitär och värnpliktig personal. — Slutligen ifrågasatte marinförvaltningen, om lagen över huvud taget borde gälla för militära anläggningar och arbetsplatser under förstärkt försvarsberedskap.

En av kommitténs experter ansåg, att lagens bestämmelser angående gransk- ning av byggnadsförslag och rörande arbetslokaler borde gälla jämväl beträf- fande lärosal inom kasernetablissement. Vidare borde de särskilda bestämmel- serna om förebyggande av olycksfall i arbete samt angående maskintillverka- res m. fl. skyldigheter gälla generellt och även avse maskiner, som användes vid trupptjänst.

Kommitténs förslag. Genom upptagande i arbetarskyddslagen av begreppet verksamhet blir lagen tillämplig även å sådan av försvarsväsendet för militärt

ändamål bedriven verksamhet, som hittills icke varit inbegripen under lagen på grund av att verksamheten ej varit hänförlig till rörelse eller särskilt arbets- företag. För att den militära verksamheten i sin helhet skall omfattas av lagen förutsättes emellertid, att den militära och civilmilitära personalen är liksom de civila arbetarna att anse som arbetstagare i lagens mening och att det ar- bete nämnda personal utför är att betrakta såsom arbete för arbetsgivares räkning. Enligt kommitténs mening synes tvekan icke böra råda därom, att ifrågavarande personal innefattas under arbetstagarbegreppet och att det ar- bete denna personal utför otvivelaktigt faller under lagen jämlikt huvudregeln i 1 5. En annan uppfattning härutinnan skulle för övrigt te sig egendomlig i jämförelse med tjänstemän i annan statlig verksamhet, vilka betraktas som arbets- tagare i lagens mening. Det synes kommittén också helt naturligt, att i de fall, då militär och civilmilitär personal användes till arbete vid försvarsväsendet till- höriga verkstäder, kontor, förråd, köks- och tvättinrättningar m. m., denna tillförsäkras samma rätt till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete som de civila arbetstagarna. Med hänsyn till de speciella förhållanden, varunder den militära verksamheten utövas, anser likväl kommittén, att lagen icke kan till- lämpas generellt på denna verksamhet. Den egentliga militärtjänsten, som vä- sentligen omfattar den militära utbildningen och därmed sammanhängande öv- ningar och arbeten av olika slag, lär enligt kommitténs mening icke lämpligen kunna inbegripas under lagen.

Vid prövning av frågan, i vilken utsträckning lagen bör vara tillämplig å militär verksamhet, har kommittén ansett, att lagens tillämpning icke bör vara begränsad till endast sådana arbeten, som bedrivas vid försvarsväsendets förut— nämnda verkstäder och övriga stadigvarande anstalter, utan lagen bör även äga tillämpning på andra slag av arbete inom försvaret, såsom byggnads-, skogs- och jordbruksarbete, lastnings- och lossningsarbete. Enligt kommit- téns mening bör lagen således gälla beträffande allt sådant inom försvars- väsendet förekommande eller under militär förvaltning stående arbete, som väsentligen bedrives på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag. Ge- nom denna begränsning till arbete av civil natur skulle sådant arbete, som är att hänföra till militär övning, icke inbegripas under lagen. Emel- lertid ingå i eller förekomma i samband med militära övningar åtskilliga slag av arbete, exempelvis befästnings-, byggnads- och anläggningsarbeten, vilka i fråga om anordning och bedrivande äro fullt jämförbara med civila arbeten av motsvarande slag, och det har inom kommittén därför ifrågasatts, huruvida icke lagen jämväl borde vara tillämplig å nämnda slag av arbete. Det har härvid särskilt erinrats om att det vid ifrågavarande arbeten ej sällan använ- des maskiner, lyftanordningar m. m., för vilka lagens skyddsföreskrifter an- setts böra gälla. Vid utförande av nämnda arbeten förekomme även spräng- ningsarbete. Att tillämpa lagens bestämmelser på berörda slag av arbete torde dock enligt kommitténs mening komma att stöta på vissa svårigheter, ej minst ur kontrollsynpunkt. Kommittén föreslår därför, att från lagens tillämpning

undantages militär övning samt att däri inbegripes sådant arbete för militär ut- bildning, som bedrives i samband med dylik övning, och detta även om arbetet utföres på samma eller liknande sätt som civilt arbete av motsvarande slag. Det torde i detta sammanhang beaktas, att om civil personal deltager i militär öv- ning, dct arbete, som denna därvid utför, även kommer att vara undantaget från lagens tillämpning. Att i dylikt fall föreskriva olika tillämpning av lagen be- träffande å den ena sidan civila arbetstagare och å den andra militär och värn- pliktig personal synes icke lämpligt.

Enligt kommitténs uppfattning bör till militär övning hänföras allt sådant ar- bete, som kan sägas direkt sammanhänga med den egentliga militära utbild- ningen. Vad som i övrigt skall hänföras dit, bör avgöras från fall till fall.

I ett remissyttrande har uttalats, att vad i lagen stadgas om tillverkares skyldighet att förse maskiner med skydd borde gälla även beträffande maski- ner, som användas vid arbete i samband med militär övning. I anledning härav må framhållas, att lagförslaget liksom gällande lag innehåller en bestämmelse om att varje tillverkare, försäljare och upplåtare av maskin, redskap eller an- nan särskild anordning för arbetes bedrivande skall tillse, att sådan anord- ning vid avlämnandet är försedd med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Denna be- stämmelse är allmängiltig och gäller sålunda även vid leverans av maskin eller annan anordning, som är avsedd att brukas i militär verksamhet. Dessutom föreslår kommittén, att i lagen införes en särskild bestämmelse av innehåll, att envar, som i arbete, varå lagen i övrigt icke är tillämplig, begagnar anord- ning, vilken enligt nyssnämnda bestämmelse vid avlämnande skall vara försedd med skydd, är skyldig tillse, att anordningen användes med de föreskrivna skyd- den. Enligt kommitténs mening skall detta stadgande avse även militär verk- samhet, och skyldighet föreligger således att tillse, att bland annat maskin eller lyftanordning, som brukas vid militär övning, exempelvis i fältverkstad eller vid väg- eller brobygge, begagnas med de skydd, som äro föreskrivna för anord- ningen ifråga. Bestämmelsen gäller oavsett om anordningen handhaves av civil arbetstagare, militär eller civilmilitär person eller värnpliktig. Med hänsyn till vad sålunda föreskrives, finner kommittén det icke vara behövligt att i la— gen meddela särskild föreskrift om att maskin eller annan anordning för arbe- tes bedrivande skall, då den användes vid militär övning eller i arbete som har samband med sådan övning, vara försedd med erforderliga skydd.

Inom kommittén har jämväl ifrågasatts, huruvida icke lokal, som användes för militär utbildning eller övning (lärosal eller lektionsrum) eller som begag- nas för vakttjänst, borde vara underkastad bestämmelserna i lagen. Därest sådant arbete, som är att hänföra till militär övning, undantages från lagens tillämpning, blir lokal för nämnda ändamål i regel icke inbegripen under lagen. I det fall att vakttjänsten icke kan anses hänförlig till militär övning, är lagen dock tillämplig på vaktlokal. Kommittén anser, att ehuru ifrågavarande lokaler ej sällan kunna vara bristfälliga, de likväl ej i allmänhet

torde vara av sådan beskaffenhet, att särskilt stadgande i lagen beträffande dem är påkallat.

Ett annat spörsmål, som framkommit inom kommittén, är frågan, hur la- gens bestämmelser om skyddsombud skola tillämpas inom militär verksamhet. Det har därvid särskilt uttalats, att det vore olämpligt, att skyddsombud ut- såges bland den militära personalen och i synnerhet bland de värnpliktiga. En åtgärd från ett skyddsombuds sida kunde nämligen bland annat innebära brott mot krigslydnaden. Kommittén får i detta sammanhang framhålla, att skydds- ombud enligt kommitténs förslag icke behöver utses, där särskilt förhållande be- rättigar till undantag (44 5 2 mom.). Tillämpning av denna undantagsbestäm- melse anses vara påkallad inom viss militär verksamhet. Då lagen skall äga tillämpning endast å sådant inom militär verksamhet förekommande arbete, som bedrives väsentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag, bliva bestämmelserna om skyddsombud i första hand tillämpliga, där civil ar- betskraft användes och där arbetet är av huvudsakligen civil natur. Vid ett kasernetablissement böra skyddsombud sålunda finnas bland personal, som sys- selsättes i exempelvis skrädderi-, Skomakeri-, snickeri- och bilmekaniska verk- städer, tvättinrättning, kök och marketenteri. Ehuru skyddsombud torde kunna fylla en viss uppgift även på andra arbetsområden inom militär verksamhet, anser likväl kommittén, att tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser inom nämnda verksamhet i allmänhet torde få bestämmas efter de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna och med hänsyn till vad som visar sig vara lämpligt.

Arbete, som utföres av värnpliktig personal, är i regel icke inbegripet under arbetarskyddslagen, enär de värnpliktiga icke äro att anse som arbetstagare i lagens mening. Det förekommer emellertid, att värnpliktiga, särskilt icke-vapen- föra och vapenfria, i ganska stor omfattning användas till arbete, vilket be- drives på samma eller liknande sätt som civilt arbete av motsvarande slag. Så- lunda användas nämnda värnpliktiga till bland annat expeditions-, handräck- nings- och sjukvårdstjänst men även till civilt arbete vid till regementsför- läggning hörande verkstäder, kök, tvättinrättning eller vedgård eller till hus- och vägbyggnadsarbete. Vapenfria värnpliktiga sysselsättas dessutom ej sällan med arbete i civil tjänst, exempelvis hos domänverket eller vattenfallsstyrelsen, i vilket fall de vanligen användas till skogsavverkning, stolpimpregnering o. d. Även vapenföra värnpliktiga kunna under sin värnpliktstjänstgöring an- vändas till arbete i verkstad, kök 0. d. De värnpliktiga äro vid utförande av berörda slag av arbete utsatta för samma risker för ohälsa och olycksfall som civila arbetstagare i motsvarande sysselsättning, och kommittén anser därför, att även dylikt arbete, som utföres av värnpliktig personal, bör vara inbegripet under lagen. Det må här framhållas, att enligt olycksfallsförsäkringslagen an- ses personer, som fullgöra värnpliktstjänstgöring, icke såsom arbetare, men äro de jämlikt särskild förordning tillförsäkrade rätt till olycksfalls- och sjuk-

domsersättning. Den föreslagna lagens tillämpning å arbete, som utföres av värnpliktig, förutsättes emellertid, liksom beträffande militärt arbete utfört av andra, vara begränsad till sådant arbete, som i allt väsentligt bedrives på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag.

Förutom värnpliktiga finnas ett flertal andra personalgrupper, som undergå utbildning, deltaga i övningar och utföra arbete under förhållanden, vilka i flera avseenden äro likartade med dem, som förekomma inom militär verksam- het. Till här åsyftade personalgrupper höra bland andra hemvärnsmän, civil- försvarspliktiga, krigsfrivilliga, personal tillhörande frivilliga automobilkåren, frivilliga motorcykclkåren, Sjövärnskåren och frivilliga röda korset samt med— lemmar av lottakår och föreningen svenska blå stjärnan. Det arbete, som ut- föres av ifrågavarande personalgrupper, torde till övervägande del bestå i öv- ningar samt arbete, som i utbildningssyfte bedrives i samband med övning. Verksamhet, som utövas av dessa personalgrupper, anser kommittén böra ur arbetarskyddssynpunkt likställas med militär verksamhet. Arbetarskyddslagen bör sålunda enligt kommitténs mening äga tillämpning på dylik verksamhet en- dast i den mån det inom verksamheten förekommer arbete, som bedrives vä- sentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag.

Hemindustriellt arbete.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 1 5 a) är arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, undantaget från la- gens tillämpning. Under denna undantagsbestämmelse inbegripes bland annat s. k. hemindustriellt arbete. Att detta arbete undantagits från arbetarskydds- lagens tillämpning torde främst få tillskrivas det förhållandet, att arbetsgiva- ren ansetts sakna såväl skyldighet som rättighet att vaka över och bestämma om sättet för arbetets anordnande och bedrivande. Förbättring av de hemindu- striella arbetsförhållandena har därför vanligen eftersträvats på annat sätt än genom lagstiftning av den karaktär arbetarskyddslagen har.

Beträffande undantagets omfattning framhöll yrkesfarekommittén, att det- samma ej avsåge att från lagens tillämpning utesluta allt arbete, så snart det försigginge i arbetarens bostad. Om en arbetsgivare exempelvis inhyste ar- betstagare i själva arbetslokalen, kunde ej det förhållandet, att arbetet sålunda utfördes i arbetstagarnas bostad, fritaga arbetsgivaren från skyldighet att vaka över arbetets anordnande. Att arbetsgivaren saknade förfoganderätt i vanlig bemärkelse över den plats, där arbetet bedreves, vore ej heller av avgö- rande betydelse för undantagets tillämpning. Även då arbetet utfördes på annans mark eller i annans lokal, ålåge det i allmänhet arbetsgivaren att vaka över anorclnandet av arbetet. — Skulle en arbetstagare, som vore sysselsatt på ovan angivna sätt, själv använda medhjälpare, vore han enligt samma kom- mitté att anse som arbetsgivare i förhållande till dessa, och deras arbete kunde sålunda bliva underkastat lagens tillämpning.

Tidigare behandling. Förslag till reglering av arbetsförhållandena inom hem- industrien i vårt land framlades ursprungligen av yrkesfarekommittén. I dess är 1909 avgivna betänkande hade även intagits ett förslag till lag om hemindustri- ellt arbete. Med hänsyn till en alltför ofullständig kännedom om det hemindustri- ella arbetets utbredning och de villkor, varunder arbetet bedreves, blev förslaget dock ej förelagt riksdagen. Emellertid beslöt Kungl. Maj:t redan år 1912 att verkställa en ingående undersökning rörande förekomsten och omfattningen av hemindustriellt arbete i Sverige ävensom angående de ekonomiska och sociala förhållanden, varunder sådant arbete bedrevs i vårt land. Denna undersök- ning, som anförtroddes kommerskollegium, övertogs år 1913 av den då nyinrät- tade socialstyrelsen och slutfördes av styrelsen under år 1917.

Den 15 februari 1918 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att inkomma med förslag till lagstiftning för reglerande av hemarbetarnas arbetsförhållan- den. Vid föredragning i statsrådet av detta ärende framhöll departements- chefen bland annat, att den av socialstyrelsen verkställda utredningen tydligt ådagalagt, att för stora grupper av hithörande arbetare de ekonomiska och so- ciala förhållandena i allmänhet vore otillfredsställande och att mycket allvar- liga missförhållanden måste anses föreligga i vissa avseenden. Tidpunkten måste därför anses vara inne för upptagande till slutligt avgörande av frågan om lagstiftning rörande det hemindustriella arbetet. Då det dessutom saknades förutsättningar för att hemarbetarna skulle kunna genom sammanslutning och av eget initiativ själva avsevärt förbättra sin ställning, syntes statsmakterna icke böra undandraga sig att genomföra den reglering av deras arbetsförhållan- den, som från social synpunkt kunde anses påkallad. Vid en lagstiftning i äm- net borde man även mera effektivt, än yrkesfarekommittén gjort, ingripa i avseende å hemarbetarnas löneförhållanden.

Den 15 juni 1920 avgav socialstyrelsen betänkande med förslag till lag om hemindustriellt arbete. Förslaget ifråga innehöll bestämmelser dels rörande arbetarskydd och dels angående reglering av hemarbetarnas arbetslön. Ej heller detta lagförslag blev förelagt riksdagen. Under de därpå närmast följande åren ha några yrkanden om lagstiftningsåtgärder rörande hemindustrien icke framkommit, beroende på dels att antalet arbetare inom denna industri av- sevärt minskats och dels att hemindustriens löneförhållanden betydligt för- bättrats, vilket bland annat tydligt framgått av vissa under år 1927 verkställda undersökningar rörande hemarbetarnas löner.

Ifrågavarande spörsmål aktualiserades emellertid ånyo år 1928. Internatio- nella arbetskonferensen antog nämligen detta år ett förslag till konvention an- gående införande av metoder för fastställande av minimilöner och en rekom- mendation angående tillämpning av dylika metoder, vilka förslag närmast av- såge hemindustriellt arbete. De myndigheter, korporationer och fackliga orga- nisationer, som yttrat sig över dessa förslag, hade samtliga, med undantag av svenska beklädnadsarbetareförbundet, ställt sig avvisande till tanken på lag- stiftning för fastställandet av minimilöner. Som skäl anfördes bland annat,

att hemindustrien vore en verksamhetsgren, som i konkurrensen med den allt- mer mekaniserade och rationaliserade fabriksdriften vore dömd att inskränkas, att minimilöner ej sällan bleve maximilöner och stundom kunde befaras verka nedtryckande på lönenivån i allmänhet samt att officiellt fastställda minimi- löner i viss mån kunde medverka till den stelhet i lönesystemet, som ansåges hindra. näringslivets anpassning efter växlande förhållanden och ha till följd ökad arbetslöshet. Vidare ansåges statlig lönereglering medföra avsevärda kost- nader för det allmänna och möta betydande svårigheter, bland annat i av- seende å kontrollen.

I den proposition, som förelades 1929 års riksdag (nr 185), med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade beslut, uttalade föredragande de— partementschefen beträffande ovan berörda konvention, att han i likhet med de- legationen för det internationella socialpolitiska samarbetet funne, att konventio- nen icke för det dåvarande borde av Sverige biträdas samt att rekommenda- tionen i ämnet icke då borde föranleda någon åtgärd från svensk sida. Andra lagutskottet förklarade (utl. nr 41) sig dela departementschefens uppfattning och ansåg sig således icke kunna tillstyrka konventionens ratificering. Enligt utskottets mening borde också departementschefens ståndpunkt till rekommenda- tionen godtagas. Detta blev jämväl riksdagens beslut (skriv. nr 248).

Remissyttranden. I det inom kommittén utarbetade preliminära utkastet till arbetarskyddslag upptogs en bestämmelse, vari föreslogs, att lagen skulle i Viss omfattning äga tillämpning å hemindustriellt arbete. I anledning av detta förslag framfördes följande synpunkter.

Av yrkesinspektörerna ansågo fyra, att lagen icke borde göras tillämplig på hemindustriellt arbete, dels med hänsyn till att arbetet syntes minska i omfatt- ning och dels på grund av svårigheten att utöva tillsyn dårå, medan tre yrkes- inspektörer ställde sig tveksamma till förslaget ifråga utan att närmare an- giva några skäl. Yrkesinspektören i sjätte distriktet ifrågasatte, om icke sär- skilda bestämmelser borde utfärdas beträffande förevarande arbetsområde.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser ifrågasatte, om ej arbetsgivare kunde förpliktas att utlämna arbete endast till sådana hem, som fyllde vissa minimi- anspråk i hygieniskt hänseende. Detta syntes påkallat även med tanke på att skydda konsumenterna mot vissa hälsorisker.

Svenska arbetsgivareföreningen, som inledningsvis erinrade om vad yrkesfare- kommittén anfört beträffande undantag från arbetarskyddslagens tillämpning av arbete, som utfördes i arbetarens hem eller under liknande förhållanden, framhöll, att hemindustriellt arbete för textil- och konfektionsindustriens räk- ning bedreves i icke obetydlig utsträckning, i synnerhet i vissa delar av landet. Enligt föreningen låge det i sakens natur, att lagens verkningar måste, när det gällde det hemindustriella arbetet, bliva av helt annan beskaffenhet än inom de områden, för vilka lagen egentligen vore avsedd. Föreningen vore

därför av den uppfattningen, att på förevarande område mera stode att vinna genom propaganda än genom lagstiftning. Om lagstiftning likväl ansåges böra komma till stånd, ifrågasatte föreningen, om sådan icke borde åstadkommas i annat sammanhang, exempelvis i hälsovårdslagstiftningen.

Sveriges hantverks— och småindizstriorganisation framhöll, att organisatio- nen icke kunde biträda förslaget att utsträcka lagens tillämpningsområde till sådana fall, där arbetstagaren utförde arbete i sitt hem för arbetsgivarens räkning.

Landsorganisationen tillstyrkte förslaget, att lagen i vissa avseenden skulle gälla hemindustriellt arbete, samt förordade därjämte bland annat, att lagt-ns bestämmelser angående minderårigas ålder, arbetstid och ledighet för nattvila skulle tillämpas å dylikt arbete.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolcg ansåg, att arbete, som arbetstagare utförde i sitt hem för arbetsgivares räkning, borde helt undantagas från arbetarskyddslagens tillämpning, samt framhöll, att hemindustriellt ar- bete ej torde i större utsträckning än tidigare kunna övervakas av arbets- givaren eller tillsynsmyndigheten utan intrång i den personliga friheten i hem- met. Tillsynen å detta arbete, som syntes skola vara enbart rådgivande, finge enligt bolagets mening under sådana förhållanden anses ganska ineffektiv och innebära en tidsödande extra belastning på tillsynsorganen.

Konventionsförslag. I de konventioner, som behandla arbetarskyddsfrågor, finnes icke någon uttrycklig motsvarighet till det i arbetarskyddslagen upp- ställda undantaget beträffande arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. När det i konventionerna talas om arbete >>i» eller >>inom>> ett företag, torde emellertid icke avses hemarbete. Skiljaktigheten på denna punkt mellan den föreslagna lagen och konventionerna synes därför en- dast vara formell och ej behöva undanröjas för att en ratifikation skall kunna komma till stånd.

Kommitténs förslag. Såsom framgår av det ovan anförda är hemindustriellt arbete undantaget från arbetarskyddslagens tillämpning. Vid behandling av frågan huruvida arbete, som arbetstagare utför i sitt hem för arbetsgivares räkning, skall undantagas från lagens tillämpning, har kommittén ansett, att hemindustriellt arbete borde bliva föremål för reglering i arbetarskyddshän- seende. Kommittén har därvid upptagit till prövning frågan, huruvida det hemindustriella arbetet skulle falla under arbetarskyddslagen eller om det borde regleras genom en särskild lag. Av kommittén har det ansetts lämpligast, att arbetet ifråga inbegripes under arbetarskyddslagen. Det har tidigare i annat sammanhang framhållits, att om särskild lag utfärdades, man sannolikt måste taga hänsyn till den konvention, som berörde hemindustriellt arbete, och därmed också till de i denna intagna bestämmelserna om minimilöner. Man komme här-

vid in på lönefrågan, som hittills i allmänhet hållits utanför arbetarskydds- lagstiftningen, medan förslaget att inbegripa det hemindustriella arbetet under lagstiftningen främst vore föranlett av en önskan att få till stånd en reglering av arbetarskyddet inom nämnda arbetsområde.

Förslaget att utsträcka lagens tillämpning att gälla hemindustriellt arbete har emellertid även föranlett erinringar. Sålunda har anförts, att det hem- industriella arbetet vore av så ringa omfattning, att det ej borde behandlas i en så allmängiltig författning som arbetarskyddslagen. Till följd av industriens allt längre drivna mekanisering och rationalisering finge det hemindustriella arbetet dessutom anses komma att i hög grad minska. Förutom svårigheter att utöva tillsyn å lagens efterlevnad inom hemindustrien tillkomme därjämte, att iakttagandet av lagens bestämmelser endast i mycket begränsad utsträckning kunde åläggas arbetsgivare. Ansvaret för att erforderliga skyddsåtgärder bleve vidtagna komme i stället att åvila arbetstagaren, som tillika finge vidkännas kostnaderna för dessa. För honom kunde efterlevnaden av föreskrifterna därför bliva ganska betungande.

Vad beträffar omfattningen av det hemindustriella arbetet i vårt land torde några fullständiga uppgifter därom icke finnas för de senare åren. I kommers- kollegii industristatistik meddelas dock uppgift om antalet hemarbetare vid så- dana industriföretag, som i regel sysselsätta minst 10 arbetstagare eller ha ett produktvärde av minst 15 000 kr. respektive en intjänt förädlingslön av minst 4000 kr. Av den för åren 1937—1941 publicerade statistiken finner man så- lunda, att antalet hemarbetare växlar mellan 17 000 och 18 000. Med hänsyn till att ifrågavarande statistik huvudsakligen avser större industriföretag torde emellertid nämnda antal vara icke obetydligt högre. Sannolikt får antalet i hemindustrien sysselsatta arbetstagare uppskattas till omkring 30000. Att döma av ovannämnda statistik synes antalet hemarbetare ha oavbrutet ökat fram till de senare åren. Ifrågavarande antal, som år 1924 utgjorde 9 063, upp— gick nämligen år 1932 till 13 863 och år 1941 till 17 074. Dessa siffror giva således ej stöd för den uppfattningen, att det hemindustriella arbetet skulle avtaga. Det är dock att märka, att nämnda siffror avse endast nyssnämnda större industriföretag och att det därför icke är uteslutet, att det hemindustriella arbetet totalt sett kan ha minskat.

Av ovannämnda industristatistik framgår vidare, att det hemindustriella ar- betet främst berör textil- och beklädnadsindustrien (12 558)1 och inom denna företrädesvis sömnads- och trikåindustrien (6 894 resp. 4562). Därnäst kom- mer päls- och skinnvaruindustrien (2144). Inom sko— och annan lädervaru- fabrikation förekommer likaledes hemindustriellt arbete i rätt betydande om— fattning (928). Vidare sysselsättas ett icke ringa antal hemarbetare inom me- tallindustrien (518), papp— och pappersvaruindustrien (312) och träindu- strien (210). Inom övriga industrigrenar förekommer hemindustriellt arbete däremot i mycket liten omfattning.

1 Siffrorna avse antalet hemarbetare inom berörda industri år 1941. 14—45509

Med hänsyn till att det hemindustriella arbetet huvudsakligen är koncen- trerat till vissa verksamhetsgrenar, har även uppkommit fråga, huruvida lagens tillämpning borde begränsas att gälla endast hemindustriellt arbete inom dessa arbetsområden. Kommittén har emellertid ej ansett sig böra förorda. en begränsning till vissa slag av verksamhet, enär det icke är uteslutet, att lagens bestämmelser kunna få betydelse även på andra verksamhetsområden, där hem- industriellt arbete för närvarande förekommer endast i mindre omfattning. Så- dant arbete kan dessutom framdeles komma ifråga jämväl på arbetsområden, som nu ej beröras av detsamma.

Beträffande frågan om genomförande av arbetarskyddslagens bestämmelser på förevarande arbetsområde är det givet, att då det hemindustriella arbetet utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgiva- ren att vaka över arbetets anordnande, arbetsgivaren i allmänhet ej kan för- pliktas att svara för att lagens bestämmelser efterlevas. Det torde också vara nära nog omöjligt för arbetsgivaren att tillse, att exempelvis bestämmelserna om minderårigas ålder och arbetstid iakttagas, när de minderåriga sysselsättas i sina hem. I regel torde arbetsgivaren ej heller anses ha befogenhet att för ar- betstagaren föreskriva, hur han skall anordna arbetet i sitt hem. Det är också givet, att arbetsgivaren ej kan åläggas att vidtaga åtgärder beträffande en ar- betslokal, som icke tillhör honom. Däremot torde arbetsgivaren självfallet vara skyldig tillse, att maskiner och redskap, som han tillhandahåller arbetstagaren för utförande av det hemindustriella arbetet, äro försedda med erforderliga skydd och i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Det torde även kunna åläggas arbetsgivaren att för arbetstagare i hemindustriellt arbete meddela de anvisningar, som av honom skola iakttagas för att förekomma ohälsa eller olycksfall i arbete. I allmänhet torde det dock ankomma på veder— börande arbetstagare att vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i det hemindustriella arbetet samt tillse, att skäliga anspråk på sundhet och säkerhet i arbetet bliva uppfyllda. Kommittén har vid faststäl— landet av lagens tillämpning på hemindustriellt arbete funnit sig böra be- akta här anförda synpunkter.

Kommittén, som tagit del av de förslag till definition av hemindustriellt ar— bete, vilka på sin tid uppställts av yrkesfarekommittén respektive socialstyrel- sen, anser, att med dylikt arbete bör vid tillämpningen av arbetarskydds- lagen förstås sådant hantverks- eller industriellt arbete, som arbetsgivare i och för sin yrkesmässiga verksamhet uppdrager åt arbetstagare att ut- föra och som av denne eller medlemmar av hans familj utföres i arbetstagarens hem eller å annan plats, som av honom bestämmes. Enligt denna definition gäller såsom första förutsättning för lagens tillämpning, att det hemindustriella arbetet skall vara att hänföra till hantverks- eller industriellt arbete. Annat arbete, som utföres i arbetstagarens hem eller å annan plats, där det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, inbegripes sålunda icke under lagen. Vidare förutsättes, att arbetet utföres för arbets—

givares räkning och att arbetet således bestämmes av ett förhållande mellan ar- betsgivare och arbetstagare. Därjämte gäller, att arbetet skall utföras i och för arbetsgivarens yrkesmässigt bedrivna verksamhet. Ett arbetsuppdrag i an- nat syfte för arbetsgivares räkning omfattas således ej av lagen. Slutligen förutsättes, att arbetsgivaren skall uppdraga åt arbetstagaren att utföra ar- betet ifråga. Härmed är dock ej avsett att begränsa det hemindustriella arbe- tet till det fall, då arbetsgivaren personligen uppdrager arbetet åt arbetstaga- ren, utan kan sådant uppdrag även förmedlas av arbetsgivarens ställföreträdare eller annan av arbetsgivaren därtill bemyndigad person. Såsom framgår av de- finitionen inträder ingen ändring i arbetsförhållandet i det fall, att arbetstaga— ren anlitar medlem av sin familj för utförande av det hemindustriella arbetet. Skulle arbetstagaren för arbetets utförande däremot anlita medhjälpare, vil- ken icke är medlem av hans familj, skall han enligt kommitténs mening vara att anse som arbetsgivare i förhållande till denne.

Det förekommer ej sällan, att uppdrag rörande hemindustriellt arbete för- medlas av en hos uppdragsgivaren icke anställd person, mellanman, vilken själv icke utför arbetet men träffar avtal om dess utförande med såväl upp- dragsgivaren som arbetstagare. Vilka personer, som mellanmannen anlitar för utförande av arbetet ifråga, är därvid ofta ej känt för uppdragsgivaren och detta anses för övrigt vara honom ovidkommande, enär han ej själv träffat överenskommelse med dem om arbetets utförande. Då uppdragsgivaren i dylikt fall ej kan sägas ha uppdragit åt arbetstagarna att utföra arbetet, föreligger ej beträffande dem sådant förhållande mellan arbets- givare och arbetstagare, som förutsättes för lagens tillämpning. Mellanman- nens förhållande till de av honom anlitade personerna synes emellertid lik- artat med det, som förefinnes mellan en hemindustriell arbetstagare och av honom avlönade medhjälpare. Då en sådan arbetstagare, som förut anförts, är att betrakta som arbetsgivare i förhållande till medhjälparna, anser kom- mittén, att mellanmannen skall anses som arbetsgivare i lagens mening.

I de till lagtexten fogade anvisningarna framgår, i vilken omfattning lagen skall gälla beträffande hemindustriellt arbete. Sålunda föreslår kommittén, att de bestämmelser, som reglera lagens tillämpningsområde, i första hand skola äga giltighet. De allmänna skyldigheter, som arbetsgivare och arbetstagare skola iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, skola tillika gälla berörda arbetsområde. Då det i Vissa fall kan finnas behov av att meddela skyddsföreskrifter eller instruktioner till arbetstagare inom hemindustrien, före- slår kommittén, att bestämmelserna härom även skola äga tillämpning inom denna industri. För att tillsynsorgan skall få kännedom om de platser, där hemindustriellt arbete utföres, föreslås vidare, att arbetsgivare, som bedriver dylikt arbete, skall lämna uppgift härom till vederbörande distriktschef vid arbetsinspektionen. Vidare skola de särskilda bestämmelser, som avse förebyg- gande av ohälsa och olycksfall i arbete, i skälig utsträckning äga tillämpning. Då det icke är uteslutet, att undersökning i visst fall kan vara påkallad beträffande

ämne eller material, som användes i hemindustrien, anser kommittén, att be- stämmelsen om skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om sådan undersök- ning likaledes bör vara tillämplig å hemindustriellt arbete.

Då det kan vara av betydelse att även i fråga om hemindustrien få känna- dom om sjukdomsfall, som väsentligen kan tillskrivas arbetets natur eller arbets- förhållandena, föreslås vidare, att bestämmelsen om läkares skyldighet att till arbetsinspektionen anmäla sådana sjukdomsfall skall äga tillämpning på nämnda arbetsområde. Det i lagen meddelade bemyndigandet för Kungl. Maj:t atti fall av behov meddela närmare skyddsföreskrifter anser kommittén likaledes böra gälla här berörda slag av arbete. Vid leverans, uthyrning eller upplåtande till begagnande inom hemindustrien av maskin, redskap eller annan anordning för arbetets bedrivande eller ämne eller material gälla tillika de bestämmelser, som avse tillverkares, försäljares eller upplåtares skyldigheter i skyddshänseende. Kommittén anser, att även vid installationsarbete inom hemindustriella företag skall iakttagas vad i lagen stadgas om skyldighet för installatörer av maskiner, redskap m. m.

Då det icke är uteslutet, att hemindustriellt arbete i Vissa fall kan bedrivas under förhållanden, som ur skyddssynpunkt måste anses synnerligen otillfreds- ställande, har kommittén diskuterat frågan, hur man i dylikt fall skall åväga- bringa erforderlig rättelse. Det kan understundom vara i hög grad önskvärt att genomdriva ändring av arbetsförhållandena, bland annat när visst slag av hemindustriellt arbete medför sådan fara för ohälsa eller olycksfall, att det icke borde få utföras i hemmet, eller då de i dylikt arbete framställda alstren på grund av sjukdom i arbetstagarens hem kunna medföra smittofara för konsumenterna. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida det i lagen icke borde finnas möjlighet att i visst fall eller beträffande visst arbetsmaterial förbjuda arbetsgivare att utlämna arbete till utförande i arbetstagarens hem eller å visst arbetsställe.

Vid avgörandet av frågan vilka åtgärder, som böra ifrågakomma för att i hemindustriellt arbete garantera lagens efterlevnad, måste emellertid beaktas, att arbetet i regel bedrives i arbetstagarens hem. Härigenom kommer ett ingri- pande i arbetsförhållandena vanligen att innebära ett väsentligt intrång i den personliga friheten och familjelivet. Då genomförandet av erforderliga skydds- åtgärder dessutom i regel ankommer på arbetstagaren själv, måste man vid tillsynen även taga vederbörlig hänsyn till arbetstagarens ekonomiska ställning och endast påfordra sådana åtgärder, som i varje särskilt fall rimligen kunna krävas för att förbättra arbetsförhållandena.

Kommittén har vid övervägande av frågan om lagens tillämpning å hem- industriellt arbete ansett, att det med hänsyn till ovan berörda synpunkter icke vore skäligt att tvångsvis tillämpa de för detta arbete ifrågasatta bestämmel- serna i lagen i samma utsträckning som vid arbete i allmänhet. Bestämmelserna om meddelande av förbud föreslås dock tillämpliga på det hemindustriella arbetet i det fall, att maskin, redskap eller annan anordning för arbetets be-

drivande brukas under sådana förhållanden, att synnerlig fara uppstår för ohälsa eller olycksfall. I dylikt fall skall enligt kommitténs mening vederbö- rande distriktschef äga meddela förbud mot anordningens begagnande.

Beträffande tillsynen å lagens efterlevnad inom hemindustrien är det tydligt, att denna på grund av bland annat de ovan anförda omständigheterna huvud- sakligen måste bliva av rådgivande karaktär och bestå i meddelandet av prak- tiska råd och anvisningar, lämpade för varje särskilt fall och med hänsyn ta- gen till vad som därvid är skäligt. För tillsynens behöriga utövande fordras emellertid, att tillsynsorgan tillförsäkras rätt att besöka arbetsställe, där hem- industriellt arbete utföres. Enligt kommitténs mening böra därför de bestäm- melser, som gälla tillsynen å lagens efterlevnad, äga giltighet på det hem- industriella arbetsområdet. Då det för tillämpningen av lagens bestäm- melser till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete kan finnas behov av närmare föreskrifter, anser kommittén, att stadgandet om rätt för arbetsrådet att utfärda sådana föreskrifter även bör avse hemindustrien. Likaså finner kommittén sig böra förorda, att för hemindustriellt arbete skall gälla vad i lagen stadgas om rätt att begära utlåtande i frågor rörande tillämpningen av lagen eller med stöd av densamma meddelad föreskrift liksom även att föra klagan över förbud. I de avseenden lagens ansvarsbestämmelser äro tillämpliga å hemindustriellt arbete föreslås, att dessa även böra äga giltighet.

I gällande lags undantagsbestämmelse om arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, inbegripas icke blott hem- industriellt arbete utan även vissa andra slag av arbete. Exempel härpå kunna erhållas från bland annat tillämpningen av allmänna arbetstidslagen, som inne- håller en liknande bestämmelse. Denna har ansetts tillämplig på bland annat arbete vid s. k. småbrott inom stenindustrien samt arbete, som utföres av rese- montörer hos en del företag.

Då det gäller efterlevnaden av arbetarskyddslagen och särskilt dess skydds- föreskrifter, torde det icke alltid behöva förutsättas, att arbetsgivaren skall vaka över hur arbetet anordnas. I vissa fall torde det nämligen vara tillfyllest, att arbetsgivaren genom föreskrifter meddelar arbetstagaren, vad denne har att iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbetet och hur detta skall anordnas. Med hänsyn till dessa omständigheter och då i undantagsbestäm- melsen avsett annat arbete än hemindustriellt endast i mycket ringa omfatt— ning torde förekomma, synes enligt kommitténs mening behov ej föreligga att för något slag av arbete bibehålla bestämmelsen.

Arbete av medlem av arbetsgivarens familj.

Gällande lag. Enligt 1 5 b) i arbetarskyddslagen är denna icke tillämplig å sådant arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj. Syssel- sätter en arbetsgivare såväl medlemmar av sin familj som andra arbetsta-

gare, gäller alltså undantaget de förra men ej de senare. I fråga om begreppet »medlem av arbetsgivarens familj» finge detta enligt föredragande departe— mentschefen (prop. nr 104:1912) ej fattas alltför snävt, utan borde däri kunna inbegripas även andra släktingar till arbetsgivaren än anförvanter i rätt ned- eller uppstigande led och till och med oskylda personer (såsom fosterbarn och myndlingar), när dessa levde i gemensamt bo med arbetsgivaren eller tillhörde hans hushåll.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att arbete, som ut- föres av medlem av arbetsgivarens familj, borde vara inbegripet under lagen. Det nuvarande undantaget beträffande arbete av medlem av arbets- givarens familj finge nämligen anses vara alltför vittgående. En utsträckning vore även motiverad därav, att arbetsgivare ägde teckna frivillig olycksfalls- försäkring för familjemedlem. Några yrkesinspektörer ha vidare ifrågasatt, huruvida icke lagen borde vara tillämplig även å de »rena» familjeföretagen.

Remissyttranden. Över det inom kommittén utarbetade preliminära lagut- kastet, enligt vilket sådan verksamhet, vari sysselsattes endast medlemmar av arbetsgivarens familj, skulle vara undantagen från lagens tillämpning, anförde yrkesinspektören i elfte distriktet, att det vore en stor orättvisa mot sådana ar- betstagare, som vore att betrakta som medlemmar av arbetsgivarens familj, att dessa icke omfattades av skyddslagstiftningen. En familjemedlem, som utförde arbete för en faders eller annan närståendes räkning, finge fullgöra sina för- pliktelser som samhällsmedlem lika fullt som en, vilken utförde arbete för en oskyld. Han borde då också kunna ha rätt att fordra, att samhället skänkte honom samma skydd mot arbetets Vådor som andra arbetstagare. Det före- komme dessutom rätt ofta, att en familjemedlem finge utföra arbetet med hjälp av ganska underhaltiga och farliga arbetsanordningar. Ett familjeföretag er- hölle i allmänhet ej heller någon kunskap om skyddsåtgärder. Enligt yrkes- inspektörens mening funnes icke några som helst bärande skäl att undantaga familjeföretagen från tillämpningen av arbetarskyddslagen, åtminstone ej be- träffande lagens skyddsföreskrifter. Skulle åter familjeföretagen fortfarande undantagas, vore erforderligt, att man närmare klarlade, vad som avsåges med medlem av arbetsgivarens familj.

Y rkesinspektionens distriktsinspektriser ansågo likaledes, att även de rena familjeföretagen borde inbegripas under lagen och att detta vore desto naturli- gare som den nya lagen, om också i begränsad omfattning, vore avsedd att till- lämpas även på hemindustriellt arbete.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att lagen icke borde göras till- lämplig å jordbruksföretag, som dreves uteslutande med hjälp av familjemed- lemmar. Dessa företag, som uppginge till ett mycket stort antal, bedreves van- ligen under enkla förhållanden och nyttjade ej i större utsträckning mera korn- plieerade maskiner.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges konditor- förening samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation yrkade, att gällande lags undantagsbestämmelse bibehölles och att från lagens tillämp- ning sålunda undantoges arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens familj.

Landsorganisationen erinrade inledningsvis om vad yrkesfarekommittén anfört i sin motivering till undantaget för familjemedlem samt framhöll, att grunden för detta undantag måste anses synnerligen irrationell. Undantaget kunde så- lunda icke motiveras med att det ur familjemedlemmarnas synpunkt vore ett intresse, att familjeföretagen undantoges från skyldigheten att vidtaga skydds- anordningar; detta skulle innebära, att man hos en arbetsgivare förutsatte och accepterade en lägre grad av omtanke om familjemedlemmars liv och hälsa än om lejda arbetstagares. Grunden skulle följaktligen endast kunna vara hänsyn till att familjelivet icke besvärades av tillsynsverksamheten. Emellertid vore ej heller detta enligt landsorganisationens mening ett intresse av den valör eller storleksordning, att lagstiftaren borde godkänna detsamma såsom motiv för att från eljest gällande regler om arbetstagares skydd undantaga dessa verksam— heter, vilka just i skyddshänseende torde vara speciellt bristfälliga. — Den grundläggande synpunkten för tillämpningsområdets bestämning borde genom- gående endast vara verksamhetens art, icke innehavarens eller arbetstagarnas personer. Det särskilda skäl för familjeföretags undantagande, som kunde åbe- ropas beträffande exempelvis arbetstids- och semesterlagstiftning, nämligen svå- righeten att kontrollera bestämmelsernas efterlevnad, ägde icke samma giltighet i fråga om arbetarskyddslagen, i varje fall ej vad gällde det tekniska arbetar- skyddet. — Med undantag från sådana speciella bestämmelser i lagen, vilka av hänsyn till det personliga förhållandet mellan arbetsgivaren och de anställda saknade praktisk betydelse, ansåg landsorganisationen sålunda, att lagen borde givas giltighet även å familjeföretag. Bibehölles likväl undantaget, borde inne- börden av begreppet familjemedlem dock bestämmas eller i varje fall anvis- ningar därom lämnas i motiven.

Yrkeskvinnors riksförbund, kvinnliga kontoristföreningen och föreningen SAIA (socialarbetare inom industri och affärsvärld) ansågo, att alla arbets- tagare, vare sig de tillhörde arbetsgivarens familj eller icke, borde vara skyddade mot ohälsa och olycksfall i arbete.

Konventionsförslag. Det i arbetarskyddslagen införda undantaget beträf- fande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, är i allmänhet mera vidsträckt än motsvarande undantag i de konventioner, som beröra ar— betarskyddet. Sålunda undantagas i konventionerna angående respektive kvin- nors arbete före och efter barnsbörd, barns nattarbete inom industrien samt kvinnors nattarbete sådana företag, vari sysselsättas endast medlemmar av samma familj, medan i konventionerna angående minimiålder för barns an- vändande till industriellt respektive icke-industriellt arbete stadgas, att undan-

tag må medgivas för företag, vari sysselsättas endast medlemmar av arbetsgiva— rens familj, och detta för såvitt icke arbetet är farligt för därtill använda per- soners liv, hälsa eller moral. I konventionen angående säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien uppställs däremot icke något sådant undantag. Denna konvention gäller sålunda även rena familjeföretag. För att ratifikation av ifrågavarande konventioner skall kunna ske, måste följaktligen de angivna skiljaktigheterna mellan lagen och konventionerna elimineras. I detta samman- hang kan även erinras om den av internationella arbetskonferensen år 1937 an- tagna rekommendationen angående minimiålder för barns användande till in- dustriellt arbete i familjeföretag. Däri hemställes, att lagstiftningen angående minimiålder för användande till industriellt arbete måtte tillämpas på alla in- dustriella företag och således även på familjeföretag.

Kommitténs förslag. Gällande undantag beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, har vid arbetarskyddslagens tillämpning lett till en icke önskvärd konsekvens. Sålunda har det vid inspektion av arbets- ställe, där såväl anställda som medlemmar av arbetsgivarens familj funnits sysselsatta, stundom förekommit, att arbetsgivaren förklarat, att ett visst ar- bete utfördes endast av t. ex. hans son och att han därför ej ansåge sig behöva vidtaga en av inspektionsförrättaren anvisad skyddsåtgärd. Med hänsyn till gällande undantagsbestämmelse och arbetsgivarens förklaring har inspektions- förrättaren vid inspektionstillfället ej heller kunnat påfordra, att den ifråga- satta skyddsåtgärden vidtoges. Det har emellertid ej sällan konstaterats, att även annan arbetstagare än medlem av arbetsgivarens familj använts till ar- betet ifråga, utan att den anvisade skyddsåtgärden dessförinnan vidtagits.

Med hänsyn till vad ovan anförts och med beaktande av de konventioner, vilkas ratifikation kommittén har att pröva, ha framkommit tvenne förslag till ändring av bestämmelsen ifråga, vilka varit föremål för kommitténs övervägande.

Enligt det ena förslaget skulle bestämmelsen ändras så, att från lagens till- lämpning undantoges blott sådan verksamhet, vari sysselsattes endast med- lemmar av arbetsgivarens familj, d. v. s. lagen skulle icke vara tillämplig på de >>rena>> familjeföretagen. Om däremot i en verksamhet sysselsattes både an- ställda och medlemmar av arbetsgivarens familj, skulle lagen gälla även be- träffande de senare. Så avfattad skulle bestämmelsen korrespondera med mot- svarande undantag i flertalet av nyssberörda konventionsförslag.

I flera av de yttranden, som avgivits över det preliminära lagutkastet, har be- rörts frågan om familjeföretagens ställning i förhållande till arbetarskyddslag- stiftningen. Från olika håll har därvid uttalats, att lagen borde gälla även be- träffande de »rena» familjeföretagen. Med hänsyn härtill har kommittén såsom ett andra förslag upptagit till prövning frågan om en sådan vidgad tillämpning av lagen, att den skulle omfatta alla familjeföretag. Inom kommittén har emel- lertid ifrågasatts, huruvida icke under sådana förhållanden en viss begränsning av lagens tillämpning å familjeföretag vore nödvändig. Därvid har åberopats,

att det i många fall förekomme, att arbetet vore förlagt till arbetsgivarens bo- stad och att en tillämpning av lagens bestämmelser i dylika fall skulle komma att medföra ett intrång i hemmet, som man hittills i allmänhet velat undvika. Det har vidare ansetts, att lagen icke borde göras tillämplig å familjeföretag inom jordbruket eller någon dess binäring, vilken icke bedreves såsom själv- ständig verksamhet, enär arbetet vid dessa företag vanligen utfördes under re- lativt enkla förhållanden. Därtill komme, att antalet familjeföretag inom jord- bruket vore mycket stort, med påföljd att någon regelmässig tillsyn å lagens efterlevnad vid desamma icke kunde stå att vinna. Kommittén har funnit sig böra förorda det sistnämnda förslaget, dock med viss begränsning beträffande såväl tillämpningsområdet som de särskilda bestämmelserna i lagen.

Kommittén anser sålunda, att lagen bör tillämpas även på sådant arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj. Dock föreslås, att lagen gö- res tillämplig å dylikt arbete endast i den begränsade omfattning, som angives i de till lagtexten fogade anvisningarna. Vidare bör lagen icke gälla i de fall, då dylikt arbete utföres i arbetsgivarens bostad eller då arbetet är att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet. Uttrycket >>bostad» förutsättes därvid ha en snävare betydelse än begreppet »hem», som användes i lagförslagets 1 & a) 1 och när- mare kommenteras i anvisningarna till detta lagrum.

Av de bestämmelser, som böra gälla för sådant arbete av familjemedlem, som icke helt undantagits från lagens tillämpning, komma i första hand de, som reglera lagens tillämpningsområde. Vad i den föreslagna lagen stadgas om ar- betsgivares och arbetstagares skyldigheter bör även tillämpas. Skyldighet att göra anmälan till arbetsinspektionen om ny verksamhet synes enligt kommitténs mening dock icke böra åläggas arbetsgivare, som endast sysselsätter familje- medlemmar. Då sådan arbetsgivare förhyr arbetslokal för sin verksamhet, anser kommittén, att upplåtaren bör åläggas göra anmälan till vederbörande distrikts- chef, därest lokalen upplåtes för stadigvarande användning. Kommittén anser vidare, att vad i lagen stadgas om arbetslokals och annan arbetsplats anord- nande och beskaffenhet skall äga tillämpning å ifrågavarande företag. Likaså föreslås, att lagens särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete skola vara tillämpliga å familjemedlems arbete. Härvid bör enligt kommitténs mening hänsyn tagas till vad som på grund av föreliggande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras.

Den i lagförslaget angivna skyldigheten för arbetsgivare att, då så påfordras, föranstalta om undersökning av visst ämne eller material, bör jämväl gälla ar- betsgivare i >>rena» familjeföretag. Av sådana företag bör likaledes kunna fordras, att de till arbetsinspektionen göra anmälan om inträffade olycks- fall, olycksfallstillbud och sjukdomsfall i den utsträckning, som angives i lagförslaget. Det åt Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att i fall av be- hov meddela närmare skyddsföreskrifter anser kommittén även böra avse ar- bete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

I den mån familjemedlemmar under 18 år användas till arbete, bör det enligt kommitténs mening åvila arbetsgivaren att tillse, att de minderårigas användande icke medför fara för ohälsa eller olycksfall eller att de utsättas för överan- strängning eller annan menlig inverkan. Vad i lagen stadgas härom föreslås gälla även i berörda fall. *

Då bestämmelsen om tillverkares, försäljares och upplåtares skyldighet att tillse, att maskiner, redskap m. m. äro försedda med nödiga skydd och att de i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, är allmän- giltig, kommer den att beröra även alla familjeföretag. För att undanröja tve- kan härom har ifrågavarande lagrum särskilt omnämnts. Vad som jämlikt lagen åvilar installatör förutsättes tillämpligt även i det fall, då fråga är om installa- tion av maskin, redskap eller annan anordning för arbetets bedrivande i >>rena>> familjeföretag. Vad slutligen beträffar lagens bestämmelser angående tillsyn å lagens efterlevnad samt straffpåföljd, föreslår kommittén, att dessa bestämmelser skola gälla i den utsträckning de befinnas tillämpliga med hän- syn till i vilken omfattning övriga bestämmelser i lagen äga giltighet på föreva- rande arbetsområde.

Beträffande uttrycket >>medlem av arbetsgivarens familj» förutsätter kom- mittén, att den tolkning, som givits därav i ett departementschefsuttalande i samband med tillkomsten av 1912 års arbetarskyddslag, även i fortsättningen bibehålles. Se sid. 214 och anvisningarna till lagförslagets 1 & e).

Det må i detta sammanhang framhållas, att utsträckandet av lagens tillämp- ning till arbete, som utföres av familjemedlemmar, icke innebär, att lagen är tillämplig å det arbete, som företagets ägare eller innehavare själv utför i sin verksamhet.

Radiologiskt arbete.

Gällande lag. I 1 & arbetarskyddslagen stadgas, att lagen skall i fråga om arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m., äga tillämpning endast i vad den angår skydd mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne. Arbetar- skyddslagens tillämpning å radiologiskt arbete, i den mån detta omfattas av lagen, avser alltså icke strålningsfaran. I övrigt gäller dock lagen sådant ar- bete, exempelvis beträffande starkströmsfaran (de elektriska anordningarna), arbetsplatsens beskaffenhet (belysning, luftväxling, uppvärmning och dylikt), minderårigas och kvinnors användande i arbete 111. m.

Kommitténs förslag. Vid övervägande i frågan om arbetarskyddslagens till— lämpning å radiologiskt arbete har kommittén ansett, att gällande undan- tagsbestämmelse bör bibehållas och att frågan om arbetstagares skyddande mot skada genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne alltjämt bör regleras genom föreliggande speciallagstiftning. Huruvida denna lagstift-

ning ur arbetarskyddssynpunkt är tillfyllestgörande, har kommittén icke fun- nit sig böra närmare pröva. Enligt kommitténs mening bör emellertid vid utarbetande av sådana föreskrifter, som avses i 10 & lagen om tillsyn å radio- logiskt arbete m. m., samråd äga rum med arbetsrådet. En ändring av sist- nämnda lagrum synes därför böra företagas.

Arbete av elever.

Gällande lag. Vid arbetarskyddslagens tillämpning å arbete, som utföres av elever i och för vinnande av praktisk utbildning, exempelvis vid apotek, bad- inrättning, damfrisering, kontor, mejeri, restaurang, sjukhus, skrädderi och syateljé ävensom vid fabriker och verkstäder av olika slag, har man i regel följt den praxis, som utvecklats inom arbetsrådet vid tillämpningen av allmänna arbetstidslagen. Sålunda har arbetsrådet förklarat, att elever, så länge de er- lade avgift för undervisningen och icke för sitt arbete mottoge någon som helst ersättning vare sig i form av penningar, fri kost, fritt husrum eller på annat sätt, icke vore att räkna såsom arbetare i lagens mening men att de under tid, då de icke erlade avgift för undervisningen eller då de för sitt ar- bete i någon form mottoge ersättning, vore att räkna såsom arbetare enligt nyssnämnda lag.

Arbete, som elever utföra vid läroanstalt för vinnande av praktisk utbildning, såsom yrkes-, lärlings-, verkstads- eller hushållsskola, har i regel icke varit inbegripet under arbetarskyddslagen, enär syftemålet med elevernas arbete vid läroanstalten i allmänhet ansetts vara deras egen utbildning och uppfostran och icke att bereda läroanstalten ekonomisk fördel. Det arbete, som ifrågava— rande elever utföra, har därför vanligen ej betraktats som arbete för läroan- staltens (arbetsgivarens) räkning. Från nämnda regel givas dock Vissa un- dantag.

Reformförslag. Vid skilda tillfällen har framhållits önskvärdheten av att yrkesskolor och därmed likställda läroanstalter omfattades av lagen. Kom- mittén har därför i denna fråga låtit inhämta yttranden från samtliga yr- kesinspektörer, huruvida en sålunda ifrågasatt utsträckning av lagens till- lämpning kunde anses lämplig och önskvärd. Dessa förordade därvid en sådan utsträckning av lagen. Som skäl härför anfördes bland annat, att elever vid nämnda läroanstalter utförde praktiskt arbete under förhållanden, som i stort sett vore likartade med industriarbetarens. En utsträckning av la- gen i berörda hänseende ansåges också vara av värde ur uppfostringssynpunkt, i det att eleverna redan under utbildningen bibringades kännedom om skydds- lagstiftningens innehåll och praktiska tillämpning samtidigt och i samma mån som de i övrigt utbildades i visst yrke. Det förhållandet, att ifrågavarande elever merendels vore berättigade till ersättning enligt olycksfallsförsäkrings— lagen i händelse av inträffat olycksfall, anfördes även som skäl för en vidgad

tillämpning av lagen. Några yrkesinspektörer uttalade sig vidare för att lagens särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete i viss utsträck- ning borde gälla här berörda elever, såsom bestämmelserna om intygsbok, lä- karintyg och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare. Därjämte borde la- gens särskilda bestämmelser om förbud i vissa fall att använda minderårig tll arbete endast i begränsad omfattning tillämpas på ifrågavarande läroanstalter. Sålunda borde hinder ej föreligga för elev att arbeta vid exempelvis träbearbet- ningsmaskiner. En del yrkesinspektörer ansågo dessutom, att lagen borde gälla s. k. decentraliserade verkstadsskolor ävensom tekniska läroverk och högskolcr.

Remissyttranden. I de yttranden, som yrkesinspektörerna sedermera av- givit över det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet, som inne- höll en bestämmelse i här ovan berörda hänseende, anförde några av dem, att lagen borde gälla icke endast yrkesskolor utan även andra läroanstalter med laboratorie-, verkstads- eller annat praktiskt arbete, som vore nödvändigt för utbildningen. Även metall- och träslöjd vid folkskolor och andra skolor an- såges böra vara inbegripen under lagen.

Marinförvaltningen framhöll, att lagen skulle med den föreslagna formule- ringen komma att omfatta jämväl laboratoriearbeten vid de militärtekniska hög- skolorna, t. ex. kemiska laborationer.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, om ej läro- anstalter med teoretiska försöksarbeten, maskinlaboratorier o. d. borde särskilt angivas.

Konventionsförslag. I förevarande sammanhang må framhållas, att konven— tionen angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete icke äger tillämpning å arbete, som utföres av barn i yrkesskolor, därest detta är godkänt och övervakas av offentlig myndighet. Motsvarande konvention an- gående icke-industriellt arbete gäller ej heller beträffande arbete av väsentligen uppfostrande natur i tekniska skolor och yrkesskolor, drivna utan vinstsyfte samt godkända och kontrollerade av offentlig myndighet.

Kommitténs förslag. Enligt kommitténs mening bör lagen vara tillämp- lig å arbete, som utföres av praktiserande elever inom olika slag av verk- samhet, oavsett om eleverna erlägga avgift under praktiktiden eller för sitt ar- bete i någon form mottaga ersättning eller icke. Det synes kommittén nämligen betydelsefullt, att ifrågavarande elever jämväl under sin praktiktid förplik- tas att i arbetet använda erforderliga skydd och följa givna skyddsföreskrifter. Då det arbete, som ifrågavarande elever utföra, vanligen utföres för arbetsgiva- res räkning, inbegripes detsamma under lagen jämlikt huvudregeln i 1 5. En- ligt kommitténs mening bör lagen utan inskränkning vara tillämplig å nämnda slag av arbete. Med arbete av elever, som här nämnts, bör likställas arbete, som utföres av elever vid s. k. decentraliserade verkstadsskolor.

Det. synes kommittén vara av vikt, att lagen åtminstone i viss utsträckning äger tillämpning även å sådant arbete, som elever utföra vid vissa läroanstalter för vinnande av praktisk utbildning. Förslag till bestämmelse härom har där- för upptagits i 1 & g) 1. Ehuru kommittén med denna bestämmelse velat under lagen främst inbegripa yrkes-, lärlings- och verkstadsskolor av olika slag, an- ser kommittén, att bestämmelsen bör givas en avsevärt vidare tillämpning och att den följaktligen bör utsträckas att omfatta varje läroanstalt, vid vilken elev har att för sin utbildning utföra visst praktiskt arbete. Enligt kom- mitténs mening bör till sådan läroanstalt i första hand hänföras sådana anstalter för yrkesutbildning, vilka äro upptagna i den förteckning, som fin- nes fogad vid kungörelsen den 1 december 1933 (nr 643) angående tillämp- ning av olycksfallsförsäkringslagen å elever vid anstalter för yrkesutbildning (angående ändrad lydelse av förteckningen se sv. förfsaml. nr 443/1943). Med hänsyn till att rätt till ersättning för olycksfall i arbete tillförsäkras elever vid dessa anstalter, anser kommittén det nämligen vara motiverat, att även ar- betarskyddslagen, särskilt i fråga om dess bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete, blir tillämplig på det arbete, som eleverna utföra vid sådana anstalter, och att detsamma sålunda blir föremål för tillsyn jäm- likt nämnda lag. Då skyddshem, som avses i barnavårdslagen, äro upptagna i nämnda förteckning och de därstädes intagna personerna således äro tillför- säkrade rätt till ersättning jämlikt olycksfallsförsäkringslagen, kommer enligt kommitténs förslag det arbete, som utföres vid sådan anstalt av de där in- tagna personerna, att likaledes inbegripas under arbetarskyddslagen. Utöver de i förteckningen upptagna anstalterna anser kommittén, att till läroanstalt för praktisk utbildning även böra hänföras handelsskolor.

Det må i detta sammanhang framhållas, att sådana lärlings- och verkstads- skolor, som inrättats vid en del industriföretag och som har till ändamål att till- godose respektive företags eget behov av yrkeskunniga arbetstagare i regel redan nu omfattas av arbetarskyddslagen. En dylik skola kan ej anses vara en an- stalt för utbildning av yrkeskunniga arbetstagare i allmänhet på ifrågavarande arbetsområde utan får, oberoende av om den själv lämnar vinst eller icke, anses tjäna företagets ekonomiska intressen, enär det för vederbörande företag ur driftssynpunkt är av betydelse att äga tillgång till goda yrkesutbildade ar- betstagare. På grund härav torde i regel det arbete, som av elever utföres vid sådan skola, inbegripas under lagen jämlikt huvudregeln i förslagets 1 &, och eleverna anses såsom arbetstagare i lagens mening.

Kommittén föreslår vidare, att såsom arbete för vinnande av praktisk ut- bildning skall räknas jämväl slöjd (metall- eller träslöjd) och husligt arbete (hushållsgöromål), som elever utföra vid skolor av olika slag, såsom folk-, fort- sättnings-, flick— och realskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor, all- männa läroverk, seminarier m. fl. Att nämnda slag av arbete bör vara inbe- gripet under lagen synes enligt kommitténs mening vara av betydelse ur både ;skydds- och uppfostringssynpunkt. Det är ock att märka, att den undervisning

i slöjd, som numera meddelas vid folkskolor och åtskilliga andra skolor, ofta även innefattar maskinarbete, svetsning m. m. och att med dessa slag av arbete följa risker för såväl ohälsa som olycksfall.

I detta sammanhang har kommittén även upptagit till prövning frågan, huru- vida till arbete för vinnande av praktisk utbildning jämväl skall hänföras la- boratoriearbete, som elever utföra vid skolor, som avses i föregående stycke. Då detta arbete vanligen avser att komplettera eller åskådliggöra det teoretiska ut- bildningsarbetet och således får anses ingå som ett led i detta senare arbete, bör ifrågavarande laboratoriearbete i allmänhet icke räknas såsom sådant av elever utfört arbete, varå lagen är tillämplig. Äsyftade skolor avse ej heller att meddela någon speciell yrkesutbildning. Vid tekniska skolor och andra lik- nande anstalter för yrkesutbildning förekommande laboratoriearbete, såsom ke- miska eller fysikaliska laborationer, maskin- eller andra tekniska laborationer, får däremot anses inbegripet under lagen, enär ifrågavarande arbete i dylikt fall kan anses mera direkt sammanhänga med eller ingå som ett led i den vid sådan skola meddelade praktiska utbildningen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, varunder det arbete som här före— slås komma under arbetarskyddslagen vanligen bedrives, anser sig kommittén böra föreslå en viss begränsning av lagens tillämpning å dylikt arbete. Sålunda anser kommittén, att de bestämmelser i lagen, vilka avse raster, natt- och vecko- vila, minderårigas och kvinnors användande i arbete samt val av skyddsombud och tillsättande av säkerhetskommittéer, icke utan vidare skola gälla för be- rörda slag av arbete, utan det bör uppdragas åt arbetsrådet att föreskriva, huruvida och i vilken utsträckning ovannämnda bestämmelser skola äga gil- tighet. I vissa fall kan det nämligen enligt kommitténs mening vara påkallat, att de angivna bestämmelserna eller vissa av dem tillämpas på berörda slag av arbete. Bestämmelsen om att minderårig arbetstagare skall avlämna arbetsbok synes sålunda i allmänhet kunna tillämpas även vad beträffar elev vid anstalt för yrkesutbildning. Med hänsyn till lagens allmänna fordran på läkarkontroll över minderåriga arbetstagare kan det enligt kommitténs mening vara motive- rat att jämväl föreskriva, att elever vid exempelvis yrkes- och verkstadsskolor skola underkastas årlig läkarbesiktning. I allmänhet torde ej heller hinder möta att vid anstalter för yrkesutbildning tillämpa lagens bestämmelser om skyddsombud.

Bland anstalter för yrkesutbildning, som finnas upptagna i förut angivna förteckning, ingå även anstalter för lantbruksundervisning. Å arbete vid dy- lik anstalt bör enligt kommitténs mening lagen vara tillämplig i samma om- fattning som föreslagits för jordbruket.

Kooperativ verksamhet. Gällande lag. Arbete, som utföres av delägare i enkla, icke registrerade bo- lag, är i regel undantaget från arbetarskyddslagens tillämpning, enär del— ägarna icke anses såsom arbetstagare i förhållande till bolaget.

Remissyttranden. I yttranden över ett i det preliminära lagutkastet före- slaget stadgande, att lagen skulle med viss begränsning gälla även för verk- samhet, som bedreves av två eller flera personer gemensamt för egen räk- ning, s. k. kooperativ verksamhet, förordade flertalet yrkesinspektörer en så- dan utsträckning av lagens tillämpning. Yrkesinspektören i elfte distriktet an- såg, att lagförslagets bestämmelser angående granskning och godkännande av arbetslokal jämväl borde tillämpas på ifrågavarande slag av verksamhet.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att förslaget om att lagen skulle äga tillämpning å verksamhet, som två eller flera personer bedreve gemensamt, även om anställd arbetstagare icke sysselsattes i verksamheten, syntes egendom- ligt och att det icke funnes anledning att i förevarande hänseende göra någon skillnad, om verksamheten bedreves av en eller flera personer.

Sveriges konditor—förening ansåg det vara omotiverat att utsträcka lagens tillämpning å förevarande slag av verksamhet. Dessutom befarades, att för- slaget om att i sådant fall exempelvis den ene av två kompanjoner skulle ut- nämnas till arbetsgivare, komme att medföra komplikationer för företag av denna karaktär. Liknande uttalande gjordes av Sveriges hantverks- och små- industriorganisation.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, i vilken ut- sträckning vissa bestämmelser skulle tillämpas i det fall, då ett jordbruk dre- ves av kompanjoner, som icke tillhörde samma familj och icke heller använde arbetstagare.

Kommitténs förslag. Det förekommer ej sällan, att två eller flera personer bedriva verksamhet, vari endast dessa sysselsättas och där ingen av dem är ar- betsgivare i förhållande till den eller de andra. Såsom tidigare angivits förut- sättes för arbetarskyddslagens tillämpning, att i verksamheten i regel syssel- sättes arbetstagare för arbetsgivares räkning. Denna förutsättning för lagens tillämplighet torde i allmänhet vara motiverad, men fall förekomma, där den saknas, och det måste anses anmärkningsvärt, att lagen med hänsyn härtill icke kan göras gällande för att avvärja en allvarlig fara. Yrkesinspektionen har under sin verksamhet vid skilda tillfällen påträffat dylika fall, där dess ingripande ehuru väl behövligt icke varit möjligt på den grund, att arbetarskyddslagen icke varit tillämplig. Särskilt har berörda missförhållande gjort sig märkbart i sam- band med användningen av vissa maskiner och ångpannor. Dessa erinringar kunna gälla även verksamhet, som bedrives av ensam person. Emellertid har dylik verksamhet i regel icke samma omfattning som här avsedd kooperativ verksamhet. Vidare är i sistnämnda fall varje delägare beroende av meddel- ägares vilja för rättelse av missförhållande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser kommittén sig böra föreslå, att lagen utsträckes att gälla jämväl verksamhet, som två eller flera personer be- driva gemensamt, ändock att arbetstagare icke sysselsättes i verksamheten. Då såsom förut angivits arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

föreslås inbegripet under lagen, synes skäl tala för att också ovan berörda slag av arbete bör omfattas av lagen. Enligt kommitténs mening bör lagen dock endast i begränsad omfattning tillämpas å här avsedd verksamhet. I vilken omfattning lagen härvidlag bör gälla framgår av de till ifrågavarande lagrum, 1 5 g) 2, hörande anvisningarna. Sålunda föreslås, att de bestämmelser, som avse lagens tillämpningsområde, skola gälla. Tillika böra bestämmelserna om arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter vara tillämpliga på dylik verksamhet. Den i lagförslaget angivna skyldigheten att göra anmälan av ny verksamhet anses jämväl böra iakttagas inom ifrågavarande kooperativa verk- samhet. Kommittén föreslår vidare, att bestämmelserna om lokaler skola till- lämpas, och detta med hänsyn till bland annat, att det ej sällan inträffar, att vid ett företag, som innehaves av två eller flera personer och vari från bör- jan endast dessa sysselsättas, efter kort tid anställes lejd arbetskraft. Dess- utom förutsättes, att de särskilda bestämmelser, som avse förebyggande av ohälsa och olycksfall, skola i skälig utsträckning äga tillämpning. Vad i la- gen stadgas om arbetsgivares skyldighet att, då så påfordras, föranstalta om undersökning av visst ämne eller material och att i visst fall anmäla olycks- fall m. m. föreslås även gälla nämnda verksamhet. Likaså bör enligt kommitténs mening det i lagen meddelade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att i fall av behov meddela närmare skyddsföreskrifter avse sådan verksamhet. Ehuru be- stämmelserna om tillverkares, försäljares och upplåtares skyldigheter angående skydd å maskiner, redskap m. m. äro allmängiltiga, anser kommittén likväl moti- verat att i förevarande fall uttryckligen angiva, att bestämmelserna också gälla vid leverans eller upplåtande till begagnande av sådan anordning till här åsyf- tade företag. Lagens bestämmelser rörande installatörer skola likaledes iakt- tagas. Slutligen föreslår kommittén, att bestämmelserna rörande tillsyn å la- gens efterlevnad samt ansvarsbestämmelserna skola gälla i de avseenden be- stämmelserna ifråga kunna tillämpas.

Givet är, att det även inom jordbruket kan förekomma, att två eller flera personer för egen räkning idka jordbruksdrift. Då emellertid lagens tillämp- ning föreslås något mindre vidsträckt för jordbruk och sådan dess binäring, som icke bedrives såsom självständig verksamhet, anser kommittén, att i de fall, då dylik kooperativ verksamhet avser jordbruk eller binäring, som nyss nämnts, lagen skall gälla i den utsträckning, som angives för jordbruket respek- tive binäringen. Det förekommer även, att de personer, som bedriva verksamhet gemensamt för egen räkning, utgöras av medlemmar av en och samma familj. Lagens tillämpning på arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, avviker emellertid i vissa avseenden från vad som, enligt vad ovan anförts, före- slås beträffande kooperativ verksamhet. Kommittén har därför ansett sig böra i anvisningarna framhålla, att i de fall, då jordbruksföretag bedrives gemen- samt av medlemmar av en och samma familj, lagen skall gälla i den utsträck- ning som föreskrives beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgiva— rens familj.

Det må framhållas, att om i verksamhet av här ifrågavarande slag sysselsät- tas arbetstagare, det av dessa utförda arbetet inbegripes under lagen jämlikt huvudregeln i 1 &. Detsamma gäller beträffande sådant arbete, som utföres av delägare i handelsbolag, om delägarna betraktas som arbetstagare i förhål- lande till bolaget.

Vissa andra slag av verksamhet.

Förutom de ovan behandlade förslagen till avvikelser från lagens huvudregel ha i de till kommittén avgivna yttrandena även påyrkats begränsning av lagens tillämpning på vissa andra arbetsområden. En redogörelse härför lämnas i det följande.

Skogsbruk. Beträffande arbete, som är att hänföra till skogsbruk, gäller den nuvarande arbetarskyddslagen i regel utan inskränkning. Endast i fråga om de bestämmelser, som röra minderårigas användande till arbete, meddelas vissa undantag, avseende främst frågan om läkarkontroll över minderåriga.

Enligt Sveriges skogsägareförbund, som yttrat sig över kommitténs prelimi— nära lagutkast, vore det omöjligt och delvis även obehövligt att tillämpa ar- betarskyddslagens bestämmelser på skogsbruket. Som stöd för sitt uttalande an- förde förbundet bland annat, att skogsarbetets organisation och arbetsformer i många hänseenden skilde sig från arbetet inom flertalet andra näringsgrenar, där arbetet ägde rum på bestämda arbetsplatser samt under arbetsgivarens kon- tinuerliga ledning och tillsyn. Skogsbrukets arbetsförhållanden vore i de flesta fall av en helt annan karaktär, och det viktigaste arbetet bestode i vir- kets avverkning och utkörning ur skogen samt på vissa orter i kolning. Om man undantoge bondeskogsbruket, där skogsägaren och hans husfolk i viss om- fattning utförde avverkning och skogskörning själva, plågade berörda arbeten bortsättas på ackord till fasta eller lösa skogsarbetare. Huggningsackordet avsåge vanligen en bestämd, utstämplad virkespost, och körningen omfattade utfallande virke från visst skifte eller stämplingstrakt. Stundom förfores så, särskilt i Norrland, att den hästägande köraren åtoge sig såväl avverkning som körning av viss stämplingspost. Han anställde då själv sitt huggnings— manskap helt oberoende av skogsägaren. En större Skogsförvaltning, såsom ett kronoparksrevir, en bolagsförvaltning eller en större privat egendom, kunde ha ett mycket stort antal dylika stämplingsposter bortsatta till olika ackords- tagare. Arbetsplatserna vore dessutom spridda över stora arealer, och stundom läge de långt från varandra och ofta även mycket långt från arbetsgivarens närmaste skogvaktarekontor, varför någon daglig övervakning av arbetet från arbetsgivarens sida av praktiska skäl ej kunde äga rum. Skogvaktaren besökte avverkningsplatserna med vissa mellantider i och för avräkning och likvider. Körarnas arbetsprestanda uppmättes vid avläggningsplatserna för virket. — Skogsarbetarna, såväl huggare som körare, arbetade sålunda i hög grad själv- ständigt och bestämde sin arbetstid själva. Vid otjänlig väderlek stannade de

efter eget gottfinnande hemma. Likaså kunde de efter eget bestämmande göra kortare eller längre avbrott i skogsarbetet för att exempelvis ägna sig åt arbete i eget jordbruk.

Vidare framhöll förbundet, att bakom ett skogsarbetsackord, tag-et i en arbeta- res namn, kunde stå flera arbetare, däribland minderåriga, vilka såväl till an- tal som namn, ålder och hemort kunde vara för arbetsgivaren obekama. Ackordstagaren anställde de medhjälpare han ansåg sig behöva för att med- hinna sitt åtagande. På grund av nämnda orsaker kunde det för arbetsgivaren vara svårt eller ofta nog omöjligt att utöva kontroll över vilka medhjälpare en ackordstagare inom skogsarbete anställde hos sig. Vad ovan sagts om av- verknings- och körningsarbeten gällde enligt förbundets mening i lika mån om vissa andra arbeten inom skogsbruket, nämligen flottning, kolning, skogs- dikning samt skogsvägbyggnader.

Föreningen skogsarbeten yrkade, att skogsbruk, skogskolning och flottning måtte i likhet med jordbruk befrias från skyldighet att tillämpa vissa delar av lagen. Sålunda borde bestämmelserna om granskning och godkännande av ar- betslokal, om förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete samt angående ras- ter och ledighet för natt- och veckovila icke gälla nämnda slag av arbeten. I de fall, då fasta, industriellt betonade arbetsplatser anordnades i skogen, såsom kol— ugnar och större vedkapningsplatser med maskinella anordningar, vore särskilt undantag från lagens tillämpning däremot ej påkallat. Som skäl för sitt yr- kande anförde föreningen bland annat, att skogsarbetet, speciellt vid de större skogsbruken, vore spritt över stora ytor med ett stort antal arbetsplatser och ett fåtal arbetare på varje ställe. Vid sommarhuggning gällde vad nu sagts i utpräglad grad, då huggarna ej vore bundna av körare. Flottningen efter- en flottled bedreves likaledes på långa sträckor, och arbetsstyrkan flyttade sig allteftersom flottningen fortskrede, så att nattkvarter ofta byttes varje dygn. Det arbetarskydd, som dessa arbetargrupper kunde vara i behov av, torde enligt föreningens mening givas dem genom lagarna om härbärgen åt skogs- och flott-- ningsarbetare. Föreningen anförde vidare, att såsom arbetsplats vid skogsarbete eller flottning icke kunde betraktas skogskoja, som ofta kunde ligga rätt avlägset från den verkliga arbetsplatsen, utan den plats i skogen, där huggning, dik- ning, skogsodling m. m. bedreves. Det torde under sådana förhållanden vara uppenbart, att föreskrifter om exempelvis arbetslokal, dricksvatten, tvättvatten, avträde eller belysning icke borde avse skogsbruk och flottning. Föreningen ansåg, att det ej vore lämpligt att i arbetarskyddshänseende betrakta skogs- bruket såsom likställt med industriellt arbete. I det ena fallet vore det fråga om arbete utomhus med arbetarna vitt spridda, ofta utan direkt arbetsledning, och i det andra fallet om arbete, som mestadels utfördes inomhus och med en samlad arbetsstyrka under direkt arbetsledning.

Svenska arbetsgivareföreningen berörde i sitt yttrande även frågan om la- gens tillämpning å skogsbruk och ifrågasatte, om det ej borde övervägas, huru— vida och i vilken mån lagen lämpligen borde gälla dylik verksamhet.

& [ l l i

Kommittén har vid övervägande i förevarande fråga icke funnit sådana skäl föreligga, att en begränsning av lagens tillämpning i fråga om skogsarbete och flottning är påkallad. Med den avfattning, som lagens egentliga skyddsföreskrif- ter föreslagits erhålla, torde dess tillämpning å arbete inom skogsbruk och flott- ningsverksamhet ej behöva nämnvärt avvika från den praxis, som nu tillämpas. I den mån en anordning, vars användande medför fara för skada, brukas vid skogs- eller flottningsarbete, är det enligt kommitténs mening givet, att lagen skall äga tillämpning likaväl som i annat arbete. Vad beträffar vissa hygieniska anordningar vid skogsarbete vill kommittén framhålla, att i fråga om dessa gäller särskild lagstiftning. I detta sammanhang erinras om att å skogsbruk, som äger samband med jordbruk, lagen föreslås tillämplig i den omfattning, som stadgas för jordbruket (se anvisningarna till 1 5 b/ 1).

Arbete inom handel. Gällande arbetarskyddslag äger utan inskränkning till- lämpning å arbete, som utföres av anställda inom handelsföretag. I det yttrande, som handelns arbetsgivareorganisation avgivit till kommittén, har emellertid yrkats, att från lagens tillämpning skulle undantagas arbete, som utfördes av företagsledare och andra befattningshavare i överordnad ställning ävensom han- delsresande och medlemmar av arbetsgivarens familj. För nämnda arbetstagar- grupper vore det icke tänkbart att effektivt genomföra lagens bestämmelser, speciellt vad gällde raster samt ledighet för natt- och veckovila.

Enligt vad kommittén erfarit har vid tillämpningen av gällande arbetar- skyddslag å handelsföretag icke framkommit något, som skulle nödvändiggöra avsteg från vad som redan för närvarande gäller. Visserligen föreslår kommit- tén ändring av lagens bestämmelser i skärpande riktning, men det oaktat anser kommittén, att anledning ej finnes att från lagens tillämpning undantaga ar- bete av det slag, som nyssnämnda organisation ifrågasatt.

Arbete i gruva. Å arbete i gruva gäller arbetarskyddslagen generellt. J ern- kontorets gruvbyrå har i sitt yttrande hemställt, att det redan i lagtexten borde göras undantag beträffande sådana bestämmelser, som ej vore tillämpliga inom gruvhanteringen.

Kommittén finner dock ej anledning härtill föreligga. Med den utveckling, som försiggår på arbetslivets olika områden, är det icke uteslutet, att en be- stämmelse i lagen kan bliva tillämplig å arbete i gruva, ehuru den för när- varande saknar betydelse för detta arbetsområde.

Arbete vid vårdanstalter m. m. Arbete vid uppfostrings-, vård- och straff- anstalter av olika slag är enligt gällande arbetarskyddslag i allmänhet undan- taget från lagens tillämpning på den grund, att den verksamhet, som vid dem utövas, icke är att anse som rörelse eller särskilt arbetsföretag. Genom att be- greppet verksamhet lägges till grund för lagens tillämpningsområde komma emellertid även angivna anstalter att inbegripas under lagen, i vad gäller det

arbete, som utföres av den vid anstalterna ifråga anställda personalen. Det tode däremot vara tvivelaktigt, om det arbete, som utföres å sådana anstalter av le därstädes intagna personerna, faller under lagen, enär arbetet icke kan sägas utföras för arbetsgivares räkning. Undantag härifrån torde dock finnas. tå- lunda har yrkesfarekommittén bland annat ansett, att sådant arbete vid fattg- vårdsinrättning, som utföres av där intagna personer för inrättningens räkni'g, vore att anse som arbete för arbetsgivares räkning. Som regel torde gälla, .tt om med arbetet vid en dylik anstalt huvudsakligen avses att vinna en arbes- produkt, det av de intagna personerna utförda arbetet vanligen finge anses sim arbete för arbetsgivares räkning.

Kommittén har vid övervägande i ovan berörda spörsmål ansett, att lagen bör äga tillämpning å arbete, som utföres av personer intagna på .r- betshem, sinnessjukhus, alkoholist-, fattigvårds-, sinnesslö- eller andra våd- anstalter ävensom straffanstalter. Ifrågavarande personer skola därvid vara Ltt likställa med arbetstagare i lagens mening. Då rätt till ersättning tillförsäkas tvångsarbetare, fångar m. fl., därest de drabbas av olycksfall i arbete eler yrkessjukdom, anser kommittén, att skäl föreligga att under arbetarskyddslagen jämväl inbegripa det arbete, som av dem utföres vid anstalter av nämnda slag.

Begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

Allmänna bestämmelser.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 2 & förstås med arbetare envxr, som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara itt anse såsom självständig företagare, och med arbetsgivare envar, för vilkuns räkning arbete utföres av sådan arbetare, utan att mellan dem står någon trelje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetats utförande.

Begreppet arbetare är enligt arbetarskyddslagen mycket vidsträckt och ime- fattar ej endast de, som enligt allmänt språkbruk äro att anse såsom arbetae, utan även andra personer, som utföra arbete för annans räkning, såsom arbcts- ledare i högre eller lägre ställning, butiks—, byrå- och kontorsanställda. 3e- greppet är sålunda liktydigt med »arbetstagare».

Vid tillämpningen av arbetarskyddslagen har stundom uppkommit fråga, huruvida en person skall anses såsom arbetare (arbetstagare) eller ar- betsgivare enligt lagen. Då det gällt att i dylikt fall klargöra innelör- den av ifrågavarande begrepp, ha i allmänhet vissa av arbetsrådet och för- säkringsrådet fattade beslut rörande tillämpningen av arbetstidslagarna respek- tive olycksfallsförsäkringslagen varit vägledande. Sålunda ha delägare i akwie- bolag och ekonomisk förening, då de utfört arbete i bolagets eller föreningens rörelse, ansetts såsom arbetare i förhållande till bolaget respektive lör- em'ngen. Likaså ha kommanditdelägare i kommanditbolag, vilka genom sin be-

gränsade ansvarighet intaga en ställning, som i viss mån närmar sig den som intages av aktieägarna i ett aktiebolag eller delägarna i en ekonomisk förening, ansetts såsom arbetstagare i förhållande till bolaget. Delägare i ett icke regi- strerat enkelt bolag, som ju icke är juridisk person, ha däremot ej betraktats såsom arbetare i förhållande till dylikt bolag. Utför delägare i sådant bolag arbete mot avlöning, har försäkringsrådet dock ansett sådan delägare som ar— betstagare i förhållande till de övriga delägarna. Vad beträffar handels- bolag, vilka i likhet med aktiebolag och ekonomiska föreningar äga rätts- subjektivitet men som i många fall med hänsyn till verksamhetens omfattning och antalet däri sysselsatta personer torde stå de enkla bolagen nära, har frå- gan om delägarnas ställning icke kunnat avgöras generellt utan ansetts böra bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Enligt för- säkringsrådets praxis är handelsbolag i regel att anse såsom arbetsgivare för delägare, vilka sålunda äro att anse såsom arbetstagare i förhållande till bolaget. Detta gäller även, om delägarens avlöning endast utgöres av rätt till vinstandel.

Frågan om arbetstagarbegreppets innebörd, särskilt i förhållande till begrep- pet självständig företagare, har också varit föremål för överväganden i andra sammanhang än de ovan berörda. Sålunda här frågan behandlats i samband med bland annat semesterlagens tillämpning. Ett flertal av arbetsdom- stolen meddelade domar lämna även exempel härpå (se bl. a. 91/1939, 82/1941, 119/1941, 88/1942, 89/1942, 66/1943 och 12/1944).

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har förordats, att begreppet arbe- tare utbytes mot den numera vanligen använda benämningen arbetstagare. Vi- dare har yrkats, att det i lagen klarlägges, vem som är att anse såsom ar- betsgivare, då fråga är om ackordstagare och entreprenörer.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har likaledes utta- lat, att det hittillsvarande begreppet arbetare lämpligen borde utbytas mot det mer tidsenliga begreppet arbetstagare. Även om ett dylikt utbyte icke innebure någon saklig ändring i lagens innehåll, medförde det dock den fördelen, att lagens generella karaktär mer tydligt komme till uttryck för lekmannen. Det vore enligt nämndens uppfattning även lämpligt ur psykologisk synpunkt.

Kommitténs förslag. Då det i arbetarskyddslagen använda begreppet ar- betare tages i den vidsträckta bemärkelse, som arbetstagarbegreppet anses ha, förordar kommittén, att detta senare begrepp införes i lagen. Med hänsyn till att det i sak icke föreligger någon skillnad mellan de nämnda begreppen i vad gäller arbetarskyddslagen, har kommittén icke funnit sig böra närmare klargöra innebörden av arbetstagarbegreppet. Den i arbetarskyddslagen in- tagna definitionen på arbetare föreslås därför böra gälla även i vad den avser begreppet arbetstagare. Ehuru det i lagen sålunda klargöres, vad som bör förstås med arbetstagare, erhålles likväl ej en uttömmande tolkning av före- varande begrepp. Fråga uppstår nämligen ej sällan därom, huruvida en per-

son är att anse såsom självständig företagare. Ofta har frågan gällt, huruvida en entreprenör eller ackordstagare, som åtagit sig att ombesörja ett arbetes ut- förande och för utförandet anlitat medhjälpare, skall anses såsom självständg företagare. På grund av sitt åtagande har personen ifråga kommit att intaga en mellanställning mellan å ena sidan den, för vilkens räkning arbetet utföres, och å andra sidan de arbetstagare (medhjälpare), som deltaga i arbetet. VLd olycksfallsförsäkringslagens tillämpning ha för olika verksamhetsområden tt- bildats speciella regler om under vilka förutsättningar en entreprenör eller ackordstagare skall anses såsom självständig företagare eller arbetstagare i f'c'r- hållande till uppdragsgivaren. Betraktas entreprenören eller ackordstagaren såsom självständig företagare, blir han i regel arbetsgivare för sina medhjälpare. Är han däremot att anse såsom arbetstagare till uppdragsgivaren, bliva även medhjälparna i regel arbetstagare i förhållande till denne.

Att i arbetarskyddslagen, såsom ifrågasatts, införa en uttömmande bestäm- melse, varigenom skulle fastställas, huruvida en person är att anse såsom ar- betsgivare eller arbetstagare respektive självständig företagare, anser kom- mittén icke vara möjligt med hänsyn till att ett avgörande i frågan är be- roende av de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna. I regel torde en dylik fråga få avgöras från fall till fall med ledning av allmänna rättsgrundsatser och förefintlig praxis. Enligt kommitténs mening bör man därvid — såsom skett vid tillämpningen av arbetstidslagarna och olycksfalls- försäkringslagen — beakta vederbörande persons ekonomiska och sociala ställ- ning, om han driver verksamheten yrkesmässigt samt om han själv väsentligen deltager i arbetets utförande. Vidare bör hänsyn tagas till graden av själv- ständighet i avseende på arbetets anordnande, arbetets omfattning, entreprenad- summans storlek 111. 111.

Med hänsyn till att vissa riktlinjer rörande tolkningen av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen sålunda redan föreligga, finner kommittén sig icke böra närmare ingå på ett klarläggande av förevarande spörsmål. Emellertid synes det enligt kommitténs mening vara av vikt, att innebörden av ifrågavarande begrepp gives en så enhetlig tydning som möjligt och att de principer, som därvidlag tillämpats på arbetstids- och olycksfallsförsäkringslagstiftningens om- råden, även bliva vägledande för tolkningen av motsvarande begrepp enligt den föreslagna arbetarskyddslagen.

Såsom förut nämnts föreslår kommittén, att arbete, som elev utför vid läro- anstalt för vinnande av praktisk utbildning, skall vara inbegripet under ar- betarskyddslagen. Då ett arbetsförhållande i den mening, som avses i lagen, ej föreligger mellan vederbörande elever och den som driver läroanstalten, har kommittén funnit sig böra i lagen angiva, dels att elev skall vara likställd med arbetstagare, då han utför arbete, varå lagen är tillämplig, dels ock att den som driver läroanstalten skall vara att likställa med arbetsgivare. Dri- ves läroanstalten av staten eller kommun, gäller vad i lagen stadgas om arbets-

givare läroanstaltens föreståndare. Det må i detta sammanhang framhållas, att under begreppet elev inbegripas ej endast elever vid åsyftade slag av läroan- stalter utan jämväl praktiserande elever i olika slag av verksamhet, och detta oavsett om sådan elev erlägger avgift för sin utbildning eller i någon form mottager ersättning för sitt arbete eller icke. Dessa praktiserande elever böra, såsom förut angivits (sid. 220), anses som arbetstagare.

Det i lagen förutsatta arbetsförhållandet föreligger ej heller i de fall, då värnpliktig användes till arbete, varå arbetarskyddslagen är tillämplig. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att det i lagen tillika angives, att värn- pliktig skall vara likställd med arbetstagare, då han utför arbete av nyssnämnda slag. Det är härvidlag att märka, att värnpliktig är att likställa med arbets- tagare icke endast, då han utför arbete inom militär verksamhet, utan även i de fall, då han för statens eller kommuns räkning användes till civilt arbete, som faller utom den militära verksamheten. Härvid åsyftas närmast sådana va- penfria värnpliktiga, som användas till arbete hos exempelvis domänverket, vattenfallsstyrelsen och riksantikvarieämbetet. Då det stundom kan förekomma eller i varje fall icke är uteslutet, att vissa av de personalgrupper, som om- nämnts på sid. 205, användas till sådant arbete, varå arbetarskyddslagen är till- lämplig, förutsätter kommittén att, där så är fallet, vederbörande personer jäm- väl skola vara likställda med arbetstagare i lagens mening. I det fall, att exem- pelvis en medlem av lottakår användes i expeditionsarbete vid ett kasernetablis— sement, skall enligt kommitténs mening lagen vara tillämplig därå och veder- börande medlem vara likställd med arbetstagare.

Enligt lagförslagets 1 & g) 2 föreslås, att verksamhet, som bedrives av två eller flera personer gemensamt och vari arbetstagare icke sysselsättas, inbegripes under lagen. Då det gäller att inom dylik verksamhet iakttaga lagens bestäm- melser, måste det vara av betydelse, om i verksamheten finnes någon, som svarar för och till vilken hänvändelse kan göras i frågor, som röra lagens tillämpning. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att det i lagen föreskrives, att om två eller flera personer bedriva dylik verksamhet gemensamt, skall av dem fastställas, vem som är att anse såsom arbetsgivare i lagens mening. Kommittén har dock härutinnan icke ansett sig böra uppställa en ovillkorlig fordran utan föreslår i stället, att det i lagen utsäges, att därest »arbetsgivare» ej utsetts, varje delägare i verksamheten skall vara ansvarig såsom arbetsgivare i förhållande till den eller de andra. Enligt kommitténs mening torde det härigenom icke vara påkallat att stadga särskild påföljd vid uraktlåtenhet att iakttaga stadgandet. Det må framhållas, att en bestämmelse av liknande innehåll återfinnes i gruvlagens 59 5, avseende val av gruvföreståndare i det fall, då två eller flera personer äro delägare i samma gruva. En annan fråga är, huruvida det i arbetarskyddslagen bör stadgas skyldighet att göra anmälan om vem som i här avsedd verksamhet är att anse såsom arbetsgivare. Kommittén har emellertid icke funnit skäl påfordra sådan anmälan. I fråga om ny verksamhet torde få förutsättas, att

uppgift i berörda hänseende lämnas å anmälan om verksamhet jämlikt 8 5 i lag- förslaget.

I detta sammanhang må erinras om att det inom jordbruket ofta förekom- mer, att två eller flera lantbrukare tillsammans inköpa exempelvis ett trösk- verk, som de gemensamt begagna. Vid tröskning med dylikt s. k. ambulerande tröskverk gäller enligt försäkringsrådets praxis, att den, hos Vilken trösk- verket användes, i regel anses såsom arbetsgivare för de personer, som sys- selsättas med tröskningsarbetet, och även för den av tröskverksägarna ofta anställde skötaren av tröskverket. Ansvaret för efterlevnaden av lagens be- stämmelser åvilar sålunda i allmänhet den, hos vilken tröskningen företages. Att i sådant fall förutsätta, att delägarna i tröskverket skola vara att anse som arbetsgivare, synes enligt kommitténs mening icke böra ske, ehuru det måhända i vissa fall kan befinnas önskvärt och lämpligt, särskilt med hänsyn till tillsynen. I de fall, då tröskverket av delägarna uthyres eller utlånas till person, som ej är delägare, åligger det dem att i egenskap av uthyrare svara för att tröskverket är tillfredsställande ur skyddssynpunkt. Jämför lagförslagets 45 5 1 mom. Vad här anförts kan givetvis gälla även vissa andra maskiner, t. ex. kapsågar, halmpressar o. d. Liknande förhållanden förekomma även på andra arbetsom- råden än jordbrukets.

Överflyttning av arbetsgivaransvaret.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagen är arbetsgivaren helt ansvarig för att lagens bestämmelser efterlevas vid arbetsstället. Endast i de fall, då staten eller kommun är arbetsgivare, åvilar det vederbörande arbetsföreståndare att tillse, att ifrågavarande bestämmelser följas. Lagen intar alltså principiellt den ståndpunkten att, där ej annat angives, arbetsgivaren är den, som står ansva- ret för att bestämmelserna i lagen bliva iakttagna.

Tidigare behandling. Frågan om överflyttning av ansvaret för arbetzar- skyddslagens efterlevnad från arbetsgivare till särskild arbetsföreståndare har behandlats dels av yrkesfarekommittén och dels i en motion vid 1943 års riksdag. En redogörelse för frågans behandling lämnas i det följande.

I yrkesfarekommitténs förutnämnda förslag till lag om arbetarskydd upp- togs en bestämmelse av innehåll, att om arbetsgivaren i vissa angivna fall förmådde visa, att den åtalade förseelsen ej skäligen kunde läggas honom till last, skulle han vara fri från ansvar och vederbörande arbetsledare i stället kunna ådömas ansvar. I sin motivering till detta förslag anförde yrkesfarekom- mittén bland annat, att det uti mål angående förseelser mot minderårighetslagten, vilken lag under alla förhållanden lade ansvaret för en begången överträdelse på yrkesidkaren, i åtskilliga fall förekommit, att straffpåföljd drabbat per'so- ner, som icke rimligtvis kunnat sägas ha någon skuld till den påtalade förseelsen. I dessa fall hade det i regel varit fråga om aktiebolags styrelseledamöter, villka

naturligen ofta stode fullkomligt främmande för sådana åtgärder vid arbetets bedrivande, som kunde innebära en förseelse av nyssnämnda slag. Men även i avseende å företag, som innehades av en ensam person, kunde överträdelser ifrågakomma, vartill innehavaren ej på något sätt vore vållande. En under— ordnad arbetsledare kunde exempelvis tvärt emot given order låta minderåriga arbeta på övertid. Kommittén ansåg, att genom det föreslagna stadgandet möj- liggjordes en rättvisare tillämpning av straffansvaret och att det även torde bidraga till att höja arbetsledarnas intresse för lagens efterlevnad. — Yrkesfare- kommitténs förslag avsåg överflyttande av ansvaret för förseelser endast i vissa avseenden, nämligen beträffande minderårigas och kvinnors användande till arbete, anmälan om minderårigs sysselsättande, förande av förteckning över minderåriga, tillhandahållande av anteckningsbok för inspektionsförrättare samt uppsättande av laganslag.

I det på grundval av kommitténs lagförslag utarbetade departementsförsla- get hade till en början upptagits ett motsvarande men modifierat stadgande av innehåll, att om förseelsen icke skäligen kunde läggas arbetsgivaren till last, hans ställföreträdare å arbetsstället eller annan arbetsledare i stället skulle kunna dömas till ansvar. Lagrådet anmärkte emellertid, att det föreslagna stadgandet avveke från eljest gällande rättsgrundsatser, och ansåg, att till- fyllestgörande skäl för en sådan avvikelse ej förefunnes. I enlighet med lagrå- dets hemställan blev stadgandet därför uteslutet i det lagförslag, som förelades riksdagen, och något yrkande på dess införande i lagen framställdes ej under riksdagsbehandlingen.

Förevarande fråga behandlades även i en vid 1943 års riksdag väckt motion (1:60). I denna hemställdes bland annat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att vid en kommande revision av lagen om arbetarskydd jämte därtill hörande följdförfattningar måtte införas bestämmelser, som möj- liggjorde ett överflyttande av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsförestån— dare. Motionärerna, som tillika hemställde om sådan ändring av allmänna ar- betstidslagen, att möjlighet bereddes att under särskilda omständigheter efter tillstånd av arbetsrådet få ansvaret för lagens efterlevnad överflyttad på annan person, anförde i anslutning till denna sin hemställan följande:

Vad beträffar den allmänna arbetstidslagen må till en början framhållas, att det även inom industrien förekommer, att företag drives av person, som saknar möjlighet att själv övervaka arbetet och tillse, att de lagliga arbetstidsbegränsningarna följas. Det kan vara fråga om arbetsgivare, som är sjuklig, ålderstigen, bosatt på annan ort än den, där rörelsen drives, o. s. v. I dylika fall ligger det närmast till hands, att ansvaret för arbetstidslagens efterlevnad åvilar den person, som har den omedelbara ledningen av arbetet eller skötseln av rörelsen. —— Även i andra liknande fall ter det sig naturligt, att ansvaret bör kunna avlyftas från arbetsgivaren. Det kan exempelvis vara fråga om rörelse, som drives av stärbhusdelägare, vilka själva icke äro insatta i företagets drift eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives. -— Även i fråga om aktiebolag eller andra juridiska personer, som driva industriell eller annan rörelse, som faller under den allmänna arbetstidslagen, kunna omständigheterna vara sådana, att godtagande av Viss person såsom arbetsföreståndare synes rätt och billigt. Åtskilliga industribolag äro ju

av den storleksordning och drivas under sådana förhållanden, att det är omöjligt för styrelseledamöterna att öva någon som helst uppsikt över hur arbetet bedrives i detalj. I fråga om dylika företag synes naturligt, att arbetsgivaransvaret åvilar person, som har ledningen över arbetet, exempelvis bolagets verkställande direktör eller, i fråga om bolag, som har sin verksamhet förlagd till olika orter, driftsledaren på platsen.

När det gäller aktiebolag och andra juridiska personer, talar även en annan omstän- dighet för att en överflyttning av arbetsgivaransvaret kan komma till stånd. Om i ett företag, som drives i form av aktiebolag, begåtts en förseelse mot bestämmelserna i all- männa arbetstidslagen, är det icke från början klart vilken som har att svara för denna förseelse. Detta blir nämligen beroende på vilken eller vilka personer, som ställas under åtal för förseelsen i fråga. Av uppgifter, som lämnats till arbetsrådet angående beivran- det av förseelser mot arbetstidslagen, framgår, att det härvidlag förekommer betydande variationer. I vissa fall instämmes verkställande direktören, i andra fall bolagsstyrelsens ordförande, i andra fall åter en eller flera av styrelseledamöterna. Det inträffar emel- lertid ej så sällan, att åtal anställes mot personer, som intaga en mera underordnad ställning. Såsom exempel härå må anföras följande beteckningar, som i de tillgängliga handlingarna lämnats å instämda personer: ingenjör, »ställföreträdare för arbets— givaren», avdelningschef, ingenjör-arbetsledare, kamrer, verkstadschef, tryckeriförestån- dare, verkmästare. — Det är givet, att det skulle vara en fördel om i sådana fall, då rörelse drives av aktiebolag eller annan juridisk person, det på förhand funnes utsedd en person, som hade att svara för eventuella överträdelser av arbetstidslagen.

Motionärerna uttalade vidare, att de skäl, som av dem andragits för att i vissa fall medgiva en överflyttning av arbetsgivaransvaret i fråga om allmänna arbetstidslagen, i lika hög grad gällde beträffande arbetarskyddslagen. För ett överflyttande av det arbetsgivaren enligt arbetarskyddslagen åvilande an- svaret syntes dock böra erfordras tillstånd av särskild myndighet och ansågs därvid lämpligt, att godtagande av arbetsföreståndare meddelades av yrkes- inspektionens chefsmyndighet, som redan hade att i olika hänseenden taga be- fattning med frågor rörande arbetarskyddslagen. Syftet med förslaget kunde nås genom att i lagens 53 & infördes en bestämmelse av innebörd, att yrkes- inspektionens chefsmyndighet efter ansökan från arbetsgivare skulle kunna godtaga viss person som arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe. Enligt mo- tionärerna borde också följdförfattningarna till arbetarskyddslagen ändras på motsvarande sätt. Slutligen framhöllo motionärerna, att de med sitt förslag, att arbetsgivaransvaret i vissa fall skulle kunna överflyttas till särskild arbets- föreståndare, icke avsåge att tillskapa en möjlighet för arbetsgivaren att utan vidare övervältra ansvaret till en person, som vore att betrakta som blott och bart en bulvan för arbetsgivaren. För en giltig överflyttning av ansvaret skullle erfordras särskilt tillstånd, och det finge därvid ankomma på nämnda myn— digheter att i varje särskilt fall pröva ej blott huruvida skäl förelåge för ett avlyftande av arbetsgivaransvaret utan även huruvida den föreslagna per-Sto- nen lämpligen borde godtagas såsom arbetsföreståndare.

Före utskottsbehandlingen inhämtades yttranden över motionen från arbetss- rådet och riksförsäkringsanstalten. Dessutom bereddes svenska arbetsgivare- föreningen, landsorganisationen och de anställdas centralorganisation (Bacci) — numera TCO — tillfälle att yttra sig över densamma.

Arbetsrådet ansåg sig böra begränsa sitt yttrande till att avse endast frå- gan om ändring i den allmänna arbetstidslagen samt anförde därvid bland annat, att det även inom denna lags tillämpningsområde syntes föreligga behov av en lagbestämmelse, som gåve arbetsrådet möjlighet att, efter prövning i varje särskilt fall, godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgiva- rens ställe. Sålunda borde i det fall, där en verksamhet dreves av juridisk person, ansvaret kunna läggas på den, som utövade den direkta ledningen av företaget eller, då det gällde större industriföretag, den som utövade ledningen för större driftavdelning, särskild fabrik eller dylikt inom företaget. En över- flyttning av ansvaret syntes jämväl påkallad i de fall, där exempelvis arbets- givaren vore boende på annan ort än den, där företaget vore beläget, och så- lunda saknade möjlighet att vaka över hur arbetet bedreves.

Riksförsäkr'ingsanstalten, som för sin del icke hade någon erinran att göra mot bifall till motionen i avseende på allmänna arbetstidslagen, anförde i fråga om arbetarskyddslagen, att däri funnes otvivelaktigt bestämmelser, vilka till innehåll och syfte kunde jämföras med arbetstidslagarnas bestämmelser, och att det beträffande dessa bestämmelser icke torde behöva möta hinder för infö- rande av möjlighet till överflyttning av arbetsgivaransvaret. Däremot förelåge enligt anstaltens mening så vägande skäl mot en överflyttning av nämnda an- svar i andra fall, att någon möjlighet till dylik överflyttning icke borde till- skapas. Med avseende härå anförde anstalten bland annat följande:

Enligt 3 $ första stycket lagen om arbetarskydd är arbetsgivare skyldig iakttaga allt, som i avseende på arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Detta allmänna åläggande för arbetsgivarna innebär tydligen, att vederbörande arbetsgivare är helt ansvarig för arbetsförhållandena på arbetsstället. Han har sålunda att även svara för vad hos honom anställda arbetsledare i högre och lägre ställning vidtaga eller underlåta att vidtaga. Detta ansvar yttrar sig i första hand och, torde man kunna säga, på ett grundläggande sätt däruti, att arbets- givaren vid urvalet av arbetsledare har att tillse, att de hålla måttet icke blott tekniskt eller ekonomiskt utan jämväl i vad det gäller omdöme och ansvarskänsla vid ordnandet av arbetsförhållandena på betryggande sätt i fråga om säkerhet och sundhet. För skador, som kunna åsamkas arbetarna genom arbetsledningens vållande, har arbetsgivaren så— lunda att bära ansvar såväl i fråga om straff som skadestånd. Emellertid lärer även arbetsledaren, om han brister i nödig aktsamhet, enligt allmänna rättsregler bliva under- kastad ansvar i angivna hänseenden. — Grundsatsen om arbetsgivarens ansvar för arbets- förhållandena på arbetsstället måste anses vara av grundläggande betydelse för arbetar- skyddet. Endast därigenom lärer man vinna nödig garanti för att omsorgen om arbetets säkerhet och sundhet icke undantränges av de omedelbara strävandena till bästa möjliga produktionsresultat utan principiellt kommer att ingå som ett jämbördigt led med sist- nämnda strävanden i arbetets planläggning och utförande. Beskaffenheten av de åtgär- der, som komma ifråga i förstberörda hänseenden, torde även bestyrka riktigheten i denna ståndpunkt. Det gäller här t. ex. arbetslokalernas anordning beträffande ventilation, belysning och uppvärmning, maskinernas anordning och inskyddande, lämpliga arbets- metoder, olika materials och ämnens användande i tillverkningen m. m. I sista hand

ligger avgörandet i dessa fall uppenbarligen hos arbetsgivaren och hör han under alla förhållanden få stå ansvaret för vad som härvidlag företages eller underlåtes.

I viss mån annorlunda ter sig däremot bedömandet, när det gäller ordningsföreskrifter eller därmed jämförbara bestämmelser (»politiföreskrifter»). Iakttagandet av dessa hör mera omedelbart samman med arbetsledarnas funktioner och är ej heller förenat med några direkta utgifter av nämnvärd storlek. Ansvaret för deras efterlevnad kan därför icke utan fog riktas mera direkt mot vederbörande arbetsledare och ett dylikt ansvar kan även vara ägnat att skärpa arbetsledningens intresse och uppmärksamhet för ordningen i dessa hänseenden på arbetsplatsen. Till här åsyftade bestämmelser i lagen är att räkna flertalet av de särskilda föreskrifterna rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete. Vidare äro hit att räkna föreskrifter om fullgörandet av viss anmälningsskyldig— het, om förandet av vissa anteckningar, om tillhandahållandet av lämplig bok för anteck- ningar av vederbörande inspektionsförrättare, om uppsättandet av vissa anslag m. m. I fråga om dessa bestämmelser synas ur principiell synpunkt hinder icke behöva resas mot att möjlighet skapas att i särskilda fall efter prövning av yrkesinspektionens chefs- myndighet få arbetsgivaransvaret överflyttat till vissa arbetsföreståndare. En annan sak är, huruvida behovet av en dylik anordning, i vad gäller arbetarskyddslagen, är så framträdande, att bestämmelser därom böra införas i lagstiftningen. Denna fråga torde lämpligen kunna upptagas till närmare övervägande av 1938 års arbetarskyddskommitté.

Anstalten framhöll vidare, att det vid dryftandet av förevarande spörsmål torde böra uppmärksammas, att dess lösning även kunde sökas på en annan väg, nämligen genom att överlåta åt domstol att i förekommande fall avgöra, varest ansvaret för en begången förseelse skulle läggas. I samband härmed er- inrades om yrkesfarekommitténs förslag till bestämmelse i berörda hänseende, vilket förslag dock ej bifölls av lagrådet. Slutligen lämnade anstalten i sitt yttrande en del uppgifter rörande denna frågas behandling i utländsk skydds- lagstiftning.

Svenska arbetsgi'vareföreni'ngen uttalade, att föreningen gav sin fulla anslut- ning till det av motionärerna framförda förslaget samt vitsordade, att det otvi- velaktigt funnes ett stort praktiskt behov av de yrkade lagändringarna. Till föreningens kännedom hade kommit vissa fall, då företagschefer, som på grund av företagens storlek icke haft möjlighet att i detalj följa driften och som där- för saknat all kännedom om inom företagen begångna förseelser mot ifråga- varande lagar, dömts till straff för sådana förseelser. Detta förhållande tedde sig stötande för rättskänslan. Det syntes både av billighetsskäl och med hän- syn till rättsordningens auktoritet angeläget, att möjligheter tillskapades för att arbetsgivaransvaret i nämnda fall skulle kunna överflyttas till sådana ar- betsledare, som verkligen hade tillfälle att inom företagen omedelbart över- vaka tillämpningen av arbetstids- och arbetarskyddslagarna. Föreningen, som tillstyrkte motionen, anförde till sist, att det vore tydligt, att de skäl, som ta- lade för införande av här avsedd bestämmelse i allmänna arbetstidslagen, även med samma styrka kunde anföras för en liknande åtgärd med avseende å ar- betarskyddslagen.

Landsorganisationen anförde i sitt yttrande över motionen bland annat, att det principiellt måste gälla, att det rättsliga ansvaret för efterlevnaden av den

sociala skyddslagstiftningen på arbetsmarknadens område borde åvila arbets- givaren, vare sig fråga vore om den lagstadgade arbetstidsbegränsningen eller om arbetarskyddet i inskränkt bemärkelse. Fall kunde emellertid förekomma, där det ur synpunkten av lagstiftningens effektivitet kunde vara mera ända- målsenligt, att det omedelbara ansvaret förlades till särskild arbetsföreståndare, även då arbetsgivaren vore annan än, i fråga om arbetarskyddslagen, stat eller kommun, såsom då rörelsen bedreves av dödsbo eller eljest av juridisk person och de enskilda delägarna faktiskt icke utövade någon arbetsledning eller eljest toge någon personlig befattning med företagets verksamhet. Möt möjlighet till arbetsgivaransvarets överflyttning efter medgivande av arbetsrådet respektive yrkesinspektionens chefsmyndighet syntes i dylika fall intet vara att erinra, därvid dock givetvis måste förutsättas, att arbetsrådets och tillsynsmyndighe- tens ifrågavarande befogenhet utövades med avseende fäst endast vid vad som ur synpunkten av lagstiftningens syftemål vore lämpligast och först efter pröv- ning av arbetsföreståndarens kvalifikationer för uppgiften. —— Beträffande överflyttning av arbetsgivaransvaret enligt arbetarskyddslagen förutsatte lands- organisationen som självklart, att en sådan anordning icke finge medföra nå- gon inskränkning i arbetsgivarens skadeståndsansvar för olycksfall, som be- rodde av försummelse från arbetsföreståndarens sida vid tillämpning av i lagen stadgade förpliktelser.

De anställdas centralorganisation ansåg, att ett genomförande av den före- slagna reformen skulle få stor inverkan på den ställning och det ansvar, som åvilade industriens och även vissa grupper av lantbrukets och handelns tjänste- män i arbetsledarställning, och att reformen otvivelaktigt skulle medföra en viss risk för att mindre nogräknade arbetsgivare sökte övervältra ansvaret på en tjänsteman i underordnad ställning. Detta skulle enligt centralorganisatio- nen i många fall kunna medföra icke önskvärda konsekvenser, särskilt då det gällde tillämpning av arbetarskyddslagen. — Enligt centralorganisationens me- ning kunde en överflyttning av arbetsgivaransvaret jämlikt arbetarskyddslagen icke anses överensstämma med hittillsvarande praxis inom sociallagstiftningen, och en sådan syntes vara onödig, ej minst med hänsyn till att dessa förhållan- den reglerades genom gällande praxis för underordnads vållande. Rättspraxis på detta område pekade även i annan riktning än den motionärerna avsåge. — Ett bifall till motionen torde i realiteten innebära, att den ekonomiska ansvarigheten överflyttades på en svagare part. Vad beträffade det i motionen anförda skälet för en överflyttning, nämligen att åklagarmyndigheten vore tveksam om vem som vid förseelse mot lagen skulle åtalas vid ett företag, som dreves i form av aktiebolag, ansåg centralorganisationen, att samma oklarhet förefunnes även beträffande förseelser mot flera andra förordningar och att, då denna fråga vore av allmän processrättslig karaktär, den borde lösas i ett vidare sam- manhang och icke endast för vissa specialfall. Centralorganisationen avstyrkte bifall till motionen.

Andra lagutskottet, som förehade motionen till behandling, ansåg, att frågan

om införande i arbetarskyddslagen och därtill hörande följdförfattningar av en bestämmelse om arbetsgivaransvarets överflyttande till särskild arbetsföre- ståndare borde tagas under övervägande av arbetarskyddskommittén vid den pågående utredningen för revision av arbetarskyddslagstiftningen. Utskottet hemställde därför (utl. nr 25), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid den inom 1938 års arbetarskyddskommitté pågående utred- ningen måtte tagas under övervägande, huruvida och i vad mån möjlighet borde beredas till överflyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskydds- lagstiftningen från arbetsgivare till särskild arbetsföreståndare. Denna utskot- tets hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 250).

Reformförslag. I anledning av riksdagens nyssnämnda skrivelse har Kungl. Maj:t genom skrivelse den 30 juni 1943 anbefallt kommittén att i samband med fullgörandet av kommitténs uppdrag taga under övervägande, huruvida och i vad mån möjlighet bör beredas till överflyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från arbetsgivare till särskild arbetsföreståndare.

Y rkesinspektören t' åttonde distriktet har yrkat, att det i lagen klargöres, vem som är att anse såsom arbetsföreståndare i verksamhet, som bedrives av staten eller kommun. Som skäl för yrkandet anfördes, att det ej sällan uppkomme svå- righeter att inom sådan verksamhet få erforderliga skyddsåtgärder genomförda på grund av att det vore omöjligt att få klart vem som vore arbetsföreståndare.

Remissyttranden. I det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse om arbetsgivaransvarets överflyttande i vissa fall till särskild arbetsföreståndare. I yttrande över det föreslagna stadgandet framhöll yrkesinspektören i första distriktet, att avsikten med detta icke bleve till- godosedd, då det begränsades så, att ansvaret för vidtagande av de åtgär- der som lagen främst åsyftade, nämligen skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete, icke kunde överflyttas på godtagen person. Skulle detta överflyttande befaras använt till ett bulvanförhållande, borde enligt yrkesinspektören det inn- der alla omständigheter krävda godtagandet av personen ifråga kunna utgöra. en tillräcklig spärr. Om det däremot befarades, att den godtagne arbetsförestån- daren icke skulle kunna stå för ekonomiska konsekvenser, ifrågasattes, om ej överlåtandet av ansvaret kunde ske under uttrycklig föreskrift, att arbetsgiva- ren icke kunde genom ansvarets överflyttande befrias från det ekonomiska :an- svaret.

Arméförvaltningen erinrade om det i lagutkastet upptagna stadgandet betr-äf- fande arbetsföreståndare i statlig verksamhet samt anförde, att med hänsyn 'till att lagen skulle gälla även värnpliktiga, det möjligen i en del fall kunde ujpp- stå tveksamhet om vem som vore arbetsföreståndare. Marlnförvaltningen :an- såg, att vissa regler för vem som skulle utses till arbetsföreståndare vore er- forderliga men att det syntes lämpligast, att Kungl. Maj:t utfärdade bestäm—

melser härom. Försvarets fabriksstyrelse förutsatte likaledes, att särskilda be- stämmelser i förevarande avseende skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Vidare ansågs, att ett klarläggande av innebörden av begreppet arbetsföreståndare vore nödvändigt. Även en av kommitténs experter i militära frågor framhöll, att begreppet arbetsföreståndare måste klarläggas med hänsyn till militär verk— samhet.

Svenska arbetsgivareföreningen, som inledningsvis erinrade om vad för- eningen uttalat i sitt yttrande över förutnämnda motion i ämnet, framhöll bland annat, att åtskillig förvirring för närvarande syntes råda beträffande frågan, vem som vore ansvarig vid förseelser mot arbetarskyddslagen och vissa andra sociala lagar, och att föreningen under sådana förhållanden med stort intresse tagit del av den bestämmelse i lagutkastet, varigenom möjlighet bereddes att i viss utsträckning överflytta arbetsgivaransvaret å en särskild arbetsföreståndare. Enligt föreningens mening tillgodosåge den föreslagna regeln dock endast del- vis det önskemål föreningen uttalat, i det att bland de bestämmelser, beträffande vilka arbetsgivaransvaret kunde överflyttas till särskilda arbetsföreståndare, icke funnes upptagna bestämmelser rörande arbetslokaler samt rörande före- kommande av ohälsa och olycksfall i arbete. Föreningen ansåg, att åtminstone något borde åtgöras även i denna del, enär det vore orimligt, att styrelseleda- möter i stora bolag skulle kunna bliva ansvariga för försummelser i detta av- seende i sådana fall, då det fölle inom en verkställande direktörs eller annan högre funktionärs befogenhet att träffa avgörande i dylika frågor. Ett visst framsteg i detta avseende skulle kunna göras, om det i lagtexten eller i motiven utsades, att för den händelse åt firmatecknare i bolag eller förening upp- dragits att inom företaget svara för tillämpningen av denna lag, skulle — i den mån arbetsgivaransvaret icke träffade särskild arbetsföreståndare — sådan firmatecknare anses som arbetsgivare. Högsta domstolen syntes i det i N. J. A. 1943 sid. 507 refererade rättsfallet ha utgått från en sådan rättsgrundsats. Emellertid ifrågasatte föreningen, om även beträffande förseelser mot de be- stämmelser, som uppräknades, ansvarsfrågan kunde anses tillfredsställande löst genom bestämmelsen om arbetsföreståndare. Detta berodde på vilka ford- ringar, som i praktiken komme att uppställas, för att en person skulle godtagas såsom arbetsföreståndare. Skulle endast befattningshavare i ledande ställning inom ett företags centrala förvaltning godtagas i detta hänseende, komme be- stämmelsen att få föga betydelse, exempelvis inom byggnads- och anläggnings- branscherna, där ett och samma företag ofta bedreve arbeten på olika platser i landet. Utsåges i ett sådant fall en gemensam arbetsföreståndare för alla ar— betsplatserna, skulle icke mycket vara vunnet med den regel, som angåves i lagen. En sådan arbetsföreståndare kunde ju icke ha den överblick över verk- samheten, som fordrades för att han rimligen skulle kunna åläggas det an- svar, varom här vore fråga. Det enda riktiga vore, att ansvaret ålades den ar- betsledare, som närmast hade hand om arbetet. Enligt föreningens mening borde det i motiven klart sägas ut, att en sådan anordning vore möjlig.

Landsorganisatr'onen framhöll, att beträffande av stat eller kommun bedri- vet arbete borde, liksom då eljest särskild arbetsföreståndare utsetts, uttryck- ligen framgå, att denna överflyttning av arbetsgivaransvaret i avseende å la- gens tillämpning icke medförde inskränkning i den verkliga arbetsgivarens skadeståndsansvar på grund av skada, som berodde av försummelse från ar- betsföreståndarens sida.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) erinrade inledningsvis om den vid 1948 års riksdag väckta motionen (sid. 233), Vilken avstyrkts av de anställdas då- varande centralorganisation (Daco), samt anförde därefter, att ehuru lagförsla- gets utformning på denna punkt icke vore av sådan räckvidd, som kunde ha befarats bliva en följd av ifrågavarande motion, centralorganisationen likväl ansåge sig böra vidhålla den tidigare av Daco uttalade uppfattningen. Andra lagutskottet hade med anledning av Dacos yttrande över motionen anfört, att det icke skulle kunna bli fråga om att överflytta arbetsgivaransvaret på en underordnad tjänsteman. Om så icke skulle ske, borde det klart framgå av förarbetena till lagen. Det borde emellertid samtidigt framhållas, att det i många fall kunde vara ganska vanskligt att avgöra, om en tjänsteman stode i underordnad ställning eller icke. Centralorganisationen framhöll vidare, att man visserligen kunde säga, att det vore ogörligt för själva företagsledningen att på alla arbetsplatser övervaka, att de i arbetarskyddslagen angivna ordnings- föreskrifterna efterlevdes, men det vore självklart, att om företaget uppdroge åt platschefen, arbetsledare eller annan därför lämpad tjänsteman att tillse detta, denne också hade att fullgöra detta uppdrag. Fullgjorde han icke på ett riktigt sätt sin skyldighet i detta hänseende, hade han uppenbarligen brustit i sina tjänsteåligganden, men om en olycka av något slag inträffade på ar- betsplatsen, kunde det icke anses rimligt, att tjänstemannen ifråga därmed ställdes till direkt ekonomiskt ansvar för sin försumlighet. Detta ansvar borde alltid i första hand åvila arbetsgivaren-företaget.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd ansåg, att införan- det av begreppet arbetsföreståndare vore ägnat att medföra principiella betänk- ligheter. Garantin för att arbetsgivaren på bästa möjliga sätt främjade arbetets säkerhet och sundhet, syntes vara större, om han själv ytterst bure ansvaret, än om han kunde övervältra detta på en honom underordnad tjänsteman. Med hän- syn till att i lagförslaget arbetsföreståndarens uppgifter främst syntes vara av >>ordningskaraktär», ansågs förslagets genomförande ur rent praktisk syn- punkt dock icke vara ägnat att ingiva större farhågor. Under alla förhållan- den borde emellertid en sådan begränsning av arbetsföreståndarens funktioner bibehållas, att det ekonomiska ansvaret, exempelvis för inträffat olycksfall eller ohälsa föranledd av bristfälliga arbetslokaler, fortfarande ytterst åvilade ar- betsgivaren.

Jernkontorets gruvbyrå framhöll, att den föreslagna bestämmelsen innebure en påtaglig förbättring i förhållande till gällande arbetarskyddslag, men ansåg, att i fråga om industriella företag en lika generell regel om arbetsförestånda-

rens ansvar skulle gälla som den för stat och kommun i detta avseende före- slagna. Om arbetsgivaren genom direktiv eller annorledes åstadkommit anled— ningen till att någon bestämmelse i lagen ej följts, skulle han dock bära an- svaret därför.

I anslutning till här berörda spörsmål må framhållas, att på arbetstidslag- stiftningens område möjlighet numera beretts att i vissa fall överflytta arbets- givaransvaret till särskild arbetsföreståndare. Sålunda finnas bestämmelser härom i samtliga arbetstidslagar och i lagen om vissa inskränkningar beträf- fande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete. Enligt nämnda la- gar kan arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare eller innehavare av före- tag godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens eller inne- havarens ställe. Även i butikstängningslagen finnes numera en liknande be- stämmelse, som möjliggör för näringsidkare att efter ansökan till vederbörande länsstyrelse få ansvaret för lagens efterlevnad överflyttat till särskild före- ståndare.

Kommitténs förslag. Vid övervägande av frågan, huruvida och i vad mån an- svaret för arbetarskyddslagens efterlevnad bör kunna överflyttas från arbets- givare till särskild arbetsföreståndare, har kommittén funnit, att skäl tala så- väl för som emot en sådan överflyttning.

För en överflyttning av ansvaret tala följande omständigheter. Då en verk- samhet bedrives av bolag eller annan enskild juridisk person, är det ofta icke möjligt för delägare eller styrelsemedlemmar att äga sådan kännedom om eller på sådant sätt bestämma över arbetets anordnande och bedrivande inom verksamheten, att de med hänsyn härtill kunna ikläda sig ansvaret för efterlev- naden av lagens bestämmelser. Därtill kommer, att delägarna eller styrelse- medlemmarna ofta äro bosatta på annan ort än den, där verksamheten bedri- ves. I sådant fall kan det synas önskvärt och jämväl anses naturligt, att ansvaret för lagens efterlevnad lägges på den, som utövar den direkta led- ningen av verksamheten. Det förekommer också, att en arbetsgivare bedriver verksamhet på flera olika platser i landet. Ej minst gäller detta beträffande byggnads- och anläggningsverksamhet. Även i dylika fall synes önskvärt, att det ansvar, varom här är fråga, ålägges den person, som närmast har hand om ledningen av arbetet på respektive plats. En arbetsgivare, som bor på an- nan ort än den, där verksamheten utövas, saknar ofta möjlighet att närmare övervaka, hur arbetet anordnas och bedrives. Även denna omständighet kan motivera ett överflyttande av arbetsgivaransvaret. Detsamma gäller vid all- mänt uppdrag, sjukdom, hög ålder eller annan liknande orsak, varigenom ar- betsgivaren är förhindrad att deltaga i verksamheten eller närmare övervaka arbetets anordnande och bedrivande.

Vid behandling av frågan om överflyttning av arbetsgivaransvaret till sär- skild arbetsföreståndare bör även följande beaktas. Det kan sålunda ifrågasättas, huruvida de förpliktelser att vidtaga åtgärder till förekommande av ohälsa och

olycksfall i arbete, vilka jämlikt arbetarskyddslagen åvila arbetsgivare, verkligen kunna överflyttas på särskild person såsom arbetsföreståndare. Detta förutsät- ter, att dylik person innehar sådan ställning eller är tillerkänd sådan befogenhet, att han, då han i arbetsgivarens ställe övertager ledningen och ansvaret för verk- samheten i här berörda hänseende, kan inverka på samtliga de förhållanden, scm beröras av arbetarskyddslagstiftningen. Det gäller härvid icke endast att be- stämma om hur själva arbetet skall anordnas och bedrivas utan även att om- besörja, att arbetstagarna tillförsäkras sunda och säkra arbetsförhållanden. Detta innebär bland annat, att han skall besluta och föranstalta om vidtagande av åtgärder, som avse exempelvis arbetslokalens anordning, belysning, uppvärm- ning och ventilation, maskiners anordnande och inskyddande, olika materials och ämnens användning i verksamheten, inrättande av hygieniska anordningar m. m. Vidtagandet av åtgärder i nu nämnda hänseenden är emellertid ofta en fråga av betydande ekonomisk innebörd. Även härutinnan måste dock arbets- föreståndaren äga beslutanderätt, om han skall kunna bära arbetsgivarens fulla ansvar för lagens efterlevnad. Det är heller icke uteslutet, att arbetsgivaren kan genom direktiv eller på annat sätt ålägga arbetsföreståndaren att iakttaga sådan återhållsamhet i fråga om vidtagande av skyddsåtgärder, att sundheten och säkerheten i arbetet kan i hög grad äventyras. Att arbetsföreståndaren un- der sådana förhållanden ändock skall taga ansvar i stället för arbetsgivaren synes oskäligt.

Det är vidare att märka, att därest en arbetsgivare underlåter att vidtaga viss skyddsåtgärd, han kan av yrkesinspektör förbjudas att exempelvis använda viss. lokal eller bedriva visst arbete. Därest arbetsgivaransvaret jämlikt arbetar- skyddslagen överflyttades till särskild arbetsföreståndare, skulle dylikt förbud riktas mot denne. Då det emellertid är arbetsgivaren, som driver verksamheten, synes ett dylikt förbud näppeligen kunna riktas mot arbetsföreståndaren.

Det måste också anses naturligt, att när arbetsgivare ålagts vissa för- pliktelser i skyddshänseende, dessa förpliktelser också skola åvila den som är den verklige företagaren, d. v. 5. den för vars räkning arbetet ytterst sker. Det är denne som skall tillse, att sådana åtgärder vidtagas, att arbetstagaren ej utsättes för skada i arbetet, och från denna skyldighet skall han ej kunna. fritaga sig genom att av organisatoriska eller andra skäl i förhållande till ar- betstagaren inskjuta en mer eller mindre osjälvständig mellanman. Ett annat. betraktelsesätt skulle kunna medföra risk för att rätten till den förmån man velat bereda arbetstagarna genom skyddslagstiftningen bleve illusorisk.

Ovan anförda skäl mot överflyttning av arbetsgivaransvaret äro enligt kom— mitténs mening så vägande, att en överflyttning icke bör äga rum, då fråga, är om åtgärder, som avse att förekomma ohälsa och olycksfall i arbete. Något annorlunda ställer sig frågan, när det gäller arbetarskyddslagens ord— ningsföreskrifter och andra därmed jämförbara bestämmelser. Iakttagandet av dessa hör nära samman med de förpliktelser, som vanligen åvila en arbets— ledare, och detta är ej heller förenat med några utgifter av nämnvärd storlek.

Till här åsyftade bestämmelser i arbetarskyddslagen kunna hänföras flertalet av de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete, fullgörande av viss anmälningsskyldighet, tillhandahållande av inspek- tionsbok m. m. Ifrågavarande bestämmelser torde också till innehåll och syfte kunna jämföras med arbetstidslagarnas bestämmelser.

Med hänsyn till det ovan anförda har kommittén funnit sig böra föreslå, att möjlighet till att överflytta det ansvar, som jämlikt arbetarskyddslagen åvi- lar arbetsgivare, till särskild arbetsföreståndare bör beredas endast med av— seende på vissa av lagens bestämmelser i enlighet med de riktlinjer, som när— mare angivas i de till lagen fogade anvisningarna. Sålunda synes en över- flyttning av arbetsgivaransvaret böra möjliggöras huvudsakligen i vad av- ser de egentliga ordningsföreskrifterna i lagen, såsom beträffande uppsät- tande av vissa anslag, fullgörande av viss anmälningsskyldighet och insän- dande av byggnadsförslag för granskning. Vidare bör det lämpligen kunna åläggas arbetsföreståndare att iakttaga vad i lagen stadgas om begränsning av arbetstiden för och om läkarkontroll över arbetstagare, som sysselsättas i hälso- farligt arbete. Åt arbetsföreståndare bör jämväl kunna uppdragas att övervaka, att lagens bestämmelser om raster, natt- och veckovila iakttagas liksom även att flertalet av de bestämmelser, som avse minderårigas och kvinnors an- vändande i arbete, efterlevas. Slutligen bör till särskild arbetsföreståndare kunna överflyttas ansvaret för att de skyldigheter, som åvila arbetsgivare att bereda tillsynsorgan tillträde till arbetsställe, tillhandagå dessa med erfor- derliga upplysningar samt tillhandahålla inspektionsbok och författningar vid arbetsstället, bliva iakttagna. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att en överflyttning av arbetsgivaransvaret enligt kommitténs mening bör kunna ske i fråga om alla sådana bestämmelser i lagen, som i regel äro direkt straffbelagda. Skulle arbetsföreståndare underlåta att i något avseende iakttaga vad som så- lunda enligt arbetarskyddslagen ålägges honom, förutsättes, att lagens straff- bestämmelser gälla arbetsföreståndaren i motsvarande mån som eljest arbets- givaren. Dock är att märka, att om arbetsföreståndaren därvid företagit eller underlåtit något på uttrycklig order av arbetsgivaren, ansvaret jämlikt denna lag i sådant fall torde åvila arbetsgivaren. Därmed är emellertid icke sagt, att arbetsföreståndaren genom sin åtgärd eller underlåtenhet är fritagen från straff enligt allmän lag. '

För staten och kommun föreskriver lagen, att arbetsgivaransvaret skall åvila respektive verksamhets arbetsföreståndare. Beträffande andra arbetsgivare har en sådan generell överflyttning däremot icke ansetts lämplig. Svenska arbets- givareföreningen har ifrågasatt, huruvida ej firmatecknare i bolag eller ekono- misk förening borde kunna anses såsom arbetsgivare, därest det uppdragits åt sådan person att inom bolaget eller föreningen svara för arbetarskyddslagens tillämpning, förutsatt att arbetsgivaransvaret ej överflyttats på särskild arbets— föreståndare. Kommittén anser sig ej heller kunna tillstyrka en dylik lösning. I stället föreslås — i likhet med vad som gäller enligt arbetstidslagarna — att över-

flyttningen i varje särskilt fall skall prövas. För detta ändamål förordar kom- mittén, att arbetsrådet tillerkännes rätt att efter särskild framställning godtaga arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe. Det må här framhållas, att vid till- lämpningen av lantarbetstidslagen jämställes hushållningssällskap i arbetsgivar- hänseende med kommun. Denna regel synes enligt kommitténs mening böra gälla även vad beträffar arbetarskyddslagen.

Vid avgörandet av frågan, vem som bör godtagas såsom arbetsföreståndare, torde de beslut, som arbetsrådet meddelat med stöd av arbetstidslagarna, lämna god vägledning. Såsom allmänna riktlinjer för frågans bedömande bör enligt kommitténs mening bland annat gälla, att vederbörande person skall själv ha för- klarat sig villig att ikläda sig det arbetsgivaren jämlikt arbetarskyddslagen åvi- lande ansvaret. Han bör vidare ha rätt att anställa och avskeda arbetstagare. Dessutom förutsättes, att han omhänderhar den direkta ledningen av arbetet samt i fråga om dess anordnande och bedrivande intager en relativt självständig ställning gentemot arbetsgivaren.

Bland personer, som i främsta rummet torde böra ifrågakomma såsom arbets- föreståndare, anser kommittén böra nämnas ett bolags verkställande direktör samt fabriks- eller platschef vid anläggning, som tillhör ett större företag eller som är belägen på avsevärt avstånd från bolagets huvudkontor eller arbetsgiva- rens hemvist. Vidare kunna nämnas filialchefer vid större affärsföretag, särskilt där dessa ha filialer på olika platser i landet. Såsom arbetsföreståndare vid jord- bruk torde företrädesvis böra godtagas förvaltare eller inspektorer. Inom bygg- nads- och anläggningsverksamhet, som av ett och samma företag bedrives på olika arbetsplatser samtidigt och där fördenskull en överflyttning av arbetsgivar- ansvaret till särskild arbetsföreståndare är önskvärd, synes högste arbetsleda- ren på respektive arbetsplats böra kunna ifrågakomma.

I förevarande sammanhang vill kommittén framhålla, att de föreslagna be- stämmelserna om arbetsgivaransvarets överflyttande till viss person såsom ar- betsföreståndare i arbetsgivarens ställe icke avse att reglera frågan, huruvida skadeståndsanspråk kan göras gällande mot arbetsgivare i anledning av skada, som tillskyndats arbetstagare genom arbetet hos arbetsgivaren. Detta gäller även, då arbetsgivaren är staten eller kommun.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats, att då det gällde att avgöra vem som i en verksamhet, bedriven av staten eller kommun, vore ansvarig för iakttagandet av arbetarskyddslagens bestämmelser eller med stöd av lagen meddelade anvis- ningar, det stundom uppstode svårigheter att få klarlagt vem som vore ar- betsföreståndare i lagens mening. Beslutanderätten beträffande dylik verksam- het vore nämligen ej sällan uppdelad på flera tjänstemän. Även från militärt håll har ansetts, att innebörden av begreppet arbetsföreståndare borde klar- läggas.

Att giva en tillfredsställande allmängiltig definition på begreppet arbets- föreståndare erbjuder stora svårigheter. Med arbetsföreståndare för viss verk- samhet (företag) torde i allmänhet böra förstås person, som anförtrotts den di-

rekta ledningen och förvaltningen av verksamheten. Förutom att övervaka och bestämma om arbetets anordnande och bedrivande synes han sålunda i regel böra ha att svara för förvaltning och vård av alla för verksamhetens drift erforderliga byggnader, maskiner och andra anordningar. Har av organisatoriska eller andra skäl handläggningen av de i en och samma verksamhet förekommande ärendena fördelats på flera personer med viss beslutanderätt hos var och en med hänsyn till ärendenas omfattning och beskaffenhet, synes detta enligt kommitténs me- ning få betraktas som en för verksamheten intern angelägenhet och följaktli- gen icke medföra ändring i det fulla ansvar, som jämlikt den föreslagna lagen bör åvila den som enligt vad ovan angivits är att betrakta som verksamhetens arbetsföreståndare.

I anslutning till behandlingen av frågan om arbetsgivaransvarets överflyt- tande till särskild arbetsföreståndare må framhållas, att kommittén funnit sig böra föreslå, att bestämmelse i nämnda hänseende i regel intages även i de till lagen hörande följdförfattningarna. Med hänsyn till det alltmer ökade an- talet röntgenanläggningar för tekniskt bruk vid enskilda industriföretag ifråga- sätter kommittén, huruvida icke en bestämmelse av ovan berörda innebörd jäm- väl bör intagas i den arbetarskyddslagen närstående lagen av den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m. Sistnämnda lag synes nämligen innehålla ett flertal sådana föreskrifter, i fråga om vilkas efterlevnad det i allmänhet lär kunna åläggas arbetsföreståndare att svara. Rätt att i vad an- går radiologiskt arbete godtaga viss person såsom arbetsföreståndare synes lämpligen böra tilläggas arbetsrådet, som dock innan beslut fattas i sådant ärende bör samråda med medicinalstyrelsen. En bestämmelse i nämnda syfte synes förslagsvis kunna inrymmas i lagens 15 &. Kommittén har emellertid icke funnit sig böra framlägga förslag till sådan bestämmelse. Förslag till bestämmelse om överflyttning av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföre- ståndare har ej heller ansetts böra framläggas beträffande kungörelsen den 11 maj 1945 (nr 174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gen- gasdrivet fordon eller redskap, enär denna kungörelse betraktats såsom en för- fattning av mera tillfällig natur.

Vid utförande i vissa fall av arbete förekommer det att, ehuru arbetsgiva- ren jämlikt arbetarskyddslagen är ansvarig för arbetets anordnande och bedri- vande, medverkan i det förebyggande arbetet jämväl är nödvändig av per- soner, som stå utanför arbetsförhållandet. Detta är särskilt fallet vid arbete å hustak samt i grustag och annan därmed jämförlig arbetsplats. En redo- görelse härför lämnas i det följande.

Arbete å hustak.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagen 4 & a) åligger det arbetsgivare att å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall, anordna

nödiga skyddsinrättningar. I en med stöd av arbetarskyddslagen utfärdad kungörelse av den 14 januari 1938 (nr 16) om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å vissa hustak föreskrives därjämte, att arbetsgivare skall till förekommande av olycksfall genom nedstörtning tillhandahålla liv- bälte jämte säkerhetslina av material, konstruktion och utförande, som kunna anses betryggande. Saknas å taket lämpliga anordningar för säkerhetslinans fästande, är arbetsgivaren skyldig att tillhandahålla lämplig person för linans fasthållande på betryggande sätt. Från kungörelsens tillämpning undantages dock arbete å sådan byggnad, vars taknock befinner sig högst fem meter över marken eller annat därmed jämförligt plan, ävensom arbete å viss annan

byggnad.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast upptogs en bestämmelse av innehåll, att vad i lagen stadgades om arbetsgivare skulle i visst fall gälla husägare. Förslaget föranledde till följande erinringar.

Fyra yrkesinspektörer ansågo, att det borde åvila husägare att även vidtaga säkerhetsanordning för fönsterputsare, varför efter ordet »hustak» borde till- läggas »samt anordning vid fönster för fästande av livlina». Häri instämde även ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö, som framhöll, att skydd för fönsterputsare blivit allt vanligare vid industribyggnader men att sådana helt saknades å hyreshus.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att till ifrågavarande bestämmelse borde fogas orden »där ej överenskommelse träffats».

Landsorganisationen fann bestämmelsen oklar och ifrågasatte bland annat, om ej med densamma åsyftades endast permanenta skyddsanordningar å fär- digt hus. Förutom att bestämmelsen gällde alla hus, avsåge den enligt orda- lagen jämväl byggnadsarbete. Även med begränsning till permanenta anord- ningar ansåge sig landsorganisationen icke kunna gå med på att ansvaret »över- flyttades» från arbetsgivaren, där denne vore annan än husägaren, till den sistnämnde. Ehuruväl husägaren borde åläggas att hålla skyddsanordningar, finge enligt landsorganisationen denna hans skyldighet icke medföra, att ar- betsgivaren fritoges från ansvar. I varje fall kunde en överflyttning av det rättsliga ansvaret icke godtagas i andra fall än de, då fråga vore om reguljärt återkommande, kortvarigt arbete (t. ex. sotning), däremot icke vid reparatio- ner och dylika särskilda arbetsåtaganden.

Kommitténs förslag. Såsom förut nämnts är arbetsgivaren skyldig att vid arbete å hustak tillse, att nödiga anordningar finnas vidtagna till förhind- rande av nedstörtande. Vid utförande av reparationsarbete, målningsarbete eller snöskottning å byggnad förekommer det ofta, att för arbetet anlitas per- soner, som ej äro att anse såsom arbetstagare i förhållande till husägaren. Denne är således ej arbetsgivare i förhållande till de med arbetet sysselsatta. Arbets- givare är i stället den plåtslageri- eller målerifirma, som åtagit sig att utföra

arbetet. Ehuru ifrågavarande firma i egenskap av arbetsgivare är förpliktad att jämlikt arbetarskyddslagen vidtaga alla nödvändiga skyddsåtgärder vid arbetet, kan det likväl ifrågasättas, om denna fordran under alla förhållanden bör uteslutande ställas på arbetsgivaren (firman). Denne anlitas endast till- fälligt för arbetet ifråga och därtill kommer, att han oftast ej äger den bygg- nad, å vars tak vissa fasta skydd behöva uppsättas. Det är därför icke ute- slutet, att husägaren kan motsätta sig att skydd anbringas å taket.

Med hänsyn till nyssnämnda omständigheter synes enligt kommitténs me- ning anledning finnas att i vissa avseenden överflytta arbetsgivaransvaret på husägaren. Skyldighet för husägare att förse byggnad med vissa anordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket föreligger redan nu i viss ut- sträckning enligt byggnadsstadgan (jfr sv. författnsaml. nr 261/1944). Varje byggnad, för vilken stadgan gäller och vars höjd överstiger åtta meter, skall sålunda vara försedd med i stadgan föreskrivna skyddsanordningar, där ej Kungl. Maj:t för viss stad annorlunda förordnat. För annan byggnad, som ej beröres av nyssnämnda bestämmelse, kunna erforderliga skyddsanord- ningar å taket påfordras med stöd av arbetarskyddslagen. Det synes enligt kommitténs mening motiverat att även i sådant fall förplikta husägare att upp- sätta de erforderliga skyddsanordningarna. Möjlighet bör dock beredas honom att med vederbörande arbetsgivare träffa annan överenskommelse. Kommittén föreslår därför, att i lagen införes en bestämmelse, varigenom husägare åläg- ges att, såvida ej annan överenskommelse därom träffats, vidtaga sådana skydds- anordningar å hustak, som kunna erfordras för att förhindra skada genom fall vid arbete å taket och vilka eljest ankomma på arbetsgivaren (2 & c/ 1). Enligt kommitténs mening böra med skyddsanordningar i detta sammanhang avses endast sådana, som skola fast anbringas å taket. Livbälte jämte säkerhetslina är däremot ej att anse som sådan skyddsanordning.

Mot förslaget att ålägga husägare att uppsätta vissa skyddsanordningar å hustak har invänts, att det vore lämpligare att överlåta detta till den arbets- givare, som åtagit sig att utföra arbetet å taket. Denne hade större förutsätt- ningar än husägaren att bedöma vilka skyddsanordningar, som kunde behövas. Kommittén får i detta hänseende hänvisa till sitt ovannämnda förslag om möjlighet för husägaren att med arbetsgivaren träffa överenskommelse om att denne uppsätter skydden.

Givet är, att den skyldighet, som sålunda ålägges husägare, icke innebär, att arbetsgivaren härigenom skall vara fritagen från ansvar att före utförande av arbete å taket kontrollera, att erforderliga skyddsanordningar finnas och att dessa erbjuda betryggande säkerhet. Om så kräves, skall han också tillse, att desamma förstärkas. Likaså åvilar det givetvis arbetsgivaren att före ut- förande av reparationsarbete eller annat liknande mera omfattande arbete å hustak föranstalta om att nödiga skyddsåtgärder bliva vidtagna. Kommittén finner sig vidare böra framhålla, att förevarande bestämmelse ej heller befriar arbetsgivaren från skyldighet att vidtaga skyddsanordningar å tak i samband

med byggnads uppförande. ansvaret.

I en del remissyttranden har uttalats, att husägare jämväl borde åläggas att förse byggnad med vissa skyddsanordningar för fönsterputsare. Härvid har främst åsyftats anordning för fästande av säkerhetslina. Då fönsterputs- ning onekligen är ett arbete, som i viss mån är likartat med arbete å hustak, anser kommittén motiverat, att husägare förpliktas att även härutinnan tillse, att nödiga »skydd» anordnas. Föreskrift härom har dock ej meddelats i lag- texten utan föreslås, såsom framgår av de till lagrummet hörande anvisning- arna, att med skyddsanordning å hustak skall likställas vid fönster anbragt anordning för fästande av säkerhetslina.

Arbete i grustag.

Gällande lag. Arbete i grustag har i regel ansetts inbegripet under arbetar- skyddslagen, då arbetet utförts av arbetstagare för arbetsgivares räkning. Emel- lertid förekommer det ofta, att ägare eller innehavare av nyttjanderätt till grustag tillåter annan att hämta grus utan att han tillhandahåller arbetstagare för detta arbete eller eljest sysselsätter arbetstagare i grustaget. I dylikt fall är det icke ovanligt, att arbetet ifråga bedrives på sådant sätt, att avsevärd risk för ras uppstår. Ej sällan är det fråga om hämtning av endast några få lass grus, och i sådana fall vidtager den som hämtar grus i regel icke de åtgärder, som äro nödvändiga ur skyddssynpunkt.

Givet är, att om exempelvis en åkeriägare eller vägstyrelse låter sina arbetstagare hämta grus i ett grustag, tillhörigt annan person, åkeriägaren respektive vägstyrelsen är att anse som arbetsgivare i lagens mening. Det åvi- lar härvid nämnda ägare eller styrelse att tillse, att arbetet i grustaget . bedrives på ett ur skyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Anvisningar härom kunna också lätt tillställas ifrågavarande arbetsgivare. Ofta är det emellertid ett flertal arbetsgivare, som genom sina respektive arbetstagare hämta grus från ett och samma grustag, och i dylikt fall är det för yrkesinspektionen i allmänhet förenat med betydande svårigheter att dels taga reda på samtliga arbetsgivare och dels meddela dessa erforderliga anvisningar och få dem att iakttaga desamma.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att i lagen måtte stad- l gas skyldighet för ägare eller nyttjanderättshavare till sådana grustag, där flera olika företag eller personer hämta grus, att vidtaga de åtgärder, som yr- kesinspektionen kunde finna påkallade ur skyddssynpunkt, även i det fall då ägaren eller nyttjanderättshavaren själv ej hade någon arbetstagare anställd för grustagets skötsel.

Remissyttranden. I fråga om det inom kommittén framlagda utkastet till lagbestämmelse i ovan berörda avseende ansåg yrkesinspektören t' elfte distrik-

tet, att det vore oskäligt att ålägga ägaren eller innehavaren av nyttjanderätt till ett grustag skyldighet att tillse, att arbetet i grustaget bedreves på betryg- gande sätt i de fall, då han själv icke nyttjade grustaget men Väl tilläte, att andra utan vederlag hämtade grus därifrån. Bestämmelsen syntes vara för sträng, särskilt för mindre grustag, och detta även om de som hämtade l grus erlade ersättning härför. Den kunde också ver