SOU 1946:60

Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. : 1

N 4-0 (;(

oå (—

_ CU m

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR lomzuo SOCIALDEPABTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

; — . LAG OM SKYDD MOT * ()HÄLSA OCH OLYCKSFALL 1 ARBETE M. M.

I

AVGIVET AV

1938. ÅRS ARBETARSK'YDDSKOMMITTE

.STOCKHOLM 1946

10. 11. 12.

18.

14.

16, 17. 18. 19. 20.

21.

22.

23. 24. 25.

26. 27.

28.

. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige.

K

. Betänkande angäende rundradion i Sverige.Dess aktu- ella behov och riktlinjer för dess framtida verksam- het. Norstedt. 167 s. K.

Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhål- lande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 116 s. 8. . Betänkande med förslag till ändrade grunder för dott-

ningslagstiftningen m. m. Häggström. 99 s. Jo. . Betänkande med förslag angående uniformspliktens

omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 69 5. Få. . Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för-

slag ansgäende allmänna barnbidrag m. 111. V. Petterson. 861 s. . . ' . Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för»

slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. Beckman. 158 s. 8. * . Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be-

gränsa antalet kontraktsanstiillt manskap inom krigs- makten. Beckman. 136 8. Få. . 1941 års litrarlönesakknnniga. Betänkande med förslag

till boställsordningför folkskolans lärare m. m. Marcus. 146 5. F I. . 1945 års universitetsberedningf _1. Docentinstitutionen.

Hseggström. 62 8. E. — _ _ _ Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m.m. Katalog- 0. Tid- skriftstryck. 217 suK. —— . — 1940 års skolutrednfngs betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All- män del. Idun. 341 5. E.

Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m Del 1. Beckman. 216 s. E. _ Investeringsutredningens betänkande med utrednin rörande personal— och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utred- ningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Pl. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska linjer. Idun. 198 s. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För- slag till undervisningsplaner. Idun. 258 s. E. Betänkande angäende forsknings- och försöksrerksam- heten å jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. 188 s. 0. Den fnmiljevårdande socialpolitiken. Beckman. 182 8. I." P M angående utvecklingsplanerfng på jordbrukets område. Marcus. 252 s. Jo.

Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för; svarsberedskupens framtida organisation. Idun.92 s. Fo. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinarvtisendet. Idun. 361

s. . Betänkande med utredning och förslag angående rät- ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv— nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnamnder. Mar— cus. 144 s. H.

Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmed- lingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. 8. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm: melser ora uppfinningar m.m. av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju.

Betänkande angående tjänstepensionsförsakringeus organisation. Marcus. 71 s. . _ _ Betänkande med förslag till investeringsreserv för bud— getåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunder- stödda anläggningsarbeten. MarCus. vi]. 878 s. Fi-

Bilagor till betänkande med förslag till investerings- , reserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 s. . 1943 ha jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till undrade bestämmelser i frågaom

'. o ina 1 o' cj'f: 1: för vi c;

_36. Parlamentariska undersökningskommissionen

.ru-z '

A_iaxering av inkomstav jordbruksfastighet satmt- lag

.._ om jordbruksbokföring. Marcus. 282 s. B bil. Fil.

30.— Socialutbild'ningssakkunniga. 2. Utredning och förslag ' röå'andå statsvetenskapliga examina m. rn. Baggström.

. 12 s. . *

81. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredlningur. ,6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och 'undervisning. Idun. 194 5. E. 32. Betänkande med förslag till förordning anglemde all- mänt kyrkomöte'm. m. Iimggström. 161 5. E. 33; Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv, 1510 s. H. 34. Försäkringsntredningen. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt. rj, 441 :s. H. 35. Statsmakterna och folkhushållningen under (den till följd av slormaktskriget 1989 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—jnni 1945. Idun. 470 s. Fo.

angå- ende flyktingiirenden och säkerhetstjänst. 1. Bettin- kande angående flyktingars behandling. Backman.

. 500 s. 8.

37. 'Sociaivårdskommitléns betänkande. 18. Förslag; angå— ende folkpensioneringens administrativa handhavande m.m. V, Petterson. 114 s. 8. 38. Betänkande med förslag rörande otIicersutbildlningen inom armén” m. m. Baggström. xiij, 504 s. Fö. 39.- Den svenska växtodlingens utvecklingstendensuer samt dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. Jo. 40. Betänkande angående hantverkets och småindustriens befrämjande. Marcus. 192 s. 11. 41. Betänkande —med förslag till skogsvårdslag m. m. Marcus. 430 s. Jo. ' 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. . Idun. 282 s. Jo._ — 43. Betänkande med förslag till verkstadsorganisatzion för ' ååå;- 052 vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2)

s. .

44. Sakkunniga angående arbetsiörmedllngens organisa- tion. Dei 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 300 s. El. 45. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhäslaveln m.m. Norstedt. 94 5. F6. 46, Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. Idun. 606 5. Jo. 47. Rationalltetsvariationerna inom det svenska jordbruket. Av L. Nanneson. Idun 84 s. Ja. 48. 1945 års lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. . 49, Arvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. Nor- stedt. 192 s. Ju. 50 jBetäukande med förslag till nrorganisation av kyrko- musikerhelattningarna m.m. Del 2. Sv. Tryckeri AB. iv, 216 s. E. 51. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa- tion. Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens fram- tida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. 189 B. Fl. 52. Socialvårdskommitténs betänkande. 14. Utredning och förslag angående ålderdomshem m.m. Beckman. 88 3. S. 53. Betänkande om befolkningspolitikens organisation m.m. Beckman. 70 s. . 54. Utredning angående reglering av den territoriella för— samlingslndelningen i Stockholm. Av E. Sehalling. V. Petterson. 264 s. E. 55. Utredning rörande sexualundervisningen ihögre skolor jämte förslag till handledning i sexnaiundervisning för lärare i högre skolor. Häggström. 103 s. 4 pl. E. '66. 1944 års skattesakkunniga 2. Betänkande med förslag angående idrottssammnnslutningars beskattning för in- komst. V. Petterson. 198 s. Fi. 57. Betänkande angående vissa organisations—. ntbilnings- ochI tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 380 s. 11. 58. Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser in. 111. Idun. 153 s. 1 karta. K. 69. Betänkande med förslag angående hemvärnet Beckman. 157. s. 1 bil. FG. ' 60. Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa ochs olycksfall i arbete 111. rn. Almqvist & Wiksell. 867 s. .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:60 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

LAG OM SKYDD MOT OHÄLSA OCH OLYCKSFALL I ARBETE M. M.

AVGIVET AV

1938 ÅRS ARBETARSKYDDSKOMMITTE

UPPSALA 1946 ALMQVIST & Wrxsnnns BOKTBYCKEBI AB

INNEHÅLLSF ÖRTECKNING.

Sid.

' Skrivelse till Statsrådet och chefen för socialdepartementct ...................... 9 Författningsförslag ............................................................ 17

Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag) 17 Förslag till anvisningar till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (ar- betarskyddslag) ........................................................ 55 Förslag till lag angående förbud mot minderåriga användande vid offentliga till— ställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och bud- skickning ............................................................. 107 Förslag till lag om ändring i vissa delar av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) 110 Förslag till lag om ändring i Vissa. delar av lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angå-

ende stenkolsfyndigheter m. m .......................................... 111 Förslag till kungörelse angående förbud mot minderåriga användande till vissa. farliga arbeten ........................................................ 112

Förslag till kungörelse angående förbud i Vissa fall mot arbetstagares använ-

dande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg ...................... 117 Förslag till kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbe- siktning av minderåriga arbetstagare .................................... 120 Förslag till kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbe- siktning av minderåriga arbetstagare .................................... 123 Förslag till kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minderåriga arbetstagare ............................................... 124 Förslag till kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till före- byggande av vissa. yrkessjukdomar ...................................... 124 Förslag till kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbe- siktning till förebyggande av Vissa yrkessjukdomar ....................... 127 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala till- synsmän enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar-

skyddslagen) .......................................................... 128 Inledning ..................................................................... 131 Gällande lagstiftning ..................................................... 131 Oversikt av reformförslagen .............................................. 141 Kommitténs uppdrag .................................................... 152 Betänkandets disposition ................................................. 154 Motivering .................................................................... 156 I. Allmänna synpunkter och huvuddragen av kommitténs förslag .............. 156 II. Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall t' arbete (arbetarskyddslag). . 171 A. Allmänna synpunkter ........................................... 171 B. Lagens rubrik ................................................... 172

0. Lagens tillämpningsområde .................................... 173 Huvudregel ....................................................... 173 Avvikelser från huvudregeln ........................................ 177 Husligt arbete ................................................... 177 Skeppstjänst .................................................... 178 Jordbruk och dess binäringar ..................................... 180 Militär verksamhet .............................................. 200 Hemindustriellt arbete ........................................... 205 Arbete av medlem av arbetsgivarens familj ........................ 213 Radiologiskt arbete .............................................. 218 Arbete av elever ................................................ 219 Kooperativ verksamhet .......................................... 222 Vissa andra slag av verksamhet .................................. 225 Skogsbruk s. 225. Arbete inom handel s. 227. Arbete igruva s. 227. Arbete vid vårdanstalter m. m. s. 227. Begreppen arbetstagare och arbetsgivare ............................. 228 Allmänna bestämmelser .......................................... 228 Överflyttning av arbetsgivaransvaret .............................. 232 Arbete ä hustak ................................................. 245 Arbete i grustag ................................................. 248 Definitioner ..................................................... 251 Ändring av lagens tillämpningsområde ............................... 252

D. Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter ...... 254

Allmänna föreskrifter .............................................. 254 Meddelande av skyddsföreskrifter m. m .............................. 262 Skyddsanslag ...................................................... 266 Anmälan av verksamhet ........................................... 268

.Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och

olycksfall i arbete ............................................. 279 Allmänna synpunkter ............................................. 279 Lokaler m. m. .................................................... 280 Förhandsgranskning av byggnadsförslag ........................... 281 Förhandsgodkännande av arbetslokal ............................. 296 Bestämmelser rörande arbetslokal ................................. 304 Bestämmelser rörande arbetsrum m. m ............................. 310 Bestämmelser rörande personalrum ............................... 312 Förebyggande av ohälsa ........................................... 322 Inslaänkning av arbetstiden vid hälsofarligt arbete ................ 326 Läkarundersökning av arbetstagare i hälsofarligt arbete ............. 328 Förebyggande av olycksfall ........................................ 329 Bestämmelser om första hjälp ...................................... 335 Raster ........................................................... 339 Ledighet för nattvila ............................................... 348 Ledighet för veckovila ............................................ 364 Andra särskilda bestämmelser ...................................... 368 Undersökning av ämne eller material ............................. 368 Anmälan om olycks- och sjukdomsfall ............................. 370 Utfärdande av speciella skyddsföreskrifter ........................ 374

Sid.

F. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användandei

arbete .......................................................... 376 Allmänna villkor .................................................. 378 Minimiålder för användande i arbete ............................. 378 Arbetsbok och läkarintyg ........................................ 392 Övriga allmänna villkor ......................................... 399 Minderärigs arbetstid ............................................... 401 Minderårigs ledighet för nattvila .................................... 408 Utfärdande av arbetsbok ........................................... 418 Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok .............................. 425 Anmälan om minderårigs sysselsättande ............................. 428 Förteckning över minderåriga ....................................... 430 Läkarbesiktning m. m .............................................. 434 Allmänna bestämmelser .......................................... 434 Plats för läkarbesiktning ......................................... 451 Förordnande av besiktningsläkare m. m ............................ 454 Utfärdande av föreskrifter rörande läkarbesiktning m.m ....... . ..... 471

G. Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i ar—

bete ............................................................. 473

; Ledighet vid barnsbörd ............................................ 473 % Ledighet för nattvila ............................................... 486 3 Övriga villkor ..................................................... 506 H. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ............. 508

; Allmänna bestämmelser ............................................ 508 ,' Skyddsombud ..................................................... 509 , Säkerhetskommitté ................................................. 530 % Anmälan och anslag rörande skyddsombud, säkerhetskommitté m. m.. . . 532 | Tillsynsorgans äliggande gentemot skyddsombud och säkerhetskommitté 534 Förvaring av meddelande i skyddsfrågor ............................. 538

I. Tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 538

Maskiner, redskap o. d ............................................. 539

] Tillverkares, försäljares m. fl. skyldigheter ......................... 539 ; Installatörers skyldigheter ........................................ 547 ' Skyldigheter för viss brukare av maskin, redskap o. d ............... 549 | Farliga ämnen eller material ........................................ 551 Tillverkares eller försäljares skyldigheter ........................... 551

K. Tillsyn å lagens efterlevnad .................................... 558 Tillsynsorgan ...................................................... 558

Statliga tillsynsorgan ............................................ 558

' Kommunala tillsynsorgan ......................................... 561 Tillsynens utövande m.m ........................................... 569

Allmänna synpunkter ............................................ 569 Tillträde till arbetsställe .......................................... 572 Tillsynsorgans tystnadsplikt ....................................... 575 Tillsynsorgans opartiskhet ........................................ 577 Upplysningar och biträde av annan myndighet ..................... 579

sm. Inspektionsbok m. m ............................................... 583 Meddelande av skriftliga anvisningar .............................. 583 Tillgång till lagen jämte ändrings- och följdförfattningar ............ 586 L. Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m ................ 590 Vitesföreläggande för arbetsgivare ................................... 590 Meddelande av förbud för arbetsgivare .............................. 595 Meddelande av förbud för vissa upplåtare ........................... 600 Vitesföreläggande och meddelande av förbud i avseende å statlig verk- samhet ........................................................ 602 Kommunalt tillsynsorgans befogenhet ................................ 604 * Vitesföreläggande och meddelande av förbud för tillverkare, försäljare, i installatörer m. fl ................................................ 611 ' Föreskrifter för tryggande av vissa stadgandens iakttagande ........... 614 ' Föreskrifter för tryggande av minderåriga användande i arbete ........ 615 Andra särskilda bestämmelser ....................................... 618 i Utfärdande av skyddsföreskrifter .................................. 618 Avgivande av utlåtande .......................................... 619 Deltagande av partsrepresentanter i vissa beslut ................... 620 Distriktschefs rätt att meddela undantag .......................... 622 Föreskrifter rörande läkarundersökning av arbetstagare i hälsofarligt arbete ........................................................ 623 Klagan över beslut .............................................. 627 M. Ansvarsbestämmelser m. m ..................................... 629 Straff för arbetsgivare ............................................. 629 Straff för upplåtare av lokal ....................................... 635 Straff för tillverkare, försäljare, installatörer m.fl ..................... 636 Skyddsombuds rättsskydd .......................................... 637 Påföljd vid borttagande av skyddsanordning och åsidosättande av skydds- föreskrift ....................................................... 644 Påföljd för röjande av yrkeshemlighet eller yppande av arbetsförfarande m. m ........................................................... 650 Atal, forum m. m .................................................. 651 Av Kungl. Maj:t meddelade straffbestämmelser ....................... 655 N. Övergångsbestämmelser ........................................ 655 0. Specialmotivering .............................................. 658 III . Förslag till lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga till- ställningar och inspelning ao biograffilm samt till viss försäljning och budskick— % ning ................................................................. 714 ; IV. Förslag till lag om ändring i vissa delar av gruvlagen och lagen angående stenkols- % fyndigheter m. m ...................................................... 731 i V. Förslag till följdförfattningar ........................................... 734 A. Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa far- liga arbeten ....................................................... 734 B. Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till mälningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg ........................... 746

Sid.

C. Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning

av minderåriga arbetstagare ........................................ 749 D. Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare ................................... 756 E. Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minder- åriga arbetstagare ................................................. 760 F. Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till före— byggande av vissa yrkessjukdomar .................................. 761 G. Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt— ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar ...................... 763

H. Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsyns- män enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar-

skyddslagen) ...................................................... 765

Särskilda yttranden ........................................................... 767

% Bilagor ........................................................................ 771 ' A. Undersökning rörande arbetsförhållandena vid industriella och därmed lik-

ställda arbetsställen ................................................... 771

B. Undersökning rörande den kommunala tillsynen ......................... 809 C. Statistiska uppgifter rörande olycksfall i arbete och yrkessjukdomar ...... 825

. D. Allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation ............ 827 % E. Uppgifter rörande utländsk arbetarskyddslagstiftning .................... 831 l F. Sammanställning av nuvarande och föreslagen personalorganisation för tillsy—

nen å arbetarskyddslagstiftningen ...................................... 856

| | | ! l l

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

För verkställande av en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen och framläggande av därav föranledda förslag tillkallade jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1938 chefen för socialdepartementet den 8 juli samma år såsom sakkunniga chefen för arbetsrådet nuvarande generaldirektören J. V. Nordin, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare nuva- rande statsrådet J . A. Ericsson i Kinna, yrkesinspektrisen Ida Fischer, direktören P. E. Gummeson, direktören i svenska arbetsgivareföreningen I. O. Larson, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren A. Löfvender i Kvarnby, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören 0. E. Olov- son i Västerås, andre ordföranden i svenska metallindustriarbetareförbundet nuvarande förste sekreteraren i landsorganisationen i Sverige G. E. Vahlberg och förste provinsialläkaren C. A. T. Yllner.

De sakkunniga hava antagit benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté. På därom av Gummeson gjord framställning har departementschefen den 11 juni 1942 entledigat denne från uppdraget att vara ledamot i kommittén, och har departementschefen samtidigt utsett direktören i svenska arbetsgivare- föreningen F. Söderbäck att i Gummesons ställe vara ledamot i kommittén. Genom beslut den 20 november 1942 har departementschefen därjämte på fram- ställning av Larson entledigat honom från uppdraget att vara ledamot i kom— mittén och samtidigt såsom sakkunnig i Larsens ställe tillkallat direktö- ren i pappersmasseförbundet G. Hultman. Efter det Ericsson kallats till statsråd har departementschefen på därom gjord framställning enligt be- slut den 21 augusti 1945 jämväl entledigat Ericsson från det honom meddelade uppdraget att vara ledamot i kommittén och samtidigt såsom sakkunnig i Ericssons ställe tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare pappersbruks- arbetaren G. L. Andersson.

J ämlikt vederbörligt bemyndigande har statsministern i egenskap av tf. chef för socialdepartementet genom beslut den 9 augusti 1938 uppdragit åt dåva- rande assessorn i Svea hovrätt N. Viklund att vara sekreterare åt de sakkunniga.

Genom beslut den 30 december 1939 förordnade Kungl. Maj:t, att med full- följande av kommitténs utredningsarbete skulle tills vidare anstå. Vid denna

tidpunkt hade inom kommittén framlagts preliminära förslag till bestämmelser angående nattarbete samt rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete. Över förslagen hade inhämtats yttranden från vissa därav särskilt berörda organisationer och sammanslutningar. Kommittén hade därjämte igångsatt en undersökning rörande förekomsten av nattarbete inom industriell och därmed likställd verksamhet samt infordrat vissa för utredningen behövliga upplysningar och statistiska uppgifter.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 januari 1942 föreskrivit, att ifrågavarande utredningsarbete skulle återupptagas. I samband med full- görandet av det kommittén givna utredningsuppdraget har Kungl. Maj:t, på därom av riksdagen i skrivelse den 29 maj 1943, nr 250, gjord anhållan, ge- nom beslut den 30 juni 1943 jämväl uppdragit åt kommittén att taga under övervägande frågan, huruvida och i vad mån möjlighet bör beredas till över- flyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från ar- betsgivare till särskild arbetsföreståndare.

Genom beslut den 14 september 1944 har Kungl. Maj:t tillika uppdragit åt kommittén att utreda frågan om arbetarskyddet ombord å fartyg, varom riks- dagen hemställt i skrivelse den 12 juli 1944, nr 452.

Då kommitténs sekreterare Viklund på grund av annat uppdrag blivit för- hindrad att vid tidpunkten för utredningsarbetets återupptagande tjänstgöra såsom sekreterare hos kommittén, har departementschefen genom beslut den 16 januari 1942 uppdragit ät förste byräingenjören hos riksförsäkringsanstal- ten nuvarande yrkesinspektören H. Starland att vara teknisk sekreterare och tillika föredragande hos kommittén.

Efter framställning av kommittén har departementschefen med stöd av Kungl. Maj:ts den 30 juni 1938 givna bemyndigande tillkallat följande per- soner att i nedan angivna spörsmål såsom experter biträda de sakkunniga, näm- ligen genom beslut

den 19 maj 1939 tf. sekreteraren i riksförsäkringsanstalten nuvarande e. 0. förste byråsekreteraren hos arbetsrådet A. C. Christenson för verkställande av vissa utredningar, den 6 juni 1939 byrächefen i riksförsäkringsanstalten E. V. Gabrielson, yrkes- inspektörerna J. A. E. Welin-Berger och L. B. H. André, förste byråingen- jören hos kommerskollegium nuvarande bergmästaren N. R. Stahre och dåvarande provinsialläkaren K. G. Alling vid behandlingen av de bestäm- melser i arbetarskyddslagen, som avse att förekomma olycksfall och ohälsa i arbetet, ävensom i andra frågor av teknisk natur, den 15 september 1939 bergsingenjören T. Fahlman, ledamoten av riks-

dagens andra kammare gruvarbetaren K. V. Karlsson i Grängesberg och gruvarbetaren S. Kvist i Gunnarstorp vid behandlingen av de frå.- gor, som avse att åstadkomma ett förbättrat arbetarskydd inom gruv-

industrien,

den 24 september 1943 nuvarande krigsrådet T. R. S. Östergren och kaptenen

i väg- och vattenbyggnadskåren F. H. B. Hansen vid behandlingen av frågan om utsträckning av bestämmelserna i arbetarskyddslagen att äga tillämpning jämväl å viss verksamhet, som utföres av militär personal,

den 17 maj 1944 direktören i svenska lantarbetsgivareföreningen G. Saemund vid behandlingen av frågan om utsträckt tillämpning av lagen om arbetar- skydd å arbete inom jordbruket, den 15 november 1944 direktörsassistenten i svenska arbetsgivareföreningen A. Odholm vid behandlingen av frågor rörande tillämpningsområdet för lagen om arbetarskydd samt lagens föreskrifter till förebyggande av olycksfall i arbete samt den 22 november 1945 assessorn i försäkringsrådet G. Blomqvist vid det slutliga utarbetandet av kommitténs betänkande.

På därom av Stahre gjord framställning har departementschefen den 9 ok- tober 1943 — med återkallande av det kommittén den 6 juni 1939 lämnade be— myndigandet att anlita Stahre såsom expert —— tillkallat bergmästaren i norra bergmästaredistriktet G. Bergwall att såsom expert biträda kommittén vid be— handling av frågor rörande ett förbättrat arbetarskydd inom gruvindustrien.

För att tagas under övervägande vid fullgörandet av det kommittén med- delade uppdraget har från socialdepartementet överlämnats följande dit in- komna handlingar, nämligen:

l) riksdagens skrivelse den 9 februari 1933, nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1932 fattade beslut m. m.,

2) socialstyrelsens skrivelse den 10 januari 1934 med utredning och förslag rörande vissa ändringar i 1897 års förordning angående barns användande vid offentliga förevisningar och 1926 års lag angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning,

3) socialstyrelsens skrivelse den 29 april 1935 med utredning rörande kvin- nors användande nattetid i industriella företag till annat än industriellt arbete,

4) skrivelse den 9 maj 1935 från Anna Bohlin m. fl. såsom ombud för 6 328 kvinnor inom textilindustrien angående förläggande av arbetstiden för kvin— nor inom nämnda industri,

5) skrivelse den 26 januari 1938 från styrelsen för avdelningen för barna- vård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet angående åtgärder till motarbetande av olycksfall bland barn i förvärvsarbete,

6) framställning den 15 november 1938 från riksförsäkringsanstalteu om ändring av bestämmelserna om färdgottgörelse i 5 4 i taxan den 31 december 1912 å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare enligt lagen om arbetarskydd,

7) skrivelse den 29 december 1942 från Ebba Fogelberg m. fl. i Göteborg angående bestämmelser i lag om lunchrast för kontorister,

8) gemensam skrivelse den 1 juni 1944 från landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor, byggnadsfackens kom- mitté för aktivisering av arbetarskyddet och Stockholms byggnadsfackför— eningars samorganisation med hemställan om att vissa åtgärder måtte vidtagas till effektivisering av arbetarskyddet inom byggnadsindustrien,

9) skrivelse den 6 september 1944 från järnvägsstyrelsen angående besikt- ning av ångpannor,

10) framställning den 13 november 1944 från landsorganisationens kom- mitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor angående viss änd- ring i arbetarskyddslagen och förbättrad tillsyn över arbetsförhållandena inom byggnadsindustrien samt

11) framställning den 17 april 1945 från svenska sockerfabriks aktiebolaget angående tillstånd att under sommartid använda kvinnliga arbetstagare i natt- arbete.

Förutom de skrivelser och framställningar, som enligt ovan överlämnats till kommittén, har denna i frågor, som ägt samband med eller eljest ansetts vara av intresse för utredningen, mottagit skrivelser från bland andra riksförsäk- ringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, yrkesinspektörerna, yrkesinspektionens spe— cialinspektörer för statens och enskild järnvägsdrift, landsorganisationens kom- mitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor, svenska metallindu- striarbetareförbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och för— säkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd.

Med anledning av erhållna remisser hava de sakkunniga avgivit utlåtande dels den 16 februari 1943 över en av riksförsäkringsanstalten gjord framställ- ning om ändring av 6a å lagen om arbetarskydd, dels den 6 mars 1944 över förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 59 å byggnadsstadgan den 20 no- vember 1931, dels den 27 mars 1945 över en i riksdagens andra kammare väckt motion angående utredning om anordnande av hygieniska inrättningar på ar— betsplatserna, dels den 4 juni 1945 i anledning av besvär av tidningen Hal- landsposten över ett av riksförsäkringsanstalten meddelat beslut rörande kvin— nors användande till visst nattarbete, dels den 17 oktober 1945 över en av sty— relsen för statens institut för folkhälsan gjord framställning angående lokal— behov för institutets yrkeshygieniska avdelning, dels den 1 mars 1946 över en i riksdagens andra kammare väckt motion angående utredning av frågan om inrättande av ett centralt kontrollorgan för granskning och godkännande av viss skyddsmateriel, dels och den 15 mars 1946 över en i samma kammare väckt motion med hemställan, att det uppdrages åt arbetarskyddskommittén eller annat statligt organ att utarbeta förslag till föreskrifter rörande minderårigas användande för vissa riskfyllda arbetsuppgifter. Till kommittén har därjämte för utlåtande överlämnats en av socialstyrelsen verkställd utredning rörande övertidsarbetet inom industri m. m.

I anledning av till departementschefen under åren 1943 och 1944 framställda.

interpellationer dels rörande kontorsarbetet, särskilt med hänsyn till den kvinn- liga kontorspersonalens fysiska och psykiska hälsa, och dels beträffande den starkt stegrade olycksfallsfrekvensen har kommittén lämnat uppgifter respek- tive granskat förslag till interpellationssvar.

I samband med utredningsarbetet hava de sakkunniga inhämtat yttranden, statistiska uppgifter och andra upplysningar, som för utredningsuppdraget be- funnits erforderliga, från riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet och länsstyrelserna, landstingen, yrkesinspektörerna, bergmästarna, skogs- och flottledsinspektören, sprängämnes- inspektören, statens elektriska inspektion, förste provinsialläkarna och besikt- ningsläkare för minderåriga. På framställning av kommittén hava jämväl arbets- givare- och arbetarorganisationer m. fl. avgivit yttranden och tillhandagått med uppgifter i vissa frågor. Ett närmare omnämnande av i vilka avseenden yttran- den och uppgifter inhämtats kommer att lämnas i motiveringen i anslutning till behandlingen av de särskilda lagrummen. I en del spörsmål hava upplysningar även införskaffats från främmande länder.

I vissa frågor hava de sakkunniga haft överläggningar med inom social— departementet verksamma kommittéer, nämligen socialvårdskommittén och kom- munindelningskommittén. Överläggningar hava efter därom gjord framställ- ning även hållits med landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor rörande vissa ändringar i arbetarskyddslagen ävensom med en del representanter för landsorganisationen och vissa fackförbund i frågan om raster. I frågan om ändrade bestämmelser angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare har samråd ägt rum med skolöverstyrelsens överläkare, med. dr 0. W. Herlitz.

I syfte att få klarlagt, huruvida och i vilken omfattning nattarbete förekom inom industriell och därmed likställd verksamhet, har såsom förut antytts kom- mittén genom medverkan av yrkesinspektörerna och bergmästarna föranstaltat om en undersökning rörande arbetsförhållandena vid samtliga de hos nämnda befattningshavare registrerade arbetsställen, där industriellt och därmed lik- ställt arbete bedreves. Beträffande förekomst av nattarbete inom handeln hava uppgifter inhämtats från vederbörande huvudorganisationer inom denna bransch. Kommittén har vidare från samtliga hälsovårdsnämnder i riket in- fordrat vissa uppgifter angående den kommunala tillsynen å arbetarskyddslag- stiftningens efterlevnad. Sammanfattning av nämnda utredningar har som bilagor fogats till detta betänkande.

Kommitténs sekreterare Viklund har under sin tjänstgöring inom kommittén efter vederbörligt tillstånd av departementschefen företagit resor till flertalet av yrkesinspektionsdistrikten för att studera den praktiska tillämpningen av arbetarskyddslagen och erhålla kännedom om befattningshavarnas inom yrkes- inspektionen synpunkter och önskemål beträffande lagstiftningen ifråga. Vik- lund och sedermera Starland hava dessutom beretts tillfälle att under åren 1939, 1942 och 1943 deltaga i de gemensamma överläggningar, som inom riks-

försäkringsanstalten hållits med yrkesinspektörerna, yrkesinspektrisen samt skogs- och flottledsinspektören. Därjämte hava på därom av kommittén gjord framställning ledamöterna Larson, Olovson och Yllner samt sekreteraren Vik- lund företagit resa för att studera arbetsförhållandena vid vissa av arbets- platserna för den bohuslänska stenindustrien. Kommitténs ordförande samt Viklund hava vidare i syfte att studera den utländska arbetarskyddslagstift- ningen och dess praktiska tillämpning efter vederbörligt tillstånd företagit re- sor till Norge, Danmark, Tyskland och Schweiz.

Över det förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar- skyddslag), som år 1944 framlades inom kommittén, hava på framställning av denna vissa ämbetsverk och myndigheter samt ett flertal arbetsgivare-, arbets- tagare- och tjänstemannaorganisationer m. fl. beretts tillfälle avgiva yttran- den, nämligen bland andra riksförsäkringsanstalten, statens institut för folk- hälsan, armé-, marin- och flygförvaltningarna, försvarets fabriksstyrelse, samt- liga yrkesinspektörer, distriktsinspektriser och bergmästare samt specialinspek- törer inom yrkesinspektionen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantar— betsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges arbetsgivare- förening för hotell och restauranger, Sveriges konditor-förening, Sveriges hant- verks- och småindustriorganisation, svenska företagares riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, föreningen skogsarbeten, Norrlands stufvareförbund, södra Sveriges stuvareförbund, landsorganisationen i Sverige och till denna anslutna fackförbund, tjänstemänncns centralorganisation (TCO), yrkeskvinnors riks- förbund, kvinnliga kontoristföreningen, Stockholms fackliga centralorganisa- tions kvinnosektion, föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld (SAIA), försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd, samtliga sociala olycksfallsförsäkringsbolag, jernkontorets gruvbyrå m. fl. Med hän- syn till vad som anförts i de sålunda till kommittén inkomna yttrandena hava de sakkunniga verkställt en överarbetning av det nyss angivna lagförslaget.

Såsom framgår av följande författningsförslag hava de sakkunniga, med an- litande i vissa fall av kommitténs experter, enligt de för kommittén meddelade direktiven eller på särskilt uppdrag eller med hänsyn till vad som i övrigt vid utredningen framkommit företagit en översyn av vissa arbetarskyddslagen när- stående eller med stöd av denna utfärdade författningar, ävensom framlagt förslag till vissa nya bestämmelser. Härutöver hava med anlitande av vissa av kommitténs experter jämväl en del andra författningsförslag upprättats, näm- ligen beträffande säkerhetsföreskrifter inom byggnadsindustrien, bestämmelser rörande ångpannor och andra kärl under tryck, hissar och andra lyftanord- ningar, uppfordringsanordningar i gruvor och stenbrott m. fl. Sistnämnda förslag komma att av kommittén separat överlämnas.

De sakkunniga hava vidare upptagit följande frågor till behandling, näm- ligen om sammanförande under gemensam ledning av olika inspektionsorgan på arbetarskyddets område, om behovet av förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter och i samband därmed behovet av ett förbättrat arbetarskydd

inom gruvindustrien samt om ökad medicinsk sakkunskap inom yrkesinspek- tionen.

Kommittén, som i ett senare sammanhang ämnar återkomma till frågorna om organisationen av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad och arbetarskyddet ombord å fartyg, får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till

1) Lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag),

2) Lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga till- ställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning,

3) Lag om ändring i vissa delar av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

4) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.,

5) Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten,

6) Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg,

7) Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare,

8) Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare,

9) Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minder- åriga arbetstagare,

10) Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyg- gande av vissa yrkessjukdomar,

11) Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar,

12) Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskydds- lagen).

Till betänkandet hava såsom bilagor fogats: Undersökning rörande arbets- förhållandena vid industriella och därmed likställda arbetsställen (Bilaga A), undersökning rörande den kommunala tillsynen (Bilaga B), statistiska uppgif- ter rörande olycksfall i arbete och yrkessjukdomar (Bilaga C), allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation (Bilaga D), uppgifter rörande utländsk arbetarskyddslagstiftning (Bilaga E) och sammanställning av nuva- rande och föreslagen personalorganisation för tillsynen å arbetarskyddslagstift- ningen (Bilaga F).

Särskilda yttranden av undertecknade Löfvander, Hultman och Söderbäck bifogas.

Stockholm den 27 juni 1946.

JOHN NORDIN GÖSTA L. ANDERSSON IDA FISCHER AXEL Löpnr—mna EMIL OLOVSON

GUSTAV VAHLBERG

GUNNAR HULTMAN Farmor SÖDERBÄCK

C. A. YLLNER

/Hilding Starlan-d

FÖRFATTNINGSF ÖRSLAG.

Förslag till

Lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 Kap.

Lagens tillämpningsområde.

| | i l i I i i 1 5. i Denna lag jämte tillhörande anvisningar äger med de undantag, inskränk- i ningar och tillägg, som här nedan eller i anvisningarna angivas, tillämpning å ! varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares ; räkning. ! a) Från lagens tillämpning undantagas: * 1. husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem, och i 2. arbete, som är att hänföra till skeppstjänst. , b) Beträffande arbete inom jordbruket med därtill hörande binäringar skall : lagen äga tillämpning endast i den utsträckning, som angives i anvisningarna. ' c) Beträffande av försvarsväsendet för militärt ändamål bedriven verksamhet skall lagen gälla endast i fråga om sådant arbete, som bedrives väsentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag och som icke är att hänföra till militär övning. d) Beträffande arbete, som arbetstagare utför i sitt hem eller å annan plats, som av honom bestämmes, Skall lagen gälla endast hemindustriellt arbete och ! i fråga om sådant arbete blott i den utsträckning, som angives i anvisningarna. ! e) Beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, skall i lagen gälla endast i den utsträckning, som angives i anvisningarna, dock ej ' i fråga om arbete, som är förlagt till arbetsgivarens bostad, eller arbete, som är att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet.

f) Beträffande arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete 111. ni., skall förevarande lag äga tillämpning endast i vad den avser skydd mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne.

g) Lagen skall jämväl i den utsträckning, som angives i anvisningarna, äga tillämpning ä:

1. arbete vid läroanstalt, vilket av elev utföres för vinnande av praktisk utbildning, ändock att arbetet ej utföres för arbetsgivares räkning, samt

2. verksamhet, som av två eller flera personer bedrives gemensamt, ändock att arbetstagare icke sysselsättes i verksamheten.

25.

a) Med arbetstagare förstås i denna lag envar, som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig före- tagare.

Med arbetstagare enligt denna lag skall likställas elev och värnpliktig, som utför arbete, varå lagen jämlikt 1 & är tillämplig.

b) Med arbetsgivare förstås i denna lag envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetstagare, som under a) angives, utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig att ombe- sörja arbetets utförande.

Med arbetsgivare enligt denna lag skall likställas den, som driver läroanstalt, vid vilken utföres sådant arbete, varom i 1 5 g) 1 sägs.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall såsom arbetsgivare anses arbetsföreståndaren. Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl att i avseende å efterlevnaden av vissa i anvisningarna till denna paragraf angivna bestämmelser godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

Bedriva två eller flera personer verksamhet, som avses i 1 5 g) 2, skall av dem fastställas, vem som är att anse såsom arbetsgivare enligt denna lag. Där så ej skett, Skall varje delägare i verksamheten vara ansvarig såsom vore han arbetsgivare i förhållande till den eller de övriga.

c) Vad i denna lag stadgas om arbetsgivare skall, för såvitt ej annan över— enskommelse därom träffats, i följande avseenden gälla ägare eller nyttjande- rättshavare, ändock att denne ej är att anse såsom arbetsgivare.

1. I 16 & 9 mom. stadgad skyldighet att vidtaga vissa skyddsanordningar å byggnad skall åvila vederbörande husägare i den utsträckning, som angives i anvisningarna.

2. I fråga om grustag eller annat därmed likställt arbetsställe, där arbete utföres för flera arbetsgivares räkning, åligger det ägaren respektive inne— havaren av nyttjanderätten till den mark, varå arbetsstället är beläget, tillse, att detsamma hålles i ett ur skyddssynpunkt godtagbart skick. (1) Med arbetstid förstås i denna lag den tid, varunder arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning, raster icke inbegripna. Med rast avses sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och icke är skyldig att kvarstanna på arbetsplatsen.

e) Med am'nderårtg avses i denna lag envar, som icke fyllt aderton år.

3 &.

Bedrives i visst fall arbete, som enligt 1 & icke är underkastat denna lag och ej heller är att hänföra till skeppstjänst eller militär övning, under sådana förhållanden, att därmed sysselsatta personer utsättas för allvarlig fara för ohälsa eller olycksfall, må arbetsrådet föreskriva, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma ohälsa och olycksfall, skall i erforderlig omfattning tillämpas å arbetet, ävensom meddela de föreskrifter, som därvid kunna erfordras.

Det åligger arbetsrådet att till Konungen lämna underrättelse om den sålunda vidtagna åtgärden.

45.

Föreligga i fråga om verksamhet, som enligt 1 & är underkastad denna lag, i visst fall synnerliga skäl att från lagens tillämpning undantaga sådan verk- samhet eller viss del därav, må Konungen på framställning av arbetsrådet eller . efter dess hörande förordna därom.

; 2 Kap. ; Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter. 5 5. & Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, varunder arbetet bedrives, samt arbetstagarens ålder, yrkes- vana och andra förutsättningar för arbetet skäligen kan erfordras för att skydda hos honom sysselsatta arbetstagare mot ohälsa och olycksfall i arbetet.

Arbetstagare är pliktig använda förefintliga skydd, noga följa i denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt i övrigt, i vad på ho- nom ankommer, medverka till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbetet.

För främjande av arbetets sundhet och säkerhet å arbetsstället skola arbets- givaren och arbetstagarna i samverkan söka skapa och vidmakthålla ett på lämpligt sätt organiserat skyddsarbete.

65.

Det åligger arbetsgivare att, där så erfordras, meddela de föreskrifter, som arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete.

Fordras med hänsyn till fara för ohälsa eller olycksfall för visst arbete sär- skild kunskap eller färdighet, må arbetstagare, som saknar nödiga förutsätt- ningar för utförande av sådant arbete, icke användas härtill utan erforderlig ledning eller tillsyn.

Har arbetstagare vid läkarundersökning visat sig sakna för visst arbete er- forderliga fysiska och psykiska förutsättningar, må han icke användas till sådant arbete.

7 %.

Föreskrifter om vad arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete skola, där så i särskilt fall finnes påkallat, anslås på lämpliga platser å arbetsstället.

Där synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall föreligger, skall anbringas iögon- fallande anslag med varning för denna fara.

Vederbörande distriktschef har att på framställning av arbetsgivare kostnads- fritt granska förslag till dylika föreskrifter och anslag.

Anmälan av verksamhet. 8 &.

1 mom. Arbetsgivare, som bedriver verksamhet, vilken beräknas fortgå under längre tid än tre månader, skall därom göra skriftlig anmälan till vederbörande distriktschef. Sådan anmälan skall göras inom fjorton dagar från verksam- hetens påbörjande.

Arbetsgivare, som före tiden för verksamhetens påbörjande jämlikt 9 & eller 10 ä 1 mom. begärt distriktschefs yttrande eller godkännande beträffande arbets— lokal eller som enligt 10 & 2 mom. gjort där föreskriven anmälan, är icke skyldig ingiva anmälan, varom ovan stadgas.

Har i verksamhet, vari sysselsatts endast medlemmar av arbetsgivarens fa- milj, anställts annan arbetskraft, skall anmälan, som avses i första stycket, göras inom fjorton dagar efter anställandet, för såvitt dylik arbetskraft beräk- nas bliva sysselsatt under längre tid än tre månader.

2 mom. Arbetsgivare, som använder arbetstagare till hemindustriellt arbete under längre tid än tre månader, skall därom göra skriftlig anmälan till veder- börande distriktschef. Sådan anmälan skall göras inom tre månader från det dylik arbetskraft började användas.

Sker förändring i avseende å användandet av arbetstagare till hemindustriellt arbete, skall till distriktschefen göras anmälan därom inom tre månader efter utgången av det kalenderår, varunder förändringen ägt rum.

3 Kap. Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete.

Lokaler m. m.

9 &.

Arbetsgivare, som ämnar företaga nybyggnad eller väsentlig om- eller till- byggnad av arbetslokal eller personalrum, som skall stadigvarande användas, skall i god tid före byggnadsarbetets påbörjande tillställa vederbörande distrikts- chef förslag häröver ( byggnadsförslag), åtföljt av sådana ritningar och upp- gifter, som kunna erfordras för förslagets granskning. Det åligger distrikts- chefen att utan dröjsmål och utan kostnad för arbetsgivaren skriftligen avgiva

det yttrande, vartill granskningen jämlikt denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter kan giva anledning. Ifrågasättes ändring av sålunda granskat förslag i avseende, som är av betydelse för arbetets sund- het och säkerhet, må sådan ändring ej göras, med mindre ändringsförslaget un- derställts distriktschefen för granskning.

Vad ovan stadgas beträffande arbetsgivare skall i fråga om sådan för staten eller kommun avsedd byggnad, där arbetsföreståndare icke finnes, gälla den statliga eller kommunala myndighet, som upprättar byggnadsförslaget, svarar för byggnadsarbetet eller förvaltar byggnaden.

Vad i första stycket sägs gäller ock den, som låter uppföra eller vidtaga väsentlig ändring av byggnad, inrymmande arbetslokaler eller personalrum, vilka äro avsedda att för stadigvarande användning upplåtas för verksamhet, varå denna lag äger tillämpning.

10 ä.

1 mom. Arbetslokal, avsedd för verksamhet vari föreligger synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, må efter nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad icke tagas i bruk, förrän den blivit av vederbörande distriktschef för ändamålet godkänd.

2 mom. Om arbetslokal, som använts för viss verksamhet, för stadigvarande användning tages i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet, skall arbetsgivaren dessförinnan göra anmälan därom till vederbörande distriktschef. Finnes med hänsyn till den nya verksamheten behov av särskilda föreskrifter för lokalens användande, åligger det distriktschefen att ofördröjligen meddela sådana föreskrifter.

Är den nya verksamhet, för vilken lokalen skall användas, att hänföra till sådan verksamhet, som avses i 1 mom., skall lokalen, innan den tages i bruk, vara för ändamålet godkänd av distriktschefen.

Vad i första och andra styckena av detta moment stadgas, gäller även då bostadslägenhet eller annan lokal, som ej varit underkastad bestämmelserna i denna lag, tages i bruk såsom arbetslokal.

Anmälan, som avses i första eller tredje stycket, erfordras icke i det fall, då jämlikt 3 mom. anmälningsskyldighet åvilar upplåtare av lokal och denne kan lämna uppgift om den verksamhet, för vilken lokalen skall tagas i bruk.

3 mom. Lokal, avsedd för uthyrning, må ej upplåtas för stadigvarande an- vändning såsom arbetslokal för verksamhet, varå denna lag äger tillämpning, eller såsom personalrum, utan att upplåtaren gjort anmälan därom till veder- börande distriktschef. Där så finnes nödigt, åligger det distriktschefen att ofördröjligen meddela föreskrifter om de åtgärder, som skola vidtagas, innan lokalen får upplåtas för sådan verksamhet.

4 mom. Vad i 1—3 mom. stadgas, skall i fråga om staten eller kommun till- hörig byggnad, där arbetsföreståndare icke finnes, gälla den statliga eller kom- munala myndighet, som uppför eller förvaltar byggnaden.

11 g.

1 mom. För arbetslokal, som är avsedd att stadigvarande användas och i vilken arbete fortlöpande skall bedrivas, skola gälla följande bestämmelser.

a) Arbetslokal skall, där ej annat följer av vad i 2 mom. sägs, vara förlagd ovan jord och hava sådan storlek, att tillräckligt utrymme erhålles för arbetets sunda och säkra bedrivande.

I arbetslokal skall finnas ett med hänsyn till arbetets beskaffenhet tillräckligt luftutrymme, i regel uppgående till minst tio kubikmeter för varje arbetstagare i lokalen.

b) Arbetslokal skall hava en höjd av i regel minst 2,70 meter. I arbetslokal, avsedd för ett större antal arbetstagare eller där damm, rök, gas eller ånga i besvärande mängd eller stark värme eller fuktighet alstras, skall takhöjden där- utöver i erforderlig mån ökas.

c) Golv i arbetslokal skall hava betryggande bärighet och vara utfört av ändamålsenligt material samt så beskaffat, att det på tillfredsställande sätt kan rengöras. Det skall skydda mot fukt och kyla samt vara tätt och, där så erford- ras, vara försett med avlopp.

(1) Väggar och tak i arbetslokal skola vara av betryggande styrka och hava tillräcklig täthet samt i erforderlig utsträckning skydda mot fukt, kyla och värme. De skola, i den mån så kan anses skäligt, vara på lämpligt sätt målade eller eljest ytbehandlade samt i övrigt så utförda, att de lätt kunna rengöras.

e) Dörrar till arbetslokal skola finnas i erforderligt antal och vara lämpligt anordnade. Vid ytterdörr skall, där så erfordras och det med hänsyn till arbets- förhållandena skäligen kan påfordras, finnas vindfång.

f) För arbetslokalens snabba utrymmande vid eldsvåda eller annan olycks- händelse skola med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet samt antalet arbetstagare finnas tillräckliga och lämpligt anord- nade och belägna utrymningsvägar, som ej få belamras eller spärras. Dörr till utrymningsväg skall lätt kunna öppnas och i regel vara utåtgående. Reserv- utgång skall vara tydligt angiven. Erforderliga anordningar för brandalarm och eldsläckning skola finnas och hållas i gott skick.

g) Gångar och transportvägar i arbetslokal skola med hänsyn till arbetsför- hållanden och maskinella anordningar erbjuda tillräckligt utrymme samt vara så förlagda och anordnade, att arbetstagare där icke utsättes för fara att skadas.

Trappor skola vara ändamålsenligt anordnade och utförda; de skola vara försedda med ledstänger, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag härifrån, samt, om så erfordras, med skyddsräck.

h) För erhållande av tillfredsställande belysning skall arbetslokal med därtill hörande trappor, gångar och transportvägar vara försedd med tillräckligt stora och lämpligt förlagda-fönster samt därjämte med nödiga anordningar för annan belysning än dagsbelysning. Kan på grund av arbetets natur eller annat sär-

skilt förhållande dagsbelysning icke ifrågakomma, skola lämpliga anordningar finnas för annan erforderlig belysning.

i) Arbetslokal skall vara försedd med tillfredsställande anordningar för upp- värmning, för såvitt icke särskilt förhållande berättigar till undantag härifrån med hänsyn till arbetets beskaffenhet och de förhållanden, varunder arbetet bedrives.

k) I arbetslokal skola finnas sådana anordningar för luftväxling, att till— räcklig mängd friskluft på lämpligt sätt kan tillföras lokalen.

l) Arbetslokal skall med hänsyn till där förekommande arbete vara så förlagd eller eljest så anordnad, att damm, rök, gas, ånga, stark värme eller kyla, stö- rande buller eller skakningar eller annan liknande olägenhet i möjligaste mån hindras att intränga i eller överföras till lokalen i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande grad.

m) Arbetslokal med därtill hörande inredning samt anordningar för belys— ning, uppvärmning och luftväxling skall på tillfredsställande sätt underhållas.

2 mom. Arbetslokal, som avses i 1 mom. första stycket, må i de fall, då veder- börande distriktschef lämnat medgivande därtill, vara förlagd under jord, i berg eller till plats i byggnad, där dagsbelysning icke finnes. Som villkor för dylikt medgivande skola gälla de föreskrifter, som arbetsrådet i sådant hän— seende meddelat. '

Sådant medgivande erfordras ej beträffande förrådslokal, garage, pannrum eller annan liknande arbetslokal och ej heller beträffande arbetslokal, som på grund av särskilt förhållande måste vara förlagd under jord i gruva eller sten- brott, dock att i nästföregående stycke omnämnda föreskrifter skola i tillämp- liga delar gälla. Vad här sagts gäller ock sådan arbetslokal, i fråga om vilken Konungen förordnat, att den skall vara förlagd under jord eller i berg.

Lokal anses förlagd under jord, då dess golv eller större del därav ligger 1,4 meter eller mera under markytan.

.? mom. För annan arbetslokal än sådan, som avses i 1 mom. första stycket, skola i nämnda moment angivna bestämmelser äga tillämpning i den utsträck- ning, som i varje särskilt fall finnes påkallat.

4 mom. Det åligger arbetstagare att iakttaga ordning och renlighet i arbets— lokal samt att där icke göra åverkan.

12 %.

Arbetsrum, schakt eller ort under jord i gruva eller stenbrott, öppet arbets- skjul samt annan i det fria eller under jord förlagd, för stadigvarande använd- ning avsedd arbetsplats skola vara anordnade på ett med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena tillfredsställande sätt.

Gruva eller stenbrott, helt eller till avsevärd del under jord, skall, därest arbetsrådet finner skäl så föreskriva, stå i förbindelse med dagen genom två eller flera lämpligt belägna utrymningsvägar. Användes schakt som utrymnings- väg, skall detta vara försett med tillfredsställande stegväg.

Vederbörande distriktschef äger, där så finnes påkallat, föreskriva, att arbets- rum under jord i gruva eller stenbrott skall vara försett med två eller flera utgångar.

13 5.

1 mom. Ä arbetsställe skola arbetstagarna med hänsyn till antal och kön samt arbetets natur och varaktighet i erforderlig utsträckning äga tillgång till dricks- och tvättvatten, lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning av kläder samt avträden. För arbetstagarna skall därjämte, för såvitt ej särskilt förhållande berättigar till undantag, på eller vid arbetsstället finnas erforderlig och lämplig plats för intagande av måltid. Vid arbetsställe, där ett större antal arbetstagare sysselsättas och där särskilda omständigheter så påkalla, skall finnas lämpligt förbandsrum eller sjukrum. Där så finnes nödigt, skall lämplig plats för vila samt skydd mot köld och nederbörd stå till arbets- tagarnas förfogande.

Beträffande anordningar, som ovan avses, vid skogs- och flottningsarbete gäller vad därom är särskilt stadgat.

Där anordningar enligt första stycket erfordras, skall med hänsyn till före- liggande omständigheter särskilt iakttagas följande:

a) Dricksvatten av lämplig beskaffenhet skall vara lätt tillgängligt och till- handahållas på hygieniskt tillfredsställande sätt.

b) Tvättvatten av tjänlig beskaffenhet och lämplig temperatur skall till- handahållas vid tillräckligt antal ändamålsenligt anordnade tvättplatser, såvitt möjligt förlagda till avskilt utrymme eller särskilt rum ( tvättrum ).

Där det med hänsyn till arbetets art kan anses påkallat, skola i eller intill tvättrum finnas tillfredsställande anordningar för dusch.

Tjänliga rengöringsmedel skola i erforderlig utsträckning tillhandahållas ge- nom arbetsgivarens försorg, såvida ej annan överenskommelse därom träffats.

c) Lokal för ombyte och förvaring av kläder ( klädrum ) skall vara lämpligt förlagd och försedd med för ändamålet erforderliga och tillfredsställande an- ordningar.

d) För torkning av kläder och skodon anordnat utrymme (torkrum) skall vara lämpligt förlagt inom eller i anslutning till klädrum samt försett med tillfredsställande anordningar för uppvärmning och luftväxling.

e) Utrymme för intagande av måltid (matrum) skall vara lämpligt förlagt, för ändamålet avsett och inrett samt försett med erforderliga anordningar för förvaring och uppvärmning av medförd mat och dryck.

f) Avträden skola vara lämpligt förlagda och från varandra avskilda samt i regel skilda för män och kvinnor; de skola vara på hygieniskt tillfredsställande sätt anordnade och ventilerade. Avträde och urinoar skola vara anordnade med vattenspolning, för såvitt ej särskilt förhållande berättigar till undantag.

! l l i

] i | i l.

g) Förbandsrum eller sjukrum, där arbetstagarna kunna beredas första hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall, skall vara lämpligt förlagt och inrättat samt försett med erforderlig utrustning.

h) Vid arbete, som nödvändiggör arbetstagares överliggning, skall lämplig lokal med erforderligt antal sovplatser ( äverligguingsrum) ställas till förfo- gande. .

i) Där arbete är av sådan natur, att uppehåll (väntetid) i regel förekommer, såsom inom trafik- och transportverksamhet, skola arbetstagarna under vänte- tiden beredas tillgång till lämpligt förlagd och anordnad lokal (väntrum).

k) Vid byggnads-, anläggnings- och liknande arbeten må, då rum varom ovan stadgas icke skäligen kunna påfordras, i stället tillhandahållas för ändamålet lämpliga personalbodar eller personalvagnar.

2 mom. Golv, väggar och tak i rum, varom stadgas i 1 mom. (personalrum), skola vara utförda på ändamålsenligt sätt och lätt kunna rengöras; in- och utgångar skola vara lämpligt anordnade; tillfredsställande anordningar för belysning, uppvärmning och luftväxling skola finnas. Sådant rum skall på tillfredsställande sätt underhållas.

3 mom. Det åligger arbetstagare att iakttaga ordning och renlighet i personal- rum samt att där icke göra åverkan å väggar, tak, golv eller inredning eller skada sådan hygienisk anordning, som avses i 1 mom.

4 mom. För uppställning av cyklar, som användas för färd till och från arbetet, skola, där förhållandena det medgiva, lämpliga anordningar finnas tillgängliga vid arbetsstället.

Förebyggande av ohälsa. 14 5.

a) För utförande av arbete skall finnas tillräcklig och tjänlig belysning. Där tillgång till erforderlig dagsbelysning icke finnes eller där sådan belysning på grund av arbetets natur eller annat särskilt förhållande icke kan ifråga- komma, skall annan lämplig belysning finnas. Förutom allmänbelysning skall, där så erfordras, finnas platsbelysning. Lämpliga åtgärder skola vara vidtagna till skydd mot bländning.

b) Vid arbete skall hållas sådan värme— och fuktighetsgrad, som med hänsyn till arbetets beskaffenhet och platsen för detsamma skäligen kan påfordras.

c) Arbetslokal skall på lämpligt sätt tillföras erforderlig mängd friskluft. Denna skall, där så av förhållandena är påkallat, vara förvärmd eller på annat sätt behandlad.

Vid arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats, skall erforderlig luftväxling vara anordnad; även vid arbete i brunn, behållare eller rum, där fara för syrebrist eller förgiftning kan upp- komma, skall sådan luftväxling finnas anordnad, såvida ej annan betryggande skyddsåtgärd vidtagits.

(1) Till förhindrande av att vid arbete damm, rök, gas eller ånga sprides i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd skola, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag, för uppsamling och bortförande på be- tryggande sätt av sådana luftföroreningar erforderliga och lämpligt placerade anordningar finnas vidtagna och hållas i gott skick.

e) Vid arbete, där giftigt eller annat hälsofarligt ämne kommer till an- vändning eller där arbetsförhållandena eljest kunna medföra förgiftnings- eller smittofara, skola betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Giftigt eller an- nat hälsofarligt ämne skall, där så skäligen kan ske, i största möjliga utsträck- ning ersättas med icke giftigt eller mindre hälsofarligt.

f) Vid arbete, där arbetstagare är utsatt för synnerlig fara att skadas genom fuktighet eller väta, kyla, värme eller ljus, skola tillfredsställande skyddsåt- gärder vara vidtagna, då så med hänsyn till arbetets natur skäligen kan på- fordras.

g) Vid arbete, där arbetstagare är utsatt för synnerlig fara att skadas genom buller eller skakningar, skola lämpliga skyddsåtgärder såvitt möjligt vara vid- tagna. Där så kan ske, skall arbete, som föranleder sådan fara, förläggas till särskild, för ändamålet lämpad plats.

h) Där arbete utföres under sådant lufttryck, som för arbetstagare innebär risk för skada, skola betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna.

i) Arbetet skall i möjligaste mån vara så anordnat, att det kan utföras på minst tröttande sätt. Där arbete utan förfång för detta regelmässigt kan utföras i sittande ställning, skola finnas lämpligt anordnade sittplatser. Om arbetsförhållandena eljest medgiva arbetstagarna att tillfälligt intaga sittande ställning, skola de i skälig utsträckning äga tillgång till sittplatser.

På arbetsplats, där arbetstagare regelbundet utför arbete i stillastående ställ- ning, skall särskilt tillses, att tjänlig golvbeläggning finnes i erforderlig ut- sträckning.

k) Renlighet skall iakttagas i fråga om såväl arbetslokaler och inredning, maskiner, apparater och redskap som även personalrum, trappor och gångar. I den utsträckning arbetets natur det medgiver, skall grundlig rengöring av arbetslokal regelbundet företagas. Målning eller annan ytbehandling skall i skälig omfattning underhållas.

Vid sopning skall tillses, att damm icke onödigtvis sprides. Städning av arbets- lokal skall såvitt möjligt undvikas, då arbete där pågår. Sopor, spån och annat avfall skola på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras.

l) Där till skydd mot ohälsa i arbete annan åtgärd icke skäligen kan vidtagas eller påfordras eller där sådan åtgärd är otillräcklig, skall, då så är påkallat, arbetstagare hava tillgång till erforderlig speciell skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet. Dylik utrustning skall, såvida ej annan överenskommelse därom träffats, tillhandahållas och bekostas av arbetsgivaren samt förvaras på arbets- stället.

Skyddsutrustning skall, i den mån arbetsrådet så föreskriver, vara av rådet godkänd.

Det åligger arbetstagare att under arbetet använda utrustning, varom ovan stadgas, samt att väl vårda densamma.

15 ä.

1 mom. För arbetstagare, som användes till särskilt hälsofarligt arbete, skall tiden för sysselsättning i sådant arbete tillbörligen inskränkas.

2 mom. Vid synnerligen hälsofarligt arbete må arbetsrådet för visst arbets- ställe föreskriva. dels att arbetsgivare icke må i arbetet anställa arbetstagare, med mindre denne underkastats läkarundersökning och därvid befunnits fri från sådan sjukdom eller svaghet, som kan göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran, dels att i sådant arbete sysselsatt arbets- tagare skall underkastas periodisk läkarbesiktning.

Förebyggande av olycksfall. 16 &.

1 mom. Motorer, transmissioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella anordningar skola med hänsyn till beskaffenhet och utrustning erbjuda betryggande säkerhet, vara försedda med erforderliga skydd samt med hänsyn till användningssätt och ändamål vara uppställda, förlagda eller i öv- rigt anordnade på lämpligt sätt. De skola väl underhållas. Därjämte skall särskilt iakttagas följande:

a) Roterande maskindelar må icke givas större hastighet eller belastning, än att de erbjuda tillfredsställande säkerhet.

b) Rem, lina, kedja eller kätting för transmission får icke på- eller avläggas utan att transmissionen stannats, för såvitt ej för ändamålet lämplig anordning finnes vidtagen eller annat särskilt förhållande berättigar till undantag.

0) Innan motor eller transmission, som driver arbetsmaskin, igångsättes, skall detta, där så är påkallat, i god tid före igångsättningen på förut bekantgjort sätt tillkännagivas för därav berörda arbetstagare.

d) Arbetsmaskin skall, där så skäligen kan påfordras, på lätt tillgängligt ställe vara försedd med lämplig anordning, varigenom maskinen hastigt kan stannas. Dylik maskin skall jämväl vara utrustad med tillfredsställande anord- ning, som förhindrar att maskinen oavsiktligt sättes i gång.

Vad här stadgas beträffande anordning för stannande och till förhindrande av oavsiktlig igångsättning av arbetsmaskin skall ock gälla transmission.

2 mom. Ångpannor, kokare och andra behållare för vätska, ånga, luft eller annan gas under tryck samt tillhörande rörledningar skola med hänsyn till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet samt vara på lämpligt sätt anordnade och uppställda. De skola väl underhållas samt, i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt tillfredsställande fortlöpande tillsyn.

Sådan behållare skall på lämplig plats vara försedd med skylt eller instämp. ling angivande såväl högsta tillåtna tryck som tid för senaste besiktning.

3 mom. Elektriska maskiner, apparater och ledningar skola vara så utförda och anordnade, att de erbjuda betryggande skydd mot skada genom elektrisk ström. Om de åtgärder, som därvid skola vidtagas, är särskilt stadgat.

4 mom. Lyftanordningar, såsom hissar, kranar, traverser, spel och andra liknande anordningar, skola med hänsyn till material, konstruktion, utrustning och anordnande erbjuda betryggande säkerhet samt vara försedda med erforder- liga skydd.

Lyftanordning skall väl underhållas samt, i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt till- fredsställande fortlöpande tillsyn. På lämplig plats å lyftanordning skall finnas tydligt angiven såväl högsta tillåtna belastning som tid för senaste besiktning.

Vid igångsättning eller stannande av lyftanordning, som drives medelst motor eller transmission, skall i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. c) och d) är stadgat.

5 mom. Transportanordningar, såsom lin-, häng-, rull- och spårbanor samt transportörer och transportredskap av olika slag, skola med hänsyn till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet samt vara lämpligt anordnade och försedda med nödiga skydd.

Transportanordning skall väl underhållas samt, i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt tillfredsställande fortlöpande tillsyn. I den mån så föreskrives, skall på lämplig plats å transportanordning finnas tydligt angiven såväl högsta till— låtna belastning som tid för senaste besiktning. Därjämte skall särskilt iakttagas följande:

a) Transportbana skall med hänsyn till fordon och last vara ur utrymmes- synpunkt så anordnad, att arbetstagare där icke utsättes för fara för klämning. Där så prövas nödigt, skall invid transportbana finnas lämplig gångbana, vid behov försedd med tillfredsställande räck. Vid transportbana skall, där så erfordras, finnas tillförlitlig signalanordning.

b) Fordon, vagnar och andra liknande transportredskap skola, i den mån så erfordras, vara utrustade med tillförlitliga bromsanordningar.

c) Vid igångsättning eller stannande av transportanordning, som drives medelst motor eller transmission, skall i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. c) och d) är stadgat.

6 mom. Vid lastning och lossning samt annat transportarbete skall tillses, att arbetet anordnas och utföres på betryggande sätt samt att lämpliga redskap och andra hjälpmedel användas vid sådant arbete.

Det skall därjämte tillses, att gods eller emballage under transport såvitt möjligt icke medför risk för olycksfall.

7 mom. Smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av motor, transmission, arbetsmaskin eller annan maskinell anordning får icke ske utan att anordningen

stannats, för såvitt ej betryggande skyddsåtgärder vidtagits eller särskilt för- hållande berättigar till undantag.

Vid reparations- eller ändringsarbete invid i gång varande maskinell anord- ning, spänningsförande elektrisk anläggningsdel eller på eljest farlig arbetsplats skola erforderliga åtgärder vara vidtagna till skydd såväl för de med arbetet sysselsatta som för andra, vilka därvid kunna utsättas för fara.

8 mom. Verktyg och redskap skola vara av lämpligt och fullgott material och utförande. De skola väl underhållas samt förvaras och transporteras på betryggande sätt.

9 mom. Där arbete medför fara för skada genom fall, nedstörtande föremål eller ras, skall tillses, att arbetet ordnas och bedrives på betryggande sätt samt att erforderliga skyddsåtgärder äro vidtagna. Därvid skall särskilt iakttagas följande:

a) Golv, gångar och vägar på arbetsställe skola så långt möjligt hållas i så- dant skick, att arbetstagare ej utsättes för fara att snava eller halka; föremål få icke onödigtvis uppläggas i gångar och vägar;

bassänger, kar och andra öppna kärl, brunnar, schakt och dylikt samt golv— öppningar skola vara på betryggande sätt anordnade, kringgärdade eller täckta; öppningar i vägg för in— och utlastning skola vara försedda med lämpliga skydd;

trappor, stegar, landgångar, ställningar och plattformar skola med hänsyn till material, utförande och uppställning erbjuda betryggande säkerhet, vara försedda med erforderliga skydd och väl underhållas;

material, redskap och andra föremål skola vara på betryggande sätt upplagda eller staplade;

tak som beträdas skola erbjuda betryggande säkerhet och, i den mån så är föreskrivet eller eljest prövas nödigt, vara försedda med lämpliga skyddsan- ordningar;

slänt eller vägg vid grävning, schaktning eller annat liknande arbete skall med hänsyn till markens beskaffenhet och slänt- eller vägghöjd utföras med lämplig lutning eller i avsatser samt, där så erfordras, förses med betryggande stämpling eller spåntning;

tak och väggar vid tunnel- eller annat liknande arbete skola, där så erfordras, vara på betryggande sätt stämplade eller stöttade;

tak och väggar i gruva, stenbrott eller annat i berg insprängt utrymme skola hållas väl rensade (skrotade) eller vara på betryggande sätt inbyggda.

b) Vid arbete å plats, där risk för nedstörtande föreligger och annat till- fredsställande skydd ej skäligen kan anordnas, skall, där så kan påfordras, arbetsgivare tillhandahålla livbälte och säkerhetslina av ändamålsenligt utfö— rande och fullgod beskaffenhet. Det åligger arbetstagare att använda sådan skyddsutrustning.

c) Vid arbete å kaj, brygga eller annan liknande arbetsplats, där fara för drunkning föreligger, skola erforderliga redskap för livräddning finnas lätt tillgängliga.

10 mom. Vid arbete, som medför särskild fara för skada genom splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller heta Vätskor eller vid vilket föreligger sär- skild fara för klämning eller slag, skola lämpliga skyddsanordningar i erforder- lig omfattning vara vidtagna.

11 mom. Där arbetstagare är utsatt för fara att skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande eller giftiga ämnen eller genom artificiell kyla eller värme eller genom bländande ljus, skola sådana skyddsåtgärder vara vidtagna, att denna fara i möjligaste mån undanröjes.

Därjämte skall tillses, att arbetstagare, som är sysselsatt med arbete, där fara för olycksfall genom gasförgiftning föreligger, såsom i behållare eller brunn eller vid apparat eller rörledning, vid förgiftningsfall snarast möjligt kan er- hålla erforderlig hjälp.

12 mom. Å arbetsplats anordnad i det fria eller under jord skall, där arbetets natur och förhållandena i övrigt så medgiva, finnas tillfredsställande belysning.

13 mom. Där till skydd mot olycksfall i arbete annan åtgärd icke skäligen kan vidtagas eller påfordras eller där sådan åtgärd är otillräcklig, skall, då så är påkallat, arbetstagare hava tillgång till erforderlig speciell skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet. Dylik utrustning skall, såvida ej annan överenskom- melse därom träffats, tillhandahållas och bekostas av arbetsgivaren samt förvaras på arbetsstället.

Skyddsutrustning skall, i den mån arbetsrådet så föreskriver, vara av rådet godkänd.

Det åligger arbetstagare att under arbetet använda utrustning, varom ovan stadgas, samt att väl vårda densamma.

14 mom. Under arbete vid maskinella anordningar, vilkas rörliga delar icke lämpligen kunna inskyddas, skall arbetstagare i görligaste mån iakttaga, att lämplig klädsel användes.

17 5.

För lämnande av första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skall lämplig förbandsmateriel och annan för ändamålet behövlig utrustning finnas lätt till- gänglig i sådan omfattning, som kan erfordras med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets beskaffenhet och de förhållanden, varunder arbetet bedrives.

Vid arbetsställe, där ett större antal arbetstagare sysselsättas eller där sär- skilda omständigheter så påkalla, skall finnas erforderlig förbandskunnig per- sonal.

Anslag med uppgift om plats för förvaring av förbandsmateriel och utrust- ning, namn på person, som ansvarar för densamma, samt om närmast tillgänglig förbandskunnig personal skola i erforderlig utsträckning finnas uppsatta på arbetsstället.

Raster. 18 5. 1 mom. Arbetet skall i den utsträckning, som kan anses erforderlig med hän- syn till arbetets beskaffenhet och varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig längd.

Vad ovan stadgas skall ej gälla, då fråga är om arbete, som utföres under högst sex timmar av dygnet, eller arbete, varom i 21 & förmäles, eller då sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse tillfälligtvis föranleder till undantag.

2 mom. Vid arbete, som på grund av samband med mekaniskt driven arbets- process eller till följd av annat förhållande innebär en ihållande eller eljest särskilt påfrestande sysselsättning, skall arbetstagare förutom rast, varom stad- gas i 1 mom., under arbetstiden beredas erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser.

7

Natt- och veckovila. 19 &.

Arbetstagare skall, såframt ej fråga är om arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, för nattvila beredas ledighet, i vilken skall ingå tiden mellan kloc— kan 23 och klockan 5.

Vad sålunda stadgas skall ej gälla beträffande arbetstagare i överordnad ställning.

Beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete gäller vad därom är särskilt stadgat.

Beträffande kvinnas användande i hantverks- och industriellt arbete gäller vad i 42 & stadgas.

' 20 5.

Från vad i 19 5 första stycket stadgas skola gälla följande undantag:

a) Beträffande arbete, som på grund av sin natur bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) eller som under viss tid till följd av särskilda omständigheter måste påskyndas, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva erforderligt undantag.

b) Beträffande arbete, som av särskilda skäl finnes böra fortgå även natte- tid, må arbetsrådet efter prövning från fall till fall jämväl medgiva erforder- ligt undantag.

c) Undantag må ock av arbetsrådet på framställning av arbetsgivare kunna meddelas, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning eller samman- slutningar eller annorledes framgår, att flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt och arbetstagarna icke däri- genom utsättas för ohälsa eller överansträngning.

21 5. Har natur— eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i en verksamhets drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbets- tagare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete jämväl å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Över sådan ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen.

Anmälan eller ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till posten.

22 5.

För varje period om sju dagar skall arbetstagare i regel beredas samman- hängande ledighet (veckom'la) av minst tjugofyra timmars varaktighet. Så- dan veckovila skall såvitt möjligt förläggas till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda.

Från vad sålunda stadgats må, då så prövas nödigt, arbetsrådet, efter hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, medgiva undan- tag för visst slag av arbete eller visst arbetsställe.

Göres inskränkning i den i första stycket avsedda veckovilan, skall motsva- rande frihet från arbete såvitt möjligt beredas.

Andra särskilda bestämmelser.

23 5.

Har arbetsrådet eller distriktschef funnit skäl föreskriva undersökning av visst ämne eller material, är arbetsgivare skyldig föranstalta om att sådan under- sökning verkställes och att resultatet av densamma delgives arbetsrådet eller distriktschefen. På anfordran skola erforderliga prov kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål ställas till arbetsrådets eller distriktschefens förfogande.

Om sådan undersökning är av allmänt intresse eller arbetsrådet eljest finner det skäligt, må arbetsrådet förordna, att kostnaden därför bestrides med all- männa medel.

24 &.

Vid inträffat allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfalls- tillbud samt vid sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete, skall arbetsgivaren därom omedelbart underrätta vederbörande distrikts- chef.

Har läkare vid undersökning av arbetstagare konstaterat sjukdomsfall, som väsentligen kan tillskrivas arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, skall läkaren härom göra anmälan till distriktschefen, för såvitt ej är känt för läkaren, att anmälan gjorts jämlikt första stycket.

1 mom. Finnes för tillämpning av 5 & i avseende å visst slag av arbete eller arbetslokal eller användande av visst slag av maskin, redskap, apparat, ång- panna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande eller visst ämne eller material behov av närmare föreskrifter, utöver vad i 6 eller 7 & eller 11—- 17 åå stadgas, må Konungen utfärda sådana föreskrifter.

2 mom. Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 1 mom., förbud mot användande av visst slag av där omnämnd anordning, äger Konungen jäm- väl föreskriva, att anordningen ej heller må till annan överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre sådan åtgärd vidtagits, att den med förbudet av- sedda faran är undanröjd eller att anordningen uteslutande skall komma till användning, som ej med förbudet avses.

Vad ovan sägs beträffande anordning skall ock gälla i fråga om ämne eller material, varom i 1 mom. förmäles.

3 mom. Finnes arbetstagares användande i visst slag av arbete medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, må Konungen ock föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till sådant arbete eller förordna, att arbets- tagare ej må användas däri.

4 Kap. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande i arbete. Allmänna villkor.

26 &.

Minderårig må icke användas till arbete, som avses i denna lag, förrän den minderårige fyllt fjorton år och —— där fråga ej är om arbete allenast under ferietid -— inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot sva- rande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.

Till bruks-, fabriks-, verkstads- eller annat industriellt arbete, hantverksarbete, byggnadsarbete, arbete i gruva, stenbrott eller grustag eller därmed jämförbart arbete, skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer eller gods eller arbete i hotell, restauranger och kaféer må icke användas minderårig under femton år. Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla uträt- tande av bud eller ärenden eller lättare distributionsarbete.

Till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan lik- nande arbetsplats, må minderårig icke användas.

27 %. Från vad i 26 & stadgas må arbetsrådet i särskilda fall medgiva följande undantag:

a) Minderårig må, ändå att han ej fyllt fjorton år eller inhämtat den läro- kurs eller de kunskaper eller färdigheter, som avses i 26 5 första stycket, eller erhållit där angivet tillstånd, användas till lätt arbete, när särskilda skäl därtill äro, under förutsättning att arbetet icke är av beskaffenhet att menligt inverka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller hans förmåga att till- godogöra sig den i skolan meddelade undervisningen.

b) Minderårig, som fyllt fjorton år, må användas till arbete, som avses i 26 å andra stycket, där så prövas nödigt med hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning eller eljest finnes påkallat på grund av andra särskilda skäl.

c) Yngling, som fyllt sexton år och som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling, må, när särskilda skäl därtill äro, användas till arbete, som avses i 26 & tredje stycket.

28 å.-

Minderårig må icke användas till arbete, utan att till arbetsgivaren avlämnats den minderåriges arbetsbok, utfärdad på sätt i 32 & föreskrives och innehållande:

a) uppgift om den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag,

b) intyg, att den minderårige inhämtat den lärokurs eller de kunskaper och färdigheter, som avses i 26 & första stycket, eller erhållit där angivet tillstånd, samt

0) läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet, att den minderårige med hänsyn härtill icke eller endast under vissa angivna villkor må användas till visst slag av arbete.

Läkarintyg skall vara utfärdat av Skolläkare jämlikt bestämmelsen i 32 5 2 mom. eller eljest av i statens eller kommuns tjänst anställd läkare. Det kan utgöras av anteckning, som vid läkarbesiktning enligt 36 & införts i arbetsboken av besiktningsläkaren. Vid anställning av minderårig må läkarintyget i arbets- boken vid dennas avlämnande till arbetsgivaren icke vara äldre än ett år, för såvitt ej den minderåriges anställning avser kortare tid än en månad eller fråga är om arbete allenast under ferietid.

Då fråga är om arbete allenast under ferietid, erfordras ej sådan anteckning i arbetsboken, som under b) sägs.

Anställes den minderårige jämväl hos annan arbetsgivare, skall arbetsboken företes för denne.

Vid medgivande av befrielse från läkarbesiktning, varom stadgas i 36 ä 1 mom., må arbetsrådet tillika medgiva, att läkarintyg må vara äldre än ett år-

29 &.

Det åligger arbetsgivare att särskilt tillse, att minderårigs användande till arbete icke medför fara för ohälsa eller olycksfall eller för överansträngning- eller annan menlig inverkan på den minderåriges kroppsutveckling. Tillika.

skall tillses, att den minderårige icke användes till arbete, som innebär våda i moraliskt avseende.

Finnes minderårigs användande i visst slag av arbete medföra synnerlig fara i något avseende, varom förmäles i första stycket, må Konungen föreskriva vissa villkor för minderårigs användande till sådant arbete eller förordna, att minder- årig ej må användas däri.

Arbetstid och ledighet för nattvila.

! 30 ä.

1 mom. Minderårig må icke användas till arbete mer än nio timmar av dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan.

Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:

a) Minderårig må i arbete, som avses i lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln eller arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer, sys- selsättas högst tio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan, för så- vitt ej arbetsrådet i särskilt fall finner skäl medgiva, att arbetstiden för så- dan minderårig ytterligare utsträckes.

b) Föreligga sådana omständigheter, som omförmälas i 21 &, må minder- årigs arbetstid, i den mån så är nödigt, överstiga nio timmar av dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan eller den under a) angivna tiden. Om arbete ut- över nämnda antal timmar samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra an- mälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. över sådan ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen.

Anmälan eller ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till posten.

0) För annan minderårig än som i a) avses må arbetsrådet, då så prövas nödigt, i särskilt fall medgiva, att arbetstiden under kortare tid utsträckes.

2 mom. Deltager minderårig med arbetsgivarens vetskap i kurs för religions- undervisning eller sådan yrkes— eller fortsatt skolundervisning, för vilken skol- plikt föreligger eller eljest kostnaden helt eller delvis bestrides av staten eller kommun, eller ock i kurs för yrkesutbildning, som är av arbetsgivaren anbe- falld, vare arbetsgivaren skyldig lämna den minderårige erforderlig ledighet samt så begränsa den minderåriges arbetstid, att den sammanlagda undervis- nings- och arbetstiden icke kommer att överskrida tio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan.

31 &.

Minderårig skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå, där minderårig är

under sexton år, tiden mellan klockan 19 och klockan 6 samt för annan minder- årig tiden mellan klockan 23 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må arbetsrådet i särskilda fall medgiva följande undantag:

a) Minderårig, som ej fyllt sexton år, må, då så prövas påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan 19 och klockan 23.

b) Minderårig, som fyllt sexton år, må, då så anses påkallat, deltaga i arbete, varom i 21 & förmäles, å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

c) Yngling, som fyllt sexton år och som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling, må, när särskilda skäl därtill äro, deltaga i arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande om- ständighet måste bedrivas å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

d) Yngling, som fyllt femton år och som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling, må, då så prövas nödigt, användas till flott- ningsarbete jämväl å tid mellan klockan 19 och klockan 6.

Utfärdande av arbetsbok m.m.

32 5.

1 mom. Arbetsbok, varom förmäles i 28 å och vartill formulär fastställes av arbetsrådet efter samråd med skolöverstyrelsen, skall tillhandahållas envar minderårig vid dennes avgång från folkskola eller annan allmän eller enskild läroanstalt, där den minderårige åtnjutit undervisning, ävensom eljest på be- gäran av den minderårige eller den, som har vårdnaden om denne.

Det åligger vederbörande lärare eller skolföreståndare att utan kostnad för den minderårige utfärda sådan bok och däri göra anteckning om den minder- åriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom huruvida den min- derårige inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot sva- rande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.

Föreligger i särskilda fall svårighet att genom vederbörande lärare eller skol- föreståndare erhålla arbetsbok, skall sådan bok tillhandahållas genom pastors- ämbete, och åligger det i sådant fall pastor att i boken införa ovan föreskrivna uppgifter, för såvitt dessa äro kända för pastor eller styrkas för honom.

2 mom. Det åligger vederbörande skolläkare att i den ordning därom är sär- skilt stadgat i den minderåriges arbetsbok införa sådant läkarintyg, som omför- mäles i 28 5 c), och att därvid göra erforderliga anteckningar om de läkarunder- sökningar, som den minderårige undergått under skoltiden, samt om de i sam- band med sådan undersökning eller eljest meddelade råd angående yrkesval.

3 mom. Arbetsgivare är pliktig att, så länge den minderårige kvarstår i ar- betet, hava i förvar den minderåriges arbetsbok. Om minderårig slutar sin anställning före fyllda aderton år, skall arbetsboken återlämnas till honom. Arbetsgivare, som har i förvar arbetsbok för minderårig, då denne uppnår

aderton år eller då boken av annan anledning blir obehövlig för den minderårige, skall överlämna densamma till vederbörande besiktningsläkare eller distrikts- chef.

4 mom. Arbetsbok må ej förses med anteckning eller märke, som kan lämna annan upplysning om den minderårige än som avses i detta kapitel.

Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok.

33 %.

Arbetsgivare, som använder minderårig till arbete, skall i den minderåriges l arbetsbok anteckna arbetsställets namn och adress, verksamhetens art, dag då den minderårige började användas i arbetet, det slag av sysselsättning, vartill den minderårige användes, samt den tid av dygnet, varunder arbetet för den minder- årige pågår.

Sådan anteckning behöver dock icke göras, då den minderåriges anställning avser kortare tid än fjorton dagar.

Slutar den minderårige sin anställning eller erhåller han för längre tid än fjorton dagar ändrad sysselsättning eller arbetstid, skall anteckning härom göras i arbetsboken med angivande av dagen för anställningens slut eller för den ändrade sysselsättningen eller arbetstiden.

Anmälan om minderårigs sysselsättande. 34 %.

Arbetsgivare, som använder minderårig arbetskraft, skall, såframt användan- det avser längre tid än en månad, göra skriftlig anmälan därom till vederbö- rande distriktschef. Sådan anmälan skall göras inom fjorton dagar från det dylik arbetskraft började användas till arbete. Upphör arbetsgivaren att an- vända minderårig arbetskraft, åligger det honom att likaledes inom fjorton dagar göra skriftlig anmälan därom till distriktschefen.

Användas minderåriga till arbete endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) och kan arbetsgivaren därom på förhand lämna tillförlit- lig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena äga bestånd.

Vid beviljande av eftergift jämlikt 36 & 1 mom. äger arbetsrådet tillika, där så prövas skäligt, medgiva befrielse från anmälningsskyldighet, varom stadgas i första stycket.

Förteckning över minderåriga. 35 %.

Sysselsättas å arbetsställe i regel minst fem minderåriga, åligger det arbets- givaren att för varje kalenderår föra förteckning över samtliga under året till arbete använda minderåriga. I dylik förteckning, som skall uppläggas före den

1 februari varje år, skola antecknas de minderårigas namn, födelseår och födelse- dag samt dag, då de minderåriga började användas i arbetet, ävensom, då min- derårig slutar sin anställning, den dag anställningen upphör. Vid förnyat upp- ! läggande av förteckningen skall iakttagas, att i densamma införas samtliga min- deråriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Formulär till dylik förteckning fastställes av arbetsrådet.

Arbetsgivaren är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår förteckningen avser.

Läkarbesiktning m. m. 36 5.

1 mom. En gång varje kalenderår skall minderårig, som sysselsättes vid arbets- ställe, för vilket anmälningsskyldighet föreligger jämlikt 34 &, underkastas lä- karbesiktning och skall därvid särskilt utrönas, huruvida sysselsättning, vartill den minderårige användes, är till men för dennes hälsa eller kroppsutveckling. Sådan besiktning skall företagas av besiktningsläkare, varom förmäles i 38 &.

Då fråga är om arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning eller fort- går allenast under kortare tid av året, äger arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva befrielse från besiktning, varom stadgas i första stycket.

2 mom. Det åligger besiktningsläkare att vid besiktning, som i 1 mom. sägs, för envar besiktigad minderårig i dennes arbetsbok, med angivande av dagen för besiktningen, göra anteckning om den minderåriges hälsotillstånd och kropps- utveckling. Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskriva särskilda villkor för den minderåriges fortsatta användande till visst arbete eller att den minder- årige icke vidare må användas till sådant arbete, skall besiktningsläkaren göra anteckning därom såväl i den minderåriges arbetsbok som i den i 55 & omför- mälda inspektionsboken. Då fråga är om ändrad sysselsättning, skall besikt- ningsläkaren såvitt möjligt lämna anvisningar rörande det slag av arbete, vartill den minderårige lämpligen kan användas.

3 mom. Arbetsgivaren må icke i strid mot föreskrift, som omnämnes i 2 mom., använda minderårig i arbete; dock äge han påkalla arbetsrådets prövning av sådan föreskrift.

37 5.

Det åligger arbetsgivare föranstalta därom, att för besiktning, varom stadgas i 36 &, lämplig lokal finnes att tillgå. Finnes vid arbetsstället icke tillgång till sådan lokal, må besiktningsläkaren efter samråd med arbetsgivaren förlägga besiktningen till annan plats.

Besiktningsläkaren är skyldig att, då han första gången besiktigar de vid ett arbetsställe sysselsatta minderåriga, såvitt möjligt företaga besiktningen vid arbetsstället, ävensom eljest, när skäl därtill äro, taga del av de minderårigas arbetsförhållanden på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall, såvitt på honom ankommer, tillse, att samtliga vid arbets— stället sysselsatta minderåriga infinna sig vid besiktning, som ovan omförmäles. Det åligger minderårig att inställa sig till sådan besiktning.

38 &. Till förrättande av besiktning, varom förmäles i 36 &, förordnar medicinal- styrelsen i statens eller kommuns tjänst anställd läkare ( tjänsteläkare ), som icke har anställning hos arbetsgivaren. Det åligger sålunda förordnad läkare ( be- l stktningsläkare ) att i god tid före besiktningen underrätta arbetsgivaren om ti— den därför. Har arbetsgivaren för arbetstagarna anställt särskild läkare, äger l denne närvara vid besiktningen.

Besiktning av minderåriga vid arbetsställe, där arbete bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) eller där icke flera än tre minder- åriga sysselsättas, må, då så i särskilt fall finnes påkallat, av vederbörande be- siktningsläkare uppdragas åt tjänsteläkare, som är bosatt i närheten av dylikt arbetsställe. Denne har att efter företagen besiktning till besiktningsläkaren avgiva rapport däröver.

Sådant uppdrag må ock meddelas tjänsteläkare, då fråga är om besiktning av minderårig, som ej infunnit sig till besiktningsläkares förrättning.

39 %.

På Konungen ankommer att meddela närmare föreskrifter rörande läkar- undersökning, som förutsättes i 28 5 c), och läkarbesiktning, varom stadgas i 36 &, ävensom att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning, där den förrättas av tjänsteläkare, som för dylik läkarbesiktning. Beträffande läkarbesiktning skall gottgörelsen, i vad den avser kostnad för rese- och trakta- mentsersättning, bestridas av statsmedel men i övrigt av arbetsgivaren.

Det ankommer jämväl på Konungen att bestämma viss gottgörelse för ut- färdande av arbetsbok enligt 32 å i de fall, då sådan bok utfärdas av pastor.

5 Kap. Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i arbete.

40 &. Kvinna må icke användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott.

41 5.

Kvinna, som företer intyg av läkare eller barnmorska av innehåll, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor, må ej förvägras ledighet från arbetet.

Har kvinna fött barn, må hon icke användas till arbete under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet.

Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras härför erforderlig ledighet.

42 5.

Kvinna må icke användas till hantverks- eller industriellt arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Dock må arbetsrådet medgiva erforderligt undantag, då så prövas nödigt, beträffande arbete, som på grund av sin natur, allmän- hetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, ävensom meddela eftergift i sådana fall, som avses i 20 &.

Föreligga sådana omständigheter, som omförmälas i 21 &, må kvinna, i den mån så är nödigt, användas till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Om anmälan och ansökan beträffande sådant arbete gäller vad i 21 & stadgas.

Förbud, som i första stycket sägs, skall icke gälla beträffande kvinna i över- ordnad ställning.

43 &.

Finnes kvinnas användande i visst slag av arbete medföra synnerlig fara för olycksfall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande eller hälsofarligt, må Konungen föreskriva vissa villkor för kvinnas användande i sådant arbete eller förordna, att kvinna ej må användas däri.

6 Kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

44 &.

1 mom. Arbetsgivare skall till främjande av sundhet och säkerhet i arbetet på lämpligt sätt ordna och leda skyddsarbetet på arbetsstället.

2 mom. Ä arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst fem arbetstagare, skall, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag, bland arbetstagarna utses ett eller flera ombud ( skyddsombud) jämte ersättare för dessa att före- träda arbetstagarna i frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet (skydds- frågor). Där så är påkallat, bör ock å arbetsställe med mindre antal arbets— tagare skyddsombud utses av arbetstagarna.

Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning från dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda.

Skyddsombud skall inom honom tilldelat område (skyddsområde) verka för främjande av sundhet och säkerhet samt jämväl söka vinna övriga arbetstagares medverkan därtill. Arbetsgivaren så ock arbetsledare skall i skyddsfrågor söka samråd med skyddsombuden.

Skyddsombud har att göra sig noga underrättad om skyddsförhållandena inom sitt skyddsområde. Skyddsombud, som finner att viss skyddsåtgärd bör vidtagas, har att hos arbetsgivaren i den ordning denne föreskrivit göra fram- ställning därom. Den som från skyddsombud mottagit sådan hänvändelse har att utan dröjsmål lämna ombudet besked i frågan. Har av skyddsombud gjord framställning icke inom skälig tid beaktats, äger ombudet påkalla distrikts- chefens ingripande.

Skyddsombud äger att inom sitt skyddsområde närvara vid tillsynsorgans förrättning och, då så finnes påkallat, deltaga i undersökning, som av tillsyns— organ eller arbetsgivare verkställes i avseeende å ohälsa eller olycksfall i arbete, ävensom, där säkerhetskommitté finnes, deltaga i undersökning eller annan för- rättning, som av denna företages. Till ovan omnämnd förrättning eller under— sökning är skyddsombud ock skyldig att efter kallelse infinna sig. Skyddsombud, som utses enligt bestämmelserna i detta moment, skall av arbetsgivaren äga åt- njuta ersättning för arbetsförtjänst, som han förlorar genom deltagande i dy- lik förrättning eller undersökning.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter eller på grund av sitt uppdrag tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor.

3 mom. Vid arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst hundra arbets- tagare, skall finnas en av företrädare för arbetsgivaren och av skyddsombud sammansatt kommitté (säkerhetskommitté ). Sådan kommitté må ock tillsättas å arbetsställe med mindre antal arbetstagare.

Säkerhetskommitté har att verka för sundhet och säkerhet i arbetet och skall för detta ändamål vid regelbundet återkommande sammanträden eller eljest, när så är påkallat, behandla skyddsfrågor och verkställa erforderliga förrätt- ningar å arbetsstället.

4 mom. Uppgift om namn på skyddsombud och honom tilldelat skyddsområde skall snarast möjligt efter förrättat val skriftligen lämnas till arbetsgivaren samt till vederbörande distriktschef.

Har arbetsgivaren utsett ställföreträdare att handlägga skyddsfrågor, skall distriktschefen skriftligen underrättas därom. Finnes säkerhetskommitté, är arbetsgivaren ock skyldig att skriftligen underrätta distriktschefen om kom- mitténs sammansättning.

Det åligger arbetsgivaren att på arbetsstället jämväl uppsätta anslag med uppgift om namn på ställföreträdare, som ovan omnämnes, samt om namn på skyddsombud och ledamöter av säkerhetskommitté.

5 mom. Vid inspektion och om möjligt även vid annan förrättning å arbets- ställe, skall tillsynsorgan träda i förbindelse med på arbetsstället anträffbart skyddsombud.

Av råd eller anvisning, som med anledning av inspektion eller annan för- rättning införts i sådan inspektionsbok, som omförmäles i 55 &, äger skydds- ombud eller ledamot av säkerhetskommitté taga del.

Tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté avskrift av råd, anvisning eller annat skriftligt, till arbetsstället avgivet meddelande i skyddsfrågor.

Avskrift av sådant meddelande skall av skyddsombud och säkerhetskommitté förvaras under minst två år, räknat från meddelandets datum; avgår skydds- ombud, skall dylik avskrift överlämnas till efterträdaren.

6 mom. Där förhållandena inom viss verksamhet nödvändiggör avvikelse från bestämmelsen i 2 mom., att skyddsombud skall utses bland arbetstagarna vid

arbetsställe, må arbetsrådet kunna medgiva undantag från denna bestämmelse ävensom meddela de föreskrifter, som därvid skola särskilt iakttagas.

7 Kap. Tillverkares, försäljares och installatörers m. 11. skyldigheter.

45 &.

1 mom. Tillverkare och försäljare av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller av annan särskild anordning för arbetes bedrivande, så ock den, vilken uthyr, utlånar eller eljest upplåter sådan anordning till begagnande, skola tillse, att denna, även om den skall användas i arbete, varå denna lag icke äger till- lämpning, vid avlämnande är försedd med nödiga skyddsanordningar och jäm— väl i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, ävensom tillhandahålla för dess användning och skötsel erforderliga föreskrifter. An- ordning, som ovan omnämnes, skall därjämte vara försedd med skylt eller in- stämpling angivande tillverkarens namn samt annan uppgift, som arbetsrådet må kunna föreskriva.

Det åligger arbetsrådet att kostnadsfritt granska förslag till skyddsanord- ningar och föreskrifter, som avses i första stycket, samt att däröver avgiva det yttrande, vartill granskningen enligt denna lag och med stöd av densamma med- delade föreskrifter kunnat giva anledning. Sådant förslag skall vara åtföljt av för granskningen erforderliga ritningar och uppgifter.

Har arbetsrådet funnit skäl föreskriva undersökning av viss anordning, som avses i första stycket, är tillverkare skyldig föranstalta om att sådan undersök- ning verkställes och att resultatet av densamma delgives arbetsrådet. På an- fordran skola erforderliga prov kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål ställas till arbetsrådets förfogande.

Kostnaden för sådan undersökning skall gäldas av tillverkaren, för såvitt ej arbetsrådet funnit skäl förordna, att kostnaden bestrides med allmänna medel.

Vad i tredje och fjärde styckena stadgas beträffande tillverkare gäller ock den som försäljer eller uthyr, utlånar eller eljest upplåter till begagnande sådan anordning, som avses i första stycket.

2 mom. Den som yrkesmässigt utför installation av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande skall vid in- stallation tillse, att föreskrivna skyddsanordningar bliva uppsatta samt att för installationen i övrigt gällande föreskrifter bliva iakttagna.

3 mom. Begagnas sådan anordning, som jämlikt 1 mom. vid avlämnande skall vara försedd med skydd samt åtföljas av där omnämnda föreskrifter, i arbete, varå denna lag i övrigt icke äger tillämpning, skall brukaren därvid tillse, att anordningen är på föreskrivet sätt försedd med skydd samt att i samma moment omnämnda föreskrifter iakttagas.

4 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas beträffande tillverkare, försäljare, upp- låtare och installatör, innebär icke, att arbetsgivare härigenom fritages från det ansvar, som i förevarande avseende åvilar honom enligt denna lag.

46 &.

Den som tillverkar eller försäljer eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest far- ligt ämne eller material skall tillse, att detta vid avlämnande åtföljes av för dess handhavande och förvaring erforderliga skyddsföreskrifter, som skola vara god- kända av arbetsrådet, samt att detsamma på lämpligt sätt är försett med före- _ skriven märkning eller påskrift. För giftigt eller eljest hälsofarligt ämne skall ' av tillverkaren eller försäljaren därjämte lämnas tydlig uppgift om ämnets

sammansättning.

Vad i 45 5 1 mom. stadgas i fråga om undersökning och prov skall ock gälla beträffande tillverkare eller försäljare av ämne eller material, som ovan om- nämnes.

Vad ovan sägs gäller ej beträffande apoteksvara, varom är särskilt stadgat.

8 Kap. Tillsyn å lagens efterlevnad.

Tillsynsorgan.

47 %.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas, under överinseende och ledning av arbetsrådet, av arbets- inspektionens befattningshavare samt i sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, jämväl av kommunala tillsynsmän. Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer, yrkesläkare och socialinspektörer samt dem underordnad personal. Konungen må därjämte förordna, att till- synen å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan, utövas av specialinspektör.

För tillsynens utövande skall riket vara indelat i distrikt. För varje distrikt skall såsom distriktschef förordnas en yrkesinspektör, yrkeslåkare eller social- inspektör.

Vad i denna lag stadgas beträffande distriktschef och honom underställd befattningshavare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om specialinspektör och denne underordnad befattningshavare.

Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning på de olika tillsynsorganen meddelas av Konungen.

48 5. 1 mom. Kommunal tillsyn, som omnämnes i 47 %, skall, där hälsovårdsnämnd anställt särskild tillsynsman för allmänna hälsovården, utövas av denne eller,

om sådan tillsynsman ej finnes anställd eller annat särskilt förhållande föran- leder till undantag, av därtill lämplig, av nämnden för viss tid utsedd person med nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Avser här omnämnd tillsyn ett större antal arbetsställen eller kräver tillsynen eljest mer avsevärt arbete, må nämnden uppdraga åt fler än en kommunal till- synsman att fullgöra sådan tillsyn, som omförmäles i 47 &.

Kommunal tillsynsman, som för sitt uppdrag skall av kommunala medel åt— njuta skälig ersättning, är vid utövandet av sin tillsynsverksamhet jämlikt denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter underställd vederbörande distriktschef. I fråga om bidrag av statsmedel till ersättning åt kommunal tillsynsman gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 mom. Då tillsynsman utsetts, åligger det hälsovårdsnämnden att därom ofördröjligen underrätta distriktschefen med angivande av tillsynsmannens namn, yrke och postadress.

3 mom. Skulle kommunal tillsynsman brista i fullgörandet av vad som åligger honom beträffande tillsyn, som här avses, och kommer sådant förhållande genom anmälan från distriktschef eller på annat sätt till hälsovårdsnämndens känne— dom, skall nämnden vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för åvägabring- ande av rättelse.

Underlåter hälsovårdsnämnd att fullgöra densamma åvilande skyldighet att utse kommunal tillsynsman eller vidtaga åtgärd, som ovan sägs, må vederbörande länsstyrelse, där så. finnes nödigt, i större eller mindre omfattning uppdraga tillsynens utövande åt person, som av länsstyrelsen för ändamålet förordnas. För sådan person, vilken är att anse som kommunal tillsynsman enligt denna lag, äger länsstyrelsen i fall av behov att bestämma gottgörelse att utgå av kom- munens medel.

Tillsynens utövande m. m.

49 %.

Tillsyn skall särskilt ägnas sådan verksamhet, som med hänsyn till arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, kan anses medföra fara för ohälsa, olycksfall eller annat missförhållande, som denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift avser att förekomma.

Vid utövande av tillsyn bör tillsynsorgan tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar samt verka för främjande av samarbete i frågor rörande ar- betets sundhet och säkerhet.

Närmare föreskrifter angående sättet för tillsynens utövande meddelas av Konungen.

50 5. Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift skall, när helst han så påfordrar, efter det vederbörande arbetsgivare underrättats om hans närvaro, äga tillträde till arbets-

ställe, som är underkastat hans tillsyn, ävensom rätt att där företaga undersök- ning, vartill hans tjänsteåligganden kunna giva anledning.

Arbetsgivaren är pliktig att för tillsynens behöriga utövande på anfordran tillhandagå med erforderliga upplysningar samt att hålla lätt tillgängliga de böcker och förteckningar, som föreskrivas i denna lag eller med stöd av den- samma meddelade föreskrifter.

För bevarande av yrkeshemlighet må dock från inspektion undantagas viss del av arbetsställe. Skulle av arbetsgivaren i sådant avseende gjord framställ- ning icke godkännas av distriktschefen, skall denne hänskjuta frågan till arbets- rådet för prövning. I fråga om verksamhet, som bedrives av staten, skall, därest framställning i det avseende som nyss nämnts icke vinner distriktschefs godkän- nande, frågan hänskjutas till Konungens prövning.

Vad ovan stadgas skall jämväl gälla i fråga om läkare, varom förmäles i 38, 54 och 63 55, samt beträffande av sådan läkare verkställd besiktning eller un- dersökning; vad som sägs om arbetsgivare skall ock gälla hans ställföreträdare å arbetsstället.

Vad i 17 kapitlet 11 & rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

51 &.

Yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad be- fattningshavare eller kommunal tillsynsman, som erhållit kännedom om yrkes- hemlighet, vare förbjuden att röja eller obehörigen nyttja denna. Han må ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande vid arbetsställe, som är eller varit underkastat hans till- syn.

Vad ovan stadgas gäller ock besiktningsläkare samt hos arbetsrådet anställd eller av rådet eller distriktschef anlitad person, som har att taga befattning med uppgift, handling, tillsyn eller undersökning, som rör tillämpningen eller efter- levnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, så ock den, vilken i ovan omnämnda egenskap eller under nyss angivna omstän- dighet haft att därmed taga befattning.

52 &.

Yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad be- fattningshavare eller kommunal tillsynsman, som har att utöva tillsyn å efter- levnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, må ej för egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i verksamhet, som är underkastad hans tillsyn, eller för sådan verksamhet åtaga sig uppdrag mot ersättning.

Från ovan stadgade förbud må arbetsrådet för särskilt fall meddela eftergift,

där så prövas kunna ske utan men för tjänsten. Arbetsrådet äger ock, då så finnes påkallat, föreskriva, att yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad befattningshavare eller kommunal tillsynsman icke må på något av ovan angivna sätt taga befattning med verksamhet, som ej är under- kastad hans tillsyn.

53 5.

Det åligger tjänsteläkare, hälsovårds- och byggnadsnämnd samt polismyndig- het ävensom annan statlig eller kommunal myndighet att i frågor rörande till- lämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift lämna arbetsinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän de upplysningar och det biträde, som av dem kunna påkallas med hänsyn till deras tjänsteåligganden.

54 &.

På begäran av vederbörande distriktschef åligger det besiktningsläkare eller annan läkare, som på framställning av arbetsrådet blivit av medicinalstyrelsen därtill förordnad, att besöka visst arbetsställe för verkställande av undersök- ning av de hygieniska förhållandena på arbetsstället och att därefter lämna distriktschefen skriftligt meddelande om resultatet av undersökningen. Sådan läkare vare ock skyldig att på begäran av distriktschef biträda denne vid inspek- tionsförrättning.

Inspektionsbok m. m. 55 5.

Å arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, skall, för såvitt ej arbetsrådet eller vederbörande distriktschef medgiver undantag, finnas inspektionsbok, i vilken tillsynsorgan har att införa de råd och anvisningar, som han vid inspek- tion å arbetsstället finner skäl att skriftligen meddela. Skriftligt inspektions- meddelande, som lämnas på annat sätt, skall biläggas inspektionsboken eller på lämpligt sätt förvaras tillsammans med denna. Inspektionsbok, vartill formulär fastställes av arbetsrådet, skall förvaras lätt tillgänglig.

Inspektionsbok och meddelanden, varom ovan sägs, skola förvaras å arbets- stället under minst fem år, räknat beträffande inspektionsbok från den dag, då. anteckning däri senast gjordes, och i fråga om meddelande från detsammas datum. Överlåtes verksamheten å arbetsstället, skola å detsamma förvarade inspektionsböcker och meddelanden av överlåtaren överlämnas till den nya innehavaren.

56 5.

Å arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, skola finnas lätt tillgängliga denna lag jämte de författningar, som innefatta ändringar i eller tillägg till lagen eller utfärdats med stöd av densamma och som röra den å arbetsstället bedrivna verksamheten.

Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m. 57 5.

1 mom. Har arbetsgivare ej efterkommit av vederbörande distriktschef med- delad anmaning om vidtagande av viss åtgärd till förekommande av ohälsa eller olycksfall i arbete och är ej dylik underlåtenhet i denna lag eller i föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, belagd med straff, äger distriktschefen, där så prövas nödigt, skriftligen förelägga arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd, att vid vite av högst ett tusen kronor inom utsatt skälig tid vidtaga åt- gärden ifråga. '

Lag samma vare, där arbetsgivare uraktlåtit att iakttaga vad i 17 & stadgas angående förbandsmateriel och utrustning eller att verkställa undersökning eller i övrigt efterkomma vad i 23 & sägs.

2 mom. Råder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom för- mäles i 6 &, 11—14 åå eller 16 5 eller i någon av Konungen med stöd av 25 5 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 75 % särskilt straffbelagd föreskrift, eller som eljest, utan att hänföra sig till 7—10, 15, 17—24 åå, 25 5 2 eller 3 mom. eller 26— 44 åå, inbegripes under 5 &, äger distriktschefen, där så prövas nödigt, skrift- ligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande, visst ämne eller material eller ock viss arbetsmetod, utan att arbetsgivaren iakttagit visst vid förbudets meddelande angivet Villkor.

3 mom. Medför missförhållande, varom förmäles i 2 mom., synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, må distriktschefen skriftligen meddela förbud, som i 2 mom. sägs, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyn- dighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

4 mom. Är i de fall, som avses i 1 eller 2 mom., fråga om åtgärd beträffande arbetslokal eller personalrum, som upplåtits till begagnande, skall jämväl upp- låtaren höras.

5 mom. Distriktschefen äger att meddela förbud, som avses i 2 eller 3 mom., mot upplåtande av lokal till arbetslokal eller lokal för visst arbete eller ända- mål, intill dess med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.

6' mom. Vad i 4 och 5 mom. stadgas, gäller ock grustag eller annat därmed likställt arbetsställe, som av ägare eller innehavare av nyttjanderätten till den mark, varå arbetsstället är beläget, upplåtits till begagnande.

7 mom. Om föreläggande, varom förmäles i 1 mom., och om meddelande av för- bud, som omnämnes i 2, 3, 5 eller 6 mom., skall distriktschefen ofördröjligen underrätta arbetsrådet.

8 mom. Föreläggande, som avses i 1 mom., eller förbud, varom förmäles i 2, 3, 5 eller 6 mom., må jämväl kunna meddelas av arbetsrådet.

9 mom. Skulle förhållande å visst arbetsställe inom verksamhet, som bedrives

av staten, befinnas påkalla åtgärd, som avses i 1—3, 5 eller 6 mom., skall di- striktschefen anmäla förhållandet till arbetsrådet, som har att besluta om åt- gärdens vidtagande.

58 &.

1 mom. Har tillverkare eller annan, som omnämnes i 45 5 1 mom. eller 46 %, uraktlåtit att verkställa undersökning eller att i övrigt efterkomma vad i 45 5 1 mom. tredje stycket eller 46 å andra stycket är stadgat, må arbetsrådet före- lägga vite i enlighet med vad i 57 & 1 mom. sägs.

2 mom. Finner arbetsrådet på anmälan av distriktschef eller eljest, att till- verkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande, som är avsedd att brukas inom riket, åsidosätter vad i 45 ä 1 mom. första stycket stadgas, äger arbetsrådet, där så prövas nödigt, skriftligen förbjuda tillverkaren, försäljaren eller upp- låtaren, sedan denne blivit i saken hörd, att avlämna anordningen, innan de åtgärder vidtagits, som arbetsrådet funnit skäl föreskriva.

Om synnerliga skäl därtill äro, må arbetsrådet meddela förbud, som ovan sägs, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens för- sorg på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

3 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning, därest till- verkare eller försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, som är avsett att brukas inom riket, åsidosätter vad i 46 5 första stycket stadgas.

4 mom. Skulle installatör åsidosätta vad i 45 & 2 mom. stadgas, äger arbets- rådet, på framställning av distriktschef eller eljest, att efter installatörens hö- rande, där så prövas påkallat, föreskriva vissa villkor för utförande av installa- tionsarbetc eller skriftligen förbjuda denne att vidare utföra visst slag av sådant arbete.

5 mom. Begagnar någon utan att iakttaga vad i 45 % 3 mom. sägs där om- nämnd anordning under förhållanden, som medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, äger vederbörande distriktschef, där så prövas nödigt, skriftligen förbjuda brukaren, sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid begagna anordningen.

59 &.

1 mom. Finner arbetsrådet, efter framställning av distriktschef eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter något av vad i 15 & 1 mom., 18, 19 eller 22 & är stad- gat, äger arbetsrådet, efter arbetsgivarens hörande, meddela honom nödiga före- skrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.

2 mom. Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig åsido- sätta vad i 29 å första stycket stadgas, äger arbetsrådet, på framställning av di- striktschef eller där förhållandet eljest kommit till arbetsrådets kännedom, att efter arbetsgivarens hörande föreskriva vissa villkor för minderårigs använ-

dande i ifrågavarande arbete eller förordna, att minderårig ej vidare må an- vändas däri.

3 mom. Använder arbetsgivare minderårig till arbete, utan att denne under senast förflutna kalenderår undergått i 36 & föreskriven läkarbesiktning, äger vederbörande distriktschef förbjuda arbetsgivaren att efter utsatt skälig tid i arbetet använda den minderårige, intill dess denne underkastats sådan be- siktning.

Andra särskilda bestämmelser. 60 5.

Till ledning vid tillämpningen av de bestämmelser, som meddelas i 5—7 , 9—17 samt 45 och 46 55 till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, äger ar- betsrådet utfärda närmare föreskrifter.

På begäran av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgiva utlåtande i frågor rörande tillämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

61 5.

I den slutliga handläggningen hos arbetsrådet av ärenden rörande tillämp— ningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift skola, i den omfattning och den ordning Konungen därom närmare förordnar, deltaga representanter för arbetsgivare och arbetstagare.

62 å. . Arbetsrådet äger, när särskilda skäl därtill äro, uppdraga åt distriktschef

att medgiva undantag, varom stadgas i 27, 28, 30, 34 eller 36 5, ävensom med- dela de föreskrifter, som därvid skola iakttagas.

63 5. Har med stöd av 25 5 3 mom. föreskrivits om läkarundersökning eller läkar— besiktning av arbetstagare, må Konungen meddela närmare föreskrifter därom. På Konungen ankommer att fastställa taxa å gottgörelse för sådan läkar- undersökning och läkarbesiktning, som ovan omnämnts eller som föreskrivits med stöd av 15 & 2 mom. Beträffande läkarbesiktning skall gottgörelsen, i vad den avser kostnad för rese- och traktamentsersättning, bestridas av statsmedel men i övrigt av arbetsgivaren. Konungen må ock fastställa taxa å gottgörelse för sådan av läkare verkställd förrättning, som avses i 54 &. Kostnaden för sådan förrättning bestrides av statsmedel. Till förrättande av undersökning eller besiktning, som ovan avses, förordnar medicinalstyrelsen på framställning av arbetsrådet lämplig legitimerad läkare. Vad i 37 5 första och tredje styckena är stadgat skall äga motsvarande till- lämpning vid periodisk läkarbesiktning, som föreskrivits med stöd av 15 ä 2 mom. eller 25 5 3 mom. Arbetstagare skall av arbetsgivaren äga åtnjuta er- sättning för arbetsförtjänst, som han förlorar till följd av sådan besiktning.

Över föreläggande, som avses i 57 & 1 mom., eller förbud, som omförmäles i 57 5 2, 3, 5 eller 6 mom., 58 ä 5 mom. eller 59 5 3 mom., må klagan föras hos arbetsrådet inom fjorton dagar från den dag, då klaganden erhållit del av sådant föreläggande eller förbud. Vid meddelande av föreläggande eller förbud skall tillkännagivas vad arbetsgivaren, upplåtaren eller brukaren har att iakt- taga, därest han vill föra sådan klagan.

Klagan må ej föras över beslut, som i den ordning 61 & stadgar meddelats av arbetsrådet i ärende, som avses i 2 & b) tredje stycket, 23, 27, 30, 31, 36 eller 42 5, 44 & 6 mom., 45 & 1 mom. tredje eller femte stycket eller 46 å andra stycket.

Över beslut i övrigt av arbetsrådet, medicinalstyrelsen eller länsstyrelse i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan föras hos Konungen i vederbö- rande statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande myn- digheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

9. Kap. Ansvarsbestämmelser m. m.

65 %.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse i 26 5, 30 & dock ej såvitt angår an- mälningsskyldighet, 31 eller 40 5, 41 å andra stycket eller 42 & första stycket eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av 15 ä 2 mom., 30 5 1 mom., 31 &, 36 ä 3 mom., 42 5 första stycket eller 59 5 1 eller 2 mom., straffes med dags- böter. Lag samma vare, därest någon bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av 58 5 4 eller 5 mom.

Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till arbete, vare den, som har vårdnaden om den minderårige, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

66 5.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet jämlikt 8 &, 10 & 2 mom. eller 24 & eller att iakttaga vad i 9 5, 32 9 3 mom., 55 eller 56 & stadgas, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor. Underlåter han att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i 21 &, 30 & 1 mom. b), 34 5 eller 42 å andra stycket eller att ställa sig till efterrättelse vad i 28 5, 32 5 4 mom., 33, 35 eller 37 5 eller 63 & fjärde stycket första punkten föreskrives, straffes med dagsböter.

Upplåtare av lokal, som försummar att fullgöra anmälningsskyldighet, varom föreskrives i 10 5 3 mom., straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

För underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet må dock ej dömas till straff, därest omständigheterna giva vid handen, att underlåtenheten haft sin

grund i ett tillfälligt förbiseende eller att anmälningsskyldigheten icke kunnat fullgöras inom stadgad tid. 67 5.

Har arbetsgivare i anmälan enligt 8 5, 10 5 2 mom., 21 5, 30 5 1 mom. b), 34 5 eller 42 5 andra stycket eller i förteckning, som föreskrives i 35 5, eller i minderårigs arbetsbok eller upplåtare i anmälan jämlikt 10 5 3 mom. mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter, dock ej under fem.

Lag samma vare, där arbetsgivare eller upplåtare mot bättre vetande lämnat ? oriktig uppgift i av arbetsrådet eller distriktschef begärt meddelande angående ; vidtagande av åtgärd, varom anvisning lämnats jämlikt 5—7 eller 9—17 55 denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

Vad här sagts skall ock i tillämpliga delar gälla, där tillverkare, försäljare eller upplåtare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift beträffande anord- ning, som avses i 45 5 1 mom., eller ämne eller material, varom förmäles i 46 5.

Har för arbetsgivares, tillverkares, försäljares eller upplåtares räkning sådan uppgift lämnats av annan person, skall vad ovan stadgas gälla denne.

68 5.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats honom med stöd av 57 5 2, 3, 5, 6 eller 8 mom., 58 5 2 eller 3 mom. eller 59 5 3 mom., straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

69 5.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot bestämmelsen i 44 5 2 mom. sjätte stycket, gälde därav uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skade- vållandes tillgångar eller till omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldig- het må ock äga rum.

Ålägges skadeståndsskyldighet flera, skall den fördelas mellan dem efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last.

Består förfarande, som avses i första stycket, i avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, vare den ogill.

70 5.

Talan på grund av 69 5 skall anhängiggöras inom sex månader från avslu- tande av den åtgärd, varpå anspråket grundas. Försummas det, vare skydds- ombudet sin rätt förlustig.

71 5.

Har någon olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk an- ordning till skydd mot ohälsa eller olycksfall, straffes med böter från och med

tio till och med tvåhundra kronor, såframt ej för sådan förseelse straff finnes särskilt stadgat.

Lag samma vare, där arbetstagare underlåtit att ställa sig till efterrättelse gällande föreskrift, som i denna lag eller med stöd av densamma meddelats till skydd mot ohälsa eller olycksfall, och detta skett uppsåtligen eller omständighe- terna äro sådana, att han måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet.

72 5.

Gör någon sig skyldig till förseelse mot bestämmelse, varom förmäles i 51 5, straffes med dagsböter. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemlighet, arbetsförfarande eller affärsförhållande vid arbetsställe till egen eller annans fördel, må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten, arbetsförfarandet eller affärs- förhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag, eller att yppandet av arbetsförfarandet eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för den verksamhet, som be- drevs å arbetsstället, må straff jämlikt denna lag icke ådömas honom.

73 5.

Talan på grund av 69 5 skall föras hos allmän domstol; dock att mål mellan skyddsombud och arbetsgivare skall anhängiggöras vid arbetsdomstolen. Har i kollektivavtal stadgats, att tvist, som enligt vad nu sagts skulle höra under arbetsdomstolen, skall handläggas i särskild ordning, skall vad sålunda över- enskommits gälla.

Förening av arbetstagare äge vid arbetsdomstolen väcka och utföra talan på grund av 69 5 för medlem i föreningen; och må denne själv ej kära i sådant mål, med mindre han visar, att föreningen undandrager sig att tala å hans vägnar. Finnes huvudorganisation, skall vad här sägs om föreningen gälla beträffande huvudorganisationen.

74 5.

Förseelse, varom i 71 5 sägs, må åtalas endast av allmän åklagare. Åtal må ej anställas, förrän vederbörande distriktschef blivit i saken hörd.

Å förseelse, varom i 72 5 sägs, må allmän åklagare tala allenast efter angi- velse av målsäganden.

Talan på grund av 72 5 skall anhängiggöras vid allmän domstol. Förseelse mot annan bestämmelse i denna lag skall med det undantag, som i 73 5 sägs, åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

75 5. Vid meddelande av föreskrift med stöd av 25 5, 29 5 andra stycket, 43 eller 63 5 må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften; dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till fängelse i sex månader.

Denna lag träder i kraft den 194 . Genom denna lag upphävas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd, lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa fall mot ar- betares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, kungörelsen den 9 juni 1911 (nr 48) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 5 av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvin- nors användande till arbete nattetid i vissa industriella. företag stadgas, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid, kungörelsen den 16 oktober 1914 (nr 301) angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner, från bestäm- melserna i 1 5 av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvin- nors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag samt kungörelsen den 7 april 1916 (nr 114) angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å Vissa fartyg. Däremot skall denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser, som eljest i lag eller särskild författning finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna bestämmelse i stället tillämpas.

Eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med denna lags ikraftträ- dande skall upphöra att gälla, skall fortfarande äga giltighet,- till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla den.

I 8 5 1 mom. första stycket stadgad anmälningsskyldighet föreligger icke beträffande verksamhet, som påbörjats före tiden för denna lags ikraftträdande, dock att anmälan skall göras i det fall, då verksamheten förlagts till annat arbetsställe eller nytt arbetsställe tillkommit. Arbetsgivare, som vid tiden för lagens ikraftträdande använder arbetstagare till hemindustriellt arbete, skall inom tre månader från nämnda tidpunkt fullgöra i 8 5 2 mom. stadgad an- mälningsskyldighet, dock att sådan skyldighet ej föreligger, därest användandet av arbetstagare till dylikt arbete beräknas upphöra inom tre månader efter tiden för lagens ikraftträdande.

Medgivande, varom förmäles i 11 5 2 mom. första stycket, erfordras icke be- träffande sådan lokal, som vid tiden för lagens ikraftträdande är förlagd under jord, dock att vederbörande distriktschef må, då så prövas nödigt, påfordra att de föreskrifter, som för sådan lokal meddelats av arbetsrådet, skola i erforderlig utsträckning iakttagas.

Från vad i 13 5 stadgas angående personalrum må vederbörande distriktschef beträffande sådant arbetsställe, som tillkommit före tiden för denna lags ikraft- trädande, medgiva erforderligt undantag, därest på grund av utrymmesskäl eller eljest särskild svårighet föreligger att vid arbetsstället anordna sådant rum.

Bedrives arbete, vilket icke är att hänföra till sådant arbete, som avses med undantaget i 19 & första stycket, vid tiden för denna lags ikraftträdande å tid mellan klockan 23 och klockan 5, må detsamma fortfarande bedrivas mellan dessa klockslag under högst ett år från nämnda tidpunkt. Erfordras på grund av omställningssvårigheter att arbetet fortfarande bedrives mellan nämnda klockslag, må arbetsrådet meddela tillstånd härtill under ytterligare högst ett år.

Vad i 26 & stadgas angående viss ålder för minderårig och angående förbud mot minderårigs användande till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats, skall icke utgöra hinder för min— derårigs fortsatta användande till arbete, vartill den minderårige i behörig ordning användes vid tiden för denna lags ikraftträdande.

Bestämmelsen i 28 & första stycket om avlämnande till arbetsgivaren av arbets- bok skall icke äga tillämpning beträffande minderårig, som före tiden för lagens ikraftträdande avlämnat i 9 & äldre lagen föreskriven intygsbok, ändock att denna ej innehåller sådant läkarintyg, som avses i 28 % c). Det åligger dock arbetsgivaren tillse, att sådant intyg införes i den minderåriges arbetsbok vid den läkarbesiktning, som skall företagas å de minderåriga vid arbetsstället under det kalenderår lagen trätt i kraft.

Arbetsgivare, som vid tiden för denna lags ikraftträdande använder minder- årig arbetskraft och som ej jämlikt 33 & äldre lagen gjort där föreskriven an- mälan beträffande dylik arbetskraft, skall inom en månad från nämnda tid- punkt fullgöra i 34 & stadgad anmälningsskyldighet, dock att sådan skyldighet ej föreligger, därest användandet av minderårig arbetskraft beräknas upphöra inom en månad efter tiden för denna lags ikraftträdande.

Av länsstyrelse med stöd av 35 % äldre lagen meddelat förordnande av besikt- ningsläkare skall fortfarande äga giltighet, till dess medicinalstyrelsen annor- lunda förordnar jämlikt 38 & denna lag.

Överträder arbetsgivare, tillverkare, försäljare eller upplåtare förbud, som meddelats med stöd av 38 5 1, 2 eller 3 mom. eller 38 a & äldre lagen, skall, om sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 68 & är stadgat äga tillämpning. Bryter arbetsgivare mot föreskrift, som meddelats med stöd av 35 5 andra stycket, 38 5 4 mom. eller 39 & äldre lagen, skall, om sådan för- seelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 65 & första stycket är stadgat äga tillämpning.

Av yrkesinspektionens chefsmyndighet med stöd av 3 5 lagen den 19 februari 1926 angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, medgivet undantag skall fortfarande gälla, till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där undantaget medgivits utan begräns- ning till viss tid, arbetsrådet finner skäl att återkalla medgivandet.

Beträffande förseelse mot nämnda lag, som begåtts under tiden för dess gil- tighet, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla jämväl efter det denna lag trätt i kraft.

Förslag till

A 11 v i 5 n i n g a r till Lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag).

Anvisningar till 1 5. 1 59 första stycket. Under begreppet verksamhet inrymmes ej blott sådan verksamhet, som yr- kesmässigt bedrives, utan även annan verksamhet eller tillfälligt arbete, oavsett om verksamheten eller arbetet bedrives av staten, kommun eller enskild.

1 5 a) 1.

Med husligt arbete förstås allt sådant arbete, som utföres i och för arbetsgi- varens hushåll och som erfordras för dess normala, behöriga skötsel. Under ut- trycket arbetsgivarens hem inbegripes ej blott arbetsgivarens bostad utan även sådana till bostaden hörande utrymmen, som brukas i omedelbart samband med denna, såsom för tjänstefolk upplåtet rum, källar- och vindsutrymmen, tvätt- stuga, vedbod och dylikt.

1 39 a,) 2.

Med skeppstjänst avses enligt sjöarbetstidslagen sådant arbete, som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes. Arbete, som utföres å fartyg av icke ombordsanställd, är däremot ej hänförligt till skeppstjänst och faller således under arbetarskyddslagen. Till dylikt arbete hänföres exempelvis lastnings- och lossningsarbete, som utföres av stuveriarbetare, eller reparations- arbete, som utföres av varvs- och verkstadsarbetare.

1 5 b). 1. Å arbete inom jordbruket skola nedan angivna bestämmelser äga tillämp- ning, nämligen angående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—7 55, förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 55, raster, natt- och veckovila 18—22 åå, andra särskilda bestämmelser 23—25 55, minderårigas användande i arbete 29 &,

kvinnors användande i arbete 41 och 43 åå, samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare 44 å, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—75 åå. Vad i 5, 6, 14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den utsträckning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras. Jämför anvisningarna till 5 å första stycket. Bestämmelserna i 14 å skola äga tillämpning endast i vad de avse belysning (a/ ), luftväxling vid arbete i brunn, behållare eller dylikt (c/ andra stycket), användande av giftigt eller eljest hälsofarligt ämne eller skydd mot smittofara (e/ ), skydd mot kyla vid visst transportarbete (f/ ) samt speciell skyddsutrustning (l/ ).

Till jordbruk hänföres icke blott det egentliga jordbruksarbetet, d. v. s. jor- dens beredning, sådd och skörd samt naturalstrens tillvaratagande och bearbet- ning, utan även boskapsskötsel, husdjursavel och skogsbruk, då de bedrivas i samband med brukande av jord.

2. I fråga om sådan till jordbruket hörande binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet, skola de under ovanstående punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna äga tillämpning i den omfattning, som kan anses erforderlig. För sådant arbetsställe, där arbete stadigvarande bedrives, skola därjämte gälla bestämmelserna angående anmälan av verksamhet 8 å 1 mom. samt om lokaler m. 111. 11—13 åå. Vad i 5, 6, 11—14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den utsträckning, som i varje särskilt fall kan anses skälig. Användes minderårig till arbete i binäring, som här avses, skola tillika iakttagas lagens bestämmelser angående arbetsbok, arbetstid, ledighet för natt- vila samt arbetsgivares anteckningar i arbetsbok (28, 30, 31, 32 och 33 åå). Beträffande binäring till jordbruk, vilken bedrives såsom självständig verk- samhet, skall den ovan för jordbruket med därtill hörande binäringar angivna begränsningen icke gälla. För sådan verksamhet skall lagen således vara tillämp- lig utan nyss angivna inskränkning. Med binäring till jordbruk avses bland annat vid sidan av det egentliga jord- bruket bedriven verksamhet, som innefattar ett tillgodogörande av markens alster eller ämnen, såsom trädgårdsskötsel, kvarn-, såg- och kraftstationsrörelse, tegel-, kalk- och stärkelsetillverkning, torvberedning, stenbrytning, grus- och lertäkt. För att dylik verksamhet skall anses såsom icke självständigt bedriven binäring till jordbruk fordras, att jordbruket och binäringen ekonomiskt utgöra en enhet, att de hava gemensam förvaltning, att jordbruket är den dominerande och binäringen den underordnade delen samt att en viss växelverkan råder mel- lan jordbruket och binäringen i fråga om personal, produkter eller eljest. Om en vid sidan av jordbruk bedriven binäring utövas för avsalu i en mer än vanligt stor omfattning, bör redan på denna grund binäringen betraktas såsom en självständig verksamhet.

Till verksamhet, som omnämnes i första stycket, hänföres i första hand arbete vid försvarets kasernetablissement, industriella anläggningar, förråd, ma- gasin och övriga stadigvarande anstalter men även för militärt ändamål av försvarsväsendet bedrivet byggnadsarbete, skogsavverkningsarbete och dylikt. Såsom arbete, som är att hänföra till militär övning, räknas jämväl arbete, vilket för militär utbildning bedrives i samband med sådan övning. Vad som sägs om militär verksamhet skall ock i tillämpliga delar gälla sådan verksamhet, som utövas av civilförsvaret.

1 _å d ).

Lagen skall beträffande hemindustriellt arbete, som omnämnes i 1 å d), äga tillämpning endast i avseende på nedan angivna bestämmelser, nämligen an- gående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—6 åå,

anmälan av verksamhet 8 å 2 mom., förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 åå,

andra särskilda bestämmelser 23 å, 24 å andra stycket och 25 å, minderårigas användande i arbete 29 å, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—54 åå, 58 å 5 mom., 60, 61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—67, 72, 74 och 75 åå. Med hänsyn till att det hemindustriella arbetet utföres under sådana förhål— landen, att det i allmänhet ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, har iakttagandet av de bestämmelser till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, som meddelas i 5, 6, 14, 16, 17 och 29 åå, icke kunnat åläggas arbetsgivaren, utan ankommer det på vederbörande arbetstagare att tillse, att dessa bestämmelser i skälig utsträckning efterlevas.

Med hemindustriellt arbete förstås enligt denna lag sådant hantverks- eller industriellt arbete, som arbetsgivare i och för sin yrkesmässiga verksamhet uppdrager åt arbetstagare att utföra och som av denne eller medlemmar av hans familj utföres i arbetstagarens hem eller å annan plats, som av honom bestäm- mes. Uttrycket medlem av arbetstagarens familj skall hava motsvarande inne- börd som uttrycket medlem av arbetsgivarens familj. Se härom anvisningarna till 1 å e).

Sysselsätter den, som utför hemindustriellt arbete, även medhjälpare, vilken icke är medlem av hans familj, skall han vara att anse som arbetsgivare. 1 5 e ). Ä arbete, som avses i 1 å e), skola nedan angivna bestämmelser äga tillämp- ning, nämligen angående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—7 åå,

lokaler m. m. 10 å 3 mom., 11 och 12 åå, förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 åå, andra särskilda bestämmelser 23—25 åå, minderårigas användande i arbete 29 å, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—58, 60, 61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—68, 71, 72, 74 och 75 åå. Vad i 5, 6, 11, 12, 14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den ut- sträckning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras.

Såsom medlem av arbetsgivarens familj anses icke blott arbetsgivarens make och nära anförvanter utan även avlägsnare släktingar samt oskylda personer, såsom fosterbarn och myndlingar, när de leva i gemensamt bo med arbets- givaren eller tillhöra hans hushåll.

1 5 f)- Beträffande radiologiskt arbete, i vad det är undantaget från lagens tillämp- ning, se lagen den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

1 5 g ) 1.

Lagens bestämmelser angående raster, natt- och veckovila (18—22 åå), rö- rande minderårigas och kvinnors användande i arbete (26—43 åå) samt an- gående samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare (44 å) skola gälla för arbete, som avses i 1 å g) 1, endast i den mån så föreskrives av arbetsrådet.

Å arbete, som elev utför vid anstalt för lantbruksundervisning, skall lagen äga tillämpning endast i den omfattning, som angives för jordbruket i anvisning- arna till 1 å b) 1. Med arbete, som avses i g) 1, likställes ock slöjd- och hushålls- arbete vid skolor av olika slag. Arbete, som utföres av elever vid fabriker, verk- städer, restauranger, badinrättningar och dylikt, inbegripes under huvudregeln i 1 å, enär detta arbete i allmänhet utföres för arbetsgivares räkning.

1 5 g) 2.

Beträffande verksamhet, som av två eller flera personer bedrives gemensamt, ändock att arbetstagare ej sysselsättas i verksamheten, skola endast nedan an- givna bestämmelser äga tillämpning, nämligen angående:

lagens tillämpningsområde 2—4 åå, arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter 5—8 åå,

lokaler m. m. 9—13 åå,

förebyggande av ohälsa och olycksfall 14, 16 och 17 åå, andra särskilda bestämmelser 23—25 åå, tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter 45 och 46 åå, tillsyn å lagens efterlevnad 47—58, 60, 61 och 64 åå samt i tillämpliga delar lagens ansvarsbestämmelser 65—68, 71, 72, 74 och 75 åå. Vad i 5, 6, 11—14, 16 och 17 åå stadgas skall därvid iakttagas i den utsträck-

ning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras.

Därest verksamhet, varom här är fråga, inbegripes under jordbruk eller någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet, skola bestäm- melserna i 8—13 åå respektive 9—10 åå icke äga tillämpning. Jämför anvis- ningarna till 1 å b) 1 och 2. Bedrives verksamheten endast av medlemmar av en och samma familj, skola bestämmelserna i 8 och 9 åå samt 10 å 1 och 2 mom. icke gälla. Se anvisningarna till 1 å e).

till 2 5. 2 5? (1).

Med arbetstagare avses icke blott den som enligt allmänt språkbruk anses såsom arbetare utan även varje annan person, som utför arbete för arbetsgivares räkning, såsom arbetsledare och tjänstemän i olika ställning, butiks- och kon- torsanställda m. fl.

Elev vid anstalt för yrkesutbildning eller annan läroanstalt räknas icke så- som arbetstagare i lagens mening men skall enligt andra stycket likställas med arbetstagare. Med arbetstagare likställes jämväl elev, som i utbildningssyfte deltager i arbete vid fabriker, verkstäder, restauranger, badinrättningar m. m., oavsett om sådan elev erlägger avgift för utbildningen eller i någon form mot- tager ersättning för sitt arbete eller icke.

Värnpliktig skall vara likställd med arbetstagare i lagens mening, då han utför arbete, varå lagen jämlikt 1 å äger tillämpning. Med värnpliktig likstäl- les ock vid utförande av arbete, som nyss nämnts, civilförsvarspliktig. 2 _å' b).

1. Överflyttning jämlikt tredje stycket, andra punkten, av ansvaret för la- gens efterlevnad till viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe kan medgivas endast i fråga om nedan angivna bestämmelser, nämligen an- gående: uppsättande av vissa anslag 7 å, fullgörande av viss anmälningsskyldighet 8 å, 10 å 2 mom. och 24 å, insändande av byggnadsförslag för granskning 9 å, hälsofarligt arbete 15 å, raster, natt— och veckovila 18—22 åå, minderårigas och kvinnors användande i arbete 26—37 och 40—42 åå samt tillsyn å lagens efterlevnad 50, 55 och 56 åå.

2. Har enligt fjärde stycket fastställts, vem som är att anse såsom arbets- givare, föreligger icke skyldighet att göra anmälan härom till vederbörande distriktschef, enär det förutsättes, att sådan uppgift erhålles vid ingivande av anmälan jämlikt 8 å. Jämför anvisningarna till 8 å 1 mom. Beträffande distrikts- chef se 47 å andra stycket. 2 _å c) 1. Ansvaret för efterlevnaden av lagens bestämmelser, i vad de avse vissa skydds—

anordningar å byggnad (16 å 9 mom.), åvilar husägaren, för såvitt ej an- nan överenskommelse därom träffats med vederbörande arbetsgivare. Beträf- fande byggnad, för vilken byggnadsstadgan gäller och vars höjd överstiger åtta meter, finnes i nämnda stadga föreskrivet, att sådan byggnad skall, där ej Konungen för viss stad annorlunda förordnar, bland annat vara försedd med vissa anordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket. Enligt byggnadsstadgan åvilar det husägaren att uppsätta föreskrivna anord- ningar å taket. För annan byggnad än som ovan avses kunna erforderliga skyddsanordningar å taket påfordras med stöd av arbetarskyddslagen. Ansva- ret för att sådana anordningar bliva uppsatta å taket skall jämväl i sistberörda fall åvila husägare, om ej med arbetsgivaren träffats särskild överenskommelse i frågan. Med skyddsanordning i förevarande bestämmelse avses även anord- ning vid fönster för fästande av säkerhetslina.

Ovan angivna skyldighet för husägare innebär icke, att arbetsgivare skall fri- tagas från ansvar att före utförande av arbete å byggnaden kontrollera, att erfor- derliga skyddsanordningar finnas eller att dessa erbjuda betryggande säker- het, liksom ej heller att vidtaga de skyddsåtgärder, som kunna erfordras vid utförande av reparationsarbete eller annat dylikt mera omfattande arbete å byggnad. För vidtagande av skyddsåtgärder i samband med byggnads uppfö- rande bär arbetsgivaren uteslutande ansvar.

2 5 c) 2.

Här stadgad skyldighet för ägare eller innehavare av nyttjanderätt till grus- tag att, för såvitt ej annan överenskommelse träffats med vederbörande arbets- givare, hålla detta i ett ur skyddssynpunkt godtagbart skick avser huvudsak- ligen skötseln av själva grustaget samt till detta hörande anordningar, såsom ställningar, bryggor, lastfickor och maskiner. Bestämmelsen skall däremot icke medföra skyldighet för ägaren eller nyttjanderättshavaren att vidtaga skyddsåtgärder beträffande maskiner eller andra anordningar, som arbetsgivare låtit uppställa i grustaget. Bedrives arbete i ett grustag icke av flera arbets- givare samtidigt utan av olika arbetsgivare på skilda tider av året, åvilar det varje arbetsgivare att tillse, att arbetet utföres på betryggande sätt. Till arbets- ställe likställt med grustag hänföras bland annat ler- och pinnmotag, stenbrott och vissa materialupplag.

2 59 d).

Uttrycket »på förhand bestämd» i andra stycket avser rastens varaktighet och ej tiden för dess förläggande. Beträffande utbyte av rast mot ledighet samt beträffande arbetspaus hänvisas till anvisningarna till 18 å.

Med arbetsställe förstås i denna lag det lokala, avgränsade område, inom vilket arbetsgivare i och för sin verksamhet bedriver arbete, oavsett om detta utföres i arbetslokal, i det fria eller under jord. Begreppet arbetsställe får dock ej alltid tagas i så inskränkt bemärkelse, att därmed skulle avses en och samma

lokal, byggnad eller plats i det fria. Vad som skall räknas till ett och samma arbetsställe får, då tvekan härom råder, bedömas från fall till fall. Därvid skall iakttagas, att begränsningen till lokalt område i princip innebär, att verk- samheten skall utövas på en och samma ort. Denna begränsning gäller emeller- tid icke alltid, exempelvis beträffande vägbyggnad. Med arbetsplats förstås så- dan del av arbetsställe, där en eller flera arbetstagare sysselsättas med arbete för arbetsgivares räkning.

Med arbetslokal förstås i denna lag ett med golv, väggar och tak utfört och avgränsat rum, i vilket arbete bedrives. På en eller flera sidor öppet arbetsskjul anses ej såsom arbetslokal. Till skillnad från arbetslokal förstås med arbetsrum ett i gruva eller stenbrott under jord förefintligt eller ett i berg insprängt ut- rymme, i vilket golv, väggar och tak icke särskilt utförts och där arbete be- drives.

51135.

Till arbete, som åsyftas i 3 å, hänföres främst arbete, som angives i 1 å a) 1, samt sådant arbete, som arbetstagare utför i sitt hem för arbetsgivares räkning, utan att detta är hänförligt till hemindustriellt arbete. Uttrycket >>i vad den åsyftar att förekomma ohälsa och olycksfall» innebär, att möjligheten att ut- sträcka lagens tillämpning är begränsad till de bestämmelser, som innefattas i 3 kap.

till 5 5. 5 å' första stycket.

Uttrycket »skäligen kan erfordras» innebär, att vid tillämpning av 5 å (la- gens grundläggande stadgande) hänsyn skall tagas icke blott till varje verk- samhets natur och arbetsförhållanden utan även till vad som i varje särskilt fall prövas skäligt med hänsyn till förevarande omständigheter. Sådan skälig— hetsprövning skall även ligga till grund för tillämpningen av lagens övriga bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete (6, 7, 9—19, 22, 45 och 46 åå). Uttrycket >>iakttaga allt» innebär bland annat, att arbetsgivaren skall ägna uppmärksamhet åt arbetslokaler, maskiner, apparater, redskap och arbetsmetoder, åt arbetstid och raster samt åt personalrum eller andra hygie- niska och sociala anordningar ävensom åt arbetstagarnas lämplighet för arbetet med hänsyn till ålder, kön, utbildning och yrkesvana. Jämför även 49 å.

5 5 andra stycket.

Uttrycket >>i övrigt — — — medverka till» innebär bland annat, att arbets- tagare skall hava sin uppmärksamhet riktad på att av honom använda verktyg, redskap, apparater och maskiner i skyddstekniskt hänseende äro i gott skick, att han skall till arbetsledare eller skyddsombud anmäla iakttagna felaktigheter eller brister, som kunna vara av betydelse för arbetets sundhet och säkerhet, samt att han skall vinnlägga sig om ordning på arbetsplatsen, iakttaga varsam- het och omtanke i arbetet samt personlig hygien.

5 5 tredje stycket. Hur den samverkan, som här avses, skall organiseras angives i lagens 44 å.

till 6 &. 6 5 första och andra styckena.

Såsom en allmän skyldighet åligger det arbetsgivare att tillse, att arbetsta- garna erhålla kännedom om de risker för ohälsa och olycksfall, som äro för- bundna med arbetet, samt att meddela de föreskrifter och förhållningsregler, som arbetstagare skola iakttaga för att undgå dessa risker. J ämlikt 6 å andra stycket skall detta särskilt iakttagas vid arbete, där bristande kunskap eller färdighet kan anses medföra fara för ohälsa eller olycksfall. Av särskild vikt är denna bestämmelse, när det gäller minderåriga och nyanställda. Uttrycket »meddela de föreskrifter — — —» förutsätter icke, att föreskrifterna alltid skola meddelas skriftligen; även muntliga råd och instruktioner kunna i vissa fall meddelas arbetstagarna.

6 _å' tredje stycket.

Till arbete, som här avses, hänföres i första hand sådant arbete, som ställer särskilda krav på arbetstagares hälsotillstånd eller kroppsutveckling. Bestäm- melsen avser främst att förekomma, att arbetstagare användes till arbete, för vilket han icke äger erforderliga fysiska eller psykiska förutsättningar, och därigenom kan utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa eller olycksfall. Med hänsyn till det ansvar, som jämlikt arbetarskyddslagen i första hand åvilar arbetsgivare, bör denne, då så är påkallat, på lämpligt sätt förvissa sig om att arbetstagare äger erforderliga förutsättningar för utförande av visst arbete. Har vid läkarundersökning befunnits, att arbetstagare icke bör användas till visst arbete, bör arbetsgivaren tillika, där så är möjligt, bereda honom annan mera lämplig sysselsättning.

51175.

Till föreskrifter, som enligt första stycket skola anslås, hänföras exempelvis sådana som avse användande av ögonskydd vid slipningsarbete, handhavande av giftigt ämne, förbud mot att på- och avlägga rem, då maskineriet är i gång, eller mot att rengöra maskin under gång.

Till anslag, som avses i andra stycket, hänföres exempelvis anslag eller skylt med varning för koloxidförgiftning eller för elektrisk ström. Sådan varning kan även meddelas genom påmålning å maskin, apparat eller dylikt.

Finnes å arbetsstället skyddsombud eller säkerhetskommitté, bör samråd äga rum med vederbörande skyddsombud eller kommittén beträffande föreskrifter och anslag, som omförmälas i 7 å. Om arbetstagares skyldighet att ställa sig till noggrann efterrättelse ovan omnämnda föreskrifter och anslag gäller vad i 5 å andra stycket sägs.

8 5? 1 mom.

1. Anmälan enligt första stycket erfordras icke för verksamhet, som påbör- jats före ikraftträdandet av denna lag. Dock skall anmälan göras, därest verk- samheten efter nämnda tidpunkt förlagts till annat arbetsställe eller nytt arbets- ställe tillkommit. Jämför lagens övergångsbestämmelser. Bedriver arbets- givare verksamhet på flera arbetsställen, skall anmälan ingivas för varje arbets— ställe; driver han däremot olika slag av verksamhet på ett och samma arbets- ställe, erfordras icke särskild anmälan för varje verksamhetsgren. Har för en verksamhet gjorts anmälan jämlikt 8 å 1 mom., erfordras ej ny anmälan i det fall, då verksamheten överlåtes till annan arbetsgivare eller då en verksamhets firma ändras. Även då anmälan avser arbetsställe, som i regel skall vara underkastat tillsyn av kommunal tillsynsman, skall den insändas till vederbörande distriktschef. Anmälan, vartill formulär fastställes av arbetsrådet, skall innehålla uppgift om arbetsgivarens namn och adress, arbetsställets namn och belägenhet, verk- samhetens art, det ungefärliga antalet sysselsatta arbetstagare samt, där meka- nisk drivkraft användes, dennas art och storlek. I fråga om skogs— och flott- ningsarbete må dock, med undantag av kolning i ugn och flottleds skiljeställe, anmälan innehålla endast arbetsgivarens namn och adress, verksamhetens art samt det eller de län, inom vilka verksamheten bedrives.

2. Beträffande verksamhet, som bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete), erfordras icke ny anmälan, då verksamheten åter- upptages. Anmälan rörande säsongarbete skall jämväl innehålla uppgift om den ungefärliga tiden för arbetets början och slut under året.

8 _å' 2 mom.

1. I första stycket stadgad anmälningsskyldighet anses åvila arbetsgivare endast beträffande sådana i hemindustriellt arbete sysselsatta personer, vilka i förhållande till honom framträda såsom arbetstagare och som på avtalade villkor åtagit sig att för arbetsgivarens räkning utföra visst arbete i sina hem eller i arbetslokal, som icke tillhandahålles av arbetsgivaren. Sysselsättes i hem- industriellt arbete även medlem av arbetstagarens familj, skall sålunda vid till- lämpningen av 8 å 2 mom. såsom arbetstagare räknas endast den, som mottager arbetet och svarar för dess utförande. Jämför anvisningarna till 1 å d). I anmälan rörande hemindustriellt arbete skall för varje arbetstagare lämnas uppgift om dennes namn och adress samt arbetets art och såvitt möjligt i arbetet använd arbetsmaskin. Användes arbetstagare till hemindustriellt arbete endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) skall i anmälan även meddelas den eller de tider, varunder användandet avses äga rum. Formulär till anmälan, som här avses, fastställes av arbetsrådet.

2. Jämlikt andra stycket skall anmälan göras vid förändring i avseende å användandet av arbetstagare till hemindustriellt arbete, för att tillsynsorgan

därigenom skall få kännedom om de platser, där dylikt arbete bedrives. Arbets- givare, som upphört att använda viss arbetstagare till sådant arbete eller som därtill anlitar annan arbetstagare än tidigare, skall sålunda göra anmälan härom.

Där enligt 48 å kommunal tillsynsman finnes, bör denne tillhandahålla er- forderliga anmälningsblanketter samt även medverka till att i 8 å föreskriven anmälningsskyldighet blir fullgjord inom hans tillsynsområde.

9 _å' första stycket. till 95'

Med väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum avses sådan ändring, som är av större omfattning eller kan anses vara av särskild betydelse för arbetets sundhet eller säkerhet. Vad som förstås med arbetslokal angives i anvisningarna till 2 å. Med personalrum förstås sådana rum, som omnämnas i 13 å. Uttrycket »stadigvarande användas» innebär regelmässig användning under längre tid än sex månader i följd. Med sådan regelmässig användning likställes periodiskt återkommande arbete (säsongarbete), även om detta icke pågår sex månader i följd.

Arbetsgivare äger underställa distriktschefs prövning förslag till driftsom- läggning, även om fråga icke är om sådan ny-, om- eller tillbyggnad, som avses i 9 å första stycket.

Finner distriktschef påkallat att för granskning av byggnadsförslag infordra vissa ritningar eller uppgifter utöver dem, som åtföljt förslaget, tillkommer honom sådan rätt jämlikt 9 å första stycket. Har distriktschef genom bygg- nadsnämnd eller på annat sätt erhållit kännedom om förestående eller påbörjad nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personal- rum och förslag däröver ej i sådant fall tillställts honom för granskning, äger han ock i förekommande fall från arbetsgivaren infordra dylikt förslag jämte sådana ritningar och uppgifter, som kunna erfordras för förslagets granskning. Detsamma gäller ock, därest arbetsgivare i tidigare granskat förslag vidtagit sådan ändring, som är av betydelse för arbetets sundhet och säkerhet, och änd- ringsförslaget ej underställts distriktschefs granskning.

Finnes å arbetsställe skyddsombud eller säkerhetskommitté, bör samråd, äga rum med vederbörande skyddsombud eller kommittén beträffande förslag, som ovan avses, innan dylikt förslag tillställes distriktschef.

9 _å' andra stycket.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, åligger det jämlikt 2 å b) tredje stycket arbetsföreståndaren att iakttaga vad i 9 å stadgas om arbetsgivare. Har arbetsföreståndare ej tillsatts vid den tidpunkt, då bygg— nadsförslag föreligger, skall vad i 9 å första stycket sägs åvila den statliga eller kommunala myndighet, som upprättar byggnadsförslaget, svarar för bygg- nadsarbetet eller förvaltar byggnaden.

Bestämmelsen gäller även i det fall, då staten eller kommun låter uppföra eller vidtaga väsentlig ändring av byggnad, inrymmande arbetslokaler eller personalrum, som äro avsedda att för stadigvarande användning upplåtas till begagnande. Finnes icke arbetsföreståndare, skall förevarande skyldighet åvila i andra stycket angiven statlig eller kommunal myndighet.

till 10 g. 10 5 1 mom.

Med uttrycket »synnerlig fara» avses särskilt stor risk för ohälsa eller olycks- fall. Sådan fara anses föreligga exempelvis vid arbetsprocesser, i vilka skadligt damm eller farlig gas uppkommer i större mängd, eller i verksamhet, vari hand- havas giftiga, eldfarliga eller explosiva ämnen eller vari användas särskilt farliga maskiner eller apparater. Beträffande uttrycket >>väsentlig om- eller tillbyggnad» hänvisas till anvisningarna till 9 å första stycket.

Stadgandet skall iakttagas även i det fall, då förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av ifrågavarande lokal varit underkastat sådan granskning, som avses i 9 å. Har lokal, som tidigare godkänts för här avsedd verksamhet, undergått väsentlig om- eller tillbyggnad, erfordras förnyat god- kännande, om den åter skall tagas i bruk för sådan verksamhet.

10 55" 2 mom.

1. Beträffande innebörden i det i första stycket angivna uttrycket »stadig- varande användning» hänvisas till anvisningarna till 9 å första stycket. I an- mälan skall angivas det slag av verksamhet, för vilken lokalen är avsedd att tagas i bruk. Anmälningsskyldighet jämlikt 2 mom. föreligger icke blott i det fall, då arbetsgivaren själv tidigare använt lokalen utan även då annan än arbetsgi- varen förut begagnat densamma för viss verksamhet. Uttrycket »annat slag av verksamhet» innebär, att anmälningsskyldighet ej föreligger, om den nya verk- samheten ur skyddssynpunkt är likartad med eller icke medför större risk för ohälsa eller olycksfall än den verksamhet, för vilken lokalen tidigare använts. Har arbetsgivare beträffande lokal, som avses i 2 mom. första stycket, före ibruktagandet företagit väsentlig om- eller tillbyggnad av densamma och för- slag däröver tillställts distriktschefen för granskning med avseende å den nya verksamheten, erfordras ej anmälan jämlikt första stycket. Skall lokalen an- vändas för sådan verksamhet, som avses i 1 mom., må den dock ej tagas i bruk, med mindre den av distriktschefen godkänts för ändamålet. Av distriktschef meddelade föreskrifter, som åsyftas i 2 mom., kunna avse antingen vissa åtgärder beträffande lokalen eller vissa villkor för arbetets be- drivande i densamma.

2. I uttrycket »annan lokal», som angives i 2 mom. tredje stycket, innefattas exempelvis undervisnings- eller samlingslokal. Med annan lokal likställes jäm-

väl ny lokal, som inrättats för viss verksamhet men som ej använts härför utan tages i bruk för annat slag av verksamhet.

10 5 3 mom.

Anmälan, som omnämnes i 3 mom., skall i första hand göras, då ny lokal upplåtes till arbetsgivare för stadigvarande användning såsom arbetslokal, men bestämmelsen skall jämväl iakttagas, då lokal, som tidigare använts för viss verksamhet eller visst ändamål, upplåtes för att stadigvarande användas såsom arbetslokal. Även i det fall, då lokal upplåtes till begagnande av flera arbets- givare, såsom garage och liknande lokaler, skall upplåtaren göra anmälan till distriktschefen. För de åtgärder, som distriktschefen må finna skäl föreskriva beträffande lokal, innan den upplåtes, har upplåtaren att svara.

Beträffande innebörden i uttrycket »stadigvarande användning» se anvis- ningarna till 9 å första stycket.

till 11 5. 11 5 1 mom.

Beträffande uttrycket »stadigvarande användas» hänvisas till anvisningarna till 9 å första stycket. I överensstämmelse med vad där sägs skola bestämmel- serna i 11 å 1 mom. även tillämpas å arbetslokal för arbete, som bedrives endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete). Uttrycket att »arbete fortlöpande skall bedrivas» bör ej tolkas så snävt, att fordran uppställes på full arbetstid per dag, ej heller på arbete under alla arbetsdagar i vecka eller månad. Vad som förstås med arbetslokal meddelas i anvisningarna till 2 å.

De i 1 mom. angivna bestämmelserna skola under ovan berörda förutsätt- ningar gälla för arbetslokal inom varje slag av verksamhet, varå lagen äger tillämpning — med undantag dock beträffande jordbruk och hemindustriellt arbete. Fordringarna på en arbetslokals beskaffenhet ställa sig emellertid olika för olika slag av verksamhet med hänsyn till arbetets natur och omfattning. Detta bör i överensstämmelse med vad som sägs i anvisningarna till 5 å be- aktas vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom.

11 5 1 mom. a).

Bestämmelsen i första stycket, att arbetslokal i regel skall vara förlagd ovan jord, innebär enligt 11 å 2 mom. tredje stycket, att dess golv eller större del därav ej får ligga lägre än 1,4 meter under markytan. Jämför även 11 å 2 mom. första och andra styckena. Med »tillräckligt utrymme» förstås, att utrymme skall finnas i erforderlig utsträckning icke blott för maskiner och andra anord- ningar för arbetes bedrivande samt deras betjänande och skötsel utan även för upplagsplatser, gångar och transportvägar inom arbetslokal.

J ämlikt bestämmelsen i andra stycket om tillräckligt luftutrymme förutsättes, att vid bestämmande av det erforderliga luftutrymmet hänsyn skall tagas icke endast till antalet arbetstagare i arbetslokalen utan även till i denna förefintliga

anordningar, såsom maskiner eller apparater med stor värmeavgivning, eller arbetsprocesser, som medföra luftförskämning. Förutom att arbetslokal skall hava ett visst minimiluftutrymme gäller, att i densamma även skall finnas lämp- ligt anordnad luftväxling. Jämför bestämmelsen i 11 å 1 mom. k).

11 5 1 mom. b).

Uttrycket »i regel» innebär, att lokal med lägre takhöjd än 2,70 meter i sär- skilt fall kan godtagas.

11 _å' 1 mom. 6).

Bestämmelsen utesluter icke användande av jordgolv, där sådant golv be- finnes ändamålsenligt med hänsyn till arbetets natur. I uttrycket »ändamåls- enligt material» innefattas jämväl, att materialet skall vara så beskaffat, att risk för halkning i görligaste mån förebygges. Jämför 16 å 9 mom. a). Enligt bestämmelsen i 11 å 1 mom. 1) kan i vissa fall uppställas fordran på att golv även skall skydda mot värme.

11 5 1 mom. d).

Väggar och tak i arbetslokal skola i allmänhet vara målade i ljus, helst tvätt- bar färg. Ljus färg bör även väljas vid annan ytbehandling. Såsom lämplig ytbehandling kan i vissa fall godtagas kalkstrykning.

11 5 1 mom. e).

1 uttrycket »lämpligt anordnade» innefattas, att dörrar till arbetslokal skola vara icke blott lämpligt placerade utan även hava en med hänsyn till trafik- och transportförhållanden lämplig storlek. Där så erfordras, skall utanför dörr, som från arbetslokal leder till det fria, finnas skyddstak.

11 5 1 mom. 9).

Med uttrycket »gång», som omnämnes i första stycket, avses en för arbets- tagarna anvisad väg. Vid bestämmande av det för gång eller transportväg erforderliga utrymmet skall hänsyn tagas till i vilken utsträckning gången eller transportvägen anlitas för olika ändamål. Jämför 16 å 9 mom. a) och dithörande anvisningar.

11 5 1 mom. h).

Bestämmelsen syftar jämväl till att, då så kan anses påkallat, lämpliga an- ordningar för belysning skola finnas även i trappor och gångar utanför arbets- lokal. Jämför 14 å ä) och 16 å 12 mom.

11 _å' 1 mom. k).

Bestämmelsen innebär, att naturlig ventilation av arbetslokal kan godtagas, där sådan är tillräcklig. Med uttrycket »anordningar för luftväxling» avses sålunda även fönster, ventilationskanaler och ventiler i vägg. Jämför 14 å c).

Bestämmelsen innebär, att arbetsgivaren skall vid inrättande av arbetslokal tillse, att med hänsyn till det slag av arbete, som skall utföras i arbetslokalen, denna förlägges eller eljest anordnas så, att viss olägenhet från angränsande lokal, utrymme eller omgivning i möjligaste mån hindras att intränga i eller överföras till arbetslokalen. Sålunda bör exempelvis en kontorslokal ej för- läggas över, under eller intill en arbetslokal, där störande buller förekommer. Kan emellertid av praktiska skäl annan förläggning av kontorslokalen ej ifråga- komma, förutsättes enligt bestämmelsen, att lokalen så anordnas eller att sådana åtgärder vidtagas, att olägenheten såvitt möjligt hindras att intränga i eller överföras till lokalen ifråga på ett för arbetstagarna skadligt eller besvärande sätt. Jämför 14 å d)—g). Bestämmelsen i punkt 1) avser arbetsgivarens skyl- dighet gentemot egna arbetstagare men utesluter icke skyldighet för honom att under vissa omständigheter vidtaga åtgärder till förhindrande av att andra arbetstagare utsättas för olägenhet, som uppkommer i hans verksamhet.

11 5 2 mom.

Bestämmelserna i detta moment gälla även arbetslokaler, som äro avsedda att stadigvarande användas och i vilka arbete fortlöpande skall bedrivas.

Med »annan liknande arbetslokal» i andra stycket avses sådan lokal, som i fråga om användning är jämförlig med de i samma stycke omnämnda och som i likhet med dessa ofta förlägges under jord. Till sådan lokal hänföres ej exem- pelvis affärs- eller bagerilokal, skomakeri- eller snickeriverkstad, restaurangkök eller annan liknande arbetslokal. Som sådan lokal räknas ej heller förrådslokal, vari regelmässigt sysselsättas ett större antal arbetstagare.

Med lokal, som på grund av särskilt förhållande måste vara förlagd under jord i gruva eller stenbrott, avses exempelvis pumprum, spelhus, vågkur, lok- stall, borrsmedja och reparationskur.

11 5 4 mom.

Uttrycket »åverkan» innefattar icke endast åverkan å väggar, tak, golv eller inredning utan även skada å exempelvis sådan anordning, som angives i 1 mom. h)—k).

till 12 &.

Beträffande arbetsrum och öppet arbetsskjul se anvisningarna till 2 å. Med arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott likställes arbetsrum insprängt i berg. Till annan i det fria förlagd arbetsplats hänföres förutom varje utomhus förlagd för stadigvarande bruk avsedd arbetsplats jämväl sådan plats som exem- pelvis fabriks- eller verkstadsområde för utearbetare, bangård, brädgård och byggnadsarbetsplats. Till annan under jord förlagd, för stadigvarande använd- ning avsedd arbetsplats hänföres exempelvis underjordisk station för järnvägs- eller spårvägsdrift. I uttrycket »arbetsplats» innefattas här ej arbetslokal. Be—

träffande innebörden i uttrycket »stadigvarande användning» se anvisningarna till 9 å första stycket.

Att arbetsplats, som avses i 12 å första stycket, skall vara anordnad på till- fredsställande sätt innebär bland annat, att den, där så erfordras, skall vara dränerad samt hållas i sådant skick, att där arbetande ej utsättas för fara att snava eller halka.

till 13 5. 13 5 1 mom.

Uttrycket »å arbetsställe» utesluter icke, att anordning, som här åsyftas, kan vara förlagd invid arbetsstället, där så finnes påkallat. Beträffande uttrycket >>i erforderlig utsträckning» gäller, att anordningarna skäligen kunna anses på- kallade med hänsyn till bestämmelsen i 5 å första stycket.

Det bör av arbetstagarna beaktas, att bestämmelserna i 13 å tillika grunda sig på den förutsättningen, att arbetstagarna skola använda de personalrum, som ställas till deras förfogande.

Beträffande fordran på hygieniska anordningar vid skogs- och flottnings- arbete gäller vad därom är stadgat i skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937 (nr 268) och lagen den 19 juni 1919 (nr 428) om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Med uttrycket skogs- arbete förstås i förevarande avseende sådant arbete, varå skogshärbärgeslagen äger tillämpning.

13 _å' 1 mom. b).

Uttrycket »lämplig temperatur» i första stycket innebär, att tvättvatten skall, då så erfordras och är möjligt, vara uppvärmt. Till tvättplats räknas jämväl fotbad, där sådan anordning är påkallad med hänsyn till arbetets art. Där dusch och fotbad anordnats, skall finnas erforderligt varmvatten. I uttrycket »ändamålsenligt anordnade tvättplatser» innefattas, att tvättplatserna skola vara icke endast lämpligt utförda utan även förlagda på lämplig plats inom arbetsstället.

13 5 1 mom. e). Med matrum likställes sådan plats på eller vid arbetsställe, där lagad mat tillhandahålles arbetstagarna, såsom marketenteri eller liknande inrättning.

13 5 1 mom. h).

Bestämmelsen gäller sådana arbetstagare, som på grund av arbetets natur ofta måste nattetid uppehålla sig på annan ort än bostadsorten, såsom viss post-, järnvägs- och busspersonal.

13 5 1 mom. i).

Här meddelade bestämmelse gäller sådana arbetstagare, som på grund av mer eller mindre regelbundet återkommande, oundvikliga uppehåll i arbetet måste

kvarstanna på arbetsstället eller uppehållsplats, såsom bil-, buss- och järnvägs- personal samt stuveriarbetare.

13 55 1 mom. k). Vid tillämpning av denna bestämmelse skall hänsyn tagas till arbetets om- fattning och varaktighet.

13 5 2 mom.

Att golv, väggar och tak i personalrum skola vara utförda på ändamålsenligt sätt innebär bland annat, att de skola vara utförda av lämpligt material, hava tillräcklig styrka och täthet samt i görligaste mån skydda mot fukt och kyla.

13 5 4 mom. Med lämpliga anordningar avses s. k. cykelställ med skyddstak.

till 14 g. 14 5 a).

Bestämmelsen åsyftar, att belysningen skall vara så avpassad med hänsyn till arbetets art samt på sådant sätt anordnad i förhållande till varje arbetsplats, att arbetet kan utföras utan men för arbetstagaren. Dagsbelysning skall i första hand eftersträvas.

Beträffande tillämpningen av bestämmelserna i 14 å ä jordbruket se anvis- ningarna till 1 å b) 1.

14 5 b )

Bestämmelsen gäller främst arbete i arbetslokal men kan i fråga om fordran på uppvärmning även avse exempelvis arbetsskjul eller förarhytter å motor- fordon och vissa lyftanordningar. I uttrycket »arbetets beskaffenhet» inbegripes icke endast arbetets natur utan även huruvida arbetet är lätt eller tungt eller om detsamma är rörligt eller utföres stillasittande eller stillastående. 14 5 0).

Det i första stycket angivna uttrycket »på lämpligt sätt» innebär, att till- förseln av friskluft till arbetslokal skall ske på det sätt, som med hänsyn till behovet av luftväxling i varje särskilt fall befinnes lämpligast, samt så, att drag i möjligaste mån undvikes. I uttrycket »på annat sätt behandlad» innefattas luftrening och luftkonditionering.

Med sådant arbete under jord, som avses i andra stycket, likställes arbete i berg eller tunnel. Med »annan betryggande skyddsåtgärd» åsyftas främst be- gagnande av speciell skyddsutrustning (andningsskydd). Beträffande sådan utrustning se 14 å 1).

14 3? (1). Vid arbete, där damm, rök, gas eller ånga uppkommer, skall i första hand till-

ses, att arbetsprocessen såvitt möjligt utföres i sluten apparat eller att arbetet förlägges till avskild lokal eller inbyggd plats. Där detta ej kan ske, skola till-

fredsställande anordningar för uppsamling och bortförande av dammet, röken, gasen eller ångan såvitt möjligt anbringas vid den plats, där sådan luftförore- ning uppstår och kan spridas. Undantag, varom i d) förmäles, kan avse en- dast dylika anordningar men däremot ej befrielse från att vidtaga annan er— forderlig skyddsåtgärd, exempelvis tillhandahållande av speciell skyddsutrust- ning.

Det skall därjämte tillses, att arbetsplats icke förlägges på sådant sätt i för- hållande till utsugningsanordning, att arbetstagare därigenom utsättes för luft- förorening.

14 5? e ). Vid tillämpning av bestämmelsen i andra punkten om utbyte av giftigt eller annat hälsofarligt ämne mot icke giftigt eller mindre hälsofarligt sådant bör i de fall, då effektiva skyddsåtgärder kunna vidtagas, hänsyn tagas till bland annat den kostnad, som kan föranledas av dylikt utbyte.

14 5 f)-

Bestämmelsens tillämpning förutsätter, att den påverkan, varom fråga är, försiggår under någon längre tid. Jämför 16 5 11 mom. I vissa slag av verk— samhet, såsom jordbruksarbete, skogsarbete, flottningsarbete, byggnads- och an- läggningsarbete, kan det i regel ej anses tillkomma arbetsgivare att vidtaga åtgärder till skydd mot väta, kyla och värme. Även i verksamhet av nämnda slag skola dock nödiga skyddsåtgärder vidtagas, i den mån sådana med hänsyn till praktiska och ekonomiska förhållanden rimligen kunna påfordras, exem- pelvis beträffande förarhytt å motorfordon, motorredskap eller lyftanordning. Då arbetstagare regelbundet under längre tid utför arbete i stillastående eller sittande ställning, skola, där så erfordras, tillfredsställande åtgärder vidtagas till skydd mot kyla från golv.

14 5 9).

För bestämmelsens tillämpning förutsättes, att olägenhet, varom här är fråga, är av mera bestående natur. Olägenheten behöver ej vara ihållande utan avses även sådan, som med kortare tidsmellanrum regelbundet återkommer. Förut- sättningar för bestämmelsens tillämpning föreligga däremot ej vid tillfälligt uppkommande buller eller skakningar.

Är visst arbete förenat med buller eller skakningar, som ej kunna minskas eller avlägsnas, skall tillses, att dylikt arbete, där så kan ske, förlägges till särskild arbetslokal eller arbetsplats. Nitningsarbete, smidesarbete eller gjut- godsrensning utgör exempel på dylikt arbete.

14 5 i).

Med bestämmelsen i första stycket åsyftas att framhäva vikten av att arbetet i möjligaste mån så anordnas och planeras, att en ändamålsenlig arbetsställning erhålles. Det bör även tillses, att i de fall, då föremål måste bäras och lyftas, särskilda hjälpmedel användas härför, där så är erforderligt och praktiskt

möjligt. Bland arbetstagare, som kunna beredas möjlighet att tillfälligt intaga sittande ställning, må nämnas butiksbiträden, serveringspersonal och vissa ar- betstagare i textilindustrien.

Vid uppgörande av byggnadsförslag, som åsyftas i 9 & första stycket, skall tillses, att den ovan berörda fordran på lämpliga arbetsställningar blir tillgodo— sedd. Detsamma gäller beträffande förslag till driftsomläggning, som omnäm- - nes i anvisningarna till 9 & första stycket.

14 5 k).

Bestämmelsen i första punkten avser främst sådan rengöring eller städning, som skall företagas dagligen. Med uttrycket »grundlig rengöring» avses stor- rengöring av arbetslokalen, varvid golv, väggar, tak, fönster och inredning grundligt rengöras. Bestämmelsen om målning eller annan ytbehandling gäller jämväl inredning, maskiner, apparater och dylikt. Även å annan arbetsplats än i arbetslokal skall renlighet och ordning iakttagas.

En viktig förutsättning för bestämmelsens efterlevnad är, att varje arbets- tagare noga följer de föreskrifter, som i sådant hänseende meddelas.

14 5 l).

Uttrycket »där — — — annan åtgärd icke skäligen kan vidtagas eller på- fordras» åsyftar exempelvis fall, då arbete är förlagt till det fria, såsom sprut- målning av järnkonstruktion, sandblästring av husfasad eller reparation av gasledning, eller då fråga är om kortvarigt arbete av tillfällig natur. Med speciell skyddsutrustning, även benämnd personlig skyddsutrustning, avses andnings- och ögonskydd, skyddskläder samt vissa slag av handskar och skodon. I uttrycket »annan åtgärd» innefattas främst sådan åtgärd, som avses i 14 & b)—g)-

till 15 g. 15 5 1 mom.

Bestämmelsen avser endast inskränkning av arbetstiden i det farliga arbetet. Detta kan, där så är möjligt, ske genom skiftning på sådant sätt, att arbets- tagaren beredes annan, ej hälsofarlig sysselsättning viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder. I vad mån bestämmelsen skall tilläm— pas, får avgöras från fall till fall.

15 5 2 mom.

Till arbete, som avses i detta moment, hänföres bland annat sådant arbete, som medför fara för blyförgiftning, stendammslunga eller koloxidförgiftning. Beträffande förordnande av läkare för verkställande av läkarundersökning och läkarbesiktning se 63 &.

lill 16 &. 16 5 1 mom.

Genom uttrycket »uppställda» i första stycket avses att framhålla, att motor, arbetsmaskin eller annan därmed jämförlig maskinell anordning skall vara så

uppställd eller placerad, att med anordningen förbunden fara för olycksfall eller ohälsa i görligaste mån undanröjes. Av samma skäl skall tillses, att trans- mission är lämpligt förlagd. Vad som sägs om uppställning eller förläggning kan tillämpas på transportabel motor eller arbetsmaskin, såsom traktor, väg- maskin eller lantbruksmaskin, endast i de fall, då densamma användes för sta- tionärt bruk.

16 5 1 mom. b). Med uttrycket »annat särskilt förhållande» avses endast sådana fall, då transmissionen har låg hastighet eller överför ringa kraftbelopp.

16 5 1 mom. (1).

Med uttrycket »lätt tillgängligt ställe» avses i första hand den plats vid arbetsmaskinen, där arbetstagaren vid utförande av sitt arbete vanligen uppe— håller sig. I uttrycket »lämplig anordning» innefattas, att densamma även skall vara tydligt utmärkt.

16 5 3 inom.

Beträffande åtgärder till skydd mot skada genom elektrisk ström hänvisas till lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elek- triska anläggningar, och med stöd av nämnda lag utfärdade föreskrifter. Be- stämmelsen avser även, där så erfordras, skydd mot verkan genom åsknedslag.

16 59 4 mom.

Begreppet »lyftanordning» i första stycket innefattar jämväl till sådan an- ordning hörande fast utrustning. I uttrycket »anordnande» inbegripes även uppställning, exempelvis beträffande kran.

16 5 5 mom.

Med transportredskap förstås truckar, fordon och vagnar av olika slag. Be- träffande tillämpning av bestämmelserna i 5 mom. "å jordbruket hänvisas till anvisningarna till 1 5 b).

16 _é' 5 mom. a).

Med uttrycket »ur utrymmessynpunkt så anordnad» förstås, att utmed trans- portbana skall finnas tillräckligt fritt utrymme för att undvika klämning mellan fordon, vagn eller last och intill banan befintlig vägg, pelare, stolpe eller upplag. Motsvarande gäller ock beträffande transportbana med flera spår med hänsyn till risken för klämning mellan fordon eller vagnar å de olika spåren. Vid transportbana i gruva skall fordran på fritt utrymme utmed banan bedömas med hänsyn till trafikförhållanden och transportsätt.

16 5 5 mom. b).

Uttrycket »i den mån så erfordras» innebär, att hänsyn skall tagas icke endast till transportvägens lutning utan även till andra förhållanden i sam- band med transporten, såsom godsets beskaffenhet och transportsätt.

Med det i första stycket angivna uttrycket »anordnas och utföres» åsyftas jämväl, att arbetet skall ledas och övervakas på tillfredsställande sätt. Till »andra hjälpmedel» hänföras exempelvis bockar, pallar och plankor, vilka an- vändas som underlag vid transport av föremål.

Med bestämmelsen i andra stycket avses att framhålla vikten av att gods, som skall transporteras, såvitt möjligt är så beskaffat, att arbetstagare, som sysselsättes med transportarbete, icke utsättes för fara att skadas, exempelvis genom utstående spikar, ståltrådsändar eller plåtband eller genom vassa hörn eller skarpa kanter. Bestämmelsen gäller i första hand för transport utom arbetsställe, då gods avlämnas för transport genom särskilt transportföretag, men skall i erforderlig utsträckning iakttagas även vid annan transport. Med hänsyn till risken för olycksfall vid transport av tyngre gods skall, i den mån så finnes påkallat, på godsets eller emballagets utsida finnas tydlig viktuppgift. I fråga om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, gäller vad därom är stadgat i lagen den 11 mars 1932 (nr 55). Beträffande gods, som för bearbetning flyttas till eller från olika arbetsplatser inom arbetsstället, gälla föreskrifterna i 6 mom. första stycket.

1657mom.

»Särskilt förhållande», varom förmäles i första stycket, anses vara förbanden exempelvis då en maskinell anordning är så inbyggd, att beröring med dess farliga delar är utesluten. Bestämmelsen att den maskinella anordningen skall hava stannats innebär jämväl, att anordningen, där så erfordras, skall vara säkrad mot oavsiktlig igångsättning.

16 5 8 mom.

Med verktyg avses såväl handverktyg som maskinverktyg av olika slag. Om besiktning och provning av redskap, som användas vid lastning och lossning av fartyg, finnes särskilt stadgat. Beträffande verktyg eller redskap, som av arbetsgivaren tillhandahålles arbetstagare, åligger det denne att anmäla därå uppkommen felaktighet, som kan medföra risk för olycksfall.

16 5 9 mom. a).

1. Vad i första stycket stadgas om gångar och vägar skall beträffande jord— bruket huvudsakligen gälla gångar och vägar invid ekonomibyggnader. Inom skogsbruket skall förevarande bestämmelse tillämpas i skälig utsträckning. Ut- trycket »hållas i sådant skick» innebär bland annat, att sandning eller annan lämplig åtgärd mot halkning skall vid behov företagas.

2. Vid tillämpning av bestämmelsen i andra stycket skall behovet av skydds- åtgärder bedömas med hänsyn till det läge, innehåll och djup, som bassängen, karet, brunnen eller schaktet har. Med uttrycket »anordnade» avses, att exem- pelvis bassäng eller kar är med sin överkant förlagd på sådan höjd över golv-

eller markplan, att fara för olycksfall genom fall i bassängen eller karet ej föreligger. Med brunnar och schakt likställas arbetsgropar, rörgravar och dylikt.

3. Bestämmelsen i sjätte stycket innebär jämväl att, där underminering ej kan undvikas, uppkommande överhäng skall stöttas på tillförlitligt sätt.

16 5 9 mom. b).

Med uttrycket »där så kan påfordras» avses att från bestämmelsens tillämp— ning utesluta exempelvis arbete å brädstapel, halmstack, högt lastat fordon eller dylikt. Saknas tillfredsställande anordning för säkerhetslinans fästande eller finnes det eljest påkallat, skall arbetsgivaren tillse, att arbetstagaren erhåller lämpligt biträde för fasthållande av linan på betryggande sätt.

16 5 9 mom. 0).

Bestämmelsen avser företrädesvis arbetsplats, där arbete stadigvarande be- drives, men dess tillämpning kan i vissa fall påkallas även å arbete, som är av kortvarig natur, såsom bro-, damm-, hamn- eller kajbyggnadsarbete.

16 5 11 mom.

Uttrycket »erforderlig hjälp» innebär i första hand, att vid arbetsplatsen finnes person, som kan föra den förgiftade till lokal med frisk luft eller ut i det fria, underkasta den förgiftade konstgjord andning samt, om så erfordras-, tillkalla läkare eller ambulans. I vissa fall kan i nämnda uttryck även inne— fattas, att tillgång skall finnas till andningsapparat med syrgas. Beträffande tillverkning, förvaring, utlämnande, transport m. ni. av eldfarliga, explosiva och giftiga ämnen gäller vad därom är särskilt stadgat.

16 5 12 mom.

Till arbetsplats, som här omnämnes, hänföres även öppet arbetsskjul. Be- stämmelsen gäller ock i tillämpliga delar beträffande gångar och vägar till arbetsplats i det fria eller under jord. Jämför anvisningarna till 11 5 1 mom. h). Bestämmelsen är i regel ej tillämplig beträffande arbetsplatser i det fria inom jordbruk och skogsbruk. Den skall dock i skälig utsträckning iakttagas även vid sådan verksamhet, då fråga är om arbetsplats, där maskinella anordningar användas, såsom plats för sågning av virke, kapning av ved, tröskning, kolugn eller flottleds skiljeställe. Som tillfredsställande belysning vid arbete under jord i gruva eller stenbrott kunna godtagas bärbara gruvlampor.

16 5 13 mom.

Med speciell skyddsutrustning avses exempelvis hjälmar, ögonskydd, hår- skydd samt vissa slag av handskar, ben- och fotskydd. Till sådan utrustning hänföras även Skyddsskor samt skyddskläder eller särskilda förkläden till skydd mot stänk av glöd, smält metall, syra, lut och dylikt. Jämför anvisningarna till 14 5 1).

16 5 14 mom. Det förutsättes, att arbetstagare även i annat arbete använder sådan lämplig klädsel, att denna på grund av sin beskaffenhet icke föranleder olycksfall.

Åt lämplig person skall uppdragas att ombesörja förvaring och utlämnande av materiel och utrustning, som avses i första stycket.

Med det i tredje stycket angivna uttrycket »i erforderlig utsträckning» avses, att anslag skola uppsättas i den omfattning, som erfordras med hänsyn till ar- betsställets storlek. Vid arbetsställen med en eller några få arbetstagare före- ligger i allmänhet ej förutsättning för bestämmelsens tillämpning. Jämför även 13 5 1 mom. g).

till 18 g.

1. Vad som avses med rast finnes meddelat i 2 5. Bestämmelsen i 1 mom. första stycket innebär, att raster i regel skola finnas anordnade men att vid bestämmandet av rasternas antal, längd och förläggande hänsyn skall tagas till arbetets beskaffenhet, d. v. s. arbetets natur och huruvida detsamma är lätt eller tungt. Vidare skall hänsyn tagas till arbetets varaktighet. Av betydelse är sålunda, huruvida arbetet är tillfälligt eller icke. Hänsyn skall även tagas till arbetsförhållandena i övrigt, såsom temperaturens och väderlekens inflytande på arbetet, vilket är av särskild betydelse vid exempelvis jordbruksarbete, skogsarbete och annat därmed jämförligt arbete i det fria. Utför arbetstagare arbete under minst sex timmar av dygnet, bör den sam- manlagda tiden för rast uppgå till vid dagarbete minst en timme och vid skift- arbete minst 30 minuter. Vid arbete, där arbetstagares närvaro å arbetsplatsen är nödvändig för arbetets fortgång, må rast utbytas mot enbart ledighet för intagande av förtäring å arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet. Arbete bör ej utan rast pågå under längre tid än 4 1/2 timmar. Beträffande rast i sådan verksamhet, som inbegripes under arbetstidslagen för detaljhandeln, gäller vad i nämnda lag är stadgat.

2. Med arbetspaus, som omnämnes i 2 mom., förstås ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet, under vilket arbetstagaren beredes tillfälle till avkoppling från arbetet och som icke är att hänföra till rast eller ledighet, varom ovan förmäles. Sådan paus, som bör omfatta en tid av 5—10 minuter, är främst påkallad vid arbete, som utföres vid löpande band, men erfordras även vid vissa slag av andra arbeten, vilka på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena medföra särskilt stor kroppslig eller psykisk påfrestning. Arbetspaus bör under angivna förutsättningar anordnas vid såväl dagarbete som skiftarbete och bör icke frånräknas arbetstiden.

3. Raster och arbetspauser för minderårig skola anordnas på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt. Det åligger arbetsgivare att, där så är påkallat och arbetsförhållandena det medgiva, anvisa lämplig lokal, varest den minderårige kan vistas under rasterna och intaga sina måltider.

till 19 5.

Till arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas nattetid, hänföres arbete, vilket till följd av arbetsprocessens tekniska natur måste försiggå kon- tinuerligt, såsom vissa slag av arbete vid järnverk, glasbruk, kalkbruk och tegel- bruk, pappersmassefabriker och pappersbruk samt kemiska fabriker ävensom kolnings- och flottningsarbete. Med arbete betingat av allmänhetens behov avses exempelvis arbete vid trafikföretag, post, telegraf och telefon, hotell, restau- ranger, kaféer, apotek, sjukhus, tidningstryckerier, gas-, elektricitets- och vatten- ledningsverk. Till arbete, som på grund av annan särskild omständighet måste försiggå å tid mellan klockan 23 och klockan 5, hänföres bland andra djurskötsel och vakttjänst samt i gällande arbetstidslagar omförmälda förberedelse- och av- slutningsarbeten ävensom arbete, som avser förarbetande av varor, vilka äro un- derkastade hastig försämring. Till annan särskild omständighet hänföres jämväl sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse, som tillfälligtvis föranleder till undantag. Hit kan också hänföras sådana jordbruksarbeten, som av drifts- hänsyn böra försiggå nattetid, samt i vissa fall stuveriarbete.

Med arbetstagare i överordnad ställning avses exempelvis arbetsföreståndare, arbetsledare i lägre eller högre ställning, avdelnings-, butiks-, lager- och köks— föreståndare och andra därmed likställda befattningshavare, allt under förut- sättning att dessa icke eller endast undantagsvis deltaga i arbete, som står under deras ledning.

Hänvisningen i tredje stycket avser lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditori- arbete. '

till 20 5. 20 5 a).

Till arbete, som till följd av särskilda omständigheter måste påskyndas, hän- föres reparationsarbete, vissa slag av lastnings- och lossningsarbete eller annat arbete, som snabbt måste slutföras, exempelvis arbete i samband med utställ- ningar, brådskande leveranser eller dylikt.

20 5 b ). Till arbete, som åsyftas i b), hänföres företrädesvis arbete, som tillgodoser

' ändamål av stort allmänt intresse eller som är påkallat för att undvika avse- värd olägenhet aV teknisk, ekonomisk eller social natur.

till 21 5.

Till arbete, som avses i 21 & (nödfallsarbete), hänföres under i paragrafen angivna förutsättningar exempelvis arbete föranlett av eldsvåda, översväm- ning, snöhinder och dylikt, reparationsarbete å skadade vatten-, gas— och elek— ) triska ledningar eller arbete, som avser avhjälpande av skador å maskinella anordningar eller av fartygs haveriskador. Bestämmelsen om att anmälan skall

göras inom två dygn innebär icke, att arbetet behöver avbrytas vid utgången av denna tidrymd för inväntande av tillstånd, utan det är tillfyllest, att tillstånd sökes inom den angivna tidrymden. Tidsbegränsningen två dygn avser icke två kalenderdygn utan omfattar 48 timmar från nödfallsarbetets början.

till 22 &.

Föreskriften i första stycket innebär i allmänhet icke befrielse från att iakttaga bestämmelsen om veckovila utan endast frihet från fordran på tjugo- fyra timmars sammanhängande ledighet. Kan veckovila av denna längd icke beredas under ett och samma dygn skall jämlikt tredje stycket motsvarande frihet från arbete lämnas under något av veckans övriga dygn. Vid bestäm- mande av veckovilans förläggande bör denna ledighet icke uppdelas, exempelvis på lördagseftermiddag och söndagsförmiddag.

till 23 &.

Undersökning, varom förmäles i första stycket, påkallas i första hand, då det gäller att vid inträffat sjukdoms- eller olycksfall eller olycksfallstillbud fastställa orsaken till detsamma, men dylik undersökning kan erfordras även i annat fall, exempelvis i syfte att före användning av viss förbrukningsvara, ersättnings- eller tillverkningsprodukt utröna, om denna kan medföra fara för ohälsa eller olycksfall.

till 24 5.

Till allvarligt olycksfall hänföres sådant olycksfall, som medfört dödlig ut- gång eller svårare kroppsskada eller som samtidigt drabbat flera arbetstagare. Med särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfallstillbud förstås sådant fall, be- träffande vilket det kan antagas vara av väsentlig betydelse, att det kommer till distriktschefs kännedom. Anmälningsskyldighet enligt förevarande be- stämmelse föreligger således icke beträffande de i en verksamhet vanligen före- kommande smärre olycksfallen och olycksfallstillbuden. Till sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete, hänföres icke blott yrkes- sjukdomsfall, som omfattas av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, utan även annat av sådant arbete härrörande sjuk- domsfall.

till 26 5.

Angående minderårigs rätt att själv taga tjänst eller annat arbete och om förbud mot att använda minderårig vid offentliga tillställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning är särskilt stadgat i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap och i lagen den 194 (nr ) angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning.

till 27 5. Till lätt arbete hänföras främst budskickning, vakthållning samt vändning och stackning av torv och andra liknande arbeten i fria luften, som fortgå en- dast under kortare tid av året och vilka icke regleras av samband med me- kaniskt driven arbetsprocess. till 28 5.

Vid utfärdande av läkarintyg kan uppgift om det arbete, vartill den minder- årige skall användas, ofta icke lämnas vederbörande läkare. I de fall, då den minderårige företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling, kan läkaren därför i läkarintyget lämna endast en allmänt hållen föreskrift om att den minderårige icke eller blott under vissa angivna Villkor får användas till visst slag av arbete.

Jämlikt bestämmelsen i tredje stycket erfordras ej anteckning om den minder- åriges skolförhållanden vid arbete under ferietid, dock skall i sådant fall arbets- boken innehålla läkarintyg.

till 29 &. Beträffande förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten samt till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, är särskilt stadgat.

till 30 &.

Bestämmelserna om arbetstidsbegränsning för minderåriga gälla icke det egentliga jordbruket utan endast jordbrukets binäringar. Se anvisningarna till 1 5 b). Därvid skall för sådan till jordbruk hörande binäring, vilken icke be— drives såsom självständig verksamhet, och byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring som nu nämnts samt för trädgårdsskötsel, även då denna bedrives såsom självständig verksamhet, endast de under a) angivna bestäm- melserna äga tillämpning. Detsamma gäller beträffande sådan till jordbruk hörande binäring, vilken bedrives såsom självständig verksamhet, för såvitt icke binäringen är underkastad bestämmelserna i lagen om arbetstidens begräns- ning (allmänna arbetstidslagen ), då i sådant fall den i 1 mom. första stycket stadgade begränsningen förutsättes gälla.

Den enligt a)medgivna utökade arbetstiden för minderåriga gäller icke blott arbete i sådana företag och rörelser, varå lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln eller arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer äger tillämpning, utan avser även sådant arbete inom ifrågavarande verksamhets- områden, som är undantaget från dessa lagars tillämpning, allt för såvitt ar- betet omfattas av denna lag. Den medgivna arbetstiden gäller sålunda även för sådana mindre företag, som på grund av sin storleksordning icke omfattas av ovannämnda lagar, eller i fråga om arbete, som är särskilt undantaget, exempelvis statlig verksamhet.

Vid företag inom det egentliga jordbruket, vilka falla under lantarbetstids- lagen, skola däri stadgade arbetstidsbegränsningar, som jämväl avse minder-

åriga, iakttagas, även om bestämmelserna i 30 & arbetarskyddslagen, såsom fram- går av första stycket här ovan, icke äro tillämpliga.

Beträffande anmälan om nödfallsarbete, som omförmäles i b), se även an— visningarna till 21 5.

till 31 &.

Uttrycket »från vad sålunda stadgats» innebär, att undantag i de avseenden, som angivas i a)—d), kan meddelas såväl från stadgandet om att ledigheten för nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd som från bestämmelsen om hur nattvilan skall vara förlagd.

Till i e) omnämnt arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet måste bedrivas å tid mellan klockan 23 och klockan 5, hänföres exempelvis arbete, som bedrives med skiftindelning eller som eljest måste påskyndas. Sådant medgivande bör företrädesvis lämnas under villkor, att den minderåriges arbetstid är begränsad till åtta timmar av dygnet samt att arbetet antingen icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan klockan 23 och klockan 5 eller ock är i fråga om de tider på dygnet, då arbetet skall utföras, fördelat på sätt som kan anses likvärdigt med nyss- nämnda anordning.

Vid meddelande av undantag jämlikt d) torde beaktas, att det arbete, vartill den minderårige skall användas, är av lätt slag samt att den minderårige i intet fall får sysselsättas med arbete, som är förenat med särskild fara, exempel- vis brötlossningsarbete.

till 32 5.

Har vid utfärdandet av arbetsbok för minderårig denne icke fullgjort sin skolplikt eller har eljest uppgift om den minderåriges skolförhållanden icke kunnat införas i boken, skall sedermera, då den minderårige visat sig därtill be- rättigad, anteckning därom på begäran göras av den som utfärdat boken eller annan, som jämlikt 32 & äger utfärda arbetsbok.

Uttrycket »i särskilda fall» i tredje stycket innebär, att hänvändelse till pastorsämbete med begäran om arbetsbok skall ske endast i undantagsfall, exempelvis då den minderårige ej utan omgång kan erhålla sådan bok från lärare eller skolföreståndare. Även i det fall, då pastor utfärdat arbetsbok, är det önskvärt, att boken innehåller anteckning om de läkarundersökningar, som skolläkaren företagit å den minderårige under skoltiden. Dock må i sådant fall även godtagas annat läkarintyg, utfärdat av tjänsteläkare.

Med uttrycket »särskilt stadgat» i 2 mom. åsyftas jämlikt 39 5 första stycket meddelade föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning av min- deråriga arbetstagare. I uttrycket »erforderliga anteckningar» inbegripas så- dana uppgifter, som kunna vara av betydelse för den minderårige.

Vad i 4 mom. sägs om anteckning eller märke i arbetsbok gäller även läkares anteckning i boken.

Om minderårigs anställning från början avser kortare tid än fjorton dagar men sedermera utsträckes, skall sådan anteckning, som omnämnes i första stycket, göras i den minderåriges arbetsbok. Beträffande anteckning i dylik bok se även 32 5 4 mom.

Har minderårig, som sysselsättes hos en arbetsgivare, anställning även hos annan arbetsgivare, skall jämväl denne på härför avsedd plats i den företedda arbetsboken införa de uppgifter, varom i 33 & sägs.

Anmälan, varom förmäles i första stycket, behöver icke göras vid ökning eller minskning i antalet sysselsatta minderåriga, liksom ej heller vid kortare uppehåll i användandet av dylik arbetskraft.

till 35 5.

Har minderårig anställts, efter det förteckning över de minderåriga upplagts för visst kalenderår, skola föreskrivna uppgifter även beträffande denne in- föras i förteckningen.

till 36 &. 36 5 1 mom.

J ämlikt första stycket skall läkarbesiktning i allmänhet företagas å minder- årig en gång varje kalenderår. Har emellertid den minderårige under kalender- året underkastats läkarundersökning, som förutsättes i 28 5 c), eller på grund av anställning vid annat arbetsställe undergått läkarbesiktning, varom stadgas i 36 5, är sådan besiktning under året icke ånyo erforderlig, för såvitt ej ve- derbörande besiktningsläkare med hänsyn till den minderåriges sysselsättning finner skäl därtill. Vid läkarbesiktning skola iakttagas de föreskrifter, som härför gälla. Jämför 39 5 första stycket.

Till i andra stycket omnämnt arbete, som medför synnerligen ringa ansträng- ning, hänföres exempelvis vakthållning. Kontorsarbete i egentlig mening bör däremot i allmänhet icke hänföras till dylikt arbete.

36 5 2 mom.

Finner besiktningsläkare nödigt föreskriva särskilda villkor beträffande min- derårigs användande till visst arbete eller att den minderårige icke må vi- dare användas till visst slag av arbete, bör läkaren samråda med arbetsgivaren därom.

36 5 3 mom.

Har arbetsrådet funnit skäl ändra eller upphäva besiktningsläkares före- skrift, varom förmäles i 36 5 2 mom., skall genom arbetsrådets försorg anteck- ning därom göras såväl i den minderåriges arbetsbok som i den i 55 5 omför- mälda inspektionsboken.

I uttrycket »lämplig lokal», som omnämnes i första stycket, inbegripes bland annat, att lokalen skall vara väl uppvärmd samt fri från störande buller. Om arbetsgivares skyldighet att lämna besiktningsläkare tillträde till arbetsstället, tillhandagå med nödiga upplysningar samt tillhandahålla föreskrivna böcker och förteckningar gäller vad därom är stadgat i 50 5.

till 39 &.

För läkarundersökning, som förutsättes i 28 5 c), är den minderårige ersätt- ningsskyldig, för såvitt ej kostnadsfri undersökning erhålles vid den läro- anstalt, där den minderårige åtnjuter undervisning, eller arbetsgivaren åtagit sig att ersätta kostnaden för den minderåriges läkarundersökning. Gottgörelse till besiktningsläkare för verkställd läkarbesiktning jämlikt 36 5 skall däremot bestridas av arbetsgivaren, utom i vad gottgörelsen avser kostnad för rese- och traktamentsersättning, som utgår av statsmedel.

till 41 &.

Om förbud i vissa fall att avskeda kvinna i anledning av havandeskap eller barnsbörd gäller vad i lagen den 21 december 1945 (nr 844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. är stadgat. Beträffande understöd åt kvinna, då hon på grund av bestämmelserna i 41 5 första och andra styckena är frånvarande från arbetet, finnes stadgat i förordningen den 194 om moderskapsbidrag.

till 42 &.

Beträffande kvinnas användande till annat arbete än hantverks- eller in- dustriellt arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5 gäller vad i 19—21 55 stadgas. Vad i anvisningarna till 19 & sägs om arbetstagare i överordnad ställ- ning gäller även beträffande kvinna, som i sådan ställning sysselsättes i arbete, varom förmäles i 42 5.

till 44 5. 44 5 1 mom.

Uttrycket >>ordna och leda skyddsarbetet» innebär, att arbetsgivaren kan lämna uppdrag åt en eller flera personer (skyddsinspektör, personalkonsulent eller annan hos arbetsgivaren anställd) att i större eller mindre utsträckning handlägga frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Där så skett, skall arbetsgivaren underrätta skyddsombuden därom samt om den ordning, i vilken hänvändelse till arbetsgivaren i skyddsfrågor skall göras. Arbetsgivaren har att jämväl tillse, att såväl arbetsledare som arbetstagare medverka i skyddsarbetet.

44 5 2 mom.

1. Det i första stycket angivna uttrycket »där ej särskilt förhållande be- rättigar till undantag» avser sådana fall, då på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena behov av skyddsombud ej anses föreligga.

2. Till skyddsombud bör väljas för uppdraget lämplig person med gott

omdöme samt med nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sund- het och säkerhet. Skyddsombud skall vara väl förtrogen med arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde.

3. Vid arbetsställe, där flera skyddsombud skola utses, bestämmes antalet skyddsombud efter arbetsställets storlek, arbetets natur och arbetsförhållandena, dock att antalet skyddsombud begränsas till vad som för arbetsstället kan anses lämpligt. Råder bland arbetstagarna tvekan om vilket antal skyddsombud, som böra utses vid ett arbetsställe, eller om arbetsställets indelning i skydds- områden, bör före valet samråd ske med arbetsgivaren och vederbörande till- synsorgan. Vid arbetsställe med flera avdelningar bör skyddsombud utses för varje avdelning eller grupp av avdelningar med likartat arbete. Där arbete bedrives på skift, bör för skiftlag med flera arbetstagare skyddsombud såvitt möjligt finnas bland arbetstagarna på varje skift. För skyddsombud bör finnas ersättare. Där kvinnliga arbetstagare sysselsättas, böra skyddsombud i erfor- derlig utsträckning finnas även bland dessa. Inom verksamhet, där arbete utföres av arbetstagare tillhörande olika yrkes- grupper, såsom inom byggnadsverksamhet, må skyddsombud utses inom varje grupp av arbetstagare vid arbetsstället. Där arbetstagare inom en verksamhet äro fördelade på flera arbetsplatser, såsom i fråga om lastnings- och lossnings- arbete, skogsavverknings- eller flottningsarbete eller andra därmed jämförliga arbeten, må skyddsombud utses för varje särskild arbetsplats, där ett flertal arbetstagare samtidigt sysselsättas.

4. Med skyddsområde, som omnämnes i 2 mom. tredje stycket, förstås det av- gränsade område inom arbetsstället, där skyddsombud har att utöva sitt upp- drag enligt denna lag.

5. Jämlikt 2 mom. fjärde stycket har skyddsombud, som finner, att viss skyddsåtgärd bör vidtagas, att hos arbetsgivaren göra framställning därom. Oavsett den ordning, i vilken sådan framställning skall göras, må dock skydds- ombud, där säkerhetskommitté finnes, även direkt kunna påkalla kommitténs behandling av särskilt betydelsefull skyddsfråga.

6. Med förrättning, varom förmäles i 2 mom. femte stycket, avses ej blott tillsynsorgans inspektion utan även annan förrättning av betydelse för skydds- ombudet. Till undersökning hänföres undersökning i anledning av sjukdomsfall, som kan vara föranlett av hälsofarligt arbete eller som kan tillskrivas arbets- förhållandena, samt av sådant olycksfall eller olycksfallstillbud, som ur skydds- synpunkt är allvarligt eller särskilt beaktansvärt. Beträffande skyddsombuds rätt att erhålla anmälan om olycksfall eller yrkessjukdom gäller vad därom är särskilt stadgat. Angående skyddsombuds verksamhet jämför även anvisning- arna till 7 5 och 9 5 första stycket.

7. Uttrycket »på grund av sitt uppdrag» i 2 mom. sjätte stycket avser, att skydd för ombuden endast hänför sig till deras verksamhet såsom skyddsombud. I uttrycket »försämrade arbetsförhållanden» inbegripes även åtgärd, varigenom skyddsombudet tillskyndas särskilt men, exempelvis av psykisk art.

1. Säkerhetskommitté, som omnämnes i första stycket, må ock tillsättas vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om så finnes lämpligt eller påkallat på grund av arbetets natur och arbetsförhållandena. Antalet ledamöter i säker- hetskommitté bör bestämmas med hänsyn till antalet arbetstagare vid arbets- stället, arbetets natur och arbetsförhållandena.

2. Uttrycket »behandla skyddsfrågor» i andra stycket innebär icke, att säker- hetskommittén skall träffa avgörande i dessa frågor utan endast att den skall överlägga om och till arbetsgivaren ställa förslag beträffande åtgärder för främ- jande av sundhet och säkerhet i arbetet. Till skyddsfrågor hänföras icke endast frågor, som avse åtgärder i förebyggande syfte, utan även upplysnings- och propagandafrågor. Säkerhetskommitté bör härvid taga del av upprättad sta- tistik över de olycksfall och yrkessjukdomsfall, som inträffat vid arbetsstället. Jämför även 44 5 5 mom. andra stycket.

44 5 4 mom.

Fullgörande av i första stycket stadgad anmälningsskyldighet åvilar de ar- betstagare eller den organisation, som förrättat val av skyddsombud. Om nytt skyddsombud efterträder tidigare utsett skyddsombud, skall i anmälan angivas vilken person det nya skyddsombudet ersätter. Anmälan erfordras icke, när skyddsombud omväljes. Finnes å arbetsställe säkerhetskommitté, skall, om ändring sker i dennas sammansättning, arbetsgivaren underrätta distriktsche- fen härom.

44 5 5 mom.

Rätt för skyddsombud eller ledamot av säkerhetskommitté att taga del av råd eller anvisning i inspektionsbok, varom i andra stycket sägs, innefattar även motsvarande rättighet beträffande sådant skriftligt meddelande från tillsyns- organ, som bilagts boken. Jämför 55 5 första stycket.

44 5 6 mom.

Bestämmelsen i detta moment gäller sådan verksamhet, där på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkans sam- mansättning svårighet föreligger att utse skyddsombud bland arbetstagarna. I dylikt fall äger arbetsrådet medgiva lokal organisation, genom vilken arbets- tagarna kunna anses företrädda, rätt att utse för uppdraget lämplig person att vara skyddsombud för flera arbetsställen å viss ort. Arbetsrådet äger ock i sådant fall meddela, huruvida och i vad mån de i 44 5 och i tillhörande anvis- ningar angivna bestämmelserna skola gälla, ävensom därutöver meddela de före- skrifter, som av dylikt ombud skola iakttagas.

I 2 mom. femte stycket stadgad skyldighet för arbetsgivare att utgiva ersätt- ning till skyddsombud gäller ej beträffande ombud, som här ovan avses.

till 45 5. 45 5 1 mom.

1. Till »annan särskild anordning för arbetes bedrivande», som omnämnes i första stycket, hänföres bland annat byggnadsställning, lastbrygga och spår- bana. Såsom dylik anordning räknas jämväl sådan speciell skyddsutrustning, som avses i 14 5 1) och 16 5 13 mom. Med tillverkares namn likställes firma- beteckning eller inregistrerat varumärke. Till »annan uppgift, som arbetsrådet må kunna föreskriva» hänföres exempelvis uppgift om högsta tillåtna tryck för ångpanna, högsta tillåtna belastning för lyftanordning eller högsta tillåtna varvtal för slipskiva, svänghjul eller dylikt. Bestämmelsen i 1 mom. första stycket gäller ock arbetsgivare, som använder arbetstagare till hemindustriellt arbete och som till dessa uthyr eller utlånar maskin, redskap eller annan an- ordning, som där avses.

2. Bestämmelsen i andra stycket innebär, att arbetsrådet jämväl äger rätt att infordra för granskning av förslag till skyddsanordningar eller föreskrifter erforderliga ritningar och uppgifter.

3. Jämlikt bestämmelsen i femte stycket kan försäljare och även den som uthyr, utlånar eller eljest upplåter till begagnande anordning, som omförmäles i första stycket, förpliktas föranstalta om undersökning av sådan anordning. Det förutsättes dock, att dylik undersökning i första hand ålägges tillverkaren av anordningen.

45 5 2 mom.

Bestämmelsen i 2 mom. gäller envar, som i egenskap av självständig före— tagare yrkesmässigt bedriver installationsverksamhet. Stadgandet innefattar skyldighet för installatör att även tillse, att skyddsanordningarna verka på riktigt sätt.

45 5 3 mom.

Bestämmelsen i 3 mom. riktar sig till person, som i arbete, vilket icke om- fattas av lagen, begagnar anordning, som jämlikt 45 5 1 mom. skall vid av- lämnande vara försedd med skydd eller åtföljas av i samma moment angivna föreskrifter. Underlåtenhet att iakttaga bestämmelsen kan föranleda påföljd jämlikt 58 5 5 mom.

611465.

I uppgift om ett ämnes sammansättning innefattas icke endast uppgift om ämnets huvudsakliga beståndsdelar utan även om sådan mindre beståndsdel, som är giftig eller eljest hälsofarlig och om vilken det är av särskild betydelse att äga kännedom med hänsyn till arbetstagarnas skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbete.

till 49 5.

Vid tillämpning av lagens bestämmelser till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete skall jämlikt anvisningarna till 5 & hänsyn tagas till vad som i varje särskilt fall prövas skäligt med hänsyn till förevarande omständig- heter. Detta innebär ock, att tillsynsorgan vid utövande av tillsyn skall städse akta på hur i varje särskilt fall syftet med lagen må vinnas utan att arbets- givaren därigenom onödigtvis betungas. Bestämmelsen om att tillsynsorgan skall tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar gäller icke blott arbets- givare utan även skyddsombud och andra arbetstagare.

till 50 &.

Bestämmelsen i första stycket utesluter icke möjlighet för tillsynsorgan att, även om arbetsgivaren eller hans ställföreträdare icke träffas å arbetsstället, där företaga inspektion eller annan förrättning.

Uttrycket »på anfordran tillhandagå med erforderliga upplysningar» i andra stycket innebär bland annat, att tillsynsorgan äger infordra uppgift om huru- vida av tillsynsorganet lämnad anvisning att vidtaga vissa åtgärder till före— kommande av ohälsa eller olycksfall i arbete av arbetsgivaren iakttagits. Med böcker och förteckningar avses i 28 5 omnämnda arbetsböcker, i 35 5 angiven förteckning över minderåriga samt i 55 5 omförmäld inspektionsbok ävensom andra böcker och journaler, varom är särskilt stadgat.

Med arbetsgivares ställföreträdare å ett arbetsställe, varom förmäles i fjärde stycket, avses i förevarande fall den, som på arbetsstället med hänsyn till de föreliggande omständigheterna för tillfället företräder arbetsgivaren, d. v. s. i regel den högsta å arbetsstället närvarande arbetsledaren. Såsom ställföre- trädare räknas sålunda ej endast person, som är utrustad med formligt bemyn- digande att företräda arbetsgivaren.

en 51 5.

Till av arbetsrådet eller distriktschef anlitad person, som omnämnes i andra stycket, hänföres även läkare, varom förmäles i 54 5.

till 52 5. Arbetsställe, som står under tillsyn av kommunal tillsynsman, faller även inom distriktschefs tillsynsområde. Till uppdrag mot ersättning, som omnämnes i första stycket, hänföres ej föredrag eller annan liknande upplysningsverksamhet.

till 55 5.

Med uttrycket »arbete regelbundet bedrives» avses att från bestämmelsens tillämpning undantaga sådana fall, då arbetstagare endast tillfälligt sysselsät- tas å arbetsstället.

Till undantag, som må medgivas av arbetsrådet, hänföres företrädesvis undan- tag av mera allmängiltig natur, exempelvis rörande visst verksamhetsområde. Distriktschefs befogenhet att medgiva undantag förutsättes däremot begränsad till enstaka arbetsställen.

till 57 5. 57 5 3 mom.

Med »synnerlig fara» förstås här sådan risk för ohälsa eller olycksfall i arbete, som är av allvarlig och överhängande natur. Då fall, som avses i 3 mom., är brådskande, förutsättes att distriktschef skall kunna meddela förbud utan att avbida arbetsgivarens yttrande.

57 5 5 mom. Till lokal för visst ändamål hänföres personalrum jämlikt 13 5.

till 58 5. 58 5 2 mom.

Beträffande vad som avses med »annan särskild anordning för arbetes be- drivande» hänvisas till punkt 1 av anvisningarna till 45 5 1 mom. Då synner- liga skäl äro, förutsättes att arbetsrådet skall jämlikt andra stycket kunna meddela förbud utan att avbida yttrande från tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren.

58 5 4 mom.

Såsom villkor för utförande av installationsarbete kan exempelvis uppställas, att viss installatörs anläggning icke får tagas i bruk, förrän den blivit av distriktschef godkänd.

au 60 5.

Till »den, vars rätt därav beröres» hänföres icke endast arbetsgivare och arbetstagare vid visst arbetsställe eller sådan arbetsgivar- eller arbetstagarsam- manslutning, genom vilken av frågan berörda arbetsgivare eller arbetstagare äro företrädda, utan även annan, som kan hava särskilt intresse i fråga, som rör tillämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad före- skrift.

till 69 5.

Med arbetstagare, som omnämnes i första stycket, avses jämväl arbetsledare. Vid bedömande av vad som är att hänföra till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, varom förmäles i andra stycket, skall hänsyn även tagas till personligt lidande och till Skyddsombudets intresse av att utan obe- hörigt intrång fullgöra honom åliggande uppgifter.

Med uttrycket »såframt ej för sådan förseelse straff finnes särskilt stadgat» åsyftas företrädesvis sådana specialföreskrifter, som Konungen utfärdat med stöd av 25 5 jämförd med 75 5, och vissa därmed likartade bestämmelser an- gående exempelvis hissar, gengasdrivet fordon eller redskap, eldfarliga oljor, explosiva varor eller giftiga ämnen.

Med uttrycket »gällande föreskrift» förstås, att föreskriften skall vara hållen vid makt. För stadgandets tillämpning förutsättes därjämte, att föreskriften skall avse ett visst bestämt förhållande samt att arbetstagaren skall äga känne- dom om densammas innehåll. Föreskriften kan hava meddelats av arbetsgivaren eller viss myndighet, exempelvis arbetsinspektionen.

Bestämmelserna äro tillämpliga även i de fall, då arbetstagare uraktlåter an- vända för visst arbete föreskriven skyddsanordning eller sådan speciell skydds- utrustning, varom stadgas i 14 5 1) och 16 5 13 mom.

Därest arbetstagare uppsåtligen gör åverkan å väggar, tak, golv eller inred- ning i personalrum, som omnämnes i 13 5, eller utsätter för skada anordning, som arbetsgivaren vidtagit för att främja sundhet och säkerhet i arbetet, kan han ådömas straff enligt allmän lag.

till 73 5.

Med förening av arbetstagare förstås i denna lag förening, som består av arbetstagare och enligt stadgarna har till uppgift att tillvarataga arbetstagar- nas intressen rörande anställningsvillkor och förhållandet i övrigt till arbetsgi- varen.

till övergångsbestämmelsema.

Enligt övergångsbestämmelsen till 11 5 2 mom. första stycket erfordras ej däri föreskrivet medgivande beträffande arbetslokal, som vid tiden för denna lags ikraftträdande är förlagd under jord. Denna bestämmelse innebär dock ej befrielse från att iakttaga vad i 10 5 2 eller 3 mom. stadgas i de fall, då sådan lokal efter nämnda tidpunkt för stadigvarande användning tages i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet än den däri tidigare bedrivna eller upplåtes till arbetslokal för verksamhet, varå denna lag äger tillämpning.

Bestämmelsen om undantag från vad i 13 5 stadgas om personalrum avser främst äldre arbetsställen, där personalrum icke kunna inrättas på grund av att erforderligt lokal- eller tomtutrymme ej finnes att tillgå.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

1 Kap. Lagens tillämpningsområde .................... ' .......................

2 Kap. Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter .................. Anmälan av verksamhet ...........................................

3 Kap. Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete

Lokaler m. m. Förebyggande av ohälsa ........................................... Förebyggande av olycksfall ........................................ Raster Natt— och veckovila ................................................ Andra särskilda bestämmelser ......................................

4 Kap. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande i arbete

Allmänna villkor .................................................. Arbetstid och ledighet för nattvila .................................. Utfärdande av arbetsbok m. m. Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok .............................. Anmälan om minderårigs sysselsättande .............................. Förteckning över minderåriga ...................................... Läkarbesiktning m. m.

Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i arbete ............

6 Kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ........................

7 Kap. Tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter ............

8 Kap. Tillsyn å lagens efterlevnad Tillsynsorgan ..................................................... Tillsynens utövande m. m. ......................................... Inspektionsbok m. m. .............................................. Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m. ...................... Andra särskilda bestämmelser .......................................

Ansvarsbestämmelser m. m. ..........................................

1—456

5—755 85

19—22 55 23—25 55

26—29 55 30—31 55 32 5 33 5 34 5 35 i 36—39 55

40—43 55

445

45—46 55

47——48 55 49—54 55 55—56 55 57—59 55 60—64 55

65—75 55

F ÖRSLAG till Sakregister.

Affärsförhållande vid arbetsställe, ansvar vid yppande av— ....... visst förbud för tillsynsorgan att yppa— ..................... Allmänna skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare ........... Allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfallstillbud, anmälan av —— ............................................ Amning, kvinnas ledighet för— ................................ Andningsskydd ................................................. Anmälan av bostadslägenhet, som tages i bruk såsom arbetslokal... av hemindustriellt arbete .................................... av verksamhet ............................................. av viss arbetslokal före ibruktagande ......................... av viss lokal före upplåtande till arbetslokal .................. genom läkare av visst sjukdomsfall .......................... om minderårigs sysselsättande ............................... om s. k. nödfallsarbete ......................................

till distriktschef av allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycks-

fall eller olycksfallstillbud eller av sjukdomsfall, som kan antagas

vara föranlett av hälsofarligt arbete ........................ Anordning för arbetes bedrivande, sarskild— ....................

för brandalarm och eldsläckning ............................. för förvaring och uppvärmning av medförd mat och dryck. . .. för luftväxling i arbetslokal ................................. för stannande av arbetsmaskin eller transmission .............. för uppsamling och bortförande av damm, rök, gas eller ånga . . för uppvärmning av arbetslokal .............................. till förhindrande av oavsiktlig igångsättning av arbetsmaskin eller transmission .............................................

vid fönster för fästande av säkerhetslina ..................... Anslag angående förbandsmateriel och utrustning m. m. ........... med skyddsföreskrifter ...................................... med varning för synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall ...... rörande arbetsgivares ställföreträdare, skyddsombud och säker— hetskommitté ............................................ Anstalt för lantbruksundervisning, lagens tillämpning å. arbete, som elev utför vid _ .........................................

för yrkesutbildning, lagens tillämpning å arbete, som elev utför

vid — ................................................... Ansökan rörande s. k. nödfallsarbete .............................

Anteckningar i arbetsbok, arbetsgivares— .......................

72 5 51 5 5—7 55

24 5 första st. 41 & tredje st. Anv.1 14 5 1) 10 ä 2 mom. tredje st. 8 5 2 mom. 8 5 1 mom. 10 5 2 mom. 10 ä 3 mom. 24 5 andra st. 34 g 21 &, 30 5 1 mom. b), 42 5 andra st.

24 å första st. 25 5 1 mom., 45 5, 57 ä 2 mom. 1 mom. mom. mom. mom. )

mom. '

16 5 1 mom. d) Anv. 2 5 c) 1 17 & tredje st. 7 % första st. 7 5 andra st.

44 5 4 mom. tredje st. Anv. 1 5 g) 1

Anv. 2 åa.) andra st. 21 5, 30 5 1 mom. b), 42 5 andra st. 33 5

1 Förkortningen »Anv.» avser hänvisning till de till lagen fogade anvisningarna. Där sådan hänvisning icke gjorts, gäller det angivna lagrummet i regel såväl lagen som anvisningarna,

om sådana finnas.

Apoteksvara ................................................... Apparat, fara för gasförgiftning vid— .......................... skydd mot skada genom elektrisk ström vid elektrisk— ...... Arbete, där fara för olycksfall genom gasförgiftning föreligger ...... husligt —— ................................................. i arbetstagarens hem, se Hemindustriellt arbete som innebär en ihållande eller särskilt påfrestande sysselsättning. . som utföres av elev ........................................ som utföres av värnpliktig .................................. under jord i gruva, stenbrott e. d. ........................... vid läroanstalt, vilket utföres av elev ........................ Arbetsbok, arbetsgivares anteckningar i— ....................... fastställande av formulär till—— ............................. för minderårig, utfärdande av— ............................ förvaring av minderårigs -— ................................. gottgörelse för utfärdande av— ............................. minderårigs —— ............................................. Arbetsdomstol, anhängiggörande av mål vid— ................... Arbetsföreständare för verksamhet, bedriven av staten eller kommun . . person som i visst fall av arbetsrådet godtagits såsom— ..... Arbetsförfarande vid arbetsställe, ansvar vid yppande av— ....... visst förbud för tillsynsorgan att yppa — .................... Arbetsförtjänst, ersättning för förlorad — ........................

Arbetsgivare, begreppet —— ...................................... i verksamhet, som bedrives av två. eller flera personer ......... Arbetsgivarens familj, medlem av— ............................. hem, begreppet —— ......................................... hem, husligt arbete i— .................................... ställföreträdare &. arbetsställe ................................

Arbetsgivares allmänna skyldigheter .............................. Arbetsinspektionens befattningshavare ............................ Arbetslokal, anmälan av viss lokal före upplåtande till-_ .........

anmälan före ibruktagande av viss— ........................

begreppet — ............................................... för stadigvarande användning ...............................

föreskrifter angående -— .................................... godkännande i visst fall av— .............................. granskning av förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av — ........................................ i berg ..................................................... medgivande att under jord, i berg eller till plats i byggnad, där dagsbelysning icke finnes, förlägga —— ...................... ordning och renlighet i-— .................................. under jord, se Lokal under jord Arbetsmaskin, allmänna bestämmelser angående —- ................ smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av— ............ Arbetsmetod, meddelande av förbud att använda viss— .......... Arbetspaus, begreppet— ....................................... bestämmelser om -— ........................................

46 & tredje st. 16 5 11 mom. andra st. 16 5 3 mom. 16 5 11 mom. andra st. Anv. l 5 a) 1

18 5 2 mom.

2 5 a) andra st. 2 5 a) andra st. 14 5 c), 26, 40 55

1 5 g) 1 33 5 32 5 1 mom. första st. 32 5 1 mom. 32 5 3 mom. 39 5 andra st. 28, 32, 33 55 73 5

2 5 b) tredje st. 2 5 b) tredje st.

5 &

—N

7 5 44 5 2 mom. sjätte st., 63 & tredje st. 2 5 b) första st. 2 5 b) fjärde st. 1 5 e) Anv. 1 & a) 1 1 5 a) 1 50 åfjärde st., anv. 50 & tredje st. 5—7 55 47 5 10 5 3 mom. 10 ä 2 mom. Anv. 2 5 d) tredje st. 9 5, 10 5 2 mom., 11 5 1 mom. 11 5 10 5 1 mom.

9 5 11 5 2 mom. första st.

11 5 2 mom. första st. 11 5 4 mom.

16 5 1 mom. 16 5 7 mom. 57 & 2 mom. Anv. 18 5 2 18 5 2 mom.

Arbetsplats, begreppet —— ....................................... i det fria eller under jord ................................... Arbetsrum, begreppet —— ........................................ insprängt i berg ............................................ under jord i gruva eller stenbrott ............................ Arbetsrådet, befogenhet att i visst fall utsträcka lagens tillämpning befogenhet att meddela Vitesföreläggande eller förbud ......... Arbetsskjul, öppet — ........................................... Arbetsställe, begreppet — ....................................... Arbetstagare, begreppet —— ...................................... Arbetstagare i överordnad ställning .............................. som saknar för visst arbete erforderliga fysiska och psykiska för- utsättningar .............................................. Arbetstagarens hem, arbete i— , se Hemindustriellt arbete Arbetstagares allmänna skyldigheter .............................. skyldighet att använda och vårda speciell skyddsutrustning. . ..

Arbetstid, begreppet —— ......................................... för kvinnor i hantverks- eller industrith arbete ............... för minderåriga ............................................

Avläggande av rem, lina, kedja eller kätting för transmission ......

Avträde .......................................................

Barn, se Minderåriga Barnsbörd, ledighet för kvinna före och efter— .................. Bassänger, skyddsåtgärder vid— ................................ Befrielse frän anmälningsskyldighet angående minderårig arbetskraft, medgivande av — ........................................ från läkarbesiktning av minderårig, medgivande av — ......... Behållare, fara för gasförgiftning i— ............................ för vätska, ånga, luft eller annan gas under tryck ............ Belysning i arbetslokal .......................................... å arbetsplats i det fria eller under jord ...................... Benskydd ...................................................... Besiktning och provning av lyft- och transportanordningar, ångpannor, kokare o. d ............................................... Besiktningsläkare, förordnande av— ............................. Binäring till jordbruk, begreppet-_ ............................. lagens tillämpning å— ..................................... Bländande ljus, skyddsåtgärder mot— .......................... Bländning, åtgärder till skydd mot—_ ........................... Borttagande av skydd, olovligt och utan giltigt skäl .............. Bostadslägenhet, som tages i bruk såsom arbetslokal, anmälan av — Brandalarm, anordningar för— ................................. Bromsanordning 5. fordon, vagnar och andra liknande transportredskap Brunn, fara för gasförgiftning i— ............................... skyddsåtgärder vid —— ...................................... Brygga, där fara för drunkning föreligger ......................... Budskickning, förbud mot minderårigs användande till viss —— ..... Buller, skyddsåtgärder mot— ................................... Byggnad, skyddsanordningar & — ................................ Byggnadsarbete, minderårigs ålder vid användande till— .........

. 2 5 (1) andra st. . 2 5 d) tredje st. 12 5 första st.

57 ä 8 mom., 58 5 12 5 första st. Anv. 2 5 d) andra st. 2 5 8.) första st. 19 5 andra st.

6 5 tredje st.

14 5 1) andra st., 16 5 13 mom. andra st. 2 5 (1) första st.

16 5 1 mom. b) 13 5 1 mom. f)

16 5 9 mom. a.) andra st.

34 & tredje st. 36 _6, 1 mom. andra st. 16 5 11 mom. andra st. 16 $ 2 mom. 1151 mom. h), 14 5 a) 16 5 12 mom. Anv. 16 5 13 mom.

16 5 2, 4 och 5 mom. Anv. 1 5 b) 2

16 5 11 mom. första st. 71 5 första st. 10 5 2 mom. tredje st. 11 & 1 mom. f) 16 ä 5 mom. b) 16 5 11 mom. andra st. 16 59 mom. a) andra st. 16 5 9 mom. c) 1151 mom. 1), 14äg)

26 5 andra st.

Byggnadsförslag, granskning av— ............................... 9 5 Byggnadsnämnds skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde .................................................... 53 5 Bötesstraff vid överträdelse av lagens bestämmelser ............... 65—68 55

Civilförsvaret, verksamhet som utövas av— ..................... Anv. 1 5 c) Civilförsvarspliktig, med värnpliktig likställes— .................. Anv. 2 5 a) tredje st.

36 5 1 mom. andra st. från bestämmelserna om arbetstagares ledighet för nattvila. . .. 20 5 Eldfarligt ämne, skyddsföreskrifter angående handhavande och för- Cykelställ med skyddstak ....................................... Anv. 13 5 4 mom. ' Cyklar, anordning för uppställning av— ......................... 13 5 4 mom. Dagsbelysning, fordran pä— .................................... 14 5 a) Damm, uppsamling och bortförande av— ........................ 14 5 d) åtgärder mot inträngande i arbetslokal av — ................. 11 5 1 mom. 1) j Delägare i verksamhet .......................................... 2 5 b) fjärde st. : Detaljhandel, minderårigs arbetstid vid användande till arbete inom — 30 5 1 mom. a) & Distriktschef ................................................... 47 5 andra st. 1 Distriktschefs godkännande i vissa fall av arbetslokal efter nybyggnad * eller väsentlig om- eller tillbyggnad ........................ 10 5 1 mom. , granskning av förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller till- byggnad av arbetslokal eller personalrum ................... 9 5 granskning av förslag till vissa skyddsföreskrifter och anslag. .. 7 5 tredje st. Dricksvatten, tillhandahållande av—- ............................ 13 5 1 mom. a) Driftsomläggning, granskning av förslag till— .................... Anv. 9 5 andra st. Dusch, anordningar för _ ...................................... 13 5 1 mom. b) andra st. Dörr till arbetslokal ............................................ 11 5 1 mom. e) ) Eftergift från bestämmelserna angående kvinnas nattarbete ........ 42 5 andra st. i från bestämmelserna angående minderårigs ålder, arbetstid, ledig- j het för nattvila, läkarbesiktning m.m ...................... 27, 30, 31 55, 1 l l ! varing av— ............................................. 46 5 l skyddsåtgärder vid användning av — ........................ 16 5 11 mom. första st. ; tillverkares och försäljares skyldighet vid avlämnande av— . . . 46 5 Eldsläckning, anordningar för— ................................ 11 5 1 mom. f) Eldsvåda, åtgärder för arbetstagares räddande vid—_ ............. 11 5 1 mom. f) Elektrisk anläggningsdel, skyddsåtgärder vid reparations- eller änd- ringsarbete invid spänningsförande — ...................... 16 5 7 mom. andra st. Elektrisk maskin, apparat eller ledning ........................... 16 5 3 mom. Elektrisk ström, skydd mot skada genom— ..................... 16 5 3 mom. Elev, med arbetstagare likställes— .............................. 2 5 9.) andra st. vid läroanstalt, arbete för vinnande av praktisk utbildning av —— . 1 5 g) 1 Enskild verksamhet, lagens tillämpning å— ...................... Anv. l 5 första st. Explosivt ämne, skyddsföreskrifter angående handhavande och för- varing av— ............................................. 46 5 skyddsåtgärder vid användning av— ........................ 16 5 11 mom. första st. tillverkares och försäljares skyldighet vid avlämnande av— 46 5 Fall, åtgärder till skydd mot skada genom — ..................... 16 5 9 mom. Familj, medlem av arbetsgivarens— ............................ 1 5 e) Farliga arbeten, förbud mot minderårigs användande till vissa— . . Anv. 29 5 Filminspelning, se Inspelning av biograffilm

& g %

vila för minderårig över femton år vid— .................. 31 5 (1) Fordon, bromsanordningar ä— ................................. 16 5 5 mom. b) Formulär till arbetsbok, förteckning över minderåriga och inspek-

tionsbok, fastställande av—— .............................. 32, 35, 55 55 Fortlöpande tillsyn av lyft- och transportanordningar, ångpannor,

kokare o. d ............................................... 16 5 2, 4 och 5 mom. Fotbad, anordning för— ....................................... Anv. 13 5 1 mom. b) Fotskydd ...................................................... Anv. 16 5 13 mom. Friskluft till arbetslokal, tillförsel av— .......................... 14 5 c) Frätande ämne, skyddsåtgärder vid användning av— ............. 16 511 mom. första st. Fukt, åtgärder till skydd mot — ................................ 11 5 1 mom. 0) och d) Fuktighet, skyddsåtgärder mot— ............................... 14 5 f) Fuktighetsgrad i arbetslokal ..................................... 14 5 b) Färdighet, fordran på för visst arbete särskild kunskap eller— . . .. 6 5 andra st. Fönster, anordning för fästande av säkerhetslina vid— ........... Anv. 2 5 c) 1

i arbetslokal ............................................... 11 5 1 mom. h)

Förbandskunnig personal ........................................ 17 5 andra st. Förbandsmateriel, tillhandahållande, förvaring m. in. av— ........ 17 5 Förbandsrum ................................................... 13 5 1 mom. g) Förbud för yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller un- derordnad befattningshavare att driva eller hava del eller an- ställning i viss verksamhet eller för viss verksamhet åtaga sig uppdrag mot ersättning ................................... 52 5 Förbud mot att bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap m. m. eller visst ämne eller material, med-

delande av— ........................................... 57 5 2 mom. mot kvinnas användande till arbete under jord i gruva eller stenbrott ................................................ 40 5 mot kvinnas och minderårigs användande till visst arbete, Konungen föreskriva vissa villkor eller förordna om— ...... 29 5 andra st., 43 5 mot minderårigs användande till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å. annan liknande arbetsplats ................. 26 5 tredje st. mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten ......... Anv. 29 5 mot upplåtande av lokal .................................... 57 5 5 mom. Föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning, med- delande av— ........................................... 39, 63 55 till förekommande av ohälsa och olycksfall, av arbetsgivaren med- delade—_ ................................................ 6 5 första st. Företagare, självständig ......................................... 2 5 b) första st. Förgiftning, fara för olycksfall genom gas- ...................... 16 511 mom. andra st. Förkläden, skydds .............................................. Anv. 16 5 13 mom. Förrådslokal, under jord belägen— .............................. 11 5 2 mom. andra st. Förrättning av tillsynsorgan, inspektion eller annan— ............ 44 5 5 mom. Förslag till driftsomläggning, granskning av— ................... Anv. 9 5 andra st. till nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av— ........................ 9 5 Första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall ...................... 17 5 första st. Försvarsväsendet, verksamhet för militärt ändamål bedriven av— . 1 5 c)

Försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne, skyldigheter för— ....................................... 46 5

av maskin, redskap, apparat m. m., skyldigheter för —- ........ 45 5

Försäljning, förbud mot minderårigs användande till viss —— ........ Förteckning över minderåriga .................................... Förvaring av arbetsbok, arbetsgivares— ......................... av arbetstagares kläder, plats för-_ ......................... av förbandsmateriel och annan dylik utrustning ............... av inspektionsbok och skriftligt inspektionsmeddelande .........

Garage, under jord beläget—_ ................................... Gas, uppsamling och bortförande av -— ...........................

åtgärder mot inträngande i arbetslokal av— ................. Gasförgiftning, fara för olycksfall genom— ....................... Giftigt ämne, skyddsåtgärder vid användning av——— ...............

tillverkares och försäljares skyldighet vid avlämnande av-—— . .. utbyte av — .............................................. Godkännande av skyddsföreskrifter beträffande handhavande och förvaring av visst farligt ämne eller material ............... av viss arbetslokal före ibruktagande ......................... av speciell skyddsutrustning ................................ Golv i arbetslokal ..............................................

Golvbeläggning, tjänlig .......................................... Golvöppningar, skydd vid— .................................... Gottgörelse för kommunal tillsynsman ............................ för läkarundersökning och läkarbesiktning, taxa å— .......... Granskning av byggnadsförslag .................................. av förslag till anslag och skyddsföreskrifter ................... av förslag till driftsomläggning .............................. av förslag till skyddsanordningar å. maskin, redskap, apparat o. (1. av förslag till skyddsföreskrifter ............................. Grunng rengöring ............................................. Grustag, skyldighet att hålla grustag i ett ur skyddssynpunkt god- tagbart skick ............................................ Gruva, arbete under jord i—— ................................... arbetsrum, schakt eller ort under jord i——— ................... förbindelse med dagen genom två. eller flera utrymningsvägar. . . . luftväxling vid arbete i— .................................. tak och väggar i— ........................................

Grävning, skyddsåtgärder vid— ................................ Gång, allmänna fordringar beträffande—_ ........................

begreppet — ............................................... Gångar och transportvägar i arbetslokal .......................... Gängbana vid transportbana ....................................

Handskar, vissa slag av— .....................................

Hantverksarbete, förbud mot kvinnas användande nattetid till—_ .. minderårigs ålder vid användande till— ..................... Hem, arbete i arbetstagarens— , se Hemindustriellt arbete husligt arbete i arbetsgivarens —, undantaget från lagens till- lämpning ................................................

Anv. 26 5 35 5 32 5 3 mom. 13 5 1 mom. 17 5 55 5

11 5 2 mom. andra st. 14 5 d) 11 5 1 mom. 1) 16 5 11 mom. andra st. 14 5 e). 16 5 11 mom. första st. 46 5

14 5 e)

46 5 10 5 1 mom. 14 5 1), 16 5 13 mom. 11 5 C). 16 5 9 mom. a)första st. 14 5 i) andra st. 1659 mom. a)andra st. 48 5 1 mom. andra st. 39, 63 55

9 5 7 5 tredje st. Anv. 9 5 andra st. 45 5 1 mom. andra st. 45 5 1 mom. andra st. Anv. 14 5 k)

2 5 c) 2 14 5 c), 26, 40 55

12 5 första st. 12 5 andra st. 14 5 c) andra st. 16 5 9 mom. a) åtton- de st. 16 59 mom. a) sjätte st. 16 5 9 mom. a) första st. Anv. 11 5 1 mom. g) 11 5 1 mom. g) första st. 16 5 5 mom. a)

Anv. 14 5 1), 16 5 13 mom. 42 5 26 5 andra st.

15a)1

Hemindustriellt arbete, anmälan av— ........................... 8 5 2 mom. begreppet— ............................................... Anv. l 5 d) lagens tillämpning å— ..................................... 1 5 d) Hissar ......................................................... 16 5 4 mom. Hjälmar (skydds-) .............................................. Anv. 16 5 13 mom. Hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall, första— .................... 17 5 Hjälpmedel vid transportarbete .................................. 16 5 6 mom. Hotell, restauranger och kaféer, minderårigs arbetstid vid användande till arbete i— ........................................... 30 5 1 mom. a) minderårigs ålder vid användande till arbete i— ............. 26 5 andra st. Hushållsarbete vid skolor, lagens tillämpning å — ................ Anv. 1 5 g) 1 andra st. Husligt arbete, begreppet— .................................... Anv. l 5 a) 1 i arbetsgivarens hem, undantaget från lagens tillämpning ...... 1 5 a) 1 Husägare, skyldighet beträffande vissa skyddsanordningar å byggnad 2 5 c) 1 Hygieniska anordningar vid skogs- och flottningsarbete ............ 13 5 1 mom. andra st. Hygieniska förhållandena på. arbetsställe, angående anlitande av läkare för undersökning av de— ................................ 54 5 Hårskydd ...................................................... Anv. 16 5 13 mom. Hälsofarligt arbete, synnerligen — .............................. 15 5 2 mom. särskilt — ................................................ 15 5 1 mom. Hälsofarligt ämne, skyddsåtgärder vid användning av— .......... 14 5 e) utbyte av— .............................................. 14 5 e) Hälsovårdsnämnd ............................................... 47, 48 55 Hälsovårdsnämnds skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde .............................................. 53 5 Hängbana ..................................................... 16 5 5 mom. Hänvändelse i skyddsfråga, skyddsombuds— ..................... 44 5 2 mom. fjärde st. Igångsättning av arbetsmaskin, anordning till förhindrande av oav- siktlig— ................................................ 16 5 1 mom. d) av lyft- och transportanordning, anordning till förhindrande av oavsiktlig—_ ............................................. 16 5 4 mom. tredje st. och 5 mom. 0) av motor eller transmission, signal före—— ................... 16 5 1 mom. c) Industriellt arbete, förbud mot kvinnas användande nattetid till— 42 5 minderårigs ålder vid användande till— ..................... 26 5 andra st. Inspektion eller annan förrättning av tillsynsorgan ................ 44 5 5 inom. Inspektionsbok, föreskrifter om— ............................... 55 5 förvaring av— ............................................ 55 5 skyddsombuds eller ledamots av säkerhetskommitté rätt att taga del av _ ................................................ 44 5 5 mom. andra st. Inspektionsmeddelande, förvaring av skriftligt —— ................. 55 5 Inspelning av biograffilm, förbud mot minderårigs användande vid — Anv. 26 5 Installatör av maskin, redskap, apparat m.m., skyldighet för— . .. 45 5 2 mom.

Jordbruk, begreppet —— ......................................... Anv. 1 5 b) I tredje st. Jordbruk med därtill hörande binäringar, lagens tillämpning ä— . . 1 5 b), anv. 1 5 b) 1 och 2

minderårigs arbetstid vid användande till arbete i—— ......... 30 5 1 mom. &) Journal, arbetsgivares skyldighet att hälla lätt tillgänglig— ....... Anv. 50 5 Kaj, där fara för drunkning föreligger ............................ 16 5 9 mom. 0) Kalkstrykning av väggar och tak i arbetslokal .................... Anv. 11 5 1 mom. d) Kar och andra öppna kärl, skyddsåtgärder vid— ................ 1659mom.a) andra st.

Kedja för transmission, på- eller avläggande av— ................ Klagan över beslut av arbetsrådet, medicinalstyrelsen eller länsstyrelse. över distriktschefs föreläggande eller förbud ................... Kläder, plats för ombyte, förvaring och torkning av— ........... Klädrum, anordnande av— .................................... Klädsel, användande av lämplig—_— .............................. Kokare ........................................................ Kolningsarbete, minderårigs ålder vid användande till— .......... Kommun, verksamhet bedriven av — ............................ Kommunal myndighet, som upprättar byggnadsförslag, svarar för byggnadsarbete, uppför eller förvaltar byggnad .............. Kommunal tillsynsman .......................................... Kranar ........................................................ Kunskap eller färdighet, fordran på för visst arbete särskild — . . . . Kurs för religionsundervisning, yrkes- eller fortsatt skolundervisning, minderårigs deltagande i— ............................... Kvinna, förbud mot att till arbete under jord i gruva eller stenbrott använda — .............................................. i överordnad ställning ...................................... Kvinnas användande till s. k. nödfallsarbete ...................... till visst slag av arbete, Konungen föreskriva vissa villkor för eller förordna om förbud mot— ............................... Kvinnas ledighet för amning .................................... för nattvila i hantverks- och industriellt arbete ............... före och efter barnsbörd .................................... Kyla, skyddsåtgärder mot— ....................................

Kärl, skyddsåtgärder vid kar och andra öppna— ................ Kätting för transmission, på- eller avläggande av— .............. Köld, skydd mot— ............................................

Landgångar .................................................... Lantbruk, se Jordbruk Lastning och lossning samt annat transportarbete, skyddsåtgärder vid —— .................................................. Ledighet för amning, kvinnas— ................................ Ledighet för nattvila i allmänhet ................................ kvinnas —— ................................................ minderårigs — ............................................. Ledighet för veckovila .......................................... Ledighet före och efter barnsbörd, kvinnas— .................... Ledighet, rasts utbytande mot— ............................... Ledningar, skydd mot skada genom elektrisk ström vid elektriska — . Ledstänger i trappor .................. , .......................... Lina för transmission, på- eller avläggande av — ................. Linbana ....................................................... Livbälte ....................................................... Livräddning, redskap för— ..................................... Ljus, skyddsåtgärder mot bländande —— .......................... åtgärder till skydd mot skada genom— ..................... Lokal, avsedd för uthyrning, anmälan av— ..................... för arbetstagares överliggning ................................ 13 5 1 mom.

16 5 1 mom. b) 64 5 andra 0. tredje st. 64 5 första st. 13 5 1 mom. 13 5 1 inom. c) 16 5 14 mom. 16 5 2 mom. 26 5 andra st.

2 5 b) tredje st.

9 5, 10 54 mom. 47, 48 55 16 5 4 mom.

6 5 andra st.

30 5 2 mom.

40 5 42 5 tredje st. 42 5 andra st.

43 5 41 5 tredje st. 42 5 41 5 1151 mom. c), d)och1), 14 % f), 16 5 11 mom. första st. 16 5 9 mom.a) andra st. 16 5 1 mom. b) 13 5 1 mom. första st.

16 5 9 mom. a) tredje st.

16 5 6 mom. 41 5 tredje st.

195 42 5 31 g 22 5 41 5 Anv. 18 5 1 andra st.

16 5 3 mom. 11 5 1 mom. g) andra st. 16 5 1 mom. b) 16 5 5 mom. 16 5 9 mom. b) 16 5 9 mom. 0) 16 5 11 mom. första st. 14 5 f) 10 5 3 mom. 11)

# l |

för läkarbesiktning av minderåriga lämplig— ................ 37 5 första st. under jord, begreppet— .................................... 11 5 2 mom. tredje st. Lossning samt annat transportarbete, lastning och—_ ............. 16 5 6 mom. Luftförorening, anordningar för uppsamling och bortförande av— . 14 5 d) Luftkonditionering .............................................. Anv. 14 5 e) Luftrening ..................................................... Anv. 14 5 c) Lufttryck, som för arbetstagare innebär risk för skada, skyddsåtgärder vid arbete under-_ ...................................... 14 5 h) Luftutrymme i arbetslokal, fordran på —— ........................ 1151 mom. a) andra st. Luftväxling, fordran pä— ...................................... 14 5 c) Luftväxling i arbetslokal, anordningar för— ..................... 11 5 1 mom. k) Lyftanordningar ................................................ 16 5 4 mom. Läkarbesiktning av minderåriga .................................. 36 5 vid synnerligen hälsofarligt arbete, föreskrift om periodisk— .. 15 5 2 mom. Läkares skyldighet att göra. anmälan om visst sjukdomsfall ........ 24 5 andra st. att verkställa undersökning av de hygieniska förhållandena på arbetsställe .............................................. 54 5 Läkarintyg i arbetsbok för minderårig ............................ 28 5 c), 32 5 2 mom. Läkarundersökning och läkarbesiktning, fastställande av taxa å gott— görelse för— ............................................ 39 5 första. st., 63 5 meddelande av föreskrifter rörande— ....................... 39 5 första st., 63 5 Läkarundersökning av minderårig under skoltiden, skolläkares an- tecknande i arbetsbok om— .............................. 32 5 2 mom. vid synnerligen hälsofarligt arbete, föreskrift om—-— ........... 15 5 2 mom. Läroanstalt, lagens tillämpning å visst arbete, som av elev utföres vid —- 1 5 g) 1 med arbetsgivare likställes den som driver— ................. 2 5 b) andra st. Marketenteri ................................................... Anv. 13 5 1 mom. e) Maskindelar, hastighet eller belastning å roterande— ............. 16 5 1 mom. a) Maskinell anordning, användande av lämplig klädsel under arbete vid— .................................................. 16 5 14 mom. med motor, transmission, arbetsmaskin jämförlig— ........... 16 5 1 mom. skyddsåtgärder vid reparations- eller ändringsarbete invid i gång varande — .............................................. 16 5 7 mom. andra st. smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av— ............ 16 5 7 mom. Maskiner, elektriska ............................................ 16 5 3 mom. Material, uppläggning eller stapling av— ........................ 1659mom.a)fjärde st. Materialupplag ................................................. Anv. 2 5 c) 2 Matrum ....................................................... 13 5 1 mom. e) Maximiarbetstid, minderårigs— ................................. 30 5 1 mom. Meddelanden, förvaring å arbetsställe av tillsynsorgans skriftliga in- spektions-. ............................................... 55 5 Medhjälpare i hemindustriellt arbete ............................. Anv. 1 5 d) fjärde st. Medlem av arbetsgivarens familj, begreppet — .................... Anv. 1 5 e) tredje st. Militär övning, undantag beträffande arbete som är att hänföra till —— 1 5 c) Militärt ändamål, lagens tillämpning å verksamhet av försvarsväsen- det bedriven för— ...................................... 1 5 c) Minderårig, begreppet—_ ........................................ 2 5 e) förbud mot att till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller ä annan liknande arbetsplats använda —— ............... 26 5 tredje st. läkarintyg i arbetsbok för— ................................ 28 5 c), 32 5 2 mom. utfärdande av arbetsbok för— .............................. 32 5 1 mom.

Minderåriga, förteckning över— ................................. läkarbesiktning av — ....................................... Minderårigs användande till arbete under ferietid, undantag beträf- fande fullgjord skolgång _ ............................... till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats, undantag från förbudet mot _ ................ till s.k. nödfallsarbete ...................................... till vissa farliga arbeten, förbud mot— ...................... till visst slag av arbete, Konungen föreskriva vissa villkor för eller förordna om förbud mot— ............................... Minderårigs arbetsbok, arbetsgivares anteckningar i_ ............. avlämnande av — .......................................... förbud mot att göra viss anteckning eller märke i_ ......... förvaring av _ ............................................ utfärdande av _ ........................................... Minderårigs deltagande i skolundervisning m. m ................... Minderårigs ledighet för nattvila ................................. maximiarbetstid ............................................ minimiälder ................................................ sysselsättande, anmälan om— .............................. Minimiälder, minderårigs _ ..................................... Motor, allmänna bestämmelser angående_ ....................... signalgivning före igångsättning av_ ........................ smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av_ ............ Målning i arbetslokal ........................................... Mältid, plats för intagande av— ................................

Nattvila, allmänna bestämmelser om ledighet för_ ............... kvinnas ledighet för_ ..................................... minderårigs ledighet för— .................................. Natur- eller olyckshändelse, arbetstagares användande till arbete vid _ kvinnas användande till arbete vid_ ....................... minderårigs användande till arbete vid— .................... Nederbörd, skydd mot_ ....................................... Nedstörtande föremål, åtgärder till skydd mot— ................. Nybyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av förslag

till _ ...................................................

Nyttjanderättshavare, med arbetsgivare likställes i vissa fall_ . . .. Nödfallsarbete, anmälan och ansökan beträffande— ..............

undantag från nattarbetsförbudet vid— .....................

Offentlig tillställning, förbud mot minderårigs användande vid _. . . . Ohälsa, allmänna bestämmelser angående skydd mot_ ........... särskilda bestämmelser till förebyggande av_ ............... Olycks- eller sjukdomsfall, första hjälpen vid— .................. Olycksfall, allmänna bestämmelser angående skydd mot— ........ arbetsgivares skyldighet att anmäla allvarligt eller särskilt beak- tansvärt _ .............................................. särskilda bestämmelser till förebyggande av_ ................ Olycksfallstillbud, arbetsgivares skyldighet att anmäla allvarligt eller särskilt beaktansvärt _ .................................. Ombyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av förslag till väsentlig _ ..........................................

36 5 26 5 första st.

27 5 c) 30 ä 1 mom. b) Anv. 29 5

29 5 andra st. 33 5 28 5 32 5 4 mom. 32 5 3 mom. 32 5 1 mom. 30 5 2 mom. 31 5 30 & 1 mom. 26 5 första st. 34 5 26 5 första st. 16 5 1 mom. 16 5 1 mom. c) 16 5 7 mom. 14 5 k) 13 5 1 mom. första st.

19 5 42 5 31 5 21 5 42 å andra st. 30 5 1 mom. b)

13 ä 1 mom. första st. 16 5 9 mom.

9 5 2 5 0) 21 g, 30 5 1 mom. b), 42 5 andra st. 21 &

Anv. 26 5 5 5 14, 15 55 17 5

55

24 5 första st. 16, 17 55

24 5 första st.

Ombyte, förvaring och torkning av kläder, plats för_ ........... Ordning och renlighet i arbetslokal, arbetstagares skyldighet att iakt-

taga _ ................................................. Oriktig uppgift, straff för lämnande av _ ........................ Ort under jord i gruva eller stenbrott ............................

Pannrum, under jord beläget_ ................................. Pastorsämbete, utfärdande av arbetsbok för minderårig ............ Personalbod .................................................... Personalkonsulent .............................................. Personalrum, allmänna bestämmelser om_ ...................... granskning av förslag till nybyggnad eller väsentlig om- eller till- byggnad av _ ........................................... Personalvagn ................................................... Personlig skyddsutrustning, se Speciell skyddsutrustning Plats för intagande av måltid ................................... för ombyte, förvaring och torkning av kläder ................. för vila samt skydd mot köld och nederbörd ................. i byggnad, där dagsbelysning icke finnes ..................... Platsbelysning, fordran pä_ ................................... Plattformar .................................................... Polismyndighet, skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde .............................................. Prov, arbetsgivares skyldighet att tillhandahålla_ ...............

tillverkares, försäljares m. fl. skyldighet att tillhandahålla_ . .. Provning av lyft- och transportanordningar, ångpannor, kokare o.d., besiktning och_ ...................................

På- eller avläggande av rem, lina, kedja eller kätting för transmission

Radioaktivt ämne .............................................. Radiologiskt arbete ............................................. Ras, åtgärder till skydd mot— ................................. Rast, allmänna bestämmelser om _ ............................. begreppet _ ............................................... för minderåriga ............................................ utbytande mot ledighet ..................................... Redskap, allmänna bestämmelser om_ .......................... för livräddning ............................................. uppläggning eller stapling av_ ............................. Religionsundervisning, minderårigs deltagande i kurs för_ ........ Rem för transmission, på- eller avläggande av_ ................. Rengöring av arbetslokal m. m .................................. av motor, transmission, arbetsmaskin m. m ................... begreppet grundlig _ ...................................... Rengöringsmedel för arbetstagarna ............................... Renlighet i arbetslokal m. m ..................................... Reparation av motor, transmission, arbetsmaskin m.m ............. Reparations- eller ändringsarbete invid eller på farlig arbetsplats. . . Reservutgäng i arbetslokal ...................................... Roterande maskindelar, hastighet eller belastning ä— ............ Rullbana ......................................................

13 5 1 mom.

11 5 4 mom. 67 5 12 5 första st.

11 5 2 mom. andra st. 32 5 1 mom. tredje st. 13 5 1 mom. k) Anv. 44 5 1 mom. 13 5 1, 2 och 3 mom.

95 13 5 1 mom. k)

13 5 1 mom. 13 5 1 mom. 13 5 1 mom. 11 5 2 mom.

14 5 a) 1659mom. a) tredje st.

53 5 23 5 45 5 1 mom. tredje st.

16 5 2, 4 och 5 mom. 16 5 1 mom. b)

15f)

1 åf) _ 16 5 9 mom. 185

2 5 (1) andra st. Anv. 185 3 Anv. 18 5 1 andra st. 16 5 6 och 8 mom. 16 5 9 mom. c) 1659 mom. a) fjärde st. 30 5 2 Inom. 16 5 1 mom. b) 14 5 k) 16 5 7 mom. Anv. 14 5 k) 1351 mom. b) tredje st. 14 5 k) 16 5 7 mom. första st. 16 5 7 mom. andra st. 11 5 1 mom. f) 16 5 1 mom. a) 16 5 5 mom.

Rök, uppsamling och bortförande av _ ..........................

åtgärder mot inträngande i arbetslokal av_ ................. Röntgenstrålar ................................................. Rörledning, fara för gasförgiftning vid_ ........................ Rörledningar till ångpannor, kokare o. d ..........................

Samlingslokal .................................................. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare .................. Schakt, skyddsåtgärder vid _ ................................... under jord i gruva eller stenbrott ............................ Schaktning, skyddsåtgärder vid_ ............................... Signalanordning vid transportbana ............................... Signalgivning före igångsättning av motor eller transmission.... . . . . Sittplats för arbetstagare ........................................ Sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete, anmälan av _ ........................................... första hjälpen vid_ ....................................... Sjukrum ....................................................... Självständig företagare .......................................... Skadeståndsskyldighet gentemot skyddsombud .................... Skakningar, skyddsåtgärder mot— .............................. Skeppstjänst, begreppet _ ...................................... undantagen från lagens tillämpning .......................... Skodon, skydds- ................................................ vissa slag av_ ............................................ Skogsarbete, innebörden i uttrycket _ ...........................

Skogs- och flottningsarbete, hygieniska anordningar vid_ ......... Skolföreståndare, skyldighet att utfärda arbetsbok för minderårig... Skolläkare, skyldighet att i minderårigs arbetsbok göra anteckning om

läkarundersökningar ......................................

Skolundervisning, minderårigs deltagande i_ .................... Skriftligt inspektionsmeddelande, förvaring av_ .................. Skydd, arbetstagares skyldighet att använda förefintliga — ........

borttagande olovligt och utan giltigt skäl av_ .............. Skyddsanordningar å byggnad ...................................

gu maskin, redskap, apparat m. m., granskning av förslag till— maskin, redskap, apparat m.m., installatörs skyldighet be- träffande _ ............................................. å maskin, redskap, apparat m. m., tillverkares, försäljares m.fl. skyldighet beträffande_ ................................. Skyddsarbete, organiserat ....................................... Skyddsfrågor ................................................... Skyddsföreskrifter angående eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, godkännande av_ .............. Skyddsglasögon, se Ögonskydd Skyddsinspektör ................................................ Skyddskläder ...................................................

p.

Skyddsmask, se Andningsskydd

14 5 d) 11 5 1 mom. l)

l 5 f) 16 5 11 mom. andra st. 16 5 2 mom.

Anv. 10 5 2 mom. 2 5 5 tredje st., 44 5 16 5 9 mom. a) andra st. 12 5 första och andra st. 16 5 9 mom. a) sjätte st. 16 5 5 mom. 8.) 16 5 1 mom. c) 14 5 i) första st.

24 5 första st. 17 5 13 5 1 mom. g)

2 5 b) första st. 69 5 11 5 1 mom. 1), 14 5 g) Anv. l 5 a) 2

1 5 a) 2 Anv. 16 5 13 mom. Anv. 14 g 1) Anv. 13 5 1 mom. tredje st.

13 5 1 mom. andra st. 32 5 1 mom. andra st.

28 5 andra st., 32 5 2 mom. 30 5 2 mom. 55 5

5 5 andra st. 71 5 första st.

2 5 c) 1,

165 9 mom. a) femte st. 45 5 1 mom. andra st.

45 5 2 mom.

45 5 1 mom. första st. 5 5 tredje st. 44 5 2 mom.

46 5

Anv. 44 5 1 mom. Anv. 14 5 1), 16 5 13 mom.

Skyddsombud, allmänna bestämmelser angående_ ............... 44 5 2 mom. anmälan rörande val av_ ................................. 44 5 4 mom. första st. anslag rörande _ .......................................... 44 5 4 mom. tredje st. Skyddsområde .................................................. 44 5 2 mom.,

anv. 44 5 2 mom. 4 Skyddsräck .................................................... 11 51 mom. g) andra st. Skyddsskor .................................................... Anv. 14 5 1),

16 5 13 mom. Skyddstak ..................................................... Anv. 11 5 1 mom. e) Skyddsutrustning, speciell_ .................................... 14 5 1), 16 5 13 mom.,

anv. 45 5 1 mom. 1 Skyldighet att använda skyddsutrustning, arbetstagares _ ......... 14 5 1) andra st.,

16 5 9 mom. b), 13 mom.

, andra st.

L Slänt eller vägg vid grävning, schaktning m. m .................... 1659mom. a) sjätte st. ] Slöjdarbete vid skolor, lagens tillämpning å _ ................... Anv. 1 5 g) 1 andra st. | Smittofara, åtgärder till skydd mot_ ........................... 14 5 e) j Smörjning av motor, transmission, arbetsmaskin m. m ............. 16 5 7 mom. första st. Sociala anordningar ............................................. Anv. 5 5 första st. Socialinspektör ................................................. 47 5 Sopning, undvikande av att damm sprides vid_ ................. 14 5 k) andra st. Sovplatser för arbetstagares överliggning .......................... 13 5 1 mom. h) Specialinspektör ................................................ 47 5 tredje st. Speciell skyddsutrustning ........................................ 14 5 1), 16 5 13 mom.,

anv. 45 5 1 mom. 1 Spel ........................................................... 16 5 4 mom.

i Spärbana ...................................................... 16 5 5 mom. !, Stadigvarande användning, begreppet— ......................... Anv. 9 5 första st., i 10 5 2 mom. 4 Stannande av arbetsmaskin, anordning för hastigt_ .............. 16 5 1 mom. (1)

av lyft- eller transportanordning, anordning för hastigt— ..... 16 54 mom. tredje st., 5 mom. c) Stapling av material, redskap m.m .............................. 1659mom.a) fjärde st. Staten, verksamhet bedriven av_ .............................. 2 5 b) tredje st. Statlig myndighet, som upprättar byggnadsförslag, svarar för bygg-

? nadsarbete, uppför eller förvaltar byggnad .................. 9 5, 10 5 4 mom. 1 Stegar ......................................................... 16 59 mom. a) tredje st. ' Stegväg ....................................................... 12 5 andra st. Stenbrott, arbete under jord i_ ................................ 14 5 c), 26, 40 55

arbetsrum, schakt eller ort under jord i_ ................... 12 5 första st. bestämmelser angående_ .................................. 12 5, anv. 2 5 c) 2 tak och väggar i_ ........................................ 1659mom.a)åttondest. Stuveriarbete ................................................... Anv. 19 5 första st, Städning av arbetslokal ......................................... 14 5 k) Ställföreträdare å. arbetsställe, arbetsgivares _ .................... 50 5 fjärde st., anv. 505 tredje st. Ställningar ..................................................... 16 59 mom. 9.) tredje st. Säkerhetskommitté, anslag rörande _ ............................ 44 5 4 mom. tredje st. bestämmelser angående— .................................. 44 5 3 mom. Säkerhetshna ................................................... 16 5 9 mom. b), anv.

25c)1

Säsongarbete, begreppet_ ...................................... Anv. 8 5 1 mom. 2 undantag från bestämmelsen om nattarbetsförbud ............. 20 5 a) Tak i arbetslokal ............................................... 11 5 1 mom. d) i gruva, stenbrott eller annat i berg insprängt utrymme ....... 1659mom.a)ättondest. skyddsanordningar å._ ..................................... 16 5 9 mom. 8.) femte st., se även anv. 2 5 c) 1 Tak vid tunnelarbete o. d ....................................... 1659mom.a)sjunde st. Takhöjd i arbetslokal ........................................... 11 5 1 mom. b) Taxa & gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning, fast- ställande av— .......................................... 39 5 första st., 63 5 Temperatur i arbetslokal, se Värmegrad Tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, granskning av förslag till väsentlig— .......................................... 9 5 Tillställning, se Offentlig tillställning Tillsyn av lyft- och transportanordningar, ångpannor, kokare o.d.,

fortlöpande — ........................................... 16 5 2, 4 och 5 mom. av motor, transmission, arbetsmaskin m.m ................... 16 5 7 mom. å. arbetarskyddslagens efterlevnad ............................ 47 5 Tillsynens organisation och fördelning, närmare bestämmelser an- gående _ ............................................... 47 5 utövande m. m ............................................. 49 5 Tillsynsmän, kommunala ........................................ 47, 48 55 Tillsynsorgan ................................................... 47, 48 55 Tillsynsorgans inspektion eller annan förrättning .................. 44 5 5 mom. rätt till tillträde till arbetsställe ............................. 50 5 första st. tystnadsplikt ............................................... 51 5 Tillträde till arbetsställe, tillsynsorgans rätt till— ................ 50 5 första st. Tillverkare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, skyldighet för_ ........................... 46 5 av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ......... 45 5 Tillämpningsomräde, lagens— ................................... 1 5 Tjänsteläkare, begreppet— ..................................... 38 5 skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde.. .. 53 5 Torkning av arbetstagares kläder och skodon, plats för_ ......... 13 5 1 mom. Torkrum ....................................................... 13 5 1 mom. d) Transmission, allmänna bestämmelser angående— ................ 16 5 1 mom. signalgivning före igångsättning av_ ........................ 16 5 1 mom. 0) smörjning, rengöring, reparation eller tillsyn av_ ............ 16 5 7 mom. Transport av personer och gods, minderårigs ålder vid användande till arbete med_ ........................................... 26 5 andra st. Transportanordningar ........................................... 16 5 5 mom. Transportarbete, lastning och lossning samt annat— .............. 16 5 6 mom. Transportbana, allmänna bestämmelser angående— ............... 16 5 5 mom. &) gångbana och signalanordning vid_ ........................ 16 5 5 mom. a) Transportredskap ............................................... 16 5 5 mom. Transportvägar i arbetslokal, gångar och _ ...................... 11 5 1 mom. g) första st. Transportörer .................................................. 16 5 5 mom. Trappor ....................................................... 11 5 1 mom. g)andra st., 16 5 9 mom. a) tredje st. Traverser ...................................................... 16 5 4 mom. Tunnelarbete, tak och väggar vid_ ............................. 1659mom.a)sjunde st. Tvättmm ...................................................... 13 5 1 mom. b)

& | F

105 Tvättvatten, tillhandahållande av_ ............................. 13 5 1 mom. b) Tystnadsplikt, tillsynsorgans m.fl.— ............................ 51 5 Undantag av verksamhet eller del därav frän lagens tillämpning, be- myndigande för Konungen att förordna om_ ............. 4 5 beträffande kvinnas användande till hantverks- eller industriellt arbete nattetid ........................................... 42 5 beträffande minderårigs ålder, skolförhållanden, arbetstid och ledighet för nattvila ...................................... 27, 30, 31 55 från bestämmelsen om nattarbetsförbud ...................... 20 5 Under jord, arbete i gruva, stenbrott c. d. _ ..................... 14 5 c), 26, 40 55 arbetslokal förlagd— ....................................... 11 5 2 mom. första st. i gruva eller stenbrott, arbetsrum, schakt eller ort— ......... 12 5 första st. Undersökning av de hygieniska förhållandena på. arbetsställe, läkares skyldighet att verkställa _ ............................... 54 5 av maskin, redskap, apparat m. m., tillverkares, försäljares m. fl. skyldighet att företaga— ................................. 45 5 1 mom. tredje st. av visst ämne eller material, arbetsgivares skyldighet att föran- stalta om_ ............................................. 23 5 första st. av visst ämne eller material, tillverkares eller försäljares skyldig- het att företaga_ ...................................... 46 5 andra st. i avseende å. ohälsa eller olycksfall, skyddsombuds rätt att del- taga i_ ................................................ 44 5 2 mom. femte st. Undervisningslokal .............................................. Anv. 10 5 2 mom. 2 Undervisnings- och arbetstiden för minderårig, som deltager i viss kurs, sammanlagda— ......................................... 30 5 2 mom. Upplätare av lokal, skyldighet att göra anmälan .................. 10 5 3 mom. förbud mot upplåtande av lokal .............................. 57 5 5 mom. hörande av _ ............................................. 57 5 4 mom. av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ......... 45 5 1 mom. Uppläggning av material, redskap m. m ........................... 1659 mom. a) fjärde st. Uppsättande av anslag med skyddsföreskrifter .................... 7 5 första st. med varning för viss fara ................................... 7 5 andra st. Uppvärmning av arbetslokal, anordningar för_ .................. 11 5 1 mom. i) av medförd mat och dryck, anordningar för_ ............... 13 5 1 mom. e) Urinoar ........................................................ 13 5 1 mom. f) Utfärdande av arbetsbok för minderårig .......................... 32 5 1 och 2 mom. Utgångar frän arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott, fordran på. tvä eller flera— ......................................... 12 5 tredje st. Uthyrare av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ..... 45 5 1 mom. Utlänare av maskin, redskap, apparat m. m., skyldighet för_ ..... 45 5 1 mom. Utlåtande i frågor rörande lagens tillämpning ..................... 60 5 andra st. Utrymningsvägar frän arbetslokal, fordran pä— .................. 11 5 1 mom. f) från gruva eller stenbrott, fordran på, två eller flera_ ....... 12 5 andra st. Vagnar, bromsanordningar ä— ................................. 16 5 5 mom. b) Val av skyddsombud ........................................... 44 5 2 mom. Veckovila, ledighet för_ ....................................... 22 5 Ventilation, se Luftväxling Verksamhet, anmälan av_ ..................................... 8 5 1 mom. begreppet_ ............................................... Anv. 1 5 första st. lagens tillämpning åt av försvarsväsendet för militärt ändamål bedriven_ .............................................. 1 5 c)

lämpning å._ ........................................... 1 5 g) 2 som bedrives av staten eller kommun ........................ 2 5 b) tredje st. som utövas av civilförsvaret ................................. Anv. ] 5 c) varä lagen äger tillämpning ................................. 1 5 första st. Verktyg ....................................................... 16 5 8 mom. Viktmärkning i vissa fall av gods avsett för transport ............. Anv. 16 5 6 mom. Vila, lämplig plats för— ....................................... 13 5 1 mom. första st. Vindfäng till arbetslokals ytterdörr ............................... 11 5 1 mom. e) Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. m. .................. 57, 58, 59 55 Värdslöshet, skyldig till grov— ................................. 71 5 andra st. Vägar pä arbetsställe ........................................... 16 59mom. a) första st. Väggar i arbetslokal ............................................ 11 5 1 mom. d)

i gruva, stenbrott eller annat i berg insprängt utrymme ....... 1659mom.a)ättondest. Väggar vid tunnelarbete ........................................ 1659mom.a) sjunde st. Väntrum ...................................................... 13 5 1 mom. i) Värme, skydd mot artificiell _ ................................. 16 5 11 mom. första st.

åtgärder till skydd mot_ .................................. 11 5 1 mom. 1),

14 5 f) Värme- och fuktighetsgrad i arbetslokal .......................... 14 5 b) Värnpliktig, med arbetstagare likställes — ........................ 2 5 3.) andra st.

Väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum. . .. Anv. 9 5 första st. Väta, åtgärder till skydd mot_ ................................ 14 5 f)

Yrkeshemlighet, ansvar vid röjande eller obehörigt nyttjande av_ 72 5 förbud för tillsynsorgan att röja eller obehörigen nyttja— . . . . 51 5 undantagande frän inspektion av viss del av arbetsställe för be-

varande av_ ............................................ 50 5 tredje st. Yrkesinspektör ................................................. 47 5 Yrkesinspektörs, yrkesläkares eller socialinspektörs eller underordnad befattningshavares rätt till tillträde till arbetsställe .......... 50 5 första st. Yrkesläkare .................................................... 47 5 Yrkesmässigt bedriven verksamhet ............................... Anv. l 5 första st. Yrkesundervisning, minderårigs arbetstid vid deltagande i— . . . 30 5 2 mom. Yrkesutbildning, minderårigs deltagande i kurs för-— ............. 30 5 2 mom. Ytterdörr, vindfäng vid arbetslokals— .......................... 11 5 1 mom. e) Ånga, uppsamling och bortförande av_ ......................... 14 5 d) åtgärder mot inträngande i arbetslokal av_ ................. 11 5 1 mom. 1) Ångpannor ..................................................... 16 5 2 mom. Ägare, med arbetsgivare likställes i vissa fall— .................. 2 5 c) 1 och 2 Ändringsarbete invid eller på. farlig arbetsplats .................... 16 5 7 mom. andra st. Ögonskydd .................................................... Anv. 14 5 1), 16 5 13 mom. Öppet arbetsskjul .............................................. 12 5 första st. 'Öppningar i vägg för in- och utlastning, skydd vid_ ............ 1659mom. a) andra st. *Överliggningsrum ............................................... 13 5 1 mom. h) Överordnad ställning, arbetstagare i— .......................... 19 5 andra st.

kvinna i_ ................................................ 42 5 tredje st.

Förslag till

Lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning.

Härigenom förordnas som följer:

1 5.

Minderårig under sexton år må icke användas vid offentlig tillställning, ej heller deltaga i inspelning av biograffilm.

Med offentlig tillställning förstås i denna lag teater-, biograf-, cirkus-, ka- baret- eller varietéföreställning, konsert eller annan musikalisk föreställning, danstillställning, hästkapplöpning, djurförevisning, trolleri- eller akrobatikföre- ställning, förevisning av vaxkabinett, marknads— eller tivolinöje eller annan med någon av de ovan angivna till sin art och sitt syfte jämförlig föreställning, tillställning, förevisning eller uppvisning, vid vilken för tillträde fordras, be- gäres eller mottages avgift eller till vilken allmänheten eljest har tillträde.

Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställ- ningen uppenbarligen utgör del av verksamhet, som uteslutande eller väsent- ligen drives för anordnande av tillställningar av samma eller liknande slag, eller eljest är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.

2 5.

Från vad i 1 5 stadgas skola gälla följande undantag:

a) Minderårig må deltaga i offentlig tillställning, som anordnas vid skola under lärares eller skolföreståndares uppsikt eller av ideell förening, som be- driver ungdomsverksamhet, eller sådan tillställning, som anordnas för välgörande ändamål, ävensom vid inspelning av biograffilm under nyss angivna förhål- landen.

b) Vederbörande polismyndighet må i fråga om viss minderårig eller för visst tillfälle, då så prövas påkallat, medgiva, att minderårig användes till sys- selsättning, som avses i 1 5 första stycket. Sådant undantag må ej beviljas, med mindre den, som har vårdnaden om den minderårige, lämnat sitt samtycke därtill.

Vid ansökning om undantag, varom i b) sägs, skall till ansökan fogas läkar- intyg, utvisande huruvida den sysselsättning, vartill den minderårige skall an- vändas, kan anses menligt inverka på dennes hälsa eller kroppsutveckling.

Före ärendets prövning skall polismyndigheten inhämta yttrande från veder- börande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

3 &.

Minderårig under sexton år må icke användas till försäljning eller utdelning av tryckalster, blommor, kramvaror eller annat.

Från vad sålunda stadgas skola gälla följande undantag:

a) Minderårig, som fyllt fjorton år, må användas till försäljning i butik un- der vanlig affärstid eller att annorstädes å tid mellan klockan 8 och klockan 19 idka försäljning eller utdelning av tidningar eller, såsom biträde åt och under omedelbar tillsyn av den, som har vårdnaden om den minderårige, till annan försäljning eller utdelning.

b) Vederbörande polismyndighet må i fråga om viss minderårig eller för visst tillfälle, då så prövas påkallat, medgiva, att minderårig användes till arbete, som avses med ovannämnda förbud, för såvitt ej arbetet kan anses menligt in- verka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.

Innan sådant medgivande lämnas, skall polismyndigheten inhämta yttrande från vederbörande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

4 &.

Beträffande förbud mot att använda minderårig, som ej fyllt fjorton år, i ovan angivna slag av sysselsättning i de fall, då lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen) äger tillämpning dårå, och om förbud mot att i sådant fall sysselsätta minderårig under sexton är å tid mel- , lan klockan 19 och klockan 6 samt om medgivande av undantag från nyss— | nämnda förbud, gäller jämväl vad i arbetarskyddslagen är stadgat.

Minderårig under sexton år må icke av arbetsgivare anlitas för budskick— ning utom arbetsstället med penningbelopp överstigande ettusen kronor eller lätt realiserbara värdehandlingar av högre värde än nämnda belopp.

6 5.

Överträdes förbud, varom förmäles i 1, 3 eller 5 &, straffes den som anordnar sådan offentlig tillställning eller inspelning, som avses i 1 &, eller använder min- derårig till försäljning eller utdelning, varom sägs i 3 5, eller anlitar minder- årig för budskickning, som omnämnes i 5 &, med dagsböter. Till böter från och med fem till och med femtio kronor vare den, som har vårdnaden om den minderårige, förfallen, därest användandet skett med hans vetskap och vilja.

Om överträdelse, som här sägs, har polismyndigheten att ofördröjligen göra anmälan till barnavårdsnämnden för vidtagande av åtgärd, som enligt lag må ankomma på densamma.

M. (

7 &. Förseelse mot denna lag skall åtalas av allmän åklagare hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

8 %.

På begäran av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgiva utlåtande i frågor rörande tillämpningen av denna lag, och skall vad i 61 & lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i ar- bete (arbetarskyddslagen) stadgas därvid äga motsvarande tillämpning.

i 9 %-

l Klagan över beslut av polismyndighet enligt denna lag må föras hos arbets— l rådet inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbets- , verks beslut är bestämd. % Beslut, varigenom meddelas tillstånd, som sägs i 2 5 b) eller 3 & b), skall | utan hinder av besvär lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordnat.

10 &.

Bedrives verksamhet, som avses i denna lag, av staten eller kommun, skall vad i lagen stadgas om den, som anordnar sådan offentlig tillställning eller inspelning, som avses i 1 5, eller idkar försäljning eller utdelning, varom sägs i 3 &, eller anlitar minderårig för budskickning, som omnämnes i 5 &, gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av den, som anordnar tillställning eller inspelning eller idkar försäljning eller utdelning eller anlitar minderårig för budskickning, varom ovan sägs, funnit skäl att godtaga viss person såsom verksamhetens föreståndare.

Denna lag träder i kraft den 194 , från och med vilken dag upp- | höra att gälla dels förordningen den 10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar, dels ock lagen den i 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss | försäljning.

! Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts i genom bestämmelse i denna lag, skall denna bestämmelse i stället tillämpas. | Av länsstyrelse med stöd av 1897 års förordning medgivet undantag att än- » vända barn vid teaterföreställning skall fortfarande gälla, till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där undantaget medgivits utan begränsning till viss tid, länsstyrelsen finner skäl att återkalla medgivandet.

Med stöd av 1926 års lag fastställt beslut angående förbud för barn att inom viss kommun idka försäljning, som avses i nyssnämnda lag, skall, i den mån därigenom meddelade bestämmelser icke strida mot denna lag, utan hinder av

lagens ikraftträdande fortfarande äga giltighet, intill dess beslutet i behörig ordning upphäves, dock högst ett år från tidpunkten för lagens ikraftträdande.

Beträffande förseelse, som begåtts mot 1897 års ovan angivna förordning un- der tiden för dess giltighet, eller överträdelse av gällande förbud, som meddelats med stöd av 1926 års ovannämnda lag, skall vad i nämnda författningar är stadgat fortfara att gälla jämväl efter den 194 .

Förslag till

Lag om ändring i vissa delar av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Härigenom förordnas, att 68, 70 och 71 åå gruvlagen den 3 juni 1938 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

68 &.

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen skola över gruvdriften utöva sådan tillsyn, att icke genom sättet för gruvbrytningen fara uppstår för annans egendom. i Om arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbetet samt tillsyn i däröver gäller vad därom är stadgat i lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall 1 i arbete (arbetarskyddslagen).

70 5. Vid påbörjande — — — kronans gruvegendom, ävensom vederbörande gruv- inspektör. 71 5.

fara för gruvans bestånd eller annans egendom eller till betryggande av till- träde till gruvans obrutna delar eller till förhindrande av sådan misshushåll- ning med malm, varom förmäles i 69 &, äger bergmästaren förelägga gruvinne- havaren att inom viss tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, om det för— summas, förutom ansvar enligt vad i 72 & sägs, att efter omständigheterna anstalten varder på hans bekostnad utförd genom bergmästarens försorg eller gruvarbetet inställes, till dess sådan anstalt blivit gjord. Bergmästaren äge ock i syfte som nu sagts meddela andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets be- drivande.

Bedrives gruvarbete på sådant sätt, att uppenbar fara för gruvans bestånd eller annans egendom därigenom uppstår, äger bergmästaren förbjuda gruv- arbetets fortsatta bedrivande, och skall sådant förbud omedelbart gå i verk- ställighet samt gälla intill dess på förd klagan annorlunda kan vara förordnat av högre myndighet. Då bergmästaren förordnat om gruvarbetets inställande,

l ! Finner bergmästaren nödigt, att i gruva göres anstalt till förekommande av *

l ! l l ?

må han, där så är nödigt, för verkställighet därav anlita polismyndighetens biträde.

Denna lag träder i kraft den 194 . Bryter gruvinnehavare mot föreskrift, som med stöd av 71 & äldre lydelsen meddelats till trygghet för arbetarna eller för undvikande av att de utsättas för synnerlig våda i gruvarbetet, skall, om sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 72 & är stadgat äga tillämpning.

Förslag till Lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, att 33, 34, 36 och 37 åå lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

33 &.

Bergverksstyrelsen skall över arbete för eftersökande och bearbetande av stenkol utöva sådan tillsyn, att icke genom sättet för arbetets drivande gruvans framtida bestånd äventyras eller fara för annans egendom uppstår.

Den, som —— — —— hundra kronor.

34 &. Om arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbetet samt tillsyn däröver gäller vad därom är stadgat i lagen om skydd mot ohälsa och olycks- fall i arbete (arbetarskyddslagen).

36 &.

Finner bergmästaren nödigt, att i stenkolsgruva göres anstalt till förekom- mande av fara för gruvans bestånd eller annans egendom, äger bergmästaren förelägga koncessionsinnehavaren att inom viss tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, om det försummas, förutom ansvar enligt 33 5, att efter omstän- digheterna anstalten varder på hans bekostnad utförd genom bergmästarens försorg eller gruvarbetet inställes, till dess sådan anstalt blivit gjord.

37 &.

Bedrives arbete i stenkolsgruva på sådant sätt, att uppenbar fara för gruvans bestånd eller annans egendom därigenom uppstår, äger bergmästaren förbjuda gruvarbetets fortsatta bedrivande, och skall sådant förbud omedelbart gå i verkställighet och gälla intill dess på förd klagan annorlunda kan vara för- ordnat av högre myndighet.

Denna lag träder i kraft den 194 . Bryter koncessionsinnehavare mot föreskrift, som med stöd av 36 & äldre lydelsen meddelats till trygghet för arbetsmanskapet, skall, om sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 33 å andra stycket är stadgat äga tillämpning.

Förslag till

Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga. arbeten.

Kungl. Maj:t har, med tillämpning av 29 å andra stycket och 75 & lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), funnit gott förordna som följer:

1 &. Denna kungörelse har avseende å arbete, varå lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen) äger tillämpning.

2 5.

Till arbete, som angives i bifogade förteckning, får arbetstagare under ader- ton år (minderårig) icke användas i vidare mån än i förteckningen är med- givet eller här nedan sägs.

Kan med hänsyn till fara för ohälsa eller olycksfall arbete i visst fall anses vara jämställt med i förteckningen förbjudet arbete, må arbetsrådet föreskriva, att denna kungörelse under vissa angivna villkor skall äga tillämpning på så- * dant arbete. I

Förbud, som här ovan stadgas, gäller icke för arbete å sådan motor, arbets- » maskin eller transmission, som ej är i gång och till vilken drivkraften är på be- ' tryggande sätt frånkopplad. Förbudet gäller ej heller för arbete å elektrisk motor, som är spänningslös.

Finner arbetsrådet, att den fara, som i regel är förbunden med sålunda för— I bjudet arbete, på grund av särskilt förhållande icke är för handen, äger arbets- l rådet i visst fall lämna tillstånd att till arbetet använda minderårig. i

Beträffande förbud mot minderårigs användande till målningsarbete, vid vil- ! ket nyttjas blyfärg, är särskilt stadgat. l

3 &.

Tillsyn å efterlevnaden av denna kungörelse utövas av arbetsinspektionen un- der överinseende och ledning av arbetsrådet.

Över distriktschefs beslut i fråga, som avses i denna kungörelse, må besvär anföras hos arbetsrådet inom trettio dagar från den dag, då klaganden erhållit del av beslutet; dock skall beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordnat.

Bryter arbetsgivare mot förbud, som stadgats i 2 5, straffes med dagsböter. Den som har vårdnaden om den minderårige vare, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

5 &.

Förseelse mot bestämmelse i denna kungörelse skall åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

6 &.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i denna kungörelse är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren. Vad här sagts gäller ock, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 26 september 1930 (nr 344) angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten upphör att gälla.

Användes minderårig vid tiden för denna kungörelses ikraftträdande till arbete, som enligt den till kungörelsen fogade förteckningen är att hänföra till farligt arbete, må den minderårige jämväl efter nämnda tidpunkt användas till dylikt arbete, för såvitt ej vederbörande distriktschef annorlunda bestämmer.

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

1. Arbete, där risk för stendammslunga (silikos) föreligger, såsom vid: a) utvinning, bearbetning och handha- vande av kvartshaltigt material, b) uppslagning och rensning av stål- gjutgods.

2. Arbete med: a) bråkning, häckling och kardning av Där arbetssätt och vidtagna åtgärder till lin, hampa, jute, tagel eller här, förebyggande av ohälsa genom damm eller smittoförande arbetsmaterial godkänts av vederbörande distriktschef och denne med- givit, att minderårig användes till arbetet. b) rivning eller sortering av lump eller shoddy, piskning och lagning av säckar i samband därmed, c) sortering av smutskläder.

3. Arbete med renhållning och städning av arbetslokal, vilket kan medföra fara för yrkessjukdom eller annan skadlig inverkan.

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

4. Arbete med: a) betning, betsning eller härdning av metallföremål, b) etsning, c) förtenning, förzinkning, förkrom- ning eller annan liknande ytbelägg-

ning, d) metallisering, sprutmålning eller an- nat liknande arbete.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ven- tilations- och utsugningsanordningar god— känts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

5. Arbete, vid vilket koloxid uppkommer och sprides i farlig mängd, såsom vid tillsyn och skötsel av: &) gasgenerator med tillhörande appa- rater och ledningar, b) ugnar och eldstäder.

6. Svetsning eller skärning med gas eller elektrisk ström.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ven- tilations— och utsugningsanordningar god— känts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

7. Framställning, bearbetning och handha- vande av bly eller blylegering.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med hänsyn till arbetssätt och hygieniska för- hållanden på arbetsplatsen medgivit, att så- dan minderårig användes till arbetet.

8. Tillverkning, bearbetning och handha- vande av sådant giftigt ämne, som av- ses i giftstadgan den 26 november 1943.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ven- tilations- och utsugningsanordningar god- känts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

9. Arbete av annat slag än under punk- terna 1—8 sägs, vid vilket damm, rök, gas eller ånga med giftig, frätande eller på annat sätt skadlig inverkan uppkommer och sprides i farlig mängd.

Där arbetssätt och vidtagna åtgärder till förebyggande av ohälsa godkänts av veder- börande distriktschef och denne medgivit, att minderårig användes till arbetet.

10. Arbete med borr-, mejsel- eller nitverk- tyg eller annat därmed jämförligt verk- tyg, där risk för skada genom stötver— kan föreligger, ävensom arbete vid sko- bankningsmaskin.

l ! |

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

11. Arbete, som regelbundet bedrives i 10- kal, där dagsbelysning icke finnes.

Där vederbörande distriktschef med hän- syn till arbetstidens längd, arbetets art och förhållandena på arbetsplatsen medgi- vit, att minderårig användes till arbetet.

12. Tillsyn och skötsel av:

a) förbränningsmotor eller motor dri- ven medelst ånga, vatten eller vind,

b) elektrisk motor med tillhörande på- drags- och regleringsorgan.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med- givit, att sådan minderårig användes till arbetet.

13. Igångsättning av transmission samt av- och påläggande av rem, lina, kedja, kät- ting eller dylikt, medan transmissionen

är i gång.

Där anordning för utförande av sådant arbete godkänts av vederbörande distrikts- chef eller denne på grund av särskilt för- hållande medgivit, att minderårig användes till arbetet.

14. Arbete vid följande maskindrivna ar— betsmaskiner:

&) för träbearbetning avsedd cirkel-, band- eller ramsåg, fräs-, kutter- eller hyvelmaskin eller annan där- med jämförlig träbearbetningsma- skin,

b) maskin för kapning eller klyvning

av ved,

c) excenter- eller friktionspress, digel- tryckpress, förgyllningspress, stans- maskin, hejare, sax, klipp- eller

skärmaskin,

d) valsmaskin, mangel, riv- eller bland- ningsmaskin,

e) tröskverk, halmfläkt, halmpress eller hackelsemaskin,

f ) centrifug.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år och som användes såsom mottagare, där förefintliga skyddsanordningar god- känts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt och förefintliga skydds- anordningar godkänts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att så.- dan minderårig användes till arbetet.

Se ovan beträffande b).

Se ovan beträffande b).

Där arbetssätt och förefintliga skyddsan- ordningar godkänts av vederbörande di- striktschef ; användande av minderårig till matning är dock förbjudet.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt och förefintliga skydds- anordningar godkänts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att så— dan minderårig användes till arbetet.

. Tillsyn och skötsel av: a) ångpanna, kokare eller annan där- med jämförlig behållare under tryck,

Tillsyn och skötsel av ångpanna, kokare eller annan därmed jämförlig behållare med arbetstryck om högst 1 kg/cm”.

Arbete, vartill minderårig ej får användas Förbudet gäller ej

b) acetylengasverk med tillhörande ap— parater.

. Tillsyn och skötsel av elektrisk stark- strömsanläggning samt arbete å eller in- vid spänningsförande del av sådan an- läggning.

Vakthållning eller passning vid sådan elektrisk anläggning för en spänning av högst 250 volt till jord, under förutsätt— ning att ansvarig maskinist finnes, den minderårige fyllt sexton år och vederbörande distriktschef medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

. Sysselsättning som:

a) förare eller skötare av mekaniskt eller elektriskt driven hiss, kran, tra- vers, linbana, hängbana, släpskopa eller annan därmed jämförlig på så— dant sätt driven lyft— eller trans- portanordning,

b) spelstyrare eller mottagare vid upp—

fordring ur gruva eller stenbrott.

Manövrering av tryckknappshiss. Förbu- det gäller ej heller annan hiss än tryck- knappshiss, för såvitt minderårig fyllt fem- ton år och med intyg av hissbesiktnings- man styrkt sig vara fullt förtrogen med hissens manövrering.

. Sysselsättning som:

a) förare eller skötare av lokomotiv, truck, motorfordon eller motorred- skap,

b) spårväxlare eller vagnskopplare vid

järnväg eller annan spårbana.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år och som användes såsom förare av mo— torcykel eller liknande fordonstyp.

19. Smörjning och rengöring av i gång va- rande motor, transmission, arbetsmaskin eller annan maskinell anordning.

Smörjning av maskinell anordning, som är på sådant sätt inbyggd eller skyddad, att minderårig därvid icke kan komma i beröring med rörliga delar.

Förbudet gäller ej heller, där sådan an- ordning för smörjning eller rengöring fin- nes vidtagen eller arbetet eljest utföres under sådana förhållanden, att vederbö- rande distriktschef medgivit, att minder— årig användes till arbetet.

20. Tillverkning, bearbetning och handha- vande av:

a) explosiv vara, som enligt förord— ningen den 18 maj 1928 angående explosiva varor är att hänföra till första klass, ämne, som är synnerligen eldfarligt.

Beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med— givit, att sådan minderårig användes till arbetet.

Förslag till Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

, Kungl. Maj:t har, med tillämpning av 25 & 3 mom., 29, 43, 63 och 75 åå lagen i den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskydds- lagen), funnit gott förordna som följer:

1 &. Denna kungörelse äger tillämpning å målningsarbete, vid vilket nyttjas bly— färg och varå lagen den 194: om skydd mot ohälsa och olycksfall i ar- bete (arbetarskyddslagen) är tillämplig. Med blyfärg förstås i denna kungörelse blykarbonat (blyvitt) och blysulfat ävensom annat färgämne, vari bly ingår.

| I

| 2 5.

| Manlig arbetstagare under aderton år eller kvinnlig arbetstagare må icke användas till målningsarbete, som avses i 1 5.

Till målningsarbete inomhus med blyfärg må ej heller användas manlig ar- betstagare, Vilken fyllt aderton år, annat än i de fall, då blyfärgen innehåller högst två procent bly; dock skall detta förbud icke gälla beträffande dekora-

E tionsmålning eller målningsarbete, som består i uppdragande av fina linjer eller konturer.

3 &.

Arbetsrådet äger, efter hörande av vederbörande organisationer av arbets—

. givare och arbetstagare, medgiva, att manlig arbetstagare under aderton år ! må utan hinder av vad i 2 & första stycket sägs, då så erfordras för hans yrkes— _ utbildning, användas till målningsarbete med blyfärg, dock endast där arbetet i är av sådan beskaffenhet, att jämlikt denna kungörelse manlig arbetstagare, som uppnått nämnda ålder, må användas därtill.

I fråga om målningsarbete med blyfärg inomhus i byggnad, hörande till in- dustriell anläggning eller järnvägsstation, må, efter hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, arbetsrådet, då så prövas nö- digt, medgiva undantag från det i 2 5 andra stycket stadgade förbud.

4 &.

Då blyfärg nyttjas vid målningsarbete, åligger det arbetsgivaren att till förebyggande av ohälsa i följd av arbetet, utöver vad i 14 & arbetarskydds- lagen sägs, särskilt tillse:

a) att färgämnet endast i form av pasta eller färdigberedd färg handhaves av arbetstagarna,

b) att vid färgens anbringande medelst sprutning ävensom vid torrslipning eller torrskrapning av färg åtgärder till förebyggande av förgiftning äro vid- tagna, i den mån sådant är möjligt,

0) att tvättanordningar, som kunna anses tillfredsställande, finnas tillgäng— liga för arbetstagarna såväl under det arbetet pågår som efter dess slut,

d) att arbetstagarna under hela den tid, då arbetet pågår, bära särskilda arbetskläder samt

e) att nödiga åtgärder äro vidtagna till förhindrande av att arbetstagarnas under arbetet avlagda kläder förorenas av blyfärg.

Av arbetsrådet meddelade råd och anvisningar till undvikande av ohälsa som följd av blyfärgs nyttjande vid målningsarbete skola genom arbetsgivarens försorg tilldelas varje arbetstagare, som sysselsättes med sådant arbete.

5 &.

Insjuknar arbetstagare sysselsatt med målningsarbete i blyförgiftning eller i sjukdom, som kan misstänkas vara föranledd av sådan förgiftning, åligger det arbetsgivaren att, så snart han erhållit kännedom om sjukdomsfallet, därom göra skriftlig anmälan till vederbörande distriktschef vid arbetsinspektionen. Enahanda anmälningsskyldighet åligger läkare, som vårdar arbetstagare under sjukdom, varom ovan sägs.

Formulär till anmälan, som avses i denna paragraf, fastställes av arbets- rådet efter samråd med medicinalstyrelsen.

6 €. ! Då anmälan, varom i 5 & sägs, blivit gjord, så ock eljest, där så finnes nö- ! digt, äger vederbörande distriktschef hos arbetsrådet göra framställning om ! läkarundersökning av alla eller en del av de arbetstagare, som å visst arbets- ställe eller hos Viss arbetsgivare sysselsättas med målningsarbete.

Har sådan framställning skett, äger arbetsrådet förordna om läkarunder- sökning.

7 &.

Det åligger läkare, som verkställer undersökning, varom i 6 % sägs, att till vederbörande distriktschef avgiva rapport däröver.

Finner läkaren vid undersökningen påkallat, att särskilda åtgärder vidtagas till förebyggande av att blyförgiftning uppstår eller förvärras, skall läkaren, med angivande av förhållandet i rapporten, därom snarast underrätta distrikts- chefen, vilken äger föreskriva särskilda villkor för att arbetstagare, som drab- bats av blyförgiftning, må användas i arbete, vid vilket nyttjas blyfärg, eller förbjuda hans användande i sådant arbete eller ock meddela särskilda före- skrifter för fortsatt bedrivande av dylikt arbete 5. arbetsstället.

|

Arbetsgivare äger påkalla arbetsrådets prövning av sådan föreskrift men är skyldig att ställa sig föreskriften till efterrättelse, intill dess annorlunda kan av nämnda myndighet vara förordnat. Ändras eller upphäves föreskriften, skall genom arbetsrådets försorg skriftligt meddelande därom tillställas arbetsgivaren.

8 &.

Tillsyn å efterlevnaden av denna kungörelse utövas av arbetsinspektionen un- der överinseende och ledning av arbetsrådet.

Över beslut av arbetsrådet i fråga, varom förmäles i denna kungörelse, må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

9 &.

Bryter arbetsgivare mot förbud, som stadgats i 2 &, straffes med dagsböter. Var arbetstagaren, som användes till ifrågavarande arbete, under aderton år, vare den, som har vårdnaden om sådan arbetstagare, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Vad nu sagts gäller ock, där arbetsgivare underlåter att ställa sig till efter- rättelse föreskrift, som meddelats med stöd av 7 &.

10 &. Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskri- ves i 5 &, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

11 &. Förseelse mot bestämmelse i denna kungörelse skall åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol. Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

12 5.

Beträffande målningsarbete i verksamhet, som bedrives av staten eller kom— mun, skall vad i denna kungörelse är stadgat angående arbetsgivare gälla ar- betsföreståndaren. Vad här sagts gäller ock, där arbetsrådet efter framställ— ning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsförestån- dare i arbetsgivarens ställe.

Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till

Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkar- besiktning av minderåriga arbetstagare.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 39 & första stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), utöver vad i nämnda lag finnes stadgat om läkarundersökning och läkarbesiktning av min- deråriga arbetstagare, funnit gott förordna som följer:

1 &.

Före utfärdande av sådant läkarintyg, som föreskrives i 28 5 c) arbetar- skyddslagen, skall vederbörande läkare underkasta den minderårige undersök- ning till utrönande

a) av den minderåriges längd och vikt, b) av den minderåriges allmänna tillstånd och kroppsutveckling, 0) av den minderåriges tuberkulinreaktion, d) huruvida den minderårige företer sjukliga förändringar eller mera väsent— liga defekter beträffande 1) urin 2) hud i 3) svalg och näsa | 4) tänder 5) lymfkörtlar 6) uttal (talrubbningar) 7) ögon (refraktionsfel), färgsinne, nattblindhet enligt anamnes 8) öron 9) sköldkörtel 10) hjärta 11) lungor 12) bukorgan 13) nervsystem, psyke 14) kroppshållning 15) extremiteter (plattfot m. m.) samt e) huruvida den minderårige företer annat missförhållande i avseende på hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet än som under (1) angives. Kan vid undersökningen ett föreliggande eller misstänkt sjukdomstillstånd icke nöjaktigt utredas, skall den minderårige hänvisas till sjukhus, poliklinik, dispensär eller lämplig specialist.

Över verkställd läkarundersökning, som omnämnes i 1 5, har läkaren att med angivande av resultatet av undersökningen utfärda intyg (läkarintyg) genom ifyllande av härför avsedd blankett i den minderåriges arbetsbok; och åligger det läkaren att därvid meddela de uppgifter, varom blanketten lämnar anvisning.

Iakttages vid undersökningen sådant missförhållande i avseende å den min- deråriges hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, att den minderårige med hän- syn härtill icke eller endast under vissa angivna villkor må användas till visst slag av arbete, har läkaren att, med antecknande av missförhållandet, i läkar- intyget tillika angiva ifrågavarande slag av arbete samt antingen att den min- derårige ej må användas däri eller ock de villkor, som skola gälla för den min- deråriges användande till arbetet ifråga.

Vid angivande i intyget av missförhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet skall såvitt möjligt iakttagas, att missförhållandet utmär- kes till art och grad på sådant sätt, att det framdeles låter sig avgöra, om och i vad mån detsamma undergått förändring.

Missförhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, vilket är av så ringa betydenhet, att detsamma ej kan anses påkalla begränsning eller meddelande av villkor med hänsyn till den minderåriges användande i arbete, bör anmärkningsvis angivas i läkarintyget.

3 5.

Har minderårig undergått läkarundersökning vid skola, där den minder- årige åtnjutit undervisning, äger vederbörande skolläkare att med stöd av upp- gifterna å det för den minderårige förda hälsokortet utfärda läkarintyg utan förnyad läkarundersökning, och skall därvid i tillämpliga delar gälla vad i 2 & föreskrives.

Vad här sagts gäller dock endast under förutsättning, att hälsokortet läm- nar upplysning om den minderåriges hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet i de avseenden, som angivas i 1 &, samt att den läkarundersökning, som den min- derårige senast undergått, ägt rum inom ett år före tidpunkten för läkarinty- gets utfärdande.

4 &. Läkarbesiktning, varom stadgas i 36 & arbetarskyddslagen, skall företagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i 1 & angives rörande läkarundersök— ning, dock är besiktningsläkare ej pliktig verkställa undersökning beträffande sockersjuka, njurinflammation, blodsjukdom, refraktionsfel och färgblindhet, för såvitt icke finnes anledning befara förekomst därav. Vid besiktningen skall i övrigt iakttagas, vad i 36 5 2 mom. arbetarskyddslagen samt i tillämpliga delar vad i 2 5 här ovan föreskrives. Finner besiktningsläkare, att minderårig företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller annat missförhållande i avseende å hälsotill-

stånd eller kroppsbeskaffenhet, vilket icke är angivet i tidigare utfärdat läkar- intyg för den minderårige, eller, där så är fallet, att missförhållandet blivit förvärrat, åligger det läkaren att hos arbetsgivaren göra sig underrättad om den minderåriges sysselsättning och förfara på sätt i 36 5 2 mom. arbetarskydds- lagen stadgas.

5 &. Besiktningsläkare är vid besiktning berättigad erhålla nödig handräckning genom arbetsgivarens försorg samt må, då så finnes erforderligt, efter med-

givande av vederbörande huvudman för distriktsvården påkalla biträde av distriktssköterska.

65.

över varje verkställd besiktningsförrättning skall besiktningsläkaren till ve- derbörande distriktschef vid arbetsinspektionen avgiva rapport enligt formu- lär, som fastställes av arbetsrådet.

7å.

Vid besiktning har läkaren att med anlitande av de minderårigas arbetsböc- ker eller av de i 35 & arbetarskyddslagen föreskrivna förteckningar eller på annat sätt skaffa sig upplysning om vilka minderåriga å arbetsstället, som se- dan nästföregående besiktning uppnått aderton år eller som av annan anled- ning ej vidare behöva sina arbetsböcker. Dessa böcker skall läkaren tillvara- taga och översända till arbetsrådet.

stämmelse, vars efterlevnad det tillkommer arbetsinspektionen att övervaka, åligger det läkaren att därom underrätta vederbörande distriktschef.

96.

Besiktningsläkare bör planlägga sina resor för besiktning av minderåriga ar- betstagare på sådant sätt, att därav förorsakas minsta möjliga kostnad för stats- verket. Vid planläggningen skall iakttagas, att dylik resa i största möjliga ut— sträckning samordnas med annan tjänsteresa. Dock bör vid arbetsställe, där minderåriga användas till säsongarbete, besiktning företagas a sådan tid av

8 5.

Iakttager besiktningsläkare vid besiktning förhållande, som strider mot be- 1

året, då antalet sysselsatta minderåriga där är störst.

10 &.

Besiktningsläkare är pliktig ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter arbetsrådet kan komma att meddela rörande hans tjänsteutövning.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 31 december 1912 (nr 387) angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare upphör att gälla.

Förslag , au

! Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning av minderåriga arbetstagare.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 39 & första stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), funnit gott förordna som följer:

1 å.

För läkarundersökning, som förutsättes i 28 5 c) arbetarskyddslagen, jämte intyg rörande resultatet av sådan undersökning (läkarintyg) må ej fordras högre gottgörelse än 5 kronor.

För verkställande enbart av utdrag ur minderårigs hälsokort må skolläkare ej fordra högre gottgörelse än 2 kronor.

2 &. | För läkarbesiktning, varom stadgas i 36 & arbetarskyddslagen, äger läkare ' uppbära

dels arvode för själva besiktningen med 3 kronor för varje besiktigad min- derårig arbetstagare, dels ock, därest besiktningen icke ägt rum å läkarens mottagningsrum, en grundavgift av 5 kronor för varje arbetsställe samt resekostnads— och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet

i?! beräknad efter dess klass II 0. Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning, som nu nämnts, ingives av läkare, som är stationerad i Stockholm, till statskontoret samt av annan läkare till länsstyrelsen i det län, där läkarens stationeringsort är belägen.

3 &.

Tredskas arbetsgivare att erlägga arvode eller grundavgift, varom stadgas i 2 5, äge läkare för utbekommande därav åtnjuta handräckning hos överexe- kutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet tillställts arbetsgivaren minst fjorton dagar före ansökningens ingivande till överexekutor.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag taxan den 31 december 1912 (nr 399) å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare enligt lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 upphör att gälla.

Förslag till

Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minderåriga arbetstagare.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 39 å andra stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), funnit gott förordna som följer:

För utfärdande av arbetsbok för minderårig arbetstagare, varom stadgas i 28 och 32 åå arbetarskyddslagen, skall pastor vara berättigad uppbära gottgö- relse med 2 kronor, då fråga är om förnyat utfärdande av sådan bok till en och samma minderårig.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 31 december 1912 (nr 388) angående gottgörelse för ut- färdande av intygsböcker för minderåriga arbetare upphör att gälla.

Förslag till

Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Kungl. Maj:t har, med tillämpning av 25 & 3 mom., 63 och 75 55 lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskydds- lagen), funnit gott förordna som följer:

1 &. Finnes visst arbete medföra synnerlig fara för uppkomst av blyför- giftning eller stendammslunga (silikos) hos arbetstagarna, äger arbetsrådet

efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva, att arbetstagare icke får anställas i det farliga arbetet, med mindre han vid läkarundersökning, före— tagen inom viss skälig tid före anställandet, befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med ar- betet förbundna hälsofaran, samt att arbetstagare, vilka användas till arbe— tet ifråga, skola underkastas periodiska läkarbesiktningar.

Tiden mellan två på varandra följande periodiska läkarbesiktningar må ut- göra högst två månader beträffande arbete, som medför fara för uppkomst av blyförgiftning, samt högst tolv månader i fråga om arbete, som medför fara för uppkomst av stendammslunga. Skulle arbetsrådet med hänsyn till särskilt förhållande finna nämnda tid kunna förlängas eller tätare besiktningar vara påkallade, äge arbetsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen att därom förordna.

2 &.

Rörande resultatet av läkarundersökning, som enligt 1 & företages å arbets- tagare före anställandet, skall uppgift lämnas i särskilt intyg, upprättat enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen. Därest arbetstagaren sedermera anställes i det farliga arbetet, skola uppgifterna i intyget genom arbetsgivarens försorg införas i den journal eller å det för arbetstagaren avsedda kortet i det kortregister, som enligt 3 & skall finnas vid arbetsstället.

Uppgifterna i intyget må av arbetstagaren underställas medicinalstyrelsens prövning, men skola desamma gälla, intill dess annorlunda kan av styrelsen vara förordnat. Över styrelsens beslut må klagan ej föras.

3 &.

Vid arbetsställe, varest periodiska läkarbesiktningar skola äga rum, skall finnas en särskild journal eller ett särskilt kortregister, vari anteckningar rö- rande resultatet av verkställd besiktning skola göras av den läkare, som utfört besiktningen. I journalen eller kortregistret skola det ifrågavarande arbetets art samt namnen på alla arbetstagare, som användas till detsamma, finnas upp- tagna.

Formulär till journal eller kort, som avses i första stycket, fastställes av ar- betsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen; och åligger det besiktningsläka- ren att meddela de uppgifter, varom formuläret lämnar anvisning.

Anteckningarna i journalen eller kortregistret skola såvitt möjligt avfattas på sådant sätt, att de kunna förstås av såväl arbetsgivare som arbetstagare. Ar- betstagare, om vilken anteckningar finnas i journalen eller å kort, skall äga att själv eller genom därtill bemyndigad person taga del av dessa anteckningar.

Journalen eller till kortregistret hörande kort skall förvaras å arbetsstället under minst tio år, räknat från den tid, då sista anteckningen gjordes i journa- len eller å kortet.

Finner läkare vid besiktning påkallat, att arbetstagare, till förebyggande av att blyförgiftning eller stendammslunga uppstår eller förvärras, under viss tid eller allt framgent avhåller sig från visst arbete, skall läkaren, förutom verkställande av anteckning om förhållandet i journalen eller å det för arbets- tagaren avsedda kortet vid arbetsstället, därom underrätta den försäkringsin— rättning, där arbetstagaren är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Formulär till underrättelse, som avses i denna paragraf, fastställes av riksförsäkringsanstalten efter samråd med medicinalstyrelsen.

55.

Över beslut av arbetsrådet i fråga, varom förmäles i 1 5, eller rörande for- mulär, varom i 3 & sägs, må klagan föras hos Konungen i socialdepartementet inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Den som önskar ändring i formulär, som enligt 4 & fastställts av riksförsäk- ringsanstalten, äger därom göra framställning hos försäkringsrådet. Över för— säkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Gå.

Arbetsgivare, som använder arbetstagare till arbete i strid mot föreskrift, meddelad med stöd av 1 &, straffes med dagsböter. Är arbetstagaren under aderton år, vare den, som har vårdnaden om sådan arbetstagare, där använ- dandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Underlåter arbetsgivare att iakttaga något av vad honom enligt 2 eller 3 & åligger, straffes med dagsböter.

7 &. Förseelse mot bestämmelse i denna kungörelse skall åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest vid allmän domstol. Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

8 &.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i denna kungörelse är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren. Vad här sagts gäller ock, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

? ) i i i i t i i 1 i

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag kungörelsen den 2 december 1938 (nr 711) angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar upphör att gälla.

Föreskrift, som meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet med stöd av ovannämnda kungörelse den 2 december 1938, skall fortfarande gälla, såvida icke arbetsrådet annorlunda föreskriver.

Förslag till

Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesikt- ning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat dels klmgörelse angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, dels ock kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, har med stöd av 63 å andra stycket lagen den 194 om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar— skyddslagen) funnit gott förordna som följer: 1 &.

För sådan före anställandet i farligt arbete företagen läkarundersökning, varom förmäles i ovannämnda kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, jämte intyg rö- rande resultatet av undersökningen må ej fordras högre gottgörelse än 10 kro- nor, då fråga är om arbete, som medför fara för uppkomst av blyförgift- ning, och 25 kronor, då fråga är om arbete, som medför fara för uppkomst av stendammslunga.

2 &.

I fråga om gottgörelse för sådan periodiskt återkommande läkarbesiktning, som avses i den i 1 & omnämnda kungörelsen, skall i tillämpliga delar gälla vad som rörande läkarbesiktning är stadgat i kungörelsen den 194 (nr ) angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare, dock att arvodet för själva besiktningen skall för varje besiktigad arbetstagare utgå med högst 15 kronor vid besiktning av- seende blyförgiftning och högst 20 kronor vid besiktning avseende stendamms— lunga.

Vad ovan stadgas beträffande gottgörelse för läkarbesiktning med avseende å blyförgiftning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om gottgörelse

för sådan läkarundersökning, som omförmäles i 6 & ovannämnda kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

3 &.

Vid meddelande av förordnande av läkare till förrättande av undersök- ning eller besiktning, som avses i denna kungörelse, äger medicinalstyrelsen, oberoende av vad i 1 och 2 åå stadgats, att efter samråd med arbetsrådet be— stämma gottgörelsen till belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt.

Vad sålunda stadgats skall ej utgöra hinder för arbetsgivare eller arbets— tagare att med vederbörande läkare träffa uppgörelse om gottgörelsens ut- gående efter andra grunder än ovan bestämts.

4 5.

För sådan underrättelse, som omförmäles i 5 % i ovannämnda kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yr- kessjukdomar, skall av vederbörande försäkringsinrättning erläggas gottgörelse med 3 kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 , från och med vilken dag upphöra att gälla dels kungörelsen den 2 december 1938 (nr 712) angående gottgörelse för läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, dels ock kungörelsen den 10 december 1926 (nr 496) angående gottgörelse för läkarundersökning av måleriarbetare enligt lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud" i vissa fall mot arbetares använ- dande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Vad i denna kungörelse stadgas skall gälla jämväl läkarundersökning och läkarbesiktning, varom föreskrift meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndig- het med stöd av ovannämnda kungörelse den 2 december 1938.

F ö r s 1 3 g till Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän

enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen).

Härigenom förordnas som följer:

1 &. Kommun eller samhälle, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, må till ersätt- ning åt kommunal tillsynsman, som utsetts jämlikt bestämmelserna i 48 5 1 mom.

lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen), kunna erhålla statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Sådant bidrag må företrädesvis åtnjutas av kommun eller samhälle, vars invånarantal ej överstiger 5 000, dock att statsbidrag må, då så i särskilt fall prövas nödigt, kunna utgå jämväl till kommun eller samhälle med större in- vånarantal.

2 &.

För statsbidrags utgående till ifrågavarande ändamål skola följande villkor gälla.

a) Den kommunala tillsynen å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter (kommunal tillsynsverksamhet ) skall vara anordnad på sätt, som i lagen angives.

b) Kommunal tillsynsman skall hava genomgått vid statens institut för folk- hälsan anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan däremot sva- rande kurs eller ock vara av distriktschef vid arbetsinspektionen förklarad

! kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet. * c) Kommunal tillsynsman skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för utövandet av kommunal tillsynsverksamhet må kunna utfärdas av ar- betsrådet eller vederbörande distriktschef.

(1) Till kommunal tillsynsman skall för dennes utövande av här omnämnd tillsynsverksamhet utgå ersättning av kommunala medel.

3 &.

Statsbidrag utgår i efterskott för kalenderår med nedan angivna belopp, räk- nat efter det antal arbetsställen inom kommunen eller samhället, som enligt av Konungen utfärdade bestämmelser omfattas av ifrågavarande kommunala tillsynsverksamhet.

Statsbidrag utgår för varje arbetsställe intill ett antal av 51 med 4 kronor och för varje arbetsställe därutöver intill ett antal av 201 med 2 kronor samt därutöver med 1 krona. ; Statsbidraget må i intet fall överstiga 800 kronor eller hälften av den ersätt- i ning, som enligt 2 & d) skall utgå till kommunal tillsynsman för hans befatt- | ning med ovan angivna tillsynsverksamhet. Innefattas dylik ersättning i av- I löning eller arvode, som tillsynsman erhåller för kommunal tjänst eller sär- |

skilt kommunalt uppdrag, skall bestämmas, huru stor del av avlöningen eller arvodet, som anses utgå för ovannämnda kommunala tillsynsverksamhet.

4 &.

Kommun eller samhälle, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag en- ligt 3 5, har att till vederbörande distriktschef insända till länsstyrelsen ställd ansökning härom före utgången av mars månad näst efter det kalenderår an- sökan avser.

Ansökan, som skall göras å formulär, fastställt av arbetsrådet, skall innehålla dels uppgift om antalet arbetsställen inom kommunen eller samhället, som falla under kommunal tillsyn och som vid utgången av det kalenderår ansökan av- ser finnas registrerade hos vederbörande kommunala tillsynsman, samt om det antal arbetsställen, som under kalenderåret besökts för inspektion, dels ock uppgift om den ersättning, som av kommunala medel under kalenderåret ut- gått till vederbörande tillsynsman för ifrågavarande tillsynsverksamhet. Till ansökan skall därjämte fogas en kortfattad redogörelse för tillsynsverksamheten under nämnda år.

5 &.

Sedan vederbörande distriktschef granskat den inkomna ansökningen, därvid han har att tillse, att de lämnade uppgifterna äro riktiga och att de för stats- bidrags erhållande föreskrivna villkoren i övrigt blivit uppfyllda, skall han med tillstyrkande eller avstyrkande snarast möjligt insända ansökan till veder- börande länsstyrelse, som har att så snart ske kan till kommunen eller sam- hället utbetala det statsbidrag, som prövas böra utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den 194 .

( l ? r |

INLEDNING.

Gällande lagstiftning.

Den gällande huvudförfattningen på arbetarskyddslagstiftningens område ut- göres av lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912 eller såsom den ofta även benämnes arbetarskyddslagen. Den grundar sig väsentligen på det lag- förslag, som yrkesfarekommittén avgav den 9 december 1909. Kommitténs för- slag förelades riksdagen dock först år 1912 (prop. nr 104). Det föranledde ett flertal motioner (1:104 och 11:300—302, 305 och 306), vilka jämte lagförsla- get hänvisades till särskilda utskottet nr 1 för behandling. Efter det utskottet i sitt utlåtande (nr 1) förordat en del ändringar i lagförslaget, blev utskottets hemställan antagen av riksdagen (skriv. nr 171).

Den snabbt fortskridande industriella och sociala utvecklingen och de ökade kraven på ett förbättrat arbetarskydd ha medfört, att vissa ändringar i lagen befunnits önskvärda. Ändringar ha även ansetts påkallade med hänsyn till det internationella socialpolitiska samarbetet. Lagen om arbetarskydd har där— för vid skilda tillfällen och i olika avseenden underkastats mer eller mindre omfattande ändringar. En kortfattad redogörelse för de vidtagna ändringarna lämnas i det följande.

1916 års riksdag. I proposition till 1916 års riksdag (nr 116) framlade Kungl. Maj:t förslag till lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 åå lagen om arbetar- skydd. I anslutning till propositionen väcktes inom riksdagen två motioner (1:102 och II:260) med yrkanden om ändringar. Förslaget, som i huvudsak innefattade vissa ändrade bestämmelser om meddelande av eftergift beträf- fande minderårigas användande till arbete, blev efter vissa ändringar tillstyrkt av lagutskottet (utl. nr 48 och memorial nr 49) och antaget av riksdagen (skriv. nr 241). Lag i ämnet utfärdades den 17 juni 1916 (nr 217).

1918 års riksdag. Vid 1918 riksdag framlades två propositioner avseende ändringar i arbetarskyddslagen, nämligen en (nr 145) med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 och 41 åå och en (nr 380) med förslag till lag om ändrad lydelse av 10, 13, 15 och 34 åå.

Det förstnämnda förslaget avsåg överflyttning i viss utsträckning till yrkes- inspektionens chefsmyndighet av det Konungen givna bemyndigandet att i särskilda fall meddela eftergift beträffande minderårigas användande till ar— bete. På hemställan av lagutskottet (utl. nr 38) bifölls förslaget av riksdagen (skriv. nr 151). Lag utfärdades den 26 april 1918 (nr 223).

Det andra förslaget innebar likaledes ändring av lagens bestämmelser rö- rande minderåriga och var föranlett av ett vid nämnda års riksdag framlagt förslag om införande av skyldighet för minderåriga att deltaga i undervis- ning i ersättnings—, fortsättnings- och lärlingsskola. Sålunda föreslogos till- lägg till arbetarskyddslagen dels beträffande arbetsgivares skyldighet att lämna den minderårige erforderlig ledighet för deltagande i undervisning, som ovan nämnts, och att så begränsa hans arbetstid, att den sammanlagda undervisnings- och arbetstiden ej överstege den i lagen medgivna längsta ar- betstiden, och dels om införande i den minderåriges intygsbok av uppgift om den föreslagna vidgade skolplikten. Lagutskottet fann i likhet med en av lagrådets ledamöter sig icke kunna tillstyrka den föreslagna ändringen av 10 å, då enligt utskottets mening detta lagrum i sin gällande lydelse inne- fattade skyldighet för arbetsgivare att lämna den minderårige erforderlig le- dighet för deltagande såväl i undervisningen i ersättningsskola som i varje slag av yrkesundervisning. Förslaget blev i övrigt tillstyrkt av utskottet (utl. nr 70). Det av utskottet förordade lagförslaget godtogs av riksdagen (skriv. nr 336) och utfärdades såsom lag den 20 juni 1918 (nr 397).

1931 års riksdag. Den mest genomgripande ändringen i arbetarskyddslagen företogs år 1931. Den föregicks av en utredning, som Kungl. Maj:t den 30 no- vember 1922 anbefallt socialstyrelsen att verkställa, närmast med hänsyn till en av internationella arbetskonferensen år 1919 antagen konvention angående fast- ställandet av minimiålder för barns användande till industriellt arbete. Social- styrelsen hade att i samband med utredningen inkomma med förslag till de änd- ringar i lagen, som kunde finnas erforderliga för vårt lands anslutning till nämnda konvention eller som eljest vore betingade av vunna erfarenheter under lagens tillämpningstid eller av den internationella regleringen på området. Den 2 november 1925 överlämnade socialstyrelsen till Kungl. Maj:t betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd (Statens off. utredn. 1925:34). Efter remiss till ett flertal ämbetsverk, myndigheter och organisationer blev förslaget under våren 1927 föremål för överarbetning inom socialdepartementet, men ar— betet fullföljdes dock icke därhän, att förslag i ämnet framlades för riksdagen.

Vid den internationella arbetskonferensens sammanträde i Geneve år 1929 hade fattats åtskilliga beslut, vilka delvis voro av intresse för frågan om ar- betarskyddslagens revision. Sålunda hade antagits ett förslag till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller loss- ning av fartyg, samt två rekommendationer, en angående förebyggande av olycksfall i arbete och en angående ansvarighet i fråga om säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner. I proposition till 1930 års riksdag (nr 71) anhöll Kungl. Maj:t om riksdagens yttrande rörande konventionsförslaget och re- kommendationerna. Enligt det statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen, förordade dåvarande chefen för socialdepartementet, att konventionen ratifi- cerades från vårt lands sida. I fråga om rekommendationen angående före- byggande av olycksfall i arbete framhöll departementschefen, att ehuru den- samma icke syntes böra eller kunna omedelbart medföra några mera genom- gripande åtgärder från statsmakternas sida, den likväl borde på olika håll bliva föremål för allvarlig uppmärksamhet i det fortsatta arbetet till olycks- fallsriskernas minskning. I anslutning härtill tillkännagav departementsche- fen, att han på närmare angivna skäl icke ansett sig kunna förorda, att social- styrelsens förslag till revision av arbetarskyddslagen lades till grund för framställning till riksdagen, icke ens i den jämkade form förslaget erhållit inom departementet. Beträffande rekommendationen angående ansvarighet i fråga om säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner ansåg departe- mentschefen, att någon åtgärd i anledning därav icke för det dåvarande borde vidtagas.

I anledning av nyssnämnda proposition väcktes vid 1930 års riksdag en mo- tion (1:245), vari hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att det påbörjade arbetet med arbetarskyddslagens revision måtte påskyndas och förslag till reviderad sådan lag inom en nära framtid föreläggas riksdagen. I enlighet med andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 17) meddelade riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 april 1930 (nr 139) bland annat, att riksdagen med anledning av ovannämnda rekommendationer funnit sig böra uttala det önskemålet, att arbetet med revision av lagen om arbetarskydd måtte så påskyndas, att förslag till reviderad lagstiftning inom en nära framtid kunde föreläggas riksdagen. Med hänsyn särskilt till det av riksdagen sålunda uttalade önskemålet upptogs ånyo arbetet med arbetarskydds- lagens revision. Detta resulterade i att Kungl. Maj:t i proposition till 1931 års riksdag (nr 40) framlade förslag till lag angående ändring i vissa delar av ar- betarskyddslagen. Förslaget avsåg revision av lagens 4, 5, 7, 9—25, 28—45 och 52 åå i följande viktigare avseenden.

Lagens bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete föreslogos i vissa delar fullständigade. Kungl. Maj:t förordades därjämte er- hålla vidgad befogenhet att meddela närmare föreskrifter i ovannämnda hän- seenden. I samband med utfärdande av sådana föreskrifter skulle Kungl. Maj:t jämväl äga förbjuda försäljning eller annan överlåtelse av maskin, som ej vore försedd med föreskrivna skyddsanordningar. Härutöver föreslogs, att Kungl. Maj:t bemyndigades att under vissa förutsättningar förordna om utsträckt till- lämpning av lagen å arbete, som annars ej vore underkastat densamma. I proposi- tionen föreslogs vidare införande i lagen av allmänna bestämmelser om raster, natt- och veckovila samt semester, höjning av vissa åldersgränser för minderåriga och ändrade bestämmelser rörande deras användande i nattarbete. 1 den avdel-

ning av lagen, som innehöll särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete, hade i huvudsak inarbetats de stadganden, som funnos meddelade i lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående förbud mot kvinnors använ- dande till arbete nattetid i vissa industriella företag, den s. k. nattarbetslagen. Dessutom förordades sådan ändring av bestämmelserna rörande inspektions— arbetets fördelning mellan de olika tillsynsorganen, att Kungl. Maj:t skulle äga att i administrativ ordning meddela närmare föreskrifter därutinnan. Be- stämmelserna om arbetarombud föreslogos ändrade i syfte att göra ombuds- institutionen mera effektiv. Likaså föreslogs, att befogenheten att vidtaga åt- gärder till genomförande tvångsvis av lagens bestämmelser överflyttades från länsstyrelse till yrkesinspektionens chefsmyndighet samt att lagens ansvars- bestämmelser i vissa avseenden skärptes.

I anslutning till propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner, nämligen i första kammaren nr 205 och 206 och i andra kammaren nr 349—352. Samtliga motioner hade jämte en motion (I:176) angående söndagsvila över- lämnats till andra lagutskottet för behandling i samband med propositionen. Utskottet avgav utlåtande i ämnet (nr 24) med förslag innebärande vissa änd- ringar i propositionsförslaget samt memorial (nr 35), föranledd av att riks- dagens kamrar i fråga om utskottets hemställan fattat skiljaktiga beslut dels beträffande stadgandet i 14 g 1 mom. och dels rörande lagens ingress. Beträf- fande formen för de föreslagna ändringarnas genomförande ansåg utskottet, att dessa ej vore av mera ingripande beskaffenhet än att de lämpligen kunde infogas i den gällande arbetarskyddslagen och att tillräckliga skäl således ej förelåge att, såsom i motionerna I:205 och II:349 påyrkats, ersätta lagen med en helt ny arbetarskyddslag. Riksdagen antog, efter sammanjämkning av den skiljaktighet, som förelåg mellan kamrarnas beslut, det i utskottets ovan- nämnda utlåtande upptagna förslaget, dock med det undantag att 5 & punkt 1), 9—12 åå, 14 5 1 mom., 17, 34, 42 och 43 55 ävensom slutstadgandena och in- gressen skulle erhålla den av Kungl. Maj:t föreslagna avfattningen (skriv. nr 238). Lag i ämnet utfärdades den 12 juni 1931 (nr 288). Denna återgavs med däri vidtagna ändringar fullständigt i svensk författningssamling nr 290/1931.

1936 års riksdag. I skrivelse till chefen för socialdepartementet den 6 decem- ber 1934 hade svenska textilarbetareförbundet hemställt om vidtagande av åtgär- der för ändring av arbetarskyddslagens 14 ä 3 mom. rörande minderårigas ledig- het för nattvila, enär den år 1931 företagna lagändringen hade lett till att min— deråriga i stor utsträckning börjat användas till tvåskiftsarbete inom textilindu- strien. I anledning av förbundets framställning, varöver yttranden hade in- hämtats från socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige, anbefallde Kungl. Maj:t den 22 februari 1935 socialstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlin- jer styrelsen angivit i sitt yttrande verkställa och inkomma med utredning

( l i I i [

jämte det författningsförslag, som denna kunde föranleda. I enlighet härmed föreslog socialstyrelsen i ett den 5 oktober 1935 avgivet förslag, att till 14 & 3 mom. första stycket fogades en bestämmelse om att för sådana minderåriga under 16 år, som användes till industriellt och därmed likställt arbete, ledigheten för nattvila skulle omfatta tiden mellan klockan 19 och 6.

Frågan om minderårigas sysselsättande i skiftarbete hade tilldragit sig ytter- ligare uppmärksamhet genom motioner väckta vid 1935 års riksdag, nämligen dels två likalydande motioner (I:17 7 och 11:342), vari hemställdes om utredning rörande minderårigas användande i industriellt arbete, och dels en motion (11:334) med förslag till ändrad lydelse av 14 & lagen om arbetarskydd. Andra lagutskottet, som ansåg sig böra hänvisa till ovan anbefallda utredning, hemställde i utlåtande nr 14, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I proposition till 1936 års riksdag (nr 205) framlade Kungl. Maj:t seder— mera förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 & 3 mom. lagen om arbetar- skydd. Förslaget skilde sig från socialstyrelsens ovannämnda förslag såtillvida, att alla minderåriga, som sysselsattes i industriellt arbete, byggnads- och trans- portarbete, skulle beredas ledighet för nattvila mellan klockan 19 och 6. Andra lagutskottet fann sig icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag utan anslöt sig (utl. nr 34) till det förslag, som framlagts av socialstyrelsen. Den av styrel- sen föreslagna lagtexten förordades emellertid omarbetad till nära överensstäm- melse med propositionens. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 184), och lag i ämnet utfärdades den 12 juni 1936 (nr 274).

1937 års riksdag. I samband med framläggande av förslag till skogshärbär- geslag (prop. nr 112) framlade Kungl. Maj:t vid 1937 års riksdag tillika förslag till lag angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om arbetarskydd. Sistnämnda förslag grundade sig på en hemställan, som socialstyrelsen gjort i samband med avlämnande till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1936 av utredning och förslag angående förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverk- ningstiden m. m. Kungl. Maj:ts förslag i fråga om arbetarskyddslagen innebar ändrad lydelse av 10, 32, 33 och 35 55 med hänsyn till minderårigas användande i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. Sålunda föreslogs höjning av minimiåldern för minderårigs användande till skogsavverknings- och kol— ningsarbete till fjorton år. För minderårig, som användes i flottningsarbete, gällde denna minimiålder redan tidigare, enär detta arbete ansetts inbegripet un- der uttrycket »transport av gods». Förslaget innebar vidare, att bestämmelserna om att läkarintyget i den minderåriges intygsbok ej finge vid bokens avläm- nande till arbetsgivaren vara äldre än ett år och att årlig läkarbesiktning skulle företagas å de minderåriga icke skulle gälla, då minderårig användes i nyss- nämnda slag av arbete. Slutligen föreslogs, att skyldigheten för arbetsgivare att föra viss förteckning över de minderåriga och att göra s. k. in- och avanmä- lan till yrkesinspektör rörande minderåriga icke skulle gälla vid ifrågavarande

arbeten. De föreslagna bestämmelserna hade med endast vissa formella jämk- ningar avfattats i överensstämmelse med socialstyrelsens förslag i ämnet. Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 40, att propositionen måtte bifallas av riksdagen, vilken hemställan även riksdagen biföll (skriv. nr 264). Förslaget utfärdades såsom lag den 21 maj 1937 (nr 269).

1938 års riksdag. I proposition till 1938 års riksdag (nr 265) framlade Kungl. Maj:t förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen. Ifrågavarande ändringar hade jämte en del andra föreslagits av 1937 års arbetar- skyddskommitté i samband med fullgörande av det kommittén givna uppdraget att verkställa utredning och avgiva förslag rörande effektivisering av yrkesin- spektionen (Statens off. utredn. 1937z52). De av Kungl. Maj:t föreslagna änd- ringarna gällde i huvudsak följande spörsmål. Införande i lagen av en bestäm- melse angående skyldighet för tillverkare och försäljare av maskiner eller red- skap att tillse, att dessa vid leverans vore försedda med nödiga skyddsanord- ningar och även i övrigt erbjöde betryggande säkerhet mot olycksfall. Lagens bestämmelser i 10 å andra stycket och 35 5 om läkarundersökning respektive läkarbesiktning av minderåriga skulle utsträckas att gälla alla minderåriga, som sysselsattes i industriellt arbete. Arbetsgivares skyldigheter att anteckna vissa uppgifter i den minderåriges intygsbok (34 5), att göra in- och avanmälan till yrkesinspektör eller bergmästare rörande minderåriga (33 å) och att an- skaffa och å arbetsstället förvara anteckningsbok för inspektionsförrättare (30 &) skulle därjämte gälla även för industriföretag med mindre än tio ar— betare. Vidare föreslogs ett tillägg till 41 &, varigenom Kungl. Maj:t bemyn- digades att, i den mån så funnes påkallat, utfärda föreskrifter angående obli- gatorisk läkarundersökning av arbetare före anställning i hälsofarligt arbete och sedermera periodiska läkarbesiktningar under anställningstiden. Därjämte förordades införande i lagen av Väsentligt ändrade bestämmelser rörande skydds- ombud och säkerhetskommittéer i syfte att främja det lokala skyddsarbetet och höja skyddsombudsinstitutionens effektivitet (31 5). Den befogenhet, som jäm- likt 38 å tillkomme yrkesinspektionens chefsmyndighet att meddela föreskrift till arbetsgivare i form av förbud, föreslogs i viss utsträckning böra tillerkännas även yrkesinspektör och bergmästare. I fråga om 23 & föreslogs dels uteslu- tande av vissa detaljbestämmelser, vilka ansåges lämpligen böra ha sin plats i en av Kungl. Maj:t utfärdad författning i ämnet, och dels en ändring med syfte att bereda den kvinnliga yrkesinspektionen möjlighet att enligt lagen ut- öva tillsyn även å arbete, i vilket icke enbart kvinnor användes. Dessutom för- ordades en skärpning av bestämmelserna i 28 5 om förbud i vissa fall för yr- kesinspektionens befattningshavare att taga befattning med företag, som vore underkastade tillsyn enligt lagen. Slutligen föreslogs i en del paragrafer vissa ändringar av formell natur ävensom jämkning av lagens ansvarsbestämmelser till överensstämmelse med gällande dagsbotslagstiftning.

I anslutning till propositionen hemställdes i en motion (II:464), att i arbetar-

skyddslagen måtte införas bestämmelser om straff för arbetsgivare, som trakasse- rade eller övade repressalier mot skyddsombud.

Andra lagutskottet, som ansåg, att de i propositionen föreslagna ändrade och nya bestämmelserna vore väl avvägda och ägnade att bidraga till genom- förande av ett mera verksamt arbetarskydd, hemställde (utl. nr 51), att proposi- tionen måtte av riksdagen bifallas samt att motionen 11:464, i den mån denna icke blivit besvarad genom utskottets hemställan beträffande propositionen, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen (skriv. nr 280). Lag om ändring i vissa delar av arbetarskydds— lagen utfärdades den 3 juni 1938 (nr 212).

1941 års riksdag. I proposition till 1941 års riksdag (nr 73) framlade Kungl. Maj:t i samband med förslag till lag om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m. jäm- väl ett förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 & lagen om arbetarskydd. Lagändringen hade av departementschefen ansetts påkallad, enär arbetarskydds- lagen vore tillämplig även å radiologiskt arbete, och den föreslagna kontrollen därå följaktligen vore att betrakta som en specialreglering av arbetarskydds- karaktär på ett visst begränsat område. På hemställan av andra lagutskottet (utl. nr 25) biföll riksdagen utan ändring propositionsförslaget (skriv. nr 259). I enlighet härmed fogades genom lag den 6 juni 1941 (nr' 335) till arbetar- skyddslagens 1 5 en undantagsbestämmelse av innehåll, att sistnämnda lag skulle beträffande arbete, som avsåges i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m., äga tillämpning allenast i vad den anginge skydd mot annan skada än sådan, som orsakades genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne.

1944 års riksdag. I anledning av en till riksförsäkringsanstalten från Sve- riges standardiseringskommission riktad anhållan om vidtagande av åtgärder för ändring av arbetarskyddslagens 6 a & rörande tillverkares och försäljares ansvar beträffande skyddsanordningar å maskiner, redskap o. (1. hade anstal- ten i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1941 framlagt förslag i ämnet. I proposition nr 54 angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1943/44 hade departementschefen emellertid förklarat, att han icke då vore beredd att taga ställning till ifrågavarande förslag om ändring av arbetarskyddslagen. Vid 1943 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I:184 och 11:77), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om bland annat förslag om ändring av arbetarskyddslagen i hu- xndsaklig överensstämmelse med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Andra lagutskottet, som förehade motionerna till behandling, förklarade sig (utl. nr 14) dela motionärernas uppfattning, att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den av riksförsäkringsanstalten föreslagna borde genom- föras, samt hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att behov förelåge av lagstiftning för effektivisering av bestämmelsen i 6 a 5 lagen om arbetarskydd, och anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga på grund

därav erforderliga åtgärder. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skriv. nr 76).

På grundval av riksförsäkringsanstaltens framställning hade inom socialde- partementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen om arbetarskydd, vilket förslag sedermera förelades 1944 års riksdag (prop. nr 20). Förslaget innebar dels en utvidgning av lagens 6 a å rörande maskintillverkares m. fl. skyldigheter i skyddshänseende och dels införande i lagen av en ny paragraf, 38a å, varigenom yrkesinspektionens chefsmyndighet tillades befogenhet att meddela förbud mot att avlämna maskin, redskap eller annan teknisk anord- ning, innan de åtgärder vidtagits med anordningen, vilka chefsmyndigheten funnit erforderliga. Därjämte upptog departementsförslaget en ändring i 45 å första stycket, avseende straffansvar vid underlåtenhet att ställa sig meddelat förbud till efterrättelse.

Andra lagutskottet, som ej funnit anledning till erinran mot det sålunda framlagda förslaget, hemställde i utlåtande nr 2 om riksdagens bifall till pro- positionen. Denna hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 38) och lag om den föreslagna ändringen utfärdades den 17 mars 1944 (nr 96).

Med det förestående har lämnats en kortfattad översikt rörande de ändringar, som vid skilda tillfällen företagits i lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912. En fullständig redogörelse för innehållet i lagen efter den 1 juli 1944, då den senast företagna lagändringen trädde i kraft, har ej ansetts böra lämnas i detta sammanhang. För innehållet kommer i stället att när- mare redogöras i de särskilda avsnitt, som ingå i de olika kapitlen i motive- ringen. Här må emellertid nämnas, att lagens bestämmelser äro uppdelade på sju särskilda kapitel. I det första kapitlet behandlas lagens tillämpningsom- råde (1—2 åå). Därefter följa en serie föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete (3—7 åå), av vilka de i 3 å angivna anses ut- göra lagens grundläggande bestämmelser. I de två därpå följande kapitlen meddelas en del särskilda föreskrifter rörande minderårigas och kvinnors an- vändande i arbete (8—15 resp. 16—22 åå). I femte kapitlet ha sammanförts vissa bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad m. 111. (23—41 åå). De båda återstående kapitlen innehålla ansvarsbestämmelser (42—49 åå) och en del allmänna bestämmelser (50—53 åå).

Till arbetarskyddslagstiftningen i egentlig bemärkelse höra förutom lagen om arbetarskydd jämväl ett flertal specialförfattningar, vilka äro närstående till eller utfärdade med stöd av arbetarskyddslagen. En del av dessa författ- ningar innehålla specialbestämmelser med huvudsakligt ändamål att motverka hälso- och olycksfallsrisker vid arbete inom vissa slag av verksamhet, medan andra åter utgöra direkta tillämpningsföreskrifter till lagen om arbetarskydd. Någon redogörelse för innehållet i specialförfattningarna eller för de ändringar, som kunna ha företagits i desamma, sedan de utfärdats, har icke här medtagits. Ifrågavarande författningar äro följande:

Lagen den 19 juni 1919 (nr 428) om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna.

Lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa fall mot arbe- tares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

Lagen den 11 mars 1932 (nr 55) om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg.

Skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937 (nr 268). Lagen den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m. Kungl. förordningen den 10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar.

Kungl. kungörelsen den 9 juni 1911 (nr 48) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 å av lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20 november 19091 stadgas, i sina fabri- ker använda kvinnor till visst arbete nattetid.

Kungl. kungörelsen den 31 december 1912 (nr 387) angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare.

Kungl. kungörelsen den 31 december 1912 (nr 388) angående gottgörelse för utfärdande av intygsböcker för minderåriga arbetare.

Kungl. Maj:ts taxa den 31 december 1912 (nr 399) å gottgörelse för läkar- undersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare enligt lagen om ar- betarskydd den 29 juni 1912.

Kungl. kungörelsen den 16 oktober 1914 (nr 301) angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner, från bestäm- melserna i 1 å lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors an- vändande till arbete nattetid i vissa industriella företag.1

Kungl. kungörelsen den 7 april 1916 (nr 114) angående förbud mot använ- dande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg.

Kungl. kungörelsen den 23 maj 1919 (nr 301) angående registrering och be- siktning av vissa ångpannor m. m.

Kungl. kungörelsen den 10 december 1926 (nr 496) angående gottgörelse för läkarundersökning av måleriarbetare enligt ovannämnda lag den 19 februari

1 l i 1926.

Kungl. kungörelsen den 26 september 1930 (nr 344) angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten. * Kungl. kungörelsen den 23 december 1931 (nr 426) om uppfordringsanord— ningar för personbefordran i gruvor och stenbrott.

1 Den åberopade lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetidi vissa industriella, företag har vid revisionen 1931 av lagen om arbetarskydd upphävts och er- satts med bland annat 19—21 åå i sistnämnda lag.

Kungl. kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 815) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren m. fl.

Kungl. kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl.

Kungl. kungörelsen den 14 januari 1938 (nr 16) om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å vissa hustak.

Kungl. kungörelsen den 2 december 1938 (nr 711) angående läkarunder- sökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Kungl. kungörelsen den 2 december 1938 (nr 712) angående gottgörelse för läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkes- sjukdomar.

Kungl. kungörelsen den 3 november 1939 (nr 783) angående anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar.

Kungl. kungörelsen den 11 maj 1945 (nr 174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap.

Förutom de ovan angivna författningarna finnas en del andra, som med hän- syn till sitt huvudsakliga innehåll och syfte visserligen ej kunna hänföras till arbetarskyddslagstiftningen men som dock innehålla bestämmelser, vilka mer eller mindre direkt åsyfta att bereda skydd mot olycksfall eller ohälsa i arbete. Bland sådana bestämmelser kunna nämnas:

Lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m., särskilt föreskrifterna i 33, 34. 36 och 37 åå.

Lagen den 27 juni 1902 (nr 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), särskilt föreskrifterna i 68, 70 och 71 åå. Kungl. Maj:ts stadga den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionat- rörelse, särskilt föreskrifterna i andra avdelningen.

Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566), särskilt föreskrifterna i 24 och 50 åå.

Kungl. förordningen den 7 oktober 1921 (nr 876) angående eldfarliga oljor. Kungl. förordningen den 18 maj 1928 (nr 139) angående explosiva varor. Kungl. Maj:ts byggnadsstadga den 20 november 1931 (nr 364), särskilt vissa bestämmelser i femte och tionde kapitlen.

Kungl. förordningen den 3 juni 1932 (nr 178) med vissa bestämmelser an- gående film.

Kungl. förordningen den 3 juni 1932 (nr 179) med vissa bestämmelser an- gående biografer och filmförevisning.

Kungl. kungörelsen den 17 mars 1933 (nr 85) angående förvaring och trans- port till lands av kisellegeringar.

Kungl. Maj:ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) om elektriska starkströms- anläggningar.

Kungl. Majtzs giftstadga den 26 november 1943 (nr 877).

Översikt av reformförslagen.

Under den tid, som förflutit sedan arbetarskyddslagen trädde i kraft, den 1 januari 1913, har den såsom ovan anförts vid skilda tillfällen och i olika avseenden undergått ändringar. Dessa ha dock icke varit så omfattande eller ingripande, att de rubbat de grundprinciper, på vilka lagen är uppbyggd.

Sedan lagens tillkomst och alldeles särskilt under de senare åren ha emeller- tid avsevärda förändringar ägt rum på arbetslivets olika områden. Sålunda ha bland annat nya typer av arbetsmaskiner och apparater tillkommit, nya arbetsmetoder införts, nya råmaterial och ämnen tagits i bruk eller nya pro- dukter börjat framställas, och med allt detta ha följt nya eller ökade ford- ringar på säkerhet och sundhet i arbetet. Driftsomläggningar och rationali- seringsåtgärder ha likaledes medfört behov av nya skyddsåtgärder eller av nya eller förbättrade hygieniska och sociala anordningar. Det alltmera vid- gade internationella socialpolitiska samarbetet har även föranlett, att krav stäl- las på att vår arbetarskyddslagstiftning bringas i överensstämmelse med de av internationella arbetskonferensen fattade besluten.

Här berörda omständigheter ha föranlett, att förslag och yrkanden om änd- ringar i lagen framställts från olika håll och i skilda sammanhang. Inom riks- dagen har sålunda väckts ett flertal motioner med yrkanden, berörande mer eller mindre väsentliga delar av lagen, och dylika krav ha även upptagits i framställningar till Kungl. Maj:t. En omarbetning och komplettering i vissa

, hänseenden av gällande arbetarskyddslag har jämväl förordats av departe- ! mentschefen, bland annat i samband med avlämnande till 1938 års riksdag av : propositioner med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetar- skyddslagen och med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av in- ternationella arbetskonferensen år 1937 antagna konventionsförslag och rekom- mendationer. Även under pågående utredningsarbete ha önskemål och förslag om ändringar i lagen i åtskilliga fall delgivits kommittén.

Närmast följer en kortfattad översikt av de framställda reformförslagen. En utförligare redogörelse rörande desamma kommer sedermera att lämnas vid be- handlingen av de olika frågor, som förslagen avse. Då arbetarskyddslagen un— derkastades en tämligen omfattande revision år 1931 och de under tiden dess- förinnan påyrkade eller erforderliga lagändringarna i stort sett antingen bli- _ vit genomförda vid nämnda revision eller därefter upptagits till förnyad be- l handling, komma i detta sammanhang huvudsakligen att omnämnas de yrkan- ' den om ändringar, som framkommit under tiden efter 1931. Därvid beröras dock icke sådana efter 1931 gjorda framställningar, som redan föranlett änd-

ringar i lagen. i Vad först beträffar arbetarskyddslagen i sin helhet ha erinringar mot dess avfattning och uppställning ej sällan framkommit. Sålunda har bland annat anförts, att bestämmelserna i en hel del punkter vore svårförståeliga och be- svärliga att läsa, ej minst på grund av de hänvisningar, som i många fall före-

komme mellan olika paragrafer. Vidare har, särskilt från arbetstagarhåll, riktats erinringar mot lagens vaga formulering, varvid anförts, att de i lagtexten an— vända uttrycken »skäligen kan anses av nöden», »låta sig angeläget vara», »skä- ligen medgiva» eller »kan anses tillfredsställande» samt de på många ställen an- vända orden »bör» och »må» i åtskilliga fall hade givit anledning till missför- stånd såväl mellan arbetsgivare och arbetstagare som mellan dessa och yrkes— inspektionen. Uppställningen av lagens bestämmelser har även i en del av- seenden ansetts vara mindre lämplig. Särskilt gäller detta bestämmelserna om minderåriga, vilka återgivits i skilda avsnitt i lagen.

Lagens tillämpningsområde. Beträffande tillämpningsområdet för arbetar- skyddslagen föreligga yrkanden huvudsakligen i utvidgande riktning. Särskilt har yrkats, att jordbruket borde i större omfattning än för närvarande inbegri- pas under lagen. Förslag härom framlades redan år 1925 av socialstyrelsen i dess då avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Styrel- sens ändringsförslag beträffande lagens tillämpning å jordbruket blev dock ej upptaget i den proposition, genom vilken förslag till åtskilliga ändringar i ar- betarskyddslagen förelades 1931 års riksdag. I motioner vid 1931, 1932 och 1933 års riksdagar väcktes ånyo frågan om utvidgning av lagens tillämpning å jord- bruket. Av dessa motioner föranledde dock endast en vid 1933 års riksdag väckt motion (II: 51) till åtgärd, i det att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll om utredning angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 å i lagen om arbetarskydd. På grundval av den sålunda begärda utredningen, vilken verkställdes av socialstyrelsen, fram- lade Kungl. Maj:t i proposition till 1934 års riksdag förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 å lagen om arbetarskydd. Andra lagutskottet ansåg emel- lertid, att det syfte som avsåges i propositionen, i den mån detsamma vore prak- tiskt möjligt att genomföra, kunde förverkligas genom en sådan vidgad tolk- ning av uttrycket maskinella hjälpmedel, att däri innefattades även vissa ma- skiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring, och avstyrkte bifall till propositionen ifråga. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. I en motion till 1937 års riksdag påyrkades likaledes utsträckt tillämpning av lagen å jord— bruket.

Ifrågavarande spörsmål berördes även av 1937 års arbetarskyddskommitté, som förordade särskild utredning i frågan. Vid skilda tillfällen har jämväl från yrkesinspektörshåll uttalats önskemål om att lagen måtte erhålla vidgad tillämpning å jordbruket.

Utvidgning av lagens tillämpningsområde i avseende på s. k. hemindustriellt arbete är en annan fråga, som berörts i olika sammanhang och nu ansetts böra bliva föremål för prövning.

Ett annat vid skilda tillfällen, särskilt från yrkesinspektörshåll, framställt förslag är, att lagen skulle utsträckas att gälla även beträffande arbete, som ut-

föres av medlem av arbetsgivarens familj. Härigenom skulle också de rena fa- miljeföretagen komma att omfattas av lagen.

Vid upprepade tillfällen har diskuterats frågan, huruvida och i vad mån arbete, vilket av elever utföres vid vissa läroanstalter för vinnande av prak- tisk utbildning, bör omfattas av lagen. Detta gäller särskilt arbete vid yrkes-, lärlings- och verkstadsskolor av olika slag. Från yrkesinspektionens sida har ansetts önskvärt, att sådana skolor inbegripas under lagen med hänsyn till betydelsen av att eleverna under utbildningstiden förpliktas att iakttaga om- tanke och varsamhet i arbetet samt få kännedom om arbetarskyddslagstift- ningen och dess praktiska tillämpning.

Från yrkesinspektörshåll har framhållits, att svårigheter ofta förefinnas att få arbetarskyddssynpunkterna nöjaktigt beaktade vid arbete i grustag i de fall, då dessa för hämtning av grus äro upplåtna till flera arbetsgivare samtidigt.

Innebörden av begreppet rörelse i 1 å arbetarskyddslagen har vidare ansetts böra klargöras.

Förslag har vidare framförts om att begreppet arbetare utbytes mot den nu- mera allmänt vedertagna benämningen arbetstagare. I anslutning härtill har förordats, att lagens rubrik ändras.

Vem som är att anse som arbetsgivare i lagens mening är en fråga, som an- setts böra klarläggas, särskilt med hänsyn till begreppen ackordstagare och entreprenör. Det har även påyrkats, att det i lagen bör klargöras, vem som är att anse som arbetsföreståndare i verksamhet, som bedrives av staten eller kommun. I en motion vid 1943 års riksdag har därjämte hemställts, att vid en kommande revision av arbetarskyddslagen och därtill hörande författningar sådana bestämmelser införas, att möjlighet gives att överflytta arbetsgivar- ansvaret till särskild arbetsföreståndare. I enlighet med riksdagens beslut (skriv. nr 250) har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén att vid lagrevisionen taga även detta spörsmål under övervägande.

Bestämmelser rörande olycksfall och ohälsa i arbete. I det lagförslag, som socialstyrelsen avgav år 1925, föreslogs, att 3 å i arbetarskyddslagen erhölle något ändrad ordalydelse. Styrelsens ifrågavarande förslag upptogs dock ej i 1931 års propositionsförslag. I motioner vid 1931 års riksdag hemställdes om ändring av 3 å i enlighet med socialstyrelsens förslag, men motionerna föran- ledde ej till någon riksdagens åtgärd. Vid 1936 års riksdag anhölls i två lika- lydande motioner om utredning angående viss komplettering av arbetarskydds- lagen i syfte att bland annat bereda ökat skydd åt arbetare i de fall, då han ensam utförde arbete i en arbetslokal. Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionerna och riksdagen beslöt i enlighet härmed. I en vid 1937 års riksdag väckt motion hemställdes bland annat om ändring såtillvida av 3 å första styc- ket, att ordet »skäligen» skulle utgå. Motionen bifölls emellertid ej av riks— dagen.

Från arbetstagarhåll har framhållits, att bestämmelsen i 3 å första stycket

på grund av sin vaga formulering ofta gåve anledning till diskussion och att den därför borde formuleras på ett klarare sätt. Uttrycket »skäligen kan an- ses av nöden» har vidare ansetts böra utgå och ersättas med ordet »erfordras». Arbetarnas i 3 & andra stycket angivna skyldighet att iakttaga försiktighet och omtanke i arbetet vore en angelägenhet, som ansetts böra kraftigare under- strykas i lagen än vad nu vore fallet. Likaså har framhållits, att det i lagen borde utsägas, att även arbetsledarna hade ansvar för att erforderliga skydds- anordningar funnes vidtagna och vidmakthölles.

Beträffande de särskilda föreskrifter i lagens 4 och 5 åå, som avse förekom- mande av olycksfall och ohälsa i arbete, har från yrkesinspektionens sida för- ordats, att dessa överarbetas och kompletteras i en del viktigare hänseenden, och ett flertal förslag till ändringar och tillägg ha även anmälts till kommittén. Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor och ett par fackförbund ha föreslagit, att föreskrifterna ifråga utfor- mas som minimibestämmelser med skyldighet för arbetsgivare att ovillkorligen iakttaga desamma. Gruvindustriarbetareförbundet har hemställt om infö- rande i lagen av vissa föreskrifter med hänsyn till arbetsförhållandena i gruvor och stenbrott.

Behovet av skärpta bestämmelser rörande hygieniska anordningar har sär— skilt understrukits, och den i 5 & g) angivna begränsningen för stadgandets tillämpning har från såväl yrkesinspektörs- som arbetstagarhåll ansetts böra utgå. Från kontoristhåll har påyrkats skärpta bestämmelser om raster i arbetet.

Krav på ändringar i ovan berörda bestämmelser ha även framställts inom riksdagen. Sålunda hemställdes i en motion vid 1936 års riksdag om utred— ning i syfte att få till stånd bestämmelser om ökade krav beträffande de hygie- niska förhållandena på arbetsplatser, där kvinnlig och minderårig arbetskraft sysselsattes. Andra lagutskottet hemställde emellertid, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen. Även i motioner vid 1937 års riksdag berördes frågan om en förbättring av arbets- platshygienen. De föranledde dock ingen riksdagens åtgärd. Det må här tillika nämnas, att i motioner vid 1945 års riksdag yrkats om utredning rörande åtgärder i syfte att befordra anordnandet av vissa hygieniska inrättningar på arbetsplatserna. På förslag av de tillfälliga utskott, som förehade motionerna till behandling, biföll riksdagen motionärernas hemställan.

I proposition till 1938 års riksdag (nr 45) anhöll Kungl. Maj:t om riksda- gens yttrande rörande bland annat ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget konventionsförslag angående säkerhetsföreskrifter i byggnads- industrien samt tre rekommendationer berörande samma industri. Andra lag- utskottet anslöt sig till departementschefens uppfattning, att de spörsmål, som avhandlades i ifrågavarande konventionsförslag och rekommendationer, borde göras till föremål för utredning och att konventionsförslaget således icke då borde ratificeras. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Från fackförbund inom byggnadsindustrien har framställts krav på förbätt- rade hygieniska anordningar samt personalbodar vid byggnadsarbetsplatserna.

I fråga om 6 a 5 i lagen ha även framkommit yrkanden om ändringar, bland annat genom två vid 1943 års riksdag väckta motioner. Dessa yrkanden ha i huvudsak beaktats genom den år 1944 beslutade lagändringen. Därutöver har yrkesinspektören i åttonde distriktet hemställt, att till bestämmelsen i Ga & göres ett tillägg av innehåll, att i anbudssumman för en maskin skulle ingå jämväl kostnaden för tillhörande skyddsanordningar. Uraktlåtenhet att iakttaga detta borde medföra straffansvar, varvid bötesbeloppet i intet fall finge under- stiga kostnaden för skyddsanordningarna.

I motioner vid 1931 års riksdag yrkades, att Kungl. Maj:ts rätt att enligt 7 & 3 inom. arbetarskyddslagen förordna om utsträckt tillämpning av lagen måtte avse 'icke blott lagens bestämmelser till förekommande av olycksfall utan jämväl dess föreskrifter till förekommande av ohälsa. Andra lagutskottet fann dock ej tillräckliga skäl föreligga för den påyrkade utvidgningen av Kungl. Maj:ts ifrågavarande befogenhet och hemställde, att motionerna i förevarande avseende icke skulle föranleda till någon åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Bestämmelser rörande minderåriga. Den för minderårigs användande till arbete gällande minimiåldern har av landsorganisationen och styrelsen för av- delningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet före— slagits höjd från 13 till 14 år, då fråga är om icke-industriellt arbete, och från 14 till 15 år, då fråga är om industriellt och därmed likställt arbete. I anslut- ning till frågan om minimiålder må erinras om att i proposition till 1933 års riksdag (nr 14) Kungl. Maj:t anhöll om riksdagens yttrande rörande det av internationella arbetskonferensen år 1932 antagna konventionsförslaget an— gående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete. Andra lagutskottet anslöt sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen, att konventionen ej borde för det dåvarande ratificeras. Utskottets hem- ställan i förevarande avseende bifölls av riksdagen. Sedermera har Kungl. Maj:t i proposition till 1938 års riksdag (nr 45) anhållit om riksdagens ytt- rande rörande två vid internationella arbetskonferensen år 1937 antagna för- slag till reviderade konventioner rörande minimiålder för barns användande till industriellt respektive icke-industriellt arbete samt rörande en till konventions- förslagen fogad rekommendation angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete i familjeföretag. I propositionen anförde departementsche- fen, att han icke kunde förorda ratificering av konventionsförslaget angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete samt att frågan om ratifikation av konventionsförslaget angående minimiålder för barns an- vändande till industriellt arbete lämpligen borde anstå, till dess en allmän revision av arbetarskyddslagen komme till stånd. Av enahanda skäl ansågs ej heller rekommendationen böra föranleda åtgärd. Andra lagutskottet anslöt

10—45509

sig till departementschefens uppfattning, och riksdagen biföll utskottets hem- ställan.

Beträffande intygsbok för minderårig har av yrkesinspektionen förordats, att sådan bok utfärdas och tillhandahålles vid den skola, där den minderårige åtnjutit undervisning. Kontrollen över utfärdandet av intygsbok har vidare ansetts böra skärpas, så att minderårig icke såsom nu utan svårighet kan er- hålla flera intygsböcker. Likaså har förordats, att intygsbok alltid skall irne- hålla läkarintyg, oavsett i vilket yrke den minderårige först anställes.

Den skillnad, som i lagen göres mellan industriellt arbete och annat arbete, har från bland annat tjänstemannahåll ansetts vara obefogad, särskilt när det gäller minderåriga. Det har därvid framhållits, att kontorsarbetet under de senare åren undergått en sådan rationalisering och mekanisering, att gräns— dragningen mellan industriellt arbete och kontorsarbete blivit illusoriski Vi- dare har ifrågasatts, om ej arbetsgivares förpliktelser böra beträffande min- deråriga givas en mera vidgad syftning än vad som följer av lagens 3 och 13 %% och i vissa fall innefatta både skyldighet och rättighet att ingripa i exempel— vis minderårigas bostads- och matförhållanden. I anslutning härtill må er- inras om att styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet bland annat framhållit, att barn som arbeta hos för- äldrar ej sällan utnyttjas på ett skadligt eller riskfyllt sätt. Detta förhållande borde enligt styrelsens mening uppmärksammas.

Ändring av lagens bestämmelser rörande minderårigas arbetstid har påyrkats vid flera tillfällen. Redan vid 1931 års riksdag hemställdes motionsvis om sådan ändring av de då i lagens 14 5 1 mom. föreslagna bestämmelserna, att arbets- tiden skulle fastställas till 9 timmar av dygnet och 54 timmar i veckan. Där- jämte föreslogs, att anmälan om s. k. nödfallsarbete skulle göras till yrkesin- spektionens chefsmyndighet, på Vilken även skulle ankomma att vid behov med— dela dispens. Motionärernas hemställan i nämnda avseenden vann dock ej riks- dagens bifall. Sedermera har i motioner till 1934 och 1935 års riksdagar hem- ställts om utredning rörande möjligheterna för en lagstiftning, syftande till bestämmelser om bland annat reglering av arbetstidsförhållandena för ungdom i icke-industriellt arbete. Motionerna föranledde emellertid icke till någon åt- gärd från riksdagens sida. I frågan om minderårigas användande i industriellt arbete väcktes vid 1935 års riksdag tre motioner, varav i två likalydande hemställdes om utredning rörande minderårigas användning i industriellt ar- bete. I den tredje motionen föreslogs införande i 14 & arbetarskyddslagen av skärpta arbetstidsbestämmelser för minderåriga samt förbud mot minderårigs användande i skiftarbete. Ej heller sistnämnda motioner föranledde någon riksdagens åtgärd. -—— Vid 1938 års riksdag väcktes en motion, vari yrkades utredning rörande bland annat frågan om reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 14——18 år. Första kammarens andra tillfälliga utskott, som fann motionärens yrkande förtjäna det allvarligaste be- aktande, ansåg med hänsyn till den av departementschefen samma år förebå—

dade översynen av arbetarskyddslagen, att någon framställning från riksdagens sida om utredning i förevarande avseende icke vore erforderlig. Kammaren beslöt i enlighet härmed.

Styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barna- vårdsförbundet har förordat sådan ändring i lagen, att minderåriga under sex- ton år ej tillåtas att arbeta upp till 10 timmar av dygnet och 60 timmar i veckan. Från yrkesinspektörshåll har ansetts, att den i 14 & 1 mom. stadgade arbetstidsbegränsningen per dygn och vecka bör gälla för minderåriga inom jordbruk även i de fall, då lantarbetstidslagen ej äger tillämpning därå.

Beträffande den i nyssnämnda moment stadgade begränsningen av arbets- tiden, då minderårig deltager i viss undervisning, har från bland annat för- säkringstjänstemannahåll yrkats, att av arbetsgivaren anbefallda kurser i ut- bildningssyfte böra jämställas med sådana kurser för yrkes- eller annan skol- undervisning, som omförmälas i lagens 13 å andra stycket. Vidare har ansetts, att det i 14 5 3 mom. stadgade förbudet mot arbete å tid mellan klockan 19 och 6 bör utsträckas att gälla jämväl annat arbete än industriellt och därmed lik- ställt arbete. Som skäl härför har anförts, att det numera även kan förekomma, att kontorsarbete bedrives i skift, exempelvis i syfte att bättre utnyttja dyra kontorsmaskiner.

Vad beträffar bestämmelserna i 35 5 om läkarbesiktning av minderåriga har framställts krav på ändring av dessa bestämmelser i såväl utvidgande som in- skränkande riktning. I förstnämnda hänseende har yrkats, att obligatorisk läkarbesiktning föreskrives för alla minderåriga. Det har även ifrågasatts, om ej för läkarbesiktning borde gälla en något högre gräns än 18 år. Ändring av bestämmelserna i inskränkande riktning har ifrågasatts från såväl arbetsgivar- som yrkesinspektörs- och läkarhåll, varvid som skäl åberopats de nu i många fall föreliggande svårigheterna att få läkarbesiktningarna genomförda, sär— skilt vid mindre arbetsställen. Sålunda har föreslagits, att bestämmelserna så ändras, att läkarbesiktning skall företagas endast inom sådana slag av verk- samhet, där dylik besiktning måste anses påkallad. Därjämte har förordats, att arbetsställen med säsongarbete undantagas från bestämmelserna ifråga.

Från arbetsgivarhåll har kritik riktats mot bestämmelserna om färdgottgö- relse vid läkarbesiktning. Ett strikt tillämpande av dem medförde, särskilt för mindre företag som lågo avlägset från besiktningsläkarens bostadsort, att läkar- besiktningarna blevo ganska betungande ur kostnadssynpunkt. Med hänsyn härtill har hemställts, bland annat av Sveriges hantverks- och småindustriorga- nisation, att lagens bestämmelser om läkarbesiktning av minderåriga så ändras, att möjlighet gives för mindre arbetsgivare att för besiktningen anlita pro- vinsialläkaren på orten. Denne skulle därvid vara rapportskyldig till vederbö- rande besiktningsläkare. Det har från olika håll även förordats, att bestäm- melserna om färdgottgörelse omarbetas, så att en rättvis fördelning av kostna- derna för läkarbesiktningarna erhålles.

Slutligen må i samband med frågan om läkarbesiktning framhållas, att från

olika håll har även yrkats, att i lagen införes en bestämmelse av innehåll, att besiktning må ske annorstädes än vid arbetsstället och att arbetsgivare och besiktningsläkare äga att sinsemellan komma överens om lämplig plats för lä- karbesiktningen.

Bestämmelser rörande kvinnor. I motioner vid 1931 års riksdag hemställdes bland annat, att bestämmelserna i lagens 19 & om kvinnors nattarbete måtte ut- sträckas att avse allt industriellt arbete. Denna hemställan bifölls dock ej av riksdagen. Det har sedermera ifrågasatts, om anledning funnes att bibehålla det i 19 % stadgade förbudet mot användande av kvinnor i vissa fall till indu- striellt arbete nattetid. I anslutning härtill må erinras om att i proposition till 1935 års riksdag (nr 84) Kungl. Maj:t anhållit om riksdagens yttrande rö- rande ett av internationella arbetskonferensen år 1934 antaget förslag till reviderad konvention angående kvinnors nattarbete. I enlighet med andra lagutskottets hemställan anslöt sig riksdagen till departementschefens uppfatt- ning, att med prövning av frågan om konventionens ratificering borde tills vi- dare anstå.

Bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad. Behov av ökning av yrkes- inspektionens personal har kraftigt understrukits från såväl arbetstagar- som yrkesinspektörshåll med hänsyn till nödvändigheten att åstadkomma en höjd inspektionsfrekvens samt behovet av vidgad tillsyn på arbetsområden, som nu endast i undantagsfall bliva föremål för tillsyn, såsom kontorsarbete. Det har vidare ansetts, att den medicinska sakkunskapen bör i större utsträckning än vad för närvarande sker anlitas inom yrkesinspektionen liksom även att yrkes- inspektör bör ha rätt att tillkalla tjän'steläkare (stads- och provinsialläkare) för medverkan i tillsynsverksamheten. Från arbetstagarhåll har yrkats, att på samtliga yrkesinspektionsdistrikt tillsättas särskilda befattningshavare för till— syn över arbetsförhållandena inom byggnadsindustrien. I motion vid 1946 års riksdag har hemställts om utredning angående inrättande av ett centralt kon- trollorgan för granskning och godkännande av viss arbetarskyddsmateriel. Med hänsyn till kommitténs förslag i denna fråga föranledde motionen ej till någon riksdagens åtgärd.

I fråga om den kommunala tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efter- levnad har yrkats, att denna avskaffas, enär den vore ineffektiv. Alternativt har föreslagits, att den bibehålles endast i de större städerna. Behovet av att de kommunala tillsynsorganen grundligt utbildas för det tillsynsuppdrag, som åvilar dem enligt arbetarskyddslagen, har jämväl understrukits, Det har även framförts önskemål om att särskilda utbildnings- och fortbildningskurser an- ordnas för samtliga tillsynsorgan.

Ett spörsmål, som ansetts böra upptagas till övervägande, är frågan om sam- manförande under en gemensam ledning av olika inspekterande organ på ar- betarskyddets område. Även från arbetstagarhåll har framhållits önskvärd-

heten av att yrkesinspektionens olika organ samordnas på ett mera enhetligt sätt än vad nu är fallet.

Beträffande tillsynens utövande har yrkats, att bestämmelserna i 25 å så ändras, att varje slag av verksamhet blir föremål för regelbunden tillsyn och detta oberoende av framställning i varje särskilt fall. I samband härmed må erinras om att i motion vid 1937 års riksdag hemställdes bland annat, att till 25 å andra stycket arbetarskyddslagen fogades en bestämmelse av innehåll, att till- synsorgan skulle vara skyldigt tillse, att nödvändiga skydds- och hygieniska anordningar ovillkorligen utfördes, och att tillsynsorgan skulle äga be- stämma, att påbjudna sådana åtgärder bleve verkställda inom viss bestämd tid. Motionen föranledde dock icke till någon riksdagens åtgärd.

Anmälan av nya företag. Införande i lagen av en bestämmelse, varigenom arbetsgivare förpliktas att till yrkesinspektionen anmäla nya företag, har se- den länge ifrågasatts av yrkesinspektionen. I socialstyrelsens år 1925 avgivna förslag till reviderad arbetarskyddslag upptogs sålunda en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare inom vissa verksamhetsgrenar att till yrkesinspek- tör eller bergmästare göra anmälan, då verksamheten påbörjades. Bestämmel- sen upptogs dock ej i det till 1931 års riksdag framlagda lagförslaget. Frågan om anmälningsskyldighet beträffande nya företag behandlades sedermera av 1937 års arbetarskyddskommitté, som föreslog, att en bestämmelse i berörda syfte infördes i arbetarskyddslagen. Departementschefen ansåg sig dock icke kunna utan närmare utredning tillstyrka kommitténs förslag, varför detta ej förelades riksdagen. Från arbetstagarhåll har yrkats, att i lagen införas tvångs- bestämmelser rörande anmälan av nya företag.

Förhandsgranskning av byggnadsförslag. En ur arbetarskyddssynpunkt be- tydelsefull fråga är den om obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektionen insända förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal för granskning. Denna fråga var föremål för övervägande inom 1937 års ar- betarskyddskommitté, som förordade, att i lagen infördes ett stadgande av inne- håll, att envar, som ämnade uppföra arbetslokal eller företaga med nybyggnad jämförlig ombyggnad av sådan lokal, skulle före arbetets påbörjande göra an- mälan därom hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Förslaget blev dock ej förelagt riksdagen.

Betydelsen och lämpligheten av obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektör insända förslag till nybyggnad eller mera genomgripande förändring av arbetslokal har även understrukits från tjänstemannahåll. Dess- utom ha flera yrkesinspektörer ifrågasatt, huruvida icke i lagen bör införas en bestämmelse om förhandsgodkännande i vissa fall av arbetslokal, särskilt så- dan som är avsedd för uthyrning.

Krav på obligatorisk förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av för- slag till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande har däremot icke framförts.

Bestämmelser rörande skyddsombud m. 111. Från yrkesinspektionens sida har ansetts, att det i lagen bör understrykas, att val av skyddsombud i första hand bör företagas av arbetarna vid arbetsstället samt att det bör åligga skyddsom- buden själva att underrätta arbetsgivaren om valet. Det borde vidare stadgas, att skyddsombud vid hänvändelse till arbetsgivare i skyddsfråga skulle först hänvända sig till närmaste arbetsledare och sedan till arbetsgivaren. Därjämte har yrkats, att bestämmelsen om att tillsynsorgan skall tillställa skyddsombud avskrift av skriftligt meddelande i skyddsfrågor så ändras, att dylik avskrift icke behöver lämnas i de fall, då meddelandet införts i den å arbetsstället be- fintliga anteckningsboken för inspektionsförrättare eller alternativt, att av- skrift skall behöva lämnas endast i fråga om sådant skriftligt meddelande, som avlåtits i anledning av inspektion vid arbetsstället. Det har från yrkesinspek- törshåll även ifrågasatts, om det ej i lagen bör utsägas, hur skyddsombud skall förfara med erhållen avskrift i de fall, då skyddsombudet avgår såsom sådant eller slutar sin anställning å arbetsstället.

Från arbetstagarhåll har hemställts, att sådan ändring vidtages i gällande be- stämmelser beträffande skyddsombud, att lokal facklig organisation medgives rätt att utse skyddsombud för ett angivet geografiskt område i de fall, då det inom Visst yrkesområde finnes svårighet att på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe eller arbetsstyrkas sammansättning utse skydds- ombud bland arbetarna på arbetsstället. Likaså har yrkats, att det i lagen ut- säges, att skyddsombud skall av arbetsgivaren åtnjuta ersättning för förlorad arbetsförtjänst till följd av uppdraget som skyddsombud.

Även i frågan om skyddsombuds rättsskydd ha krav på ändringar i lagen framkommit. I en vid 1937 års riksdag väckt motion yrkades sålunda, att till 31 & arbetarskyddslagen fogades en bestämmelse av innehåll, att om arbets- givare företoge eller genom annan läte företaga trakassering eller utövande av repressalier av något slag mot valt skyddsombud för yttrande eller hand- ling denne gjort i egenskap av skyddsombud, detta skulle föranleda straff jäm- likt lagens 45 5. Motionen föranledde emellertid icke till någon riksdagens åtgärd. Likaså hemställdes i en motion vid 1938 års riksdag, att i arbetar- skyddslagen måtte införas bestämmelser om straff för arbetsgivare, som tra- kasserade eller övade repressalier mot skyddsombud. Frågan ansågs av de- partementschefen böra göras till föremål för utredning vid den planerade lag- revisionen. Utskottets hemställan, att motionen därför ej skulle föranleda till någon åtgärd, bifölls av riksdagen.

Bestämmelser om meddelande av förbud m. m. I motion vid 1934 års riks- dag hemställdes om sådan ändring i arbetarskyddslagen, att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet att meddela förbud och arbetsvillkor jämlikt lagens 38 & 1 mom. första stycket. På hemställan av andra lagutskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda till nå- gon åtgärd. Vid 1936 års riksdag yrkades i en motion bland annat, att yrkes-

inspektionen skulle erhålla befogenhet att stoppa arbete, där fara för arbetarnas liv kunde föreligga, om icke omedelbara skyddsanordningar vidtoges. Ej hel- ler denna motion föranledde till någon riksdagens åtgärd. Sedermera hem- ställdes i två vid 1937 års riksdag väckta likalydande motioner om utredning, på vad sätt ett vitesförfarande skulle kunna införas i arbetarskyddslagen i syfte att ernå ett mera effektivt genomdrivande av dess bestämmelser angående olycksfall och ohälsa. På förslag av andra lagutskottet beslöt riksdagen i skri- velse till Kungl. Maj:t (nr 97) anhålla om erforderlig utredning i ärendet. Skrivelsen överlämnades till 1937 års arbetarskyddskommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén meddelade uppdraget. Kom- mittén fann sig dock ej kunna förorda införande i lagen av ett vitesförfarande utan föreslog i stället, att den befogenhet, som enligt 38 5 1 mom. första styc- ket arbetarskyddslagen tillkomme yrkesinspektionens chefsmyndighet, skulle med viss begränsning tillerkännas jämväl yrkesinspektör och bergmästare. Detta förslag blev också antaget av riksdagen.

Yrkanden om ändringar i lagen i ovan berörda avseende ha på senare tid ånyo framkommit. Sålunda har från yrkesinspektörshåll hemställts, att yrkes- inspektör måtte tillerkännas befogenhet att meddela förbud jämväl enligt 38 5 2 mom., d. v. s. utan att avbida arbetsgivarens yttrande, då fråga vore om syn- nerlig fara för arbetares liv eller hälsa. Vidare har yrkats, att i lagen införes en bestämmelse om befogenhet för yrkesinspektör att genom Vitesföreläggande tvångsvis ålägga arbetsgivare att vidtaga anvisade skyddsåtgärder.

Från arbetstagarhåll har understrukits behovet av en sådan effektivisering av yrkesinspektionen, att denna tillförsäkras väsentligt ökad befogenhet att ingripa mot tredskande arbetsgivare. I sådant syfte har jämväl ifrågasatts införande i 45 5 av skärpta påföljdsbestämmelser.

Ansvarshestämmelser. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att i lagen måtte införas bestämmelser om bötcsstraff i det fall, då arbetsgivare eller nå- gon för hans räkning i av yrkesinspektör begärt meddelande lämnar oriktiga uppgifter angående vidtagna skyddsåtgärder.

Vid 1937 års riksdag väcktes en motion med hemställan om införande i 45 & arbetarskyddslagen av en bestämmelse av innehåll, att om vissa åtgärder vid- toges mot valt skyddsombud den skyldige skulle straffas enligt bestämmelserna i 45 & första stycket. Riksdagen beslöt, att motionen icke skulle föranleda någon åtgärd.

Från yrkesinspektionens sida har framhållits önskvärdheten av att 46 5 kom- pletteras med straffbestämmelser för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrät- telse av yrkesinspektionen i det särskilda fallet meddelade skyddsföreskrifter.

Andra särskilda förslag och yrkanden. Svenska metallindustriarbetareför- bundet har i skrivelse till kommittén ifrågasatt införande i lagen av en bestäm- melse, varigenom arbetare tillförsäkras rätt till ersättning av arbetsgivare för

förlust av arbetsinkomst i de fall, då han under ordinarie arbetstid av arbets- givare, yrkesinspektör eller läkare beordras till läkarundersökning för konsta- terande av förekomst av viss yrkessjukdom.

Från yrkesinspektörshåll har framhållits önskvärdheten av att i lagen stad- gas skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektionen anmäla svårare olycksfall och olycksfallstillbud.

Förutom de förslag och yrkanden om ändringar i eller tillägg till arbetar- skyddslagen, som ovan angivits och vilka ansetts vara de mera betydelsefulla, ha jämväl i ett flertal andra hänseenden framkommit önskemål om ändringar i lagen. Då dessa äro av mindre genomgripande beskaffenhet eller av speciell natur, ha de ej ansetts böra beröras i förestående översikt. De komma i stället att omnämnas i motiveringen till det lagrum, dit frågan hör.

Framställningar om ändring i olika avseenden i de till arbetarskyddslagen hörande följdförfattningarna liksom även i vissa lagen närstående författningar ha likaledes gjorts vid skilda tillfällen. De ha kommit från yrkesinspektionen och vissa andra myndigheter samt från besiktningsmanna-, arbetsgivar- och arbetstagarhåll. För innehållet i dessa framställningar kommer redogörelse att lämnas i motiveringen för kommitténs förslag till ändringar i de författningar, som beröras av framställningarna ifråga.

Kommitténs uppdrag.

Riktlinjerna för kommitténs arbete uppdrogos av chefen för socialdeparte- mentet, statsrådet Möller, i det anförande som denne, efter gemensam bered— ning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitie- och handels- departementen, höll i statsrådet den 30 juni 1938, då Kungl. Maj:t gav sitt bemyndigande att tillkalla de sakkunniga. Departementschefen anförde bland annat följande:

»Lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd undergick år 1931 i åtskilliga stycken en genomgripande omgestaltning och jämväl sedermera hava ändringar vidtagits i densamma. Senast innevarande år har, i samband med den beslutade effektiviseringen av yrkesin- spektionen, ändring i vissa delar av denna lag ägt rum. Att lagstiftningen på detta område sålunda gjorts till föremål för upprepade reformer är helt naturligt med hänsyn till den starka utvecklingen och intensifieringen av produktionen alltsedan lagens tillkomst samt den ökning av statsmakternas känsla för socialt ansvar, som sedan dess tydligt framträtt.

Att arbetarskyddslagen behöver i vissa avseenden ytterligare moderniseras framgår enligt min mening bland annat därav, att Sverige nödgats underlåta att ratificera icke mindre än sex vid de internationella arbetskonferenserna antagna konventionsförslag, berörande i arbetarskyddslagen reglerade frågor. De konventionsförslag jag sålunda åsyftar äro förslagen till konventioner angående kvinnors arbete före och efter barnsbörd (Washington, 1919), barns nattarbete inom industrien (Washington, 1919), kvinnors nattarbete (reviderad, Geneve, 1934) , minimiålder för barns användande till industriellt arbete (reviderad, Geneve, 1937) , minimiålder för barns användande till icke—industriellt

arbete (reviderad, Geneve, 1937) samt säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien (Ge- neve, 1937 ). Ehuru något eller några av dessa konventionsförslag innehålla en eller annan bestämmelse, som icke synes lämplig för införande i svensk arbetarskyddslag- stiftning, vill jag dock förorda en omprövning i hela dess vidd av frågan, om och i vad mån denna lagstiftning bör bringas till närmare överensstämmelse med motsvarande in- ternationella reglering. Därvid torde tillika böra övervägas, huruvida några för den svenska lagstiftningen värdefulla anvisningar äro att hämta ur de jämväl vid de inter- nationella arbetskonfcrenserna antagna rekommendationerna angående förebyggande av olycksfall i arbete (Geneve, 1929), minimiålder för barns användande till icke—industriellt arbete (Geneve, 1932), minimiålder för barns användande till industriellt arbete i familje- företag (Geneve, 1937) , säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien (Genéve, 1937) , in- spektion inom byggnadsindustrien (Geneve, 1937 ) samt yrkesutbildning för byggnads- industrien (Geneve, 1937 ).

I skrivelse den 26 januari 1938 har styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anhållit, att Kungl. Maj:t ville till över- vägande upptaga vissa i skrivelsen återgivna förslag till motarbetandet av olycksfall bland barn i förvärvsarbete. Berörda förslag synas vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med den av mig nyss förordade behandlingen av frågan om upptagandet i svensk lagstiftning av vissa internationella bestämmelser rörande barnarbete.

Vid anmälan i statsrådet den 25 februari innevarande år av 1937 års arbetarskydds- kommittés förslag rörande ändringar i arbetarskyddslagen förordade jag en närmare utredning av vissa då till behandling upptagna frågor, nämligen frågorna i vilken ord- ning yrkesinspektionen lämpligen bör snarast möjligt erhålla kännedom om nytillkomna företag, huruvida de kommunala tillsynsorganen skola tillerkännas samma befogenheter som yrkesinspektörerna att meddela förbud enligt 38 $, huruvida uppdraget att förordna i 35 $ omförmäld besiktningsläkare bör överflyttas från länsstyrelsen till medicinalsty- relsen, huruvida förordnande att vara sådan läkare bör gälla för viss tid och avse visst av medicinalstyrelsen till gränserna fastställt område, huruvida dylik läkare må tiller- kännas rätt att i vissa fall erhålla biträde av distriktssköterska samt huruvida och under vilka förutsättningar skyddsombudsinstitutionen må kunna, åtminstone i viss utsträckning, göras obligatorisk. Med sistnämnda fråga sammanhänger enligt min mening intimt en undersökning rörande införandet av lagreglerat skydd för ombuden mot trakasseri från - arbetsgivarnas sida. Samtliga sålunda angivna spörsmål böra nu enligt min mening upptagas till vidare behandling. I samband därmed synes uppmärksamhet jämväl böra ägnas ett annat av 1937 års arbetarskyddskommitté berört spörsmål, nämligen frågan om förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av byggnadsplaner.

Vidare må erinras, att jag nyligen haft anledning att inför riksdagens andra kam- mare särskilt beröra behovet av förbättrat arbetarskydd inom gruvindustrien. I överens— stämmelse med vad jag därvid yttrat vill jag nu anföra, att frågan om en ytterligare förstärkt ställning åt skyddsombuden bör komma under övervägande i förevarande sammanhang. Därvid bör ock spörsmålet om biträdande yrkesinspektörer inom gruv— driften uppmärksammas. Överhuvudtaget bör arbetarskyddet inom gruvindustrien bli föremål för särskilt ingående beaktande med hänsyn till de stora olycksfallsrisker, som uppenbarligen äro förbundna med detta arbetsområde.

Jämväl andra spörsmål än de i det föregående antydda lära under den av mig för— ordade utredningens gång komma. att anmäla sig. Såsom jag redan vid tidigare tillfällen framhållit, bör utredningen erhålla formen av en allmän översyn av arbetarskyddslagen. Därvid kan det måhända visa sig lämpligt att, i den mån de nya eller till ändring före- slagna bestämmelserna hänföra sig till viss slags sysselsättning eller till användande av viss slags maskin, redskap eller arbetslokal, bestämmelserna ifråga upptagas i särskilda specialförfattningar.»

Kommittén har därjämte av Kungl. Maj:t den 80 juni 1943 i anledning av riksdagens hemställan i skrivelse den 29 maj 1943, nr 250, anbefallts att i samband med fullgörandet av utredningsuppdraget taga under övervägande, huruvida och i vad mån möjlighet bör beredas till överflyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från arbetsgivare till särskild ar- betsföreståndare.

På därom av riksdagen i skrivelse den 12 juli 1944, nr 452, gjord anhållan har Kungl. Maj:t genom beslut den 14 september 1944 tillika uppdragit åt kom- mittén att utreda frågan om arbetarskyddet ombord å fartyg. Detta spörsmål har emellertid kommittén icke ansett lämpligt upptaga till behandling i samband med huvuduppdraget utan först sedan detta fullgjorts.

Betänkandets disposition.

Sedan en översikt lämnats över den gällande arbetarskyddslagstiftningens omfattning, de viktigaste förslagen om ändringar i arbetarskyddslagen samt kommitténs uppdrag, ha de sakkunniga ansett sig närmast böra framlägga sina allmänna synpunkter på ifrågavarande lagstiftning och tillika ange huvud- dragen av kommitténs förslag. Därefter behandlas i skilda avsnitt de olika spörsmål kommittén haft under övervägande. Härvid kommer först att lämnas allmän motivering och redogörelse för förslaget till arbetarskyddslag och där- efter för de övriga framlagda lag— och kungörelseförslagen i den ordning de om- nämnas på sid. 107 0. f. Efter den allmänna motiveringen till varje författ- ningsförslag följer i regel en kortfattad specialmotivering.

Såsom bilagor till betänkandet ha fogats dels redogörelser för de särskilda undersökningar kommittén låtit verkställa rörande arbetsförhållandena inom industriell och därmed likställd verksamhet samt i fråga om den kommunala tillsynen, dels en sammanställning av vissa statistiska uppgifter rörande olycks- fall i arbete och yrkessjukdomar, som enligt riksförsäkringsanstaltens statistik inträffat i Vårt land under åren 1929—1942, och av de ersättningar, som för- säkringsinrättningarna enligt lag utgivit under de olika åren, dels de av sven- ska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige godkända all— männa regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation, dels ock en sam- manställning av vissa uppgifter beträffande utländsk arbetarskyddslagstiftning. Slutligen har såsom bilaga till betänkandet fogats en sammanställning av nu- varande personalorganisation för tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efter- levnad och det förslag till ändring och utbyggnad av denna organisation, som kommittén kommer att framlägga i ett särskilt betänkande. Sistnämnda bilaga har ansetts böra medtagas med hänsyn till att det vid granskning av kommit- téns författningsförslag synes betydelsefullt att äga kännedom om hur tillsynen är avsedd att ordnas.

I det förslag till ändring och utbyggnad av arbetarskyddstillsynens organisa- tion, som kommittén beslutat att senare framlägga, innefattas även förslag om införande av en del nya benämningar, som ersätta vissa av de nuvarande, så- som arbetsrådet i stället för yrkesinspektionens chefsmyndighet och arbets— inspektionen i stället för yrkesinspektionen. Närmare redogörelse för de före- slagna benämningarna, vilka upptagits i kommitténs föreliggande betänkande och förslag, kommer att lämnas först i motiveringen till organisationsförslaget.

MOTIVERING.

I. Allmänna synpunkter och huvuddragen av kommitténs förslag.

Det uppdrag kommittén haft att fullgöra har avsett en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Dess huvuduppgift har därvid varit att pröva i vad mån lagen om arbetarskydd, som utgör den grundläggande författningen på arbetarskyddets område, bör omarbetas och kompletteras.

Arbetarskyddslagstiftningen utgör en viktig del av den sociala lagstiftningen. Den har till ändamål att skydda den mänskliga arbetskraften mot de faror för olycksfall och ohälsa samt andra menliga verkningar, Vilka i större eller mindre grad äro förbundna med arbete av olika slag. Den avser, mera posi- tivt uttryckt, att tillförsäkra arbetstagarna säkerhet och sundhet i arbetet. Säkra och sunda förhållanden på arbetsplatserna medföra minskat antal olycks- och sjukdomsfall, färre driftstörningar och förlorade arbetsdagar samt bidraga till trivseln på arbetsstället, omständigheter som äro av stor betydelse ur arbets- och produktionssynpunkt. Förståelsen och intresset för ett rationellt och effek- tivt arbetarskydd har också på senare tid vuxit sig allt starkare hos arbetsmark- nadens parter. Man har mera allmänt insett och erkänt betydelsen av det före- byggande arbetet och funnit, att detta måste betraktas såsom ett viktigt och naturligt led i det produktiva arbetet. Den snabba tekniska utvecklingen med i många fall mekanisering och rationalisering av arbetet som följd har ej sällan ställt stegrade fysiska och psykiska anspråk på den mänskliga arbetskraften, och behovet av åtgärder ur såväl skyddsteknisk som arbetshygienisk synpunkt har härigenom måst skärpas. En sådan skärpning har även påkallats av den kraftiga stegring av antalet olycks- och sjukdomsfall i arbete, som förekommit under de senaste åren, och de därav föranledda, avsevärt ökade kostnaderna. I detta hänseende får kommittén hänvisa till de i bilaga C lämnade uppgifterna. Med utvecklingen på arbetslivets område ha likaledes följt ökade anspråk på social omvårdnad av arbetskraften.

Med hänsyn till den betydande förlust i arbetsförmåga och arbetstid, som samhället får vidkännas på grund av olycksfall och ohälsa i arbete, och den belastning samhället åsamkas för vården av dem, som drabbats av olycks- fall och ohälsa i arbetet, är det självfallet, att det förebyggande arbetet jäm- väl är ett samhällsintresse. Även med hänsyn härtill har krav uppställts på en vidgad och skärpt arbetarskyddslagstiftning.

Den moderna arbetarskyddslagstiftningen syftar emellertid ej endast till att anvisa åtgärder, som direkt avse att förebygga olycksfall och ohälsa i arbete, utan även till att skapa sådana säkra och sunda förhållanden i övrigt, att arbets- tagare i varje slag av sysselsättning så långt möjligt skyddas till liv och hälsa. Detta innebär, att vid uppdragande av gränserna för skyddslagstiftningens tillämpningsområde hänsyn ej uteslutande får tagas till det behov av skydd, som föreligger i arbetet. Det är vidare att märka, att arbetarskyddslagstiftningen numera ej heller tager sikte på vissa verksamhetsgrenar eller yrkesgrupper, utan den utformas i allmänhet så, att den i möjligaste mån omfattar varje slag av verksamhet, offentlig som enskild.

Även i annat hänseende går den moderna arbetarskyddslagstiftningen längre än vad som hittills i allmänhet varit förhållandet. Sålunda eftersträvas numera en sådan vidgad tillämpning av skyddslagstiftningen, att allt arbete inom en verksamhet i regel blir inbegripet under lagstiftningen. Även i de fall, då arbetet utföres av annan än arbetstagare i egentlig mening eller å annan plats än som arbetsgivaren bestämt eller anvisat, skall lagstiftningen således gälla. Som exempel hårpå kan nämnas arbete, som utföres av medlem av ar- betsgivarens familj eller som bedrives i arbetstagarens hem eller å plats, som arbetstagaren själv bestämt. Vissa slag av arbete, som hittills i allmänhet icke inbegripits under lagstiftningen men som till sin beskaffenhet äro fullt lik- ställda med arbete, varå lagstiftningen äger tillämpning, anses likaledes böra omfattas av denna. Till sådant arbete hänföres exempelvis arbete, som av elever utföres vid läroanstalter för yrkesutbildning, eller visst arbete inom för- svarsväsendet, då det utföres av värnpliktiga. Avgörande för lagstiftningens tillämpning är alltså arbetet som sådant och icke så mycket frågan av vem eller åt vilken arbetet utföres. Av betydelse i detta sammanhang behöver icke vara, huruvida lagstadgad ersättning utgår åt den, som utför arbetet, därest han drabbas av olycksfall eller yrkessjukdom.

Att under lagstiftningen inbegripa en person, som icke är part i det arbets- förhållande, varå lagstiftningen främst grundar sig, har ej heller ansetts strida mot dess princip och ändamål. Det är sålunda icke ovanligt, att lagstiftningen numera gäller även beträffande exempelvis tillverkare, försäljare och uthyrare av maskiner, redskap o. (1.

Som skäl för en begränsning av tillämpningsområdet för skyddslagstift- ningen anföres ej sällan svårigheten att kontrollera efterlevnaden av den- samma. Givet är emellertid, att denna omständighet icke får avhålla lagstiftaren från att söka bereda det skydd, som i varje särskilt fall kan finnas påkallat.

Kommittén har funnit, att de ovan anförda synpunkterna i huvudsak böra vinna beaktande vid lagrevisionen. Med hänsyn härtill och till de synpunkter och önskemål, som i övrigt framförts beträffande ändringar i lagstiftningen, har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till en väsentligt omarbetad och i vissa delar ny arbetarskyddslagstiftning. Det är dock att märka, att

även om förslaget förutsätter en mera utsträckt tillämpning än vad lagstift- ningen nu har, därav icke följer, att den föreslagna lagstiftningens samtliga bestämmelser skola äga tillämpning under alla förhållanden. En del bestäm- melser ha redan genom sin innebörd och avfattning givits en begränsad giltighet och andra åter ha helt undantagits från tillämpning å vissa slag av verksamhet.

Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av arbe— tarskyddslagens bestämmelser, samt omfattningen av kommitténs förslag till reformer har kommittén i fråga om sättet för genomförande av dessa fun- nit, att lagen bör ersättas med en ny sådan. Härför talar även den om— ständigheten, att sådana bestämmelser i gällande lag, som i sakligt hänseende föreslås bibehållna, med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna i övrigt i stor utsträckning måste revideras i formellt avseende. Om de nya eller ändrade bestämmelserna skulle inarbetas i gällande lag, sådan denna är uppställd, skulle lagen därjämte enligt kommitténs mening icke bliva så överskådlig, som man måste fordra i fråga om en lag, vars praktiska tillämpning kom- mer att beröra stora delar av befolkningen. I detta sammanhang kan er- inras om att redan vid 1931 års lagrevision motionsvis framställdes bland annat det önskemålet, att lagen skulle ersättas med en ny lag.

Det förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetar- skyddslag), som kommittén ansett sig böra avge, skiljer sig från gällande lag om arbetarskydd huvudsakligen i följande avseenden.

Lagens rubrik föreslås ändrad, varjämte till denna fogas den kortare benäm- ningen arbetarskyddslagen. '

Beträffande lagens tillämpningsområde föreslår kommittén ett flertal änd- ringar i utvidgande riktning. Sålunda ersättes begreppet >>rörelse>> med >>verksamhet». Härigenom kommer bland annat statlig och kommunal verk- samhet att omfattas av lagen i större utsträckning än för närvarande. I fråga om arbete inom jordbruket med därtill hörande binäringar, vilka icke bedri- vas såsom självständiga företag, föreslås, att lagen gives en betydligt vidgad tillämpning. Lagen skall med vissa begränsningar dessutom gälla beträffande s. k. hemindustriellt arbete, arbete som utföres av medlem av arbetsgivarens fa- milj, arbete som elever utföra vid vissa läroanstalter för vinnande av praktisk utbildning samt arbete som utföres av medlemmar i vissa enkla bolag eller s. k. kooperativa företag. Därjämte föreslås, att lagen skall i fråga om verksamhet, som bedrives av försvarsväsendet för militärt ändamål, äga tillämpning i av- seende på sådant arbete, som bedrives väsentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag och som icke är att hänföra till militär övning. Elev och värnpliktig föreslås skola likställas med arbetstagare, då de utföra arbete, varå. lagen är tillämplig.

Arbetsgivares ansvar för lagens efterlevnad föreslås kunna under vissa förut- sättningar överflyttas till särskild arbetsföreståndare. Då fråga är om vissa

skyddsanordningar å byggnad och skyddsåtgärder vid arbete i grustag eller å annat därmed likställt arbetsställe, föreskrives, att vad i lagen stadgas om ar- betsgivare skall i vissa avseenden gälla ägare eller nyttjanderättshavare, för såvitt ej annan överenskommelse därom träffats.

Ändring i visst fall av lagens tillämpningsområde föreslås slutligen kunna ske på administrativ väg.

Lagens bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldighe— ter ha förtydligats och kompletterats i vissa avseenden, varjämte tillagts ett stadgande avseende parternas samverkan i skyddsarbetet. I ett särskilt stad- gande förpliktas arbetsgivare att jämväl meddela erforderliga skyddsföre- skrifter.

För att tillsynsorgan skall få kännedom om nytillkomna arbetsställen föreslås, att i lagen stadgas obligatorisk anmälningsskyldighet.

Lagens särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall 'i arbete ha omarbetats och fullständigats i ett flertal hänseenden, varvid hänsyn även tagits till behovet av skyddsföreskrifter vid arbete inom byggnads- och gruvindustrien.

Förhandsgranskning av byggnadsförslag föreslås obligatorisk beträffande nybyggnad och väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personal- rum. Dessutom föreskrives förhandsgodkännande i vissa fall av arbetslokal samt anmälningsskyldighet rörande vissa lokaler, som skola tagas i bruk eller uthyras som arbetslokaler. Särskilda bestämmelser angående anordnande och beskaffenhet av arbetslokaler och personalrum föreslås därjämte upptagna i lagen.

Gällande bestämmelser om raster, natt- och veckovila föreslås skärpta, var- vid fordran på ledighet för nattvila särskilt understrykes. I lagförslaget upp- tages vidare ett stadgande rörande arbetspauser.

Genom nya bestämmelser förpliktas arbetsgivare dels att, då så föreskrives, föranstalta om undersökning av ämne eller material ävensom på anfordran till- handahålla erforderliga prov, dels ock att i vissa fall till tillsynsmyndighet göra anmälan om olycks- och sjukdomsfall. I fråga om sjukdomsfall, som kan antagas sammanhänga med arbetet eller arbetsförhållandena, ålägges jämväl läkare sådan anmälningsskyldighet. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t att i fall av behov meddela särskilda skyddsföreskrifter föreslås utvidgat till att avse även meddelande av förbud mot arbetstagares användande i visst slag av arbete.

Lagens särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande t' arbete ha ändrats i flera avseenden och sammanförts i ett kapitel. Bland annat föreslås höjd minimiålder för minderårigs användande i arbete, som avses i la- gen, samt vidgat förbud mot minderårigs användande till arbete under jord

o

i gruva eller stenbrott ävensom a annan liknande arbetsplats under jord. Ar-

betsbok (enligt gällande lag benämnd intygsbok) skall tillhandahållas varje nin- derårig vid avgången från skola, där den minderårige åtnjutit undervisning. Vi- dare skall varje minderårig före anställning ha undergått läkarundersökning, varöver intyg skall vara infört i den minderåriges arbetsbok, samt sedermera 'in- derkastas årlig läkarbesiktning. Bestämmelserna om minderårigs arbetstid ändras så, att maximiarbetstiden i allmänhet blir 9 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan samt inom jordbruk, detaljhandel, hotell, restauranger och kaféer 10 timmar av dygnet eller 54 timmar i veckan. Bestämmelsen om minderårigs användande till s. k. nödfallsarbete förenklas. Arbetsgivares skyldighet att lämna minderårig erforderlig ledighet vid deltagande i viss undervisning och att i sådant fall begränsa hans arbetstid föreslås utsträckt. Ledigheten för natt- vila föreskrives förlagd mellan klockan 19 och 6 för alla minderåriga under 16 år. För övriga minderåriga skall i nämnda ledighet ingå tiden mellan kloc- kan 23 och 5. Genom särskilda stadganden bemyndigas arbetsrådet att i fall av behov medgiva undantag från ovan berörda bestämmelser angående minderåriga.

Arbetsgivares skyldighet att göra vissa anteckningar i minderårigs arbetsbok föreslås gälla alla minderåriga; skyldigheten att göra anmälan om minderårigs sysselsättande föreskrives utsträckt, medan däremot skyldigheten att föra för- teckning över de minderåriga begränsas till arbetsställen med minst fem minder- åriga. Den nuvarande regeln, att läkarbesiktning av minderåriga skall äga rum vid arbetsstället, ändras så, att besiktningen kan, då så är påkallat, förläggas till annan plats. — Bemyndigandet att förordna besiktningsläkare föreslås över- flyttat från länsstyrelse till medicinalstyrelsen.

De i särskilda författningar meddelade föreskrifterna angående läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga, om grunder rörande gottgörelse till besiktningsläkare för sådan undersökning och besiktning samt om gott- görelse för utfärdande av arbetsbok för minderårig föreslås ändrade i vissa av- seenden. Förslag till nya kungörelser härom ha utarbetats av kommittén. Kungörelsen angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten föreslås likaledes ersatt av en ny kungörelse med utsträckt tillämpning.

De särskilda bestämmelserna i lagen rörande kvinnors användande i arbete föreslås ändrade så, att varje kvinna skall — oavsett verksamhetens art —— i samband med havandeskap äga utan särskild behovsprövning åtnjuta sex veckors ledighet före barnsbörd samt i allmänhet vara skyldig att avhålla sig från arbetet under de sex första veckorna efter barnsbörden. Därjämte föreslås, att kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete, skall — oberoende av det vid arbetsstället sysselsatta antalet arbetstagare —— beredas ledighet för nattvila å tid mellan klockan 23 och 5. Stadgandet att ledigheten för nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd föreslås upphävt.

Lagens bestämmelser rörande skyddsombud och säkerhetskmnmittéer ha un- derkastats en grundlig omarbetning och kompletterats i flera avseenden. Kom-

mittén har därvid funnit sig böra föreslå bland annat, att skyddsombud skola utses vid varje arbetsställe med i regel minst fem arbetstagare och att säker- hetskommittéer skola tillsättas vid arbetsställen, där minst hundra arbetstagare regelbundet sysselsättas. Från bestämmelsen att skyddsombud skall utses bland arbetstagarna å arbetsstället kan i särskilda fall medgivas undantag. Skydds- ombuds rättsliga ställning stärkes, i det garanti skapas för att skyddsombud ej på grund av sitt uppdrag tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller ar- betsvillkor. Vidare föreslås, att uppgift om namn på arbetsgivares ställföre- trädare i skyddsfrågor samt på skyddsombud och ledamöter av säkerhetskom- mitté skola anslås på arbetsställe. Tillsynsorgans skyldighet att vid förrätt- ning å arbetsställe träda i förbindelse med skyddsombud utvidgas. Skyldig- heten för tillsynsorgan att tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté av- skrift av skriftliga meddelanden i skyddsfrågor föreslås begränsad till de fall, då avskrift begäres.

Gällande skyldighet för tillverkare, försäljare och upplåtare att förse maskin, redskap eller annan anordning för arbetes bedrivande med nödiga skydds- anordningar och att i övrigt tillse, att anordningen vid avlämnande erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, föreslås kompletterad såtill- vida, att vederbörande åläggas att även tillhandahålla erforderliga föreskrifter rörande anordningens användning och skötsel samt att förse anordningen med skylt eller instämpling angivande bland annat tillverkarens namn. Vidare böra tillverkare, försäljare och upplåtare förpliktas att, då så föreskrives, föranstalta om undersökning av maskin, redskap e. (l. liksom även att på anfordran till- handahålla erforderliga prov.

Genom särskilt stadgande åläggas jämväl installatörer av maskiner, redskap m. m. att medverka till skyddsföreskrifternas praktiska genomförande.

Vidare föreslås, att var och en som i arbete, varå denna lag i övrigt icke äger tillämpning, begagnar maskin, redskap eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande, som enligt lagens bestämmelser vid avlämnandet skall vara försedd med skydd, skall vara skyldig tillse, att anordningen är på föreskrivet sätt försedd därmed. Har tillverkare, försäljare eller upplåtare meddelat sär- skilda föreskrifter rörande anordningens användning och skötsel, föreligger även skyldighet att iakttaga dessa.

För tillverkare och försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest far- ligt ämne eller material stadgas skyldighet att vid leverans därav tillhandahålla erforderliga skyddsföreskrifter samt tillse, att detsamma är försett med före- skriven märkning eller påskrift liksom även att det i visst fall åtföljes av upp- gift om ämnets sammansättning. Tillverkare eller försäljare kan i fall av behov jämväl förpliktas verkställa undersökning av nyss angivet ämne eller material eller tillhandahålla prov därav.

Bestämmelserna om tillsyn å lagens efterlevnad ha i flera hänseenden revi- derats. överinseendet och ledningen av tillsynen föreslås ankomma på arbets-

rådet, som övertager de uppgifter, vilka enligt gällande arbetarskyddslag till— komma yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det nuvarande arbetsrådet utbyg— ges för detta ändamål genom att till detsamma överflyttas bland annat riks- försäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, sprängämnesinspektionen samt yrkes- hygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, varjämte tillsynen vid gruvor, stenbrott och järnvägsdrift omorganiseras. Av nya benämningar, som införts, må nämnas arbetsinspektion i stället för yrkesinspektion.

Tillsynspersonalen föreslås betydligt utökad, bland annat med tvenne nya grupper av befattningshavare, nämligen yrkesläkare och socialinspektörer, vilka senare skola handha de tillsynsuppgifter, som för närvarande närmast åvila den kvinnliga yrkesinspektionen. På varje distrikt inom arbetsinspektionen skall för ledningen och övervakandet av tillsynsverksamheten finnas en distriktschef. Den kommunala tillsynen föreslås begränsad till sådana kommuner och sam- hällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes. Tillsynen inom dessa anförtros endast åt särskilt utsedda tillsynsmän. Tillika föreslås, att kommun eller sam- hälle i regel skall åtnjuta statsbidrag till ersättning åt kommunal tillsynsman. Förslag till kungörelse framlägges härom.

Bestämmelserna rörande tillsynens utövande ha likaledes reviderats i visa hänseenden. Gällande föreskrift, att befattningshavare inom arbetsinspektionen i regel icke må för egen eller annans räkning driva eller hava del eller an- ställning i verksamhet eller för denna åtaga sig uppdrag mot ersättning, före- slås ändrad så, att den gäller endast sådan verksamhet, som är underkastad ve- derbörande befattningshavares tillsyn. Dock skall arbetsrådet äga föreskriva, att samma föreskrift skall gälla även i fråga om verksamhet, som icke är un- derkastad befattningshavares tillsyn. Vidare föreslås, att jämväl byggnads- nämnd skall vara skyldig lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde. För verkställande av undersökning av de hygieniska förhållandena på arbetsställe föreskrives, att besiktningsläkare eller annan särskild därtill förordnad lä- kare skall vid behov kunna anlitas.

Bestämmelsen om inspektionsbok föreslås gälla varje arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, dock att i särskilda fall undantag härifrån skall kunna medgivas. Gällande bestämmelse, att arbetarskyddslagen jämte tillhörande ändrings- och följdförfattningar skola finnas anslagna å arbetsställe, ändras så, att lagen och övriga ifrågavarande författningar endast skola finnas tillgäng— liga å arbetsstället.

I fråga om påföljd vid underlåtenhet att efterkomma meddelad anmaning om vidtagande av viss skyddsåtgärd föreslås rätt för arbetsrådet och distrikts- chef att giva Vitesföreläggande. Befogenheten att utan arbetsgivarens hörande meddela förbud i det fall, då synnerlig fara föreligger för arbetstagares liv eller hälsa, föreslås tillkomma icke endast arbetsrådet utan även distriktschef. Detsamma gäller i fråga om befogenheten att meddela förbud mot upplåtande. av lokal till arbetslokal eller lokal för visst arbete eller ändamål. Vidare upp- tages i förslaget motsvarande förbudsbestämmelser beträffande upplåtande aV'

grustag eller annat därmed likställt arbetsställe. Beträffande tillämpningen av förevarande bestämmelser i de fall, då fråga är om statlig verksamhet, ankom- mer på arbetsrådet att besluta.

Kommittén föreslår vidare, att arbetsrådet skall äga förbjuda tillverkare eller försäljare av visst farligt ämne eller material att avlämna detta, därest han icke iakttagit honom jämlikt lagen åvilande skyldighet.

Arbetsrådet bemyndigas jämlikt förslaget att meddela föreskrifter — även i form av förbud — i de fall, då installatör åsidosätter vad som åvilar honom enligt lagen. Dessutom föreslås, att distriktschef skall äga meddela för- bud mot att i arbete, varå lagen i övrigt icke gäller, begagna maskin, redskap eller annan anordning för arbetes bedrivande, därest det befinnes, att an- vändandet av anordningen, på grund av att den icke erbjuder betryggande säker- het, är förenat med synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall. Distriktschef bemyndigas tillika att meddela förbud mot att använda minderårig i arbete i det fall, då den minderårige ej undergått läkarbesiktning i föreskriven ordning.

I särskilda bestämmelser föreslås, att arbetsrådet skall äga utfärda erforder- liga tillämpningsföreskrifter till lagens skyddsbestämmelser samt avgiva ut- låtande i frågor, som röra tillämpningen av lagen eller med stöd därav meddelad föreskrift, ävensom uppdraga åt distriktschef att i särskilda fall meddela un- dantag, som eljest tillkommer arbetsrådet. Därjämte föreslås, att vid den slut- liga handläggning hos arbetsrådet av ärende, som rör tillämpningen av arbetar- skyddslagen eller med stöd därav meddelad föreskrift, representanter för arbets- givare och arbetstagare skola deltaga i den omfattning och den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

Kommittén föreslår tillika, att arbetstagare tillförsäkras rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst i vissa fall, då han under arbetstid beordras till läkarundersökning.

Lagens ansvarsbestämmelser föreslås kompletterade med stadganden om straff för bland annat lämnande av oriktig uppgift angående vidtagen skyddsåtgärd och uraktlåtenhet från arbetstagares sida att ställa sig till efterrättelse medde- lad skyddsföreskrift. I särskilda stadganden föreslås skadestånd för vissa åt- gärder mot skyddsombud samt att mål mot arbetsgivare i detta hänseende skall anhängiggöras vid arbetsdomstolen, såvida ej annorlunda stadgats i kollektiv- avtal rörande handläggning av dylik tvist. Medan åtal mot arbetstagare för åsidosättande av skyddsanordning för närvarande blott får ske efter anmälan av yrkesinspektör eller bergmästare, föreslås att för anställande av åtal mot ar- betstagare, som borttagit skydd eller uraktlåtit iakttaga skyddsföreskrift, veder- börande distriktschef endast skall ha blivit i saken hörd.

Såsom framgår av lagförslagets slutbestämmelser föreslår kommittén, att, ut- över gällande arbetarskyddslag, följande författningar upphävas, nämligen dels 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, dels 1911 års kungörelse angående rätt

för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 & av 1909 års lag angående förbud mot kvinnors använ- dande till arbete nattetid i vissa industriella företag stadgas, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid, dels 1914 års kungörelse angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sar- diner, från bestämmelserna i 1 5 av 1909 års lag angående förbud mot kvin- nors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag, dels och 1916 års kungörelse angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg.

Kommittén föreslår därjämte övergångsbestämmelser beträffande bland an- nat anmälan av verksamhet, som påbörjats före tiden för lagens ikraftträdande, medgivande att använda lokal, som redan vid nämnda tidpunkt är förlagd un- der jord, anordnande av personalrum, bedrivande av arbete å tid mellan kloc- kan 23 och 5 samt användande av minderåriga i arbete.

Enligt de för kommittén meddelade direktiven har denna att också pröva frågan, huruvida och i vad mån arbetarskyddslagstiftningen bör bringas till närmare överensstämmelse med motsvarande internationella reglering. Kom- mittén har därvid bland annat förehaft till behandling frågan om ratificering av ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget, reviderat förslag till konvention angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete. I samband härmed har kommittén tillika haft att verkställa utredning rörande lämpligheten och behovet av ändringar i eller tillägg till 1897 års för- ordning angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar och 1926 års lag angående meddelande av förbud för barn att idka viss för- säljning. Ett inom socialstyrelsen — på grundval av en av styrelsen under år 1933 verkställd, till kommittén överlämnad utredning — uppgjort förslag rörande vissa ändringar i nämnda författningar i syfte att bringa dessa i närmare överensstämmelse med en tidigare konvention i ämnet har samtidigt upptagits till prövning.

Med hänsyn till bland annat att båda de spörsmål, som regleras genom nyss angivna förordning och lag, behandlas i samma konvention, föreslår kommit- tén, att ifrågavarande författningar helt upphävas och ersättas med en ny lag innefattande förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning. Ett förslag till sådan lag har utarbetats inom kommittén. Detta förslag skiljer sig från gällande bestämmelser i följande viktigare avseenden.

Det i 1897 års förordning stadgade förbudet att använda minderårig vid offentlig tillställning kompletteras med förbud att deltaga i inspelning av bio- graffilm, och med offentlig tillställning likställes sådan tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av verksamhet, som uteslutande eller väsentligen drives för anordnande av tillställningar av samma eller liknande

slag, eller eljest är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Vad som förstås med offentlig tillställning klarlägges i författnings- texten genom angivande av ett flertal olika slag av föreställningar.

Gällande åldersgräns för minderårigs användande vid offentlig tillställning, 14 år för gossar och 15 år för flickor, föreslås höjd till 16 år för båda könen.

Enligt nämnda förordning kan undantag medgivas endast beträffande teaterföreställningar. Kommittén föreslår, att från lagens tillämpning undan- tages sådan offentlig tillställning eller filminspelning, som anordnas vid skola under lärares eller skolföreståndares uppsikt eller av ideell förening, som bedri- ver ungdomsverksamhet. Detsamma gäller om sådan tillställning eller filminspel- ning, som anordnas för välgörande ändamål. Vidare föreslås, att polismyndighet bemyndigas att för viss minderårig eller för visst tillfälle meddela undantag, obe- roende av tillställningens art. Som villkor för undantag uppställes, att den, som har vårdnaden om den minderårige, lämnat sitt samtycke därtill. Vid ansökan om undantag skall fogas läkarintyg, som visar, huruvida den sysselsättning som avses kan anses menligt inverka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveck- ling. Före ärendets prövning skall yttrande inhämtas från vederbörande barna- vårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

Genom 1926 års ovannämnda lag medgives varje stad, köping eller municipal- samhälle rätt att med vissa begränsningar meddela förbud för minderårig un- der 16 år att till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror eller annat. I överensstämmelse med ovan berörda konventionsförslag föreslås sådan ändring, att ett generellt för landet i dess helhet gällande förbud in- föres för minderårig under 16 år att försälja eller utdela alster eller varor, som nyss nämnts. Till sådan försäljning eller utdelning får dock under vissa förutsättningar användas minderårig, som fyllt 14 år — nu gällande ålders- gräns 13 år. Därjämte kan polismyndighet i fråga om viss minderårig eller för visst tillfälle medgiva undantag från förbudet ifråga. Innan sådant med- givande lämnas, skall yttrande inhämtas från vederbörande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse.

Givet är, att undantag enligt den här föreslagna lagen icke få medgivas i de fall, då arbetarskyddslagens bestämmelser lägga hinder i vägen för minderårigs användande till arbete. Ett påpekande härom föreslås därför böra göras i för- fattningstexten.

I samma lag föreslås vidare böra upptagas en bestämmelse om förbud för ar- betsgivare att anlita minderårig under 16 år för budskickning utom arbets- stället med penningbelopp överstigande 1,000 kronor eller lätt realiserbara värdehandlingar av högre värde än nämnda belopp.

Straffbestämmelserna föreslås ändrade med hänsyn till ovan angivna för- slag och i överensstämmelse med gällande dagsbotslagstiftning. Bestämmelsen om straff för den, som har vårdnaden om den minderårige, avfattas som mot- svarande stadgande i arbetarskyddslagen. Böter, som ådömas enligt lagen, före- slås tillfalla kronan — ej såsom nu vederbörande kommun eller samhälle.

Kommittén föreslår vidare, att arbetsrådet ålägges att på begäran av dom- stol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, avgiva utlåtande i frå- gor, som röra tillämpningen av lagen. Likaså föreslås, att klagan över beslut av polismyndighet i ärende, som nyss nämnts, må föras hos arbetsrådet.

Vad i lagen stadgas om den, som anordnar offentlig tillställning eller film- inspelning, idkar försäljning eller utdelning eller anlitar minderårig för bud- skickning, föreslås i fråga om verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, gälla verksamhetens föreståndare. För annan verksamhet må arbetsrådet på därom gjord framställning kunna godtaga viss person såsom verksamhetens föreståndare.

I de för kommittén meddelade direktiven anförde departementschefen bland annat, att arbetarskyddet inom gruvindustrien borde bliva föremål för särskilt ingående beaktande med hänsyn till de stora olycksfallsrisker, som vore för- bundna med detta arbetsområde. I samband med behandlingen av detta spörs- mål har kommittén ansett sig böra upptaga till prövning frågan, huruvida arbetarskyddet vid gruvdrift, som för närvarande regleras genom bestämmel- ser i både arbetarskyddslagen och gruvlagen, alltjämt bör regleras på detta sätt. Denna fråga berördes även i den proposition med förslag till gruvlag, som förelades 1938 års riksdag, och därvid ifrågasattes, huruvida icke en om- reglering borde komma till stånd. Emellertid ansågs, att lägligare tillfälle här- till torde yppa sig vid en kommande revision av arbetarskyddslagen.

Kommittén har i nämnda hänseende för vinnande av enhetliga bestämmelser på arbetarskyddets område ansett sig böra föreslå, att de bestämmelser i gruv- lagen, som avse arbetstagarnas skyddande mot olycksfall och ohälsa vid gruv- arbete, utgå och ersättas med ett stadgande, vari hänvisas till arbetarskydds- lagen. I samband härmed må nämnas, att kommittén föreslår överflyttande av bergmästares åliggande i arbetarskyddshänseende på särskilda, arbetsrådet underordnade gruvinspektörer, vilka förutsättas få samma vittgående befogen- het att meddela förbud, som kommittén föreslagit beträffande distriktschef (sid. 162—163).

Då det får anses betydelsefullt, att gruvinspektör får kännedom om påbör- jande av regelbunden brytning samt om nedläggande och återupptagande av gruvdriften, föreslås, att bergmästare ålägges skyldighet att lämna gruvinspek- tör underrättelse härom.

Ett förslag till ändring av gruvlagen i de avseenden, som ovan berörts, har utarbetats av kommittén.

I lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. innefattas likaledes vissa be- stämmelser, som beröra arbetarskyddet. Även härvidlag har kommittén ansett, att en omreglering bör ske, och ett förslag till ändring av nämnda lag i an- givna hänseende har tillika utarbetats.

Såsom förut nämnts har kommittén även funnit sig böra lämna förslag till kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga ar-

beten, avsedd att ersätta motsvarande tillämpningskungörelse till gällande ar- betarskyddslag. Enligt förslaget förordas, att arbetsrådet bemyndigas att i sär- skilda fall föreskriva om utsträckt tillämpning av kungörelsen. Därjämte gö- res undantag för arbete å sådan motor, arbetsmaskin eller transmission, som ej är i gång och till vilken drivkraften är på betryggande sätt frånkopplad. Vidare föreslås, att i kungörelsen angives, att tillsyn å dess efterlevnad ut- övas av arbetsinspektionen samt att besvär över distriktschefs beslut må an- föras hos arbetsrådet. Straffbestämmelserna utformas i enlighet med gällande dagsbotslagstiftning, varjämte bötesmaximum för den, som har vårdnaden om minderårig, föreslås höjd till femtio kronor. Dessutom förordas, att arbets- rådet medgives att efter framställning av arbetsgivare godtaga viss person så- som arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe. Till kungörelseförslaget fogas lik- som till gällande kungörelse en förteckning över de slag av arbete, vartill min- derårig i allmänhet icke får användas. I denna upptagas flera nya slag av ar- bete, vilka ansetts böra hänföras till farligt arbete i kungörelsens mening.

I anslutning till förslaget till ny arbetarskyddslag har det befunnits påkallat att även företaga en översyn av 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg. Denna lag, som tillkommit i anledning av en av internationella arbetskonferensen år 1921 antagen konvention angående användandet av blyvitt vid målning, var ursprungligen avsedd att utfärdas i administrativ ordning såsom en kungörelse, men möjlighet härtill befanns då icke föreligga. Då emellertid arbetarskydds- lagen enligt föreliggande förslag kompletterats i sådant hänseende, att en spe- cialförfattning av sådan beskaffenhet som nyssnämnda 1926 års lag bör kunna utfärdas på administrativ väg, har kommittén ansett sig böra föreslå, att ifråga- varande lag helt upphäves och ersättes med en av Kungl. Maj:t utfärdad kungö- relse. Ett förslag till dylik kungörelse har jämväl utarbetats av kommittén. Detta motsvarar i huvudsak innehållet i lagen, ehuru vissa ändringar dock företagits.

Med blyfärg förstås i kungörelsen förutom blykarbonat och blysulfat även annat färgämne, vari bly ingår. Vidare föreslås, att gällande förbud för man- liga arbetstagare över 18 år utsträckes till att avse icke blott målning av bygg— nad invändigt med blyfärg utan även annat målningsarbete inomhus med så- dan färg. Skyldigheten att anmäla förgiftningsfall till yrkesinspektionens chefs— myndighet ändras såtillvida, att dylik anmälan skall göras till vederbörande distriktschef vid arbetsinspektionen. Vidare föreslås, att framställning om lä- karundersökning av arbetstagare, sysselsatta med målningsarbete med blyfärg, må av distriktschef göras hos arbetsrådet, som skall äga förordna om sådan undersökning. Befogenheten för läkare, som äger verkställa undersökning, varom nyss nämnts, att föreskriva särskilda villkor för eller förbjuda arbets- tagares användande i visst fall i målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, eller meddela särskilda föreskrifter för fortsatt bedrivande av sådant arbete, föreslås överflyttad till distriktschef. Om läkaren vid undersökningen finner sådan åtgärd påkallad, skall han underrätta distriktschefen därom.

Straffbestämmelserna i 1926 års lag föreslås upptagna i kungörelsen med de ändringar, som erfordras för att ernå överensstämmelse med gällande dags- botslagstiftning. Vidare föreslås, att bötesbeloppets maximum för den, som har vårdnaden om minderårig, höjes till samma maximibelopp som det i arbetar- skyddslagen angivna eller femtio kronor.

Gällande kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare föreslås ersatt av en med stöd av den föreslagna arbetar- skyddslagen utfärdad kungörelse, vartill förslag utarbetats. Härvid föreslås, att bestämmelserna angående läkarundersökningens omfattning ändras till hu- vudsaklig överensstämmelse med gällande regler för skolläkarundersökning av elever vid skola, där statlig eller statsunderstödd skolhygienisk verksamhet är anordnad. Besiktningsläkare tillerkännes rätt att, då så finnes erforderligt, påkalla biträde av distriktssköterska. Rapport över läkarbesiktning skall in- sändas till vederbörande distriktschef i stället för såsom nu till länsstyrelsen. I övrigt föreslås ändringar av huvudsakligen formell natur.

Kommittén har jämväl haft att pröva frågan om ändring av bestämmelserna om färdgottgörelse i Kungl. Maj:ts taxa å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare. Även härvidlag har kommittén funnit sig böra framlägga förslag till ny författning. I denna föreslås, att gottgörelsen för läkarundersökning höjes från 3 till 5 kronor och för läkar- besiktning från 2 till 3 kronor. För verkställande enbart av utdrag ur den minderåriges hälsokort föreslås ett arvode av högst 2 kronor. Om besiktningen icke ägt rum å besiktningsläkarens mottagning, förordas böra utgå förutom nämnda ersättningar särskild gottgörelse med en grundavgift av 5 kronor för varje arbetsställe samt resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet klass II C. I en ny bestämmelse lämnas slutligen anvisning om till vilken myndighet besiktningsläkare har att ingiva räkning å resekost- nads- och traktamentsersättning.

Vidare föreslås, att gottgörelse till pastor för utfärdande av arbetsbok för minderårig arbetstagare skall utgå endast vid förnyat utfärdande av sådan bok till en och samma minderårig och då med 2 kronor. Gällande kungörelse i ämnet föreslås ersatt med ny kungörelse. Det är att märka, att gottgörelse icke skall utgå i de fall, då arbetsbok utfärdas av lärare eller skolföreståndare.

Kungörelsen angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till före- byggande av vissa yrkessjukdomar föreslås jämväl ersatt av ny kungörelse, betingad av förslaget till ny arbetarskyddslag. Fastställande av formulär till journal eller kort, som avses i kungörelsen, föreslås böra ankomma på arbets- rådet i stället för medicinalstyrelsen. I övrigt föreslås vissa huvudsakligen formella ändringar.

Kommittén föreslår jämväl, att kungörelsen angående gottgörelse för läkar- undersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjuk- domar ersättes med ny kungörelse. Förslag härtill har utarbetats inom kom- mittén. Någon ändring i sak föreslås dock icke, utan de vidtagna ändringarna äro endast av formell natur. Kungörelsen angående gottgörelse för läkarunder- sökning av måleriarbetare enligt 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, föreslås samtidigt upphävd.

I en särskild författning föreslås, att kommun eller samhälle meddelas rätt att erhålla statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän. Sådan rätt förordas böra företrädesvis tillkomma kommun eller samhälle, vars invånar— antal ej överstiger 5 000, men må i särskilda fall statsbidrag kunna utgå även till kommun eller samhälle med större invånarantal. Som villkor för åtnjutande av statsbidrag uppställas dels att den kommunala tillsynen skall vara anordnad på sätt, som i arbetarskyddslagen angives, dels att kommunal tillsynsman skall hava genomgått viss kurs eller hava av distriktschef blivit förklarad kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet, dels ock att tillsynsman skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som gälla för utövandet av sådan tillsynsverk- samhet samt äga för uppdraget uppbära ersättning av kommunala medel. Stats- bidraget får dock i intet fall överstiga hälften av sistnämnda ersättning. I öv- rigt bestämmes bidragets storlek med hänsyn till antalet arbetsställen i kom- munen, och det får uppgå till högst 800 kronor för kommun och år. Ansökan om statsbidrag skall ställas till länsstyrelsen och insändas till vederbörande di- striktschef, som efter granskning av ansökningen jämte till denna fogade upp- gifter har att översända densamma till länsstyrelsen, vilken föreslås ha att ut- betala statsbidraget.

Såsom tidigare nämnts har inom kommittén även utarbetats förslag till nya kungörelser berörande byggnadsverksamhet, ångpannor och andra kärl under tryck, hissar, kranar och andra lyftanordningar samt uppfordringsanordningar i gruvor och stenbrott. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra intaga dessa författningsförslag i betänkandet.

Enligt departementschefens direktiv har kommittén även haft att pröva frå- gan om ratificering av ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget konventionsförslag angående säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien lik- som även överväga, huruvida några för den svenska lagstiftningen värdefulla anvisningar äro att hämta ur de jämväl vid nämnda arbetskonferens antagna rekommendationerna angående säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien, in- spektion inom byggnadsindustrien samt yrkesutbildning för byggnadsindu- strien. Inom kommittén har i förevarande avseende utarbetats förslag till kungörelse med föreskrifter rörande byggnadsverksamhet, vilket förslag väsent— ligen motsvarar innehållet i angivna konventionsförslag. Dessutom ha vissa vik-

tigare punkter i rekommendationen angående säkerhetsföreskrifter i byggnads- industrien upptagits i kungörelseförslaget. Samtidigt föreslås, att gällande kun- görelse om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å hustak upphäves.

Gällande kungörelse angående registrering och besiktning av vissa ång- pannor m. m. föreslås upphävd och ersatt med en ny kungörelse. För- slag till nya särskilda kungörelser avseende dels kärl under tryck och dels vissa transportabla gasbehållare ha jämväl utarbetats. Likaså föreslås, att kun- görelsen angående anordning och beskaffenhet samt tillsyn av vissa hissar upp- häves och ersättes med en mera allmängiltig kungörelse, gällande även sådana hissar, som stå under arbetsinspektionens tillsyn. För lyftanordningar samt lyft- redskap föreslås, att en särskild kungörelse utfärdas. Förslag härtill har lika- ledes uppgjorts. Slutligen har kommittén företagit en överarbetning av kun- görelsen om uppfordringsanordningar för personbefordran i gruvor och sten- brott. Även härvidlag föreslås, att ny kungörelse utfärdas. Samtliga här sist omnämnda författningsförslag komma jämte motivering att separat framläggas.

II. Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag).

A. Allmänna synpunkter.

Arbetarskyddslagen har vid flera tillfällen underkastats praktiskt betydelse- fulla ändringar. Det oaktat kvarstår ett obestridligt behov av en allmän re- vision av densamma, dels på grund av de nya eller väsentligt ändrade för- hållanden, som utvecklingen framtvingat, och dels med hänsyn till de erfaren- heter, som vunnits vid tillämpningen av lagen. Ett flertal ändringar i for- mellt hänseende ha tidigare i olika sammanhang påyrkats, men dessa ha i all- mänhet ej ansetts böra företagas vid de partiella revisioner lagen undergått.

Kommittén har vid utarbetandet av förslaget till ny arbetarskyddslag fun- nit sig böra fasthålla vid de grundprinciper, på vilka den gällande arbetar- skyddslagen är uppbyggd. I likhet med gällande lag har förevarande förslag givits en i möjligaste mån allmänt hållen avfattning, vilket befunnits nödvän- digt med hänsyn till det vidsträckta tillämpningsområde lagen föreslås erhålla.

Lagförslagets uppställning motsvarar i stort sett den gällande lagens. Dock ha vissa omgrupperingar företagits och en del rubriker införts för att göra lagen mera överskådlig. Därvid har bland annat stadgandet i lagförslagets 5 &, motsvarande den nuvarande lagens 3 &, givits en mera framträdande plats i syfte att bättre framhäva detta stadgande såsom det grundläggande och samlande i lagen, på vilket bygga icke endast de bestämmelser, som avse förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, utan även de särskilda be- stämmelser, som röra minderårigas och kvinnors användande i arbete samt sam- verkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Lagens innehåll har, såsom förut nämnts, föreslagits ändrat i olika hänseenden. Särskilt ha bestämmelserna till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete betydligt omarbetats och utvidgats. Härvidlag har eftersträvats en i möjligaste mån allmängiltig ordalydelse. I samband härmed har den ändringen vidtagits, att bestämmelserna till förekommande av ohälsa i arbete angivas före de bestäm- melser, som avse förebyggande av olycksfall. Kommittén har nämligen ansett det förhållandet, att den allmänna hygienen och därmed sammanhängande frå- gor numera givits en alltmer framträdande och omfattande betydelse i sam- hället och arbetslivet, bör komma till uttryck i skyddslagstiftningen. Den hygie- niska frågan är också av större räckvidd än olycksfallsfrågan. Risken för olycksfall kan inom vissa slag av verksamhet vara ganska ringa, medan däremot faran för ohälsa på grund av ohygieniska arbetsförhållanden, exem- pelvis trånga arbetslokaler, bristfällig belysning, dålig luftväxling, kan före- finnas inom praktiskt taget alla verksamhetsområden.

I en del av de yttranden, som av vissa myndigheter och organisationer av- givits över det inom kommittén uppgjorda preliminära utkastet till lag om skydd

mot ohälsa och olycksfall i arbete, har ifrågasatts, om ej vissa detaljbestäm- melser i lagförslaget kunde utelämnas och i stället utfärdas i administrativ ordning av Kungl. Maj:t eller yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hän- syn till de speciella arbetsförhållanden, som förefinnas inom jordbruk och skogsbruk, har ansetts, att ett särskilt förslag till lag borde uppgöras och framläggas för dessa verksamhetsområden. Det har vidare uttalats önskemål om att arbetarskyddet inom stuveriverksamhet borde bliva föremål för särskild reglering. Därjämte har framhållits vikten av att lagtexten utformades och upp- ställdes så, att lagen bleve lättläst och överskådlig och att paragrafhänvisningar så långt möjligt undvekes.

I syfte att i möjligaste mån tillgodose de sålunda anförda synpunkterna har kommittén vid den slutliga utformningen av lagförslaget funnit sig böra före— slå, att till lagtexten fogas särskilda anvisningar, genom vilka lagens tillämp- ning på vissa slag av verksamhet närmare klargöres. Härigenom undvikes bland annat, att 1 & belastas med långa uppräkningar av paragrafer, vilket för en del verksamhetsgrenar eljest skulle vara nödvändigt. I anvisningarna klarlägges dessutom innebörden i vissa bestämmelser samt i lagtexten använda uttryck och begrepp. Därjämte ha till anvisningarna överflyttats vissa i det preliminära lagförslaget upptagna detaljbestämmelser, vilka till sin form an- setts mera ha karaktär av anvisningar än lag. Enligt kommitténs mening skola dock anvisningarna vara lika bindande som lagbestämmelserna. Det är härvid

att märka, att förslaget endast omfattar sådana anvisningar, som ansetts vara _

särskilt erforderliga.

Genom förslaget med anvisningar till lagtexten har kommittén trott sig giva lagen en sådan form, att den blir mera lättfattlig. Detta har också ansetts vara av särskilt stor vikt beträffande en så allmängiltig lag som arbetarskydds— lagen. För att ernå överskådlighet har inom kommittén jämväl uppgjorts förslag till innehållsförteckning och sakregister.

B. Lagens rubrik.

Gällande lags rubrik >>lagen om arbetarskydd» sammanhänger med begrep- pet arbetare. Detta begrepp är liktydigt med arbetstagare, som nu alltmera användes inom sociallagstiftningen. Kommittén anser, att sistnämnda uttryck även bör införas i den nya lagen. I samband härmed uppstår frågan om vil- ken rubrik lagen bör givas. Från yrkesinspektörshåll har förordats, att den tidigare använda benämningen »yrkesfarelag» återinföres. Till denna benäm- ning ansluter sig ett flertal nu brukliga ord, såsom yrkesinspektion, yrkes- hygien, yrkessjukdom, yrkesbesvär m. fl. Det har även framställts förslag om att ändra rubriken till >>lag om arbetsskydd», vilken rubrik påminner om den finska lagens.

Kommittén har funnit sig böra föreslå, att lagen rubriceras >>lag om skydd

mot ohälsa och olycksfall i arbete». Då emellertid den kortare benämningen »arbetarskyddslag» vunnit visst burskap, torde den av praktiska skäl böra bi- behållas såsom dubbelbenämning. Härigenom erhålles en kort benämning, lämp- lig att använda i tal och skrift. Dylik dubbelbenämning på en lag förekommer redan nu i flera fall, exempelvis prisregleringslag, utlänningslag, valutalag. Mot den föreslagna rubriken skulle kunna invändas, att den åsyftar en lag, som avser skydd i arbete. Emellertid förutsättes, att lagen skall äga viss giltighet även utan direkt samband med arbete, i det att bland andra tillverkare och för- säljare av maskiner, redskap, vissa ämnen m. m. skola beröras av densamma. Det torde dock kunna sägas, att de förpliktelser, som lagen ålägger nämnda personer, i verkligheten syfta till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete.

C. Lagens tillämpningsområde.

Huvudregel.

Gällande lag. Enligt 1 & äger arbetarskyddslagen tillämpning å varje rö- relse, industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgiva- res räkning. Lagen gäller dessutom även beträffande hus-, väg- eller vatten- byggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare användes på nyss angivna sätt. Från lagens tillämpning undantagas dock vissa slag av arbete, för vilka närmare redogöres i det följande.

Såsom förut nämnts grundar sig arbetarskyddslagen huvudsakligen på det förslag, som yrkesfarekommittén på sin tid avgav. Denna kommitté föreslog, att lagen skulle med vissa undantag äga tillämpning å varje verksamhet, in- dustriell eller icke, vari arbete utfördes för arbetsgivares räkning. Lagrådet ansåg emellertid, att den föreslagna lagens tillämpningsområde vore för vid- sträckt och att det borde begränsas till rörelse och särskilda arbetsföretag. Härvid borde enligt lagrådets flertal begreppet rörelse fattas i vidsträckt bemär- kelse och sålunda inbegripa icke blott all verksamhet, som utövades i och för ett näringsyrke, utan jämväl annan på yrkesmässigt sätt bedriven verksamhet. Dy- lik verksamhet, d. V. s. som icke idkades såsom näring, bedreves enligt lag— rådets mening i rätt stor omfattning även av staten och av vissa kommuner. Vad beträffar begreppet särskilt arbetsföretag anförde lagrådets flertal, att detta icke behövde innebära utövande av yrkesmässig verksamhet. På sådant , företag måste dock enligt föredragande departementschefen (prop. nr 104:1912), i såsom avgörande för lagens tillämpning, ställas fordran på en viss omfattning och varaktighet, så att dess bedrivande bleve någorlunda jämförligt med samma slag av verksamhet, utövad såsom rörelse. Genom denna tolkning av begrep- pet särskilt arbetsföretag komme enligt departementschefen sådant arbete av tillfällig beskaffenhet, som icke utfördes i någon av arbetsgivaren såsom nä- ring eller eljest på yrkesmässigt sätt utövad verksamhet, att vara undantaget från lagens tillämpning.

Vad lagrådets flertal förordat ansåg sig departementschefen böra godtaga, och huvudregeln i 1 & omformulerades därför i enlighet med vad sålunda hem- ställts.

Kungl. Maj:ts förslag härutinnan bifölls i oförändrad form av riksdagen.

Vid tillämpningen av arbetarskyddslagen har stundom uppkommit fråga, huruvida en verksamhet är att anse som rörelse eller särskilt arbetsföretag i la- gens mening. Detta har särskilt varit fallet beträffande sådan verksamhet, som bedrives av staten eller kommun. Om dylik verksamhet varit att hänföra till rö- relse, har den ansetts inbegripen under lagen. Men även i andra fall, då en verksamhet, som i allmänhet ansetts böra falla under lagen, utövats av staten eller kommun, har lagen som regel ansetts vara tillämplig. Således gäller la- gen beträffande sådan verksamhet, som utövas av exempelvis statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket, kommunala bad-, fattigvårds- och sjuk- vårdsinrättningar samt elektricitets-, gas- och vattenledningsverk.

Sådan statens verksamhet, som avser allmän förvaltning och rättskipning, d. v. s. den egentliga tjänstemannaverksamheten, har däremot icke inbegripits under lagen. Som exempel på dylik verksamhet kan nämnas rättsväsen, fång- vård, skatteväsen, tulltjänst, lantmäteriväsen och den egentliga militärtjäns- ten. Ej heller har lagen ansetts gälla i fråga om sådan kommunal verksamhet, som utövas av exempelvis brand- och polisväsen, förvaltnings-, skatte- eller andra liknande myndigheter.

Till belysande av den ställning man intagit vid prövning av ovan berörda fråga må i korthet anföras följande exempel. Yrkesinspektionens chefsmyn- dighet, vilken närmast haft att pröva hithörande spörsmål, har bland an- nat förklarat, att verksamhet, som bedreves av lotsverket, tullverket och polis- väsendet, ej vore att betrakta som rörelse och att arbetarskyddslagen sålunda icke ägde tillämpning å densamma. Emellertid förekomme inom tullverket även så- dan verksamhet, som ansetts böra räknas såsom rörelse, nämligen arbete utfört av packhuskarlar eller s. k. dragarlag. — Beträffande arbete vid en anlägg— ning för uppvärmning av kyrka ävensom klockringning har uttalats, att dessa slag av arbete avsåge att tjäna kyrklig verksamhet och att, då sådan verk- samhet icke kunde betraktas som rörelse i lagens mening, jämväl berörda ar- beten fölle utom lagens tillämpningsområde. Verksamhet, som utövades vid museer, har likaledes förklarats vara sådan, att arbetarskyddslagen icke vore tillämplig därå. — Sådant arbete, som bedreves vid verkstäder, ångpannean- läggningar, köks- och tvättinrättningar tillhörande försvarets kasernetablisse- ment, industriella anläggningar och övriga stadigvarande anstalter, har i all- mänhet ansetts inbegripet under lagen i de fall, då arbetet utfördes av civil personal.

Brandkårstjänst har, även om den utövats av förening för kommuns räkning, ansetts falla utom arbetarskyddslagens tillämpningsområde, enär verksamheten icke vore att anse som rörelse. Det må dock nämnas, att brandkårernas verk-

städer och garage samt ångpannor i regel varit föremål för yrkesinspektionens tillsyn, däremot ej brandmateriel. Bevakningstjänst vid s. k. brandtorn till förhindrande av skogsbrand har ansetts vara arbete hänförligt till skogssköt— sel (skogsvård) och således inbegripen under lagen. Verksamhet utövad av läkare har även förklarats vara rörelse i lagens mening.

Arbete, som utföres av elever vid yrkesskolor och andra liknande statliga, statsunderstödda eller kommunala läroanstalter, har ej ansetts falla under ar- betarskyddslagen.

Såsom av det anförda framgår finnas vissa arbetsområden eller slag av ar- bete, vilka på grund av arbetarskyddslagens begränsning till rörelse och särskilt arbetsföretag icke beröras av lagens bestämmelser. Emellertid torde ifråga- varande arbeten ofta vara av sådan omfattning och bedrivas under sådana förhållanden, att lagens tillämpning å dem varken kan anses opåkallad eller oskälig. Skulle något missförhållande, som arbetarskyddslagen avser att före- bygga eller avhjälpa, yppas i arbete av berörda slag, får det anses önskvärt, att rättelse kan vinnas.

Reformförslag. Ehuru arbetarskyddslagens tillämpningsområde är mycket vidsträckt, föreligga likväl önskemål om att det i vissa avseenden ytterligare ut- vidgas. Vid skilda tillfällen ha också framställts krav på att sådana ändringar måtte vidtagas i lagen, att även arbetsområden, som i allmänhet icke berö- ras av lagstiftningen ifråga, komma att omfattas av denna. Inom riksdagen har sedan lagens tillkomst väckts ett flertal motioner med yrkanden om änd- ring av såväl lagens huvudregel som de till denna hörande undantagsbestäm- melserna. I en motion vid 1931 års riksdag (1:206) hemställdes sålunda bland annat, att samtliga de begränsningar beträffande lagens omfattning, som upp- ställdes i 1 &, måtte upphävas. Andra lagutskottet ansåg, att de i 1 5 första och andra styckena upptagna begränsningarna av lagens tillämplighet vore väl motiverade och att, om fall skulle förekomma, då en utsträckt tillämpning av lagen kunde vara av behovet särskilt påkallad, möjlighet därtill funnes en- ligt de bestämmelser, som återgåves i 7 5 3 mom. i det riksdagen samma år förelagda, sedermera antagna lagförslaget (prop. nr 40:1931). Utskottet hem- ställde därför (utl. nr 24), att motionen icke måtte föranleda till någon riks- dagens åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I samband med utredningsarbetets bedrivande ha jämväl framkommit yr- kanden om ändring av lagens tillämpningsområde. Innebörden i begreppet rö- relse har även ansetts böra klarläggas.

Kommitténs förslag. Med hänsyn till den allmängiltighet och omfattning, som man numera vill giva åt arbetarskyddslagstiftningen, och de krav på att denna skall bereda möjlighet till avhjälpande av varje missförhållande, varå lagstift- ningen liar avseende, oavsett inom vilken verksamhet detsamma förekommer,

har kommittén ansett sig böra föreslå en utvidgning av arbetarskyddslagens till- lämpningsområde. Därvid har kommittén i syfte att erhålla en allmängiltig tillämpning av lagen funnit, att de i lagen använda begreppen >>rörelse>> och »särskilt arbetsföretag» lämpligen böra. ersättas med begreppet >>verksamhet>>. Härigenom torde kravet på allmängiltighet bäst bliva tillgodosett och dessutom vinnes, att man ej behöver befara, att från lagen uteslutes någon verksamhet, varå lagens tillämpning i särskilt fall kan vara av behovet påkallad. Genom in- förande av verksamhetsbegreppet behöver ej heller uppstå tvekan, huruvida en verksamhet är underkastad lagen, och skulle något slag av verksamhet till- komma, blir den automatiskt inbegripen under lagen, såvida icke verksamheten kan hänföras till sådan, som är undantagen från lagens tillämpning.

Med införande av nyssnämnda begrepp såsom norm för lagens tillämpnings- område följer, att lagen blir tillämplig å såväl enskild som offentlig verksam- het. Kommunal och statlig verksamhet, som endast i begränsad omfattning in- begripas under gällande lag, komma sålunda att helt omfattas av den nya lagen. Ett villkor för lagens tillämpning är emellertid, att verksamheten är bestämd av ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lagen äger således enligt huvu-dregeln icke tillämpning på sådant slag av verksamhet, som ej be- röres av ett dylikt arbetsförhållande. Verksamhet, som utövas av endast inne- havaren själv, faller följaktligen icke under lagen.

Enligt kommitténs mening inrymmes under begreppet verksamhet icke endast varje yrkesmässigt bedriven verksamhet utan jämväl annat slag av verksamhet eller arbete, och detta även om verksamheten eller arbetet är av relativt tillfällig natur. För att lagen skall vara tillämplig på en verksamhet förutsättes således icke, att verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt eller såsom näring eller att den skall ha en viss omfattning och varaktighet. Även i det fall, då ett arbete är av förhållandevis kortvarig natur, bör arbetarskyddslagen i allmänhet äga tillämpning. Särskilt är detta av betydelse i fråga om lagens bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete.

Mot att införa begreppet verksamhet har icke gjorts någon erinran i de ytt- randen, som avgivits till kommittén över det preliminära lagförslaget. Dock har ifrågasatts, huruvida bland annat ett tillfälligt byggnadsarbete, som bedreves av en enskild person, kunde anses inbegripet under ifrågavarande begrepp och om ej med hänsyn härtill uttrycket »arbete» möjligen vore lämpligare. Med den Vidsträckta tolkning, som kommittén enligt det ovan anförda föreslår böra gi— vas begreppet verksamhet, anser kommittén, att någon tvekan om att lagen äger tillämpning på byggnadsarbete i dylikt fall icke behöver föreligga, förut- satt att arbetet är bestämt av ett arbetsförhållande i lagens mening. Ett klar- läggande av vad som inrymmes under begreppet verksamhet göres i de till 1 & första stycket hörande anvisningarna.

Enligt gällande arbetarskyddslag äro vissa slag av arbete undantagna från lagens tillämpning. Kommittén har även i sitt förslag till arbetarskyddslag funnit påkallat att från tillämpningen helt eller delvis undantaga Vissa slag av verksamhet. Å andra sidan ha till lagens huvudregel gjorts vissa särskilda till- lägg. För de undantag, inskränkningar och tillägg, som föreslås böra gälla i för- hållande till huvudregeln, redogöres här nedan. De slag av arbete, som här- vid åsyftas, komma att angivas i den ordning de omnämnas i lagförslagets 1 &.

Husligt arbete.

Kommitténs förslag. Den nuvarande arbetarskyddslagen äger icke tillämp- ning på sådant arbete, som utföres av arbetstagare i arbetsgivarens personliga hushåll, enär detta arbete icke är hänförligt till rörelse eller särskilt arbets- företag i lagens mening och ej heller kan anses utfört i och för arbetsgiva— rens verksamhet. Jämlikt den föreslagna huvudregeln skulle emellertid före- varande slag av arbete bliva inbegripet under lagen. Enligt kommitténs mening bör dock ifrågavarande arbete jämväl i fortsättningen vara undan- taget från arbetarskyddslagens tillämpning. Kommittén föreslår därför, att i lagen upptages en bestämmelse om att lagen icke skall gälla husligt ar- bete, som utföres i arbetsgivarens hem. Utföres husligt arbete annorstädes för arbetsgivares räkning, exempelvis inom hotell, restauranger, kaféer, marke- tenterier, hushållsskolor, sjukhus eller vårdanstalter av olika slag, skall lagen dock vara tillämplig å arbetet ifråga.

En fråga i detta sammanhang är, huruvida lagen skall äga tillämpning i de fall, då arbetsgivaren i förvärvssyfte har hos sig inneboende eller i sin kost personer, Vilka icke tillhöra hans familj. Härvidlag anser sig kommittén vilja dela den uppfattning, som uttalats i förarbetena till hembiträdeslagen, nämligen att förevarande omständighet bör tillmätas betydelse endast om ar- betstagarens arbetskraft kan sägas huvudsakligen tagas i anspråk för de inne- boendes eller inackorderades räkning. Vid bedömandet härav bör emellertid hänsyn även tagas till omfattningen och varaktigheten av den av arbetsgiva- ren sålunda utövade verksamheten.

Ett annat spörsmål, som här uppkommer, gäller innebörden av begreppet hus- ligt arbete. I överensstämmelse med vad hembiträdesatrcdntngen härutinnan anfört, anser kommittén, att med husligt arbete bör förstås allt arbete, som utföres i och för det personliga hushållet och som erfordras för dess normala, behöriga skötsel, såsom matlagning, servering, diskning, bakning, konservering, städning, eldning, tvätt, strykning, sömnad och barnskötsel. Sistnämnda uppräk- ning gör dock ej anspråk på att vara fullständig. Skulle det husliga arbetet avse annat ändamål än här nämnts, t. ex. tillverkning av matvaror, konfekty- rer e. d. till försäljning, föreligger enligt kommitténs mening icke förutsätt- ning för undantagets tillämpning. Utmärkande för det husliga arbete, som be-

rörs av undantaget, kan alltså sägas vara, att det huvudsakligen avser att tillgodose arbetsgivarens och dennes familjs behov av mat och dryck, att hålla deras bostad i ordentligt skick och att i övrigt verkställa de sysslor åt arbetsgivaren och dennes familj, vilka kunna inrymmas under begreppet per- sonlig uppassning.

I lanthushåll förekommer i mycket stor utsträckning att arbetstagare vid sidan av det husliga arbetet deltaga i ladugårdsarbete eller i annat jordbruks- arbete. Vid mindre affärsföretag är det ej heller ovanligt, att butiksbiträdet deltager i husligt arbete i affärsinnehavarens hem. Även i dylika fall är enligt kommitténs mening det husliga arbetet undantaget från arbetarskydds- lagens tillämpning. Stundom förekommer, att det husliga arbetet består i mat- hållning åt de i en verksamhet anställda. Givet är, att lagen i sådant fall skall äga tillämpning å arbetet ifråga.

Vilken räckvidd förevarande undantagsbestämmelse erhåller, beror emeller- tid ej endast på innebörden av begreppet husligt arbete utan även på tolkningen av uttrycket »arbetsgivarens hem». Kommittén har härvidlag ansett sig böra i huvudsak godtaga den tolkning, som yrkesfarekommittén givit åt detta uttryck. Däri skola sålunda anses inbegripna ej blott arbetsgivarens bostad utan jämväl sådana till bostaden hörande utrymmen, som brukas i omedelbart samband med denna, såsom för tjänstefolk upplåtet rum, källar- och vindsutrymmen, tvätt- stuga, vedbod och dylikt.

För att visst slag av arbete skall inbegripas under undantagsbestämmelsen förutsättes, att arbetet dels är att anse som husligt arbete och dels är förlagt till arbetsgivarens bostad eller till något i anslutning till denna hörande utrymme. Enbart det förhållandet, att ett arbete utföres i exempelvis en vedbod tillhö- rande arbetsgivarens bostad, behöver sålunda icke innebära, att arbetet är att betrakta som husligt arbete och därigenom undantaget från lagens tillämpning.

Det av landsorganisationen uttalade önskemålet, att begreppet husligt ar- bete borde definieras, torde i huvudsak vara tillgodosett genom de till undan— tagsbestämmelsen hörande anvisningarna.

Skeppstjänst.

Gällande lag. Enligt 1 5 c) är arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, undantaget från lagens tillämpning, oavsett om arbetet utföres ombord eller icke. Detta undantag är motiverat därav, att för skeppstjänsten finnas särskilda bestämmelser, de s. k. sjöfartssäkerhets- författningarna. I anslutning härtill kan anmärkas, att med »skeppstjänst» förstås enligt sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607) sådant arbete,. som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord eller annorstädes. I begreppet skepps— tjänst enligt sistnämnda lag lär även inbegripas arbete, som utföres av per-- son, vilken är anställd å fiske- eller fångstfartyg, då det användes såsom så— dant, eller å fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med

fiske eller fångst, ävensom å isbrytar-, räddnings- eller bärgningsfartyg, då det användes såsom sådant. Härav följer sålunda bland annat, att fiske och fångst samt räddnings- och bärgningsarbete, som utföras av ombordsanställd personal, äro undantagna från arbetarskyddslagens tillämpning. Det är emel- lertid att märka, att under skeppstjänst inbegripes ej sådant arbete ombord å far- tyg, som utföres av person, vilken icke är anställd å fartyget. Dylikt ar- bete faller därför under arbetarskyddslagen. Till sådant arbete hänföres exem- pelvis lastnings- och lossningsarbete, som utföres av stuveriarbetare, eller re— parationsarbete, som utföres av varvs- och verkstadsarbetare.

I anslutning till här berörda fråga erinras om att det vid åtskilliga industri- företag ofta nyttjas mindre båtar för olika ändamål. Ä dessa finnes i regel icke någon ombordsanställd personal. Då ifrågavarande båtar begagnas, skö- tas de av vid företaget anställda personer. Det arbete, som dessa personer ut- rätta ombord, lär enligt definitionen på skeppstjänst icke vara hänförligt till sådan tjänst och följaktligen ej heller undantaget från arbetarskyddslagens bestämmelser. Emellertid gäller, att dylik båt liksom fartyg i allmänhet är underkastad tillsyn av fartygsinspektionen, som därvid även har att tillse, att fartyg är så inrättat, att nödigt skydd mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande. Visserligen stadgas i fråga om tillsyn å fartyg viss begräns- ning beträffande mindre fartyg, men detta innebär dock icke, att sådant far- tyg är helt undantaget från fartygsinspektionens tillsyn. Skulle det därjämte i fråga om båt, som användes vid industriellt eller annat företag och som en— ligt vad nyss sagts skulle vara undantagen från inspektion, komma till yrkes- inspektörs eller bergmästares kännedom missförhållande beträffande den- samma, äger yrkesinspektören respektive bergmästaren underrätta vederbö- rande fartygsinspektör om missförhållandet. — Beträffande tillsyn å båtar, som nyttjas vid flottning, såsom motorvarpbåtar, bogser- och spelbåtar, har kom- merskollegium bemyndigat skogs- och flottledsinspektören och assistenterna hos denne att tillsvidare utöva föreskriven tillsyn. Enligt överenskommelse mel- lan fartygsinspektionens och yrkesinspektionens ehefsmyndigheter har där- jämte uppdragits åt yrkesinspektionen att öva tillsyn å mudderverk, ponton- kran samt pråm, som är avsedd och använd antingen till upplagsplats eller logement och endast undantagsvis förflyttas eller ock för transporter i hamn, vid lastageplats eller å redd och ej på en gång medför fler än tolv sådana passa- gerare, som avses i 20 & lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg. Mudderverk, pontonkran och pråm skola härvid icke anses såsom far- tyg, såvida ej annat för särskilt fall bestämmes. Det må tillika nämnas, att till vägdistrikt hörande landsvägsfärjor falla under fartygsinspektionens tillsyn.

Remissyttranden. Såsom ovan nämnts inbegripes icke under skeppstjänst så- dant arbete, som utföres å fartyg av icke ombordsanställd. De stuvarförbund, som yttrat sig över lagutkastet, ha i förevarande hänseende hemställt, att även i de fall, då lastning och lossning av fartyg utfördes av stuveriarbetare, detta

jämte annat därmed sammanhängande arbete borde vara undantaget från ar- betarskyddslagens tillämpning och i stället, i den mån så erfordrades, göras till föremål för särskild reglering. Därest denna hemställan ej vunne beaktande, ansågo förbunden, att det i arbetarskyddslagen borde tydligt angivas, huru— vida lagen eller gällande speciallagstiftning beträffande lastning och lossning av fartyg skulle gälla, om bestämmelserna grepe in i varandra. Vidare borde intagas en bestämmelse av innehåll, att för verksamhetsområden av speciell na- tur, såsom stuveriverksamhet, sådana avsteg skulle kunna göras från arbetar- skyddslagens tillämpning, som vore betingade av verksamhetens säregna ka- raktär.

Kommitténs förslag. Då vägande skäl icke förebragts för att skeppstjänsten skall inbegripas under arbetarskyddslagen, bör den såsom hittills bliva föremål för särskild reglering ur arbetarskyddssynpunkt. Kommittén föreslår därför, att det i gällande lag stadgade undantaget bibehålles. Med hänsyn till defini- tionen på >>skeppstjänst>> i sjöarbetstidslagen (sid. 178) förordas dock, att un- dantagsbestämmelsens ordalydelse något ändras. Det torde emellertid beaktas, att berörda undantag gäller oberoende av huruvida skeppstjänsten regleras av sjöarbetstidslagen eller ej.

Vad beträffar den av stuvarförbunden gjorda hemställan, att även stuveri- arbetet borde undantagas från arbetarskyddslagens tillämpning, har kommittén icke funnit sådana omständigheter föreligga, att ändring i detta hänseende är påkallad. Berörda slag av arbete föreslås sålunda inbegripet under arbetar- skyddslagen i sin hittillsvarande omfattning. I anledning av stuvarförbun- dens önskan, att det i arbetarskyddslagen tydligt angives, huruvida lagen eller förefintliga specialbestämmelser skola i visst fall gälla för stuveriarbete, får kommittén framhålla, att den speciallagstiftning rörande lastning och loss- ning av fartyg, som för närvarande finnes och som riktar sig till arbetsgivare, närmast får anses utgöra tillämpningsföreskrifter i vissa viktigare avseenden till arbetarskyddslagens mera allmänna bestämmelser.

Jordbruk och dess binäringar.

Gällande lag. Såsom framgår av 1 5 är lagen tillämplig å arbete inom jord- bruket allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall. Denna bestämmelse erhöll förestående ordalydelse vid lagens tillkomst år 1912 och har sedan dess icke ändrats.

Enligt yrkesfarekommittén vore jordbruk att anse som en verksamhet för frambringande och tillvaratagande av organiska naturalster. Till jord- bruk skulle dessutom enligt kommitténs mening räknas verksamhet för rens-

ning och sortering eller annat särskiljande av naturalstren eller för deras bevarande eller beredande på annat sätt till vanliga s. k. lantmannaprodukter, dock under förutsättning att verksamheten avsåge endast eller så gott som ute- slutande alster av det egna jordbruket och att denna ej dreves såsom självstän- digt företag. Som exempel härpå anförde kommittén tröskning, malning, sepa- rering av mjölk samt smör- och ostberedning. Till jordbruk borde vidare hän- föras sådana arbeten, som mer eller mindre inginge som ett led i verksamheten för naturalstrens frambringande eller tillvaratagande, såsom husbehovssågning, reparation av redskap eller förfärdigande av enklare dylika och beredning av kreatursföda, förutsatt dock att de ej utgjorde föremål för självständig drift. Självständigt driven kvarn-, såg- eller mejerirörelse, tröskning idkad som am- bulatoriskt yrke m. m. finge däremot enligt kommitténs mening icke hänföras till jordbruk.

En något vidare tolkning av begreppet jordbruk har sedermera ifrågasatts av lantarbetstidsutredningen, som år 1935 avgav betänkande med förslag till lag om arbetstiden i jordbruk och trädgårdsskötsel (lantarbetstidslag) m. in. För särskiljande av jordbruk från industriell verksamhet uppställde nämligen utredningen den allmänna regeln, att till jordbruk borde hänföras varje ar- bete, som utgjorde ett naturligt led i ett jordbruks drift. Till innebörden av denna regel skall kommittén återkomma vid behandling av frågan om arbetar- skyddslagens tillämpning å jordbruk och därtill hörande binäringar.

Uttrycket »maskinella hjälpmedel» har varit föremål för olika tolkningar. I Kungl. Maj:ts förslag till gällande lag (prop. nr 104:1912) hade till nämnda uttryck fogats orden »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna». Genom detta till- lägg hade avsetts att under maskinella hjälpmedel inbegripa kraftmaskiner för tillvaratagande av vatten- eller vindkraft eller för utvecklande av mekanisk kraft medelst ånga, elektricitet eller förbränning samt alla slag av arbetsmaskiner, som tillgodogöra sig kraft från dylika kraftmaskiner, jämte till kraft- och ar- betsmaskiner hörande transmissioner och andra inrättningar. Under de an- givna maskinella hjälpmedlen hade ansetts böra inbegripas även kreatursvand- ringar. Ifrågavarande ord uteslötos dock av särskilda utskottet nr 1, utan att detta i sitt utlåtande närmare angav skälen härför. Av den vid lagförslagets behand- ling i riksdagens andra kammare förda debatten synes emellertid framgå, att utskottet med anledning av en framställning av några av dess ledamöter, som bevakade det mindre jordbrukets intressen, uteslutit orden >>kreatursvandringar därunder inbegripna» samt att utskottet i samband därmed jämväl funnit or- den »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft» böra utgå under förmenande, att begreppet maskinella hjälpmedel endast inne- fattade sådana maskiner inom jordbruket, som dreves av annan än organisk kraft.

Ifrågavarande uttryck har sedermera erhållit en något vidgad tolkning, vil-

ken föranletts av en av 1933 års riksdag hos Kungl. Maj:t begärd utred- ning i ämnet (skriv. nr 104). Socialstyrelsen, som anbefallts verkställa nämnda utredning, hade bland annat funnit, att förevarande uttryck vid tillämp- ningen givits olika tolkningar. Den förhärskande uppfattningen bland yrkes- inspektörerna syntes därvid ha varit, att till dylika hjälpmedel vore att räkna endast maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig kraft. Tillsyn hade sålunda i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap, som cri- vits av handkraft eller medelst hästvandring. Avvikelser från denna tolkning hade dock förekommit inom vissa yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynen ut- sträckts att gälla även sistnämnda slag av maskiner. I anslutning härtill an- förde socialstyrelsen bland annat, att delade meningar kunde uppenbarligen råda om rätta innebörden av uttrycket >>maskinella hjälpmedel». Mera teore- tiskt-tekniskt sett syntes knappast den förklaring av uttrycket, som framställ- des i riksdagen vid lagens tillkomst, kunna godtagas. Från sådan synpunkt torde en maskin kunna definieras på ungefär följande sätt: En maskin vore en kombination av med varandra rörligt förbundna delar, som under påver- kan av en eller flera krafter försattes i rörelse och därvid kunde åstadkomma nyttigt arbete. Därest denna begreppsbestämning lades till grund för tolk- ningen av uttrycket maskinella hjälpmedel, skulle tydligen alla inom jordbruket använda hjälpmedel, som i det vanliga språkbruket benämndes maskiner eller eljest allmänt betraktades såsom sådana, komma att oavsett kraftkällans art — alltså vare sig drivkraften vore »organisk» eller icke — inbegripas under arbetarskyddslagens tillämpning. Men därjämte skulle inom lagens tillämp- ningsområde även komma att falla en del hjälpmedel, exempelvis vältar och rullharvar, som i allmänhet icke torde betraktas såsom maskiner. Däremot skulle fortfarande från lagens tillämpning vara undantagna vanliga enkla redskap och verktyg, såsom plogar, grepar, spadar, spett, yxor, hammare och släggor.

På grundval av den sålunda verkställda utredningen framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1934 års riksdag (nr 136) förslag till ändring av arbetarskydds- lagens 1 5 i enlighet med ett av socialstyrelsen framlagt förslag (se sid. 187). Andra lagutskottet fann emellertid (utl. nr 19), att det syfte, som avsåges i pro- positionen, i den mån detsamma vore praktiskt möjligt att genomföra, kunde förverkligas genom en vidgad tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, och avstyrkte därför bifall till propositionen. I förevarande uttryck skulle alltså enligt utskottets mening innefattas de maskinella anordningar, vilka vore av sådan beskaffenhet, att åtgärder i fråga om dem kunde vidtagas för att för- hindra olycksfall, och detta oavsett om anordningarna dreves medelst meka- nisk eller därmed jämförlig kraft eller ej. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (skriv. nr 147).

Reformförslag. Yrkanden om en vidgad tillämpning av arbetarskyddslagen å jordbruket ha framkommit vid flera olika tillfällen. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de förslag, som framställts före påbörjandet av

kommitténs utredningsarbete (tidigare reformförslag) och sedermera (senare reformförslag) .

Tidigare reformförslag. Redan år 1925 föreslog socialstyrelsen i sitt då av- givna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd, att lagen skulle i sin helhet äga tillämpning å jordbruksarbetet utan andra inskränkningar än att de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete samt föreskrifterna angående arbetstiden icke skulle gälla beträffande arbetet ifråga. Med jordbruk skulle därvid likställas till det- samma hörande binäring, vilken icke bedreves såsom självständigt företag. I sin motivering till förslaget anförde styrelsen bland annat, att då lagen till sin läggning vore allmängiltig, förefölle gällande begränsning av dess tillämplig- het å jordbruket inkonsekvent och orättvis. Enligt styrelsens mening syntes det påkallat, att lagens tillämpning utvidgades så, att åtminstone dess bestäm- melser till förekommande av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet. Denna lagstiftningsåtgärd funne styrelsen också mo- tiverad med hänsyn till praktiska skyddsbehov, i det att en del inom jordbruket använda redskap visat sig medföra sådan olycksfallsrisk, att de borde giva an- ledning till ingripande från yrkesinspektionens sida. Då dessa redskap ej kun- nat räknas till de i lagen angivna hjälpmedlen, hade emellertid yrkesinspek- tionen saknat befogenhet därtill. Såvitt styrelsen kunde bedöma, skulle den före- slagna utvidgningen av lagens tillämpning å jordbruksarbete i praktiken bliva föga märkbar men medföra den fördelen, att möjlighet gåves att ingripa mot eventuellt förekommande missförhållanden. Styrelsen framhöll vidare, att en allmän tendens att i avseende å statens sociala omvårdnad jämställa jordbruks- arbetaren med industriarbetaren under de senaste åren gjort sig tydligt gällande.

En ledamot av socialstyrelsen hade ansett, att den ifrågasatta utvidgningen icke borde komma till stånd, men uttalade sig för sådan ändring av lagen, att denna komme att omfatta inom jordbruket använda redskap och anläggningar, vilka visat sig medföra olycksfallsrisk av den beskaffenhet, att de borde giva anledning till ingripande.

Av de myndigheter och sammanslutningar, Vilka avgåvo utlåtanden över för- slaget, avstyrkte det övervägande antalet den föreslagna utvidgningen. En del andra myndigheter åter förordade någon mindre utvidgning av bestäm- melsen i 1 & sista stycket arbetarskyddslagen, i den mån behov därav kunde föreligga.

1931 års riksdag. I proposition till 1931 års riksdag (nr 40) med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen dryftades in- gående frågan om arbetarskyddslagens utvidgning till att omfatta jordbruket. Det förslag, som framlades i propositionen, innebar dock ej någon utsträckt tillämpning av lagen å jordbruksarbete. Såsom huvudskäl härför anförde före- dragande departementschefen, att under rådande, för jordbrukets ekonomi be-

kymmersamma förhållanden åtgärder, som kunde ytterligare belasta denna nä- ring, borde undvikas. Departementschefen framhöll vidare, att han övervägt möjligheten att komplettera uppräkningen i 1 & sista stycket, varigenom det i praktiken yppade behovet av utvidgning kunde i huvudsak bliva tillfredsställt. Sålunda skulle genom ett tillägg till 1 & av det innehåll, att med maskinella hjälpmedel jämställdes övriga redskap, det angivna behovet kunna väsentligen tillgodoses. Såsom det ekonomiska läget för det dåvarande vore inom jordbruks- näringen ansåg emellertid departementschefen sig icke ens kunna tillstyrka en partiell ändring av 1 5 i lagen.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen flera motioner (I:205 och 206 samt II:349 och 352), vari yrkades, att lagens bestämmelser helt eller med vissa undantag skulle äga tillämpning å jordbruket. Såsom tidigare nämnts yrkades i motionen 1:206, att samtliga de begränsningar beträffande la- gens omfattning, som förevarande paragraf uppställde, måtte utgå. I mo- tionerna 1:205 och 11:349 hemställdes, att lagen skulle i sin helhet äga tillämpning å jordbruket, dock med undantag beträffande raster, natt- och veckovila samt minderårigas och kvinnors användande till arbete. Motionerna överensstämde således med socialstyrelsens förslag utom därutinnan, att sty- relsen icke ansett, att någon av bestämmelserna om arbetstiden borde äga till- lämpning å jordbruket. I motionen II:352 yrkades, att sista stycket i 1 & ut- ginge och att lagens bestämmelser sålunda skulle helt gälla även beträffande arbetet inom jordbruket.

Andra lagutskottet anslöt sig (utl. nr 24) till propositionens ståndpunkt i förevarande del och framhöll bland annat, att utskottet vore av den meningen, att lagens föreskrifter rörande minderårigas och kvinnors användande i ar- bete samt de föreslagna bestämmelserna om semester icke lämpligen kunde gö- ras tillämpliga å arbete inom jordbruket. Utskottet anförde vidare, att den i ärendet förebragta utredningen ej övertygat utskottet därom, att någon mera väsentlig minskning av olycksfallsriskerna skulle stå att vinna genom en ut- sträckning av lagen. Utskottet fann sig på grund härav icke kunna tillstyrka den föreslagna utvidgningen.

Reservation beträffande utskottets utlåtande anfördes av flera av utskot- tets ledamöter, som ansågo, att lagen borde med vissa undantag — avseende raster, natt- och veckovila samt de särskilda bestämmelserna rörande minder- årigas och kvinnors användande till arbete — äga tillämpning å jordbruket.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande i berörda del.

1932 års riksdag. Motioner i ämnet väcktes jämväl vid 1932 års riksdag. I en motion (II:61) hemställdes, att riksdagen måtte besluta vidtaga den änd- ringen i lagen, att densamma i sin helhet bleve tillämplig på jordbruket, me- dan i en annan motion (11:133) framställdes samma yrkanden som de, vilka gjorts av reservanterna i andra lagutskottet vid 1931 års riksdag.

Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionerna (utl. nr 14) under hän- visning till att frågan befunne sig i väsentligen samma skick som vid före-

gående års riksdag. Reservation anfördes av sex ledamöter av utskottet, vilka yrkade bifall till motionen 11:133. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

1933 års riksdag. I motioner vid 1933 års riksdag (11:51 och 80) fram- ställdes samma yrkanden som i de nyssnämnda vid föregående års riksdag väckta motionerna.

I överensstämmelse med yrkande i motionen 11:51 tillstyrkte andra lag- utskottet (utl. nr 15) antagande av ett lagförslag, innebärande sådan ändring av lagen, att densamma, med undantag av bestämmelserna om raster samt natt- och veckovila ävensom de särskilda föreskrifterna rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete, bleve tillämplig å jordbruket. 1 motiveringen erinrade utskottet om arbetarskyddslagens tillämplighet å jordbruket i sin gällande lydelse samt framhöll bland annat, att uttrycket maskinella hjälp- medel i praktiken tolkats så, att det övervägande antalet jordbruksmaski- ner, nämligen de som dreves med handkraft eller med användande av drag- djur, kommit utanför lagens tillämplighetsområde. Lagen om arbetarskydd vore emellertid till sin läggning allmängiltig. Att jordbruket och dess binä- ringar med den begränsning, som här berörts, vore uteslutna från lagens till- lämpning, måste därför anses vara inkonsekvent och orättvist. — Att arbetarna inom jordbruket vore i behov av ökat skydd vore oomtvistligt. Den risk för skada under arbetet, för vilken lantarbetarna bleve utsatta, vore större än för en hel del andra arbetargrupper. Enligt utskottets mening borde dock lagens bestämmelser angående arbetstiden samt rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete icke tillämpas på jordbruksarbetet. Härigenom skulle också den olikhet, som — på sätt bland annat socialstyrelsen påpekat (sid. 183) — onekligen torde förefinnas mellan industriens och jordbrukets arbetare, bliva i tillräcklig omfattning beaktad. Däremot borde lagens bestämmelser i övrigt göras tillämpliga beträffande jordbruket. På grund av det anförda hemställde utskottet om bifall till det i motionen 11:51 framställda för- slaget till ändring i lagen om arbetarskydd med tillägg allenast av en be- stämmelse angående lagens ikraftträdande. — Som följd härav kunde utskot- tet icke tillstyrka bifall till det i motionen 11:80 gjorda yrkandet om ändring i 1 & nämnda lag.

Reservationer anfördes dels av herr K. G. Westman och dels av sex andra ledamöter av utskottet, av vilka fem hemställde, att motionerna måtte av riks- dagen avslås, och en avgav blank reservation. Herr Westman hemställde, att riksdagen ville i anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående tolkningen av ut- trycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 & i lagen om arbetarskydd och, därest utredningen därtill gåve anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tillämpningsområde i fråga om jordbruket i syfte att, i den mån det vore praktiskt möjligt, bereda ökat skydd åt jordbrukets arbe-

tare vid användning av den maskinella utrustningen, som förekomme inom jordbruket.

Riksdagen biföll den av herr Westman avgivna reservationen samt anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 104), att utredning angående tolkningen av ut- trycket maskinella hjälpmedel i sista stycket av arbetarskyddslagens 1 & måtte verkställas i enlighet med reservantens förslag. Även utskottets hemställan beträffande motionen 11:80, i vad den avsåge ändring i 1 & arbetarskyddslagen, bifölls av riksdagen.

1 anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse uppdrog Kungl. Maj:t den 22 juni 1933 åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt, samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Socialstyrelsen avgav den 29 december 1933 utlåtande saint överlämnade därvid även yttranden i ärendet från yrkesinspektörerna, riksför- säkringsanstalten, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes centralförening och svenska lantarbetareförbundet. Den 13 januari 1934 avgav jämväl lantbruksstyrelsen utlåtande i ärendet.

De frågor, som närmast varit föremål för utredning, hade avsett innebörden av uttrycket maskinella hjälpmedel i sista stycket av 1 & arbetarskyddslagen samt behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket och, därest så- dant behov skulle anses föreligga, de åtgärder, som med anledning därav vore påkallade. I sitt utlåtande anförde socialstyrelsen i fråga om behovet av en ut- sträckt tillämpning av arbetarskyddslagen i avseende å den maskinella utrust- ning, som förekomme inom jordbruket, att ända från början av arbetarskydds- lagens tillämpning yrkesinspektionens befattningshavare kunnat konstatera, att en avsevärd del av olycksfallsriskerna inom jordbruket icke kunde med stöd av lagen nås av yrkesinspektionens förebyggande verksamhet samt att detta särskilt gällde de risker, som vore förenade med användningen av en del hjälp- medel i arbetet, vilka icke kunnat inrymmas under >>maskinella hjälpmedel», sådant detta begrepp ansetts böra tolkas. Socialstyrelsen anförde vidare, att styrelsen i fråga om arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket alltjämt in- toge den ståndpunkten, som styrelsen givit uttryck åt i sitt förutnämnda betän- kande av år 1925, och att styrelsen fortfarande funne påkallat, att lagens till- lämpning utvidgades så, att dess bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet, och alldeles särskilt syntes det styrelsen motiverat, att bestämmelserna till förebyggande av olycks- fall utan inskränkning bleve gällande för jordbruket. Dock skulle enligt styrel- sens mening en mera omfattande tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets maskinella utrustning även kunna åvägabringas genom en tolkning i utvidgande riktning av uttrycket maskinella hjälpmedel. Styrelsen ansåg sig emellertid icke böra förorda detta tillvägagångssätt utan ville för sin del i stället tillstyrka, att lagen så ändrades, att det avsedda syftet på ett tydligt sätt komme till uttryck. Det mest rationella vore därvid att inrymma såväl maskiner som redskap under lagen. Härigenom skulle man väsentligen undgå

de tolkningssvårigheter, som säkerligen skulle uppstå även vid en ny gräns- dragning. Mot en sådan utvidgning skulle visserligen kunna invändas, att där- igenom en hel del redskap, vilkas användande icke kunde anses medföra någon fara för olycksfall, skulle komma att inbegripas under lagen. Denna invänd- ning torde emellertid enligt styrelsens mening sakna praktisk betydelse, enär dylika redskap givetvis icke komme att bliva föremål för någon inspektion. Motsvarande förhållande förelåge för övrigt mer eller mindre på alla arbets- områden, varå lagen om arbetarskydd ägde tillämpning.

Enligt tillämpad praxis hade den elektriska utrustningen inom jordbruket i sin helhet varit föremål för tillsyn från yrkesinspektionens sida. Då emeller- tid viss tveksamhet kunde råda rörande riktigheten härav, i vad den avsåge elektriska apparater och ledningar, och då otvivelaktigt behov förelåge att låta dessa apparater och ledningar vara underkastade inspektion, syntes det lämp- ligt att upptaga dem i lagen för den händelse en ändring däri nu vidtoges.

I anslutning till vad styrelsen sålunda förordat, föreslog styrelsen, att stad- gandet i 1 & sista stycket arbetarskyddslagen så ändrades, att lagen beträffande arbete inom jordbruket skulle äga tillämpning i vad den åsyftade att förekomma olycksfall vid användande av maskiner, redskap, elektriska apparater och led- ningar samt sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som ge- nom explosion kunde förorsaka olycksfall.

1934 års riksdag. Såsom förut nämnts (sid. 182) förelades 1934 års riksdag förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 % arbetarskyddslagen (prop. nr 136) i enlighet med socialstyrelsens nyssnämnda avfattning.

I propositionen anförde föredragande departementschefen bland annat, att arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket på grund av den innebörd uttrycket maskinella hjälpmedel i praktiken er- hållit blivit i viss mån begränsat, i det att de tillämpande myndigheterna i anslutning till vissa uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkat uttryc- ket så, att till maskinella hjälpmedel hänfördes endast sådana, som dreves av mekanisk eller därmed jämförlig kraft. Tillsyn hade följaktligen i allmänhet icke ägnats inom jordbruket använda maskiner av olika slag, som dreves av handkraft eller dragdjur, Vad anginge de för jordbruket avsedda redskapen, hade dessa ansetts falla utom lagens tillämpningsområde. Däremot hade den elektriska utrustningen inom jordbruket i regel —— om ock med viss tvekan —— inbegripits under maskinella hjälpmedel och sålunda varit föremål för tillsyn.

Den begränsning av lagens tillämpning beträffande jordbruksmaskiner, som här anförda tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig, vore enligt departementschefen föga rationell. Den omständigheten, att en maskin dreves av handkraft eller dragdjur, torde nämligen i många fall icke avsevärt minska den olycksfallsrisk, som kunde vara förenad med maskinen. Men fram- för allt kunde mot den ifrågavarande begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avsåge att skänka, helt saknades vid åtskilliga jordbruks- maskiner, som enligt den i propositionen intagna statistiken erbjöde betydande

olycksfallsrisker. Enahanda vore också förhållandet med flera inom jordbru- ket använda redskap. — Nu berörda brist i fråga om arbetarskyddslagens till- lämpning å jordbruket borde enligt departementschefens mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket använda maskiner, oavsett drivkraften, torde avgö- rande betänkligheter knappast kunna anföras. En .viss tvekan kunde däremot göra sig gällande, huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag borde inrymmas under lagen, särskilt med hänsyn till att åtskilliga redskap tydligen icke behövde underkastas någon tillsyn. Såsom socialstyrelsen framhållit, kunde emellertid förväntas, att sådana redskap, som icke medförde någon fara för olycksfall, ej heller bleve föremål för inspektion.

Slutligen framhöll departementschefen, att han helst skulle ha sett, att en utvidgning av lagens tillämpning å jordbruket kommit till stånd jämväl i vissa övriga delar. Med hänsyn till den inställning riksdagen härutinnan vid flera tillfällen intagit ansåg sig departementschefen dock icke nu böra ifrågasätta en längre gående ändring i lagen än den ovan berörda. '

1 två vid samma års riksdag väckta likalydande motioner (1:307 och 11:548) hemställdes om sådan begränsning av det i propositionen föreslagna stadgandets räckvidd, att detsamma skulle i fråga om redskap avse endast sådana redskap, som på grund av mekaniska anordningar kunde förorsaka olycksfall. -I samband härmed anförde motionärerna bland annat, att medan arbetar- skyddslagen med sin nuvarande lydelse endast torde avse sådana maskiner vid jordbruket, vilka motsvarade dem som användes inom industrien, syntes den i propositionen föreslagna nya lydelsen innebära, att lagen komme att omfatta icke blott alla slags maskiner utan över huvud taget alla redskap, som använ- des vid jordbruksdriften. Kungl. Maj:ts förslag i förevarande proposition ginge sålunda vida längre än riksdagen avsett i sitt föregående år fattade beslut rö- rande denna fråga. Enligt motionärerna borde lagen icke givas sådan formu- lering, att inom jordbruket använda redskap av olika slag inbegrepes under lagen. En av de tekniska förhållandena påkallad utvidgning av lagens gil- tighetsområde beträffande jordbruket torde i stället kunna vinnas, om det nu- varande begreppet »maskinella hjälpmedel» i 1 5 sista stycket i lagen utbyttes mot >>maskiner och redskap, som på grund av mekaniska anordningar kunna förorsaka olycksfall».

Såsom förut nämnts (sid. 182) ansåg andra lagutskottet, att det syfte, som avsåges i propositionen, i den mån detsamma vore praktiskt möjligt att genom- föra, kunde förverkligas genom en allmän tillämpning av den vidgade tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, som redan delvis vunnit insteg och enligt vilken lagen tillämpades på de maskinella anordningar inom jordbruket, vilka vore av sådan beskaffenhet, att åtgärder i fråga om dem kunde vidtagas för att förhindra olycksfall. Därmed skulle jämväl ernås ett resultat, som stode i överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen gav uttryck i sin år 1933 till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet. På grund härav hemställde

utskottet, att nyssnämnda proposition icke måtte bifallas och att motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd. Vad utskottet hemställt bifölls av riks- dagen.

1.937 års riksdag. 1 en motion vid 1987 års riksdag (11:44) yrkades så- dan utsträckning av lagens tillämpningsområde, att lagens bestämmelser till förebyggande av olycksfall skulle gälla inom jordbruket även i de fall, då maskinella hjälpmedel icke användes.

Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande (nr 16) om att frågan om ar- betarskyddslagens utsträckande, såvitt anginge jordbruksarbetet, senast år 1934 varit föremål för riksdagens prövning och att riksdagen då uttalat sig för en i visst hänseende vidgad tolkning av lagens bestämmelser på denna punkt. En- ligt utskottets mening stode berörda fråga i nära sammanhang med spörsmålet om en effektivisering av den lokala yrkesinspektionen, vilket för närvarande vore föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, och frågan torde därvid kunna tagas under närmare omprövning. Utskottet ansåg sig därför böra förorda, att motionen i förevarande del icke måtte föranleda någon åtgärd. Detta ut- skottets förslag godkändes av riksdagen.

Frågan om en utsträckning av lagens tillämpning å jordbruket hade jämväl berörts av 1937 års arbetarskyddskommitté. Då emellertid kommittén ansåg, att frågan fölle något vid sidan av dess uppdrag, hade densamma icke upptagits till närmare granskning. Kommittén förordade i stället, att ifrågavarande spörsmål gjordes till föremål för särskild utredning.

Senare reformförslag. 1 anledning av en utav kommittén gjord förfrågan ha samtliga yrkesinspektörer uttalat sig för en utsträckt tillämpning av lagens be- stämmelser å arbete inom jordbruket, dock med den begränsningen att de sär— skilda föreskrifterna rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete i regel icke skulle gälla. Två av yrkesinspektörerna ha därjämte ifrågasatt, huruvida ej från tillämpningen borde undantagas lagens föreskrifter till före- kommande av ohälsa i arbete. En yrkesinspektör har ansett, att vissa av lagens bestämmelser rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete även borde vara tillämpliga å jordbruket. 1 uttalandena angående lagens tillämp- ning har bland annat framhållits, att gällande begränsning av lagens tillämp- ning å jordbruket icke längre vore motiverad, utan lagen borde tillförsäkra jordbrukets arbetstagare samma skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete som arbetstagarna inom andra verksamhetsområden. Ett önskemål vore därvid, att lagen i första hand utsträcktes att gälla icke endast maskinella hjälpmedel utan även andra inom jordbruket använda anordningar, som i händelse av bristfällig- het eller av annan anledning kunde förorsaka olycksfall. Härvid har särskilt nämnts golvöppningar, gångar, stegar, ställningar och trappor. Vidare har än- setts, att lagens bestämmelser angående eldfarliga, explosiva, frätande och gif- tiga ämnen borde gälla jordbruket. Samtliga dessa ämnen komme till använd-

ning i jordbruket. Sålunda användes bland annat motorfotogen för traktor- körning samt sprängämnen för stenröjning och brytning av mark. Även frätande ämnen begagnades, exempelvis vid beredning av kreatursfoder (en- silage) och besprutning av stallar (kalklösningar). Bland giftiga ämnen, som användes inom jordbruket, kunde nämnas vissa medel för betning av "lt- säde, bekämpande av skadeinsekter, ogräs m. 111. Från yrkesinspektörshåll Lar dessutom ansetts önskvärt, att lagens stadganden beträffande belysning cch hygieniska anordningar erhölle tillämpning å jordbruket. Likaså har yrkats, att vad i lagen stadgades rörande anordningar för lämnande av första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skulle äga giltighet inom jordbruket. Därjämte har ansetts böra utredas, vad som vore att hänföra till jordbruk.

Det må i detta sammanhang erinras om att styrelsen för avdelningen för barra- vård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet i sin förutnämnda, till kommittén överlämnade skrivelse av den 26 januari 1938 bland annat fram- hållit, att barn, som arbetade hos föräldrar, ej sällan utnyttjades på ett skad— ligt eller riskfyllt sätt. Detta förmodades även vara fallet inom jordbruket.

Remissyttranden. 1 yttranden över det inom kommittén uppgjorda prelimi- nära utkastet till arbetarskyddslag, i vilket föreslogs en utvidgad tillämpning beträffande jordbruket, uttalade sig flertalet av yrkesinspektörerna för att lagen gåves en något vidare tillämpning på jordbrukets binäringar än i fråga om det egentliga jordbruket. Yrkesinspektören i tredje distriktet ansåg, att be- stämmelserna om arbetsbok för minderårig även borde gälla minderåriga ar- betstagare, som sysselsattes i jordbruksarbete.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att en utsträckt tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen på jordbrukets område komme att medföra myc- ket betydande olägenheter för jordbruksnäringen, och avstyrkte därför den föreslagna utsträckningen. Skulle emellertid föreningens avstyrkan av försla- get om utsträckt tillämpning av lagen på jordbruket icke vinna beaktande, yr- kade föreningen, att för jordbruket jämte därtill hörande binäringar uppgjor- des ett särskilt förslag till lag, avpassat efter jordbrukets speciella förhållan- den. Härvid borde enligt föreningens mening sådan binäring till jordbruket, som icke bedreves såsom självständig verksamhet, jämställas med det egentliga jordbruket. Som skäl härför anfördes bland annat, att arbetet i dylik binä- ring i regel påginge endast under kortare tidsperioder och hade starkt sam- band med jordbruksarbetet samt att detsamma vanligen måste bedrivas under enkla förhållanden. 1 en osjälvständig binäring sysselsattes dessutom oftast samma arbetsstyrka som i det jordbruk, till vilket binäringen hörde.

Landsorganisationen tillstyrkte för sin del förslaget om en utvidgning av lagens tillämpning å jordbruket men yrkade därjämte, att lagens bestämmelser beträffande hygieniska anordningar skulle gälla för större jordbruk och träd— gårdsföretag. Vidare borde bestämmelserna om skydd mot kyla m. m. i ar- bete, särskilt vid traktorkörning under vissa förhållanden, samt angående ras-

ter och ledighet för natt- och veckovila tillämpas inom jordbruket. Innebör- den av begreppet binäring borde dessutom klarläggas, så att annan sådan nä- ring, som bedreves utan samband med jordbruk, icke undantoges från lagens tillämpning. Det borde sålunda enligt landsorganisationens mening komma till uttryck i lagtexten, att självständigt bedriven trädgårdsskötsel icke kunde hän- föras till jordbruksarbete i avseende å tillämpningen av arbetarskyddslagen.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbalag ansåg, att för jord- bruket borde i huvudsak gälla endast de bestämmelser, som avsåge skydd mot olycksfall i arbete. De bestämmelser om skydd mot ohälsa, som innefattade krav på belysning och luftväxling samt på anordningar mot besvärande damm m. m., borde däremot icke äga tillämpning å jordbruket. Fordran på ledighet för nattvila syntes bolaget icke behöva uppställas på grund av jordbruksarbetets natur. Vidare ansåg bolaget, att bestämmelserna om inspektionsbok samt att bland annat arbetarskyddslagen skulle finnas tillgänglig på arbetsstället ej borde tillämpas på det egentliga jordbruket.

Rekommendation. 1 den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete hem- ställde konferensen, som ansåg att förebyggande av olycksfall vore lika nöd- vändigt inom jordbruket som i industriella företag, att denna rekommendation måtte tillämpas även på jordbruket, dock med hänsynstagande till jordbruks- arbetets särskilda förhållanden.

Kommitténs förslag. Kommittén finner sig böra förorda, att jordbruket så- som hittills inbegripes under arbetarskyddslagen. Tillräckliga skäl för en speciallagstiftning på detta område ha enligt kommitténs mening icke anförts. Snarare tala starka skäl för att jordbrukets arbetstagare tillförsäkras samma skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete som arbetstagarna på andra arbets- områden, där lagen förutsättes gälla utan inskränkning. J ordbruksarbetet skil— jer sig med avseende på risker för ohälsa och olycksfall i arbete icke från fler- talet andra verksamhetsområden, och ett påtagligt behov av skyddsåtgärder föreligger även på detta arbetsområde. Det synes också betydelsefullt, att den rådgivande verksamhet i skyddsfrågor, som staten utövar genom yrkesinspek- tionen, i lika hög grad kommer jordbrukets arbetsgivare till del som arbets- givarna inom andra verksamhetsgrenar.

Ehuru något direkt hinder icke torde föreligga att utan inskränkning till- lämpa lagen å arbete inom jordbruket och därtill hörande binäringar, anser kommittén, att en begränsning av lagens tillämpning på ifrågavarande ar- betsområde alltjämt är motiverad med hänsyn till de speciella förhållanden, varunder jordbruksarbetet bedrives på grund av bland annat arbetets beroende av årstid och väderlek samt andra växlande och tillfälliga omständigheter. Dock böra enligt kommitténs mening jordbruket och dess binäringar i större om- fattning än nu inbegripas under lagen. Flera skäl tala härför. Först och

främst synes den starkt ökade olycksfallsfrekvensen visa, att även på före- varande arbetsområde ytterligare åtgärder behöva vidtagas för att nedbringa olycksfallens antal. Följande tabell 1, grundad på av riksförsäkringsanstal- ten lämnade uppgifter beträffande jordbruk och boskapsskötsel (yrkesunder- grupp 5 a i riksförsäkringsanstaltens olycksfallsstatistik), visar hur olycksfalls- frekvensen för de arbetare, som sysselsatts inom det större jordbruket, d. v. s. arbetsgivare med i regel minst fem arbetare, ständigt ökats under de senare åren eller från 3,04 är 1923 till 10,34 år 1942. Antalet olycksfall i arbete, som enligt riksförsäkringsanstaltens olycksfallsstatistik inträffat inom de större jordbruksföretagen, har under perioden 1923—1942 stigit från 3 318 till 7 677, och detta trots att antalet sysselsatta årsarbetare år 1923 var nära 35000 flera än under år 1942. Att olycksfallens antal uppvisar en kraftig ök- ning under de senare åren lär emellertid få tillskrivas ej minst det för— hållandet, att olycksfallen numera anmälas i en större omfattning än tidigare. Härför talar även den omständigheten, att antalet förlorade arbetsdagar per olycksfall sjunkit från 229 år 1923 till 64 år 1942, vilket bland annat tyder på att tidigare de svårare olycksfallen företrädesvis anmäldes, medan på senare tid jämväl olycksfall av lindrigare art anmälts i större utsträckning. Det gives också anledning förmoda, att den genomsnittliga svårighetsgraden hos olycksfallen under nämnda tid icke obetydligt minskats.

Tabell I. Olycksfall i arbete hos större arbetsgivare inom jordbruket (exkl. staten).

i A n t e. 1 År förlorade ar- olycksfall per förlorade ar- årsarbetare olycksfall betsdagar per 100 årsarbe- betsdagar per årsarbetare tare olycksfall i . 1923 ................ 109 008 l 3 318 6,97 3,04 229 1931 ................ 87 225 l 5 623 6,22 6,45 96 1935 ................ 83 941 7 090 6,58 8,45 78 1942 ................ 74 274 7 677 6,62 i 10,34 I 64

För mindre arbetsgivare (med färre än fem arbetare) lämnas i riksförsäkrings- anstaltens olycksfallsstatistik icke sådana fullständiga uppgifter beträffande ar- betarantal, olycksfallsfrekvens m. m., som de ovan angivna. 1 John Nordins ar- bete »Förebyggande av olycksfall inom jordbruket» återgives emellertid en av nu- varande generaldirektören i riksförsäkringsanstalten D. Östrand uppgjord sam- manställning över olycksfall i arbete vid mindre jordbruk, avseende åren 1932 och 1933. Denna sammanställning återgives i nedanstående tabell 11. Vad beträf- far olycksfallsfrekvensen för manliga arbetare sysselsatta inom jordbruket har denna i allmänhet visat sig vara något högre hos de mindre arbetsgivarna än hos de större under motsvarande år. Olycksfallsfrekvensen för kvinnliga ar-

betstagare har däremot befunnits vara något lägre för dem, som sysselsättas hos mindre arbetsgivare, än för dem, som äro anställda hos större arbetsgivare.

Tabell II. Olycksfall i arbete hos mindre arbetsgivare inom jordbruket.

| | A n t a. 1 | År ! årsarbetare olycksfall dycäiälåååe 100 ' män I kvinnor summa. män kvinnor | smnma män kvinnor 1932 . . 69 421 i 62 074 131 495 6 049 1 229 i 7 278 8,7 2,0 1933 .. 66 735 l 59 632 126 367 6 701 1393 | 8 094 10,0 2,3

Till belysande av i vilken utsträckning arbetarskyddslagen äger tillämpning å jordbruket och vilka olycksfallsorsaker, som äro särskilt framträdande inom detta arbetsområde, har uppgjorts följande tabell 111. Denna grundar sig på av riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter och gäller endast större arbets- givare inom yrkesgruppen jordbruk och boskapsskötsel. I tabellen ha olycks- fallsorsakerna uppdelats i två grupper. Grupp 1 omfattar sådana orsaker, som beröras av arbetarskyddslagens tillämpning, och grupp 11 sådana orsaker, som för närvarande ej beröras därav.

Såsom framgår av tabellen ha till grupp I hänförts maskinella hjälpmedel, ångpannor, kokare och andra kärl under tryck samt elektrisk ström, d. v. s. alla sådana anordningar varå arbetarskyddslagen är tillämplig. Inom nämnda grupp komma olycksfallen till övervägande del på de maskinella hjälpmedlen, avseende olycksfallsorsakerna A, B, C, E och G i riksförsäkringsanstaltens sta- tistik. De under grupp I sammanförda olycksfallsorsakerna medföra emellertid endast omkring 26 % (i genomsnitt under de angivna åren) av totala antalet förlorade arbetsdagar på grund av olycksfall inom jordbruket. Med den nu- varande omfattningen av arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket kan det förebyggande arbetet inom detta därför sägas vara begränsat till endast omkring 1/,. Större delen av olycksfallsriskerna eller ungefär 74 % kommer för närvarande under grupp 11. Bland olycksfallsriskerna i denna grupp finnas ett flertal, vilka enligt kommitténs mening böra kunna elimineras eller avsevärt minskas genom skyddsåtgärder eller genom medverkan från ar- betstagarnas sida. Sålunda torde åtgärder i viss utsträckning kunna vidtagas till förebyggande av olycksfall vid användande av handverktyg och enklare redskap, fordon och vagnar samt eldfarliga, explosiva, frätande och giftiga äm- nen. Likaså böra i många fall åtgärder kunna vidtagas till förhindrande av halkning och fall, nedfallande av föremål, sammanstörtande av ställningar samt ras. Vid lyftning, bärande och hanterande av föremål torde olycksfallens an- tal jämväl kunna minskas, ej minst genom iakttagande av varsamhet och om- tanke från arbetstagarnas sida. Det torde av det anförda tydligt framgå, att

Tabell III. Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare inom jordbruket (större arbetsgivare, exkl. staten).

Antal förlorade arbetsdagar per Olycksfallsorsaker årsarbetare 1923 1931 i 1935 | 1942 I a. Maskinella hjälpmedel ................... 1,43 1,36 1,57 1,83 b. Ångpannor, kokare och andra kärl under tryck .................................. 0,00 0,00 0,00 0,00 c. Elektrisk ström ......................... 0,33 0,00 0,18 0,00 11 &. Handverktyg och enklare redskap ........ 0,65 0,71 0,49 0,45) b. Fordon med animal drivkraft och vagnar tillhörande spårbanor .................... l, 3 8 0, 8 7 1 , 3 1 l , 4 5 c. Eldfarliga, explosiva, frätande och giftiga ämnen ................................. 0,18 0,08 0,05 0,29 (1. Halkning och fall ....................... 0,83 0,85 0,64 0,57 6. Nedfallande föremål, ras o. d. ............ 0,50 0,47 0,43 0,38 f . Lyftning, bärande och hanterande av föremål 0,3 2 0,42 0,7 1 0,29 g. Slag, stöt eller bett av djur .............. 0,73 1,08 0,74 0,92 h. Övriga orsaker .......................... 0,62 0,38 0,46 0,40 Samtliga orsaker 6,97 6,22 6,5 8 6,62 Därav sjukdom 1,00 1,36 1,64 1,70 invaliditet 4,04 2,88 2,88 3,00 dödsfall 1,93 1,98 2,06 1,92

inom jordbruket finnes ett flertal redskap, arbetsanordningar m. m. vilka med— föra olycksfallsrisker, som skulle kunna minskas genom åtgärder, vidtagna i enlighet med arbetarskyddslagens bestämmelser. Starka skäl föreligga sålunda för en utsträckning av lagens tillämpning å jordbruket.

En utsträckt tillämpning av lagen torde även få anses konsekvent ur den synpunkten, att ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete utgår till jordbrukets arbetstagare utan hänsyn tagen till den i arbetarskyddslagen stad- gade begränsningen. Det förebyggande arbetet borde därför givas en räck- vidd, som, så långt det är praktiskt möjligt, motsvarar tillämpningsområdet för olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna.

Det kan i detta sammanhang erinras om att kostnaderna för ersättningar en- ligt olycksfallsförsäkringslagen på grund av olycksfall inom jordbruket uppgå till betydande belopp. För år 1942 ha dessa kostnader uppskattats till om- kring 4,5 miljoner kronor.

Utöver ovan anförda skäl för en utvidgning av tillämpningsområdet kan även andragas betydelsen av att arbetsgivarna inom jordbruket få del av yr- kesinspektionens anvisningar och råd i skyddsfrågor och att denna rådgivande verksamhet ej begränsas genom en inskränkning av lagens tillämpning. Det må också här erinras om den strävan, som är utmärkande för modern skydds—

lagstiftning, nämligen att så långt möjligt tillförsäkra arbetstagarna inom varje slag av verksamhet det skydd lagen avser att bereda.

Det egentliga jordbruket. Vid prövning av frågan om arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket har kommittén funnit sig böra skilja på det egentliga jordbruket och sådana till detta hörande binäringar, som icke bedrivas såsom självständiga företag. Vad beträffar sådan till jordbruket hörande binäring, vilken bedrives som självständig verksamhet, anser kommittén, att lagen skall gälla i sin helhet.

Frågan om vad som i allmänhet skall hänföras till jordbruk har delvis be- handlats i det föregående (sid. 180), varvid närmast redogjorts för yrkesfare- kommitténs uttalande i frågan. Sedermera har, såsom nämnts, även lantarbets- tidsutredningen behandlat spörsmålet och därvid uttalat, att man i arbetstidshän- seende stundom hade att till jordbruk hänföra sortering, beredning och liknande behandling av naturalster, även om verksamheten uteslutande avsåge alster, som det egna jordbruket icke producerat. Till jordbruk skulle sålunda bland annat böra hänföras en del inom jordbruksdriften tillfälligt förekommande ar- beten, såsom husbehovssågning av uteslutande inköpt virke, stackning för jord- brukets behov av is, anskaffad från annat håll, eller harpning av grus, hämtat från annans grustag. Med hänsyn härtill uppställde lantarbetstidsutredningen såsom en allmän regel till särskiljande av jordbruk från industriell verksamhet, att till jordbruk vore att hänföra varje arbete, som utgjorde ett naturligt led i ett jordbruks drift. Med en sådan definition å jordbruk komme att under denna näring hänföras icke blott det egentliga jordbruksarbetet, d. v. s. jor- dens beredning, sådd och skörd samt naturalstrens tillvaratagande och bered- ning, utan även sådana naturliga och i regel nödvändiga samhörigheter till jordbruk som boskapsskötsel, husdjursavel och skogsbruk. Denna tolkning av vad som bör hänföras till det egentliga jordbruket anser kommittén även böra tjäna som norm, då det gäller att bestämma arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket. Den omständigheten, att exempelvis inköpt virke försågas för eget behov vid en till ett jordbruk hörande husbehovssåg, synes enligt kom- mitténs mening icke böra föranleda till att lagen i sådant fall skall tillämpas på annat sätt än vid försågning av virke från det egna jordbruket.

I vilken utsträckning lagen skall äga tillämpning på det egentliga jordbru- ket har varit föremål för ingående överväganden. Kommittén har därvid kom- mit till den uppfattning, som framgår av de till 1 5 b) i förslaget hörande an- visningarna. Härutöver får kommittén anföra följande.

Kommittén förutsätter, att även inom jordbruk förekommande husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem, skall vara undantaget från lagens tillämpning. Det torde dock icke vara erforderligt att uttryckligen angiva detta i anvis- ningarna. Detsamma gäller skeppstjänst, därest sådant arbete skulle förekomma i samband med jordbruk.

Såsom framgår av anvisningarna skola å jordbruket tillämpas de bestämmel- ser, som avse att bereda möjlighet till överflyttning av arbetsgivarensvaret till särskild arbetsföreståndare eller i visst avseende till ägare eller nyttjande- rättshavare, varom närmare föreskrives i förslagets 2 &. För jordbrukets vid- kommande bör tillika finnas möjlighet att i särskilt fall utvidga eller in- skränka lagens tillämpning. En utvidgning av tillämpningsområdet torde nämligen kunna tänkas ifrågakomma beträffande bland annat lagens bestäm- melser till förebyggande av ohälsa i arbete, vilka bestämmelser endast del- vis skola gälla det egentliga jordbruksarbetet. Kommittén anser vidare, att det bör tillkomma jordbruksnäringens parter att iakttaga de allmänna skyldigheter, som enligt lagen åvila arbetsgivare och arbetstagare. Härvid bör dock enligt kommitténs mening vederbörlig hänsyn tagas till vad som i varje särskilt fall är skäligt och praktiskt möjligt att genomföra. Då det jäm- väl inom jordbruket förefinnes behov av att i vissa fall meddela och stundom även anslå skyddsföreskrifter och instruktioner för arbetstagarna, föreslås, att bestämmelserna härom även tillämpas på jordbruket.

Beträffande de egentliga skyddsföreskrifterna anser kommittén, att dessa böra erhålla en vidare tillämpning inom jordbruket än för närvarande. Så- lunda föreslås, att lagens särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa i arbete skola i viss utsträckning äga tillämpning å jordbruksarbete. Ett när- mare klarläggande härav har skett i anvisningarna till lagförslagets 1 5 b) 1. Vad åter beträffar de särskilda bestämmelserna till förebyggande av olycksfall i arbete föreslår kommittén, att dessa i sin helhet skola gälla för jordbruket. Vid tillämpningen av här berörda bestämmelser bör dock beaktas, vad som med hänsyn till förevarande omständigheter i det särskilda fallet kan anses skäligt och lämpligt.

Enligt kommitténs mening böra jordbrukets arbetstagare även vara tillför- säkrade rätt till raster, natt- och veckovila, varför den föreslagna lagens be- stämmelser därom föreslås tillämpliga å jordbruket. Då. det ur skyddssynpunkt kan befinnas påkallat att i visst fall företaga undersökning av material eller ämne, som användes i jordbruket, anser kommittén, att vad i lagförslaget sägs om skyldighet att föranstalta om sådan undersökning jämväl skall gälla arbets- givare inom jordbruket. Därjämte föreslår kommittén, att jordbrukets arbets- givare tillika åläggas att i vissa fall till arbetsinspektionen anmäla olycks- och sjukdomsfall. Skulle Kungl. Maj:t finna påkallat att i något hänseende meddela närmare skyddsföreskrifter, anser kommittén, att sådana föreskrifter böra kunna avse även det egentliga jordbruket.

Vad beträffar lagens särskilda bestämmelser rörande minderårigas använ- dande i arbete föreslås, att dessa endast i begränsad utsträckning äga tillämp- ning å jordbruket, nämligen i vad gäller arbetsgivares skyldighet att tillse, att minderårig icke användes till arbete under förhållanden, som medföra fara för ohälsa eller olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig in- verkan på den minderåriges kroppsutveckling. Kommittén förordar dessutom,

att bestämmelserna om kvinnas ledighet före och efter barnsbörd skola omfatta jordbruket.

De bestämmelser i lagen, som avse det lokala skyddsarbetet, val av skydds- ombud och tillsättande av säkerhetskommittéer, föreslås jämväl tillämpliga på jordbruket. — Likaså anser kommittén, att vad i lagen stadgas angående till- verkare, försäljare, installatörer m. fl. i avseende på maskiner, redskap eller andra anordningar eller farligt ämne eller material skall gälla även vad beträf- far jordbruket. I fråga om tillsynen å lagens efterlevnad inom jordbruket föreslår kommittén, att samma regler, som gälla för tillsynen i allmänhet, skola tillämpas inom jordbruket. För detta böra även den föreslagna lagens ansvarsbestämmelser äga tillämpning.

Binäringar till jordbruk. I en del av de yttranden, som avgivits till kom- mittén över det preliminära lagutkastet, har ansetts, att den föreslagna begränsningen av lagens tillämpning å jordbruket icke borde gälla jordbrukets binäringar. För dessa borde i stället lagen äga tillämpning i sin helhet eller i varje fall med mindre begränsning än för det egentliga jordbruket. Enligt lantarbetareförbundets mening borde lagens tillämpning icke bestämmas av vem som vore innehavare av ett produktionsmedel utan i stället avgöras med hänsyn till riskerna för ohälsa och olycksfall i en verksamhet. Från arbets- givarhåll har yrkats, att osjälvständig binäring till jordbruk jämställes -med det egentliga jordbruket. Som skäl härför har bland annat åberopats, att dy- lik binäring i regel bedrives under kortare tidsperioder och ofta med samma ar- betskraft som den i jordbruksarbetet använda. Det vore i många fall också orimligt att för en jordbrukets binäring tillämpa mera omfattande regler än för det egentliga jordbruket.

I frågan om vad som är att anse som binäring till jordbruk ha uttalanden gjorts av den förut omnämnda lantarbetstidsutredningen, som bland annat för- klarat, att det knappast vore möjligt att efter enhetliga grunder avgöra, var jordbruket slutade och binäringen toge vid, enär många verksamhetsgrenar än inginge såsom integrerande delar i jordbruk och än bedreves mer eller mindre fristående, varigenom de kunde få karaktär av binäringar. Till jordbruk borde dock enligt lantarbetstidsutredningen hänföras boskapsskötsel, husdjurs- avel och skogsbruk, då de dreves i samband med brukande av jord. Mejeri- hantering, bedriven på angivna sätt, ansåges vara att hänföra till endera av grupperna jordbruk eller binäring till jordbruk. Området för binä- ringar syntes enligt lantarbetstidsutredningen kunna utvidgas till att avse även alla vid sidan av egentligt jordbruk på grund av särskilda naturförhållanden bedrivna stödrörelser ät jordbruk, såsom kvarn-, såg- och kraftstationsrörelse, tegel—, kalk- och brännvinstillverkning, torvberedning, stenbrytning, grus- och lertäkt, fiske och annat sådant, som innefattade ett tillgodogörande av markens alster och ämnen. Såsom binäring torde enligt lantarbetstidsutredningens upp- fattning jämväl kunna betraktas rörelse, som väl avsåge ett tillgodogörande av '

jordens ehuru icke det egna jordbrukets alster eller ämnen. Skulle däremot den vid sidan av jordbruk bedrivna rörelsen ha till föremål annat än sådant, som kunde hänföras till direkta naturalster, eller innefatta en längre gående bearbetning eller förädling av naturalster än som för en idkare av jordbruk vore naturligt eller vanligt, torde rörelsen icke böra anses såsom en jordbrukets binäring.

En binäring till jordbruk kan emellertid stundom drivas i sådan omfattning, att fråga uppstår, huruvida binäringen skall anses som en tillhörighet till jord- bruket eller såsom en självständig verksamhet. Även i detta spörsmål lämna lantarbetstidsutredningens uttalanden god vägledning. Såsom nödvändiga vill— kor för att en binäring skall anses tillhöra ett jordbruk måste nämligen enligt sagda utredning fordras, att jordbruket och binäringen ekonomiskt utgöra en enhet, att de ha gemensam administration, att jordbruket är den domi- nerande och binäringen den underordnade delen i komplexet samt att viss växel- verkan råder mellan jordbruket och binäringen i fråga om personal, produkter eller eljest. I anslutning härtill uttalade lantarbetstidsutredningen bland an— nat, att såsom icke självständig binäring till jordbruk finge betraktas exempel- vis det fall, då en lantbrukare, för att göra sig nytta av sten som han brutit ur sin åker, uppsatte ett krossverk och till avsalu tillverkade makadam. Maka- damslagningen hade i detta fall, även om den skulle ombesörjas av särskilt för ändamålet lejd arbetskraft, ekonomisk samhörighet med jordbruksdriften. Den bearbetning av stenen det här vore fråga om sträckte sig ej heller längre än till ett direkt tillgodogörande och kunde icke anses vara en inom jordbruk främmande arbetsgren. Såsom icke självständig binäring finge likaledes betrak- tas det fall, då en jordbrukare vintertid sysselsatte gårdens lediga arbetskraft med pressning av hö, som icke producerats på gården, och med höbalarnas distribution till avnämare. Skulle emellertid en i samband med jordbruk be- driven binäring utövas i en mer än vanligt stor skala, kunde det enligt lant- arbetstidsutredningen bli fråga om att redan på denna grund betrakta binä- ringen såsom en självständig rörelse.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att då föredragande departementschefen vid behandlingen av lantarbetstidsutredningens förslag i sitt anförande till stats.- rådsprotokollet redogjorde för de sakkunnigas ovan berörda uttalanden rörandte jordbrukets binäringar, han för egen del icke tog ståndpunkt i de angivna frå.- gorna utan endast yttrade, att avgörandet av dessa spörsmål syntes böra anw- komma på rättstillämpningen. Departementschefens uttalande i denna del för- anledde ej någon riksdagens erinran.

De ovan återgivna, av lantarbetstidsutredningen gjorda uttalandena beträf- fande innebörden av begreppet jordbrukets binäringar anser kommittén böräa kunna ligga till grund för den föreslagna arbetarskyddslagens tillämpning i berörda hänseenden. Även de vid lantarbetstidslagens tillämpning vunna er'- * farenheterna torde härvidlag vara av väsentlig betydelse. Med hänsyn härtill

__4.Å.._.__.r

har kommittén icke funnit sig böra ingå på en ytterligare prövning och be- stämning av nämnda begrepp. Kommittén har dock på grundval av nyss- nämnda uttalanden och hittills tillämpad praxis föreslagit, att i de till lagtex- ten fogade anvisningarna intages en bestämmelse, vari innebörden av ifråga- varande begrepp i princip klarlägges.

Vad beträffar arbetarskyddslagens tillämpning på sådana till jordbruk hö- rande binäringar, som icke bedrivas självständigt, har kommittén ansett sig böra föreslå en något mera vidsträckt tillämpning än beträffande det egent- liga jordbruket, dock icke så att lagen helt skulle bliva tillämplig därå. Någon begränsning av lagens tillämpning anser kommittén däremot icke böra gälla sådan binäring, som bedrives såsom självständig verksamhet. Som skäl för en vidare tillämpning av lagen å jordbrukets binäringar än å det egentliga jord- bruket vill kommittén i första hand anföra det förhållandet, att arbetet vid en binäring, även då denna äger samband med jordbruk, vanligen utföres un- der förhållanden, vilka i stort sett motsvara dem, som gälla vid arbete i en själv— ständig verksamhet av liknande slag. En binäring till jordbruk är dessutom i regel förlagd till en bestämd plats eller lokal och drives ej sällan på ett tämli- gen regelmässigt sätt. Enligt kommitténs mening synas därför föreligga andra förutsättningar för lagens tillämpning på jordbrukets binäringar än på det egentliga jordbruket. Mot förslaget att i arbetarskyddshänseende särskilja det egentliga jordbruket och dess binäringar kan givetvis invändas, att det ofta är svårt att efter enhetliga grunder avgöra, var jordbruket slutar och binä- ringen tar vid. Särskilt gäller detta beträffande binäring, som icke bedrives såsom självständigt företag. Enligt kommitténs uppfattning kan nämnda be- tänklighet icke anses utgöra tillräckligt skäl mot att tillämpa lagen i något vi- dare omfattning på en binäring. Särskilda svårigheter härför föreligga i varje fall icke vad beträffar lagens skyddstekniska bestämmelser. Tillämpningen av dessa förutsätter nämligen, att hänsyn tages till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna, såsom arbetets omfattning och varaktighet, skälighet m. m. Något annorlunda ställer det sig däremot beträffande tillämpningen av be- stämmelserna om minderårigas användande i arbete, i vilket fall en gränsdrag- ning mellan jordbruk och sådan dess binäring, som icke bedrives självständigt, är behövlig. Dock torde det ej behöva stöta på större svårigheter att på ett till— fredsställande sätt avgränsa binäringen från det jordbruk, till vilket den- samma hör.

En fråga, som i detta sammanhang kan göras, är, huruvida trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständig verksamhet, skall hänföras till jordbruk. Lands- organisationen, som berört denna fråga i sitt yttrande, anser, att trädgårdssköt- sel, bedriven på angivna sätt, icke kan hänföras till jordbruk, då fråga är om arbetarskyddslagens tillämpning. Denna uppfattning delas även av kommittén, som anser, att ehuru trädgårdsskötsel otvivelaktigt är ett slag av jordbruk, la- gen i sin helhet bör äga tillämpning därå, om verksamheten bedrives självstän- digt. Stöd för denna tolkning lämnar för övrigt det uttalande departements-

chefen gjort i propositionen till 1919 års urtima riksdag i anslutning till det i allmänna arbetstidslagen införda undantaget beträffande trädgårdsskötsel. Av utskottsutlåtandet vid sistnämnda riksdag framgår tillika, att till trädgårds- skötsel även. bör hänföras sådan, som icke avser produktion av livsmedel, t. ex. skötsel av planteringar och parker.

I fråga om byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring, som icke bedrives såsom självständig verksamhet, anser kommittén, att lagen bör äga till— lämpning i den utsträckning, som angives för icke självständigt bedriven bi- näring till jordbruk. För byggnadsarbete, som utföres för självständigt bedriven binäring till jordbruk, bör däremot enligt kommitténs mening lagen gälla utan inskränkning.

I vilken utsträckning lagen skall äga tillämpning å sådan binäring till jord- bruk, som icke bedrives såsom självständig verksamhet, har kommittén närmare angivit i de till lagtexten fogade anvisningarna. Såsom framgår av dessa skall förutom de bestämmelser, som enligt det förut sagda skola gälla för själva jord- bruket, å dylik binäring därjämte tillämpas vad i lagen stadgas rörande an- mälan av nytillkommen verksamhet samt arbetslokaler och hygieniska anord- ningar. Dessutom föreslår kommittén, att bestämmelserna om minderårigs ar- betsbok, arbetstid, ledighet för nattvila samt angående arbetsgivares skyldighet att göra vissa anteckningar i arbetsbok skola gälla i det fall, då minderårig an- vändes till arbete i nyssnämnda slag av binäring.

Militär verksamhet.

Gällande lag. Vad beträffar militär verksamhet är gällande arbetarskydds- lag tillämplig på allt sådant arbete, som utföres av civila arbetare, i den mån arbetet är hänförligt till rörelse eller särskilt arbetsföretag i lagens mening. Sålunda gäller lagen beträffande arbete, som utföres av civila arbetare vid för- svarsväsendets olika verkstäder och anstalter, såsom ammunitionsfabriker, krut- bruk, gevärsfaktori, tyg-, signal- och flygverkstäder, örlogsvarv, snickeri-, skrädderi-, skomakeri- och sadelmakeriverkstäder, bagerier, charkuterier, köks- och tvättinrättningar, värme- och ångcentraler, förråd, vedgårdar, sjukhus och marketenterier. Det arbete, som utföres av militär, civilmilitär och värn- pliktig personal vid ifrågavarande verkstäder och anstalter av olika slag, anses däremot ej inbegripet under lagen. Med hänsyn till att lagens tillämpning är begränsad till att gälla rörelse och särskilt arbetsföretag faller ej heller den egentliga militärtjänsten under lagen.

Remissyttranden. Ett i det preliminära lagutkastet framställt förslag till vidgad tillämpning av arbetarskyddslagen å arbete inom försvarsväsendet föran- ledde till följande erinringar.

Y rkesinspektören i elfte distriktet ansåg, att lagens tillämpning å verksam- het bedriven av försvarsväsendet icke borde begränsas till endast stadigvarande

anstalter utan borde lagen gälla även beträffande tillfälliga arbetsföretag. Landsorganisatimwn uttalade sig i samma riktning och ansåg, att i lagen borde endast stadgas, att lagen icke skulle äga tillämpning å arbete, som vore hän- förligt till militär övning eller som för militär utbildning bedreves i samband med sådan övning.

Marinförvaltningen erinrade inledningsvis om att intet syntes vara att in- vända mot att lagen gavs sådan omfattning som den föreslagna, då det givet- vis vore riktigt, att arbetstagare vid försvarets industriella anläggningar, för- råd, magasin m. m. tillförsäkrades samma eller likartade arbetsförhållanden som arbetstagare på andra arbetsplatser. Det kunde dock ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt, att befogenheten att granska ritningar till militära anlägg- ningar och att utöva tillsyn över lagens efterlevnad å arbetsplatser, där verk- samhet bedreves för militärt ändamål, skulle tillkomma de lokala organ, som hade motsvarande uppgifter beträffande för icke militära ändamål bedriven verksamhet. Med hänsyn till att viss tvekan kunde uppstå beträffande inne- börden av den föreslagna bestämmelsen rörande lagens tillämpning å militär verksamhet föreslog marinförvaltningen, att särskilda föreskrifter infördes i lagen för försvarsväsendets arbetsplatser och personal. Därvid borde utsägas, att lagen gällde utan inskränkning för civil personal, då den sysselsattes med arbete vid sådana försvarets kasernetablissement, industriella anläggningar, förråd, magasin och övriga stadigvarande anstalter, där arbetet väsentligen be- dreves på samma sätt som civilt arbete av motsvarande art. Även då militär, civilmilitär och värnpliktig personal utförde arbete å nyssnämnda arbetsplat- ser, skulle lagen gälla, dock att för sådan personal vissa bestämmelser icke skulle äga tillämpning med hänsyn till de speciella militära tjänsteförhållan- dena. Vidare skulle i lagen angivas, att den icke gällde arbete, som vore hän- förligt till militär övning eller som för militär utbildning bedreves i samband med sådan övning. Härvid komme emellertid även arbete, som under nämnda förhållanden utfördes av civil personal, att vara undantaget från lagens till- lämpning. Enligt marinförvaltningen torde det dock vara svårt att i sådant fall låta lagen gälla för civila arbetare men icke för militär, civilmilitär och värnpliktig personal. — Slutligen ifrågasatte marinförvaltningen, om lagen över huvud taget borde gälla för militära anläggningar och arbetsplatser under förstärkt försvarsberedskap.

En av kommitténs experter ansåg, att lagens bestämmelser angående gransk- ning av byggnadsförslag och rörande arbetslokaler borde gälla jämväl beträf- fande lärosal inom kasernetablissement. Vidare borde de särskilda bestämmel- serna om förebyggande av olycksfall i arbete samt angående maskintillverka- res m. fl. skyldigheter gälla generellt och även avse maskiner, som användes vid trupptjänst.

Kommitténs förslag. Genom upptagande i arbetarskyddslagen av begreppet verksamhet blir lagen tillämplig även å sådan av försvarsväsendet för militärt

ändamål bedriven verksamhet, som hittills icke varit inbegripen under lagen på grund av att verksamheten ej varit hänförlig till rörelse eller särskilt arbets- företag. För att den militära verksamheten i sin helhet skall omfattas av lagen förutsättes emellertid, att den militära och civilmilitära personalen är liksom de civila arbetarna att anse som arbetstagare i lagens mening och att det ar- bete nämnda personal utför är att betrakta såsom arbete för arbetsgivares räkning. Enligt kommitténs mening synes tvekan icke böra råda därom, att ifrågavarande personal innefattas under arbetstagarbegreppet och att det ar- bete denna personal utför otvivelaktigt faller under lagen jämlikt huvudregeln i 1 5. En annan uppfattning härutinnan skulle för övrigt te sig egendomlig i jämförelse med tjänstemän i annan statlig verksamhet, vilka betraktas som arbets- tagare i lagens mening. Det synes kommittén också helt naturligt, att i de fall, då militär och civilmilitär personal användes till arbete vid försvarsväsendet till- höriga verkstäder, kontor, förråd, köks- och tvättinrättningar m. m., denna tillförsäkras samma rätt till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete som de civila arbetstagarna. Med hänsyn till de speciella förhållanden, varunder den militära verksamheten utövas, anser likväl kommittén, att lagen icke kan till- lämpas generellt på denna verksamhet. Den egentliga militärtjänsten, som vä- sentligen omfattar den militära utbildningen och därmed sammanhängande öv- ningar och arbeten av olika slag, lär enligt kommitténs mening icke lämpligen kunna inbegripas under lagen.

Vid prövning av frågan, i vilken utsträckning lagen bör vara tillämplig å militär verksamhet, har kommittén ansett, att lagens tillämpning icke bör vara begränsad till endast sådana arbeten, som bedrivas vid försvarsväsendets förut— nämnda verkstäder och övriga stadigvarande anstalter, utan lagen bör även äga tillämpning på andra slag av arbete inom försvaret, såsom byggnads-, skogs- och jordbruksarbete, lastnings- och lossningsarbete. Enligt kommit- téns mening bör lagen således gälla beträffande allt sådant inom försvars- väsendet förekommande eller under militär förvaltning stående arbete, som väsentligen bedrives på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag. Ge- nom denna begränsning till arbete av civil natur skulle sådant arbete, som är att hänföra till militär övning, icke inbegripas under lagen. Emel- lertid ingå i eller förekomma i samband med militära övningar åtskilliga slag av arbete, exempelvis befästnings-, byggnads- och anläggningsarbeten, vilka i fråga om anordning och bedrivande äro fullt jämförbara med civila arbeten av motsvarande slag, och det har inom kommittén därför ifrågasatts, huruvida icke lagen jämväl borde vara tillämplig å nämnda slag av arbete. Det har härvid särskilt erinrats om att det vid ifrågavarande arbeten ej sällan använ- des maskiner, lyftanordningar m. m., för vilka lagens skyddsföreskrifter an- setts böra gälla. Vid utförande av nämnda arbeten förekomme även spräng- ningsarbete. Att tillämpa lagens bestämmelser på berörda slag av arbete torde dock enligt kommitténs mening komma att stöta på vissa svårigheter, ej minst ur kontrollsynpunkt. Kommittén föreslår därför, att från lagens tillämpning

undantages militär övning samt att däri inbegripes sådant arbete för militär ut- bildning, som bedrives i samband med dylik övning, och detta även om arbetet utföres på samma eller liknande sätt som civilt arbete av motsvarande slag. Det torde i detta sammanhang beaktas, att om civil personal deltager i militär öv- ning, dct arbete, som denna därvid utför, även kommer att vara undantaget från lagens tillämpning. Att i dylikt fall föreskriva olika tillämpning av lagen be- träffande å den ena sidan civila arbetstagare och å den andra militär och värn- pliktig personal synes icke lämpligt.

Enligt kommitténs uppfattning bör till militär övning hänföras allt sådant ar- bete, som kan sägas direkt sammanhänga med den egentliga militära utbild- ningen. Vad som i övrigt skall hänföras dit, bör avgöras från fall till fall.

I ett remissyttrande har uttalats, att vad i lagen stadgas om tillverkares skyldighet att förse maskiner med skydd borde gälla även beträffande maski- ner, som användas vid arbete i samband med militär övning. I anledning härav må framhållas, att lagförslaget liksom gällande lag innehåller en bestämmelse om att varje tillverkare, försäljare och upplåtare av maskin, redskap eller an- nan särskild anordning för arbetes bedrivande skall tillse, att sådan anord- ning vid avlämnandet är försedd med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Denna be- stämmelse är allmängiltig och gäller sålunda även vid leverans av maskin eller annan anordning, som är avsedd att brukas i militär verksamhet. Dessutom föreslår kommittén, att i lagen införes en särskild bestämmelse av innehåll, att envar, som i arbete, varå lagen i övrigt icke är tillämplig, begagnar anord- ning, vilken enligt nyssnämnda bestämmelse vid avlämnande skall vara försedd med skydd, är skyldig tillse, att anordningen användes med de föreskrivna skyd- den. Enligt kommitténs mening skall detta stadgande avse även militär verk- samhet, och skyldighet föreligger således att tillse, att bland annat maskin eller lyftanordning, som brukas vid militär övning, exempelvis i fältverkstad eller vid väg- eller brobygge, begagnas med de skydd, som äro föreskrivna för anord- ningen ifråga. Bestämmelsen gäller oavsett om anordningen handhaves av civil arbetstagare, militär eller civilmilitär person eller värnpliktig. Med hänsyn till vad sålunda föreskrives, finner kommittén det icke vara behövligt att i la— gen meddela särskild föreskrift om att maskin eller annan anordning för arbe- tes bedrivande skall, då den användes vid militär övning eller i arbete som har samband med sådan övning, vara försedd med erforderliga skydd.

Inom kommittén har jämväl ifrågasatts, huruvida icke lokal, som användes för militär utbildning eller övning (lärosal eller lektionsrum) eller som begag- nas för vakttjänst, borde vara underkastad bestämmelserna i lagen. Därest sådant arbete, som är att hänföra till militär övning, undantages från lagens tillämpning, blir lokal för nämnda ändamål i regel icke inbegripen under lagen. I det fall att vakttjänsten icke kan anses hänförlig till militär övning, är lagen dock tillämplig på vaktlokal. Kommittén anser, att ehuru ifrågavarande lokaler ej sällan kunna vara bristfälliga, de likväl ej i allmänhet

torde vara av sådan beskaffenhet, att särskilt stadgande i lagen beträffande dem är påkallat.

Ett annat spörsmål, som framkommit inom kommittén, är frågan, hur la- gens bestämmelser om skyddsombud skola tillämpas inom militär verksamhet. Det har därvid särskilt uttalats, att det vore olämpligt, att skyddsombud ut- såges bland den militära personalen och i synnerhet bland de värnpliktiga. En åtgärd från ett skyddsombuds sida kunde nämligen bland annat innebära brott mot krigslydnaden. Kommittén får i detta sammanhang framhålla, att skydds- ombud enligt kommitténs förslag icke behöver utses, där särskilt förhållande be- rättigar till undantag (44 5 2 mom.). Tillämpning av denna undantagsbestäm- melse anses vara påkallad inom viss militär verksamhet. Då lagen skall äga tillämpning endast å sådant inom militär verksamhet förekommande arbete, som bedrives väsentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag, bliva bestämmelserna om skyddsombud i första hand tillämpliga, där civil ar- betskraft användes och där arbetet är av huvudsakligen civil natur. Vid ett kasernetablissement böra skyddsombud sålunda finnas bland personal, som sys- selsättes i exempelvis skrädderi-, Skomakeri-, snickeri- och bilmekaniska verk- städer, tvättinrättning, kök och marketenteri. Ehuru skyddsombud torde kunna fylla en viss uppgift även på andra arbetsområden inom militär verksamhet, anser likväl kommittén, att tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser inom nämnda verksamhet i allmänhet torde få bestämmas efter de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna och med hänsyn till vad som visar sig vara lämpligt.

Arbete, som utföres av värnpliktig personal, är i regel icke inbegripet under arbetarskyddslagen, enär de värnpliktiga icke äro att anse som arbetstagare i lagens mening. Det förekommer emellertid, att värnpliktiga, särskilt icke-vapen- föra och vapenfria, i ganska stor omfattning användas till arbete, vilket be- drives på samma eller liknande sätt som civilt arbete av motsvarande slag. Så- lunda användas nämnda värnpliktiga till bland annat expeditions-, handräck- nings- och sjukvårdstjänst men även till civilt arbete vid till regementsför- läggning hörande verkstäder, kök, tvättinrättning eller vedgård eller till hus- och vägbyggnadsarbete. Vapenfria värnpliktiga sysselsättas dessutom ej sällan med arbete i civil tjänst, exempelvis hos domänverket eller vattenfallsstyrelsen, i vilket fall de vanligen användas till skogsavverkning, stolpimpregnering o. d. Även vapenföra värnpliktiga kunna under sin värnpliktstjänstgöring an- vändas till arbete i verkstad, kök 0. d. De värnpliktiga äro vid utförande av berörda slag av arbete utsatta för samma risker för ohälsa och olycksfall som civila arbetstagare i motsvarande sysselsättning, och kommittén anser därför, att även dylikt arbete, som utföres av värnpliktig personal, bör vara inbegripet under lagen. Det må här framhållas, att enligt olycksfallsförsäkringslagen an- ses personer, som fullgöra värnpliktstjänstgöring, icke såsom arbetare, men äro de jämlikt särskild förordning tillförsäkrade rätt till olycksfalls- och sjuk-

domsersättning. Den föreslagna lagens tillämpning å arbete, som utföres av värnpliktig, förutsättes emellertid, liksom beträffande militärt arbete utfört av andra, vara begränsad till sådant arbete, som i allt väsentligt bedrives på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag.

Förutom värnpliktiga finnas ett flertal andra personalgrupper, som undergå utbildning, deltaga i övningar och utföra arbete under förhållanden, vilka i flera avseenden äro likartade med dem, som förekomma inom militär verksam- het. Till här åsyftade personalgrupper höra bland andra hemvärnsmän, civil- försvarspliktiga, krigsfrivilliga, personal tillhörande frivilliga automobilkåren, frivilliga motorcykclkåren, Sjövärnskåren och frivilliga röda korset samt med— lemmar av lottakår och föreningen svenska blå stjärnan. Det arbete, som ut- föres av ifrågavarande personalgrupper, torde till övervägande del bestå i öv- ningar samt arbete, som i utbildningssyfte bedrives i samband med övning. Verksamhet, som utövas av dessa personalgrupper, anser kommittén böra ur arbetarskyddssynpunkt likställas med militär verksamhet. Arbetarskyddslagen bör sålunda enligt kommitténs mening äga tillämpning på dylik verksamhet en- dast i den mån det inom verksamheten förekommer arbete, som bedrives vä- sentligen på samma sätt som civilt arbete av motsvarande slag.

Hemindustriellt arbete.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 1 5 a) är arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, undantaget från la- gens tillämpning. Under denna undantagsbestämmelse inbegripes bland annat s. k. hemindustriellt arbete. Att detta arbete undantagits från arbetarskydds- lagens tillämpning torde främst få tillskrivas det förhållandet, att arbetsgiva- ren ansetts sakna såväl skyldighet som rättighet att vaka över och bestämma om sättet för arbetets anordnande och bedrivande. Förbättring av de hemindu- striella arbetsförhållandena har därför vanligen eftersträvats på annat sätt än genom lagstiftning av den karaktär arbetarskyddslagen har.

Beträffande undantagets omfattning framhöll yrkesfarekommittén, att det- samma ej avsåge att från lagens tillämpning utesluta allt arbete, så snart det försigginge i arbetarens bostad. Om en arbetsgivare exempelvis inhyste ar- betstagare i själva arbetslokalen, kunde ej det förhållandet, att arbetet sålunda utfördes i arbetstagarnas bostad, fritaga arbetsgivaren från skyldighet att vaka över arbetets anordnande. Att arbetsgivaren saknade förfoganderätt i vanlig bemärkelse över den plats, där arbetet bedreves, vore ej heller av avgö- rande betydelse för undantagets tillämpning. Även då arbetet utfördes på annans mark eller i annans lokal, ålåge det i allmänhet arbetsgivaren att vaka över anorclnandet av arbetet. — Skulle en arbetstagare, som vore sysselsatt på ovan angivna sätt, själv använda medhjälpare, vore han enligt samma kom- mitté att anse som arbetsgivare i förhållande till dessa, och deras arbete kunde sålunda bliva underkastat lagens tillämpning.

Tidigare behandling. Förslag till reglering av arbetsförhållandena inom hem- industrien i vårt land framlades ursprungligen av yrkesfarekommittén. I dess är 1909 avgivna betänkande hade även intagits ett förslag till lag om hemindustri- ellt arbete. Med hänsyn till en alltför ofullständig kännedom om det hemindustri- ella arbetets utbredning och de villkor, varunder arbetet bedreves, blev förslaget dock ej förelagt riksdagen. Emellertid beslöt Kungl. Maj:t redan år 1912 att verkställa en ingående undersökning rörande förekomsten och omfattningen av hemindustriellt arbete i Sverige ävensom angående de ekonomiska och sociala förhållanden, varunder sådant arbete bedrevs i vårt land. Denna undersök- ning, som anförtroddes kommerskollegium, övertogs år 1913 av den då nyinrät- tade socialstyrelsen och slutfördes av styrelsen under år 1917.

Den 15 februari 1918 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att inkomma med förslag till lagstiftning för reglerande av hemarbetarnas arbetsförhållan- den. Vid föredragning i statsrådet av detta ärende framhöll departements- chefen bland annat, att den av socialstyrelsen verkställda utredningen tydligt ådagalagt, att för stora grupper av hithörande arbetare de ekonomiska och so- ciala förhållandena i allmänhet vore otillfredsställande och att mycket allvar- liga missförhållanden måste anses föreligga i vissa avseenden. Tidpunkten måste därför anses vara inne för upptagande till slutligt avgörande av frågan om lagstiftning rörande det hemindustriella arbetet. Då det dessutom saknades förutsättningar för att hemarbetarna skulle kunna genom sammanslutning och av eget initiativ själva avsevärt förbättra sin ställning, syntes statsmakterna icke böra undandraga sig att genomföra den reglering av deras arbetsförhållan- den, som från social synpunkt kunde anses påkallad. Vid en lagstiftning i äm- net borde man även mera effektivt, än yrkesfarekommittén gjort, ingripa i avseende å hemarbetarnas löneförhållanden.

Den 15 juni 1920 avgav socialstyrelsen betänkande med förslag till lag om hemindustriellt arbete. Förslaget ifråga innehöll bestämmelser dels rörande arbetarskydd och dels angående reglering av hemarbetarnas arbetslön. Ej heller detta lagförslag blev förelagt riksdagen. Under de därpå närmast följande åren ha några yrkanden om lagstiftningsåtgärder rörande hemindustrien icke framkommit, beroende på dels att antalet arbetare inom denna industri av- sevärt minskats och dels att hemindustriens löneförhållanden betydligt för- bättrats, vilket bland annat tydligt framgått av vissa under år 1927 verkställda undersökningar rörande hemarbetarnas löner.

Ifrågavarande spörsmål aktualiserades emellertid ånyo år 1928. Internatio- nella arbetskonferensen antog nämligen detta år ett förslag till konvention an- gående införande av metoder för fastställande av minimilöner och en rekom- mendation angående tillämpning av dylika metoder, vilka förslag närmast av- såge hemindustriellt arbete. De myndigheter, korporationer och fackliga orga- nisationer, som yttrat sig över dessa förslag, hade samtliga, med undantag av svenska beklädnadsarbetareförbundet, ställt sig avvisande till tanken på lag- stiftning för fastställandet av minimilöner. Som skäl anfördes bland annat,

att hemindustrien vore en verksamhetsgren, som i konkurrensen med den allt- mer mekaniserade och rationaliserade fabriksdriften vore dömd att inskränkas, att minimilöner ej sällan bleve maximilöner och stundom kunde befaras verka nedtryckande på lönenivån i allmänhet samt att officiellt fastställda minimi- löner i viss mån kunde medverka till den stelhet i lönesystemet, som ansåges hindra. näringslivets anpassning efter växlande förhållanden och ha till följd ökad arbetslöshet. Vidare ansåges statlig lönereglering medföra avsevärda kost- nader för det allmänna och möta betydande svårigheter, bland annat i av- seende å kontrollen.

I den proposition, som förelades 1929 års riksdag (nr 185), med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade beslut, uttalade föredragande de— partementschefen beträffande ovan berörda konvention, att han i likhet med de- legationen för det internationella socialpolitiska samarbetet funne, att konventio- nen icke för det dåvarande borde av Sverige biträdas samt att rekommenda- tionen i ämnet icke då borde föranleda någon åtgärd från svensk sida. Andra lagutskottet förklarade (utl. nr 41) sig dela departementschefens uppfattning och ansåg sig således icke kunna tillstyrka konventionens ratificering. Enligt utskottets mening borde också departementschefens ståndpunkt till rekommenda- tionen godtagas. Detta blev jämväl riksdagens beslut (skriv. nr 248).

Remissyttranden. I det inom kommittén utarbetade preliminära utkastet till arbetarskyddslag upptogs en bestämmelse, vari föreslogs, att lagen skulle i Viss omfattning äga tillämpning å hemindustriellt arbete. I anledning av detta förslag framfördes följande synpunkter.

Av yrkesinspektörerna ansågo fyra, att lagen icke borde göras tillämplig på hemindustriellt arbete, dels med hänsyn till att arbetet syntes minska i omfatt- ning och dels på grund av svårigheten att utöva tillsyn dårå, medan tre yrkes- inspektörer ställde sig tveksamma till förslaget ifråga utan att närmare an- giva några skäl. Yrkesinspektören i sjätte distriktet ifrågasatte, om icke sär- skilda bestämmelser borde utfärdas beträffande förevarande arbetsområde.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser ifrågasatte, om ej arbetsgivare kunde förpliktas att utlämna arbete endast till sådana hem, som fyllde vissa minimi- anspråk i hygieniskt hänseende. Detta syntes påkallat även med tanke på att skydda konsumenterna mot vissa hälsorisker.

Svenska arbetsgivareföreningen, som inledningsvis erinrade om vad yrkesfare- kommittén anfört beträffande undantag från arbetarskyddslagens tillämpning av arbete, som utfördes i arbetarens hem eller under liknande förhållanden, framhöll, att hemindustriellt arbete för textil- och konfektionsindustriens räk- ning bedreves i icke obetydlig utsträckning, i synnerhet i vissa delar av landet. Enligt föreningen låge det i sakens natur, att lagens verkningar måste, när det gällde det hemindustriella arbetet, bliva av helt annan beskaffenhet än inom de områden, för vilka lagen egentligen vore avsedd. Föreningen vore

därför av den uppfattningen, att på förevarande område mera stode att vinna genom propaganda än genom lagstiftning. Om lagstiftning likväl ansåges böra komma till stånd, ifrågasatte föreningen, om sådan icke borde åstadkommas i annat sammanhang, exempelvis i hälsovårdslagstiftningen.

Sveriges hantverks— och småindizstriorganisation framhöll, att organisatio- nen icke kunde biträda förslaget att utsträcka lagens tillämpningsområde till sådana fall, där arbetstagaren utförde arbete i sitt hem för arbetsgivarens räkning.

Landsorganisationen tillstyrkte förslaget, att lagen i vissa avseenden skulle gälla hemindustriellt arbete, samt förordade därjämte bland annat, att lagt-ns bestämmelser angående minderårigas ålder, arbetstid och ledighet för nattvila skulle tillämpas å dylikt arbete.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolcg ansåg, att arbete, som arbetstagare utförde i sitt hem för arbetsgivares räkning, borde helt undantagas från arbetarskyddslagens tillämpning, samt framhöll, att hemindustriellt ar- bete ej torde i större utsträckning än tidigare kunna övervakas av arbets- givaren eller tillsynsmyndigheten utan intrång i den personliga friheten i hem- met. Tillsynen å detta arbete, som syntes skola vara enbart rådgivande, finge enligt bolagets mening under sådana förhållanden anses ganska ineffektiv och innebära en tidsödande extra belastning på tillsynsorganen.

Konventionsförslag. I de konventioner, som behandla arbetarskyddsfrågor, finnes icke någon uttrycklig motsvarighet till det i arbetarskyddslagen upp- ställda undantaget beträffande arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. När det i konventionerna talas om arbete >>i» eller >>inom>> ett företag, torde emellertid icke avses hemarbete. Skiljaktigheten på denna punkt mellan den föreslagna lagen och konventionerna synes därför en- dast vara formell och ej behöva undanröjas för att en ratifikation skall kunna komma till stånd.

Kommitténs förslag. Såsom framgår av det ovan anförda är hemindustriellt arbete undantaget från arbetarskyddslagens tillämpning. Vid behandling av frågan huruvida arbete, som arbetstagare utför i sitt hem för arbetsgivares räkning, skall undantagas från lagens tillämpning, har kommittén ansett, att hemindustriellt arbete borde bliva föremål för reglering i arbetarskyddshän- seende. Kommittén har därvid upptagit till prövning frågan, huruvida det hemindustriella arbetet skulle falla under arbetarskyddslagen eller om det borde regleras genom en särskild lag. Av kommittén har det ansetts lämpligast, att arbetet ifråga inbegripes under arbetarskyddslagen. Det har tidigare i annat sammanhang framhållits, att om särskild lag utfärdades, man sannolikt måste taga hänsyn till den konvention, som berörde hemindustriellt arbete, och därmed också till de i denna intagna bestämmelserna om minimilöner. Man komme här-

vid in på lönefrågan, som hittills i allmänhet hållits utanför arbetarskydds- lagstiftningen, medan förslaget att inbegripa det hemindustriella arbetet under lagstiftningen främst vore föranlett av en önskan att få till stånd en reglering av arbetarskyddet inom nämnda arbetsområde.

Förslaget att utsträcka lagens tillämpning att gälla hemindustriellt arbete har emellertid även föranlett erinringar. Sålunda har anförts, att det hem- industriella arbetet vore av så ringa omfattning, att det ej borde behandlas i en så allmängiltig författning som arbetarskyddslagen. Till följd av industriens allt längre drivna mekanisering och rationalisering finge det hemindustriella arbetet dessutom anses komma att i hög grad minska. Förutom svårigheter att utöva tillsyn å lagens efterlevnad inom hemindustrien tillkomme därjämte, att iakttagandet av lagens bestämmelser endast i mycket begränsad utsträckning kunde åläggas arbetsgivare. Ansvaret för att erforderliga skyddsåtgärder bleve vidtagna komme i stället att åvila arbetstagaren, som tillika finge vidkännas kostnaderna för dessa. För honom kunde efterlevnaden av föreskrifterna därför bliva ganska betungande.

Vad beträffar omfattningen av det hemindustriella arbetet i vårt land torde några fullständiga uppgifter därom icke finnas för de senare åren. I kommers- kollegii industristatistik meddelas dock uppgift om antalet hemarbetare vid så- dana industriföretag, som i regel sysselsätta minst 10 arbetstagare eller ha ett produktvärde av minst 15 000 kr. respektive en intjänt förädlingslön av minst 4000 kr. Av den för åren 1937—1941 publicerade statistiken finner man så- lunda, att antalet hemarbetare växlar mellan 17 000 och 18 000. Med hänsyn till att ifrågavarande statistik huvudsakligen avser större industriföretag torde emellertid nämnda antal vara icke obetydligt högre. Sannolikt får antalet i hemindustrien sysselsatta arbetstagare uppskattas till omkring 30000. Att döma av ovannämnda statistik synes antalet hemarbetare ha oavbrutet ökat fram till de senare åren. Ifrågavarande antal, som år 1924 utgjorde 9 063, upp— gick nämligen år 1932 till 13 863 och år 1941 till 17 074. Dessa siffror giva således ej stöd för den uppfattningen, att det hemindustriella arbetet skulle avtaga. Det är dock att märka, att nämnda siffror avse endast nyssnämnda större industriföretag och att det därför icke är uteslutet, att det hemindustriella arbetet totalt sett kan ha minskat.

Av ovannämnda industristatistik framgår vidare, att det hemindustriella ar- betet främst berör textil- och beklädnadsindustrien (12 558)1 och inom denna företrädesvis sömnads- och trikåindustrien (6 894 resp. 4562). Därnäst kom- mer päls- och skinnvaruindustrien (2144). Inom sko— och annan lädervaru- fabrikation förekommer likaledes hemindustriellt arbete i rätt betydande om— fattning (928). Vidare sysselsättas ett icke ringa antal hemarbetare inom me- tallindustrien (518), papp— och pappersvaruindustrien (312) och träindu- strien (210). Inom övriga industrigrenar förekommer hemindustriellt arbete däremot i mycket liten omfattning.

1 Siffrorna avse antalet hemarbetare inom berörda industri år 1941. 14—45509

Med hänsyn till att det hemindustriella arbetet huvudsakligen är koncen- trerat till vissa verksamhetsgrenar, har även uppkommit fråga, huruvida lagens tillämpning borde begränsas att gälla endast hemindustriellt arbete inom dessa arbetsområden. Kommittén har emellertid ej ansett sig böra förorda. en begränsning till vissa slag av verksamhet, enär det icke är uteslutet, att lagens bestämmelser kunna få betydelse även på andra verksamhetsområden, där hem- industriellt arbete för närvarande förekommer endast i mindre omfattning. Så- dant arbete kan dessutom framdeles komma ifråga jämväl på arbetsområden, som nu ej beröras av detsamma.

Beträffande frågan om genomförande av arbetarskyddslagens bestämmelser på förevarande arbetsområde är det givet, att då det hemindustriella arbetet utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgiva- ren att vaka över arbetets anordnande, arbetsgivaren i allmänhet ej kan för- pliktas att svara för att lagens bestämmelser efterlevas. Det torde också vara nära nog omöjligt för arbetsgivaren att tillse, att exempelvis bestämmelserna om minderårigas ålder och arbetstid iakttagas, när de minderåriga sysselsättas i sina hem. I regel torde arbetsgivaren ej heller anses ha befogenhet att för ar- betstagaren föreskriva, hur han skall anordna arbetet i sitt hem. Det är också givet, att arbetsgivaren ej kan åläggas att vidtaga åtgärder beträffande en ar- betslokal, som icke tillhör honom. Däremot torde arbetsgivaren självfallet vara skyldig tillse, att maskiner och redskap, som han tillhandahåller arbetstagaren för utförande av det hemindustriella arbetet, äro försedda med erforderliga skydd och i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Det torde även kunna åläggas arbetsgivaren att för arbetstagare i hemindustriellt arbete meddela de anvisningar, som av honom skola iakttagas för att förekomma ohälsa eller olycksfall i arbete. I allmänhet torde det dock ankomma på veder— börande arbetstagare att vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i det hemindustriella arbetet samt tillse, att skäliga anspråk på sundhet och säkerhet i arbetet bliva uppfyllda. Kommittén har vid faststäl— landet av lagens tillämpning på hemindustriellt arbete funnit sig böra be- akta här anförda synpunkter.

Kommittén, som tagit del av de förslag till definition av hemindustriellt ar— bete, vilka på sin tid uppställts av yrkesfarekommittén respektive socialstyrel- sen, anser, att med dylikt arbete bör vid tillämpningen av arbetarskydds- lagen förstås sådant hantverks- eller industriellt arbete, som arbetsgivare i och för sin yrkesmässiga verksamhet uppdrager åt arbetstagare att ut- föra och som av denne eller medlemmar av hans familj utföres i arbetstagarens hem eller å annan plats, som av honom bestämmes. Enligt denna definition gäller såsom första förutsättning för lagens tillämpning, att det hemindustriella arbetet skall vara att hänföra till hantverks- eller industriellt arbete. Annat arbete, som utföres i arbetstagarens hem eller å annan plats, där det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, inbegripes sålunda icke under lagen. Vidare förutsättes, att arbetet utföres för arbets—

givares räkning och att arbetet således bestämmes av ett förhållande mellan ar- betsgivare och arbetstagare. Därjämte gäller, att arbetet skall utföras i och för arbetsgivarens yrkesmässigt bedrivna verksamhet. Ett arbetsuppdrag i an- nat syfte för arbetsgivares räkning omfattas således ej av lagen. Slutligen förutsättes, att arbetsgivaren skall uppdraga åt arbetstagaren att utföra ar- betet ifråga. Härmed är dock ej avsett att begränsa det hemindustriella arbe- tet till det fall, då arbetsgivaren personligen uppdrager arbetet åt arbetstaga- ren, utan kan sådant uppdrag även förmedlas av arbetsgivarens ställföreträdare eller annan av arbetsgivaren därtill bemyndigad person. Såsom framgår av de- finitionen inträder ingen ändring i arbetsförhållandet i det fall, att arbetstaga— ren anlitar medlem av sin familj för utförande av det hemindustriella arbetet. Skulle arbetstagaren för arbetets utförande däremot anlita medhjälpare, vil- ken icke är medlem av hans familj, skall han enligt kommitténs mening vara att anse som arbetsgivare i förhållande till denne.

Det förekommer ej sällan, att uppdrag rörande hemindustriellt arbete för- medlas av en hos uppdragsgivaren icke anställd person, mellanman, vilken själv icke utför arbetet men träffar avtal om dess utförande med såväl upp- dragsgivaren som arbetstagare. Vilka personer, som mellanmannen anlitar för utförande av arbetet ifråga, är därvid ofta ej känt för uppdragsgivaren och detta anses för övrigt vara honom ovidkommande, enär han ej själv träffat överenskommelse med dem om arbetets utförande. Då uppdragsgivaren i dylikt fall ej kan sägas ha uppdragit åt arbetstagarna att utföra arbetet, föreligger ej beträffande dem sådant förhållande mellan arbets- givare och arbetstagare, som förutsättes för lagens tillämpning. Mellanman- nens förhållande till de av honom anlitade personerna synes emellertid lik- artat med det, som förefinnes mellan en hemindustriell arbetstagare och av honom avlönade medhjälpare. Då en sådan arbetstagare, som förut anförts, är att betrakta som arbetsgivare i förhållande till medhjälparna, anser kom- mittén, att mellanmannen skall anses som arbetsgivare i lagens mening.

I de till lagtexten fogade anvisningarna framgår, i vilken omfattning lagen skall gälla beträffande hemindustriellt arbete. Sålunda föreslår kommittén, att de bestämmelser, som reglera lagens tillämpningsområde, i första hand skola äga giltighet. De allmänna skyldigheter, som arbetsgivare och arbetstagare skola iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, skola tillika gälla berörda arbetsområde. Då det i Vissa fall kan finnas behov av att meddela skyddsföreskrifter eller instruktioner till arbetstagare inom hemindustrien, före- slår kommittén, att bestämmelserna härom även skola äga tillämpning inom denna industri. För att tillsynsorgan skall få kännedom om de platser, där hemindustriellt arbete utföres, föreslås vidare, att arbetsgivare, som bedriver dylikt arbete, skall lämna uppgift härom till vederbörande distriktschef vid arbetsinspektionen. Vidare skola de särskilda bestämmelser, som avse förebyg- gande av ohälsa och olycksfall i arbete, i skälig utsträckning äga tillämpning. Då det icke är uteslutet, att undersökning i visst fall kan vara påkallad beträffande

ämne eller material, som användes i hemindustrien, anser kommittén, att be- stämmelsen om skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om sådan undersök- ning likaledes bör vara tillämplig å hemindustriellt arbete.

Då det kan vara av betydelse att även i fråga om hemindustrien få känna- dom om sjukdomsfall, som väsentligen kan tillskrivas arbetets natur eller arbets- förhållandena, föreslås vidare, att bestämmelsen om läkares skyldighet att till arbetsinspektionen anmäla sådana sjukdomsfall skall äga tillämpning på nämnda arbetsområde. Det i lagen meddelade bemyndigandet för Kungl. Maj:t atti fall av behov meddela närmare skyddsföreskrifter anser kommittén likaledes böra gälla här berörda slag av arbete. Vid leverans, uthyrning eller upplåtande till begagnande inom hemindustrien av maskin, redskap eller annan anordning för arbetets bedrivande eller ämne eller material gälla tillika de bestämmelser, som avse tillverkares, försäljares eller upplåtares skyldigheter i skyddshänseende. Kommittén anser, att även vid installationsarbete inom hemindustriella företag skall iakttagas vad i lagen stadgas om skyldighet för installatörer av maskiner, redskap m. m.

Då det icke är uteslutet, att hemindustriellt arbete i Vissa fall kan bedrivas under förhållanden, som ur skyddssynpunkt måste anses synnerligen otillfreds- ställande, har kommittén diskuterat frågan, hur man i dylikt fall skall åväga- bringa erforderlig rättelse. Det kan understundom vara i hög grad önskvärt att genomdriva ändring av arbetsförhållandena, bland annat när visst slag av hemindustriellt arbete medför sådan fara för ohälsa eller olycksfall, att det icke borde få utföras i hemmet, eller då de i dylikt arbete framställda alstren på grund av sjukdom i arbetstagarens hem kunna medföra smittofara för konsumenterna. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida det i lagen icke borde finnas möjlighet att i visst fall eller beträffande visst arbetsmaterial förbjuda arbetsgivare att utlämna arbete till utförande i arbetstagarens hem eller å visst arbetsställe.

Vid avgörandet av frågan vilka åtgärder, som böra ifrågakomma för att i hemindustriellt arbete garantera lagens efterlevnad, måste emellertid beaktas, att arbetet i regel bedrives i arbetstagarens hem. Härigenom kommer ett ingri- pande i arbetsförhållandena vanligen att innebära ett väsentligt intrång i den personliga friheten och familjelivet. Då genomförandet av erforderliga skydds- åtgärder dessutom i regel ankommer på arbetstagaren själv, måste man vid tillsynen även taga vederbörlig hänsyn till arbetstagarens ekonomiska ställning och endast påfordra sådana åtgärder, som i varje särskilt fall rimligen kunna krävas för att förbättra arbetsförhållandena.

Kommittén har vid övervägande av frågan om lagens tillämpning å hem- industriellt arbete ansett, att det med hänsyn till ovan berörda synpunkter icke vore skäligt att tvångsvis tillämpa de för detta arbete ifrågasatta bestämmel- serna i lagen i samma utsträckning som vid arbete i allmänhet. Bestämmelserna om meddelande av förbud föreslås dock tillämpliga på det hemindustriella arbetet i det fall, att maskin, redskap eller annan anordning för arbetets be-

drivande brukas under sådana förhållanden, att synnerlig fara uppstår för ohälsa eller olycksfall. I dylikt fall skall enligt kommitténs mening vederbö- rande distriktschef äga meddela förbud mot anordningens begagnande.

Beträffande tillsynen å lagens efterlevnad inom hemindustrien är det tydligt, att denna på grund av bland annat de ovan anförda omständigheterna huvud- sakligen måste bliva av rådgivande karaktär och bestå i meddelandet av prak- tiska råd och anvisningar, lämpade för varje särskilt fall och med hänsyn ta- gen till vad som därvid är skäligt. För tillsynens behöriga utövande fordras emellertid, att tillsynsorgan tillförsäkras rätt att besöka arbetsställe, där hem- industriellt arbete utföres. Enligt kommitténs mening böra därför de bestäm- melser, som gälla tillsynen å lagens efterlevnad, äga giltighet på det hem- industriella arbetsområdet. Då det för tillämpningen av lagens bestäm- melser till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete kan finnas behov av närmare föreskrifter, anser kommittén, att stadgandet om rätt för arbetsrådet att utfärda sådana föreskrifter även bör avse hemindustrien. Likaså finner kommittén sig böra förorda, att för hemindustriellt arbete skall gälla vad i lagen stadgas om rätt att begära utlåtande i frågor rörande tillämpningen av lagen eller med stöd av densamma meddelad föreskrift liksom även att föra klagan över förbud. I de avseenden lagens ansvarsbestämmelser äro tillämpliga å hemindustriellt arbete föreslås, att dessa även böra äga giltighet.

I gällande lags undantagsbestämmelse om arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, inbegripas icke blott hem- industriellt arbete utan även vissa andra slag av arbete. Exempel härpå kunna erhållas från bland annat tillämpningen av allmänna arbetstidslagen, som inne- håller en liknande bestämmelse. Denna har ansetts tillämplig på bland annat arbete vid s. k. småbrott inom stenindustrien samt arbete, som utföres av rese- montörer hos en del företag.

Då det gäller efterlevnaden av arbetarskyddslagen och särskilt dess skydds- föreskrifter, torde det icke alltid behöva förutsättas, att arbetsgivaren skall vaka över hur arbetet anordnas. I vissa fall torde det nämligen vara tillfyllest, att arbetsgivaren genom föreskrifter meddelar arbetstagaren, vad denne har att iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbetet och hur detta skall anordnas. Med hänsyn till dessa omständigheter och då i undantagsbestäm- melsen avsett annat arbete än hemindustriellt endast i mycket ringa omfatt— ning torde förekomma, synes enligt kommitténs mening behov ej föreligga att för något slag av arbete bibehålla bestämmelsen.

Arbete av medlem av arbetsgivarens familj.

Gällande lag. Enligt 1 5 b) i arbetarskyddslagen är denna icke tillämplig å sådant arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj. Syssel- sätter en arbetsgivare såväl medlemmar av sin familj som andra arbetsta-

gare, gäller alltså undantaget de förra men ej de senare. I fråga om begreppet »medlem av arbetsgivarens familj» finge detta enligt föredragande departe— mentschefen (prop. nr 104:1912) ej fattas alltför snävt, utan borde däri kunna inbegripas även andra släktingar till arbetsgivaren än anförvanter i rätt ned- eller uppstigande led och till och med oskylda personer (såsom fosterbarn och myndlingar), när dessa levde i gemensamt bo med arbetsgivaren eller tillhörde hans hushåll.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att arbete, som ut- föres av medlem av arbetsgivarens familj, borde vara inbegripet under lagen. Det nuvarande undantaget beträffande arbete av medlem av arbets- givarens familj finge nämligen anses vara alltför vittgående. En utsträckning vore även motiverad därav, att arbetsgivare ägde teckna frivillig olycksfalls- försäkring för familjemedlem. Några yrkesinspektörer ha vidare ifrågasatt, huruvida icke lagen borde vara tillämplig även å de »rena» familjeföretagen.

Remissyttranden. Över det inom kommittén utarbetade preliminära lagut- kastet, enligt vilket sådan verksamhet, vari sysselsattes endast medlemmar av arbetsgivarens familj, skulle vara undantagen från lagens tillämpning, anförde yrkesinspektören i elfte distriktet, att det vore en stor orättvisa mot sådana ar- betstagare, som vore att betrakta som medlemmar av arbetsgivarens familj, att dessa icke omfattades av skyddslagstiftningen. En familjemedlem, som utförde arbete för en faders eller annan närståendes räkning, finge fullgöra sina för- pliktelser som samhällsmedlem lika fullt som en, vilken utförde arbete för en oskyld. Han borde då också kunna ha rätt att fordra, att samhället skänkte honom samma skydd mot arbetets Vådor som andra arbetstagare. Det före- komme dessutom rätt ofta, att en familjemedlem finge utföra arbetet med hjälp av ganska underhaltiga och farliga arbetsanordningar. Ett familjeföretag er- hölle i allmänhet ej heller någon kunskap om skyddsåtgärder. Enligt yrkes- inspektörens mening funnes icke några som helst bärande skäl att undantaga familjeföretagen från tillämpningen av arbetarskyddslagen, åtminstone ej be- träffande lagens skyddsföreskrifter. Skulle åter familjeföretagen fortfarande undantagas, vore erforderligt, att man närmare klarlade, vad som avsåges med medlem av arbetsgivarens familj.

Y rkesinspektionens distriktsinspektriser ansågo likaledes, att även de rena familjeföretagen borde inbegripas under lagen och att detta vore desto naturli- gare som den nya lagen, om också i begränsad omfattning, vore avsedd att till- lämpas även på hemindustriellt arbete.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att lagen icke borde göras till- lämplig å jordbruksföretag, som dreves uteslutande med hjälp av familjemed- lemmar. Dessa företag, som uppginge till ett mycket stort antal, bedreves van- ligen under enkla förhållanden och nyttjade ej i större utsträckning mera korn- plieerade maskiner.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges konditor- förening samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation yrkade, att gällande lags undantagsbestämmelse bibehölles och att från lagens tillämp- ning sålunda undantoges arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens familj.

Landsorganisationen erinrade inledningsvis om vad yrkesfarekommittén anfört i sin motivering till undantaget för familjemedlem samt framhöll, att grunden för detta undantag måste anses synnerligen irrationell. Undantaget kunde så- lunda icke motiveras med att det ur familjemedlemmarnas synpunkt vore ett intresse, att familjeföretagen undantoges från skyldigheten att vidtaga skydds- anordningar; detta skulle innebära, att man hos en arbetsgivare förutsatte och accepterade en lägre grad av omtanke om familjemedlemmars liv och hälsa än om lejda arbetstagares. Grunden skulle följaktligen endast kunna vara hänsyn till att familjelivet icke besvärades av tillsynsverksamheten. Emellertid vore ej heller detta enligt landsorganisationens mening ett intresse av den valör eller storleksordning, att lagstiftaren borde godkänna detsamma såsom motiv för att från eljest gällande regler om arbetstagares skydd undantaga dessa verksam— heter, vilka just i skyddshänseende torde vara speciellt bristfälliga. — Den grundläggande synpunkten för tillämpningsområdets bestämning borde genom- gående endast vara verksamhetens art, icke innehavarens eller arbetstagarnas personer. Det särskilda skäl för familjeföretags undantagande, som kunde åbe- ropas beträffande exempelvis arbetstids- och semesterlagstiftning, nämligen svå- righeten att kontrollera bestämmelsernas efterlevnad, ägde icke samma giltighet i fråga om arbetarskyddslagen, i varje fall ej vad gällde det tekniska arbetar- skyddet. — Med undantag från sådana speciella bestämmelser i lagen, vilka av hänsyn till det personliga förhållandet mellan arbetsgivaren och de anställda saknade praktisk betydelse, ansåg landsorganisationen sålunda, att lagen borde givas giltighet även å familjeföretag. Bibehölles likväl undantaget, borde inne- börden av begreppet familjemedlem dock bestämmas eller i varje fall anvis- ningar därom lämnas i motiven.

Yrkeskvinnors riksförbund, kvinnliga kontoristföreningen och föreningen SAIA (socialarbetare inom industri och affärsvärld) ansågo, att alla arbets- tagare, vare sig de tillhörde arbetsgivarens familj eller icke, borde vara skyddade mot ohälsa och olycksfall i arbete.

Konventionsförslag. Det i arbetarskyddslagen införda undantaget beträf- fande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, är i allmänhet mera vidsträckt än motsvarande undantag i de konventioner, som beröra ar— betarskyddet. Sålunda undantagas i konventionerna angående respektive kvin- nors arbete före och efter barnsbörd, barns nattarbete inom industrien samt kvinnors nattarbete sådana företag, vari sysselsättas endast medlemmar av samma familj, medan i konventionerna angående minimiålder för barns an- vändande till industriellt respektive icke-industriellt arbete stadgas, att undan-

tag må medgivas för företag, vari sysselsättas endast medlemmar av arbetsgiva— rens familj, och detta för såvitt icke arbetet är farligt för därtill använda per- soners liv, hälsa eller moral. I konventionen angående säkerhetsföreskrifter i byggnadsindustrien uppställs däremot icke något sådant undantag. Denna konvention gäller sålunda även rena familjeföretag. För att ratifikation av ifrågavarande konventioner skall kunna ske, måste följaktligen de angivna skiljaktigheterna mellan lagen och konventionerna elimineras. I detta samman- hang kan även erinras om den av internationella arbetskonferensen år 1937 an- tagna rekommendationen angående minimiålder för barns användande till in- dustriellt arbete i familjeföretag. Däri hemställes, att lagstiftningen angående minimiålder för användande till industriellt arbete måtte tillämpas på alla in- dustriella företag och således även på familjeföretag.

Kommitténs förslag. Gällande undantag beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, har vid arbetarskyddslagens tillämpning lett till en icke önskvärd konsekvens. Sålunda har det vid inspektion av arbets- ställe, där såväl anställda som medlemmar av arbetsgivarens familj funnits sysselsatta, stundom förekommit, att arbetsgivaren förklarat, att ett visst ar- bete utfördes endast av t. ex. hans son och att han därför ej ansåge sig behöva vidtaga en av inspektionsförrättaren anvisad skyddsåtgärd. Med hänsyn till gällande undantagsbestämmelse och arbetsgivarens förklaring har inspektions- förrättaren vid inspektionstillfället ej heller kunnat påfordra, att den ifråga- satta skyddsåtgärden vidtoges. Det har emellertid ej sällan konstaterats, att även annan arbetstagare än medlem av arbetsgivarens familj använts till ar- betet ifråga, utan att den anvisade skyddsåtgärden dessförinnan vidtagits.

Med hänsyn till vad ovan anförts och med beaktande av de konventioner, vilkas ratifikation kommittén har att pröva, ha framkommit tvenne förslag till ändring av bestämmelsen ifråga, vilka varit föremål för kommitténs övervägande.

Enligt det ena förslaget skulle bestämmelsen ändras så, att från lagens till- lämpning undantoges blott sådan verksamhet, vari sysselsattes endast med- lemmar av arbetsgivarens familj, d. v. s. lagen skulle icke vara tillämplig på de >>rena>> familjeföretagen. Om däremot i en verksamhet sysselsattes både an- ställda och medlemmar av arbetsgivarens familj, skulle lagen gälla även be- träffande de senare. Så avfattad skulle bestämmelsen korrespondera med mot- svarande undantag i flertalet av nyssberörda konventionsförslag.

I flera av de yttranden, som avgivits över det preliminära lagutkastet, har be- rörts frågan om familjeföretagens ställning i förhållande till arbetarskyddslag- stiftningen. Från olika håll har därvid uttalats, att lagen borde gälla även be- träffande de »rena» familjeföretagen. Med hänsyn härtill har kommittén såsom ett andra förslag upptagit till prövning frågan om en sådan vidgad tillämpning av lagen, att den skulle omfatta alla familjeföretag. Inom kommittén har emel- lertid ifrågasatts, huruvida icke under sådana förhållanden en viss begränsning av lagens tillämpning å familjeföretag vore nödvändig. Därvid har åberopats,

att det i många fall förekomme, att arbetet vore förlagt till arbetsgivarens bo- stad och att en tillämpning av lagens bestämmelser i dylika fall skulle komma att medföra ett intrång i hemmet, som man hittills i allmänhet velat undvika. Det har vidare ansetts, att lagen icke borde göras tillämplig å familjeföretag inom jordbruket eller någon dess binäring, vilken icke bedreves såsom själv- ständig verksamhet, enär arbetet vid dessa företag vanligen utfördes under re- lativt enkla förhållanden. Därtill komme, att antalet familjeföretag inom jord- bruket vore mycket stort, med påföljd att någon regelmässig tillsyn å lagens efterlevnad vid desamma icke kunde stå att vinna. Kommittén har funnit sig böra förorda det sistnämnda förslaget, dock med viss begränsning beträffande såväl tillämpningsområdet som de särskilda bestämmelserna i lagen.

Kommittén anser sålunda, att lagen bör tillämpas även på sådant arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj. Dock föreslås, att lagen gö- res tillämplig å dylikt arbete endast i den begränsade omfattning, som angives i de till lagtexten fogade anvisningarna. Vidare bör lagen icke gälla i de fall, då dylikt arbete utföres i arbetsgivarens bostad eller då arbetet är att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet. Uttrycket >>bostad» förutsättes därvid ha en snävare betydelse än begreppet »hem», som användes i lagförslagets 1 & a) 1 och när- mare kommenteras i anvisningarna till detta lagrum.

Av de bestämmelser, som böra gälla för sådant arbete av familjemedlem, som icke helt undantagits från lagens tillämpning, komma i första hand de, som reglera lagens tillämpningsområde. Vad i den föreslagna lagen stadgas om ar- betsgivares och arbetstagares skyldigheter bör även tillämpas. Skyldighet att göra anmälan till arbetsinspektionen om ny verksamhet synes enligt kommitténs mening dock icke böra åläggas arbetsgivare, som endast sysselsätter familje- medlemmar. Då sådan arbetsgivare förhyr arbetslokal för sin verksamhet, anser kommittén, att upplåtaren bör åläggas göra anmälan till vederbörande distrikts- chef, därest lokalen upplåtes för stadigvarande användning. Kommittén anser vidare, att vad i lagen stadgas om arbetslokals och annan arbetsplats anord- nande och beskaffenhet skall äga tillämpning å ifrågavarande företag. Likaså föreslås, att lagens särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete skola vara tillämpliga å familjemedlems arbete. Härvid bör enligt kommitténs mening hänsyn tagas till vad som på grund av föreliggande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kan påfordras.

Den i lagförslaget angivna skyldigheten för arbetsgivare att, då så påfordras, föranstalta om undersökning av visst ämne eller material, bör jämväl gälla ar- betsgivare i >>rena» familjeföretag. Av sådana företag bör likaledes kunna fordras, att de till arbetsinspektionen göra anmälan om inträffade olycks- fall, olycksfallstillbud och sjukdomsfall i den utsträckning, som angives i lagförslaget. Det åt Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att i fall av be- hov meddela närmare skyddsföreskrifter anser kommittén även böra avse ar- bete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

I den mån familjemedlemmar under 18 år användas till arbete, bör det enligt kommitténs mening åvila arbetsgivaren att tillse, att de minderårigas användande icke medför fara för ohälsa eller olycksfall eller att de utsättas för överan- strängning eller annan menlig inverkan. Vad i lagen stadgas härom föreslås gälla även i berörda fall. *

Då bestämmelsen om tillverkares, försäljares och upplåtares skyldighet att tillse, att maskiner, redskap m. m. äro försedda med nödiga skydd och att de i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, är allmän- giltig, kommer den att beröra även alla familjeföretag. För att undanröja tve- kan härom har ifrågavarande lagrum särskilt omnämnts. Vad som jämlikt lagen åvilar installatör förutsättes tillämpligt även i det fall, då fråga är om installa- tion av maskin, redskap eller annan anordning för arbetets bedrivande i >>rena>> familjeföretag. Vad slutligen beträffar lagens bestämmelser angående tillsyn å lagens efterlevnad samt straffpåföljd, föreslår kommittén, att dessa bestämmelser skola gälla i den utsträckning de befinnas tillämpliga med hän- syn till i vilken omfattning övriga bestämmelser i lagen äga giltighet på föreva- rande arbetsområde.

Beträffande uttrycket >>medlem av arbetsgivarens familj» förutsätter kom- mittén, att den tolkning, som givits därav i ett departementschefsuttalande i samband med tillkomsten av 1912 års arbetarskyddslag, även i fortsättningen bibehålles. Se sid. 214 och anvisningarna till lagförslagets 1 & e).

Det må i detta sammanhang framhållas, att utsträckandet av lagens tillämp- ning till arbete, som utföres av familjemedlemmar, icke innebär, att lagen är tillämplig å det arbete, som företagets ägare eller innehavare själv utför i sin verksamhet.

Radiologiskt arbete.

Gällande lag. I 1 & arbetarskyddslagen stadgas, att lagen skall i fråga om arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m., äga tillämpning endast i vad den angår skydd mot annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne. Arbetar- skyddslagens tillämpning å radiologiskt arbete, i den mån detta omfattas av lagen, avser alltså icke strålningsfaran. I övrigt gäller dock lagen sådant ar- bete, exempelvis beträffande starkströmsfaran (de elektriska anordningarna), arbetsplatsens beskaffenhet (belysning, luftväxling, uppvärmning och dylikt), minderårigas och kvinnors användande i arbete 111. m.

Kommitténs förslag. Vid övervägande i frågan om arbetarskyddslagens till— lämpning å radiologiskt arbete har kommittén ansett, att gällande undan- tagsbestämmelse bör bibehållas och att frågan om arbetstagares skyddande mot skada genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne alltjämt bör regleras genom föreliggande speciallagstiftning. Huruvida denna lagstift-

ning ur arbetarskyddssynpunkt är tillfyllestgörande, har kommittén icke fun- nit sig böra närmare pröva. Enligt kommitténs mening bör emellertid vid utarbetande av sådana föreskrifter, som avses i 10 & lagen om tillsyn å radio- logiskt arbete m. m., samråd äga rum med arbetsrådet. En ändring av sist- nämnda lagrum synes därför böra företagas.

Arbete av elever.

Gällande lag. Vid arbetarskyddslagens tillämpning å arbete, som utföres av elever i och för vinnande av praktisk utbildning, exempelvis vid apotek, bad- inrättning, damfrisering, kontor, mejeri, restaurang, sjukhus, skrädderi och syateljé ävensom vid fabriker och verkstäder av olika slag, har man i regel följt den praxis, som utvecklats inom arbetsrådet vid tillämpningen av allmänna arbetstidslagen. Sålunda har arbetsrådet förklarat, att elever, så länge de er- lade avgift för undervisningen och icke för sitt arbete mottoge någon som helst ersättning vare sig i form av penningar, fri kost, fritt husrum eller på annat sätt, icke vore att räkna såsom arbetare i lagens mening men att de under tid, då de icke erlade avgift för undervisningen eller då de för sitt ar- bete i någon form mottoge ersättning, vore att räkna såsom arbetare enligt nyssnämnda lag.

Arbete, som elever utföra vid läroanstalt för vinnande av praktisk utbildning, såsom yrkes-, lärlings-, verkstads- eller hushållsskola, har i regel icke varit inbegripet under arbetarskyddslagen, enär syftemålet med elevernas arbete vid läroanstalten i allmänhet ansetts vara deras egen utbildning och uppfostran och icke att bereda läroanstalten ekonomisk fördel. Det arbete, som ifrågava— rande elever utföra, har därför vanligen ej betraktats som arbete för läroan- staltens (arbetsgivarens) räkning. Från nämnda regel givas dock Vissa un- dantag.

Reformförslag. Vid skilda tillfällen har framhållits önskvärdheten av att yrkesskolor och därmed likställda läroanstalter omfattades av lagen. Kom- mittén har därför i denna fråga låtit inhämta yttranden från samtliga yr- kesinspektörer, huruvida en sålunda ifrågasatt utsträckning av lagens till- lämpning kunde anses lämplig och önskvärd. Dessa förordade därvid en sådan utsträckning av lagen. Som skäl härför anfördes bland annat, att elever vid nämnda läroanstalter utförde praktiskt arbete under förhållanden, som i stort sett vore likartade med industriarbetarens. En utsträckning av la- gen i berörda hänseende ansåges också vara av värde ur uppfostringssynpunkt, i det att eleverna redan under utbildningen bibringades kännedom om skydds- lagstiftningens innehåll och praktiska tillämpning samtidigt och i samma mån som de i övrigt utbildades i visst yrke. Det förhållandet, att ifrågavarande elever merendels vore berättigade till ersättning enligt olycksfallsförsäkrings— lagen i händelse av inträffat olycksfall, anfördes även som skäl för en vidgad

tillämpning av lagen. Några yrkesinspektörer uttalade sig vidare för att lagens särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete i viss utsträck- ning borde gälla här berörda elever, såsom bestämmelserna om intygsbok, lä- karintyg och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare. Därjämte borde la- gens särskilda bestämmelser om förbud i vissa fall att använda minderårig tll arbete endast i begränsad omfattning tillämpas på ifrågavarande läroanstalter. Sålunda borde hinder ej föreligga för elev att arbeta vid exempelvis träbearbet- ningsmaskiner. En del yrkesinspektörer ansågo dessutom, att lagen borde gälla s. k. decentraliserade verkstadsskolor ävensom tekniska läroverk och högskolcr.

Remissyttranden. I de yttranden, som yrkesinspektörerna sedermera av- givit över det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet, som inne- höll en bestämmelse i här ovan berörda hänseende, anförde några av dem, att lagen borde gälla icke endast yrkesskolor utan även andra läroanstalter med laboratorie-, verkstads- eller annat praktiskt arbete, som vore nödvändigt för utbildningen. Även metall- och träslöjd vid folkskolor och andra skolor an- såges böra vara inbegripen under lagen.

Marinförvaltningen framhöll, att lagen skulle med den föreslagna formule- ringen komma att omfatta jämväl laboratoriearbeten vid de militärtekniska hög- skolorna, t. ex. kemiska laborationer.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, om ej läro- anstalter med teoretiska försöksarbeten, maskinlaboratorier o. d. borde särskilt angivas.

Konventionsförslag. I förevarande sammanhang må framhållas, att konven— tionen angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete icke äger tillämpning å arbete, som utföres av barn i yrkesskolor, därest detta är godkänt och övervakas av offentlig myndighet. Motsvarande konvention an- gående icke-industriellt arbete gäller ej heller beträffande arbete av väsentligen uppfostrande natur i tekniska skolor och yrkesskolor, drivna utan vinstsyfte samt godkända och kontrollerade av offentlig myndighet.

Kommitténs förslag. Enligt kommitténs mening bör lagen vara tillämp- lig å arbete, som utföres av praktiserande elever inom olika slag av verk- samhet, oavsett om eleverna erlägga avgift under praktiktiden eller för sitt ar- bete i någon form mottaga ersättning eller icke. Det synes kommittén nämligen betydelsefullt, att ifrågavarande elever jämväl under sin praktiktid förplik- tas att i arbetet använda erforderliga skydd och följa givna skyddsföreskrifter. Då det arbete, som ifrågavarande elever utföra, vanligen utföres för arbetsgiva- res räkning, inbegripes detsamma under lagen jämlikt huvudregeln i 1 5. En- ligt kommitténs mening bör lagen utan inskränkning vara tillämplig å nämnda slag av arbete. Med arbete av elever, som här nämnts, bör likställas arbete, som utföres av elever vid s. k. decentraliserade verkstadsskolor.

Det. synes kommittén vara av vikt, att lagen åtminstone i viss utsträckning äger tillämpning även å sådant arbete, som elever utföra vid vissa läroanstalter för vinnande av praktisk utbildning. Förslag till bestämmelse härom har där- för upptagits i 1 & g) 1. Ehuru kommittén med denna bestämmelse velat under lagen främst inbegripa yrkes-, lärlings- och verkstadsskolor av olika slag, an- ser kommittén, att bestämmelsen bör givas en avsevärt vidare tillämpning och att den följaktligen bör utsträckas att omfatta varje läroanstalt, vid vilken elev har att för sin utbildning utföra visst praktiskt arbete. Enligt kom- mitténs mening bör till sådan läroanstalt i första hand hänföras sådana anstalter för yrkesutbildning, vilka äro upptagna i den förteckning, som fin- nes fogad vid kungörelsen den 1 december 1933 (nr 643) angående tillämp- ning av olycksfallsförsäkringslagen å elever vid anstalter för yrkesutbildning (angående ändrad lydelse av förteckningen se sv. förfsaml. nr 443/1943). Med hänsyn till att rätt till ersättning för olycksfall i arbete tillförsäkras elever vid dessa anstalter, anser kommittén det nämligen vara motiverat, att även ar- betarskyddslagen, särskilt i fråga om dess bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete, blir tillämplig på det arbete, som eleverna utföra vid sådana anstalter, och att detsamma sålunda blir föremål för tillsyn jäm- likt nämnda lag. Då skyddshem, som avses i barnavårdslagen, äro upptagna i nämnda förteckning och de därstädes intagna personerna således äro tillför- säkrade rätt till ersättning jämlikt olycksfallsförsäkringslagen, kommer enligt kommitténs förslag det arbete, som utföres vid sådan anstalt av de där in- tagna personerna, att likaledes inbegripas under arbetarskyddslagen. Utöver de i förteckningen upptagna anstalterna anser kommittén, att till läroanstalt för praktisk utbildning även böra hänföras handelsskolor.

Det må i detta sammanhang framhållas, att sådana lärlings- och verkstads- skolor, som inrättats vid en del industriföretag och som har till ändamål att till- godose respektive företags eget behov av yrkeskunniga arbetstagare i regel redan nu omfattas av arbetarskyddslagen. En dylik skola kan ej anses vara en an- stalt för utbildning av yrkeskunniga arbetstagare i allmänhet på ifrågavarande arbetsområde utan får, oberoende av om den själv lämnar vinst eller icke, anses tjäna företagets ekonomiska intressen, enär det för vederbörande företag ur driftssynpunkt är av betydelse att äga tillgång till goda yrkesutbildade ar- betstagare. På grund härav torde i regel det arbete, som av elever utföres vid sådan skola, inbegripas under lagen jämlikt huvudregeln i förslagets 1 &, och eleverna anses såsom arbetstagare i lagens mening.

Kommittén föreslår vidare, att såsom arbete för vinnande av praktisk ut- bildning skall räknas jämväl slöjd (metall- eller träslöjd) och husligt arbete (hushållsgöromål), som elever utföra vid skolor av olika slag, såsom folk-, fort- sättnings-, flick— och realskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor, all- männa läroverk, seminarier m. fl. Att nämnda slag av arbete bör vara inbe- gripet under lagen synes enligt kommitténs mening vara av betydelse ur både ;skydds- och uppfostringssynpunkt. Det är ock att märka, att den undervisning

i slöjd, som numera meddelas vid folkskolor och åtskilliga andra skolor, ofta även innefattar maskinarbete, svetsning m. m. och att med dessa slag av arbete följa risker för såväl ohälsa som olycksfall.

I detta sammanhang har kommittén även upptagit till prövning frågan, huru- vida till arbete för vinnande av praktisk utbildning jämväl skall hänföras la- boratoriearbete, som elever utföra vid skolor, som avses i föregående stycke. Då detta arbete vanligen avser att komplettera eller åskådliggöra det teoretiska ut- bildningsarbetet och således får anses ingå som ett led i detta senare arbete, bör ifrågavarande laboratoriearbete i allmänhet icke räknas såsom sådant av elever utfört arbete, varå lagen är tillämplig. Äsyftade skolor avse ej heller att meddela någon speciell yrkesutbildning. Vid tekniska skolor och andra lik- nande anstalter för yrkesutbildning förekommande laboratoriearbete, såsom ke- miska eller fysikaliska laborationer, maskin- eller andra tekniska laborationer, får däremot anses inbegripet under lagen, enär ifrågavarande arbete i dylikt fall kan anses mera direkt sammanhänga med eller ingå som ett led i den vid sådan skola meddelade praktiska utbildningen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, varunder det arbete som här före— slås komma under arbetarskyddslagen vanligen bedrives, anser sig kommittén böra föreslå en viss begränsning av lagens tillämpning å dylikt arbete. Sålunda anser kommittén, att de bestämmelser i lagen, vilka avse raster, natt- och vecko- vila, minderårigas och kvinnors användande i arbete samt val av skyddsombud och tillsättande av säkerhetskommittéer, icke utan vidare skola gälla för be- rörda slag av arbete, utan det bör uppdragas åt arbetsrådet att föreskriva, huruvida och i vilken utsträckning ovannämnda bestämmelser skola äga gil- tighet. I vissa fall kan det nämligen enligt kommitténs mening vara påkallat, att de angivna bestämmelserna eller vissa av dem tillämpas på berörda slag av arbete. Bestämmelsen om att minderårig arbetstagare skall avlämna arbetsbok synes sålunda i allmänhet kunna tillämpas även vad beträffar elev vid anstalt för yrkesutbildning. Med hänsyn till lagens allmänna fordran på läkarkontroll över minderåriga arbetstagare kan det enligt kommitténs mening vara motive- rat att jämväl föreskriva, att elever vid exempelvis yrkes- och verkstadsskolor skola underkastas årlig läkarbesiktning. I allmänhet torde ej heller hinder möta att vid anstalter för yrkesutbildning tillämpa lagens bestämmelser om skyddsombud.

Bland anstalter för yrkesutbildning, som finnas upptagna i förut angivna förteckning, ingå även anstalter för lantbruksundervisning. Å arbete vid dy- lik anstalt bör enligt kommitténs mening lagen vara tillämplig i samma om- fattning som föreslagits för jordbruket.

Kooperativ verksamhet. Gällande lag. Arbete, som utföres av delägare i enkla, icke registrerade bo- lag, är i regel undantaget från arbetarskyddslagens tillämpning, enär del— ägarna icke anses såsom arbetstagare i förhållande till bolaget.

Remissyttranden. I yttranden över ett i det preliminära lagutkastet före- slaget stadgande, att lagen skulle med viss begränsning gälla även för verk- samhet, som bedreves av två eller flera personer gemensamt för egen räk- ning, s. k. kooperativ verksamhet, förordade flertalet yrkesinspektörer en så- dan utsträckning av lagens tillämpning. Yrkesinspektören i elfte distriktet an- såg, att lagförslagets bestämmelser angående granskning och godkännande av arbetslokal jämväl borde tillämpas på ifrågavarande slag av verksamhet.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att förslaget om att lagen skulle äga tillämpning å verksamhet, som två eller flera personer bedreve gemensamt, även om anställd arbetstagare icke sysselsattes i verksamheten, syntes egendom- ligt och att det icke funnes anledning att i förevarande hänseende göra någon skillnad, om verksamheten bedreves av en eller flera personer.

Sveriges konditor—förening ansåg det vara omotiverat att utsträcka lagens tillämpning å förevarande slag av verksamhet. Dessutom befarades, att för- slaget om att i sådant fall exempelvis den ene av två kompanjoner skulle ut- nämnas till arbetsgivare, komme att medföra komplikationer för företag av denna karaktär. Liknande uttalande gjordes av Sveriges hantverks- och små- industriorganisation.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, i vilken ut- sträckning vissa bestämmelser skulle tillämpas i det fall, då ett jordbruk dre- ves av kompanjoner, som icke tillhörde samma familj och icke heller använde arbetstagare.

Kommitténs förslag. Det förekommer ej sällan, att två eller flera personer bedriva verksamhet, vari endast dessa sysselsättas och där ingen av dem är ar- betsgivare i förhållande till den eller de andra. Såsom tidigare angivits förut- sättes för arbetarskyddslagens tillämpning, att i verksamheten i regel syssel- sättes arbetstagare för arbetsgivares räkning. Denna förutsättning för lagens tillämplighet torde i allmänhet vara motiverad, men fall förekomma, där den saknas, och det måste anses anmärkningsvärt, att lagen med hänsyn härtill icke kan göras gällande för att avvärja en allvarlig fara. Yrkesinspektionen har under sin verksamhet vid skilda tillfällen påträffat dylika fall, där dess ingripande ehuru väl behövligt icke varit möjligt på den grund, att arbetarskyddslagen icke varit tillämplig. Särskilt har berörda missförhållande gjort sig märkbart i sam- band med användningen av vissa maskiner och ångpannor. Dessa erinringar kunna gälla även verksamhet, som bedrives av ensam person. Emellertid har dylik verksamhet i regel icke samma omfattning som här avsedd kooperativ verksamhet. Vidare är i sistnämnda fall varje delägare beroende av meddel- ägares vilja för rättelse av missförhållande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser kommittén sig böra föreslå, att lagen utsträckes att gälla jämväl verksamhet, som två eller flera personer be- driva gemensamt, ändock att arbetstagare icke sysselsättes i verksamheten. Då såsom förut angivits arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

föreslås inbegripet under lagen, synes skäl tala för att också ovan berörda slag av arbete bör omfattas av lagen. Enligt kommitténs mening bör lagen dock endast i begränsad omfattning tillämpas å här avsedd verksamhet. I vilken omfattning lagen härvidlag bör gälla framgår av de till ifrågavarande lagrum, 1 5 g) 2, hörande anvisningarna. Sålunda föreslås, att de bestämmelser, som avse lagens tillämpningsområde, skola gälla. Tillika böra bestämmelserna om arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter vara tillämpliga på dylik verksamhet. Den i lagförslaget angivna skyldigheten att göra anmälan av ny verksamhet anses jämväl böra iakttagas inom ifrågavarande kooperativa verk- samhet. Kommittén föreslår vidare, att bestämmelserna om lokaler skola till- lämpas, och detta med hänsyn till bland annat, att det ej sällan inträffar, att vid ett företag, som innehaves av två eller flera personer och vari från bör- jan endast dessa sysselsättas, efter kort tid anställes lejd arbetskraft. Dess- utom förutsättes, att de särskilda bestämmelser, som avse förebyggande av ohälsa och olycksfall, skola i skälig utsträckning äga tillämpning. Vad i la- gen stadgas om arbetsgivares skyldighet att, då så påfordras, föranstalta om undersökning av visst ämne eller material och att i visst fall anmäla olycks- fall m. m. föreslås även gälla nämnda verksamhet. Likaså bör enligt kommitténs mening det i lagen meddelade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att i fall av behov meddela närmare skyddsföreskrifter avse sådan verksamhet. Ehuru be- stämmelserna om tillverkares, försäljares och upplåtares skyldigheter angående skydd å maskiner, redskap m. m. äro allmängiltiga, anser kommittén likväl moti- verat att i förevarande fall uttryckligen angiva, att bestämmelserna också gälla vid leverans eller upplåtande till begagnande av sådan anordning till här åsyf- tade företag. Lagens bestämmelser rörande installatörer skola likaledes iakt- tagas. Slutligen föreslår kommittén, att bestämmelserna rörande tillsyn å la- gens efterlevnad samt ansvarsbestämmelserna skola gälla i de avseenden be- stämmelserna ifråga kunna tillämpas.

Givet är, att det även inom jordbruket kan förekomma, att två eller flera personer för egen räkning idka jordbruksdrift. Då emellertid lagens tillämp- ning föreslås något mindre vidsträckt för jordbruk och sådan dess binäring, som icke bedrives såsom självständig verksamhet, anser kommittén, att i de fall, då dylik kooperativ verksamhet avser jordbruk eller binäring, som nyss nämnts, lagen skall gälla i den utsträckning, som angives för jordbruket respek- tive binäringen. Det förekommer även, att de personer, som bedriva verksamhet gemensamt för egen räkning, utgöras av medlemmar av en och samma familj. Lagens tillämpning på arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, avviker emellertid i vissa avseenden från vad som, enligt vad ovan anförts, före- slås beträffande kooperativ verksamhet. Kommittén har därför ansett sig böra i anvisningarna framhålla, att i de fall, då jordbruksföretag bedrives gemen- samt av medlemmar av en och samma familj, lagen skall gälla i den utsträck- ning som föreskrives beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgiva— rens familj.

Det må framhållas, att om i verksamhet av här ifrågavarande slag sysselsät- tas arbetstagare, det av dessa utförda arbetet inbegripes under lagen jämlikt huvudregeln i 1 &. Detsamma gäller beträffande sådant arbete, som utföres av delägare i handelsbolag, om delägarna betraktas som arbetstagare i förhål- lande till bolaget.

Vissa andra slag av verksamhet.

Förutom de ovan behandlade förslagen till avvikelser från lagens huvudregel ha i de till kommittén avgivna yttrandena även påyrkats begränsning av lagens tillämpning på vissa andra arbetsområden. En redogörelse härför lämnas i det följande.

Skogsbruk. Beträffande arbete, som är att hänföra till skogsbruk, gäller den nuvarande arbetarskyddslagen i regel utan inskränkning. Endast i fråga om de bestämmelser, som röra minderårigas användande till arbete, meddelas vissa undantag, avseende främst frågan om läkarkontroll över minderåriga.

Enligt Sveriges skogsägareförbund, som yttrat sig över kommitténs prelimi— nära lagutkast, vore det omöjligt och delvis även obehövligt att tillämpa ar- betarskyddslagens bestämmelser på skogsbruket. Som stöd för sitt uttalande an- förde förbundet bland annat, att skogsarbetets organisation och arbetsformer i många hänseenden skilde sig från arbetet inom flertalet andra näringsgrenar, där arbetet ägde rum på bestämda arbetsplatser samt under arbetsgivarens kon- tinuerliga ledning och tillsyn. Skogsbrukets arbetsförhållanden vore i de flesta fall av en helt annan karaktär, och det viktigaste arbetet bestode i vir- kets avverkning och utkörning ur skogen samt på vissa orter i kolning. Om man undantoge bondeskogsbruket, där skogsägaren och hans husfolk i viss om- fattning utförde avverkning och skogskörning själva, plågade berörda arbeten bortsättas på ackord till fasta eller lösa skogsarbetare. Huggningsackordet avsåge vanligen en bestämd, utstämplad virkespost, och körningen omfattade utfallande virke från visst skifte eller stämplingstrakt. Stundom förfores så, särskilt i Norrland, att den hästägande köraren åtoge sig såväl avverkning som körning av viss stämplingspost. Han anställde då själv sitt huggnings— manskap helt oberoende av skogsägaren. En större Skogsförvaltning, såsom ett kronoparksrevir, en bolagsförvaltning eller en större privat egendom, kunde ha ett mycket stort antal dylika stämplingsposter bortsatta till olika ackords- tagare. Arbetsplatserna vore dessutom spridda över stora arealer, och stundom läge de långt från varandra och ofta även mycket långt från arbetsgivarens närmaste skogvaktarekontor, varför någon daglig övervakning av arbetet från arbetsgivarens sida av praktiska skäl ej kunde äga rum. Skogvaktaren besökte avverkningsplatserna med vissa mellantider i och för avräkning och likvider. Körarnas arbetsprestanda uppmättes vid avläggningsplatserna för virket. — Skogsarbetarna, såväl huggare som körare, arbetade sålunda i hög grad själv- ständigt och bestämde sin arbetstid själva. Vid otjänlig väderlek stannade de

efter eget gottfinnande hemma. Likaså kunde de efter eget bestämmande göra kortare eller längre avbrott i skogsarbetet för att exempelvis ägna sig åt arbete i eget jordbruk.

Vidare framhöll förbundet, att bakom ett skogsarbetsackord, tag-et i en arbeta- res namn, kunde stå flera arbetare, däribland minderåriga, vilka såväl till an- tal som namn, ålder och hemort kunde vara för arbetsgivaren obekama. Ackordstagaren anställde de medhjälpare han ansåg sig behöva för att med- hinna sitt åtagande. På grund av nämnda orsaker kunde det för arbetsgivaren vara svårt eller ofta nog omöjligt att utöva kontroll över vilka medhjälpare en ackordstagare inom skogsarbete anställde hos sig. Vad ovan sagts om av- verknings- och körningsarbeten gällde enligt förbundets mening i lika mån om vissa andra arbeten inom skogsbruket, nämligen flottning, kolning, skogs- dikning samt skogsvägbyggnader.

Föreningen skogsarbeten yrkade, att skogsbruk, skogskolning och flottning måtte i likhet med jordbruk befrias från skyldighet att tillämpa vissa delar av lagen. Sålunda borde bestämmelserna om granskning och godkännande av ar- betslokal, om förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete samt angående ras- ter och ledighet för natt- och veckovila icke gälla nämnda slag av arbeten. I de fall, då fasta, industriellt betonade arbetsplatser anordnades i skogen, såsom kol— ugnar och större vedkapningsplatser med maskinella anordningar, vore särskilt undantag från lagens tillämpning däremot ej påkallat. Som skäl för sitt yr- kande anförde föreningen bland annat, att skogsarbetet, speciellt vid de större skogsbruken, vore spritt över stora ytor med ett stort antal arbetsplatser och ett fåtal arbetare på varje ställe. Vid sommarhuggning gällde vad nu sagts i utpräglad grad, då huggarna ej vore bundna av körare. Flottningen efter- en flottled bedreves likaledes på långa sträckor, och arbetsstyrkan flyttade sig allteftersom flottningen fortskrede, så att nattkvarter ofta byttes varje dygn. Det arbetarskydd, som dessa arbetargrupper kunde vara i behov av, torde enligt föreningens mening givas dem genom lagarna om härbärgen åt skogs- och flott-- ningsarbetare. Föreningen anförde vidare, att såsom arbetsplats vid skogsarbete eller flottning icke kunde betraktas skogskoja, som ofta kunde ligga rätt avlägset från den verkliga arbetsplatsen, utan den plats i skogen, där huggning, dik- ning, skogsodling m. m. bedreves. Det torde under sådana förhållanden vara uppenbart, att föreskrifter om exempelvis arbetslokal, dricksvatten, tvättvatten, avträde eller belysning icke borde avse skogsbruk och flottning. Föreningen ansåg, att det ej vore lämpligt att i arbetarskyddshänseende betrakta skogs- bruket såsom likställt med industriellt arbete. I det ena fallet vore det fråga om arbete utomhus med arbetarna vitt spridda, ofta utan direkt arbetsledning, och i det andra fallet om arbete, som mestadels utfördes inomhus och med en samlad arbetsstyrka under direkt arbetsledning.

Svenska arbetsgivareföreningen berörde i sitt yttrande även frågan om la- gens tillämpning å skogsbruk och ifrågasatte, om det ej borde övervägas, huru— vida och i vilken mån lagen lämpligen borde gälla dylik verksamhet.

& [ l l i

Kommittén har vid övervägande i förevarande fråga icke funnit sådana skäl föreligga, att en begränsning av lagens tillämpning i fråga om skogsarbete och flottning är påkallad. Med den avfattning, som lagens egentliga skyddsföreskrif- ter föreslagits erhålla, torde dess tillämpning å arbete inom skogsbruk och flott- ningsverksamhet ej behöva nämnvärt avvika från den praxis, som nu tillämpas. I den mån en anordning, vars användande medför fara för skada, brukas vid skogs- eller flottningsarbete, är det enligt kommitténs mening givet, att lagen skall äga tillämpning likaväl som i annat arbete. Vad beträffar vissa hygieniska anordningar vid skogsarbete vill kommittén framhålla, att i fråga om dessa gäller särskild lagstiftning. I detta sammanhang erinras om att å skogsbruk, som äger samband med jordbruk, lagen föreslås tillämplig i den omfattning, som stadgas för jordbruket (se anvisningarna till 1 5 b/ 1).

Arbete inom handel. Gällande arbetarskyddslag äger utan inskränkning till- lämpning å arbete, som utföres av anställda inom handelsföretag. I det yttrande, som handelns arbetsgivareorganisation avgivit till kommittén, har emellertid yrkats, att från lagens tillämpning skulle undantagas arbete, som utfördes av företagsledare och andra befattningshavare i överordnad ställning ävensom han- delsresande och medlemmar av arbetsgivarens familj. För nämnda arbetstagar- grupper vore det icke tänkbart att effektivt genomföra lagens bestämmelser, speciellt vad gällde raster samt ledighet för natt- och veckovila.

Enligt vad kommittén erfarit har vid tillämpningen av gällande arbetar- skyddslag å handelsföretag icke framkommit något, som skulle nödvändiggöra avsteg från vad som redan för närvarande gäller. Visserligen föreslår kommit- tén ändring av lagens bestämmelser i skärpande riktning, men det oaktat anser kommittén, att anledning ej finnes att från lagens tillämpning undantaga ar- bete av det slag, som nyssnämnda organisation ifrågasatt.

Arbete i gruva. Å arbete i gruva gäller arbetarskyddslagen generellt. J ern- kontorets gruvbyrå har i sitt yttrande hemställt, att det redan i lagtexten borde göras undantag beträffande sådana bestämmelser, som ej vore tillämpliga inom gruvhanteringen.

Kommittén finner dock ej anledning härtill föreligga. Med den utveckling, som försiggår på arbetslivets olika områden, är det icke uteslutet, att en be- stämmelse i lagen kan bliva tillämplig å arbete i gruva, ehuru den för när- varande saknar betydelse för detta arbetsområde.

Arbete vid vårdanstalter m. m. Arbete vid uppfostrings-, vård- och straff- anstalter av olika slag är enligt gällande arbetarskyddslag i allmänhet undan- taget från lagens tillämpning på den grund, att den verksamhet, som vid dem utövas, icke är att anse som rörelse eller särskilt arbetsföretag. Genom att be- greppet verksamhet lägges till grund för lagens tillämpningsområde komma emellertid även angivna anstalter att inbegripas under lagen, i vad gäller det

arbete, som utföres av den vid anstalterna ifråga anställda personalen. Det tode däremot vara tvivelaktigt, om det arbete, som utföres å sådana anstalter av le därstädes intagna personerna, faller under lagen, enär arbetet icke kan sägas utföras för arbetsgivares räkning. Undantag härifrån torde dock finnas. tå- lunda har yrkesfarekommittén bland annat ansett, att sådant arbete vid fattg- vårdsinrättning, som utföres av där intagna personer för inrättningens räkni'g, vore att anse som arbete för arbetsgivares räkning. Som regel torde gälla, .tt om med arbetet vid en dylik anstalt huvudsakligen avses att vinna en arbes- produkt, det av de intagna personerna utförda arbetet vanligen finge anses sim arbete för arbetsgivares räkning.

Kommittén har vid övervägande i ovan berörda spörsmål ansett, att lagen bör äga tillämpning å arbete, som utföres av personer intagna på .r- betshem, sinnessjukhus, alkoholist-, fattigvårds-, sinnesslö- eller andra våd- anstalter ävensom straffanstalter. Ifrågavarande personer skola därvid vara Ltt likställa med arbetstagare i lagens mening. Då rätt till ersättning tillförsäkas tvångsarbetare, fångar m. fl., därest de drabbas av olycksfall i arbete eler yrkessjukdom, anser kommittén, att skäl föreligga att under arbetarskyddslagen jämväl inbegripa det arbete, som av dem utföres vid anstalter av nämnda slag.

Begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

Allmänna bestämmelser.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 2 & förstås med arbetare envxr, som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara itt anse såsom självständig företagare, och med arbetsgivare envar, för vilkuns räkning arbete utföres av sådan arbetare, utan att mellan dem står någon trelje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetats utförande.

Begreppet arbetare är enligt arbetarskyddslagen mycket vidsträckt och ime- fattar ej endast de, som enligt allmänt språkbruk äro att anse såsom arbetae, utan även andra personer, som utföra arbete för annans räkning, såsom arbcts- ledare i högre eller lägre ställning, butiks—, byrå- och kontorsanställda. 3e- greppet är sålunda liktydigt med »arbetstagare».

Vid tillämpningen av arbetarskyddslagen har stundom uppkommit fråga, huruvida en person skall anses såsom arbetare (arbetstagare) eller ar- betsgivare enligt lagen. Då det gällt att i dylikt fall klargöra innelör- den av ifrågavarande begrepp, ha i allmänhet vissa av arbetsrådet och för- säkringsrådet fattade beslut rörande tillämpningen av arbetstidslagarna respek- tive olycksfallsförsäkringslagen varit vägledande. Sålunda ha delägare i akwie- bolag och ekonomisk förening, då de utfört arbete i bolagets eller föreningens rörelse, ansetts såsom arbetare i förhållande till bolaget respektive lör- em'ngen. Likaså ha kommanditdelägare i kommanditbolag, vilka genom sin be-

gränsade ansvarighet intaga en ställning, som i viss mån närmar sig den som intages av aktieägarna i ett aktiebolag eller delägarna i en ekonomisk förening, ansetts såsom arbetstagare i förhållande till bolaget. Delägare i ett icke regi- strerat enkelt bolag, som ju icke är juridisk person, ha däremot ej betraktats såsom arbetare i förhållande till dylikt bolag. Utför delägare i sådant bolag arbete mot avlöning, har försäkringsrådet dock ansett sådan delägare som ar— betstagare i förhållande till de övriga delägarna. Vad beträffar handels- bolag, vilka i likhet med aktiebolag och ekonomiska föreningar äga rätts- subjektivitet men som i många fall med hänsyn till verksamhetens omfattning och antalet däri sysselsatta personer torde stå de enkla bolagen nära, har frå- gan om delägarnas ställning icke kunnat avgöras generellt utan ansetts böra bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Enligt för- säkringsrådets praxis är handelsbolag i regel att anse såsom arbetsgivare för delägare, vilka sålunda äro att anse såsom arbetstagare i förhållande till bolaget. Detta gäller även, om delägarens avlöning endast utgöres av rätt till vinstandel.

Frågan om arbetstagarbegreppets innebörd, särskilt i förhållande till begrep- pet självständig företagare, har också varit föremål för överväganden i andra sammanhang än de ovan berörda. Sålunda här frågan behandlats i samband med bland annat semesterlagens tillämpning. Ett flertal av arbetsdom- stolen meddelade domar lämna även exempel härpå (se bl. a. 91/1939, 82/1941, 119/1941, 88/1942, 89/1942, 66/1943 och 12/1944).

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har förordats, att begreppet arbe- tare utbytes mot den numera vanligen använda benämningen arbetstagare. Vi- dare har yrkats, att det i lagen klarlägges, vem som är att anse såsom ar- betsgivare, då fråga är om ackordstagare och entreprenörer.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har likaledes utta- lat, att det hittillsvarande begreppet arbetare lämpligen borde utbytas mot det mer tidsenliga begreppet arbetstagare. Även om ett dylikt utbyte icke innebure någon saklig ändring i lagens innehåll, medförde det dock den fördelen, att lagens generella karaktär mer tydligt komme till uttryck för lekmannen. Det vore enligt nämndens uppfattning även lämpligt ur psykologisk synpunkt.

Kommitténs förslag. Då det i arbetarskyddslagen använda begreppet ar- betare tages i den vidsträckta bemärkelse, som arbetstagarbegreppet anses ha, förordar kommittén, att detta senare begrepp införes i lagen. Med hänsyn till att det i sak icke föreligger någon skillnad mellan de nämnda begreppen i vad gäller arbetarskyddslagen, har kommittén icke funnit sig böra närmare klargöra innebörden av arbetstagarbegreppet. Den i arbetarskyddslagen in- tagna definitionen på arbetare föreslås därför böra gälla även i vad den avser begreppet arbetstagare. Ehuru det i lagen sålunda klargöres, vad som bör förstås med arbetstagare, erhålles likväl ej en uttömmande tolkning av före- varande begrepp. Fråga uppstår nämligen ej sällan därom, huruvida en per-

son är att anse såsom självständig företagare. Ofta har frågan gällt, huruvida en entreprenör eller ackordstagare, som åtagit sig att ombesörja ett arbetes ut- förande och för utförandet anlitat medhjälpare, skall anses såsom självständg företagare. På grund av sitt åtagande har personen ifråga kommit att intaga en mellanställning mellan å ena sidan den, för vilkens räkning arbetet utföres, och å andra sidan de arbetstagare (medhjälpare), som deltaga i arbetet. VLd olycksfallsförsäkringslagens tillämpning ha för olika verksamhetsområden tt- bildats speciella regler om under vilka förutsättningar en entreprenör eller ackordstagare skall anses såsom självständig företagare eller arbetstagare i f'c'r- hållande till uppdragsgivaren. Betraktas entreprenören eller ackordstagaren såsom självständig företagare, blir han i regel arbetsgivare för sina medhjälpare. Är han däremot att anse såsom arbetstagare till uppdragsgivaren, bliva även medhjälparna i regel arbetstagare i förhållande till denne.

Att i arbetarskyddslagen, såsom ifrågasatts, införa en uttömmande bestäm- melse, varigenom skulle fastställas, huruvida en person är att anse såsom ar- betsgivare eller arbetstagare respektive självständig företagare, anser kom- mittén icke vara möjligt med hänsyn till att ett avgörande i frågan är be- roende av de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna. I regel torde en dylik fråga få avgöras från fall till fall med ledning av allmänna rättsgrundsatser och förefintlig praxis. Enligt kommitténs mening bör man därvid — såsom skett vid tillämpningen av arbetstidslagarna och olycksfalls- försäkringslagen — beakta vederbörande persons ekonomiska och sociala ställ- ning, om han driver verksamheten yrkesmässigt samt om han själv väsentligen deltager i arbetets utförande. Vidare bör hänsyn tagas till graden av själv- ständighet i avseende på arbetets anordnande, arbetets omfattning, entreprenad- summans storlek 111. 111.

Med hänsyn till att vissa riktlinjer rörande tolkningen av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen sålunda redan föreligga, finner kommittén sig icke böra närmare ingå på ett klarläggande av förevarande spörsmål. Emellertid synes det enligt kommitténs mening vara av vikt, att innebörden av ifrågavarande begrepp gives en så enhetlig tydning som möjligt och att de principer, som därvidlag tillämpats på arbetstids- och olycksfallsförsäkringslagstiftningens om- råden, även bliva vägledande för tolkningen av motsvarande begrepp enligt den föreslagna arbetarskyddslagen.

Såsom förut nämnts föreslår kommittén, att arbete, som elev utför vid läro- anstalt för vinnande av praktisk utbildning, skall vara inbegripet under ar- betarskyddslagen. Då ett arbetsförhållande i den mening, som avses i lagen, ej föreligger mellan vederbörande elever och den som driver läroanstalten, har kommittén funnit sig böra i lagen angiva, dels att elev skall vara likställd med arbetstagare, då han utför arbete, varå lagen är tillämplig, dels ock att den som driver läroanstalten skall vara att likställa med arbetsgivare. Dri- ves läroanstalten av staten eller kommun, gäller vad i lagen stadgas om arbets-

givare läroanstaltens föreståndare. Det må i detta sammanhang framhållas, att under begreppet elev inbegripas ej endast elever vid åsyftade slag av läroan- stalter utan jämväl praktiserande elever i olika slag av verksamhet, och detta oavsett om sådan elev erlägger avgift för sin utbildning eller i någon form mottager ersättning för sitt arbete eller icke. Dessa praktiserande elever böra, såsom förut angivits (sid. 220), anses som arbetstagare.

Det i lagen förutsatta arbetsförhållandet föreligger ej heller i de fall, då värnpliktig användes till arbete, varå arbetarskyddslagen är tillämplig. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att det i lagen tillika angives, att värn- pliktig skall vara likställd med arbetstagare, då han utför arbete av nyssnämnda slag. Det är härvidlag att märka, att värnpliktig är att likställa med arbets- tagare icke endast, då han utför arbete inom militär verksamhet, utan även i de fall, då han för statens eller kommuns räkning användes till civilt arbete, som faller utom den militära verksamheten. Härvid åsyftas närmast sådana va- penfria värnpliktiga, som användas till arbete hos exempelvis domänverket, vattenfallsstyrelsen och riksantikvarieämbetet. Då det stundom kan förekomma eller i varje fall icke är uteslutet, att vissa av de personalgrupper, som om- nämnts på sid. 205, användas till sådant arbete, varå arbetarskyddslagen är till- lämplig, förutsätter kommittén att, där så är fallet, vederbörande personer jäm- väl skola vara likställda med arbetstagare i lagens mening. I det fall, att exem- pelvis en medlem av lottakår användes i expeditionsarbete vid ett kasernetablis— sement, skall enligt kommitténs mening lagen vara tillämplig därå och veder- börande medlem vara likställd med arbetstagare.

Enligt lagförslagets 1 & g) 2 föreslås, att verksamhet, som bedrives av två eller flera personer gemensamt och vari arbetstagare icke sysselsättas, inbegripes under lagen. Då det gäller att inom dylik verksamhet iakttaga lagens bestäm- melser, måste det vara av betydelse, om i verksamheten finnes någon, som svarar för och till vilken hänvändelse kan göras i frågor, som röra lagens tillämpning. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att det i lagen föreskrives, att om två eller flera personer bedriva dylik verksamhet gemensamt, skall av dem fastställas, vem som är att anse såsom arbetsgivare i lagens mening. Kommittén har dock härutinnan icke ansett sig böra uppställa en ovillkorlig fordran utan föreslår i stället, att det i lagen utsäges, att därest »arbetsgivare» ej utsetts, varje delägare i verksamheten skall vara ansvarig såsom arbetsgivare i förhållande till den eller de andra. Enligt kommitténs mening torde det härigenom icke vara påkallat att stadga särskild påföljd vid uraktlåtenhet att iakttaga stadgandet. Det må framhållas, att en bestämmelse av liknande innehåll återfinnes i gruvlagens 59 5, avseende val av gruvföreståndare i det fall, då två eller flera personer äro delägare i samma gruva. En annan fråga är, huruvida det i arbetarskyddslagen bör stadgas skyldighet att göra anmälan om vem som i här avsedd verksamhet är att anse såsom arbetsgivare. Kommittén har emellertid icke funnit skäl påfordra sådan anmälan. I fråga om ny verksamhet torde få förutsättas, att

uppgift i berörda hänseende lämnas å anmälan om verksamhet jämlikt 8 5 i lag- förslaget.

I detta sammanhang må erinras om att det inom jordbruket ofta förekom- mer, att två eller flera lantbrukare tillsammans inköpa exempelvis ett trösk- verk, som de gemensamt begagna. Vid tröskning med dylikt s. k. ambulerande tröskverk gäller enligt försäkringsrådets praxis, att den, hos Vilken trösk- verket användes, i regel anses såsom arbetsgivare för de personer, som sys- selsättas med tröskningsarbetet, och även för den av tröskverksägarna ofta anställde skötaren av tröskverket. Ansvaret för efterlevnaden av lagens be- stämmelser åvilar sålunda i allmänhet den, hos vilken tröskningen företages. Att i sådant fall förutsätta, att delägarna i tröskverket skola vara att anse som arbetsgivare, synes enligt kommitténs mening icke böra ske, ehuru det måhända i vissa fall kan befinnas önskvärt och lämpligt, särskilt med hänsyn till tillsynen. I de fall, då tröskverket av delägarna uthyres eller utlånas till person, som ej är delägare, åligger det dem att i egenskap av uthyrare svara för att tröskverket är tillfredsställande ur skyddssynpunkt. Jämför lagförslagets 45 5 1 mom. Vad här anförts kan givetvis gälla även vissa andra maskiner, t. ex. kapsågar, halmpressar o. d. Liknande förhållanden förekomma även på andra arbetsom- råden än jordbrukets.

Överflyttning av arbetsgivaransvaret.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagen är arbetsgivaren helt ansvarig för att lagens bestämmelser efterlevas vid arbetsstället. Endast i de fall, då staten eller kommun är arbetsgivare, åvilar det vederbörande arbetsföreståndare att tillse, att ifrågavarande bestämmelser följas. Lagen intar alltså principiellt den ståndpunkten att, där ej annat angives, arbetsgivaren är den, som står ansva- ret för att bestämmelserna i lagen bliva iakttagna.

Tidigare behandling. Frågan om överflyttning av ansvaret för arbetzar- skyddslagens efterlevnad från arbetsgivare till särskild arbetsföreståndare har behandlats dels av yrkesfarekommittén och dels i en motion vid 1943 års riksdag. En redogörelse för frågans behandling lämnas i det följande.

I yrkesfarekommitténs förutnämnda förslag till lag om arbetarskydd upp- togs en bestämmelse av innehåll, att om arbetsgivaren i vissa angivna fall förmådde visa, att den åtalade förseelsen ej skäligen kunde läggas honom till last, skulle han vara fri från ansvar och vederbörande arbetsledare i stället kunna ådömas ansvar. I sin motivering till detta förslag anförde yrkesfarekom- mittén bland annat, att det uti mål angående förseelser mot minderårighetslagten, vilken lag under alla förhållanden lade ansvaret för en begången överträdelse på yrkesidkaren, i åtskilliga fall förekommit, att straffpåföljd drabbat per'so- ner, som icke rimligtvis kunnat sägas ha någon skuld till den påtalade förseelsen. I dessa fall hade det i regel varit fråga om aktiebolags styrelseledamöter, villka

naturligen ofta stode fullkomligt främmande för sådana åtgärder vid arbetets bedrivande, som kunde innebära en förseelse av nyssnämnda slag. Men även i avseende å företag, som innehades av en ensam person, kunde överträdelser ifrågakomma, vartill innehavaren ej på något sätt vore vållande. En under— ordnad arbetsledare kunde exempelvis tvärt emot given order låta minderåriga arbeta på övertid. Kommittén ansåg, att genom det föreslagna stadgandet möj- liggjordes en rättvisare tillämpning av straffansvaret och att det även torde bidraga till att höja arbetsledarnas intresse för lagens efterlevnad. — Yrkesfare- kommitténs förslag avsåg överflyttande av ansvaret för förseelser endast i vissa avseenden, nämligen beträffande minderårigas och kvinnors användande till arbete, anmälan om minderårigs sysselsättande, förande av förteckning över minderåriga, tillhandahållande av anteckningsbok för inspektionsförrättare samt uppsättande av laganslag.

I det på grundval av kommitténs lagförslag utarbetade departementsförsla- get hade till en början upptagits ett motsvarande men modifierat stadgande av innehåll, att om förseelsen icke skäligen kunde läggas arbetsgivaren till last, hans ställföreträdare å arbetsstället eller annan arbetsledare i stället skulle kunna dömas till ansvar. Lagrådet anmärkte emellertid, att det föreslagna stadgandet avveke från eljest gällande rättsgrundsatser, och ansåg, att till- fyllestgörande skäl för en sådan avvikelse ej förefunnes. I enlighet med lagrå- dets hemställan blev stadgandet därför uteslutet i det lagförslag, som förelades riksdagen, och något yrkande på dess införande i lagen framställdes ej under riksdagsbehandlingen.

Förevarande fråga behandlades även i en vid 1943 års riksdag väckt motion (1:60). I denna hemställdes bland annat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att vid en kommande revision av lagen om arbetarskydd jämte därtill hörande följdförfattningar måtte införas bestämmelser, som möj- liggjorde ett överflyttande av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsförestån— dare. Motionärerna, som tillika hemställde om sådan ändring av allmänna ar- betstidslagen, att möjlighet bereddes att under särskilda omständigheter efter tillstånd av arbetsrådet få ansvaret för lagens efterlevnad överflyttad på annan person, anförde i anslutning till denna sin hemställan följande:

Vad beträffar den allmänna arbetstidslagen må till en början framhållas, att det även inom industrien förekommer, att företag drives av person, som saknar möjlighet att själv övervaka arbetet och tillse, att de lagliga arbetstidsbegränsningarna följas. Det kan vara fråga om arbetsgivare, som är sjuklig, ålderstigen, bosatt på annan ort än den, där rörelsen drives, o. s. v. I dylika fall ligger det närmast till hands, att ansvaret för arbetstidslagens efterlevnad åvilar den person, som har den omedelbara ledningen av arbetet eller skötseln av rörelsen. —— Även i andra liknande fall ter det sig naturligt, att ansvaret bör kunna avlyftas från arbetsgivaren. Det kan exempelvis vara fråga om rörelse, som drives av stärbhusdelägare, vilka själva icke äro insatta i företagets drift eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives. -— Även i fråga om aktiebolag eller andra juridiska personer, som driva industriell eller annan rörelse, som faller under den allmänna arbetstidslagen, kunna omständigheterna vara sådana, att godtagande av Viss person såsom arbetsföreståndare synes rätt och billigt. Åtskilliga industribolag äro ju

av den storleksordning och drivas under sådana förhållanden, att det är omöjligt för styrelseledamöterna att öva någon som helst uppsikt över hur arbetet bedrives i detalj. I fråga om dylika företag synes naturligt, att arbetsgivaransvaret åvilar person, som har ledningen över arbetet, exempelvis bolagets verkställande direktör eller, i fråga om bolag, som har sin verksamhet förlagd till olika orter, driftsledaren på platsen.

När det gäller aktiebolag och andra juridiska personer, talar även en annan omstän- dighet för att en överflyttning av arbetsgivaransvaret kan komma till stånd. Om i ett företag, som drives i form av aktiebolag, begåtts en förseelse mot bestämmelserna i all- männa arbetstidslagen, är det icke från början klart vilken som har att svara för denna förseelse. Detta blir nämligen beroende på vilken eller vilka personer, som ställas under åtal för förseelsen i fråga. Av uppgifter, som lämnats till arbetsrådet angående beivran- det av förseelser mot arbetstidslagen, framgår, att det härvidlag förekommer betydande variationer. I vissa fall instämmes verkställande direktören, i andra fall bolagsstyrelsens ordförande, i andra fall åter en eller flera av styrelseledamöterna. Det inträffar emel- lertid ej så sällan, att åtal anställes mot personer, som intaga en mera underordnad ställning. Såsom exempel härå må anföras följande beteckningar, som i de tillgängliga handlingarna lämnats å instämda personer: ingenjör, »ställföreträdare för arbets— givaren», avdelningschef, ingenjör-arbetsledare, kamrer, verkstadschef, tryckeriförestån- dare, verkmästare. — Det är givet, att det skulle vara en fördel om i sådana fall, då rörelse drives av aktiebolag eller annan juridisk person, det på förhand funnes utsedd en person, som hade att svara för eventuella överträdelser av arbetstidslagen.

Motionärerna uttalade vidare, att de skäl, som av dem andragits för att i vissa fall medgiva en överflyttning av arbetsgivaransvaret i fråga om allmänna arbetstidslagen, i lika hög grad gällde beträffande arbetarskyddslagen. För ett överflyttande av det arbetsgivaren enligt arbetarskyddslagen åvilande an- svaret syntes dock böra erfordras tillstånd av särskild myndighet och ansågs därvid lämpligt, att godtagande av arbetsföreståndare meddelades av yrkes- inspektionens chefsmyndighet, som redan hade att i olika hänseenden taga be- fattning med frågor rörande arbetarskyddslagen. Syftet med förslaget kunde nås genom att i lagens 53 & infördes en bestämmelse av innebörd, att yrkes- inspektionens chefsmyndighet efter ansökan från arbetsgivare skulle kunna godtaga viss person som arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe. Enligt mo- tionärerna borde också följdförfattningarna till arbetarskyddslagen ändras på motsvarande sätt. Slutligen framhöllo motionärerna, att de med sitt förslag, att arbetsgivaransvaret i vissa fall skulle kunna överflyttas till särskild arbets- föreståndare, icke avsåge att tillskapa en möjlighet för arbetsgivaren att utan vidare övervältra ansvaret till en person, som vore att betrakta som blott och bart en bulvan för arbetsgivaren. För en giltig överflyttning av ansvaret skullle erfordras särskilt tillstånd, och det finge därvid ankomma på nämnda myn— digheter att i varje särskilt fall pröva ej blott huruvida skäl förelåge för ett avlyftande av arbetsgivaransvaret utan även huruvida den föreslagna per-Sto- nen lämpligen borde godtagas såsom arbetsföreståndare.

Före utskottsbehandlingen inhämtades yttranden över motionen från arbetss- rådet och riksförsäkringsanstalten. Dessutom bereddes svenska arbetsgivare- föreningen, landsorganisationen och de anställdas centralorganisation (Bacci) — numera TCO — tillfälle att yttra sig över densamma.

Arbetsrådet ansåg sig böra begränsa sitt yttrande till att avse endast frå- gan om ändring i den allmänna arbetstidslagen samt anförde därvid bland annat, att det även inom denna lags tillämpningsområde syntes föreligga behov av en lagbestämmelse, som gåve arbetsrådet möjlighet att, efter prövning i varje särskilt fall, godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgiva- rens ställe. Sålunda borde i det fall, där en verksamhet dreves av juridisk person, ansvaret kunna läggas på den, som utövade den direkta ledningen av företaget eller, då det gällde större industriföretag, den som utövade ledningen för större driftavdelning, särskild fabrik eller dylikt inom företaget. En över- flyttning av ansvaret syntes jämväl påkallad i de fall, där exempelvis arbets- givaren vore boende på annan ort än den, där företaget vore beläget, och så- lunda saknade möjlighet att vaka över hur arbetet bedreves.

Riksförsäkr'ingsanstalten, som för sin del icke hade någon erinran att göra mot bifall till motionen i avseende på allmänna arbetstidslagen, anförde i fråga om arbetarskyddslagen, att däri funnes otvivelaktigt bestämmelser, vilka till innehåll och syfte kunde jämföras med arbetstidslagarnas bestämmelser, och att det beträffande dessa bestämmelser icke torde behöva möta hinder för infö- rande av möjlighet till överflyttning av arbetsgivaransvaret. Däremot förelåge enligt anstaltens mening så vägande skäl mot en överflyttning av nämnda an- svar i andra fall, att någon möjlighet till dylik överflyttning icke borde till- skapas. Med avseende härå anförde anstalten bland annat följande:

Enligt 3 $ första stycket lagen om arbetarskydd är arbetsgivare skyldig iakttaga allt, som i avseende på arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Detta allmänna åläggande för arbetsgivarna innebär tydligen, att vederbörande arbetsgivare är helt ansvarig för arbetsförhållandena på arbetsstället. Han har sålunda att även svara för vad hos honom anställda arbetsledare i högre och lägre ställning vidtaga eller underlåta att vidtaga. Detta ansvar yttrar sig i första hand och, torde man kunna säga, på ett grundläggande sätt däruti, att arbets- givaren vid urvalet av arbetsledare har att tillse, att de hålla måttet icke blott tekniskt eller ekonomiskt utan jämväl i vad det gäller omdöme och ansvarskänsla vid ordnandet av arbetsförhållandena på betryggande sätt i fråga om säkerhet och sundhet. För skador, som kunna åsamkas arbetarna genom arbetsledningens vållande, har arbetsgivaren så— lunda att bära ansvar såväl i fråga om straff som skadestånd. Emellertid lärer även arbetsledaren, om han brister i nödig aktsamhet, enligt allmänna rättsregler bliva under- kastad ansvar i angivna hänseenden. — Grundsatsen om arbetsgivarens ansvar för arbets- förhållandena på arbetsstället måste anses vara av grundläggande betydelse för arbetar- skyddet. Endast därigenom lärer man vinna nödig garanti för att omsorgen om arbetets säkerhet och sundhet icke undantränges av de omedelbara strävandena till bästa möjliga produktionsresultat utan principiellt kommer att ingå som ett jämbördigt led med sist- nämnda strävanden i arbetets planläggning och utförande. Beskaffenheten av de åtgär- der, som komma ifråga i förstberörda hänseenden, torde även bestyrka riktigheten i denna ståndpunkt. Det gäller här t. ex. arbetslokalernas anordning beträffande ventilation, belysning och uppvärmning, maskinernas anordning och inskyddande, lämpliga arbets- metoder, olika materials och ämnens användande i tillverkningen m. m. I sista hand

ligger avgörandet i dessa fall uppenbarligen hos arbetsgivaren och hör han under alla förhållanden få stå ansvaret för vad som härvidlag företages eller underlåtes.

I viss mån annorlunda ter sig däremot bedömandet, när det gäller ordningsföreskrifter eller därmed jämförbara bestämmelser (»politiföreskrifter»). Iakttagandet av dessa hör mera omedelbart samman med arbetsledarnas funktioner och är ej heller förenat med några direkta utgifter av nämnvärd storlek. Ansvaret för deras efterlevnad kan därför icke utan fog riktas mera direkt mot vederbörande arbetsledare och ett dylikt ansvar kan även vara ägnat att skärpa arbetsledningens intresse och uppmärksamhet för ordningen i dessa hänseenden på arbetsplatsen. Till här åsyftade bestämmelser i lagen är att räkna flertalet av de särskilda föreskrifterna rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete. Vidare äro hit att räkna föreskrifter om fullgörandet av viss anmälningsskyldig— het, om förandet av vissa anteckningar, om tillhandahållandet av lämplig bok för anteck- ningar av vederbörande inspektionsförrättare, om uppsättandet av vissa anslag m. m. I fråga om dessa bestämmelser synas ur principiell synpunkt hinder icke behöva resas mot att möjlighet skapas att i särskilda fall efter prövning av yrkesinspektionens chefs- myndighet få arbetsgivaransvaret överflyttat till vissa arbetsföreståndare. En annan sak är, huruvida behovet av en dylik anordning, i vad gäller arbetarskyddslagen, är så framträdande, att bestämmelser därom böra införas i lagstiftningen. Denna fråga torde lämpligen kunna upptagas till närmare övervägande av 1938 års arbetarskyddskommitté.

Anstalten framhöll vidare, att det vid dryftandet av förevarande spörsmål torde böra uppmärksammas, att dess lösning även kunde sökas på en annan väg, nämligen genom att överlåta åt domstol att i förekommande fall avgöra, varest ansvaret för en begången förseelse skulle läggas. I samband härmed er- inrades om yrkesfarekommitténs förslag till bestämmelse i berörda hänseende, vilket förslag dock ej bifölls av lagrådet. Slutligen lämnade anstalten i sitt yttrande en del uppgifter rörande denna frågas behandling i utländsk skydds- lagstiftning.

Svenska arbetsgi'vareföreni'ngen uttalade, att föreningen gav sin fulla anslut- ning till det av motionärerna framförda förslaget samt vitsordade, att det otvi- velaktigt funnes ett stort praktiskt behov av de yrkade lagändringarna. Till föreningens kännedom hade kommit vissa fall, då företagschefer, som på grund av företagens storlek icke haft möjlighet att i detalj följa driften och som där- för saknat all kännedom om inom företagen begångna förseelser mot ifråga- varande lagar, dömts till straff för sådana förseelser. Detta förhållande tedde sig stötande för rättskänslan. Det syntes både av billighetsskäl och med hän- syn till rättsordningens auktoritet angeläget, att möjligheter tillskapades för att arbetsgivaransvaret i nämnda fall skulle kunna överflyttas till sådana ar- betsledare, som verkligen hade tillfälle att inom företagen omedelbart över- vaka tillämpningen av arbetstids- och arbetarskyddslagarna. Föreningen, som tillstyrkte motionen, anförde till sist, att det vore tydligt, att de skäl, som ta- lade för införande av här avsedd bestämmelse i allmänna arbetstidslagen, även med samma styrka kunde anföras för en liknande åtgärd med avseende å ar- betarskyddslagen.

Landsorganisationen anförde i sitt yttrande över motionen bland annat, att det principiellt måste gälla, att det rättsliga ansvaret för efterlevnaden av den

sociala skyddslagstiftningen på arbetsmarknadens område borde åvila arbets- givaren, vare sig fråga vore om den lagstadgade arbetstidsbegränsningen eller om arbetarskyddet i inskränkt bemärkelse. Fall kunde emellertid förekomma, där det ur synpunkten av lagstiftningens effektivitet kunde vara mera ända- målsenligt, att det omedelbara ansvaret förlades till särskild arbetsföreståndare, även då arbetsgivaren vore annan än, i fråga om arbetarskyddslagen, stat eller kommun, såsom då rörelsen bedreves av dödsbo eller eljest av juridisk person och de enskilda delägarna faktiskt icke utövade någon arbetsledning eller eljest toge någon personlig befattning med företagets verksamhet. Möt möjlighet till arbetsgivaransvarets överflyttning efter medgivande av arbetsrådet respektive yrkesinspektionens chefsmyndighet syntes i dylika fall intet vara att erinra, därvid dock givetvis måste förutsättas, att arbetsrådets och tillsynsmyndighe- tens ifrågavarande befogenhet utövades med avseende fäst endast vid vad som ur synpunkten av lagstiftningens syftemål vore lämpligast och först efter pröv- ning av arbetsföreståndarens kvalifikationer för uppgiften. —— Beträffande överflyttning av arbetsgivaransvaret enligt arbetarskyddslagen förutsatte lands- organisationen som självklart, att en sådan anordning icke finge medföra nå- gon inskränkning i arbetsgivarens skadeståndsansvar för olycksfall, som be- rodde av försummelse från arbetsföreståndarens sida vid tillämpning av i lagen stadgade förpliktelser.

De anställdas centralorganisation ansåg, att ett genomförande av den före- slagna reformen skulle få stor inverkan på den ställning och det ansvar, som åvilade industriens och även vissa grupper av lantbrukets och handelns tjänste- män i arbetsledarställning, och att reformen otvivelaktigt skulle medföra en viss risk för att mindre nogräknade arbetsgivare sökte övervältra ansvaret på en tjänsteman i underordnad ställning. Detta skulle enligt centralorganisatio- nen i många fall kunna medföra icke önskvärda konsekvenser, särskilt då det gällde tillämpning av arbetarskyddslagen. — Enligt centralorganisationens me- ning kunde en överflyttning av arbetsgivaransvaret jämlikt arbetarskyddslagen icke anses överensstämma med hittillsvarande praxis inom sociallagstiftningen, och en sådan syntes vara onödig, ej minst med hänsyn till att dessa förhållan- den reglerades genom gällande praxis för underordnads vållande. Rättspraxis på detta område pekade även i annan riktning än den motionärerna avsåge. — Ett bifall till motionen torde i realiteten innebära, att den ekonomiska ansvarigheten överflyttades på en svagare part. Vad beträffade det i motionen anförda skälet för en överflyttning, nämligen att åklagarmyndigheten vore tveksam om vem som vid förseelse mot lagen skulle åtalas vid ett företag, som dreves i form av aktiebolag, ansåg centralorganisationen, att samma oklarhet förefunnes även beträffande förseelser mot flera andra förordningar och att, då denna fråga vore av allmän processrättslig karaktär, den borde lösas i ett vidare sam- manhang och icke endast för vissa specialfall. Centralorganisationen avstyrkte bifall till motionen.

Andra lagutskottet, som förehade motionen till behandling, ansåg, att frågan

om införande i arbetarskyddslagen och därtill hörande följdförfattningar av en bestämmelse om arbetsgivaransvarets överflyttande till särskild arbetsföre- ståndare borde tagas under övervägande av arbetarskyddskommittén vid den pågående utredningen för revision av arbetarskyddslagstiftningen. Utskottet hemställde därför (utl. nr 25), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid den inom 1938 års arbetarskyddskommitté pågående utred- ningen måtte tagas under övervägande, huruvida och i vad mån möjlighet borde beredas till överflyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskydds- lagstiftningen från arbetsgivare till särskild arbetsföreståndare. Denna utskot- tets hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 250).

Reformförslag. I anledning av riksdagens nyssnämnda skrivelse har Kungl. Maj:t genom skrivelse den 30 juni 1943 anbefallt kommittén att i samband med fullgörandet av kommitténs uppdrag taga under övervägande, huruvida och i vad mån möjlighet bör beredas till överflyttning av ansvaret för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från arbetsgivare till särskild arbetsföreståndare.

Y rkesinspektören t' åttonde distriktet har yrkat, att det i lagen klargöres, vem som är att anse såsom arbetsföreståndare i verksamhet, som bedrives av staten eller kommun. Som skäl för yrkandet anfördes, att det ej sällan uppkomme svå- righeter att inom sådan verksamhet få erforderliga skyddsåtgärder genomförda på grund av att det vore omöjligt att få klart vem som vore arbetsföreståndare.

Remissyttranden. I det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse om arbetsgivaransvarets överflyttande i vissa fall till särskild arbetsföreståndare. I yttrande över det föreslagna stadgandet framhöll yrkesinspektören i första distriktet, att avsikten med detta icke bleve till- godosedd, då det begränsades så, att ansvaret för vidtagande av de åtgär- der som lagen främst åsyftade, nämligen skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete, icke kunde överflyttas på godtagen person. Skulle detta överflyttande befaras använt till ett bulvanförhållande, borde enligt yrkesinspektören det inn- der alla omständigheter krävda godtagandet av personen ifråga kunna utgöra. en tillräcklig spärr. Om det däremot befarades, att den godtagne arbetsförestån- daren icke skulle kunna stå för ekonomiska konsekvenser, ifrågasattes, om ej överlåtandet av ansvaret kunde ske under uttrycklig föreskrift, att arbetsgiva- ren icke kunde genom ansvarets överflyttande befrias från det ekonomiska :an- svaret.

Arméförvaltningen erinrade om det i lagutkastet upptagna stadgandet betr-äf- fande arbetsföreståndare i statlig verksamhet samt anförde, att med hänsyn 'till att lagen skulle gälla även värnpliktiga, det möjligen i en del fall kunde ujpp- stå tveksamhet om vem som vore arbetsföreståndare. Marlnförvaltningen :an- såg, att vissa regler för vem som skulle utses till arbetsföreståndare vore er- forderliga men att det syntes lämpligast, att Kungl. Maj:t utfärdade bestäm—

melser härom. Försvarets fabriksstyrelse förutsatte likaledes, att särskilda be- stämmelser i förevarande avseende skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Vidare ansågs, att ett klarläggande av innebörden av begreppet arbetsföreståndare vore nödvändigt. Även en av kommitténs experter i militära frågor framhöll, att begreppet arbetsföreståndare måste klarläggas med hänsyn till militär verk— samhet.

Svenska arbetsgivareföreningen, som inledningsvis erinrade om vad för- eningen uttalat i sitt yttrande över förutnämnda motion i ämnet, framhöll bland annat, att åtskillig förvirring för närvarande syntes råda beträffande frågan, vem som vore ansvarig vid förseelser mot arbetarskyddslagen och vissa andra sociala lagar, och att föreningen under sådana förhållanden med stort intresse tagit del av den bestämmelse i lagutkastet, varigenom möjlighet bereddes att i viss utsträckning överflytta arbetsgivaransvaret å en särskild arbetsföreståndare. Enligt föreningens mening tillgodosåge den föreslagna regeln dock endast del- vis det önskemål föreningen uttalat, i det att bland de bestämmelser, beträffande vilka arbetsgivaransvaret kunde överflyttas till särskilda arbetsföreståndare, icke funnes upptagna bestämmelser rörande arbetslokaler samt rörande före- kommande av ohälsa och olycksfall i arbete. Föreningen ansåg, att åtminstone något borde åtgöras även i denna del, enär det vore orimligt, att styrelseleda- möter i stora bolag skulle kunna bliva ansvariga för försummelser i detta av- seende i sådana fall, då det fölle inom en verkställande direktörs eller annan högre funktionärs befogenhet att träffa avgörande i dylika frågor. Ett visst framsteg i detta avseende skulle kunna göras, om det i lagtexten eller i motiven utsades, att för den händelse åt firmatecknare i bolag eller förening upp- dragits att inom företaget svara för tillämpningen av denna lag, skulle — i den mån arbetsgivaransvaret icke träffade särskild arbetsföreståndare — sådan firmatecknare anses som arbetsgivare. Högsta domstolen syntes i det i N. J. A. 1943 sid. 507 refererade rättsfallet ha utgått från en sådan rättsgrundsats. Emellertid ifrågasatte föreningen, om även beträffande förseelser mot de be- stämmelser, som uppräknades, ansvarsfrågan kunde anses tillfredsställande löst genom bestämmelsen om arbetsföreståndare. Detta berodde på vilka ford- ringar, som i praktiken komme att uppställas, för att en person skulle godtagas såsom arbetsföreståndare. Skulle endast befattningshavare i ledande ställning inom ett företags centrala förvaltning godtagas i detta hänseende, komme be- stämmelsen att få föga betydelse, exempelvis inom byggnads- och anläggnings- branscherna, där ett och samma företag ofta bedreve arbeten på olika platser i landet. Utsåges i ett sådant fall en gemensam arbetsföreståndare för alla ar— betsplatserna, skulle icke mycket vara vunnet med den regel, som angåves i lagen. En sådan arbetsföreståndare kunde ju icke ha den överblick över verk- samheten, som fordrades för att han rimligen skulle kunna åläggas det an- svar, varom här vore fråga. Det enda riktiga vore, att ansvaret ålades den ar- betsledare, som närmast hade hand om arbetet. Enligt föreningens mening borde det i motiven klart sägas ut, att en sådan anordning vore möjlig.

Landsorganisatr'onen framhöll, att beträffande av stat eller kommun bedri- vet arbete borde, liksom då eljest särskild arbetsföreståndare utsetts, uttryck- ligen framgå, att denna överflyttning av arbetsgivaransvaret i avseende å la- gens tillämpning icke medförde inskränkning i den verkliga arbetsgivarens skadeståndsansvar på grund av skada, som berodde av försummelse från ar- betsföreståndarens sida.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) erinrade inledningsvis om den vid 1948 års riksdag väckta motionen (sid. 233), Vilken avstyrkts av de anställdas då- varande centralorganisation (Daco), samt anförde därefter, att ehuru lagförsla- gets utformning på denna punkt icke vore av sådan räckvidd, som kunde ha befarats bliva en följd av ifrågavarande motion, centralorganisationen likväl ansåge sig böra vidhålla den tidigare av Daco uttalade uppfattningen. Andra lagutskottet hade med anledning av Dacos yttrande över motionen anfört, att det icke skulle kunna bli fråga om att överflytta arbetsgivaransvaret på en underordnad tjänsteman. Om så icke skulle ske, borde det klart framgå av förarbetena till lagen. Det borde emellertid samtidigt framhållas, att det i många fall kunde vara ganska vanskligt att avgöra, om en tjänsteman stode i underordnad ställning eller icke. Centralorganisationen framhöll vidare, att man visserligen kunde säga, att det vore ogörligt för själva företagsledningen att på alla arbetsplatser övervaka, att de i arbetarskyddslagen angivna ordnings- föreskrifterna efterlevdes, men det vore självklart, att om företaget uppdroge åt platschefen, arbetsledare eller annan därför lämpad tjänsteman att tillse detta, denne också hade att fullgöra detta uppdrag. Fullgjorde han icke på ett riktigt sätt sin skyldighet i detta hänseende, hade han uppenbarligen brustit i sina tjänsteåligganden, men om en olycka av något slag inträffade på ar- betsplatsen, kunde det icke anses rimligt, att tjänstemannen ifråga därmed ställdes till direkt ekonomiskt ansvar för sin försumlighet. Detta ansvar borde alltid i första hand åvila arbetsgivaren-företaget.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd ansåg, att införan- det av begreppet arbetsföreståndare vore ägnat att medföra principiella betänk- ligheter. Garantin för att arbetsgivaren på bästa möjliga sätt främjade arbetets säkerhet och sundhet, syntes vara större, om han själv ytterst bure ansvaret, än om han kunde övervältra detta på en honom underordnad tjänsteman. Med hän- syn till att i lagförslaget arbetsföreståndarens uppgifter främst syntes vara av >>ordningskaraktär», ansågs förslagets genomförande ur rent praktisk syn- punkt dock icke vara ägnat att ingiva större farhågor. Under alla förhållan- den borde emellertid en sådan begränsning av arbetsföreståndarens funktioner bibehållas, att det ekonomiska ansvaret, exempelvis för inträffat olycksfall eller ohälsa föranledd av bristfälliga arbetslokaler, fortfarande ytterst åvilade ar- betsgivaren.

Jernkontorets gruvbyrå framhöll, att den föreslagna bestämmelsen innebure en påtaglig förbättring i förhållande till gällande arbetarskyddslag, men ansåg, att i fråga om industriella företag en lika generell regel om arbetsförestånda-

rens ansvar skulle gälla som den för stat och kommun i detta avseende före- slagna. Om arbetsgivaren genom direktiv eller annorledes åstadkommit anled— ningen till att någon bestämmelse i lagen ej följts, skulle han dock bära an- svaret därför.

I anslutning till här berörda spörsmål må framhållas, att på arbetstidslag- stiftningens område möjlighet numera beretts att i vissa fall överflytta arbets- givaransvaret till särskild arbetsföreståndare. Sålunda finnas bestämmelser härom i samtliga arbetstidslagar och i lagen om vissa inskränkningar beträf- fande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete. Enligt nämnda la- gar kan arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare eller innehavare av före- tag godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens eller inne- havarens ställe. Även i butikstängningslagen finnes numera en liknande be- stämmelse, som möjliggör för näringsidkare att efter ansökan till vederbörande länsstyrelse få ansvaret för lagens efterlevnad överflyttat till särskild före- ståndare.

Kommitténs förslag. Vid övervägande av frågan, huruvida och i vad mån an- svaret för arbetarskyddslagens efterlevnad bör kunna överflyttas från arbets- givare till särskild arbetsföreståndare, har kommittén funnit, att skäl tala så- väl för som emot en sådan överflyttning.

För en överflyttning av ansvaret tala följande omständigheter. Då en verk- samhet bedrives av bolag eller annan enskild juridisk person, är det ofta icke möjligt för delägare eller styrelsemedlemmar att äga sådan kännedom om eller på sådant sätt bestämma över arbetets anordnande och bedrivande inom verksamheten, att de med hänsyn härtill kunna ikläda sig ansvaret för efterlev- naden av lagens bestämmelser. Därtill kommer, att delägarna eller styrelse- medlemmarna ofta äro bosatta på annan ort än den, där verksamheten bedri- ves. I sådant fall kan det synas önskvärt och jämväl anses naturligt, att ansvaret för lagens efterlevnad lägges på den, som utövar den direkta led- ningen av verksamheten. Det förekommer också, att en arbetsgivare bedriver verksamhet på flera olika platser i landet. Ej minst gäller detta beträffande byggnads- och anläggningsverksamhet. Även i dylika fall synes önskvärt, att det ansvar, varom här är fråga, ålägges den person, som närmast har hand om ledningen av arbetet på respektive plats. En arbetsgivare, som bor på an- nan ort än den, där verksamheten utövas, saknar ofta möjlighet att närmare övervaka, hur arbetet anordnas och bedrives. Även denna omständighet kan motivera ett överflyttande av arbetsgivaransvaret. Detsamma gäller vid all- mänt uppdrag, sjukdom, hög ålder eller annan liknande orsak, varigenom ar- betsgivaren är förhindrad att deltaga i verksamheten eller närmare övervaka arbetets anordnande och bedrivande.

Vid behandling av frågan om överflyttning av arbetsgivaransvaret till sär- skild arbetsföreståndare bör även följande beaktas. Det kan sålunda ifrågasättas, huruvida de förpliktelser att vidtaga åtgärder till förekommande av ohälsa och

olycksfall i arbete, vilka jämlikt arbetarskyddslagen åvila arbetsgivare, verkligen kunna överflyttas på särskild person såsom arbetsföreståndare. Detta förutsät- ter, att dylik person innehar sådan ställning eller är tillerkänd sådan befogenhet, att han, då han i arbetsgivarens ställe övertager ledningen och ansvaret för verk- samheten i här berörda hänseende, kan inverka på samtliga de förhållanden, scm beröras av arbetarskyddslagstiftningen. Det gäller härvid icke endast att be- stämma om hur själva arbetet skall anordnas och bedrivas utan även att om- besörja, att arbetstagarna tillförsäkras sunda och säkra arbetsförhållanden. Detta innebär bland annat, att han skall besluta och föranstalta om vidtagande av åtgärder, som avse exempelvis arbetslokalens anordning, belysning, uppvärm- ning och ventilation, maskiners anordnande och inskyddande, olika materials och ämnens användning i verksamheten, inrättande av hygieniska anordningar m. m. Vidtagandet av åtgärder i nu nämnda hänseenden är emellertid ofta en fråga av betydande ekonomisk innebörd. Även härutinnan måste dock arbets- föreståndaren äga beslutanderätt, om han skall kunna bära arbetsgivarens fulla ansvar för lagens efterlevnad. Det är heller icke uteslutet, att arbetsgivaren kan genom direktiv eller på annat sätt ålägga arbetsföreståndaren att iakttaga sådan återhållsamhet i fråga om vidtagande av skyddsåtgärder, att sundheten och säkerheten i arbetet kan i hög grad äventyras. Att arbetsföreståndaren un- der sådana förhållanden ändock skall taga ansvar i stället för arbetsgivaren synes oskäligt.

Det är vidare att märka, att därest en arbetsgivare underlåter att vidtaga viss skyddsåtgärd, han kan av yrkesinspektör förbjudas att exempelvis använda viss. lokal eller bedriva visst arbete. Därest arbetsgivaransvaret jämlikt arbetar- skyddslagen överflyttades till särskild arbetsföreståndare, skulle dylikt förbud riktas mot denne. Då det emellertid är arbetsgivaren, som driver verksamheten, synes ett dylikt förbud näppeligen kunna riktas mot arbetsföreståndaren.

Det måste också anses naturligt, att när arbetsgivare ålagts vissa för- pliktelser i skyddshänseende, dessa förpliktelser också skola åvila den som är den verklige företagaren, d. v. 5. den för vars räkning arbetet ytterst sker. Det är denne som skall tillse, att sådana åtgärder vidtagas, att arbetstagaren ej utsättes för skada i arbetet, och från denna skyldighet skall han ej kunna. fritaga sig genom att av organisatoriska eller andra skäl i förhållande till ar- betstagaren inskjuta en mer eller mindre osjälvständig mellanman. Ett annat. betraktelsesätt skulle kunna medföra risk för att rätten till den förmån man velat bereda arbetstagarna genom skyddslagstiftningen bleve illusorisk.

Ovan anförda skäl mot överflyttning av arbetsgivaransvaret äro enligt kom— mitténs mening så vägande, att en överflyttning icke bör äga rum, då fråga, är om åtgärder, som avse att förekomma ohälsa och olycksfall i arbete. Något annorlunda ställer sig frågan, när det gäller arbetarskyddslagens ord— ningsföreskrifter och andra därmed jämförbara bestämmelser. Iakttagandet av dessa hör nära samman med de förpliktelser, som vanligen åvila en arbets— ledare, och detta är ej heller förenat med några utgifter av nämnvärd storlek.

Till här åsyftade bestämmelser i arbetarskyddslagen kunna hänföras flertalet av de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete, fullgörande av viss anmälningsskyldighet, tillhandahållande av inspek- tionsbok m. m. Ifrågavarande bestämmelser torde också till innehåll och syfte kunna jämföras med arbetstidslagarnas bestämmelser.

Med hänsyn till det ovan anförda har kommittén funnit sig böra föreslå, att möjlighet till att överflytta det ansvar, som jämlikt arbetarskyddslagen åvi- lar arbetsgivare, till särskild arbetsföreståndare bör beredas endast med av— seende på vissa av lagens bestämmelser i enlighet med de riktlinjer, som när— mare angivas i de till lagen fogade anvisningarna. Sålunda synes en över- flyttning av arbetsgivaransvaret böra möjliggöras huvudsakligen i vad av- ser de egentliga ordningsföreskrifterna i lagen, såsom beträffande uppsät- tande av vissa anslag, fullgörande av viss anmälningsskyldighet och insän- dande av byggnadsförslag för granskning. Vidare bör det lämpligen kunna åläggas arbetsföreståndare att iakttaga vad i lagen stadgas om begränsning av arbetstiden för och om läkarkontroll över arbetstagare, som sysselsättas i hälso- farligt arbete. Åt arbetsföreståndare bör jämväl kunna uppdragas att övervaka, att lagens bestämmelser om raster, natt- och veckovila iakttagas liksom även att flertalet av de bestämmelser, som avse minderårigas och kvinnors an- vändande i arbete, efterlevas. Slutligen bör till särskild arbetsföreståndare kunna överflyttas ansvaret för att de skyldigheter, som åvila arbetsgivare att bereda tillsynsorgan tillträde till arbetsställe, tillhandagå dessa med erfor- derliga upplysningar samt tillhandahålla inspektionsbok och författningar vid arbetsstället, bliva iakttagna. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att en överflyttning av arbetsgivaransvaret enligt kommitténs mening bör kunna ske i fråga om alla sådana bestämmelser i lagen, som i regel äro direkt straffbelagda. Skulle arbetsföreståndare underlåta att i något avseende iakttaga vad som så- lunda enligt arbetarskyddslagen ålägges honom, förutsättes, att lagens straff- bestämmelser gälla arbetsföreståndaren i motsvarande mån som eljest arbets- givaren. Dock är att märka, att om arbetsföreståndaren därvid företagit eller underlåtit något på uttrycklig order av arbetsgivaren, ansvaret jämlikt denna lag i sådant fall torde åvila arbetsgivaren. Därmed är emellertid icke sagt, att arbetsföreståndaren genom sin åtgärd eller underlåtenhet är fritagen från straff enligt allmän lag. '

För staten och kommun föreskriver lagen, att arbetsgivaransvaret skall åvila respektive verksamhets arbetsföreståndare. Beträffande andra arbetsgivare har en sådan generell överflyttning däremot icke ansetts lämplig. Svenska arbets- givareföreningen har ifrågasatt, huruvida ej firmatecknare i bolag eller ekono- misk förening borde kunna anses såsom arbetsgivare, därest det uppdragits åt sådan person att inom bolaget eller föreningen svara för arbetarskyddslagens tillämpning, förutsatt att arbetsgivaransvaret ej överflyttats på särskild arbets— föreståndare. Kommittén anser sig ej heller kunna tillstyrka en dylik lösning. I stället föreslås — i likhet med vad som gäller enligt arbetstidslagarna — att över-

flyttningen i varje särskilt fall skall prövas. För detta ändamål förordar kom- mittén, att arbetsrådet tillerkännes rätt att efter särskild framställning godtaga arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe. Det må här framhållas, att vid till- lämpningen av lantarbetstidslagen jämställes hushållningssällskap i arbetsgivar- hänseende med kommun. Denna regel synes enligt kommitténs mening böra gälla även vad beträffar arbetarskyddslagen.

Vid avgörandet av frågan, vem som bör godtagas såsom arbetsföreståndare, torde de beslut, som arbetsrådet meddelat med stöd av arbetstidslagarna, lämna god vägledning. Såsom allmänna riktlinjer för frågans bedömande bör enligt kommitténs mening bland annat gälla, att vederbörande person skall själv ha för- klarat sig villig att ikläda sig det arbetsgivaren jämlikt arbetarskyddslagen åvi- lande ansvaret. Han bör vidare ha rätt att anställa och avskeda arbetstagare. Dessutom förutsättes, att han omhänderhar den direkta ledningen av arbetet samt i fråga om dess anordnande och bedrivande intager en relativt självständig ställning gentemot arbetsgivaren.

Bland personer, som i främsta rummet torde böra ifrågakomma såsom arbets- föreståndare, anser kommittén böra nämnas ett bolags verkställande direktör samt fabriks- eller platschef vid anläggning, som tillhör ett större företag eller som är belägen på avsevärt avstånd från bolagets huvudkontor eller arbetsgiva- rens hemvist. Vidare kunna nämnas filialchefer vid större affärsföretag, särskilt där dessa ha filialer på olika platser i landet. Såsom arbetsföreståndare vid jord- bruk torde företrädesvis böra godtagas förvaltare eller inspektorer. Inom bygg- nads- och anläggningsverksamhet, som av ett och samma företag bedrives på olika arbetsplatser samtidigt och där fördenskull en överflyttning av arbetsgivar- ansvaret till särskild arbetsföreståndare är önskvärd, synes högste arbetsleda- ren på respektive arbetsplats böra kunna ifrågakomma.

I förevarande sammanhang vill kommittén framhålla, att de föreslagna be- stämmelserna om arbetsgivaransvarets överflyttande till viss person såsom ar- betsföreståndare i arbetsgivarens ställe icke avse att reglera frågan, huruvida skadeståndsanspråk kan göras gällande mot arbetsgivare i anledning av skada, som tillskyndats arbetstagare genom arbetet hos arbetsgivaren. Detta gäller även, då arbetsgivaren är staten eller kommun.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats, att då det gällde att avgöra vem som i en verksamhet, bedriven av staten eller kommun, vore ansvarig för iakttagandet av arbetarskyddslagens bestämmelser eller med stöd av lagen meddelade anvis- ningar, det stundom uppstode svårigheter att få klarlagt vem som vore ar- betsföreståndare i lagens mening. Beslutanderätten beträffande dylik verksam- het vore nämligen ej sällan uppdelad på flera tjänstemän. Även från militärt håll har ansetts, att innebörden av begreppet arbetsföreståndare borde klar- läggas.

Att giva en tillfredsställande allmängiltig definition på begreppet arbets- föreståndare erbjuder stora svårigheter. Med arbetsföreståndare för viss verk- samhet (företag) torde i allmänhet böra förstås person, som anförtrotts den di-

rekta ledningen och förvaltningen av verksamheten. Förutom att övervaka och bestämma om arbetets anordnande och bedrivande synes han sålunda i regel böra ha att svara för förvaltning och vård av alla för verksamhetens drift erforderliga byggnader, maskiner och andra anordningar. Har av organisatoriska eller andra skäl handläggningen av de i en och samma verksamhet förekommande ärendena fördelats på flera personer med viss beslutanderätt hos var och en med hänsyn till ärendenas omfattning och beskaffenhet, synes detta enligt kommitténs me- ning få betraktas som en för verksamheten intern angelägenhet och följaktli- gen icke medföra ändring i det fulla ansvar, som jämlikt den föreslagna lagen bör åvila den som enligt vad ovan angivits är att betrakta som verksamhetens arbetsföreståndare.

I anslutning till behandlingen av frågan om arbetsgivaransvarets överflyt- tande till särskild arbetsföreståndare må framhållas, att kommittén funnit sig böra föreslå, att bestämmelse i nämnda hänseende i regel intages även i de till lagen hörande följdförfattningarna. Med hänsyn till det alltmer ökade an- talet röntgenanläggningar för tekniskt bruk vid enskilda industriföretag ifråga- sätter kommittén, huruvida icke en bestämmelse av ovan berörda innebörd jäm- väl bör intagas i den arbetarskyddslagen närstående lagen av den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete 111. m. Sistnämnda lag synes nämligen innehålla ett flertal sådana föreskrifter, i fråga om vilkas efterlevnad det i allmänhet lär kunna åläggas arbetsföreståndare att svara. Rätt att i vad an- går radiologiskt arbete godtaga viss person såsom arbetsföreståndare synes lämpligen böra tilläggas arbetsrådet, som dock innan beslut fattas i sådant ärende bör samråda med medicinalstyrelsen. En bestämmelse i nämnda syfte synes förslagsvis kunna inrymmas i lagens 15 &. Kommittén har emellertid icke funnit sig böra framlägga förslag till sådan bestämmelse. Förslag till bestämmelse om överflyttning av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföre- ståndare har ej heller ansetts böra framläggas beträffande kungörelsen den 11 maj 1945 (nr 174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gen- gasdrivet fordon eller redskap, enär denna kungörelse betraktats såsom en för- fattning av mera tillfällig natur.

Vid utförande i vissa fall av arbete förekommer det att, ehuru arbetsgiva- ren jämlikt arbetarskyddslagen är ansvarig för arbetets anordnande och bedri- vande, medverkan i det förebyggande arbetet jämväl är nödvändig av per- soner, som stå utanför arbetsförhållandet. Detta är särskilt fallet vid arbete å hustak samt i grustag och annan därmed jämförlig arbetsplats. En redo- görelse härför lämnas i det följande.

Arbete å hustak.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagen 4 & a) åligger det arbetsgivare att å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall, anordna

nödiga skyddsinrättningar. I en med stöd av arbetarskyddslagen utfärdad kungörelse av den 14 januari 1938 (nr 16) om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å vissa hustak föreskrives därjämte, att arbetsgivare skall till förekommande av olycksfall genom nedstörtning tillhandahålla liv- bälte jämte säkerhetslina av material, konstruktion och utförande, som kunna anses betryggande. Saknas å taket lämpliga anordningar för säkerhetslinans fästande, är arbetsgivaren skyldig att tillhandahålla lämplig person för linans fasthållande på betryggande sätt. Från kungörelsens tillämpning undantages dock arbete å sådan byggnad, vars taknock befinner sig högst fem meter över marken eller annat därmed jämförligt plan, ävensom arbete å viss annan

byggnad.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast upptogs en bestämmelse av innehåll, att vad i lagen stadgades om arbetsgivare skulle i visst fall gälla husägare. Förslaget föranledde till följande erinringar.

Fyra yrkesinspektörer ansågo, att det borde åvila husägare att även vidtaga säkerhetsanordning för fönsterputsare, varför efter ordet »hustak» borde till- läggas »samt anordning vid fönster för fästande av livlina». Häri instämde även ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö, som framhöll, att skydd för fönsterputsare blivit allt vanligare vid industribyggnader men att sådana helt saknades å hyreshus.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att till ifrågavarande bestämmelse borde fogas orden »där ej överenskommelse träffats».

Landsorganisationen fann bestämmelsen oklar och ifrågasatte bland annat, om ej med densamma åsyftades endast permanenta skyddsanordningar å fär- digt hus. Förutom att bestämmelsen gällde alla hus, avsåge den enligt orda- lagen jämväl byggnadsarbete. Även med begränsning till permanenta anord- ningar ansåge sig landsorganisationen icke kunna gå med på att ansvaret »över- flyttades» från arbetsgivaren, där denne vore annan än husägaren, till den sistnämnde. Ehuruväl husägaren borde åläggas att hålla skyddsanordningar, finge enligt landsorganisationen denna hans skyldighet icke medföra, att ar- betsgivaren fritoges från ansvar. I varje fall kunde en överflyttning av det rättsliga ansvaret icke godtagas i andra fall än de, då fråga vore om reguljärt återkommande, kortvarigt arbete (t. ex. sotning), däremot icke vid reparatio- ner och dylika särskilda arbetsåtaganden.

Kommitténs förslag. Såsom förut nämnts är arbetsgivaren skyldig att vid arbete å hustak tillse, att nödiga anordningar finnas vidtagna till förhind- rande av nedstörtande. Vid utförande av reparationsarbete, målningsarbete eller snöskottning å byggnad förekommer det ofta, att för arbetet anlitas per- soner, som ej äro att anse såsom arbetstagare i förhållande till husägaren. Denne är således ej arbetsgivare i förhållande till de med arbetet sysselsatta. Arbets- givare är i stället den plåtslageri- eller målerifirma, som åtagit sig att utföra

arbetet. Ehuru ifrågavarande firma i egenskap av arbetsgivare är förpliktad att jämlikt arbetarskyddslagen vidtaga alla nödvändiga skyddsåtgärder vid arbetet, kan det likväl ifrågasättas, om denna fordran under alla förhållanden bör uteslutande ställas på arbetsgivaren (firman). Denne anlitas endast till- fälligt för arbetet ifråga och därtill kommer, att han oftast ej äger den bygg- nad, å vars tak vissa fasta skydd behöva uppsättas. Det är därför icke ute- slutet, att husägaren kan motsätta sig att skydd anbringas å taket.

Med hänsyn till nyssnämnda omständigheter synes enligt kommitténs me- ning anledning finnas att i vissa avseenden överflytta arbetsgivaransvaret på husägaren. Skyldighet för husägare att förse byggnad med vissa anordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket föreligger redan nu i viss ut- sträckning enligt byggnadsstadgan (jfr sv. författnsaml. nr 261/1944). Varje byggnad, för vilken stadgan gäller och vars höjd överstiger åtta meter, skall sålunda vara försedd med i stadgan föreskrivna skyddsanordningar, där ej Kungl. Maj:t för viss stad annorlunda förordnat. För annan byggnad, som ej beröres av nyssnämnda bestämmelse, kunna erforderliga skyddsanord- ningar å taket påfordras med stöd av arbetarskyddslagen. Det synes enligt kommitténs mening motiverat att även i sådant fall förplikta husägare att upp- sätta de erforderliga skyddsanordningarna. Möjlighet bör dock beredas honom att med vederbörande arbetsgivare träffa annan överenskommelse. Kommittén föreslår därför, att i lagen införes en bestämmelse, varigenom husägare åläg- ges att, såvida ej annan överenskommelse därom träffats, vidtaga sådana skydds- anordningar å hustak, som kunna erfordras för att förhindra skada genom fall vid arbete å taket och vilka eljest ankomma på arbetsgivaren (2 & c/ 1). Enligt kommitténs mening böra med skyddsanordningar i detta sammanhang avses endast sådana, som skola fast anbringas å taket. Livbälte jämte säkerhetslina är däremot ej att anse som sådan skyddsanordning.

Mot förslaget att ålägga husägare att uppsätta vissa skyddsanordningar å hustak har invänts, att det vore lämpligare att överlåta detta till den arbets- givare, som åtagit sig att utföra arbetet å taket. Denne hade större förutsätt- ningar än husägaren att bedöma vilka skyddsanordningar, som kunde behövas. Kommittén får i detta hänseende hänvisa till sitt ovannämnda förslag om möjlighet för husägaren att med arbetsgivaren träffa överenskommelse om att denne uppsätter skydden.

Givet är, att den skyldighet, som sålunda ålägges husägare, icke innebär, att arbetsgivaren härigenom skall vara fritagen från ansvar att före utförande av arbete å taket kontrollera, att erforderliga skyddsanordningar finnas och att dessa erbjuda betryggande säkerhet. Om så kräves, skall han också tillse, att desamma förstärkas. Likaså åvilar det givetvis arbetsgivaren att före ut- förande av reparationsarbete eller annat liknande mera omfattande arbete å hustak föranstalta om att nödiga skyddsåtgärder bliva vidtagna. Kommittén finner sig vidare böra framhålla, att förevarande bestämmelse ej heller befriar arbetsgivaren från skyldighet att vidtaga skyddsanordningar å tak i samband

med byggnads uppförande. ansvaret.

I en del remissyttranden har uttalats, att husägare jämväl borde åläggas att förse byggnad med vissa skyddsanordningar för fönsterputsare. Härvid har främst åsyftats anordning för fästande av säkerhetslina. Då fönsterputs- ning onekligen är ett arbete, som i viss mån är likartat med arbete å hustak, anser kommittén motiverat, att husägare förpliktas att även härutinnan tillse, att nödiga »skydd» anordnas. Föreskrift härom har dock ej meddelats i lag- texten utan föreslås, såsom framgår av de till lagrummet hörande anvisning- arna, att med skyddsanordning å hustak skall likställas vid fönster anbragt anordning för fästande av säkerhetslina.

Arbete i grustag.

Gällande lag. Arbete i grustag har i regel ansetts inbegripet under arbetar- skyddslagen, då arbetet utförts av arbetstagare för arbetsgivares räkning. Emel- lertid förekommer det ofta, att ägare eller innehavare av nyttjanderätt till grustag tillåter annan att hämta grus utan att han tillhandahåller arbetstagare för detta arbete eller eljest sysselsätter arbetstagare i grustaget. I dylikt fall är det icke ovanligt, att arbetet ifråga bedrives på sådant sätt, att avsevärd risk för ras uppstår. Ej sällan är det fråga om hämtning av endast några få lass grus, och i sådana fall vidtager den som hämtar grus i regel icke de åtgärder, som äro nödvändiga ur skyddssynpunkt.

Givet är, att om exempelvis en åkeriägare eller vägstyrelse låter sina arbetstagare hämta grus i ett grustag, tillhörigt annan person, åkeriägaren respektive vägstyrelsen är att anse som arbetsgivare i lagens mening. Det åvi- lar härvid nämnda ägare eller styrelse att tillse, att arbetet i grustaget . bedrives på ett ur skyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Anvisningar härom kunna också lätt tillställas ifrågavarande arbetsgivare. Ofta är det emellertid ett flertal arbetsgivare, som genom sina respektive arbetstagare hämta grus från ett och samma grustag, och i dylikt fall är det för yrkesinspektionen i allmänhet förenat med betydande svårigheter att dels taga reda på samtliga arbetsgivare och dels meddela dessa erforderliga anvisningar och få dem att iakttaga desamma.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att i lagen måtte stad- l gas skyldighet för ägare eller nyttjanderättshavare till sådana grustag, där flera olika företag eller personer hämta grus, att vidtaga de åtgärder, som yr- kesinspektionen kunde finna påkallade ur skyddssynpunkt, även i det fall då ägaren eller nyttjanderättshavaren själv ej hade någon arbetstagare anställd för grustagets skötsel.

Remissyttranden. I fråga om det inom kommittén framlagda utkastet till lagbestämmelse i ovan berörda avseende ansåg yrkesinspektören t' elfte distrik-

tet, att det vore oskäligt att ålägga ägaren eller innehavaren av nyttjanderätt till ett grustag skyldighet att tillse, att arbetet i grustaget bedreves på betryg- gande sätt i de fall, då han själv icke nyttjade grustaget men Väl tilläte, att andra utan vederlag hämtade grus därifrån. Bestämmelsen syntes vara för sträng, särskilt för mindre grustag, och detta även om de som hämtade l grus erlade ersättning härför. Den kunde också verka i sådan riktning, att arbetsgivaren och hans arbetstagare finge den uppfattningen, att de kunde eftersätta sin skyldighet att anordna arbetet på betryggande sätt. Om det vore flera arbetsgivare, som bedreve arbete i ett grustag men på skilda tider, så att en arbetsgivare hämtade grus under en period och en annan under en annan period, syntes enligt yrkesinspektörens mening arbetsgiva- ren helt kunna och böra ansvara för arbetets bedrivande. Yrkesinspektören föreslog, att bestämmelsen så ändrades, att den avsåge grustag, där arbete sam— tidigt utfördes för två eller flera arbetsgivares räkning, och att beträffande så- dant grustag ägaren eller nyttjanderättshavaren skulle vara skyldig att iakt- taga de anvisningar för arbetets trygga bedrivande, som yrkesinspektören funne erforderligt lämna. Vid underlåtenhet härutinnan borde förbud mot upplåtande av grustaget kunna meddelas.

Bergmästaren i norra distriktet framhöll, att då med bestämmelsen ej av- såges, att ägaren eller innehavaren av nyttjanderätten till grustag skulle an- svara för däri sysselsatta arbetstagares åtgärder eller för de redskap och ma- skiner, som de medförde, det borde utsägas, att det ålåge ägaren respektive innehavaren av nyttjanderätten till sådant arbetsställe tillse, att detsamma med tillhörande anordningar erbjöde betryggande säkerhet.

Bergmästaren i södra distriktet ifrågasatte, om ej ägarens eller nyttjande- rättshavarens kompetens att tillse, att arbetet bedreves på betryggande sätt, mången gång kunde betvivlas och om ej den ansvarige vore tvungen att vistas på arbetsplatsen, så snart arbete påginge i grustaget. För tillsynen i grus- taget kunde denne sålunda tvingas åsidosätta viktigare arbeten.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att i lagtexten borde införas orden »att arbetsstället hålles i ett ur skyddssynpunkt godtagbart skick» eller något annat därmed likvärdigt uttryck.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att den för ägare av grustag stad- gade skyldigheten borde åvila vederbörande arbetsgivare och att bestämmel- sen lämpligen borde överflyttas till lagförslagets 16 5 9 mom.

Jernkontorets gruvbyrå ansåg, att stadgandet borde gälla endast grustag, som dreves i större, kommersiell skala. För de allmänt förekommande mindre grustagen vore det däremot oskäligt att ålägga ägaren eller nyttjanderättshava- ren samma ansvar som en arbetsgivare.

Kommitténs förslag. Med hänsyn till svårigheten att få arbetarskyddsfrå- gan på ett tillfredsställande sätt beaktad vid arbete i grustag synes motiverat, att arbetsgivaransvaret i viss utsträckning överflyttas på ägare eller inne-

havare av nyttjanderätten till grustag. Kommittén föreslår därför, att i la- gen intages en bestämmelse, varigenom föreskrives, att ägare av grustag eller innehavare av nyttjanderätten till den mark, varå grustag är beläget, skall tillse, att vid arbete i grustaget detta hålles i ett ur skyddssynpunkt godtag- bart skick, såvida ej vederbörande funnit lämpligt träffa annan överenskom- melse med dem som hämta grus. Bestämmelsen förutsättes dock icke vara all- mängiltig utan föreslås böra gälla endast i de fall, då flera arbetsgivare sam- tidigt hämta grus ur grustaget. Enligt kommitténs mening torde man härvid böra utgå från ett minimiantal av tre. Hämta två arbetsgivare grus sam- tidigt ur grustaget, torde anvisningar om arbetets bedrivande i regel kunna utan svårighet lämnas till var och en av dem. Kommittén anser vidare, att om arbetet i ett grustag icke bedrives samtidigt av flera arbetsgivare utan av olika arbetsgivare på skilda tider av året, det bör åvila varje arbetsgivare att tillse, att arbetet utföres på betryggande sätt.

Den av kommittén föreslagna överflyttningen av arbetsgivaransvaret i vissa fall till ägare eller nyttjanderättshavare av grustag skall enligt kommitténs me- ning innefatta skyldighet för denne att hålla själva grustaget och till detta hö- rande anordningar i godtagbart skick. Har ägaren eller innehavaren för arbetets bedrivande i grustaget iordningställt exempelvis bryggor och lastfickor eller ställt till förfogande lastningselevator, släpskopa, gruskvarn eller annan maskinell an- ordning, får det anses åligga honom att även tillse, att dessa anordningar äro be- tryggande i skyddstekniskt hänseende. Enligt gällande lag är också envar, som upplåter maskin, redskap eller annan teknisk anordning till begagnande, skyldig tillse, att dylik anordning är försedd med nödiga skydd och i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa. Även i det fall, att ägare eller nyttjanderättshavare till grustag ställt personalbod till de i grus- taget sysselsatta arbetstagarnas disposition och denna sålunda kan sägas höra till grustaget, synes det böra åvila ägaren eller nyttjanderättshavaren att svara för att dylik bod är i gott skick. En annan lösning av skyddsfrågan i före- varande fall torde knappast vara rimlig, enär de olika arbetsgivarna icke gärna kunna förpliktas att vidtaga åtgärd beträffande en anordning, som icke tillhör dem. Den föreslagna bestämmelsen skall däremot icke medföra skyldighet för ifrågavarande ägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga skyddsåtgärd be- träffande maskin eller annan anordning, som arbetsgivare låtit uppställa och begagna i grustaget.

I samband härmed vill kommittén understryka, att den sålunda föreslagna överflyttningen av arbetsgivaransvaret icke får anses innebära, att de olika arbetsgivare, som hämta grus i grustaget, därigenom skola vara fritagna från ansvar i de avseenden som ovan berörts. Föreligger i visst fall behov av sär- skild skyddsåtgärd, synes det i allmänhet böra ankomma på vederbörande ar- betsgivare att också vidtaga denna åtgärd. Det får även anses åvila ar- betsgivare att därest han konstaterar bristfällighet i något avseende å anordning, som grustagets ägare eller nyttjanderättshavare upplåtit till be-

gagnande, tillse, att nödiga — om också provisoriska — skyddsåtgärder bliva vidtagna, intill dess ägaren eller innehavaren hunnit avhjälpa bristfälligheten ifråga.

I vissa av de till kommittén avgivna yttrandena har uttalats, att det före- slagna stadgandet borde begränsas att gälla endast sådana grustag, i fråga om vilka ägaren eller nyttjanderättshavaren hade ekonomiskt utbyte av upplå- telsen, d. v. s. mottog viss avgift per lass eller kubikmeter grus. Beträffande öv- riga grustag ansåges, att varje arbetsgivare, som hämtade grus, skulle vara an- svarig för att arbetet bedreves på betryggande sätt. Kommittén har emellertid med hänsyn till dels den stora olycksfallsrisk, som föreligger vid grustag, och dels de besvärligheter, som skulle uppkomma vid tillsynens utövande, därest grustagen skulle särskiljas såsom ovan antytts, icke funnit sig kunna biträda ifrågavarande förslag. Såsom bestämmelsen formulerats föreligger enligt kom— mitténs mening intet hinder för ägaren eller nyttjanderättshavaren att med de företag eller personer, som hämta grus, träffa överenskommelse om att de skola tillse, att grustaget hålles i ett ur skyddssynpunkt godtagbart skick.

Arbete i ler- och pinnmotag, stenbrott, spån- och slaggupplag bedrives ofta under förhållanden, som motsvara de vid grustag förekommande. Så- lunda få olika arbetsgivare ej sällan hämta lera, spån o. (1. från lertag eller spånupplag, vilket äges av annan person. Inom stenindustrien förekommer det stundom, att olika personer eller företag bryta och uttaga sten ur berg till- hörande en och samma ägare. Även i de nu nämnda fallen föreligger behov av att i viss utsträckning påkalla ägarens eller nyttjanderättshavarens med- verkan. Kommittén föreslår därför, att den ovan berörda bestämmelsen göres tillämplig jämväl å arbetsställe, som kan anses likställt med grustag. Därvid förutsättes, att samma begränsningar som de ovan för grustag angivna skola gälla.

Definitioner.

I samband med klarläggande i lagen av arbetsgivar- och arbetstagarbegrep- pen har kommittén ansett lämpligt att i samma paragraf (2 &) även införa definitioner på en del andra i lagtexten använda uttryck, nämligen begreppen arbetstid, rast och minderårig. I flera av de yttranden, som avgivits över kommitténs preliminära lagutkast, har jämväl understrukits behovet av att vissa andra begrepp definierades.

Beträffande definitionen på arbetstid ifrågasatte yrkesinspektören i nionde distriktet i sitt remissvar, om ej med arbetstid borde avses »den tid av dygnet, varunder — — _». Mot definitionen på rast invände marinförvaltningen, att det för marinens arbetsplatser icke syntes lämpligt föreskriva, att som rast endast skulle betraktas tid, då arbetstagaren hade frihet att lämna arbets- stället. Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att definitionen å rast vore allt- för stel för att lämpa sig för industrien, och yrkade, att definitionen utginge.

Som skäl anfördes bland annat, att beträffande vissa arbetstagare rasten på grund av arbetsprocessens natur icke alltid kunde förläggas till tid, som wore på förhand bestämd. Föreningen yrkade vidare, att begreppet arbetslokal de- finierades, och anförde, att det bland annat vore nödvändigt att veta, htru- vida under jord belägna gruvor och stenbrott ävensom tunnlar, där spräng- ningsarbeten försigginge, kunde helt eller delvis räknas såsom arbetslokal i lagens mening. Även jernkontorets gruvbyrå ansåg, att begreppet arbetshkal borde definieras, samt framhöll, att en gruva, som till större delen utg;or- des av orter och arbetsrum, icke gärna kunde räknas som arbetslokal. Dock funnes i större gruvor exempelvis spelhus, lokstallar, reparationsverkstäder, vågkurar och pumphus, vilka säkerligen måste räknas som arbetslokaler.

Kommittén finner det vara av värde, att det i lagen eller anvisningarna kar- lägges vad som förstås med arbetsställe, arbetsplats, arbetslokal och arbetsrim. Med hänsyn härtill ha definitioner av dessa begrepp upptagits i anvisningarna.

Vad beträffar marinförvaltningens ovannämnda erinran angående definitio- nen på rast föreslår kommittén, att det i den tidigare föreslagna definitionen intagna uttrycket »arbetsställe» utbytes mot »arbetsplats», varigenom hinder icke möter att lämna arbetsplatsen men väl arbetsstället, om militära skäl så kräva. Med anledning av arbetsgivareföreningens yrkande finner kommittén sig böra framhålla, att såsom definitionen på rast utformats det endast är ras- tens varaktighet, som är på förhand bestämd, men däremot ej tiden för dess förläggande. Ehuruväl denna tid i allmänhet är och även bör vara på förhand fastställd, föreligger enligt kommitténs mening icke hinder att företaga änd- ring härutinnan, om arbetsförhållandena så påkalla.

Ändring av lagens tillämpningsområde.

Gällande lag. I 7 5 3 mom. arbetarskyddslagen stadgas, att där arbete, som icke är underkastat lagen och ej heller är att hänföra till skeppstjänst, i visst fall bedrives under sådana förhållanden, att därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för allvarlig fara för olycksfall, Kungl. Maj:t må för- ordna, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma olycksfall, skall i nödig om- fattning tillämpas å arbetet. Tillika stadgas, att Kungl. Maj:t må meddela de särskilda föreskrifter, som för tillämpningen kunna erfordras, då i sådant fall arbetare icke användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Reformförslag. I det förslag till reviderad lag om arbetarskydd, som avgavs av socialstyrelsen år 1925, förordades, att ovannämnda stadgande måtte avse jämväl arbete, som bedreves under sådana förhållanden, att därmed syssel- satta personer uppenbarligen utsattes för allvarlig fara icke blott för olycks- fall utan även för ohälsa. Socialstyrelsens förslag, att stadgandet skulle gälla jämväl ohälsa, upptogs dock ej i det förslag angående ändring av arbetarskydds-

lagen, som förelades 1931 års riksdag. Stadgandet begränsades sålunda därhän, att arbetarskyddslagen skulle bliva tillämplig å arbetet ifråga endast i vad den åsyftade att förekomma olycksfall. I sin motivering anförde föredragande de- partementschefen bland annat, att då i detta fall lagens utsträckande skulle kunna ske genom beslut i administrativ ordning, det torde vara särskilt vik- tigt, att utvidgningen ej skedde längre än nödigt vore. I motioner väckta vid 1931 års riksdag (1:205 och 11:349) yrkades, att bestämmelsen ifråga så änd- rades, att Kungl. Maj:t bemyndigades att förordna om utsträckt tillämpning av lagen även i fråga om arbete, som medförde allvarlig fara till hälsa. Andra lagutskottet ansåg (utl. nr 24), att tillräckliga skäl ej förelåge för den i mo- tionerna påyrkade utvidgningen av Kungl. Maj:ts ifrågavarande befogenhet, och avstyrkte bifall till desamma. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommittén, upptogs bestämmelsen i 7 & 3 mom. gällande lag med vissa ändringar, bland annat att yrkesinspektionens chefsmyndighet i stället för Kungl. Maj:t i första hand skulle äga fatta beslut. Därjämte föreslogs såsom en nyhet, att Kungl. Maj:t skulle äga från lagens tillämpning undantaga viss verksamhet eller del därav.

I yttranden över lagutkastet ifrågasatte yrkesinspektionens distriktsinspektri- ser, kvinnliga kontoristföreningen och föreningen SAIA, om icke Kungl. Maj:t i stället för yrkesinspektionens chefsmyndighet borde ha befogenhet att ut- sträcka lagens tillämpning. Distriktsinspektriserna uttalade, att det syntes bättre överensstämma med den föreslagna dispensbestämmelsen, att denna befogenhet förbleve hos Kungl. Maj:t.

Arméförvaltningen framhöll, att i fråga om av staten bedriven verksamhet syntes böra föreskrivas, antingen att befogenheten att utsträcka lagens till- lämpning borde tillkomma Kungl. Maj:t eller ock att utsträckning av tillämp- ningen måtte föreskrivas av yrkesinspektionens chefsmyndighet först efter ve— derbörande myndighets hörande.

Marinfärvaltningen ansåg, att för den händelse en särskild militär avdel- ning hos yrkesinspektionen icke skulle få hand om ärenden av militär art, ifrågavarande befogenhet icke borde anförtros åt yrkesinspektionens chefs- myndighet, utan borde, i likhet med vad som stadgas i gällande arbetarskydds- lag, bestämmelsens tillämpning göras beroende av Kungl. Maj:ts avgörande i varje särskilt fall, då det gällde verksamhet vid krigsmakten.

Landsorganisationen förutsatte, att vid prövningen hos chefsmyndigheten av ifrågavarande dispensärenden representanter för arbetsgivare och arbetstagare bereddes tillfälle deltaga.

Kommitténs förslag. Ehuru tillämpningsområdet genom den nya lagen vä- sentligt utvidgas, synes anledning likväl finnas att däri upptaga ifrågavarande bestämmelse. Dess tillämpning torde dock bliva mycket begränsad och före- trädesvis komma att avse sådant arbete, som utföres av medlem av arbetsgiva-

rens familj inom jordbruket eller i arbetsgivarens bostad, eller arbete, som ar- betstagare för arbetsgivares räkning utför i sitt hem eller å annan plats, som av honom bestämmes, och vilket icke är att hänföra till hemindustriellt arbete, eller ock husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem.

I förhållande till gällande stadgande föreslår kommittén den ändringen, att den Kungl. Maj:t tillkommande befogenheten att i visst fall och under viss förutsättning meddela utsträckning av lagens tillämpning överflyttas till ar- betsrådet. Med hänsyn till den särskilda befogenhet, som sålunda föreslås böra tillkomma arbetsrådet, anser kommittén, att rådet bör förpliktas lämna Kungl. Maj:t underrättelse om åtgärd, som det med stöd av det föreslagna stadgandet kan ha funnit skäl vidtaga. Vidare föreslås, att en utsträckt tillämpning av la- gen må kunna föreskrivas icke blott i fråga om lagens bestämmelser till före— byggande av olycksfall utan jämväl beträffande dess föreskrifter till förebyg- gande av ohälsa. Enligt kommitténs mening bör stadgandet vara tillämpligt endast under exceptionella omständigheter och i den mån det således befinnes nödvändigt att frångå eljest gällande regler för lagens tillämplighet. Kom- mittén föreslår därför, att stadgandets tillämpning göres liksom nu beroende av villkoret, att de med arbetet sysselsatta personerna skola utsättas för allvar- lig fara för ohälsa eller olycksfall.

Med hänsyn till det vidsträckta tillämpningsområde, som arbetarskyddslagen föreslås erhålla, kan det i visst fall befinnas nödvändigt att från lagens till- lämpning undantaga viss verksamhet eller viss del därav. Kommittén anser därför, att det i lagen bör beredas möjlighet härtill, när synnerliga skäl därtill äro. Då undantag, som här avses, bör ifrågakomma blott i extraordinära fall, föreslår kommittén, att befogenhet att medgiva undantag bör tillkomma endast Kungl. Maj:t. Därjämte förutsättes, att dylikt undantag medgives endast för visst arbetsställe eller viss del därav. Undantag bör vidare kunna meddelas på sådant sätt, att en verksamhet eller del därav helt undantages från lagens tillämpning, eller så, att verksamheten ifråga undantages från tillämpningen av vissa av lagens bestämmelser.

D. Arbetsgivares och arbetstagares allmänna skyldigheter.

Allmänna föreskrifter.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 3 & är arbetsgivare pliktig iakt- taga allt, som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Vidare stadgas, att det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jäm- väl i övrigt låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbetet.

De i 3 & återgivna bestämmelserna betraktas vanligen såsom lagens grund-

läggande, och genom den allmänt hållna avfattning som dessa givits får lagen en mycket stor räckvidd och tillämplighet.

Reformförslag. Beträffande de ovan nämnda bestämmelserna ha vid skilda tillfällen framkommit förslag om ändringar. En redogörelse härför lämnas i det följande.

Tidigare reformförslag. I socialstyrelsens förutnämnda förslag till reviderad arbetarskyddslag föreslog styrelsen, att ordalydelsen i 3 5 första stycket något ändrades. Som skäl härför anförde styrelsen bland annat, att det av stadgan- dets ordalydelse att döma förefölle som om enbart hänsynen till arbetets na- tur skulle vara avgörande för vad som skäligen kunde anses av nöden i skydds— hänseende och sålunda borde iakttagas i avseende å arbetslokaler, maskiner, red- skap eller eljest. Av de efterföljande särskilda skyddsbestämmelserna fram- ginge emellertid, att arbetsgivaren jämväl vore pliktig att taga hänsyn till allehanda faktiska omständigheter vid arbetets bedrivande. Uppenbart torde även vara, att man vid förverkligandet av arbetarskyddets idé hade att beakta såväl arbetets natur som de förhållanden, varunder arbetet bedreves. Bristen på en uttrycklig bestämmelse i nu berörda avseende hade enligt styrelsen också i vissa fall medfört svårigheter vid lagens tillämpning. — I enlighet med sin sålunda angivna uppfattning föreslog styrelsen en omredigering av stadgan— det. Samtidigt förordades, att orden >>i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest» uteslötes, enär de efter den vidtagna förändringen syntes överflödiga. Även beträffande sista stycket i arbetarskyddslagens 3 & föreslog socialstyrelsen en ändring i syfte att få de första orden att överensstämma med början av första stycket. Härigenom avsågs bland annat att betona motsvarig- heten mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas förpliktelser i avseende å lagens efterlevnad. Styrelsens ifrågavarande ändringsförslag upptogs dock ej i den proposition, varigenom förslag till ändrad lydelse av arbetarskyddslagen före- lades 1931 års riksdag. Föredragande departementschefen ansåg nämligen ej påkallat att vid den då företagna partiella revisionen av lagen vidtaga de före- slagna ändringarna, enär dessa huvudsakligen vore av förtydligande art.

I två vid 1.931 års riksdag väckta likalydande motioner (1:205 och 11:349) hemställdes, att 3 5 måtte ändras i enlighet med socialstyrelsens förslag. Andra lagutskottet ansåg (utl. nr 24) i likhet med departementschefen, att de i nämnda motioner föreslagna ändringarna vore av huvudsakligen förtydligande eller re— daktionell innebörd och att desamma därför icke syntes böra vidtagas vid den ifrågavarande partiella revisionen av lagen. Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen.

Vid 1936 års riksdag yrkades i två likalydande motioner (1:50 och II:101) om utredning rörande komplettering av lagen om arbetarskydd för att lämna arbetarna den trygghet, som lagen avsåge att skänka. Därvid framhölls sär- skilt, att behov av ändring förelåge för att bereda ökat skydd i de fall, då en arbetare ensam utförde arbete i en arbetslokal. I motionerna anfördes bland

annat, att det måste anses som ett betänkligt förhållande, att arbetsgivarna kunde ålägga de anställda att utan tillsyn utföra ofta riskfyllt arbete vid ma- skin. Framför allt måste en sådan ordning betecknas såsom otillfredsställande, då arbetet utfördes nattetid. —— Den bestämmelse i arbetarskyddslagen, som förpliktade företagarna att vidtaga säkerhetsåtgärder vid här ifrågavarande art av arbete, återfunnes i nämnda lags 3 & första stycket. Bestämmelsen vore dock hållen i alltför allmänna ordalag, för att företagarna skulle känna sig förplik- tade att vidtaga möjligast effektiva åtgärder. Exempel härå saknades inga- lunda. Inom textilindustrien förekomme ofta, att arbetare beordrades till ar— bete vid maskin nattetid. Skulle olycksfall därvid inträffa, kunde detta med- föra högst betänkliga konsekvenser för den skadade. Det syntes rimligt, att arbetsgivarna på ett eller annat sätt ålades sörja för större trygghet för ar- betarna. Önskligt vore, att minst två arbetare ständigt vore tillstädes i stora arbetslokaler. Om icke detta av ekonomiska eller andra skäl skulle låta sig göra, borde under alla förhållanden i lagen föreskrivas skyldighet för arbets- givarna att genom nattvakt eller på annat sätt ordna betryggande övervakning och tillsyn. — Enligt motionärernas uppgifter hade detta problem vid skilda till- fällen varit föremål för diskussion och övervägande såväl inom arbetarnas organi- sationer som inom det ämbetsverk, som hade att handlägga hithörande spörsmål.

över motionerna hade yttranden avgivits av socialstyrelsen, svenska arbets- givareföreningen och landsorganisationen.

Socialstyrelsen framhöll bland annat, att det i arbetarskyddslagen icke fun- nes någon särskild bestämmelse rörande arbetets utförande av ensam person, 1 samt anförde därefter:

Skulle emellertid uppenbar fara för olycksfall föreligga för arbetare vid utförande ensam av visst arbete, måste det på grund av det allmänna stadgandet i 3 6 första stycket nämnda lag anses åligga arbetsgivaren att vidtaga erforderliga åtgärder till arbetarens , skyddande. Från yrkesinspektionens sida kunde följaktligen med stöd av nämnda stad— gande ingripande ske i förevarande avseende. Några närmare regler för ett sådant ingripande hade man emellertid hittills icke ansett sig kunna uppställa, utan hade för- utsättningar därför bedömts med hänsyn till förhållandena. i varje särskilt fall. Härvid hade tagits i övervägande arten och graden av den olycksfallsrisk, som varit för handen vid arbetet ifråga, liksom även den särskilda risk, för vilken ensam person kunnat anses vara utsatt, därest han skulle drabbas av olycksfall.

Svenska arbetsgivareföreningen anförde, att det icke kunde förnekas, att det här och var inom olika industrier förekomme, att arbetare ensam handhade så- dant arbete, som vore mer eller mindre riskfyllt. Förekomsten härav vore dock föga omfattande, särskilt när fråga vore om nattarbete. Att arbetare inom textil- industrien beordrades att ensam sköta en maskin nattetid ifrågakomme väl men dock undantagsvis. — I de fall, då riskfyllt arbete komme till utförande utan omedelbar tillsyn, vore detta betingat av arbetsförhållandenas natur. Ett för- bud häremot skulle kräva antingen helautomatisering av arbetet, där sådant läte sig göra, eller ock en dubblering av arbetsstyrkan. Båda åtgärderna skulle medföra en betydande kostnadsökning för de berörda företagen. Särskilt orim—

liga skulle de ekonomiska konsekvenserna bliva av ett generellt förbud, som även omfattade sådant på dag pågående arbete, vilket utfördes av ensam ar- betare utan omedelbar tillsyn.

De faktiska arbetsförhållandena gåve enligt föreningens mening icke anled- ning till en framställning av de förslag, varom här vore fråga. _ Även om ar- betsförhållandena å enstaka arbetsplatser skulle kunna motivera en bättre till- syn över i riskfyllt arbete ensamt sysselsatt arbetare, kunde sådant förhållande enligt föreningens åsikt icke i någon mån motivera en lagändring. Arbetar- skyddslagens bestämmelser vore sådana, att de på ett tillfredsställande sätt ga- ranterade ett effektivt arbetarskydd även i det hänseende, varom motionerats. Med stöd av det ovan anförda ansåge föreningen ej skäl föreligga till ändring av arbetarskyddslagen i det av motionärerna angivna hänseendet och att den påkallade utredningen därför vore omotiverad. Föreningen avstyrkte bifall till de väckta motionerna.

Landsorganisationen tillstyrkte, att en utredning i ärendet i enlighet med motionärernas yrkanden måtte beslutas av riksdagen.

Andra lagutskottet anförde (utl. nr 26), att ehuru det i gällande arbetar- skyddslag icke funnes någon särskild bestämmelse rörande de fall, då arbete utfördes av ensam person, det på grund av det allmänna stadgandet i 3 & första stycket i lagen likväl måste åligga arbetsgivaren att, om uppenbar fara för olycksfall under nämnda förhållande skulle anses föreligga, vidtaga erforder- liga åtgärder för att skydda arbetare. Med stöd av detta stadgande kunde så- ledes redan nu ingripande ske från yrkesinspektionens sida för att förebygga den större olycksfallsrisk, som kunde vara förenad med sådant arbete, som ut- fördes av ensam person. I utlåtandet erinrades vidare om att Kungl. Maj:t enligt 7 5 i lagen ägde rätt att utfärda vissa närmare föreskrifter för tillämp- ning av 3 &. Utskottet ansåge därför icke skäl föreligga för utredning rörande ändringar i arbetarskyddslagen och hemställde, att motionerna icke måtte för- anleda till någon riksdagens åtgärd, och riksdagen beslöt i enlighet med denna hemställan.

I motion vid 1937 års riksdag (11:44) hemställdes bland annat om ändring av 3 & arbetarskyddslagen såtillvida, att ordet »skäligen» i första stycket skulle utgå. Andra lagutskottet erinrade (utl. nr 16) bland annat om sin i utlåtande nr 15 över motionerna Iz126 och 11:226 gjorda hemställan om utredning rö- rande frågan om införande i lagen av ett vitesförfarande i syfte att ernå en mera effektiv tillämpning av dess bestämmelser till förekommande av olycks- fall och ohälsa. Med hänsyn härtill och till det läge, vari frågan om effektivi- sering av yrkesinspektionens verksamhet även i övrigt befunne sig, hemställde utskottet, att motionen icke måtte läggas till grund för något riksdagens be- slut i ärendet. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Senare reformförslag. Från arbetstagarhåll har framhållits, att bestämmel- sen i 3 & första stycket arbetarskyddslagen vore alltför vagt formulerad och

att den därför ofta gåve anledning till diskussion. Uttrycket »skäligen kan anses av nöden» verkade i sitt nuvarande sammanhang avstämmande och borde kunna ersättas med ordet »erfordras». Försökringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har beträffande arbetsgivarens förpliktelse enligt 3 5 första stycket anfört, att enligt detta lagrum vore arbetsgivarens omsorgsplikt begränsad till sådana omständigheter, som stode i direkt samband med själva arbetet. Skyddsombudsnämnden ansåg det emellertid önskvärt, att denna ar- betsgivarens omsorgsplikt gåves en mera vittgående syftning, särskilt vad gällde minderårig arbetskraft.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskvärdheten av att den skyldighet att iakttaga försiktighet och omtanke i arbetet, som jämlikt 3 5 andra styc- ket åvilade arbetstagare, måtte i lagen kraftigare understrykas. Det har även ifrågasatts, om ej bestämmelsen i andra stycket borde vara straffbelagd, så att man med stöd av denna kunde tvinga arbetstagare att bära ögonskydd, skydds— mask e. d. Vidare har ifrågasatts, om det ej i lagen borde utsägas, att arbets- ledarna på sina olika avdelningar inom ett arbetsställe hade att ansvara för att alla erforderliga skydd vore vidtagna och vidmakthölles.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogos bestämmelser, i huvudsak motsvarande 3 & gällande lag, med tillägg om skyldighet för arbetstagare att följa jämlikt lagen meddelade föreskrifter. I yttrande över förslaget framhöll yrkesinspektören i andra distriktet, att arbets— tagarens skyldigheter borde utökas till att avse även skyldighet att till ve— derbörande arbetsbefäl anmäla uppkomna fel av väsentlig betydelse för så- kerheten på arbetsplatsen. Yrkesinspektören i elfte distriktet underströk i sitt yttrande betydelsen av att arbetstagarna förpliktades att medverka till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete, samt framhöll, att det ofta under inspektionsarbetet framkommit från skyddsombuden, hur svårt det vore att få arbetskamraterna att hjälpa till i skyddsarbetet. Det måste därför i arbetarskyddslagen givas uttryck för denna skyldighet — till hjälp för ombuden och tillsynsmyndigheten. Om denna medverkan inskränkte sig till att för ombuden eller arbetsbefälet meddela om upptäckta riskmoment, vore den i stort sett tillräcklig, men härutinnan bruste det högst betänkligt- Enligt yrkesinspektörens mening rörde det sig här om ett betydande uppfost— ringsarbete bland arbetstagarna, och detta vore den enda vägen att komma, till rätta med den största delen av olycksfallen och även med en väsentlig del av ohälsan i arbetet. En rättighet för arbetstagarna att erhålla skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet måste enligt yrkesinspektören paras med en uttrycklig- skyldighet för var och en att medverka i skyddsarbetet. Även bergmästaren i västra distriktet ansåg, att arbetstagarnas medverkan måste komma tydligare- till uttryck i lagen.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser, kvinnliga kontoristföreningen och föreningen SAIA ansågo, att lagförslagets förevarande bestämmelser, som *vore

de för arbetarskyddslagen grundläggande och innehölle dess ledande princip, borde erhålla en mera framträdande plats i lagen eller på särskilt sätt markeras. De ansågo detta desto viktigare, som de särskilda skyddsbestämmelserna i la- gen betydligt utökats och huvudregeln därför mera än i nuvarande lag komme i skymundan. — Y rkeskvinnors riksförbund uttalade vissa betänkligheter mot förslagets detaljrikedom, varigenom bland annat lagens allt omfattande grund- regel försvagades och lagen alltför fort bleve inaktuell.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att det av bestämmelsen om arbets- tagares skyldighet att följa föreskrifter borde klart framgå, att den hade av- seende jämväl på sådana föreskrifter, som meddelats av arbetsgivaren.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares skyldigheter med sin alltomfattande formulering ej korrespon- derade mot de följande paragrafernas specifikationer och begränsningar och att i bestämmelsen därför borde införas orden »jämlikt denna lag». Med hän- syn till de i vissa fall föreslagna undantagen från lagens tillämpningsområde ifrågasatte föreningen dessutom, om det i stadgandet ej lämpligen borde ha ut- tryckts, att arbetsgivaren vore pliktig iakttaga allt vad som stadgades i lagen beträffande hans näringsgren.

Landsorganisationen framhöll, att arbetsgivarens allmänna skyldigheter ställ— des i relation endast till arbetets natur och arbetsförhållandena. Enär bestäm- melsen avsåge att täcka samtliga arbetsgivarens skyldigheter, kunde det ifråga- sättas, om ej paragrafen även borde upptaga hänsyn till arbetstagarens ålder och yrkesvana. Då sistnämnda omständigheter i avseende å arbetarskyddet till- lades särskild betydelse, syntes det följdriktigt, att de uttryckligen angåves.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag föreslog, att det på lämpligt sätt framhölles dels arbetstagares skyldighet att till vederbörande ar- betsbefäl eller skyddsombud anmäla av arbetstagaren iakttagna fel och bris- ter av betydelse för arbetets säkerhet och sundhet, dels ock dennes skyldighet att utöver jämlikt arbetarskyddslagens meddelade föreskrifter följa av arbets- givaren och arbetsledningen muntligen eller skriftligen lämnade skäliga skydds- föreskrifter samt att använda tillhandahållen anordning till skydd mot olycks- fall och ohälsa.

Rekommendation. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kom- mittén att jämväl överväga, huruvida några för arbetarskyddslagstiftningen värdefulla anvisningar äro att hämta ur den vid internationella arbetskon- ferensen år 1929 antagna rekommendationen angående förebyggande av olycks- fall i arbete. De bestämmelser i denna rekommendation, som i här berörda sam- manhang ha betydelse, äro de i vilka sägs, att i lag bör stadgas, att arbetsgiva- ren är skyldig att anordna och sköta sitt företag på sådant sätt, att arbetarna, med hänsyn tagen till företagets natur och teknikens ståndpunkt, beredas till- räckligt skydd, att det i lagstiftningen bör föreskrivas skyldighet för arbetarna att efterkomma författningarna rörande förebyggande av olycksfall, att de icke

utan tillstånd få borttaga skyddsanordningar och att de skola använda dem på riktigt sätt ävensom att det i lag eller förordning föreskrives om medver- kan från arbetarnas sida för tryggande av tillämpningen av säkerhetsföreskrif- terna på lämpligaste sätt.

Kommitténs förslag. Med hänsyn till de synpunkter, som framförts i fråga om innehållet i 3 & gällande arbetarskyddslag, har kommittén låtit verkställa en överarbetning av nämnda bestämmelser. Såsom redan framhållits äro dessa att anse som de för lagens tillämpning grundläggande. Kommittén har också velat ge uttryck häråt genom att låta dem liksom i gällande lag utgöra inled- ning till lagens skyddsbestämmelser. Enligt kommitténs mening bör ifrågava- rande stadgande dock givas en något vidare innebörd och sålunda omfatta icke endast de särskilda bestämmelserna till förebyggande av ohälsa och olycks- fall i arbete, d. v. s. lagens egentliga skyddsföreskrifter, utan jämväl de sär- skilda bestämmelser i lagen, som röra minderårigas och kvinnors användande i arbete, ävensom de, Vilka avse samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I motioner och även eljest vid skilda tillfällen har yrkats, att ordet »skäli- gen» i gällande 3 5 borde utgå. Med hänsyn till den räckvidd förevarande stadgande har liksom även till lagens vidsträckta tillämpningsområde synes enligt kommitténs mening nämnda uttryck dock böra bibehållas. På grund av de skiftande förhållanden, som råda icke endast på olika arbetsområden utan även inom varje enskild verksamhet, böra nämligen fordringarna i skyddshän- seende bestämmas efter vad som i varje särskilt fall prövas skäligt. Därvid- lag skall hänsyn tagas till allehanda omständigheter i samband med arbetets anordnande och bedrivande. Till sådana omständigheter äro i första hand att hänföra de förhållanden, som beröras av de olika bestämmelserna i 11——17 åå.

Vid tillämpning av ifrågavarande allmänna bestämmelse om arbetsgivarens åligganden bör emellertid enligt kommitténs mening tillbörlig hänsyn även ta- gas till arbetstagarens ålder och personliga kvalifikationer. I anslutning till det av landsorganisationen gjorda påpekandet föreslår kommittén därför, att ut- trycket »arbetstagarens ålder, yrkesvana och andra förutsättningar för arbe- tet» upptages i bestämmelsen. Genom detta tillägg framhäves också sambandet mellan förevarande grundstadgande och lagens bestämmelser rörande bland an- nat minderårigas och kvinnors användande i arbete.

Uttrycket »iakttaga allt» innebär, att arbetsgivaren har att ägna uppmärk- samhet åt arbetslokaler, maskiner, apparater, redskap och andra anordningar för arbetes bedrivande, arbetsmetoder, arbetstid och raster. I uttrycket bör likaså innefattas skyldighet att ägna uppmärksamhet åt personalrum samt andra hygieniska och sociala anordningar, som kunna främja arbetets sundhet och säkerhet å arbetsstället. Vidare ankommer det på arbetsgivaren att beakta ar- betstagarnas lämplighet för arbetet med hänsyn till ålder, kön, utbildning, yrkesvana m. m. Arbetsgivarens förpliktelser i dessa hänseenden böra enligt kommitténs mening i regel vara begränsade till åtgärder inom själva arbets-

stället. Denna begränsning motsvarar också den föreslagna lagens ändamål och syfte, nämligen skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete. Föreligger emel- lertid behov av exempelvis en hygienisk eller social anordning utom arbets- stället, torde vissa förpliktelser även härvidlag få anses åvila arbetsgivaren, i synnerhet om behovet av anordningen är betingat av förhållanden, som äro direkt förbundna med den av honom bedrivna verksamheten. Till sådan an- ordning kan hänföras exempelvis badhus, marketenteri och barnkrubba.

Kommittén har i detta sammanhang även behandlat frågan, huruvida en ar- betstagare ensam bör få sysselsättas i visst riskfyllt arbete, särskilt nattetid. Att i lagen stadga förbud häremot anser kommittén icke lämpligt med hänsyn till de väsentligt olika förhållanden, som råda på skilda arbetsplatser. Enligt 5 5 första stycket åligger det emellertid arbetsgivaren att jämväl i sådant fall vidtaga erforderliga åtgärder för arbetstagarens skyddande. Med stöd av detta stadgande kan också distriktschef i fall, som här avses, meddela nödiga före- skrifter. Ifrågavarande spörsmål får sålunda enligt kommitténs mening bedö- mas efter förhållandena i varje särskilt fall, och hänsyn bör härvid tagas till arten och graden av den fara, som föreligger vid arbetet ifråga, liksom även till den särskilda risk, för vilken ensam arbetstagare kan anses vara utsatt, om han under arbetet skulle drabbas av olycksfall.

I fråga om arbetstagares skyldighet att medverka till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete har i ett par remissyttranden uttalats, att arbetstagare borde förpliktas att göra anmälan till arbetsledningen om iakttagna bristfällig- heter av betydelse för arbetets sundhet och säkerhet. En sådan förpliktelse innefattas otvivelaktigt i stadgandet i 5 5 andra stycket. Ett påpekande härom har gjorts i de till lagrummet hörande anvisningarna. I ett remissyttrande har ifrågasatts en bestämmelse om att arbetstagare skulle vara skyldig att följa förutom de föreskrifter, som meddelats jämlikt arbetarskyddslagen, jämväl av arbetsgivaren eller arbetsledningen meddelade skyddsföreskrifter. Enligt kom- mitténs mening synes emellertid en bestämmelse med så allmänt innehåll icke lämpligen böra införas i arbetarskyddslagen. I den föreslagna 5 & andra stycket förutsättes, att däri avsedda föreskrifter meddelats med stöd av lagen. Om arbetsgivaren eller tillsynsmyndigheten utfärdat föreskrifterna torde här- vidlag icke vara av avgörande betydelse.

Det har vidare ifrågasatts, huruvida ej åsidosättande av bestämmelserna i 5 & andra stycket borde vara straffbelagt. Enligt kommitténs mening bör dock icke en i så allmänna ordalag hållen bestämmelse förenas med föreskrift om straffpåfölj (1. De förutsättningar, kommittén anser böra uppställas för dylik på- följd, framgå av förslagets 71 5, som innehåller straffbestämmelser i berörda hänseende.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats, att det i arbetarskyddslagen borde föreskrivas skyldighet för arbetsledarna på de olika avdelningarna inom ett arbetsställe att ansvara för att erforderliga skydd vore vidtagna och vidmakt- hölles. Att i lagen införa ett särskilt stadgande härom anser kommittén dock

icke lämpligt. Huvudansvaret för lagens efterlevnad bör åvila arbetsgivaren, och det bör icke vara möjligt att genom åberopande av en viss bestämmelse i lä- gen överföra detta ansvar på arbetsledare av lägre eller högre grad. Därtill kommer, att arbetsledare i allmänhet äro att anse såsom arbetstagare i lagens mening. De träffas sålunda av stadgandet i 5 5 andra stycket. Detta förhål- lande, i förening med de plikter deras särskilda ställning som ledare och över- vakare av arbetet ålägger dem, torde leda till att de utan särskild lagbestäm— melse äro pliktiga medverka i skyddsarbetet.

I anslutning till de allmänna förpliktelser, som jämlikt 5 5 första och andra styckena åläggas arbetsgivare och arbetstagare, föreslår kommittén, att såsom ett tredje stycke införes en bestämmelse avseende arbetsgivarens och arbets— tagarnas gemensamma strävan att främja arbetets sundhet och säkerhet å ar- betsstället. Denna bestämmelse torde få anses såsom grundläggande för de be- stämmelser, som närmare utvecklas i förslagets 44 &. Med det innehåll, som 5 & sålunda föreslagits böra erhålla, synes den i allt väsentligt innefatta de bestämmelser, som upptagas i ovannämnda rekommendation till förebyggande av olycksfall i arbete.

Meddelande av skyddsföreskrifter m. m.

Gällande lag. I uttrycket >>iakttaga allt» i 3 5 första stycket nuvarande lag får anses inbegripet skyldighet för arbetsgivare att meddela erforderliga föreskrifter om vad arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete. Härutöver finnes i arbetarskyddslagen ett särskilt stad- gande (4 & q) vari sägs, att till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses medföra fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig erfa- renhet, ej användas, med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning.

Reformförslag. Vad beträffar sistnämnda stadgande föreslog socialstyrelsen i sitt år 1925 framlagda lagförslag, att ordet »erfarenhet» ersattes med »kom- petens», enär det förstnämnda ordet icke syntes svara mot förutsättningarna för momentets tillämpning. Ordet »kompetens» ansåges däremot kunna hän- föras till såväl kunskap som färdighet. Med hänsyn till 1931 års lagrevisions begränsade karaktär ansåg föredragande departementschefen, att ovannämnda ändringsförslag för det dåvarande icke borde genomföras. I de förutnämnda motionerna (1:205 och 11:349) förordades den av socialstyrelsen föreslagna änd- ringen. Andra lagutskottet ansåg sig ej (utl. nr 24) böra biträda motionärer- nas ändringsförslag vid den partiella revisionen av lagen och hemställde, att motionerna icke måtte i nämnda avseende föranleda till någon riksdagens åt- gärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Från yrkesinspektörshåll har ifrågasatts, huruvida icke till ovannämnda be- stämmelse (4 & q) borde fogas ett tillägg, vari uttalades, att ej heller ledningen av visst arbete finge anförtros åt oerfaren person.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs förutom ett stadgande motsvarande ovan nämnda 4 & q) jäm- väl en bestämmelse av innehåll, att om arbetstagare vid läkarundersökning visat sig sakna för visst arbete erforderliga fysiska eller psykiska förutsätt- ningar, han icke måtte användas till sådant arbete. I de till kommittén av- givna remissvaren förelågo följande erinringar.

I fråga om förstnämnda stadgande ansågo yrkesinspektionens specialinspek- törer vid statens järnvägar, att efter orden »undervisning och ledning» borde tilläggas »med särskilt framhållande av förefintliga risker». Sveriges skogs- ägareförbund framhöll, att det vore omöjligt för arbetsgivare att från arbetet avstänga hos en ackordstagare anställda medhjälpare under motivering, att dessa saknade nödig erfarenhet i arbetet och därför vore utsatta för ökad olycksfallsrisk.

Beträffande den andra bestämmelsen ifrågasatte yrkesinspektionens distrikts- inspektriser en sådan formulering, att bestämmelsen bleve till verklig hjälp även för sjuka och partiellt arbetsföra. Som den vore avfattad, kunde den or- saka missbruk från såväl arbetsgivare som arbetstagare samt eventuellt även arbetslöshet.

Marinförvaltningen ansåg, att det syntes oklart, huruvida det avsetts att, om läkarundersökning företoges, därvid även skulle utrönas, huruvida den ar- betssökande hade erforderliga fysiska och psykiska förutsättningar för det ar- bete, till vilket han sökte eller skulle användas, och om alltså den nu vid ma- rinen stadgade läkarundersökningen av en arbetare vid dennes antagning skulle utsträckas att omfatta mer än ett allmänt uttalande om hälsotillståndet.

Landsorganisationen föreslog, att efter ordet »arbete» tillades »utan bör, där så är möjligt, av arbetsgivaren beredas annan, för honom lämpad syssel- sättning».

Yrkeskvinnors riksförbund påpekade de risker, som kunde föreligga för ar- betstagarna, i den händelse läkare eller arbetsgivare icke hade tillräcklig för- ståelse för nödvändigheten av att omplacering skedde. Kvinnliga kontorist— föreningen tillstyrkte bestämmelsen om förbud mot att använda arbetstagare till visst arbete, när denne enligt läkarundersökning visade sig sakna förutsätt- ningar för att utföra det, men för att undvika att bestämmelsen tolkades så, att t. ex. partiellt arbetsföra helt avvisades från allt arbete, borde den kom- pletteras med en uppmaning att hänvisa sådana till annat lämpligt arbete. Häri instämde även föreningen SAIA.

Rekommendation. I den förutnämnda av internationella arbetskonferen— sen antagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i ar- bete föreskrives, att det i lag bör stadgas, att arbetsgivaren bör tillse, att ar- betarna upplysas om riskerna i sitt arbete, där sådana förekomma, och om vad som bör iakttagas av dem för undvikande av olycksfall.

Kommitténs förslag. För undvikande av ohälsa och olycksfall i arbete är det av stor vikt, att arbetstagarna ha klart för sig vilka risker, som ur hälso- och olycksfallssynpunkt äro förbundna med arbetet, och vad de skola iakttaga för att undgå dessa risker. Många olycks- och sjukdomsfall äro nämligen att till- skriva arbetstagarnas bristande kännedom om riskerna i arbetet. Det må här endast erinras om de tekniska lösningsmedlen och den förgiftningsfara, som vanligen är förenad med deras användande.

Med hänsyn till berörda förhållanden finner kommittén, att arbetsgivarens skyldighet att tillse, att arbetstagarna upplysas om riskerna i sitt arbete och hur de skola undgå dessa, bör i lagen tydligt understrykas. Kommittén föreslår därför, att i lagen införes en särskild bestämmelse, vari framhålles, att det åligger arbetsgivare att meddela de föreskrifter, som arbetstagare skola iakt- taga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete. Det är dock givet, att behovet av föreskrifter icke är lika stort på alla arbetsområden. Därjämte är att märka, att ifrågavarande föreskrifter icke alltid behöva meddelas skrift- ligen. I vissa fall torde enligt kommitténs mening även muntliga instruktioner kunna lämnas arbetstagarna. Särskilt gäller detta vid arbeten av mera kort- varig natur.

Ej sällan är ett arbete av sådan natur eller bedrives under sådana förhål- landen, att det måste förutsättas särskild kunskap eller färdighet hos arbets- tagaren med hänsyn till den fara för ohälsa eller olycksfall, som är förbunden med arbetet. Såsom exempel på dylikt arbete kan nämnas skötsel av ångpanna eller viss maskin, sprängningsarbete, arbete med giftigt ämne c. d. Då fråga är om arbete, som medför fara för olycksfall, föreskrives i gällande lag, att arbetstagare, som saknar nödig "erfarenhet, icke får användas därtill utan att han lämnas erforderlig undervisning och ledning. Kommittén föreslår, att detta stadgande bibehålles men utsträckes att gälla även arbete, som medför fara för ohälsa. Med hänsyn till stadgandets allmängiltiga innebörd föreslås tillika, att det inbegripes under lagens allmänna bestämmelser.

När det gäller minderåriga och nyanställda, måste det anses särskilt viktigt, att de meddelas vad de ha att iakttaga för att skydda sig mot ohälsa och olycks- fall i arbete och att de tillförsäkras erforderlig ledning och tillsyn i arbetet. De minderåriga ha vid sin anställning i arbete i allmänhet ringa eller ingen känne- dom om eller praktisk erfarenhet rörande arbetet eller arbetsförhållandena. Detta i förening med deras mindre förtänksamhet och varsamhet i arbetet gör, att de lätt utsätta sig för fara för ohälsa eller olycksfall. Men även nyanställda arbetstagare sakna vanligen den förtrogenhet med arbetsförhållandena på en ny arbetsplats, som ur skyddssynpunkt är behövlig, och de drabbas därför också i relativt stor utsträckning av sjukdoms— och olycksfall. Dessa omständigheter men även andra göra det nödvändigt, att arbetsgivaren ägnar särskild upp- märksamhet åt minderårigas och nyanställdas användande i arbete. De i 6 & föreslagna bestämmelserna syfta även härtill.

Enligt 5 5 första stycket förpliktas arbetsgivare att vid iakttagande av la—

gens bestämmelser även beakta arbetstagarens förutsättningar för arbetet. Stundom kan ett arbete vara av sådan beskaffenhet, att det ställer särskilda krav på arbetstagarens hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet. Med hänsyn till det ansvar, som jämlikt arbetarskyddslagen åvilar arbetsgivare, kan det i sådant fall vara nödvändigt, att arbetsgivaren på lämpligt sätt förvissar sig om att arbetstagaren äger de förutsättningar, som fordras för utförande av visst arbete. En arbetstagare kan också genom någon defekt i fysiskt eller psykiskt hänseende — varom han stundom själv ej äger vetskap — sakna förut- sättningar för visst slag av arbete och kan därigenom utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa eller olycksfall. För en arbetstagare måste det där- för stå klart, att det ur skyddssynpunkt är av synnerlig vikt, att han i såväl fysiskt som psykiskt avseende är lämpad för sitt arbete. Det är jämväl ur effektivitetssynpunkt av betydelse, att bästa möjliga anpassning råder mellan arbetsförhållandena å ena sidan och arbetstagarnas lämplighet, förmåga och skicklighet å den andra.

Med hänsyn till den betydelse, som ur arbetarskyddssynpunkt måste tillmätas ovan berörda spörsmål, har inom kommittén ifrågasatts, om ej i lagen borde uppställas krav på allmän läkarundersökning av arbetstagare före anställning i arbete. Vid närmare övervägande i frågan har emellertid kommittén icke funnit lämpligt föreslå sådan lagstiftningsåtgärd vad beträffar arbetstagare i allmänhet men väl en bestämmelse om att, därest arbetstagare undergått lä- karundersökning och därvid visat sig sakna för visst arbete erforderliga fy- siska eller psykiska förutsättningar, han icke må användas till sådant arbete. Som ett komplement till detta stadgande står bestämmelsen i 15 & 2 mom. För att det skall anses klarlagt, att en arbetstagare saknar för visst arbete erforder- liga förutsättningar, anser kommittén, att läkarundersökning i allmänhet bör förutsättas. Detta synes motiverat med hänsyn därtill, att om en arbetstagare anses icke äga ifrågavarande förutsättningar, detta kan leda till sådana väsent- liga ingripanden, som att arbetstagare måste beredas annan sysselsättning eller i Vissa fall måhända skiljas från sin anställning. För vidtagande av en sådan åtgärd böra enligt kommitténs mening starka skäl föreligga.

I en del av de till kommittén inkomna remissyttrandena ha framförts vissa betänkligheter mot den här berörda bestämmelsen, i det att arbetstagare, som visat sig sakna vissa förutsättningar för sitt arbete, skulle kunna avstängas från detta, ehuru han måhända under längre tid sysselsatts därmed. En arbetstagare, som på grund av viss fysisk eller psykisk defekt utsätter sig sj älv eller andra per- soner för allvarlig risk för ohälsa eller olycksfall i arbetet, bör emellertid med hänsyn till såväl sig själv som samhället icke fortsätta med ifrågavarande arbete. Det torde vidare ur arbetarskyddssynpunkt tillkomma arbetsgivaren att, om en arbetstagare gång på gång drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbete, för- vissa sig om att arbetstagaren i fysiskt eller psykiskt hänseende är lämpad för det arbete han användes till och även, om så är påkallat, företaga ändring i arbetstagarens sysselsättning. Detta är även motiverat av de störningar i

produktionen, som sjukdoms- och olycksfallen medföra, liksom även av den belastning samhället får vidkännas för vård av sjuk eller skadad person. En- ligt kommitténs mening bör detta dock icke leda till att en arbetstagare på. grund av en defekt utan vidare skiljes från sin anställning, utan det torde i dylikt fall få förutsättas, att arbetsgivaren, där så kan ske, bereder arbets- tagaren lämpligt annat arbete. Även i det fall, då en arbetstagare genom olycks- eller sjukdomsfall blivit partiellt arbetsför, bör arbetsgivaren sålunda söka be- reda honom lämplig sysselsättning.

Det må framhållas, att det icke är avsett, att förevarande bestämmelse skall tillämpas endast i de fall, då arbetsgivare finner skäl misstänka, att en hos honom anställd arbetstagare lider av viss defekt. Stundom kan det nämligen, såsom förut antytts, befinnas påkallat att pröva en persons fysiska och psy- kiska förutsättningar redan innan han anställes för visst arbete, på grund av att arbetet ställer särskilda krav på arbetstagarens hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet. Det kan också vara tillrådligt eller motiverat att pröva, om en arbetstagare under anställningstiden alltjämt äger de för arbetet erforderliga förutsättningarna. Sålunda synes det vara lämpligt föranstalta om läkarundersökning av sådan yrkesarbetare, som i sitt arbete bär ansvar icke blott för sitt eget utan även för andras liv, exempelvis förare av fordon av olika slag, hissar, kranar och andra lyftanordningar, i och för utrönande, huruvida vederbörande arbetstagare skall få fortsätta med dylikt arbete.

I de fall, då arbetsgivare funnit sig böra påkalla läkarundersökning i ovan angivna syften, synes det enligt kommitténs mening böra ankomma på arbets- givaren att bestrida kostnaden för sådan undersökning.

Såsom ovan nämnts har från yrkesinspektörshåll ifrågasatts en bestämmelse om att ledningen av visst arbete ej finge anförtros åt oerfaren person. En- ligt kommitténs mening erfordras icke särskilt stadgande härom. Ledningen av ett arbete tillkommer närmast förmän, verkmästare, driftsingenjörer o. (1. Dessa äro i regel att anse såsom arbetstagare i lagens mening, och vad som gäller för arbetstagare jämlikt 6 & torde få anses äga giltighet även beträf- fande arbetsledare.

Vad beträffar den av marinförvaltningen ställda frågan rörande läkarunder- sökning av arbetstagare vid antagning vill kommittén framhålla, att den i 6 & tredje stycket intagna bestämmelsen icke är obligatorisk. Föreskrives läkar- undersökning av arbetstagare i samband med anställning, synes dock lämpligt, att läkaren vid undersökningen även på lämpligt sätt förvissar sig om arbets— tagarens fysiska och psykiska förutsättningar för det arbete, varom fråga är.

Slutligen må framhållas, att den i 6 & föreslagna bestämmelsen korresponde- rar med motsvarande föreskrift i den ovan berörda rekommendationen.

Skyddsanslag.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 6 & första stycket stadgas, att där så finnes nödigt, skola i arbetslokal eller å annan lämplig plats anslås föreskrif-

- a_k

ter om vad arbetarna böra iakttaga för att undvika olycksfall och ohälsa i ar- betet, ävensom att vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare är pliktig att på framställning av arbetsgivare granska förslag till dylika föreskrifter. Enligt paragrafens andra stycke skola å särskilt farliga ställen anbringas an- slag, som uppmana till synnerlig försiktighet. I ett tredje stycke sägs, att ar- betarna skola ställa sig till noggrann efterrättelse nu omförmälda föreskrifter och uppmaningar.

Reformförslag. I motioner till 1931 års riksdag (I:205 och 11:349) hemställ- des, att de två sista styckena i 6 & måtte utgå samt att bergmästare icke borde särskilt omnämnas. Andra lagutskottet (utl. nr 24) fann ej skäl föreligga att vidtaga de ifrågasatta ändringarna och hemställde, att motionerna i denna del icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Detta blev också riksdagens beslut.

Remissyttranden. Det inför kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptog bestämmelser, motsvarande dem som innehållas i gällande lags 6 5 första och andra styckena. I de avgivna remissyttrandena anfördes från yrkes- inspektörshåll, att uttrycket »yrkesinspektör är pliktig att» borde utbytas mot >>yrkesinspektör granskar kostnadsfritt». Yrkesinspektören i åttonde distriktet framhöll, att det skulle vara speciella skäl som krävde, att föreskrifter skulle anslås. Bleve föreskrifterna för många, lästes de icke.

Y rkesinspektionens distriktsinspektriser uttalade, att det borde vara själv- klart, att yrkesinspektören stode arbetsgivaren till tjänst med granskning av förslag. Om ett påpekande av yrkesinspektörens plikt härutinnan behövdes, borde detta göras i instruktionen för yrkesinspektionen.

Landsorganisationen framhöll, att föreskrifter, som här avsåges, borde ut- färdas efter samråd mellan arbetsgivaren och vederbörande skyddsombud eller skyddskommitté.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, om ej av arbetsgivare sammanfattade skyddsföreskrifter, som arbetarna finge utkvittera, borde få godtagas och likställas med i förslaget åsyftade anslag, även om de icke ansloges. De föreslagna ansvarsbestämmelserna skulle härigenom bliva tillämpliga på av arbetsgivaren lämnade skyddsföreskrifter.

Kommitténs förslag. Kommittén har vid behandling av bestämmelserna i de båda första styckena av nuvarande 6 & icke funnit sig böra i sak föreslå någon ändring. Det synes kommittén lämpligt, att man såsom hittills skiljer på två typer av anslag. Den ena typen avser anslag innehållande föreskrifter om vad arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i ar- bete, medan den andra typen icke innehåller några egentliga skyddsföreskrif- ter utan endast varning om själva faran. Kommittén har genom exempel i de till lagförslagets 7 & hörande anvisningarna sökt närmare klargöra de olika typerna av anslag.

Bestämmelsen om distriktschefs skyldighet att granska förslag till föreskrif- ter och anslag avser bland annat att göra arbetsgivare och arbetstagare upp- märksamma på möjligheten att få förslag till föreskrifter och anslag granskade. Sådan granskning kan vara av betydelse med hänsyn till ansvarsfrågan. Kom- mittén anser därför, att bestämmelsen ifråga bör bibehållas.

Vad beträffar ovannämnda försäkringsbolags yttrande får kommittén anföra, att om åsidosättande av föreskrifter, som meddelats av arbetsgivare, kan för- anleda straff, detta är beroende av huruvida de i förslagets 71 & angivna förut- sättningarna äro uppfyllda. I detta spörsmål får kommittén hänvisa till för- utom nämnda paragraf även anvisningarna och motiveringen till denna.

Anmälan av verksamhet.

I lagen om arbetarskydd stadgas icke skyldighet för arbetsgivare att till yrkesinspektör anmäla nytillkomna företag. Uppgifter om nya företag komma för närvarande yrkesinspektörerna tillhanda endast i den mån företagen bliva kända av de kommunala tillsynsorganen och omnämnas i deras rapporter till yrkesinspektionen eller ock anmälan göres om inträffat olycksfall i arbete eller yrkessjukdomsfall. Vid skilda tillfällen ha dock framställts yrkanden om att i lagen måtte införas bestämmelse om anmälningsskyldighet beträffande nya företag. En redogörelse häröver lämnas i det följande.

Tidigare behandling. Förslag om åläggande för arbetsgivare att anmäla före— tags öppnande, flyttande och upphörande framställdes redan inom yrkesfare- kommittén. Denna upptog dock ej detta förslag. Om anledningen härtill ut- talade kommittén, att arbetsgivarna alltid funnit svårt att iakttaga liknande skyldigheter och att det därför med skäl kunde befaras, att ett stadgande om sådan anmälningsskyldighet i stor utsträckning skulle åsidosättas samt föran- leda en del tämligen ändamålslösa åtal. Kommittén hade också trott, att man från de av kommittén föreslagna kommunala tillsyningsmännen skulle kunna på- räkna tillfyllestgörande uppgifter i berörda avseende.

I det förslag till ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen, som upprätta- des i socialdepartementet på grundval av socialstyrelsens år 1925 avgivna lag- förslag, upptogs i 25 g 1 mom. ett stadgande av innehåll, att den, som dreve företag, vari förrättades industriellt arbete, byggnadsarbete eller arbete med transport av personer eller gods, skulle därom göra anmälan hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare inom fjorton dagar från det driften påbör- jades eller, om lagen då icke vore tillämplig å företaget, från det lagen bleve tillämplig. Förslaget hade föranletts av önskan att bereda tillsynsorganen ökad möjlighet att erhålla kännedom om företag, som påkallade inspektion. En- ligt förslagets övergångsbestämmelser skulle den stadgade anmälningsskyldig- heten dock icke gälla i fråga om sådana vid tiden för lagändringens ikraftträ- dande befintliga företag, å vilka arbetarskyddslagen då ägde tillämpning. I samma lagändringsförslag upptogs jämväl en bestämmelse om straffpåföljd,

därest arbetsgivare försummade att fullgöra den ifrågavarande anmälnings- skyldigheten. I fråga om ovannämnda stadgande anförde lagrådet bland annat följande:

Det syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida den föreslagna anmälningsskyldig- heten kunde vara till sådant gagn, att detta övervägde olägenheterna. Den anmälnings- skyldighet, som enligt stadgandet skulle införas för näringsidkare, vore mycket om- fattande. Visserligen avsåge den ej handel eller i allmänhet arbete av icke industriell art, men under bestämmelsen fölle dock varje hantverksrörelse, även den allra obetyd— ligaste, där en eller flera personer utanför den egna familjen sysselsattes. Det registre- ringsarbete, som skulle bliva nödvändigt för att tillgodogöra mängden av dylika anmäl- ningar, bleve säkerligen betydande, och det vore att befara, att de upplagda registren bleve för avsett ändamål föga vägledande, då. de säkerligen komme att till största delen fyllas av anmälningar rörande företag av den art, där fara i regel ansåges utesluten och där fördenskull enligt stadgande i andra momentet av förevarande paragraf inspektion endast undantagsvis behövde företagas.

Syftet att bereda tillsynsmyndigheterna kännedom om nytillkomna företag syntes stå att vinna på ett annat, vida enklare sätt, nämligen genom att anlita den veckovis ut- konnnande, med Post- och Inrikes Tidningar distribuerade samlingen av anmälningar till bl. a. aktiebolags-, förenings- och handelsregistren. Visserligen medförde icke alla företag av nu avsedd art skyldighet att göra anmälan om firma, men det torde numera icke sällan förekomma, att även mindre näringsidkare i eget intresse ingåve sådan anmälan. För övrigt ägde tillsynsmyndigheterna utväg att komplettera uppgifterna i handelsregistret ur det 5. k. näringsregistret. —— Det måste ock väcka betänkligheter att för en stor grupp av enskilda införa ett nytt anmälningstvång, om vars förhandenvaro åtminstone en längre tid framåt kännedom icke kunde vara att förvänta bland dem det- samma gällde. — Det borde heller icke förbises, att försummelse av den nu ifrågasatta anmälningsplikten eller av rätta tiden därför enligt 43 t vore belagd med bötesansvar och att talrika åtal för dylik underlåtenhet säkerligen skulle kunna bliva följden.

På hemställan av lagrådet uteslöts det ifrågavarande stadgandet ur lagför- slaget och upptogs sålunda ej i den proposition (nr 40), varigenom förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen förelades 1.931 års riksdag.

Frågan om införande i arbetarskyddslagen av en bestämmelse om anmäl- ningsskyldighet beträffande nya företag upptogs sedermera till behandling av 1937 års arbetarskyddskommitté. Denna föreslog, att i lagen infördes en be- stämmelse av innehåll, att arbetsgivare, å vars företag lagen ägde tillämpning, skulle senast 14 dagar efter det rörelsen vid företaget påbörjats göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Tillika förordades, att försummelse att göra sådan anmälan borde föranleda böter.

I proposition till 1938 års riksdag (nr 265) med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen uttalade föredragande departe- mentschefen bland annat, att han icke ansåg sig kunna biträda ifrågavarande förslag, enär de av lagrådet tidigare anförda synpunkterna i denna fråga allt- jämt syntes förtjäna beaktande. Därtill kom, att kommitténs förslag ginge mycket längre än det av lagrådet avstyrkta. Kommittén hade nämligen före-

slagit anmälningsskyldighet för varje arbetsgivare, å vilkens företag lagen vore tillämplig. Beträffande lagrådets anvisning, att uppgifter om nytillkomna företag kunde hämtas ur samlingen av anmälningar till bland annat aktie- bolags-, förenings- och handelsregistrcn, vilkas uppgifter vid behov kunde kom- pletteras ur näringsregistret, framhöll departementschefen, att denna samling av anmälningar vore ordnad på sådant sätt, att vederbörande tillsynsmyndig- het skulle nödgas genomgå hela samlingen för att kunna utskilja den eller de enstaka anmälningar, som eventuellt kunde vara av intresse för myndigheten, ävensom att uppgifterna i dessa anmälningar icke torde vara tillfyllest för tillsynsmyndigheternas behov. Enligt departementschefen kunde det måhända övervägas, huruvida icke registreringsmyndigheterna borde åläggas att i viss omfattning underrätta yrkesinspektionen om registrering av nytillkomna före- tag. Närmare till hands syntes dock vara att ålägga de kommunala tillsynsorga- nen skyldighet att tidigare än nu lämna uppgift om nya företag.

Vid lagändringsförslagets behandling i riksdagen framställdes intet yrkande om införande i lagen av den ifrågasatta anmälningsskyldigheten.

Reformförslag. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kom- mittén att pröva frågan, i vilken ordning yrkesinspektionen lämpligen bör snarast möjligt erhålla kännedom om nytillkomna företag. Med anledning härav och den av departementschefen ovan antydda utvägen att ålägga dels registreringsmyndigheterna viss underrättelseskyldighet till yrkesinspektionen och dels de kommunala tillsynsorganen skyldighet att tidigare än nu lämna uppgift om nya företag har kommittén låtit inhämta yttranden från samtliga yrkesinspektörer över vissa utkast till bestämmelser i berörda hänseenden, varjämte begärts att eventuella uppslag till frågans lösning måtte meddelas kommittén. De utkast till bestämmelser, som yrkesinspektörerna sålunda haft att yttra sig över, av- såge dels införande i instruktionen för yrkesinspektionen av ett stadgande om skyl- dighet för kommunalt tillsynsorgan att inom sitt verksamhetsområde hålla sig underrättat om tillkomsten av nya företag, vilka vore underkastade bestämmel- serna i arbetarskyddslagen, samt att, då ett nytt företag kommit till dess känne- dom, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspek- tör med angivande av arten och omfattningen av den rörelse, företaget äm- nade bedriva, ävensom företagets adress, dels ock införande i bland annat aktie- bolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar, lagen om handelsregister m. m. och näringsfrihetsförordningen av en föreskrift av innehåll, att om i bolagets (föreningens etc.) ändamål inginge att driva rörelse, varå arbetarskyddslagen vore tillämplig, registreringsmyndigheten skulle omedelbart till vederbörande yrkesinspektör översända uppgift om den beviljade registreringen jämte uppgift om bolagets adress.

Beträffande frågan att genom ett stadgande i instruktionen för yrkesinspek- tionen förplikta de kommunala tillsynsorganen att tidigare än nu lämna upp- gift om nya företag framhöllo sju av yrkesinspektörerna i sina yttranden, att

sådan anmälningsskyldighet i viss mån redan nu förelåge och att det ifråga- satta stadgandet icke komme att medföra någon effektiv förbättring. De övriga fyra yrkesinspektörerna ansågo, att utvägen att anlita de kommunala tillsyns- organen vore både framkomlig och tillämplig och borde prövas. Yrkesinspek- tören i första distriktet anförde i sitt yttrande, att ett åläggande för den kom- munala yrkesinspektionen i Stockholm att till yrkesinspektören rapportera alla nya företag syntes honom icke vare sig skäligt eller möjligt. Enligt hans upp- fattning kunde icke heller i fråga om landsbygdens kommuner något av bety- delse vinnas genom det föreslagna stadgandet utöver de bestämmelser, som re- dan funnes. Yrkesinspektörerna i andra och nionde distrikten ansågo, att en bidragande orsak till att den anmälningsskyldighet, som redan nu åvilade de kommunala tillsynsorganen, icke fullgjordes vore, att tillsynsorganen i regel icke hade någon ersättning för sitt arbete inom yrkesinspektionen.

Beträffande förslaget att ålägga registreringsmyndigheterna anmälningsskyl- dighet uttalade sig åtta ao yrkesinspektörerna för detta förslag eller hade intet att erinra däremot. De övriga tre yrkesinspektörerna ansågo, att de uppgifter, som registreringsmyndighet jämlikt den föreslagna bestämmelsen skulle lämna, icke syntes bliva av värde för yrkesinspektionen. Det förmodades, att uppgif- terna skulle bliva av samma karaktär och innehåll som de uppgifter, vilka återgåves i »Samling av anmälningar» till bland annat aktiebolags-, förenings- och handelsregistren. Y rkesinspektören i femte distriktet ansåg, att uppgif- terna från registreringsmyndighet kunde bliva till nytta endast om de inne- hölle uppgift om företagets namn och adress samt verksamhetens art och stor- lek. Yrkesinspektören i fjärde distriktet påpekade, att många av de tillfälliga och ambulerande företagen icke komme till registreringsmyndigheternas känne- dom och att det vore lika angeläget, att yrkesinspektionen finge kännedom om dessa företag.

Förslag till annan lösning av här ovan berörda fråga framställdes jämväl av några yrkesinspektörer. Sålunda uttalade sig yrkesinspektören i första distrik- tet för den lösningen, att företagare, vilken påbörjat verksamhet, som fölle under arbetarskyddslagen, ålades anmälningsplikt till yrkesinspektionen. Han ansåg, att det borde för företagare vara lyckligt, om de redan från början finge samarbeta med yrkesinspektören, och en anmälan, gjord en gång för alla, behövde icke innebära någon tyngre plikt. Yrkesinspektören erinrade därjämte om den anmälningsskyldighet, som redan nu ålåge företagare, vilka sysselsatte minderåriga. Att utsträcka denna skyldighet till att omfatta även företagare utan minderåriga syntes yrkesinspektören icke innebära något större steg. —— Yrkesinspektören i andra distriktet ifrågasatte, huruvida icke riksförsäkrings- anstaltens ortsombud skulle kunna anlitas för införskaffande av uppgifter, som kunde vara av intresse för yrkesinspektionen. — Vidare ifrågasatte yrkesinspek- törerna i sjätte, nionde, tionde och elfte distrikten, huruvida icke polismyndighet skulle kunna åläggas anmälningsskyldighet till yrkesinspektionen beträffande nya företag. Yrkesinspektören i nionde distriktet ansåg, att om arbetsgivare finge

kännedom om att anmälan rörande nystartat företag måste göras till landsfiskal, anmälningsskyldigheten skulle bliva betydligt bättre iakttagen än om kom- munala tillsynsorganet verkställde anmälan.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att arbetsgivare, som bedreve verksam- het, skulle göra skriftlig anmälan härom till vederbörande yrkesinspektör, så- framt ej fråga vore om arbete, som fortginge allenast under kortare tid. Bestäm- melsen föranledde följande erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå förordade, att anmälan rörande säsongarbete skulle innehålla uppgifter om ungefärliga tiden för arbetets bör- jan och slut varje år.

Sex yrkesinspektörer ansågo, att uttrycket »under kortare tid» borde närmare fastställas, förslagsvis till 3 månader. I detta yrkande instämde även ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö. Även svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatte, huruvida icke uttrycket »under kortare tid» skulle behöva något preciseras. Detta vore särskilt viktigt med hänsyn till byggnads- och anlägg- ningsindustrierna, där verksamhet ofta bedreves under kortare tid på olika ar- betsplatser.

Skogs- och flottledsinspektören framhöll, att bestämmelsen om anmälnings- skyldighet syntes för skogshanteringens vidkommande innebära, att anmäl- ningar skulle avgivas av nytillkomna arbetsgivare, vilka därvid skulle ha att lämna uppgifter även beträffande arbetsställen, antal arbetare m. m. Sist- nämnda uppgifter vore emellertid i fråga om skogsavverkningen av sekundär betydelse, enär arbetet på samma arbetsställe oftast påginge endast under en drivningssäsong, och med nuvarande inspektionsfrekvens.kunde det ej förut- sättas, att de sålunda nyanmälda arbetsställena skulle kunna bliva föremål för inspektion under denna säsong. Även i fråga om kolnings- m. fl. arbeten inom skogshanteringen gällde vad ovan anförts. Om föreslagen anmälningsskyldig- het skulle införas jämväl beträffande skogshanteringen, syntes den därför kunna begränsas till att avse arbetsgivarens namn och adress, verksamhetens art samt det eller de län, inom vilka verksamheten bedreves. Den skogliga yrkesinspek- tionen förde nämligen ej något register över arbetsställen, emedan dessa såsom ovan påpekats oftast årligen växlade, utan endast över större arbetsgivare, fördelade på län.

Y rkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar ifrågasatte, om anmälan skäligen kunde erfordras beträffande nya arbetsplatser vid statens järnvägar. Likaså ifrågasatte en av kommitténs militära experter, om ej mili- tära inrättningar skulle undantagas från anmälningsplikten.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att bestämmelsen om anmälan av antalet sysselsatta arbetare vore olämplig vad skogsarbete beträffade. Sve- riges arbetsgivareförening för hotell och restauranter ifrågasatte allvarligt nöd-

vändigheten av anmälningsskyldighet, som skulle medföra ytterligare betung- ande av näringslivet.

Landsorganisationen erinrade om att uraktlåten anmälningsskyldighet med- förde straffpåföljd, varför begränsningen »under kortare tid» torde böra fixe- ras, lämpligen till en månad.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att ehuru det syntes vara av viss betydelse, att inspektionsorganen ägde kännedom om vilka företag, som borde bli föremål för inspektion, de föreslagna bestämmelserna härom likväl icke borde givas den omfattning förslaget angåve. Om anmäl- ningsskyldighet ändock befunnes nödvändig, borde man söka begränsa denna att gälla endast nytillkommande företag och därvid blott företag med viss ar- betskraft, t. ex. tre eller flera anställda. Bolaget ansåg vidare, att uttrycket »under kortare tid» borde ersättas med ett bestämdare tidsmått, exempelvis sex månader, om försummelse att göra anmälan skulle föranleda straffpåföljd. Slutligen framhölls, att förslaget i övrigt icke syntes fullt klart beträffande återupptagen nedlagd verksamhet. Det angåve ej heller, om eller hur ett större

' bolag med flera rörelser av olika slag, eventuellt i samma eller skilda kommu-

ner, skulle göra anmälan.

Kommittén upptog i sitt preliminära lagutkast jämväl en bestämmelse om anmälningsskyldighet beträffande hemindustriellt arbete. I fråga om denna bestämmelse ansågo fem yrkesinspektörer, att den borde utgå. Yrkesinspektö- ren i sjunde distriktet anförde som motivering, att enbart arbetet med dessa anmälningar på distriktskansliet komme att taga en mycket lång tid i anspråk. En förteckning över dessa arbetstagare hade ur tillsynssynpunkt intet värde, därför att tillförlitliga uppgifter icke kunde lämnas av förläggarna. Yr- kesinspektören i andra distriktet ansåg, att enär förändringar i fråga om detta arbete skedde då och då under årets lopp, ifrågavarande bestämmelse borde avfattas så, att ny anmälan skulle göras före slutet av varje kalenderår. Yrkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att det borde utsägas, varför så- dan anmälan skulle göras, enär arbetsgivare icke förstode syftet med att han skulle anmäla förändring beträffande arbetskraft.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att det inom föreningen anförts betänkligheter i fråga om lämpligheten och nödvändigheten av att införa an- mälningsskyldighet beträffande hemindustriellt arbete. Detta utfördes vanli- gen för en viss arbetsgivares räkning av ett vida större antal personer än dem, som framträdde hos arbetsgivaren som mottagare av arbete. Arbetsgivaren ägde i många fall ingen kännedom om vilka personer, som hjälpte den hemarbetare, vilken hos företaget avhämtade arbete. Om anmälningsskyldighet genom- fördes, borde i alla händelser av lagen klart framgå, att arbetsgivarens skyl- dighet icke kunde avse andra än dem, som i förhållande till honom framträdde såsom arbetstagare genom att avhämta arbete hos honom.

Landsorganisationen framhöll, att anmälan rörande hemindustriellt arbete borde innehålla uppgift även å eventuellt förekommande arbetsmaskin.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte lämplig- heten av att fordra alla dessa namn- och adressanmälningar om användandet av hemindustriell arbetskraft samt om förändringar däri. Skulle hemindustriellt arbete i den omfattning förslaget angåve inbegripas under arbetarskyddslagen, torde vederbörande tillsynsorgan vid behov kunna få erforderliga upplysningar av arbetsgivaren utan dylikt anmälningstvång.

I anslutning till ovannämnda bestämmelser upptogs i det preliminära lag- utkastet även en bestämmelse av innehåll, att anmälan skulle av arbetsgivaren insändas till vederbörande kommunala tillsynsorgan, som hade att översända anmälan till yrkesinspektören. Över sistnämnda bestämmelse yttrade fem yrkes- inspektörer, att de ansågo lämpligast, att anmälningsblanketter tillhandahölles av polismyndigheten och att de, sedan de ifyllts, genom dennas försorg insändes till yrkesinspektören.

Marinförvaltningen erinrade om att enligt de föreslagna bestämmelserna an- mälan skulle insändas till vederbörande kommunala tillsynsman, som hade att översända anmälan till yrkesinspektören, och framhöll, att detta förhållande syntes kunna leda till olägenheter för de militära förvaltningsorganen. Så- lunda uppstode dels allmänt en onödig omgång och därav förorsakat dröjs- mål och dels, särskilt beträffande marinens kustartilleriförsvar, svårigheter på grund av att anläggningar tillhörande detta försvar ofta låge inom olika kom- muner. Arbetsgivaren (arbetsföreståndaren) måste härigenom insända anmäl- ningar till olika kommunala tillsyningsmän, under det att anläggningarna sorte- rade under endast en lokalmyndighet.

Kommitténs förslag. Yrkesinspektörs möjlighet att få kännedom om arbets- ställen är väsentligen beroende av den rapportskyldighet, som åvilar kom- munalt tillsynsorgan. I de anvisningar rörande den kommunala tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens tillämpning, vilka yrkesinspektionens chefsmyn- dighet utfärdat till ledning och efterrättelse för kommunalt tillsynsorgan vid dess tjänsteutövning, sägs, att då kommunalt tillsynsorgan får kännedom om att arbetsställe, som det tillkommer yrkesinspektör eller annat, icke kommunalt tillsynsorgan att övervaka, öppnats inom kommunen, anmälan därom skall göras till yrkesinspektören antingen omedelbart eller i samband med avgi- vande av kvartals- eller årsrapport. Har dylikt arbetsställe nedlagts, skall uppgift jämväl härom lämnas. Denna uppgiftsskyldighet till yrkesinspektör har dock iakttagits i mycket begränsad utsträckning. Därtill kommer, att då det övervägande antalet kommunala tillsynsorgan (2 394 av 2 736 år 1944) lämnar rapport till yrkesinspektör endast en gång om året, ett flertal arbets- ställen kunna driva verksamhet under avsevärd tid, utan att yrkesinspektör äger kännedom därom.

Vid övervägande av frågan, på vilket sätt yrkesinspektionen bäst skulle få kännedom om nytillkomna arbetsställen, har kommittén först upptagit till prövning frågan, huruvida de kommunala tillsynsorganen skulle kunna för- pliktas att på ett, mera effektivt sätt fullgöra den uppgiftsskyldighet till yr- kesinspektör, som för närvarande åvilar dem. Förslaget om att genom en be- stämmelse i instruktionen för yrkesinspektionen ålägga de kommunala till- synsorganen skyldighet att, så snart de erhållit kännedom om ett nytt arbets- ställe, göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör, har därvid när- mare dryftats inom kommittén. Då det bristande fullgörandet av nuvarande anmälningsskyldighet enligt kommitténs mening knappast torde kunna tillskri- vas avsaknad av bestämmelser i ämnet utan fastmer ha sin grund i andra or- saker, anser kommittén, att någon effektiv lösning av frågan ej kan vinnas ge- nom en bestämmelse av föreslaget innehåll. Se sid. 270. Det kan ifrågasättas, om icke bättre resultat i fråga om anmälningsförfarandet i stället skulle kunna erhållas genom en effektivisering av den kommunala tillsynen. I anslutning här- till vill kommittén emellertid erinra om att, ehuru den kommunala tillsynen i de största städerna i regel är ordnad på tillfredsställande sätt, uppgifter om nytillkomna arbetsställen ändock icke meddelas i deras rapporter till yrkes- inspektörerna. Detta har vanligtvis sin grund däri, att de kommunala tillsyns- organen själva icke kunna förskaffa sig tillräcklig kännedom om alla nytill- komna arbetsställen. Det torde sålunda finnas behov av att även de kommu- nala tillsynsorganen erhålla kännedom om nya arbetsställen. Härtill kommer, att genom det förslag till organiserande av den kommunala tillsynen, som kom- mittén framlägger (sid. 563), endast ett begränsat antal kommuner förutsättas ha kommunala tillsynsorgan i lagens mening. Med hänsyn till vad sålunda an- förts anser sig kommittén icke böra framlägga förslag i syfte att ålägga de kommunala tillsynsorganen skyldighet att till yrkesinspektör anmäla nytill- komna arbetsställen.

Kommittén har vidare upptagit till övervägande förslaget att ålägga regi- streringsmyndigheterna underrättelseskyldighet till yrkesinspektör. De upp- gifter dessa myndigheter kunna lämna torde emellertid icke bliva andra än de, som nu finnas återgivna i förutnämnda samling av anmälningar till bland annat aktiebolags-, förenings- och handelsregistren, och dessa senare uppgifter kunna i regel icke tjäna som underlag för arbetsställets registrering i yrkesin- spektionens register. Innan arbetsstället kan registreras där, måste yrkesinspek- tören följaktligen inhämta ytterligare uppgifter från arbetsstället (bolaget, för- eningen ete). Visserligen får yrkesinspektören kännedom om den nya före- tagaren eller firman genom registreringsmyndighetens anmälan, men genom att han för arbetsställets registrering sedermera måste införskaffa särskilda uppgifter, synes det föreslagna anmälningsförfarandet medföra ett arbete, som icke motsvarar värdet därmed. Vidare tillkommer, att verksamheten å det nya arbetsstället stundom icke påbörjas förrän avsevärd tid efter det registrering ägt rum hos registreringsmyndigheten. En anhållan hos arbetsgivaren om upp-

gifter rörande arbetsställets belägenhet, arbetarantal m. m. kan därför ofta icke omedelbart besvaras. Dröjsmål med svar kan föranleda yrkesinspektören att göra påminnelser, vilket medför ytterligare expeditionsarbete. Det är ej heller ovanligt, att den registrerade firman har sitt säte inom annat yrkes- inspektionsdistrikt än det, inom vilket verksamheten bedrives eller är avsedd att bedrivas. I sådant fall skulle registreringsmyndigheten komma att lämna uppgift till den yrkesinspektör, inom vars distrikt firman har sitt säte, och icke till den, som skall ha tillsyn över verksamheten. För yrkesinspektionens tillsynsverksamhet är emellertid uppgiften om själva arbetsställets belägenhet den väsentliga. Det är vidare att märka, att yrkesinspektionen har att öva tillsyn vid många arbetsplatser av tillfällig natur, såsom kraftstationsbyggnad, husbyggnad och vägbyggnad. I fråga om dylika arbetsställen kan uppgift i regel ej lämnas av registreringsmyndighet. Denna kan ej heller lämna upp- gift om arbetsställe, där verksamhet bedrives av icke registreringsskyldig ar- betsgivare. Det framgår sålunda av det ovan anförda, att de uppgifter, som kunna lämnas av registreringsmyndigheterna, icke äro tillfredsställande ur yr- kesinspektionens synpunkt. På grund härav finner kommittén sig icke kunna föreslå, att dessa myndigheter åläggas skyldighet att underrätta yrkesinspek- tionen om registrering av nya företag.

Såsom i det föregående omnämnts ha vissa yrkesinspektörer ifrågasatt, om ej polismyndighet borde kunna åläggas skyldighet att till yrkesinspektör an- mäla nytillkomna arbetsställen. Med hänsyn till den arbetsbelastning, som re- dan nu åvilar polismyndigheterna, anser kommittén sig dock icke kunna förorda detta förslag.

För tillsynens behöriga utövande måste det enligt kommitténs mening anses nödvändigt, att tillsynsorganen snarast möjligt erhålla kännedom om nytill- komna arbetsställen. Kommittén liar därför upptagit till prövning det av 1937 års arbetarskyddskommitté framlagda förslaget, nämligen att varje arbetsgivare, vilken påbörjat verksamhet, varå lagen ägde tillämpning, skulle vara skyldig att göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör. Ehuru en bestämmelse i sådan riktning medför vissa besvär för arbetsgivare, synes en lagstadgad skyl- dighet att göra anmälan till yrkesinspektör om ny verksamhet likväl icke be- höva innebära någon större olägenhet. Dels behöver sådan anmälan vanligt- vis göras endast en gång, nämligen då verksamheten påbörjas, och dels förut- sätter kommittén, att särskilda blanketter tillhandahållas för ändamålet. Det må här jämväl erinras om att ett flertal länder i sin arbetarskyddslagstiftning intagit bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att göra anmälan till till- synsmyndighet av nya företag, som inbegripas under lagstiftningen. Med hän- syn till det nu sagda föreslår kommittén, att i arbetarskyddslagen upptages en bestämmelse av innehåll, att arbetsgivare, som bedriver verksamhet, vilken beräknas fortgå under längre tid än tre månader, skall därom göra skriftlig anmälan till vederbörande distriktschef och att sådan anmälan skall göras inom fjorton dagar från verksamhetens påbörjande.

Enligt den föreslagna bestämmelsen föreligger ej anmälningsskyldighet för sådan verksamhet, som beräknas fortgå högst tre månader. Åtskilliga mindre arbeten, såsom vissa byggnads-, underhålls- och reparationsarbeten, komma följ- aktligen ej till distriktschefs kännedom. Denna begränsning av anmälningsskyl- digheten synes kommittén lämplig. Anmälan rörande ett relativt kortvarigt ar- bete torde nämligen i många fall med hänsyn till kortvarigheten icke kunna för- anleda inspektion. Kommittén vill i detta sammanhang dock påpeka att, ehuru anmälningsskyldighet ej föreskrives i fråga om verksamhet av kortvarig natur, lagen i övrigt likväl är tillämplig därå. Ifrågavarande undantag innebär så- lunda ej befrielse från eller inskränkning i tillsyn å dylik verksamhet utan förutsättes, att såsom hittills tillsyn utövas, i den mån förekomsten av sådant arbetsställe kommer till inspektionsförrättares kännedom. Förutom nämnda undantag föreslås, att anmälningsskyldighet ej skall åvila arbetsgivare inom det egentliga jordbruket liksom ej heller för sådan verksamhet, vari arbete utföres endast av medlem av arbetsgivarens familj. Vidare skall enligt över- gångsbestämmelserna här angivna skyldighet icke föreligga beträffande så- dan verksamhet, som påbörjats före tiden för lagens ikraftträdande, för så- vitt ej verksamheten efter nämnda tidpunkt förlagts till annat arbetsställe eller utvidgats, så att nytt arbetsställe tillkommit.

Stundom förekommer, att en arbetsgivare bedriver verksamhet av olika slag på ett och samma arbetsställe. Där så är fallet, anser kommittén, att anmälan ej erfordras för varje slag av verksamhet, utan bör det i sådant fall vara till- fyllest, om anmälan göres beträffande den verksamhet, som för arbetsstället är den väsentliga. I det fall, att en och samma verksamhet utövas på flera arbets- ställen, vilka äro förlagda till olika orterleller å skilda platser inom samma ort (stad), bör anmälan däremot ingivas för varje särskilt arbetsställe. Att ett företag överlåtes till annan person eller ändrar firma synes icke behöva föran- leda ny anmälan, enär arbetsställets belägenhet och verksamhetens art redan äro kända för vederbörande distriktschef. Har emellertid i samband med över- låtelsen eller ändringen av firma ny verksamhet påbörjats å arbetsstället, an- ser kommittén, att anmälan skall göras till distriktschefen. Så bör även ske, när en arbetsgivare flyttar sin verksamhet från en ort till en annan.

I syfte att såvitt möjligt begränsa anmälningsförfarandet anser kommittén, att anmälan beträffande ny verksamhet ej skall behöva göras i det fall, då ar- betsgivaren före tiden för verksamhetens påbörjande begärt distriktschefs ytt- rande över byggnadsförslag rörande arbetslokal eller godkännande av sådan lokal. Då fråga är om granskning av byggnadsförslag eller godkännande av arbetslokal, måste nämligen distriktschef ha uppgift om såväl den verksamhet, för vilken lokalen är avsedd att användas, som det ungefärliga antal arbetstagare, som skola sysselsättas i lokalen. I berörda fall erhåller distriktschefen dessutom kännedom om arbetsgivarens namn och adress samt arbetsställets belägenhet.

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall anmälan göras till distriktschef. Detta gäller även i de fall, då anmälan avser arbetsställe, som i regel skall

Vara underkastat kommunal tillsyn. Det synes nämligen kommittén vara av be- tydelse, att distriktschef, som har att svara för tillsynen å lagens efterlevnad inom sitt distrikt, även får kännedom om sådant arbetsställe och gives tillfälle att avgöra, om arbetsstället skall stå under kommunal tillsyn eller icke. Ge- nom denna anordning vinnes, att det kommunala tillsynsorganet också får klart för sig vilka arbetsställen, som falla under dess tillsyn.

Inom en del verksamhetsgrenar, exempelvis Sågverks-, konserv-, torv- och tegelindustrierna, bedrives ofta arbetet endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete). Tydligt är att anmälan, som främst åsyftar att lämna tillsynsorgan upplysning om ett arbetsställes förefintlighet, icke skall behöva göras varje gång säsongarbetet återupptages.

I tvenne remissyttranden har ifrågasatts, om ej nya arbetsplatser vid sta- tens järnvägar samt militära inrättningar borde undantagas från föreslagen anmälningsplikt. Då några bärande skäl för undantag från anmälningsskyldig- heten i förevarande fall ej förebragts, finner kommittén ej motiverat föreslå, att angivna slag av verksamhet undantagas från nämnda skyldighet.

Den föreslagna anmälningsskyldigheten avser att bereda tillsynsorgan känne- dom om nytillkomna företag. Givet är, att det skulle kunna vara av viss be- tydelse för tillsynsorganen att vid planering av inspektionsresor äga kännedom om huruvida en verksamhet nedlagts. Sådana fall torde dock icke ofta före— komma. Med hänsyn härtill och för att i möjligaste mån begränsa anmälnings- skyldigheten har kommittén icke ansett sig böra föreslå, att arbetsgivare ålägges att göra anmälan, då en verksamhet upphört.

För att tillsynsorgan skall få kännedom om arbetsställe, där hemindustriellt arbete bedrives, föreslår kommittén vidare, att arbetsgivare, som använder ar- betstagare till sådant arbete, skall göra skriftlig anmälan därom till vederbö- rande distriktschef. Sådan anmälan anser kommittén böra fordras endast i de fall, då användandet av dylik arbetskraft avser längre tid än tre månader. Det är icke ovanligt, att den, som utför hemindustriellt arbete, även använ- der medlemmar av sin familj eller andra medhjälpare till arbetet. Om dessa personer äger arbetsgivaren ofta icke någon kännedom och kan därför icke lämna någon uppgift rörande desamma. Där så är fallet, anser kommittén, att arbetsgivare skall vara skyldig göra anmälan endast i vad avser sådana i hemindustriellt arbete sysselsatta personer, som i förhållande till honom fram— träda såsom arbetstagare och som på avtalade villkor åtagit sig att för arbets- givarens räkning utföra visst arbete i sina hem eller i arbetslokal, som icke till- handahålles av arbetsgivaren. Sysselsättes i hemindustriellt arbete även med- lem av arbetstagarens familj, skall sålunda enligt kommitténs mening vid full- görande av här berörda anmälningsskyldighet såsom arbetstagare räknas en- dast den, som mottager arbetet och svarar för dess utförande. Om den, som utför hemindustriellt arbete, däremot sysselsätter medhjälpare, vilka icke äro medlemmar av hans familj, skall han vara att anse som arbetsgivare i förhål-

lande till medhjälparna och således fullgöra den ifrågavarande anmälnings- skyldigheten. Om vem som är att anse såsom arbetsgivare vid hemindustriellt arbete se jämväl sid. 210—211.

Om tillsynsorgan skall få kännedom om de platser, där hemindustriellt ar- bete bedrives, är det enligt kommitténs mening nödvändigt, att förändringar beträffande den till detta arbete använda arbetskraften meddelas vederbörande distriktschef. Det torde emellertid vara tillfyllest, om anmälan härutinnan göres en gång varje år, förslagsvis inom tre månader efter utgången av det kalenderår, under vilket förändringen ägt rum. Den tidpunkt, före vilken an- mälningsskyldigheten bör vara fullgjord, har av kommittén valts med tanke på att det vid början av varje kalenderår åligger arbetsgivare att till taxerings- myndigheterna lämna löneuppgifter angående de anställda. Då arbetsgivaren i samband härmed har att genomgå sina uppgifter rörande personalen, synes enligt kommitténs mening lämpligt att också förlägga anmälningsskyldigheten till nämnda del av året.

För att tillsynsorgan skall erhålla de uppgifter, som behövas för registre— ring av en verksamhet, föreslår kommittén, att anmälan som ovan avses skall ske å blankett, vartill arbetsrådet bemyndigas fastställa formulär. I de till 8 & hörande anvisningarna meddelas, vilka uppgifter anmälan skall innehålla. Arbetsgivare kan härigenom insända anmälan om sin verksamhet, även om han ej har tillgång till för ändamålet avsedd blankett. Detta finner kommittén vara av vikt, enär försummelse att göra anmälan kan medföra straffansvar. Det förhållandet, att arbetsgivaren vid fullgörande av sin anmälningsskyldig- het ej begagnar sig av ifrågavarande blankett, kan således ej föranleda straff- påföljd. Med hänsyn till betydelsen av att tillsynsorgan företager inspektion under tid, då arbetet pågår, anser kommittén, att anmälan rörande säsong- arbete även bör innehålla uppgift om den ungefärliga tiden för arbetets bör- jan och slut under året.

Enligt kommitténs mening är det av vikt, att arbetsgivarna upplysas om sin anmälningsskyldighet och att därför avsedda blanketter hållas lätt tillgängliga. I sådant syfte förordar kommittén, att kommunal tillsynsman, där sådan fin- nes, förpliktas att tillhandahålla erforderliga anmälningsblanketter samt med- verka till att skyldigheten fullgöres inom dennes tillsynsområde. Ett påpe- kande härom föreslås intaget i de till 8 & hörande anvisningarna.

E. Särskilda bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycks- fall i arbete.

Allmänna synpunkter.

De allmänna skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare, som behandlats i det föregående och som återfinnas i lagförslagets andra kapitel, utvecklas närmare i ett flertal praktiskt viktiga avseenden i förslagets följande kapitel.

Sålunda meddelas i tredje kapitlet bestämmelser, som avse förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete och alltså beröra arbetets sundhet och säkerhet. Givet är, att dessa bestämmelser skulle kunna ersättas med i administrativ ordning utfärdade föreskrifter och att man i detta hänseende nöjde sig med att i lagen ha endast de bestämmelser, som återgivas i lagförslagets 5—7 åå. Med hänsyn till den allmänna avfattning och innebörd, som givits åt de för lagen grundläggande bestämmelserna i 5 &, måste det emellertid vid bedöman- det av deras räckvidd och innehåll anses vara av betydelse, att en viss vägled- ning lämnas redan i lagen. Härigenom underlättas även utfärdandet av före- skrifter på administrativ väg.

Med hänsyn till arbetarskyddslagens vidsträckta tillämpningsområde är det av vikt, att även de särskilda skyddsföreskrifterna i lagen erhålla en så all- mängiltig avfattning som möjligt. Göras bestämmelserna alltför detaljerade, kommer lätt det väsentliga i deras innehåll att bortskymmas, och dessutom riskeras till följd av den snabba utvecklingen på såväl det tekniska som det sociala området, att de snart nog bliva föråldrade. Vid utformningen av de särskilda bestämmelserna till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete har kommittén sökt att beakta dessa synpunkter. Bestämmelserna ha dessutom givits en vidare omfattning och innebörd än motsvarande bestämmelser i gäl- lande lag. Även vid den praktiska tillämpningen av ifrågavarande bestämmel- ser är det givet, att detaljföreskrifter behövas. I vissa hänseenden förutsättas uttryckligen sådana föreskrifter. Utfärdandet av dylika föreskrifter, då ett mera allmänt behov därav föreligger, föreslås böra ankomma på Kungl. Maj:t eller arbetsrådet i enlighet med vad därom särskilt stadgas. Vid bestämmelser- nas tillämpning i det särskilda fallet åvilar det slutligen vederbörande tillsyns- organ att lämna råd och anvisningar om erforderliga åtgärder.

Vad beträffar uppställningen av här ovan berörda särskilda bestämmelser föreslås, att de inledas med Vissa föreskrifter angående lokaler. Då det gäller att driva en verksamhet, får nämligen lokalfrågan anses vara ett av de första viktiga spörsmålen. I lagförslaget återgivas därefter övriga särskilda bestäm- melser, som avse förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete och vilka mot- svaras av gällande lags 5 respektive 4 5. Då den hygieniska frågan numera träder i förgrunden på ett starkare sätt än tidigare, föreslår kommittén, att bestämmelserna angående förebyggande av ohälsa angivas före de bestämmel- ser, som avse förebyggande av olycksfall i arbete. Denna ordningsföljd mel— lan bestämmelser om ohälsa och olycksfall tillämpas också i modern utländsk skyddslagstiftning. Som en följd av denna ändring nämnes i lagtexten sund- het före säkerhet.

Lokaler m. m.

I gällande arbetarskyddslag meddelas icke några närmare bestämmelser om hur en arbetslokal skall vara anordnad och beskaffad. Endast i en del avseen- den angivas vissa riktlinjer, främst beträffande gångar, utrymningsvägar och

luftutrymme. I övrigt gälla i fråga om det tekniska utförandet av arbetslokal de bestämmelser, som meddelas i byggnadsstadgan den 20 november 1931 samt i de lokala byggnadsordningarna. Vissa föreskrifter rörande arbetslokals ut- förande innefattas dessutom i speciella författningar, såsom hälsovårdsstadgan, mejeristadgan, förordningarna om eldfarliga oljor och explosiva varor.

De i byggnadsstadgan och sistnämnda författningar intagna bestämmelserna taga emellertid ej direkt sikte på arbetstagarnas skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbete. Ehuru detta krav kan sägas i viss mån bliva tillgodosett genom dessa bestämmelser, är det likväl påkallat att med hänsyn till arbetar- skyddets speciella behov ställa särskilda fordringar på en arbetslokal, enär dess anordnande och beskaffenhet otvivelaktigt är av betydelse för sundheten och säkerheten i arbetet. Beträffande maskiner, ångpannor och andra anord- ningar för arbetets bedrivande uppställas i gällande arbetarskyddslag vissa krav på hur dessa i skyddshänseende skola vara utförda och anordnade, men i fråga om arbetslokal lämnas i lagen icke några allmängiltiga riktlinjer i be- rörda hänseende. Ur arbetarskyddssynpunkt bör emellertid frågan om arbets— lokal ställas i paritet med frågor, som gälla andra anordningar för arbetets bedrivande.

Då de hygieniska förhållandena på ett arbetsställe i hög grad bero på hur arbetslokalen är anordnad och beskaffad, är det av synnerlig vikt, att lokal- frågan ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Det må här jämväl erinras om att bestämmelser rörande arbetslokaler finnas intagna i flera andra länders skydds- lagstiftning, och även internationella arbetsbyrån har upprättat vissa riktlin— jer rörande anordnande av dylika lokaler. Av angivna skäl har kommittén i föreliggande lagförslag upptagit ett flertal bestämmelser avseende lokaler. En redogörelse härför lämnas i det följande.

Förhandsgranskning av byggnadsförslag.

Gällande lag. I 26 & lagen om arbetarskydd stadgas, att om arbetsgivare vill underställa vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande, äger han att till yrkesinspektören eller bergmästaren insända dylikt förslag, och skall detta vara åtföljt av sådana ritningar och uppgifter, som kunna erfordras för förslagets granskning. Tillika sägs, att det åligger yrkes- inspektören eller bergmästaren att utan gottgörelse verkställa sådan gransk- ning samt att snarast möjligt efter mottagandet av erforderliga handlingar återsända förslaget med det yttrande, vartill granskningen med hänsyn till lagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter kunnat giva anledning.

I detta sammanhang må nämnas, att i byggnadsstadgans 67 & föreskrives, att där ansökan om byggnadslov avser industriell anläggning i stad, yrkesin- spektören eller bergmästaren skall underrättas därom. Detsamma gäller även vissa stadsliknande samhällen å landet.

Tidigare behandling. 'Den ovan angivna bestämmelsen infördes i arbetar- skyddslagen efter förslag av yrkesfarekommittén, som även behandlade frågan, huruvida granskning av byggnadsförslag borde göras obligatorisk. Kommit- tén fann sig dock icke kunna föreslå en dylik skyldighet för arbetsgivare.

Frågan om införande i lagen av bestämmelser rörande obligatorisk för- handsgranskning av byggnadsplaner upptogs sedermera till övervägande av 1937 års arbetarskyddskommitté, som uttalade, att den funne det önskvärt, att förslag till nybyggnad eller större förändring av arbetslokal bleve under- ställt yrkesinspektörs respektive bergmästares granskning. Kommittén ansåg sig dock icke kunna förorda, att granskningen gjordes obligatorisk, utan före- slog, att i 26 & arbetarskyddslagen infördes ett stadgande av innehåll, att den som ämnade uppföra arbetslokal eller företaga med nybyggnad jämförlig ombyggnad av sådan lokal, hade att före arbetets påbörjande göra anmälan därom hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Tillika föreslogs, att för försummelse av anmälningsplikten borde stadgas bötesansvar.

Kommitténs förslag blev föremål för kritik från olika håll. Riksförsäkrings— anstalten ansåg, att anmälningsskyldigheten borde begränsas till att avse in- dustriella anläggningar, samt föreslog, att stadgandet om anmälningsplikt kom- pletterades med en bestämmelse om rätt för yrkesinspektör och bergmästare att efter mottagen anmälan infordra de ritningar och uppgifter, som befun- nes erforderliga för granskning av förslaget. Socialstyrelsen och en länsstyrelse ifrågasatte lämpligheten av att försummelse att fullgöra anmälningsplikt be- lades med bötesstraff. Svenska arbetsgivareföreningen, som avstyrkte kommit- téns förslag, framhöll, att det med hänsyn till de ständigt fortgående för- ändringar, som nu karakteriserade den industriella verksamheten, skulle bliva svårt för arbetsgivarna att avgöra, huruvida anmälningsskyldighet förelåge eller ej. Sveriges industriförbund anförde, att det skulle bliva en alltför be- tungande börda för yrkesinspektörerna att verkställa dylik granskning och i samband härmed utarbeta förslag till lämpliga skyddsanordningar. Förfaran- det komme att fördröja byggnadsarbetenas igångsättande. Möjligen kunde i stället genom chefsmyndighetens försorg utgivas en handbok med redogörelse för de allmänna önskemål i skyddshänseende, som borde beaktas vid nybygg- nader.

I proposition till 1938 års riksdag (nr 265) framhöll föredragande departe- mentschefen bland annat, att kommitténs förslag skulle, då det gällde indu- striell anläggning i stad eller stadsliknande samhälle, medföra, att dubbla anmälningar därom skulle inkomma till yrkesinspektionen. Förslaget syntes emellertid, oavsett denna omständighet, vara alltför vittgående. Även om de sakkunniga avsett, att anmälningsskyldigheten skulle gälla endast industriella anläggningar, borde i varje fall till undvikande av onödiga dubbelanmälningar skyldigheten ha begränsats till att gälla anläggningar å den egentliga lands- bygden. Emellertid syntes det tveksamt, om ens en på dylikt sätt begränsad anmälningsskyldighet vore tillrådlig. I den mån skyldigheten verkligen fullgjor-

ing.—_:

des, komme säkerligen de flesta anmälningarna att avse smärre hantverksloka- ler. Departementschefen befarade, att yrkesinspektörerna, om de kände sig förpliktade att införskaffa och ingående granska byggnadsritningar och arbets- beskrivningar, skulle nödgas att i betänklig mån eftersätta andra mera be- tydelsefulla arbetsuppgifter. Det vore därför anledning förmoda, att anmäl- ningarna endast i enstaka fall skulle föranleda införskaffande av ritningar. I så fall vore det också hårt att belägga underlåtenhet att fullgöra anmälnings- skyldigheten med straff. Departementschefen fann sig därför icke för det då- varande kunna ens i begränsad omfattning tillstyrka de sakkunnigas förslag.

Granskningens omfattning. I hur stor omfattning arbetsgivare ha begagnat sig av sin rätt enligt 26 & arbetarskyddslagen samt i vilken utsträckning bygg- nadsnämnd lämnat underrättelse till yrkesinspektör eller bergmästare om bygg- nadslov avseende industriell anläggning framgår av nedanstående uppställning. Det må framhållas, att exakta uppgifter i en del fall ej kunnat lämnas.

Antal På ”betsgivales begära" ! Antal underrättelser jämlikt 67 5

. . granskade byggnadsforslag under ! . Distrikt åren i byggnadsstadgan under aren 1929—1938 1939—1942 % 1932—1938 1939—1942 Yrkesinspektören i: I ................ 1 295 2 123 232 137 II ................ 350 348 225 1 III .............. 1 471 140 98 IV ............... 185 213 156 122 V ................ 734 770 248 93 VI ............... 1792 3823 215 1 VII .............. 4 475 4 10 VIII .............. 60 195 5 66 130 IX ............... 52 83 3 29 25 X ................ 125 86 5 74 7 XI ............... 5 153 5 2 Bergmästaren i:

norra ............. — 16 — 16 östra ............. — — —— — västra ............ 16 10 —— — sodra ............. -— — — »— 1 Antal kan ej exakt angivas. 2 Avser åren 1936—1938. 3 Avser år 1942.

4 Innefattas i III och VI distriktens uppgifter. 5 Innefattas i X distriktets uppgifter.

Såsom framgår av tabellen uppgick under tioårsperioden 1929—1938 antalet granskade förslag till i genomsnitt 300 per år, medan motsvarande siffra för åren 1939—1942 utgjorde i medeltal 1 325 per år. Antalet byggnadsförslag, som under år 1942 granskats av yrkesinspektörerna, uppgick till 2 199. Emel- lertid inrättas mångenstädes såväl arbetslokaler som personalrum, vilka i fråga

om anordnande och utförande icke motsvara de fordringar, som i arbetar- skyddshänseende böra ställas på dylika lokaler. Från olika håll och i skilda sammanhang har därför framkommit krav på införande av obligatorisk för- handsgranskning av byggnadsförslag.

Reformförslag. Enligt de för kommittén meddelade direktiven skall kommit- tén jämväl pröva frågan om förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av byggnadsplaner. För fullgörande av detta uppdrag har kommittén låtit från samtliga yrkesinspektörer och bergmästare inhämta yttrande över frågan, huru- vida i arbetarskyddslagen borde införas ett stadgande om obligatorisk förhands- granskning av byggnadsplaner eller om endast innehållet i bestämmelsen i la- gens 26 å borde skärpas. Av de sålunda erhållna svaren framginge, att fem yrkesinspektörer förordade obligatorisk förhandsgranskning av byggnadsför- slag, medan fyra yrkesinspektörer och tre bergmästare uttalade sig för för- slaget om en skärpt formulering av bestämmelsen i 26 5. En yrkesinspektör och en bergmästare ansågo gällande bestämmelse vara tillfyllest. En yrkesin- spektör förordade slutligen, att anmälningsplikt infördes beträffande ny-, om- och tillbyggnad av arbetslokal och att yrkesinspektör på detta sätt bereddes till- fälle att infordra byggnadsförslag för granskning.

På därom av kommittén gjord förfrågan hos yrkesinspektörerna och berg- mästarna, huruvida de ansågo, att några fördelar vore att vinna med obliga- torisk förhandsgranskning av byggnadsförslag, uttalade tio yrkesinspektörer och en bergmästare, att betydande fördelar ur såväl skyddsteknisk som eko- nomisk synpunkt skulle vara att vinna, om förhandsgranskningen gjordes obli- gatorisk. En yrkesinspektör lämnade ej något positivt svar på frågan. En bergmästare ställde sig tveksam till införande av obligatorisk förhandsgransk- ning, medan en annan ansåg, att sådan granskning icke vore av behovet på- kallad inom hans tillsynsområde, och en tredje ansåg sig ej kunna bedöma frå- gan, enär förhandsgranskning ej förekommit inom distriktet.

I sin motivering anförde yrkesinspektörerna bland annat, att såsom det nu vore finge yrkesinspektör föreskriva åtgärder beträffande lokal, vilka hade kunnat undvikas, om tillfälle givits att granska byggnadsförslaget före dess genomförande, liksom även att det krävdes avsevärt mera tid och i regel med- förde större kostnader för såväl arbetsgivaren som yrkesinspektionen att få ändringar vidtagna, sedan byggnaden färdigställts. I sådant fall vore yrkes- inspektören dessutom ofta nödsakad att godtaga mindre tillfredsställande an- ordningar. Det uttalades även, att yrkesinspektör gjorde arbetarskyddet större tjänst genom en ordentlig förhandsgranskning av byggnadsförslag än att avstå därifrån, och han underlättade på detta sätt också inspektionsarbetet. De flesta yrkesinspektörerna underströko dock, att om bestämmelse rörande obligatorisk förhandsgranskning av byggnadsförslag infördes i lagen, en avsevärd förstärk- ning av distriktspersonalen vore nödvändig. Enligt en yrkesinspektörs mening skulle granskningsarbetet kunna underlättas, om erforderliga anvisningar rö-

ww =?”

bestämmelsen borde omformuleras så, att byggnadsnämnd vore skyldig under-

rande arbetslokalers anordnande utfärdades och ställdes till arkitekters, bygg- mästares och byggnadsfirmors disposition.

I anslutning till förevarande spörsmål har från yrkesinspektörshåll uttalats önskemål om att det i lagen måtte intagas en bestämmelse, varigenom yrkes- inspektör tillförsäkrades rätt att infordra för granskning av byggnadsförslag erforderliga uppgifter och handlingar.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har i skrivelse till kommittén uttalat, att arbetarskyddslagens bestämmelse om arbetsgivares rätt att, om han så önskade, underställa vederbörande yrkesinspektör förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal borde så ändras, att arbetsgivaren ålades att underställa yrkesinspektören varje förslag till mera genomgripande förändring. Som skäl anfördes bland annat svårigheten att i efterhand få en felaktighet i byggnadshänseende rättad.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogos tre olika bestämmelser angående berörda fråga. Den första be- stämmelsen innehöll, att arbetsgivare, som ämnade företaga ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, skulle i god tid före byggnads- arbetets påbörjande tillställa vederbörande yrkesinspektör förslag häröver, åt- följt av sådana ritningar och uppgifter, som kunde erfordras för förslagets granskning. Bestämmelsen föreslogs ej straffgaranterad. I en andra bestäm- melse föreslogs, att arbetsgivare, som ville underställa yrkesinspektörs prövning förslag till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande, ägde tillställa yrkesinspektör dylikt förslag. Den tredje bestämmelsen stadgade rätt för yr- kesinspektör att infordra byggnadsförslag jämte sådana ritningar och uppgif- ter, som behövdes för förslagets granskning. Mot de föreslagna bestämmelserna framställdes följande erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå ansåg, att bestämmelserna borde vara straffgaranterade. I annat fall borde i arbetarskyddslagen eller i bygg— nadsstadgan införas en bestämmelse om att byggnadslov ej finge beviljas förrän efter yrkesinspektörens hörande, vilket sistnämnda förfarande sedan flera år med fördel tillämpats i ett flertal större städer samt av vissa länsstyrelser.

Yrkesinspektören i elfte distriktet framhöll, att förhandsgranskningen ej bleve effektiv eller obligatorisk, om icke stadgandet kompletterades med an- svarsbestämmelse. Yrkesinspektören i fjärde distriktet ifrågasatte, om ej nämnda skyldighet borde vara straffgaranterad, i synnerhet om tredje bestämmelsen skulle bibehållas.

Beträffande sistnämnda bestämmelse ifrågasatte yrkesinspektörerna i fjärde, femte, sjätte, sjunde och elfte distrikten, om denna vore behövlig, då arbets- givare enligt den första bestämmelsen vore skyldig tillställa yrkesinspektören förslag för granskning. Yrkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att tredje

rätta yrkesinspektör om ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal, då ansökan om byggnadslov inkommit — ej då byggnadslov givits.

Bergmästaren i norra distriktet ansåg, att första bestämmelsen påtvingade yrkesinspektionen ett ansvar, som denna för närvarande ej vore vuxen. Visser- ligen kunde efter granskningen eventuellt upptäckta brister av yrkesinspek- tören beivras, men detta minskade på samma gång vederbörandes auktoritet. Enligt bergmästarens mening borde förslagets två första bestämmelser ersättas med lydelsen i 26 & gällande lag. Bergmästaren i västra distriktet ansåg, att första bestämmelsen måste omredigeras så, att begreppet arbetslokal förtydliga- des och avgränsades, enär eljest varje ny-, om- eller tillbyggnad av en anlägg- ning skulle falla inom yrkesinspektörens granskningsskyldighet, exempelvis större byggnadsföretag, broar etc. Om ej avgränsning skedde, skulle med god- kännande av insända ritningar även följa ansvar ur konstruktions- och hållfast- hetssynpunkt. Bergmästaren i södra distriktet framhöll, att med den obliga- toriska granskningen av förslag till ny- och ombyggnad samt skyldigheten att däröver avgiva yttrande överflyttades på yrkesinspektör hela ansvaret för att säkerheten i arbetet och de sanitära förhållandena på arbetsplatsen skulle vara fullgoda. Det kunde därför ifrågasättas, om ej yrkesinspektörerna härigenom pålades även en ekonomisk ansvarighet, som väl knappast kunde vara avsedd. Därjämte borde beaktas, att det ej alltid uppgjordes ritningar över byggnads- arbete, särskilt vid mindre företag.

Yrkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar ifrågasatte, hu- ruvida yrkesinspektör skulle behöva tillfrågas beträffande förslag, som ej inne- fattade något nytt i princip, t. ex. om en byggnad med överliggnings- eller klädskåpsrum utvidgades utan sänkning av standard eller ändring av utförande.

Arméförvaltningen framhöll, att då ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum företoges inom försvaret, det icke vore arbetsföreståndaren, som ordnade med uppgörande av ritningar, arbetets utförande, besiktning o. s. v., utan detta ankomme på central myndighet, exempelvis arméns fortifika- tionsförvaltning. Sedan lokalerna färdigställts, överlämnades de till den myn- dighet, av vilken lokalerna vore avsedda att utnyttjas under arbetsförestånda- rens ledning. Denne saknade sålunda möjlighet att verkställa de åtgärder, som anbefalldes i lagutkastets här ifrågavarande bestämmelser. Dessa borde därför kompletteras med en särskild bestämmelse avseende de statens myndigheter, för vilka ny-, om- eller tillbyggnadsarbeten utfördes av central myndighet. Det borde enligt arméförvaltningens mening åligga sådan central myndighet att verkställa de åtgärder, som här åsyftades. Skulle arbetsföreståndaren först efter det han till sig fått överlåtet byggnader avsedda som arbetslokaler eller personalrum kunna göra krav på utförande av arbeten, för att arbetarskydds- lagens föreskrifter skulle bliva följda, kunde förutom avsevärda ekonomiska kostnader även svårigheter uppstå med lokalernas ändamålsenliga utnyttjande.

Marinförvaltningen ansåg, att förslaget om att i byggnadsfrågor avseende militära anläggningar tillerkänna yrkesinspektör en vidsträckt befogenhet syn-

tes kunna leda till avsevärda olägenheter för de militära förvaltningsorganen. Vidare framhölls, att en del av ifrågavarande ärenden måste behandlas som hemliga.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att de föreslagna bestämmelserna om skyldighet för arbetsgivare att i god tid före varje ny-, om- eller tillbygg- nad av arbetslokal eller personalrum tillställa vederbörande yrkesinspektör förslag häröver vore alltför rigorösa, samt ifrågasatte, huruvida den nuvarande bestämmelsen i 26 & arbetarskyddslagen icke vore tillräcklig. Med stöd av denna bestämmelse insände arbetsgivarna i varje fall i stor utsträckning rit- ningar till yrkesinspektörerna, och klart vore, att därvid en viss sovring skedde, så att ritningar, som det måste anses onödigt att underställa yrkesinspektio- nen, icke insändes. Den tanke, som låge bakom såväl 26 å i den nuvarande la- gen som de föreslagna bestämmelserna, vore uppenbarligen den, att det i många avseenden vore fördelaktigare, att yrkesinspektören i förväg finge tillfälle att framställa sina anmärkningar än först sedan arbetet vore färdigt. Om man av detta skäl funne sig böra införa en obligatorisk skyldighet för arbetsgiva- ren att insända byggnadsförslag, borde denna skyldighet i varje fall så be- gränsas, att blott den, som ämnade nyuppföra arbetslokal eller företaga en med nybyggnad jämförlig ombyggnad av sådan lokal, före arbetets påbörjande skulle vara skyldig inlämna förslag däröver till yrkesinspektören. Om man begränsade skyldigheten för arbetsgivarna på detta sätt, skulle i varje fall de anmärkningar, som gjorts om att det vore olämpligt att insända ritningar över varje liten om- eller tillbyggnad till yrkesinspektören, förlora sitt berättigande. Tydligt vore dock, att det icke funnes anledning att insända ritningar över andra än permanenta byggnader. Vidare framhöll föreningen, att om man stadgade skyldighet för arbetsgivaren att insända ritning, det också syntes rimligt, att det stadgades skyldighet för yrkesinspektören att giva ett skrift- ligt besked rörande resultatet av granskningen. Vidare måste från arbetsgiva- rens sida kunna ställas det kravet, att han erhölle ett snabbt besked om resul- tatet av granskningen. Uttrycket »snarast möjligt» i första bestämmelsen syn— tes därför böra utbytas mot »utan dröjsmål».

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhöll, att det syntes orimligt att på- fordra, att ritningar till skogskojor eller ritningar till mindre byggnader, som hörde till jordbrukets binäringar, skulle insändas till yrkesinspektören.

Handelns arbetsgivareorganisation framhöll, att det syntes organisationen, som om det ur alla synpunkter vore förmånligare, därest det föreskreves, att kommunikation skulle upprätthållas mellan yrkesinspektör och vederbörande kommunala myndighet (byggnadsnämnd). Tillvägagångssättet skulle härige- nom förenklas och fattandet av varandra motsägande beslut från myndigheter- nas sida skulle tillika undvikas.

Sveriges hantverks— och småindustriorganisation ansåg, att bestämmelsen, att förslag till ny-, om- eller tillbyggnad skulle underställas yrkesinspektören, bleve betungande för småindustrien på landsbygden, där smärre till- och

ombyggnader ofta utfördes av företagaren själv utan ritningar. Företagaren skulle här bli tvungen att låta uppgöra ritningar enbart för att kunna un- derställa dem yrkesinspektören. Enligt organisationens mening borde skyldig- heten inskränkas till sådana ny-, om- eller tillbyggnader, där byggnadslov er- fordrades.

Landsorganisationen ansåg, att även förslag till ny eller ändrad driftsanord- ning av större omfattning borde obligatoriskt underställas yrkesinspektören, därest anordningen vore av väsentlig betydelse ur arbetarskyddssynpunkt. Vidare borde den första bestämmelsen vara straffsanktionerad.

Yrkeskvinnars riksförbund och kvinnliga kontoristföreningen ansågo, att skyddsombud även borde beredas tillfälle att taga del av förslag till ny-, om- och tillbyggnader för att tillvarataga personalens synpunkter och erfaren- heter i detta avseende, varigenom onödiga friktioner i många fall skulle kunna undvikas.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd framhöll, att den föreslagna bestämmelsen om att förslag till ny-, om- eller tillbyggnad skulle obligatoriskt underställas vederbörande yrkesinspektör, innebure en avsevärd förbättring i jämförelse med gällande bestämmelser. Emellertid syntes önsk- värt, att även skyddsombud eller skyddskommitté, där så kunde ske, bereddes tillfälle att yttra sig över byggnadsförslag samt att detta angåves i lagbestäm- melsen. Ett dylikt yttrande kunde framför allt bliva aktuellt vid om- eller tillbyggnad.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag föreslog, att gällande bestämmelser i 26 & arbetarskyddslagen bibehölles och att granskningen så- ledes ej gjordes obligatorisk. Bestämmelserna vore visserligen ej straffgaran- terade, men de torde med sin ordalydelse medföra en stor belastning och alltför stora krav på yrkesinspektionen. Vid avgivande av yttrande över ett förslag måste en yrkesinspektör även gardera sig för att eventuellt senare vid behov kunna lämna nya eller ytterligare direktiv i granskad fråga. Bolaget an— såg, att den viktigaste bestämmelsen vore den, som medgåve yrkesinspektör rätt att infordra byggnadsförslag med tillhörande ritningar och uppgifter i de fall, då han ansåge sig böra granska dylikt förslag och lämna vissa råd eller direktiv ur skyddssynpunkt. Försummelse att i sådant fall insända infordrat förslag borde eventuellt beläggas med straff. Skulle granskningen av bygg- nadsförslag likväl anses böra göras obligatorisk, ansåg bolaget, att en begräns- ning i varje fall borde införas för att i någon mån motverka överhopning av granskningsärenden.

Jernkontorets gruvbyrå anförde, att de föreslagna bestämmelserna om obliga- torisk granskning av byggnadsförslag kunde i tillämpningen bliva synnerligen betungande för arbetsgivaren, medföra tidsutdräkt etc. En obligatorisk gransk- ning av alla ritningar skulle även medföra en stor belastning i yrkesinspektö- rernas arbetsuppgifter med därav följande försening i ärendenas behandling. På grund härav yrkade gruvbyrån, att bestämmelserna i 26 & gällande arbe-

tarskyddslag bibehölles, enär de vore fullt tillräckliga för det ändamål man ville uppnå. Komme emellertid förslagets bestämmelser att kvarstå, ansåg gruv- byrån, att de i varje fall borde kompletteras sålunda, att smärre och tillfälliga arbetslokaler undantoges från bestämmelserna och att arbetsgivare eller arbets- föreståndare, som vidtagit av yrkesinspektören godkända — eller kanske till och med föreskrivna — anordningar, befriades från ansvar för olycksfall, som kunde uppkomma till följd av anordningen ifråga.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete fram- hålles, att det i allmänhet är önskvärt, att planer för uppförande eller om- ändring av industriella anläggningar i vederbörlig tid underställas granskning av kompetent myndighet för konstaterande av huruvida planerna äro av be- skaffenhet att motsvara lagbestämmelserna, ävensom att denna granskning bör äga rum så skyndsamt som möjligt för att icke fördröja byggnadsarbetet.

Socialstyrelsen hade i yttrande över rekommendationen anfört, att bestäm- melsen i 26 å gällande lag torde komma att motsvara rekommendationen, om ett stadgande infördes av innehåll, att vederbörande myndighet, som hade att lämna byggnadslov, före ärendets avgörande beredde yrkesinspektören eller bergmästaren tillfälle att avgiva yttrande. En bestämmelse av denna innebörd intogs också i 67 5 av den år 1931 utfärdade byggnadsstadgan, där det heter, att om ansökan om byggnadslov avser industriell anläggning, skall yrkesinspek- tören eller bergmästaren underrättas därom. Denna bestämmelse gäller dock endast stad och stadsliknande samhällen å landet.

Kommitténs förslag. På en arbetslokal måste ur arbetarskyddssynpunkt ställas vissa fordringar i hygieniskt och tekniskt hänseende. För att dessa fordringar skola bliva tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt, är det otvivel- aktigt av stort Värde, att förslag till ny-, om- och tillbyggnad av arbetslokal underställas yrkesinspektörs granskning. Bestämmelsen i arbetarskyddslagens 26 & är emellertid icke av tvingande natur. Den alltmer ökade insikten om den betydelse, som en förhandsgranskning av byggnadsförslag innebär i såväl prak- tiskt som ekonomiskt hänseende, har dock lett till att antalet byggnadsförslag, som på arbetsgivares begäran granskats av yrkesinspektör, avsevärt ökat under de senare åren. Se sid. 283.

Med hänsyn till de delade meningar, som visat sig råda i frågan om förhands- granskning av byggnadsförslag, har kommittén upptagit olika förslag till dis- kussion. Av 1937 års arbetarskyddskommitté och även från yrkesinspektörshåll har förordats, att arbetsgivare, som ämnade uppföra arbetslokal eller företaga med nybyggnad jämförlig ombyggnad av sådan lokal, skulle förpliktas att före arbetets påbörjande göra anmälan därom hos vederbörande yrkesinspektör (eller bergmästare). Efter mottagen anmälan skulle det tillkomma yrkesinspek- tören att avgöra, om förhandsgranskning av byggnadsförslaget vore behövlig,

i vilket fall han hade att infordra de ritningar och uppgifter, som skulle er- fordras för granskningen. Kommittén har ifrågasatt, om ej detta förfarande kunde bliva i viss mån bindande för yrkesinspektören. Det kunde nämligen hända, att yrkesinspektören i visst fall ansåge, att anmälan icke skulle föran- leda till infordrande av byggnadsförslag för granskning. Vid sedermera före- tagen inspektion finner han, att lokalen icke är anordnad på ett ur arbetar- skyddssynpunkt tillfredsställande sätt, och han anser sig därför böra lämna anvisningar om vissa ändringar. Det är icke uteslutet, att det i dylikt fall kan uppstå svårigheter att få de behövliga ändringarna genomförda, särskilt om lokalen redan färdigställts. Kommittén har därför ej ansett sig böra fram- lägga förslag till bestämmelser i sådan riktning, som ovan angivits.

Såsom ett alternativ till lösning av ifrågavarande spörsmål har kommittén övervägt frågan, huruvida ej den i 26 & gällande lag angivna förhandsgransk- ningen borde göras obligatorisk. Då de praktiska fördelarna med en sådan granskning äro uppenbara, särskilt med hänsyn till de fordringar kommittén föreslår i fråga om arbetslokals anordnande, har kommittén funnit sig böra förorda en bestämmelse av nämnda innebörd. I lagen bör sålunda intagas en bestämmelse av innehåll, att arbetsgivare, som ämnar företaga nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, som skall sta- digvarande användas, skall i god tid före byggnadsarbetets påbörjande till- ställa vederbörande distriktschef förslag häröver, vilket skall vara åtföljt av sådana ritningar och uppgifter, som kunna erfordras för förslagets granskning. Försummelse att iakttaga vad ovan sägs skall föranleda straffpåföljd.

Kommittén anser, att en viss begränsning av nyss angivna skyldighet för arbetsgivare är nödvändig, enär icke varje obetydlig ändring av arbetslokal eller personalrum skall behöva bliva föremål för granskning av distriktschef. I sådant syfte föreslår kommittén, att skyldigheten att insända byggnadsför- slag för granskning skall avse endast förslag till nybyggnad av arbetslokal och personalrum samt till väsentlig om- och tillbyggnad av sådana lokaler. Vidare förutsättes, att skyldigheten skall avse endast lokaler avsedda att sta- digvarande användas. Vilken innebörd, som bör läggas i uttrycken »väsentlig om- och tillbyggnad» samt »stadigvarande användas», har kommittén angivit i de till lagrummet (9 5) hörande anvisningarna. Därvid är att märka, att ut- trycket »stadigvarande användas» förutsättes tillämpligt jämväl å arbete, som bedrives periodvis (säsongarbete). Förevarande bestämmelse skall sålunda gälla även beträffande konserv- och annan liknande säsongbetonad industri.

Har distriktschef mottagit byggnadsförslag för granskning, är han berät- tigad att infordra de ytterligare ritningar eller uppgifter, som han kan anse sig behöva för förslagets granskning. Emellertid kan distriktschef genom byggnadsnämnd, länsarkitekt eller på annat sätt få kännedom om förestå- ende eller påbörjad nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad av lokal, i fråga om vilken förslag ej tillställts distriktschefen för granskning. I sådant fall bör enligt kommitténs mening distriktschef jämväl äga rätt att infordra

byggnadsförslag jämte för granskningen erforderliga ritningar och uppgifter. Ett uttalande i detta avseende har intagits i anvisningarna. Även med hänsyn till den något olika tolkning, som kan komma att givas åt uttrycket »väsentlig om- eller tillbyggnad», synes nämnda uttalande vara av betydelse.

Ej sällan förekommer det, att ändringar — stundom flera gånger — behöva företagas i den uppgjorda byggnadsplanen, medan byggnadsarbetet pågår. En mindre, ur arbetarskyddssynpunkt oväsentlig ändring synes härvid icke be- höva påkalla iakttagande av berörda bestämmelse. Är den ifrågasatta änd- ringen däremot av betydelse för arbetets sundhet och säkerhet, anser kommittén, att ändring icke bör göras i det granskade förslaget utan att ändringsförslaget underställts distriktschefen för granskning. Distriktschef bör även äga rätt att infordra ändringsförslag för granskning, då han fått kännedom om dy- likt förslag.

Med hänsyn till den sålunda föreslagna obligatoriska skyldigheten för ar- betsgivare att tillställa distriktschef byggnadsförslag för granskning har från arbetsgivarhåll yrkats, att distriktschef borde förpliktas att skriftligen under- rätta arbetsgivaren om resultatet av granskningen. Mot detta yrkande har in- vänts, att det skulle bliva alltför betungande för distriktschef, om han skulle vara skyldig att alltid lämna skriftligt besked rörande granskningen. Det före- kommer nämligen ej sällan, att granskning av byggnadsförslag äger rum i sam- band med inspektion vid arbetsstället. I de städer, där yrkesinspektionsdistrik- tens expeditioner äro förlagda, är det ganska vanligt, att arbetsgivaren eller hans arkitekt eller byggmästare genom besök å expeditionen konsulterar di- striktschefen angående byggnadsförslag. Att under sistberörda förhållanden vara förpliktad att lämna skriftligt besked har ansetts vara alltför omständ- ligt och medföra ett avsevärt merarbete. Kommittén anser likväl, att arbets- givaren bör äga rätt att erhålla skriftligt besked i förevarande hänseende, enär detta i regel måste vara av betydelse för honom. Härvidlag bör med det i den föreslagna lagtexten använda uttrycket »skriftligen avgiva det yttrande, var- till granskningen — — — kan giva anledning» avses jämväl av distrikts- chef å den granskade ritningen gjord anteckning rörande resultatet av gransk- ningen.

Vid behandling av här ifrågavarande spörsmål har uttalats, att obligatorisk förhandsgranskning av byggnadsförslag skulle komma att taga distriktschefs och underordnad personals tid avsevärt i anspråk och medföra eftersättande av andra mera betydelsefulla arbetsuppgifter. Häremot kan emellertid in- vändas, att det torde höra till en av yrkesinspektionens viktigaste arbetsupp- gifter att söka få till stånd arbetslokaler, som i hygieniskt och skyddstekniskt hänseende motsvara rimliga nutida krav, och att för förverkligandet av denna arbetsuppgift förhandsgranskning av byggnadsförslag otvivelaktigt är av stor betydelse. Visserligen kan enligt vad från yrkesinspektörshåll påpekats gransk- ningsarbetet i många fall bliva ganska omfattande och taga åtskillig tid i an- språk, men som regel torde det bliva mindre krävande än det arbete, som yrkes-

inspektionen numera många gånger måste nedlägga på att få sådana åtgärder genomförda, som på grund av förbiseende eller underlåtenhet icke blivit vid- tagna vid arbetslokalens inrättande. Ej sällan föranleder detta senare arbete en omfattande skriftväxling, konferenser och besök å arbetsstället. Med hänsyn till nyssnämnda förhållanden har från yrkesinspektörshåll också uttalats, att obligatorisk förhandsgranskning av byggnadsförslag i realiteten innebär en arbetsbesparing. Det är att märka, att granskningsarbetet kan i väsentlig mån underlättas, om arbetsgivare vid upprättande av byggnadsförslag” äger känne- dom om de fordringar yrkesinspektionen ställer på arbetslokaler. Enligt kom- mitténs mening är det därför av betydelse, att erforderliga anvisningar an- gående anordnande och beskaffenhct av arbetslokaler och personalrum utfär- das och tillställas arbetsgivare, arkitekter, byggmästare m. fl.

Från yrkesinspektörshåll har hemställts, att yrkesinspektör ej måtte åläggas skyldighet att granska förslag till ny eller ändrad anordning för arbetets be- drivande. Som skäl härför har anförts, att det icke kunde fordras, att yrkes- inspektör skulle äga de speciella förutsättningar, som i vissa fall behövdes för granskning av sådant förslag. Landsorganisationen uttalade i sitt yttrande över lagförslaget, att förslag till ny eller ändrad driftsanordning av större omfattning borde obligatoriskt underställas yrkesinspektörs granskning.

Frågan om granskning från yrkesinspektionens sida av förslag till driftsom- läggningar berördes även av den s. k. rationaliseringsutredningen, som i sitt år 1939 avgivna betänkande (Statens off. utredn. 1989:13) framhöll, att ut- redningen tillika övervägt frågan om rationaliseringens inflytande på olycks- fall och ohälsa i industriellt arbete. Härvid hade framkommit, att rationali- seringen i allmänhet kunde anses ha minskat olycksfallsrisken. I vissa fall hade dock, särskilt vid genomförande av mera omfattande rationaliseringsåtgär- der med omläggningar i driften, en ökad olycksfallsfrekvens temporärt givit sig till känna. Detta förhållande hade föranlett utredningen att överväga, huruvida skyldighet borde införas för företagare, som ämnade verkställa en mera betydande driftsomläggning, att före dess genomförande därom under- rätta yrkesinspektionen, så att denna bereddes tillfälle att meddela råd och anvisningar för omläggningens genomförande ur arbetarskyddssynpunkt. Ra- tionaliseringsutredningen hade dock icke funnit sig böra föreslå några åtgär- der på detta område utan ansett, att i samband med prövningen av frågan om förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av byggnadsplaner, Vilken fråga uppdragits åt 1938 års arbetarskyddskommitté att pröva, jämväl borde bedömas lämpligheten av en förhandsgranskning från yrkesinspektionens sida av planer för mera betydande omläggningar av driften vid ett företag, vare sig dessa omläggningar företoges i samband med ombyggnad av arbetslokal eller utan sådant samband.

Kommittén har vid övervägande i ovan berörda fråga icke ansett sig böra i lagen föreskriva skyldighet för arbetsgivare att underställa förslag till drifts-

omläggning distriktschefs prövning liksom ej heller ålägga distriktschef skyl- dighet att granska dylikt förslag. Enligt kommitténs mening bör dock arbets- givare vara oförhindrad att underställa distriktschef sådant förslag för pröv- ning. En bestämmelse härom har intagits i de till 9 & hörande anvisningarna.

Ej sällan förekommer det, att en person, utan att vara arbetsgivare, låter uppföra byggnad, vari inrymmas lokaler, som äro avsedda att för stadig- varande användning upplåtas såsom arbetslokaler eller personalrum. Särskilt gäller detta i fråga om hyreshus, som inrymma butiks- och lagerlokaler, mindre verkstadslokaler, bagerier, garage m. 111. Även i dylikt fall är det av vikt, att lokalerna redan vid uppförandet inrättas på sådant sätt, att de motsvara skä- liga anspråk ur skyddssynpunkt och att de krav, som härutinnan uppställas, bliva uppfyllda. Med hänsyn härtill bör även i förevarande fall skyldighet att tillställa distriktschef byggnadsförslag för granskning åvila den som låter upp- föra byggnaden. Visserligen kan denne icke alltid med bestämdhet uppgiva, för vilken verksamhet lokalerna skola användas eller vilket antal personer, som skola sysselsättas i desamma, men givet är, att dessa omständigheter icke få utgöra avgörande skäl mot förhandsgranskning. Vad här sagts om nybyggnad bör enligt kommitténs mening även gälla ändring av byggnad, inrymmande lokaler av ifrågavarande slag. En bestämmelse av här åsyftat innehåll har upptagits i lagförslagets 9 & tredje stycket.

I de fall, då arbetsgivaren är staten eller kommun, skall den skyldighet, som jämlikt 9 & åvilar arbetsgivaren, ankomma på verksamhetens arbetsförestån- dare. Vid den tidpunkt, då byggnadsförslag föreligger, kan det emellertid förekomma fall, då arbetsföreståndare icke tillsatts. Denne tillsättes kanske först då byggnaden är färdig och skall tagas i bruk. Det kan också hända, att byggnadsförslaget uppgöres av viss myndighet, exempelvis byggnadsstyrelsen eller arméns fortifikationsavdelning. I sådana fall som de nu anförda får det enligt kommitténs mening anses åvila den statliga eller kommunala myndighet, som har att svara för byggnadsförslagets uppgörande eller byggnadsarbetet, att iakttaga ovan angivna skyldighet. Då det gäller om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum i redan tidigare färdigställd byggnad, tillhörande staten eller kommun, får det, därest arbetsföreståndare icke finnes, anses an- komma på den statliga eller kommunala myndighet, som förvaltar byggnaden, att svara för att byggnadsförslag underställes distriktschef för granskning.

För att tillgodose hantverkets och småindustriens lokalbehov ha inom en del städer vederbörande kommunala myndighet låtit uppföra eller iordning- ställa särskilda byggnader, s. k. hantverks— eller industrihus, vilkas lokaler upp- låtas till begagnande av olika företagare. Även i dylika fall anser kommittén, att förhandsgranskning av byggnadsförslag bör komma till stånd. Enligt kom- mitténs mening bör den kommunala myndighet, som har att svara för bygg- nadsförslagets uppgörande eller byggnadsarbetet eller som förvaltar byggna- den, tillställa distriktschef sådant förslag.

Såsom förut framhållits skall byggnadsnämnd i stad eller stadsliknande samhälle på landet underrätta yrkesinspektör, då ansökan om byggnadslov för industriell anläggning ingivits till nämnden. Enligt från yrkesinspektörerna inhämtade upplysningar fullgöres, med undantag för de större städerna, denna anmälningsskyldighet icke i erforderlig utsträckning. Därtill kommer, att yr- kesinspektör ofta erhåller underrättelse först sedan byggnadslov meddelats, t. ex. genom utdrag ur byggnadsnämndens protokoll. Denna underrättelse kom- mer då ej sällan yrkesinspektören tillhanda, när byggnaden är under uppfö- rande eller står färdig. I vilken utsträckning yrkesinspektör av byggnads- nämnd underrättats om ansökan om byggnadslov rörande industriell anlägg- ning framgår av tabellen å sid. 283. Anmärkningsvärt låga te sig siffrorna för åren 1939—1942 i jämförelse med antalet under nämnda år av yrkesinspektör granskade byggnadsförslag, ehuru även dessa till väsentlig del torde ha avsett industriell anläggning.

I samband med förslaget om obligatorisk förhandsgranskning av byggnads- förslag har kommittén upptagit till prövning frågan, huruvida distriktschef, därest förslaget genomföres, skall behöva underrättas om ansökan om byggnads- lov beträffandc industriell anläggning. Bibehålles byggnadsstadgans ifråga- varande bestämmelse, erhåller nämligen distriktschef dels från arbetsgivare byggnadsförslag för granskning och dels från byggnadsnämnd anmälan om byggnadslov, då fråga är om industriell anläggning. Det kan emellertid ifråga- sättas, om ej ett mera effektivt samarbete bör etableras mellan yrkesinspek- tionen och byggnadsnämnd med hänsyn till den av kommittén föreslagna be- stämmelsen om obligatorisk förhandsgranskning av byggnadsförslag. Förplik- telse härutinnan synes i viss mån redan nu åvila byggnadsnämnd jämlikt byggnadsstadgans 68 &, där det sägs:

Är i allmän författning meddelad föreskrift, varigenom byggnads uppförande eller användande för visst ändamål är gjort beroende på prövning av annan myndighet än byggnadsnämnden, skall, utöver vad ovan är stadgat angående byggnadslov, sådan före- skrift lända till efterrättelse. Där så lämpligen kan ske, bör sagda prövning avbidas, innan frågan om byggnadslov avgöres.

I detta stadgande angiven prövning får, om kommitténs förslag genomföres, ovannämnda förhandsgranskning av byggnadsförslag anses inbegripen. Med hänsyn till betydelsen och nödvändigheten av att samarbete i berörda hän- seende verkligen kommer till stånd, ifrågasätter kommittén, huruvida icke sista punkten i det angivna stadgandet bör givas en skärpt formulering, t. ex. ge- nom att utesluta ordet »lämpligen». Vidtages denna ändring, blir andra stycket i byggnadsstadgans 67 &, angående underrättelse till yrkesinspektör eller berg- mästare, av ringa betydelse och torde kunna utgå. Det må i detta samman- hang framhållas, att bestämmelserna i byggnadsstadgans 67 och 68 åå upp- tagits med oförändrad lydelse i det förslag till byggnadslag m. m., vilket av- givits av stadsplaneutredningen 1942 (Statens off. utredn. 1945:15).

.- ...—.» =—-—- n—

Kommitténs förslag innebär sålunda, att —— med iakttagande av vad i bygg- nadsstadgans 68 & föreskrives — byggnadslov icke bör meddelas, förrän bygg- nadsnämnden erhållit yttrande enligt lagförslagets 9 & från vederbörande di- striktschef. Någon begränsning därhän, att dylikt yttrande endast skulle avvak- tas beträffande industriell anläggning, anser kommittén sig icke böra föreslå med hänsyn till att 9 & även avser annan anläggning.

Enligt kommitténs mening bör i förevarande hänseende regelmässigt sam- arbete äga rum mellan distriktschef och byggnadsnämnd. Distriktschefen bör sålunda, så snart han avgivit ett yttrande enligt 9 &, tillställa nämnden av- skrift därav, och detta oavsett om byggnadslov sökts eller icke. Har nämnden mottagit ansökan om byggnadslov för byggnadsarbete, som avses i här berörda paragraf, bör nämnden, om den ej erhållit distriktschefens yttrande över bygg- nadsförslaget, lämna distriktschefen meddelande om ansökan samt avvakta den- nes yttrande. Eventuellt kan nämnden remittera sina handlingar i ärendet till distriktschefen och denne avgiva sitt yttrande med stöd av dessa.

Enligt lagförslagets 9 5 skall byggnadsförslag underställas distriktschef för granskning, då förslaget avser nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbygg- nad av arbetslokal eller personalrum. Emellertid erfordras byggnadsnämndens lov i flera andra fall än då fråga är om nybyggnad och väsentlig om- eller tillbyggnad. Då innebörden av uttrycket »väsentlig om- eller tillbyggnad» kan tolkas mer eller mindre snävt, finner kommittén, att det med hänsyn härtill även är av visst värde, att samarbete upprätthålles mellan distriktschef och byggnadsnämnd.

Från yrkesinspektörshåll har meddelats, att byggnadsnämnderna i vissa större städer tillämpa det förfarandet, att byggnadslov icke meddelas, förrän nämnden erhållit bekräftelse på att de av yrkesinspektör lämnade anvisning- arna rörande vissa åtgärder i skyddshänseende blivit iakttagna. Ehuru detta förfarande synes ändamålsenligt, kan det enligt kommitténs mening likväl icke stadfästas i arbetarskyddslagen.

I detta sammanhang kan vidare framhållas, att jämlikt förordningen den 3 juni 1932 (nr 179) med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevis- ning byggnadsnämnd eller i vissa fall länsstyrelse skall underrätta yrkesinspek— tör om ansökan, som avser tillstånd att uppföra eller inreda biograf. Avsikten härmed är främst, att yrkesinspektör skall bliva i tillfälle granska byggnads- förslag i vad angår biografens apparatrum. Denna bestämmelse synes enligt kommitténs mening böra bibehållas av den anledningen, att biograf enligt all- män uppfattning ej torde betraktas såsom arbetslokal. Det ges därför ingen garanti för att byggnadsförslag rörande biograf kommer att tillställas distrikts- chef i enlighet med lagförslagets 9 5. Det kan ifrågasättas, huruvida icke be- stämmelsen i förordningen borde ändras så, att överensstämmelse ernås med lydelsen i 68 & byggnadsstadgan, efter den ändring kommittén ifrågasatt i denna. Byggnadslov bör således icke heller i detta fall meddelas, förrän di- striktschefs yttrande inhämtats över byggnadsförslaget.

Förhandsgodkännande av arbetslokal.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har ifrågasatts, huruvida icke i la- gen borde införas en bestämmelse om förhandsgodkännande i vissa fall av ar- betslokal. Sådan bestämmelse har särskilt påyrkats beträffande lokal, som är avsedd att upplåtas (uthyras) såsom arbetslokal.

Remissyttranden. I det inom kommittén uppgjorda preliminära lagutkastet upptogos vissa bestämmelser angående förhandsgodkännande av arbetslokal samt anmälningsskyldighet i vissa fall vid ibruktagande respektive upplåtande av lokal. För dessa bestämmelser jämte remissyttranden redogöres här nedan.

Godkännande av arbetslokal för viss verksamhet. Beträffande arbetslokal, avsedd för verksamhet vari förelåge synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, föreslogs i lagutkastet en bestämmelse av innehåll, att sådan lokal efter ny-, om- eller tillbyggnad icke finge tagas i bruk, förrän den blivit av vederbörande yrkesinspektör för ändamålet godkänd. Över den föreslagna bestämmelsen av- gåvos följande yttranden.

Y rkesinspektören i andra distriktet ansåg, att uttrycket »synnerlig fara» borde preciseras, exempelvis genom hänvisning till yrkessjukdomsförsäkrings- lagen, giftstadgan och förordningen om explosiva varor. Om så skedde, hade yrkesidkare möjlighet att själva avgöra, huruvida de berördes av bestämmel- serna eller icke. — Yrkesinspektören i elfte distriktet ansåg, att stadgandet borde förbindas med ansvarsbestämmelse, enär eljest skäl ej funnes förvänta, att tillståndet på området skulle bliva bättre än nu.

Marinförvaltn'lngen gjorde gällande, att bestämmelsen vore väl kategorisk. Landsarganisationen ansåg, att med arbetslokal borde likställas driftsanord- ning, i den mån underställningsplikt infördes för sådan.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att uttryc- ket >>synnerlig fara» syntes vara för obestämt och att de fall som åsyftades därför borde på något sätt exemplifieras.

Anmälan rörande ibruktagande av viss lokal. I lagutkastet föreslogs vi- dare en bestämmelse av innehåll, att om arbetslokal använts för viss verksam- het, den ej finge tagas i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet, förrän anmälan därom gjorts till vederbörande yrkesinspektör. Funnes med hänsyn till den nya verksamheten behov av särskilda föreskrifter för lokalens användande, föreskrevs, att yrkesinspektören skulle äga meddela sådana före- skrifter. Tillika föreslogs, att nyssnämnda bestämmelse skulle gälla även i det fall, då bostadslägenhet eller annan lokal, som ej varit underkastad bestämmel- serna i den föreslagna lagen, toges i bruk såsom arbetslokal. I fråga om dessa förslag gjordes följande erinringar.

Yrkesinspektionens specialinspektörer för statens järnvägar ifrågasatte, huru- vida anmälan behövde göras, om lokal skulle användas för annat slag av verk- samhet, som uppenbarligen icke innebure ökade risker för olycksfall.

(...,, _ .....

Marinförvaltningen framhöll, att bestämmelserna om anmälningsskyldighet angående arbetslokal syntes väl kategoriska och torde särskilt för försvarets myndigheter komma att medföra tidsförluster. Åtminstone borde en uppmjuk- ning ske beträffande brådskande arbeten. Vidare ansågs, att om det nya slaget av verksamhet utsatte arbetaren för mindre risker än det gamla, för- budet att taga lokalen i bruk först efter anmälan till yrkesinspektör förefölle skäligen onödigt.

Svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatte, om anmälningsskyldighet skulle föreligga, exempelvis om en skräddare flyttade in i en lokal, som tidigare an- vänts till skomakeriverkstad, eller om ett textilföretag läte två avdelningar byta plats inom företaget. Att säga huruvida i dessa båda fall förelåge »an- nat slag av verksamhet» syntes rätt svårt. Denna oklarhet vore särskilt be— tänklig, enär bestämmelsen vore försedd med straffsanktion. Om denna bort- toges, syntes bestämmelsen efter viss omformulering kunna kvarstå.

Landsorganisationen framhöll, att enligt ordalydelsen endast krävdes anmä- lan, ej godkännande; sådant borde emellertid tydligen krävas, då lokalen toges i anspråk för verksamhet, vari förelåge synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall.

Jernkontorets gruvbyrå ansåg, att det kunde vara förenat med svårigheter att draga gränsen mellan olika slag av verksamhet, och frågade, om t. ex. en lokal, som använts för borrmaskinsreparationer, utan yrkesinspektörens medgi- vande finge användas som vagnreparationsverkstad eller en vågkur som repara- tionskur.

Anmälan om upplåtande av lokal. I fråga om lokal, avsedd för uthyrning, föreslogs ett stadgande av innehåll, att sådan lokal ej finge av ägaren (hyres— värden) upplåtas såsom arbetslokal för verksamhet, varå arbetarskyddslagen ägde tillämpning, utan att anmälan därom gjorts till vederbörande yrkesinspek- tör. Där så funnes nödigt, skulle yrkesinspektören äga meddela föreskrifter om de åtgärder, som skulle vidtagas, innan lokalen finge upplåtas för sådan verksamhet.

Yrkesinspektören i sjätte distriktet ansåg, att vad som stadgades om hus- värd borde utformas så, att yrkesinspektörens föreläggande juridiskt upphävde hyreskontraktet.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att bestämmelsen vore en »bötesfälla» för fastighetsägarna, och ifrågasatte, huruvida den icke borde utgå. Dessutom framhölls, att hyresvärden kanske icke alltid visste, att lokalen komme att an- vändas som arbetslokal för verksamhet, varå lagen ägde tillämpning. I allt fall syntes det svårt för fastighetsägaren att äga kännedom därom, innan han upplåtit lokalen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ansåg, att förslaget att ålägga husägare visst ansvar i ifrågavarande sammanhang torde ytterligare komma att skärpa den redan existerande obenägenheten hos fastighetsägare att

uthyra lokaler till hantverk och småindustri, varför organisationen bestämt motsatte sig förslaget att ålägga hyresvärden föreslagen skyldighet.

Landsorganisationen ansåg, att godkännande borde krävas även beträffande lokal, som upplåtes för verksamhet, vari förelåge synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag föreslog, att anmäl- ningsskyldigheten begränsades, enär om både arbetsgivare och hyresvärd skulle ha obegränsad anmälningsskyldighet, många dubbelanmälningar kunde förvän- tas. Detta torde i regel bliva fallet beträffande kontor och affärer i bostadshus.

Kommitténs förslag. I de fall, då synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall föreligger inom en verksamhet, måste särskilda fordringar ställas på den ar- betslokal, vari verksamheten skall bedrivas. Stundom kan det befinnas påkallat att även kontrollera, att de uppställda fordringarna äro uppfyllda, innan så- dan lokal tages i bruk. Det kan vidare förekomma, att en lokal tages i bruk såsom arbetslokal för en verksamhet, ehuru lokalen icke motsvarar de ford- ringar, som ur arbetarskyddssynpunkt skäligen böra ställas på denna med hänsyn till det slag av verksamhet, varom fråga är. Dessa förhållanden ha för- anlett kommittén att överväga, huruvida icke i lagen borde meddelas bestäm- melser, varigenom i vissa fall ställes krav på förhandsgodkännande av arbets- lokal. En redogörelse för de bestämmelser, som kommittén därvid funnit sig böra föreslå, lämnas här nedan.

Godkännande av arbetslokal för viss verksamhet. I gällande arbetarskydds- lag uppställes ej någon fordran på förhandsgodkännande av arbetslokal. I vissa förordningar, exempelvis angående eldfarliga oljor eller explosiva varor, förutsättes dock, att anläggning skall vara godkänd, innan tillverkningen får taga sin början. I biografförordningen meddelas föreskrift om godkännande av biograf före ibruktagandet.

På vissa arbetsområden förekommer sådan allvarlig hälso- eller olycksfalls- fara, att det enligt kommitténs mening synes kunna starkt ifrågasättas, om icke förhandsgodkännande av arbetslokal kan vara motiverat. Den snabba tek- niska utvecklingen på olika verksamhetsområden medför också ständigt nya ar- betsförfaranden, vilka med hänsyn till nämnda fara kunna påkalla godkän- nande av arbetslokal, innan den tages i bruk. Visserligen föreslås, att i lagen upptagas bestämmelser angående obligatorisk förhandsgranskning av byggnads— förslag, men härigenom vinnes icke garanti för att av distriktschef påyrkade ändringar beträffande arbetslokal bliva genomförda. En kontroll härav från arbetsinspektionens sida kan naturligtvis verkställas i samband med inspektion av arbetsstället, och en sådan torde i allmänhet också få förutsättas. I vissa fall måste det emellertid anses vara av vikt att få utrönt, huruvida och i vad mån en arbetslokal efter ny-, om- eller tillbyggnad blivit anordnad i överens— stämmelse med de för sådan lokal uppställda fordringarna, innan densamma

tages i bruk. Kommittén föreslår därför en bestämmelse av innehåll, att ar- betslokal, avsedd att användas för verksamhet, vari föreligger synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, icke må efter nybyggnad eller väsentlig om- eller tillbyggnad tagas i bruk, förrän den för ändamålet godkänts av vederbörande distriktschef (10 5 1 mom.). Ur arbetarskyddssynpunkt är det emellertid av vikt, att icke endast dylik arbetslokal utan även annan lokal, vari sådan verk- samhet skall bedrivas, är godkänd före ibruktagandet. Om godkännande av lokal i sistberörda fall se lagförslagets 10 ä 2 och 4 mom. samt nedannämnda motivering härtill.

Vad beträffar innebörden av uttrycket »synnerlig fara» anser kommittén, att sådan fara föreligger exempelvis vid arbetsprocesser, i vilka skadligt damm eller farlig gas uppkommer i större mängd, eller i verksamhet, vari handhavas giftiga, eldfarliga eller explosiva ämnen eller vari användas särskilt farliga maskiner eller apparater. För vinnande av en enhetlig tillämpning av före- varande bestämmelse är det av vikt, att närmare föreskrifter meddelas om de slag av verksamhet, som avses i bestämmelsen, och det bör enligt kommitténs mening ankomma på arbetsrådet att meddela sådana föreskrifter. I syfte att underlätta iakttagandet av bestämmelsen bör distriktschef i de fall, då han avger yttrande över byggnadsförslag, samtidigt meddela arbetsgivaren, att 10- kalen efter färdigställandet icke får tagas i bruk, förrän den godkänts av distriktschefen.

Anmälan rörande ibruktagande av viss lokal. Ej sällan tages en lokal, som använts för viss verksamhet, i bruk för annan verksamhet. Många gånger har det därvid befunnits, att lokalen varit olämplig för denna senare verk- samhet. Av yrkesinspektionen konstateras ofta, att en lokal, som varit lämplig för en verksamhet, icke omedelbart och utan ändring lämpar sig för annan verksamhet. Ventilationsbehov, belysningsförhållanden, tillgång till vatten och avlopp m. ni. ha härvid ej sällan betydelse. I många fall har yrkesinspektio- nen ej heller'möjlighet att ingripa i lokalfrågan på grund av det sätt, på vil- ket en verksamhet påbörjas. Sålunda händer det, att en verksamhet startas av en person eller flera gemensamt utan anställd arbetskraft. Verksamheten faller därigenom icke under arbetarskyddslagen. Så småningom ökas emeller- tid verksamheten, arbetstagare anställas och arbetsstället kommer således att vara inbegripet under lagens bestämmelser. Det händer ej sällan, att en sådan verksamhet påbörjas i en källarlokal, där det saknas både dagsljus och möjlig- het till tillfredsställande luftväxling. Olägenheter i berörda hänseenden före- komma även, då en verksamhet förlägges till en för bostadsändamål ursprung- ligen avsedd byggnad eller lägenhet. Ur arbetarskyddssynpunkt skulle det självfallet vara till stor fördel, om yrkesinspektör redan före ibruktagandet av äldre arbetslokal eller lokal nyttjad eller avsedd för annat ändamål bereddes tillfälle att meddela, huruvida lokalen är lämplig för den tillämnade verksam- heten eller icke.

Kommittén anser, att bättre förhållanden skulle kunna åstadkommas i berörda fall, därest ibruktagandet av vissa lokaler ställdes under särskild kontroll av arbetsinspektionen. I sådant syfte föreslår kommittén en bestämmelse av inne- håll, att innan en för viss verksamhet använd lokal för stadigvarande använd- ning tages i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet, arbetsgiva- ren skall göra anmälan därom till vederbörande distriktschef. Skulle med hän- syn till den nya verksamheten, varom uppgift skall lämnas i anmälan, finnas påkallat att meddela särskilda föreskrifter för lokalens användande, skall di- striktschefen meddela sådana (10 & 2 mom.). Dessa kunna avse antingen vissa åtgärder beträffande själva lokalen eller särskilda villkor för arbetets bedri- vande i lokalen. Det bör beaktas, att det sålunda föreslagna stadgandet riktar sig till arbetsgivaren och alltså avser lokal, som av honom disponeras.

Då det är av vikt, att arbetsgivaren genom det ovannämnda anmälnings- förfarandet icke onödigtvis hindras i utövandet av sin verksamhet, är det ange- läget, att distriktschefen ofördröjligen meddelar de föreskrifter, som kunna vara av behovet påkallade. Där så ej sker, skall enligt kommitténs mening hin— der ej föreligga för arbetsgivaren att taga lokalen i bruk. Av betydelse i detta sammanhang är, att arbetsgivaren tillställer distriktschefen anmälan i god tid före lokalens ibruktagande för den nya verksamheten.

Kommittén förutsätter, att anmälan, som här avses, skall göras icke endast i de fall, då arbetsgivaren själv tidigare använt lokalen, utan även då annan person förut begagnat den för viss verksamhet men arbetsgivaren sedermera på grund av köpe-, hyres- eller annat avtal erhållit nyttjanderätten till loka- len. Enligt kommitténs mening skall anmälningsskyldighet föreligga även då bostadslägenhet eller annan lokal, som ej varit underkastad arbetarskyddslagens bestämmelser, tages i bruk såsom arbetslokal. Med annan lokal avses exempel- vis undervisnings-, samlings-, förråds- eller garagelokal, i den mån dessa ej äro att anse såsom arbetslokaler. Skyldighet att göra anmälan bör föreligga även i det fall, då ny lokal, som inrättats för viss verksamhet men som ej an- vänts härför, tages i bruk för annat slag av verksamhet. '

Vid behandling av förevarande fråga har det inom kommittén ansetts önsk- värt, att arbetsgivares anmälningsskyldighet begränsas så långt möjligt är. Med hänsyn härtill föreslås, att nämnda skyldighet skall avse endast sådan lokal, som för stadigvarande användning tages i bruk såsom arbetslokal för den nya verksamheten. Vidare förutsättes, att anmälan ej behöver göras, därest arbetsgivaren före ibruktagandet av lokalen underkastat denna en väsentlig om- eller tillbyggnad och byggnadsförslag jämlikt den föreslagna 9 % tillställts distriktschefen för granskning. Då lokal skall tagas i bruk för »annat slag av verksamhet» behöver anmälan ej heller göras, om den nya verksamheten ur arbetarskyddssynpunkt är likartad med eller icke medför större risk för ohälsa eller olycksfall än den verksamhet, för vilken lokalen tidigare använts. Vid exempelvis en omflyttning av arbetet från en avdelning till en annan inom ett arbetsställe förutsättes sålunda ej anmälan, för såvitt ej arbetet på den nya

:.-_-. _:v—x—n-f

avdelningen medför större hälso- eller olycksfallsrisk. Enligt kommitténs me- ning är anmälan ej heller erforderlig i det fall, att exempelvis en skrädderi- verkstad tages i bruk som skomakeriverkstad eller en kontorslokal som butiks- lokal. Vidare bör arbetsgivare ej vara skyldig göra anmälan, då upplåtare i enlighet med vad här nedan föreslås fullgjort denna. En bestämmelse härom upptages i 10 & 2 mom. fjärde stycket. Kommittén förutsätter, att vissa rikt- linjer för tillämpningen av förevarande bestämmelse komma att lämnas av arbetsrådet. Se jämväl till 10 5 2 mom. hörande anvisningar.

Om den nya verksamhet, för Vilken lokalen skall tagas i bruk, är hänförlig till sådan verksamhet, vari föreligger synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, förutsätter kommittén, att vad i lagförslagets 10 & 1 mom. stadgas skall gälla och att arbetsgivaren således före ibruktagandet inhämtat distriktschefens god- kännande av lokalen. Se 10 5 2 mom. andra stycket.

Anmälan om upplåtande av lokal. Enligt arbetarskyddslagen är arbets- givaren i regel ansvarig för förhållandena på arbetsstället. Omständigheterna kunna emellertid vara sådana, att det ej skäligen kan begäras, att en arbetsgi- vare skall vidtaga viss åtgärd i skyddshänseende. Så kan vara förhållandet, då arbetsgivaren icke äger utan endast förhyr arbetslokal. Att i dylikt fall på- bjuda, att arbetsgivaren skall exempelvis anordna reservutgång, uppsätta led- stänger i trappa eller inreda avträden stöter ofta på svårigheter. Ägaren kan rent av förbjuda arbetsgivaren att vidtaga sådan åtgärd, i synnerhet om denna medför ingripande i byggnadskonstruktionen.

Frågan om skyldighet för hyresvärd att vidtaga viss åtgärd beträffande arbetslokal, som av honom upplåtits till begagnande, har varit föremål för övervägande i samband med behandlingen av bland annat frågan om genom- förande tvångsvis av arbetarskyddslagens skyddsföreskrifter. Sålunda har spörsmålet behandlats dels av yrkesfarekommittén och dels av socialstyrelsen. I det av socialstyrelsen år 1925 avgivna betänkandet med förslag till revi- derad lag om arbetarskydd framhöll styrelsen bland annat:

Sedan länge har från yrkesinspektionens sida framställts klagomål över de svårigheter, som i många fall mötte lagens genomförande i avseende å företag, som bedrevos i för— hyrda lokaler. Att dessa klagomål icke äro ogrundade, inses även lätt, när man betänker, att företagaren ofta nog ej blott saknar intresse för förbättringar på den grund, att han ej vet, hur länge han får behålla lokalen, utan stundom även av lokalens ägare direkt förhindras att vidtaga föreskrivna åtgärder. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit sig nödgad att, ehuru man härigenom kommer utom förhållandet mellan arbets- givare och arbetare och därmed utom det egentliga tillämpningsområdet för lagen, söka bereda möjlighet till ett ingripande mot hyresvärden för förhyrda arbetslokaler.

I syfte att förplikta hyresvärd att medverka till skyddslagstiftningens prak- tiska genomförande infördes i arbetarskyddslagen vid dess revision år 1931 ett stadgande av innehåll, att där fråga vore om åtgärd på grund av miss- förhållande beträffande arbetslokal, som arbetsgivaren fått till sig upplåten,

jämväl upplåtaren borde höras före meddelande av förbud mot arbetsgivaren ävensom att yrkesinspektionens chefsmyndighet ägde att meddela förbud mot upplåtande av lokal till arbetslokal eller lokal för visst arbete, utan att med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd. Genom bestämmelsen har sålunda yrkes- inspektionen möjlighet att ingripa mot hyresvärd. Emellertid uppstår vid bestämmelsens tillämpning ej sällan tvekan rörande lämpligheten av ett för- bud riktat mot upplåtaren, och ett dylikt förfarande gentemot upplåtare till- gripes endast som en sista utväg för skyddsföreskrifternas genomförande. Därtill kommer, att bestämmelsens effektivitet såtillvida är begränsad, att man med stöd av densamma vanligtvis har möjlighet att komma till rätta med enbart missförhållanden av mera allvarlig art. För främjande av skyddslag- stiftningens syfte i vad avser tillskapandet av sunda och ändamålsenliga ar- betslokaler är det emellertid nödvändigt att få till stånd en mera allmän för- bättring av sådana lokaler, som upplåtas till begagnande såsom arbetslokaler. Sådana förhållandena äro för närvarande, är det för yrkesinspektionen ofta förenat med betydande svårigheter att få genomfört nödiga åtgärder beträf- fande dessa lokaler, och alldeles särskilt är detta fallet, då flera arbetsgivare samtidigt hyra arbetslokaler i en och samma fastighet. Härtill bidrager jäm- väl den omständigheten, att arbetsgivaren vanligen ej anser sig ha vare sig rättighet eller skyldighet att vidtaga en åtgärd beträffande arbetslokal, som han ej äger.

Den medverkan i skyddshänseende, som enligt gällande arbetarskyddslag kan påfordras av upplåtare av lokal, inskränker sig väsentligen till sådana fall, som avse ett genomförande tvångsvis av lagens skyddsföreskrifter. Då det gäl- ler att åstadkomma lämpliga arbetslokaler, är det emellertid nödvändigt, att upplåtare även positivt medverkar. Det synes enligt kommitténs mening ej oskäligt att fordra, att likaväl som upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning är förpliktad vidtaga vissa skyddsåtgärder jämväl upplå- tare av lokal ålägges skyldighet i här berörda hänseende. I syfte att påkalla medverkan av upplåtare av lokaler föreslår kommittén, att i lagen införes en bestämmelse av innehåll, att lokal avsedd för uthyrning icke får upplåtas för stadigvarande användning såsom arbetslokal för verksamhet, varå arbetar- skyddslagen äger tillämpning, eller såsom personalrum, utan att upplåtaren gjort anmälan därom till vederbörande distriktschef (10 & 3 mom.). Där så fin- nes nödigt, skall det åligga distriktschefen att ofördröjligen meddela föreskrifter om de åtgärder, som skola vidtagas, innan lokalen får tagas i bruk för ifrågava- rande verksamhet eller ändamål. Den föreslagna skyldigheten att göra anmälan skall åvila upplåtare beträffande såväl ny lokal som lokal, vilken tidigare använts för viss verksamhet eller annat ändamål. Upplåtas i samma byggnad varande lokaler till olika arbetsgivare, skall varje upplåtelse anmälas. Med stadigvarande användning avses liksom i den föreslagna 9 %, att lokalerna beräknas regelmäs- sigt användas under längre tid än sex månader i följd eller för periodiskt åter- kommande arbete (säsongarbete), även om detta ej pågår sex månader i följd.

Med det av kommittén förordade anmälningsförfarandet åsyftas främst, att distriktschef skall erhålla kännedom om upplåtande av lokal och därigenom bliva i tillfälle att meddela föreskrifter om de åtgärder, som behöva vidtagas beträffande lokalen, innan den upplåtes såsom arbetslokal. För att distrikts- chefen skall få möjlighet härtill är det givetvis av betydelse, att anmälan till— ställes honom i god tid före upplåtandet. Det är dessutom nödvändigt, att di- striktschefen får kännedom om det slag av verksamhet, för vilken lokalen skall användas. Inom kommittén har anförts, att det ej alltid vore möjligt för upp- låtare av lokal att angiva den verksamhet, för Vilken lokalen komme att an- vändas, och att distriktschef därför borde vid meddelande av föreskrifter till upplåtaren angiva, att lokalen finge användas för vissa slag av verksamhet. Upplåtaren erhölle härigenom viss rörelsefrihet beträffande upplåtandet. Sär- skilt gällde detta nybyggnad. Enligt kommitténs mening är det givet, att det i vissa fall kan föreligga svårigheter för upplåtaren att lämna uppgift om den verksamhet, vartill lokalen skall användas. Emellertid kunna i förebyggande syfte flera åtgärder föreskrivas även utan närmare kännedom om verksam- hetens art. Sålunda kan vid nybyggnad hänsyn tagas till rumshöjd, utrym- ningsvägar, belysning och ventilation. Kan upplåtaren ej lämna uppgift om verksamheten, erhåller distriktschef likväl sådan uppgift genom den anmälan, som arbetsgivaren har att göra jämlikt 10 & 2 mom.

De åtgärder, som distriktschef må föreskriva för upplåtare av lokal, förut- sätter kommittén böra vara sådana, som utan tvekan måste anses ankomma på upplåtaren att vidtaga och icke på arbetsgivaren. Till sådana åtgärder kunna i regel hänföras bland annat ombesörjande av anordningar för värme, vatten och avlopp, anordnande av reservutgång samt underhåll av golv och trappor. Över huvud taget bör det ankomma på upplåtaren att vidtaga alla sådana åtgärder, som avse själva fastigheten. Kommittén föreslår, att det i den före- slagna bestämmelsen även utsäges, att av distriktschefen föreskrivna åtgärder skola vara vidtagna, innan lokalen tillträdes. Detta tillägg i 10 5 3 mom. bör enligt kommitténs mening dock icke anses innebära ett förbud mot upplåtandet. Jämför förslagets 57 5 5 mom.

Även i det fall, att lokal upplåtes till arbetsgivare för begagnande såsom : personalrum, anser kommittén, att det bör åvila upplåtaren att göra anmälan därom till distriktschefen.

Landsorganisationen har i sitt yttrande över det preliminära lagutkastet bland annat framhållit, att även då lokal upplåtes för stadigvarande använd- ning såsom arbetslokal, bör förhandsgodkännande förutsättas i de fall, som avses i 10 5 1 mom. Enligt kommitténs mening torde i de föreskrifter, som distriktschefen finner skäl meddela upplåtaren, jämväl kunna inrymmas före- skrift om förhandsgodkännande av lokalen före upplåtandet.

.vvrg-np—v—r-rr —L — .

De förpliktelser, som enligt den föreslagna 10 5 1—3 mom. åvila arbetsgivare och upplåtare, ankomma på vederbörande arbetsföreståndare, då staten eller

kommun är arbetsgivare. Har arbetsföreståndare ej tillsatts, böra dessa för- pliktelser åvila den statliga eller kommunala myndighet, som uppför eller för- valtar byggnaden (10 5 4 mom.).

Bestämmelser rörande arbetslokal.

Reformförslag. Såsom förut framhållits (sid. 280) finnas i arbetarskyddsla- gen icke närmare bestämmelser om hur en arbetslokal skall vara anordnad och beskaffad. Frånvaron av sådana bestämmelser har medfört, att man vid upp- görande av byggnadsförslag rörande arbetslokaler eller vid inrättande av dylika lokaler vanligen ej haft klart för sig vilka fordringar, som ställas på en arbetslokal ur arbetarskyddssynpunkt. De bestämmelser i gällande bygg- nadsstadga, vilka beröra arbetslokaler, kunna icke heller anses i tillräcklig grad tillgodose de krav, som ur nämnda synpunkt böra ställas på arbetslokaler. Obestridligt är, att nämnda omständigheter i många fall medverkat till att arbetslokaler uppförts och inrättats utan att tillbörlig hänsyn tagits till be- rättigade fordringar i hygieniskt och skyddstekniskt hänseende. Från yrkes- inspektörshåll har därför vid skilda tillfällen och i olika sammanhang uttalats, att det förelåge ett påtagligt behov av allmänna riktlinjer för hur en arbets- lokal skulle vara anordnad och beskaffad ur arbetarskyddssynpunkt. Det har även yrkats, att i arbetarskyddslagen borde införas föreskrift om att arbets- lokal utan dagsbelysning såvitt möjligt icke borde tillåtas. Likaså har yrkats, att det i 5 5 &) gällande lag föreskrivna minimiluftutrymmet i sluten arbets- lokal ökas från nuvarande 10 till 15 kubikmeter.

Remissyttranden. I enlighet med ovan uttalade önskemål intogos i det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet vissa bestämmelser rörande loka- ler dels ovan jord och dels under jord, i berg och på annan plats, där dags- belysning icke funnes. Sistnämnda grupp av lokaler skulle ej få inrättas utan medgivande av yrkesinspektör. De föreslagna bestämmelserna föranledde nedan angivna allmänna erinringar. I flera remissyttranden behandlades detaljspörs- mål i avseende på innehållet i de olika bestämmelserna, men redogörelse härför lämnas icke i detta sammanhang.

Arméförvaltningen framhöll, att möjligheten att iakttaga lagens föreskrif- ter i fråga om lokalers beskaffenhet m. m. vore för försvarets del helt beroende på om statsmakterna ställde erforderliga medel till förfogande. Tillika ifråga- sattes lämpligheten av ett så kategoriskt stadgande som att arbetslokal skulle vara förlagd ovan jord, samt om ej frågan, huruvida arbetslokal för försva- rets del finge vara förlagd under jord, borde avgöras av Kungl. Maj:t. På yrkesinspektionens chefsmyndighet eller eventuellt vederbörande yrkesinspektör borde det närmast ankomma att lämna erforderliga föreskrifter för lokalens anordnande m. m.

Marmförvaltningen framhöll, att med hänsyn till fara för förstörelse genom angrepp från luften det numera vore önskvärt att till skyddad plats under

]. ; '$ %

jord eller i berg förlägga vissa verkstäder ävensom förråd och magasin, vid vilka bedreves sådant arbete, på vilket lagen skulle äga tillämpning. Förråds- lokalerna måste redan i fredstid givas sådan förläggning och tagas i bruk i avsevärd utsträckning. Av såväl organisatoriska som krigsberedskaps- och ekonomiska skäl torde det även vara nödvändigt att i större eller mindre grad bedriva arbete jämväl i verkstadslokaler, förlagda under jord eller i berg. Med teknikens nuvarande ståndpunkt i avseende på hygieniska åtgärder i fråga om belysning, ventilation etc. torde arbetslokaler kunna anordnas under jord på ur hälsosynpunkt lika tillfredsställande sätt eller kanske bättre än många ovan jord förlagda dylika lokaler. På grund härav ansåg marinförvaltningen, att rätten till undantag från förläggning av arbetslokal ovan jord borde givas en mera framträdande plats än vad som skett i lagförslaget. Beträffande den föreslagna bestämmelsen rörande arbetslokals förläggande under jord föreslog marinförvaltningen följande lydelse: »Där så för viss för rikets försvar viktig anläggning eller arbetsplats finnes nödigt, må arbetslokal vara förlagd under jord, i berg eller till plats, där dagsbelysning icke finnes. Lag samma vare, där i andra fall vederbörande yrkesinspektör lämnat särskilt medgivande. Anord- nas arbetslokal på sätt här sägs, skola iakttagas de föreskrifter, som yrkes— inspektionens chefsmyndighet i sådant hänseende meddelat.» Beträffande det i lagutkastet föreslagna måttet 1,4 m för att lokal skulle anses vara förlagd under jord ifrågasatte marinförvaltningen, om en uppmjukning icke kunde ske i den riktningen, att om dagsljus kunde tillföras lokalen, detsamma kunde ökas.

Flygförvaltm'ngen ansåg, att bestämmelserna icke borde giva anledning till någon erinran, under förutsättning att medgivande kunde påräknas beträffande användandet av vissa försvarsväsendets arbetslokaler under jord eller i berg.

Försvarets fabriksstyrelse framhöll, att genom de föreslagna bestämmelserna skulle förläggandet av för försvarsväsendet eller folkförsörjningen livsviktiga anläggningar till i berg insprängda lokaler göras beroende av yrkesinspektörs medgivande. Enligt styrelsens förmenande borde det ankomma på myndighet, som ägde förutsättningar att bedöma anläggningens betydelse under krig, att avgöra, huruvida en förläggning i berg skulle äga rum eller ej. Föreskrifter för sådana anläggningar syntes vidare böra meddelas av Kungl. Maj:t. Dess- utom framhölls, att genom byggnadshöjd, lanterniner m. ni. kunde en först- klassig dagsljusbelysning erhållas även i sådana lokaler, som vore belägna mera än 1,4 m under markytan.

Statens institut för folkhälsan ansåg, att starkare skäl för att lokal, där dags- ljus saknades (t. ex. vissa varuhus), vore skadlig att vistas i, borde påvisas, innan åtgärder vidtoges enligt de föreslagna bestämmelserna.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att vissa av de föreslagna bestämmel- serna rörande arbetslokaler vore så elementära och självklara, då de gällde vanliga byggnader, att det med hänsyn till förhållandena i vårt land icke kunde anses ha någon betydelse ur arbetarskyddssynpunkt, att de inskreves i lag. Andra bestämmelser toge icke med i räkningen, att det funnes arbetsloka-

ler byggda för sådant ändamål, att det saknade betydelse, om de icke uppfyllde de krav, som i paragrafen uppställdes. Beträffande skjul vore det exempelvis ofta likgiltigt, huruvida väggarna skyddade mot kyla eller värme. En del av föreskrifterna vore svåra att uppfylla vid mindre företag och i vissa hänseen- den omöjliga vid äldre företag. De flesta av de bestämmelser, som föreslagits rörande lokaler, borde därför utgå och ersättas av för olika verksamhetsområden lämpade anvisningar av yrkesinspektionen. Om bestämmelserna likväl komme att bibehållas, yrkade föreningen först och främst, att begreppet »arbetslokal» definierades, enär det bland annat vore nödvändigt att veta, huruvida under jord belägna gruvor och stenbrott ävensom tunnlar, där sprängningsarbeten försigginge, kunde helt eller delvis räknas såsom arbetslokal i lagens mening. Vidare vore det uppenbart, att bestämmelserna icke kunde avses gälla proviso- riska arbetslokaler, såsom bodar, smärre skjul o. (1. Det borde därför enligt föreningens mening klart framhållas i lagtexten, att bestämmelserna avsåge- permanenta anläggningar.

Beträffande den sakliga innebörden av bestämmelsen, att arbetslokal skulle» vara förlagd ovan jord, ville föreningen starkt ifrågasätta, huruvida det så- lunda uppställda förbudet kunde vara genomtänkt med hänsyn till alla sina konsekvenser. Det måste medges, att en del källarlokaler i gamla hus, i vilka nu bedreves hantverk av olika slag, kunde vara skadliga ur hälsosynpunkt. Där på detta sätt förelåge en särskild hälsofara, hade emellertid yrkesinspektörerna redan nu möjlighet att ingripa. I moderna hus däremot kunde utrymmen i källarvåningen utan risk användas till hantverk och småindustri. Även vid stora industriföretag måste man på något sätt utnyttja källarutrymmena, ex- empelvis som råvarulager och ofta även till färdiglager, vilka krävde stort utrymme. En bestämmelse sådan som den föreslagna skulle innebära ett all- varligt hinder för att rationellt utnyttja fastigheter och medföra en avsevärd förhöjning av byggnadskostnaderna. Föreningen yrkade under åberopande av det ovan anförda, att bestämmelserna om arbetslokals förläggande ovan respek- tive under jord måtte utgå.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter uttalade, att för- budet, att arbetslokal ej finge vara förlagd under jord utan yrkesinspektörs medgivande, skulle alltför mycket strida mot det praktiska livets krav. Enligt föreningens mening borde de föreslagna bestämmelserna utgå och ersättas med föreskrifter, att förbud enligt förslaget borde gälla allenast, då ifrågavarande byggnadssätt skulle medföra vissa särskilt angivna, objektivt påvisbara olägen— heter för arbetstagarna. Sveriges konditorförem'ng anförde enahanda synpunk- ter samt påpekade, att det för närvarande rådde stora svårigheter för hantver- kare att skaffa lämpliga arbetslokaler och att de föreslagna bestämmelserna. skulle komma att utgöra ytterligare hinder. Föreningen framhöll därjämte nödvändigheten av att den nya lagen trädde i kraft efter en relativt lång över- gångstid, vilket framför allt vore nödvändigt med hänsyn till att den nya lagen komme att utdöma ett icke ringa antal arbetslokaler.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ansåg, att bestämmelsen, att arbetslokal icke finge vara förlagd under jord, bleve inom hantverket, där i stor utsträckning sådana lokaler fortfarande användes, hindersam, för såvitt icke vid tillämpningen undantag i skälig utsträckning medgåves. Organisatio- nen erinrade om de betydande svårigheter, som hantverket och småindustrien hade att kämpa mot, då det gällde att anskaffa lämpliga verkstadslokaler. Gäl- lande byggnadslagstiftning och dess praktiska tillämpning hade medfört, att hantverkets och småindustriens verkstäder i allt större utsträckning måste för- läggas till städernas utkanter, vilket ofta innebure allvarliga avbräck för före- tagen. Därjämte framhölls behovet av att genom övergångsbestämmelser eller på annat sätt tillräckligt lång frist utsattes för lagens tillämpning på arbets- lokaler, som vid tiden för lagens ikraftträdande vore i bruk. Detta gällde sär- skilt de mindre företagen.

Norrlands stufvareförbnnd och södra Sveriges stuvareförbnnd framhöllo, att bestämmelserna på grund av sin avfattning endast kunde hänföra sig till sta- tionära eller permanenta arbetsplatser; stuveriarbetarnas »arbetslokal» kunde i regel sägas vara det lastande eller lossande fartyget, men det vore uppenbar- ligen icke möjligt att tillämpa detaljbestämmelserna på »arbetslokaler» av dy— likt slag. Hänsyn härtill borde tagas vid bestämmelsernas slutliga av- fattning.

Landsorganisationen meddelade, att svenska brandskyddsföreningen på lands- organisationens anhållan granskat de föreslagna bestämmelserna och att för- eningen uttalat, att desamma kunde från brandskyddssynpunkt anses betryg— gande. Landsorganisationen ville rekommendera, att yrkesinspektörerna vid granskning av lokal eller driftsanordning ur brandskyddssynpunkt anlitade brandskyddsteknisk expertis.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att de före- slagna bestämmelserna om arbetslokaler och personalrum i allmänhet hade givits en alltför bestämd och ovillkorlig form och att vederbörlig hänsyn icke tagits till arbetets art och omfattning eller platsen för detsamma. Vidare ansågs, att be— greppet arbetslokal icke vore fullt klart med hänsyn till att arbete kunde ut- föras i större eller mindre utsträckning, t. ex. i vissa lagerlokaler. Skulle be- stämmelserna även avse sådana lokaler, där arbete utfördes endast sporadiskt, syntes ändring böra ske för att undvika, att yrkesinspektör belastades alltför mycket med framställningar om eftergifter.

Jernkontorets gruvbyrå ansåg, att i lagtexten uttryckligt borde stadgas, att bestämmelserna angående arbetslokal ej skulle gälla beträffande gruva. Såsom exempel anfördes, att i en gruva en del arbetslokaler regelmässigt måste för- läggas under jord, såsom reparationskurar, borrsmedjor, apteringsrum, våg- kurar, spelhus o. s. v. För dessa borde man ej vara beroende av dispens i varje särskilt fall. Vidare ansågs, att en definition erfordrades på uttrycket »arbets— lokal». Även bergmästaren i norra distriktet ansåg, att det borde uttryckligen utsägas, att dessa bestämmelser ej gällde arbetsrum i gruvor och stenbrott.

Likaså framhöll bergmästaren i västra distriktet, att undantag borde göras för gruva.

Kommitténs förslag. Såsom redan förut framhållits ha de i 5 & lagförsla- get meddelade bestämmelserna även avseende på arbetslokal. Vid tillämpningen av dessa allmängiltiga bestämmelser i vad gäller arbetslokal är det självfallet av betydelse, att vissa riktlinjer härför finnas angivna i lagen. Vid uppgörande av förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal är det av värde för så- väl arbetsgivare som arkitekter och byggnadsfirmor, att de ha klart för sig vilka fordringar, som ur arbetarskyddssynpunkt ställas på en arbetslokal. Även för tillsynsmyndighet får det anses vara av vikt, att det i lagen lämnas viss vägledning rörande tillämpningen av 5 5 i avseende å arbetslokaler.

Med hänsyn till vad ovan anförts och det behov ur arbetarskyddssynpunkt av vissa bestämmelser rörande arbetslokaler, som föreligger, föreslår kommit- tén, att i lagen upptagas bestämmelser angående arbetslokals anordnande, be- skaffenhet och utförande. På grund av lagens vidsträckta tillämpningsområde har emellertid ansetts, att bestämmelserna böra givas en allmängiltig innebörd. Detta synes jämväl påkallat med hänsyn till att fordringarna på en arbetslokal i väsentlig mån bero på arbetets natur och omfattning, varför möjlighet bör finnas att vid bestämmelsernas tillämpning taga skälig hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna. Här åsyftade bestämmelser ha upptagits i lagförslagets 11 5 1 mom.

Enligt kommitténs mening böra de föreslagna bestämmelserna gälla för ar— betslokal inom varje slag av verksamhet, varå lagen äger tillämpning, med undantag för jordbruk och hemindustriellt arbete. Såsom huvudvillkor för bestämmelsernas tillämpning anser kommittén böra gälla, dels att arbetsloka- len skall stadigvarande användas och dels att där förekommande arbete skall fortlöpande bedrivas. Uttrycket »stadigvarande användas» förutsättes därvid ha den innebörd, som förut angivits (sid. 290). Vidare bör uttrycket »fort- löpande skall bedrivas» ej tolkas så snävt, att det kommer att innebära fordran på full arbetstid varje dag eller på arbete under alla dagar i en vecka eller månad. Se även de till 11 & 1 mom. hörande anvisningarna.

Såsom förut nämnts har yrkats, att det i gällande lags 5 5 a) föreskrivna luftutrymmet i sluten arbetslokal måtte ökas från 10 till 15 kubikmeter. I an- ledning härav har kommittén låtit inhämta yttrande från statens institut för folkhälsan, som därvid uttalat, att de medicinska och hygieniska krav, vilka kunna ställas på den enskilde arbetarens behov av luftutrymme, på betryg- gande sätt kunna anses tillgodosedda genom de bestämmelser, som finnas med- delade i arbetarskyddslagens 5 &. Vid sådant förhållande har kommittén icke funnit skäl föreslå någon ändring. -

Kommittén har ansett sig böra föreslå något olika bestämmelser för arbets- lokal ovan jord och arbetslokal helt eller delvis under jord. Visserligen torde det höra till regeln, att arbetslokal förlägges ovan jord, men enligt kommitténs mening synas skäl tala för att man i lagen understryker betydelsen härav. En

absolut fordran på att varje arbetslokal skall vara förlagd ovan jord, bör dock rimligen icke ifrågakomma. Det senaste kriget har tydligt påvisat nödvändig- heten av att förlägga vissa för försvar och folkförsörjning betydelsefulla fabri- ker och verkstäder under jord eller insprängda i berg. Med hänsyn till de begränsade erfarenheter, som ur arbetarskyddssynpunkt föreligga beträffande dylika arbetslokaler, synes särskild kontroll över desamma vara motiverad. I ett stadgande (11 5 2 mom.) föreslår kommittén sålunda, att arbetslokal får vara förlagd under jord eller i berg endast i de fall, då vederbörande distrikts- chef lämnat medgivande därtill. Med sådan lokal bör enligt kommitténs me— ning likställas arbetslokal förlagd till plats, där dagsbelysning icke finnes. Då särskilda fordringar i allmänhet torde få ställas på ifrågavarande lokaler, före- slår kommittén, att såsom villkor för lämnande av medgivande skola gälla de föreskrifter, som arbetsrådet finner skäl meddela för dylik arbetslokal. Sådana föreskrifter böra meddelas angående bland annat golvyta, takhöjd, isolering mot fukt och kyla, utrymningsvägar, belysning, luftväxling och uppvärmning. I många hänseenden torde sådan lokal kunna anordnas efter samma normer, som gälla för lokal ovan jord. Utrymningsvägar och säkerhetsanordningar böra dock ägnas särskild uppmärksamhet. Likaså måste på grund av frånvaron av naturligt dagsljus särskilda krav ställas på den artificiella belysningen.

Enligt kommitténs mening skall medgivande av distriktschef inhämtas en- dast beträffande sådan »underjordisk» arbetslokal, som är avsedd att stadig— varande användas och i vilken arbete fortlöpande skall bedrivas. Emellertid finnas i ett mycket stort antal byggnader arbetslokaler, som med hänsyn till deras ändamål av praktiska eller ekonomiska skäl äro förlagda under jord. Här avses främst förrådslokaler, garage, pannrum och andra liknande lokaler. Beträffande dessa lokaler anser kommittén, att medgivande icke bör fordras, för såvitt icke fråga är om förrådslokal, vari regelmässigt sysselsättas ett större antal — fem eller flera —— arbetstagare. Såsom i en del remissyttranden fram- hållits förekomma i gruvor och stenbrott vissa arbetslokaler, som av tekniska eller andra skäl måste vara förlagda under jord, såsom pumprum, spelhus, lok- stall, borrsmedja m. fl. Kommittén anser, att även i fråga om sådana lokaler distriktschefs medgivande icke skall fordras.

I många byggnader inrymmas arbetslokaler, vilka helt eller delvis äro för- lagda under jord och i vilka arbete fortlöpande bedrives, såsom affärs- och bagerilokaler, bilreparations-, skomakeri- och snickeriverkstäder, restaurang- kök m. fl. För sådana lokaler, vilka ju icke kunna likställas med förrådsloka- ler, garage och pannrum, bör fordras medgivande enligt den föreslagna lag- bestämmelsen.

Då fråga är om arbetslokaler av betydelse för försvar eller folkförsörjning, bör Kungl. Maj:t kunna förordna, att sådan lokal, oberoende av distriktschefs medgivande, skall vara förlagd under jord eller i berg. Ett stadgande härom har jämväl upptagits i lagförslagets 11 & 2 mom.

Ehuru distriktschefs medgivande icke fordras för vissa arbetslokalers för- läggande under jord, i berg eller till annan plats, där dagsbelysning icke fin-

nes, torde det i många fall finnas skäl ställa större krav på dylika lokaler än på lokaler ovan jord. Kommittén anser sig därför böra föreslå, att de före- skrifter, arbetsrådet enligt vad ovan föreslagits har att meddela såsom villkor för medgivande, i tillämpliga delar skola gälla. I detta sammanhang må fram- hållas, att även om medgivande ej erfordras beträffande vissa lokaler under jord etc., distriktschef är oförhindrad att enligt de förbudsbestämmelser, kom- mittén föreslår, förbjuda användandet av dylik lokal, därest förhållandena skulle så påkalla.

För närvarande begagnas ett stort antal arbetslokaler, vilka äro förlagda under jord, i berg eller till annan plats, där dagsbelysning icke finnes och för vilka medgivande skulle erfordras enligt ovan föreslagna bestämmelser. Såsom framgår av lagförslagets övergångsbestämmelser anser kommittén, att dessa lokaler böra utan särskilt medgivande få användas även efter tiden för lagens ikraftträdande. Dock förutsätter kommittén, att distriktschef skall äga påfordra, att ovan berörda, av arbetsrådet meddelade föreskrifter skola i erforderlig ut- sträckning iakttagas.

Vad beträffar arbetslokaler, som tillfälligt brukas eller i vilka arbete icke fortlöpande bedrives, föreslår kommittén, att de föreskrifter, som gälla för öv- riga arbetslokaler, skola äga tillämpning i den utsträckning, som i varje sär- skilt fall finnes påkallat. Till arbetslokaler, vilka endast tillfälligt brukas, kunna i regel hänföras verkstads- och förrådslokaler vid byggnadsarbetsplatser.

Bestämmelser rörande arbetsrum m. m.

Reformförslag. Av gravindustriarbetareförbnndet har hemställts, att vid lag- revisionen arbetsförhållandena i gruvor och stenbrott måtte ägnas tillbörlig upp- märksamhet och att erforderliga bestämmelser till tryggande av dessa förhål- landen måtte meddelas i arbetarskyddslagen eller i föreskrifter utfärdade med stöd av lagen. Från yrkesinspektörshåll har förordats, att i lagen införas be- stämmelser angående anordnande av stadigvarande arbetsplatser utomhus, så- som verkstadsområden, bangårdar, brädgårdar o. d. Därvid borde bland annat framhållas, att markytan å begränsade arbetsplatser i det fria skall vara väl planerad och dränerad samt hållas i sådant skick, att arbetstagare icke utsät- tas för fara att halka eller snava.

I en motion vid 1924 års riksdag (11:343) hemställdes, att det borde över- vägas, huruvida icke en del för gruvarbetet mera tillämpbara bestämmelser kunde inarbetas i arbetarskyddslagen. Riksdagen anhöll om utredning i ämnet (skriv. nr 211). Se prop. nr 40/1938, sid. 173.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att gruva eller stenbrott, helt eller delvis under jord, skulle, för såvitt ej vederbörande yrkesinspektör funnit skål med- giva undantag, stå i förbindelse med dagen genom minst två utrymningsvägar. Vidare föreslogs, att yrkesinspektör skulle äga föreskriva, att arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott skulle vara försett med minst två utgångar. De före- slagna bestämmelserna föranledde följande erinringar.

Bergmästaren i västra distriktet ansåg, att sistnämnda bestämmelse borde nå- got mildras genom att efter ordet »utgångar» tillades »där förhållandena det påkalla». Bergmästaren i södra distriktet framhöll, att kravet på att gruva skulle genom två utrymningsvägar stå i förbindelse med dagen måste, åtmin- stone i fråga om många av de äldre och djupare gruvorna, betraktas som ett visserligen önskvärt men av ekonomiska skäl ogenomförbart projekt.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att i äldre gruvfält flera gruv- schakt i regel torde finnas tillgängliga, under det att i nya gruvor aldrig öpp- nades mer än ett schakt. Enär schaktsänkning i regel medförde synnerligen stora kostnader, borde den ifrågavarande bestämmelsen icke erhålla så katego- risk avfattning. Bestämmelsen om arbetsrum ansågs kunna bliva mycket olycklig för kolgruveindustrien, för den händelse ordet »arbetsrum» tolkades så, att även >>ort» fölle därunder. En ort kunde möjligen sägas vara ett slags arbetsrum, och den brukade icke ha mer än en utgång. För att erhålla ventila- tion dreves tidigare två parallella orter, vilka på lämpliga avstånd försåges med förbindelsegångar, men sedan moderna fläktar införts, hade orterna varit enkla.

Landsorganisationen ansåg, att rätten att medgiva undantag beträffande ut- rymningsväg från gruva borde förbehållas yrkesinspektionens chefsmyndighet samt att med arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott borde likställas ar- betsrum i berg.

Jernkontorets gruvbyrå erinrade om att de geologiska förhållandena och bryt- ningsplanerna vore avgörande för var ett eventuellt reservschakt borde förläg- gas, samt framhöll, att bestämmelsen kunde medföra ekonomiskt utomordent- ligt betungande konsekvenser för ett gruvföretag, om den ej tillämpades med sträng urskillning och under hänsynstagande till om ur skyddssynpunkt ett behov av en reservutgång verkligen förelåge. För en nyupptagen gruva, som befunne sig under avsänkning, kunde sålunda två utrymningsvägar ej anord- nas, förrän gruvan blivit utsprängd till viss längd. Att förse arbetsrum under jord i gruva med minst två utgångar vore enligt gruvbyrån i många fall omöj- ligt eller åtminstone oskäligt dyrbart. Gällande stadgande i 71 å gruvlagen gåve bergmästaren rätt att föreskriva två utrymningsvägar, om han så funne nödigt »till trygghet för arbetarna», och detta vore enligt gruvbyrån fullt till- räckligt. De föreslagna bestämmelserna ansågos därför icke böra upptagas i arbetarskyddslagen. En av kommitténs gruvtekniska experter anförde liknande synpunkter som de av gruvbyrån uttalade samt förordade, att den föreslagna lagtexten ändrades därhän, att yrkesinspektör skulle meddela arbetsgivaren, när han funne det vara nödigt och rimligt, att en andra utrymningsväg anordnades.

Kommitténs förslag. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kom- mittén att i samband med utredningen särskilt ingående beakta arbetarskyddet inom gruvindustrien med hänsyn till de stora olycksfallsrisker, som förefinnas inom detta arbetsområde. För fullgörande av detta uppdrag har kommittén rådfört sig med särskilt tillkallade experter (sid. 10), varjämte även berg-

mästarna beretts tillfälle att till kommittén framföra sina synpunkter på ar— betarskyddet inom gruvindustrien. Med hänsyn till vad som därvid framkom- mit, har kommittén funnit sig böra föreslå, att i arbetarskyddslagen införas vissa bestämmelser, som direkt beröra arbetet inom gruv- och stenindustrien. Hit höra bland annat de i 12 & föreslagna bestämmelserna.

I första stycket av 12 & föreslås, att arbetsrum, schakt eller ort under jord i gruva eller stenbrott, öppet arbetsskjul samt annan i det fria eller under jord förlagd arbetsplats, som är avsedd att stadigvarande användas, skola vara an- ordnade på ett med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena tillfreds- ställande sätt. Ehuru i stadgandet begränsning skett till arbetsplats för stadig- varande användning, skola givetvis även tillfälliga arbetsplatser i tillbörlig grad vara lämpligt anordnade. Vad som i förevarande sammanhang skall räk- nas såsom arbetsplats i det fria eller under jord har kommittén närmare an- givit i de till 12 & hörande anvisningarna.

Efter förslag av kommitténs gruvtekniska experter har i 12 å andra stycket upptagits en bestämmelse om att vid gruva eller stenbrott under jord skola anordnas erforderliga utrymningsvägar. Bestämmelsen har ansetts påkallad med hänsyn till den fara för instängning i gruva eller stenbrott, som kan upp- stå vid ras eller brand i schakt eller lave. Exempel på dylika händelser finnas även från vårt land. Tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen har dock gjorts beroende av arbetsrådets föreskrift. Då nyssnämnda fara kan upp- komma jämväl i arbetsrum i gruva eller stenbrott, exempelvis genom ras, före- slår kommittén i ett tredje stycke av samma paragraf, att distriktschef skall äga föreskriva, att arbetsrum under jord i gruva eller stenbrott skall vara för- sett med två eller flera utgångar.

Bestämmelser rörande personalrum.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 5 5 g) föreskrives, att om å ett och samma arbetsställe samtidigt och på stadigvarande sätt sysselsättes ett större antal arbetare, dessa skola på sätt, som kan anses tillfredsställande med hän- syn till antal, fördelning på kön och arbetets natur, å eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten samt avträden ävensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning av kläder. Vidare stad- gas, att åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten av arbetsstället, därstädes bör beredas tillgång till lämplig plats för intagande av måltider samt lägenhet att värma medförd mat.

Ovannämnda bestämmelse har med hänsyn till uttrycken »på stadigvarande sätt» och »ett större antal arbetare» i allmänhet ansetts tillämplig å arbets- ställe, där arbete i regel bedrives under längre tid än sex månader och arbetar- antalet uppgår till minst tio.

Reformförslag. Krav på förbättring av de hygieniska förhållandena på ar- betsplatserna ha framkommit vid olika tillfällen och ha föranletts ej minst

därav, att gällande bestämmelser äro villkorliga samt att deras räckvidd är i hög grad begränsad av de förutsättningar, som gälla för deras tillämpning. Yr- kanden om skärpta bestämmelser beträffande hygieniska anordningar ha fram- ställts såväl genom motioner vid olika riksdagar som i särskilda framställningar från arbetstagar- och yrkesinspektörshåll. En kortfattad redogörelse härför lämnas i det följande.

1.936 års riksdag. I en motion vid 1936 års riksdag (IIz347) yrkades om snabb utredning i syfte att få till stånd bestämmelser om väsentligt höjda krav be- träffande de hygieniska förhållandena på arbetsplatser med kvinnlig och min- derårig arbetskraft. Motionären anförde härvid bland annat, att den oerhört påfrestande rationalisering, som vore genomförd på de flesta arbetsplatser, gjorde det absolut nödvändigt, att det funnes tillgängliga lokaler, där arbe- terskorna vid behov kunde sköta sig och taga igen sig. De kontors- och affärs- anställda måste därvid även ihågkommas. De finge ofta arbeta under synner- ligen svåra och för hälsotillståndet menliga förhållanden.

Andra lagutskottet framhöll (utl. nr 10), att det i motionen vore så obestämt angivet, i vad mån ändringar yrkades i gällande bestämmelser angående de hy- gieniska förhållandena på vissa arbetsplatser samt i vilken utsträckning nya lagbestämmelser avsåges, att utskottet icke ansåg sig kunna biträda ifrågava- rande yrkanden. På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

1937 års riksdag. I en vid 1937 års riksdag väckt motion (II:44) hemställ- des om införande i lagen av ett tillägg angående arbetsgivares skyldighet att tillse, att nödvändiga skydds- och hygieniska anordningar ovillkorligen utför- des. Andra lagntskottet, som erinrade om den förutnämnda vid 1936 års riks- dag väckta motionen, ansåg, att med hänsyn till det läge, vari frågan om effek- tivisering av yrkesinspektionens verksamhet befunne sig, det syntes utskottet lämpligast, att de i motionen innefattade förslagen icke nu måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan om arbetsplatsens hygien berördes jämväl i två andra vid 1937 års riksdag väckta likalydande motioner (1:27 och II:72). I motionerna framhölls bland annat, att den nuvarande arbetarskyddslagen icke motsvarade de krav, som ställdes på denna med hänsyn till den kraftiga industriella utveckling, som försiggått under de senaste decennierna. Genom tillkomsten av arbetstidslagen begränsades arbetstiden, med följd att industriföretagarna ansträngde sig för att på ett effektivare sätt än tidigare tillvarataga varje minut av arbetstiden. Rasterna hade förkortats och indragits, men i gengäld slutade arbetet betydligt tidigare på dagen än fordom var fallet. På grund härav nödgades arbetarna i ännu större utsträckning än förr intaga sina måltider på arbetsplatsen. Med den allmänna utvecklingen ställdes emellertid ökade krav på renlighet och hygien, på goda och sunda arbetslokaler, på rymliga mat-, tvätt- och duschrum och, där arbetets natur det så krävde, bad. Utrymmen för att förvara arbets- och gångkläder vore även nödvändiga.

Statsutskottet, som förehade sistnämnda motioner till behandling i sam- band med yrkesinspektionens statförslag, uttalade bland annat (utl. nr 5), att utskottet vore förvissat om att vad som anförts i motionerna skulle uppmärk- sammas vid den av departementschefen i utsikt ställda förnyade utredningen rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet, samt hemställde, att motionerna ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

1945 års riksdag. I motioner vid 1945 års riksdag (I:284 och 11:354) hem- ställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära ut- redning rörande åtgärder i syfte att, så snart förhållandena det medgiva, be- fordra anordnandet av vissa hygieniska inrättningar på arbetsplatserna, varvid särskild uppmärksamhet borde ägnas sysselsättningssynpunkten. Motionärerna anförde bland annat, att åstadkommande av rättelse i de hygieniska missför- hållandena i första hand borde måhända åvila parterna på arbetsmarknaden. Men samhället hade dock genom olika organ möjlighet att påverka utvecklingen. För många mindre arbetsplatser torde emellertid saknas ekonomiska resurser för att ordna frågan tillfredsställande. I synnerhet torde detta vara fallet inom hantverket och småindustrien. För sådana företag kunde tänkas en lös- ning, som på några håll med framgång prövats, nämligen att sammanföra så- dana företag i gemensamma byggnader, där tvättrum, matrum, omklädnings- rum etc. kunde anordnas gemensamt för ett antal företag.

De utskott, första kammarens andra tillfälliga utskott och andra kammarens första tillfälliga utskott, som förehade motionerna till behandling, hade inhäm- tat yttranden över desamma från riksförsäkringsanstalten, 1938 års arbetar- skyddskommitté, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, investerings- utredningen samt statens institut för folkhälsan. Härjämte hade utskottet berett svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt landsorganisationen tillfälle att yttra sig över motionen. Riksförsäkringsanstalten hänvisade till det utred- ningsuppdrag, som givits arbetarskyddskommittén. Svenska arbetsgivareför- eningen och Sveriges industriförbund förordade, att utredningen måtte anstå, till dess en inom Industriens utredningsinstitut i förevarande hänseende pla- nerad utredning vore färdig. I övriga yttranden tillstyrktes den i motionen föreslagna utredningen. -

Första kammarens andra tillfälliga utskott anförde bland annat (utl. nr 10), att ehuru frågan, hur förhållandena på förevarande område faktiskt gestaltade sig, kunde anses bliva åtminstone i stort sett klarlagd genom redan planerade undersökningar samt behovet av en översyn av gällande bestämmelser rörande de arbetshygieniska anordningarna tillgodosetts genom den åt arbetarskydds- kommittén anförtrodda utredningen, detta likväl icke syntes vara tillfyllest för att garantera, att en tillfredsställande ordning i förevarande hänseende komme att bliva rådande på arbetsplatserna i gemen. Anordnande av ur allmän hälso- synpunkt godtagbara hygieniska inrättningar droge nämligen ofta icke obe-

tydliga kostnader, och för många'företag, särskilt de mindre, torde det ej säl- lan uppstå ekonomiska svårigheter att uppfylla fordringarna. Motionens hu- vudsyfte torde också vara, att staten genom lämpliga åtgärder av ekonomisk art skulle söka befordra anordnandet av tidsenliga hygieniska inrättningar på arbetsplatserna. Behovet av dylika åtgärder bestyrktes även av vissa utav de yttranden utskottet inhämtat.

Andra kammarens första tillfälliga utskott framhöll i sitt utlåtande (nr 15) bland annat, att även om det under senare år mångenstädes inrättats föredöm- liga hygieniska inrättningar på arbetsplatserna, påtagliga missförhållanden i viss omfattning ändock syntes föreligga på detta område. Behovet av ytter- ligare åtgärder härutinnan torde få anses i det stora hela styrkt genom till utskottet över förevarande motion avgivna yttranden. Till en del torde de nämnda missförhållandena förväntas kunna bliva undanröjda, därest de av arbetarskyddskommittén bebådade skärpta bestämmelserna i arbetarskyddslagen ävensom större befogenheter åt övervakningsmyndigheten bleve genomförda. Likaså torde man vara berättigad att knyta vissa förhoppningar om positiva resultat av de förhandlingar, som arbetsmarknadens huvudorganisationer för- klarat sig ha för avsikt att inleda. Det huvudsakligaste intresset skulle så— lunda knyta sig till den i motionen framförda synpunkten att utnyttja ifråga- varande arbetsobjekt för åstadkommande av en önskvärd konjunkturutjämning. Utskottet funne en närmare utredning i detta avseende påkallad.

Under åberopande av det anförda hemställde utskotten, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels om utredning av frågan om lämpliga åtgärder för att befordra anordnandet av hygieniska inrättningar på arbets- platserna, dels ock om framläggandet för riksdagen av de förslag, vartill ut- redningen kunde föranleda. Vad utskotten hemställt godkändes av riksdagen (skriv. nr 469).

Framställningar om skärpta bestämmelser beträffande hygieniska anord- ningar ha även gjorts i andra sammanhang än de ovan anförda. Sålunda har från yrkesinspektörshåll yrkats, att den i 5 5 g) gällande lag stadgade begräns- ningen av bestämmelsens tillämpning borde upphävas. Yrkanden i samma rikt- ning ha vid upprepade tillfällen även framställts från arbetstagarhåll. Av svenska fastighetsarbetareförbundet har understrukits behovet av hygieniska anordningar (tvättställ och klädskåp) i pann- och värmecentraler inom bostads- och andra fastigheter. Från fackförbund inom byggnadsindustrien har yrkats, att arbetarskyddslagens bestämmelser angående arbetsplatshygienen måtte gi- vas cn utförligare och mera bestämd avfattning samt att särskilda anvisningar skulle utfärdas beträffande personalbodar, på vilka det enligt förbundens me- ning borde kunna ställas större krav, särskilt vid större och mera varaktiga byggnadsarbetsplatser. Föreskrifter jämte ritningar till personalbodar av stan- dardtyp borde utarbetas med hänsyn tagen till arbetsplatsernas olika storleks- ordning. Monteringsfärdiga personalbodar borde eventuellt kunna serietill- verkas.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära utkastet till arbetarskyddslag upptogs såsom huvudbestämmelse stadgandet i gällande lags 5 5 g), varvid dock begränsningen »sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande sätt ett större antal arbetare» uteslutits. I samma para— graf upptogos därjämte en serie specialbestämmelser angående olika hygieniska anordningar. Mot de föreslagna bestämmelserna framställdes i huvudsak föl- jande allmänna erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå föreslog, att till bestämmelserna fogades ett stadgande av förslagsvis följande lydelse: »Där arbetstagare på grund av arbetets natur eller eljest har att använda av arbetsgivaren tillhanda- hållen bostad vid arbetsplatsen, skall bostaden saint tillträdes- och utrymnings- vägar hållas i tillfredsställande skick.»

Sex yrkesinspektörer samt yrkesinspektionens distriktsinspektriser ifrågasatte lämpligheten av att giva bestämmelserna den i lagförslaget angivna omfatt- ningen, sedan anvisningar om personalrum m. m. numera funnes utfärdade. Yrkesinspektören i andra distriktet ansåg, att bestämmelserna ej kunde i sin helhet tillämpas inom det vidsträckta tillämpningsområde lagen hade. Fem yrkesinspektörer ansågo, att det borde tillkomma yrkesinspektör att avgöra om undantag från bestämmelsen om lämplig plats för intagande av måltid. Ifråga- varande bestämmelse borde därför givas följande formulering: »För arbetsta- garna skall därjämte, för såvitt ej vederbörande yrkesinspektör med hänsyn till särskilt förhållande kan medgiva undantag, finnas erforderlig och lämplig plats för intagande av måltid.»

Skogs- och flottledsinspektören erinrade om att beträffande vissa anord- ningar, såsom matrum, torkrum och avträde, vore för skogshanteringens vidkom- mande särskilda föreskrifter meddelade i skogs- och flottledshärbårgeslagarna.

Marinförvaltningen framhöll, att det icke torde vara möjligt att å varje arbetsställe vidtaga alla de anordningar, varom i den föreslagna paragrafen lämnades föreskrift —— särskilt gällde detta marinens mera tillfälliga arbets- ställen — och föreslog därför, att stadgandet begränsades att avse endast permanenta arbetsställen.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att det med hänsyn till arbetar- skyddslagens vidsträckta tillämpningsområde icke kunde vara riktigt att slopa de förutsättningar, som i den nuvarande bestämmelsen i 5 & g) uttrycktes med orden »sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande sätt ett större antal arbetare». Det vore givetvis omöjligt för arbetsgivaren att exempelvis i skogsarbete sörja för att arbetarna ägde tillgång till dricks- och tvättvatten samt avträden. Bestämmelserna borde enligt föreningens mening erhålla ungefär följande lydelse: »Å arbetsställe, där arbetare på stadigvarande sätt sysselsättas, skola de med hänsyn till antal och kön samt arbetets natur i erforderlig utsträckning äga tillgång till dricks- och tvättvatten samt av- träden. Vid arbetsställe, där samtidigt och på stadigvarande sätt sysselsättes ett större antal arbetare, bör därjämte, där skäl därtill äro, finnas lämplig

plats för ombyte, förvaring och torkning av kläder, lämplig plats för intagande av måltid och lämpligt förbandsrum ävensom, där det med hänsyn till de spe- ciella förhållanden, varunder arbetet bedrives, finnes nödigt, lämplig plats för vila samt skydd mot köld och nederbörd.» Föreningen ansåg, att bestämmel- serna icke borde innehålla mer än detta. Att i lagen införa de specialbestämmel— ser, som upptoges i lagutkastet i berörda hänseende, vore i hög grad ägnat att föranleda tvister, i det att krav då komme att framställas på sådana anord- ningar ä platser, där de icke skäligen kunde påfordras. Med den formulering föreningen föreslagit skulle i någon mån skärpning åstadkommas i förhållande till gällande lagstiftning, men därvid övergåves i alla fall icke den nuvarande lagstiftningens princip, nämligen att i lagen infördes en allmänt hållen bestäm- melse, som finge tillämpas i den mån förutsättningar därtill funnes.

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhöll, att de föreslagna bestämmel- serna icke kunde tillämpas för skogsarbetet. Med hänsyn till arten av de bo- städer (skogskojor), som skogsarbetarna bebodde under avverkningstiden, vore de i stadgandet angivna skyldigheterna för arbetsgivaren omöjliga att uppfylla.

Norrlands stufvareförbund och södra Sveriges stavareförbund ansågo, att be- stämmelserna icke vore möjliga att tillämpa på arbetsförhållandena inom stuverifacket. Visserligen innehölle hittillsvarande arbetarskyddslag och de särskilda anvisningar, som utfärdats för stuverifacket, vissa föreskrifter i här avsedda stycken, men dessa bestämmelser hade — trots att de ej vore så vitt- gående som de föreslagna — i praktiken aldrig kunnat helt följas.

Landsorganisationen ansåg, att på av lantarbetarförbundet anförda skäl an- ledning saknades att från hithörande regler undantaga arbetstagare vid jord- bruket och dess binäringar.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, om ej spe- cialbestämmelserna borde utfärdas i anvisningsform, så att de bättre kunde lämpas efter yrke, sysselsättning och behov. Förhållandena vore alltför skif- tande på arbetsplatserna och även inom olika industrigrenar.

I lagutkastet upptagna specialbestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att tillhandahålla tempererat tvättvatten samt rengöringsmedel och handdukar, föranledde erinringar från olika håll. Sålunda ansågo fem yrkesinspektörer, att iakttagandet av bestämmelsen, att tvättvatten under den kalla årstiden skulle vara uppvärmt, i många fall torde stöta på praktiska svårigheter. Det borde därför tilläggas »där så erfordras». Beträffande tillhandahållande av rengö- ringsmedel och handdukar ansågo fyra yrkesinspektörer, att detta borde regle- ras genom avtal.

Arméförvaltningen, marinförvaltningen och försvarets fabriksstyrelse fram- thöllo, att nyssberörda bestämmelser angående rengöringsmedel och handdukar syntes böra utgå, enär det bland annat vore förenat med svårigheter att över- vaka, att rengöringsmedel och handdukar icke försvunne eller användes för andra ändamål. Marinförvaltningen ansåg, att fordran på tvättvattnets uppvärmning

borde utgå, medan fabriksstyrelsen förordade, att kravet på uppvärmning av tvättvattnet under den kalla årstiden begränsades till sådana fall, då tempererat vatten erfordrades på grund av arbetets art.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att bestämmelsen att tvättvatten skulle, då så erfordrades, vara uppvärmt till lämplig temperatur, på många platser icke kunde genomföras. I fråga om bestämmelsen, att tjänliga rengö- ringsmedel och handdukar skulle genom arbetsgivarens försorg tillhandahål- las i erforderlig utsträckning, uttalade föreningen, att den bestämt måste mot- sätta sig densamma. Från arbetarsidan komme säkerligen att göras gällande, att »tillhandahållandet» skulle ske utan ersättning. Därest detta vore me- ningen, inbjöde bestämmelsen till slöseri. Arbetarna vore icke heller så akt- samma om arbetsgivarens material som om sina egna tillhörigheter. Det vore därför ur rent nationalekonomisk synpunkt lämpligt, att arbetarna själva hölle sig med handdukar och tvättmedel. Inom vissa industrier med särskilt smut- sigt arbete funnes i kollektivavtalen stadgat, att arbetsgivaren skulle utan er- sättning tillhandahålla rengöringsmedel. I den mån sådana bestämmelser kunde anses påkallade, borde de även i fortsättningen intagas i kollektivavtalen.

Ömsesidiga olgcksfallsförsäkringsbolaget Land och S jö och arbetsgivarnas öm- sesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöllo, att bestämmelserna om att tvätt- vattnet skulle vara uppvärmt och att rengöringsmedel och handdukar skulle tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg, kunde bliva orimliga att uppfylla, särskilt på vissa mindre arbetsställen. Sistnämnda bolag ansåg, att om man icke vore beredd att taga ställning till vem som skulle betala kostnaden för rengö- ringsmedel och handdukar, borde man låta bestämmelsen utgå och frågan regleras genom avtal. Samma yrkande framställdes även av jernkontorets gruvbyrå, som ansåg, att stadgandet om tillhandahållande av rengöringsmedel och handdukar genom arbetsgivarens försorg förefölle skäligen onödigt. Ur ar- betarnas synpunkt komme bestämmelsen att medföra högst obetydlig fördel, enär arbetaren komme såsom hittills att själv få ombesörja och bekosta för- varing, skötsel och tvätt.

I fråga om en i lagutkastet upptagen bestämmelse angående lämpliga anord- ningar för uppställning av cyklar uttalades i några yttranden, att bestämmel- sen icke låge inom ramen för arbetarskyddet utan avsåge en ren ordnings- fråga. Bestämmelsen kunde ej heller generellt tillämpas. Inom större städer och stadsliknande samhällen vore nämligen arbetsgivarna ofta beroende av de kommunala myndigheternas beslut och kunde därför icke alltid vidtaga ifråga- varande anordningar.

Kommitténs förslag. Under de senare åren ha allt större krav ställts på förbättrade hygieniska förhållanden på arbetsplatserna. I samband härmed har behovet av särskilda anordningar för arbetstagarnas personliga hygien och omvårdnad starkt framträtt. Men man har också alltmera insett betydelsen

_.- -_._,. -... .

av goda hygieniska arbetsförhållanden, och åtskilliga förbättringar ha även gjorts på förevarande område. Sålunda ha vid ny-, om- och tillbyggnad av arbetslokaler mångenstädes föredömliga hygieniska anordningar kommit till stånd. Det torde emellertid ej kunna bestridas, att påtagliga missförhållanden i hygieniskt avseende råda på många arbetsställen, särskilt vid mindre sådana. Vid ett stort antal arbetsställen saknas erforderlig tillgång till dricks- och tvättvatten, lokal för ombyte och förvaring av gång- och arbetskläder eller lämplig plats för intagande av måltid. I många fall är ej heller avträdesfrå- gan ordnad på ett tillfredsställande sätt. Orsakerna till dessa missförhållanden äro flera. Bland annat äro de bestämmelser i arbetarskyddslagen, som reglera hithörande spörsmål, vagt hållna och avse företrädesvis större arbetsställen. Vägledande föreskrifter rörande bestämmelsernas innebörd och tillämpning ha först på senare tid tillkommit genom de av yrkesinspektionens chefsmyndighet utfärdade anvisningarna angående personalrum m. 111. Vid många arbetsstäl- len saknas dessutom erforderliga utrymmen för hygieniska anordningar. Där- till kommer, att särskilt de mindre företagen ej alltid ha de ekonomiska möj- ligheter, som fordras för att vidtaga ifrågavarande anordningar.

Nämnda omständigheter ha föranlett kommittén att ägna särskild upp- märksamhet åt de frågor, som röra arbetstagarnas personliga hygien och om- vårdnad på arbetsstället. Enligt kommitténs mening är det också av stor bety- delse ur såväl hälso- som arbetssynpunkt, att dessa frågor mera allmänt ägnas en större uppmärksamhet än vad hittills varit fallet. Förbättrad arbetsplats- hygien betyder förhöjd allmän hygien, inverkar förmånligt på arbetstagarnas hälsotillstånd och trivseln å arbetsstället och därmed också på arbetspresta- tionen.

Med hänsyn till det ovan anförda har kommittén ansett sig böra föreslå, att i arbetarskyddslagen upptagas väsentligt vidgade och skärpta bestämmelser an- gående hygieniska anordningar på arbetsställe. De föreslagna bestämmelserna, som meddelas i en särskild paragraf, 13 &, skola gälla även mindre arbetsstäl- len. Vid tillämpningen av bestämmelserna förutsätter dock kommittén, att till- börlig hänsyn tages till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna med beaktande av såväl arbetstagarnas antal och kön som arbetets natur och varaktighet. Det får vidare förutsättas, att arbetstagarna komma att begagna sig av de anordningar, som ställas till deras förfogande. I vissa fall har näm- ligen förekommit, att arbetsgivare inrättat personalrum men att arbetstagarna icke utnyttjat dessa på avsett sätt. Uttrycket >>i erforderlig utsträckning» innebär, att hygieniska anordningar skola finnas å arbetsstället i den omfatt- ning och av den beskaffenhet, som i det särskilda fallet kan erfordras. Dock bör vid tillämpningen hänsyn tagas till den skälighetsprövning, som förutsättes jämlikt bestämmelsen i 5 5 första stycket.

Den i 13 & 1 mom. första stycket föreslagna bestämmelsen angiver i huvud- sak endast vilka slag av hygieniska anordningar, som skola finnas å arbets- stället. I bestämmelsen sägs däremot icke något om hur dessa anordningar

skola vara beskaffade och utförda. Kommittén har emellertid, såsom framgår av paragrafens övriga bestämmelser, ansett det vara av betydelse, att i lagen meddelas vissa närmare föreskrifter rörande beskaffenheten och utförandet av de ifrågavarande anordningarna. Härigenom klarlägges jämväl innebörden av paragrafens huvudstadgande och därmed också vilka slag av personalrum, som åsyftas i stadgandet. De föreslagna bestämmelserna få dock icke anses uttöm- mande, utan torde med hänsyn till föreliggande omständigheter modifikationer kunna göras i såväl utvidgande som inskränkande riktning.

I några remissyttranden har anförts, att de ifrågasatta bestämmelserna om hygieniska anordningar icke lämpligen kunde gälla för skogsbruket på grund av där rådande arbetsförhållanden. Enligt kommitténs mening torde det dock icke kunna anses uteslutet att i vissa avseenden tillämpa förevarande bestämmelser jämväl å skogsarbete. Då emellertid föreskrifter om hygieniska anordningar vid skogs- och flottningsarbete finnas meddelade i gällande skogs- och flottledshär- bärgeslagar, anser kommittén det vara tillfyllest att i förevarande avseende en- dast hänvisa till vad i dessa lagar är föreskrivet om sådana anordningar. — Av de stuvarförbund, som yttrat sig över kommitténs lagutkast, har uttalats, att bestämmelserna icke kunde tillämpas å stuveriarbete. Med hänsyn till vad som ovan anförts beträffande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser synes dock enligt kommitténs mening anledning saknas att undantaga stuveri- arbete.

Vidare har landsorganisationen med åberopande av ett av lantarbetareför- bundet avgivet yttrande ansett, att det icke funnes anledning undantaga jord- bruket och dess binäringar från tillämpningen av här berörda bestämmelser. Med hänsyn till de särskilda förutsättningar, som gällde för bestämmelsernas tillämpning, ansåge nämligen lantarbetareförbundet, att några särskilda undan- tagsbestämmelser för jordbruket med binäringar icke vore erforderliga. För större jordbruks- och handelsträdgårdsföretag borde enligt förbundets mening bestämmelserna kunna tillämpas. Kommittén har emellertid på grund av de växlande arbetsförhållanden, som råda inom det egentliga jordbruket, icke ansett sig böra föreslå, att lagens bestämmelser rörande hygieniska anordningar göras tillämpliga å detta. Visserligen torde det vid större jordbruksföretag vara motiverat att inrätta vissa hygieniska anordningar, men kommittén har icke funnit sig böra i lagförslaget uppställa krav härutinnan. Enligt kommitténs mening böra dock bestämmelserna gälla varje till jordbruk hö- rande binäring, vare sig denna bedrives såsom självständig verksamhet eller icke. Som skäl härför kan anföras bland annat, att en binäring ofta bedrives på en och samma plats och att arbetsförhållandena därigenom bliva helt an- norlunda än inom 'det egentliga jordbruket. I vilken mån hygieniska anord- ningar skola vidtagas inom en binäring till jordbruk, får bedömas efter vad som i varje särskilt fall är skäligt. Härvid bör hänsyn tagas till bland annat arbetets varaktighet.

Vad beträffar de erinringar, som i flera yttranden gjorts mot de prelimi- närt föreslagna bestämmelserna angående arbetsgivares skyldighet att tillhanda- hålla tempererat tvättvatten, rengöringsmedel och handdukar, anser sig kom- mittén ha i tillbörlig grad beaktat dessa genom den avfattning bestämmelserna erhållit i föreliggande lagförslag. Enligt kommitténs mening har spörsmålet om anordningar för uppställning av cyklar även samband med arbetarskydds- frågan. Ur arbetarskyddssynpunkt är det av vikt, att cyklar uppställas på såväl lämplig plats som ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till risken för olycks- fall bör nämligen undvikas, att gångar och arbetsområden, som icke äro läm- pade härför, användas såsom uppställningsplatser för cyklar liksom även att färd å cykel sker på platser inom arbetsstället, där sådan färd icke bör ifråga- komma. En lämpligt anordnad uppställning av cyklarna på ett arbetsställe medför även på annat sätt minskade olycksfalls- och hälsorisker.

Såsom i det föregående framhållits är bristen på erforderliga personalrum ofta beroende på att det vid arbetsställe icke finnes tillgång till lämpliga ut- rymmen härför. Särskilt gäller detta i fråga om äldre arbetsställen, där lokal- eller tomtutrymme för personalrum ej sällan saknas. Stundom reses även hinder mot att företaga ändring av äldre byggnad på grund av att sådan åtgärd anses ofördelaktigt påverka byggnadens utseende eller stadsbilden. Frågans lösning kan i sådant fall vara beroende av vederbörande myndighets inställning. I andra fall åter disponerar arbetsgivaren den byggnad eller mark, där arbetsstället ligger, endast med nyttjanderätt under viss tid. Med hänsyn till ovissheten att få upplåtelsetiden förlängd eller svårigheten att förvärva äganderätten anser sig arbetsgivaren därvid ej sällan förhindrad att anordna erforderliga personalrum.

Ehuru det enligt kommitténs mening är angeläget, att hygieniska anord- ningar vidtagas på varje arbetsställe, där sådana anordningar kunna anses er- forderliga, är kommittén medveten om att det i åtskilliga fall föreligger svå- righeter att helt avhjälpa de brister, som förekomma i berörda hänseende. Efter övervägande har kommittén därför funnit sig böra beakta vad ovan an- förts beträffande äldre arbetsställen. I de till lagförslaget hörande övergångs- bestämmelserna föreslås sålunda, att vederbörande distriktschef skall i fråga om arbetsställe, som tillkommit före tiden för lagens ikraftträdande, äga med- giva erforderligt undantag från bestämmelserna om personalrum, därest så- dant rum icke kan anordnas vid arbetsstället på grund av utrymmesskäl eller annan särskild svårighet. Givet är, att denna möjlighet att meddela undantag från bestämmelserna dock icke skall begagnas annat än i särskilda fall.

Då det gäller att inrätta hygieniska anordningar vid äldre arbetsställen, kan åtskilligt vinnas även genom en ändamålsenlig tillämpning av byggnads- lagstiftningen. Med hänsyn härtill vill kommittén erinra om betydelsen av att de myndigheter, särskilt byggnadsnämnder, stads- och länsarkitekter, som handhava tillämpningen av nämnda lagstiftning, visa intresse och förståelse

för behovet av dylika anordningar och i görligaste mån medverka till till- komsten av erforderliga personalrum m. 111.

Vad beträffar sådana arbetsställen, som äro belägna på ofri grund, är det icke uteslutet, att en förbättring av de hygieniska förhållandena i vissa fall skulle kunna åstadkommas, därest vederbörande nyttjanderättshavare ägde rätt till inlösen av den mark, varå arbetsstället är beläget. I anslutning härtill må nämnas, att frågan om inlösningsrätt upptagits till behand- ling i två vid 1945 års riksdag väckta likalydande motioner (1:76 och II:106) angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jord- brukets å ofri mark belägen förädlingsindustri att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Andra lagutskottet ansåg, att därest rätt till inlösen av mark, varå industrianläggning uppförts, borde införas, dylik rätt syntes höra till- komma icke blott de företag, som avsåges i motionerna, nämligen jordbrukets förädlingsindustrier, utan även industriföretag i övrigt, samt hemställde (utl. nr 73), att utredning måtte verkställas därom, huruvida och under vilka förut- sättningar rätt bör tillerkännas innehavare av industrianläggning å ofri grund att inlösa den mark, varå anläggningen är belägen, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Denna hemställan bifölls av riksdagen (skr. nr 525).

Förebyggande av ohälsa.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 5 & meddelas vissa bestämmelser, som skola av arbetsgivare särskilt iakttagas till förekommande av ohälsa i följd av arbete. Bestämmelserna äro närmast att anse som tillämpningsföreskrifter till lagens huvudstadgande i 3 5 i en del viktigare avseenden, i fråga om vilka det befunnits vara av särskild vikt att påkalla arbetsgivarens uppmärksamhet eller att lämna honom viss vägledning. I den mån ytterligare föreskrifter erfordras, utfärdas sådana på administrativ väg antingen av Kungl. Maj:t i form av kungörelser eller av yrkesinspektionens chefsmyndighet såsom anvis- ningar.

Reformförslag. I motioner väckta vid 1931 års riksdag (1:205 och 11:349) hemställdes om vissa ändringar av arbetarskyddslagens ovannämnda bestäm— melser. Andra lagutskottet fann dock ej tillräcklig anledning föreligga att bi- träda motionärernas yrkanden och hemställde (utl. nr 24), att motionerna icke. måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll denna hem— ställan.

Vid 1946 års riksdag föreslogs i motion (11:298) utredning av frågan angå- ende inrättande av ett centralt kontrollorgan för granskning och godkännande av andningsskydd samt övrig skyddsmateriel mot olycksfall och ohälsa i ar- bete. I sitt till andra kammarens tredje tillfälliga utskott avgivna yttrande över motionen framhöll kommittén, att den upptagit det i motionen angivna

spörsmålet till behandling. Med hänsyn härtill fann sig utskottet (utl. nr 6) icke böra föreslå någon ytterligare utredning i frågan utan hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon andra kammarens åtgärd. Denna hem- ställan bifölls.

Från yrkesinspektörshåll har hemställts, att i lagens 5 & måtte införas bestäm- melser avseende skyddsåtgärder mot buller och skakningar.

Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor har ansett, att lagens bestämmelser till förekommande av ohälsa i ar- bete borde utformas såsom minimibestämmelser med absolut skyldighet för ar- betsgivare att iakttaga desamma.

Av svenska fastighetsarbetareförbundet har yrkats, att bättre belysning och ventilation måtte anordnas i fastigheternas pann- och värmecentraler samt att behovet härav underströkes i lagen.

Remissyttranden. Mot de bestämmelser till förebyggande av ohälsa i arbete, som upptogos i det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet, fram— ställdes huvudsakligen följande erinringar.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att den omständigheten, att de föreslagna bestämmelserna voro mera detaljerade än den nuvarande lagens, vore ägnad att väcka stora betänkligheter ur flera synpunkter. Förhållandena enbart inom industrien vore så skiftande, att vissa bestämmelser helt enkelt icke kunde tillämpas på industrien såsom helhet. Härtill komme, att lagens tillämpningsområde omfattade åtskilligt mer än industrien, exempelvis jord- bruk och skogsbruk. Att i lagen införa bestämmelser i kategorisk form, som omöjligen eller icke skäligen kunde tillämpas på vidsträckta områden, måste vara ägnat dels att minska respekten för lagen, dels ock att skapa onödigt svåra situationer för myndigheter och enskilda, då det gällde att tillämpa lagen.

Svenska lantarbetsgivarefäreningen ansåg, att det beträffande jordbruket borde direkt utsägas, att bestämmelserna skulle iakttagas i den utsträckning, som med hänsyn till förevarande omständigheter i varje särskilt fall skäligen kunde påfordras.

Vad den föreslagna bestämmelsen om dagsbelysning beträffar framhölls i flera yttranden, att denna bestämmelse borde givas en mindre kategorisk for- mulering, enär fordran på dylik belysning ej alltid kunde uppställas. Vidare ansågs, att denna fordran borde kunna eftersättas exempelvis beträffande förrådsrum och andra lokaler, där ett mindre antal arbetstagare sysselsattes.

Mot den föreslagna bestämmelsen om rengöring av arbetslokal anmärktes likaledes, att den borde göras mindre kategorisk och att kravet på grundlig rengöring borde begränsas till arbetslokal, där sådan rengöring vore prak- tiskt möjlig och förnuftig. Det framhölls tillika, att sopning av arbetslokal stundom ej kunde undvikas, då arbete påginge, exempelvis vid treskiftsarbete.

I lagutkastet hade vidare upptagits en bestämmelse av innehåll, att arbets- givare skulle under vissa förutsättningar tillhandahålla erforderlig personlig

skyddsutrustning åt arbetstagare. Frågan, huruvida arbetsgivaren skulle be- strida kostnaderna för denna skyddsutrustning, hade berörts i en del yttranden.

Sålunda framhöll riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, att det borde komma till uttryck i lagtexten, vem som skulle bära kostnaderna för anskaf- fande av skyddsutrustning åt arbetstagare, samt att det i en del fall kunde anses obilligt, att arbetgivaren skulle vara skyldig att helt stå för kostnaderna, exempelvis beträffande arbetsskodon. Y rkesinspektören i elfte distriktet ansåg, att i de fall, då andra åtgärder till skydd mot ohälsa icke skäligen kunde vid- tagas, det icke vore orimligt att fordra, att arbetsgivaren skulle tillhandahålla skyddshandskar, skyddskläder och Skyddsskor utan kostnad för arbetstagaren, medan bergmästaren i västra distriktet ansåg, att bestämmelsen borde ändras så, att arbetsgivaren vore skyldig att på avtalade villkor tillhandahålla dylik skyddsutrustning.

Svenska arbetsgivareföreningen anförde beträffande förevarande bestämmelse, att det i stor utsträckning inom industrien förekomme, att arbetsgivarna utan kostnad för arbetstagarna tillhandahölle åtminstone en del av den skydds- utrustning, som här åsyftades. Detta vore emellertid icke en undantagslös re- gel, utan inom många industrier hade parterna funnit det fördelaktigt att ordna frågan på annat sätt. Sålunda förekomme det, att arbetarna själva finge anskaffa utrustningen men att de erhölle bidrag därtill av arbetsgivaren. I andra fall kunde arbetsgivaren tillhandahålla utrustningen och arbetarna lämna visst bidrag därtill. Syftemålet härmed vore att förekomma slöseri. Föreningen yrkade, att bestämmelsen skulle omformuleras så, att däri blott utsades, att skyddsutrustning skulle användas, och att det i motiveringen till lagen framhölles, att det överlämnades åt parterna att avgöra, dels huruvida arbetsgivaren skulle tillhandahålla utrustningen, dels huru kostnaden för ut- rustningen skulle bestridas.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att det borde angivas, att arbets- givare inom jord- och skogsbruk ej vore skyldig hålla arbetare med gummi- skodon och handskar till skydd mot väta eller köld samt ej heller med overall eller dylikt.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att ett annat ord än »tillhandahållas» borde användas, enär det genom detta ord icke klargjor- des, vem som skulle bekosta skydden. Bestämmelsen komme därigenom att bliva föremål för olika tolkning och av många på sådant sätt, att arbetsgivaren alltid skulle bestrida ifrågavarande kostnader. Dessutom ifrågasattes, huruvida icke de föreslagna ansvarsbestämmelserna borde kunna tillämpas även i det fall, då arbetstagare utan giltigt skäl uraktläte använda skyddsutrustning och grov vårdslöshet icke förelåge.

Kommitténs förslag. De bestämmelser i arbetarskyddslagen, som avse före- kommande av ohälsa i arbete, ha av kommittén omarbetats och kompletterats, vilket närmare belyses i specialmotiveringen. Med tanke på den fortskridande

tekniska utvecklingen ha bestämmelserna givits en så allmängiltig avfattning som möjligt. Kommittén förordar vidare, att den ingress, som inleder bestäm- melserna i gällande lags 5 &, utgår, enär de föreslagna bestämmelserna i vissa avseenden rikta sig även till arbetstagare. Självfallet är, att vid tillämpning av ifrågavarande bestämmelser hänsyn får tagas till vad som i varje särskilt fall kan anses skäligt och praktiskt möjligt att genomföra. Sådan skälighets- prövning förutsättes också i lagförslagets 5 &.

Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor har förordat, att förevarande bestämmelser utformas såsom minimi- bestämmelser. Detta synes enligt kommitténs mening dock icke vara praktiskt genomförbart. Det skulle nämligen förutsätta, att i bestämmelserna angåves vad som i varje särskilt fall skulle iakttagas, och att vid bestämmelsernas ut- formning hänsyn toges till icke endast alla förekommande fall utan även så- dana fall, som kunde tänkas tillkomma under lagens giltighetstid. Detta skulle medföra, att bestämmelserna bleve mycket omfattande och detaljerade samt snart föråldrade.

Beträffande svenska fastighetsarbetareförbundets yrkande om bättre belys- ning och ventilation i pann- och värmecentraler vill kommittén framhålla, att bestämmelserna i lagförslagets såväl 11 som 14 & gälla jämväl beträffande dessa arbetslokaler.

Enligt gällande arbetarskyddslag åligger det arbetsgivare, ehuru det icke uttryckligen angives, att där ej annan skyddsåtgärd skäligen kan vidtagas eller påfordras eller där denna är otillräcklig bereda arbetstagare, då så är påkallat, tillgång till speciell skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet. Någon före- skrift om att dylik skyddsutrustning skall vara kontrollerad och godkänd av viss myndighet, innan den kommer till användning, meddelas icke i lagen. En- ligt kommitténs mening ställer ett förbättrat arbetarskydd otvivelaktigt ökade krav även på sådan speciell skyddsutrustning, som är avsedd att bäras av arbetstagare. För såväl arbetsgivare som arbetstagare är det av stor betydelse, att de känna till att den skyddsutrustning, som erfordras vid utförande av visst arbete, är av fullgod beskaffenhet. Likaså är det för vederbörande till- synsorgan av vikt att veta, att den skyddsutrustning, varom han lämnar an- visning, är för ändamålet lämplig och erbjuder betryggande skydd. Skall arbetstagare kunna förpliktas att vid äventyr av påföljd använda viss skydds- utrustning, måste även kunna fordras, att den föreskrivna skyddsutrustningen är av godtagbar beskaffenhet. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommittén, att i lagen upptagas särskilda bestämmelser om speciell skyddsutrust- ning och om kontroll av denna (14 5 1/ och 16 & 13 mom.). Härigenom till- godoses jämväl den i förutnämnda motion 11:298 gjorda hemställan (sid. 322). Enligt kommitténs mening bör det ankomma på arbetsrådet att föranstalta om dylik kontroll och tillse, att endast godkänd utrustning kommer till använd- ning. Vad här anförts gäller även speciell skyddsutrustning till förebyggande av olycksfall enligt lagförslagets 16 & 13 mom. I anslutning härtill må erinras

om att för kontroll av förekomst av skadligt damm eller farlig gas användas särskilda apparater. Kommittén anser det vara av vikt, att också dessa erbjuda tillräcklig grad av tillförlitlighet och att möjlighet gives att kontrollera detta. Även denna kontroll föreslås böra åvila arbetsrådet. Beträffande här om- nämnd kontroll och tillsyn hänvisas till kommitténs motivering för den före- slagna organisationen av arbetarskyddstillsynen.

Hos arbetstagare förefinnes ej sällan obenägenhet att använda speciell skydds- utrustning. Kommittén förutsätter emellertid, att sådan utrustning tillgripes först i de fall, då annan skyddsåtgärd icke skäligen kan vidtagas eller påford- ras, exempelvis på grund av arbetsförhållandena. Därjämte föreslås, att i la- gen upptages en bestämmelse av innehåll, att arbetstagare är pliktig att under arbetet använda tillhandahållen skyddsutrustning.

I ett remissyttrande har ifrågasatts, huruvida icke arbetstagare borde göras ansvarig för underlåtenhet att använda skyddsutrustning även i det fall, då grov vårdslöshet icke kunde anses föreligga. En så långt gående tillämpning av ansvarsbestämmelserna i lagförslagets 71 5 anser kommittén sig dock icke vilja förorda. Enligt kommitténs mening synes nämligen böra beaktas, att frågan, huruvida och i vad mån speciell skyddsutrustning skall behöva använ- das i visst arbete, alltid måste bliva föremål för ett mer eller mindre subjek- tivt bedömande med hänsyn till de hälsorisker, som äro förbundna med ar- betet. Likaså torde det i många fall vara nödvändigt att taga hänsyn till skyddsutrustningens effektivitet och lämplighet ur skyddssynpunkt. Även andra faktorer, såsom arbetets varaktighet och arbetstagarens mottaglighet för den med arbetet förbundna hälsofaran, kunna få tillmätas betydelse vid an- svarsfrågans bedömande. Att under alla förhållanden kunna genom hänvis- ning till en bestämmelse om straffpåföljd förmå en arbetstagare att använda en skyddsutrustning är enligt kommitténs mening ej lämpligt. I många fall torde resultat kunna vinnas därigenom, att arbetstagarna på lämpligt sätt upplysas om riskerna i arbetet och om nödvändigheten av att använda till- handahållen skyddsutrustning. Stundom torde också arbetsgivaren genom sin ställning i förhållande till arbetstagarna kunna på annat sätt beivra under- låtenhet att använda dylik utrustning.

lnskränkning av arbetstiden vid hälsofarligt arbete.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 5 & e) stadgas, att tiden för arbetares användande till särskilt hälsofarlig sysselsättning skall tillbörligen inskränkas.

Denna bestämmelse tillkom i lagen på förslag av yrkesfarekommittén, som bland annat anförde, att kommittén med denna punkt velat rikta uppmärk- samheten på en, enligt kommitténs förmenande alltför litet beaktad, medver- kande orsak till yrkessjukdomar. Såväl arbetsgivare som arbetare förbisåge synnerligen ofta nödvändigheten av att avbryta ett hälsofarligt arbete i tid, (1. v. s. innan kroppens reaktionsförmåga övervunnits. Dylika åtgärder med åtföljande ombyte av arbetare eller sysselsättning kunde från både arbetsgivar-

och arbetarsynpunkt i många fall te sig besvärande men torde i regel låta sig vidtaga. Mot punkten kunde enligt yrkesfarekommitténs mening möjligen an- märkas, att det vore olämpligt att i lagen upptaga ett stadgande, vars tillämp- ning kunde synas förutsätta ett åsidosättande från arbetsgivarens sida av ho- nom åliggande skyldigheter med hänsyn till arbetets sundhet. Allmänt sett kunde en sådan anmärkning ha skäl för sig, men tyvärr förekomme det fall, då arbetsgivaren ej med bästa vilja kunde på tillfredsställande sätt förekomma ett arbetes hälsofarlighet. För dylika fall, då tillfyllestgörande direkta skydds- åtgärder ej stode till buds, skulle punkten äga sin egentliga betydelse. Enligt nämnda kommittés uppfattning avsåge förevarande stadgande ej blott sådan sysselsättning, vars hälsofarliga inverkan vore mer uppenbar och hastigt ver- kande, såsom arbete i skadlig gas eller ovanligt stark hetta, utan även syssel- sättning med mer långsamt verkande, hälsofördärvligt inflytande, exempelvis torrslipning.

Remissyttrande. Beträffande det i preliminära lagutkastet föreslagna stad- gandet, som var av enahanda innehåll som gällande lags 5 5 e), ansåg yrkes- inspektören i åttonde distriktet, att i detsamma borde angivas, vem som hade att avgöra vilket arbete, som skulle anses såsom särskilt hälsofarligt.

Kommitténs förslag. Enligt vad kommittén erfarit har stadgandet i 5 & e) blott i enstaka fall kommit att tillämpas. Det har härvid gällt arbete, i vil- ket arbetstagaren ständigt varit utsatt för stark hetta, intensiv rök eller farlig gas. På grund av den ringa praktiska betydelse, som stadgandet hittills erhållit, har fråga uppkommit, huruvida detsamma bör bibehållas i lagen. Enligt kom- mitténs mening förekommer det emellertid i åtskilliga fall arbete av sådan hälsofarlig beskaffenhet, att en begränsning av tiden för arbetstagares syssel- sättning i dylikt arbete är väl motiverad. En sådan begränsning kan till och med vara den enda möjliga skyddsåtgärden, exempelvis i vissa fall då fråga är om arbete, vari giftiga ämnen användas eller bildas. Kommittén föreslår därför, att ifrågavarande stadgande upptages i den nya arbetarskyddslagen (15 & 1 mom.). På vilket sätt bestämmelsen bör tillämpas får avgöras från fall till fall. I visst arbete kan det sålunda befinnas lämpligt att begränsa den dag- liga arbetstiden i det hälsofarliga arbetet och låta arbetstagaren under en del av sin arbetstid syssla med annat arbete. I andra fall åter kan det måhända vara mera lämpligt att bereda arbetstagare tillgång till annat arbete under en viss del av året.

Vad beträffar den av yrkesinspektören i åttonde distriktet berörda frågan om vem som har att avgöra vilket arbete, som är att anse såsom särskilt hälso— farligt, får kommittén framhålla, att enligt lagförslagets 60 & arbetsrådet äger utfärda närmare föreskrifter till ledning vid tillämpningen av bland annat ifrågavarande bestämmelse. Skulle i visst fall tvekan likväl uppstå, bör frågan i första hand avgöras av distriktschefen. Att i lagtexten angiva, vem som har att träffa avgörande i nämnda fråga, anser kommittén icke påkallat.

Läkarundersökning av arbetstagare i hälsofarligt arbete. Gällande lag. Jämlikt 41 å andra stycket arbetarskyddslagen äger Kungl. Maj:t föreskriva, att, där arbete vid visst arbetsställe finnes vara synnerligen hälsofarligt, arbetsgivaren icke får i arbetet anställa arbetare, med mindre denne vid läkarundersökning befunnits icke förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt utsatt för den med arbetet förbundna hälso- faran, ävensom att i dylikt arbete sysselsatta arbetare skola underkastas perio- diska läkarbesiktningar.

Detta stadgande infördes i lagen år 1938 efter förslag av 1937 års arbetar- skyddskommitté. Med stöd av det i stadgandet givna bemyndigandet har Kungl. Maj:t den 2 december 1938 utfärdat en kungörelse (nr 711) angående läkar- undersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av Vissa yrkessjukdomar. Enligt denna kungörelse, som tills vidare begränsats att gälla yrkessjukdomarna blyförgiftning och stendammslunga, har yrkesinspektionens chefsmyndighet be- myndigats att efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva, vid vilka arbets- ställen och vilka slag av arbeten läkarundersökningar före anställning och pe- riodiska läkarbesiktningar under anställningstiden till förebyggande av nämnda yrkessjukdomar skola äga rum. För ett flertal arbetsställen och för olika slag av arbeten inom dessa har chefsmyndigheten också meddelat föreskrifter i ovan angivna hänseende.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har uttalats det önskemålet, att det i lagen borde införas en bestämmelse av innehåll, att yrkesinspektör ägde, då så funnes påkallat, föreskriva om läkarundersökning av arbetstagare, som sys- selsattes i hälsofarligt arbete. I detta sammanhang må även erinras om att svenska metallindustriarbetareförbundet i skrivelse till kommittén hemställt, att kommittén måtte upptaga till övervägande frågan, huruvida ej arbetstagare, som under ordinarie arbetstid beordrats till läkarundersökning i anslutning till vid arbetsställe konstaterad yrkessjukdom, borde tillförsäkras rätt till er- sättning för förlorad arbetsinkomst. Beträffande kommitténs ställningstagande till denna fråga hänvisas till motiveringen till lagförslagets 63 &.

Kommitténs förslag. Såsom framgår av det ovan anförda har i nyssnämnda kungörelse uppdragits åt yrkesinspektionens chefsmyndighet att närmare be- stämma, vid vilka arbetsställen och slag av arbete kungörelsen skall äga till- lämpning. Härigenom har chefsmyndigheten tillagts viss befogenhet att av- göra, huruvida och i vilken utsträckning läkarkontroll av arbetstagare vid i kungörelsen avsett arbete är behövlig. Den omständigheten, att chefsmyndig- heten tillerkänts nämnda befogenhet, har föranlett kommittén att taga under övervägande frågan, huruvida icke på arbetsrådet borde överflyttas den Kungl. Maj:t meddelade befogenheten att. med hänsyn till hälsoriskens art (fara för silikos, blyförgiftning etc.) avgöra vid vilka olika slag av arbeten läkarkontroll skall ske. Enligt kommitténs mening synes en dylik åtgärd icke vara ägnad att inge några betänkligheter. Mot en sådan befogenhet, som ifrågasattes i det

preliminära lagutkastet, har ej heller framställts någon erinran i remissyttran- dena. Kommittén har på grund härav ansett sig böra föreslå, att arbetsrådet tillerkännes befogenhet i berörda hänseende. Denna bör dock enligt kommit- téns mening begränsas att gälla visst arbetsställe. Bestämmelse i enlighet härmed har upptagits i lagförslagets 15 5 2 mom. Kommittén förutsätter, att representanter för arbetsgivare och arbetstagare komma att jämlikt förslagets 61 & deltaga i den slutliga handläggningen hos arbetsrådet av ärende, som här avses.

Önskvärt är, att sådant arbete, som kan anses hänförligt till synnerligen hälsofarligt arbete, i så stor utsträckning som möjligt kommer att omfattas av ifrågavarande bestämmelse. Därvid synes enligt kommitténs mening sådant arbete, vari föreligger fara för uppkomst av yrkessjukdom jämlikt yrkessjuk- domsförsäkringslagen, i första hand böra komma ifråga. Även vid tillämpning av förevarande bestämmelse bör den i 5 & första stycket förutsatta skälighets- prövningen iakttagas. I vad mån läkarkontroll av arbetstagare skall äga rum, bör sålunda bedömas efter de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna.

I likhet med vad nu gäller bemyndigas Kungl. Maj:t jämlikt lagförslagets 63 & att utfärda närmare föreskrifter rörande läkarundersökning och läkar- besiktning, som ovan åsyftas, liksom även att utfärda taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning, där den förrättas av tjänsteläkare, som för dylik läkarbesiktning.

Det är att märka, att enligt den i 15 ä 2 mom. föreslagna bestämmelsen ar- betsrådet kan meddela förbud mot att börja ett hälsofarligt arbete men där- emot icke förbud mot att fortsätta ett redan påbörjat dylikt arbete. Denna * skillnad grundar sig bland annat därpå, att det i allmänhet anses vara mindre ingripande i den personliga friheten att hindra någon att antaga en arbets- anställning än att fråntaga någon en anställning, som han redan innehar. Ehuru krav på förbud mot att fortsätta ett visst hälsofarligt arbete sålunda ej anses böra uppställas, bör enligt kommitténs mening likväl kunna förväntas, att i det fall, då läkare förklarat, att en arbetstagare icke vidare bör deltaga i ett hälsofarligt arbete, arbetsgivaren med hänsyn till sina förpliktelser jäm- likt arbetarskyddslagen vidtager åtgärder för att skilja arbetstagaren från det farliga arbetet. Det torde i dylikt fall få förutsättas, att arbetsgivaren, där så kan ske, bereder sådan arbetstagare annan mera lämplig sysselsättning. I detta sammanhang vill kommittén jämväl hänvisa till sin motivering till den i lagförslagets 6 & tredje stycket intagna bestämmelsen, till vilken bestämmelse den här ovan berörda kan anses utgöra ett betydelsefullt komplement. Se även motiveringen till 25 5 3 mom. och 63 5.

Förebyggande av olycksfall.

Gällande lag. I 4 & arbetarskyddslagen meddelas ett flertal bestämmelser, som skola av arbetsgivare särskilt iakttagas till förekommande av olycksfall i

arbete. Liksom de förut omnämnda, i gällande lags 5 & återgivna bestämmel- serna angående skydd mot ohälsa i arbete, ha jämväl de i 4 % meddelade främst till syfte att i vissa viktigare avseenden klarlägga innebörden och tillämp- ningen av den grundläggande bestämmelsen i lagens 3 &. Även då det gäller förebyggande av olycksfall i arbete har det ansetts vara av vikt att genom särskilda bestämmelser fästa uppmärksamhet på vissa mera allmänt förekom- mande olycksfallsrisker och de åtgärder, som böra vidtagas för att minska eller eliminera riskerna. Till ledning vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmel- ser kunna närmare föreskrifter meddelas i administrativ ordning. Sådana före- skrifter ha ock utfärdats av såväl Kungl. Maj:t som yrkesinspektionens chefs- myndighet i form av kungörelser respektive anvisningar.

Reformförslag. Vid 1931 års riksdag hemställdes i de förut omnämnda ma- tionerna Iz205 och 11:349, att vissa ändringar måtte vidtagas i arbetarskydds- lagens ovan berörda bestämmelser. Andra lagutskottet ansåg sig icke kunna helt biträda motionärernas förslag och hemställde härutinnan (utl. nr 24), att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hem- ställan bifölls av riksdagen.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskemål om att arbetarskyddslagens 4 & måtte överarbetas och kompletteras i ett flertal hänseenden. Sålunda har föreslagits, att arbetsgravar omnämnas i 4 5 (1). Vidare har förordats, att be- stämmelsen i 4 5 f) utformas så, att den avser gångar på arbetsplatser, alltså icke endast i arbetslokaler. Med hänsyn till den elektriska energiens starkt ökade användning har dessutom förordats, att bestämmelsen i 4 5 h) gives en fylligare utformning än vad nu är fallet. Beträffande bestämmelsen i 4 5 i) har ifrågasatts, om särskilt tillkännagivande erfordras vid igångsättande av mycket enkla transmissioner och om ej bestämmelsen kan ändras på denna punkt. Till bestämmelsen i 4 5 p) har ansetts böra tilläggas, att erforderliga redskap även skola finnas lätt tillgängliga.

Y rkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar ha anfört, att emballering av såväl stycke- som vagnslastgods ofta ej erbjöde tillräck- ligt skydd mot personliga skador, och i anledning därav yrkat, att i arbetar- skyddslagen införes en föreskrift av innehåll, att vid all avgiftsbelagd trans- port, för vilken arbetarskyddslagen gäller, transportföremålen skola vara så emballerade eller emballaget så beskaffat, att vederbörande personal ej utsättes för skada. Är så ej fallet, bör transport kunna vägras.

Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor har ansett, att även de bestämmelser i lagen, som avse förekommande av olycksfall i arbete, böra givas karaktär av minimibestämmelser med absolut skyldighet för arbetsgivare att iakttaga desamma. I anslutning härtill anför nämnda kommitté, att även om de fackliga organisationerna på förhandlings- vägen ha vissa möjligheter att hos arbetsgivarna utverka effektivare åtgärder till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbetet, finge man icke bortse

ifrån, att lagtexten bleve normgivande också för sådana företag, där såväl arbetare som arbetsgivare vore oorganiserade och där den fackliga organisa— tionen följaktligen icke hade möjlighet att påverka förhållandena.

Av gruvindustriarbetareförbundet har uttalats önskemål om att i lagen måtte meddelas föreskrifter beträffande bland annat transportbanor och signalanord- ningar vid dessa, om rensning (skrotning) av tak och väggar i gruva samt rörande speciell skyddsutrustning.

Remissyttranden. I de remissyttranden, som avgivits över de i det preli- minära lagutkastet upptagna bestämmelserna till förebyggande av olycksfall i arbete, ha mestadels behandlats detaljspörsmål samt frågor av väsentligen for- mell natur. I en del yttranden ha dock framförts vissa mera allmänna syn- punkter på de föreslagna bestämmelserna.

Sven-ska arbetsgivareföreningen anförde, att det för en arbetsgivare icke vore möjligt att ha ansvar för att de av honom använda maskinerna med hän— syn till material och konstruktion erbjöde betryggande säkerhet. Ur skydds- synpunkt kunde arbetsgivaren icke prova varje levererad maskin, utan måste han härvid lita på tillverkaren.

Landsorganisationen framhöll, att i det fall, där arbete utfördes av ensam arbetstagare och möjlighet saknades att i händelse av olycksfall omedelbart påkalla hjälp av annan person, särskild hänsyn skulle tagas till detta förhål- lande vid bedömandet av behovet av skyddsanordningar å maskin eller av larm- anordning.

I fråga om lagutkastets bestämmelse angående fritt utrymme utmed trans- portbana yttrade svenska arbetsgivareföreningen, att det särskilt från gruv- industriens sida hade yppats betänkligheter mot denna bestämmelse. Endast i det fall, att bestämmelsen finge tolkas så, att fritt utrymme skulle finnas, om det ansåges erforderligt och då i erforderlig utsträckning, kunde föreningen tillstyrka densamma. Som skäl för denna ståndpunkt anförde föreningen, att i sådana gruvor, där man utförde transporter med handdrivna vagnar, fritt utrymme utmed transportbanan icke vore erforderligt.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att nyssnämnda bestämmelse vore omöjlig att tillämpa inom jordbruket. De transportanordningar, som funnes i moderna ladugårdar för fodertransport, vore så anbragta, att fritt utrymme ej kunde anordnas utmed transportanordningarna.

En bestämmelse angående beskaffenhet och underhåll av verktyg och red- skap föranledde jämväl vissa erinringar. Sålunda framhöll svenska arbetsgivare- föreningen, att bestämmelsen, såsom den vore skriven, hade avseende å verk— tyg och redskap, vare sig dessa anskaffades av arbetaren eller arbetsgivaren. Beträffande de verktyg, som arbetaren själv anskaffade, måste ansvaret för verktygens beskaffenhet läggas helt på honom. Men även i det fall, då arbets— givaren anskaffade verktygen, kunde ansvaret för dessa icke läggas helt på denne. Arbetsledningen kunde givetvis icke ständigt tillse, att verktygen höl-

les i gott skick. Om bestämmelsen skulle införas, måste därför beträffande sådana verktyg föreskrivas, att verktygen skulle av arbetaren väl vårdas och att det ålåge arbetaren att till arbetsgivaren omedelbart inrapportera upp- täckta felaktigheter å verktygen och redskapen.

Sveriges skogsägareförbuncl framhöll, att sistnämnda bestämmelse vore utom- ordentligt betydelsefull inom skogsbruket. Olämpliga och illa underhållna redskap sänkte ej blott prestationen samt krävde ökat tillskott av muskel- kraft; de medförde jämväl i hög grad ökade olycksfallsrisker. Emellertid tillämpades sedan gammalt och måste inom skogsarbetet tillämpas den re— geln, att arbetarna finge själva hålla sig med redskap. Med de lösa former, under vilka skogsarbetarna ofta vore anställda, kunde det icke tänkas, att ar- betsgivaren skulle hålla dem med redskap. Arbetarna komme och ginge till och från de många och spridda arbetsplatserna alltför okontrollerat, för att det skulle ligga inom det möjligas gräns för arbetsgivaren att hålla redskap. Att lägga något laga ansvar på arbetsgivarna för de i skogsarbetet använda redskapens beskaffenhet och vård vore sålunda icke möjligt.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att då många arbetstagare hölle sig med egna verktyg, det borde angivas, att bestämmelsen gällde även arbetstagarna.

Konventionsförslag m. m. I samband med översynen av arbetarskyddslagen föreligger jämväl till prövning dels ett av internationella arbetskonferensen år 1937 antaget förslag till konvention angående säkerhetsföreskrifter i bygg- nadsindustrien, dels ock de vid samma konferens antagna rekommendationerna angående säkerhetsföreskrifter, inspektion och yrkesutbildning inom byggnads- industrien. Enligt de för kommittén meddelade direktiven skall vidare över- vägas, huruvida några för lagstiftningen värdefulla anvisningar äro att hämta ur den vid 1929 års internationella arbetskonferens antagna rekommendatio- nen angående förebyggande av olycksfall i arbete.

Ovan angivna konventionsförslag syftar till att standardisera minimiföre- skrifter rörande säkerhetsanordningar för arbetare inom byggnadsindustrien i vad gäller ställningar och lyftanordningar. Med hänsyn till skiftande tekniska betingelser och sedvänjor i olika länder ha i konventionen intagits endast vissa allmänt formulerade principer, vilkas praktiska utformning kan tänkas växla i olika länder. Till ledning för denna utformning har konventionsförslaget kompletterats med en rekommendation jämte ett till denna fogat typreglemente, avsett som norm för de detaljerade föreskrifter, vari för varje särskilt land konventionens allmänna föreskrifter skola preciseras.

Över ifrågavarande konventionsförslag och rekommendationer hade delegatio- nen för det internationella socialpolitiska samarbetet bland annat anfört, att vederbörande myndigheter i vårt land sedan länge varit betänkta på att få till stånd en särskild skyddslagstiftning för byggnadsindustrien med hänsyn till den stora olycksfallsfrekvensen inom denna industri. Påminnelser om be-

&

hovet av skyddslagstiftning för byggnadsindustriens arbetare hade även givits. Sålunda hade bland annat under år 1937 gjorts framställningar från plåtslageriarbetarnas sida om skyddsanordningar vid arbete å tak och av de samverkande byggnadsfackförbunden om förbättrad tillsyn å bygg- nadsarbeten. I vilken omfattning och på vilket sätt de föreliggande förslagen i ämnet lämpligen borde förverkligas i vårt land, ansåg sig de- legationen icke vara kompetent att bedöma utan förordade, att utredning verkställdes härom. Det huvudsakliga föremålet för utredningsarbetet ansågs av delegationen bliva rekommendationen angående säkerhetsföreskrifter inom byggnadsindustrien.

I den proposition, som Kungl. Maj:t förelade 1938 års riksdag (nr 45) med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbets- organisationens konferens år 1937 fattade beslut, uttalade föredragande departe— mentschefen i fråga om ovannämnda konventionsförslag och rekommendationer bland annat, att han vore ense med delegationen för det internationella social- politiska samarbetet därutinnan, att hela komplexet av härmed sammanhängande frågor borde göras till föremål för utredning avseende främst tillämpligheten av konventionsförslaget och det därmed korresponderande typreglementets be— stämmelser men även de frågor rörande inspektion och samverkan till före- byggande av olycksfall samt yrkesutbildning, som innehölles i de senare re- kommendationerna. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning torde frå- gan om ratifikation av konventionsförslaget tills vidare böra anstå.

Andra lagutskottet, som anslöt sig till departementschefens uppfattning och uttalanden i ämnet (utl. nr 15), hemställde, att riksdagen för sin del måtte god— känna, vad departementschefen sålunda anfört. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skriv. nr 98).

Kommitténs förslag. Den snabba tekniska utvecklingen på olika arbetsom- råden har helt naturligt medfört, att arbetarskyddslagens särskilda bestäm- melser till förekommande av olycksfall i arbete ej motsvara de anspråk, som numera i allmänhet måste ställas på dylika föreskrifter. Med hänsyn härtill och på grundval av de erfarenheter, som vunnits under lagens giltighetstid, har kommittén funnit sig böra företaga en omfattande överarbetning och komplettering av ifrågavarande bestämmelser. De riktlinjer och synpunkter, som varit bestämmande för utformningen av lagförslagets särskilda föreskrif- ter till förebyggande av ohälsa i arbete och som återgivits på sid. 324——326, ha även härvidlag varit normgivande.

Såsom förut nämnts har kommittén att vid utredningen särskilt ingående be- akta frågan om arbetarskyddet inom gruvindustrien. I syfte att tillgodose de speciella skyddsbehov, som föreligga på detta arbetsområde, har kommittén i lagförslaget upptagit vissa föreskrifter, som företrädesvis avse arbete inom nämnda industri. Närmare redogörelse för dessa föreskrifter lämnas i special- motiveringen till förslaget. Se jämväl sid. 311—312.

Från arbetsgivarhåll ha uttalats vissa betänkligheter mot lagutkastets be- stämmelse om fritt utrymme utmed transportbana, särskilt vad gäller gruv- industrien. Å andra sidan har från gruvarbetarhåll yrkats, att denna fråga måtte vid lagrevisionen ägnas särskild uppmärksamhet. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om den skälighetsprövning, som förutsättes ligga till grund för tillämpningen av lagens skyddsföreskrifter. Härigenom kan vid tillämp- ningen av förevarande bestämmelse hänsyn i varje särskilt fall tagas till så- väl trafikförhållanden som transportsätt. Vid livligt trafikerad transportbana måste sålunda ställas större krav på det fria utrymmet utmed banan än i det fall, då denna användes endast för enstaka transporter. Av betydelse är jäm- väl, om transporten sker med motordrivna eller på annat sätt framförda vagnar. I vissa fall torde hänsyn få tagas till sådana omständigheter som att området för transportbanan beträdes av arbetstagare och att arbetstagare fär- das å transportvagn.

I gällande arbetarskyddslag finnes icke någon bestämmelse, som särskilt behandlar verktyg och redskap. Dessa hjälpmedel förorsaka ett mycket stort antal olycksfall och måste därför ur arbetarskyddssynpunkt ägnas noggrann uppmärksamhet. På grund härav föreslås, att i lagen upptages ett särskilt stadgande om att verktyg och redskap skola vara av lämpligt och fullgott ma- terial och utförande ävensom att de skola väl underhållas samt förvaras och transporteras på betryggande sätt. I anslutning till lagutkastets motsvarande stadgande, som var likalydande, har i en del remissyttranden påpekats, att det i många fall förekom, att arbetstagare själva anskaffade verktyg och redskap. Det ansågs, att i sådana fall ansvaret för dessas beskaffenhet måste läggas på arbetstagarna. Enligt kommitténs mening kan detta ansvar i regel icke läggas på arbetsgivaren. Särskilt gäller detta inom skogsbruket. Under vissa förhållan- den måste dock ansvar i berörda hänseende även åvila arbetsgivaren. Skulle en arbetsgivare äga vetskap om att av arbetstagare anskaffat och använt verktyg eller redskap ur skyddssynpunkt är bristfälligt eller olämpligt, torde nämligen arbetsgivaren vara icke endast berättigad utan även skyldig fordra, att arbets- tagaren ser om sitt verktyg eller redskap eller eventuellt byter ut det mot ett lämpligare. En dylik förpliktelse måste anses åvila arbetsgivaren jämlikt ar- betarskyddslagens bestämmelser. Det bör även ligga i hans intresse att iakttaga vad nu sagts med hänsyn till de kostnader och andra olägenheter, som han får vidkännas till följd av olycksfall orsakade av bristfälliga eller olämpliga verktyg och redskap. Att arbetsgivare i vissa avseenden är ansvarig beträf- fande arbetstagares verktyg eller redskap, innebär emellertid icke, att han skall utöva kontroll över dessa. I vad mån kontroll bör äga rum får bedömas allt efter omständigheterna med hänsynstagande till det slag av verktyg eller red- skap, varom det är fråga, arbetets art, arbetsplatsens läge m. m.

I de fall, då arbetsgivaren tillhandahåller arbetstagaren verktyg och red— skap, får han anses bära det huvudsakliga ansvaret för dessas beskaffenhet och vård. Med hänsyn till det särskilda sätt, varpå verktyg och redskap äro

beroende av hur arbetstagaren handhar dem, måste emellertid vissa förpliktel- ser åvila även honom. Han bör sålunda vara skyldig kontrollera, att verktyg eller redskap är i gott skick, liksom även anmäla sådan å verktyget eller red- skapet konstaterad felaktighet, som kan medföra risk för olycksfall.

I ett remissyttrande har uttalats, att det i lagtexten bör angivas, att sist- nämnda bestämmelse gäller även för arbetstagare. Att i detta särskilda fall omnämna arbetstagare anser kommittén dock icke tillrådligt. Därest så skulle ske, synes tvekan lätt kunna uppstå, huruvida övriga i 16 & intagna bestäm- melser gälla arbetstagare, vilket de i flera avseenden givetvis göra.

Vad beträffar kontroll av speciell skyddsutrustning till förebyggande av olycksfall, varom förmäles i lagförslagets 16 5 13 mom., hänvisas till vad som anförts på sid. 325—326.

I fråga om konventionsförslaget och rekommendationerna, vilka omnämnts på sid. 332—333, får kommittén anföra följande.

De bestämmelser, som avse förebyggande av olycksfall i arbete och som inne- fattas i lagförslagets 16 %, gälla i tillämpliga delar även byggnadsindustrien. Vid utformningen av dessa bestämmelser har i vissa avseenden beaktats de särskilda skyddsbehov, som föreligga inom nämnda industri och som kommit till uttryck i konventionsförslaget och rekommendationerna. Emellertid äro konventionsförslagets bestämmelser i allmänhet av sådan karaktär, att de icke lämpligen böra upptagas i lag utan meddelas i en på administrativ väg med stöd av den föreslagna arbetarskyddslagens 25 5 1 mom. utfärdad författning. Förslag till sådan författning har utarbetats inom kommittén. Detta förslag kommer att framläggas separat i samband med vissa andra författningsförslag av skyddstekniskt innehåll.

Vad beträffar frågan om ratificering av förevarande konventionsförslag an- ser sig kommittén icke för närvarande böra taga ställning härtill, utan har kommittén för avsikt att göra detta vid slutbehandlingen av nyssnämnda för- fattningsförslag. I anslutning härtill må framhållas, att den föreslagna lagens tillämpningsområde ej tillfullo överensstämmer med det i konventionsförslaget angivna. Detta senare omfattar nämligen även rena familjeföretag. Enligt lagförslagets 3 & kan dock arbetsrådet i visst fall utsträcka lagens tillämpnings- område till att omfatta sådana företag.

Bestämmelser om första hjälp.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 5 5 h) föreskrives, att till lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skola finnas vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med hänsyn till arbetets beskaf- fenhet.

Denna bestämmelse erhöll förestående lydelse vid 1931 års lagrevision. Reformförslag. I motioner vid 1931 års riksdag (1:205 och 11:349) hem- ställdes om sådan ändring av ovannämnda bestämmelse, att ifrågavarande an-

ordningar skulle göras beroende ej blott av arbetets beskaffenhet utan även av de förhållanden, varunder arbetet bedreves. På förslag av andra lagutskottet (utl. nr 24) beslöt riksdagen, att motionerna ej skulle föranleda till någon åtgärd.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs ovan angivna bestämmelse något omarbetad, varjämte till densamma fogades tvenne tillägg av innehåll, att vid större och i visst fall även annat ar- betsställe skulle finnas erforderlig förbandskunnig personal, som jämväl hade att svara för förbandsmaterielen, samt att på arbetsställe skulle uppsättas an- slag med uppgift om plats för förbandsmaterielens förvaring jämte anvisning om närmast tillgänglig förbandskunnig personal. De föreslagna bestämmelserna föranledde följande erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrä föreslog, att bestämmelsen er— höll följande ändrade lydelse:

För lämnande av första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skall lämplig för— bandsutrustning och annan för ändamålet behövlig materiel finnas lätt tillgänglig i sådan omfattning, som kan erfordras med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets beskaffenhet och de förhållanden, varunder arbetet bedrives. Sådan utrustning skall handhavas av härför ansvarig person.

Vid arbetsställe, där ett större antal arbetstagare sysselsättas eller där särskilda om- ständigheter så påkalla, skall finnas personal, som besitter tillräcklig skicklighet för att kunna lämna första hjälpen vid olycks- och sjukdomsfall och som jämväl skall svara för och handhava förbandsutrustningen.

I motiveringen till detta förslag framhölls, att även vid de minsta arbetsstäl- len borde finnas någon person, som åtminstone kunde anlägga ett enkelt för- band och som hade ansvaret för förbandsutrustningen.

Från yrkesinspektörshåll uttalades önskvärdheten av att det på varje ar- betsställe funnes en särskilt utsedd person, som ansvarade för och handhade förbandsmaterielen, Det ansågs dock, att en allmän fordran på att sådan per- son skulle vara förbandskunnig eller sjukvårdsutbildad ej kunde uppställas.

Skogs— och flottledsinspektören ansåg, att den föreslagna kompletteringen av bestämmelsen om arbetsgivares skyldighet att vidtaga anstalter för lämnande av första hjälp vid olycks- och sjukdomsfall vore välbehövlig. Stadgandet om att förbandskunnig personal skulle finnas vid arbetsställe, där ett större antal arbetstagare sysselsattes, kunde emellertid för närvarande medföra olägenheter för skogsavverkningens vidkommande, om med ett större antal arbetstagare avsåges 15—20 man. I ett stort antal förläggningar funnes visserligen numera kockor, som erhållit 20 timmars utbildning i läggande av första förband och elementär sjukvård, och ett betydande antal förmän hade även åtnjutit lik- nande undervisning. Ännu saknades dock å många arbetsplatser i förbands- läggning kunniga personer, men i samma mån som gemensamma hushåll med utbildade kockor bleve allmänt införda på arbetsplatser, där ett flertal arbetare vore sysselsatta, komme denna fråga att få en ändamålsenlig lösning.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att föreskriften om att den förbands- kunniga personalen skulle ansvara för och handhava förbandsmaterielen borde utgå, enär det ej kunde förutsättas, att denna personal ständigt vore tillgänglig, t. ex. vid treskiftsarbete.

Beträffande fordran, att vid större arbetsställe skulle finnas erforderlig för- bandskunnig personal, framhöllo Norrlands stnfvareförbund och södra Sveriges stuvareförbund, att förbunden utginge från att denna fordran avsåge perma- nenta arbetsplatser. I övrigt erinrades om att för stuverifackets del förevarande fråga vore upptagen i kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. (nr 816/1937).

Landsorganisationen föreslog, att orden »där särskilda omständigheter så på- kalla» ersattes med »så ock vid annat arbetsställe, där med hänsyn till ar— betets natur eller andra förhållanden så påkallas».

Ömsesidiga alycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö förordade, att de före- slagna bestämmelserna kompletterades med att i verksamhet med minst 5 ar- betare skulle finnas iordninggjord plats för förbandsläggning, rum eller av- balkning, som icke finge användas för annat ändamål.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete fram- hålles, att med hänsyn till den stora betydelse, som i avseende å olycksfallens följder måste tillmätas den snabbhet, varmed den första vården kan lämnas, åtgärder böra vidtagas till säkerställande, att i alla företag erforderlig materiel för lämnande av den första hjälpen finnes tillgänglig för omedelbart bruk och att denna hjälp lämnas av vederbörligen kvalificerade personer. Vidare sägs, .att det jämväl är önskvärt, att åtgärder vidtagas för att vid allvarliga olycks- fall läkarhjälp må kunna erhållas så snabbt som möjligt. Ambulanstjänst bör även vara anordnad för snabb transport av skadade till sjukhus eller till de- ras hem.

Kommitténs förslag. I gällande arbetarskyddslag är bestämmelsen om första hjälp vid olycks- och sjukdomsfall upptagen bland de särskilda bestämmelser, som avse förekommande av ohälsa i arbete. Bestämmelsen avser emellertid även olycksfall i arbete och har i detta hänseende sin största praktiska bety- delse. Då bestämmelsen berör såväl ohälsa som olycksfall förordar kommittén, att densamma upptages i en särskild paragraf.

Nödvändigheten av att det på arbetsstället är sörjt för en tillfredsställande första hjälp vid olycks- och sjukdomsfall för att därigenom bespara den ska- dade eller plötsligt insjuknade lidande eller begränsa olycks- eller sjukdomsfal- lets följder torde vara uppenbar. Detta måste anses vara såväl ett arbetsgivar- :som ett arbetstagarintresse. Från yrkesinspektionens sida har emellertid om- vittnats, att det ej sällan förelåge allvarliga brister i fråga om den första hjäl- pen och att de mest påtagliga bristerna härutinnan vanligen hade sin grund .däri, att det vid arbetsstället ofta icke funnes någon person, som vore för-

bandskunnig eller som svarade för förbandsmaterielens förvaring och utläm- nande. Det måste å andra sidan framhållas, att vid många arbetsställen, i syn- nerhet större sådana, inrättats föredömliga anordningar för lämnande av första hjälpen vid olycks- och sjukdomsfall. Vid flera större företag ha sålunda till- kommit särskilda förbands- eller sjukrum.

I syfte att mera allmänt få till stånd en förbättrad första hjälp föreslår kommittén förutom ett stadgande, motsvarande gällande 5 & h), en bestämmelse av innehåll, att vid större arbetsställe ävensom på annat arbetsställe, där sär- skilda omständigheter så påkalla, skall finnas erforderlig förbandskunnig per- sonal (17 å). Detta förslag synes också stå i god överensstämmelse med ovan- nämnda rekommendation. Ehuru det är önskvärt, att sådan personal finnes till- gänglig vid varje arbetsställe, anser sig kommittén, bland annat med hänsyn till den för närvarande begränsade tillgången på sjukvårds- eller samaritutbildad personal, likväl icke böra uppställa en dylik allmängiltig fordran. Här angivna skyldighet innebär icke, att varje arbetsgivare skall anställa särskild personal för ifrågavarande ändamål. I många fall torde nämligen behovet av förbands- kunnig personal kunna tillgodoses genom att någon eller några av de anställda beredas tillfälle att genomgå lämplig förbands- eller sjukvårdskurs, anordnad av exempelvis svenska röda korset eller arbetarnas samaritförbund.

Vid organiserande av första hjälpen å ett arbetsställe bör tillses, att där finnes någon, som har att svara för förbandsmaterielens förvaring och utläm- nande och som även tillser, att den förbrukade materielen ersättes. Enligt vad erfarenheten visar, är behovet av en sådan anordning starkt påkallat. Kom- mittén föreslår därför, att i de till lagen hörande anvisningarna upptages en bestämmelse, att åt lämplig person skall uppdragas att ombesörja förvaring och utlämnande av förbandsmateriel och annan för ändamålet behövlig utrustning.

Enligt kommitténs mening är det likaledes av vikt, att nyss angivna ma- teriel och utrustning finnes lätt tillgänglig. Med denna fordran följer emeller- tid krav på att var och en vid arbetsstället känner till såväl platsen, där ifrågavarande materiel och utrustning förvaras, som även vem som ansvarar för densamma och vem som är förbandskunnig. I syfte att tillgodose dessa krav föreslår kommittén, att i lagen införes en bestämmelse om att anslag med uppgifter i nyssnämnda avseenden skola i erforderlig utsträckning finnas uppsatta på arbetsstället. I vilken omfattning dylika anslag skola finnas upp- satta, får givetvis bestämmas efter arbetsställets storlek och de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna. Vid mindre arbetsställen, där endast en eller några få arbetstagare sysselsättas, torde behov av här nämnda anslag i allmänhet icke föreligga.

Vid den slutliga utformningen av förevarande bestämmelser ha de i remiss- yttrandena framförda synpunkterna i regel beaktats. Det i ett yttrande fram— ställda förslaget, att det vid arbetsställen med minst 5 arbetstagare skall finnas en särskild plats för förbandsläggning, vilken ej får användas för annat ända- mål, anser kommittén sig icke kunna upptaga i förslaget. En bestämmelse i

sådan riktning skulle enligt kommitténs mening bliva onödigt betungande för mindre arbetsställen, där lokalutrymmet dessutom ofta är starkt begränsat. Därtill kommer, att ett för nämnda ändamål avsett rum eller avgränsat ut- rymme mångenstädes skulle komma att stå obegagnat under avsevärd tid, i all synnerhet som hänsyn ej ansetts böra tagas till verksamhetens art.

Raster.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 5 5 i) stadgas att arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. I 14 5 2 mom. finnes därjämte stadgat, att den minder- åriges raster i arbetet skola anordnas på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt. Erbjuder arbetslokalen icke en från hälsosynpunkt tillfredsstäl- lande uppehållsplats, må den minderårige ej tillåtas under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i sådant fall arbetsgivaren att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige kan vistas under rasterna och intaga sina mål- tider. Nämnda bestämmelser, som väsentligen grunda sig på socialstyrelsens år 1925 framlagda förslag till reviderad lag om arbetarskydd, erhöllo angivna lydelse i samband med 1931 års lagrevision.

I detta sammanhang må jämväl erinras om bestämmelsen i 9 % arbetstidslagen för detaljhandeln, vari stadgas en sammanhängande rast om minst en timme, om arbetstagares arbete fortgår under minst 6 timmar av dygnet. Sådan rast kan utbytas mot två raster om sammanlagt minst en timme 15 minuter. Från vad sålunda föreskrives kunna vissa avvikelser dessutom göras.

I förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. stadgas, att förare av automobil i yrkesmässig trafik ej må utan uppehåll om minst 30 minuter i följd framföra automobilen under längre tid än 5 timmar, såvida icke olyckshändelse eller annan dylik särskild omständighet, som ej kunnat förutses, till annat föranleder.

Reformförslag. I en motion vid 1935 års riksdag (11:334) föreslogs, att riks- dagen måtte antaga bland annat följande ändrade lydelse av 14 & i lagen om arbetarskydd: »Minderåriga skola ha en rasttid av minst en timme under en ar- betsdag och denna rasttid skall räknas som arbetstid. Arbetsgivaren förpliktas att anskaffa lämpliga och sunda rastlokaler, där måltiderna kunna intages.» Andra lagutskottet hemställde (utl. nr 14), att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.

Från kontoristhåll har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 december 1942 hemställts, att i arbetarskyddslagen måtte fastställas en timmes lunchrast för kontoristkåren. I skrivelsen framhålles, att kontorsanställda i allmänhet ha högst en halv timmes rast per dag, varvid de äro hänvisade till att intaga sin måltid i ett lunchrum inom kontoret. I många fall måste de därefter, på grund av skift med arbetskamrater, återvända till arbetet i ovädrat rum. Kunde en

hel timmes rast mitt på dagen erhållas, skulle större effektivitet ernås i efter- middagsarbetet.

Från yrkesinspektörshåll har ansetts, att arbetarskyddslagens bestämmelser om raster i 5 5 i) borde givas en mera skärpt formulering samt att, om arbets- lokalen ej erbjöde lämplig uppehållsplats under rast, arbetsgivaren skulle vara skyldig att anvisa lämpligt annat rum, där arbetstagare kunde vistas under rast och intaga sin måltid.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, som i princip anslöt sig till den ovan an- givna bestämmelsen i 9 5 arbetstidslagen för detaljhandeln. Därjämte föreslogs, att för arbete, som bedrevs med regelbunden skiftindelning, tiden för rast kunde inskränkas till 30 minuter ävensom att rast för arbetstagare, som fyllt 18 år, kunde i visst fall utbytas mot enbart ledighet för intagande av förtäring å arbetsstället eller i dess omedelbara närhet. I förslaget upptogs vidare en be- stämmelse, att arbete ej borde pågå utan rast under längre tid än 41/2 tim- mar, arbetspauser om högst 10 minuter oräknade. Vid arbete, som innebar en ihållande sysselsättning, såsom arbete vid löpande band, skulle arbetstagaren förutom rast även beredas lämpligt förlagda arbetspauser, uppgående till sam- manlagt minst 30 minuter. Undantag från bestämmelserna föreslogs kunna medgivas av yrkesinspektionens chefsmyndighet utom beträffande verksamhet, som bedreves av staten, i vilket fall Kungl. Maj:t ägde meddela undantag. I fråga om arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln ägde tillämpning, skulle endast iakttagas bestämmelsen om rast efter 4 1/2 timmars arbete. Mot de före- slagna bestämmelserna framställdes följande erinringar.

Y rkesinspektörerna i andra, fjärde, femte, sjätte, sjunde och elfte distrikten framhöllo, att bestämmelserna om raster torde bliva svåra att genomföra, åt- minstone på vissa orter —— särskilt större städer — och för vissa arbetstagare, som intoge sina måltider på arbetsplatsen. Yrkesinspektören i femte distriktet ifrågasatte, om icke tiden för rast borde inskränkas till 30 minuter. Yrkesin- spektörerna i sjunde och elfte distrikten ansågo, att de föreslagna rastbestäm— melserna i princip vore lämpliga. Dock borde enligt sistnämnda yrkesinspektör fordran på en timmes rast kunna eftersättas i vissa fall, exempelvis vid skogs- arbete och underhållsarbete på långa vägsträckor. Yrkesinspektörerna i sjätte och sjunde distrikten uttalade, att bestämmelserna om arbetspauser borde regleras genom avtal. Yrkesinspektören i tionde distriktet ansåg, att bestäm- melserna om raster delvis vore sådana, att de hörde under arbetstidslagarna.

Y rkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar föreslogo, att ifrågavarande stadgande kompletterades med ett meddelande om att bestäm- melserna om raster, arbetstidens längd 111. m. icke skulle vara tillämpliga för arbetstagare, för vilkas tjänstgöring Kungl. Maj:t utfärdat särskilda föreskrif- ter, exempelvis beträffande tjänstgöringstiden för viss driftspersonal vid sta- tens järnvägar.

Arméförvaltningen ansåg, att i fråga om verksamhet, som bedreves av sta- ten, borde gälla vad som är eller må varda stadgat, och framhöll, att det syntes olämpligt att belasta Kungl. Maj:t med dispensärenden av ifrågavarande art liksom även att föreskriva en obligatorisk rast om minst en timme vid rent kontorsarbete.

Marinförvaltningen framhöll, att i fråga om försvarsväsendets arbetsplatser överenskommelse om rasters längd och förläggande som regel brukade träffas i kollektivavtal och att man därför icke syntes höra i lagen intaga alltför detal- jerade föreskrifter om raster. Bestämmelsen om arbetspauser borde regleras ge- nom avtal. Enligt marinförvaltningens mening syntes gällande lags bestämmel- ser vara tillräckliga.

Försvarets fabriksstyrelse ansåg, att bestämmelserna om raster borde över- flyttas till arbetstidslagstiftningen och att en timmes sammanhängande rast i vissa fall icke torde vara erforderlig. Arbetspauserna borde lämpligen regleras genom kollektivavtal.

Sven-ska arbetsgivareföreningen framhöll, att då inga egentliga intressemot- sättningar funnes mellan arbetsgivare och arbetare i rastfrågan, man kunde utgå från att rastförhållandena inom de olika industrigrenarna vore i samråd mel- lan arbetsgivare och arbetare utformade med ledning av i regel decenniers er- farenhet av vilken arbetstidsförläggning, som i varje särskilt fall vore den bästa. Det skulle uppenbarligen medföra stora olägenheter för arbetsgivarna och ar- betarna inom industrien, om man trots detta genom några generella regler om raster skulle söka genomföra förändringar i den arbetstidsförläggning, som erfarenhetsmässigt befunnits vara fördelaktigast. Föreningen ansåg, att gäl- lande lagbestämmelser om raster vore fullt tillräckliga och att, om det i nå- got fall skulle visa sig, att parternas sätt att ordna rastförhållandena skulle vara så olämpligt, att det befunnes strida mot ett betydande allmänt intresse, bestämmelserna i 5 5 i) och 38 5 4 mom. gåve en fullständigt obegränsad be- fogenhet för tillsynsmyndigheten att genomföra alla sådana förändringar, som kunde vara påkallade. — Beträffande bestämmelsen om arbetspauser ansåg föreningen, att ehuru frågan om pauser i arbete vid löpande band måste anses tillfredsställande ordnad inom industrien, det i och för sig icke borde erbjuda några betänkligheter att införa ett tillägg härom i 5 & i). Föreningen före- slog, att bestämmelsen ifråga erhöll följande lydelse: »Arbetet bör, där dess na- tur det medgiver, avbrytas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet och, där beträffande visst arbete så finnes erforderligt och möjligt, av en eller flera kortare vilopauser.» —— I fråga om raster för minderåriga framhöll föreningen, att de undersökningar föreningen i detta sammanhang företagit visade, att det icke läte sig göra att ersätta arbetarskydds- lagens nuvarande stadgande i detta ämne med en bestämmelse, vari fastställ- des såväl rasternas antal och längd som deras förläggande under arbetstiden. I regel tjänstgjorde nämligen de minderåriga arbetarna såsom hjälpare åt vuxna och måste ha samma raster som dessa.

Handelns arbetsgivareorganisation vände sig särskilt mot bestämmelsen, att arbete ej borde pågå utan rast längre tid än 41/2 timmar, arbetspauser om högst 10 minuter oräknade, enär bestämmelsen som sådan förefölle fullständigt omöjlig att tillämpa inom vida områden av näringslivet, såvida ej fullständigt arbetsstopp (lunchstängning) genomfördes. Dessutom framhölls, att det skulle bliva ännu svårare att tillämpa bestämmelsen för exempelvis butiker med en- dast ett biträde.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter uttalade, att be- stämmelsen om rastens utbytande mot enbart ledighet för intagande av förtä- ring syntes inrymma möjlighet till fortsatt tillämpning av den jämlikt kollektiv- avtal för hotell- och restaurangfacket gällande ordningen för raster, dock att minderårig arbetstagare, då arbete utfördes minst 6 timmar om dygnet, all- tid skulle enligt förslaget beredas rast under minst 30 minuter. Då det på arbetsplatserna torde komma att ställa sig svårt att tillämpa olika regler för olika anställda, skulle det av praktiska skäl vara synnerligen önskvärt, att un- dantagsbestämmelsen för minderåriga bortfölle.

Sveriges konditorförening ansåg, att förevarande lagförslags bestämmelser rörande raster m. ni. skulle komma att innebära högst avsevärda skärpningar för arbetsgivarna, utan att de annat än i vissa fall komme att uppfattas som en lätt- nad för arbetstagarna, och framhöll, att bland de anställda rådde en relativt utpräglad motvilja mot att få bruttoarbetstiden förlängd till följd av raster och dylikt. Det syntes konditorföreningen vara lämpligast, att såsom hittills rastfrågan även i fortsättningen i allmänhet reglerades avtalsvägen. Föreningen hemställde slutligen till kommittén att överväga, huruvida icke även sådant arbete, som fölle inom den nya restaurangarbetstidslagens tillämpningsområde, borde undantagas från förevarande bestämmelser.

Sveriges skogsägarefärbund framhöll, att bestämmelserna om raster under ar- betet vore avpassade för arbete, som under arbetsgivarens kontroll bedreves un- der fixerade tider av dygnet. Inom skogsbruket, där arbetarna helt disponerade arbetstiden efter eget gottfinnande, vore de föreslagna bestämmelserna däremot icke tillämpliga.

Föreningen skogsarbeten ansåg, att bestämmelserna rörande raster svårligen kunde tillämpas på skogsarbete, skogskolning och flottning, enär arbetet ofta ut- fördes utan direkt arbetsledning och arbetstiden sålunda icke kunde kontrolle- ras. Föreningen uttalade, att bestämmelserna icke borde ha avseende på angivna slag av arbete, och anförde som stöd härför, att nämnda arbetsområden vore undantagna från tillämpning av lagen om arbetstidens begränsning.

Landsorganisationen framhöll i sitt yttrande, att på grundval av vad som anförts från de till landsorganisationen anslutna förbunden, landsorganisa- tionen icke ansåg sig kunna tillstyrka lagstiftning med generellt tillämpliga föreskrifter om rasternas antal, bestämda längd eller förläggning. Inom det kollektivavtalsreglerade området vore frågan om raster redan nu regelmässigt reglerad i kollektivavtalen, och det funnes knappast anledning antaga, att

denna reglering skulle komma att frångås efter en lagstiftning av antydd ka- raktär. Om de föreslagna bestämmelserna om raster likväl komme att bibe- hållas, föreslog landsorganisationen, att dessa på det sätt gjordes dispositiva, att deras tillämpning på arbetstagare, som omfattades av kollektivavtal, vore be- roende av att annan reglering av rastförhållandena icke skett genom kollek- tivavtalet. För det fall, att arbetsgivaren vore bunden av ett kollektivavtal, vilket han ej vore skyldig att tillämpa för oorganiserade arbetstagare, syntes han utan att begära dispens böra kunna träffa överenskommelse med de oorga- niserade om tillämpning även å dem av avtalets rastregler. — Landsorganisa- tionen uttalade därjämte, att den i likhet med lantarbetareförbundet funne, att bestämmelserna borde äga tillämpning även på arbete inom jordbruket. Dess- utom ansågs, att bestämmelsen om minderårigas raster enligt gällande lag 14 % 2 mom. borde bibehållas. — Beträffande arbetspauser anförde landsorganisa- tionen, att behovet av dylika avbrott gjort sig särskilt starkt kännbart inom industrier med kontinuerlig skiftgång eller med till följd av rationaliseringen högt uppdriven arbetstakt. Landsorganisationen ansåg denna fråga vara av sådan vikt, att den borde av kommittén upptagas till närmare övervägande. Det syntes ändamålsenligt, att en lagreglering skedde på motsvarande sätt som nu i fråga om rasterna och att alltså bestämmelsen i 5 5 i) tillfördes en regel av innehåll, att arbetet, i den mån så vore erforderligt och möjligt, skulle av- brytas av en eller flera vilopauser.

Yrkeskvinnors riksförbund ansåg det icke lyckligt, att rastens längd fast- ställdes till en timme, då den uttoges i ett sammanhang, och att den skulle ut- ökas med ännu en kvart, då rasten delades. Rasten vore ändock ej tillräcklig för uppköp och dylikt, och arbetsdagen bleve därför genom en rast som den föreslagna onödigtvis förlängd. Enligt förbundet borde minimitiden för rast sättas till 30 respektive 45 minuter.

Kvinnliga kontoristföreningen föreslog, att den sammanhängande rasten be- gränsades till minst en halv timme. Föreningen ansåg, att det vore bättre med en tidigare eftermiddagsstängning, så att de anställda hunne göra inköpen under hemfärden, vilket i annat fall ej medhunnes på grund av den tidiga bu- tikstängningen i Stockholm.

Föreningen SAIA framhöll, att bestämmelsen om minst en timmes samman- hängande rast och minst 1 1/, timmes rast, om rasten delades, kunde medföra svårigheter, och gällde detta särskilt mödrarna. Genom den förskjutning av arbetstiden, som en längre rast förorsakade, bleve det svårt att med nuvarande butikstängning hinna med nödiga uppköp. På grund härav föreslog föreningen, att lagen endast krävde minst en halv timmes rast.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd uttalade starka be- tänkligheter mot att i lagen införa en obligatorisk bestämmelse om en samman- hängande rast av en timmes längd, då arbete utfördes under minst 6 timmar av dygnet, samt framhöll, att det inom försäkringsbranschen hörde till undantagen, att lunchrasten uppginge till så lång tid. Den omfattade i regel 30 minuter

eller högst 45 minuter, och denna tid försloge mer än väl, enär lunch i regel tillhandahölles av företagen. Nämnden föreslog sådan ändring, att samman- hängande rast skulle vara av »med hänsyn till omständigheterna erforderlig längd».

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att raster en- ligt de föreslagna bestämmelserna finge anses lämpliga men måhända svåra att genomföra på vissa orter. Behov av arbetspaus i arbetet syntes kunna regle- ras genom avtal.

Jernkontorets gruvbyrå befarade, att bestämmelserna om raster i många fall komme att förorsaka allvarliga svårigheter för driften, i det att skift- tiderna måste ändras vid ett flertal gruvor. Med all sannolikhet komme många ansökningar om undantag att ingivas till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Skulle arbetarnas organisation motsätta sig dylika ansökningar, komme slit- ningar att uppstå.

Kommitténs förslag. Den i arbetarskyddslagens 5 5 i) meddelade rastbestäm- melsen kan med sin allmänna formulering icke anses tillfyllest, då det gäller att tillgodose nödiga krav på raster i arbetet. Vid behandling av förslaget till ifrågavarande bestämmelse uttalades också från såväl arbetsgivar- som arbets- tagarhåll tvekan rörande nyttan av ett så allmänt hållet stadgande om raster. Även vissa myndigheter, som hördes över förslaget, ansågo, att bestämmelsen med hänsyn till sin formulering vore till ringa gagn. Under den tid bestäm- melsen varit i kraft, ha vid åtskilliga tillfällen från arbetstagarhåll framhål- lits det anmärkningsvärda uti, att lagen innehölle en så vag bestämmelse om raster. Visserligen kan yrkesinspektionens chefsmyndighet jämlikt 38 5 4 mom. meddela arbetsgivaren föreskrifter till tryggande av stadgandets iakttagande, men denna möjlighet till ingripande torde begagnas endast i särskilda fall.

Ehuru några allvarliga missförhållanden beträffande raster icke torde före- komma i större utsträckning, kan det likväl ej bestridas, att otillfredsställande förhållanden i detta avseende förefinnas i en hel del fall. Det må i samband härmed framhållas, att på många håll strävan förefinnes att i möjligaste mån förkorta arbetsdagen genom borttagande av raster eller inskränkande av tiden härför. Nämnda omständigheter tala enligt kommitténs mening för revidering av lagens rastbestämmelser.

Kommittén anser sig i detta sammanhang jämväl böra erinra om den kraf- tiga stegring, som antalet olycksfall i arbete företett under de senaste åren (se Bil. C). En icke oväsentlig orsak härtill är utan tvivel det jäkt och den rastlös- het, som kännetecknar nutida arbetsliv. Att en ökad trötthet hos arbetstagarna härigenom uppkommer torde icke kunna bestridas. Med tröttheten i arbetet föl- jer bland annat bristande uppmärksamhet och minskad rörelseskicklighet. Men även den invanda rytmen i arbetstagarens rörelser går delvis förlorad. Verk- ställda undersökningar rörande olycksfallens fördelning på ett dagarbetsskift ha visat, att det övervägande antalet olycksfall i arbete inträffa mot slutet

av arbetsperioden såväl på förmiddagen som eftermiddagen. Detta förhållande lär knappast kunna förklaras på annat sätt än genom en vid nämnda tidpunk- ter uppkommande ökad trötthet hos arbetstagarna. Den oavbrutna arbetsdagen eller en arbetsdag, som avbrytes endast av en mycket kort rast, medför även risk för ohälsa. Det är tillika känt, att då en person är trött, är han också mera mottaglig för sjukdomar.

Till minskande av hälso- och olycksfallsriskerna i arbetet är det av stor be- tydelse, att man beaktar de med arbetet sammanhängande faktorer, som kunna framkalla trötthetsbesvär. Man måste sålunda bland annat ägna uppmärksam— het åt arbetsställning, belysning, ventilation o. d. Ehuru sådana omständig- heter som arbetstagarens kroppsställning under arbetet samt belysningen och ventilationen å arbetsplatsen härvidlag kunna inverka, är anordnandet av till- fredsställande raster otvivelaktigt av väsentlig betydelse för motverkande av trötthet.

Med hänsyn till den betydelse raster ha i fråga om förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete har kommittén övervägt frågan om införande i arbetar- skyddslagen av skärpta bestämmelser rörande raster. Olika förslag ha härvid diskuterats. I samband härmed har kommittén på grund av svårigheten att på tillfredsställande sätt reglera rastfrågan låtit hos svenska arbetsgivareför- eningen och landsorganisationen efterhöra deras synpunkter i denna fråga. Sam- tidigt anhöll kommittén att få del av de föreskrifter rörande raster, som funnos intagna i gällande avtalsbestämmelser. Arbetsgivareföreningen och landsorga- nisationen anförde i huvudsak samma synpunkter i ärendet som de i förut- nämnda remissyttranden återgivna (sid. 341 resp. 342). Vidare har tillfälle be- retts representanter för landsorganisationen, svenska grov- och fabriksarbe- tareförbundet, svenska metallindustriarbetareförbundet samt svenska textil- arbctareförbundet att inför kommitténs ordförande och sekreterare framlägga sina synpunkter på rastfrågan. Härvid framhölles bland annat de svårigheter, som förelåge att på lagstiftningens väg reglera rastfrågan, och det uttalades, att man vid lösandet av denna fråga hade att taga hänsyn till arbetsförhållan- dena och arbetstagarnas vanor liksom även till läkarnas uppfattning i frågan. Tillika underströks nödvändigheten av att rastfrågan ordnades för kvinnor och minderåriga inom textilindustrien. Vidare framhölls behovet av arbetspauser i högrationaliserat arbete.

I anledning av de erinringar, som gjorts mot det preliminära förslaget till rastbestämmelser, har inom kommittén ifrågasatts, huruvida icke rastbestäm- melserna måste givas en mera allmän avfattning för att bättre kunna anpassas efter olika förhållanden. Vid den slutliga behandlingen av frågan har kom- mittén funnit sig böra framlägga ett förslag, som i princip ansluter sig till gäl- lande rastbestämmelse, dock med skärpt innehåll. Förslaget innebär sålunda, att i lagen införes ett allmängiltigt stadgande av innehåll, att arbetet skall i den utsträckning, som kan anses erforderlig, avbrytas genom en eller flera lämp-

ligt förlagda raster av tillräcklig längd. Såsom bestämmelsen avfattats förut- sättes, att raster i allmänhet skola anordnas men att vid bestämmandet av ras- ternas antal, längd och förläggning hänsyn skall tagas till såväl arbetets be- skaffenhet och varaktighet som arbetsförhållandena i övrigt. För innebörden av sistnämnda uttryck redogöres i de till 18 & hörande anvisningarna.

På grund av den avfattning, som sålunda givits åt den föreslagna rast- bestämmelsen, har kommittén ansett erforderligt att till denna foga ett särskilt undantagsstadgande. Sålunda bör enligt kommitténs mening rastbestämmelsen icke gälla, då fråga är om kortvariga arbeten, till vilka kommittén anser böra hänföras arbeten, som försiggå högst 6 timmar av dygnet, och ej heller be- träffande s. k. nödfallsarbeten eller då sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse tillfälligtvis föranleder till undantag.

Ur arbetarskyddssynpunkt är det av betydelse, att rasterna icke göras alltför korta. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att i de till lagbestäm- melsen hörande anvisningarna intages en bestämmelse av innehåll, att om arbetstagare utför arbete under minst 6 timmar av dygnet, den sammanlagda tiden för rast bör uppgå till vid dagarbete minst en timme och vid skiftarbete minst 30 minuter. Tiden 6 timmar har valts med hänsyn därtill, att arbetstiden på lördagar ofta uppgår till 5 1/2 timmar och att rast på en timme då ej lämp- ligen synes böra krävas. Kommittén finner sig vidare böra föreslå, att i de fall, då arbetstagares närvaro å arbetsplatsen är nödvändig för arbetets fort- gång, rast må kunna utbytas mot enbart ledighet för intagande av förtäring å arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet. En förutsättning för tillämp- ningen av denna bestämmelse är, att arbetet är av sådan beskaffenhet, att det ej kan avbrytas eller att tillsyn måste ske. I likhet med vad som gäller jäm- likt arbetstidslagen för detaljhandeln förutsätter kommittén, att tiden för dy- lik ledighet icke bör frånräknas arbetstiden.

I anslutning till vad ovan anförts vill kommittén framhålla, att ifrågava- rande, i anvisningarna återgivna bestämmelser närmast äro att anse som re- kommendation. Genom att ordet >>bör>> använts i texten är nämligen avsett, att avvikelse skall kunna göras från bestämmelsen, då så på grund av särskilda omständigheter är påkallat.

Kommittén föreslår vidare, att i anvisningarna upptages en bestämmelse om att arbete ej bör pågå utan rast under längre tid än 4 1/2 timmar. Denna bestäm- melse, som yrkesinspektionen sedan länge förordat, är närmast förestavad av fysiologiska skäl. Enligt uttalande av handelns arbetsgivareorganisation vore det omöjligt att tillämpa bestämmelsen inom vida områden av näringslivet. Även härvidlag finner kommittén sig böra framhålla, att bestämmelsen, såsom den avfattats, möjliggör avvikelse, då så finnes erforderligt.

I gällande arbetarskyddslag finnes intet stadgat beträffande arbetspauser. Vid vissa slag av arbete är det emellertid nödvändigt, att arbetstagare får åt- njuta icke endast rast utan även annan tillfällig avkoppling från arbetet.

Kommittén föreslår med hänsyn härtill, att i lagen upptages ett stadgande, varigenom arbetstagare, som är sysselsatt med arbete av ihållande eller eljest särskilt påfrestande natur, tillförsäkras rätt att under arbetstiden erhålla er- forderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser. Innebörden av denna bestämmelse har av kommittén närmare angivits i anvisningarna. Som exempel på här avsett arbete må nämnas arbete vid löpande band, vissa kon- troll- eller avsyningsarbeten eller visst manuellt tvångsstyrt arbete. För att ett uppehåll i arbetet skall anses som arbetspaus förutsättes, att uppehållet skall vara på förhand bestämt och att det ej skall vara att anse som rast eller ledighet i den mening, som avses i 18 &.

Såsom förut nämnts finnas i gällande arbetarskyddslag vissa bestämmelser angående raster för minderåriga (14 5 2 mom.). I dessa bestämmelser med- delas dock icke något beträffande rasternas antal, längd eller förläggning utan sägs endast, att den minderåriges raster skola anordnas på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt. På grund av den formulering i skärpande riktning, som de allmänna rastbestämmelserna givits i lagförslaget, finner kom- mittén icke erforderligt att i lagen meddela några särskilda föreskrifter angå- ende minderårigas raster och arbetspauser. Kommittén anser dock det vara av vikt, att raster och arbetspauser anordnas på ett för den minderårige lämpligt sätt, och föreslår därför, att ett påpekande härom göres i de till 18 & hörande anvisningarna.

I en vid 1935 års riksdag väckt motion (11:334) yrkades, att det i arbetar- skyddslagen skulle stadgas en rasttid om minst en timme per arbetsdag för minderåriga. Såsom framhållits i såväl arbetsgivareföreningens som landsorga- nisationens yttranden i rastfrågan förekommer det ofta, att de minderåriga sysselsättas som hjälpare åt vuxna arbetstagare och att, då så är fallet, samma arbets— och rasttider i regel måste tillämpas för de minderåriga som för de äldre arbetstagarna. Kommittén anser därför icke möjligt att i lagen fastställa bestämda rasttider för minderåriga.

Vid skiftarbete föreligga ofta svårigheter att ordna rastfrågan på till- fredsställande sätt. Särskilt gäller detta vid treskiftsarbete, då — såsom van— ligtvis är fallet — full arbetstid per vecka uttages av varje skiftlag. I sådant fall ges intet utrymme för rast. Även vid tvåskiftsarbete är det ej sällan för- enat med svårigheter att tillgodose fordran på rast. Detta är särskilt fallet, då minderåriga och kvinnor användas i dylikt arbete, enär de i regel icke få sysselsättas i industriellt arbete å tid mellan klockan 22 och 5. I syfte att er— hålla kortare skifttider på lördagar är det vid tvåskiftsarbete ej heller ovan- ligt, att man fastställer arbetstiden under de fem första dagarna till 8 1/2 tim- mar per skift. I sådant fall kvarstår av skifttiden icke någon tid för rast. En redogörelse för hur rasterna anordnats vid två- och treskiftsarbete inom indu- striella och därmed likställda företag under år 1938 lämnas i bilaga A. Fram- hållas må, att en förbättring i förevarande hänseende åstadkommes dock, om kommitténs förslag att utbyta tiden klockan 22 mot 23 genomföres.

Enligt kommitténs mening är det ur arbetarskyddssynpunkt av vikt, att även de arbetstagare, som sysselsättas i skiftarbete, beredas tillfälle till lämplig rast. Kan tillfredsställande rast icke på annat sätt ordnas eller i anvisningarna till 18 & angiven ledighet ej påräknas, böra, där så kan ske, avbytare insättas.

Enligt gällande lags 14 & 2 mom. åligger det arbetsgivare att i vissa fall anvisa lämpligt rum, där minderårig kan vistas under rasterna och intaga sina måltider. Med hänsyn till kommitténs förslag beträffande hygieniska an- ordningar på arbetsplatserna, även avseende matrum, har kommittén övervägt frågan, huruvida denna bestämmelse borde upptagas i lagförslaget. Kommittén har därvid funnit lämpligt att i de till 18 & hörande anvisningarna införa en bestämmelse av berörda innehåll. Av samma skäl som de nyss anförda finner kommittén icke påkallat att såsom i förutnämnda reformförslag yrkats uppställa krav på att arbetsgivare skall vara skyldig att anvisa lämpligt rum, där arbetstagare kunna vistas under rast.

Vad beträffar tillämpningen å jord- och skogsbruk av den i anvisningarna intagna bestämmelsen om skyldighet för arbetsgivare att anvisa lämplig rast- lokal erinras om att, såsom bestämmelsen avfattats, nämnda skyldighet före- ligger endast där så är påkallat och arbetsförhållandena det medgiva.

Ledighet för nattvila.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 5 & k) stadgas, att åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för nattvila. Enligt 14 5 3 mom. samma lag skall minderårig beredas oavbruten ledighet för nattvila under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet ingå, där minder- årig under sexton år användes till industriellt och därmed likställt arbete, tiden mellan klockan 19 och 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och 5. Undantag från dessa regler kunna beviljas i särskilda fall. Vidare stadgas i 19 &, att kvinna, som användes till industriellt arbete av större omfattning (i regel minst tio arbetare), skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Undantag kunna även i detta fall medgivas.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att enligt 1 & bageriarbetstidslagen arbete för tillverkning av bageri- och konditorivaror icke får bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 20 och 6 å söckendag. I 2 och 3 %% stadgas vissa undantag från vad i 1 5 är bestämt, avseende bland annat upp- eldning eller deggörning, som får utföras å söckendag mellan klockan 4 och 6, samt arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, som må, där arbetet är indelat i skift, fortgå jämväl till klockan 22 å söckendag och, i den mån så kräves för brödets torkning, till klockan 24.

Slutligen må erinras om butikstängningslagen, i vars 4 & stadgas, att butik må hållas öppen för allmänheten å söckendag mellan klockan 8 och 19. Genom denna lag stadgas således indirekt förbud mot nattarbete för butiksanställda

samt sådana, som sysselsättas å rakstuga, frisersalong och fotografiateljé. Från nämnda regel stadgas dock eller kunna medgivas vissa undantag.

Tidigare behandling. Redan år 1908 hemställde herr Lindhagen i en motion i riksdagens andra kammare om utredning av frågan om ett allmängiltigt för— bud mot nattarbete, vilket yrkande med vissa ändringar upprepades vid föl- jande års riksdagar till och med år 1915, då riksdagen beslöt att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning i ämnet. En sådan utredning verkställ- des sedermera av den år 1918 tillsatta arbetstidskommittén. Denna ansåg sig med hänsyn till åttatimmarslagens genomförande och dess begränsande inver- kan på nattarbetet dock icke böra förorda, att några lagstiftningsåtgärder för det dåvarande vidtogos för reglering av nattarbetet.

Även socialstyrelsen upptog i sitt år 1925 avgivna förslag till reviderad lag om arbetarskydd frågan om ett allmänt nattarbetsförbud till prövning. Sty- relsen föreslog emellertid endast ett stadgande av innehåll, att åt arbetarna borde, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skä- ligen kunde anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för nattvila, vil- ket förslag, om uttrycket »söndagsvila» uteslutes, motsvarar gällande stad- gande i 5 5 k). I motiveringen härtill yttrade socialstyrelsen bland an- nat, att styrelsen i likhet med arbetstidskommittén trodde, att nattarbete i vårt land på det hela taget ej förekom i många andra fall än där det kunde anses påkallat. Ehuru styrelsen sålunda icke ville bestrida, att kommittén kunde ha skäl för sin mening, att behovet av en lagstadgad reglering på området vore mindre framträdande, måste styrelsen likväl anse det vara önskvärt, att i ar- betarskyddslagen intoges ett stadgande, som skulle göra det möjligt att, där missbruk av nattarbete förekomme, ingripa mot detsamma. Enligt styrelsens mening måste nattarbetet i regel anses som en i och för sig onaturlig och osund arbetsform, vars användning det från skyddssynpunkt sett gällde att inskränka till de fall, där densamma med hänsyn till särskilda skäl måste anses mer eller mindre oundgänglig. Ett visst moment av tvång, låt vara av ekonomisk natur och endast relativt nödgande, måste alltså vara för handen. Att använda natt- arbete i sådana fall, då därför ej funnes annat motiv än önskan att se driftens avkastning ökad i proportion till den ökade driftstiden, borde däremot enligt styrelsens mening i regel icke anses tillåtet. Beträffande nattarbetet hade man emellertid från skyddssynpunkt att intressera sig för ej blott att det icke förekom utan tillfyllestgörande anledning utan även att detsamma vore anordnat på tillfredsställande sätt. Såsom i stort sett tillfredsställande i före- varande avseende borde enligt styrelsen kunna anföras treskiftsarbetet, som ej behövde för de olika arbetarna medföra mera nattarbete än som motsvarade 1/3 av var och ens sammanlagda arbetstid.

I yttrande över socialstyrelsens ovannämnda förslag anförde jernkontoret bland annat, att söndags- och nattarbete icke uttoges av arbetsgivaren i större utsträckning än som vore erforderligt. Särskilt torde vid de svenska järnver-

ken nattarbete uttagas i väsentligt mindre omfattning än vad utomlands vore fallet, och den avtalsmässigt verkställda regleringen av dylika frågor hade medfört förhållanden, som ur arbetarskyddssynpunkt vore fullt tillfredsstäl- lande. Särskilda lagbestämmelser i detta avseende vore därför icke erforderliga.

Kommerskollegium framhöll, att nattarbete på det hela taget ej torde opå- kallat förekomma i vårt land och att det därför syntes kollegiet, som om regleringen av hithörande förhållanden utan olägenhet kunde i fortsättningen liksom hittills överlämnas åt parterna själva att ordna i samband med arbets avtalens ingående.

I den proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbe- tarskyddslagen, som förelades 1931 års riksdag (nr 40) och vari nuvarande 5 5 k) upptagits, uttalade föredragande departementschefen beträffande socialstyrel- sens förslag, att han, i likhet med socialstyrelsen och kommerskollegium, funne att ett lagstadgande sådant som det av styrelsen föreslagna kunde vara av värde men att det naturligt nog icke vore avsett att komma till användning för de talrika fall, där denna sak vore föremål för en tillfredsställande reglering genom vederbörandes överenskommelser. I anslutning till det av socialstyrelsen gjorda uttalandet, att det i regel icke borde anses tillåtet att använda nattarbete i sådana fall, då därför ej funnes annat motiv än önskan att se driftens avkastning ökad i proportion till den ökade driftstiden, framhöll departementschefen, att om än hänsyn till arbetarnas hygien naturligt nog måste vara den primära synpunkten vid stadgandets tillämpning, all skälig hänsyn torde å andra sidan böra visas arbetsgivarnas berättigade intressen och en avvägning ske därefter. Särskilt i fall, då de hygieniska synpunkterna icke vore mycket vägande, borde ganska långt gående hänsyn till arbetsgivarnas önskningar vara möjliga.

Andra lagutskottet anslöt sig (utl. nr 24) till Kungl. Maj:ts förslag men fann sig därvid böra erinra om den innebörd föredragande departementsche- fen ansett stadgandet äga.

Nattarbetets omfattning. År 1920 verkställde den förutnämnda arbetstids- kommittén en fullständig utredning beträffande förekomsten av nattarbete vid sådana industriella arbetsställen, som då 'voro underkastade arbetar- skyddslagens bestämmelser. Enligt denna utredning, som omfattade nära 13,400 arbetsställen med tillhopa cirka 440,000 arbetare, förekom nattarbete i form av skiftarbete vid 1,357 arbetsställen (10,2 %) och berörde 58,013 arbetare (13,2 %).

Frågan i vilken omfattning nattarbete förekommer i vårt land har även gjorts till föremål för utredning av 1938 års arbetarskyddskommitté. Sålunda beslöt kommittén år 1939 att verkställa undersökning rörande förekomsten av två- skifts- och treskiftsarbete samt av nattarbete utan samband med skiftindelning vid de arbetsställen inom industriell och därmed likställd verksamhet, vilka voro registrerade hos yrkesinspektionen och bergmästarna. I samband med

undersökningen infordrades tillika upplysningar om anledningen till att arbete på tre skift förekom vid ifrågavarande arbetsställen ävensom rörande orsaken till nattarbete i de fall, då sådant förekom utan samband med skiftindelning.

För verkställande av ovannämnda undersökning har kommittén låtit genom yrkesinspektörernas och bergmästarnas medverkan införskaffa uppgifter rö- rande arbetsförhållandena vid ovan angivna arbetsställen. Av dessa ha 24,216 arbetsställen inkommit med uppgifter, som kunnat sammanställas och bearbe— tas. De lämnade uppgifterna ha i allmänhet avsett förhållandena under år 1938. En närmare redogörelse för undersökningen lämnas i bilaga A till detta betänkande.

Sammanfattningsvis må här nämnas, att vid nyssnämnda antal arbetsställen inom industriell och därmed likställd verksamhet sysselsattes 634,084 arbets- tagare, varav 505,948 manliga och 128,136 kvinnliga. Antalet arbetsställen, som år 1938 bedrev tvåskiftsarbete, utgjorde 1,473 med sammanlagt 2,303 avdel- ningar. Av dessa arbetsställen bedrevo 850 med 1,384 avdelningar tvåskifts— arbete hela året. Totala antalet arbetstagare, som nämnda år sysselsattes i tvåskiftsarbete, uppgick till 62,288, varav 46,396 män och 12,995 kvinnor över 18 år samt 2,897 minderåriga. Av det ovan angivna totala antalet arbetstagare sysselsattes sålunda i runt tal 10 %, helt eller delvis, är 1938 i tvåskiftsarbete.

Antalet arbetsställen, som år 1938 bedrevo treskiftsarbete, utgjorde 1,235 med tillhopa 1,869 avdelningar. Av dessa arbetsställen bedrevo 863 med 1,352 av- delningar treskiftsarbete hela året. I dylikt skiftarbete sysselsattes nämnda är totalt 51,583 arbetstagare, varav 50,860 män och 74 kvinnor över 18 år samt 649 minderåriga. I treskiftsarbete sysselsattes sålunda, helt eller delvis, år 1938 i runt tal 8 % av det totala antalet arbetstagare. Av de i treskiftsarbete sysselsatta arbetstagarna (51,583) komma på järnverk 11,103, pappersmasse- fabriker 9,976, pappersbruk och pappfabriker 6,416 samt råsockerbruk 3,744.

Nattarbete, bedrivet utan samband med skiftarbete, förekom under år 1938 vid 483 företag och berörde 3,397 arbetstagare. Av dessa kom huvudparten på mekaniska verkstäder, tegelbruk, tryckerier, konservfabriker, sömnadsfabri— ker, elektricitets-, vattenlednings- och renhållningsverk. Närmare redogörelse för detta slag av nattarbete lämnas jämväl i bilaga A.

För utredning av frågan om orsakerna till treskiftsarbete begärdes uppgift om huruvida sådant arbete förekom på grund av

1) arbetsprocessens tekniska natur, 2) anläggningens dyrbarhet och därav betingade räntabilitetshänsyn, 3) hänsyn till konsumenternas eller kundernas särskilda behov eller 4) kombination av de under 1)—3) angivna orsakerna eller på grund av annan anledning.

Av förutnämnda 1,235 arbetsställen med treskiftsarbete ha 1,199 lämnat uppgifter i angivna avseende. För uppgifterna redogöres närmare i bilaga A. Sammanfattningsvis må dock här nämnas, att av dessa 1,199 arbetsställen ha

674 såsom orsak till treskiftsarbete angivit arbetsprocessens tekniska natur, 61 anläggningens dyrbarhet och räntabilitetshänsyn samt 215 konsumenternas eller kundernas särskilda behov. 130 arbetsställen ha som anledning till treskifts- arbetet angivit olika kombinationer av nyssnämnda orsaker, medan 119 anfört andra skäl, vilka närmare angivas i bilagan.

Beträffande orsakerna till nattarbete i de fall, då sådant arbete bedrevs utan samband med skiftindelning, hänvisas till nyss angivna bilaga. Bland orsaker må här nämnas reparationsarbete, vakttjänst, eldning, uppslagning av smält metall i gjuterier samt allmänhetens eller kundernas behov.

Som framgår av vad ovan anförts berör nämnda undersökning ej handeln. I syfte att få klarlagt, huruvida nattarbete i större utsträckning förekomme inom denna verksamhetsgren, har kommittén låtit inhämta upplysningar härom från vederbörande organisationer inom handeln. Härvid meddelades av Sveriges grossistförbund, att det inom de grosshandelsföretag, som vore anslutna till förbundet, ej förekomme något regelbundet treskiftsarbete och ej heller arbete å tid mellan klockan 22 och 5. Sveriges köpmannaförbnnd anförde, att såvitt förbundet hade sig bekant, förekomme överhuvud icke något treskiftsarbete inom detaljhandeln. Nattarbete under tiden mellan klockan 22 och 5 före— komme blott i undantagsfall vid s. k. nödfallsarbete och arbete å övertid. I senare fallet avsåge nattarbetet skyltning samt sortering och placering av varor i samband med julförsäljning. Regelmässigt torde arbetet då vara av- slutat före klockan 24. Antalet arbetstagare, som berördes härav, kunde ej an- givas. Handelns arbetsgioareorganisation framhöll, att det inom handeln i all- mänhet ej förekomme vare sig regelbundet treskiftsarbete eller arbete mellan klockan 22 och 5. En del av de största företagen inom spannmålsbranschen, hu- vudsakligen de s. k. centralföreningarna, vore dock tidvis nödsakade att för tork- ning och stundom även rensning och luftning av spannmål använda sina arbe- tare i treskiftsarbete under perioder varierande mellan 2 och 9 månader. Inom en centralförening hade även förekommit tvåskiftsarbete för rensning av gräs- frö ett par månader på året. En annan förening hade under vissa perioder av den gångna säsongen sysselsatt två man mellan klockan 22 och 6 för Spannmåls- torkning och kraftfodertillverkning. Svenska handelsarbetareförbundet medde- lade, att vid de firmor, som handlade med spannmål, enstaka arbetare under viss tid av året arbetade regelbundet treskiftsarbete med tillsyn av torkningen av spannmål. Den tid, under vilken sådant arbete utfördes, skiftade med hänsyn till flera omständigheter, bland annat spannmålens beskaffenhet och leveranstider, men torde i allmänhet uppgå till 2 ä 3 månader av året. Ett 100-tal medlemmar beräknades vara berörda härav.

Ovannämnda utredningar avsågo att klargöra, dels i vilken omfattning nattarbete förekommer och dels vilka slag av verksamhet, som närmast komma att beröras av de tilltänkta bestämmelserna om ledighet för nattvila. Emeller- tid har det inom kommittén ansetts påkallat att jämväl söka få utrönt natt-

arbetets verkningar ur medicinsk synpunkt. I sådant syfte hemställde kom- mittén under år 1939 hos statens institut för folkhälsan om undersökning angå- ende verkningarna på den mänskliga organismen såväl av nattarbete i allmänhet som av treskiftsarbete i den form detta arbete för närvarande bedreves i vårt land. På grund av att de av kriget framkallade förhållandena avsevärt ändrat förutsättningarna och även i hög grad försvårat möjligheterna för undersök- ningens utförande, har institutet icke sett sig i stånd att verkställa den begärda utredningen. Då kommittén år 1942 återupptog sitt utredningsarbete, ansågs, att en förnyad framställning hos institutet om ett fullföljande av den ifrågasatta utredningen icke lämpligen kunde komma ifråga, enär de av in- stitutet tidigare åberopade förhållandena alltjämt voro för handen. Det an- sågs dessutom, att en undersökning under de av kriget betingade förhållan- dena icke skulle giva det resultat, som rätteligen borde läggas till grund för lagstiftande åtgärder i här berörda hänseende.

Reformförslag. I motion vid 1931 års riksdag (1:206) yrkades, att gäl- lande förbud mot kvinnors nattarbete skulle utsträckas att avse även män- nens nattarbete. Andra lagutskottet fann sig ej kunna förorda en lagstiftning i den riktning, som i motionen angåves, och hemställde (utl. nr 24), att motio- nen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i en- lighet härmed.

I detta sammanhang må nämnas, att i en vid 1945 års riksdag väckt motion (11:423) bland annat hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete under jord. På förslag av andra lagutskottet (utl. nr 77) beslöt riksdagen bifalla nämnda hemställan (skriv. nr 528).

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att arbetstagare skulle, såframt ej fråga vore om arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, eller om sjuk- domsfall eller annan oförutsedd händelse, som tillfälligtvis föranledde till un- dantag, beredas ledighet för nattvila, i vilken skulle ingå tiden mellan klockan 23 och 5. I fråga om tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete skulle dock gälla vad därom vore särskilt stadgat. Beträffande säsongarbete eller ar- bete, som avsåge förarbetande av varor, vilka vore underkastade hastig försäm- ring, eller visst annat arbete, kunde yrkesinspektionens chefsmyndighet med- giva undantag. Likaså skulle undantag kunna meddelas efter framställning av arbetsgivare, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning eller annorledes framginge, att flertalet av de arbetstagare, som berördes av undan- taget, funne detsamma önskvärt. Hade natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet vållat avbrott i arbetet, kunde arbetstagare få använ- das i arbete jämväl å tid mellan klockan 23 och 5.

I de till kommittén avgivna remissvaren förelågo följande erinringar.

Y rkesinspektörerna i fjärde, femte, sjätte, sjunde och elfte distrikten an- sågo, att vad som avsåges med »annan särskild omständighet» lämpligen borde prövas av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Flertalet av dessa yrkesinspek- törer liksom yrkesinspektören i andra distriktet uttalade vidare, att det ur prak- tisk synpunkt vore mera lämpligt, att anmälan om arbete å tid mellan klockan 23 och 5 på grund av exempelvis natur- eller olyckshändelse gjordes till respek- tive yrkesinspektör i stället för till chefsmyndigheten.

Bergmästaren i västra distriktet uttalade, att tolkningen av begreppet »an- nan särskild omständighet» borde göras relativt vid, åtminstone till dess en viss omställning av driften eller utökning av anläggningen medgivits. Berg— mästaren erinrade dessutom om att vid tvåskiftsarbete inom gruvindustrien det ena skiftet fortfarande flerstädes på arbetarnas önskan vore förlagt till natten mellan fredag och lördag.

Y rkesinspektionens specialinspektärer vid statens järnvägar föreslogo, att be- stämmelserna icke skulle vara tillämpliga för vid statens järnvägar sysselsatta arbetstagare, för vilka Kungl. Maj:t utfärdat särskilda föreskrifter beträffande tjänstgöringstiden.

Arméförvaltningen framhöll nödvändigheten av att för militärt ändamål be- driven verksamhet på grund av mobilisering m. ni. kunde få pågå utan hän- syn till några tidsbestämmelser. Att i dylikt läge kräva anmälan inom kort tid till chefsmyndigheten torde få anses orimligt. Undantag syntes därför böra stadgas beträffande verksamhet för militärt ändamål.

Marinförvaltningen ansåg, att förslaget om nattvila, i vilken skulle ingå tiden mellan klockan 23 och 5, icke kunde godtagas, enär detta praktiskt taget skulle omöjliggöra att utan särskilt tillstånd bedriva nattarbete, även tillfälligt så- dant. Särskilt gällde detta för försvarets arbetsplatser, där brådskande arbeten kunde vara nödvändiga ur flera synpunkter.

Försvarets fabriksstyrelse framhöll, att genom bestämmelserna kunde omöj- liggöras icke blott treskiftsarbete utan även med hänsyn till längden av tidi- gare angivna raster i vissa fall tvåskiftsarbete med 48 timmars arbetsvecka. Bestämmelsen om nattvila syntes böra överflyttas till arbetstidslagstiftningen.

Svenska arbetsgivareföreningen konstaterade, att det icke vore vetenskapligt utrett, att nattarbete, om det anordnades på ett förnuftigt sätt, vore förenat med några faror ur medicinsk synpunkt. Vidare borde beaktas, att gränsen mellan vad som är tekniskt betingat och ekonomiskt betingat skiftarbete vore mycket flytande. Dessutom framhöll föreningen, att när fråga uppstode, huruvida en viss tillverkning skulle upptagas i vårt land, det föreslagna licenstvånget kunde medföra, att detta icke bleve fallet utan att till— verkningen i stället upptoges i andra länder. Möjligheten att erhålla dispens vore nämligen en förutsättning, på vilken man icke kunde bygga upp en hel industri. Enligt föreningens mening borde ett sådant förbud som det före- slagna under inga omständigheter genomföras i vårt land utan att man visste, att det i samma utsträckning genomfördes i övriga industriländer av

någon betydelse. Det förslag, som här framfördes, skulle inom vissa industri- grenar medföra en beskärning av vår produktionskapacitet med 1/3. Detta måste fördyra vår produktion och därigenom bliva till men för hela folkhushållet. Det innebure ingen som helst överdrift att säga, att de föreslagna bestämmel- serna utgjorde ett starkt hot mot vissa för landet livsviktiga grenar av vår exportindustri. Föreningen ansåg sig därför höra på det bestämdaste avstyrka införandet av de ifrågavarande bestämmelserna och i stället föreslå, att den tidigare bestämmelsen i 5 5 k) bibehölles oförändrad. — Föreningen erinrade i sitt remissvar om den genom lagen den 14 juni 1940 (nr 484) införda be- fogenheten för Kungl. Maj:t att vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden meddela undantag, bland annat från arbetarskyddslagens bestämmelser. Det vore enligt föreningens mening angeläget, att även i sådana fall, då omförmälda krigs- situation icke förelåge, motsvarande dispensmöjlighet funnes. Föreningen an— såg därför, att i lagen borde för utomordentliga förhållanden införas en allmän dispensmöjlighet för Kungl. Maj:t.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att bestämmelsen om nattvila om- fattande tiden mellan klockan 23 och 5 vore omöjlig att tillämpa på jordbruks- arbete, och anförde, att djurskötsel och särskilt mjölkning faktiskt påbör- jades och måste påbörjas redan omkring klockan 1/2 5 på morgonen, om mjöl- ken skulle hinna komma till städerna. Sistnämnda omständighet hade också befolkningsutredningen beaktat i sitt förslag till hembiträdeslag.

Sveriges konditorförening förutsatte, att i det föreslagna undantaget gällande visst arbetes natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet även inbegrepes serverings- och köksarbete, enär det i sådant arbete vore erforderligt, att kvinnlig arbetare finge utnyttjas även efter klockan 23.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation framhöll, att det för den mindre industrien vore av stor betydelse att i trängande fall kunna utnyttja ett tredje skift. Endast härigenom torde det för en stor del av småindustrien ha varit möjligt att fullgöra sin andel i upprustningen under de första krigsåren.

Norrlands stufvareförbund och södra Sveriges stuvareförbund togo för givet, att undantaget gällande arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens be— hov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, ägde till- lämpning å stuverifacket, där arbetsförhållandena helt fyllde lagrummets ford- ringar för undantag.

Landsorganisationen framhöll, att då meningen väl vore, att i samtliga fall av undantag från regeln om nattvila medgivande erfordrades av yrkesinspek- tionens chefsmyndighet, undantaget i såframt-satsen syntes böra utgå och i stället angivas i bestämmelsen om dispensförutsättningar. Landsorganisatio- nen ansåg därjämte, att vid meddelande av dispens, grundad på uttalande av exempelvis arbetstagarnas sammanslutning, det jämväl borde förutsättas, att arbetstagarna icke genom undantaget utsattes för överansträngning eller ohälsa.

Y rkeskvinnors riksförbund, kvinnliga kontoristföreningen och föreningen

SAIA uttalade sin tillfredsställelse över att i arbetarskyddslagen äntligen upp- tagits ett allmänt nattarbetsförbud för såväl män som kvinnor. Dock ansågo riksförbundet och föreningen SAIA, att de föreslagna undantagsbestämmel- serna borde så skärpas, att arbetstagare, som av en eller annan anledning icke borde arbeta nattetid, ej heller genom dispens kunde göra detta. Sist- nämnda förening framhöll dessutom, att det för föreningen vore väsentligt, att människor bereddes nattvila och icke utan tvingande skäl nödgades arbeta på natten. Vidare ansåg föreningen, att dispens på arbetstagarnas begäran måtte meddelas endast under förutsättning att fara icke förelåge för att ar- betstagarna toge skada genom nattarbetet.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag uttalade, att bestäm- melserna i stort sett onödigtvis komplicerade arbetsgivares rätt att använda arbetstagare till arbete. Behoven av reglering tillgodosåges med de bestäm- melser, som redan funnes i avtal eller arbetstidslagarna samt beträffande min- deråriga och kvinnor i arbetarskyddslagen.

Jernkontorets gruvbyrå framhöll, att föreskriften om nattvila mellan kloc- kan 23 och 5 omöjliggjorde treskiftsdrift vid bland annat gruvor och transport— anordningar, såvida ej dispens kunde erhållas. Icke blott driftsekonomiska utan även — och detta i lika hög grad — nationalekonomiska skäl talade för en ändring av förslaget.

Kommitténs förslag. Inom kommittén har anförts, att gällande stadgande i arbetarskyddslagens 5 5 k) är alltför vagt och allmänt hållet för att därmed skulle kunna vinnas syftet att i tillbörlig utsträckning begränsa möj- ligheten att använda arbetstagare i nattarbete. Visserligen kan yrkesinspek- tionens chefsmyndighet med stöd av bestämmelsen i 38 5 4 mom. arbetarskydds- lagen ingripa i de fall, då missbruk beträffande nattarbete förekommer, och meddela arbetsgivaren nödiga föreskrifter till tryggande av att stadgandet ifråga iakttages. Ett sådant ingripande torde emellertid kunna ske endast från fall till fall och lärer ej kunna vidtagas för att mera allmänt reglera nattarbetsförhållandena. Enligt vad kommittén inhämtat har något ingri- pande enligt 38 Q 4 mom. hittills icke skett.

Det kan icke bestridas, att nattarbete i allmänhet är mera betungande än arbete på dagen. Detta har särskilt framhållits beträffande skiftarbetet. Där- vid har hänvisats till de ständiga omställningar i kroppens funktioner, som äro en följd av de ofta återkommande skiftväxlingarna. Dessutom kan i regel ej erhållas lika ostörd vila på dagen som om natten. Med skiftar- betet följa också oregelbundna måltidsförhållanden, och hemlivet utsättes ej sällan för störningar i olika former. Alldeles särskilt är detta fallet, där fa- miljemedlemmarna sysselsättas i arbete på olika tider av dygnet. Även om vissa med nattarbete förenade olägenheter kunna —- där detsamma bedrives regelbundet — minskas genom åtgärder från arbetsgivarens sida, kunna de dock icke helt elimineras.

Med hänsyn till de olägenheter, som nattarbetet otvivelaktigt medför, är det ett allmänt önskemål, att det begränsas, där detta låter sig göra. Det är dock uppenbart, att nattarbete inom vissa verksamhetsområden icke kan und- vikas. För att visst arbete skall få bedrivas på natten måste enligt kommitténs mening godtagbart skäl härför föreligga. Den nuvarande bestämmelsen i 5 % k) är dock icke tillfyllest för att sådan begränsning av nattarbetet skall kunna ernås, utan härför fordras mera detaljerade bestämmelser.

En närmare reglering i lag av nattarbetet kan tänkas ske på flera sätt. Kommittén har i detta avseende övervägt olika förslag. En jämförelse har härvid även gjorts med den utländska lagstiftningen på förevarande område. I fråga om denna lämnas en kortfattad redogörelse i bilaga E.

Ett första förslag, som kommittén upptagit till övervägande, avsåg införande i arbetarskyddslagen av en bestämmelse om allmänt förbud mot nattarbete inom all verksamhet, som inbegrepes under lagen, jämte undantagsbestämmelser, var- igenom bereddes möjlighet att lämna tillstånd till nattarbete, då sådant arbete av olika skäl vore erforderligt. Enligt detta förslag, som i princip motsvarade det schweiziska systemet, skulle nattarbete ej få förekomma inom något slag av verksamhet, utan att vederbörande myndighet lämnat medgivande därtill. Då emellertid nattarbete vore oundvikligt inom ett flertal verksamhetsområden, syntes en sådan lösning av frågan komma att medföra ett formellt ansöknings- förfarande av alltför stor omfattning. Förslaget har därför ej kunnat förordas.

Såsom ett andra förslag har diskuterats en bestämmelse om allmänt för- bud mot nattarbete inom all verksamhet, varå lagen ägde tillämpning, jämte undantagsbestämmelser, som avsåge dels att från förbudsbestäm- melsen direkt i lagen undantaga vissa uppräknade slag av verksamhet, där nattarbete vore betingat av tekniska eller allmänna behov eller annan sär- skild omständighet, dels möjlighet att i särskilda fall meddela tillstånd till natt- arbete, då sådant arbete eljest vore av behovet påkallat. Med detta förslag skulle emellertid följa, att ett mycket stort antal undantag måste göras redan i lag- texten. En dylik uppräkning av undantag vore ur saklig synpunkt svår att åstadkomma och dessutom förenad med lagtekniska olägenheter. Ej heller detta förslag, som i huvudsak motsvarade de norska bestämmelserna, har kommittén ansett sig böra förorda. En begränsning av stadgandet därhän, att det skulle gälla enbart industriellt och därmed likställt arbete, har ej heller befunnits utgöra lämplig lösning av frågan.

Ett tredje förslag, som kommittén slutligen enat sig om, bygger i princip på gällande bestämmelse i 5 5 k) om ledighet för nattvila. Kommittén föreslår sålunda, att i lagens 19 & upptages en allmän bestämmelse av innehåll, att arbetstagare i regel skall beredas ledighet för nattvila och att i denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 23 och 5. Detta innebär i förhållande till stadgandet i 5 5 k) en väsentlig skärpning. Från tillämpningen av nämnda stadgande i 19 % undantages dock sådant arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl

nattetid. Därjämte innehålla 19, 20 och 21 åå bestämmelser om ytterligare undantag.

Till arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas jämväl nattetid, an- ser kommittén böra hänföras sådant arbete, som till följd av arbetsprocessens tekniska natur måste försiggå kontinuerligt, exempelvis på grund av ugnsdrift eller kemiska processer. Hit hör i första hand vissa slag av arbete vid järn- verk, glas-, kalk- och tegelbruk, pappersmassefabriker och pappersbruk samt olika kemiskt-tekniska fabriker. Även kolnings- och flottningsarbete bör en- ligt kommitténs mening likställas med arbete av nyssnämnda slag. Emellertid är det givet, att alla arbeten inom angivna verksamhetsgrenar ej äro av så- dan natur, att desamma av tekniska skäl måste försiggå kontinuerligt och så— ledes bedrivas nattetid. Vid exempelvis ett järnverk föreligga tekniska skäl för nattarbete vid hyttor, elektriska smältugnar, bessemerugnar och martin- ugnar, enär i dessa fall arbetsprocessen ej kan avbrytas varje natt, utan att materialet förstöres, den framställda produkten försämras eller att ugnar eller andra apparater utsättas för skada. Däremot kunna sådana skäl ej åbe- ropas i fråga om arbete vid ett järnverks byggnadsavdelning, mekaniska verk- stad, snickeriverkstad m. fl. avdelningar. Även inom andra industrier före- komma arbetsprocesser, som av nyss angivna skäl ej kunna avbrytas varje natt, men det innebär dock icke, att alla andra arbeten, som förekomma vid dessa industrier, behöva utföras nattetid. Emellertid bör vid bedömandet av frågan, huruvida ett arbete är av sådan natur, att det måste försiggå även natte- tid, en begränsning till arbetsprocessens tekniska natur ej vara enbart bestäm- mande. Stundom kan det vara tekniskt möjligt att avbryta ett arbete varje natt, men detta kan vara förenat med sådana konsekvenser ur tekniskt-ekonomisk eller driftsekonomisk synpunkt, att det icke bör ifrågakomma. Det kan sålunda före- komma, att arbete måste bedrivas nattetid, även om arbetsprocessens natur icke med nödvändighet så påkallar.

Som skäl för nattarbete uppställes i den föreslagna bestämmelsen jämväl det villkoret, att arbetet skall vara betingat av allmänhetens behov. Hit hör enligt kommitténs mening vissa arbeten vid trafikföretag av olika slag, post, telegraf och telefon, hotell, restauranger och kaféer, apotek, sjukhus, gas-, elektricitets- och vattenledningsverk, vissa tidningstryckerier o. s. v. Givet är, att det inom ifrågavarande verksamhetsgrenar förekommer arbete, som ej kan direkt hänföras till arbete för allmänhetens behov och som därför ej bör tillåtas pågå nattetid.

Förutom de ovan angivna kunna också andra bärande skäl för nattarbete andragas. Kommittén föreslår därför, att hänsyn får tagas även till annan särskild omständighet. Såsom dylik omständighet anser sig kommittén bland annat böra nämna djurskötsel och vakttjänst samt sådana förberedelse- och avslutningsarbeten, som avses i gällande arbetstidslagar. Till vakttjänst hän- föres i första hand sådant arbete, som normalt utföres av vaktpersonal, såsom

portvakter, nattvakter, kraftstations-, damm- och slussvakter. Men även till- fällig vakttjänst, såsom vid utställningar, lantbruksmöten, biografer, teatrar och andra tillställningar, bör inbegripas under förevarande undantag. Med för- beredelse- och avslutningsarbeten förstås sådana arbeten, som inleda eller av- sluta det egentliga driftsarbetet och regelbundet återkomma. Vad härmed avses framgår av de utlåtanden, arbetsrådet avgivit rörande arbetstidslagarnas till- lämpning i berörda avseende.

Till arbete, som på grund av särskild omständighet måste försiggå nattetid, bör jämväl hänföras arbete, som avser förarbetande av varor, underkastade hastig försämring. Till sådana varor äro företrädesvis att hänföra frukt och grönsaker samt fisk och skaldjur. Kommittén anser dessutom, att till annan särskild omständighet bör hänföras sjukdomsfall eller annan oförutsedd hän- delse, som tillfälligtvis föranleder till undantag.

Inom jordbruket förekomma en del arbeten, som av särskilda skäl böra ut— föras å tid mellan klockan 23 och 5. Hit höra skörd av vissa oljeväxter, torkning av spannmål i samband med tröskning m. 111. Dessa och andra liknande jord- bruksarbeten böra enligt kommitténs mening hänföras till arbete, vilket på grund av särskild omständighet måste bedrivas som nattarbete. Ej sällan förekommer det, att fartyg måste snabbt lastas eller lossas och att detta arbete därför måste utföras nattetid. Även i sådant fall torde förutsättningen »annan särskild om- ständighet» vara uppfylld.

Att uttömmande angiva vad som skall innefattas under uttrycken »arbe- tets natur», »allmänhetens behov» eller »annan särskild omständighet» är omöjligt. Om vissa slag av arbete råder ingen tvekan, att de falla under dessa uttryck. I fråga om andra är det däremot tveksamt. I detta sammanhang må emellertid framhållas, att om arbetsrådet i Visst fall har att pröva, huru- vida någon av här angivna förutsättningar är för handen, och därvid finner, att så icke är förhållandet, rådet kan jämlikt lagförslagets 20 & meddela dispens. Härvid är särskilt att observera den generella dispensmöjligheten enligt 20 5 b). Se härom sid. 361.

Vad beträffar den tid av dygnet, inom vilken ledigheten för nattvila skall vara förlagd, kunna olika meningar råda. Nämnas kan, att i fråga om minder- åriga stadgas i arbetarskyddslagens 14 5 3 mom., att i ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 19 och 6, där minderårig under 16 år användes till in- dustriellt och därmed likställt arbete, samt eljest tiden mellan klockan 22 och 5. I samma lags 19 & talas jämväl om ledighet för nattvila mellan klockan 22 och 5 i de fall, då kvinna användes till industriellt arbete av större omfatt— ning (se sid. 348 och 486). Sistnämnda tidpunkter ha i arbetarskyddslagen fastställts med hänsyn till bestämmelserna i de internationella konventionerna angående barns och kvinnors nattarbete. Såsom nämnts på sid. 494 kan den i konventionen angående kvinnors nattarbete fastställda tidrymden mellan klockan 22 och 5 i vissa fall utbytas mot tidrymden mellan 23 och 6.

Inom kommittén har tidigare ifrågasatts, att i ledigheten för nattvila skulle ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Denna tidrymd har emellertid vid två- skiftsarbete visat sig vara mindre lämplig, enär rastbehovet ofta ej blir till- godosett på ett tillfredsställande sätt, särskilt i de fall, då kortare arbetstid uttages på lördagsskiften. Kommittén har därför i syfte att åstadkomma en bättre lösning av rastfrågan vid tvåskiftsarbete ansett sig böra föreslå, att i ledigheten för nattvila skall ingå tiden mellan klockan 23 och 5. Dessa tider ha av kommittén även ur andra synpunkter ansetts vara de mest ändamåls- enliga. En tidigare tidpunkt för arbetets början än klockan 5 synes icke böra förekomma, enär detta i många fall skulle alltför mycket störa nattvilan. Det bör nämligen beaktas, att många arbetstagare ha en avsevärd väg att färdas för att komma till arbetsstället. Tidpunkten klockan 23 för arbetets avslutande torde i allmänhet ej anses såsom särskilt sen, i synnerhet ej i städerna.

För arbete, som bedrives i form av treskiftsarbete dygnet om, har faststäl- landet av ovan angivna tidpunkter ej någon större betydelse. Enligt den före- slagna bestämmelsen om nattvila föreligger nämligen intet hinder att i de fall, då nattarbete må försiggå, förlägga skiftväxlingen till annan tid än klockan 23 eller klockan 5. Det torde dock få anses lämpligt att fördela skifttiderna så, att i det egentliga nattskiftet ingår tiden mellan klockan 23 och 5. Här- igenom vinnes nämligen, att de arbetstagare, som sysselsättas å övriga skift, beredas nattvila inom denna tidrymd. En sådan skiftindelning är särskilt att förorda i de fall, då i samma familj finnas två eller flera personer, som syssel- sättas i skiftarbete, och därvid förekommande tvåskiftsarbete är förlagt å tid mellan klockan 5 och 23. De familjemedlemmar, som icke ha nattskift, få då i allmänhet tillfälle till nattvila mellan klockan 23 och 5. Enligt den förut- nämnda av kommittén företagna undersökningen angående treskiftsarbete tilläm- pas också i det övervägande antalet fall en sådan skiftindelning, att tiden mellan klockan 23 och 5 ingår i endast ett av skiften. AV de 1,220 arbetsställen, som lämnat uppgift beträffande skiftindelningen, hade sålunda ej mindre än 943 arbetsställen skifttiderna bestämda till klockan 6, 14 och 22. Vid 65 ar- betsställen tillämpades däremot skifttiderna klockan 4, 12 och 20. Med sist- nämnda skiftindelning kommer ovan angivna ledighet för nattvila, mellan klockan 23 och 5, att beröra två skift. Se bilaga A, tab. 5.

Vad skifttiderna vid tvåskiftsarbete beträffar, torde en bestämmelse om att i ledigheten för nattvila skall ingå tiden mellan klockan 23 och 5, komma att medföra större konsekvenser än i fråga om treskiftsarbete. Såsom framgår av bilaga A, tab. 4 förekommer vid ett icke ringa antal arbetsställen tvåskiftsarbete, som börjar före klockan 5 eller slutar efter klockan 23. I sådana fall måste i regel ändring av skifttiderna genomföras, för såvitt icke arbetet är sådant, att det på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet må bedrivas å någon del av tiden mellan klockan 23 och 5. Viss respittid gives dock enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna. Se närmare härom å sid. 363.

Kommittén har vidare funnit sig böra föreslå, att bestämmelsen om ledig- het för nattvila icke göres tillämplig å arbetstagare i överordnad ställning, under förutsättning att denne icke eller endast undantagsvis deltager i arbete, som står under hans ledning. Att inbegripa sådan arbetstagare under den all- männa bestämmelsen om förbud mot arbete nattetid komme säkerligen i många fall att medföra avsevärda svårigheter, och att i dylikt fall fordra dispens för nattarbete synes icke lämpligt. Till belysande av vad som avses med ar- betstagare i överordnad ställning lämnas en del exempel i de till 19 & hörande anvisningarna.

På grund av särskilda skäl kan det i vissa fall förekomma, att ett arbete, som vanligtvis ej utföres som nattarbete, måste bedrivas å tid mellan klockan 23 och 5. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att i en särskild paragraf (20 &) meddelas bestämmelser, varigenom arbetsrådet bemyndigas att efter särskild prövning medgiva undantag från förbudet mot nattarbete. Sådant undantag bör enligt kommitténs mening kunna medgivas beträffande arbete, som försiggår endast under viss del eller vissa delar av året (säsongarbete) och som i väsentlig män kan sägas vara beroende av årstid och väderlek. Som exempel på dylikt arbete kan nämnas torvupptagning, vändning och stack- ning av torv. Vidare föreslås, att undantag skall kunna medgivas jämväl be- träffande sådant arbete, som under viss tid till följd av särskilda omständig— heter måste påskyndas. Till arbete av sistnämnda slag bör enligt kommitténs mening hänföras bland annat reparationsarbete, visst lastnings- och lossnings- arbete ävensom annat arbete, som snabbt måste slutföras, exempelvis i sam- band med utställningar, brådskande leveranser e. d.

Emellertid kan nattarbete vara påkallat i andra fall än de ovan angivna. Det gäller exempelvis att tillgodose ett sådant allmänt intresse som försvar och folkförsörjning. Likaså kan det vara nödvändigt att bedriva nattarbete för att undvika avsevärda olägenheter av teknisk, ekonomisk eller social na- tur. Sålunda kan det exempelvis föreligga starkt behov av att utnyttja en dyrbar produktionsapparat eller att eljest på ett rationellt sätt tillgodogöra sig förefint- liga resurser. Kommittén anser, att även i dylika fall möjlighet bör finnas att meddela undantag från det i lagförslaget upptagna nattarbetsförbudet. Ett stad- gande i sådant syfte har upptagits i lagförslagets 20 5 b). Genom den av- fattning detta stadgande givits, erhåller arbetsrådet generell befogenhet att bevilja undantag från nattarbetsförbudet. Härigenom tillgodoses även det önskemål om en allmän dispensmöjlighet, som svenska arbetsgivareföreningen framfört i sitt remissyttrande (sid. 355).

Bestämmelsens största betydelse ligger däri, att det erbjudes möjlighet till dispens av tekniska, ekonomiska och sociala hänsyn. Det är givet, att ett förbud mot nattarbete i enlighet med bestämmelsen i 19 & kan medföra stora olägenheter i nu angivna avseenden. Sålunda kan ett förbud mot nattarbete — särskilt med hänsyn till förhandenvaron av utländsk konkur- rens —— medföra, att en viss tillverkning, som kan vara för landet betydelse-

full, icke kan bedrivas. Vidare kan en övergång från tre- till tvåskiftsarbete medföra arbetslöshet bland de vid företaget anställda. För att undvika att missförhållanden i sådana hänseenden uppkomma till följd av nattarbets- förbud, anser kommittén dispensmöjlighet befogad. Det förutsättes emeller— tid, att dispens meddelas endast i de fall, då särskilda skäl därtill föreligga. Vid avgörandet av dylika dispensärenden bör hänsyn tagas till huruvida för- utsättningar finnas för framtida omläggning av arbetet, så att detta ej behöver försiggå nattetid. Dispens bör kunna meddelas individuellt eller generellt för visst slag av arbete och, där så finnes påkallat, avse en relativt lång tidsperiod.

Stundom kan det från arbetsgivar- eller arbetstagarhåll befinnas önskvärt eller lämpligt att utföra arbete å tid, som ingår i den för nattvila föreskrivna tidrymden. Äro arbetsgivaren och vederbörande arbetstagare eller deras orga- nisationer ense om arbetets utförande å natten, synes enligt kommitténs me- ning hinder icke böra möta att i sådant fall medgiva undantag från det stad- gade förbudet mot nattarbete, förutsatt att arbetstagarna icke komma att ut- sättas för ohälsa eller överansträngning. Kommittén föreslår därför, att i lagen införes ett stadgande, varigenom öppnas möjlighet att även i sådant fall lämna tillstånd till nattarbete.

Det kan under den varma årstiden stundom inträffa, att arbetstagare, som sysselsättas med arbete i det fria, på grund av hettan önska utföra arbetet om natten i stället för på dagen. Att vid sådana tillfällen, som vanligtvis avse några få dagar, inhämta arbetsrådets medgivande till arbete å tid mellan klockan 23 och 5 anser kommittén icke böra förutsättas.

Enligt kommitténs mening skall hinder ej föreligga att vid 5. k. nödfalls- arbete använda arbetstagare till arbete å tid mellan klockan 23 och 5, i den mån så är nödigt. Exempel på sådant arbete lämnas i de till 21 & hörande anvisningarna. I likhet med vad som gäller jämlikt arbetarskyddslagen vid användande av minderåriga och kvinnor till dylikt arbete ävensom enligt ar- betstidslagarna föreslår kommittén, att anmälan rörande nödfallsarbete skall göras senast inom två dygn från arbetets början samt att, om arbetet måste fortsätta utöver denna tid, tillstånd därtill skall sökas. Anmälan göres och tillstånd sökes hos arbetsrådet. Från yrkesinspektörshåll har anförts, att det ur praktisk synpunkt vore mera lämpligt, att anmälan gjordes till yrkesin- spektör. I berörda fall skall emellertid anmälan till arbetsrådet vanligtvis göras även enligt arbetstidslagarna. Med hänsyn härtill och då det måste anses vara olämpligt, att anmälan om samma sak skall göras på två håll, föreslås, att även anmälan jämlikt arbetarskyddslagen tillställes arbetsrådet.

Att vid lagens ikraftträdande omedelbart inställa nattarbetet i de fall, där de föreslagna bestämmelserna icke medge sådant, torde säkerligen på sina håll medföra betydande svårigheter ur såväl tekniska, ekonomiska och sociala som andra synpunkter. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att i lagens

övergångsbestämmelser upptages ett stadgande av innehåll, att arbete, som ovan avses, fortfarande må bedrivas å tid mellan klockan 23 och 5, dock högst ett år från tiden för lagens ikraftträdande. Skulle arbetet ifråga på grund av omställningssvårigheter behöva fortgå längre tid än vad som nu sagts, föreslås tillika, att arbetsrådet må meddela tillstånd härtill under ytter- ligare högst ett år. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen fordras så- lunda ej tillstånd till nattarbete under det första året efter lagens ikraftträ- dande men väl under det därpå följande. Avsikten med att bestämmelsen ut- formats på här angivet sätt är, att kommittén velat undvika, att arbetsrådet vid tiden för lagens ikraftträdande belastas med en mängd ansökningar om dispens från nattarbetsförbudet.

Sveriges konditorförening har i sitt remissyttrande uttalat, att föreningen förutsatte, att serverings- och köksarbete vore sådant arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet finge för- siggå även efter klockan 23. Enligt kommitténs uppfattning bör serverings- och köksarbete vid hotell, restauranger och kaféer i regel anses vara sådant arbete, som är betingat av allmänhetens behov och som således, då så är på- kallat, må försiggå jämväl å tid mellan klockan 23 och 5.

Vad beträffar landsorganisationens uttalande, att undantag från nattarbets- förbudet endast bör medgivas i dispensväg, har kommittén vid utformningen av lagbestämmelserna utgått från att vissa slag av arbete skola få försiggå nattetid, utan att särskilt medgivande därtill skall erfordras av arbetsrådet. Att i alla de fall, då nattarbete är betingat av arbetets natur eller allmänhetens behov, fordra medgivande, skulle innebära en onödig belastning för tillsyns- myndigheten, eftersom dispens härvidlag i regel finge beviljas. I stället får det anses åvila arbetsinspektionen eller arbetsrådet att i de fall, där tvivel uppstår, huruvida särskilt tillstånd till nattarbete fordras eller icke, pröva, i vad mån förutsättning enligt 19 & finnes för undantag från nattarbetsförbudet.

Av yrkeskvinnors riksförbund m. fl. har framhållits önskvärdheten av att undantagsbestämmelserna så skärpas, att arbetstagare, som av hälsoskäl ej bör användas till nattarbete, ej heller genom dispens gives möjlighet härtill. Enligt kommitténs mening sammanhänger denna fråga med spörsmålet, huruvida ar- betstagare, som sysselsättes i nattarbete, bör ställas under regelbunden läkarkon- troll. Inom kommittén har framkommit förslag, att de i lagförslagets 20 & angivna undantagsbestämmelserna borde kompletteras med en bestämmelse om att därest arbete regelbundet bedreves å tid mellan klockan 23 och 5, de i dylikt arbete sysselsatta arbetstagarnas hälsotillstånd skulle vara föremål för särskild uppmärksamhet från arbetsinspektionens sida. Kommittén har dock ej ansett påkallat att föreslå en dylik bestämmelse, utan förutsätter, att det vid utövandet av tillsyn å arbetarskyddslagens efterlevnad bör ankomma på arbetsinspektionen att jämväl följa nattarbetets verkningar och de förhål— landen, varunder detta arbete bedrives. Kommittén anser, att genom en ökad

läkarrepresentation hos arbetsinspektionen större möjligheter tillskapas för så- dan kontroll. Ehuru det icke i lagtexten utsäges, bör det åvila arbetsrådet att vid meddelande av undantag enligt 20 5 a) och b) jämväl beakta det för- hållandet, att arbetstagarna icke genom nattarbetet utsättas för ohälsa eller överansträngning.

Ledighet för veckovila.

Gällande lag. I 5 & l) arbetarskyddslagen stadgas, att för varje period av sju dagar arbetarna skola i regel åtnjuta sammanhängande ledighet av minst tjugufyra timmars varaktighet. Sådan veckovila bör såvitt möjligt förläggas till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda.

Från denna bestämmelse må yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter hö- rande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva undantag för visst slag av sysselsättning eller visst arbetsställe. Vidare sägs, att om inskränkning göres i ovan angivna veckovila, motsvarande frihet från ärbete såvitt möjligt bör beredas.

I lagens övergångsbestämmelser meddelas därjämte, att ovan angivna skyl- dighet beträffande veckovila icke gäller, såvitt vid tiden för lagens ikraftträ- dande sådan ledighet icke tillämpas för visst slag av sysselsättning eller å visst arbetsställe. Dock sägs, att sådan ledighet bör beredas arbetarna, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, och skall vad i 38 ä 2 mom. stadgas därvid äga motsvarande tillämpning. Dessutom föreskrives, att i de fall, där undantag efter vad nu är sagt stadgas, arbetsgivaren bör om undantaget underrätta yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Ovannämnda bestämmelser motsvaras av en av internationella arbetskonfe- rensen år 1921 antagen konvention angående tillämpningen av veckovila i indu- striella företag, vilken konvention ratificerats av vårt land.

Uppgifter om veckovila. Någon fullständig uppgift om i vilken om- fattning ovannämnda bestämmelser rörande veckovila kommit att tillämpas, lär icke föreligga. År 1934 lät socialstyrelsen genom medverkan av samtliga yrkes- inspektörer och bergmästare införskaffa upplysningar angående tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser vid industriella och vissa därmed likställda ar- betsföretag. Undersökningen avsåg dock endast sådana arbetsställen, som stodo under den statliga yrkesinspektionens direkta tillsyn. Av de 5,900 arbetsstäl- len, till vilka uppgiftsformulär utskickats, hade 5,181 arbetsställen inkommit med begärda uppgifter. Av undersökningen framgick, att 554,07 7 arbetstagare eller ungefär 96 % av de 576,522 arbetstagare, som berördes av undersökningen, hade veckovila nöjaktigt ordnad. De övriga 22,445 arbetstagarna eller cirka 4 % av samtliga av undersökningen berörda åtnjöte däremot icke någon ord-

nad 24 timmars sammanhängande ledighet för varje sjudagarsperiod. Dock erhölles i flera fall viss kompensation genom längre semester eller på annat sätt.

Frågan om veckovila hade jämväl varit föremål för överläggning vid yrkes- inspektörernas sammanträde inför chefsmyndigheten år 1937. Därvid framkom bland annat, att ordnad veckovila icke åtnjötes av arbetare, som sysselsattes i s. k. beredskapstjänst vid bilbärgningsföretag, eller av tidningsbuden vid de dag- liga tidningarna i Stockholm och ej heller av arbetstagare i konditorier och vissa transportföretag. Inom mejerier och mindre restauranger vore ej heller frågan om veckovila ordnad i överensstämmelse med arbetarskyddslagens stad- gande. Vidare meddelades, att veckovila i allmänhet icke tillämpades vid kraft- stationerna, i synnerhet ej vid avlägset belägna mindre kraftstationer. An- modan till vederbörande arbetsgivare att ordna veckovila för sin kraftstations- personal genom anställande av avlösare hade i regel ej medfört ändring på grund av ekonomiska skäl.

I samband härmed må nämnas, att ur den av kommittén verkställda special- undersökningen rörande arbetsförhållandena inom industriell och därmed lik- ställd verksamhet ej erhålles någon uppgift om veckovilans ordnande. Vid denna utredning har nämligen i här berörda avseende endast införskaffats upp- gifter beträffande förekomst av sön— och helgdagsarbete för icke-skiftarbetare. I sådant arbete sysselsattes under år 1938 ungefär 18,500 dylika arbetstagare vid 1,897 arbetsställen. Härav får dock icke slutas, att dessa arbetstagare ej skulle åtnjuta sådan veckovila, som avses i arbetarskyddslagen. Denna kan nämligen vara förlagd till annan dag än söndag.

Reformförslag. I motioner vid 1.931 års riksdag (1:205 och II:349) hem- ställdes, att orden »i regel» måtte utgå. I en vid samma riksdag väckt motion (II:351) yrkades, att bestämmelserna om veckovila ej måtte gälla arbete med flottning och utskiljning av trävaror i flottleder. Andra lag- utskottet (utl. nr 24) ansåg det vara av vikt — för att det föreslagna stadgan- det om veckovila skulle få verklig betydelse —— att detsamma ej erhölle en alltför obestämd avfattning, samt föreslog, att orden »i regel» uteslötes. Be- träffande motionen II:351 framhöll utskottet, att arbete med flottning och ut- skiljning av trävaror i flottleder torde vara undantaget från bestämmelserna om veckovila genom det ovannämnda stadgandet i lagens övergångsbestämmel- ser, samt hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Vad utskottet hemställt beträffande de förstnämnda motionerna avslogs av riksdagen. Däremot bifölls utskottets hemställan i fråga om den sistnämnda motionen.

Av svenska fastighetsarbetareförbundet har yrkats, att bestämmelsen om veckovila gives sådan utformning eller tolkning, att den gäller även för ar- betstagare ,med deltidssysselsättning, exempelvis eldare och värmeledningsskö- tare i fastigheter.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet hade ovannämnda bestämmelser ändrats såtillvida, att ordet »bör» ersatts med »skall». Bestämmelserna föranledde följande erinringar.

Yrkesinspektören i nionde distriktet ansåg, att om ledighet av minst 24 tim- mars varaktighet ej kunde beredas varje vecka, måste krav på 24 timmars le- dighet ändock finnas, och detta även om sådan ledighet ej kunde beredas an- nat än varannan eller var tredje vecka.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser framhöllo, att det vore önskvärt, att bestämmelsen omformulerades så, att i ledigheten om 24 timmar inginge en hel dag. Det förekomme nämligen alltför ofta, att restauranganställda ej hade hellediga dagar utan ledighet exempelvis från klockan 13 den ena dagen till klockan 13 den andra dagen.

Arméförvaltningen ansåg, att stadgandena icke lämpade sig för militär per- sonal och att undantag för denna därför borde stadgas i lagen och icke göras beroende av dispens av chefsmyndigheten. Arméförvaltningen frågade där— jämte, vad som avsåges med »vederbörande organisationer», då fråga vore om militär personal.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg det olämpligt att utbyta >>bör>> mot »skall». Bestämmelsen, att veckovila skulle förläggas till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda, vore för övrigt omöjlig i allt skiftarbete.

Svenska lantarbetsgivareföreningen påpekade, att bestämmelsen icke kunde tillämpas på jordbruksarbete och särskilt ej i fråga om djurskötsel, som måste bedrivas varje dag under året. _

Sveriges konditorförening samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisa- tion ansågo sig ej kunna biträda skärpningen av innehållet i bestämmelsen utan föreslogo bibehållandet av ordet »bör» i stället för »skall».

Landsorganisationen framhöll, att yrkesinspektionens chefsmyndighet borde vid meddelande av dispens kunna meddela föreskrifter om kompensationsledig- het. I anslutning härtill ifrågasattes, huruvida och i så fall under vilka för- utsättningar orden »i regel» kunde föranleda andra undantag från bestäm- melsen om veckovila än som avsåges i stadgandet. Vidare uttalade landsorga- nisationen sin tvekan beträffande bestämmelsens tillämpning å fastighetsarbete (fastighetsskötsel). I princip funnes ej anledning att från veckovila utesluta hithörande heltidsanställda arbetstagare.

Jernkontorets gruvbyrå erinrade om att bestämmelsen om veckovilans för- läggning till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda ej kunde till- lämpas vid treskiftsarbete och understundom ej heller vid tvåskiftsarbete.

Kommitténs förslag. Att av ovan angivna uppgifter (sid. 364) draga någon bestämd slutsats om hur veckovilan är ordnad inom de verksamhetsområden, som omfattas av gällande arbetarskyddslag, torde icke vara möjligt. Tydligt är emel- lertid, att på vissa arbetsområden — och därom lämna bland annat yrkesin- spektörernas ovannämnda uttalanden visst besked — lagens fordran enligt

5 5 1) beträffande veckovila ännu icke blivit tillfullo beaktad. Att detta ej skett beror bland annat därpå, att jämlikt det i lagens övergångsbestämmelser intagna stadgandet om veckovila i vissa fall skyldighet ej föreligger att till- lämpa bestämmelsen om sådan ledighet. Denna begränsning av huvudregelns tillämpning synes emellertid ej böra bibehållas.

Kommittén föreslår i 22 & bestämmelser, motsvarande de i det preliminära lagutkastet upptagna. Dock föreslås icke någon motsvarighet till nyssberörda undantagsstadgande i gällande lags övergångsbestämmelser. Sistnämnda för- hållande medför, att i och med den nya lagens ikraftträdande skyldighet före- ligger att även vid arbete med flottning och utskiljning av trävaror i flottleder tillämpa bestämmelsen om veckovila. Att med hänsyn till detta förhållande in- föra ett särskilt undantagsstadgande i lagen synes icke lämpligt. Det torde näm- ligen i allmänhet få förutsättas, att i den mån dylikt arbete försiggår på söndag, detta sker mestadels blott under en del av söndagsdygnet och endast i särskilda fall under hela dygnet. I det förstnämnda fallet torde det således endast vara fråga om en viss inskränkning av den för veckovilan bestämda tidrym- den om 24 timmar, och en inskränkning härvidlag torde såsom huvudregeln om veckovila utformats utan hinder kunna göras. I de fall åter, då vid ar- bete av nämnda slag hinder föreligger att uttaga den föreskrivna veckovilan, torde enligt kommitténs mening undantag från huvudregeln kunna meddelas jämlikt 22 å andra stycket. Sådant undantag, som kan avse antingen visst slag av arbete eller visst arbetsställe, bör kunna meddelas för relativt lång tid. Framställning om undantag bör kunna göras av flottningsförening, till vilken vederbörande arbetsgivare äro anslutna.

Från lantarbetsgivareföreningens sida har framhållits, att bestämmelsen om veckovila ej kan tillämpas på djurskötsel, som måste bedrivas varje dag un- der året. I anledning härav vill kommittén framhålla, att jämlikt huvudregelns avfattning hinder icke föreligger att, då fråga är om dylikt arbete, företaga erforderlig inskränkning i veckovilan. Det får dock anses önskvärt, att även djurskötare så långt möjligt beredas den sålunda föreskrivna ledigheten. Givet är, att en inskränkning av veckovilan stundom kan vara påkallad även i fråga om en del andra arbeten inom jordbruket, exempelvis i samband med skördearbete. Enligt kommitténs mening skall också i dylikt särskilt fall in- skränkning i veckovilan kunna göras.

Vad beträffar svenska fastighetsarbetareförbundets yrkande angående till- lämpningen av bestämmelsen om veckovila och landsorganisationens uttalande därutinnan vill kommittén framhålla, att nämnda bestämmelse förutsättes gälla även ifrågavarande arbetstagare och att befrielse från skyldigheten att iakttaga bestämmelsen kan meddelas endast av arbetsrådet. Enligt kommitténs mening skall hinder dock ej föreligga att jämväl i förevarande fall göra inskränkning i den angivna tidrymden för veckovila, om så skulle finnas påkallat med hän- syn till arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet.

Andra särskilda bestämmelser. Undersökning av ämne eller material.

Reformförslag. I gällande lag om arbetarskydd stadgas icke någon skyl- dighet för arbetsgivare att föranstalta om undersökning av visst ämne eller material. Från yrkesinspektörshåll har emellertid uttalats önskvärdheten av att det i lagen införes en bestämmelse, varigenom yrkesinspektör gives möj- lighet att i fall av behov föreskriva om undersökning av ämne eller material, som kan vara av betydelse ur skyddssynpunkt.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlagts inom kom- mittén, upptogs en bestämmelse av innehåll att, när yrkesinspektionens chefs- myndighet eller yrkesinspektör funnit skäl föreskriva undersökning av visst ämne eller material, arbetsgivare vore skyldig föranstalta om att sådan under- sökning verkställdes och att resultatet av densamma delgåves tillsynsmyndig- heten. På anfordran skulle erforderliga prov kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål ställas till tillsynsmyndighetens förfogande. Vore sådan undersök- ning av allmänt intresse, kunde chefsmyndigheten förordna, att kostnaden därför bestredes med allmänna medel. Mot den föreslagna bestämmelsen fram- ställdes följande erinringar.

Yrkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att skyldighet att göra under- sökning skulle kunna åläggas även tillverkare av ämne eller material. Vidare borde importörer kunna åläggas undersökningsplikt, enär eljest inhemska före- tagare komme i sämre ställning än utländska.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att kostnaderna för ifrågavarande undersökningar kunde bliva betungande, i synnerhet för mindre företagare, och hemställde därför, att kostnaden måtte bestridas av statsverket för sådana fall, då undersökningen visserligen ej vore av allmänt intresse men chefsmyn- digheten likväl funne detta skäligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

Svenska lantarbetsgivareföreningen föreslog, att föreskrivna skyldigheter för arbetsgivarna alltid skulle fullgöras på bekostnad av allmänna medel.

Kommitténs förslag. I arbetarskyddslagens 29 & stadgas bland annat, att yrkesinspektör äger rätt att å arbetsstället företaga undersökningar, vartill hans tjänsteåligganden kunna giva anledning, och att arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället är pliktig att därvid tillhandagå med erforder- liga upplysningar. Någon bestämmelse, vari sägs, att yrkesinspektör har rätt att av arbetsgivare begära undersökning av visst i arbetet använt ämne eller material, finnes däremot icke i lagen.

Stundom händer det, att en arbetsgivare i sin verksamhet använder ett ämne, vars sammansättning ej är känd för honom, och att han därför gör förfrågan hos yrkesinspektören, huruvida användandet av detsamma är förenat med någon risk för ohälsa eller olycksfall. För att få utrönt, huruvida sådan risk förelig- ger, kan yrkesinspektör i vissa fall finna det påkallat att av arbetsgivaren be-

gära prov av ämnet för undersökning eller ock föreskriva, att arbets- givaren skall föranstalta om undersökning av detsamma. Ej sällan kan en undersökning vara påkallad för att få utrönt orsaken till ett inträffat olycks- eller sjukdomsfall. Först sedan denna fastställts, är det möjligt för yrkes- inspektören att meddela de anvisningar, som fordras för att förhindra, att olycks- eller sjukdomsfallet upprepas.

Såsom förut nämnts har från yrkesinspektörshåll framhållits önskvärdheten av att yrkesinspektör beredes möjlighet att i fall av behov ålägga arbets- givare att verkställa viss undersökning av ämne eller material. Denna kan avse exempelvis huruvida en i arbetet använd färg, som misstänkes ha föranlett olycks- eller sjukdomsfall, innehåller något farligt ämne (färgstoff eller lös- ningsmedel) eller om en stållina erbjuder tillräcklig säkerhet eller ett mate- rial över huvud taget har viss föreskriven hållfasthet. På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att i lagförslagets 23 & upptages ett stadgande, varigenom arbetsrådet eller distriktschef tillerkännes befogenhet att, då så finnes erforderligt, föreskriva om undersökning av visst ämne eller material. I anslutning härtill föreslås, att i lagen dessutom stadgas skyldighet för arbets- givaren att delgiva arbetsrådet eller distriktschefen resultatet av undersökningen ävensom att på anfordran ställa erforderliga prov kostnadsfritt till arbetsrådets eller distriktschefens förfogande.

Enligt kommitténs mening bör ovan angivna skyldighet för arbetsgivare gälla endast sådant ämne eller material, som arbetsgivaren använder eller framställer i sin verksamhet. Begreppet ämne eller material bör fattas i vid- sträckt bemärkelse och sålunda avse icke endast råvara och förbrukningsmate- rial utan även tillverkningsprodukt.

Vad beträffar kostnaden för undersökning, som ovan omnämnts, förutsätter kommittén, att denna i regel skall bestridas av vederbörande arbetsgivare. I vissa. fall och särskilt för mindre arbetsgivare kan emellertid denna kostnad bliva kännbar. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att om undersök- ningen är av allmänt intresse och således kan sägas vara av betydelse för det förebyggande arbetet i allmänhet eller det eljest finnes skäligt, arbets- rådet må bestämma, att kostnaden skall bestridas med allmänna medel. Till detta ändamål bör sålunda finnas anslag av statsmedel. Såsom ovan anförts föreslår svenska lantarbetsgivareföreningen, att kostnaderna för undersök- ningarna alltid böra gäldas av det allmänna. Så långt anser sig kommittén dock icke vilja gå, enär en sådan undersökning oftast torde vara av betydelse endast för det särskilda fallet. Den avser exempelvis att klarlägga orsaken till ett visst olycks— eller sjukdomsfall.

För verkställande av undersökning, som ovan avses, bör i regel anlitas opar- tisk person eller myndighet, såsom statens institut för folkhälsan, statens prov- ningsanstalt eller annan liknande institution. Dock bör i visst fall hinder ej föreligga för arbetsgivare att själv utföra undersökning, därest han har er- forderliga resurser härför.

Reformförslag. Enligt gällande arbetarskyddslag föreligger icke någon skyldighet för arbetsgivare att vid inträffat allvarligt olycks- eller sjukdoms- fall underrätta vederbörande yrkesinspektör därom. Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskvärdheten av att arbetsgivare förpliktas att till yrkesinspek- tionen anmäla allvarligare olycksfall och olycksfallstillbud liksom även att till- kalla yrkesinspektör för verkställande av undersökning av sådant olycksfall eller olycksfallstillbud.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att vid inträffat allvarligt eller särskilt beaktansvärt olycksfall eller olycksfallstillbud samt vid sjukdomsfall, som kunde vara föranlett av hälsofarligt arbete, arbetsgivaren skulle därom ome- delbart underrätta vederbörande yrkesinspektör. Hade läkare vid undersök- ning av arbetstagare konstaterat sjukdomsfall, som väsentligen kunde tillskrivas arbetets natur eller de förhållanden, varunder detsamma bedreves, skulle lä- karen härom göra anmälan till yrkesinspektören. Bestämmelserna föranledde följande erinringar.

Yrkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att till det föreslagna stadgan- det borde knytas en bestämmelse av innehåll, att sådan anmälan skulle ske å föreskriven blankett i alla de fall, då läkaren utan tvekan ansåge, att sjuk- domsfall vore föranlett av arbetsförhållandena.

Bergmästaren i södra distriktet framhöll, att olycksfallstillbud ej alltid komme till arbetsgivarens kännedom men att i fråga om sådana tillbud skyddsombuden kunde ha stor betydelse, då det gällde att få kännedom om tillbuden. Skydds- ombudens medverkan i detta avseende borde därför framhållas.

Svenska arbetsgivareföreningen, som inledningsvis erinrade om att yrkes- inspektören genom den föreslagna bestämmelsen i vissa fall komme att få två eller tre anmälningar om samma olycksfall eller sjukdom, ansåg, att det ej vore lämpligt att stadga en obligatorisk anmälningsskyldighet beträffande all- varligt eller särskilt beaktansvärt olycksfallstillbud. Olika meningar kunde nämligen råda om huruvida ett olycksfallstillbud vore särskilt beaktansvärt. Föreningen vände sig framför allt mot att arbetsgivarens underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet vore förenad med påföljd, och yrkade, att dylik förseelse ej måtte beläggas med straff.

Landsorganisationen framhöll, att det borde angivas, att läkares anmälan skulle ske ofördröjligen. Vidare borde till förtydligande av bestämmelsernas innehåll möjligen angivas, att anmälningsplikten vid sjukdomsfall gällde oav- sett om fråga vore om sjukdom, som omfattades av yrkessjukdomsförsäkrings- lagen eller icke.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att arbetsgi- varens ifrågavarande anmälningsskyldighet icke utan olägenhet syntes kunna för- bindas med straffansvar, eftersom grunden för skyldigheten vore så obestämd.

Kommitténs förslag. Om ett olycksfall med dödlig utgång eller ett eljest mera allvarligt eller beaktansvärt sådant inträffat vid ett arbetsställe, får yrkesinspektör i allmänhet ej omedelbart kännedom därom, enär det icke före- ligger skyldighet för arbetsgivare att direkt till yrkesinspektör anmäla olycks- fall. Först genom tidningspressen eller då anmälan enligt olycksfallsförsäk- ringslagen översändes från polismyndigheten erhåller han kännedom därom. Visserligen finnas arbetsgivare, som omedelbart efter ett inträffat allvarligt olycks- eller sjukdomsfall direkt underrätta yrkesinspektören, men detta hör dock ej till regeln. På grund av nämnda förhållande får yrkesinspektören vanligtvis ej tillfälle att besöka platsen för olycksfallet, förrän flera dagar förflutit från den dag, då olycksfallet inträffat. Detta medför ofta bland annat, att vid yrkesinspektörens ankomst till arbetsstället förhållandena på platsen för olycksfallet hunnit så förändras, att undersökningen avsevärt för- svåras eller får grundas enbart på vittnens utsago. Blir yrkesinspektören däremot underrättad omedelbart efter det att ett allvarligt olycksfall inträffat, gives större möjlighet för honom att inom kort tid komma till platsen för olycksfallet och få riktig uppfattning om förhållandena vid olyckstillfället. Då det gäller att vidtaga åtgärder för att förhindra upprepande av ett olycks- fall, är det nämligen av vikt, att orsaken till olycksfallet blir klarlagd. Vad här sagts gäller i viss utsträckning även beträffande sjukdomsfall.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommittén i 24 5 första stycket ett stadgande av innehåll, att arbetsgivare skall vara skyldig att i vissa fall omedelbart anmäla inträffade olycks- och sjukdomsfall till vederbörande distriktschef. Nämnas kan, att dylik anmälningsskyldighet för arbetsgivare även införts i en del moderna utländska arbetarskyddslagar (sid. 844). Såsom fram- går av den föreslagna bestämmelsen anser kommittén, att anmälningsskyldig- heten bör begränsas till sådana olycksfall och olycksfallstillbud, som äro att anse såsom allvarliga eller särskilt beaktansvärda. Vad som förstås härmed klarlägges närmare i de till lagrummet hörande anvisningarna.

I syfte att på ett tidigt stadium bereda arbetsinspektionen kännedom även om sjukdomsfall, som kunna antagas vara föranledda av hälsofarligt arbete, föreslår kommittén tillika, att arbetsgivare ålägges att härutinnan omedelbart underrätta vederbörande distriktschef. Enligt kommitténs mening bör denna an- mälningsskyldighet icke begränsas till att avse endast sådana sjukdomsfall, som omfattas av yrkessjukdomsförsäkringslagen, utan anmälan skall göras beträf- fande varje sjukdomsfall, som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete.

Givet är, att ovan angivna skyldighet för arbetsgivare att underrätta distrikts- chef om olycks- eller sjukdomsfall skall fullgöras oberoende av den anmälnings- skyldighet, som åvilar arbetsgivare med avseende på olycksfalls- och yrkessjuk- domsförsäkringslagarna.

För att arbetsinspektionen skall få kännedom om ovanberörda sjukdomsfall är det nödvändigt, att även läkarna medverka. En förpliktelse i detta avseende

inrymmes i gällande arbetarskyddslags 27 &, där det bland annat sägs, att i statens eller kommuns tjänst anställda läkare äro pliktiga att lämna till- synsorganen de upplysningar och det biträde, som kunna påkallas av deras tjänsteåligganden enligt denna lag. Som ett komplement till denna bestäm- melse gäller en — genom kungörelse den 10 februari 1933 (nr 37) — i 5 59 av allmänna läkarinstruktionen införd bestämmelse, enligt vilken läkare ålägges att vid varje under hans behandling kommande sjukdomsfall, som kan vara föranlett av hälsofarligt arbete, därom skyndsamt göra anmälan till me- dicinalstyrelsen enligt av styrelsen, efter samråd med yrkesinspektionens chefs— myndighet och riksförsäkringsanstalten, fastställt formulär. Därjämte före- skrives, att sedan styrelsen tagit del av anmälan, denna skall av styrelsen över- sändas till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Då sjukdomsfall anses vara av särskilt intresse för yrkesinspektionens arbete, översändes anmälan i regel till vederbörande yrkesinspektör.

Ifrågavarande föreskrift i allmänna läkarinstruktionen tillkom närmast för att få kännedom om yrkessjukdomar, vilka förekomme i arbete utöver dem, som voro upptagna i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. En- ligt av kommittén inhämtad upplysning har anmälningsskyldigheten dock icke fullgjorts av läkarna i den omfattning, som man ansett sig böra förvänta. Sedan yrkessjukdomsförsäkringslagen erhållit vidgad tillämpning, har nyss- nämnda anmälningsskyldighet förlorat i betydelse. En nackdel med anmäl- ningsförfarandet är, att det dröjer ganska länge, innan yrkesinspektionen får underrättelse om sjukdomsfallet.

Vid övervägande i frågan om läkarnas skyldighet att göra anmälan om vissa sjukdomsfall, som komma under deras behandling, har inom kommittén ifråga- satts, huruvida icke denna anmälningsskyldighet borde komma till uttryck i ar- betarskyddslagen på ett tydligare sätt än i gällande lag. I den mån läkare komma att knytas till arbetsinspektionen, är det särskilt för deras arbete av betydelse att få kännedom om sjukdomsfall, som härröra från arbetet eller de förhållanden, varunder detta bedrives, och detta icke endast på ett tidigt stadium utan även i så stor utsträckning som möjligt. Kommittén föreslår där- för, att jämväl läkare förpliktas att till distriktschef anmäla vissa sjukdomsfall (24 å andra stycket). Någon begränsning av anmälningsskyldigheten till vissa yrkessjukdomar förordas ej heller i förevarande fall, utan föreslår kommittén, att varje sjukdomsfall, som läkare konstaterar vid undersökning av arbetstagare och som väsentligen kan tillskrivas arbetets natur eller arbetsförhållandena, skall anmälas till vederbörande distriktschef. Härvid åsyftas i första hand sjuk— domsfall, som kunna antagas vara föranledda av hälsofarligt arbete.

Då fråga är om sjukdomsfall härrörande från hälsofarligt arbete, kan det invändas, att distriktschef i regel erhåller dubbla anmälningar, nämligen dels från arbetsgivaren och dels från läkaren. Detta förhållande torde icke utgöra någon olägenhet utan i stället många gånger vara till fördel för distriktschefen, som härigenom kan få noggrannare kännedom om sjukdomsfallen. I vissa fall

kan det emellertid vara befogat att undvika dubbelanmälan. Kommittén föreslår därför, att till ovannämnda stadgande göres det tillägget, att läkare ej är skyldig att göra anmälan om sjukdomsfall, då det är känt för honom, att arbetsgivaren gjort anmälan till distriktschefen härom. Detta bör läkaren i regel kunna förut- sätta vid sådana sjukdomsfall, som inbegripas under yrkessjukdomsförsäkrings- lagen. Vidare kan en läkare, t. ex. på grund av att han är i arbetsgivarens tjänst, äga kännedom om att denne anmäler även andra i 24 & avsedda sjukdomsfall.

Då fråga är om sjukdomsfall, som omfattas av yrkessjukdomsförsäkrings- lagen, är arbetsgivare skyldig att göra anmälan på sätt därom är särskilt stadgat. Att i dylikt fall fordra anmälan även jämlikt lagförslagets 24 & finner kommittén icke under alla förhållanden vara påkallat. Det kan gälla exempelvis en yrkessjukdom, såsom blyförgiftning, om vilken vederbörande distriktschef vet, att den förekommer vid arbetsstället, trots att erforderliga skyddsåtgärder vidtagits. Att arbetsgivaren skall vara skyldig att enligt förevarande stad- gande för varje nytt sådant sjukdomsfall omedelbart underrätta distrikts- chefen därom, då anmälan om fallet ändå i annan ordning kommer distrikts- chefen tillhanda — ehuru kanhända på något senare stadium — anser kom— mittén icke vara absolut nödvändigt. Det bör därför enligt kommitténs mening ej föreligga hinder mot att i visst fall såsom anmälan enligt 24 & första stycket godtaga anmälan, som arbetsgivaren har att fullgöra enligt yrkessjukdoms- försäkringslagen. Sådan inskränkning i anmälningsskyldigheten anser kom- mittén dock ej böra göras, utan att i varje särskilt fall överenskommelse därom träffats mellan vederbörande distriktschef och arbetsgivaren.

I anledning av kommitténs förslag om skyldighet för läkare att anmäla vissa sjukdomsfall uppkommer frågan, huruvida förutnämnda bestämmelse i allmänna läkarinstruktionen (sid. 372) bör bibehållas. Med hänsyn till den medicinska sakkunskap, som förutsättes komma att tillföras arbets- inspektionen, anser kommittén skäl för att bibehålla bestämmelsen ej före- ligga. Läkarna skulle eljest vara förpliktade att göra anmälan till såväl medicinalstyrelsen som distriktschef, vilket synes vara överflödigt. Skulle me- dicinalstyrelsen finna önskvärt att få del av distriktschefens anmälningshand- lingar, torde hinder härför icke föreligga.

Syftet med de i 24 & föreslagna bestämmelserna är främst att bereda di- striktschef kännedom om vissa olycks- och sjukdomsfall, i fråga om vilka en undersökning kan tänkas vara påkallad. Huruvida en sådan undersökning skall företagas eller ej, får ankomma på vederbörande distriktschef att från fall till fall avgöra, sedan han mottagit anmälan om ett olycks- eller sjukdoms- fall. Med hänsyn härtill synes det enligt kommitténs mening icke vara moti- verat att — såsom från yrkesinspektörshåll påyrkats — i lagen stadga skyldig- het för arbetsgivare att tillkalla distriktschef för undersökning av allvarligare olycksfall och olycksfallstillbud.

Då det måste anses vara av vikt, att ifrågavarande anmälningsskyldighet

fullgöres, föreslår kommittén, att underlåtenhet härutinnan belägges med bötes- straff. Kommittén förutsätter dock, att vid tillämpandet av denna straffbe- stämmelse viss varsamhet iakttages, särskilt med hänsyn till att frågan, huru- vida ett olycksfall eller olycksfallstillbud är allvarligt eller särskilt beaktans- värt, måste bliva föremål för en subjektiv bedömning.

Utfärdande av speciella skyddsföreskrifter.

Gällande lag. I 7 5 1 mom. arbetarskyddslagen stadgas, att om det för till- lämpning av 3 & i avseende å visst slag av sysselsättning eller användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal finnes behov av närmare före- skrifter, utöver vad i 4—6 55 stadgas, Kungl. Maj:t äger utfärda sådana före- skrifter. I 7 5 2 mom. stadgas tillika, att förbud, som meddelats med stöd av 1 mom. i fråga om användandet av maskin eller redskap, kan av Kungl. Maj:t kompletteras med föreskrift, att maskinen eller redskapet ej heller skall få överlåtas eller upplåtas till begagnande annat än under vissa särskilda villkor.

Den rätt att utfärda närmare föreskrifter, som tillägges Kungl. Maj:t jäm- likt ovannämnda bestämmelser, är enligt uttalande av föredragande departe- mentschefen (prop. nr 40:1931) icke begränsad till att avse endast rena detalj- föreskrifter i anslutning till de allmänt hållna föreskrifterna i lagens 4—6 åå utan avser överhuvud tillämpningen av 3 5. I fråga om de ämnen, som ej gjorts till föremål för reglering i 4—6 %& men som likväl ingå under 3 5, för- utsättes, att föreskrifterna i regel avse endast förhållanden, som innebära viss större fara för olycksfall eller ohälsa.

Med stöd av stadgandet i 7 5 1 mom. har Kungl. Maj:t utfärdat bestäm- melser angående registrering och besiktning av vissa ångpannor m. m., om uppfordringsanordningar för personbefordran i gruvor och stenbrott samt om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid arbete å vissa hustak. Hit torde också få räknas kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid lastning och loss- ning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl., ävensom kungörelsen med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap.

Vad beträffar straffpåföljd vid överträdelse av föreskrift, meddelad med stöd av 7 & 1 mom., gäller enligt stadgandet i lagens 52 5, att Kungl. Maj :t tillika kan utsätta straff för förseelse mot sådan föreskrift.

Remissyttrande. Beträffande de i det preliminära lagutkastet upptagna bestämmelserna, som med undantag av vissa smärre ändringar motsvarade stadgandena i arbetarskyddslagens 7 & 1 och 2 mom., anförde landsorganisa- tionen, att Konungens befogenhet att utfärda närmare föreskrifter borde avse även visst ämne eller material.

Kommitténs förslag. Kommittén anser, att den möjlighet, som i lagen gi- ves åt Kungl. Maj:t att på administrativ väg utfärda närmare föreskrifter rörande lagens tillämpning, bör bibehållas. På grund härav föreslår kommittén, att i lagens 25 & 1 och 2 mom. upptagas bestämmelser motsvarande gällande

lags 7 5 1 och 2 mom. Bestämmelserna föreslås böra gälla även Visst ämne eller material. Anmärkas må, att stadgandet i 2 mom. icke har avseende å arbetslokal.

Enligt 15 och 22 55 gällande arbetarskyddslag kan Kungl. Maj:t, då så finnes påkallat, föreskriva vissa villkor för eller meddela förbud mot minderårigs respektive kvinnas användande i visst slag av sysselsättning. Någon dylik befogenhet beträffande vuxna manliga arbetstagare meddelas icke i lagen. Behov av sådant bemyndigande har emellertid framkommit, bland annat då fråga var om ratificering av ett av internationella arbetskonferen- sen år 1921 antaget konventionsförslag angående användande av blyvitt vid målning. I samband därmed uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa utredning om och inkomma med förslag till åtgärder, som för vårt lands del kunde finnas erforderliga med hän- syn till konventionsförslaget. I anledning härav framlade socialstyrelsen ett för- slag till kungörelse, vilket i huvudsak anslöt sig till den föreslagna konventionen. Enligt styrelsens förslag meddelades bland annat förbud mot att vid alla slag av yrkesmässigt målningsarbete med blyfärg använda kvinnliga arbetare samt man- liga arbetare under 18 år ävensom förbud mot att använda manliga arbetare över 18 år vid invändig målning av byggnader med blyfärg, dock med vissa undan- tag. Till stöd för de sålunda föreslagna bestämmelserna åberopades i ingressen till kungörelseförslaget vissa stadganden i arbetarskyddslagen, nämligen 7, 15, 22 och 52 åå. Vid den fortsatta behandlingen av ifrågavarande förslag fram- kom, att den Kungl. Maj:t i nämnda lagrum tillerkända befogenheten att i vissa fall utfärda kompletterande bestämmelser till arbetarskyddslagen icke i alla avseenden kunde anses äga den omfattning, som i kungörelseförslaget förutsattes. Dock ansågs, att i vad de föreslagna bestämmelserna avsågo med- delande av vissa villkor för eller förbud mot minderårigas och kvinnors an- vändande vid målningsarbete, däri blyfärg nyttjades, dylik befogenhet medgavs i arbetarskyddslagen (15 och 22 åå). Beträffande motsvarande inskränkningar för manliga arbetstagare över 18 år ansågs, att Kungl. Maj:t icke genom före- skrifter kunde utvidga innehållet i lagens 3—5 åå. Att uppdela föreskrifterna å ifrågavarande, strängt begränsade område dels på en lag, avseende manliga arbetare över 18 år, och dels på en kungörelse med därmed analoga bestäm- melser beträffande manliga minderåriga och kvinnor syntes emellertid olämp- ligt. 1926 års riksdag förelades därför till antagande en särskild lag på före- varande område (prop. nr 3/1925), avseende förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg. Förslaget antogs av riksdagen och utfärdades såsom lag den 19 februari 1926 (nr 21).

Med hänsyn till det ovan anförda och då nyssnämnda lag — på grund av bland annat bestämmelserna i den föreslagna arbetarskyddslagen — kräver omarbetning i ett flertal hänseenden, anser kommittén sig böra föreslå, att Kungl. Maj:t jämväl i fråga om arbetstagare över 18 år tillägges befogenhet att föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till synnerligen farligt

arbete. Ett stadgande härom upptages i lagförslagets 25 5 3 mom. Stadgandet synes enligt kommitténs mening bereda möjlighet för en smidigare tillämpning av arbetarskyddslagens bestämmelser än vad för närvarande är fallet, därest för visst slag av arbete behov föreligger av särskilda skyddsföreskrifter.

Vid skilda tillfällen har ifrågasatts, huruvida icke stadgandet i gällande lags 7 & 1 mom., motsvarande förslagets 25 % 1 mom., kunde anses innefatta befogenhet för Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter angående obligatorisk läkarundersökning av arbetstagare före anställning i hälsofarligt arbete och sedermera periodvis. Vid lagens revision år 1931 gav riksdagen uttryck åt den meningen, att föreskrifter om läkarundersökning icke kunde utfärdas med stöd av nämnda stadgande. Enligt kommitténs mening böra emellertid föreskrifter om sådan undersökning kunna utfärdas med stöd av den i 25 & 3 mom. före- slagna bestämmelsen. Dylika föreskrifter ha också upptagits i det förslag till kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg — vilket kungörelseförslag (sid. 117) föreslås ersätta ovanberörda 1926 års lag. Kommitténs förslag till kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar (sid. 124) förutsättes även bygga på stadgandet i 25 & 3 mom. Jämför även lagförslagets 63 5 första stycket.

Genom den föreslagna bestämmelsen, som gäller såväl manliga som kvinn- liga arbetstagare över och under 18 år, torde något större behov icke fin- nas för de stadganden, som återgives i lagförslagets 29 å andra stycket och 43 & avseende minderåriga respektive kvinnliga arbetstagare. Emellertid an- givas i nämnda paragrafer vissa förutsättningar för meddelande av föreskrifter, vilka icke återfinnas i 25 5. På grund härav anser kommittén motiverat att även i nya lagen upptaga sistberörda stadganden.

F. Särskilda bestämmelser rörande minderårigas

användande i arbete.

Användandet av minderåriga, d. v. s. arbetstagare under 18 år, i arbete har inom skyddslagstiftningen ägnats särskild uppmärksamhet, och i arbetar- skyddslagen finnes ett flertal föreskrifter, vari meddelas vissa villkor för de minderårigas anställning och sysselsättande i arbete, varå lagen äger tillämp- ning. För användande i arbete föreskrives sålunda bland annat viss minimi- ålder, och dessutom uppställes fordran på fullgjord skolplikt och i vissa fall även på läkarintyg. Vidare finnas särskilda bestämmelser angående de min- derårigas arbetstid, raster och ledighet för nattvila. För kontroll i vissa fall av de minderårigas hälsa och kroppsutveckling under deras sysselsättning i arbete ha jämväl särskilda föreskrifter meddelats.

De föreskrifter beträffande minderårigas användande i arbete, som med- delas i gällande arbetarskyddslag, äro avfattade och uppställda på ett sätt,

som icke kan anses tillfredsställande. Dels förekomma i stor utsträck- ning hänvisningar till andra lagrum, vilket medför, att bestämmelserna bliva svårlästa, dels äro en del av bestämmelserna sammanförda under rubriken »Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete», medan åter andra bestämmelser, som likaledes gälla endast i de fall, då min- deråriga användas i arbete, meddelas på annat ställe i lagen. Detta har till följd, att arbetsgivare ej sällan tro sig ha iakttagit lagens föreskrifter rö- rande minderåriga, då de beaktat de under ovannämnda rubrik sammanförda bestämmelserna. I fråga om efterlevnaden av de övriga bestämmelserna. som röra minderårigas sysselsättande i arbete, konstateras också allt som oftast brister.

Mot ifrågavarande bestämmelser ha även framkommit åtskilliga erinringar. Sålunda har i fråga om intygsbok påpekats, att om en minderårig förlorar eller kvarglömmer sin intygsbok på ett arbetsställe, han utan större svårighet kan skaffa sig en ny bok. Detsamma gäller, om den minderårige vill komma ifrån en ofördelaktig anteckning i boken. Den kontroll över minder- årigas användande i arbete, som man sökt få till stånd genom införandet av intygsböcker för de minderåriga, blir på detta sätt mindre tillfreds- ställande. I de fall, då minderårig vid sidan om sin ordinarie anställning innehar en bisyssla, skall — om lagens bestämmelser skola iakttagas — den minderårige ha två intygsböcker. Ej heller detta förhållande synes ändamålsenligt. Bestämmelsen om att arbetsgivare, som har i förvar in- tygsbok för minderårig, skall överlämna boken till besiktningsläkare, då den minderårige uppnår 18 år eller eljest icke behöver boken, iakttages ej heller på avsett sätt. Förklaringen härtill är bland annat den, att i regel endast de arbetsgivare, som sysselsätta minderåriga, vilka skola undergå årlig läkarbesiktning, äga kännedom om vem som är besiktningsläkare i arbe- tarskyddslagens mening. Anmärkningar ha jämväl riktats mot bestämmelsen om att arbetsgivare skall föra förteckning över de minderåriga. Sålunda skall en arbetsgivare, som sysselsätter tio eller flera arbetare och däribland minderåriga, föra sådan förteckning, och detta även om han endast har en minderårig i ar- bete, under det att en arbetsgivare, som sysselsätter högst nio arbetstagare, vilka samtliga kunna vara minderåriga, ej behöver föra förteckning över dessa. Även mot vissa andra bestämmelser, exempelvis rörande antecknings- bok för inspektionsförrättare, har framställts erinringar, varom må nämnas i samband med behandlingen av dessa bestämmelser.

Ovan berörda förhållanden ha, såsom framgår av det följande, föranlett kommittén att i ett flertal hänseenden föreslå ändringar i de bestämmelser, som avse minderårigas användande i arbete. Först och främst har föreslagits, att samtliga ifrågavarande bestämmelser sammanföras under ett och samma kapitel.

Vid anställning av minderårig i arbete fordras enligt arbetarskyddslagen, att den minderårige skall ha uppnått viss ålder och fullgjort sin skolplikt, d. v. s. i regel ha genomgått folkskola, samt att han är försedd med intygsbok, vilken skall avlämnas till arbetsgivaren. För anställning i vissa slag av arbete stadgas därjämte, att den minderårige skall ha undergått läkarundersökning, varöver intyg skall finnas infört i nämnda bok. Vidare åläggas arbetsgivare vissa andra förpliktelser i samband med de minderårigas användande i arbete. En närmare redogörelse för de sålunda gällande villkoren lämnas i det följande.

Minimiålder för användande i arbete.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 9 & stadgas bland annat, att minder- årig icke får användas till arbete, förrän den minderårige fyllt 13 år och, där fråga ej är om arbete allenast under ferietid, inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. I 10 & första stycket sägs, att minderårig under 14 år icke får användas till bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete eller byggnads-, skogsavverknings- eller kolningsarbete eller arbete med transport av personer eller gods. Sist- nämnda förbud gäller dock ej distribution av varor eller uträttande av bud eller ärenden. Vidare innehåller 11 å en bestämmelse om att minderårig under 16 år icke må användas till arbete under jord i stenbrott eller gruva.

I lagens 12 & första stycket stadgas, att i fråga om lätt arbete, som be- drives i fria luften och fortgår allenast under kortare tid av året samt icke regleras av samband med mekaniskt driven arbetsprocess, yrkesinspektionens chefsmyndighet äger, när skäl därtill äro, bevilja eftergift från ovannämnda i 9 och 10 55 meddelade förbud. Enligt 12 å andra stycket må chefsmyndig- heten i särskilda fall jämväl meddela eftergift från det i 10 5 första stycket stadgade förbudet, där så prövas nödigt till förekommande av sysslolöshet eller annat allvarligt men för den minderårige.

Med stöd av det förstnämnda stadgandet i 12 å ha enligt från yrkesinspek- tionens chefsmyndighet inhämtade uppgifter under åren 1932—1942 medde- lats sammanlagt 69 eftergifter från åldersbestämmelsen i 9 &. Flertalet av dessa fall (54) har avsett sysselsättande av 12-åringar under sommartid till vänd- ning och stackning av torv. De övriga eftergifterna ha företrädesvis gällt minderårigas användande som tidningsbud och springpojkar. Under samma tidsperiod ha vidare i 4 fall lämnats eftergift från vad i 10 % första stycket stadgas om ålder. Eftergifter från 14-årsgränsen ha vidare meddelats jäm- likt 12 å andra stycket för användande av en eller flera namngivna minder- åriga, som fyllt 13 men ej 14 år, till lättare industriellt arbete i de fall, där ej annat lämpligt och för de minderåriga tillåtet arbete funnits att tillgå. Antalet sådana eftergifter uppgick under åren 1932—1942 till sammanlagt 207.

I detta sammanhang må även nämnas 1897 års förordning angående för- bud mot barns användande vid offentliga förevisningar, vilken förordning för- bjuder användande av gossar under 14 år och flickor under 15 år vid vissa till- ställningar, till vilka allmänheten har tillträde. Undantag kan dock medgivas för särskilda fall beträffande teaterföreställning. Likaså kan här erinras om 1926 års .lag angående meddelande av förbud för barn att idka viss försälj- ning. Denna lag medgiver rätt för stad, köping och municipalsamhälle att förbjuda barn att till salu utbjuda eller utdela vissa alster eller varor, i den mån barns användande till dylikt arbete ej är förbjudet i lagen om arbetar- skydd. Förbudet får emellertid icke avse barn över 16 år, och i vissa fall kan förbud ej heller meddelas för barn över 13 år. Från förbud kan meddelas undantag för visst tillfälle eller beträffande visst barn.

Reformförslag. I motioner vid 19.31 års riksdag (Iz205 och II:349) före- slogs, att de bestämmelser, varigenom stadgades möjlighet till viss dispens från huvudregeln om ålder för minderårigas användande till arbete, skulle utgå ur då föreliggande lagändringsförslag. Härigenom skulle anslutning kunna ske till 1919 års Washingtonkonvention angående fastställande av mi- nimiålder för barns användande i industriellt arbete. Motionerna föranledde ej någon riksdagens åtgärd.

I en från styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- ach barnavårdsförbundet till Konungen den 26 januari 1938 ingiven skrivelse, vilken överlämnats till 1938 års arbetarskyddskommitté för att tagas i över- vägande vid fullgörandet av det kommittén anförtrodda uppdraget, har bland annat framhållits, att en betydlig minskning av antalet olycksfall i ar- bete bland ungdomen säkerligen skulle åstadkommas genom höjning av den i arbetarskyddslagen föreskrivna åldern för tillåtelse till arbete. Enligt sty- relsens mening funnes många motiv, som talade för en dylik höjning, och be- gäran därom hade från flera håll framförts till förbundet. Ett utbyte av den enligt sagda lag gällande åldern 13 år mot 14 och 14 år mot 15 förordades sålunda från barnavårds- och olycksfallssynpunkt.

I skrivelse till kommittén har försäkringstjänstemannaföreningens skydds- ombudsnämnd uttalat, att den skillnad, som i olika avseenden gjordes mellan industriellt arbete och annat arbete, syntes obefogad, framför allt när det gällde minderårig arbetskraft. Kontorsarbetet, i synnerhet på de större kontoren, hade under senare år genomgått en rationaliserings- och mekanise- ringsprocess, som i många avseenden gjort gränsdragningen mellan industriellt arbete och kontorsarbete illusorisk. Det framhölls, att de större företagens avdelningar för exempelvis hålkorts-, adrema- och bokföringsmaskiner mera på- minde om en fabrik än ett kontor i vanlig mening. Även i de fall, där arbete bedreves manuellt, hade uppdelningen i smärre arbetsmoment möjliggjort tids- studier, vilka i sin tur resulterat i tidsschema, som under stark press skulle följas. Det enklare kontorsarbetet komme sålunda vid stark rationalisering

det rena tempoarbetet mycket nära. I dylikt arbete användes företrädesvis minderårig arbetskraft, för vilken enligt skyddsombudsnämnden ett särskilt framträdande behov av skydd ur arbetshygienisk synpunkt vore påkallat.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kom- mittén, upptogs i en särskild paragraf de bestämmelser om minimiålder, vilka meddelas i gällande lags 9 och 10 åå. För arbete under jord, i stenbrott eller gruva föreslogs, att förbud stadgades mot minderårigs användande till sådant arbete. Från de föreslagna stadgandena skulle yrkesinspektionens chefs- myndighet kunna medgiva undantag enligt bestämmelser, som i princip an- slöte sig till de i 12 & angivna. I de till kommittén avgivna remissvaren före- lågo följande erinringar.

Y rkesinspektörerna i sjätte och åttonde distrikten ansågo, att det av formu- leringen borde klart framgå, att 13-åringar endast finge sysselsättas med bud- sändning och dylikt. Yrkesinspektörerna i andra, fjärde, femte, sjätte, sjunde, tionde och elfte distrikten ifrågasatte, om det icke ur praktisk synpunkt vore fördelaktigare, om yrkesinspektörerna finge befogenhet att medgiva eftergif- ter av här ifrågavarande slag.

Skogs- och flottledsinspektören erinrade om de säregna förhållanden, som rådde i fråga om anställning av arbetstagare vid skogsavverkningsarbete, samt framhöll, att det på grund härav ej så sällan hände, att arbetsgivaren icke hade ingående kännedom om vilka arbetstagare, som sysselsattes vid en av- verkning. Sålunda förekomme, att huggare ofta och i vissa fall även körare utan arbetsledningens vetskap medtoge minderåriga söner eller bröder såsom medhjälpare i arbetet, varvid dessas arbetsförtjänst vanligen inräknades i fä- dernas eller de vuxna brödernas. Det kunde därför hända, att vederbörande förman först efter någon tid konstaterade eller på annat sätt finge kännedom om att minderåriga deltoge i arbetet. Liknande förhållanden förekomme även vid kolnings- och flottningsarbete, då dylikt utfördes av ackordslag. Ovanbe- rörda system försvårade i viss mån fullgörandet av arbetsgivarnas åligganden enligt det föreliggande lagförslaget.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg det vara en onödig byråkratisering, att dispens skulle behöva sökas för de lättare arbeten under jord, vartill min— deråriga mellan 16 och 18 år brukade användas. Föreningen föreslog, att den nuvarande 11 & bibehölles oförändrad.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter framhöll, att det för arbete i hotell-, restaurang- och kaférörelse, vilket arbete icke kunde anses jämförbart med det tyngre, rent industriella arbetet, torde vara tillfyllest med gällande åldersgräns — 13 år.

Sveriges konditorförening påpekade, att enligt gällande lag 14-åringar finge användas till allt slag av distributionsarbete. Föreliggande lagförslag begrän- sade emellertid användandet till att gälla endast lättare distributionsarbete, då fråga vore om industriellt och därmed likställt arbete. Denna gränsdragning

—— lättare eller tyngre — överensstämde icke med kommitténs tydligt ådagalagda strävanden att i lagtexten införa så klara bestämmelser som möjligt. För- eningen föreslog därför, att ordet >>lättare» utginge. Förbudet att använda 13-åringar i bland annat serveringsarbete ansåg föreningen icke böra avse kafé- och konditorirörelse.

Landsorganisationen uttalade som sin mening, att den absoluta minimiåldern borde fixeras till 14 år, samt framhöll, att med hänsyn till gällande bestäm- melser om tidigaste tidpunkt för tillstånd att lämna folkskolan en sådan höj- ning icke skulle komma att få någon beaktansvärd praktisk återverkan. En modern arbetarskyddslagstiftning borde emellertid, även om sådan återverkan skulle kunna förutses, principiellt icke medgiva, att barn, som ännu ej upp- nått 14 år, utnyttjades till arbete hos främmande arbetsgivare. I fråga om undantaget för arbete under ferietid föreslog landsorganisationen en uttrycklig begränsning såväl med hänsyn till arbetets beskaffenhet (lättare arbete) som med hänsyn till arbetstiden per dag. Vidare föreslogs, att minimiåldern för användande i industriellt arbete höjdes från 14 till 15 år, vilket förslag lands- organisationen också förordat i sitt år 1936 avgivna yttrande över internatio- nella arbetsbyråns revisionsförslag angående åldersgränsen, därvid landsorga- nisationen biträtts av samtliga i ärendet hörda förbund. Enligt landsorganisa- tionens mening hade den fortgående, intensiva rationaliseringen av det indu- striella arbetet med de stegrade anspråk på arbetskapacitet och de ökade olycks- fallsrisker, som därav följt, ytterligare framhävt angelägenheten av en sådan höjning av minimiåldern.

Landsorganisationen ansåg vidare, att i stället för orden »skogsavverknings- eller kolningsarbete» borde införas uttrycket »arbete inom skogsbruket». Möj- ligen borde flottningsarbete särskilt angivas.

Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansågo, att den stadgade befogenheten för yrkesinspektionens chefsmyndighet att meddela eftergifter borde överflyt- tas på vederbörande yrkesinspektör, varigenom snabbare beslut erhölles och större smidighet vunnes vid bestämmelsernas praktiska tillämpning.

Konventionsförslag. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kommittén att pröva frågan, huruvida lagstiftningen kan bringas i överens- stämmelse med bland annat de vid den internationella arbetskonferensens sam- manträde 1937 antagna reviderade konventionsförslagen rörande minimiålder för barns användande till industriellt arbete respektive icke-industriellt arbete. Kommittén har vidare att överväga, huruvida några för lagstiftningen värde- fulla anvisningar äro att hämta ur de av internationella arbetskonferensen an- tagna rekommendationerna angående minimiålder för barns användande till icke- industriellt arbete (Geneve, 1932) respektive industriellt arbete i familjeföretag (Geneve, 1937).

Konventionen angående minimiålder för barns användande till industriellt

arbete stadgar, att barn under 15 år icke få användas eller arbeta i industriella företag eller någon gren av sådant företag. Detta innebär, att minimiåldern i förutvarande av internationella arbetskonferensen antagna, av vårt land ännu icke ratificerade konventionsförslag, höjes från 14 till 15 år. Bestämmelsen skall gälla alla barn, alltså även medlemmar av arbetsgivarens familj. Undan- tag medgives dock för företag, vari sysselsättas endast medlemmar av arbets- givarens familj, för såvitt icke sysselsättningen på grund av sin natur eller de förhållanden, varunder den utövas, är farlig för därtill använda personers liv, hälsa eller moral. I övrigt undantages från huvudregeln blott sådant av offentlig myndighet godkänt och övervakat arbete, som utföres av barn i yrkesskolor. Beträffande barns användande till arbeten, som på grund av sin natur eller de förhållanden, varunder de utövas, äro farliga för därtill använda personers liv, hälsa eller moral, bör enligt konventionen vederbörande land fastställa antingen en eller flera åldersgränser, högre än 15 år, eller ock åt lämplig myndighet giva befogenhet att fastställa dylik gräns.

I rekommendationen angående minimiålder för barns användande till indu- striellt arbete i familjeföretag hemställer arbetskonferensen till medlemmarna av internationella arbetsorganisationen om sådan tillämpning av ovannämnda konvention, att bestämmelserna i denna komma att gälla alla företag inom in- dustrien och således även familjeföretag.

Konventionen angående minimiålder för barns användande till icke-indu- striellt arbete fastställer, att barn under 15 år eller barn, vilka fyllt 15 år men ännu äro underkastade primär skolplikt enligt vederbörande lands lagstift- ning, icke få användas till dylikt arbete. Från denna huvudregel må dock vissa undantag göras för barn, som fyllt 13 år. Konventionen omfattar prin- cipiellt allt arbete, och således till och med husligt arbete, som utföres av fa- miljemedlemmar. Emellertid kan från tillämpningen av konventionen, efter beslut av vederbörande nationella myndighet, undantagas dels företag, vari sysselsättas endast medlemmar av arbetsgivarens familj, under villkor likväl att arbetet icke är skadligt eller farligt eller till förfång för liv, hälsa, kropps- utveckling eller moral, dels ock husligt arbete i familj, vilket utföres av med- lemmar av familjen. Undantag må ock i särskilda fall medgivas beträffande barns användande vid offentliga tillställningar och deltagande i inspelandet av biograffilmer. Konventionen skall icke tillämpas å fiske till havs eller å arbete av väsentligen uppfostrande art i offentliga tekniska skolor och yrkes- skolor, som drivas utan vinstsyfte. Vidare är att märka, att konventionen icke omfattar arbete, som regleras i nyssnämnda konventionsförslag rörande in- dustriellt arbete eller i konventionerna angående minimiålder för barns an- vändande i jordbruket respektive till sjöss. Den kan därför sägas väsentligen äga tillämpning å arbete inom handelsföretag samt kontors-, hotell-, restaurang- och kaféverksamhet jämte nöjesföretag av olika slag men däremot ej å industri, sjöfart eller jordbruk. Enligt konventionen må vederbörande nationella myn- dighet fastställa en eller flera åldersgränser, högre än 15 år, för användande

av unga personer dels till arbete, vilket på grund av sin beskaffenhet eller de förhållanden, varunder det försiggår, är farligt för därtill använda perso- ners liv, hälsa eller moral, dels ock bland annat till ambulerande handel å gator och allmänna platser eller i lokaler, vartill allmänheten har tillträde.

Rekommendationen angående minimiålder för barns användande till icke- indnstriellt arbete avser att vara till ledning vid utarbetande av lagstiftning för genomförande av konventionen rörande nämnda ålder och arbete. Den innehåller bestämmelser om vilka arbeten, som böra anses såsom lätta, samt hur dessa lämpligen böra anordnas och begränsas med hänsyn till barnens skolgång och ålder. Vidare angivas vissa tillämpningsföreskrifter beträffande barns användande vid offentliga föreställningar, råd angående vilka arbeten, som böra anses såsom farliga, samt förbud för personer, som blivit dömda för svårare brott, och notoriska drinkare att till arbete använda andra barn än sina egna. Slutligen framhålles i rekommendationen önskvärdheten av att det upprättas ett system med offentlig registrering samt arbets- och identitets- böcker för barn, vilkas användande till arbete medgivits.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anförde be- träffande 1932 års konventionsförslag angående minimiålder för barns använ- dande till icke-industriellt arbete i sitt yttrande, som var enhälligt, bland an- nat att genom inskränkningen av konventionens undantagsbestämmelse till >>hus- ligt arbete i familj, vilket utföres av medlemmar av familjen,» komme kon- ventionen att avse även alla slag av husligt arbete, som förrättades av andra än medlemmar av den familj, för vilken arbetet utfördes. Användandet av minderåriga under 14 år till husliga sysslor hos främmande vore enligt kon- ventionen sålunda förbjudet, för såvitt arbetet icke vore att anse som lätt ar- bete i konventionens mening. Delegationen framhöll, att sannolikt skulle nämnda förbud mötas med föga förståelse och i stor utsträckning överträdas. Statsmakterna hade hittills ansett sig böra lämna arbetet inom hemmen fredat för statligt ingripande. Kontrollen över sådant arbete skulle även ställa sig mycket besvärlig, förargelseväckande och kostsam. Beträffande huvudregeln, förbud mot användande av minderåriga under 14 år till arbete, hade i de till delegationen avgivna yttrandena gjorts gällande, att en till 14 år förhöjd åldersgräns i viss män skulle medföra sysslolöshet bland 13-åringarna. Dele- gationen vore emellertid tveksam, om detta skäl kunde tillerkännas avgörande betydelse. För anställning inom industrien eller sjöfarten gällde en all- män minimiålder av 14 år, och fråga vore, om det funnes tillfyllestgörande skäl för en lägre åldersgräns i avseende å handel, kontors— och byråarbete samt hotell, restauranger och kaféer m. m. Arbetsförhållandena inom dessa före- tag vore i många fall ingalunda bättre än inom industrien i genomsnitt. En för de olika näringsgrenarna gemensam minimiålder skulle också vara ägnad att underlätta skyddslagstiftningens tillämpning och kontrollen där- över. Risken för sysslolöshet torde ej heller vara alltför stor, särskilt om

man, såsom skäligt syntes vara, utginge från att den förhöjda åldersgrän- sen skulle hava samma tillämpningsområde som den gällande 13-årsgränsen, och måhända därjämte från att undantagsbestämmelserna i arbetarskyddslagens 12 & skulle i viss mån modifieras.

Rörande rekommendationen angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete framhöll delegationen år 1932, att densamma vore i stort sett väl lämpad för sitt ändamål och ej gåve anledning till några mer vägande erinringar. Bestämmelserna om förbud för vissa kategorier av brotts- lingar och drinkare att använda andra barn än sina egna till arbete hörde emellertid enligt delegationens mening icke till ämnet och måste till sitt inne- håll anses mindre lyckade. I övrigt syntes rekommendationens allmänt hållna bestämmelser, i den mån de icke redan vunnit beaktande i vår lagstiftning, lämpligen kunna uppmärksammas vid det lagstiftningsarbete, vartill konven- tionen, även om den ej ratificerades, kunde giva anledning.

Beträffande de vid internationella arbetskonferensens sammanträde 1937 an- tagna konventiansförslagen rörande minimiålder för barns användande till in- dustriellt respektive icke-industriellt arbete vidhöll delegationen i sitt yttrande över dessa sin förut angivna mening och avstyrkte, att Sverige skulle ansluta sig till dessa konventioner. Det huvudsakliga skälet för denna ståndpunkt, nämligen angelägenheten av att undgå en mellantid mellan skolpliktens upp- hörande och tiden för de minderårigas anställande i arbete, kunde visserligen anses hava försvagats genom godtagandet av den 7-åriga skolplikten, men det torde dröja ganska länge, innan denna reform bleve fullt genomförd, och även därefter skulle, om ifrågavarande förhöjda minimiålder infördes, med all sannolikhet i många fall uppkomma en ganska avsevärd lucka i de minder- årigas sysselsättande. Delegationen framhöll vidare, att Sverige ännu icke ansett sig lämpligen kunna ratificera de två ursprungliga konventionsförsla- gen (från 1919 och 1932) angående minimiålder inom förevarande verksam- hetsområden samt att det egentliga skälet för minimiålderns höjning, eller be- hovet att motverka ungdomsarbetslösheten, för vårt lands del åtminstone för det dåvarande knappast ägde giltighet.

I fråga om rekommendationen angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete i familjeföretag anförde delegationen, att det utsträc— kande, varom i rekommendationen hemställdes, av tillämpningen av den för in- dustriellt arbete gällande åldersgränsen till familjeföretagen skulle strida mot en i avseende å den svenska arbetarskyddslagstiftningen nära nog undan— tagslöst tillämpad princip. Denna princip vore för övrigt av så omfattande räckvidd, att den i regel fritoge ifrågavarande företag från tillämpning av nämnda lagstiftnings samtliga bestämmelser och därmed givetvis även från varje kontroll från yrkesinspektionens sida.

Departementschefen anförde, då han 1938 inhämtade riksdagens yttrande över konventionsförslagen (prop. nr 45:1938), att det största hindret för an- slutning från svensk sida till konventionsförslaget angående minimiålder för

barns användande till icke-industriellt arbete syntes honom utgöras av den alltför rigorösa begränsning av möjligheterna till undantag i fråga om sådant arbete av lättare art, som gjordes i ifrågavarande konventionsförslag. Depar- tementschefen ansåg sig därför icke kunna förorda förslaget till ratificering.

I fråga om konventionsförslaget rörande minimiålder för barns användande till industriellt arbete förelåge enligt departementschefens mening även, liksom tidi- gare beträffande det ursprungliga konventionsförslaget, vissa om än mindre hinder för ratifikation, vilka sammanhängde med konstitutiva drag i den sven- ska arbetarskyddslagen, såsom i fråga om tillämpligheten på familjeföretag. Då anledningen till de föreliggande konventionsförslagen, ungdomsarbetslös- heten, icke för det dåvarande krävde särskilda åtgärder i Sverige, syntes frågan om ratifikation lämpligen kunna anstå, till dess en allmän revision av arbetar— skyddslagen komme till stånd. Av enahanda skäl, som nyss anförts, ansåg departementschefen, att den till konventionsförslagen fogade rekommendatio- nen angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete i fa- miljeföretag icke för det dåvarande borde giva anledning till åtgärder i vårt land.

Riksdagen anslöt sig, på hemställan av andra lagutskottet (utl. nr 15), till departementschefens uppfattning, att konventionsförslaget angående minimi- ålder för barns användande till icke-industriellt arbete icke borde ratificeras, att med ratifikation av konventionsförslaget angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete borde anstå samt att ifrågavarande rekom- mendation icke för det dåvarande borde giva anledning till åtgärder från svensk sida (skriv. nr 98).

Kommitténs förslag. Såsom nämnts har kommittén att pröva frågan om ratificering av nyssnämnda konventionsförslag. Anslutning från vårt lands sida till dessa förslag förutsätter, att den i arbetarskyddslagen stadgade minimi- åldern för minderårigs användande i arbete höjes till 15 år. En höjning av minimiåldern till 15 år för varje slag av arbete anser kommittén sig dock icke kunna föreslå. Frågan sammanhänger med ett flertal andra spörsmål. Sålunda synas hänsyn böra tagas dels till den ålder, vid vilken den minderårige i regel har fullgjort sin skolplikt och i vilken omfattning han kan beredas möjlighet att erhålla yrkesundervisning efter avslutad folkskola, dels ock till spörsmålet, huruvida olycksfallsfrekvensen är högre för de minderåriga än för de äldre. Vidare anser kommittén, att det bör klarläggas, huruvida det med hänsyn till den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling kan anses vara av behovet på- kallat att höja åldersgränsen för rätt att använda minderårig i arbete.

Beträffande frågan, vid vilken ålder den primära skolplikten i regel kan an- ses fullgjord, må här blott erinras om bestämmelserna om införande av sju- årig folkskola, vilken reform skall vara genomförd senast med ingången av läsåret 1948—1949, för såvitt ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda omstän- digheter för viss tid i större eller mindre omfattning medgiver anstånd där-

med. Skolplikten omfattar åldern 7—15 år. Emellertid kunna barn av vissa skäl eller i särskilda fall få tillstånd att lämna skolan vid tidigare ålder än 15 år, dock icke under några omständigheter före 12 års ålder.

Enligt uppgift från skolöverstyrelsen, som i regel för femårsperioder upprättar statistik över avgångsåldern vid folkskola, var den genomsnitt- liga åldern (sjuåriga folkskolor medräknade) för avgång från folkskolan un- der åren 1915—1936 lägst 131/, år (1915—1916) och högst 13 1/2 år (1935— 1936). För åren 1940—1941 föreligger ännu icke sådan uppgift. I den mån ett sjunde skolår blivit helt genomfört vid samtliga folkskolor, torde man kunna räkna med en högre avgångsålder, sannolikt något över 14 år. Dock torde denna reform icke medföra, att ovannämnda avgångsålder höjes med ett helt år. Nämnas kan, att antalet barn, som under läsåret 1935—1936 avgingo från folkskolan, uppgick till i runt tal 100,000. Av dessa avgingo 56 % vid 13 års ålder, 38 % vid 14 års ålder och 6 % vid 15 års ålder. Det största antalet barn lämnade sålunda folkskolan vid 13 års ålder. Även om avgångsåldern kommer att höjas till något över 14 år efter införandet av sjuårig folk- skola, torde man likväl alltjämt få förutsätta, att det största antalet barn kom— mer att lämna skolan vid 14 års ålder.

Beträffande frågan, huruvida de minderåriga kunna beredas möjlighet att efter avslutad folkskolekurs deltaga i annan undervisning, må först erinras om fortsättningsskolan och högre folkskolan, vilka båda kunna meddela an- tingen allmän eller yrkesbestämd undervisning. Fortsättningsskolan torde dock i detta sammanhang kunna lämnas ur räkningen, enär den vanligtvis är begrän- sad till en kurs om minst 180 timmar (6 veckor) per år. Vid de högre folk- skolorna meddelas däremot heltidsundervisning under 1—4 år.

För meddelande av yrkesundervisning till ungdom, som avslutat fortsätt- ningsskolans kurs, finnes ett flertal skolor. Av intresse i detta sammanhang- äro i första hand verkstadsskolorna. Dessa utgöras av heldagsskolor, d. v. s. undervisningen tager i regel elevernas arbetsdag helt i anspråk. För vinnande av inträde i verkstadsskola fordras, att sökanden genomgått folkskola eller erhållit motsvarande utbildning eller efter fyllda 13 år erhållit vederbörligt tillstånd att sluta folkskolan. Utbildningstidens längd bestämmes i regel av huruvida verkstadsskolan syftar till att giva de unga endast en förberedande— yrkesutbildning eller en mera fullständig sådan. Lärotiden utgör i först- nämnda fallet i regel ett eller två år, i det senare tre eller fyra år. ——- Under de senare åren ha inrättats ett flertal nya verkstadsskolor, som väsentligen haft karaktären av verkstadsskolor för arbetslös ungdom. Inträdesåldern vid dessa skolor har i regel fastställts till 16 år.

Bland skolor av intresse i detta sammanhang kan vidare nämnas handels— skolor och hushållsskolor, där för inträde förutsättes genomgången fortsätt- ningsskola och minst två års praktik samt att sökanden fyllt 17 år. Likaså. må här erinras om lärlingsskolorna för hantverk, industri, handel och husligt arbete, vilka bereda ungdomar i åldern 15—18 år, som genomgått fortsätt—

ningsskolan, tillfälle att samtidigt med praktisk utbildning inhämta erforder- liga teoretiska kunskaper inom vederbörande arbetsområde. Dessutom finnas yrkesskolorna, där inträdesåldern är 17 år. Sistnämnda skoltyper torde emel- lertid i detta sammanhang sakna intresse, enär det här närmast gäller skolor, som kunna omhändertaga de minderåriga omedelbart efter avslutad folk- skolekurs.

Av de barn, som lämna folkskolan, övergå vissa omedelbart efter genom- gången folkskolekurs till andra än här förut angivna skolor, såsom kommunala och enskilda mellanskolor samt realskolor, Om detta barnantal har det icke varit möjligt att erhålla någon uppgift.

För närvarande synes endast ett relativt litet antal av de barn, som lämna folkskolan, fortsätta vid högre folkskolor, verkstadsskolor, mellanskolor och realskolor, Uppskattningsvis torde man kunna räkna med att omkring 12,000 barn av de inemot 100,000, som årligen avgå från folkskolan, omedelbart övergå till nyssnämnda skolor. Det är således för närvarande ett mycket begränsat antal barn, som efter avslutad folkskola beredas yrkesundervisning, innan de träda ut i förvärvslivet.

En höjning av minimiåldern till ]5 år för barns användande till industriellt arbete och i viss omfattning även till icke-industriellt arbete skulle följaktligen — sådana förhållandena för närvarande äro —- för många barn medföra sysslo- löshet på ett år eller mera mellan skolgångens slut och inträdet i arbete. Emel- lertid har, såsom tidigare antytts, förslaget om att höja minimiåldern tillkom- mit i syfte att främst motverka ungdomsarbetslösheten. I den av internatio- nella arbetskonferensen år 1935 antagna rekommendationen angående ungdoms- arbetslösheten förordades nämligen såsom medel mot denna bland annat, att mi- nimiåldern för barns användande till arbete fastställdes till lägst 15 år. Den ifrågasatta höjningen av minimiåldern skulle för vårt lands vidkommande, såsom angivits, i stället tillskapa viss sysslolöshet bland de minderåriga. Det är att märka, att för industriens del en höjning av åldersgränsen till 15 år dock icke torde bliva av särskilt ingripande natur. Av de uppgifter, som kommittén låtit införskaffa angående arbetsförhållandena inom industrien under år 1938, framgår nämligen, att i industriellt arbete, byggnads- och transportarbete (utom flottningsarbete) sysselsattes nämnda år 175 13-åringar och 3,264 14-åringar, medan antalet 15-, 16- och 17-åringar var 44,653 (se bilaga A, tab. 1).

Frågan huruvida olycksfallsfrekvensen är högre för de minderåriga än för arbetstagare över 18 år torde vara svår att besvara. Något fullt tillförlitligt statistikmaterial för frågans bedömande finnes icke att tillgå. Nuvarande gene- raldirektören i riksförsäkringsanstalten D. Östrand har emellertid i efterföljande tabell sökt visa de minderårigas olycksfallsfrekvens i förhållande till frekvensen bland de vuxna arbetarna. Östrand har därvid begagnat sig av den svenska indu- stristatistikens uppgifter om antalet minderåriga arbetare och i övrigt av olycks- fallsstatistikens uppgifter. Industristatistikens arbetarantal är visserligen icke

fullt jämförbart med olycksfallsstatistikens, men skillnaden har dock icke ansetts vara av sådan storleksordning, att en jämförelse skulle vara oberättigad. Re- sultatet av Östrands undersökning framgår av följande uppställning.

Antal olycksfall per 100 årsarbetare

Manliga arbetare * Kvinnliga arbetare

under 18 är över 18 år lunder l8 ari över 18 år

1922 .......... 8,9 9,1 1925 .......... 12,1 11,2 1928 .......... 15,5 13,4 1931 .......... 15,7 15,4 1934 .......... 18,2 14,2 1937 .......... 18,4 14,3

Såvitt tabellen utvisar, skulle olycksfallsfrekvensen bland de minderåriga vara något, ehuru obetydligt, högre än bland de vuxna arbetarna, och detta oaktat de minderåriga åtminstone i allmänhet torde sysselsättas i mindre riskfyllt arbete än de arbetare, som äro över 18 år. Skillnaden i olycksfalls- frekvens mellan minderåriga och vuxna arbetstagare är emellertid ej så stor, att den motiverar en höjning av minimiåldern. För att nedbringa olycks- fallsfrekvensen för minderåriga synes snarare böra tillgripas den utvägen att skärpa eller utvidga bestämmelserna om förbud mot minderårigas användande till vissa farliga arbeten.

Frågan om det med hänsyn till de minderårigas hälsa och kroppsutveckling kan anses vara av behovet påkallat att höja åldersgränsen för rätt att använda minderårig i arbete, låter sig svårligen lösas generellt. I det särskilda fallet får hänsyn tagas till å ena sidan hur utvecklad och stark den minderårige är, och å andra sidan arten av det arbete, vartill den minderårige skall an- vändas. En utväg att utan höjning av gällande åldersgränser komma till rätta med här ifrågavarande problem torde vara att i lagen uttryckligen angiva, till vilka slag av arbete den minderårige får användas. Lagen skulle emellertid härigenom bliva oöverskådlig och alltför detaljerad. Dessutom skulle det bliva svårt att på ett tillfredsställande och uttömmande sätt verkställa en uppräk- ning av ifrågavarande arbeten. Frågan blir därför, om man icke lättare kan nå det åsyftade målet genom att medelst läkarundersökning söka utröna, huru- vida den minderåriges hälsa och kroppsutveckling är sådan, att den minder- årige med hänsyn härtill utan fara kan användas till visst angivet arbete. Även om läkarundersökning uppställes som villkor för minderårigas inträde i förvärvsarbete, måste det emellertid i allmänhet för deras hälsa och kropps- utveckling vara av betydelse, att de icke anställas i arbete vid alltför tidig ålder. Å andra sidan måste jämväl beaktas den sysslolöshet, som kan upp-

komma för de minderåriga, om åldersgränsen höjes, och de vådor av olika slag, som därmed kunna följa. Genom en förhöjd skolplikt (7-årig eller högre) och vidgade möjligheter till yrkesutbildning omedelbart efter avgången från skola lär någon mera omfattande sysslolöshet dock icke behöva ifrågasättas bland de minderåriga.

Vid den slutliga behandlingen av förevarande fråga har kommittén funnit sig böra föreslå, att den gällande lägsta åldersgränsen för minderårigs an- vändande i arbete höjes från 13 till 14 år. Tillika föreslås, att den för min- derårigs sysselsättande i industriellt och därmed likställt arbete fastställda minimiåldern höjes från 14 till 15 år. Denna högre minimiålder anser kom- mittén böra gälla även vissa andra arbeten såsom i stenbrott och grustag samt i hotell, restauranger och kaféer. Den skall dock icke gälla minderåriga, som skola användas för att uträtta bud eller ärenden eller utföra lättare distribu- tionsarbete. Vidare föreslås, att i lagen meddelas förbud mot att använda minderårig till arbete under jord i gruva eller stenbrott eller å annan liknande arbetsplats. Förutom krav på viss minimiålder uppställes såsom i gällande lag fordran på fullgjord skolplikt.

I likhet med vad som gäller föreslår kommittén, att undantag under vissa förutsättningar skola kunna medgivas från bestämmelserna om minimiålder och skolplikt. Kommittén anser dessutom, att möjlighet bör finnas att med- dela tillstånd för yngling, som fyllt 16 år, att användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott eller å annan liknande arbetsplats. Denna möjlig- het till undantag har ansetts böra åstadkommas bland annat med hänsyn till kol- gruvorna, där 16- och 17 åringar för närvarande i viss utsträckning användas till arbete under jord. Det har nämligen framhållits, att det vore av betydelse, att det även i fortsättningen funnes möjlighet att använda minderåriga till arbete i dessa gruvor. De finge härigenom tillfälle att bland annat vänja sig vid gruvarbetet. Till arbete i malmgruvor lära 16—17-åringar däremot mera sällan användas, och då så sker, består deras arbete vanligen i uträttande av bud eller ärenden eller annat lättare arbete. Svenska arbetsgivareföreningen liksom även jernkontorets gruvbyrå ha ansett, att dessa minderåriga borde såsom hittills utan särskilt medgivande få användas till arbete under jord, och förordade, att bestämmelsen i 11 & gällande lag bibehölles oförändrad. Med hänsyn till de risker, som äro förbundna med underjordsarbetet, har kommittén emellertid ansett sig böra bibehålla den i det preliminära lagutkastet upptagna bestämmelsen om förbud mot minderårigs användande till arbete under jord i gruva eller stenbrott. Såsom ovan angivits har förbudet utsträckts att gälla även visst annat arbete under jord.

Som villkor för medgivande av undantag enligt 27 5 a) uppställes bland annat, att arbetet, vartill den minderårige skall användas, icke är av beskaf- fenhet att menligt inverka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling. Ehuru det icke uttryckligen angives, förutsätter kommittén, att samma villkor skall gälla även vid meddelande av dispens jämlikt 27 5 b) och 0). Med hänsyn

till den allmängiltighet, som givits åt lagförslagets bestämmelser om minimi- ålder för minderårigs användande i arbete, har kommittén i fråga om stadgandet i 27 5 a) ej ansett sig böra föreslå någon begränsning av möjligheten att med- giva undantag till viss ålder under 14 år. Kommittén förutsätter, att undantag lämnas företrädesvis för minderårig, som fyllt 13 år, och blott sällan för annan minderårig.

Enligt lagförslagets 27 5 skall det ankomma på arbetsrådet att besluta om undantag i ovan berörda avseenden. I en del remissyttranden har ut- talats, att det vore mera praktiskt, att distriktschef tillades befogenhet att medgiva sådant undantag. I syfte att vinna en så enhetlig tillämpning som möjligt av förevarande bestämmelser anser sig kommittén likväl böra vidhålla sitt ifrågavarande förslag. Dock kan, när särskilda skäl därtill äro, arbetsrådet jämlikt 62 & uppdraga åt distriktschef att meddela undantag, som ovan avses.

Den i 26 å andra stycket föreslagna minimiåldern om 15 år gäller, såsom anförts, endast vissa slag av arbete. I samband med industriell verksam- het förekomma emellertid ofta arbeten, i fråga om vilka det kan råda tvekan, huruvida de kunna hänföras till industriellt arbete. Vid prövning härav torde man främst böra beakta spörsmålet, huruvida och i vilken mån ifrågavarande slag av arbete kunna anses ingå såsom led i framställningen eller färdigställandet av en viss produkt. Är så förhållandet, får arbetet anses såsom industriellt. Vidare torde man, om i samband med industriellt arbete förekommer arbete av annat slag, böra såsom yrkesfarekommittén på sin tid framhållit, pröva, om de olika slagen av arbete från driftssynpunkt låta sig särskilja. Är så ej fallet, torde det arbete, som är att anse såsom det väsentliga för verksamheten, få giva utslaget. Å andra sidan förekomma i en industriell verksamhet även arbeten, som uppenbarligen ej kunna hänföras till industriellt arbete, såsom kontorsarbete och vakttjänst. För dessa arbeten gäller sålunda ej den ovan- nämnda högre minimiåldern.

Det må i detta sammanhang erinras om att i konventionen angående minimi- ålder för barns användande till industriellt arbete talas om arbete i indu- striella företag eller i någon gren av sådant företag. Man kan härav sluta, att konventionen gäller allt arbete inom ett industriellt företag och således även beträffande där förekommande icke-industriellt arbete. Härutinnan sy- nes alltså en skiljaktighet föreligga mellan konventionens och arbetarskydds- lagens bestämmelser om minimiålder. Kommittén anser sig emellertid ej böra föreslå, att den högre minimiåldern, 15 år, skall gälla allt arbete inom ett in- dustriellt företag. Vid jämförelse med vissa andra i 26 å andra stycket upp- räknade slag av arbete synes dock begränsningen till endast industriellt arbete inom industriella företag inkonsekvent. Särskilt är detta fallet i fråga om arbete i hotell, restauranger och kaféer, där 15-årsgränsen för användande till arbete förutsättes tillämplig å allt arbete, oavsett arbetets art. Dock undantages även i detta fall sådant arbete, som är att hänföra till uträttande av hud eller ärenden eller lättare distributionsarbete.

I fråga om arbete inom skogsbruket föreslås, att 15-årsgränsen skall gälla endast skogsavverknings-, kolnings- och transportarbete (inbegripet flott- ningsarbete). Landsorganisationen har i sitt remissyttrande uttalat, att allt arbete inom skogsbruket borde inbegripas under 15-årsbestämmelsen. Detta skulle innebära, att endast minderåriga, som fyllt 15 år, finge användas till bland annat skogsodling och skogsvård, vilka slag av arbete i allmänhet torde få anses såsom relativt lätta. Det torde vidare vara vanligt, att minderåriga i ganska stor utsträckning användas till dessa arbeten inom skogsbruket. Med hänsyn härtill har kommittén ej ansett sig böra begränsa möjligheten att an- vända minderåriga till arbete i skogsbruk mera än som ovan angivits. För annat arbete inom skogsbruket bör enligt kommitténs mening en höjning av minimiåldern från 13 till 14 är få betraktas som ett lämpligt steg. Emellertid har även detta senare förslag om höjning av minimiåldern föranlett erinringar. Sålunda har svenska lantarbetsgivareföreningen anfört, att det ofta förekom- mer, att hela skolklasser, med barn under 14 år, sysselsättas med skogsplante- ring. Enligt föreningens mening borde minderåriga under 14 år utan vidare få användas till dylikt arbete. I anslutning härtill vill kommittén framhålla, att såsom lagförslaget utformats föreligger intet hinder att till ifrågavarande ar- bete använda minderårig under 14 år, då fråga är om skogsbruk, som drives i samband med brukande av jord. Däremot får minderårig under 14 år ej användas till skogsplantering inom skogsbruk, som bedrives utan sådant sam- band, för såvitt ej undantag medgivits jämlikt lagförslagets 27 5 a).

Bestämmelsen i 26 & andra stycket om undantag beträffande budskickning och lättare distributionsarbete innebär i förhållande till motsvarande stadgande i gällande arbetarskyddslag en begränsning. Kommittén har genom den före- slagna formuleringen velat begränsa undantaget till att gälla endast sådant arbete, som i allmänhet benämnes springpojksarbete.

För att de föreslagna bestämmelserna om förhöjd minimiålder för minder- åriga och om förbud mot minderårigs användande till arbete under jord i gruva eller stenbrott icke skola vid ikraftträdandet medföra, att vissa min- deråriga måste skiljas från sitt arbete, föreslår kommittén slutligen i lagens övergångsbestämmelser ett stadgande om att bestämmelserna i 26 & icke skola hindra, att minderårig, som vid tiden för lagens ikraftträdande i behörig ordning användes till arbete, fortfarande användes härtill.

Anslutning till konventionsförslag. Såsom bestämmelserna om minimiålder avfattats i kommitténs lagförslag möjliggöres ej anslutning till de förutnämnda konventionerna angående minimiålder för barns användande till industriellt re- spektive icke-industriellt arbete. För anslutning till den förstnämnda konven- tionen fordras främst, att den möjlighet att medgiva undantag, som inrymmes i lagförslagets 27 &, uteslutes. De i 26 & föreslagna bestämmelserna om minimi- ålder måste vidare förutsättas tillämpliga å familjeföretag med undantag för sådana, i vilka arbetet är ofarligt. Den hemställan, som göres i den mot kon-

ventionen svarande rekommendationen, nämligen att utsträcka tillämpningen av konventionens bestämmelse om minimiålder att gälla även för barn, som användas till industriellt arbete i familjeföretag, anser sig kommittén ej hel- ler kunna biträda. Det synes tillika kunna ifrågasättas, huruvida icke för ra- tifikation erfordras, att den i 26 å andra stycket föreslagna åldersbestämmel- sen måste avfattas så, att den gäller ej blott industriellt arbete utan även andra i ett industriföretag förekommande slag av arbete.

För att möjliggöra ratifikation av konventionen angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete förutsättes bland annat, att den i 26 5 första stycket föreslagna minimiåldern höjes från 14 till 15 år. Vidare måste bestämmelserna om minimiålder utsträckas att gälla även familjeföre- tag i de fall, då arbetet är skadligt eller farligt eller till förfång för liv, hälsa, kroppsutveckling eller moral. Det i lagförslaget gjorda undantaget beträf- fande husligt arbete måste begränsas till sådant husligt arbete, som utföres endast av medlemmar av familjen. I lagen måste dessutom intagas de i kon- ventionen meddelade undantagsbestämmelserna.

Vad beträffar konventionens bestämmelser om barns användande vid offent- liga föreställningar och deltagande i inspelandet av biograffilmer ävensom dess krav på högre minimiålder än 15 år för särskilt farliga sysselsättningar, åter- kommer kommittén till dessa spörsmål i motiveringen till lagförslaget angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning. (Se sid. 719.)

Arbetsbok och läkarintyg.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 9 & andra stycket sägs, att minderårig ej får användas till arbete, utan att till arbetsgivaren avlämnats intygsbok för den minderårige, utfärdad på sätt i 34 & närmare föreskrives och inne- hållande:

a) uppgift om den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag samt, där fråga ej är om arbete allenast under ferietid,

b) intyg, att den minderårige inhämtat den för folkskolan bestämda läro- kursen eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit be- hörigt tillstånd att lämna folkskolan, och

c) anteckning, huruvida den minderårige genomgått fortsättnings-, ersätt- nings- eller lärlingsskola, då skolplikt beträffande lärlingsskola åligger den min- derårige, eller är i behörig ordning befriad från skyldighet att deltaga i un- dervisning, som här nämnts.

Enligt 10 5 andra stycket får minderårig icke användas till industriellt arbete, utan att hans intygsbok innehåller läkarintyg, utvisande den minder- åriges hälsotillstånd och kroppsutveckling. Samma villkor gäller för byggnads-, skogsavverknings-, kolnings- och transportarbete, under förutsättning att vid sådant arbete i regel sysselsättas minst 10 arbetare. Vidare stadgas, att lä-

karintyg vid intygsbokens avlämnande till arbetsgivaren ej får vara äldre än ett år, utom då fråga är om skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete, samt att intyget kan utgöras av anteckning, som besiktningsläkaren infört i boken vid besiktning enligt 35 &. Läkarintyg fordras dock ej för minderårig, som sys- selsättes med distribution av varor eller uträttande av bud och ärenden inom nämnda slag av verksamhet.

Eftergift från ovannämnda bestämmelser om intygsbok och läkarintyg kan i särskilda fall meddelas jämlikt 12 5. Så har också skett, ehuru i relativt be- gränsad omfattning. Under åren 1932—1942 har sålunda eftergift från endera eller båda av nyssnämnda bestämmelser meddelats i 86 fall. Eftergifterna ha huvudsakligen gällt minderåriga, som använts till arbete med skogsodling, vänd- ning och kupning av torv samt flottningsarbete.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskan om att intygs- bok alltid måtte innehålla läkarintyg, oavsett i vilket yrke den minderårige först anställes. Det har även ifrågasatts, om ej läkarundersökningen för an- ställning i arbete skulle kunna utgöras av sista läkarundersökningen i skolan.

J ärnvägsinspektören för enskilda järnvägar har ansett, att det i lagen borde tydligare angivas, i vilka fall minderårig skulle ha läkarintyg. Den nuvarande formuleringen av 10 5 andra stycket vore oklar.

Styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds— och barna- vårdsförbundet erinrade i sin förutnämnda skrivelse till Konungen den 26 ja- nuari 1938 ånyo om de av avdelningens socialmedicinska sektion i skrivelse till Konungen den 8 april 1930 uttalade önskemålen beträffande skydd åt barn och ungdom i arbete, avseende bland annat att i minderårigs intygsbok alltid skulle finnas läkarintyg angående hälsotillståndet.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse, som i princip anslöt sig till de ovan angivna stadgan- dena i 9 5 andra stycket a) och b). Vidare föreslogs, att den minderåriges arbets- bok skulle innehålla läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företedde sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling, samt att för minderårig, som skulle undergå årlig läkarbesiktning, läkarintyget i arbetsboken vid dennas av- lämnande till arbetsgivaren icke finge vara äldre än ett år. Anställdes den minderårige jämväl hos annan arbetsgivare, skulle arbetsboken företes för denne. Mot de föreslagna bestämmelserna framställdes följande erinringar.

Fem yrkesinspektörer framhöllo, att det borde angivas, att läkarintyget ej i något fall finge vara äldre än ett år.

Skogs- och flottledsinspektören uttalade sin tillfredsställelse över förslaget, att arbetsbok med läkarintyg skulle överlämnas till envar minderårig vid dennes avgång från folkskola eller annan allmän eller enskild läroanstalt, samt fram- höll att, om detta förslag upphöjdes till lag, det bleve av stor betydelse för bland annat de minderåriga, som sysselsattes i skogsarbete. På grund av de

stora avstånden vore det för dem ofta förenat med icke så obetydliga kost- nader att anskaffa intygsbok med läkarintyg. För närvarande vore det dess- utom ofta svårt att övervaka, att gällande föreskrifter i detta avseende efterlevdes, bland annat därför att arbetet vanligen påginge blott under viss del av året och att de minderåriga, som vanligen biträdde fäder och målsmän i arbetet, ofta arbetade oregelbundet. På många håll syntes man även sakna kännedom om att minderåriga, som sysselsattes med skogs- och flottningsarbete, skulle till arbetsgivaren avlämna intygsbok med läkarintyg.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att förevarande bestämmelser icke voro lämpliga beträffande skogsarbete, och framhöll som motivering, att det ofta förekomme, att hela skolklasser hjälpte till att sätta plantor och så frön och att det i dessa fall skulle vara synnerligen opraktiskt, om arbetsgivarna skulle avfordra barnen arbetsböcker.

Sveriges skogsägareförbnnd framhöll, att det vore förenat med stora svårig- heter för arbetsgivaren att tillämpa bestämmelserna på arbetsplatserna ute i skogarna. Förbundet anförde som motiv härför bland annat, att ackordstagarna kunde medföra minderåriga till arbetet utan att därom underrätta arbetsgiva- ren och att dennes förmän endast periodiskt besökte många arbetsplatser. Det vore därför svårt att föra kontroll över de minderåriga liksom även att in- samla arbetsböckerna, då de minderåriga ej medförde dessa i skogen. Då de minderåriga komme och ginge tämligen oregelbundet till och från arbetsplat- serna, inträffade det dessutom ej sällan, att arbetsgivaren över huvud taget aldrig finge kännedom om att minderåriga hade använts som biträden inom ett avverknings- eller körningsackord. Förbundet ansåg, att förhållandena vid skogsarbetet alltså vore sådana, att det icke rimligen kunde lagligen åläggas arbetsgivaren att beträffande minderåriga, som icke direkt anställdes av honom utan arbetade som biträden åt ackordstagare, fullgöra de skyldigheter, som omtalades i lagförslaget.

Landsorganisationen påpekade, att det vore oklart vem som hade att bestrida kostnaden för läkarintyg i sådana fall, då ett i arbetsboken intaget läkarintyg vore äldre än ett år.

Föreningen SAIA uttalade sin stora tillfredsställelse över att minderårighets— bestämmelserna utsträckts att gälla även andra arbetsplatser än de indu- striella. Föreningen påpekade villsamheten i ordet »arbetsbok» i stället för den nuvarande benämningen »intygsbok för minderårig» med hänsyn till att begreppet arbetsbok redan funnes på arbetsplatserna i en annan betydelse.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte, om ej nå- gon tidsbegränsning för läkarintygets giltighet borde införas jämväl för de minderåriga, som ej skulle undergå årlig läkarbesiktning.

Kommitténs förslag. Kommittén har i sitt förslag upptagit en bestämmelse (28 &) motsvarande gällande stadgande om att, då minderårig anställes i arbete, dennes intygsbok skall avlämnas till arbetsgivaren. I detta samman-

hang har kommittén jämväl övervägt frågan om ändrad benämning på in- tygsboken. Den nuvarande benämningen synes nämligen enligt kommitténs mening icke helt motsvara den uppgift, som boken har. Bland andra be- nämningar, som ifrågasatts, må här nämnas arbetsbok samt arbets- och hälso- bok. Av dessa båda förslag har kommittén funnit sig böra förorda arbetsbok. Förslaget arbets- och hälsobok, som motiverats av att boken jämväl innehåller intyg om den minderåriges hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet, har kommittén icke ansett sig vilja förorda, enär denna benämning vore alltför omständlig. Mot arbetsbok har i ett remissyttrande anförts, att denna benämning an- vändes på arbetsplatserna men i en annan betydelse. Detta torde emellertid ej vara fallet i någon större utsträckning.

I fråga om de uppgifter och intyg, som skola finnas i arbetsboken, föreslår kommittén följande ändringar. Enligt 9 5 andra stycket c) skall intygsbok innehålla anteckning, huruvida den minderårige genomgått fortsättnings-, er- sättnings- eller lärlingsskola, då skolplikt beträffande lärlingsskola åligger den minderårige. Är denne i behörig ordning befriad från skyldighet att deltaga i nyssnämnda undervisning, skall anteckning därom likaledes göras i in- tygsboken. Enligt vad som för kommittén uppgivits förekommer det mycket sällan, att anteckning om den sålunda vidgade skolplikten göres i den minder- åriges intygsbok, vare sig vid utfärdandet av boken eller sedermera. Anteck- ningen ifråga torde ej heller få anses påkallad med hänsyn till bestämmelsen om arbetsgivares skyldighet att, då minderårig deltager i viss undervisning, lämna denne erforderlig ledighet från arbetet. Därest tvekan råder i detta avseende, torde arbetsgivaren numera i allmänhet på annat sätt än genom in- tygsboken kunna få reda på om den minderårige deltager i här berörda skol- undervisning. Med hänsyn till det anförda och den tämligen ringa praktiska betydelse, som ifrågavarande anteckning med all sannolikhet har, föreslår kom- mittén, att nyssnämnda föreskrift utgår. Vad beträffar den minderåriges skol- förhållanden anser kommittén det sålunda vara tillfyllest, att arbetsboken inne- håller intyg om att den minderårige inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock er- hållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Anteckning i här nämnda av— seende erfordras dock icke i arbetsboken i de fall, då den minderårige syssel- sättes i arbete endast under ferietid.

I anslutning till det ovan anförda må erinras om att i 21 5 av Kungl. Majtzs förnyade stadga den 4 november 1921 (nr 706) för den kommunala yrkes- undervisningen sägs bland annat, att vid intagning av lärjungar i lärlings- skola bör, därest för lärjungen är utfärdad sådan intygsbok, som omförmäles i gällande bestämmelser om arbetarskydd, anteckning om intagningen göras i intygsboken. Skiljes lärjungen från skolan, skall jämlikt 22 å i stadgan an- teckning därom likaledes göras i boken. Vidare föreskrives i 27 5, att vid av- gången från lärlingsskola intygsbok skall förses med anteckning om fullgjord lärlingsskolplikt eller, där sådan ej föreligger, om genomgång av lärlingsskola.

Med hänsyn till kommitténs ovannämnda förslag att i lagförslaget icke upptaga den i arbetarskyddslagens 9 & andra stycket 0) angivna bestämmelsen lär något behov av de i nyssberörda stadga meddelade bestämmelserna icke längre före- ligga, utan synas desamma kunna utgå. Kommittén har dock ej ansett sig böra framlägga något förslag till ändrad lydelse av stadgans ovannämnda paragrafer.

Såsom förut nämnts har från skilda håll uttalats önskemål om att den min- deråriges arbetsbok alltid skulle innehålla läkarintyg, oavsett vilket arbete den minderårige komme att sysselsättas med. Dessa uttalanden stå i överens- stämmelse med det allmänna önskemålet, att den uppväxande ungdomen ställes under viss fortlöpande läkartillsyn. Detta har också kommit till uttryck i den rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården, varom be- slut fattats av 1944 års riksdag (skriv. nr 319). Enligt gällande lag fordras, att den minderåriges intygsbok innehåller läkarintyg endast då fråga är om industriellt och visst därmed likställt arbete. Denna begränsning av lagens bestämmelser om läkarundersökning före inträde i förvärvsarbete medför den oegentligheten, att minderåriga, som på grund av påfrestande arbete bort underkastas läkarundersökning, exempelvis tidnings- och varu- bud, icke behöva undergå sådan, medan minderåriga i industriellt arbete av lätt art, vilket dessutom måhända utföres under i hygieniskt avseende sär- skilt goda arbetsförhållanden, måste underkastas läkarundersökning.

Ur arbetarskyddssynpunkt måste det anses vara av stor betydelse, att de minderåriga, innan de över huvud taget sysselsättas i förvärvsarbete, undergå läkarundersökning för utrönande av om deras hälsotillstånd och kroppsbeskaf- fenhet tillåta, att de användas till det arbete, varom fråga är. Med tanke härpå föreslär kommittén, att i lagen införes en obligatorisk föreskrift om att arbetsbok skall innehålla läkarintyg. Av detta skall framgå, att den minder- årige icke företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, om så skulle vara förhållandet, att han med hänsyn härtill icke eller endast under vissa angivna villkor får användas till visst slag av arbete (28 % 0).

I de fall, då läkarintyg för närvarande fordras i intygsboken, inskrives detta av den legitimerade läkare, till vilken den minderårige i och för undersökning självmant vänder sig eller hänvisas av målsman eller arbetsgivare. Med hän- syn till den numera utvidgade skolhygieniska övervakningen av barnens hälso- tillstånd föreslår kommittén, att läkarintyget skall utfärdas av vederbörande skolläkare. Denne torde nämligen genom sin verksamhet vara den läkare, som bäst känner de minderårigas kroppsliga och psykiska utveckling, anlag och egenheter. Kommittén förutsätter härvid, såsom i det följande närmare skall angivas, att de minderårigas arbetsböcker skola tillhandahållas genom skolans försorg och att läkarintyget i regel må grundas på den i skolans avgångsklass verkställda läkarundersökningen. Att under alla förhållanden fordra, att skol- läkare skall utfärda läkarintyg för minderårig, torde dock icke låta sig göra. Stundom kan det finnas behov av att anlita annan läkare, exempelvis då, enligt

bestämmelsen i förslagets 28 å andra stycket sista punkten, fråga är om förnyat läkarintyg på grund av att tidigare utfärdat intyg är äldre än ett år. Det måste därför finnas möjlighet även för annan läkare än skolläkare att utfärda sådant intyg för minderårig, som här avses. Kommittén har föreslagit sådan befogenhet för läkare anställd i statens eller kommuns tjänst. Det är att märka, att skolläkare äger utfärda här avsett intyg, ändock att han ej är tjänsteläkare. Detta förslag sammanhänger med att arbetsbok skall kunna ut- färdas även vid privatskola.

Som motsvarighet till vad nu gäller, föreslår kommittén, att såsom läkarintyg må jämväl godtagas anteckning, som besiktningsläkare gjort i den minderåriges arbetsbok vid verkställande av årlig läkarbesiktning enligt 36 &.

Kommittén föreslår vidare såsom allmängiltig regel, att läkarintyget i ar- betsboken icke får vara äldre än ett år, då boken avlämnas till arbetsgivaren. Denna fordran, som närmast sammanhänger med bestämmelserna om obligato- risk årlig läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare, må dock eftersättas i de fall, då den minderåriges anställning avser kortare tid än en månad eller då fråga är om arbete enbart under ferietid. Dessutom föreslås, att därest arbetsrådet medgivit befrielse från läkarbesiktning, som nyss nämnts, arbets- rådet tillika äger medgiva, att läkarintyg må vara äldre än ett år. Bestäm- melsen om att läkarintyg må vara äldre än ett år vid anställning under kortare tid än en månad anknyter till motsvarande tidsbestämning i 34 &. Det synes enligt kommitténs mening icke finnas anledning att vid sådan kort- varig anställning uppställa krav på förnyad läkarundersökning för erhållande av läkarintyg, alldenstund det i dylikt fall ej fordras, att anmälan skall göras om användande av minderårig arbetskraft.

Enligt 10 å andra stycket i gällande lag skall, om den minderårige företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling, läkarintyget i intygs- boken utvisa, att han icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning, varom fråga är. Med hänsyn till det sätt, varpå läkarintyg förutsättes skola utfärdas, nämligen i regel genom skolläkares försorg, torde det enligt kom- mitténs mening ofta icke vara möjligt för skolläkaren att i intyget göra an- teckning om vad nyss sagts. I många fall torde nämligen den minderårige vid läkarundersökningen i avgångsklassen icke kunna lämna upplysning om det arbete, varmed han kommer att sysselsättas efter slutad skolgång. Även i de fall, då den minderårige vänder sig till annan läkare för erhållande av läkar- intyg, kan det stundom vara omöjligt för honom att lämna läkaren upplys- ning om sitt blivande arbete. Befinnes den minderårige förete sjuklighet, svag- het eller bristande kroppsutveckling, kan läkaren därför ej uttala sig om huru- vida den minderårige kan anses lida men av viss sysselsättning, utan får han på grund av ovan angivna förhållande begränsa sitt uttalande i läkarintyget till endast en allmänt hållen föreskrift om att den minderårige icke eller blott under vissa angivna villkor får användas till visst slag av arbete.

Beträffande sättet för utfärdande av arbetsbok samt föreskrifter angående

läkarundersökning, som ovan berörts, lämnas närmare redogörelse i motive- ringen till lagförslagets 32 och 36 åå.

I anslutning till bestämmelserna om läkarintyg uppstår frågan, vem som skall bestrida kostnaderna för undersökningen och intyget. Helt allmänt torde kunna sägas, att såvitt intet annat bestämts, någon skyldighet härutinnan icke kan anses åvila arbetsgivaren, enär denne i enlighet med den föreslagna lagens bestämmelser har rätt att vid anställningen av den minderårige fordra föreskriven arbetsbok jämte däri vederbörligen infört läkarintyg. I regel bör sålunda, liksom för närvarande, gälla, att den minderårige får bestrida kost- naden för läkarintyg, såvida ej detta tillhandahålles kostnadsfritt vid den skola, där den minderårige åtnjuter undervisning, eller arbetsgivaren godvilligt åtagit sig att bestrida kostnaden för detsamma. I detta sammanhang må på- pekas, att i den resolution angående skydd för barn och unga arbetare, som antogs vid internationella arbetskonferensen i Paris 1945, förutsättes, att här berörda läkarundersökning skall vara kostnadsfri för den minderårige.

I det föregående har framhållits, att det stundom kan förekomma, att min- derårig vid sidan om sitt huvudsakliga arbete även innehar en extra anställ- ning, exempelvis vid biograf, teater eller nöjesfält. I dylikt fall synes arbetsbok rätteligen böra avlämnas till var och en av de båda arbetsgivarna. En sådan tillämpning av bestämmelserna om arbetsbok anser sig kommittén dock icke kunna förorda, enär det väsentliga syftet med införandet av arbetsboken, näm- ligen en fortlöpande kontroll av de minderårigas användande i arbete samt deras hälsotillstånd och kroppsutveckling i samband därmed, skulle komma att i viss mån äventyras. Detta syfte bör i förevarande fall lika väl kunna tillgodoses med enbart en bok. Emellertid erfordras härför en bestämmelse av innehåll, att om den minderårige anställes jämväl hos annan arbetsgivare, arbetsboken skall företes för denne (28 & fjärde stycket). Såsom framgår av anvisningarna till lagförslagets 33 & skall det därvid åligga sistnämnde arbets- givare att på härför avsedd plats i boken införa de uppgifter, varom förmäles i 33 5. Vid fastställande av formulär till arbetsbok bör detta förhållande beaktas.

Det kan förekomma, att en minderårig, som innehar ett deltidsarbete, hos annan arbetsgivare erhåller sin huvudanställning och därvid behåller sitt gamla arbete som bisyssla. Fråga kan då uppstå, huruvida arbetsboken, som av- lämnats till den förste arbetsgivaren, endast skall företes hos den siste. Ehuru det torde vara naturligast, att arbetsboken förvaras hos den arbetsgivare, där den minderårige har sitt huvudsakliga arbete, anser kommittén det likväl icke vara möjligt att generellt fastställa detta, utan frågan får avgöras från fall till fall med hänsyn till vad som befinnes lämpligast. Därvid böra även beaktas bestämmelserna om årlig läkarbesiktning, varom anteckning skall göras i ar- betsboken.

Enligt 12 & gällande lag kan, såsom förut nämnts, yrkesinspektionens chefs- myndighet i särskilda fall meddela eftergift från bestämmelserna om intygsbok

och läkarintyg. Under förutsättning att kommitténs förslag, att arbetsbok och läkarintyg företrädesvis skola tillhandahållas vid den skola, där den minder- årige åtnjutit undervisning, vinner beaktande, anser kommittén, att möjlig- het till undantag från ifrågavarande bestämmelser icke bör beredas. Att döma av det antal eftergifter, som under åren 1932—1942 lämnats från förevarande bestämmelser (se sid. 393), lär något påtagligt behov av eftergiftsmöjligheter i här berörda avseende ej heller föreligga.

Såsom framgår av anvisningarna till 1 5 g) 1 skola, i den mån arbetsrådet så föreskriver, lagens bestämmelser om minderårigas användande i arbete gälla elever, som vid läroanstalt utföra arbete för vinnande av praktisk utbildning. Enligt kommitténs mening synas bestämmelserna om arbetsbok och läkarintyg lämpligen böra gälla elever vid verkstads- och yrkesskolor och därmed lik- ställda läroanstalter med heldagsundervisning. Detsamma bör vara förhål- landet i fråga om bestämmelserna om årlig läkarbesiktning av minder- åriga. Kommittén anser det nämligen vara av vikt, att den fortlöpande kon- troll av de minderårigas hälsotillstånd och kroppsutveckling, som påbörjats i folkskolan, icke avbrytes under den tid, då de minderåriga deltaga i kurs för yrkesutbildning. Avbrott i nämnda kontroll skulle dessutom te sig täm- ligen onaturligt med hänsyn därtill, att då ifrågavarande minderåriga in- träda i förvärvsarbete, denna komme att återupptagas. I fråga om lär- lingsskolor, yrkesskolor med kvällsundervisning och andra liknande läro- anstalter torde det däremot i regel ej vara påkallat att tillämpa ifrågavarande bestämmelser, enär de minderåriga vid sidan om yrkesundervisningen vanligt- vis inneha anställning hos arbetsgivare, och det sålunda kan förutsättas, att arbetsbok avlämnas till arbetsgivaren och att de minderåriga hos denne jämväl underkastas läkarbesiktning i den ordning lagen föreskriver. Vad kommittén här anfört bör ej anses äga generell giltighet, utan få ovanberörda spörsmål bedömas för varje särskild skoltyp. Samråd synes härvid lämpligen böra äga rum med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Enligt det ovan anförda skall intygsbok ersättas med arbetsbok, Vilken bland annat skall innehålla läkarintyg. Detta förslag skall dock ej medföra hinder att godtaga intygsbok, som före tiden för lagens ikraftträdande avlämnats till arbetsgivaren, ändock att boken ej innehåller läkarintyg. Såsom framgår av lagförslagets övergångsbestämmelser skall sådant intyg införas i den minder- åriges intygsbok vid den läkarbesiktning, som skall företagas å de minderåriga vid arbetsstället under det kalenderår lagen trätt i kraft.

övriga allmänna villkor.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 13 5 första stycket gäller såsom allmän regel för minderårigs användande i arbete, att arbetsgivare icke får använda minderårig till arbete på sådant sätt, att den minderåriges använ- dande kan anses medföra fara för olycksfall eller för överansträngning eller

annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller för den minderårige innebära våda i sedligt avseende.

I 15 % stadgas därjämte, att om minderårigs användande i visst slag av ar- bete finnes medföra synnerlig fara i något avseende, varom förmäles i före- gående stycke, äger Kungl. Maj:t föreskriva vissa villkor för minderårigs an- vändande till sådant arbete eller förordna, att minderårig ej må användas däri.

Reformförslag. Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har i skrivelse till kommittén uttalat önskvärdheten av att den i 13 % angivna skyldigheten för arbetsgivare att iakttaga särskild omsorg, när det gäller min- derårigas användande i arbete, gåves en mera vittgående syftning i avseende å de minderåriga. I sin motivering härtill anförde nämnden bland annat, att den minderåriga arbetskraften i särskilt stor utsträckning droges till de större städerna, där riklig tillgång på arbete för dylik arbetskraft i allmänhet funnes. Då de minderåriga i regel saknade egentlig yrkesutbildning och dessutom an- vändes för mycket enkla arbetsuppgifter, vore den avlöning, som utginge till dem, ofta så låg, att den knappast räckte till skäligt livsuppehålle. Detta kunde för de minderåriga medföra stora sociala vådor. För att minska dessa vore det enligt nämndens mening i vissa fall önskvärt, att arbetsgivaren hade både skyldighet och rättighet att inskrida, även i fråga om de minderårigas bostads- och matförhållanden.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagförslaget upptogos ovan angivna bestämmelser med oförändrat innehåll. I fråga om be- stämmelserna hade endast bergmästaren i västra distriktet förordat, att den i andra stycket meddelade befogenheten måtte överflyttas från Kungl. Maj:t till yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Kommitténs förslag. Den ovan återgivna, i lagens 13 5 första stycke med- delade bestämmelsen föreslår kommittén upptagen i den nya lagens 29 %. Enligt kommitténs mening får bestämmelsen betraktas såsom det grund- läggande stadgandet, i vad avser minderårigas användande i arbete. Be- stämmelsen innebär, att arbetsgivare i första hand är skyldig tillse, att min- derårig ej användes till arbete på sådant sätt, att denne därigenom utsät- tes för fara för ohälsa eller olycksfall. Men det åligger arbetsgivaren att jäm- väl tillse, att minderårig icke användes till arbete, som kan medföra sådan fara för övriga arbetstagare, exempelvis på grund av bristande färdighet, kun- skap, omdöme eller sinnesnärvaro hos den minderårige. Den minderårige får ej heller genom arbetet utsättas för överansträngning eller annan menlig in- verkan i fysiskt hänseende. Enligt gällande bestämmelse skall arbetsgivaren till- lika beakta, att minderårigs användande till arbete ej för den minderårige inne- bär våda i sedligt avseende. Då denna fara är av annat slag än den fara för ohälsa eller olycksfall, som arbetarskyddslagstiftningen väsentligen avser att ingripa mot, föreslår kommittén, att sistberörda bestämmelse upptages såsom en särskild punkt.

Vad i 29 & första stycket föreskrives torde motsvara vad varje normalt omtänksam arbetsgivare anser sig böra iakttaga. Såsom ovan nämnts, har för- säkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd uttalat den önskan, att ifrågavarande bestämmelse skulle givas en vidare syftning än vad nu är fallet och bland annat innefatta skyldighet och rättighet för arbetsgivare att även ingripa mot missförhållande i avseende på de minderårigas bostads- och mat- fråga. En komplettering av bestämmelsen i sådant syfte bör enligt kommitténs mening förutsätta, att det mera allmänt föreligger missförhållanden i berörda avseenden. Kommittén anser sig ej kunna föreslå en utvidgning av stadgandet i den antydda riktningen. Vid missförhållande i något hänseende, som här avses, torde möjlighet finnas att tillämpa det allmänna stadgandet i lagför- slagets 5 &.

I likhet med vad nu gäller föreslår kommittén, att Kungl. Maj:t bemyndi- gas att även i fortsättningen utfärda speciella skyddsföreskrifter för eller med- dela förbud mot minderårigs användande i visst slag av arbete. I ett remiss- svar har förordats, att ifrågavarande befogenhet måtte överflyttas på arbets- rådet. Med hänsyn till den betydelse, som dessa föreskrifter böra tillmätas på grund av såväl deras allmänna innebörd som deras i många fall ingripande natur gentemot arbetsgivare och arbetstagare, anser kommittén, att befogen- heten alltjämt bör tilläggas Kungl. Maj:t. Det må här nämnas, att Kungl. Maj:t i en kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten meddelat sådana föreskrifter, som här avses. Denna kungörelse föreslås av kommittén ersatt med en ny sådan (sid. 112), grundad på den i lagförslagets 29 å andra stycket upptagna bestämmelsen.

Minderårigs arbetstid.

Gällande lag. I 14 % 1 mom. första stycket arbetarskyddslagen föreskrives, att i fråga om minderårigs arbetstid i arbete, varå allmänna arbetstidslagen äger tillämpning, gäller vad där är stadgat. Minderårig får dock enligt bestäm- melserna i nämnda stycke i intet fall, med undantag för nödfallsarbete, an- vändas till arbete mer än 10 timmar av dygnet eller 60 timmar i veckan. I samma moments andra stycke meddelas därjämte vissa bestämmelser, som avse anmälan om nödfallsarbete och ansökan om tillstånd att få fortsätta dylikt arbete utöver två dygn.

Enligt 13 5 andra stycket stadgas, att minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs för religions- eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, för vilken kostnaden helt eller delvis bestrides av staten eller med kommunala medel. Därjämte sägs i 14 5 1 mom. tredje stycket, att om minderårig med arbetsgivarens vetskap deltager i kurs för sådan undervisning, som ovan omförmäles, arbetsgivaren är skyldig att så begränsa den minderåriges arbetstid, att den sammanlagda undervisnings- och arbetstiden ej överskrider ovan angivna begränsning.

Reformförslag. I motioner väckta vid 1931 års riksdag (1:205 och 11:349) hemställdes, att den i 14 & 1 mom. stadgade arbetstidsbegränsningen för min- derårig fastställdes till 9 timmar av dygnet och 54 timmar i veckan. Därjämte föreslogs, att anmälan om nödfallsarbete skulle ske hos yrkesinspektionens chefs- myndighet och ej hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. På chefs- myndigheten skulle ankomma att jämväl meddela erforderlig dispens rörande dylikt arbete. Motionärernas hemställan föranledde ej till någon riksdagens åtgärd.

I en vid 1.934 års riksdag väckt motion (II:71) hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta under- söka och utreda möjligheterna för en lagstiftning, syftande till bestämmelser om minimilön, maximalarbetsdag och semester för ungdom i icke-industriellt arbete. På hemställan av andra lagutskottet (utl. nr 34) beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Vid 1.935 års riksdag framställdes i en motion (II:336) samma yrkande som i sistnämnda motion. Andra lagutskottet, som erinrade om behandlingen av denna, hemställde (utl. nr 17), att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I en motion vid samma års riksdag (II:334) föreslogs, att riksdagen skulle bland annat antaga följande ändrade lydelse av 14 å i lagen om arbetar- skydd: Minderårig arbetskraft får icke användas mer än 8 timmar per dygn och högst 48 timmar per vecka. Andra lagutskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt enligt ut- skottets hemställan.

Vidare har i en motion vid 1938 års riksdag (1:212) hemställts, att riks- dagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande bland annat frågan om reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 14——18 år. Första kammarens andra tillfälliga utskott (utl. nr 13) hänvisade till Kungl. Maj:ts proposition nr 45 till nämnda års riksdag, däri föredragande departementschefen bland annat förklarat sig ha under övervägande att igångsätta en allmän revision av arbetarskyddslagen. Utskot- tet, som fann motionärens yrkande förtjäna det allvarligaste beaktande, an- såg, att då det vore att förvänta, att ovannämnda revision även komme att omfatta förevarande fråga, någon framställning från riksdagens sida om ut- redning i motionens syfte i här berörda avseende icke vore erforderlig. Med hänsyn till det anförda hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon första kammarens åtgärd. Vad utskottet hemställt bifölls av första kammaren.

Från yrkesinspektörshåll har framhållits, att den i arbetarskyddslagen stad- gade arbetstidsbegränsningen per dygn och vecka borde gälla även för min- deråriga, som sysselsattes inom jordbruket.

Styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barna- vårdsförbundet har i sin förutnämnda skrivelse till Konungen år 1938 erinrat

om de av avdelningens socialmedicinska sektion tidigare framförda önskemålen beträffande skydd åt barn och ungdom i arbete, nämligen bland annat att ung- domar under 16 år ej borde tillåtas arbeta ända till 10 timmar om dagen och 60 timmar i veckan.

Försökringstja'nstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har i anslutning till ovannämnda bestämmelser i 13 å andra stycket och 14 5 1 mom. tredje stycket om minderårigs deltagande i viss kurs eller undervisning framhållit, att det icke så sällan förekomme, framför allt inom försäkringsbranschen, att arbetsgivaren formellt rekommenderade men reellt beordrade minderåriga att deltaga i vissa utbildningskurser, som vore nödvändiga för deras fortsatta verk- samhet inom yrket. I fråga om dylika av arbetsgivaren anbefallda kurser an- såge nämnden det önskvärt, att de jämställdes med sådana kurser, som åsyftades i ovan angivna bestämmelser.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att då minderårig användes i arbete, varå gällande arbetstidslagar ägde tillämpning, vad i dessa lagar vore stadgat om arbetstid skulle gälla. Maximiarbetstiden per vecka föreslogs därjämte minskad till 54 timmar. I fråga om nödfallsarbete föreslogs, att anmälan därom skulle göras hos yrkesinspektionens chefsmyndighet, som även skulle äga meddela till- stånd, då dylikt arbete behövde fortsätta utöver två dygn. I förslaget upp- togs dessutom en ny bestämmelse, enligt vilken chefsmyndigheten tillades be- fogenhet att även i andra särskilda fall medgiva minderårigs användande till arbete mer än 10 timmar per dygn eller 54 timmar per vecka. Bestämmelserna om minderårigs ledighet och arbetstid vid deltagande i viss kurs eller under- visning föreslogos därjämte utvidgade till att gälla även sådan kurs för yrkes- utbildning, som arbetsgivaren anbefallt. I de till kommittén avgivna remiss- svaren anfördes följande erinringar mot de föreslagna bestämmelserna.

Y rkesinspektörerna i fjärde, femte, sjätte och sjunde distrikten ansågo, att bestämmelsen om 54 timmars maximiarbetstid per vecka borde ökas till 56 timmar, enär detta hade betydelse ur produktionssynpunkt, t. ex. då den min- derårige vore hjälpare åt äldre arbetare med 56 timmars arbetstid. Yrkes- nnderinspektörerna i femte distriktet föreslogo, att arbetstiden för minderåriga vid sådana arbetsställen, där gällande arbetstidslagar icke ägde tillämpning, begränsades till 9 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan med dispens- förfarande för övertidsarbete. Fein yrkesinspektörer ansågo, att anmälan om nödfallsarbete borde insändas till vederbörande yrkesinspektör.

Försvarets fabriksstyrelse ansåg, att de skärpta bestämmelserna angående minderårigs arbetstid skulle komma att medföra svårigheter för arbetsgivare med minderårig arbetskraft och att de sannolikt komme att minska möjligheterna för de minderåriga att skaffa sig ytterligare utbildning.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att något egentligt behov av att be- gränsa maximiarbetstiden för minderårig från 60 till 54 timmar ej förelåge.

Skulle en inskränkning likväl göras, borde arbetstiden i allt fall sättas till 56 timmar, vilket ur produktionssynpunkt vore bättre än 54 timmar med hänsyn till att arbetstiden för vissa arbetargrupper vore 56 timmar per vecka.

Sveriges konditorförening uttalade, att den föreslagna minskningen av maxi- miarbetstiden per vecka från 60 till 54 timmar innebure en avsevärd olägenhet för de arbetsgivare, vilkas minderåriga arbetare besökte yrkesskolor, samt tillade, att yrkesundervisningen vore en viktig förutsättning för hantverksyrkenas be- stånd och att lärlingarna därför borde uppmuntras på alla sätt att besöka yrkesskolor. Föreliggande bestämmelse torde komma att försvåra utkomstmöj- ligheterna för sådan framåtsträvande ungdom och samtidigt utgöra en olägen- het för de ungas arbetsgivare. Dessa torde nämligen i regel icke vara betjänta med arbetskraft, som ej kunde tjänstgöra under hela arbetstiden. Föreningen hemställde till kommittén att överväga, huruvida icke gällande lagbestämmelse borde bibehållas.

Landsorganisationen ansåg med hänsyn till dispensrätt, som tillerkändes yr- kesinspektionens chefsmyndighet, att den maximala dygnsarbetstiden för min- deråriga borde sättas till 9 timmar och veckoarbetstiden till 48 timmar.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd framhöll, att en maximal arbetstid av 10 timmar per dygn eller 54 timmar i veckan vore avse- värt för lång för minderårig arbetskraft. Enligt nämndens mening borde denna tid bestämmas till 8 timmar per dygn eller 48 timmar i veckan. Med hänsyn till att viss undervisningstid skulle inräknas i arbetstiden, måste en generell minskning av arbetstiden för minderårig arbetskraft genomföras ge- nom ändring av gällande arbetstidslag. Nämnden hemställde därför, att kommittén måtte pröva möjligheterna för en revision av arbetstidslagarnas be- stämmelser om arbetstiden, i den mån dessa bestämmelser avsåge minderårig arbetskraft.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att anmälan och ansökan om nödfallsarbete borde behandlas av yrkesinspektör.

Konventionsförslag. I 1937 års konventionsförslag angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete äro föreslagna Vissa begräns- ningar beträffande arbetstiden för minderåriga under 15 år. Sålunda må barn, som fyllt 13 men ej 14 är, endast användas till lätt arbete och ej mer än 2 tim- mar om dagen, vare sig å skol- eller lovdagar, samt icke ägna mer än samman- lagt 7 timmar om dagen åt skolan jämte lätt arbete. Beträffande barn i åldern 14—15 år skall den nationella lagstiftningen bestämma det antal timmar om dagen, varunder sådana barn få användas till arbete. Dessutom skall det vara förbjudet att använda barn under 15 år till arbete å söndagar och lagstadgade allmänna högtidsdagar.

Kommitténs förslag. Redan vid behandlingen av det lagändringsförslag, som förelades 1931 års riksdag, framkommo yrkanden om en längre gående begränsning av arbetstiden för minderåriga arbetstagare än till 10 timmar av

dygnet eller 60 timmar i veckan. Det har även inom kommittén anmärkts på att inom arbetsområden, där arbetstiden ej reglerades genom särskild lagstift- ning, minderåriga finge enligt arbetarskyddslagen användas till arbete längre tid än vad som i allmänhet tillätes för vuxna arbetstagare. En jämförelse mel- lan den svenska och utländska arbetarskyddslagstiftningen visar, att i den se- nare vanligtvis fastställes kortare arbetstid för minderåriga än vad som före- skrives i arbetarskyddslagen (se sid. 847).

Enligt lagen om arbetstidens begränsning gäller såsom allmän regel, att ar- betare icke får användas till arbete mer än 9 timmar per dygn eller 48 timmar i veckan. Härutöver kan övertid uttagas i viss utsträckning; beträf- fande minderårig dock endast i de fall, då denne fyllt 16 år och arbetsrådet lämnat medgivande, att den minderårige får användas till dylikt arbete. Med hänsyn till den räckvidd, som arbetstidslagen har, och då den i stor utsträck- ning tillämpas även där den icke är obligatorisk, liksom även med hänsyn därtill, att minderårig ej utan särskilt tillstånd får användas till arbete ut- över nyss angivna timantal, anser kommittén sig böra föreslå, att den sålunda fastställda arbetstidsbegränsningen lägges till grund för ett stadgande om min- derårigs arbetstid jämväl i arbetarskyddslagen och att i 30 & således upptages en bestämmelse av innehåll, att minderårig ej får användas till arbete mer än 9 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan. Enligt kommitténs mening böra dock vissa undantag göras från denna huvudregel. En närmare redogörelse för dessa lämnas i det följande.

Det torde icke kunna bestridas, att för de minderåriga, som efter avslutad skolgång inträda i förvärvslivet, även en arbetstid om 9 timmar per dygn och 48 timmar i veckan måste anses vara förhållandevis lång. Särskilt gäller detta minderåriga i åldern 14—16 år. För dessa medför övergången från skolarbetet till förvärvslivet helt naturligt en viss påfrestning, ej minst genom den omställ- ning av levnadsvanor som påkallas av arbetet och arbetsförhållandena. De min- deråriga kunna dessutom erhålla ett mera ihållande arbete än vad de tidigare varit vana vid. Därtill kommer, att de minderåriga i sina unga år i regel äro mera mottagliga för skadlig inverkan av arbetet eller de förhållanden, varunder detta bedrives. En kortare arbetstid för 14- och 15-åringar än den föreslagna skulle även vara påkallad med hänsyn till deras behov av yrkesutbildning, vil- ken på grund av begränsade utbildnings- och utkomstmöjligheter ej sällan måste bedrivas vid sidan om arbetet. Här nämnda omständigheter ha föranlett kom- mittén att jämväl pröva frågan om ytterligare begränsning av arbetstiden för vissa minderåriga. Därvid har ifrågasatts, huruvida icke arbetstiden för minderåriga under 16 är, vilka sysselsattes i industriellt arbete, borde be- gränsas till 6 timmar av dygnet och 36 timmar i veckan. Ehuru en dylik ar- betstidsbegränsning för 14- och 15-åringar av här anförda skäl i många fall vore befogad, har kommittén icke ansett sig kunna förorda en sådan re- form. Denna skulle nämligen i det praktiska livet bliva svår att genomföra, särskilt i de fall där minderåriga gå såsom hjälpare åt vuxna arbetare. Den

skulle även kunna medföra, att minderåriga användas endast till sådant arbete inom industrien, som möjliggjorde tillämpning av en kortare arbetstid, vilket i sin tur skulle kunna bliva till förfång för de minderårigas yrkesutbildning.

Förutom den ovannämnda allmänna arbetstidslagen finnas för vissa verk- samhetsområden särskilda arbetstidslagar, nämligen lantarbetstidslagen, arbets- tidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer. Enligt dessa lagar medgives en längre arbetstid per dygn än 9 tim- mar och i vissa fall även en längre arbetsvecka än 48 timmar. Sålunda före- skrives i lantarbetstidslagen bland annat, att den ordinarie arbetstiden må uppgå till 10 timmar per dygn och högst 52 timmar per vecka (under tiden april— september). Till övertidsarbete får minderårig användas utan särskilt tillstånd. Enligt arbetstidslagen för detaljhandeln gäller såsom allmän regel, att arbets- tiden icke får överstiga 10 timmar per dygn eller 48 timmar per vecka. Något hinder att härutöver använda minderårig till övertidsarbete föreligger ej. Slut- ligen stadgas i arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer, att arbets- tiden icke må under något dygn överstiga 11 timmar samt att arbetstiden un- der loppet av tre kalenderveckor får uppgå till 153 timmar för arbetstagare, som har att direkt betjäna allmänheten, och till 144 timmar i fråga om an- nan arbetstagare. Dessutom kan arbetsrådet medgiva, att minderårig, som fyllt 16 år, får användas till övertidsarbete.

I fråga om de verksamhetsområden, som omfattas av arbetstidslagen för detaljhandeln respektive hotell, restauranger och kaféer, är att märka, att de beröras även av arbetarskyddslagens ovannämnda arbetstidsbestämmelser. Detta innebär, att oberoende av vad ovan sägs om arbetstid per dygn eller vecka eller om övertidsarbete, minderårig icke får enligt gällande arbetarskyddslag användas till arbete inom detaljhandel, frisersalong, badinrättning etc. eller vid hotell, restaurang eller kafé mer än 10 timmar av dygnet eller 60 timmar i veckan.

Att oberoende av vad sålunda stadgas i de speciella arbetstidslagarna fast- ställa en maximiarbetsdag av 9 timmar och en maximiarbetsvecka om 48 timmar för minderåriga, vilka sysselsättas inom de slag av verksamhet, som omfattas av dessa lagar, anser kommittén icke lämpligt. Härigenom skulle möjligheterna att använda minderårig arbetskraft inom ifrågavarande verksamhetsgrenar be- skäras på ett sätt, som icke stode i överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i de nämnda arbetstidslagarna.

Med hänsyn till den särskilda arbetstidsbegränsning, som gäller för ovan omnämnda verksamhetsområden, föreslår kommittén, att från huvudregeln i 30 & göres det undantaget, att minderårig får användas till arbete, som avses i lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer, högst 10 timmar av dygnet eller 54 timmar i veckan. Emellertid föreligger, såsom framgår av nyssnämnda lagar, intet hinder att i vissa fall använda minderårig till arbete längre tid, särskilt då fråga är om övertidsarbete. Kommittén föreslår därför, att arbetsrådet tillägges

rätt att i särskilt fall medgiva, att arbetstiden för minderårig, som sysselsättes i arbete av nyssberörda slag, utsträckes utöver den angivna tiden 10 timmar per dygn eller 54 timmar per vecka. Dylikt medgivande bör dock enligt kom- mitténs mening lämnas endast då särskilda skäl därtill föreligga.

Såsom framgår av anvisningarna till 30 & föreslår kommittén, att sistnämnda arbetstidsbegränsning skall gälla icke blott sådana företag och rörelser, varå de nyss angivna arbetstidslagarna äga tillämpning, utan även sådana företag och rörelser inom ifrågavarande verksamhetsområden, som äro undantagna från dessa lagars tillämpning, allt för såvitt arbetet i företaget eller rörelsen är in- begripet under arbetarskyddslagen. Den i föreslagna 30 5 1 mom. a) medgivna arbetstiden för minderåriga skall således enligt kommitténs mening gälla även för sådana mindre företag, som på grund av sin storleksordning icke omfattas av ovannämnda arbetstidslagar, eller beträffande arbete, som enligt dessa lagar är särskilt undantaget, exempelvis statlig verksamhet.

Enligt anvisningarna till 1 5 b) förordar kommittén, att den i 30 & föreslagna arbetstidsbegränsningen för minderåriga skall gälla icke jordbruket men väl dess binäringar. Därvid föreslås, att för sådana till jordbruk hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, och byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring som nu nämnts samt för trädgårdsskötsel, även då denna be- drives såsom självständig verksamhet, den under 30 ä 1 mom. a) stadgade ar- betstidsbegränsningen skall gälla. Samma begränsning anser kommittén böra tillämpas, då fråga är om sådan till jordbruk hörande binäring, vilken bedri- ves såsom självständig verksamhet, förutsatt dock att binäringen icke är un- derkastad bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen. I senare fallet bör näm- ligen enligt kommitténs mening den i 1 mom. första stycket angivna huvud- regeln gälla. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att ehuruväl det egentliga jordbruket undantages från vad i 30 5 1 mom. a) stadgas, detta lik- väl icke innebär befrielse från att iakttaga den i lantarbetstidslagen stadgade arbetstidsbegränsningen vid sådana företag, där denna lag äger tillämpning.

I likhet med vad för närvarande gäller föreslår kommittén, att minderårig må utan hinder av den stadgade arbetstidsbegränsningen användas till s. k. nödfallsarbete. En bestämmelse härom föreslås i 30 5 1 mom. b). Tillika före- skrives, att arbetsgivare skall såsom nu vara pliktig göra anmälan om minder- årigs användande till dylikt arbete samt ansöka om tillstånd, därest arbetet måste fortsättas utöver två dygn. I några remissyttranden har yrkats, att anmälan om nödfallsarbete skall insändas till distriktschef. Av skäl som anförts på sid. 362 anser emellertid kommittén, att anmälan och ansökan, som nu nämnts, skall göras hos arbetsrådet.

Enligt allmänna arbetstidslagen kan arbetsrådet medgiva, att minderårig, som fyllt 16 år, får användas till övertidsarbete. För att icke den föreslagna huvudregeln i 30 & 1 mom. första stycket skall omöjliggöra dylik dispens, före- slår kommittén i 1 mom. e) en bestämmelse, varigenom arbetsrådet bemyndi- gas att i särskilt fall medgiva, att arbetstiden för minderårig under kortare

tid utsträckes. Självklart är, att med ifrågavarande bestämmelse avses jäm- väl att bereda möjlighet till undantag från huvudregeln i andra fall, t. ex. då allmänna arbetstidslagen icke gäller eller då fråga är om tillämpning av dess bestämmelser i 5 &. Såsom förut nämnts föreligger vid skiftarbete ej sällan en önskan att förlägga skiften så, att arbetet kan avslutas tidigare på lörda- gar. Det kan härvid förekomma, att den sammanlagda arbetstiden per dygn överstiger 9 timmar. Även i sådant fall bör arbetsrådet jämlikt nyssnämnda stadgande kunna medgiva, att den minderåriges arbetstid utsträckes. Härvid bör dock beaktas, att lagens bestämmelser i övrigt icke hindra, att den minder- årige användes i arbete, exempelvis på grund av stadgandet om ledighet för nattvila.

De föreslagna bestämmelserna om minderårigs arbetstid innebära i förhål- lande till de gällande en väsentlig skärpning. Å andra sidan ha möjlighe- terna till undantag ökats. Enligt kommitténs mening böra dessa möjligheter dock endast begagnas, då särskilda omständigheter påkalla undantag.

Såsom nämnts stadgas i arbetarskyddslagen, att arbetsgivare skall vara skyl- dig lämna minderårig, som deltager i viss kurs eller undervisning, erforderlig ledighet samt så begränsa den minderåriges arbetstid, att den sammanlagda un- dervisnings- och arbetstiden icke överstiger viss i lagen fastställd tid. Kommit- tén föreslår, att denna bestämmelse upptages i lagförslagets 30 ä 2 mom. På förslag av försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har bland kurser, som angivas i bestämmelsen, även medtagits kurs för yrkesutbildning, som är anbefalld av arbetsgivaren. Dessutom föreslår kommittén, att den sam- manlagda undervisnings- och arbetstiden begränsas till 54 timmar i veckan mot nu 60 timmar. Att begränsa denna tid till 9 timmar av dygnet och 48 timmar i veckan anser sig kommittén icke kunna föreslå. Vid en sådan begränsning av den minderåriges arbetstid är det nämligen icke uteslutet, att bestämmelsen kan medföra, att arbetsgivare undviker att anställa minderårig, så länge denne del- tager i sådan kurs eller undervisning, som avses i bestämmelsen. Ett stort antal minderåriga, som deltaga i aftonkurser vid lärlings- och andra skolor, skulle även få sin arbetstid så avkortad, att de ej erhålla den arbetsförtjänst, som de i många fall äro i behov av för att kunna deltaga i sådan kurs.

Minderårigs ledighet för nattvila.

Gällande lag. Enligt 14 5 3 mom. arbetarskyddslagen skall varje minderårig beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst 11 timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå, där minderårig under 16 år användes till indu- striellt arbete eller byggnads-, skogsavverknings-, kolnings- eller transport- arbete, tiden mellan klockan 19 och 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och 5. För yngling, som fyllt 16 år, kan undantag från vad ovan sägs medgivas av vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare i de fall, då sådan minderårigs arbetstid är begränsad till högst 8 timmar av dygnet och arbetet icke infaller

oftare än var tredje vecka å tid mellan klockan 22 och 5 eller ock är i fråga om tider på dygnet, då det skall utföras, fördelat på sätt, som kan anses lik- värdigt med nyssnämnda förläggning av arbetstiden. Härutöver kan yrkes- inspektionens chefsmyndighet medgiva, att yngling, som fyllt 16 år, må del- taga i arbete, som på grund av särskilda omständigheter måste bedrivas med skiftindelning eller eljest forceras, ävensom att yngling, vilken fyllt 14 år, må användas till flottningsarbete.

Eftergifter, som ovan nämnts, ha under åren 1932—1942 meddelats av yr- kesinspektörerna i sammanlagt 756 fall och av bergmästarna i 19 fall. De flesta av dessa eftergifter ha avsett treskiftsarbete. Under samma tid har yr- kesinspektionens chefsmyndighet meddelat totalt 711 eftergifter, som ovan av- ses. Av dessa ha 298 berört sågverksindustrien och 66 avsett flottning, medan de övriga huvudsakligen gällt tvåskiftsarbete i vissa järnverk och mekaniska verkstäder samt en del busstrafikföretag.

Eftergifterna för sågverksindustrien ha i regel inneburit medgivande att vid vissa sågverk, främst i Norrland, under tiden april—oktober använda ynglingar, som fyllt 16 år och vid tiden för beslutet redan voro anställda i sökandens tjänst eller ock voro fast bosatta på arbetsplatsen eller i dess närhet, med en arbetstid av högst 10 timmar av dygnet, dock sammanlagt högst 48 timmar i veckan, till arbete varannan vecka å tid mellan klockan 22 och 5. Såsom vill- kor ha i allmänhet gällt, att de minderåriga fingo användas endast till vissa slag av arbeten, såsom timmerpåstickare, timmerpåläggare, brädfördelare, mär- kare, splittvedsstaplare o. d., samt att de före användandet, dock tidigast tre månader dessförinnan, skulle ha underkastats läkarundersökning. Endast där- vid fullt friskförklarade fingo användas till arbetet.

De i fråga om flottning meddelade eftergifterna ha vanligen avsett tillstånd att under flottningssäsongen använda ett visst antal ynglingar, som fyllt 14 år, till flottningsarbete utan hinder av nattarbetsförbudet, under villkor att de minderåriga sysselsattes endast med arbete, som vore av lättare beskaffenhet och ej vore förenat med fara, såsom vakthållning, signalering, budskickning o. (1. De för vissa järnverk och mekaniska verkstäder meddelade eftergifterna ha i regel avsett användande av 16- och 17-åringar å tid mellan klockan 22 och 24. Eftergifterna för busstrafikföretagen ha gällt användande av ynglingar, som fyllt 16 år, såsom konduktörer å tid efter klockan 22.

Reformförslag. I motioner vid 1931 års riksdag (1205 och II:349) hemställ- des, att de bestämmelser, varigenom möjlighet till undantag från huvudregeln kunde meddelas för ynglingar, som fyllt 16 år, skulle utgå. Härigenom skulle möjliggöras anslutning till 1919 års Washingtonkonvention angående barns nattarbete inom industrien. Andra lagutskottet ansåg, att ifrågavarande un- dantag borde bibehållas, och hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I två likalydande motioner vid 1935 års riksdag (I:177 och II:342) hem-

ställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en all- sidig utredning av frågan om de minderårigas användning i industriellt ar- bete samt till riksdagen inkomma med det förslag i ärendet, vartill utredningen kunde giva anledning.

I en motion vid samma års riksdag (II:334) föreslogs, att riksdagen måtte antaga bland annat följande förändrade lydelse av 14 å i lagen om arbetar- skydd: Minderårig får icke användasi skiftarbete; arbetstiden förlägges mel- lan klockan 7.30 f. m. och 5.30 e. in.

Andra lagutskottet, som erinrade om att Kungl. Maj:t den 22 februari 1935 anbefallt socialstyrelsen att verkställa ingående utredning i fråga om använ- dandet av minderåriga i skiftarbete, därvid även spörsmålet om anordnande av raster i arbetet på ett med hänsyn till de minderåriga lämpligt sätt komme att undersökas, hemställde (utl. nr 14), att de sistnämnda tre motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt enligt utskot- tets hemställan.

Från yrkesinspektörshdll har uttalats önskemål om att bestämmelserna an- gående minderårigs ledighet för nattvila måtte ändras så, att möjlighet funnes att meddela eftergift för pojkar, som fyllt 14 men ej 16 år, att arbeta till kloc- kan 24.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har framhållit önskvärdheten av att bestämmelserna om förbud att använda minderårig ar- betskraft till arbete under vissa timmar på kvällen eller på natten utsträckas att gälla även annat arbete än industriellt. Även kontorsarbete kunde stundom bedrivas som skiftarbete, exempelvis för att utnyttja dyrbara kontorsma- skiner.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av innehåll, som i huvudsak motsvarade stadgan- det i arbetarskyddslagens ovan angivna 14 ä 3 mom., dock med vissa ändringar. Sålunda föreslogs, att alla minderåriga arbetstagare under 16 år skulle ha le- digt för nattvila mellan klockan 19 och 6, oavsett arbetets art. Från denna bestämmelse skulle yrkesinspektionens chefsmyndighet äga medgiva undantag för minderårig, som fyllt 14 men ej 16 år, i fråga om arbete mellan klockan 19 och 22. Medgivande skulle vidare kunna lämnas för icke endast ynglingar utan även flickor, som fyllt 16 år, då fråga vore om nödfallsarbete å tid mel— lan klockan 22 och 5. Befogenheten att meddela undantag föreslogs helt över- flyttad på yrkesinspektionens chefsmyndighet. Bestämmelserna föranledde föl- jande erinringar.

Samtliga yrkesinspektörer utom i tredje och åttonde distrikten ansågo, att i ledigheten för minderåriga, som fyllt 16 år, borde ingå tiden mellan klockan 23 och 5. Som skäl härför anfördes bland annat, att kommunikationerna mel- lan klockan 22 och 24 nästan undantagslöst vore bättre än mellan klockan 4 och 6 och att, om i nattledigheten för minderårig över 16 år innefattades tiden

mellan klockan 23 och 5, det gavs större möjlighet att bereda sådan minderårig, som användes till tvåskiftsarbete, lämpliga raster. Vidare framhölls, att det ur produktionssynpunkt vore lämpligare, om nattvilans förläggning för minder- åriga över 16 år överensstämde med den i lagutkastet för kvinnor angivna natt- vilan, ävensom att en förläggning till klockan 23 och klockan 5 borde kunna ske utan men för den minderårige, då stadgandet om 11 timmars nattvila funnes. Fem yrkesinspektörer ansågo, att eftergift från bestämmelserna borde kunna meddelas av vederbörande yrkesinspektör.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att förbudet för minderårig, som vore under 16 år, att arbeta under tiden mellan klockan 19 och 6 skulle på många håll vålla allvarliga olägenheter. Att sådan minderårig icke skulle kunna få användas till exempelvis lättare distributionsarbete efter klockan 19 i ett han- delsföretag utan tillstånd av yrkesinspektionens chefsmyndighet syntes opå- kallat. Ett så strängt förbud, vilket otvivelaktigt saknade stöd i det allmänna rättsmedvetandet, kunde i praktiken icke upprätthållas. Föreningen yrkade, att den tidigare begränsningen av förbudet bibehölles. Enligt förslaget skulle vidare minderåriga mellan 16 och 18 är icke få användas till arbete mellan klockan 22 och 5, under det att beträffande kvinnor motsvarande bestämmelse avsåge tiden mellan klockan 23 och 5. En sådan inadvertens skulle vålla indu- strien stora olägenheter och tedde sig mycket egendomlig. Minderåriga syssel- sattes nämligen som regel såsom hjälpare åt vuxna arbetare. De skäl, som föranledde ändringen av vilotiden för kvinnor från klockan 22—5 till klockan 23—5, gällde även här.

Handelns arbetsgivareorganisation framhöll, att det tidigaste klockslag, som utan de största olägenheter för handeln kunde fastställas för obligatorisk natt- vila, vore klockan 21. I samband därmed erinrade organisationen även om att butikstängningslagen medgåve öppethållande av affärer till klockan 19, under vissa tider till klockan 20. Organisationen hemställde, att hänsyn toges härtill vid lagförslagets definitiva utformning.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter avstyrkte bestämt den föreslagna ändringen. I arbete inom hotell-, restaurang- och kaférörelse inginge regelmässigt kvällsarbete, och bestämmelsen skulle medföra en bety- dande inskränkning i möjligheten att använda minderåriga under 16 år till arbete inom facket. Det gällde här huvudsakligen hotellspringpojkar samt smör- gåsnissar, och det skulle otvivelaktigt vara mycket menligt för yrkets rekry- tering och yrkesutbildningen, om användandet av sådana minderåriga skulle göras beroende av dispens i varje särskilt fall.

Sveriges konditorförening uttalade, att minderåriga användes till kvällsar- bete i synnerhet inom den gren av konditoryrket, som utgjordes av serverings- rörelse. Föreningen hemställde, att paragrafen i stället avfattades på sådant sätt, att ansökan i varje särskilt fall icke behövde inges av den enskilde före- tagaren.

Landsorganisationen motsatte sig bestämt den föreslagna generella formule-

ringen av undantaget att använda minderårig, som fyllt 14 men ej 16 år, till arbete å tid mellan klockan 19 och 22 samt tillade, att om över huvud ett un- dantag av detta innehåll skulle ingå i lagen, det vore nödvändigt, att det be- gränsades till icke-industriellt arbete. Beträffande eftergiften vid nödfalls- arbete förutsatte landsorganisationen, att den minderårige över huvud ej finge användas i arbete, som där avsåges, innan tillstånd lämnats. Beträffande chefs- myndighetens befogenhet att låta yngling, som fyllt 16 år, deltaga i arbete å tid mellan klockan 22 och 5 hyste landsorganisationen starka betänkligheter, helst som den nuvarande alternativt bestämda begränsningen av 8 timmar per dygn och nattarbete var tredje vecka utgått. Denna begränsning gällde visser- ligen icke för närvarande vid dispens av chefsmyndigheten, men landsorganisa- tionen ansåg, att den borde gälla även härvidlag. Den möjlighet, som den nuva- rande dispensregeln beredde chefsmyndigheten att medgiva nattarbete för här ifrågavarande minderåriga varannan vecka, fann organisationen sålunda icke böra bibehållas i den nya lagen. Slutligen ansåg landsorganisationen, att skäl saknades för att principiellt undantaga jordbruket från förevarande paragraf.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att tiden kloc- kan 23 om möjligt borde införas i stället för tiden klockan 22, detta för att förenkla föreskrifterna och möjligheterna för arbetsgivaren att ordna arbetet lika för kvinnor och minderåriga. Vidare framhölls, att vederbörande yrkes- inspektör borde kunna medgiva erforderliga eftergifter.

Konventionsförslag. I konventionen angående barns nattarbete inom in- dustrien (Washington 1919), vilken konvention icke ratificerats av vårt land, är huvudregeln, att minderåriga under 18 är icke få användas nattetid i in- dustriella företag eller i någon gren därav med undantag av företag, där en- dast medlemmar av samma familj sysselsättas. Med >>natt>> förstås i konven- tionen en tid av minst elva på varandra följande timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare, må inom denna industri tiden mellan klockan 21 och 4 träda i stället för ovannämnda tid.

I konventionen meddelas vissa undantag. Sålunda må i stenkols- och brun- kolsgruvor arbete pågå mellan klockan 22 och 5, om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel uppgår till 15 timmar och i intet fall utgör mindre än 13 timmar. Vidare få minderåriga över 16 år användas till arbete nattetid inom vissa angivna industriföretag med kontinuerlig drift, såsom järnverk, glasbruk, pappersbruk och råsockerbruk. Minderåriga mellan 16 och 18 är få därjämte användas till nattarbete, då fråga är om nödfallsarbete. Likaså må offentlig myndighet medgiva, att minderåriga mellan 16 och 18 år använ- das till nattarbete, då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det all— männa intresset så kräver.

Kommitténs förslag. Enligt gällande bestämmelser om minderårigs ledig- het för nattvila får minderårig under 16 år användas till industriellt eller

därmed likställt arbete endast å tid mellan klockan 6 och 19. Beträffande annat arbete gäller, att sådan minderårig får användas å tid mellan klockan 5 och 22, dock att den stadgade nattledigheten om minst 11 timmar i följd alltid skall iakttagas. I senare fallet kan minderårig under 16 är sålunda börja ar- betet klockan 5 eller sluta detsamma klockan 22. Lämpligheten av att låta 14- och 15-åringar arbeta vid dessa tider på dygnet kan emellertid ifrågasättas, även då fråga är om annat än industriellt och därmed likställt arbete. De olägenheter, som äro förbundna med att börja respektive sluta arbetet vid ifrågavarande tider av dygnet, föreligga nämligen i regel, oavsett i vilket arbete den minderårige sysselsättes. Att låta minderåriga i den ömtåliga uppväxt- åldern 14—15 år börja sin arbetsdag klockan 5 eller sluta den klockan 22 torde dessutom ej vara tillrådligt ur medicinsk synpunkt. Den minderåriges nattvila blir i sådant fall betydligt inskränkt, och den avkortas än mer i de fall, då den minderårige har att färdas lång väg till och från arbetet. För en begränsning av nattarbetsförbudet för minderåriga under 16 år på sätt, som nu är fallet vid industriell och därmed likställd verksamhet, talar möjligen det förhållandet, att arbete, vari minderåriga sysselsättas före klockan 6 eller efter klockan 19, huvudsakligast förekommer inom dylik verksamhet. Vid av- görande av frågan, huruvida gällande nattarbetsförbud för minderåriga under 16 är bör utsträckas till att avse alla sådana minderåriga, bör således hänsyn tagas icke endast till arbetets art utan även till andra omständigheter, som kunna medföra menlig inverkan på den minderåriges hälsa och kroppsutveck- ling. Även den omständigheten, att kommittén föreslår en skärpning av lagens allmänna stadgande om ledighet för nattvila (19 å), synes motivera en om- prövning av vad som för närvarande gäller om minderårigas ledighet för nattvila. I detta sammanhang kan jämväl erinras om att den utländska lagstiftningen i förevarande hänseende i regel uppställer strängare villkor än den svenska (se sid. 848).

Med hänsyn till det ovan anförda föreslår kommittén, att förevarande be- stämmelse ändras så, att alla minderåriga under 16 år beredas ledighet för nattvila å tid mellan klockan 19 och 6, oberoende av det slag av arbete, vartill de minderåriga användas. Från denna bestämmelse bör dock enligt kommitténs mening finnas möjlighet att lämna undantag. Förslag till undantagsbestäm- melser beträffande minderåriga under 16 år lämnas i 31 5 a) och d).

Enligt i 31 & a) föreslagen undantagsbestämmelse äger arbetsrådet i sär- skilda fall medgiva, att minderårig under 16 år får användas till arbete å tid mellan klockan 19 och 23. Begränsningen till klockan 23 sammanhänger med de föreslagna reglerna för nattvila för minderåriga över 16 år. Självklart är, att undantag enligt bestämmelsen kan avse även en mindre utsträckning av den minderåriges arbetstid än till klockan 23, exempelvis till klockan 21 eller 22. Möjlighet att låta minderårig under 16 år börja arbetet före klockan 6 har icke ansetts böra beredas, utom beträffande flottningsarbete (31 & (1). Då fråga är om "undantag från huvudregeln, är det att märka, att — såsom framgår av de till 31 &

hörande anvisningarna — undantaget kan avse även viss inskränkning av den för nattvilan bestämda tiden om minst 11 timmar i följd. Sådan inskränkning bör dock enligt kommitténs mening komma ifråga endast då synnerliga skäl härför föreligga.

Den föreslagna bestämmelsen om att minderårig under 16 är icke får an- vändas till arbete efter klockan 19, såvida ej arbetsrådet medgivit undantag, innebär bland annat, att 14- och 15-åringar ej kunna utan arbetsrådets medgivande användas till arbete i butik till klockan 20 under den tid av året (10—23 december), då enligt butikstängningslagen butik får hållas öppen till nämnda klockslag. Denna omständighet torde otvivelaktigt medföra, att arbetsrådet belastas med ett stort antal framställningar om tillstånd att under nämnda tid få använda minderåriga till arbete efter klockan 19. Att med hänsyn härtill införa ett särskilt undantagsstadgande i lagförslaget vill kom- mittén icke förorda. För att emellertid undvika ett ansökningsförfarande i alltför stor omfattning bör möjlighet beredas att kollektivt ansöka om dylikt tillstånd.

Vid flottning av timmer sysselsättes årligen ett flertal minderåriga med vissa arbeten av lättare beskaffenhet. På grund av flottningens oregelbundna natur måste arbetet ofta bedrivas även på natten. Det har härvid befunnits önskvärt att få använda även minderåriga, som fyllt 14 år. Tillstånd härtill kan meddelas enligt 14 & 3 mom. gällande lag. Sådant tillstånd har, såsom förut nämnts, under åren 1932—1942 meddelats i 66 fall. Denna siffra ter sig emellertid relativt låg, och det har därför ifrågasatts, huruvida det föreligger något egentligt lbe- hov av ifrågavarande undantagsbestämmelse. Kommittén anser det dock vara av vikt, att de minderåriga icke betagas de möjligheter till arbete, som kunina beredas dem inom flottningen. För vinnande av erforderlig yrkesutbildning på området är det jämväl av betydelse, att de redan vid någorlunda tidig ålder göras förtrogna med arbetet ifråga. Kommittén föreslår därför, att arbetsråtdet skall äga medgiva, att yngling, som fyllt 15 år, må användas till flottningsarbete å tid mellan klockan 19 och 6. Förslaget innebär, att åldersgränsen för undzan- tag höjes från 14 till 15 år. Denna ändring motiveras därav, att enligt lagförslagets 26 & minimiåldern för minderårigs användande till flottninrgs- arbete (transport av gods) föreslås höjd till 15 år. Jämlikt de till 31 & d) lhö- rande anvisningarna förutsätter kommittén, att vid meddelande av undantag,. som här avses, det tillses, att de minderåriga liksom enligt hittills tillämpad praxis komma att sysselsättas med arbeten av lättare beskaffenhet, såsom vaikt- hållning, signalering, budskickning och telefonpassning. Som villkor uppställles. dessutom, att den minderårige skall vid läkarbesiktning ha visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling.

Minderårig, som fyllt 16 år, får enligt gällande lag användas till arbete å tid mellan klockan 5 och 22, dock att tiden för nattvila skall varje dygn uppgå till minst 11 timmar i följd. Denna bestämmelse lämnar möjlighet öppen att.

använda minderåriga över 16 år till tvåskiftsarbete å tid mellan klockan 5 och 22. Den har också medfört, att minderåriga i tämligen stor utsträckning användas till dylikt arbete. Sålunda framgår av den inom kommittén verk- ställda undersökningen av arbetsförhållandena inom industriell och därmed likställd verksamhet, att under år 1938 1,480 minderåriga över 16 år syssel- sattes i skiftarbete mellan klockan 5 och 22. Det största antalet härav kom på textil- och beklädnadsindustrien eller 610 minderåriga. Se bilaga A, tab. 4.

Tillstånd att använda ynglingar, som fyllt 16 år, till skiftarbete med natt- arbete, d. v. s. å tid mellan klockan 22 och 5, kan även meddelas i särskilda fall. Såsom angivits å sid. 409 ha sådana tillstånd jämväl meddelats i ett flertal fall. Enligt nyssnämnda undersökning sysselsattes år 1938 456 ynglingar i tvåskiftsarbete, förlagt mellan klockan 5 och 23, och 824 ynglingar i dylikt ar- bete, vilket började före klockan 5 eller slutade. efter klockan 23. Såsom fram- går av bilaga A, tab. 4, kommo de flesta av dessa minderåriga på metall- industrien (järnverk och mekaniska verkstäder), träindustrien (sågverk) samt transportverksamhet (busstrafik). I en del fall har medgivits, att ynglingar, som fyllt 16 år, användes till treskiftsarbete å tid mellan klockan 22 och 5. Under år 1938 användes sålunda 649 ynglingar till dylikt arbete. Se bilaga A, tab. 5. De flesta av dessa ynglingar sysselsattes inom metallindustrien (289) samt pappers- och grafisk industri (202). Till jämförelse må här nämnas, att enligt en av socialstyrelsen verkställd undersökning sysselsattes under år 1935 i tvåskiftsarbete 3,228 minderåriga och i treskiftsarbete 612.

Ur hälsosynpunkt möter det givetvis mindre betänkligheter att använda 16- och 17-åringar än minderåriga under 16 år till arbete, som börjar klockan 5 eller slutar klockan 22. Användandet av de minderåriga till skiftarbete inger däremot större betänkligheter. De ständiga växlingarna i skifttider medföra bland annat oregelbundenhet i fråga om såväl måltider som sömn. Därtill kom- mer, att rasterna i arbetet ofta bliva otillräckliga. Trots dessa olägenheter an- ser sig kommittén icke böra tillråda en skärpning av bestämmelserna om natt- vila för minderåriga över 16 år. En sådan åtgärd skulle måhända betaga de minderåriga möjlighet till såväl arbetsförtjänst som yrkesutbildning inom verksamhet, där arbetet bedrives som skiftarbete eller av annan anledning måste vara förlagt till en tidigare eller senare del av dygnet. Av besiktningsläkare ha ej heller anmälts sådana missförhållanden i fråga om minderårigas användande i skiftarbete, att en skärpning av nattarbetsförbudet för minderåriga skulle vara påkallad. Användandet av 16- och 17-års ynglingar i skiftarbete med natt- arbete förutsätter dessutom alltid särskilt medgivande av tillsynsmyndighet. Vid lämnande av sådant medgivande brukar därjämte uppställas det villkoret, att endast sådan minderårig får användas till arbetet, i fråga om vilken det i in- tygsboken intagna läkarintyget utvisar, att den minderårige icke företer sjuk- lighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling. Då därtill kommer, att dispens- rätten föreslås åvila enbart arbetsrådet, i vars beslut i förevarande ärenden

jämväl arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter skola deltaga, synes garanti finnas för en ändamålsenlig tillämpning av ifrågavarande undantagsbestäm- melse.

Såsom förut antytts föreligger vid skiftarbete i regel svårigheter att anordna tillfredsställande raster. I den mån man vid tvåskiftsarbete bedriver arbetet i 8-timmarsskift, finnes inom den för minderåriga arbetstagare tillåtna arbets- tiden mellan klockan 5 och 22 i regel utrymme för en 1/2 timmes rast per skift. I syfte att erhålla en kortare arbetstid på lördagar är det dock icke ovanligt, att tvåskiftsarbetet förlägges så, att under tiden måndag—fredag uttages 81/2 timmar per skift och på lördag endast 5 1/2 timmar per skift. Vid en sådan arbetstidsfördelning gives icke möjlighet till rast, om de båda skiften skola ut- tagas å tid mellan klockan 5 och 22. I dylikt fall erhålla de minderåriga van- ligen blott en rast på 15 minuter. Liknande förhållanden förefinnas i allmän- het även vid treskiftsarbete. Därest en förkortning av arbetstiden per skift och vecka kunde ske, skulle dock tillfredsställande raster kunna anordnas även vid skiftarbete. Största hindret häremot är emellertid den minskade arbets- förtjänsten.

Enligt kommitténs mening är det av vikt, att bestämmelserna om minder- årigas ledighet för nattvila icke lägga hinder i vägen för anordnandet av till- räckliga raster för de minderåriga. Då dessa ofta arbeta som hjälpare åt vuxna arbetstagare, är det dessutom önskvärt, att för de minderåriga kunna hållas samma arbets- och rasttider som för de vuxna arbetstagarna. Med hänsyn här- till finner kommittén sig böra föreslå, att i ledigheten för nattvila skall för minderåriga över 16 år ingå tiden mellan klockan 23 och 5. Härigenom vin- nes också överensstämmelse med de bestämmelser om nattvila, som föreslås be- träffande vuxna arbetstagare (19 å). Även från denna bestämmelse bör möj- lighet förefinnas att medgiva undantag. Förslag till bestämmelse i sådant hänseende lämnas i 31 & b) och c).

Vad i den föreslagna 31 & första stycket stadgas skall som regel iakttagas jämväl i det fall, då minderårig användes till nödfallsarbete. Då fråga är om minderårigs användande nattetid till dylikt arbete, kan enligt 14 & 3 mom. gällande lag tillstånd därtill meddelas för yngling, som fyllt 16 år. Sådant till- stånd kan däremot ej meddelas för flickor över 16 år. Enligt konventionen angående barns nattarbete inom industrien tillåtes, att även flickor mellan 16 och 18 är få användas till dylikt arbete å tid mellan klockan 22 och 5. Med hänsyn härtill och såsom framgår av 31 5 b) föreslår kommittén, att arbetsrådet skall kunna medgiva, att såväl manliga som kvinnliga minderåriga över 16 år användas till nödfallsarbete å tid mellan klockan 23 och 5. Vid utförande av dylikt arbete kan det även befinnas påkallat att göra inskränkning i den för nattledigheten angivna tiden om minst 11 timmar. Enligt kommitténs mening bör eftergift i sådant hänseende jämväl kunna meddelas enligt 31 %; b). Då ifrågavarande arbete förutsättes vara av mycket kort varaktighet, synes hinder

ej heller böra föreligga att tillfälligt medgiva en inskränkning av nattledig- heten.

Som motsvarighet till vad nu gäller föreslår kommittén en allmängiltig undantagsbestämmelse, 31 & c), varigenom arbetsrådet bemyndigas att i särskilda fall medgiva, att yngling, som fyllt 16 år, användes till arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet måste bedri- vas å tid mellan klockan 23 och 5. Såsom framgår av anvisningarna till 31 5 anser kommittén, att till dylikt arbete bör hänföras arbete, som bedrives med skiftindelning eller eljest måste påskyndas. Härav får dock ej slutas, att så snart arbetet bedrives med skiftindelning, tillstånd att använda 16- och 17- åringar till arbete nattetid alltid kommer att lämnas. Ett verkligt behov av sådant tillstånd måste förutsättas föreligga. Kommittén anser sig emellertid icke böra närmare behandla frågan, under vilka förhållanden det i 31 & c) angivna stadgandet skall vara tillämpligt. Medgivande bör företrädesvis lämnas i de fall, då den minderåriges arbetstid är begränsad till högst 8 tim- mar av dygnet och arbetet antingen icke oftare än under var tredje vecka | infaller å tid mellan klockan 23 och 5 eller ock är i fråga om de tider på dygnet, då arbetet skall utföras, fördelat på sätt som kan anses likvärdigt med nyss- nämnda anordning. Kommittén har i detta sammanhang ej heller ansett sig böra fastslå vilken tolkning, som bör givas åt uttrycken »arbetets natur», »ar- betsbrådska» eller »annan tvingande omständighet». Enligt kommitténs me- ning bör detta närmast ankomma på rättstillämpningen. — För dispens enligt 31 & c) förutsättes jämväl, att den minderårige vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling.

Ehuru undantag jämlikt 31 & c) bör kunna innefatta även inskränkning av den för nattvila bestämda tiden om 11 timmar, bör vid meddelande av undantag tillses, att sådan inskränkning göres endast i undantagsfall. I vissa fall kan finnas beaktansvärt behov av att inskränka tiden för nattvila, exempelvis då minderårig deltager i tvåskiftsarbete och en kortare arbetstid är önskvärd på lördagar.

I syfte att vinna en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om nattvila före- slår kommittén, att undantag skall kunna meddelas endast av arbetsrådet. Så- som framgår av lagförslagets 64 5 kan beslut jämlikt 31 5 icke överklagas.

Enligt gällande bestämmelser om minderårigs nattvila får minderårig under 16 år användas i icke-industriellt arbete å tid mellan klockan 5 och 22. Kom- mitténs förslag åter innebär, att minderårig under 16 år ej får användas i dylikt arbete före klockan 6 eller efter klockan 19. Denna ändring kommer särskilt att beröra vissa minderåriga vid hotell, restauranger och kaféer. För att vid genomförandet av lagändringen undvika rubbning i redan bestående arbetsförhållanden har inom kommittén ifrågasatts, huruvida icke denna fråga borde regleras genom ett till lagbestämmelserna fogat övergångsstadgande. Inom icke-industriell verksamhet torde det emellertid i mycket begränsad omfattning

förekomma, att minderåriga under 16 år användas till arbete å tid före kloc- kan 6 eller efter klockan 19, och kommittén anser därför ett särskilt övergångs— stadgande i förevarande hänseende icke vara erforderligt. I de fall, där så skulle vara förhållandet, att minderårig under 16 år vid tiden för lagens ikraft- trädande användes i arbete å tid, som här nämnts, bör enligt kommitténs me- ning tillstånd att fortfarande få använda den minderårige i arbetet i stället kunna meddelas av arbetsrådet jämlikt 31 & a).

Anslutning till konventionsförslag. Kommitténs förslag till bestämmelser an- gående minderårigs nattvila skiljer sig i flera avseenden från de föreskrifter, som meddelas i konventionen angående barns nattarbete inom industrien, och en anslutning till konventionen är därför icke möjlig. Skiljaktigheterna bestå främst däri, att i ledigheten för nattvila skall enligt lagförslaget ingå tiden mellan klockan 23 och 5, enligt konventionen däremot tiden mellan klockan 22 och 5. Vidare äro lagförslagets undantagsbestämmelser betydligt mera omfat- tande än konventionens. Den i 31 5 c) angivna bestämmelsen avser sålunda allt slags arbete, medan konventionens motsvarande undantagsstadgande gäller en- dast arbete inom vissa bestämda verksamhetsgrenar samt vid utomordentliga förhållanden.

Utfärdande av arbetsbok.

handahållande av intygsbok för minderårig arbetstagare. Sålunda stadgas bland annat, att intygsbok, vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens chefs— myndighet, tillhandahålles av vederbörande pastorsämbete samt att det ålig- ger pastor, hos vilken den minderåriges fader, moder eller målsman eller min- derårig, som fyllt 16 år, framställer begäran om intygsbok, att utfärda sådan bok, förutsatt att den minderåriges namn och ålder äro kända för pastor eller behörigen styrkas för honom. I intygsboken skall pastor anteckna den min- deråriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom, då intygsbok, begärts av den minderåriges fader, moder eller målsman, sådan persons namn och hemvist. Vidare skall pastor i boken anteckna, om den minderårige full-- gjort eller icke fullgjort sin skolplikt eller om denne erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Pastor skall likaledes, då så är möjligt, i boken införa intyg om att den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings- eller lär- lingsskola eller blivit befriad från skyldighet att deltaga i undervisningen i sådan skola. Skyldighet att utfärda intygsbok åligger i fråga om minderårig, som avgått från folkskola efter genomgången lärokurs eller efter det han er- hållit behörigt tillstånd att lämna skolan, jämväl vederbörande lärare eller" skolstyrelsens ordförande. I boken skall vidare arbetsgivaren göra vissa i lagen angivna anteckningar. Boken må ej förses med anteckning eller märke, som kan lämna upplysning om den minderårige i annat avseende än ovan berörts.

% Gällande lag, I lagens 34 & meddelas bestämmelser om utfärdande och till— i l

Vidare stadgas, att då minderårig slutar sin anställning, han är berättigad återfå sin intygsbok. Denna må dock icke utlämnas till minderårig, som ej fyllt 16 år, utan att så begäres av den minderåriges fader, moder eller måls- man. Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager vård om honom, får intygsbok utfärdas eller utlämnas på begäran av den minder- årige, även om denne ej fyllt 16 år.

I 34 % föreskrives vidare, att arbetsgivare är pliktig att, så länge den min- derårige kvarstår i arbetet, ha i förvar den minderåriges intygsbok samt att, då denne fyllt 18 år eller då boken av annan anledning blivit obehövlig för den minderårige, överlämna densamma till vederbörande besiktningsläkare.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har förordats, att bestämmelserna om utfärdande av intygsbok för minderårig ändras så, att intygsbok skall utfärdas för och tillhandahållas varje minderårig vid avgången från den skola, där den minderårige åtnjutit undervisning. Vidare har ansetts, att utfärdandet av intygsbok bör mera effektivt kontrolleras, så att minderårig ej kan, såsom nu, erhålla flera intygsböcker.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att arbetsbok skulle tillhandahållas envar minderårig vid dennes avgång från folkskola eller annan allmän eller enskild läro- anstalt, där den minderårige åtnjutit undervisning, ävensom eljest på begäran av den minderårige eller den, som hade vårdnaden om denne. Utfärdande av arbetsbok skulle åligga vederbörande lärare eller skolföreståndare. Dessutom skulle vederbörande skolläkare vara pliktig att i den minderåriges arbetsbok göra erforderliga anteckningar om de läkarundersökningar, som den minder- årige undergått under skoltiden, samt om de råd angående yrkesval, vilka med- delats i samband med sådan undersökning eller eljest. Av dessa anteckningar (läkarintyg) skulle bland annat framgå den minderåriges hälsotillstånd och kroppsutveckling samt huruvida och i vad mån den minderårige finge använ- das till visst slag av arbete. Funnes skolläkare ej anställd, skulle vederbörande tjänsteläkare företaga läkarundersökning och i arbetsboken införa föreskrivet läkarintyg. Beträffande arbetsboks tillvaratagande, sedan den minderårige fyllt 18 år, föreslogs, att arbetsgivaren skulle överlämna arbetsboken till vederbörande besiktningsläkare eller yrkesinspektör eller ock — enligt ett alternativt förslag —— till yrkesinspektionens chefsmyndighet i den ordning därom föreskreves. I övrigt anslöto sig de föreslagna bestämmelserna till innehållet i gällande lags 34 &. Mot det framlagda förslaget framställdes följande erinringar.

Riksförsäkrfingsanstaltens arbetarskyddsbyrå framhöll, att det borde angivas, att arbetsboken skulle tillhandahållas kostnadsfritt. Beträffande tillvaratagan- det av boken, sedan den minderårige uppnått 18 år, ansågs, att arbetsboken borde överlämnas till vederbörande besiktningsläkare eller yrkesinspektör. Yrkesinspektören i andra distriktet framhöll, att arbetsbok borde kunna er-

hållas även genom pastorsämbete. Yrkesinspektören i elfte distriktet ansåg, att det förelåge svårigheter för skolläkare att bedöma den minderåriges lämp- lighet för visst yrke, då sådan läkare ej kunde äga kännedom om den min- deråriges blivande arbetsförhållanden. Yrkesinspektörerna i femte, sjätte, sjunde och tionde distrikten uttalade önskvärdheten av att arbetsboken följde den anställde även sedan han fyllt 18 år, så att läkare vid senare undersök- ningar hade möjlighet att konstatera vederbörandes förutvarande hälsotillstånd. Som motivering härför anfördes bland annat, att företagare alltmera läte undersöka alla nyanställda oavsett åldern. Fem yrkesinspektörer ansågo, att arbetsboken borde tillvaratagas av vederbörande besiktningsläkare eller yrkes- inspektör, medan två yrkesinspektörer föredrogo, att chefsmyndigheten före- skrev särskilt härom. Yrkesunderlnspektörerna 73 femte distriktet föreslogo, att arbetsboken tilldelades den minderårige redan vid skolgångens början och att anteckningar om läkarundersökningar under skoltiden infördes i boken.

Bergmästaren 'l västra distriktet ansåg, att arbetsboken borde överlämnas till yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Landsorganisationen tillstyrkte förslaget om arbetsbokens tillvaratagande av vederbörande besiktningsläkare eller yrkesinspektör.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatte med hän- syn till att skolorna voro stängda under ferietid, om ej arbetsbok borde utfär- das av pastorsämbete, samt huruvida ej anteckningarna i arbetsboken angående läkarundersökningarna kunde bliva till men för den minderårige, särskilt sådan anteckning om övergående sjukdom, exempelvis tillfällig tuberkulos.

Kommitténs förslag. Jämlikt gällande lag skall varje minderårig vid anställ- ningen vara försedd med intygsbok. Såsom anförts å sid. 394 föreslår kom- mittén motsvarande bestämmelse, ehuru boken benämnes arbetsbok. Förutom att denna bok skall tjäna som identitetsbandling och lämna uppgift om den minderåriges skol- och arbetsförhållanden, blir den av väsentlig betydelse för den fortlöpande läkarkontrollen av de minderårigas hälsotillstånd och kropps- utveckling. För att syftet med denna kontroll, som av kommittén föreslås ut- vidgad till att gälla minderåriga inom varje verksamhetsgren, skall bliva det avsedda, är det av vikt, att den minderårige under minderårighetstiden har en och samma arbetsbok. Sådana förhållandena nu äro, kan emellertid en minder— årig, om han förlorar eller icke återfår sin intygsbok, när han slutar sin anställ- ning, utan större svårighet skaffa sig en ny bok. Uppenbart är, att den ovan- nämnda kontrollen rörande hälsotillstånd och sysselsättning härigenom måste bliva bristfällig. Det måste å andra sidan tillses, att den minderårige kan få sin arbetsbok utan stora besvär. Från yrkesinspektörshåll har framhållits, att det vid tillsynens utövande fortfarande ej. sällan befinnes, att de minderåriga icke avlämnat intygsbok till arbetsgivaren. Detta har ofta även påpekats av besiktningsläkare. Att bestämmelserna icke efterlevas får stundom tillskrivas bristande kännedom om desamma, men det beror i vissa fall även på svårig-

heter i samband med anskaffandet av intygsbok, exempelvis på grund av att pastorsexpedition är belägen på stort avstånd från minderårigs bostad eller att expeditionen hålles öppen för allmänheten endast vissa dagar i veckan eller på vissa tider av dygnet.

Från yrkesinspektionens sida har uttalats önskvärdheten av att intygsbok utfärdades vid den skola, där den minderårige åtnjutit undervisning, och att den tillhandahölls den minderårige, då denne avgick från skolan. Härigenom skulle bland annat vinnas, att den minderårige hade tillgång till sin intygsbok, redan innan han skulle ut i förvärvsarbete. Något hinder mot ett sådant för— farande synes enligt kommitténs mening ej föreligga. Redan enligt gällande lag åligger det nämligen lärare eller skolstyrelsens ordförande att utfärda in- tygsbok för minderårig, som avgått från folkskola efter genomgången lärokurs eller efter det denne erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Kommittén anser, att praktiska skäl tala för ett dylikt förfarande såsom det regelmässiga. I lagförslagets 32 å upptages därför den bestämmelsen, att arbetsbok skall till- handahållas varje minderårig vid dennes avgång från folkskola eller annan läroanstalt, där den minderårige åtnjutit undervisning, och att det åligger vederbörande lärare eller skolföreståndare att utfärda sådan bok.

Med hänsyn till att den vid folkskolan meddelade lärokursen i regel är den minimiknrs, som den minderårige skall ha inhämtat, innan han får användas i arbete, anser kommittén, att skyldighet att utfärda arbetsbok i första hand skall åvila vederbörande lärare vid folkskolan. Denne torde också vara den, som vid utfärdande av arbetsbok bäst känner till, huruvida den minderårige har fullgjort sin skolplikt eller icke. Därtill kommer, att av de minderåriga, som sysselsättas i praktiskt arbete, de flesta avgå från folkskolan. Emellertid förekommer det, att elever även vid vissa andra skolor avgå från skolan före fyllda 18 år och övergå till förvärvsarbete. Med hänsyn härtill anser kom- mittén, att skyldighet att utfärda arbetsbok bör åvila jämväl lärare eller skol- föreståndare (rektor) vid annan skola, såsom högre folkskola, realskola, flick- skola, allmänt läroverk, handelsskola eller teknisk skola. Denna skyldighet bör finnas, vare sig skolan är statlig, kommunal eller enskild. Elev vid skola, som här nämnts, har emellertid ofta tidigare genomgått folkskola och kan vid avgången från denna ha erhållit arbetsbok. Därför bör den lärare eller före— ståndare i annan skola, som har att utfärda arbetsbok, dessförinnan kontrollera, att sådan ej förut utfärdats för den minderårige.

I vissa fall kan uppstå svårighet att genom vederbörande lärare eller skol- föreståndare erhålla arbetsbok. Det kan vara fråga om arbete under ferietid, och lärare eller skolföreståndare kan ej träffas. Det kan även förekomma, att denne till följd av sjukdom är förhindrad att utfärda arbetsbok. Den minderårige kan också ha flyttat till annan ort och därför icke utan omgång eller avsevärda be- svär få arbetsbok utfärdad genom lärare eller skolföreståndare. Skolan, där den minderårige åtnjutit undervisning, kan även ha upphört. Det kan också vara fråga om utlänning, som behöver arbetsbok. Med tanke på berörda för-

hållanden föreslår kommittén, att skyldighet att utfärda arbetsbok jämväl skall åvila pastor. Enligt kommitténs mening bör hänvändelse till pastorsämbete i och för erhållande av arbetsbok ske endast i de fall, då särskilda omständig- heter så påkalla. Det skall i sådant fall dock ej behöva styrkas för pastor, att särskilda omständigheter föreligga.

Enligt gällande lag må intygsbok i allmänhet icke utfärdas för minderårig under 16 år, utan att den minderåriges fader, moder eller målsman framställt begäran därom. Endast i det fall, att sådan minderårig icke har fader, mo- der eller målsman, får intygsbok utfärdas på begäran av den minderårige själv. Detsamma gäller även i fråga om utlämnande av intygsbok, då den min- derårige slutar sin anställning hos arbetsgivare. Som skäl för denna begräns- ning av minderårigs rätt att själv begära och återfå intygsbok angav yrkes- farekommittén bland annat, att den därigenom velat stödja föräldrarnas myn- dighet över barnen. Såsom lämplig åldersgräns hade yrkesfarekommittén före- slagit 15 år, vilken ålder funnits fastställd i vissa andra lagbestämmelser. Vid lagändringen 1931 höjdes åldersgränsen till 16 år och åberopades därvid be- stämmelserna om minderårigs rätt att själv taga tjänst eller annat arbete.

Med hänsyn till kommitténs förslag om att arbetsbok skall tillhandahållas den minderårige vid avgången från skola, har inom kommittén ifrågasatts lämp- ligheten av att i lagen uppställa nyssnämnda åldersvillkor beträffande min- derårigs rätt att själv erhålla eller återfå sin arbetsbok. Ett bibehållande av 16-årsgränsen skulle innebära, att den minderårige vid avgången från folk- skola icke själv skulle få mottaga sin arbetsbok. Denna begränsning av min- derårigs rätt i fråga om arbetsbok skulle enligt kommitténs mening för- svåra tillämpningen av förevarande bestämmelser. Då en arbetsgivare icke får utlämna intygsbok till minderårig under 16 år, när denne slutar sin anställ- ning, medför detta ej sällan, att boken kommer att kvarligga hos arbetsgiva- ren. Detta har i åtskilliga fall även konstaterats vid inspektion av arbetsställe. Arbetsgivaren gör sig ofta ej heller besvär med att taga reda på den minderåri— ges föräldrar eller målsman för att återställa boken. Detta har till följd, att den minderårige, då han söker annan anställning, ofta skaffar sig en ny bok.

I anledning av det ovan anförda och i syfte att underlätta möjligheterna för minderårig att erhålla och återfå sin arbetsbok föreslår kommittén, att det ovan angivna stadgandet utgår. Detta innebär, att varje minderårig, oberoende av åldern, är berättigad att själv begära arbetsbok samt avlämna och återfå boken, då han börjar respektive slutar sin anställning hos arbetsgivare. Kommittén anser, att även i det fall, då den minderårige behöver uttaga sin arbetsbok före avgången från skola, exempelvis under ferietid, han skall på egen begäran kunna erhålla densamma av vederbörande lärare eller eventuellt hos pastor. Rätt att begära arbetsbok för minderårig skall givetvis även till- komma den, som har vårdnaden om den minderårige.

Såsom ovan nämnts har åldersgränsen 16 år i nyssnämnda bestämmelse till-

| | F

kommit med hänsyn till bestämmelserna om minderårigs rätt att själv taga tjänst eller annat arbete. Vad härom stadgas, finnes bland annat meddelat i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap och lagen den 27 juni 1924 om för- mynderskap. Kommittén har ansett lämpligt att i sitt förslag påminna om ifrågavarande bestämmelser. Denna hänvisning anser kommittén böra göras i de till lagförslagets 26 & hörande anvisningarna. Det må i detta sammanhang nämnas, att enligt ett av lagrådet år 1939 gjort uttalande (prop. nr 96:1939, sid. 287) vore det genom 1920 års lagstiftning om barn i äktenskap numera fastslaget, att det ålåge den, som hade vårdnaden om ett barn i äktenskap, att tillse, att barnet erhölle en lämplig arbetsanställning. Detsamma gällde även beträffande adoptivbarn.

I fråga om arbetsbokens uppställning och innehåll föreslås, att arbetsrådet bemyndigas att fastställa formulär till sådan bok. Med hänsyn till att boken företrädesvis skall utfärdas vid skola samt att den skall innehålla uppgifter om den minderåriges skolförhållanden och hälsotillstånd, jämlikt av skolläkare verkställda undersökningar, anser kommittén, att vid formulärets fastställande samråd bör äga rum med skolöverstyrelsen.

Vid utfärdandet av arbetsbok har vederbörande lärare eller skolföreståndare att i boken införa de uppgifter, som angivas i 32 5 1 mom. andra stycket. Detsamma gäller även då arbetsbok utfärdas av pastor. Har vid tidpunkten för bokens utfärdande den minderårige icke fullgjort sin skolplikt eller upp- gift om hans skolförhållanden eljest icke kunnat införas i boken, skall, såsom föreskrives i de till 32 & hörande anvisningarna, anteckning härom sedermera på begäran göras av den som utfärdat boken eller av annan, som enligt 32 & äger utfärda arbetsbok. För närvarande stadgas, att i intygsboken jämväl skall göras anteckning om att den minderårige genomgått fortsättnings-, ersätt- nings- eller lärlingsskola eller är i vederbörlig ordning befriad från skyldig- het att deltaga i undervisningen i någon av dessa skolor. Under hänvisning till kommitténs tidigare uttalande i denna fråga (sid. 395) anser kommittén, att skyldighet att göra sådan anteckning ej skall föreligga. I de fall, då ar- betsbok skall utfärdas vid annan skola än folkskola, kan stundom uppkomma fråga, huruvida den minderårige inhämtat den för folkskolan bestämda läro- kursen. Vid tvekan härom får det ankomma på skolstyrelsen i det folkskole- distrikt, den minderårige tillhör, att avgöra, i vad mån de kunskaper denne inhämtat vid ifrågavarande skola kunna anses motsvara folkskolans lärokurs. Huruvida förslaget, att arbetsbok skall utfärdas vid skola, föranleder ändring i gällande skolstadgor, har kommittén ej ansett sig böra närmare pröva.

Kommittén föreslår vidare jämlikt lagförslagets 32 & 2 mom., att det skall åvila vederbörande skolläkare att i arbetsboken införa läkarintyg, varom före- skrives i 28 å c). Som underlag för detta läkarintyg bör enligt kommitténs mening kunna godtagas den läkarundersökning, som verkställes i sista klassen i skolan, förutsatt att det för den minderårige vid skolan förda hälsokortet

lämnar upplysning om den minderåriges hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet i de avseenden, varom är särskilt stadgat, samt att läkarundersökningen ägt rum inom ett år före tidpunkten för intygets utfärdande. Med hänsyn till den fortsatta övervakningen av de minderårigas hälsotillstånd och kroppsutveckling anser kommittén det vara av betydelse, särskilt för besiktningsläkaren, att i arbetsboken även göras vissa anteckningar om de läkarundersökningar, som den minderårige i övrigt undergått under skoltiden. Dessa anteckningar böra dock avse endast sådana uppgifter, som kunna vara av betydelse för bedömandet av den minderåriges hälsotillstånd och kroppsutveckling. I den mån yrkesråd- givning införts vid skolan, föreslår kommittén, att de råd angående yrkesval, som ansetts böra meddelas den minderårige, jämväl antecknas i boken. Då, såsom förut nämnts, den minderårige vid tiden för arbetsbokens utfärdande ofta icke kan bestämt angiva, vilket slag av arbete han kommer att ägna sig åt, bör skolläkaren i allmänhet icke uttala sig om huruvida den minderårige har förutsättningar för det eller det arbetet. Läkaren får i stället angiva vissa slag av arbete, vartill den minderårige ur hälsosynpunkt icke lämpligen bör an- vändas.

Beträffande föreskrifter rörande läkarundersökning av minderåriga hänvisas till lagförslagets 39 5.

För utfärdandet av intygsbok äger pastor enligt gällande bestämmelser rätt att uppbära ersättning med 50 öre. Då emellertid utfärdandet av arbetsbok i regel får anses ske på pastors tjänstetid, föreslår kommittén, att arbetsbok skall kostnadsfritt tillhandahållas den minderårige, även i det fall då arbets- boken utfärdas av pastor. Vid förnyat utfärdande av sådan bok till en och samma minderårig föreslås dock ersättning åt pastor med 2 kronor. För in- förande av läkarintyg i arbetsbok anser kommittén, att viss gottgörelse bör utgå. Utfärdandet av sådant intyg torde nämligen taga en icke oväsentlig tid i an- språk, och det måste i regel göras av skolläkaren själv eller i varje fall under dennes ledning och på hans ansvar. Angående kommitténs förslag härutinnan hänvisas till motiveringen till kungörelsen angående gottgörelse för läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare (sid. 759).

Beträffande förvaring av arbetsbok föreslår kommittén, att arbetsgivaren skall liksom nu ha boken i förvar, så länge den minderårige innehar sin an- ställning. Skulle den minderårige taga anställning även hos annan arbetsgivare, skall den arbetsgivare, som har boken i förvar, dock vara skyldig att tillfälligt utlämna denna till den minderårige, så att denne —— i enlighet med vad i 28 % föreskrives — kan förete boken för den nye arbetsgivaren. Särskilt stadgande härom i lagen har kommittén icke ansett erforderligt eller lämpligt. Slutar den minderårige sin anställning före fyllda 18 år, skall han alltid vara berättigad återfå sin arbetsbok, och detta även om han ej fyllt 16 år. Kommittén förutsätter, att denna skyldighet för arbetsgivaren att utlämna arbetsbok skall åvila honom,

vare sig den minderårige själv eller den, som har vårdnaden om honom, fram- ställer begäran därom.

Enligt gällande lag är arbetsgivare, som har i förvar intygsbok för minder- årig, skyldig att, då den minderårige fyllt 18 år eller av annan anledning ej längre behöver sin bok, överlämna denna till vederbörande besiktningsläkare, vilken i sin tur skall insända densamma till yrkesinspektionens chefsmyndig- het. Av flertalet yrkesinspektörer har uttalats, att denna bestämmelse endast i ringa grad iakttages av arbetsgivarna. Detta är förklarligt. Många är- betsgivare, som sysselsätta minderåriga, behöva nämligen icke för närvarande underkasta de minderåriga läkarbesiktning, och de känna därför ej till vem som är besiktningsläkare, och böckerna komma följaktligen att ligga kvar hos dessa arbetsgivare. Genom den vidgade läkarkontroll, som kommittén föreslår beträffande minderåriga, böra emellertid arbetsgivarna mera allmänt få känne- dom om besiktningsläkarna, och det torde därför kunna förväntas, att ifråga- varande bestämmelse framdeles kommer att iakttagas på ett bättre sätt än för närvarande. Inom kommittén har framställts förslag om att böckerna även finge överlämnas till vederbörande distriktschef. Detta förslag har jämväl för- ordats i flera remissvar. Något hinder mot att överlämna arbetsböckerna till distriktschef torde ej heller föreligga, enär besiktningsläkarna, enligt vad kom- mittén erfarit, i allmänhet icke torde bearbeta de i böckerna införda uppgif- terna. Kommittén föreslår därför, att i 32 5 3 mom. upptagas bestämmelser i enlighet med vad sålunda förordats. Enligt kommitténs mening skola arbets- böckerna sedermera av besiktningsläkare och distriktschefer överlämnas till arbetsrådet.

För att intygsboken ej skall utvecklas till att bliva en bok med uppgifter om den minderåriges arbetsduglighet, uppförande m. m. finnes i gällande lag föreskrivet, att den ej får förses med anteckning eller märke, som kan lämna upplysning om den minderårige i annat avseende än vad därom är särskilt stadgat i lagen. Kommittén har upptagit motsvarande bestämmelse i lagförsla- gets 32 5 4 mom. Denna gäller alla sådana upplysningar, som kunna läm- nas om den minderårige i annat avseende än som åsyftas i kapitlet om minder- åriga. Förutom de uppgifter, som avses i 32 &, skola i arbetsboken jämväl lämnas vissa andra upplysningar om den minderårige, nämligen de i 33 och 36 55 föreskrivna. Bestämmelsen i 32 Q 4 mom. riktar sig i första hand till den, som utfärdar arbetsboken. Den gäller emellertid även läkare vid utfär- dande av läkarintyg jämlikt 32 & 2 mom. eller vid antecknande i arbetsbok av vissa villkor, varom förmäles i 36 & 2 mom., men också arbetsgivare, som har att taga befattning med dylik bok.

Arbetsgivares anteckningar i arbetsbok.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 34 & fjärde stycket föreskrives, att ar- betsgivare, som använder minderårig i industriellt arbete (oavsett arbetaranta-

let) eller i byggnads-, skogsavverknings-, kolnings- eller transportarbete, vil— ket bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst 10 arbetare, skall i den minderåriges intygsbok anteckna företagets namn eller firma, dag, då den minderårige börjar användas i arbetet, det slag av syssel- sättning, vartill den minderårige användes, samt den tid av dygnet, varunder ar- betet för den minderårige pågår. Slutar den minderårige sin anställning eller erhåller han ändrad sysselsättning eller arbetstid, skall anteckning även härom göras i intygsboken jämte dag för sådan förändring.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kom- mittén, upptogs en bestämmelse om att varje arbetsgivare, som använde minder- årig till arbete, skulle vara skyldig i den minderåriges arbetsbok anteckna ovan berörda uppgifter jämte verksamhetens art. Sådan anteckning skulle dock icke behöva göras, då minderårig användes till arbete kortare tid än 14 dagar. Slutade den minderårige sin anställning eller erhöll han för längre tid än 14 dagar ändrad sysselsättning eller arbetstid, skulle anteckning härom göras i arbetsboken med angivande av dagen för anställningens slut eller för den ändrade sysselsättningen eller arbetstiden. Bestämmelserna föranledde följande erinringar.

Sveriges skogsägareförbund hänvisade till sitt yttrande beträffande arbets— bok och läkarintyg (sid. 394).

Landsorganisationen framhöll, att undantaget för kortare anställning borde kanske angivas omfatta fall, då anställningen avsåg kortare tid än 14 dagar.

Kommitténs förslag. Från yrkesinspektörshåll har uppgivits, att gällande bestämmelse ej iakttages i önskvärd utsträckning och att anvisningar om att de minderårigas intygsböcker skola förses med ovan angivna anteckningar ofta måste lämnas vid inspektion av arbetsställe. För att understryka betydelsen av denna bestämmelse har kommittén upptagit densamma i lagförslaget som en särskild paragraf med rubrik rörande innehållet.

Såsom framgår av nuvarande bestämmelser föreligger skyldighet att göra anteckningar i intygsboken endast för arbetsgivare i begränsad omfattning. I de fall, då sådan skyldighet ej föreligger, innehåller intygsboken endast uppgifter om den minderåriges namn, födelsedata och skolförhållanden. I vilket arbete den minderårige är eller varit sysselsatt, framgår däremot ej av de i boken meddelade uppgifterna.

Enligt den föreslagna 32 € skola arbetsböckerna, då de ej längre äro be- hövliga, överlämnas till besiktningsläkare eller distriktschef och av denne insändas till arbetsrådet. Avsikten med att tillvarataga böckerna är närmast att bereda möjlighet för en statistisk bearbetning av de däri lämnade uppgif- terna. Härmed avses att få fram ett lämpligt underlag för att bedöma de minderårigas arbetsförhållanden samt den inverkan olika slag av arbete kunna ha på de minderårigas hälsotillstånd och kroppsutveckling. En sådan

bearbetning förutsätter emellertid fullständigare uppgifter i böckerna än vad som för närvarande finnas.

Såsom tidigare omnämnts föreslår kommittén, att arbetsbok skall vid avläm- nandet till arbetsgivare innehålla läkarintyg (28 5). I vissa fall kan vederbö- rande läkare finna skäl föreskriva vissa villkor beträffande den minderåriges användande i arbete eller ock meddela förbud mot hans användande till visst slag av arbete. Anteckning härom skall göras i läkarintyget. För att till- ! synsorgan skall kunna kontrollera, att dessa villkor iakttagas eller att den

minderårige icke användes till det ifrågavarande arbetet, är det av vikt, att arbetsboken jämväl innehåller uppgift om det arbete, vartill den minderårige användes. Sådan uppgift torde även vara av värde för besiktningsläkare vid verkställandet av de årliga läkarbesiktningarna. Genom att arbetsgivare för- pliktas att i arbetsboken göra anteckningar om den minderåriges arbetsför- hållanden, torde boken även få större betydelse för arbetsgivaren.

Med hänsyn till det ovan anförda föreslår kommittén den ändringen av gäl- lande stadgande, att varje arbetsgivare, som använder minderårig till arbete, oavsett vilket, skall vara skyldig att i den minderåriges arbetsbok anteckna de uppgifter, som omförmälas i lagförslagets 33 5. Det förekommer emellertid ej sällan, att minderåriga tillfälligt användas till arbete under endast några få dagar, exempelvis för budskickning. Att i fråga om dylik kortvarig an- ställning göra anteckning i arbetsboken i de avseenden, som ovan berörts, synes enligt kommitténs mening icke vara erforderligt. Dessa uppgifter komma

? ej heller att bliva av sådant värde, att de kunna läggas till grund för en sta- tistisk bearbetning. På grund härav anser kommittén, att ovannämnda skyldig- het ej skall åvila arbetsgivare i de fall, då den minderåriges anställning avser kortare tid än 14 dagar. Om anställningen från början avser kortare tid än 14 dagar men sedermera utsträckes över denna tid, skall arbetsgivaren dock vara skyldig att göra anteckning i den minderåriges arbetsbok.

Slutar den minderårige sin anställning, skall anteckning även härom göras i arbetsboken jämte dagen, då anställningen upphör. För att kunna följa den minderåriges arbetsförhållanden är det av vikt att få kännedom om föränd- ringar däri. I likhet med vad nu gäller föreslår därför kommittén, att om den minderårige under anställningstiden erhåller annan sysselsättning eller ändrad arbetstid, sådan ändring skall antecknas i arbetsboken jämte dagen härför. Skyldighet härutinnan skall dock endast föreligga, därest den ändrade sysselsättningen eller arbetstiden avser längre tid än 14 dagar.

Om den minderårige innehar anställning även hos annan arbetsgivare, är det av betydelse, att arbetsboken innehåller uppgifter om arbetet hos denne. Sistnämnde arbetsgivare bör därför vara skyldig att på härför avsedd plats i den företedda arbetsboken införa de uppgifter, som ovan angivits. Ett på- pekande härom har gjorts i de till 33 & hörande anvisningarna. Då denna senare anställning oftast torde avse ett speciellt arbete eller uppdrag, lära några förändringar i den minderåriges sysselsättning eller arbetstid av be—

tydelse i regel ej behöva förutsättas. Med hänsyn härtill synes i sistberörda fall skyldighet ej böra föreligga att i arbetsboken göra anteckning om even- tuella ändringar i sysselsättning eller arbetstid. Vid bedömandet av denna fråga bör enligt kommitténs mening hänsyn tagas till sysselsättningens om- fattning, såsom arbetstidens längd per dag eller vecka.

Anmälan om minderårigs sysselsättande.

Gällande lag. I 33 & arbetarskyddslagen stadgas, att arbetsgivare, som an— vänder en eller flera minderåriga till industriellt arbete (oavsett arbetarantalet) eller till byggnads- eller transportarbete, vilket bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst 10 arbetare, är skyldig att inom 14 dagar från det han började i arbetet använda dylik arbetskraft göra skriftlig anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Likaledes skall han inom 14 dagar göra anmälan, då han icke vidare i arbetet använder någon minderårig. Användes minderårig arbetskraft allenast under viss tid eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren på förhand lämna tillförlitlig upplysning därom, äger anmälan som innehåller sådan upplysning giltighet, så länge de anmälda förhållandena fortfarande bestå. Anmälningsskyldighet föreligger icke, då fråga är om skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete.

Vidare stadgas, att yrkesinspektionens chefsmyndighet vid beviljande av eftergift från läkarbesiktning äger medgiva befrielse från ovan angivna anmäl- ningsskyldighet.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogos bestämmelser av i huvudsak samma innehåll som gällande stadgande, dock att anmälan ej skulle behöva göras, då användandet avsåg endast kort tid. Härutöver föreslogs ett tillägg om att anmälan icke behövde göras vid ökning eller minskning i antalet sysselsatta minderåriga liksom ej heller vid kortare uppehåll i användandet av dylik arbetskraft. Bestämmelserna skulle äga till- lämpning även å skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. Förslaget föranledde följande erinringar.

Rtksförsäkrtngsanstaltens arbetarskyddsbyrå föreslog följande avfattning av huvudregeln: »Arbetsgivare, som använder minderårig arbetskraft, skall, så— framt användandet avser längre tid än en månad, göra skriftlig anmälan härom till vederbörande yrkesinspektör.»

Sju yrkesinspektörer ansågo, att det borde preciseras vad som avsåges med »kort tid», exempelvis 14 dagar, högst en eller två månader. Yrkesinspektören i femte distriktet ansåg, att befogenheten att medgiva befrielse från anmälnings- skyldighet borde tillkomma vederbörande yrkesinspektör.

Skogs- och flottledsinspektören erinrade om arbetsgivarnas svårigheter att få erforderlig kännedom om de tider, då de minderåriga voro eller hade va- rit i arbete, samt anförde, att många minderåriga inom skogsbruket ej torde

i | !

komma att anmälas, därför att man på grund av deras lösliga anställning ofta ej visste, om deras arbete påginge längre tid än en månad. Skogs- och flott- ledsinspektören ansåg, att om det skulle befinnas lämpligt att bibehålla det för närvarande gällande undantaget för skogsavverknings-, kolnings- och flott- ningsarbete, detsamma dock ej borde avse flottledernas skiljeställen.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrade om bestämmelsen, att då arbets- givaren upphörde att använda minderårig arbetskraft, det skulle åligga honom att inom 14 dagar göra skriftlig anmälan därom till yrkesinspektören samt att bestämmelsen jämväl i denna del vore straffbelagd. Föreningen ansåg, att i detta fall straff icke borde förekomma eller att i allt fall straffbestämmelsen borde uppmjukas.

Landsorganisationen ansåg, att det för att undvika ovisshet rörande anmäl- ningsskyldigheten vore nödvändigt att i lagtexten fixera uttrycket »kort tid».

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att anmäl- ningsskyldigheten borde begränsas att gälla industriellt och därmed lik- ställt arbete, och i fråga om sådant arbete endast i det fall, att den minder- årige användes längre tid än exempelvis en månad.

Kommitténs förslag. Det ovan omnämnda stadgandet om arbetsgivares skyl— dighet att göra anmälan om minderårigs sysselsättande i arbete sammanhänger med bestämmelsen om läkarbesiktning av minderåriga. För att besiktnings- läkare skall få kännedom om vid vilka arbetsställen minderåriga sysselsättas, måste underrättelse härom lämnas honom. Detta sker genom vederbörande distriktschef, som efter mottagandet av arbetsgivarens anmälan tillställer be- siktningsläkaren ett kort med uppgift om arbetsställets namn och adress samt att minderåriga sysselsättas vid arbetsstället. Meddelas i anmälan, att min— derårig arbetskraft ej längre användes, anmäles detta på liknande sätt till be- .siktningsläkaren.

Med hänsyn till kommitténs förslag om obligatorisk läkarbesiktning av alla minderåriga, för vilket närmare redogöres å sid. 444 0. f., måste jämväl föreva- rande stadgande givas generell tillämpning. Skyldighet att göra anmälan till distriktschef om minderårigs sysselsättande i arbete bör sålunda åvila varje ar- betsgivare, som använder minderårig arbetskraft (34 å). Kommittén anser emel- lertid, att anmälan ej bör fordras, då minderårig användes till arbete under myc- ket kort tid. I sådantifall hinner besiktningsläkaren oftast icke företaga besikt- ning av den eller de minderåriga, förrän de slutat sin anställning, och anmälan fyller då ingen uppgift. Då man ej får förutsätta, att varje arbetsgivare omedelbart efter det minderårig arbetskraft börjar användas i arbete, kan 'göra anmälan därom till distriktschefen, liksom ej heller att besiktningsläkaren alltid kan företaga besiktning å den eller de minderåriga omedelbart eller de närmaste dagarna, efter det han mottagit meddelande om att minderåriga sysselsättas vid ett arbetsställe, anser kommittén att den tid, minderåriga skola .användas för att anmälningsskyldighet skall föreligga, icke får vara alltför

snävt tilltagen. Enligt kommitténs mening synes ifrågavarande tid böra fast- ställas till en månad, i synnerhet som respittiden för anmälan föreslås utgöra 14 dagar. Kommitténs förslag innebär sålunda, att varje arbetsgivare, som använder minderårig arbetskraft, skall, såframt användandet avser längre tid än en månad, göra skriftlig anmälan därom till vederbörande distriktschef inom 14 dagar från det dylik arbetskraft började användas i arbete.

För besiktningsläkarens arbete och förrättningar är det givetvis av bety- delse, att han även får kännedom om när arbetsgivare ej längre sysselsätter minderåriga. Anmälan till distriktschefen skall därför även göras i det fall, då han upphör att använda minderårig arbetskraft. Såsom framgår av de till 34 & hörande anvisningarna behöver anmälan dock icke ske vid kortare uppe- håll i användandet av dylik arbetskraft.

I gällande bestämmelse stadgas, att om minderåriga användas till arbete en- dast under viss tid eller vissa tider av året, s. k. säsongarbete, den insända an- mälan gäller så länge de anmälda förhållandena äga bestånd, förutsatt att ar- betsgivaren kan på förhand lämna tillförlitlig upplysning därom. Denna be- stämmelse anser kommittén böra bibehållas.

Ej sällan förekommer det, att arbetsgivare anmäler varje minderårig, som an- ställes i arbete, trots att han redan använder minderåriga i arbete och har gjort anmälan härom. Det är att märka, att ifrågavarande anmälningsskyl- dighet avser endast meddelande om att minderårig arbetskraft användes eller att sådan arbetskraft icke användes. Vid ökning eller minskning i antalet sys- selsatta minderåriga föreligger däremot icke sådan skyldighet. Kommittén före- slår, att ett påpekande härom göres i anvisningarna till 34 5.

Vid tiden för den nya lagens ikraftträdande finnas givetvis arbetsgivare, som sysselsätta minderåriga i arbete men som ej ha gjort eller varit skyldiga göra anmälan därom. I en övergångsbestämmelse föreslås, att dessa arbetsgivare skola inom en månad efter nämnda tidpunkt fullgöra den anmälningsskyl- dighet, som föreskrives i förslagets 34 &. Sådan skyldighet skall dock ej före- ligga, om användandet av minderårig arbetskraft upphör inom en månad efter angivna tidpunkt.

Förteckning över minderåriga.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 32 & åligger det arbetsgivare, som använder minderårig till industriellt, byggnads- eller transportarbete i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst 10 arbetare, att föra en särskild förteckning över de minderåriga. I förteckningen skola antecknas den minderåriges namn, födelseår och födelsedag. Slutar den minderårige sin an- ställning, skall han avföras från förteckningen. Denna skall föras för varje kalenderår samt förvaras å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår för- teckningen avser. Över minderåriga, som användas till skogsavverknings-, kol— nings- och flottningsarbete, behöver dylik förteckning icke föras.

Reformförslag. Två yrkesinspektörer ha ansett, att föreskriften om att vid varje större arbetsställe skulle finnas förteckning över de minderåriga, vore obehövlig och kunde utgå.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av innehåll motsvarande i huvudsak gällande stad- gande, dock att förteckning över minderåriga skulle föras vid varje arbetsställe, där i regel minst 5 minderåriga sysselsattes. Bestämmelsen skulle gälla varje slag av verksamhet. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande er- inringar.

Yrkesinspektörerna i sjätte och åttonde distrikten ansågo, att det borde före- skrivas, att arbetsgivare vid varje kalenderårs början skulle uppgöra förteck— ning samt att förteckningen borde förvaras 3 år. Sistnämnde yrkesinspektör föreslog, att förteckningen skulle vara upplagd senast den 1 februari varje år.

Skogs- och flottledsinspektören, framhöll, att förteckning över minderåriga inom skogsbruket skulle bliva erforderlig endast i vissa fall, enär antalet min- deråriga per arbetsplats oftast understeg fem.

: Sveriges skogsägareförbund hänvisade till vad förbundet anfört beträffande 1 arbetsbok och läkarintyg (sid. 394).

Landsorganisationen ansåg, att förteckning borde föras vid varje under lagen fallande arbetsställe, enär det från synpunkten av bestämmelsens syftemål sak- nades anledning begränsa skyldigheten efter antalet minderåriga; borttagandet av kravet på viss storleksordning hos arbetsstället kunde ej motivera en så- dan begränsning.

Konventionsförslag. I konventionen angående minimiålder för barns använ- dande till industriellt arbete (reviderad 1937) föreskrives, för att underlätta kontrollen å efterlevnaden av konventionens bestämmelser, att varje industriell arbetsgivare skall föra ett register, som upptager varje hos honom anställd per- son under 18 år med angivande av dagen för dennas födelse.

I den likaledes år 1937 reviderade konventionen angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete föreskrives, att till tryggande av en effektiv tillämpning av denna konventions bestämmelser den nationella lag- stiftningen skall bland annat ålägga varje arbetsgivare att föra ett register, som angiver namn och födelsedag för alla de personer under 18 är, vilka han an- vänder till sysselsättningar, varå denna konvention äger tillämpning, med un- dantag likväl för sådana sysselsättningar, som avse användande av unga per- soner till bland annat ambulerande handel å gator och allmänna platser eller i lokaler, vartill allmänheten har tillträde.

Det må i detta sammanhang nämnas, att i den svenska regeringens svar å det frågeformulär, som utarbetats av internationella arbetsbyrån i anslutning till 1932 års konventionsförslag angående icke-industriellt arbete, framhölls be- träffande skyldigheten för arbetsgivare att föra förteckning å alla av honom

använda personer under viss ålder bland annat, att en dylik skyldighet, när fråga vore om endast ett fåtal minderåriga -— vilket torde bli det vanliga i de av konventionen berörda företagen — måste förefalla mindre motiverad och antagligen visa sig svår att få beaktad.

Kommitténs förslag. Ovannämnda förteckning över minderåriga arbetstagare avser främst att tjäna som register över de vid arbetsstället sysselsatta min- deråriga samt att lämna tillsynsorgan och besiktningsläkare upplysningar om antalet minderåriga, deras namn och födelsedata. Enligt uttalanden från yr- kesinspektörer brister det ofta i fråga om iakttagandet av förevarande be- stämmelse, i det att förteckningen ej befinnes förd på föreskrivet sätt eller att samtliga minderåriga ej antecknats i densamma.

Skyldighet att föra förteckning över minderåriga åvilar för närvarande de arbetsgivare, vilkas minderåriga äro underkastade besiktningsplikt, dock med undantag för sådana industriföretag, där i regel användas högst 9 arbetsta— gare. Då vid 1938 års lagrevision bestämmelserna om läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare ändrades till att gälla även minder- åriga, som sysselsattes inom småindustrien, d. v. s. vid industriella företag med högst 9 arbetare, syntes det — enligt departementschefens uttalande (prop. nr 265zl938) — icke förefinnas tillräcklig anledning att utsträcka skyldigheten att föra förteckning över de minderåriga vid ifrågavarande småföretag. Såsom berörda bestämmelser avfattats, innebära de en viss inkonsekvens, i det att vid ett arbetsställe med 10 arbetare skyldighet föreligger att föra förteckning, även om endast en av arbetarna är minderårig, medan däremot vid ett arbets- ställe med högst 9 arbetstagare sådan skyldighet ej föreligger, även om flera av dem eller alla äro minderåriga. Denna omständighet ger anledning ifråga— sätta, huruvida icke skyldigheten att föra förteckning borde bestämmas icke såsom nu med hänsyn till antalet arbetstagare vid arbetsstället utan i stället med beaktande av antalet där sysselsatta minderåriga. Frågan blir då, om förteckning skall föras, så snart det vid ett arbetsställe sysselsättes en enda minderårig, eller om förteckning skall fordras endast i de fall, då ett visst större antal minderåriga finnas vid arbetsstället.

Vid inspektion av arbetsställe, där minderåriga sysselsättas, gäller det att granska icke blott ifrågavarande förteckning utan också de minderårigas ar- betsböcker. Dessa måste även hållas tillgängliga vid läkarbesiktning av de min- deråriga, enär besiktningsläkaren skall i böckerna för var och en av de min- deråriga anteckna resultatet av besiktningen samt dagen härför. I regel torde besiktningsläkaren samtidigt taga del av förteckningen över de minderåriga. Enligt lagen åligger det dock icke inspektionsförrättare eller besiktningsläkare .att i förteckningen göra någon anteckning rörande de minderåriga. Förteck- ningens huvudsakliga uppgift blir därför endast att lämna upplysning om an- talet minderåriga, som sysselsättas vid arbetsstället. Uppgift härom kan emeller- tid erhållas även genom att kontrollera antalet arbetsböcker. Då dessa böcker

dessutom alltid skola hållas tillgängliga vid inspektionsförrättning respektive läkarbesiktning, har inom kommittén ifrågasatts, huruvida det icke vid arbets- ställen med blott ett fåtal minderåriga borde vara tillfyllest att för kontrollen av antalet minderåriga endast ha tillgång till deras arbetsböcker. Med detta låter man sig för närvarande nöja vid exempelvis industriföretag med högst 9 arbetstagare, vilka samtliga kunna vara minderåriga. Kontrollen över dessa minderåriga är likväl densamma som över de minderåriga, för vilka förteckning skall uppläggas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommittén, att i lagen före- skrives, att förteckning skall föras endast vid arbetsställen med lägst ett visst bestämt minimiantal minderåriga. Som lämpligt minimiantal har ifrågasatts 5 eller 10 minderåriga. Enligt uppgifter, inhämtade från yrkesin— spektörerna och bergmästarna år 1943, skulle, om siffran 10 väljes, omkring 1,000 arbetsställen vara skyldiga att föra förteckning över de minderåriga. Väljes däremot siffran 5, skulle ifrågavarande skyldighet beröra cirka 2,000 arbetsställen. Kommittén föreslår, att minimiantalet bestämmes till 5.

Såsom ovan angivits gäller den nuvarande bestämmelsen om förteckning över minderåriga endast vissa slag av verksamhet. Kommittén föreslår, att bestäm- melsen ifråga blir allmängiltig. Denna utsträckning av bestämmelsens till- lämpning är betingad av kommitténs förslag om vidgad läkarkontroll be- träffande minderåriga arbetstagare. Då denna kontroll berör samtliga vid ett arbetsställe sysselsatta minderåriga, oberoende av deras sysselsättning, bör för- teckningen jämväl avse alla minderåriga, som under kalenderåret användas till arbete. I förteckningen skola sålunda enligt kommitténs mening införas icke blott de minderåriga, som vid exempelvis ett industriföretag användas till in- dustriellt arbete, utan även sådana minderåriga, som vid företaget sysselsättas med kontorsarbete, budskickning, vakttjänst c. d. Bestämmelser i enlighet med vad ovan anförts ha upptagits i lagförslagets 35 5.

I syfte att få till stånd en bättre ordning beträffande förteckningens fö- rande föreslår kommittén, att det i lagen fastställes, att förteckningen skall uppläggas före den 1 februari varje år. Om minderårig anställes efter denna tidpunkt, skola även föreskrivna uppgifter rörande denne införas i den för kalenderåret upplagda förteckningen. För att lätt kunna kontrollera vid vilken ålder, den minderårige anställts, föreslås vidare, att i förteckningen antecknas den dag, då den minderårige började användas i arbete. Likaså förordas, att om den minderårige slutar sin anställning, dagen härför angives i förteckningen.

Enligt gällande bestämmelse kan förteckningen utgöras av en antecknings- bok, vilken som helst, blott den innehåller de i lagen föreskrivna uppgifterna. Den kan även utgöras av ett löst papper. Genom vissa tryckeriers med- verkan saluföras dock numera särskilda för ifrågavarande ändamål upp- rättade förteckningar. I syfte att vinna enhetlighet i fråga om förteck- ningens uppställning och utförande föreslår kommittén, att formulär till dylik förteckning fastställes av arbetsrådet. Föreskriften härom skall dock icke med-

föra, att om en arbetsgivare icke begagnar sig av förteckning enligt formulä- ret, han därigenom ådragcr sig straff.

Förteckningen över minderåriga skall enligt gällande lag förvaras å arbets- stället ett år utöver det kalenderår förteckningen avser. Det egentliga syftet härmed är, att besiktningsläkaren lätt skall kunna kontrollera vilka arbetsta- gare, som under det gångna kalenderåret fyllt 18 år och vilkas arbetsböcker han sålunda skall omhändertaga. Jämför 7 5 i kungörelseförslaget å sid. 122. I två remissyttranden har uttalats, att förteckningen borde förvaras å arbets- stället under tre år. Kommittén har dock ej funnit tillräckliga skäl föreligga för en sådan utsträckning av förteckningens giltighetstid. Skulle nämligen i visst fall uppgifter erfordras beträffande en minderårig, efter det giltighets- tiden för förteckningen utgått, torde dessa uppgifter i allmänhet kunna häm- tas från den minderåriges arbetsbok. Det må i detta sammanhang framhållas, att de häftade förteckningar, som komma att användas, i regel torde bliva av sådan storlek, att de i de flesta fall omfatta flera kalenderår. På grund härav komma förteckningarna ofta att automatiskt förvaras under längre tid än vad i lagen bestämts.

I de förutnämnda konventionerna angående industriellt och icke-industriellt arbete föreskrives, att varje arbetsgivare i regel skall föra ett register, uppta- gande namn och födelsedag på varje person under 18 år, som han använder i arbete. Då denna bestämmelse i konventionerna går längre än kommitténs ovannämnda förslag, som förutsätter i regel minst 5 arbetstagare, är en anslut- ning till konventionerna på denna punkt icke möjlig.

Läkarbesiktning m. m. Allmänna bestämmelser.

Gällande lag. I 35 & lagen om arbetarskydd föreskrives bland annat, att vid i arbetsställe, där minderåriga användas till industriellt arbete (oavsett arbetar-_ antalet) eller till byggnads- eller transportarbete, vilket bedrives i sådan om— fattning, att å arbetsstället i regel användas minst 10 arbetare, skall en gång- varje kalenderår företagas läkarbesiktning å de minderåriga för utrönande, om. minderårigs sysselsättning är till men för dennes hälsa eller kroppsutveckling. Dylik besiktning kan även eljest företagas å viss eller vissa av de minderåriga, då länsstyrelsen finner särskilda skäl därtill föreligga. Det åligger besiktnings- läkare att vid sådan besiktning göra anteckning i den minderåriges intygsbok om dennes hälsotillstånd och kroppsutveckling ävensom vid behov föreskriva vissa villkor för den minderåriges användande i arbete. Tillika stadgas, att. arbetsgivare är pliktig att följa av läkare meddelad föreskrift rörande den min- deråriges användande till arbete, intill dess annorlunda förordnas. Från- nämnda besiktningsskyldighet undantagas sådana minderåriga, som sysselsättas. i skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete. Enligt 35 & fjärde stycket kan yrkesinspektionens chefsmyndighet i vissa fall,

medgiva befrielse från ovannämnda läkarbesiktning. Sådan eftergift har un- der åren 1932—1942 meddelats i 56 fall, vilka samtliga gällt minderåriga, som sysselsatts med vändning och kupning av torv. Eftergifter i berörda hän- seende få dock endast lämnas i samband med eftergifter jämlikt 12 % gäl- lande lag.

Läkarkontrollens omfattning. Den fortlöpande läkarkontroll, som för när- varande utövas inom industrien (inkl. hantverket) samt vid större arbetsplat- ser inom byggnads- och transportverksamhet (i regel minst 10 arbetstagare) över därstädes sysselsatta minderåriga, är otvivelaktigt av stor betydelse ur hälsosynpunkt. För att få en uppfattning härom har kommittén på grund- val av inom riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå gjorda sammanställ- ningar av besiktningsläkarnas uppgifter i de till byrån via yrkesinspektörerna och bergmästarna insända rapporterna över läkarbesiktning av minderåriga ar- betare låtit upprätta nedanstående tabell, avseende 10-ärsperioden 1935—1944. Av denna tabell framgår dels antalet under respektive år läkarbesiktigade min- deråriga, dels ock de åtgärder, vartill besiktningarna givit anledning från lä- karnas sida. Dessa åtgärder ha på grund av visst hos den minderårige vid besiktningen konstaterat missförhållande i avseende på hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet angivits bestå i >>ändrad sysselsättning eller villkor för an- vändandet», »förbud för fortsatt användande» samt anmärkningsvis gjord an- teckning om missförhållande.

! A |; 1 _ Antal minderåriga, för vilka besiktningsläkare , n a mm- lderåriga, som föreskrivit " låkarbesikti- ändrad sys- förbjudit . . År el est ort l gats (enligt selsattning fortsatt an— nine kåt] . S : inkomna lä- eller villkor vändning vid 9 t e blkg 1 umma "karrapporter) för an- arbetsstället m ygs 0 en ( vändandet 1935 ............... 33,819 1,385 42 5,42] 6,848 1936 ............... 37,730 1,65!) 46 6,597 8,302 1937 ............... 44,199 2,122 65 7,695 9,882 1938 ............... 37,940 2,083 48 7,268 9,399 1939 ............... 41,682 2,314 38 8,675 11,027 1940 ............... 37,634 2,351 56 7,436 9,843 1941 ............... 36,444 2,268 33 7,117 9,418 * 1942 ............... 37,706 2,574 47 7,405 10,026 ! 1943 ............... 36,45] 2,591 30 7,611 10,232 i 1944 ............... 32,352 1,952 89 6,065 8,106 l i Medeltal för ovanstå— * ; ende IO-årsperiod. . . 37,596 2,130 49 7,129 9,308

Av tabellen framgår, att av de under den angivna 10-årsperioden läkarbe- siktigade minderåriga ha besiktningsläkarna gjort anteckning om missförhål-

lande med avseende på hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet hos i medeltal per år under ifrågavarande period 9,308 minderåriga, d. v. s. 24,8% av de besiktigade. Av dessa 9,308 anmärkta fall ha 2,130 eller 5,7 % av hela antalet läkarbesiktigade minderåriga varit av den beskaffenhet, att de givit anledning till föreskrift om ändrad sysselsättning eller villkor för den minderåriges användande i arbete. Vad det nyssnämnda procenttalets storlek beträffar, måste denna anses vara avsevärd, då den innebär, att vid de årligen företagna besiktningarna icke mindre än ungefär var 18:de minderårig före- ter sådant missförhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffen- het, att det påkallar åtgärd i fråga om den minderåriges sysselsättning i ovan angivna hänseende.

Antalet fall, där förbud för den minderåriges fortsatta användande i arbete föreskrivits, har under den nämnda tidsperioden något växlat. Det har i ge- nomsnitt utgjort 49 fall eller omkring 0,13 % av hela antalet besiktigade min- deråriga. Ej heller det förhållandet, att varje år i medeltal inemot 50 min- deråriga förete sådant allvarligt missförhållande i avseende på hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, att de måste skiljas från arbetet, torde kunna sägas vara av ringa betydenhet. Vad beträffar antalet fall av endast anmärkningsvis gjorda anteckningar om missförhållande håller sig denna siffra relativt hög eller i medeltal vid 7,129, motsvarande cirka 19 % av totala antalet undersökta minderåriga.

Av de ovan meddelade uppgifterna torde tydligt framgå, att de årliga besikt- ningarna äro av stor betydelse för de inom ovannämnda verksamhetsområden sysselsatta minderåriga. Härtill kommer, att besiktningsläkarna vid besikt- ningarna ofta lämna de minderåriga, deras målsmän eller arbetsgivare värde- fulla råd och anvisningar i hälsofrågor. I allmänhet göras dock icke anteck- ningar härom i de minderårigas intygsböcker eller i den å arbetsstället befint- liga inspektionsboken.

De i ovanstående tabell angivna siffrorna avse sådana minderåriga, som en- ligt till yrkesinspektionen inkomna läkarrapporter blivit besiktigade. En fråga, som i detta sammanhang uppstår, är, huruvida alla minderåriga, som enligt arbetarskyddslagens 35 & äro besiktningspliktiga, verkligen undergå föreskri- ven läkarbesiktning. Som svar på denna fråga må här omnämnas en av yrkes- inspektionens chefsmyndighet år 1942 verkställd undersökning avseende för- hållandena under år 1941. Enligt denna undersökning hade under sistnämnda år läkarbesiktning icke företagits vid 857 arbetsställen, från vilka yrkesinspek- törerna eller bergmästarna erhållit anmälningar om sysselsättande av minder- åriga arbetstagare. Till jämförelse må nämnas, att under samma år inkommo till chefsmyndigheten 4,665 läkarrapporter över besiktigade minderåriga, vilken siffra i det närmaste torde motsvara det antal arbetsställen, där läkarbesikt- ning ägt rum under ifrågavarande år. Av de angivna siffrorna att-döma skulle läkarbesiktning sålunda icke ha verkställts vid omkring 15 % av antalet hos yrkesinspektörerna och bergmästarna registrerade arbetsställen med minder-

årig arbetskraft. Ifrågavarande procenttal torde dock vara något högre, enär man måste räkna med att ett flertal arbetsställen med besiktningspliktiga min- deråriga icke ha till yrkesinspektörerna eller bergmästarna gjort anmälan om att minderåriga sysselsättas och att vederbörande besiktningsläkare på grund därav icke erhållit erforderligt meddelande om dessa arbetsställen. Vid denna beräkning får dock beaktas, att i siffran 857 ingå ej mindre än 224 arbetsställen, där minderåriga icke varit sysselsatta vid tiden för besiktningsläkarens besök. Yrkesinspektörerna eller bergmästarna hade icke fått anmälan därom. Hur många minderåriga, som på grund av nämnda förhållande icke blivit besiktigade, framgår ej av undersökningen.

Som skäl för att läkarbesiktning ej kommit till stånd, ha anförts flera olika orsaker. Sålunda har uppgivits: i 47 fall att anmälan om minderårigas sys- selsättande inkommit till besiktningsläkaren så sent på året, att läkarbesikt- ning ej kunnat ske under 1941, i 28 fall att läkarens register över arbetsstäl— len med minderåriga varit ofullständigt och i 21 fall att de minderåriga icke infunnit sig till besiktning, trots att de meddelats därom i god tid före be- siktningen. Bland andra av besiktningsläkarna anförda orsaker må nämnas: de minderåriga hade semester eller annan ledighet från arbetet vid den tid- punkt, då besiktningsläkaren besökte arbetsstället; driften vid arbetsstället var inställd vid besiktningsläkarens besök antingen för dagen eller för Viss tid (säsongarbete); arbetsstället hade nedlagts men avanmälan icke gjorts be- träffande de minderåriga; besiktningsläkaren hade av kostnadsskäl ansett sig icke kunna besöka enstaka arbetsställen, som voro belägna på stort avstånd från hans bostadsort.

Av skäl, som ovan anförts, är det vid tillämpningen av lagens bestäm- melser om läkarbesiktning av minderåriga ofrånkomligt, att en viss efter- släpning i besiktningarna stundom uppkommer. I den mån läkarkontrollen över minderåriga arbetstagare vidgas, kan denna eftersläpning bliva än mera framträdande. Frågan om besiktningspliktens fullgörande samman- hänger emellertid med bland annat effektiviteten i anmälningsförfarandet be— träffande minderårigas användande i arbete såväl till vederbörande distrikts- chef som till besiktningsläkaren omedelbart före besiktningstillfället. Arbets— givares skyldighet att tillse, att de minderåriga infinna sig till besiktningsför- rättning, är jämväl av stor betydelse, om den fortlöpande läkarkontrollen skall kunna effektivt genomföras. Av betydelse härvidlag är även de minderårigas förståelse för värdet och behovet av ifrågavarande läkarbesiktning. Det synes tillika böra beaktas, att antalet minderåriga per besiktningsläkare icke blir allt- för stort.

Såsom ovan framhållits är gällande besiktningsplikt för minderåriga be- gränsad till vissa slag av verksamhet. Vid preliminär behandling inom kom- mittén av frågan om läkarbesiktning av minderåriga ifrågasattes en utvidg- ning av berörda skyldighet, så att densamma skulle gälla även handelsföretag, hotell, restauranger och kaféer. I anledning härav har kommittén låtit in-

hämta yttranden i ärendet från vederbörande huvudorganisationer bland ar- betsgivare och arbetstagare. Följande synpunkter ha därvid framförts till kommittén.

Handelns arbetsgivareorganisation framhöll, att den vore positivt inställd till genomförandet av de åtgärder, som inom en rimlig ram verkade till skydd av en av landets värdefullaste tillgångar, dess folks och i synnerhet dess ung- doms sundhet och hälsa. Det antal fall, då missbruk av ifrågavarande arbets- kraft förekomme, vore emellertid inom handeln mycket litet. När det före- komme, torde det vanligtvis vara fråga om minderåriga, som vid sidan av sitt skolarbete ägnade sig åt förvärvsarbete och därvid utsattes för överansträng- ning. I fråga om minderåriga, som passerat skolåldern, torde deras arbete inom handeln — oaktat detsamma till sin karaktär kunde växla högst betyd- ligt — ytterst sällan innebära några vådor ur hälsosynpunkt. Det torde även vara en ganska allmän uppfattning, att arbetet inom handeln vore det minst tunga och skadliga och att det vore där, som den största individuella hän- synen toges. Att införa krav på läkarintyg och läkarbesiktning skulle endast medföra formella hinder utan motsvarande sociala fördelar, och den redan långt ifrån lätta nyrekryteringen av ifrågavarande personal skulle härigenom ytterligare försvåras. — Organisationen uttalade vidare, att den gärna såge, att de minderåriga arbetarna såväl inom som utom handeln regelmässigt lä- karundersöktes men att detta då borde ske allmänt och utan sammanhang med anställning. Det borde sålunda stadgas, att när den minderårige slutade sko- lan, han skulle läkarundersökas och erhålla läkarintyg angående sitt hälsotill- stånd och att detta intyg sedan skulle förnyas under åren intill dess veder— börande fyllt 18 år, oavsett den gren inom näringslivet, där han hade sin an- ställning.

Sveriges grossistförbund erinrade om att av en av förbundet bland de an- slutna branschorganisationerna företagen enkät hade framgått, att några in- vändningar icke funnes att framföra mot förslaget att utsträcka arbetarskydds- lagens bestämmelser om läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare till att gälla även sådana minderåriga, som användes till arbete i handelsföretag. Ehuru minderåriga icke i så stor utsträckning användes inom partihandeln, kunde, i den mån detta skedde, en bättre läkarkontroll vara lämp- lig och borde i varje fall icke föranleda några olägenheter. Förbundet förut- satte dock, att läkarundersökning icke skulle ske vid varje ny anställning, utan att det vore tillräckligt med sådan undersökning, när anställning första gången tillträddes, och därefter en årlig läkarbesiktning.

Sveriges köpmannaförbund ansåg, att införandet av bestämmelser om läkar- undersökning och läkarbesiktning av även sådana minderåriga, som användes till arbete i handelsföretag, skulle åtminstone för detaljhandeln medföra all- varliga konsekvenser, och avstyrkte därför en sådan utvidgning av bestäm- melserna. Såsom skäl härför anförde förbundet de särskilt inom städerna rå- dande stora svårigheterna att över huvud taget få yngre arbetskraft till han-

delsföretagen, såvitt det icke vore fråga om kontorsanställning. Bristen på springpojkar och springflickor vore särskilt svår för köpmännen. Ett infö- rande av bestämmelser om läkarundersökning av minderårig före sysselsät- tande i arbete inom handeln skulle ytterligare öka ungdomens ovillighet att taga plats såsom springpojkar respektive springflickor. Skulle därtill före- skrivas, att minderårig även skulle underkasta sig årlig läkarbesiktning, in- till dess den minderårige fyllt 18 år, skulle detta sannolikt ha till följd, att en hel del minderåriga skulle söka sig till annan verksamhet för att slippa underkasta sig besväret med en läkarundersökning. — En utvidgning av be- stämmelserna i föreslagen riktning skulle vidare komma att medföra mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för handelns företagare, enär utgifterna för läkarundersökningar och läkarbesiktningar skulle komma att uppgå till icke oväsentliga belopp. Förbundet framhöll därjämte, att det arbete, som vanligen ålåge springpojkar och springflickor, vore omväxlande samt att dessa till stor del hade möjlighet att vistas ute i friska luften till skillnad mot de flesta minderåriga, som arbetade inom industrien.

Svenska handelsarl)etareförbundet framhöll, att det från dess sida icke fun— nes något att erinra mot att arbetarskyddslagens bestämmelser om läkarunder- sökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare under 18 år skulle om- fatta även sådana minderåriga, som användes till arbete i handelsföretag, in- beräknat jämväl springpojkar och springflickor. Enligt förbundets mening skulle en utvidgning av lagens bestämmelser härutinnan icke blott utgöra kon— troll över vederbörandes fysiska krafter och hälsa utan jämväl vara av be- tydelse för rekryteringen av anställda inom handelsfacket. Det hade nämligen visat sig, att sedan sådana minderåriga fyllt 18 år, invändningar gjorts mot deras fortsatta anställning under åberopande av att vederbörande i fysiskt hänseende icke lämpade sig för arbetet ifråga. Genom skyldighet att under- kasta sig dels läkarundersökning före sysselsättande i arbete, dels ock årlig läkarbesiktning skulle såväl de minderåriga själva som vederbörande arbets- givare kunna bilda sig ett omdöme om de fysiska förutsättningarna för an- ställning inom branschen.

Beträffande frågan om tillämpning av ifrågavarande bestämmelser på min- deråriga, som användas till arbete inom hotell, restauranger och kaféer, fram- höll Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, att föreningen icke ville motsätta sig en föreskrift om läkarundersökning före minderårigs sysselsättande i arbete. Däremot syntes knappast nödvändigt att föreskriva om obligatorisk årlig läkarbesiktning, innan den minderårige fyllt 18 år, enär härvidlag gällande kollektivavtalsbestämmelser rörande läkarvård m. m. ut- gjorde betryggande garantier. Sveriges kafé- och konditoriägareförbuncl ansåg det lämpligt, att varje minderårig underkastades läkarundersökning före an- ställning. Beträffande frågan om årlig läkarbesiktning gjorde förbundet in- tet uttalande. Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund tillstyrkte, att varje minderårig, som användes till arbete i hotell, restauranger och kaféer,

skulle vara skyldig undergå läkarundersökning före sysselsättande i arbete samt årlig läkarbesiktning.

Enligt gällande lag äro minderåriga, som sysselsättas i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete, icke skyldiga undergå årlig läkarbesiktning. Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida icke även dessa minderåriga borde regelbundet läkarbesiktigas. Med hänsyn härtill har kommittén låtit inhämta yttranden i ärendet från vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt från förste provinsialläkarna i de län, där nämnda slag av arbete före- kommer i särskilt stor utsträckning. I de till kommittén inkomna yttrandena framfördes följande synpunkter.

Sveriges skogsägareförbnnd framhöll, att det förekomme i synnerligen ringa omfattning, att arbetsgivare anställde minderåriga för tyngre skogsarbete, så- som huggning och körning. När detta skedde, gällde det rent tillfällig anställ- ning. Till kolningsarbete användes minderårig knappast alls. I flottnings- arbete anställdes minderåriga stundom för lättare rullningsarbeten och såsom signalvakter vid dammar och rännor samt för lättare arbete i sorteringsverk. Det syntes knappast vara behövligt att för nu nämnda fall kräva förnyad lä- karundersökning. — Däremot förekomme det i ej ringa omfattning, att min- deråriga medföljde sina fäder eller äldre bröder på skogsarbete. De vore därvid icke anställda hos arbetsgivare. Deras sysselsättning kunde växla från enklaste hantlangning till mer normalt huggningsarbete. Några regelbundna arbetstider plågade de vanligen ej hålla utan ginge med i skogen några tim- mar då och då. Att kräva läkarbesiktning för detta arbete syntes knappast på- kallat. I varje fall hade arbetsgivaren ingen möjlighet att utöva kontroll över lagtillämpningen i dessa fall. — Inom en helt annan grupp av skogsarbe- ten, nämligen skogsodling och arbete såsom hantlangare vid skogsmätningar och taxeringar, användes emellertid minderåriga i tämligen stor omfattning och anställdes därvid direkt av arbetsgivaren. Dessa arbeten ägde regel- mässigt rum under våren och sommaren. Skogskulturerna påginge några veckor under våren, skogstaxeringar och stämplingar bedreves periodvis under sommaren. Till skogsodling användes i stor omfattning skolbarn, som för ändamålet erhölle några dagars ledighet från skolan. Skogs- taxeringsarbetena och stämplingarna flyttades från trakt till trakt, och nya minderåriga hantlangare toges då från varje ort. Arbetet bleve därigenom regelmässigt mycket kortvarigt. Förbundet funne det knappast påkallat att för dylikt tillfälligt och oregelbundet skogsarbete, som icke på något sätt kunde anses fysiskt krävande, fordra årlig läkarbesiktning.

Föreningen skogsarbeten ansåg, att den skyddssynpunkt, som det allmänna hade att bevaka, nämligen att minderåriga med svag kroppskonstitution ej deltoge i hithörande arbeten, torde bliva nöjaktigt tillvaratagen med gäl- lande föreskrifter. Det syntes mycket tvivelaktigt, om den ifrågasatta skärp- ningen med årlig läkarundersökning vore värd de kostnader och besvär, som

vore förenade därmed. Som regel torde gälla, att minderåriga i ovannämnda slag av arbete åtföljde en far eller broder, som övervakade och vägledde deras arbete. — Anskaffandet av det ursprungliga läkarintyget genom obligatorisk skolläkarundersökning syntes föreningen praktiskt. Däremot avstyrkte för- eningen införande av årlig läkarbesiktning för minderåriga, som deltoge i skogsavverknings- m. fl. arbeten.

Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening framhöll, att l de minderåriga, som användes i skogsbruket, huvudsakligen sysselsattes med * lättare arbeten, såsom skogskulturer och skogstaxeringar, samt i flottningsarbe- tet med lättare rullningsarbeten och liknande. I sådana fall innehade veder- börande arbetare anställning och avlönades direkt av arbetsgivaren. Vidare förekomme det i relativt stor omfattning, att minderåriga temporärt åtföljde sin far eller en äldre broder som biträde till dennes arbetsackord, dock utan att han själv hade anställning hos arbetsgivaren eller uppbure avlöning av denne. Då de minderårigas arbete, såväl de direkt som de indirekt anställ- das, oftast vore mycket sporadiskt och av kort varaktighet, ansåg för- eningen, att skäl icke förelåge för införande av årligt läkarbesiktningstvång. Härtill komme, att för de ovan nämnda indirekt anställda minderåriga arbe- tarna en bestämmelse om årlig läkarbesiktning knappast torde kunna upprätt- hållas, alldenstund arbetsgivaren icke ägde möjlighet att effektivt kontrollera vilka minderåriga arbetare, som tidvis sysselsattes i skogen.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbnndet ansåg det önskvärt, att år- lig läkarbesiktning företoges å de minderåriga, som sysselsattes i skogsavverk- nings-, kolnings- och flottningsarbete. Härigenom kunde det på ett tidigare stadium ordnas så, att de minderåriga, som icke ägde för arbetet erforderliga fysiska kvalifikationer, i tid bleve placerade på lämpligare yrkesbana. I sådant fall vore det emellertid angeläget, att de med läkarundersökningen förbundna kostnaderna bestredes av annan än den minderårige eller hans föräldrar; an- tingen av arbetsgivare, kommun eller staten.

Även Sveriges arbetares centralorganisation (S. A. C.) ansåg det önskvärt, att minderårig arbetskraft inom skogsbruket underginge årlig läkarbesiktning, samt anförde, att inom skogsbruket förekommande arbeten icke vore av lät- taste slaget, snarare tvärtom. Det förekomme även bland de minderåriga så- dana, som vore fysiskt undermåliga, och det borde därför tillses, att de minder- åriga, som skulle användas till ifrågavarande arbeten, vore fullt friska.

Förste provinsialläkarna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län ansågo, att årlig läkarbesiktning av min- deråriga, som sysselsattes i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete vore önskvärd. Ehuruväl arbetet i regel vore kortvarigt och säsongbetonat, vore det dock ofta så påkostande för de unga, att det krävdes nöjaktigt hälso- tillstånd. Förste provinsialläkaren i Kopparbergs län tillade, att det gällde att konstatera icke endast att de minderåriga vore friska, då de började ar- betet, utan även att de tålde vid arbetet och ej ådroge sig men av detsamma.

Förste provinsialläkaren i Gävleborgs län ifrågasatte på grund av nämnda ar- betens tillfälliga natur, om man ej kunde nöja sig med att dylik besiktning skedde endast därest någon anteckning härom förekomme i den minderåriges intygsbok. Förste provinsialläkaren i Västerbottens län ansåg, att närmaste tjänsteläkare skulle påteckna arbetsboken, enär det vore svårt att få dessa minderåriga till förste provinsialläkarens årliga besiktningar.

En avvikande mening anmäldes av förste provinsialläkaren i Norrbottens län, som ansåg, att det för närvarande icke funnes skäl att utsträcka bestämmel- serna om årlig läkarbesiktning att gälla även minderåriga, som sysselsattes i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. I länet sysselsattes min- deråriga i relativt liten utsträckning med ifrågavarande arbeten, och de an- vändes endast till lättare arbeten, vakthållning, budskickning m. m. I re- gel åtföljde de sina fäder. Flottningsarbete påginge vanligen endast under några få veckor på året. Samme läkare framhöll vidare, att det torde stöta på stora praktiska svårigheter att ordna med årlig läkarbesiktning för nämnda kategorier av minderåriga, även om viss läkare ej behövde anlitas. Följden skulle troligen bliva, att arbetsgivarna ej komme att anställa dylik arbetskraft.

Reformförslag. I fråga om gällande bestämmelser om årlig läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare har från olika håll framställts krav på ändring i såväl utvidgande som inskränkande riktning. Sålunda har det förhållandet påtalats, att bestämmelserna ägde tillämpning blott å vissa slag av verksamhet, ehuru inom andra verksamhetsgrenar kunde förekomma arbete, som vore minst lika påfrestande eller hälsovådligt. Med hänsyn till svårigheterna att genom- föra bestämmelserna, särskilt vid mindre arbetsställen, ha ändringar påyrkats från såväl läkar- som yrkesinspektörshåll. Sålunda ha en del läkare i uttalanden till kommittén förordat begränsning av bestämmelserna om läkarbesiktning, exempelvis på sådant sätt att läkarbesiktning av minderåriga skulle vara obligatorisk endast vid större arbetsställen inom vissa verksamhetsgrenar eller vid arbetsställen med i regel minst 5 minderåriga. Det har även ifråga- satts sådan ändring av bestämmelserna, att blott de minderåriga, som vid den första läkarundersökningen befinnas vara behäftade med kroppsfel eller sjukdom och som av besiktningsläkaren anses vara i behov av fortlöpande läkarkontroll, borde besiktigas, Alternativt har föreslagits, att om det vid läkarundersökning företagen före arbetets början visar sig, att viss övervak- ning av den minderåriges hälsotillstånd är medicinskt betingad, läkaren skulle själv äga fastställa tidpunkt för förnyad undersökning (besiktning) enligt särskilda direktiv, lämpligen utfärdade av medicinalstyrelsen. Från läkarhåll har även uttalats önskemål om att mindre arbetsställen med säsongarbete borde vara befriade från ifrågavarande besiktningsplikt. Ändring av bestämmelserna har jämväl ansetts påkallad med hänsyn till att det vid mindre arbetsställen ofta icke finnes någon lämplig lokal för läkarbesiktningen.

Några yrkesinspektörer ha ansett, att läkarbesiktningen borde göras obliga-

torisk för alla minderåriga, oavsett inom vilket slag av arbete de sysselsattes. Av skäl, som ovan berörts, ha en del yrkesinspektörer även uttalat sig för begränsad besiktningsplikt. Därvid har ifrågasatts sådan ändring, att obliga- torisk årlig läkarbesiktning skulle fordras endast vid större arbetsställen (minst 10 arbetstagare) eller inom verksamhet, där behov av läkarbesiktning av de minderåriga måste anses förefinnas. I fråga om annat arbetsställe borde stad— gas, att yrkesinspektör äger föreskriva om läkarbesiktning av minderåriga, när han filmer detta påkallat. Detta förslag har beträffande mindre arbets- ställen jämväl förordats från läkarhåll. Det har vidare ansetts, att yrkesinspek- tör borde i särskilda fall äga medgiva befrielse från läkarbesiktning.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kom- mittén, upptogos bestämmelser, som väsentligen motsvarade de å sid. 434 åter- givna stadgandena i gällande 35 &. Dock föreslogs den ändringen, att årlig läkarbesiktning skulle företagas å alla minderåriga, oberoende av i vilket slag av verksamhet de sysselsattes. Från denna regel skulle yrkesinspektionens chefsmyndighet, i den mån så prövades påkallat, äga medgiva befrielse, då fråga vore om arbete, som medförde synnerligen ringa ansträngning eller fortginge allenast under kortare tid av året. I de till kommittén avgivna re- missvaren förelågo följande erinringar.

Skogs- och flottledsinspektören framhöll, att föreskriften om årlig läkarbe- siktning av minderåriga, som sysselsattes i skogs- och flottningsarbete, komme att medföra betydande svårigheter dels med hänsyn till dessa minder- årigas anställningsförhållanden och dels på grund av deras ofta oregelbundna arbete, varigenom det skulle bliva svårt att samla dessa minderåriga till årliga besiktningar. Vidare framhölls, att årlig läkarbesiktning av ifrågavarande min- deråriga genom besiktningsläkare eller tjänsteläkare skulle föranleda dryga rese- och traktamentskostnader på grund av att arbetsplatserna ofta vore av- lägset belägna och spridda över stora områden. Även om yrkesinspektionens chefsmyndighet kunde medgiva befrielse från dylik besiktning, eftersom arbe- tet ofta påginge under allenast kortare tid av året, skulle detta med hänsyn till de minderårigas antal medföra en betydande skriftväxling och en hel del ar- bete för prövning av ansökningarna. För den händelse bestämmelsen om årlig läkarbesiktning utsträcktes att gälla ifrågavarande minderåriga, ansåge skogs- och flottledsinspektören, att det för undvikande av ovanberörda olägenheter borde övervägas, om det ej kunde åläggas den, som hade vårdnaden om dylik minder- årig, att tillse, att den minderårige årligen underginge besiktning av tjänste- läkare, innan han började sitt arbete. Sådan besiktning borde i så fall vara kostnadsfri för minderårig, som medförde arbetsbok. Vid flottledernas skilje- ställen vore ovanberörda svårigheter icke för handen, varför hinder ej mötte att årligen läkarbesiktiga där anställda minderåriga.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter ifrågasatte nödvän- digheten av den föreslagna bestämmelsen om obligatorisk årlig läkarbesiktning

av minderåriga och ansåg, att gällande kollektivavtalsbestämmelser inom ho- tell-, restaurang- och kaféfacket rörande läkarvård m. m. utgjorde betryggande garantier för de minderåriga under deras anställningstid. Skulle emellertid så- dan regelbunden undersökning föreskrivas, utgjorde denna föreskrift ett ytter- ligare skäl för att förslaget om obligatorisk nattvila för minderårig under tiden mellan klockan 19 och 6 icke borde genomföras.

Sveriges skogsägareförbund hänvisade till sitt yttrande berörande arbetsbok och läkarintyg (sid. 394).

Kvinnliga kontoristföreningen uttalade sin tillfredsställelse över de föreslagna bestämmelserna om minderårigas arbete, och framhöll särskilt, att den före- skrivna läkarundersökningen vore välbehövlig. Då det stillasittande arbetet vanligen vore mycket påfrestande för ungdom och då olika åsikter kunde råda om vad som i lagens mening avsåges med »synnerligen ringa ansträngning», påyrkade föreningen, att orden »medför synnerligen ringa ansträngning eller» utginge ur lagförslaget. Samma yrkande framställdes även av föreningen SAIA, som därjämte framhöll, att årlig läkarbesiktning av varje minderårig vore av så stor vikt, att dispensmöjlighet från bestämmelsen härom borde i möjligaste mån inskränkas.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd förklarade i fråga om möjligheten till befrielse från läkarbesiktning för det fall, att arbetet med- förde »synnerligen ringa ansträngning», att kontorsarbete icke utgjorde dylikt slag av arbete. Det kunde enligt nämndens uppfattning vara lämpligt, att en an- tydan härom intoges exempelvis i den blivande motiveringen till lagstadgandet.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att eftergift från läkarbesiktning borde kunna medgivas av vederbörande yrkesinspektör.

Kommitténs förslag. Den fortlöpande läkarkontroll, som utövas genom de årliga besiktningarna av vissa minderåriga, är enligt kommitténs mening av stor betydelse för de minderårigas hälsa och kroppsutveckling. Denna kontroll är dock, såsom ovan nämnts, för närvarande begränsad till sådana verksam- hetsområden, där arbetet i allmänhet anses medföra en viss fara för arbets- tagares liv eller hälsa eller eljest är mer fysiskt eller psykiskt påfrestande än arbetet inom annat verksamhetsområde. Detta medför, att vid tillämpningen av gällande bestämmelser de minderåriga arbetstagarna uppdelas i två kate- gorier, varav den ena årligen skall läkarbesiktigas, den andra icke. Denna uppdelning anser kommittén icke stå i god överensstämmelse med det allmänna önskemålet att ställa de minderåriga i uppväxtåldern under viss fortlöpande läkartillsyn, vilket önskemål bland annat kommit till uttryck i den av stats— makterna nyligen beslutade utvidgade skolhälsovården liksom även i kommit- téns förslag om läkarundersökning av minderåriga före anställning i arbete. Den omständigheten, att det i en verksamhet förefinnes en påtaglig fara för ohälsa eller olycksfall eller att arbetet i en verksamhet är särskilt fysiskt eller psykiskt ansträngande, synes enligt kommitténs mening icke böra vara ensam avgörande för huruvida de minderåriga skola läkarbesiktigas eller ej. Ett

arbete, som bedrives under till synes goda hygieniska betingelser, kan likväl för en minderårig medföra en psykisk påfrestning, som menligt inverkar på hans hälsotillstånd. Detta kan vara fallet inom vilket slag av verksamhet som helst. Det är i detta sammanhang att märka, att ohälsa i lagens mening kan orsakas av arbete inom praktiskt taget alla verksamhetsområden.

Den obligatoriska läkarbesiktningen har ej endast till syfte att konsta- tera missförhållanden i avseende på de minderårigas hälsotillstånd och kropps- utveckling. Dess främsta uppgift är av förebyggande natur, och i detta hänseende lämnas vid besiktningarna icke blott föreskrifter, som avse de min- derårigas användande i arbete, utan jämväl råd och anvisningar angående föda, sömn, behov av kroppsövningar eller hållningsgymnastik samt remisser till specialläkare och sjukvårdsanstalter. Sistnämnda råd och anvisningar äro otvivelaktigt av stor betydelse för de minderårigas hälsa och kroppsutveckling samt följaktligen även för deras arbetsförmåga. Det lär icke kunna bestridas, att behov av dylika råd och anvisningar förefinnes bland minderåriga inom varje slag av verksamhet. Starka skäl tala också för att alla minderåriga till- erkännas de förmåner, som genom de årliga läkarbesiktningarna numera till- komma endast vissa grupper av minderåriga i förvärvsarbete.

Såsom framgår av det förut sagda har ifrågasatts, att de årliga läkarbesikt- ningarna skulle kunna undvaras och att besiktning av minderåriga skulle före- tagas endast i den mån den första läkarundersökningen utvisade, att behov förelåg av en fortsatt läkarkontroll. De årliga läkarbesiktningarna äro emeller- tid av väsentlig betydelse för alla minderåriga, icke minst med hänsyn till de råd och anvisningar, som lämnas vid besiktningarna. Det är även av Värde att kunna kontrollera, att dessa råd och anvisningar följas och vilka resultat de medföra.

På grund av det ovan anförda föreslår kommittén, att obligatorisk årlig lä- karbesiktning föreskrives för alla minderåriga, oavsett i vilket slag av arbete de sysselsättas. Begränsning bör dock ske till sådana arbetsställen, för vilka anmälningsskyldighet föreligger jämlikt lagförslagets 34 5. Detta inne— bär, att läkarbesiktning ej påfordras i det fall, då minderårig arbetskraft användes vid ett arbetsställe högst en månad. Såsom framgår av de till lagens 1 & hörande anvisningarna uppställes ej heller fordran på läkar- besiktning av minderårig, som användes till arbete inom jordbruket eller nå- gon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständig verksamhet, eller till hemindustriellt arbete. Medlem av arbetsgivarens familj föreslås likaledes befriad från besiktningsplikt. I fråga om elever vid vissa läroanstalter före- slår kommittén, att bestämmelsen om läkarbesiktning skall gälla endast i den mån arbetsrådet så bestämmer. I detta hänseende får kommittén jämväl hän- visa till sitt uttalande å sid. 399. Vidare förutsättes, att bestämmelsen ifråga ej skall gälla verksamhet, som avses i 1 & g) 2.

Såsom nämnts skall förevarande bestämmelse gälla alla vid ett arbetsställe sysselsatta minderåriga. Användas sålunda vid ett industriföretag minderåriga 'till kontorsarbete, för budskickning o. d., skola även dessa minderåriga årligen

läkarbesiktigas.. Stundom kan det förekomma, att vid ett arbetsställe finnas förutom minderåriga, som äro stadigvarande sysselsatta, även tillfälligt an- ställda minderåriga. I sådant fall kan vid läkarbesiktning uppstå fråga, huru- vida dessa minderåriga skola läkarbesiktigas eller icke. Såsom framgår av den föreslagna bestämmelsens avfattning skola enligt kommitténs mening samtliga minderåriga, som vid besiktningstillfället användas till arbete å arbetsstället, underkastas besiktning, alltså även tillfälligt anställda. I största möjliga mån bör nämligen undvikas sådana fall, att minderårig på grund av kortvarig anställ- ning hos olika arbetsgivare aldrig kommer att bliva besiktigad. Det kan likaledes förekomma, att arbetsgivare i sin verksamhet sysselsätter förutom anställda även egna familjemedlemmar. Är någon av de anställda minderårig, skall denne underkastas läkarbesiktning. Däremot är i sådant fall familjemedlem, som är under 18 är, icke skyldig undergå sådan besiktning. Vad beträffar minderåriga, vilka äro intagna å skyddshem, sinnesslöanstalter och andra vårdanstalter, anser kommittén, att sådana minderåriga höra, i den mån de användas till arbete vid dylik anstalt, likställas med elever vid läroanstalt. De skola sålunda under- kastas läkarbesiktning, i den mån arbetsrådet så föreskriver. Härvidlag bör hän- syn tagas till i vad mån ifrågavarande minderåriga eljest stå under läkartillsyn.

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall minderårig i allmänhet under- kastas läkarbesiktning en gång varje kalenderår. Detsamma gäller även nu, i den mån besiktningsplikt föreligger. Stundom förekommer det, att en min- derårig strax före anställning undergått läkarundersökning hos annan läkare än besiktningsläkaren. Vid den senares besiktningsförrättning under samma är, vilken måhända företages kort tid efter det den minderårige läkarunder- sökts, blir denne även underkastad besiktning. Det kan också hända, att den minderårige slutar sin anställning strax efter det han läkarbesiktigats och ta- ger anställning vid ett annat arbetsställe, där läkarbesiktning ännu ej ägt rum under kalenderåret. När sådan besiktning sedermera företages vid detta arbets- ställe, blir han ånyo besiktigad. Det kan följaktligen inträffa, att en minderårig blir läkarundersökt två eller flera gånger under samma kalenderår. Från ar- betsgivarhåll har ej sällan anmärkts på detta förhållande på grund av de kost- nader, som läkarbesiktningarna medfört. Av yrkesinspektörerna har även ut- talats önskvärdheten av att kommittén måtte vid lagrevisionen beakta vad ovan anförts. Enligt kommitténs mening får det anses vara av vikt, att be- stämmelserna om läkarbesiktning icke tillämpas på sådant sätt, att arbetsgiva- ren därigenom onödigtvis betungas med kostnader för besiktningar. Detta torde än mera böra beaktas, i den mån kommitténs ovannämnda förslag om vid- gad läkarkontroll blir genomfört. Å andra sidan måste besiktningsläkare äga rätt att vid sin förrättning företaga besiktning å minderårig, då han fin— ner sådan påkallad med hänsyn till den minderåriges sysselsättning. På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att i de till 36 & 1 mom. hörande anvisningarna angives, att om minderårig under kalenderåret underkastats läkarundersökning eller på grund av anställning vid annat arbetsställe under-

gått läkarbesiktning, sådan besiktning icke ånyo behöver företagas under året, för såvitt ej besiktningsläkaren finner skäl därtill med hänsyn till den minder- åriges sysselsättning.

Såsom huvudregeln avfattats, föreligger ej besiktningsplikt för arbets- ställe, där minderårig arbetskraft användes till arbete högst en månad. För- utom detta allmänna undantag anser kommittén, att möjlighet till undantag bör beredas i vissa särskilda fall. Därför föreslås i 36 ä 1 mom. andra stycket, att arbetsrådet tillägges befogenhet att medgiva befrielse från läkarbesiktning i de fall, då minderårig användes till arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning eller fortgår allenast under kortare tid av året. Till arbete, vilket medför synnerligen ringa ansträngning, bör enligt kommitténs mening hänföras exempelvis vakthållning. Däremot bör ej kontorsarbete i egentlig mening anses såsom dylikt arbete. Vilka slag av arbete, som i övrigt kunna hänföras till arbete av ifrågavarande beskaffenhet, torde få ankomma på rättstillämpningen att avgöra. Med uttrycket »kortare tid av året» anser kommittén böra avses en tidrymd, som i regel ej överstiger 3 månader i följd.

Enligt nuvarande lag äro bestämmelserna om läkarbesiktning ej tillämpliga å skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. Undantag härom infördes i lagen jämlikt beslut av 1937 års riksdag (prop. nr 112:1937), och detta hade ansetts påkallat med hänsyn till svårigheten att anordna årlig läkar- besiktning av minderåriga på de tillfälliga arbetsplatserna i skogarna och vid flottlederna. Det uttalades därvid, att det vore betydelsefullast, att de minder- åriga underginge läkarundersökning, innan de första gången anställdes i dy- likt arbete, så att de som ej befunnes lämpliga för arbetet, icke bleve syssel- satta däri. För närvarande fordras läkarintyg endast vid anställning i ar- bete av ovannämnda slag, då det bedrives i sådan omfattning, att å arbets- stället sysselsättes i regel minst tio arbetstagare. Enligt föreliggande förslag skall varje minderårig förete läkarintyg (28 5). Detta innebär en utvidgning av läkarkontrollen även bland ifrågavarande minderåriga. Denna kontroll kan också relativt lätt genomföras. Att utsträcka läkarkontrollen därhän, att de minderåriga inom skogsbruk och flottning skola årligen läkarbesiktigas, torde däremot komma att medföra vissa svårigheter på grund av arbetets ore- gelbundna natur samt arbetsplatsernas belägenhet och fördelning på stora om- råden. Det förhållandet, att arbetsgivaren ofta icke anställer de minderåriga i skogsarbete utan att det i de flesta fall är arbetstagarna själva, som taga sina minderåriga söner eller bröder med sig i skogen såsom medhjälpare, för- svårar jämväl besiktningarnas genomförande. Skogs- och flottledsinspektören har med hänsyn härtill ifrågasatt, huruvida det icke kunde åläggas den, som har vårdnaden om den minderårige, att tillse, att denne undergår läkarbesikt- ning, innan han börjar arbetet. Ovan berörda svårigheter ha också starkt be- tonats i flera av de till kommittén inkomna yttrandena i ärendet. Det kan å andra sidan icke bestridas, att skogsarbetet i allmänhet är ett för de minder- åriga relativt tungt arbete, om man bortser från sådana skogsarbeten som mät-

ningar, taxeringar och stämplingar. Det flottningsarbete åter, vari minderåriga sysselsättas, torde vara mindre påfrestande. Utmärkande för alla ifrågavarande arbeten är emellertid, att de pågå endast en relativt kort tid av året.

Med hänsyn till det allmänna önskemålet att få till stånd en fortlöpande läkarkontroll över alla minderåriga arbetstagare, anser kommittén, att bestäm- melserna om årlig läkarbesiktning böra utsträckas att gälla även minderåriga, som användas till skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete. För en sådan utvidgning av besiktningsplikten uttala sig såväl läkare som vederbörande arbetarorganisationer (sid. 441). Tydligt är, att man alltid måste räkna med vissa svårigheter, då det gäller att genomföra de årliga läkarbesiktningarna på sådana verksamhetsområden som de ifrågavarande. En del svårigheter torde dock elimineras därigenom, att läkarbesiktning ej behöver företagas i de fall, då minderårig användes till arbete kortare tid än en månad. De ar- beten, vartill minderåriga användas inom skogsbruk och flottning, äro ju ofta av kortvarig natur. I fråga om arbete, som bedrives under kortare tid av året, är därjämte att märka, att jämlikt förslagets 36 & 1 mom. andra stycket arbets- rådet i särskilda fall kan meddela befrielse från läkarbesiktning. Med hänsyn till skogsbrukets speciella arbetsförhållanden anser kommittén, att sådan efter- gift bör kunna meddelas generellt för viss arbetsgivare eller flottningsförening och avse en icke alltför kort tidsperiod. I fråga om minderåriga, som syssel- sättas vid flottleds skiljeställe, föreligga ej sådana svårigheter att anordna läkarbesiktning som vid flottningsarbetet i övrigt. Kommittén förutsätter där- för, att dessa minderåriga bliva läkarbesiktigade i den ordning lagen föreskriver.

Såsom i det föregående framhållits har från yrkesinspektörshåll yrkats, att yrkesinspektör måtte givas befogenhet att i särskilda fall lämna befrielse från läkarbesiktning respektive föreskriva om sådan besiktning vid vissa arbets- ställen. Med hänsyn till vikten av att lagens bestämmelser om läkarbesiktning bliva enhetligt tillämpade, anser kommittén, att befogenhet att medgiva be- frielse från besiktning som regel bör tilläggas arbetsrådet och att dylik befogen- het må tillkomma distriktschef endast därest arbetsrådet så bestämmer jämlikt förslagets 62 å. Beträffande ifrågasatt befogenhet för distriktschef att i vissa fall föreskriva om utsträckt tillämpning av bestämmelserna om läkarbesiktning saknar denna fråga betydelse på grund av den föreslagna huvudbestämmelsens generella avfattning.

I detta sammanhang må erinras om att enligt gällande bestämmelser om läkarbesiktning länsstyrelsen äger, då särskilda skäl därtill äro, förordna, att läkarbesiktning utöver den årligen återkommande skall företagas å viss eller vissa av de minderåriga vid ett arbetsställe. Enligt vad kommittén inhämtat lär detta stadgande icke i något fall ha kommit till tillämpning. Då kom- mittén anser, att länsstyrelserna lämpligen böra befrias från ärenden, som icke kunna anses höra till deras egentliga arbetsuppgifter, har kommittén icke funnit lämpligt upptaga ifrågavarande stadgande i lagförslaget. Skulle 'det i särskilt fall finnas behov av att för viss eller vissa av de minderåriga

vid ett arbetsställe föreskriva om läkarbesiktning utöver den årliga, kan arbets- rådet jämlikt förslagets 59 Q 2 mom. föreskriva därom. I detta moment om- nämnda villkor kunna nämligen bland annat innefatta åläggande för arbets- givare att låta underkasta de minderåriga läkarbesiktning oftare än en gång om året.

Vid besiktning, som ovan nämnts, skall besiktningsläkaren i den minderåriges arbetsbok göra anteckning om sina iakttagelser angående den minderåriges hälsotillstånd och kroppsutveckling jämte dagen för besiktningen. Gällande stadgande härom har upptagits i lagförslagets 36 & 2 mom. I samband med besiktningen bör läkaren jämväl lämna de minderåriga råd och anvisningar i hälsofrågor. Finner besiktningsläkaren påkallat att föreskriva särskilda vill- kor för den minderåriges fortsatta användande till visst arbete eller ock att den minderårige icke bör användas till ifrågavarande arbete, gäller tillika, att besiktningsläkaren skall göra anteckning därom såväl i den minderåriges ar- betsbok som i den å arbetsstället befintliga inspektionsboken. Nämnas må, att bland villkor, som besiktningsläkaren kan föreskriva, även kan ingå, att minder- årig skall efter viss av läkaren bestämd tid undergå förnyad läkarbesiktning ( om- besiktning), eventuellt hos annan tjänsteläkare. Är det fråga om ändrad syssel- sättning, skall besiktningsläkaren såvitt möjligt lämna anvisningar rörande det slag av arbete, vartill den minderårige lämpligen kan användas. I detta sam- manhang må framhållas önskvärdheten av att besiktningsläkare i de fall, då han finner nödigt föreskriva om ändrad sysselsättning för minderårig eller förbud mot hans användande till visst arbete, samråder med arbetsgivaren härom. Från yrkesinspektörshåll har påpekats, att arbetsgivare stundom be- klagat sig över att så ej skett. Vad besiktningsläkaren föreskrivit i fråga om minderårigs användande i arbete, har nämligen i många fall icke kunnat ome- delbart vidtagas. Dessförinnan hade ofta måst tillses, att annan arbetstagare placerades på den minderåriges arbetsplats eller ock att annan minderårig anställdes och instruerades om arbetet. Om besiktningsläkaren samrått med arbetsgivaren, hade överenskommelse kunnat träffas om hur och när ändringen skulle vidtagas, och denna hade då icke behövt medföra några olägenheter för arbetsgivaren. Att besiktningsläkaren vid besiktningen samråder med arbets- givaren är av betydelse även såtillvida, att denne därigenom får närmare känne- dom om vad besiktningsläkaren ansett nödigt föreskriva. Att detta är behövligt, konstateras stundom även vid inspektion av arbetsställe. Yrkesfarekommittén uttalade i ovannämnda hänseende, att besiktningsläkaren naturligtvis borde vid meddelande av föreskrifter av här berörda innebörd rådföra sig med arbets- givaren, så att hans åtgärd för denne eller den minderårige ej komme att med- föra onödiga olägenheter. På grund av det anförda har kommittén ansett sig böra understryka betydelsen av att besiktningsläkaren samråder med arbets- givaren i ovan angivna fall. Bestämmelse härom har upptagits i de till 36 5 2 mom. hörande anvisningarna.

Att anteckning om besiktningsläkares föreskrift rörande minderårig skall

göras även i inspektionsboken motiveras bland annat därav, att man velat på ett ställe sammanfatta läkarens mera viktiga anteckningar beträffande de minderåriga, så att de bliva lätt tillgängliga för arbetsgivaren. Med denna anteckning avses dessutom att underlätta tillsynen över att sådan föreskrift iakttages. Av en del yrkesinspektörer ha framställts erinringar mot att besiktningsläkare skulle vara skyldig att göra anteckning i inspek- tionsbok, enär de av inspektionsförrättare i boken gjorda anteckningarna därigenom ej erhölle den reda i uppställning, som vore önskvärd. Kom- mittén anser emellertid, att ifrågavarande skyldighet för besiktningsläkare bör kvarstå. Enligt kommitténs mening bör dock en önskvärd ordning i fråga om anteckningarna i boken kunna åstadkommas genom att särskild plats re- serveras i denna för läkarens anteckningar. Detta bör lämpligen beaktas i samband med fastställandet av formulär till inspektionsbok.

I likhet med vad för närvarande stadgas föreslår kommittén i 36 & jämväl den bestämmelsen, att arbetsgivare icke får använda minderårig i strid mot besiktningsläkares föreskrift i avseende, som ovan omnämnes. Han må dock påkalla arbetsrådets prövning av föreskriften. Av arbetsrådet därvid meddelat beslut får icke överklagas. Jämför 64 %. Ändras eller upphäves föreskriften ifråga skall, såsom framgår av de till 36 5 3 mom. hörande anvisningarna, ge- nom arbetsrådets försorg anteckning därom göras i den minderåriges arbets- bok samt i den å arbetsstället förvarade inspektionsboken.

Skall syftet med ifrågavarande bestämmelser om läkarbesiktning bliva det avsedda, är det givet, att såväl arbetsgivare som besiktningsläkare måste tillse, att besiktning blir verkställd i den ordning lagen föreskriver, d. v. s. en gång varje kalenderår. Gällande bestämmelser äro icke avfattade så, att någon direkt uttalad skyldighet härutinnan föreligger vare sig för arbetsgivaren eller be- siktningsläkaren. Ha de minderåriga icke läkarbesiktigats i laga ordning, kan arbetsgivaren i varje fall icke göras ansvarig härför. Detta förhållande har också från yrkesinspektörshåll påtalats såsom otillfredsställande. Vid införande i lagen av en så allmän föreskrift om läkarbesiktning som den av kommittén föreslagna har emellertid ifrågasatts, huruvida icke uraktlåtenhet att iakttaga densamma borde föranleda påföljd. Att lägga ansvaret helt på arbetsgivaren torde dock icke vara rimligt, alldenstund han ej gärna kan göras ansvarig i de fall, då besiktningsläkaren icke har tillfälle företaga besiktning å de min- deråriga. Emellertid bör arbetsgivaren i första hand vara skyldig tillse, att de minderåriga bliva läkarbesiktigade. Därför föreslås dels i 37 & liksom nu skyldighet för arbetsgivare att tillse, att minderåriga arbetstagare infinna sig vid besiktningsförrättning, dels ock i 59 & 3 mom. en ny bestämmelse om befogen- het för distriktschef att meddela förbud mot minderårigs användande till arbete, intill dess han undergått besiktning. Såväl förseelse mot nämnda bestämmelse i 37 5 som brytande av angivna förbud föreslås straffbelagda.

Vid läkarbesiktning av de minderåriga är det av vikt, att enhetliga före-

skrifter härför finnas men ock att dessa föreskrifter iakttagas. Ett påpekande härom har gjorts i de till 36 5 1 mom. hörande anvisningarna.

För flertalet besiktigade minderåriga föranleder besiktningen icke till några åtgärder från läkarens sida. I de fall, då missförhållanden konstateras be- träffande hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, kan det vara fråga om öron- flytning, hörselskada, stark närsynthet, dåliga tänder, bråck, plattfot e. (1. Många gånger kan ett missförhållande rättas till genom att den undersökte följer av besiktningsläkare meddelade hälsoråd eller anvisningar om lämplig annan sysselsättning (exempelvis vid astma eller allmän klenhet) eller om ändrad arbetsställning (t. ex. vid kutrygg och plattfot). För att avhjälpa missförhållande eller defekt hos minderårig fordras emellertid i flertalet fall specialvård, såsom utprovning av glasögon, tandlagning och operation av bråck eller bildningsfel i extremiteter. För dylikt ändamål behöver den minderårige ej sällan ekonomisk hjälp. Stundom kan den erforderliga specialvården ej erhållas på den minderåriges bostadsort eller i dess närhet, utan den minder- årige måste företaga särskilda resor. Till kostnaden för denna vård komma alltså även resekostnader jämte vissa med resan sammanhängande utgifter. Dessa kostnader kan den minderårige ofta ej bära, med påföljd att han icke gör något för att avhjälpa missförhållandet.

Skall läkarkontrollen få den betydelse, som åsyftats, tala åtskilliga skäl för att minderårig, som är i behov av specialvård, beredes möjlighet till ekonomisk hjälp. Att arbetsgivaren skall lämna sådan hjälp torde i allmänhet ej kunna fordras, enär defekten i regel icke torde vara en följd av arbetsförhållandena. Skulle arbetsgivaren likväl åläggas att betala kostnaden för specialvård, kunde detta medföra, att han avskedade den minderårige för att slippa denna utgift. Å andra sidan torde arbetsgivaren många gånger få kompensation för en dylik utgift genom att den minderåriges arbetsprestation ökas efter felets avhjäl- pande. Av olika skäl torde det vara lämpligast, om minderårig på annat sätt kan beredas ekonomisk hjälp för specialvård eller ock tillförsäkras fri sådan vård, såsom beträffande dispensärvård. Den blivande obligatoriska sjukför- säkringen öppnar måhända möjlighet för en lösning även av här berörda spörs- mål. Det torde dock under alla förhållanden böra ankomma på vederbörande besiktningsläkare att förordna om specialvård för minderårig samt lämna upp- lysningar om var sådan vård kan erhållas.

Om rapport över verkställd läkarbesiktning finnes särskilt stadgat i kungörel- sen angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare. Beträffande de önskemål om ändringar, som föreligga i fråga om besiktnings- läkares skyldighet att avgiva rapport samt rörande dennas innehåll, hänvisas till kommitténs utredning och kungörelseförslag i ämnet, sid. 750 0. f.

Plats för läkarbesiktning.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 35 & stadgas, att läkarbesiktning skall företagas vid arbetsstället, där de minderåriga äro sysselsatta. Användes å ett

arbetsställe i regel ej mer än 10 minderåriga, kan dock yrkesinspektionens chefsmyndighet, när skäl därtill äro, på ansökan av arbetsgivaren förordna, att besiktning må äga rum annorstädes än vid arbetsstället. I 36 & sägs vidare, att det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället föranstalta om att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället ävensom, såvitt på honom ankommer, att samtliga de vid arbetsstället till arbete använda minderåriga, å vilka besiktning skall företagas, infinna sig vid för- rättningen.

Reformförslag. Från läkarhåll har uttalats den önskan, att besiktnings- läkare måtte beredas möjlighet att å sin mottagningslokal besiktiga minder- åriga från vissa närbelägna arbetsställen, enär det särskilt vid mindre arbets- ställen ofta icke funnes tillgång till lämplig lokal för besiktningen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har i skrivelse till kommit- tén den 5 februari 1943 uttalat sig för en sådan ändring av gällande bestäm- melser, att arbetsgivaren och besiktningsläkaren skulle äga rätt att sinsemellan överenskomma om lokal för läkarbesiktning av minderåriga.

Remissyttranden. Rörande den bestämmelse, som i ovan berörda hänseende upptogs i det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet, uttalade yrkesinspektörerna i sjätte och åttonde distrikten, att det i lagen måtte stad- gas skyldighet för minderårig att inställa sig till läkarbesiktning.

Kommitténs förslag. Vid ett stort antal, särskilt mindre arbetsställen fin- nes i regel icke någon lämplig lokal, där besiktningen av de minderåriga kan äga rum. Detta har framträtt särskilt i samband med den år 1938 beslutade utvidgningen av besiktningsplikten för småindustriella arbetsställen. Dessa ha i regel icke möjlighet att ställa ett ostört utrymme till besiktningsläkarens för- fogande. Emellertid saknas även vid många större arbetsställen tillgång till en för besiktningen lämplig lokal. Å andra arbetsställen åter är den lokal, som får disponeras för ändamålet, alltför liten eller saknas vatten och avlopp eller finnes ej toalettrum i närheten. På många håll försvåras besiktningen av buller och skakningar från närliggande arbetslokaler. Med hänsyn härtill har besikt- ningsläkare stundom förfarit så, att han anskaffat särskild lokal, till vilken de minderåriga från flera arbetsställen kallats för besiktning, eller ock har besikt- ningen av de vid flera arbetsställen sysselsatta minderåriga förlagts till ett arbetsställe, där lämplig besiktningslokal stått till förfogande. Det må här fram- hållas, att den i lagen anvisade utvägen att hos yrkesinspektionens chefsmyndig- het ansöka om tillstånd att förlägga besiktningen till annan plats än arbetsstället icke i något fall lär ha begagnats.

Syftet med att läkarbesiktningen av de minderåriga skall äga rum vid arbets- stället är närmast det, att besiktningsläkaren skall få tillfälle att, då så är påkallat, taga del av de förhållanden, under vilka de minderåriga sysselsättas. Givet är, att möjlighet härtill finnes, även om besiktningen icke sker å själva

! |.

arbetsstället men väl i dess närhet. Det i gällande lags 35 & första stycket an- givna uttrycket »vid arbetsställe, där minderåriga användas» torde också böra givas denna tolkning. Med hänsyn till den betydelse läkarbesiktningen bör till- mätas för bedömande av de minderårigas användande i arbete anser emellertid kommittén, att denna i första hand skall äga rum å arbetsstället, där de minder- åriga äro sysselsatta. Bestämmelserna i lagförslagets 37 & äro avfattade i enlighet härmed. Om det vid arbetsstället icke finnes tillgång till lämplig lokal för be- siktningen, skall dock besiktningsläkaren äga rätt att efter samråd med arbets- givaren förlägga besiktningen till annan plats. Vad som bör fordras, för att en lokal skall anses lämplig, har delvis angivits i de till 37 & hörande anvisningarna. Medan det bör åligga arbetsgivaren att anskaffa lämplig lokal, i första hand å arbetsstället, bör besiktningsläkaren vara skyldig att åtminstone då han första gången besiktigar de minderåriga vid ett arbetsställe, såvitt möjligt företaga besiktningen vid arbetsstället. Det är dock att märka, att vid införande av en så allmän läkarkontroll över minderåriga som den föreslagna, det icke är möj- ligt att kategoriskt föreskriva, att första läkarbesiktningen skall företagas vid arbetsstället. I vissa fall är verksamheten av sådan natur, att det vid arbets- stället över huvud taget icke finnes tillgång till lokal för besiktningen, såsom beträffande byggnadsverksamhet, skogsbruk och flottning. Det bör emellertid åligga besiktningsläkaren att, även då besiktningen icke företages vid arbets- stället, taga del av de minderårigas arbetsförhållanden å detta, när särskilda skäl därtill äro, t. ex. då missförhållande konstateras i avseende å minderårigs hälsotillstånd, som får anses sammanhänga med arbetet. Även stadganden i här berörda hänseenden återfinnas i förslagets 37 &.

Vid utövandet av ifrågavarande besiktningsverksamhet är det helt natur- ligt av stor betydelse, att besiktningsläkaren får tillfälle att på arbetsstället följa de minderårigas arbetsförhållanden. Särskilt viktigt torde detta vara i de fall, då läkaren finner nödigt föreskriva särskilda villkor för min- derårigs fortsatta användande i arbete eller att den minderårige icke må an- vändas i arbetet. I dessa fall bör besiktningsläkaren därjämte samråda med arbetsgivaren. Å andra sidan ha flera besiktningsläkare framhållit, att besikt- ningen skulle bliva mera grundlig och värdefull, om den finge verkställas på läkarens mottagningsrum. Besiktningsläkaren torde härigenom också kunna göra en icke obetydlig tidsvinst, i det att minderåriga från flera arbetsställen kunna underkastas besiktning vid samma tillfälle. Detta förutsätter emellertid, att ifrågavarande arbetsställen icke ligga på alltför stort avstånd från läkarens stationeringsort. Med denna anordning av besiktningarna följer dock i många fall, att de minderårigas avbrott i arbetet blir längre än om besiktningen sker å arbetsstället. Skulle de minderåriga i dylikt fall behöva företaga resa med buss eller tåg, bör det tillkomma arbetsgivaren att bekosta denna. Ur dessa synpunkter är det ett arbetsgivarintresse, att besiktningarna företagas å ar- betsstället. Av betydelse för frågan om varest läkarbesiktning bör ske, är även den omständigheten, huruvida och i vad mån den minderårige skall äga upp-

bära sin arbetslön under den tid, som åtgår för besiktningen. Då denna sker å arbetsstället, torde den minderårige i regel uppbära oavkortad lön. Annor- lunda kan förhållandet vara, då besiktningen sker på annan plats och längre avbrott uppstår i arbetet. Att förplikta arbetsgivaren att i sådant fall utgiva full ersättning för förlorad arbetsinkomst till den minderårige, torde ej rim- ligen kunna ske.

Ett nödvändigt villkor för att bestämmelserna om läkarbesiktning av minder- åriga skola kunna effektivt genomföras är, att samtliga vid arbetsstället syssel- satta minderåriga infinna sig till besiktning. Enligt uppgift från besiktnings- läkare förekommer det stundom, att så ej är förhållandet, trots att läkaren i god tid före besiktningen underrättat arbetsgivaren därom. Jämför sid. 436—- 437. I likhet med vad nu gäller föreslår kommittén, att det skall åvila arbetsgiva- ren att, i vad på honom ankommer, tillse, att de minderåriga infinna sig till be- siktning. I två remissyttranden har uttalats önskvärdheten av att det i lagen jämväl föreskrives, att minderårig är skyldig inställa sig till sådan förrättning. Stadganden i här berörda hänseenden ha upptagits i lagförslagets 37 & sista stycket.

Enligt gällande lag finnes icke någon bestämmelse om påföljd för minder- årig, som uteblir från besiktning. Kommittén föreslår i 59 5 3 mom., att distriktschef skall kunna förbjuda arbetsgivare att använda minderårig i arbete, därest denne icke inom fastställd tid undergått föreskriven läkarbesiktning. Vägra de minderåriga ändå att underkasta sig läkarbesiktning, riskera de att bliva avstängda från arbetet och därigenom förlora sin arbetsinkomst, en om- ständighet, som i regel torde förmå dem att infinna sig vid besiktningen. Se vidare motiveringen till 59 5, sid. 617.

Förordnande av besiktningsläkare m. m.

Gällande lag. I 35 & arbetarskyddslagen föreskrives, att till förrättande av läkarbesiktning av minderåriga länsstyrelsen har att förordna legitimerad lä- kare, som icke har anställning hos arbetsgivaren. Vidare stadgas, att det åligger besiktningsläkaren att i god tid före besiktningen underrätta arbetsgivaren om tiden härför. Har arbetsgivaren för arbetarna anställt särskild läkare, äger denne, om han så önskar, närvara vid besiktningen och även avgiva yttrande däröver, om han är av olika mening med besiktningsläkaren.

Reformförslag. Frågan om förordnande av besiktningsläkare upptogs till övervägande av 1937 års arbetarskyddskommitté, som uttalade, att det icke kunde anses likgiltigt, till vilken läkare uppdraget att förrätta besiktning läm- nades. Kommittén ansåg, att länsstyrelsen icke kunde anses särskilt skickad att bedöma läkares kompetens, och föreslog därför, att uppdraget att förordna besiktningsläkare överflyttades från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen. Där- jämte föreslogs, att förordnandet att vara besiktningsläkare skulle gälla för

en tid av 3 år samt avse visst område. Kommittén förordade vidare, att be- siktningsläkare för minderårig borde medgivas rätt att kalla vederbörande di- striktssköterska till hjälp för utförande av vissa undersökningar i samband med läkarbesiktning av de minderåriga. I flera remissyttranden avstyrktes eller uttalades tveksamhet beträffande ovannämnda förslag. Departementschefen an- såg, att förslaget borde göras till föremål för ytterligare utredning.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har i skrivelse till 1938 års arbetarskyddskommitté den 5 februari 1943 framhållit, att det för mindre ar- betsställen, som sysselsatte exempelvis högst 20 minderåriga arbetare, skulle vara lämpligt, om lagen lämnade medgivande till läkarbesiktning genom av arbetsgivaren tillkallad legitimerad läkare.

Kommitténs utredning. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kommittén att utreda frågorna:

dels huruvida uppdraget att förordna besiktningsläkare för minderåriga bör överflyttas från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen, dels huruvida förordnande att vara sådan läkare bör gälla för viss tid och avse visst av medicinalstyrelsen till gränserna fastställt område, dels och huruvida dylik läkare må tillerkännas rätt att i vissa fall erhålla bi- träde av distriktssköterska.

Förordnande av besiktningsläkare. För fullgörande av utredningsuppdra- get angående förordnande av besiktningsläkare har kommittén hos samtliga läns- styrelser anhållit om upplysningar i följande hänseenden.

1) Är det regel, att förordnande enligt nämnda lagrum meddelas provin- sialläkare, stadsläkare eller annan tjänsteläkare?

2) För den händelse förordnande icke brukar meddelas förste provinsial- läkaren och omfatta hela länet, efter vilka principer sker då förordnande, och huru stora områden av länet omfattas av de sålunda förordnade läkarnas verk- samhet?

3) Brukar förordnande gälla för viss tid? 4) Anser länsstyrelsen, att fördelar äro att vinna genom att ifrågavarande uppdrag överflyttas till medicinalstyrelsen, och har länsstyrelsen i övrigt något att anföra beträffande ifrågavarande spörsmål?

Av de svar, som länsstyrelserna lämnat på frågorna 1) och 2) här ovan, framgår, att 13 länsstyrelser regelbundet förordnade förste provinsialläkaren att verkställa besiktningar av minderåriga inom hela länet. Övriga 11 länsstyrel- ser förordnade däremot olika tjänsteläkare för olika delar av länet, i regel förste provinsialläkaren för viss del och en eller flera provinsialläkare och stadsläkare för övriga delar av länet, vanligen omfattande respektive provin- sialläkar- och stadsläkardistrikt. Av sistnämnda länsstyrelser ha två förklarat, att förordnandet komme så småningom att helt överflyttas på förste provin-

sialläkaren. I ett län har förste provinsialläkaren anhållit att icke komma ifråga till nämnda förordnande.

Av svaren på fråga 3) i kommitténs skrivelse framgår, att 15 länsstyrelser meddelat förordnande för kalenderår, under det att 9 länsstyrelser lämnat för- ordnande tills vidare.

Vad beträffar skrivelsens fråga 4) om överflyttning till medicinalstyrelsen av uppdraget att förordna besiktningsläkare förklarade 7 länsstyrelser sig icke ha något att erinra mot den föreslagna ändringen. Länsstyrelsen i Norrbottens län ansåg det vara lämpligt, att medicinalstyrelsen övertoge länsstyrelsens ifrågavarande åliggande. Nedannämnda länsstyrelser ha i sina svar gjort föl- jande uttalanden.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhöll, att frågan, huruvida förordnande skulle utfärdas av medicinalstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse, icke kunde ur arbetar- skyddssynpunkt tillmätas större betydelse; dock borde medicinalstyrelsen kunna antagas i vissa fall ha större möjlighet att avgöra, huruvida en läkare kunde befinnas mindre lämplig för uppdraget. Länsstyrelsen i Uppsala län fann, att de skäl, som 1937 års arbetarskyddskommitté anfört, talade för att en dylik överflyttning borde komma till stånd. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhöll, att ehuru risken vore minimal, att Konungens befallningshavande till uppdraget utsåge läkare, som icke vore lämplig för detta, länsstyrelsen för sin del icke hade något att erinra mot att medicinalstyrelsen övertoge ansvaret för ifrågavarande förordnanden. Länsstyrelsen i Gotlands län anförde, att medicinalstyrelsen borde ha lättare att bedöma den lämpliga omfattningen av veder- börande tjänsteläkares arbetsuppgifter. Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrkte för- slaget om överflyttning utan närmare motivering. Länsstyrelsen i Jämtlands län fram— höll, att med förut tillämpad praxis att till besiktningsläkare förordna tjänsteläkare ute i orterna, det vore lättare för länsstyrelserna än för medicinalstyrelsen att bedöma veder— börande läkares lämplighet och behörighet för ifrågavarande uppgift. I den män för- ordnandet överflyttades på förste provinsialläkaren, syntes samma anledning att hos länsstyrelserna bibehålla uppdraget icke föreligga. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalade, att ehuru den icke hade något att erinra mot den föreslagna överflyttningen, den icke kunde finna, att några fördelar vore att vinna därmed.

13 länsstyrelser ansågo, att några fördelar icke kunde vinnas genom att över- flytta ifrågavarande uppdrag från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen, och av- styrkte den föreslagna ändringen. I sina svar ha länsstyrelserna anfört följande synpunkter på frågan.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ansåg, att uppdraget ifråga allt fortfarande borde hand— havas av länsstyrelsen, som vore väl insatt i de lokala förhållandena i respektive län. Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalade, att ett överflyttande snarare skulle vara till nackdel, enär medicinalstyrelsen icke besutte samma lokalkännedom som vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen i Kalmar län anförde, att den aldrig erfarit, att de besiktnings- läkare, som hittills förordnats, skulle varit mindre kompetenta eller lämpliga för upp— draget. Med redan tillgängliga möjligheter att remittera vid behov av specialundersök- ning borde tillskapandet av en kår specialister för besiktning av minderåriga arbetare vara tämligen onödigt.

Länsstyrelsen i Hallands län ansåg likaledes, att det vore till fördel, att ifrågavarande förordnanden meddelades av länsstyrelserna. På grund av sin lokalkännedom torde de

äga större förutsättningar än medicinalstyrelsen att bedöma, huruvida en eller flera besiktningsläkare vore erforderliga inom länet. Liknande synpunkter anfördes även av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som ansåg, att länsstyrelserna borde på grund av sin större orts— och personkännedom vara bäst lämpade att handhava ifrågavarande uppdrag. Länsstyrelsen hade, då ny besiktningsläkare behövt förordnas eller då ändring av områdets storlek ifrågasatts, brukat samråda med förste provinsialläkaren. Läns- styrelsen i Älvsborgs län fann det valda sättet för tillsyn av minderåriga arbetare lämp- ligt och förmenade, att där icke särskilda förhållanden påkallade annan anordning, förste provinsialläkarna, envar inom sitt län, borde anförtros ifrågavarande tillsyn. Länssty- relsen i Skaraborgs län framhöll, att den funnit nuvarande anordning fungera tillfreds- ställande och att den ortskännedom, förste provinsialläkaren besutte, varit av viss bety- delse vid uppdragets fullgörande.

Länsstyrelsen i Värmlands län ansåg, att frågan, huruvida medicinalstyrelsen eller läns- styrelsen borde förordna besiktningsläkare, vore av relativt mindre betydelse. Huvudsaken vore, att dessa myndigheter först samrådde, och i så fall vore måhända det lämpligaste, att förordnandet för viss, icke för kort tid meddelades av länsstyrelsen, som också borde förordna vikarie vid tillfälligt förfall för ordinarie besiktningsläkare. Länsstyrelsen i Örebro län framhöll, att om ekonomiska synpunkter skulle anläggas för att söka hålla statens kostnader för ändamålet så låga som möjligt, det syntes som om länsstyrelsen skulle äga de största förutsättningarna för frågans bedömande. Gällde det åter avgöra, huruvida länsstyrelsen eller medicinalstyrelsen skulle anses bäst skickad att bedöma ifrågavarande besiktningsläkares kvalifikationer, ansåg länsstyrelsen, att medicinalstyrel- sen syntes böra äga de största förutsättningarna härför. Länsstyrelsen i Västmanlands län ansåg, att anledning icke funnes att överflytta ifrågavarande uppdrag från läns- styrelserna till medicinalstyrelsen. I varje fall hade inom länet icke förmärkts några olägenheter med det hittills tillämpade systemet, och då besiktningen av de minderåriga numera anförtrotts åt förste provinsialläkaren i länet, kravet på enhetlighet och effek- tivitet vid besiktningsförfarandet därmed borde vara väl tillgodosett. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhöll, att då nuvarande anordning syntes ha fungerat väl, någon ändring uti ifrågavarande avseende icke torde vara av behovet påkallad. Länsstyrelserna i Östergötlands och Kristianstads län hade ej närmare motiverat sina avstyrkanden.

Följande tre länsstyrelser ha icke gjort något bestämt uttalande i frågan.

Sålunda framhöll länsstyrelsen i Kopparbergs län, att det undandroge sig länsstyrel— sens bedömande, huruvida några direkta fördelar vore att vinna genom att uppdraget att förordna besiktningsläkare överflyttas till medicinalstyrelsen. Enligt länsstyrelsens mening hade den nuvarande ordningen i detta hänseende icke visat sig innebära några direkta olägenheter. Länsstyrelsen i Västerbottens län ansåg sig icke kunna göra något bestämt uttalande beträffande fördelen av uppdragets överflyttande från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen utan att äga kännedom om medicinalstyrelsens ställning till frågan om valet av besiktningsläkare. Länsstyrelsen i Blekinge län gjorde icke något uttalande i berörda fråga.

Biträde av distriktssköterska. Såsom ovan nämnts (sid. 455) har kommit- tén jämväl att utreda frågan, huruvida besiktningsläkare borde tillerkännas rätt att i vissa fall erhålla biträde av distriktssköterska vid verkställande av be- siktning av minderåriga arbetstagare. För fullgörande av detta uppdrag har kommittén under år 1939 tillskrivit samtliga de läkare, som då voro förordnade såsom besiktningsläkare, med anhållan om yttrande, huruvida rätt att er- hålla biträde av distriktssköterska kunde anses lämplig och önskvärd, samt, i

händelse av jakande svar å frågan, i vilken utsträckning det kunde anses er- forderligt att vid besiktningarna erhålla biträde av sådan sköterska. Vidare har kommittén genom skrivelse till samtliga landsting under år 1942 anhållit om meddelande, huruvida besiktningsläkare vid besiktning av minderåriga kunde beredas biträde av distriktssköterska, företrädesvis vid sådana större arbetsställen, där biträde av annan sköterska icke kunde erhållas. En samman— fattning av de sålunda erhållna svaren lämnas här nedan.

Av de 62 besiktningsläkare, som besvarat kommitténs skrivelse, ansågo 33 besiktningsläkare —— därav 12 förste provinsialläkare _— att det i allmänhet vore lämpligt och önskvärt, att besiktningsläkare tillerkändes rätt att erhålla biträde av distriktssköterska. 27 besiktningsläkare, varav 10 förste provinsial- läkare, framhöllo, att biträde av distriktssköterska i allmänhet icke erfordrades (20) eller att rätt att anlita sådant biträde icke vore önskvärd (7). Pro- vinsialläkaren 'i Fränsta distrikt ansåg, att enligt instruktionen för distrikts- sköterska sådan sköterska vore skyldig att på anmodan biträda vid ifrågavarande besiktningar, varför besiktningsläkare icke behövde tillerkännas rätt att i vissa fall erhålla biträde av distriktssköterska. En liknande uppfattning företräddes av provinsialläkaren i Klintehamns distrikt, som framhöll, att om besiktnings- läkaren vore förste provinsialläkare eller provinsialläkare, såsom oftast vore fallet på landsbygden, han kunde utan vidare vid förefallande behov anlita distriktssköterska som biträde vid besiktningar.

Av de angivna 33 besiktningsläkarna ansågo 21, varav 12 förste provinsial- läkare, att det i vissa fall vore lämpligt och önskvärt att få anlita distrikts- sköterska, särskilt vid arbetsställen med stort antal minderåriga, i regel 10 eller däröver. Fyra läkare, därav tre förste provinsialläkare, funno det nöd- vändigt att anlita distriktssköterska, då vid större arbetsställen ett stort antal minderåriga skulle besiktigas. Tre läkare önskade biträde speciellt vid be- siktning av kvinnliga minderåriga. Två läkare ansågo, att biträde av distrikts- sköterska erfordrades, om föreskriften rörande läkarbesiktning av minderåriga skulle utvidgas till att omfatta exempelvis tuberkulinundersökning. Två läkare, därav en förste provinsialläkare, ansågo biträde av distriktssköterska lämpligt och önskvärt även vid besiktning av endast några få minderåriga vid ett ar- betsställe.

I de fall, då besiktningsläkare ansett, att rätt borde tillerkännas dem att anlita distriktssköterska, hade de som skäl härför bland annat anfört, att besiktnings— arbetet därigenom komme att väsentligt underlättas samt genomföras på kor- tare tid, vilket borde vara till fördel även för arbetsgivaren. Ät distriktsskö- terska skulle nämligen kunna anförtros exempelvis urinundersökningar, enk- lare synundersökningar och tuberkulinprov. Vidare skulle hon kunna verkställa erforderliga mätningar och vägningar av de minderåriga samt anteckna veder- börliga uppgifter i de minderårigas arbetsböcker. Några läkare ha dock fram- hållit, att till sistnämnda arbeten kunde vid större arbetsställen även erhållas annan hjälp, såsom bruks- eller fabrikssköterska eller skrivbiträde. En del

besiktningsläkare ha uttalat, att det vore av värde att få anlita distriktsskö- terska vid ifrågavarande besiktningar med hänsyn till att dylik sköterska ge- nom sin kännedom om befolkningen på platsen, bland annat såsom skolskö- terska, hade möjlighet att lämna läkaren värdefulla upplysningar om de min- deråriga.

I de fall åter, då besiktningsläkare ansett, att biträde av distriktssköterska icke erfordrades, har detta berott på bland annat, att erforderlig hjälp vid besiktningarna i regel lämnats av vederbörande arbetsgivare eller att antalet minderåriga vid respektive arbetsställe varit så litet, att behov av biträde vid besiktningarna icke förelegat. Några besiktningsläkare ha framhållit, att di- striktssköterska, där sådan funnes, i regel redan hade och helt säkert även finge så mycket arbete för hälso- och sjukvård, att man icke kunde pålägga henne ytterligare arbete, för såvitt det icke vore oundgängligen nödvändigt. Det har även anförts, att distriktssköterskorna ofta under vissa dagar i veckan vore bundna av annat arbete, t. ex. mottagningar å barnavårdscentral, distrikts- dispensär, skolundersökningar, och att besiktningsläkare därför icke alltid kunde påräkna distriktssköterskas biträde vid besiktningar av minderåriga. En del läkare ha jämväl påpekat, att distriktsvården ännu icke ordnats och att det därför icke vore möjligt att avgöra, om distriktssköterska finge tid för den ifrågavarande uppgiften.

Två besiktningsläkare ha ansett, att distriktssköterska borde få särskild ersätt- ning för ifrågavarande uppdrag; en av dem har dessutom framhållit, att det borde bestämmas, vilken som skulle utgiva ersättningen.

Till belysande av här ovan lämnade uppgifter må följande anföras ur vissa av de från besiktningsläkarna till kommittén inkomna yttrandena.

Förste provinsialläkaren i Uppsala län anförde, att även om det skulle vara önskvärt, att besiktningsläkaren erhölle hjälp av sköterska, biträde av distriktssköterska dock icke borde påkallas annat än vid större arbetsställen och då endast, när det visade sig omöjligt för vederbörande företag att ställa annan sköterska till förfogande, samt efter det tillstånd erhållits från distriktsvårdsstyrelsen. Förste provinsialläkaren i Östergöt- lands län ansåg det lämpligt, att distriktssköterska biträdde vid undersökning av kvinn— liga arbetare och beträffande manliga i den utsträckning besiktningsläkaren funne det behövligt. Lämpligast vore, om det lades i besiktningsläkarens hand att tillkalla distrikts- sköterska vid sådan besiktning, där han funne hennes biträde påkallat. Förste provin- sialläkaren i Kalmar län ansåg, att antalet å vederbörande arbetsställe anställda minder- åriga borde vara normgivande och att biträde av distriktssköterska skulle kunna på- fordras, där antalet minderåriga uppginge till 25 eller däröver.

1 Förste provinsialläkaren i Gotlands län framhöll, att det givetvis vore till fördel, 1 om besiktningsläkare tillerkändes ifrågavarande rätt, men att det med hänsyn till be— ' rättigade krav på distriktsvården icke vore lämpligt att betunga distriktssköterskorna med skyldighet att biträda vid besiktningsläkares förrättningar. Dessa förrättningar torde icke kunna anses vara av sådan art, att de lämpligen kunde eller borde anknyta till distriktssköterskornas hälso— eller sjukvårdande verksamhet. Besiktningsläkarens behov av biträde vid förrättningarna syntes i stället böra tillgodoses på enskild väg eller genom arbetsgivarens försorg. Förste provinsialläkaren i Malmöhus län uttalade, att det skulle stöta på praktiska svårigheter att undan för undan träffa överenskommelse med

distriktssköterskor om tider för besiktningar på de olika platserna, enär distriktssköter- skornas arbete med hänsyn till alla de uppgifter de skulle omhänderha bleve mycket omfattande och splittrat. Det vore för besiktningsläkaren ej heller eftersträvansvärt eller av behovet påkallat att erhålla biträde av distriktssköterska.

Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län anförde, att då en distriktssköterskas verksamhet omfattade många olika grenar av hälso- och sjukvården samt då hennes arbetsbörda flerstädes vore högst betungande, biträde syntes böra lämnas endast efter prövning i varje särskilt fall av distriktsvårdsstyrclsen, sedan sköterskan och hennes närmaste förman beretts tillfälle avgiva yttrande. Förste provinsialläkaren i Älvsborgs län ansåg det vara lämpligt, att besiktningsläkare erhölle biträde av distrikts- sköterska vid arbetsställen, där antalet minderåriga överstege 10, och i de fall, då tuber- kulinprov skulle utföras. Förste provinsialläkaren i Värmlands län uttalade, att det av många skäl vore av värde, om besiktningsläkare kunde tillförsäkras hjälp av distrikts- sköterska. Hon borde få viss ersättning för detta arbete, och det borde bestämmas, vil— ken som skulle utgiva denna. Förste provinsialläkaren i Örebro län anförde, att biträde av distriktssköterska vore särskilt behövligt vid tuberkulinundersökning; detta hade dock lösts på det sättet, att dylik undersökning överlåtits på vederbörande dispensär.

Förste provinsialläkaren i Västmanlands län framhöll, att besiktningen av de min— deråriga vore en huvudsakligen förebyggande hälsovårdsåtgärd. I det övriga hälso— vårdsarbetet deltoge distriktssköterskan på flera sätt. Genom sitt arbete vore hon väl förtrogen med befolkningen i sitt distrikt. Hon hade också stora möjligheter att för— medla besiktningsläkarens råd och anvisningar till hemmen. Det syntes därför lämpligt och önskvärt, att besiktningsläkare efter samråd med distriktssköterskans närmaste förman (i regel provinsialläkaren) finge rätt att anlita biträde av dylik sköterska, i synnerhet vid besiktning hos företag, där många minderåriga funnes. Dock borde den sjukvårdande verksamheten gå före den förebyggande vården av de minderåriga arbe— tarna. Förste provinsialläkaren i Gävleborgs län ansåg bland annat, att likaväl som distriktssköterska hade att närvara vid t. ex. skolbarnsundei-sökningar, hon borde vara skyldig biträda vid besiktning av minderåriga arbetare, ehuru möjligen med inskränk— ning till arbetsställen med minst 10 minderåriga. Förste provinsialläkaren i Jämtlands län framhöll, att biträde av distriktssköterska vore önskvärt i de fall, då ett flertal min— deråriga, exempelvis 10, samtidigt skulle undersökas och i synnerhet vid undersökning av minderåriga flickor samt då annan sköterska ej erhölles genom arbetsgivarens för— sorg. Förste stadsläkaren i Uddevalla framhöll, att distriktssköterskans biträde vid besikt- ningarna skulle medföra en värdefull hjälp vid de tidsödande och ofta under besvärliga lokalförhållanden utförda undersökningarna. Distriktssköterskans deltagande i besikt— ningarna skulle ge henne värdefulla upplysningar och erfarenheter beträffande de min- derårigas hälsotillstånd och levnadsförhållanden, vilket skulle kunna vara henne till god vägledning i det övriga arbetet inom hälsovården.

Provinsialläkaren i Åtvidabergs distrikt erinrade om att någon av arbetsledningen i regel stode till tjänst vid besiktningarna men att en mera sakkunnig hjälp vid under— sökningarna dock kunde lämnas av en distriktssköterska, som även hade kännedom om de minderårigas hem- och familjeförhållanden. Provinsialläkaren i Njurunda distrikt ansåg, att det för vinnande av tid vore synnerligen lämpligt att vid besiktningarna erhålla distriktssköterskans hjälp med mätning, vägning, urinundersökning etc. Dock borde distriktssköterska, som vore överbelastad med arbete, honoreras extra för biträde, varom här vore fråga. Provinsialläkaren i Örnsköldsviks distrikt framhöll, att biträde av distriktssköterska vid ifrågavarande undersökningar vore synnerligen önskvärt, särskilt vid undersökning av ett större antal minderåriga på en och samma dag. Arbetstiden för läkaren skulle härigenom avsevärt förkortas, och tuberkulinprov kunde dessutom göras å samtliga, vilket sedan kunde kontrolleras av distriktssköterskan. Provinsial-

.. ___—___...—

läkaren i Vivstavarvs distrikt ansåg, att distriktssköterskornas arbetsbörda numera vore så stor, att de omöjligen kunde hinna med ytterligare arbete, samt erinrade om att arbetsgivarna vore skyldiga tillhandahålla biträde. F. d. provinsialläkaren A. Planck i Borås framhöll, att då det biträde, som erhållits genom arbetsgivaren, mången gång icke varit tillfredsställande, det vore av stort värde för besiktningsläkaren, om han vid besiktning i fabriker med större antal minderåriga arbetare, exempelvis 15 eller flera, speciellt kvinnliga sådana, finge biträde av distriktssköterska. Municipal- läkaren i Smögen ansåg, att distriktssköterska i vissa fall torde vara till stor hjälp för besiktningsläkaren, nämligen då undersökningen samtidigt omfattade minst 10—15 minderåriga. Hon borde dock icke orsakas för lång tjänsteresa eller försumma eller avbryta annan viktig förrättning eller sjukvårdsuppgift inom hälso- eller sjukvården inom distriktet.

Av de svar, som kommittén erhållit å sin skrivelse till landstingen i föreva- rande ärende, framgår, att de flesta landsting eller 17 av dem icke hade något att erinra mot att distriktssköterska anlitades som biträde vid ifrågavarande besiktningar, dock under vissa villkor (se nedan). Åtta landsting ansågo det icke vara möjligt att ålägga distriktssköterska ytterligare arbetsuppgifter, enär de nuvarande redan voro alltför omfattande. Följande landstings förvalt- ningsutskott ha närmare motiverat sina svar.

Stockholms läns landsting förklarade sig icke ha något att erinra mot föreliggande förslag, under förutsättning att landstinget icke belastades med några kostnader för distriktssköterskornas resor m. in. vid utförande av ifrågavarande uppdrag. Häri in— stämde även Älvsborgs läns landsting. Uppsala läns landsting framhöll, att distriktsvård ej vore anordnad i städerna, och vid besiktningar inom dessa hade besiktningsläkaren därför ingen möjlighet att erhålla biträde av distriktssköterska. Ej heller hade distrikts- sköterska kunnat tillsättas i alla landsbygdsdistrikt. Å andra sidan funnes på lands- bygden endast ett fåtal industrier med så många minderåriga, att besiktningsläkaren behövde anlita distriktssköterska. Ett medgivande att få använda dylik sköterska för berörda uppgift förutsatte en ändring av deras instruktion. Slutligen borde kostnaden för distriktssköterskas här ifrågasatta verksamhet icke till någon del bestridas av lands- tinget. Jönköpings läns landsting hade intet att erinra mot att distriktssköterska biträdde besiktningsläkare vid ifrågavarande besiktningar, under förutsättning att för stort intrång icke gjordes på distriktssköterskans nuvarande arbetsuppgifter. Kronobergs läns landsting ansåg, att biträde borde kunna lämnas i viss begränsad utsträckning vid de minderårigas läkarbesiktningar. Dock förutsattes, att kostnaden för distriktssköterskans resa i dylika fall ej behövde bestridas av landstinget.

Kalmar läns norra och södra landsting anförde, att biträde av distriktssköterska vid besiktning av minderåriga i regel borde kunna påräknas vid förrättningar å större arbetsställen inom sådan del av landstingsområdet, där dylik sköterska funnes anställd. Någon svårighet att planera distriktssköterskans arbete så, att hon kunde närvara vid besiktning av minderåriga vid större arbetsställen, syntes icke föreligga. Vid sådant större arbetsställe, där brukssköterska funnes anställd, borde denna sköterska kallas att biträda vid besiktningen. Gotlands läns landsting avstyrkte förslaget under motivering, att distriktssköterskorna vore avlönade av stats— och landstingsmedel och därför endast kunde användas för instruktionsenliga göromål. Det till besiktningsläkaren utgående arvodet borde vara så tilltaget, att det räckte att avlöna biträde vid ifrågavarande be— siktningar. Malmöhus läns landsting ansåg, att på grund av de synnerligen omfattande arbetsuppgifter, som enligt instruktion åvilade distriktssköterska, vederbörande besikt-

ningsläkare icke kunde beredas ifrågasatt biträde av sådan sköterska. Göteborgs och Bohus läns landsting framhöll, att biträde av distriktssköterska icke kunde generellt medgivas med hänsyn till den mångfald arbetsuppgifter, som åvilade distriktssköterskorna. Fram- ställningar om biträde borde upptagas till prövning från fall till fall. Skaraborgs läns landsting hade intet att erinra mot att distriktssköterska anlitades för angivet ändamål, dock endast efter det besiktningsläkaren i varje särskilt fall gjort framställning därom hos vederbörande distriktssköterskas förman och denne efter samråd med henne lämnat sitt bifall därtill. I samma riktning har Värmlands läns landsting uttalat sig.

Örebro läns landsting hade införskaffat yttranden från besiktningsläkarna i länet samt från de distriktssköterskornas förmän, som icke voro besiktningsläkare. De flesta be- siktningsläkarna hade därvid meddelat, att de ej ansåge biträde av distriktssköterska erforderligt vid ifrågavarande besiktningar, enär i vissa fall arbetet vore ringa och biträde i övrigt kunde erhållas av brukssköterska eller icke sjukvårdsutbildad person. I några fall hade betänkligheter anförts mot att distriktssköterska företoge längre resa till arbetsställe, då hon därigenom kunde hindras omhändertaga trängande sjukdomsfall. Landstingets hälsovårdsberedning uttalade, att den icke hade något att erinra mot att distriktssköterska anlitades som biträde vid ifrågavarande besiktningar i de fall, då sådant biträde ej kunde ställas till förfogande av vederbörande arbetsgivare, dock under förutsättning att besiktningsläkaren i god tid före besiktningen träffade överenskommelse med distriktssköterskans förman angående tidpunkten för besiktningen, så att sköter- skans ordinarie arbetsuppgifter åsidosattes i minsta möjliga mån. Västmanlands läns landsting ansåg, att hinder ej förelåge att anlita distriktssköterska som biträde vid besiktning av minderåriga, under förutsättning att distriktssköterskans tid medgåve detta samt att inga kostnader härför drabbade landstinget. Västernorrlands läns landsting ansåg, att ifrågavarande arbetsuppgift låge utom ramen för distriktssköterskans arbete och att detta extra arbete därför icke kunde påläggas henne utom i något enstaka fall. Jämtlands läns landsting framhöll, att då vederbörande arbetsgivare hitintills bekostat dylikt biträde och då distriktssköterskornas arbetsbörda redan vore betungande, biträde i förevarande hänseende alltfort borde tillhandahållas genom arbetsgivarna. Norrbottens läns landsting uttalade, att därest frågan icke kunde ordnas på annat sätt, förvaltningsutskottet icke ville motsätta sig, att besiktningsläkaren erhölle biträde av distriktssköterska. Beträffande ersättning till landstinget för sådant biträde borde en- hetliga bestämmelser upprättas efter förhandlingar med landstingsförbundet.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att medicinalstyrelsen skulle äga att till besiktningsläkare förordna i statens eller kommuns tjänst anställd läkare, som icke vore anställd hos arbetsgivaren. Besiktning av minderåriga, som sys- selsattes i säsongarbete eller vid arbetsställe, där icke fler än en minderårig användes, skulle kunna verkställas av tjänsteläkare, som vore bosatt i närheten av arbetsstället. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Y rkesinspektören 72 andra distriktet ansåg, att tjänsteläkare på orten borde få verkställa besiktning av minderåriga vid de arbetsställen, som vore belägna inom denna, och att något antal minderåriga icke borde fixeras. Fem yrkes- inspektörer föreslogo, att besiktningsläkare borde ha möjlighet att kunna upp- draga åt tjänsteläkare på orten att förrätta besiktning av minderåriga vid ar- betsställen med upp till 3 minderåriga.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att besiktningsläkarens befogenhet

att överflytta besiktningsuppdrag till tjänsteläkare icke borde vara bundet till fullt så stränga förutsättningar. Det angivna förfaringssättet borde kunna tillämpas vid sådana arbetsställen, där antalet minderåriga icke över- stege fem.

Landsorganisationen förutsatte, att tjänsteläkare, åt vilken det i vissa fall kunde uppdragas att verkställa besiktning av minderåriga, icke hade anställ- i ning hos arbetsgivaren.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att gränsen för besiktningsläkares rätt att överlåta besiktning åt annan tjänsteläkare icke borde vara så snävt tilltagen som i förslaget och att antalet minderåriga där- för borde kunna ökas, särskilt med hänsyn till förhållandena i Norrland eller på andra håll med stora avstånd mellan orterna.

Kommitténs förslag. Vid behandling av de frågor, som sammanhänga med förordnandet av besiktningsläkare och läkarbesiktningarnas praktiska genom- förande, har kommittén att taga ställning till de i direktiven upptagna spörs- målen. Dessa behandlas i det följande under särskilda underrubriker.

För-ordnande av besiktningsläkare. Såsom förut nämnts, tillkommer det för närvarande länsstyrelserna att förordna besiktningsläkare för minderåriga. Enligt direktiven har kommittén att pröva, huruvida denna rätt bör över- flyttas på medicinalstyrelsen. Av betydelse härvidlag synes vara vilka synpunk- ter, som läggas på frågan. Om huvudvikten lägges på att hänsyn skall tagas endast till lokala förhållanden, torde enligt kommitténs mening länsstyrelserna äga större förutsättningar än medicinalstyrelsen att bedöma Vilka läkare som ! lämpligen böra förordnas såsom besiktningsläkare. De länsstyrelser, inalles 13, : som anse, att en överflyttning av ifrågavarande uppdrag till medicinalstyrelsen

icke är nog motiverad, anföra också såsom skäl bland annat den större orts- och personkännedom, som finnes hos länsstyrelserna. Om huvudsynpunkten åter anses vara att bedöma vilka läkare som äro lämpliga såsom besiktningsläkare, : synes uppdraget närmast böra tillkomma medicinalstyrelsen. För vinnande av 5 enhetlighet vid förordnandet av besiktningsläkare torde det vara till fördel, i om uppdraget gives åt en central myndighet. Från yrkesinspektörshåll har ' också uttalats det önskemålet, att förordnandet av besiktningsläkare måtte ske ! efter mera enhetliga grunder än vad nu vore fallet inom de olika länen. Emel- . lertid sammanhänger detta spörsmål jämväl med frågan huru många besikt- l ningsläkare, som skola förordnas inom länet, och vilka tjänsteläkare som lämp- i ligen böra meddelas sådant förordnande. I den mån förste provinsialläkare förordnas såsom besiktningsläkare, torde ovannämnda bedömningssynpunkter sakna betydelse. Av den inom kommittén verkställda utredningen fram- går, att förste provinsialläkarna i allmänhet utses till besiktningsläkare, dock att i en del län även vissa andra tjänsteläkare förordnas. Den ut- vidgning av läkarkontrollen över minderåriga, som kommittén föreslår, torde med all sannolikhet medföra, att antalet besiktningspliktiga minderåriga blir

så stort, att förste provinsialläkarna ej hinna att årligen besiktiga samtliga minderåriga, utan ytterligare tjänsteläkare torde behöva förordnas. Frågan huruvida länsstyrelsen eller medicinalstyrelsen har de största förutsättningarna för att utse för besiktningarna lämpliga läkare eller bestämma storleken av varje besiktningsläkares distrikt, kan diskuteras.

Enligt kommitténs mening tala flera skäl för en överflyttning till medicinal- styrelsen av uppdraget att utse besiktningsläkare. Först och främst är medici- nalstyrelsen den myndighet, som har det allmänna överinseendet över läkarna och som vid tillsättande av läkartjänster närmast har att pröva och avgiva utlåtande om vederbörandes lämplighet och skicklighet för en viss tjänst. Då fråga är om förordnande av läkare på viss tjänst eller för visst uppdrag, tillkommer det likaledes i allmänhet medicinalstyrelsen att meddela sådant för- ordnande. Genom överflyttning av ifrågavarande uppdrag till medicinal- styrelsen torde ernås en större enhetlighet i förordnandena. På grund härav föreslår kommittén, att uppdraget att förordna besiktningsläkare för minder- åriga överflyttas från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen. En bestämmelse härom har upptagits i lagförslagets 38 &. Den orts- och personkännedom, som länsstyrelsen innehar, synes dock böra i görligaste mån utnyttjas. Kommittén anser därför, att vid förordnande av besiktningsläkare medicinalstyrelsen bör samråda med vederbörande länsstyrelse.

Kommittén har även ansett sig böra behandla spörsmålet om från vilka kategorier av läkare, besiktningsläkare böra utses. Enligt gällande be- stämmelser stadgas, att besiktningsläkare skall vara legitimerad läkare och att han icke får vara anställd hos arbetsgivare, där han har att företaga besiktning. Genom sistnämnda villkor har man velat fastslå, att besiktnings- läkaren skall intaga en fri och opartisk ställning i förhållande till arbets- givarna. Då detta stundom ej ansetts vara fallet beträffande provinsial- och stadsläkare på grund av att de innehaft uppdrag såsom bruks- eller fabriks- läkare inom sitt distrikt, ha förste provinsialläkarna mestadels förordnats så- som besiktningsläkare. Till följd av nyssnämnda omständighet har i en del fall, där provinsialläkare förordnats såsom besiktningsläkare, denne utsetts som sådan läkare icke inom sitt eget utan inom ett angränsande provinsialläkar- distrikt. Givet är, att en sådan anordning medför icke blott avsevärt högre kostnader för besiktningarna — såväl för staten som arbetsgivarna —— utan även större tidsutdräkt och ökat arbete för besiktningsläkaren.

Från såväl läkar- som yrkesinspektörshåll har ifrågasatts, huruvida icke den i arbetarskyddslagen föreskrivna årliga besiktningen av de minderåriga borde kunna verkställas av de lokala tjänsteläkarna (provinsial- och stadsläkare) inom respektive distrikt. Det har även av yrkesinspektionens chefsmyndighet fram- hållits, att besiktningarnas genomförande ur praktisk och ekonomisk synpunkt borde kunna underlättas, om i regel provinsialläkarna utsåges att verk- ställa besiktning vid de inom deras respektive distrikt belägna arbetsställena. Vidare har uttalats, att det vore av betydelse, om den hälsovårdande

i e | !

tillsyn, som den lokala tjänsteläkaren redan utövade genom den förebyg- gande barnavården och skolbarnsundersökningarna, finge av honom fortsättas bland den uppväxande ungdomen. Härigenom skulle den kännedom och erfa- renhet tjänsteläkaren vunnit vid skolbarnsundersökningarna även i fortsätt- ningen komma de minderåriga till del. Besiktningarna skulle dessutom bliva mera effektiva, enär läkaren redan tidigare kände till de enskilda minderårigas hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet samt miljö- och levnadsförhållanden. Det har jämväl framhållits, att den fortlöpande tillsyn, som en del minderåriga vore i behov av på grund av visst vid besiktningen konstaterat missförhållande i av- seende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, lättare kunde ordnas. Såsom besiktningarna nu vore anordnade, måste besiktningsläkaren (förste provinsial- läkaren) vanligen remittera den minderårige till ortens läkare (i regel provin- sialläkaren). Den lokala tjänsteläkaren vore dessutom ofta dispensärläkare, och han kunde på grund härav ställa den minderårige under ytterligare kon- troll, utan att detta behövde medföra särskilda kostnader för den minderårige eller arbetsgivaren. Vidare har påpekats, att besiktningsläkaren finge mindre distrikt och att kostnaderna för besiktningarna därigenom bleve betydligt lägre. Därjämte vunnes ökad garanti för att besiktningarna bleve regelbundet genom- förda. För arbetsgivaren innebure anordningen tillika den fördelen, att han lättare kunde komma i kontakt med besiktningsläkaren. Av det sagda fram- går, att åtskilliga skäl tala för en decentralisering av läkarbesiktningarna av de minderåriga. En nackdel med en sådan lösning av berörda fråga är emeller- tid, att antalet besiktningsläkare blir relativt stort och att man på grund härav ej erhåller den enhetliga bedömning av de minderårigas hälsotillstånd m. m., som är önskvärd.

Kommittén anser det vara till fördel, om de årliga läkarbesiktningarna av minderåriga kunna koncentreras till ett begränsat antal läkare, då härigenom vinnes, att kontrollen av de minderårigas hälsotillstånd och kroppsutveckling samt arbetsförhållanden blir mera enhetlig än om besiktningsuppdraget gives åt ett flertal olika läkare. Dessutom bliva de i samband med besiktningarna vunna erfarenheterna angående de minderåriga samlade hos en begränsad grupp av läkare, och upplysningar rörande de minderåriga i nyss angivna hän- seenden kunna relativt lätt införskaffas. Med hänsyn härtill. synes det enligt kommitténs mening lämpligt, att såsom besiktningsläkare i första hand för- ordnas förste provinsialläkarna. Genom att dessa ofta kunna kombinera be- siktningarna med andra tjänsteuppdrag, böra kostnaderna för besiktningarna icke bliva större än om besiktningarna utföras av ortens läkare eller närmaste tjänsteläkare. Emellertid torde för besiktningarnas genomförande ytterligare besiktningsläkare behöva förordnas. Såsom i det följande (sid. 560) närmare kommer att omnämnas föreslår kommittén, att särskilda yrkesläkartjänster skola inrättas på varje arbetsinspektionsdistrikt. Dessa yrkesläkare böra enligt kom- mitténs mening kunna förordnas såsom besiktningsläkare, envar inom sitt di— strikt. Detta har jämväl förutsatts vid behandling inom kommittén av dessa

läkares avlöningsfråga. På grund av den vidgade läkarkontrollen över minder- åriga arbetstagare är det icke uteslutet, att även andra tjänsteläkare behöva anli- tas. Såsom besiktningsläkare torde därvid närmast komma ifråga provinsial- och stadsläkare samt vissa med dem likställda läkare. Vid förordnande av så- dan läkare torde medicinalstyrelsen mera sällan känna till om vederbörande läkare är anställd vid arbetsställe, där han har att företaga läkarbesiktning å de minderåriga. Skulle besiktningsläkaren ha anställning vid arbetsställe, som omfattas av hans förordnande, får det därför anses åligga honom att göra anmälan därom till medicinalstyrelsen, så att annan läkare kan förordnas att verkställa besiktning vid detta arbetsställe.

På grund av svårigheten att nu överblicka, hur omfattande besiktningarna enligt kommitténs förslag komma att bliva och vilket behov av besiktnings— läkare, som kan uppstå, anser sig kommittén icke böra föreslå någon definitiv lösning av förevarande spörsmål, utan det bör överlämnas åt medicinalstyrelsen att, i samråd med arbetsrådet och vid behov även länsstyrelserna, bestämma vilka läkare, som lämpligen böra förordnas såsom besiktningsläkare för min- deråriga. Hänsyn böra härvid tagas till de ovan anförda synpunkterna. I övrigt torde en viss tids erfarenhet rörande den vidgade läkarkontrollen vara behövlig, innan en bestämd plan kan fastställas i fråga om förordnande av besiktningsläkare.

För att undvika att medicinalstyrelsen vid tiden för lagens ikraftträdande skall belastas med en mängd ärenden angående förordnanden av besiktnings- läkare föreslår kommittén, såsom framgår av lagförslagets övergångsbestäm- melser, att av länsstyrelsen tidigare meddelat förordnande av sådan läkare fortfarande skall äga giltighet, till dess medicinalstyrelsen annorlunda förord- nar med stöd av det i 38 % givna stadgandet.

Förordnandets längd. Enligt de för kommittén meddelade direktiven skall kommittén jämväl pröva, huruvida förordnande att vara besiktningsläkare bör gälla för viss tid. Såsom förut nämnts föreslog 1937 års arbetarskyddskom- mitté, att dylikt förordnande borde avse en tltl av tre år. Av de av länsstyrel- serna till förevarande kommitté lämnade uppgifterna framgår, att 15 länssty- relser förordnat besiktningsläkare för kalenderår, medan de övriga länsstyrel- serna meddelat dylikt förordnande tills vidare (se sid. 456).

För att besiktningsläkare skall få tillfälle att följa de minderårigas hälso- tillstånd och kroppsutveckling samt vinna tillräcklig erfarenhet om de minder- åriga i dessa hänseenden, är det av vikt, att förordnande såsom besiktnings- läkare icke avser alltför kort tid. Även ur effektivitetssynpunkt är det av betydelse, att läkaren har förvärvat en viss rutin och erfarenhet beträffande läkarbesiktningarnas genomförande. Detta förutsätter, att förordnande medde- las för viss tid. Enligt kommitténs mening bör förordnande för besiktnings- läkare lämpligen omfatta en tid av tre år. Denna period motsvarar i regel den tid, under vilken en minderårig är underkastad den i lagen föreskrivna besikt-

ningsplikten. Läkaren får då åtminstone möjlighet att inom en årsgrupp min- deråriga följa hälsotillstånd och kroppsutveckling hos samma minderårig under den tid denne är skyldig undergå läkarbesiktning, vilket kan vara till fördel för såväl den minderårige som läkaren. En begränsning av tiden till tre år anser kommittén lämplig även av det skälet, att det i fråga om en viss läkare kan befinnas påkallat att ej vidare meddela sådant förordnande. Då till följd av den vidgade besiktningsplikten behovet av besiktningsläkare icke omedelbart kan överblickas, bör under den första tiden efter lagens ikraftträdande för- ordnande kunna meddelas även för kortare tid än tre år.

Av skäl, som ovan angivits, är det av betydelse, att besiktningsläkare för- ordnas på viss tid. Fastställandct av viss giltighetstid för dylikt förordnande är dock icke av så allmän betydelse, att en bestämmelse därom bör upptagas i lagen. Kommittén förutsätter emellertid, att här ovan gjorda uttalande be- aktas av medicinalstyrelsen, som enligt förslagets 38 & föreslås erhålla befogen- het att förordna besiktningsläkare.

Distriktsindelning för besiktningsläkare. Vid fastställande av storleken av besiktningsläkares distrikt måste hänsyn tagas till det antal minderåriga, som varje besiktningsläkare årligen kan hinna besiktiga. Detta beror i sin tur på arbetsställenas belägenhet i förhållande till besiktningsläkarens hemvist. Vi- dare fordras kännedom om antalet besiktningspliktiga minderåriga samt om hur antalet arbetsställen, där sådana minderåriga sysselsättas, fördelas inom riket. Då sådana uppgifter ej föreligga och svårligen kunna erhållas, torde det på grund härav icke vara möjligt att för närvarande uppgöra ett allmän— giltigt förslag till distriktsindelning för besiktningsläkare.

Spörsmålet om lämplig distriktsindelning för besiktningsläkare sammanhänger vidare intimt med frågan vilka läkare, som förordnas att vara besiktningsläkare. Då kommittén på grund av svårigheten att överblicka det framtida behovet av besiktningsläkare icke ansett sig kunna bestämt uttala vilka och hur många läkare, som böra anförtros ifrågavarande uppdrag, finner kommittén av nu nämnda skäl det icke heller vara möjligt att framlägga ett konkret förslag till riktlinjer beträffande distriktsindelning för besiktningsläkare. För en förste provinsialläkare, som förordnas att besiktiga samtliga besiktningspliktiga min- deråriga i vederbörande län, är det naturligt, att länet också utgör dennes distrikt såsom besiktningsläkare. Förordnas däremot såväl förste provinsial- läkaren som vederbörande yrkesläkare vid arbetsinspektionen att vara besikt- ningsläkare inom länet, får det anses åligga medicinalstyrelsen att vid med- delande av sådant förordnande jämväl fastställa distrikt för respektive läkare, såvida det ej kan överlämnas åt ifrågavarande läkare att sinsemellan träffa överenskommelse därom. Uppdrages åt provinsialläkare eller stadsläkare att vara besiktningsläkare, synes den för sådan läkare fastställda distriktsindel- ningen lämpligen böra gälla. Komma flera av ovannämnda tjänsteläkare att förordnas såsom besiktningsläkare inom ett län, torde indelningen i distrikt

för varje läkare böra fastställas i samband med förordnandet. Detta sker jäm- väl nu i vissa fall. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser kommittén, att frågan om distriktsindelning för besiktningsläkare tillsvidare i allmänhet bör avgöras från fall till fall i samband med förordnandet av sådan läkare.

Biträde av distriktssköterska. Kommittén har, såsom i det föregående om- nämnts, att pröva, huruvida besiktningsläkare bör tillerkännas rätt att vid be- siktning av minderåriga i visst fall anlita biträde av distriktssköterska. Av den av kommittén företagna utredningen i ärendet framgår, att delade meningar råda om lämpligheten av att tillerkänna besiktningsläkare sådan rätt. Av de läkare, som uttalat sig i frågan, är det endast något mer än hälften som ansett, att biträde av distriktssköterska är lämpligt och önskvärt. Om de skäl, som härvid åberopats, hänvisas till sid. 458—461. Å andra sidan är det ett stort antal besiktningsläkare som anse, att dylikt biträde icke erfordras vid besikt- ningarna. Därvid har bland annat framhållits, att distriktssköterskas arbets- börda redan vore så stor, att hon icke kunde påläggas ytterligare arbetsupp- gifter. Ett flertal landsting ha även uttalat sig i denna riktning. De flesta landsting ha dock intet att erinra mot att distriktssköterska anlitas för ifråga- varande uppdrag (sid. 461—462).

Av två läkare har uttalats (sid. 458), att enligt den för distriktssköterska gällande instruktionen vore sådan sköterska skyldig att på anmodan bi- träda vid besiktning av minderåriga och att besiktningsläkare därför icke be- hövde tillerkännas särskild rätt för att kunna påkalla hennes biträde vid dy- lik besiktning. I anslutning härtill må erinras om att enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag till distriktsvård skall distrikts- sköterskas tjänstgöring i allmänhet omfatta såväl upplysande och rådgivande verksamhet i avseende å barnavård, bostadsvård och hälsovård jämte övriga grenar av förebyggande vård som ock all sådan sjukvård, som kan utövas i hemmen. I samma kungörelse stadgas vidare, att distriktssköterskas tjänst- göringsförhållanden skola vara närmare reglerade genom en av medicinalsty- relsen godkänd instruktion. Enligt kommitténs mening synes det av dessa be- stämmelser ej klart framgå, att besiktningsläkare skulle äga rätt att påkalla biträde av distriktssköterska vid besiktning av minderåriga. Kommittén har därför vid övervägande av förevarande spörsmål förutsatt, att sådan rätt icke föreligger.

Det torde icke kunna bestridas, att det vid läkarbesiktning av minderåriga skulle vara av värde, om besiktningsläkaren kunde erhålla biträde av distrikts- sköterska. Den kännedom om de minderårigas hälsotillstånd och levnadsför- hållanden, som distriktssköterska förvärvat dels i allmänhet under sin tjänst- göring och dels vid deltagande i skolbarnsundersökningar, skulle härvid kunna tillgodogöras. Besiktningsläkarens arbete i samband med besiktningarna skulle också avsevärt underlättas och effektiviseras, om sådant biträde kunde erhål- las. Särskilt betydelsefullt har detta ansetts vara vid tuberkulinundersökningar.

Såsom ovan framhållits äro distriktssköterskas arbetsuppgifter redan nu myc- ket omfattande. Med hänsyn till det förut anförda finner kommittén sig likväl böra föreslå, att besiktningsläkare beredes möjlighet att vid behov erhålla bi- träde av sådan sköterska. Dock bör distriktssköterska anlitas endast då så är särskilt påkallat, exempelvis vid besiktning samtidigt av ett större antal min- deråriga. Några närmare regler om när så bör ske, anser sig kommittén icke böra uppställa, utan får det ankomma på vederbörande besiktningsläkare att själv avgöra, då han finner biträde önskvärt. Kommittén förutsätter dock, att överenskommelse skall ha träffats med distriktssköterskas huvudman, distrikts- vårdsstyrelsen eller landstingets förvaltningsutskott.

En fråga i detta sammanhang är, huruvida det i arbetarskyddslagen eller

i annorstädes bör fastställas, att besiktningsläkare äger påkalla distriktssköterskas biträde vid läkarbesiktning av minderåriga. Kommittén anser, att en bestäm- melse om sådan rätt icke bör upptagas i arbetarskyddslagen men väl i kungörel- sen med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning av minder- åriga arbetstagare. I denna kungörelse föreskrives nämligen, att läkare är. berättigad att vid besiktning erhålla nödig handräckning genom arbetsgiva- rens försorg, och detta stadgande synes kommittén lämpligen kunna komplette- ras i ovan berörda hänseende. Se 5 & i kungörelseförslaget å sid. 120 0. f. i I flera av de yttranden, som kommittén inhämtat, har framhållits, särskilt från landstingens sida, att om distriktssköterska komme att anlitas för ifråga- varande uppdrag, det förutsattes, att kostnaden för hennes resor m. m. icke skulle behöva bestridas av landstinget. Även från läkarhåll har uttalats, att distrikts- ] sköterska borde få särskild ersättning för uppdraget ifråga och att det borde : bestämmas, vem som skulle utgiva denna ersättning. Med hänsyn till att det 1 icke för närvarande kan bedömas, i vilken utsträckning distriktssköterska kom-

i !

mer att anlitas som biträde vid besiktning av minderåriga, har kommittén

icke funnit sig böra framlägga något förslag till reglering av ersättningsfrågan. Då statsbidrag utgår till distriktsvård och då uppdraget att biträda vid läkar- : besiktning av minderåriga — likaväl som skolbarnsundersökningar —— får anses ] nära ansluta sig till distriktssköterskas arbetsuppgifter, böra enligt kommitténs % mening kostnaderna för här berörda uppdrag tills vidare bestridas av lands- | tinget. I många fall torde distriktssköterskas resa för uppdraget ifråga kunna | kombineras med resa för annat tjänsteuppdrag. Skulle särskilt bidrag befinnas , böra utgå för ändamålet, torde bestämmelser härom böra intagas i kungörelsen , angående statsbidrag till distriktsvård (se sid. 468).

I det föregående har omnämnts, att läkarbesiktningarna enligt gällande lag i vissa fall ej bleve verkställda i föreskriven ordning, d. v. s. en gång varje kalen- derår. Såsom orsak härtill har bland annat uppgivits, att arbetet, som bedreves endast under viss del av året, vore avslutat vid tiden för besiktningsläkarens be- sök, att kostnaderna för besiktning av en eller ett par minderåriga vid enstaka,

från besiktningsläkarens stationeringsort avlägset belägna arbetsställen bleve så avsevärda, att läkaren icke ansett sig kunna besöka ifrågavarande arbetsstäl- len, eller att de minderåriga icke infunnit sig till besiktningen vid läkarens ankomst till arbetsstället. På grund härav ha framställts önskemål om att ar— betsställen med arbete under kort tid av året (säsongarbete), såsom mindre sågverk och tegelbruk samt en del företag inom konservindustrien, måtte un- dantagas från bestämmelserna om årlig läkarbesiktning. Vidare har ifråga- satts, huruvida icke besiktning av minderåriga vid mindre arbetsställen, som läge avlägset från besiktningsläkarens stationeringsort, borde uppdragas åt provinsialläkaren i det distrikt, inom vilket dylikt arbetsställe vore beläget, och rapport över besiktningen av läkaren ifråga överlämnas till vederbörande besiktningsläkare.

Kommittén har vid behandling av frågan om årlig läkarbesiktning av minder- åriga arbetstagare såsom ovan anförts, icke funnit sig böra generellt undan- taga arbetsställen med säsongarbete utan ansett, att sådan besiktning bör äga rum även vid dylikt arbetsställe. Det är dock att märka, att befrielse från besiktning i särskilda fall kan medgivas jämlikt 36 ä 1 mom. andra stycket. Då det emellertid visat sig föreligga vissa svårigheter att vid nämnda slag av arbetsställen få de årliga läkarbesiktningarna genomförda, föreslår kom- mittén, att vederbörande besiktningsläkare medgives rätt att, då så i särskilt fall finnes påkallat, uppdraga åt tjänsteläkare, som är bosatt i närheten av dy- likt arbetsställe, att besiktiga de minderåriga. Ansvaret för att dessa bli- vit på föreskrivet sätt besiktigade under kalenderåret, bör enligt kommitténs me- ning dock åvila den av medicinalstyrelsen förordnade besiktningsläkaren. Där- för föreslås, att ifrågavarande tjänsteläkare ålägges att efter företagen besikt- ning avgiva rapport däröver till besiktningsläkaren.

I vissa fall kan det på grund av särskilda omständigheter uppstå svå- righeter för besiktningsläkare att under kalenderåret hinna verkställa besikt- ning vid samtliga arbetsställen, där besiktningspliktiga minderåriga sysselsät- tas. Det kan också hända, att enstaka mindre arbetsställen äro belägna på så- dant avstånd från besiktningsläkarens stationeringsort, att läkaren av kostnads- skäl icke anser sig böra besöka dessa arbetsställen. Även i dylika fall anser kommittén, att ovan föreslagna bestämmelser böra vara tillämpliga, under förut- sättning dock att vid arbetsstället ej sysselsättas flera än tre minderåriga.

Bestämmelser i här ovan angivna hänseenden ha upptagits i lagförslagets 38 å andra stycket.

Stundom förekommer det, att minderårig av viss anledning icke infinner sig till läkarbesiktning. För att besiktningsläkaren på grund härav icke skall behöva på nytt besöka arbetsstället, föreslår kommittén, att det jämväl i dylikt fall beredes möjlighet för honom att uppdraga åt tjänsteläkare, som bor i när- heten av arbetsstället, att besiktiga sådan minderårig och att däröver avgiva rap- port till besiktningsläkaren. Ett stadgande härom finnes upptaget i lagför- slagets 38 % tredje stycket.

| | !

Genom upptagande i arbetarskyddslagen av de i 38 å andra och tredje styö- kena meddelade specialbestämmelserna åsyftas att bereda ökad möjlighet att genomföra de årliga läkarbesiktningarna. Kommittén förutsätter dock, att ifrågavarande bestämmelser komma att tillämpas endast i de fall, då så är särskilt påkallat. Landsorganisationen har i sitt remissyttrande framhållit, att den förutsatte, att tjänsteläkare, varom ovan nämnts, icke hade anställning hos arbetsgivare. Kommittén har dock icke ansett nödvändigt att uppställa detta villkor i specialbestämmelserna. Det skulle möjligen försvåra tillämpandet av dessa. Vidare är att märka, att bestämmelserna ifråga huvudsakligen torde komma att beröra mindre arbetsställen, vid vilka i allmänhet läkare ej finnas anställda. Om något missförhållande skulle konstateras bland de minderåriga eller det eljest skulle befinnas nödigt föreskriva särskilda villkor för deras användande vid dylikt arbetsställe, torde man förvänta, att besiktningsläkaren själv övertager besiktningen av de minderåriga. Detsamma gäller även vid missnöje med den andre läkarens besiktning.

Utfärdande av föreskrifter rörande läkarbesiktning m. m.

Gällande lag. Enligt 40 & arbetarskyddslagen äger Kungl. Maj:t meddela närmare föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning, varom i 10 och 35 åå förmäles, liksom även att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning, där den förrättas av läkare, anställd i statens eller kommuns tjänst, som för dylik läkarbesiktning. I fråga om gottgörelse för lä- karbesiktning stadgas, att resekostnad skall bestridas av statsmedel men att öv- riga kostnader för besiktningen skola gäldas av arbetsgivaren. I 40 & föreskri- ves vidare, att Kungl. Maj:t må bestämma viss gottgörelse för utfärdande av intygsbok för minderårig.

Jämlikt nämnda bemyndigande har Kungl. Maj:t i kungörelse den 31 de- cember 1912 (nr 387) angående läkarundersökning och läkarbesiktning av min- deråriga arbetare meddelat närmare föreskrifter rörande ifrågavarande läkar- kontroll ävensom samma dag fastställt taxa (nr 399) å gottgörelse för nämnda undersökningar och besiktningar. Vissa ändringar i kungörelsen ha företagits åren 1919 och 1937 samt i taxan år 1919.

Reformförslag. I fråga om bestämmelserna om gottgörelse vid läkarbesikt- ning har yrkesinspektionens chefsmyndighet ifrågasatt, huruvida icke före— skrifterna om färdgottgörelse kunde ersättas med bestämmelser om traktaments- ersättning enligt reglerna i allmänna resereglementet eller alternativt, huruvida icke färdgottgörelsen kunde bestämmas att oberoende av färdsätt väsentligen utgå efter den tid besiktningsläkaren använder för färden. Från yrkesinspek- törshåll har framhållits, att kostnaderna för läkarbesiktningarna bleve opropor- tionerligt höga, särskilt för mindre arbetsställen på landsbygden, vilka läge på stort avstånd från besiktningsläkarens stationeringsort. Mindre företagare hade

vid inspektion ofta även påtalat detta förhållande. Bestämmelserna ha an- setts böra ändras så, att en rättvis fördelning av kostnaderna ernåddes, even- tuellt genom bidrag av allmänna medel.

På grund av de avsevärda kostnader, som bestämmelserna om färdgottgörelse visat sig medföra för avlägset boende arbetsgivare med en eller ett par minder- åriga, har även från läkarhåll uttalats den önskan, att icke blott resekostna- derna utan även gottgörelse för färd borde utgå av allmänna medel.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har i sin förutnämnda skri- velse till kommittén (sid. 455) framhållit, att den färdgottgörelse, som besikt- ningsläkaren ägde uppbära, ofta bleve betungande för småföretag och att den för avlägset belägna arbetsställen vore mycket kännbar. Till minskande av kostnaderna har organisationen ifrågasatt, huruvida icke arbetsgivaren själv i vissa fall skulle äga att för besiktningen tillkalla läkare.

Kommitténs förslag. I likhet med vad som gäller föreslår kommittén, att be- fogenheten att meddela närmare föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare liksom även taxa å gottgörelse för sådan undersökning och besiktning jämväl i fortsättningen tillägges Kungl. Maj:t.

Såsom ovan nämnts ha från olika håll framförts yrkanden om ändring av bestämmelserna om gottgörelse för läkarbesiktning. Särskilt ha ändringar yrkats beträffande den färdgottgörelse, som arbetsgivaren har att utgiva till besiktningsläkaren och varom bestämmelser meddelas i gällande taxa. Ifråga- varande gottgörelse, som bestämmes antingen efter våglängden mellan besikt- ningsläkarens bostad och arbetsstället eller efter den tid, som åtgår för färden, uppgår i vissa fall till betydande belopp. Särskilt är detta fallet, då fråga är om läkarbesiktning av minderåriga vid mindre arbetsställen på landsbygden, vilka ligga på stort avstånd från läkarens bostad. Flera yrkesinspektörer ha i uttalan- den till kommittén även framhållit, att mindre arbetsgivare ofta påtalat de höga kostnader, som läkarbesiktningarna medföra. Det har också från läkarhåll utta- lats, att de nuvarande bestämmelserna om färdgottgörelse medföra avsevärda kostnader för avlägset boende arbetsgivare med en eller några få minderåriga och att besiktningsläkaren stundom icke ansett sig kunna tillämpa bestämmel- serna i den utsträckning taxan medgiver. I syfte att nedbringa kostnaderna för läkarbesiktning av minderåriga vid de på landsbygden befintliga arbetsstäl- lena bruka besiktningsläkarna ofta även kombinera besiktningsuppdraget med andra tjänsteförrättningar. I vissa fall har besiktningsläkaren av kostnads- hänsyn icke ansett sig kunna företaga besiktning av minderåriga å dylikt ar- betsställe.

Kommittén har vid övervägande av förevarande spörsmål funnit, att gäl- lande bestämmelser om färdgottgörelse medföra stora skiljaktigheter i fråga om olika arbetsgivares kostnader för läkarbesiktningarna. För de arbetsställen, som ligga på stort avstånd från besiktningsläkarens stationeringsort, kunna kostna-

derna bliva flera gånger högre än för de arbetsställen, som äro belägna på nämnda ort. Detta förhållande synes enligt kommitténs mening icke tillfreds- ställande och kan leda till att arbetsgivare avhåller sig från att använda min- derårig arbetskraft, till förfång för de minderårigas yrkesutbildning och ut- komstmöjligheter. Med hänsyn till allmängiltigheten hos de av kommittén föreslagna bestämmelserna om läkarbesiktning av minderåriga torde, därest förslaget genomföres, nyssberörda förhållande än mera komma att framträda.

Enligt kommitténs mening är omvårdnaden om de minderåriga arbetstagarna i hög grad ett allmänt intresse. Skall den allmänna läkarkontroll över de min- deråriga, som kommittén förordar, kunna genomföras, är det av vikt, att kost- naden för läkarbesiktningen av envar minderårig såvitt möjligt blir ungefär densamma för alla arbetsgivare. Detta förutsätter emellertid, att arbetsgivare befrias från skyldighet att till besiktningsläkare utgiva färdgottgörelse enligt gällande taxa. Sådan gottgörelse föreslås därför i stället böra utgå av allmänna medel i form av traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Be— stämmelserna i förslagets 39 å första stycket andra punkten rörande gottgörelse för läkarbesiktning ha avfattats i enlighet därmed.

Beträffande kommitténs förslag om ändring av föreskrifterna i ovannämnda kungörelse och taxa ävensom beträffande gottgörelse för utfärdande av arbets- bok hänvisas till kungörelseförslagen å sid. 120—124 jämte därtill hörande motivering å sid. 749 0. f.

G. Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i arbete.

I arbetarskyddslagen meddelas en del särskilda bestämmelser rörande kvin- nors användande i arbete. Bestämmelserna avse dels förbud mot kvinnas an- vändande till arbete under jord i stenbrott eller gruva och dels ledighet vid barnsbörd samt för nattvila. Dessutom meddelas befogenhet för Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar föreskriva villkor för eller meddela förbud mot att använda kvinna i visst slag av sysselsättning.

Kommittén har ansett, att.nämnda bestämmelser böra upptagas i lagen, ehuru i något modifierad form. Närmare redogörelse för desamma lämnas i det föl- jande.

Bestämmelsen om att kvinna icke må användas till arbete under jord i sten- brott eller gruva (16 & gällande lag) bör enligt kommitténs mening, även om den icke torde ha någon större praktisk betydelse, upptagas i lagen (40 å). Dess tillämpningsområde har icke ansetts böra utvidgas på sätt kommittén föreslagit i fråga om motsvarande stadgande för minderåriga (lagförslagets 26 & tredje stycket).

Ledighet vid barnsbörd.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 17 & stadgas, att kvinna, som fött barn, icke må användas till industriellt eller därmed likställt arbete under de sex

första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet kan börja arbetet tidigare. Om kvinna, som an- vändes till dylikt arbete, företer intyg av läkare eller barnmorska av innehåll, antingen att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom två veckor eller ock att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor och med hänsyn därtill har behov av ledighet från arbetet, må sådan ledighet ej förvägras henne. I 18 & föreskrives, att kvinna, som ammar sitt barn, icke får förvägras erfor- derlig ledighet härför.

Reformförslag. I motioner vid 1931 års riksdag (1:205 och II:349) yrkades, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till så- dana ändringar i de särskilda bestämmelserna rörande kvinnors användande till arbete, att 1919 års Washingtonkonvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd skulle kunna ratificeras för vårt lands vid- kommande. Andra lagutskottet (utl. nr 24) fann sig ej kunna biträda motio- närernas hemställan. Riksdagen delade utskottets uppfattning.

Remissyttranden. De i det preliminära lagutkastet upptagna bestämmelserna angående ledighet vid barnsbörd voro så avfattade, att de skulle gälla alla kvinnor, oberoende av i vilket slag av arbete de sysselsattes. Dessutom föreslogs, att kvinna, som fött barn, icke skulle få användas till arbete under de 6 första veckorna efter barnsbörden, såvida hon ej med läkar- intyg styrkte, att hon utan men för sig eller barnet kunde börja arbetet tidi- gare. Beträffande sistnämnda bestämmelse angavs i utkastet även ett alterna- tivt förslag av innehåll, att kvinna, som fött barn, ej måtte förvägras ledighet från arbetet under de 6 första veckorna efter barnsbörden. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå samt yrkesinspektörerna i femte och nionde distrikten ansågo, att det alternativa förslaget borde utgå. Yrkes- inspektören i elfte distriktet framhöll, att man beträffande landsbygdens och de mindre samhällenas folk i Norrland kunde förutspå, att bestämmelsen skulle komma att efterföljas i regel endast i de fall, där arbetstagaren själv kände sig icke kunna återupptaga arbetet inom de föreskrivna 6 veckorna. Mot det alternativa förslaget fann han däremot icke något att invända.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser ansågo, att bestämmelsen om obliga- torisk ledighet efter barnsbörd borde i lämpligt sammanhang kompletteras med bestämmelse om ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Försvarets fabriksstyrelse föredrog det alternativa förslaget, vilket även för- ordades av svenska arbetsgivareföreningen och svenska lantarbetsgivareför- eningen.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter ifrågasatte nödvän- digheten av att för kvinnor inom föreningens verksamhetsområde införa be- stämmelser, som innebure en avsevärd skärpning av gällande stadgande. I

! | | | % i i l i | I | 1 l l,

varje fall ansåge sig föreningen böra ställa sig avvisande till förslaget om direkt förbud att använda kvinna till arbete under de 6 första veckorna efter barns— börden, därest icke med läkarintyg styrktes, att hon utan men för sig eller barnet kunde börja arbetet tidigare. Enligt föreningens mening vore det till- fyllest, att lagen upptoge den för kvinna i industriellt och därmed likställt arbete gällande bestämmelsen, innebärande rätt till ledighet utan behovspröv- ning under 2 veckor och efter behovsprövning under 6 veckor efter barnsbörden.

Sveriges konditorförening hemställde till kommittén att formulera bestäm- melserna så mjukt som möjligt samt anförde, att av de båda föreslagna formu— leringarna det alternativa förslaget syntes vara det, som bleve smidigast i till— lämpningen.

Landsorganisationen tillstyrkte huvudregeln rörande barnsängsledighet.

Yrkeskvinwnors riksförbund framhöll, att stadgandet om förbud mot kvinnas användande under de 6 första veckorna efter barnsbörden förutsatte, att i an- nan lag, exempelvis sjukförsäkringslagen, upptoges en bestämmelse angående tillräcklig ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Föreningen SAIA framhöll likaledes nödvändigheten av att vid barnbörds- ledighet barnaföderskan tillförsäkrades ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Detta kunde givetvis icke regleras i föreliggande lag men vore av så stor be- tydelse, särskilt med hänsyn till att bestämmelserna om ledighet utsträckts även till andra än industriens kvinnor, att föreningen dock önskade framhålla det i detta sammanhang.

Konventionsförslag. Vid övervägande av frågan om revision av lagens be- stämmelser rörande kvinnors användande i arbete har kommittén jämväl att taga hänsyn till frågan om ratificering av konventionen angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd (Washington 1919).

Enligt denna konvention skall kvinna, som sysselsättes i industriellt eller kommersiellt företag, offentligt eller privat, eller i någon gren av sådant före- tag, icke äga rätt att arbeta under en tidrymd av 6 veckor efter sin nedkomst samt vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg av inne- håll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom 6 veckor. Kvinna skall därjämte under hela den tid hon av nämnda skäl är frånvarande från arbetet, åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle under hy— gieniskt tillfredsställande förhållanden. Detta understöd, vars exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land, skall utgå av all- männa medel eller ock anskaffas genom försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare eller barnmorska. Vidare skall kvinna, om hon ammar sitt barn, äga rätt att erhålla för nämnda ändamål en halvtimmes rast två gånger dagligen under arbetstiden. Från dessa bestämmelser undan- tagas företag, vari sysselsättas endast medlemmar av samma familj.

I konventionen stadgas vidare, att om kvinna är frånvarande från arbetet på grund av sin nedkomst eller förblir borta från arbetet under längre tid till

följd av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller barnsäng och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro överskridit en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid, vare sig upp- säga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.

I detta sammanhang må jämväl erinras om att i en av internationella ar- betskonferensen år 1921 antagen rekommendation angående skydd för kvinn- liga jordbruksarbetare före och efter barnsbörd hemställes, att varje land måtte vidtaga åtgärder för att bereda kvinnliga lönearbetare inom jordbruks- företag samma skydd före och efter barnsbörd som det, vilket genom ovan- nämnda konvention tillerkänts kvinnor, sysselsatta inom industri och handel.

Kommitténs förslag. Frågan om kvinnas ledighet vid barnsbörd har varit föremål för överväganden i flera olika sammanhang. De spörsmål, som där- vid behandlats, ha gällt bestämmelsernas tillämpningsområde, rätt till viss le— dighet före barnsbörd, obligatorisk ledighet från arbete viss tid efter barns- börd, ersättning under den obligatoriska ledigheten, ledighet för amning samt frågan om avsked på grund av havandeskap eller barnsbörd.

Vad beträffar tillämpningsområdet för ovan angivna bestämmelser har inom kommittén ifrågasatts, huruvida icke detta borde utsträckas att gälla alla kvinnor, som sysselsättas i verksamhet, varå lagen är tillämplig. Särskilt har det framhållits, att kvinnliga arbetstagare, som inom handels-, hotell-, restau- rang- och kaféföretag sysselsättas såsom butiksbiträden, uppasserskor och köks- personal, måste vid barnsbörd anses vara i lika stort behov av den i lagen föreskrivna ledigheten som de inom industrien sysselsatta. Det arbete, som de förra utföra, är ofta lika tungt eller stundom tyngre än det arbete, vartill många kvinnor användas inom industrien. En annan kategori av kvinnor, för vilka förevarande bestämmelser även borde vara tillämpliga, äro de, som finnas an- ställda inom jordbruket. önskvärdheten härav understrykes jämväl i den förut- nämnda rekommendationen angående skydd för kvinnliga jordbruksarbetare före och efter barnsbörd.

I ett första inom kommittén upprättat utkast till bestämmelser om ledighet vid barnsbörd upptogs ett stadgande av innehåll, att alla kvinnor, som an- vändes i arbete, varå lagen vore tillämplig, skulle vara berättigade erhålla sådan ledighet. Över utkastet bereddes ett flertal arbetsgivar- och arbe- tarorganisationer samt vissa kvinnosammanslutningar tillfälle att avgiva ytt- rande. Flertalet av de tillfrågade organisationerna och sammanslutningarna hade icke något att erinra mot den föreslagna utvidgningen av stadgandets tillämpningsområde. Dock ansåg svenska arbetsgivareföreningen, att det ej funnes anledning att taga 1919 års konvention rörande barnsängsledighet m. ni. som skäl för förnyad revidering av arbetarskyddslagens ifrågavarande bestäm- melser. Landsorganisationen förordade ändring av nuvarande lagbestämmelser

i enlighet med nämnda utkast. Y rkeskvinnors riksförbund ställde sig tveksamt inför förslaget att utsträcka bestämmelsernas tillämplighet till flera kategorier än för närvarande.

I remissyttrande över det inom kommittén sedermera framlagda preliminära lagutkastet, som likaledes upptog en allmängiltig bestämmelse om ledighet vid barnsbörd, har Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter ifråga- satt nödvändigheten av att utsträcka förevarande bestämmelser att gälla de arbetsområden, som föreningen företrädde.

Vid behandling av förevarande ärende har kommittén ansett sig böra ; beakta en med detta nära sammanhängande fråga, nämligen frågan om * förbud mot arbetstagares avskedande på grund av havandeskap eller barns- ! börd. Enligt lagen den 21 december 1945 (nr 844) om förbud mot arbetstaga- i res avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. gäller, att I kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning ; hos arbetsgivaren, icke må skiljas från anställningen på den grund att hon blivit ! havande eller fött barn. I regel må ej heller arbetsgivaren, där han har vet- ] skap om havandeskapet eller barnsbörden, skilja arbetstagaren från anställ- |

ningen på den grund att hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst 6 månader. Nämnda lag äger tillämpning å varje verksamhet, där arbetstagare finnes anställd. Dess tillämpningsområde korresponderar sålunda i stort sett med förevarande för- slag till arbetarskyddslag. Med hänsyn härtill synas ovan angivna bestäm- melser böra givas samma tillämplighet. Det är dock att märka, att nämnda lag ej gäller beträffande kvinnlig arbetstagare, som haft anställning hos ar- betsgivaren kortare tid än ett år. Att i här åsyftade bestämmelse upptaga en dylik förutsättning synes emellertid olämpligt.

Ett vägande skäl mot förslaget att utsträcka tillämpningen av ifrågavarande lagbestämmelser torde vara, att ersättningsfrågan ännu ej är tillfredsställande löst. Till denna fråga återkommer kommittén längre fram.

Enligt kommitténs mening är det ur arbetarskyddssynpunkt av vikt, att alla förvärvsarbetande kvinnor såvitt möjligt tillförsäkras rätt till ledig- het vid barnsbörd, oavsett verksamhetens art och anställningens längd. De i lagförslagets 41 & upptagna bestämmelserna ha avfattats i enlighet härmed. Dock ha bestämmelserna icke ansetts böra givas en vidare tillämpning än vad lagen har. De skola sålunda icke gälla husligt arbete, som utföres i arbetsgiva- rens hem, eller arbete, som är att hänföra till skeppstjänst. Såsom framgår av de till 1 & hörande anvisningarna skola bestämmelserna ej heller gälla beträf- fande kvinna, som utför hemindustriellt arbete eller räknas såsom medlem av arbetsgivarens familj eller är delägare i verksamhet, som två eller flera per- soner bedriva gemensamt utan arbetstagare. För kvinnor, som sysselsättas inom jordbruket eller någon därtill hörande binäring, föreslås däremot, att bestäm- melserna skola tillämpas. Se anvisningarna till 1 & b).

Beträffande rätt till viss ledighet före barnsbörd stadgas i gällande lag, att kvinna, som med intyg från läkare eller barnmorska kan visa, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst antingen inom 2 veckor eller ock inom 6 veckor och med hänsyn härtill har behov av ledighet från arbetet, äger rätt till sådan ledighet.. I det preliminära utkast till lag, som upprättats inom kommittén, föreslogs, att rätt till ledighet före barnsbörd skulle föreligga för en tid av 6 veckor, oavsett om behov av ledighet styrktes eller ej. I de till kommittén inkomna yttrandena ha ej framställts nägra erinringar mot detta förslag.

Vad angår rätten till ledighet före barnsbörd torde, såsom ovan framhållits, några vägande erinringar knappast kunna göras mot att sådan rätt tillförsäkras alla kvinnor, för vilka arbetarskyddslagen föreslås tillämplig. Det skulle möjli- gen kunna invändas, att ett utsträckande av bestämmelsens tillämplighet på sätt kommittén föreslagit skulle kunna verka därhän, att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft blir mindre på grund av de besvär, som arbetsgivaren åsamkas för att anskaffa och hålla vikarie under ledigheten. Gentemot detta kan emel- lertid anföras, att redan nu utnyttjas den rätt till ledighet, som föreligger enligt gällande lag, utan att den kvinnliga arbetskraften därför kan anses vara mindre efterfrågad. Att svårigheter med vikarie förekomma torde ej kunna bestridas. Särskilt för en arbetsgivare med endast få. arbetstagare kan det måhända stundom bliva svårt att under ledighet vid barnsbörd anskaffa vikarie eller på annat sätt få vederbörande arbetstagares arbetsuppgifter full- gjorda. Trots denna omständighet torde arbetsgivare säkerligen ej vägra kvinn- lig arbetstagare den ledighet, varav hon på grund av havandeskap är i behov. Någon ledighet måste ju varje kvinna ha vid barnsbörd. Skillnaden blir bara den, att det i lagen fastställes en viss minimitid för denna ledighet. För övrigt torde i flertalet fall arbetsförmågan hos kvinnlig arbetstagare under tiden närmast före barnsbörden vara så nedsatt, att hon måste begagna sig av rätten att taga viss tids ledighet. Vad beträffar kvinnas rätt att före barnsbörd avhålla sig från arbetet utan risk att på den grund bliva avskedad gäller vad som är stadgat i nyssnämnda lag om förbud mot arbetstagares av- skedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. Endast i de fall, då sådan arbetstagare innehar anställning under kortare tid än ett år, tillför- säkrar lagen ej dylikt skydd. Med hänsyn till vad ovan anförts har förevarande bestämmelse ej förbundits med stadgande om påföljd.

Beträffande tiden för ledighet före barnsbörd föreslår kommittén, att den fastställes till 6 veckor och att rätt till ledighet under denna tid må tillkomma kvinna utan särskild behovsprövning. Härigenom vinnes också överensstäm- melse med konventionens motsvarande stadgande. En bestämmelse i enlighet med vad nu sagts upptages i lagförslagets 41 & första stycket. Det är att märka, att det inom vissa yrken dock förefinnes behov av avsevärt längre ledighet före nedkomsten, framför allt gäller detta arbetstagare, som ha att direkt be- tjäna allmänheten. Sålunda finnes i kollektivavtal för restaurangpersonal be- stämmelse om ledighet vid barnsbörd under högst 6 månader. Bland affärs-

anställda, som ha att betjäna allmänheten, uppgår ledigheten före nedkomsten ofta till 3 a 4 månader. Även andra personalgrupper finnas, för vilka längre ledighet än 6 veckor är påkallad, t. ex. på grund av att arbetet är särskilt fysiskt påfrestande. Det må framhållas, att den föreslagna bestämmelsen inne- bär en rättighet men icke tillika att kvinna skall vara skyldig begagna sig av denna rätt. I denna fråga har varje kvinna att själv avgöra, hur hon vill förfara med hänsyn till hälsa, ekonomi m. m.

Mot en bestämmelse om obligatorisk ledighet från arbete viss tid efter barnsbörd, avsedd att gälla alla kvinnor, ha uttalats större betänkligheter än mot nyssnämnda bestämmelse. Det första preliminära utkastet till dylik bestämmelse innehöll förbud mot att använda kvinna till arbete under de 8 första veckorna efter barnsbörden, såvida det ej med läkarintyg styrktes, att hon utan men för sig eller barnet kunde börja arbetet tidigare. I de av vissa ar- betsgivar- och arbetarorganisationer samt kvinnosammanslutningar till kommit- tén avgivna yttrandena över ifrågavarande utkast framhölls, att en bestämmelse om skyldighet för kvinna att vara ledig ovillkorligen måste kombineras med bestämmelser om tillräckligt understöd under den obligatoriska tiden för ledig- het. Särskilt underströks detta i uttalanden från vissa kvinnosammanslut- ningar. Sålunda anförde yrkeskvinnors riksförbund, att förbundet ställde sig tveksamt inför lämpligheten och nödvändigheten av att utsträcka ett arbets- förbud för kvinnor efter barnsbörd till flera kategorier än det förut gällt. Prin- cipiellt måste man från kvinnohåll opponera sig mot ett sådant arbetsförbud och framhålla, att detta slag av lagstiftning icke längre torde ha någon upp- gift att fylla. Om man av hänsyn till internationella förhållanden fortfarande bibehölle lagstiftningen för de grupper den redan gällde, vore det emellertid ett oeftergivligt krav, att förbudet kombinerades med någon form av ersätt- ning för förlorad arbetsförtjänst. Enligt förbundets mening skulle de önske- mål, som framkommit bland kvinnorna, bäst uppfyllas, om man i stället för ett generellt förbud i lagen fastslog rätt till ledighet före och efter barnsbör- den och i sammanhang med detta löste frågan om den ekonomiska ersättningen.

De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd framhöll, att uttrycket >>må icke användas till arbete» kunde av arbetsgivarna komma att tolkas så, att kvinna ovillkorligen skulle vara borta från sitt arbete under den angivna tiden. Det förelåge därför viss risk, att en kvinna mot sin vilja avstängdes från ar- betet under hela den utsatta tiden. Detta kunde medföra, att hon under denna tid bleve nödsakad att för sitt uppehälle skaffa sig tyngre arbete på annat håll. Centralrådet tillstyrkte förslaget endast under förutsättning, att bestäm- melserna kompletterades med föreskrift, varigenom kvinna berättigades att un- der frånvaron från arbetet under den i lagen fastställda tiden åtnjuta under— stöd av statsmedel eller på annat sätt. Kvinnliga kantaristföreningen ansåg, att ett arbetsförbud som det åsyftade skulle mer skada än gagna kåren. Svenska Open Door gruppen framhöll, att rätt till ledighet vore att föredraga framför

en skyldighet. Denna synpunkt delades även av Fredrika—Bremer-förbundet, som ansåg det vara principiellt riktigare och bättre ägnat att möta olika behov, om för de nya kategorier av förvärvsarbetande kvinnor, som komme att beröras av kommitténs förslag, förbudsbestämmelsen ersattes med en föreskrift om rätt till ledighet från arbetet efter barnsbörden.

I det preliminära lagförslag, som senare framlades inom kommittén, förorda- des, att tiden för ledighet efter barnsbörd fastställdes, såsom i gällande lag, till 6 veckor. I de remissyttranden, som från kvinnosammanslutningar inkom- mit över detta förslag, ha likaledes framhållits nödvändigheten av att kvinna tillförsäkrades rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst under den ifråga- varande tiden.

Det förnämsta skälet för att utsträcka bestämmelsen om obligatorisk ledig- het efter barnsbörd att avse alla kvinnor är givetvis omsorgen om moderns och barnets hälsa. Att en moder strax efter barnsbörden behöver vila, är ju en självklar sak. Alla åtgärder, som äro ägnade att tillförsäkra mödrarna dylik vila, bliva till direkt nytta för barnen. Det är därför önskligt, att mödrarna avhålla sig från arbetet under så lång tid, som är nödvändig för deras och därmed också barnens hälsa. Därest bestämmelsen om obligatorisk ledighet under viss tid kombineras med en föreskrift av innehåll, att kvinna får börja arbeta tidigare, därest hon med läkarintyg styrker, att detta kan ske utan men för hennes eller barnets hälsa, synas några vägande invändningar icke skäligen kunna göras mot densamma.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser kommittén sig böra föreslå, att den i gällande lag för vissa kvinnliga arbetstagare föreskrivna ledigheten efter barns- börd utsträckes att avse alla kvinnor i den omfattning förut angivits (sid. 476—477 ). Skyldighet för kvinna, som fött barn, att under alla omständig- heter begagna sig av den obligatoriska ledigheten under de 6 första veckorna efter barnsbörden bör emellertid icke föreligga, utan bör hon vara förbjuden att arbeta endast så länge läkare anser, att ett återupptagande av arbetet kan vara till men för hennes eller barnets hälsa. I enlighet härmed har den i 41 å andra stycket föreslagna bestämmelsen avfattats.

Vad angår den tid, under vilken kvinnlig arbetstagare må åtnjuta här be- rörda ledighet från arbete, synes ur arbetarskyddssynpunkt en minimitid av 6 veckor böra bibehållas. Jämför utländsk lagstiftning å sid. 850. Givet är, att denna tid stundom kan behöva utsträckas. Det har dock icke ansetts böra i lag- förslaget upptagas bestämmelse om rätt till utsträckt sådan ledighet. Detta utesluter likväl icke, att om arbetstagare är i behov av längre ledighet än 6 veckor efter barnsbörd, hon i allmänhet äger rätt härtill. Enligt den ovan omnämnda 1945 års lag (sid. 477) må nämligen arbetsgivaren, där han har vetskap om att arbetstagaren fött barn, ej skilja henne från anställning enbart på den grund, att hon i samband med barnsbörden avhåller sig från arbetet

under skälig tid, högst 6 månader. Ett villkor härför är dock, att arbetstagaren på förfrågan av arbetsgivaren utan dröjsmål underrättar denne om att hon önskar återinträda i arbetet efter bortovaron. Observeras bör, att i nämnda tid inbegripes jämväl den ledighet, som uttagits omedelbart före barnsbörden. Det må framhållas, att enligt statliga och kommunala avlöningsbestämmelser kvinnas rätt till ledighet vid barnsbörd i allmänhet är mera vidsträckt än den enligt arbetarskyddslagen föreskrivna.

En fråga i detta sammanhang är, huruvida kvinna skall i samband med havandeskap och barnsbörd äga rätt att erhålla ledighet för att besöka organ för den förebyggande mödra- och barnavården (mödra— och barnavårds- centraler). Bestämmelse härom har ej ansetts böra upptagas i lagen, enär det torde få förutsättas, att arbetsgivare ej förvägrar kvinnlig arbetstagare erforderlig ledighet för dylikt besök, om detta behöver göras under arbetstid.

Det mest vägande skälet mot en utsträckt tillämpning av bestämmelserna om ledighet vid barnsbörd är, såsom ovan antytts, att frågan om ersättning under bartovaron från arbetet icke är löst. Sådana förhållandena äro, kan i många fall arbetstagaren på grund av ekonomiska skäl icke utnyttja sin rätt till ledighet från arbetet. Det i lagen meddelade förbudet mot arbete under de 6 första vec- korna efter barnsbörden medför ej sällan, att arbetstagaren under denna tid tager annat arbete, vilket många gånger kan vara tyngre än hennes normala ar- bete. Att utan att beakta dessa förhållanden införa vidgade bestämmelser om ledighet vid barnsbörd anser kommittén ej tillrådligt. Kommitténs förslag om vidgad tillämpning av bestämmelserna bygger därför på att ersätt- ningsfrågan samtidigt blir löst på ett tillfredsställande sätt. Nödvändigheten härav har också poängterats i flera av de till kommittén inkomna yttrandena i ärendet. Förutom vad ovan anförts å sid. 474—475 må här ytterligare nämnas, att kvinnliga kontoristföreningen i sitt yttrande över det första inom kommittén upprättade utkastet till lagbestämmelser rörande ledighet vid barnsbörd utta- lade, att vad som än föresloges i dessa spörsmål, intet kunde förordas, såvida icke understödsfrågan samtidigt löstes. Detta måste emellertid ske på sådant sätt, att arbetsgivaren icke belastades med kostnaderna därför. Ordnades frå- gan på ett tillfredsställande och rättvist sätt, komme de flesta mödrar att taga så lång tjänstledighet som möjligt. Vidare framhöll Sveriges köpmannaför- band, att lagstiftningen borde utformas så, att ersättning till kvinna, som per- mitterades på grund av havandeskap eller barnsbörd, utginge av statsmedel. Ar- betsgivare borde icke åläggas utbetala sådan ersättning. Ett sådant åläggande skulle nämligen ytterligare försvåra anställning av kvinnlig arbetskraft. Sve- riges vattenfabrikanters riksförbund ansåg likaledes, att understöd för uppe- hälle åt moder och barn under ledigheten från arbetet före och efter barns- börd borde utgå av statsmedel och att arbetsgivarna icke skulle iklädas några skyldigheter härutinnan.

Såsom ovan omförmälts har kommittén att i förevarande hänseende jämväl

beakta föreskrifterna i förutnämnda konvention, vari bland annat sägs, att kvinna skall under hela den tid, hon är frånvarande från arbetet på grund av barnsbörd eller förestående nedkomst åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Be- rörda understöd skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom för- säkring. Kvinna skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare eller barnmorska.

Bestämmelser, som avse att tillförsäkra kvinna ekonomisk hjälp under tiden före och efter barnsbörd, finnas meddelade i förordningarna den 11 juni 1937 om moderskapspenning och mödrahjälp (nr 338 respektive 339) jämte däri se— nare vidtagna ändringar. Moderskapspenning skall utgå av statsmedel med ett belopp av 75 kronor till kvinna, som är i behov därav, för att lindra med barns— börd förenade kostnader. Behov av moderskapspenning anses i regel föreligga, om för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för ma— karna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp uppgående till minst 2,500 kronor. Kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom annan göra ansökan därom hos vederbörande sjukkassa i god tid före barnsbörden. Rätten till moderskapspenning prövas och dylik penning ut- betalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller efter överenskommelse med centralsjukkassan av vederbörande lokalsjukkassa. Kvinna, som är medlem av erkänd sjukkassa, erhåller i stället för moderskaps— penning från sjukkassan moderskapshjälp med 110 kronor. Efter särskilt med— givande kan moderskapshjälp utgivas med högre belopp. Till denna hjälp utgår statsbidrag med 75 kronor.

Mödrahjälp kan efter särskild prövning tillerkännas kvinna, som i anled- ning av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd ut- över moderskapspenning respektive moderskapshjälp. Mödrahjälpen utgår av statsmedel. Den lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpli— gast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst 400 eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. Då anledning därtill finnes, må mödrahjälpen helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån. För handläggning av frågor rörande mödrahjälp finnes i varje landstingsområde och i varje stad, som icke deltager i landsting, en mödrahjälpsnämnd. Ansökan om mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan vistas.

En jämförelse mellan ovannämnda svenska bestämmelser och konventionens visar, att de förstnämnda skilja sig från de senare huvudsakligen därutinnan, att enligt de förra förutsättes behovsprövning för erhållande av understöd, medan enligt konventionen understöd skall utgå till alla kvinnor under deras bortovaro från arbetet på grund av havandeskap eller barnsbörd. Skall den svenska lagstiftningen bringas i överensstämmelse med konventionen, måste så- lunda förslagsvis tillämpningsområdet för förordningarna om moderskapspen- ning och mödrahjälp utvidgas, så att understöd tillförsäkras varje kvinna, som

av nyssnämnda anledning är i behov av ledighet under viss skälig tid. Emeller- tid har kommittén ansett tveksamt, huruvida med hänsyn till det utrednings- uppdrag, som givits 1937 års socialvårdskommitté, denna fråga rätteligen borde bliva föremål för kommitténs prövning. Efter gemensam överläggning år 1943 mellan de båda kommittéerna överenskoms, att socialvårdskommittén skulle upptaga förevarande spörsmål till behandling. Socialvårdskommittén har under år 1946 framlagt utredning och förslag angående moderskapsbidrag (Statens off. utredn. 1946:23). Av denna anledning anser sig arbetarskyddskommittén icke böra vidare ingå på berörda fråga utan föreslår, att hänvisning till de sålunda föreslagna bestämmelserna om moderskapsbidrag göres i de till 41 % hörande anvisningarna.

Jämlikt konventionen skall kvinna i samband med barnsbörd vara berättigad till fri vård av läkare eller barnmorska. I lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus föreskrives, att det åligger landsting eller stad, som ej deltager i landsting, att ombesörja anstalts- vård för sjukdom, skada och kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. I enahanda omfattning bör landsting liksom stad, som nyss nämnts, ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd. Till den, som driver sjukhuset, har patient att erlägga legosängsavgift efter de grunder och till det belopp, som för varje fall är fastställt. Läkare får icke av patient, som vårdas å allmän sal eller därmed likställt rum, mottaga ersättning för vård, som han lämnat patienten.

Enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande av distrikts- barnmorskor m. ni. skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med det antal distriktsbarnmorskor, som medicinalstyrelsen bestämmer. För stad, som ej deltager i landsting, må undantag från distriktsindelningen med- givas under villkor, att staden träffar avtal med tillräckligt antal barnmorskor att fullgöra de uppgifter, som enligt förordningen åvila distriktsbarnmorska. Det åligger barnmorska att utan ersättning lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet och lämna eftervård åt kvinnor, som efter förlossning vårdas i hemmet. Dock är distriktsbarnmorska, som för förrätt- ning i barnaföderskas hem måst företaga färd, som överstigit 1 km, berättigad att av den vårdade erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnad enligt viss fastställd taxa. Distriktsbarnmorska är vidare skyldig att bland annat tjänstgöra å viss förlossningsanstalt och att biträda i förebyggande mödra- och barnavård. Nämnas kan, att i kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 743) angående statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m. jämväl stadgas, att särskild förlossningsavgift icke må i något fall avkrävas barna- föderska. Det må i detta sammanhang tillika framhållas, att enligt kungörel- sen den 15 juni 1944 (nr 396) angående statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård må i vissa fall särskilt bidrag utgå för barnmorskas eller sjuk- sköterskas resor för hembesök hos havande kvinnor, mödrar och barn.

Ovannämnda bestämmelser torde i huvudsak motsvara de fordringar, som konventionen uppställer. För de kvinnor, som förlösas på lasarett eller anstalt, är vården av läkare eller barnmorska fri. Den relativt låga legosängsavgiften kan icke i något fall anses utgöra gottgörelse för sådan vård utan endast viss ersättning för kost patienten erhåller. För de kvinnor, som förlösas i hemmen, är barnmorskevården också fri, om man bortser från den utgift för skjuts eller resa, som ovan omnämnts. Läkarvård, som på ett lasarett lämnas patient å all- män sal, kan betecknas såsom fri, även om patienten själv får bestrida kost- naden för resa till och från lasarettet. Detsamma kan sägas om barnmorske- vården, ehuru det därvidlag är barnmorskan som reser. Det kan i detta sam- manhang nämnas, att befolkningsutredningen i sitt år 1945 avgivna betänkande om förlossningsvården (Statens off. utredn. 1945:50) föreslagit en utbyggnad av de ekonomiska stödåtgärderna i samband med själva barnsbörden avseende bland annat kostnadsfria resor till och från förlossningsanstalt, bestridande av kostnaden för barnmorskas resor i samband med förlossning samt statsbidrag till kostnaden för läkare, som tillkallas av barnmorska på grund av inträdd eller med fog befarad komplikation i samband med förlossning. Om och i vad mån här nämnda bestämmelser och förslag äro tillfyllest för att möjliggöra anslutning till konventionen är en fråga, som kommittén icke ansett sig böra närmare pröva.

Gällande bestämmelse om ledighet för amning upptogs likaledes i det första utkast till bestämmelser, som upprättades inom kommittén och var- över vissa organisationer och sammanslutningar bereddes tillfälle yttra sig. I en del yttranden häröver anfördes vissa betänkligheter. Sålunda ut- talade svenska tidningsutgivareföreningen, att bestämmelsen syntes vara ägnad att störande inverka på arbetets ordning och att den borde helt utgå. I varje fall borde till bestämmelsen fogas ett tillägg av innehåll, att lönen skulle bortfalla eller avdragas vid sådan eventuellt beviljad ledighet. Sveriges apotekarförbund befarade, att på grund av de för apoteken säregna förhållan- dena bestämmelsen om ledighet för amning kunde komma att medföra för så- väl apoteken som allmänheten mindre önskvärda konsekvenser. Svenska Open Door gruppen ansåg, att bestämmelsen borde utgå. Frågan hur en moder skulle beredas möjlighet att amma sitt barn, löstes smidigast genom frivillig överenskommelse parterna emellan.

Kommittén föreslår, att ifrågavarande bestämmelse upptages i lagförslaget med oförändrad lydelse. Tiden för ledigheten har ej preciserats, men be- stämmelsen torde likväl få anses sträcka sig längre än konventionens mot- svarande stadgande. Med sin avfattning möjliggör den dessutom en smidigare tillämpning. I ett av ovannämnda yttranden har uttalats, att det borde i la- gen jämväl föreskrivas om bortfall av eller avdrag på lön under ledighet för amning. Då denna fråga är av ekonomisk natur, har kommittén icke ansett sig böra ingå på densamma.

& l

Vad slutligen beträffar förbud mot avskedande på grund av havandeskap eller barnsbörd har denna angelägenhet, såsom förut nämnts, gjorts till föremål för reglering genom särskild lag (sid. 477). Dess tillämpningsområde är emel- lertid på grund av den i lagen fastställda karenstiden om ett år snävare än tillämpningsområdet för de i lagförslagets 41 & upptagna bestämmelserna. Ge- nom föreskriften om karenstid skiljer sig lagen även från konventionen, som i detta hänseende icke innehåller någon dylik begränsning. Detta innebär till skillnad från konventionen, att arbetstagare, som ej haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren sedan minst ett år, löper risk att vid havande- skap eller barnsbörd bliva skild från sin anställning. Enligt förarbetena till lagen är motivet för karenstiden i främsta rummet att förhindra, att en gravid kvinna med fördöljande av sitt havandeskap söker anställning för att seder- mera kunna göra gällande de rättigheter lagen tillförsäkrar henne. Med hän- syn till de olägenheter arbetsgivaren härigenom skulle komma att åsamkas, har ifrågavarande regel ansetts nödvändig. Då detta spörsmål nyligen varit föremål för statsmakternas prövning, har kommittén icke funnit sig böra framlägga förslag till bestämmelse i ämnet. Anslutning till konventionen på denna punkt är sålunda icke möjlig. Kommittén föreslår slutligen, att hän- visning till nyssnämnda lag göres i de till 41 & hörande anvisningarna.

Anslutning till konventionsförslag. Såsom ovan angivits har kommittén att pröva frågan om anslutning från vårt lands sida till konventionen angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd. Det har av kommittén ansetts angeläget att söka bringa arbetarskyddslagens bestämmelser till överens- stämmelse med nämnda konvention. Som förut anförts förefinnas likväl vissa skiljaktigheter, vilka göra en ratifikation av konventionen omöjlig. Enligt kon- ventionen får kvinna icke arbeta under de 6 första veckorna efter barnsbörden. Kommittén har icke ansett sig kunna gå så långt utan föreslår, att kvinna skall äga återgå till arbetet tidigare, därest hon med läkarintyg styrker, att så kan ske utan men för sig eller barnet. Vid bortovaro från arbetet på grund av havande- skap eller barnsbörd skall enligt konventionen varje kvinna vara berättigad åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle. Enligt gällande svenska bestämmelser förutsättes i sådant fall behovsprövning. Denna skilj- aktighet i förhållande till konventionen torde dock komma att elimineras, därest socialvårdskommitténs ovanberörda förslag blir antaget. Vidare må jäm- likt konventionen arbetsgivare icke uppsäga kvinna, då hon på grund av skäl, som ovan sägs, måste avhålla sig från arbete. Den svenska lagstiftningen be- reder, såsom ovan nämnts, ej dylikt skydd vid kortvarig anställning (högst ett år). På grund av vad sålunda anförts kan enligt kommitténs mening rati- ficering av konventionen icke för närvarande förverkligas.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 19 & stadgas, att kvinna, som använ- des till industriellt arbete, vilket bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstäl- let i regel sysselsättas minst tio arbetare, skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst 11 timmar varje dygn och att i denna ledig- het skall ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Från denna huvudregel finnas i angivna paragraf samt i 20 och 21 55 meddelade vissa undantag. Vid nöd- fallsarbete får kvinna sålunda användas till arbete jämväl å nämnda tid, om blott anmälan därom göres till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare eller, då fråga är om dylikt arbete mer än två dygn, tillstånd därtill beviljats, av yrkesinspektör eller bergmästare för ytterligare högst en månad och av yrkes- inspektionens chefsmyndighet för längre tid. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis forcerat arbete kan den oavbrutna 11-timmarsledigheten under högst sextio dagar om året inskränkas till 10 timmar av dygnet. Beträffande slutligen sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring, kan undantag från angivna nattarbetsförbud beviljas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I anslutning härtill kan nämnas, att eftergift från stadgandet i 19 å andra stycket meddelats under åren 1932—1938 av yrkesinspektionens chefsmyndig- het i 9 fall och av yrkesinspektörerna i sammanlagt 17 fall. Eftergifterna ha varit föranledda av ringa vattentillgång, skada å maskin eller ugn, leve- ransförsening av reservdelar till skadad maskin eller risk för att få färdig vara förstörd.

Tidigare behandling. Ovannämnda bestämmelser om förbud mot nattarbete för kvinnor grunda sig på. 1906 års Bernkonvention i ämnet. År 1919 antogs i Washington en ny konvention angående kvinnors nattarbete (se sid. 494). Denna skilde sig från Bernkonventionen såtillvida, att förbudet utsträcktes att avse förutom industriella företag även byggnadsverksamhet, att jämväl företag med mindre än 11 arbetare omfattades av förbudet samt att detta i fråga om industriella företag avsåg allt arbete däri, ej endast det industriella.

Socialstyrelsen behandlade i sitt år 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd frågan om anslutning till 1919 års Washington- konvention. Styrelsen anförde, att det givetvis vore önskvärt, såväl med hän- syn till det internationella socialpolitiska samarbetet som från arbetarskyd- dets synpunkt, att åt förbudet mot kvinnors nattarbete i vår lagstiftning kunde givas samma omfattning, som det fått i sistnämnda konvention. En utsträck- ning av förevarande förbudslagstiftning till att avse jämväl de mindre före- tagen vore emellertid ägnad att väcka vissa betänkligheter. Åtskilliga fackliga organisationer hade till styrelsen ingivit protestskrivelser mot en ratificering av konventionen. Den huvudsakliga innebörden av dessa skrivelser angavs vara, att de kvinnliga arbetarna icke krävde det fullständiga upphävandet av natt- arbetsförbudet, vilket erkändes hava medfört vissa nyttiga verkningar, men väl

att de yrkade dess modifierande i vissa avseenden. Sålunda gjordes gällande, att den för arbete medgivna tidrymden mellan klockan 5 och 22 vore för snävt tillmätt. Vid arbete på två skift, som stundom förekomme, exempelvis i bryg- gerier och vattenfabriker, måste för erhållande av tillräckliga raster arbetet ofta utsträckas till klockan 23 — alltså en timme senare än nattarbetsförbudet medgåve. Å andra sidan hade de kvinnliga bageriarbetarna funnit behov av att tiden för arbetets början flyttades tillbaka en timme, d. v. s. till klockan 4, då enligt bagerilagen uppeldning och deggörning finge börja. Slutligen fram- hölls, att det borde finnas möjlighet till eftergift från nattarbetsförbudet i så- dana fall, då arbete, vartill kvinnor användes, på grund av särskilda omstän- digheter tillfälligtvis behövde bedrivas under natten. Styrelsen, som vitsordade vad i ärendet anförts, kunde icke tillstyrka ratificering av Washingtonkonven- tionen men ansåg sig ej heller kunna förorda en så uppseendeväckande åt- gärd som en uppsägning av Bernkonventionen. Härför måste starka för att icke säga tvingande skäl föreligga. Huruvida sådana skäl förelåge, ansåg sig styrelsen icke kunna avgöra utan inskränkte sig till att förorda utredning om de kvinnliga arbetarnas önskemål i förevarande avseende. I sitt förslag upp- tog styrelsen därför endast den ändringen i nattarbetsförbudet, att det skulle avse kvinna, som användes till industriellt arbete (i stället »för arbete i in- dustriella företag»), samt att gränsen sattes vid minst 10 arbetare (mot tidi- gare >>flera än 10»).

År 1926 fick socialstyrelsen i uppdrag att verkställa den förordade utred- ningen om de kvinnliga arbetarnas önskemål i ämnet. Såsom resultat av denna utredning anförde styrelsen bland annat, att det från arbetsgivarnas sida i be- tydande omfattning och icke utan skärpa påyrkats nattarbetsförbudets mild- rande eller avskaffande, under det man å arbetarhåll i regel förordat dess upp- rätthållande och utsträckande jämväl till den mindre industrien. Å andra si- dan hade de starka krav på modifierande av berörda bestämmelser, som tidi- gare under arbetet med arbetarskyddslagens revision gjorts gällande av vissa organisationer och andra representanter för de kvinnliga arbetarna, vid den nu företagna undersökningen icke visat sig uppbäras av en så utbredd och kraftig opinion bland nämnda arbetare som man med skäl kunnat vänta. Un- dersökningen kunde därför icke anses ha givit något ökat stöd åt kravet på åtgärder — i första rummet uppsägning av Bernkonventionen — till mildrande av lagstiftningen angående kvinnors nattarbete. Den hade ej heller undan- röjt betänkligheterna mot nattarbetsförbudets utsträckning till att gälla jäm- väl för den mindre industrien. Styrelsen hade därför icke funnit anledning att i något avseende frångå den ståndpunkt, styrelsen tidigare intagit till frågan.

I remissntlåtanden över socialstyrelsens år 1925 avgivna betänkande hade från vissa håll uttalats önskemål om lindring i gällande nattarbetsförbud för kvinnor. Sålunda hade olika sammanslutningar, huvudsakligen representerande arbetsgivarsidan, förordat, att den för nattvila obligatoriskt lediga tiden måtte, särskilt med hänsyn till svårigheterna att anordna tvåskiftsarbete, sättas till

klockan 23 och 5. Utsträckt dispensmöjlighet hade även ifrågasatts. Å andra sidan hade landsorganisationen med avstyrkande av den ifrågasatta ändringen av tiden för nattvila föreslagit, att förbudsstadgandet måtte utsträckas att omfatta även de mindre arbetsföretag, som vore ställda utom nattarbetslagens tillämpning, samt att bestämmelserna i övrigt måtte så ändras, att Washington- konventionen kunde ratificeras.

I den proposition (nr 40) med förslag till lag om ändring av arbetarskydds- lagen, som förelades 1931 års riksdag, anförde föredragande departementsche- fen i ovanberörda fråga bland annat, att det måste medgivas, att gällande bestämmelser om kvinnors nattarbete icke vore fullt tillfredsställande, vare sig ur kvinnornas egen eller ur industriens synpunkt. Föreskrifterna medgåve ej tillräckliga möjligheter vid anordnande av tvåskiftsarbete och av arbete av den natur, att det måste begynna vid en mycket tidig timme av dagen. Till- räckliga skäl funnes emellertid ej att uppsäga Bernkonventionen utan att sam- tidigt pröva förutsättningarna för anslutning till Washingtonkonventionen. En sådan prövning borde dock anstå, till dess frågan om vissa jämkningar i sist- nämnda konvention blivit slutligen avgjord. Andra lagutskottet (utl. nr 24) fann i likhet med departementschefen, att det med hänsyn till de erinringar, som framställts mot konventionen särskilt från kvinnohåll, ej vore lämpligt föreslå en utsträckning av ifrågavarande bestämmelser i enlighet med konven- tionen. Detta blev också riksdagens beslut.

Det må här anmärkas, att 1931 års ändring av arbetarskyddslagen gick i motsatt riktning mot den internationella utvecklingen på området, i det att ge- nom ändringen bestämmelsen om nattarbetsförbud inskränktes från att ha gällt allt slags arbete i industriella företag till att omfatta endast industriellt arbete.

Utredning angående kvinnors nattarbete. Den 16 november 1934 anbe- fallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa utredning angående verk- ningarna för vårt lands vidkommande av ett utsträckande av nattarbetsförbudet i överensstämmelse med den reviderade konventionen och att inkomma med förslag till de nya eller ändrade författningsbestämmelser, som kunde erfordras för att möjliggöra anslutning till konventionen. I anledning härav inkom sty- relsen den 24 januari 1935 med sådan utredning rörande kvinnor, som användes till industriellt arbete, ävensom med författningsförslag. J ämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1935 uppdrogs åt styrelsen att utreda även kvinnors användande nattetid i industriella företag till annat än industriellt arbete. Resultatet av de båda utredningarna framlades av socialstyrelsen år 1935. En sammanfattning därav lämnas här nedan.

Vid tvätt- och strykinrättningar förekom i allmänhet icke nattarbete. Det nattarbete, som tidigare i viss utsträckning ägt rum vid mindre skrädderier och syateljéer, uppgavs väsentligen ha upphört. Endast vid 5 av 40 besökta arbetsställen hade nattarbete efter klockan 22 någon gång förekommit. Inom modistyrket förekom fortfarande — särskilt i mindre städer — arbete nattetid

under vår- och höstsäsongen. I fråga om mejerier berörde undersökningen en- dast ett mejeri med 9 anställda, varav 7 kvinnliga arbetare. Dessa började ar- betet turvis klockan 4. Ett nattarbetsförbud skulle i detta fall medföra an- tingen dyrbar ombyggnad eller ersättande av de kvinnliga arbetstagarna med manliga. Emellertid syntes dylika konsekvenser för mejeriernas del icke be- höva befaras i någon större omfattning. Vid en liknande är 1926 verkställd utredning framgick nämligen, att av 400 mejerier endast 28 började arbeta före klockan 5. Någon ökning i denna proportion syntes icke sedan dess ha in- träffat.

Inom bagerinöringen besöktes 182 bagerier med sammanlagt 385 arbetare, 104 män och 281 kvinnor; de flesta bagerierna voro småbagerier med 1—3 an- ställda. 113 bagerier hade uteslutande kvinnlig arbetskraft och 21 både manlig och kvinnlig. Av bagerierna med enbart kvinnlig arbetskraft började 19 arbeta före klockan 5 på vanliga vardagar, medan icke mindre än 81 började före detta klockslag å lördagar eller dag före helgdag. Enligt undersökningen syntes en viss tendens finnas till ökning av antalet bagerier, som bör— jade arbetet före klockan 5. Är 1925 funnos vid bagerier, som icke voro fa- miljebagerier, sysselsatta omkring 8,000 kvinnor, varav 6—7,000 skulle komma att beröras av ett utvidgat nattarbetsförbud. Sådant förbud skulle vid små- bagerierna i en del fall medföra antingen att driften nedlades eller att rörelsen inskränktes och i vissa andra fall, att de kvinnliga arbetarna komme att er- sättas av manliga. Genom begränsning av tiden för morgonarbetet skulle arbetet dessutom behöva forceras på ett för de kvinnliga arbetarna skadligt sätt.

Vid industriella arbetsställen med endast dagarbete torde arbete nattetid för städerskor förekomma blott i vissa fall vid övertidsarbete. Vid arbetsställen med skiftarbete, särskilt vid tvåskiftsarbete, syntes städning mestadels utföras på nat- ten. Förbud mot nattarbete på detta område skulle medföra ogynnsamma verk- ningar, i det att städningsarbetet då icke kunde utföras på annan tid än ordinarie arbetstid. Det skulle dessutom antagligen leda till att arbetet ifråga i viss ut- sträckning komme att överflyttas på manlig arbetskraft. Kvinnlig kontorsperso- nal i industriella företag sysselsattes i allmänhet icke med arbete nattetid. Det förekom dock vid särskilda tillfällen, såsom bokslut, inventeringar och bråd- skande utredningar, samt i ganska stor utsträckning vid vissa tidningsföretag och mera regelbundet vid en del arbetsställen med säsongarbete. Ett nattarbets- förbud skulle här medföra olägenheter och kunna få till följd, att kvinnlig kontorspersonal utbyttes mot manlig.

Inom industriella företag med utförsäljningsställen för huvudsakligen egna tillverkningsalster syntes den affärsanstöllda personalen endast undantagsvis, såsom vid julskyltning o. d., tagas i anspråk till arbete efter klockan 22. Vidare skulle kvinnlig sjukvårdspersonal och kvinnlig marketenteripersonal i indu- striella företag komma att inbegripas under förbudet. I den mån sådan per- sonal vore erforderlig nattetid, måste denna utgöras av manlig personal. Kvinnliga kemister i industriella företag, vilka i regel icke kunde sägas intaga

en ledande ställning i företaget, komme jämväl att falla under nattarbetsför- budet, vilket även ansåges bliva förhållandet med kvinnliga journalister. Ett tidningsföretag torde nämligen vara att betrakta som industriellt företag. De vid tidningsföretag förekommande kvinnliga arbetarna, som sysselsattes med iläggning av bilagor i eller inslagning av tidningsexemplar, bladerskor och korsbandsinläggerskor, syntes likaså komma att träffas av förbudet.. Av bla- derskor funnos i Stockholm ett hundratal, i Göteborg ett tiotal.

I samband med avgivandet av utlåtande över förstnämnda utredning fram- lade socialstyrelsen jämväl förslag till sådan ändring av bestämmelsen i 19 & arbetarskyddslagen, att ifrågavarande konventionsförslag skulle kunna biträ- das. Följande formulering av stadgandet föreslogs:

»Kvinna, som användes till industriellt arbete eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete, skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. 111. Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla kvinna, som intager en med ansvar förenad ledande ställning och i vanliga fall ej utför manu- ellt arbete.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger, när särskilda förhållanden det påkalla, efter hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare medgiva, att för visst slag av arbete eller visst arbetsställe tiden mellan klockan 11 e. m. och kloc— kan 6 f. m. må träda i stället för den i första stycket angivna tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Föreligga sådana — —— -— allmänna posten.»

Socialstyrelsens ändringsförslag innebar alltså, att villkoret om minst 10 ar- betare skulle borttagas, att förbudet skulle gälla även byggnadsarbete, att un- dantag skulle göras för kvinnor i chefsställning samt att tiden klockan 23—6 i särskilda fall skulle kunna träda i stället för tiden 22—5.

Vid fullgörande av ovannämnda utredningsuppdrag hade socialstyrelsen in- hämtat yttranden från vissa av frågan berörda parter. Därvid anförde svenska arbetsgivareföreningen, att den ifrågasatta utvidgningen av natt- arbetsförbudet för kvinnor till att omfatta även icke-industriellt arbete i in- dustriella företag icke skulle komma att vara av någon större betydelse för de verksamhetsområden, som föreningen representerade. Den kvinnliga kontors- personalen, som främst torde komma att beröras av den ifrågasatta regleringen, hölles i regel ej till något nattarbete. En viss utsträckning av arbetstiden inpå natten kunde dock förekomma vid viss tid på året, t. ex. under särskilt mar- kerad högsäsong eller vid tidpunkten för boksluts uppgörande. I dessa fall vore det dock endast fråga om mycket begränsade tidrymder. Mera regelbun- det nattarbete torde i övrigt blott förekomma för ett mycket ringa antal ar- betare, såsom städerskor, vilka vid vissa företag kunde vara nödsakade att för- lägga sitt arbete inpå tiden 10 e. m.—5 f. m. Föreningen ansåg, att det i vårt land icke förelåge något behov av ytterligare reglering av de inom industrien sysselsatta kvinnornas nattarbete. Den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden vore ej motiverad av några sociala missförhållanden eller något behov att skydda

den kvinnliga arbetskraften mot överansträngning genom nattarbete. En an- slutning till konventionen vore därför opåkallad för Vårt lands vidkommande.

Landsorganisationen tillstyrkte, att förbudet mot kvinnors nattarbete ut- sträcktes att omfatta jämväl kvinnor, som i industriella företag sysselsattes med annat arbete än industriellt arbete. I sitt yttrande till socialstyrelsen åter- gav landsorganisationen dessutom vad vissa av frågan berörda förbund an- fört. Svenska beklädnadsarbetareförbundet, som ställde sig mycket tveksamt till förslaget om utsträckning av arbetstiden till klockan 11 e. m., framhöll sålunda, att »varje ökad möjlighet för en arbetsgivare att utnyttja kvällstimmarna så, att de av oss vunna fördelarna sättas på spel, måste vi betrakta som ett steg bakåt. Även om vi förstå de utgångspunkter, som förmått en del kvinnogrup- per inom industrin att kräva en uppmjukning av nattarbetslagen, så kunna vi dock icke ställa oss bakom detta krav. Vi ha den uppfattningen, att en skärp- ning av lagen därhän, att den omfattar alla arbetare, oavsett kön, skulle vara den bästa lösningen av de problem, som förestava detta krav på lagens för- ändring.» Svenska textilarbetareförbnndet tillstyrkte, att förbudet mot kvin- nors nattarbete utsträcktes att jämväl omfatta de kvinnor, som i industriella företag sysselsattes med annat än industriellt arbete. I fråga om förslaget att utbyta tiden 22—5 mot 23—6 hade förbundet för avsikt att hos socialminis- tern hemställa om att denna bestämmelse i konventionen måtte bortfalla (se sid. 495). Svenska livsmedelsarbetareförbundet avstyrkte bifall till konventionen. Svenska transportarbetareförbundet framhöll, att inom dess verksamhetsområde sysselsattes kvinnor i nattarbete vid busstrafikföretag med rengöring av bus- sar samt vid tidningsföretag med bladning och korsbandsinslagning av tidningar.

De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd samt kvinnliga kontorist- föreningen uttalade sig på det bestämdaste mot ratificering av 1934 års revi- derade nattarbetskonvention. Redan den nuvarande bestämmelsen om nattar- betsförbud vore en icke önskvärd inskränkning i kvinnors rätt till arbete. I skrivelse till socialstyrelsen den 13 april 1935 hade ett antal kvinnliga journa- lister i Stockholm uttalat sin protest mot ett eventuellt utsträckande av natt- arbetsförbudet till att omfatta även deras arbete.

I anledning av den i konventionen angivna möjligheten att i fall av exceptio- nella förhållanden, som beröra arbetarna i en viss industri eller trakt, efter dispens få tiden 22—5 utbytt mot tiden 23—6 har yrkesinspektrisen under 1935 verkställt utredning härom. Denna har omfattat 35 större textilfabriker och andra fabriker, där skiftarbete förekom och där intresse tidigare funnits för skiftens förläggande mellan klockan 6 och 23. Som en sammanfattning av resultatet av denna utredning har yrkesinspektrisen uttalat, att arbetsgivarna i bland annat textilindustriens båda centra, Borås och Norrköping, ej längre syntes ha något intresse av denna förskjutning av arbetstiden och att de kvinn- liga textilarbetarna befarade, att den minsta rubbning av förbudet skulle öka skiftarbetets och skiftens längd, varför de yrkade på att nuvarande bestäm-

melser bibehölles. För spisbrödsfabriker, bryggerier, vattenfabriker och bok- binderier vore frågan ej längre aktuell.

I anslutning till ovan omförmälda utredningar angående kvinnors nattarbete må här även erinras om en av socialstyrelsen år 1937 verkställd undersökning rörande vissa arbetstidsförhållanden inom bagerinäringen. Enligt denna un- dersökning skulle antalet bagerier år 1937 uppgå till 7,436 med sammanlagt 35,276 sysselsatta personer. I utredningen lämnades även uppgifter om tid- punkten för uppeldningens och deggörningens början inom olika slag av bage- rier. Det antal bagerier, för vilka dylika uppgifter avgåvos, utgjorde tillhopa 7,021 eller 94,4 % av totala antalet undersökta arbetsställen. Av dessa 7,021 arbetsställen började 107 eller 1,5 % uppeldning och deggörning före klockan 3.30, 1,472 eller 21 % under tiden 330—459, 1,960 eller 27,9 % under tiden 5.0—5.59, 2,147 eller 30,6 % under tiden (SD—6.59 samt 1,335 eller 19 % efter klockan 7. Följande tabell visar, hur de sålunda undersökta bagerierna förde— las med hänsyn till arbetsställenas storlek och tiden för arbetets början. Rena familjebagerier ha därvid ej medräknats.

Därav företag, som började arbetet t 1 b ' " * An & agenforetag före kl. 3.30 kl. 5.0— kl. c.a— k:a-1120 kl. 3.30 —4.59 5.59 6.59 & senare I med 1—9 arbetare ............ 5,159 75 | 1,066 1,593 1,658 767 » 10 eller flera arbetare ..... 483 12 1 282 79 80 30 Summa 5,642 87 ) 1,348 | 1,672 [ 1,738 f 797

Av dessa siffror framgår, att 1,141 bagerier med högst 9 arbetare eller om- kring 22 % börja uppeldning och deggörning före klockan 5, under det att 4,018 börja först efter klockan 5. Härvid är emellertid att beakta, att dessa siffror härröra från en tid, då det egentliga bageriarbetet fick börja klockan 5. Enligt gällande bageriarbetstidslag (ändrad i vissa delar den 26 maj 1939) får detta arbete numera börja först klockan 6.

Yrkesinspektr-isen verkställde år 1940 en undersökning berörande 147 små— bagerier i Stockholm med 243 arbetstagare. Därav framgick, att 79 sådana bagerier hade endast kvinnlig arbetskraft och att av dessa företag endast 7,6 % började arbetet före klockan 5; före två helgdagar i följd började emellertid 40,5 % av dessa bagerier före klockan 5. Man torde härav kunna sluta, att en viss förskjutning inträtt, så att antalet bagerier, som börja uppeldning och deggörning först klockan 5 eller senare, numera betydligt ökats.

Reformförslag. Vid 1931 års riksdag yrkades i motioner (1:205 och II:349), att bestämmelserna om kvinnors nattarbete skulle utsträckas att avse allt in— dustriellt arbete. Genom denna utvidgning avsåges att för vårt lands vidkom-

mande möjliggöra ratificering av 1919 års Washingtonkonvention angående kvinnors nattarbete. Därjämte föreslogs, att anmälan om nödfallsarbete skulle ske hos yrkesinspektionens chefsmyndighet samt att meddelande av dispens städse skulle ankomma på chefsmyndigheten. Andra lagutskottet hemställde (utl. nr 24), att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete, skulle för nattvila beredas oavbruten ledighet under minst elva timmar varje dygn och att i denna ledighet skulle ingå tiden mellan klockan 23 och 5. Undantag medgavs för kvinnas användande i nödfallsarbete, förutsatt att anmälan respektive ansökan därom gjordes hos yrkesinspektionens chefsmyndighet. För dylikt arbete utöver två dygn förutsattes medgivande av chefsmyndigheten. Denna skulle därjämte äga meddela erforderlig eftergift beträffande säsongarbete eller arbete, som avsåge förarbetande av varor, vilka vore underkastade hastig försämring. Dessutom stadgades, att ovannämnda förbud mot nattarbete icke skulle gälla beträffande kvinna, som innehade med ansvar förenad ledande befattning och vanligen ej sysselsattes med kroppsarbete. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Fem yrkesinspektörer ansågo, att ansökan och anmälan gällande nödfalls- arbete borde göras till yrkesinspektör i stället för till yrkesinspektionens chefs- myndighet.

Y rkesinspektionens distriktsinspektriser framhöllo, att stadgandet om natt- arbetsförbud för kvinnor borde utgå och att den allmänna bestämmelsen om nattvila vore tillräcklig. Det syntes distriktsinspektriserna lämpligt att frångå Bernkonventionen.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter ansåg, att undantag från den allmänna bestämmelsen om nattvila mellan klockan 23 och 5 borde stadgas för kvinna, som användes till arbete i hotell-, restaurang- och kafé- rörelse, och att ett förtydligande härom borde göras i lagen.

Sveriges konditorförening förutsatte, att bestämmelsen icke gällde exempelvis serverings- och köksarbete. Ett förtydligande härom borde göras i lagtexten.

Landsorganisationen avstyrkte begränsningen av den förbjudna nattarbets- tiden från klockan 22 till klockan 23 och ansåg, att med hänsyn till tvåskifts— arbete erforderliga undantag borde kunna medgivas genom dispensförfarande.

Yrkeskvinnors riksförbund uttryckte sin förvåning över detta för kvinnor speciella nattarbetsförbud jämfört med den av kommittén föreslagna allmänna bestämmelsen om ledighet för nattvila.

Kvinnliga kontoristföreningen framhöll, att föreskrifterna uppenbarligen icke berörde kontorsarbete. Föreningen ansåg det dock icke nödvändigt med sär- skilt nattarbetsförbud för kvinnor, utan borde dessa bestämmelser utgå ur la- gen. Yrkesinspektionens chefsmyndighet borde i föreskriven ordning kunna

undantaga dem, män såväl som kvinnor, vilka av hälsoskäl icke borde utföra nattarbete, där sådant av olika anledningar måste förekomma.

Föreningen SAIA ansåg, att det med hänsyn till den allmänna bestämmel- sen om nattvila vore onödigt med ett ytterligare nattarbetsförbud för kvinnor, och föreslog, att bestämmelserna utginge ur lagen.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att förslaget innebure en utökning av de arbeten, vartill kvinnor icke finge användas natte- tid, i det att hänsyn icke längre toges till arbetsställets storlek, när det gällde industri och hantverk. Om denna utvidgning ansåges motiverad, ifrågasatte bolaget, om ej nattarbetsförbudet borde utsträckas att omfatta även arbete med transport av personer eller gods. Dessutom framhölls, att anmälan och ansökan beträffande nödfallsarbete borde behandlas av vederbörande yrkesinspektör.

Konventionsförslag. I konventionen angående kvinnors nattarbete (Washing- ton 1919) stadgas, att inga kvinnor få sysselsättas under natten inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon gren därav, med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas. Med beteckningen »iiatt» skall förstås en tidrymd av minst 11 på varandra följande timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning vid nödfallsarbete eller då arbetet avser till— varatagande av ämnen, som äro utsatta för snabb försämring. Vidare bestäm- mes, att i industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna, samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det, den såsom natt angivna tidrymden må inskränkas till 10 timmar under sextio da- gar om året.

Ifrågavarande konvention reviderades i Geneve 1934. Ändringarna bestode däri, att konventionen icke skulle äga tillämpning å kvinnor, som intoge med ansvar förenade, ledande befattningar och i vanliga fall ej utförde manuellt arbete, samt att i fall av exceptionella förhållanden, som berörde arbetarna i en viss industri eller trakt, vederbörande myndighet skulle äga att efter hö— rande av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer saken kunde angå besluta, att i fråga om kvinnor, som sysselsattes i åsyftade industri eller trakt, tid- rymden mellan klockan 23 och 6 skulle kunna träda i stället för tidrymden mel- lan klockan 22 och 5.

Över den år 1934 reviderade konventionen har utlåtande avgivits av dele- gationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid i huvud- sak framhöll, att det till förmån för vårt lands anslutning till konventionen kunde i första rummet anföras, att man därigenom skulle vinna en på sina håll sannolikt ganska värderad, ökad frihet beträffande tiden för kvinnliga ar- betares sysselsättande. Vidare skulle nattarbetsförbudet ej längre hindra an- vändandet av kvinnliga arbetstagare i högre befattningar, en förändring, som dock antagligen ej kunde tillmätas någon större praktisk betydelse. Tillika er- inrades om förpliktelsen att såvitt möjligt positivt deltaga i det internationella

socialpolitiska samarbetet samt önskvärdheten från arbetarskyddssynpunkt att motverka anlitandet av nattarbete. Det väsentliga skälet mot den reviderade konventionens ratificering åter torde vara, att konventionens tillämpning på åtskilliga håll skulle försvåra eller förhindra kvinnors användande till arbete. Några hållbara skäl för att i fråga om användande till nattarbete försätta äldre ogifta kvinnor i annan ställning än männen torde knappast förefinnas. Natt— arbetsförbudets utsträckning till vissa verksamhetsområden, som icke vore att hänföra till den egentliga industrien, skulle väl praktiskt sett sakna större betydelse, men inbegripandet under förbudet av den mindre industrien komme otvivelaktigt att på rätt många områden medföra verkningar, som för de kvinn- liga arbetarna skulle bliva kännbara och te sig orättvisa. Enär verkningarna av ett vidgat nattarbetsförbud icke med tillhjälp av tillgängliga upplysningar kunde med säkerhet bedömas, ansåg sig delegationen för det dåvarande icke kunna förorda annan åtgärd än en allsidig utredning om dessa verkningars sannolika förekomst, omfattning och innebörd.

Föredragande departementschefen framhöll, då han inhämtade riksdagens yttrande över konventionen (prop. nr 84:1935), att med hänsyn till det förbe- redande skick, vari ärendet befunne sig, prövningen av frågan om ratificering tillsvidare borde få anstå. Riksdagen anslöt sig, på hemställan av andra lag- utskottet (utl. nr 13), till denna uppfattning (skriv. nr 87).

I anslutning till 1934 års ovanberörda konvention kan här nämnas, att re— presentanter för textilarbeterskor i Borås, Göteborg, Malmö och Norrköping i en till chefen för socialdepartementet den 9 maj 1935 ingiven skrivelse på det bestämdaste uttalat sig mot genomförandet av en sådan förskjutning av ar- betstiden för inom industrien i Sverige sysselsatta kvinnor, som den i konven- tionen angivna. Skrivelsen åtföljdes av en petitionslista, undertecknad av 6,328 kvinnliga textilarbetare över 18 år, sysselsatta inom vårt lands fyra största textilindustricentra. Som skäl anförde de följande:

»På grund av de ytterst låga lönerna inom textilindustrin mäste ofta hela familjen deltaga i förvärvsarbetet. Husmodern såväl som den ogifta kvinnan får förutom sitt dagliga arbete i fabriken sköta hemmet efter arbetstidens slut; den låga förtjänsten medger icke hållandet av hjälp i hemmet. Om hon har sitt arbete förlagt till sista skiftet, d. v. 5. från klockan 2 e. m., skulle vid förskjutningen av arbetstiden till kloc— kan 11 e. m. förnattssömn, som av läkare anses vara den mest värdefulla, vara full- ständigt utesluten. Dessutom skulle den behövliga men redan under nuvarande förhål— landen alltför korta nattvilan ytterligare reduceras. I många fall måste nämligen hus— modern stiga upp mycket tidigt följande morgon — redan vid 4—1/25-tiden — för att iordningställa den frukost, som skall medhavas av övriga familjemedlemmar, vilka ha sitt förvärvsarbete förlagt till förmiddagsskiftet (mellan klockan 6 f. m.—2 e. m.). Sömnen blir alltså absolut otillräcklig för den arbetande kvinnan, och detta i förening med det på grund av den intensiva rationaliseringen inom industrin orsakade jäktet och tröttheten nedbryter kvinnornas hälsa i förtid, vilket även ur samhällssynpunkt sett innebär en hotande fara. — Den rådande trångboddheten — — — skulle vid en för— skjutning av arbetstiden med en timme ytterligare försämra möjligheterna för de med— lemmar av en familj, vilka arbeta på olika arbetsskift, att få välbehövlig vila och ro.»

I skrivelsen framhölls vidare, att en lagändring i angiven riktning skulle för vårt lands vidkommande medföra svåra konsekvenser i synnerhet för kvin- norna inom textilindustrien och att en förskjutning till klockan 23 skulle en- sidigt gynna arbetsgivarparten, varför hemställdes, att regeringen måtte göra allt vad i dess makt stode för att förhindra, att den svenska arbetarskyddslagen ändrades i enlighet med den reviderade konventionen, d. v. s. därhän, att ar- betstiden för kvinnorna inom industrien kunde förläggas till tiden mellan kloc- kan 6 och 23. I skrivelsen uttalades till sist, att »enligt vår uppfattning, som delas av det stora flertalet manliga skiftarbetare, bör det för kvinnorna inom industrien nu gällande skyddet i stället utvidgas att omfatta jämväl männen».

Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kommittén att vid full- görande av sitt utredningsuppdrag pröva, huruvida anslutning till den revi- derade konventionen kan ske från vårt lands sida. Till kommittén har för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande samtidigt överlämnats dels so- cialstyrelsens ovannämnda utredning rörande kvinnors användande nattetid till icke-industriellt arbete inom industriella företag, dels nyssnämnda skrivelse jämte petitionslista från kvinnor inom textilindustrien, dels ock skrivelse från svenska sockerfabriks aktiebolaget den 17 april 1945 angående tillstånd att använda kvinnor till arbete nattetid i viss omfattning jämte tillhörande hand- lingar.

Kommitténs förslag. I gällande lag stadgat förbud mot nattarbete för kvin- nor avser endast industriellt arbete, som bedrives i större omfattning (minst 10 arbetstagare). Till dylikt arbete i lagens mening hänföres jämväl hantverksarbete samt sådant byggnadsarbete, som är att betrakta såsom industriellt. Ifråga- varande nattarbetsförbud är främst betingat av hänsyn till kvinnornas hälsa och kroppskonstitution samt till familje- och hemliv liksom även det upp- växande släktets hälsa och omvårdnad. Det har dock begränsats att gälla sådana arbetsområden, där nattarbete vanligtvis förekommer och där ris- ken för skadlig inverkan av arbetet är särskilt stor. Emellertid har den för nattarbetsförbudet gällande begränsningen till större arbetsställen i många fall med fog ansetts medföra såväl olägenhet som orättvisa, och det vore med hänsyn härtill önskvärt, om begränsningen ifråga kunde upphävas. Det må här endast erinras om de brister i hygieniskt hänseende, som ofta förefinnas vid mindre arbetsställen men där kvinnliga arbetstagare likväl kunna utan hinder av lagen sysselsättas i nattarbete. Vid större arbetsställen, där arbetet bedrives under goda hygieniska förhållanden, får kvinna däremot ej nattetid användas till indu- striellt arbete.

Frågan huruvida det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet bör bibehållas, får givetvis ses i samband med förslaget om ett allmänt nattarbetsförbud, av- seende såväl män som kvinnor. Såsom framgår av en del remissyttranden ha vissa kvinnliga sammanslutningar ansett, att särskilt nattarbetsförbud för kvinnor icke vore påkallat, då ett allmängiltigt sådant förbud infördes i lagen.

Detta skulle enligt kommitténs mening förutsätta, att man i lagen stadgade allmänt förbud mot nattarbete inom varje slag av verksamhet, som omfatta- des av lagen, och att särskilt tillstånd under vissa förhållanden skulle kunna lämnas till dylikt arbete. Såsom förut framhållits (sid. 357) har kom- mittén dock icke ansett sig kunna framlägga förslag till stadgande av detta innehåll utan i stället föreslagit bestämmelser, enligt vilka från det allmänna nattarbetsförbudet undantages sådant arbete, som på grund av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid. Om enbart detta stadgande skulle finnas i lagen, skulle möjlighet givas att i ett flertal fall använda kvinnor till nattarbete, som för närvarande ej är tillåtet. Kommittén anser sig icke kunna förorda en sådan lösning utan föreslår, att det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor alltjämt bibehålles. Ett stadgande härom har upptagits i lagförslagets 42 5.

Såsom förut nämnts avser konventionen angående kvinnors nattarbete allt arbete i industriella företag utan hänsyn till antalet däri sysselsatta arbets- tagare. Den gäller dessutom även byggnadsarbete. En anslutning till kon- ventionen skulle först och främst innebära, att den mindre industrien och hant- verket skulle omfattas av nattarbetsförbudet och att den i gällande lag an- givna begränsningen till minst 10 arbetare skulle bortfalla. Några sakliga skäl för att nattarbete för kvinnor skulle vara förbjudet i större industriföretag men tillåtet i mindre, torde numera knappast kunna andragas. I regel äro de större företagen vida bättre utrustade i hygieniskt och skyddstekniskt hänseende än de mindre arbetsställena. Det torde ej heller kunna påstås, att nattarbetet vid ett större arbetsställe är mera påfrestande än nattarbetet i ett mindre före- l tag och att förbud i förra fallet därför skulle vara särskilt påkallat. Det måste * vidare ur såväl arbetsgivar- som arbetstagarsynpunkt te sig egendomligt och orättvist, att kvinnliga arbetstagare skola få användas till nattarbete vid mindre men ej större företag inom samma verksamhetsgren. Enligt socialstyrelsens förutnämnda utredning skulle ett utsträckt nattarbetsförbud icke i nämnvärd grad drabba småindustrien. De yrkesgrupper, som särskilt torde komma att beröras därav, äro bagerier och modeaffärer.

Vad beträffar bagerier får enligt bageriarbetstidslagen arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror icke bedrivas å tid mellan klockan 20 och 6 å söc- kendag. Härifrån medgivas två betydelsefulla undantag. För det första får näm- ligen uppeldning och deggörning utföras mellan klockan 4 och 6, och för det andra får arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd, där arbetet är indelat i skift, fortgå till klockan 22 och, i den mån så kräves för det tillverkade brö— dets torkning, jämväl mellan klockan 22 och 24. I bagerier, där arbetarantalet understiger tio och för vilka det i arbetarskyddslagen stadgade nattarbetsför- budet för kvinnor sålunda icke gäller, kunna alltså kvinnor användas till ar- bete med uppeldning och deggörning mellan klockan 4 och 5 samt för torkning av spis— eller knäckebröd mellan klockan 22 och 24. Om förbudet ifråga ut- sträckes att avse allt industriellt arbete, skulle detta i fråga om de av so-

; . 44 * 444451 "ifs—lå. ,...

, _. M__._u.-_-_

cialstyrelsens utredning berörda bagerierna innebära, att vid högst omkring 22 % av småbagerierna (med högst 9 anställda) sådan ändring i arbets- förhållandena finge ske, att den kvinnliga personalen ej finge börja uppeld- ning och deggörning före klockan 5. Då emellertid enligt nämnda utredning majoriteten bland småbagerierna börjar arbetet först efter klockan 5, synas olägenheterna för dessa bagerier att icke få använda kvinnlig arbetskraft till arbete före klockan 5 icke vara av sådan omfattning, att de böra hindra ett utsträckande av nattarbetsförbudet för kvinnor. Vad gäller morgonarbetet är det ock att märka, att möjlighet till undantag från nattarbetsförbudet bör kunna beredas.

Ehuru ett utsträckt nattarbetsförbud skulle för småbagerier medföra, att kvinnor ej heller finge användas till arbete med torkning av spis- eller knäcke- bröd mellan klockan 22 och 24, synes detta enligt föreliggande uttalanden icke vara av större betydelse jämfört med möjligheten att få börja bageriarbetet på morgonen. Socialstyrelsen berör i sin år 1935 avgivna utredning icke frå- gan om bageriarbetets förläggande till tiden mellan klockan 22 och 24. De svå- righeter, som tidigare förefunnits vid de större spisbrödsfabrikerna på grund av att de ej kunnat använda kvinnor till torkning av bröd mellan klockan 22 och 24, ha numera avsevärt minskat, sedan man börjat tillämpa en annan tek— nik för torkningen. Ett utsträckt nattarbetsförbud torde sålunda med avseende på tiden mellan klockan 22 och 24 icke spela någon roll för bagerinäringen.

I fråga om modistyrket har enligt socialstyrelsens utredning år 1935 det egentliga nattarbetet försvunnit. Vid högsäsong förekommer det dock, att man vid enstaka tillfällen arbetar till klockan 23 eller 24 på natten. Omkring 1/3 av Stockholms alla modister lära under säsong utföra arbete efter klockan 22, och även i Göteborg förekommer på de flesta håll dylikt övertidsarbete. I små— städer lär nattarbete bland modisterna vara ännu mera vanligt. Såsom en kom- pensation för nattarbetet bruka modisterna i regel få behålla sin anställning även under tiden mellan säsongerna, då tillgången på arbete är mindre. För här ifrågakommande arbete liksom för annat säsongarbete torde enligt kom-- mitténs mening möjlighet till undantag från nattarbetsförbud kunna beredas-

Anslutning till ovannämnda konvention skulle vidare medföra, att kvinna ej finge nattetid användas till något slag av arbete i industriella företag. För- budet skulle sålunda drabba bland annat städ-, vakt-, kontors-, sjukvårds- och marketenteripersonal i industriföretag ävensom vissa andra kvinnliga arbets- tagare vid dylika arbetsställen. Närmare redogörelse för dessa arbetstagares arbetsförhållanden lämnas i den förutnämnda av socialstyrelsen verkställda ut— redningen (sid. 488—490). I anslutning till denna får kommittén anföra föl- jande synpunkter.

Beträffande städerskar i industriella företag, där skiftarbete bedrives, må fram-- hållas, att det ur arbetssynpunkt är en väsentlig skillnad mellan en arbetstagares sysselsättande i industriellt arbete nattetid under 8 timmar och ett par timmars städningsarbete efter klockan 22 eller före klockan 5. Det är icke uteslutet,.

att ett utsträckande av nattarbetsförbudet till att gälla städerskor skulle kunna medföra, att deras arbete uppdroges åt andra arbetstagare, med påföljd att städningen i många fall komme att utföras under det på- gående ordinarie arbetet, Vilket ur arbetshygienisk synpunkt måste anses olämpligt. I kommitténs lagförslag (14 & k) stadgas för övrigt, att städning av arbetslokal skall såvitt möjligt undvikas, då arbete där pågår. Det kan näm- nas, att Stockholms städerskefackförening, enligt till socialstyrelsens utredning fogad skrivelse, protesterat mot att städerskorna skulle omfattas av nattarbets- förbudet. Kvinnliga vakter i industriföretag, t. ex. telefonvakter, torde myc- ket sällan sysselsättas å tid mellan klockan 22 och 5, varför frågan om ut- sträckt nattarbetsförbud synes sakna betydelse för dem.

Att inbegripa kontorspersonal i industriella företag under ett nattarbetsför- bud torde icke vara lämpligt. För denna personalkategori synes ej heller föreligga behov i sådan riktning. Det skulle däremot bereda sådan personal stora svårigheter, exempelvis vid bokslut och inventeringar. Vidare synes det föga tilltalande att stadga strängare regler för arbetstagare på industrikontor än för personal på affärskontor. Det komme dessutom i tillämpningen att ej sällan bliva svårt att draga gränsen mellan dessa kontor. Samma synpunkter torde i huvudsak kunna anföras beträffande affärspersonal i industriföretag med utförsäljningsställen.

Vad beträffar sjukvårds- och marketenteripersonal i industriella företag torde dylik personal i allmänhet icke sysselsättas å tid mellan klockan 22 och 5.

För bladerskor och korsbandstnläggerskor vid tidningsföretag skulle ett natt- arbetsförbud sannolikt medföra, att den kvinnliga arbetskraften bleve ersatt av manlig. Även här gäller emellertid, såsom beträffande städerskorna, att det är fråga om arbete endast en kortare tidsperiod än ett 8-timmarsskift och dess— utom att den ifrågavarande kåren av arbetstagare är synnerligen ringa till antalet. Bladerskorna i Stockholm arbeta i regel mellan klockan 1/23 eller 3 och 5, medan det i Göteborg förekommer, att de kunna börja arbeta redan klockan 1. Nämnas kan, att Stockholms tidningsbuds fackförening i en till socialstyrelsens utredning fogad skrivelse uttalat en kraftig protest mot ett ut- sträckt nattarbetsförbud för kvinnor men att den icke hade något att erinra mot att ett sådant förbud gjordes lika för män och kvinnor.

Kvinnliga journalisters arbete är av sådan natur, att det delvis måste ut- föras på natten. Det torde dock endast röra sig om några timmars arbete å tid mellan klockan 22 och 5. Nitton kvinnliga journalister i Stockholm ha i an- slutning till den senaste revisionen av nattarbetskonventionen likaledes proteste- rat mot en utvidgning av nattarbetsförbudet för kvinnor.

Vad slutligen beträffar kvinnliga kemister i industriföretag torde dessa re- dan vara inbegripna under nattarbetsförbudet. För att utröna huruvida laboratoriearbete betraktades såsom industriellt arbete, lät kommittén under år 1939 från samtliga yrkesinspektörer inhämta upplysning om i vad mån gäl- lande nattarbetsförbud ansetts tillämpligt å kvinnliga kemister i industriföre—

tag. Av yrkesinspektörernas svar framgår, att laboratoriearbete vid industri- företag i regel betraktades som industriellt arbete. Det har därvid dock förut- satts, att laboratoriearbetet intimt sammanhängde med företagets drift. Flera yrkesinspektörer ha därjämte framhållit, att i den mån kvinnliga kemister eller laboratoriebiträden funnes anställda vid industriföretag, de i regel icke använ- des till nattarbete. Det må här nämnas, att yrkesinspektionens chefsmyndighet uttalat, att laboratoriearbete, som utgjorde ett led i industriföretagets verksam- het, vore att hänföra till industriellt arbete.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser kommittén, att en utvidgning av nattarbetsförbudet för kvinnor till att gälla allt industriellt arbete oavsett ar- betsställets storlek bör utan större olägenheter kunna genomföras, i synnerhet om ökad möjlighet beredes för undantag vid säsongarbete och gällande be— stämmelse om minst 11 timmars sammanhängande ledighet för nattvila upp- häves. Vad åter beträffar förbud mot kvinnors användande nattetid i in- dustriella företag till annat än industriellt arbete synas olägenheterna härav komma att bliva så stora i förhållande till den nytta, som torde vinnas ge— nom ett dylikt förbud, att kommittén icke anser sig kunna föreslå en sådan utsträckning av förbudet ifråga. Det i lagförslagets 42 & upptagna stadgan— det omfattar sålunda endast hantverks- och industriellt arbete. För kvinna, som användes till annat arbete, förutsättes det i 19 5 i lagförslaget stadgade nattarbetsförbudet gälla.

Enligt gällande lag innefattas i benämningen industrith arbete jämväl hant- verksarbete. Det för kvinnor stadgade nattarbetsförbudet avser således även hantverksarbete, i den mån detta bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstäl- let i regel sysselsättas minst 10 arbetstagare. Med hänsyn till att man såväl i den officiella statistiken som i allmänt språkbruk skiljer på industri och hant- verk, har kommittén ansett lämpligt, att man i lagen beaktar denna åtskillnad. 42 5 har avfattats i enlighet härmed.

I en verksamhet ingå ofta flera slag av arbete, och vid tillämpning av före- varande stadgande kan det därför stundom uppstå tvekan om huruvida visst slag av arbete är att betrakta såsom hantverks- eller industriellt arbete. Detta har även varit fallet vid tillämpning av gällande bestämmelse rörande kvin- nors nattarbete. Det kan här bland annat erinras om ibladning och inslag— ning av tidningar vid tidningstryckerier, vilket arbete i allmänhet icke betrak- tats såsom industriellt arbete. Till sådant arbete har ej heller hänförts kon- tors—, städnings- eller vaktarbete vid industriföretag. I tveksamma fall böra bland annat beaktas de synpunkter, som anförts på sid. 390 tredje styc- ket. De lokala förhållandena och sättet för arbetets utförande torde stundom även få tillmätas betydelse vid frågans avgörande. Ehuru här berörda stadgande väl icke torde få någon praktisk betydelse för byggnadsverksamhet, må i detta sammanhang dock påpekas, att såsom industriellt arbete räknas jämväl vissa slag av byggnadsarbete, Sådant byggnadsarbete, som ej är att hänföra till in- dustriellt arbete, omfattas icke av stadgandet ifråga.

I 19 & gällande lag stadgas, att kvinna skall för nattvila beredas en oavbru- ten ledighet från arbetet av minst 11 timmar varje dygn. Denna bestämmelse står enligt kommitténs mening icke i överensstämmelse med nutida upp- fattning om kvinnas rätt till arbete eller arbetsfrihet. Ur denna synpunkt kan det ej heller anses riktigt att för kvinnliga arbetstagare över 18 år, som sysselsättas i hantverks- eller industriellt arbete, uppställa en strängare fordran beträffande ledighet för nattvila än för kvinnor i annat arbete. Det torde ur arbetarskyddssynpunkt dessutom ej vara motiverat att för nyssnämnda arbetstagare över 18 år under alla förhållanden — oberoende av åldern i övrigt eller civilstånd — fordra, att de skola beredas eller ha rätt till en nattledighet om minst 11 timmar i följd eller vara skyldiga att under denna tidrymd ovillkorligen avhålla sig från arbetet. Det må här erinras om att, då delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet yttrade sig över den reviderade konventionen, denna bland annat framhöll, att det knappast fun- nes några hållbara skäl för att i fråga om användande till nattarbete försätta äldre ogifta kvinnor i annan ställning än männen. På grund av vad som ovan anförts anser sig kommittén icke böra i lagförslaget upptaga ifrågavarande be- stämmelse. Genom denna ändring av bestämmelsen minskas i viss mån även de olägenheter som uppstå, därest bestämmelsen, såsom ovan föreslås, utsträckes att gälla jämväl småindustrien (sid. 497—498). Sålunda beredes bland annat möjlighet att börja arbetet tidigare påföljande dag, även om detta föregående dag fortgått till klockan 23 (enligt lagförslaget). Förslaget, som nödvändig- gör uppsägning av Bernkonventionen, får givetvis icke anses innebära, att fordran på tillräcklig ledighet för nattvila eftersättes eller att rätten till sådan ledighet slopas. Enligt kommitténs mening åvilar det arbetsgivaren att tillse, att arbetstagare erhåller tillräcklig nattledighet, även om ledighetens längd icke fastställes för vuxna arbetstagare.

Enligt gällande lag skall i den ovanberörda ledigheten för nattvila ingå tiden mellan klockan 22 och 5, vilken bestämmelse motsvarar Washingtonkon- ventionen på denna punkt. Denna tidrymd kan dock enligt den år 1934 revi- derade konventionen i exceptionella fall ersättas av tiden mellan klockan 23 och 6. Såsom framgår av det föregående (sid. 486 0. f.) har detta spörsmål varit föremål för såväl utredningar som uttalanden, och socialstyrelsens år 1935 av- givna förslag till ändring av bestämmelsen i 19 & gällande lag upptog även ett stadgande i berörda hänseende. Från ett stort antal kvinnliga arbetstagare inom textilindustrien har, såsom förut nämnts (sid. 495—496), ingivits protest mot att arbetarskyddslagen ändras i enlighet med sistnämnda konventionsförslag. Särskilt har man vänt sig mot möjligheten att förskjuta arbetstiden från kloc- kan 22 till 23.

Med hänsyn till vad som förevarit i berörda fråga, anser sig kommittén icke böra framlägga förslag till bestämmelse i enlighet med 1934 års reviderade kon- vention. Emellertid finner kommittén nödvändigt föreslå, att tiden 22—5 ändras till 23—5, så att större möjlighet beredes att anordna raster vid tvåskiftsarbete.

Att detta är påkallat framgår icke minst av kommitténs undersökning rörande arbetsförhållandena inom industriella och därmed likställda arbetsställen. Så- lunda befinnes enligt bilaga A, sid. 793, att inom textil- och beklädnadsindu- strien (yrkesgrupp 6) över 4,200 kvinnliga arbetstagare ha blott en rast om högst 15 minuter per skift, vilket måste anses vara i hög grad otillfredsstäl- lande. Förhållandet sammanhänger emellertid med arbetstagarnas önskemål om en kortare arbetstid på lördagar. En bidragande orsak till att skiftarbetet ' verkar tröttande på arbetstagaren är otvivelaktigt bristen på ordentliga raster. , Detta har också från läkarhåll påtalats, och det har ansetts, att lagen måste " ge bättre stöd beträffande raster men även större möjlighet än nu att ordna ' rastfrågan på ett tillfredsställande sätt. I detta spörsmål hänvisas jämväl till : kommitténs uttalanden å sid. 347 och 416. Kommittén har med sitt ovannämnda $ förslag jämväl velat åstadkomma överensstämmelse med de i lagförslaget upp- ' tagna allmänna bestämmelserna angående nattarbete (19 å). ; Såsom förut framhållits föreligger ej sällan vid skiftarbete önskemål om att !. fördela arbetet under veckans dagar på sådant sätt, att kortare arbetstid er- i hålles på lördagar. Vanligen är det då fråga om en utsträckning av arbets- ! tiden från 22 till 23 och stundom endast under sommartid för att få större | möjlighet till friluftsliv vid veckoskiftet. För kvinnliga arbetstagare möter detta ofta hinder på grund av det för dem gällande nattarbetsförbudet. Till kom- , mittén har, såsom tidigare anmälts, överlämnats en av svenska sockerfabriks aktiebolaget den 17 april 1945 gjord framställning, i vilken av skäl, som nyss . nämnts, anhållits om tillstånd att använda kvinnliga arbetstagare till indu-, striellt arbete även mellan klockan 22 och 23 under veckans fem första arbets- ' dagar. Framställningen har dock ej kunnat bifallas på grund av att gällande arbetarskyddslag ej lämnar möjlighet härtill. Även sistnämnda skäl talar enligt kommitténs mening för att tiden 22—5 ändras till 23—5. Att i enlighet med konventionen framflytta tidpunkten för arbetets början från klockan 5 till 6 anser sig kommittén icke böra föreslå, enär man då icke skulle nå det syfte man velat vinna genom den föreslagna ändringen, nämligen möjlighet till längre raster under skiftet och eventuellt kortare lördagsarbetstid. ! Enligt gällande lags 20 och 21 %% kunna i särskilda fall undantag medgivas ' från nattarbetsförbudet för kvinnor. Kommittén anser, att sådan möjlighet bör finnas även i den nya lagen. Såsom framgår av 42 5 första stycket föreslås så- lunda, att arbetsrådet må, då så prövas nödigt, medgiva, att kvinna användes till arbete, vilket på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan sär- skild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, d. v. s. till sådana arbeten,: som åsyftas i lagförslagets 19 5 första stycket (där dock icke medgivande av arbetsrådet förutsättes). Vilka slag av arbete det härvid gäller angives när- mare i de till 19 & hörande anvisningarna. Dock må framhållas, att till arbete, som på grund av annan särskild omständighet måste försiggå nattetid, hänföres bland annat sådant arbete, som omnämnes i 21 & gällande lag, (1. v. s. arbete, som avser förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring.

Vidare föreslås, att undantag från nattarbetsförbudet för kvinnor skall kunna medgivas i de fall, som avses i förslagets 20 &. Härvid är att märka, att då fråga är om säsongarbete eller arbete, som på grund av särskilda omständig- heter måste påskyndas, undantag kan medgivas för mer än sextio dagar under året. På grund av de skärpta bestämmelser om nattarbete kommittén föreslår samt förslaget om att slopa bestämmelsen angående nattledighetens längd anser kommittén, att jämväl i sistberörda fall ansökan om undantag skall göras hos arbetsrådet. Enligt motsvarande undantagsbestämmelse i gällande lag stadgas blott anmälan, men det är då endast fråga om inskränkning av ledigheten för nattvila med en timme av dygnet. Möjlighet till undantag föreslås jämväl beträffande arbete, som tillgodoser ändamål av stort allmänt intresse eller som är påkallat för att undvika avsevärd olägenhet av teknisk, ekonomisk eller social natur (jämför förslagets 20 å b). Genom denna utvidgning av eftergiftsmöjligheterna från nattarbetsförbudet för kvinnor äger arbetsrådet följaktligen, då så är påkallat, medgiva, att kvinnor användas nattetid till ar- bete, som avser att tillgodose försvar och folkförsörjning. Med hänsyn härtill lärer i detta hänseende den s. k. fullmaktslagen — lagen den 14 juni 1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m. (jämför nr 281/1945) — icke vara erforderlig. Även i det fall, som avses i 20 5 0), kan arbetsrådet medgiva, att kvinna användes till arbete nattetid. I likhet med vad nu gäller föreslår kommittén, att kvinna jämväl skall få an- vändas till nödfallsarbete å tid mellan klockan 23 och 5, då så finnes nödigt. Beträffande anmälan och ansökan rörande dylikt arbete hänvisas till kommit- , téns uttalande på sid. 362. Vid meddelande av undantag, varom ovan nämnts,

förutsättes, att i allmänhet blott göres inskränkning i den för nattvila obligato- , riskt föreskrivna tiden. Tillstånd att använda kvinna till arbete å hela den tid,

som inrymmes mellan klockan 23 och 5, förutsättes däremot komma att meddelas endast i undantagsfall. Vid tillämpning av gällande stadgande om förbud mot kvinnors användande ; nattetid till industriellt arbete har stundom uppstått fråga, huruvida stadgan-

det avser endast de kvinnor, som äro att anse såsom arbeterskor, eller om det berör alla kvinnor, som sysselsättas i arbetet, och således även kvinnliga ar- betstagare i ledande eller överordnad ställning. Till belysande av detta spörs- mål må här omnämnas ett ärende, som nyligen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Ärendet avsåg en av Stockholms benmjölsfabriks aktiebolag hos Kungl. Maj:t den 20 augusti 1945 gjord framställning om tillstånd att använda en kvinnlig tjänsteman (ingenjör) till arbete å tid mellan klockan 22 och 5. Då arbetarskyddslagen (eller fullmaktslagen) ej möjliggjorde bifall till fram- ställningen, föranledde den ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Det får av detta ,beslut anses framgå, att stadgandet i 19 & gällande lag är tillämpligt även jbeträffande kvinnlig arbetstagare i överordnad ställning. Det kan här näm- ,nas, att enahanda spörsmål jämväl uppstått i fråga om tillämpningen av lden ovan berörda Washingtonkonventionen. Flera stater hävdade nämligen

på sin tid, att konventionen avsåg endast arbeterskor, medan andra tolkade den bokstavligt och fann densamma vara tillämplig å alla i industriföretag an- ställda kvinnor. År 1932 gjorde internationella domstolen (på Englands be- gäran) det uttalandet, att konventionen omfattade även kvinnor i ledande eller övervakande ställning. Vid konventionens revision år 1934 infördes i den- samma en bestämmelse, vari fastslogs, att konventionen ej gällde kvinnor, som intoge med ansvar förenade, ledande befattningar och i vanliga fall ej utförde manuellt arbete.

I de särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande i arbete, vilka upptagas i lagförslagets 40—43 åå, avses med kvinna varje kvinnlig arbets- tagare i lagens mening och sålunda även kvinna i överordnad ställning. Kom- mitténs förslag till vidgat nattarbetsförbud för kvinnor kommer självfallet att i större grad än nu beröra kvinnliga arbetstagare i överordnad ställning. I de fall, då sådan arbetstagare behöver sysselsättas i hantverks- eller indu- striellt arbete å tid mellan klockan 23 och 5, skulle undantag kunna meddelas ; med stöd av ovannämnda, till 42 & hörande undantagsbestämmelser. Emellertid = anser kommittén, att dylik prövning i varje särskilt fall av ifrågavarande arbetstagares rätt till nattarbete ej bör ske, utan bör kvinna i överordnad ställning äga rätt att likaväl som manlig arbetstagare i sådan ställning deltaga i nattarbete, då så är påkallat. Kommittén föreslår därför, att i lag- förslagets 42 å upptages en bestämmelse om att det för kvinnor stadgade nattar- betsförbudet ej gäller kvinna i överordnad ställning. Härigenom vinnes också överensstämmelse med motsvarande stadgande i lagförslagets 19 å andra styc- ket och i den reviderade konventionen. Exempel på vad som bör förstås med arbetstagare i överordnad ställning lämnas i anvisningarna till 19 &.

Såsom förut nämnts hänföres till i 42 & angivet »arbete, som på grund av — — — annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid» sådant ar- bete, som omförmäles i 21 & gällande lag och som avser förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring. Beträffande dylikt arbete kan jämlikt 21 & undantag från nattarbetsförbudet för kvinnor meddelas av yrkesinspek- tionens chefsmyndighet. Denna bestämmelse var tidigare intagen i 1909 års lag angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa indu- striella företag, men gällde då, att Kungl. Maj:t ägde meddela undantag. Med stöd av sistnämnda lag har Kungl. Maj :t utfärdat två kungörelser, dels den 9 juni 1911 (nr 48) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete natte- , tid och dels den 16 oktober 1914 (nr 301) angående undantag i fråga om ar- i bete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner från berörda natt- | arbetsförbud. Enär 1909 års lag förklarats upphävd genom den år 1931 revi- derade arbetarskyddslagen och det Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att med- dela undantag från nattarbetsförbudet samtidigt överflyttats på yrkesinspek- tionens chefsmyndighet, har fråga uppkommit, huruvida icke nämnda kun- görelser borde upphävas. Yrkesinspektionens chefsmyndighet har hos kommit-

tén jämväl hemställt härom. Med hänsyn till de ändrade bestämmelser, som föreslagits angående nattarbete, och då ifrågavarande befogenhet sedan länge överflyttats på chefsmyndigheten samt den lag, varpå kungörelserna stöda sig, upphävts, anser kommittén lämpligt, att kungörelserna upphävas i samband med den nya lagens ikraftträdande. Det synes enligt kommitténs mening också ändamålsenligt, att ifrågavarande lagtillämpningsärenden tillkomma arbetsrå- det. Lagens övergångsbestämmelser ha föreslagits avfattade i enlighet härmed.

Med upphävandet av ovannämnda kungörelser följer, att de arbetsgivare, som beröras därav, måste vid tidpunkten för lagens ikraftträdande hos arbets- rådet ansöka om eftergift från det i 42 & stadgade nattarbetsförbudet. För att emellertid undvika ett måhända onödigt ansökningsförfarande vid nämnda tidpunkt föreslår kommittén, såsom framgår av lagförslagets övergångsbestäm- melser, att eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med den nya lagens ikraftträdande skall upphöra att gälla, fortfarande skall äga giltighet, till dess arbetsrådet finner skäl återkalla eftergiften. Beträffande de eftergifter, som meddelats enligt ovannämnda kungörelser, är därvid att märka, att de äro generella och gälla utan begränsning till viss tid. Med hänsyn härtill anser kommittén, att det vid meddelande av fortsatt eftergift för ifrågavarande ar- betsställen bör tillses, att denna i allmänhet beviljas generellt för visst arbets- ställe och utan tidsbegränsning eller i varje fall för relativt lång tid. Kommit- tén förutsätter tillika, att de villkor, som nu gälla för åtnjutande av ifrågava- rande eftergifter, även i fortsättningen bliva beaktade och, om så finnes på- kallat, jämväl kompletterade.

Anslutning till konventionsförslag. Gällande bestämmelser angående kvin— nors nattarbete ansluta till Bernkonventionen den 26 september 1906 om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom industrien, vilken konvention Sve- rige ratificerat enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1910. Enligt kon- ventionen, som äger tillämpning på industriella företag, vari användas flera än 10 arbetare, skall industriellt nattarbete med vissa undantag vara förbjudet för kvinnor. Den i konventionen föreskrivna tiden för nattvila skall ha en var- aktighet av minst 11 timmar i följd, och däri skall ingå tiden mellan klockan 22 och 5. En jämförelse mellan konventionen och kommitténs förslag i här berörda avseende visar, att förslaget på tre punkter väsentligt avviker från konventionens bestämmelser. Sålunda uppställes i lagförslaget ej fordran på att kvinnlig arbetstagare, sysselsatt i hantverks- och industriellt arbete, skall för nattvila ha 11 timmars oavbruten ledighet från arbetet. Den obligatoriska tiden för nattvila ändras från klockan 22—5 till klockan 23—5. Vidare ökas möjligheterna till undantag från nattarbetsförbudet. Enligt kommitténs me- ning tala starka skäl för de föreslagna ändringarna av gällande bestämmelser. Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum på arbetslivets område, och till den inställning man har till frågan om kvinnas rätt till arbete, anser kommittén ej välbetänkt att fasthålla vid dessa bestämmelser, som tillkommit sedan nära

40 år tillbaka. Vid denna tid bedrevs det industriella arbetet under helt andra förhållanden än vad numera är fallet, och kommunikationsväsendet var ej så utvecklat, varför det i många fall tog avsevärd tid att komma till och från arbetet. De föreslagna ändringarna torde ändå icke stå i full överensstäm- melse med vad vissa kvinnoorganisationer yrkat i frågan. Kommittén har dock velat så långt möjligt anpassa bestämmelserna efter den uppfattning, som numera företrädes från kvinnohåll, liksom även efter förefintliga praktiska behov. Ändringarna äro emellertid av sådan beskaffenhet, att de förutsätta en uppsägning av Bernkonventionen.

Vad beträffar WVashingtonkonventionen jämte den reviderade konventionen angående kvinnors nattarbete och kommitténs förslag till nattarbetsförbud för vissa kvinnliga arbetstagare förefinnas mellan dessa väsentliga skiljaktigheter. Enligt förslaget är förbudet tillämpligt endast beträffande kvinna, som an- vändes till hantverks- och industriellt arbete. I konventionen meddelat natt- arbetsförbud för kvinna avser däremot allt arbete inom ett industriellt före- tag och det gäller också byggnadsarbete, även om detta ej kan hänföras till industriellt arbete i vanlig mening. I fråga om byggnadsarbete berör förslaget däremot endast sådant arbete, som är att anse såsom industriellt. Förslagets bestämmelser om nattvilans längd och förläggning avvika dessutom från kon- ventionen på sätt ovan angivits. Vidare äro förslagets bestämmelser om un- dantag betydligt mera omfattande än konventionens. Såsom i det föregående framhållits, har kommittén icke ansett lämpligt eller motiverat att utsträcka det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet att avse allt arbete i indu- striella företag och byggnadsföretag. Av såväl praktiska skäl som av hänsyn till de kvinnliga arbetstagarnas ställning inom arbetslivet har kommittén ej heller i övrigt ansett sig kunna fasthålla vid konventionens eller gällande lags bestämmelser. På grund av de sålunda föreliggande Skiljaktigheterna fin- ner kommittén en anslutning till sistnämnda konventionsförslag vara utesluten.

Övriga villkor.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 22 & stadgas, att om kvinnas använu dande i visst slag av sysselsättning finnes medföra synnerlig fara för olycks- fall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande eller hälsofarligt, må Ko- nungen föreskriva vissa villkor för kvinnas användande i sådan sysselsätt- ning eller förordna, att kvinna ej må användas däri.

Med stöd av denna bestämmelse i sin tidigare lydelse har Kungl. Maj:t den 7 april 1916 utfärdat kungörelse (nr 114) angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg.

Reformförslag. Vid 1939 års riksdag väcktes två motioner (I:110 och II:184), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående bland annat åtgärder för bevarande av den kvinnliga ung-

domen, särskilt landsbygdens, åt hemmen samt för skydd mot de faror till hälsa och livsinriktning, som arbetet inom vissa industrier medförde för unga kvinnor. Beträffande det i motionerna framförda önskemålet om skydd mot faror, som arbetet inom vissa industrier medförde för unga kvinnor, uttalade första kammarens första tillfälliga utskott (utl. nr 15), i anslutning till vad mo— tionärerna själva anfört, den förhoppningen, att den pågående utredningen an- gående arbetarskydd skulle kunna anvisa vägar för lösandet av detta problem. Liknande uttalande gjordes även av andra kammarens första tillfälliga utskott (utl. nr 6). Motionerna föranledde icke någon åtgärd från riksdagens sida.

Remissyttrande. I det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet föreslogs en bestämmelse motsvarande gällande 22 &. Nyssnämnda 1916 års kungörelse föreslogs därjämte upphävd. I sitt yttrande ansåg landsorganisa- tionen oklart, varför kungörelsen skulle upphävas, då den lagbestämmelse, varpå kungörelsen grundats, oförändrad upptagits i utkastet och chefsmyndigheten icke skulle äga meddela förbud i här ifrågavarande fall.

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår, att ovannämnda stadgande i 22 & upptages i den nya lagen, 43 5.

Den med stöd av 22 & utfärdade kungörelsen angående förbud mot att an- vända kvinna under 21 år till stuveriarbete ombord å vissa fartyg anses numera ha ringa praktisk betydelse. På grund härav har av såväl yrkesinspektionens chefsmyndighet som yrkesinspektrisen hemställts, att kommittén måtte föreslå, att densamma upphäves. Som skäl härför har åberopats det förhållandet, att ifrågavarande arbete, som vanligen består i lastning och stuvning av splitved och stav vid huvudsakligen norrländska sågverk, praktiskt taget upphört, be- roende på bland annat att splitveden tuggas till flis och användes vid sulfit- och masonitfabriker. Lastning och stuvning av stav har även minskat, sedan träemballaget mer och mer kommit att ersättas av kartong- och pappersembal- lage. Lämpligheten av att på grundval av de under de senaste åren rådande för- hållandena på ifrågavarande arbetsområde föreslå, att kungörelsen upphäves utan att ersätta den med något annat stadgande, kan givetvis starkt ifråga- sättas. Inom kommittén har övervägts, huruvida ej kungörelsens bestämmelser borde ersättas med en bestämmelse i kungörelsen angående förbud mot minder- årigs användande till vissa farliga arbeten (sid. 112), varvid åldersgränsen skulle sänkas från 21 till 18 år, så att förbudet komme att gälla endast minder- åriga flickor. Kommittén har emellertid ansett övervägande skäl tala för att kungörelsen upphäves utan att ersättas i någon annan form. Lagens övergångs- bestämmelser ha avfattats i enlighet härmed.

Genom motioner vid 1939 års riksdag har, såsom ovan nämnts, hemställts om utredning angående åtgärder för skydd mot de faror till hälsa och livsin— riktning, som arbetet inom vissa industrier medför för unga kvinnor. I moti- veringen till den i motionerna gjorda hemställan sägs bland annat, att indu-

striellt arbete i kvava fabriker under maskinernas hetsande jäkt torde i bety- dande utsträckning ha en högst menlig inverkan på de unga kvinnornas hälsa. Det uttalas därjämte den förhoppningen, att pågående utredning angående ar- betarskydd skall finna utvägar att hindra kvinnans alltför tidiga användning inom sådana verksamhetsgrenar, som kunna menligt inverka på hennes utveck- ling till en sund hemkvinna och moder. Såsom ovan framhållits instämde ve- derbörande utskott i detta uttalande. För att tillgodose de synpunkter motio- närerna framfört, anser sig kommittén icke böra framlägga några förslag, som skulle avse enbart kvinnliga arbetstagare, vilket motionärerna synes åsyfta. Visserligen föreslår kommittén skärpta bestämmelser i fråga om minimiålder, arbetstid, ledighet för nattvila och förbud mot användande av minderårig till vissa farliga arbeten, och dessa förslag torde i viss mån även tillgodose motio- närernas synpunkter, men de förordas dock böra gälla såväl manliga som kvinn- liga arbetstagare. Skulle det ur arbetarskyddssynpunkt finnas särskilt påkallat att förbjuda unga kvinnliga arbetstagare att deltaga i viss sysselsättning, synes detta lämpligen böra ske på administrativ väg med stöd av stadgandet i 43 eller eventuellt 29 å i den föreslagna lagen.

H. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Allmänna bestämmelser.

I 3 & arbetarskyddslagen åläggas arbetsgivare och arbetstagare vissa all- männa förpliktelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbetet. För åstadkommande av ett effektivt arbetarskydd är det emellertid av synnerlig betydelse, att icke endast arbetsgivarna utan även arbetstagarna intresseras för skyddsarbetet och att arbetstagarna lämna sin medverkan till dess genom- förande. I sådant syfte meddelas i arbetarskyddslagens 31 & vissa bestäm- melser, som avse att åstadkomma en organiserad samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare till förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet.

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt skyddsarbete är sålunda, att så- väl arbetsgivaren som arbetstagarna, inberäknat arbetsledarna, positivt deltaga i detta arbete. En samverkan mellan parterna är härvid nödvändig. Genom det i lagförslagets 5 & tredje stycket upptagna stadgandet har kommittén jämväl velat framhålla arbetsgivarens och arbetstagarnas allmänna förpliktelser härutin- nan. För att erhålla största möjliga effektivitet och bestående resultat bör emellertid skyddsarbetet organiseras på lämpligt sätt. Detta tillkommer i första hand arbetsgivaren. Kommittén föreslår därför, att de särskilda bestämmel- ser, som avse parternas samverkan i det förebyggande arbetet och som behand- las i förslagets 44 å, inledas med ett stadgande, vari sägs, att arbetsgivaren skall till främjande av sundhet och säkerhet i arbetet på lämpligt sätt ordna och leda skyddsarbetet på arbetsstället. Detta utesluter dock icke, att om ar- betsgivaren ej själv har möjlighet att i erforderlig utsträckning ägna sig åt

skyddsarbetet, han kan uppdraga åt en eller flera personer vid arbetsstället att i större eller mindre utsträckning handlägga frågor rörande arbetets sund— het och säkerhet. Vid många företag har detta också skett genom att särskild person anställts för uppdraget, såsom skyddsinspektör eller personalkonsulent, eller genom att detta lämnats åt annan hos arbetsgivaren anställd person, som tillika sysselsättes med annat arbete. Har sådant uppdrag givits åt viss person, föreslår kommittén, såsom framgår av de till 44 & 1 mom. hörande anvisning- arna, att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombuden därom liksom även om den ordning, i vilken hänvändelse i skyddsfrågor skall göras till arbets- givaren. I anvisningarna har jämväl upptagits en erinran om att det åvilar arbetsgivaren att tillse, att såväl arbetsledare som övriga arbetstagare med- verka i skyddsarbetet.

Det kan här nämnas, att vid utgången av år 1944 hade enligt yrkesinspek- tionens verksamhetsberättelse detta år ställföreträdare för arbetsgivaren i skyddsfrågor utsetts vid 312 arbetsställen.

Skyddsombud. Gällande lag. I 31 & arbetarskyddslagen stadgas, att å arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives industriellt arbete eller byggnads-, skogsavverk- nings—, kolnings- eller transportarbete, bör bland arbetarna utses ett eller flera skyddsombud att företräda arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet. Dock må skyddsombud kunna utses även å annat arbetsställe. Val av skyddsombud förrättas av arbetarna eller, på framställning av dem, av fack-

lig organisation, genom vilken de närmast kunna anses företrädda. Härutöver meddelas vissa bestämmelser för skyddsombuden, avseende bland annat att de ha att göra sig noga underrättade om de å arbetsstället i skyddshänseende rå- dande förhållandena och att de böra verka för främjande av ökad säkerhet och sundhet samt söka vinna arbetarnas medverkan därtill. Vidare lämnas anvis— ning om i vilken ordning hänvändelse i skyddsfrågor skall göras. Därjämte stad- gas, att skyddsombud icke må hindras att fullgöra sina uppgifter.

Tidigare behandling. Det första stadgandet om skyddsombud (arbetarom- bud) upptogs i 1912 års arbetarskyddslag. Där utsades, att om arbetarna å visst arbetsställe inom sig utsett ett eller flera ombud att till vederbörande inspek- tionsförrättare framföra arbetarnas önskemål beträffande arbetets säkerhet och sundhet, det ålåge inspektionsförrättaren att vid besök å arbetsstället lämna ombuden tillfälle att fullgöra sitt uppdrag. Vidare stadgades, att arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället skulle vara pliktig att, när inspek- tionsförrättaren infunne sig, underrätta såväl denne om arbetarnas berörda åtgärd som ock arbetarnas ombud om inspektionsförrättarens närvaro å arbets- stället.

Genom 1931 års lagändring blev skyddsombudsinstitutionen mer utvecklad och befäst. Det blev då i 31 & fastslaget, att å arbetsställe, där industriellt ar-

bete, byggnads- eller transportarbete bedrevs i så stor omfattning, att å arbets-

stället i regel användes minst 10 arbetare, arbetarna borde inom sig utse ett eller flera ombud att företräda dem i frågor rörande arbetets säkerhet och sund- het. Även på andra ställen ägde arbetarna rätt att utse ombud. Om valet borde ombuden underrätta arbetsgivaren samt vederbörande yrkesinspektör eller berg- mästare. Dessutom meddelades i 31 & vissa anvisningar rörande ombudens för- pliktelser och rättigheter m. m.

Frågan om en effektivisering av skyddsombudsinstitutionen och den lokala säkerhetstjänsten upptogs sedermera till behandling av 1937 års arbetarskydds- kommitté, som framhöll, att yrkesinspektionens verksamhet till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete kunde fullt utnyttjas och komma till sin rätt endast under förutsättning, att arbetsgivare och arbetare själva intresserat del- toge i skyddsarbetet. Erfarenheten hade också visat, att samarbete mellan ar- betsgivare och arbetare på själva arbetsplatsen vore av synnerligen stort värde. Antalet arbetsställen, där skyddsombud utsetts, utgjorde dock endast en mindre del av vårt lands arbetsställen. Kommittén angav även en del orsaker härtill. Enligt kommitténs mening borde göras allt som vore möjligt för att utveckla skyddsombudsinstitutionen och säkerhetstjänsten. Det vore också av stor be- tydelse, att principen om arbetarnas medansvar i sundhets- och säkerhetsfrågor vid skyddslagstiftningens tillämpande upprätthölles i hela sin vidd. Ju större fordringar, som ställdes på arbetsgivarna, desto viktigare vore det, att arbe- tarna icke saklöst finge åsidosätta meddelade skyddsföreskrifter eller på an- nat sätt äventyra resultatet av kanske kostsamma åtgärder till befrämjande av deras välfärd; Kommittén framlade jämväl ett flertal förslag till åtgärder i syfte att stärka ombudsinstitutionen. Sålunda föreslogs bland annat, att alla arbetsställen, varå lagen ägde tillämpning, borde förpliktas att utse skydds- ombud samt att vederbörande fackorganisation även skulle äga förrätta om- budsval. Dessutom borde i lagen utsägas, att skyddsombud ej finge hindras att fullgöra sitt uppdrag. Inspektionsförrättares plikt att vid inspektion träda i förbindelse med skyddsombuden borde starkare betonas. Vidare föreslogs, att tillsynsorgan skulle förpliktas att alltid tillställa skyddsombud avskrift av med- delade anvisningar. I lagen borde tillika införas ett stadgande med uppmaning att bilda säkerhetskommittéer.

I de remissyttranden, som avgåvos över kommitténs ifrågavarande förslag, tillstyrktes detta i princip eller lämnades i det övervägande flertalet fall utan erinran.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen till 1938 års riks- dag (nr 265) beträffande skyddsombudsinstitutionen bland annat, att den hade en viktig mission att fylla för höjande av skyddsarbetets effektivitet och att det med hänsyn härtill kunde ifrågasättas, om icke nämnda institution borde, åtminstone i viss utsträckning, göras obligatorisk. En sådan anordning syntes dock icke böra vidtagas utan en allsidig utredning av därmed sammanhäng- ande spörsmål. Till stöd för ombuden syntes dock böra införas ett stadgande i lagen, att ombuden icke skulle få hindras att fullgöra sina uppgifter. När—

mare förklaring av innebörden härav ansågs dock icke vara erforderlig. Enligt departementschefens mening borde uppmaningen att utse skyddsombud icke avse alla arbetsställen utan endast sådana, varest på stadigvarande sätt bedre- ves industriellt arbete eller byggnads-, skogsavverknings-, kolnings- eller trans- portarbete. Vidare uttalades, att arbetarna å arbetsplatsen borde i första hand utse skyddsombud. Därest så ej skedde, torde på framställning av dem den fackliga organisation, genom vilken de närmast kunde anses företrädda, få rätt att utse ombud. Hade val av skyddsombud ägt rum, borde stadgas skyldighet att göra anmälan härom. Föreskrift om att anslag om vilka, som utsetts till ombud, skulle uppsättas å arbetsstället, syntes lämpligen böra meddelas såsom anvisning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, icke såsom påbud i lagen. I denna skulle jämväl intagas en anvisning om att säkerhetskommitté borde ut— ses vid större arbetsställe, där så lämpligen kunde ske. Enligt departements- chefens mening skulle inspektionsförrättare om möjligt träda i förbindelse med skyddsombud eller säkerhetskommitté vid inspektion av arbetsställe. I lagen syntes därjämte böra införas det stadgandet, att skyddsombud och medlem av säkerhetskommitté ägde taga del av innehållet i sådan anteckningsbok, som omförmäldes i 30 5. Vad slutligen anginge införande i lagen av bestämmelser rörande gottgörelse till skyddsombud för förlorad arbetsförtjänst, framhöll de- partementschefen, att det torde kunna förutsättas, att skyddsombuden icke skulle behöva i ekonomiskt hänseende lida men av sin verksamhet och att be- stämmelser i ämnet därför icke vore erforderliga.

Vad i propositionen föreslagits bifölls av riksdagen. I detta sammanhang må tillika erinras om de åtgärder, som arbetsmarkna- dens parter under de senaste åren vidtagit för att främja den lokala säkerhets- tjänsten. För utredning av frågan om effektivisering av arbetarskyddet genom ett bättre organiserat samarbete mellan arbetsgivare och arbetare inom före— tagen tillsatte svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, efter hemställan av den av organisationerna gemensamt tillsatta arbetsmarknadskom- mittén, år 1939 en särskild kommitté, benämnd arbetsmarknadens organisatio- ners skyddskommitté. Denna avgav till arbetsmarknadskommittén år 1941 sitt betänkande med förslag till vissa allmänna regler för den lokala säkerhets- tjänstens organisation jämte vissa andra åtgärder för främjande av ökad sä- kerhet och sundhet på arbetsplatserna. Förslaget blev år 1942 godkänt av or- ganisationerna och resulterade i en överenskommelse om allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation. Se bilaga D. Nämnda organisationer ha sedermera tillsatt ett centralt organ, benämnt arbetarskyddsnämnden, med uppdrag att verka för effektivisering av säkerhetstjänsten och arbetarskyddet över huvud taget. Reglerna tillämpas icke endast å arbetsställen, vid vilka ar- betsgivare och arbetare äro anslutna till dessa organisationer, utan även i stor utsträckning å andra arbetsställen inom såväl statlig och kommunal som enskild verksamhet. Av innehållet i kommitténs betänkande må här i korthet nämnas följande.

I fråga om skyddsombud framhöll skyddskommittén, att ett effektivt samar- bete mellan arbetsgivare och arbetare i skyddsfrågor förutsatte, att skyddsombud förekomme på alla arbetsställen, där förutsättningar härför funnes med hän- syn till arbetets anordning eller omfattning. Som allmän regel uppställdes, att skyddsombud skulle utses för arbetsställe, där mera regelbundet minst 10 arbetare sysselsattes. En obligatorisk föreskrift härom kunde icke givas beträffande alla arbetsställen. I vissa fall kunde svårigheter förefinnas att vid mindre företag få lämpliga skyddsombud. Vid de minsta företagen vore ombud ofta icke nödvändiga. I den mån skyddsombud utsågos jämväl på mindre arbetsställen, skulle emellertid reglerna för den lokala säkerhetstjänsten gälla i tillämpliga delar.

Nämnda kommitté framhöll vidare, att arbetarskyddslagen förutsatte, att skyddsombud skulle utses bland arbetarna på arbetsstället. Det hade emellertid gjorts gällande, att vid vissa mindre arbetsställen och sådana arbetsställen, där arbetsstyrkan på grund av arbetets beskaffenhet vore underkastad stora variatio- ner särskilt med avseende på sammansättningen, t. ex. inom byggnadsindustrien, ett effektivt utnyttjande av skyddsombud, utsedda bland arbetarna på arbets— stället, icke alltid kunde ernås på liknande sätt som vid andra arbetsställen. I dylika fall hade ifrågasatts, om det icke vore möjligt att utse gemensamt skyddsombud för flera arbetsställen. Kommittén fann emellertid övervägande skäl tala mot förslaget att utse person utanför kretsen av arbetarna på arbets— .stället. För en effektiv skyddstjänst ansågs det vara nödvändigt, att till skydds- ombud utsåges person, som hade sin dagliga sysselsättning å arbetsstället. Skyddsombudet borde nämligen vara fullt förtroget med anordningarna på arbetsplatsen och stadigvarande vara tillgänglig därstädes. Kommittén före- slog dessutom vissa regler beträffande det minimiantal skyddsombud, som borde finnas vid varje arbetsställe med hänsyn till arbetarantalet. På arbetsplatser, där både manliga och kvinnliga arbetare sysselsattes, borde, om de senares antal överstege 20, även finnas kvinnligt skyddsombud. Vidare föreslog kommittén, att där flera skyddsombud funnes, ombudens verksamhetsområden borde be- stämt avgränsas i förhållande till varandra och att det för skyddsombud fast- ställda verksamhetsområdet benämndes skyddsområde.

Frågan om att skyddsombud icke finge hindras att fullgöra sina uppgifter, behandlades även av kommittén, som uttalade, att skyddsombuden kunde i sam- band med utövandet av sina funktioner komma att utsättas för obehag av så- väl arbetsgivare och arbetsledare som arbetare. Dessa borde emellertid alla stödja skyddsombuden. Arbetsgivarens stöd åt skyddsombuden borde dock hän- föra sig till deras verksamhet såsom sådana. De borde icke i sitt yrkesarbete åtnjuta någon fördel framför arbetskamraterna därför att de vore skydds- ombud. Enligt kommitténs mening borde åtgärder vidtagas för att tillförsäkra skyddsombuden sådant skydd, att de utan risk för obehag kunde fullgöra sina uppdrag. I detta hänseende föreslogs för de fall, då skyddsombud ansåge sig :av någon hindrad att fullgöra sina uppgifter, ett särskilt förfarande med pröv-

ning i sista hand hos den av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisa- tionen tillsatta arbetsmarknadsnämnden. Beträffande ovannämnda kommittés förslag härutinnan hänvisas till motiveringen till lagförslagets 69 5. I reglerna angåvcs vidare, hur anmärkning rörande säkerheten eller sundheten å arbets- platsen skulle framställas samt behandlas av skyddsombud och arbetsgivare eller dennes representant.

Skyddsombudsinstitutionens utveckling. Trots att bestämmelser om skydds- ombud funnits i lagen sedan dess tillkomst, har denna institution likväl icke ut- vecklats på det sätt, som man haft anledning förvänta. Visserligen ha de större industriföretagen sedan åtskilliga år tillbaka bedrivit lokalt skydds- arbete, men fortfarande finnas många, särskilt mindre och medelstora arbets- ställen, vilka ännu icke organiserat detta arbete. I och med att arbetsmark- nadens parter visat ökat intresse och förståelse för arbetarskyddet och givit detta verksamt stöd, bland annat genom den ovan omnämnda överenskom— melsen, har antalet skyddsombud avsevärt ökat. Följande uppgifter, hämtade från yrkesinspektionens verksamhetsberättelser, visa i vilken utsträckning det anmälts, att skyddsombud utsetts under nedannämnda år.

År 1920 1925 1930 1935 1940 1941 1942 1943 1944 Antal arbetsställen med skyddsombud 335 607 861 1,872 4,066 4,548 6,252 6,960 8,314

Då antalet hos yrkesinspektörerna registrerade arbetsställen under år 1944 uppgick till 19,770 (i regel större arbetsställen med tio eller flera arbetare), skulle således enligt nämnda uppgifter vid detta års slut 42 % av ifrågavarande arbetsställen ha skyddsombud. Enär anmälan till yrkesinspektör icke alltid torde ha gjorts, är emellertid troligt, att skyddsombud utsetts i något större utsträckning.

Reformförslag. I en motion vid 1937 års riksdag (II:44) yrkades, att till 31 & arbetarskyddslagen gjordes ett tillägg av innehåll, att om arbetsgivare företager eller genom annan låter företaga trakassering eller utövande av re- pressalier av något slag mot valt skyddsombud för yttrande eller handling denne gjort i egenskap av skyddsombud, straffas detta i enlighet med vad som säges i 45 5. Andra lagutskottet hemställde (utl. nr 16), att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid 1938 års riksdag väcktes en motion (II:464), vari hemställdes om in- förande i arbetarskyddslagen av stadganden av samma innebörd som i den ovan omnämnda motionen. Andra lagutskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka mo- tionen (utl. nr 51). Den föranledde ej heller till någon riksdagens åtgärd.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskemål om att det i lagen under- ströks, att val av skyddsombud skulle i första hand förrättas av arbetstagarna vid arbetsstället. Det har vidare ansetts, att det i lagen borde angivas, att

hänvändelse i skyddsfrågor skulle av skyddsombud göras i första hand till när- maste arbetsledare och därefter till arbetsgivaren. Från samma håll har likaså framhållits önskvärdheten av att det i lagen angives, att skyddsombud skall av arbetsgivaren åtnjuta ersättning för förlorad arbetsförtjänst till följd av sitt uppdrag såsom skyddsombud. En yrkesinspektör har ansett, att sistnämnda fråga vore en avtalsfråga, ej en lagstiftningsåtgärd.

Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor, byggnadsfackens kommitté för aktivisering av arbetarskyddet samt Stockholms byggnadsfackföreningars samorganisation ha i en till chefen för socialdepartementet den 1 juni 1944 ingiven gemensam skrivelse hemställt, att sådan ändring vidtoges i arbetarskyddslagen, att de lokala fackliga orga- nisationerna kunde utse skyddsombud även för ett angivet geografiskt område. Landsorganisationens ifrågavarande kommitté har till arbetarskyddskommittén överlämnat förslag till ändring av lagen i sådant avseende.

Svenska fastighetsarbetareförbundet har hemställt, att i lagen måtte införas en bestämmelse, varigenom möjlighet bereddes för fastighetsarbetare att utse s. k. regionala skyddsombud.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att å arbetsställe, varest regelbundet sys- selsattes minst 5 arbetstagare, skulle, där ej särskilt förhållande berättigade till undantag, bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud jämte er- sättare för dessa. I fråga om viss verksamhet, såsom byggnads-, stuveri- eller skogsarbete, föreslogs, att skyddsombud skulle kunna utses inom varje särskild grupp av arbetstagare vid arbetsstället eller för varje särskild arbetsplats. Hade skyddsombud icke utsetts, kunde vederbörande yrkesinspektör vid behov göra detta. Förutom att skyddsombud ej fick hindras att fullgöra sina upp- gifter tillades, att ombud ej heller fick tillskyndas försämrade arbetsförhål- landen eller arbetsvillkor på grund av sitt uppdrag. Det föreslogs vidare, att om förhållandena inom viss verksamhet skulle nödvändiggöra avvikelse från hu- vudregeln, att skyddsombud skulle utses bland arbetstagarna vid arbetsstället, yrkesinspektionens chefsmyndighet skulle äga medgiva undantag från denna bestämmelse. Därjämte upptogs såsom ett alternativ landsorganisationens ovan- nämnda förslag till bestämmelse angående rätt för lokal organisation att å viss ort utse skyddsombud för samtliga arbetsplatser inom Viss verksamhet å orten. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrä ansåg, att landsorganisationens alternativa förslag ej borde ifrågakomma.

Yrkesinspektören i andra distriktet föreslog, att den nuvarande gränsen med skyddsombud vid arbetsställen med 10 arbetare bibehölles samt att det utsades, att skyddsombud ej skulle kunna avskedas på grund av sitt uppdrag. Yrkes- inspektörerna i sjunde och tionde distrikten ansågo, att tillsättandet av skydds- ombud icke borde ske med tvång. Fyra yrkesinspektörer uttalade, att bestäm-

melsen om rätt för vederbörande yrkesinspektör att utse skyddsombud borde utgå. Fem yrkesinspektörer ansågo, att »tillsynsområde» borde utbytas mot >>verksam- hetsområde». Yrkesinspektörerna i femte, sjätte och sjunde distrikten ansågo, att bestämmelsen om ersättning till skyddsombud avsåge en ekonomisk fråga, som borde regleras genom avtal. Fyra yrkesinspektörer uttalade, att medgi- vande av undantag från huvudregeln angående val av skyddsombud borde tillkomma yrkesinspektör, ej chefsmyndigheten. Åtta yrkesinspektörer fram- höllo, att landsorganisationens alternativa förslag icke borde komma ifråga.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser påpekade lämpligheten av att skydds- ombuden skulle få taga del av förslag till och ritningar över ny-, om- och till- byggnad av arbetslokal eller personalrum, innan ärendet nådde yrkesinspek- tionen.

Skogs- och flottledsinspektören framhöll, att det vid bland annat skogs- avverknings- eller flottningsarbete vore nödvändigt, att skyddsombud finge utses för varje särskild »arbetsplats». Vidare stadgades, att vederbörande yr- kesinspektör — i detta fall skogs- och flottledsinspektören — där så funnes nödigt, ägde utse skyddsombud, om sådant icke utsetts vid visst »arbetsställe». I anslutning härtill anförde skogs- och flottledsinspektören, att inom skogshan- teringen hade skyddsombud hittills förekommit i jämförelsevis ringa utsträck- ning och att det därför vore synnerligen önskvärt, att dylika ombud utsåges i avsevärt större omfattning än hittills. Om förslaget bleve lag, skulle skogs- och flottledsinspektören därför vid inspektionerna kunna utse skyddsombud. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt, att samma ord —— arbetsställe — an- vändes i bestämmelserna. Skogs- och flottledsinspektören anförde vidare, att olika uppfattningar rådde i fråga om innebörden av begreppet arbetsställe inom skogshanteringen och att detta särskilt gällde vid flottningsarbete, som ofta påginge samtidigt dels efter långa sträckor av en flottled vid en mängd arbetsplatser och dels i form av slutrensning. Beträffande frågan om att skydds- ombud skulle vid fullgörande av sitt uppdrag äga åtnjuta full ersättning för förlorad arbetsförtjänst, framhöll skogs- och flottledsinspektören, att arbets- förtjänsten inom skogshanteringen i regel utginge efter utförd arbetspresta- tion och sålunda varierade under olika perioder. Vid skogsavverkningsarbete förekom, att skyddsombud, som utsetts av lokal organisation, kunde ha upp-_ drag att inom sitt tillsynsområde tillvarataga arbetarnas intressen i fråga om arbetarskydd vid arbetsplatser hos olika arbetsgivare. Om i sådant fall skydds- ombud medföljde inspektionsförrättare till arbetsplatser hos flera arbetsgivare, syntes frågan om ersättning till skyddsombudet för förlorad arbetsförtjänst ytterligare kompliceras. Mot landsorganisationens alternativa förslag hade skogs- och flottledsinspektören intet att erinra, enär den däri angivna princi- pen redan praktiserats inom skogsbruket. '

Bergmästaren i västra distriktet framhöll, att ersättning till skyddsombud för förlorad arbetsförtjänst borde hållas inom skäliga gränser, enär skydds- ombud eljest kunde missbruka rätten.

Y rkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar ifrågasatte, om skyddsombud skulle behövas vid arbetsställen med så litet antal arbetstagare som fem. Vid statens järnvägar gällde, att skyddsombud skulle utses vid ar- betsställen med i regel minst 10 arbetstagare. Skulle skyddsombud tillsättas för arbetsplats med blott 5 arbetstagare, torde flera hundra skyddsombud till- komma vid statens järnvägars småstationer.

Arméförvaltningen ansåg, att det ur militär synpunkt icke vore lämpligt, att värnpliktig personal under sin militärtjänstgöring finge deltaga i val av skyddsombud eller utsåges till skyddsombud. Detta borde angivas i lagen.

Marinförvaltningen ansåg, att bestämmelsen om full ersättning till skydds- .ombud för förlorad arbetsförtjänst kunde giva anledning till ett orättmätigt utnyttjande av arbetstiden. Det torde därför vara lämpligt att införa viss be- gränsning, t. ex. att ersättning skulle åtnjutas, då skyddsombud vore närvarande vid inspektion eller tillkallades av arbetsgivaren samt möjligen därutöver viss tid per vecka.

Försvarets fabriksstyrelse framhöll, att ersättning till skyddsombud borde preciseras, förslagsvis genom att utbytas mot avtalsenlig tidlön.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrade om arbetsfredskonferensen i Stock- holm år 1928 och därpå följande konferenser rörande samarbetet mellan ar- betsmarknadens parter, vilket så småningom resulterade i huvudavtalet mellan föreningen och landsorganisationen (Saltsjöbadsavtalet). Föreningen påpekade även, att frågan om den lokala säkerhetstjänstens organisation varit föremål för arbetsmarknadsorganisationernas behandling och resulterat i en särskild över- enskommelse om regler härför (se sid. 511—513 och bilaga D). Med åberopande härav yrkade föreningen, att nuvarande lags bestämmelser bibehölles. I fråga om det preliminära lagutkastet ansåg föreningen, att arbetarantalet för val av skydds- ombud borde sättas till tio och att bestämmelsen om yrkesinspektörens befogenhet att utse ombud vore ytterst olämplig. Stadgandet om ersättning till skyddsombud för hans verksamhet i sådan egenskap kunde av föreningen icke accepteras i den föreslagna formen, enär bestämmelsen vore ägnad att medföra missbruk.

Bestämmelsen om att lokal organisation skulle kunna medgivas rätt att utse gemensamt skyddsombud för flera arbetsställen inom visst område, erbjöde enligt föreningens mening stora betänkligheter. Föreningen erinrade i sam- band härmed om de synpunkter, som arbetsmarknadens organisationers skydds- kommitté lagt på frågan (sid. 512), samt framhöll, att avsikten med bestäm- melsen uppenbarligen vore, att exempelvis en fackföreningsombudsman skulle kunna utses till skyddsombud. Det vore icke lämpligt, att de, som i vanliga intressefrågor hade att företräda arbetstagarna gentemot arbetsgivarna, på detta sätt inkopplades i skyddsarbetet. En tillfredsställande rekrytering av skydds- ombud inom byggnadsindustrien, som här i främsta rummet åsyftades, skulle så småningom erhållas, om man från arbetarhåll med energi ginge in för att välja och utbilda skyddsombud även inom denna industri. Föreningen yrkade, att förevarande bestämmelse utginge ur förslaget.

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg, att det borde klarare angivas, vad som menades med försämrade arbetsförhållanden, enär i annat fall oräkneliga trakasserier kunde bliva följden. Föreningen frågade, om härmed även av- såges överflyttning till annat arbete, som skyddsombudet för egen del ansåge vara sämre. Vidare borde framhållas, att skyddsombudet endast skulle gott- göras för vid inspektioner förlorad arbetsförtjänst, eljest icke.

Handelns arbetsgivareorganisation framhöll, att skyddsombudens uppgifter inom handeln och å kontoren torde bliva av så obetydlig omfattning, att hela skyddsombudsfrågan i stort sett skulle stanna på papperet. Upplysningsvis omnämndes, att den mellan organisationen och svenska handelsarbetareförbun- det träffade överenskommelsen om den lokala säkerhetstjänstens organisation begränsats till att gälla endast i de fall, då fråga vore om arbeten av mera farlig karaktär, men ej i fråga om butiksbiträden och kontorister. Organisa- tionen föreslog, att siffran fem ändras till tio och att bestämmelserna närmare utformades och begränsades till de arbetsuppgifter, för vilka verkligt behov av säkerhetsregler förelåge.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter erinrade om att nu- varande bestämmelser hade formen av en rekommendation till arbetstagarna. Att införa tvingande föreskrifter jämväl för arbetsfack, som hittills icke alls berörts av bestämmelserna, ansåg föreningen icke borde ifrågakomma; i varje fall syntes bestämmelserna knappast vara påkallade för hotell-, restaurang- och kaféfacken, och föreningen avstyrkte därför, att de gjordes tillämpliga på ar- bete i dessa fack.

Sveriges konditorförening ansåg, att införandet av skyddsombud obligatoriskt lämpligast borde ske avtalsvägen och icke genom lagstiftning. Föreningen ut- talade vidare, att bestämmelsen om att vederbörande yrkesinspektör skulle kunna utse skyddsombud, vore olämplig, eftersom hela skyddsombudsinstitutionen knappast torde ha något värde, om icke arbetstagarna frivilligt utsåge sådana ombud.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalade, att den icke kunde biträda förslaget om obligatoriskt införande av skyddsombud, samt framhöll, att det på mindre arbetsplatser ofta förekomme, att det icke funnes någon lämplig person för uppdraget som skyddsombud. Bestämmelsen, att vederbö— rande yrkesinspektör skulle kunna utse skyddsombud, syntes olämplig.

Landsorganisationen ansåg, att yrkesinspektörens rätt att utse skyddsombud borde endast avse skyldighet för denne att söka förmå vederbörande arbets- tagare eller arbetstagarorganisation att utse skyddsombud. Bestämmelsen, att skyddsombud ej måtte tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller arbets- villkor, borde kompletteras med »eller annat men». Dessutom ansåg landsorga- nisationen, att skyddsombud borde ha rätt och plikt att närvara vid inspek- tion liksom vid undersökning rörande olycksfall, tillbud därtill eller yrkes- sjukdom.

Tjänstemännens centralorganisation noterade med största tillfredsställelse,

att bestämmelserna angående skyddsombud som regel gjordes obligatoriska vid arbetsställe, där minst 5 arbetstagare sysselsattes.

Stockholms fackliga centralorganisations kvinnosektion framhöll det nödvän- diga i att skyddsombud komme i kontakt med inspektionsförrättaren. Därför borde orden >>om möjligt» i 31 & åttonde stycket gällande lag utgå. Härigenom skulle skyddsombudens ställning stärkas och intresset för att välja skyddsom- bud bliva större bland arbetstagarna.

Försökringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd, som funnit, att de arbetshygieniska förhållandena inom försäkringsbranschen väsentligt främjats genom skyddsombudens verksamhet, underströk lämpligheten av att skyddsom- budsinstitutionen gjordes obligatorisk vid företag av viss storleksordning.

Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö ifrågasatte, huruvida icke bestämmelsen om ersättning till skyddsombud vore en avtalsfråga, som icke borde lagfästas. Samma synpunkt framfördes även av arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. Sistnämnda bolag ansåg, att landsorganisationens alternativa förslag ej borde ifrågakomma.

Jernkontorets gruvbyrå ansåg, att ingen anledning funnes att frångå den av arbetsmarknadens parter överenskomna gränsen om minst 10 arbetare vid val av skyddsombud. I fråga om ersättning till skyddsombud förutsatte byrån, att bestämmelsen avsåge det fall, då Skyddsombudets närvaro påkallats antingen av inspektionsförrättaren eller av arbetsgivaren, detta i synnerhet som ombudet skulle åtnjuta ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete an- gives, att det bör genom bestämmelser i lag eller förordning föreskrivas med- verkan från arbetarnas sida för tryggande av tillämpningen av säkerhetsföre— skrifterna på sätt, för varje land är mest lämpligt, exempelvis genom bestäm- melser, som giva arbetarna rätt att påkalla besök av tjänsteman hos inspek- tionen eller annan behörig myndighet, då de finna detta önskvärt, eller som förpliktar arbetsgivaren att bereda arbetarna eller deras representanter tillfälle att träda i förbindelse med inspektören, då denne besöker företaget, ävensom tillsättande av representanter för arbetarna i säkerhetsnämnder, som ha att trygga säkerhetsföreskrifternas tillämpning och fastställa orsakerna till olycksfall.

Kommitténs förslag. Om skyddsarbetet skall bliva effektivt fordras, att ar- betstagarna aktivt medverka i arbetet. Den form av medverkan, som lagen i första hand anvisar, är tillsättandet av skyddsombud. Denna form har även visat sig ändamålsenlig, förutsatt att lämpliga personer erhållas för uppdraget. En effektivisering av skyddsarbetet förutsätter emellertid, att skyddsombudsinstitutionen utvecklas och stärkes. Enligt de meddelade direk- tiven åligger det kommittén att i samband med lagrevisionen pröva, huruvida

och under vilka förutsättningar denna institution må kunna, åtminstone i viss utsträckning, göras obligatorisk. Det torde icke kunna bestridas, att sedan överenskommelse träffats mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer om allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation, förevarande fråga kommit i ett något annat läge, än då direktiven lämnades. Frågan är emellertid av sådan betydelse, att det ur lagstiftningssynpunkt icke kan vara tillfyllest att låta sig nöja med gällande lags bestämmelser om skyddsombud och nyssnämnda regler. Det är nämligen att märka, att ingendera av dessa bestämmelser eller regler medföra en allmän skyldighet att utse skyddsombud.

Vid prövning av frågan om införande i lagen av obligatorisk skyldighet att tillsätta skyddsombud har kommittén funnit, att sådan skyldighet icke kan föreskrivas för varje arbetsställe, utan hänsyn måste tagas till såväl arbets- ställets storlek, (1. v. s. antalet arbetstagare, som verksamhetens art. Även om så sker, kan det emellertid ifrågasättas, huruvida ett stadgande om skyl- dighet att utse skyddsombud kan göras obligatoriskt. Detta förutsätter, att om skyddsombud ej tillsättes vid ett arbetsställe, sådan uraktlåtenhet kan föranleda viss åtgärd eller påföljd. *Nämnas kan, att i kommitténs preliminära lagutkast upptogs en bestämmelse om att, därest skyddsombud ej utsetts vid visst arbets- ställe, vederbörande yrkesinspektör skulle äga utse ombud, där så funnes nö- digt. Detta förslag avstyrktes dock i flera remissyttranden och har därför ej ansetts böra upptagas i föreliggande lagförslag. Att stadga straffpåföljd, därest omnämnda skyldighet ej iakttages, synes icke lämpligen kunna ske. Skulle den i lagen föreskrivna skyldigheten att utse skyddsombud ej bliva iakttagen, får det emellertid enligt kommitténs mening anses åvila vederbörande tillsyns- organ att -— utan att därom är särskilt stadgat _— söka förmå arbetstagarna vid arbetsstället att utse skyddsombud, om detta befinnes påkallat.

Vad beträffar tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om skyddsombud anser kommittén, att detta icke bör såsom nu vara begränsat till företrädesvis Vissa slag av verksamhet. Även om faran för ohälsa eller olycksfall icke är särskilt framträdande inom en verksamhet, synes det vara motiverat att utse skyddsombud. Såsom tidigare framhållits kan fara för ohälsa före- finnas inom praktiskt taget varje slag av verksamhet, och även då det gäller att förebygga denna fara ha skyddsombuden en viktig uppgift att fylla. De skola ju verka för främjande av sunda och säkra arbetsförhål- landen. Kommittén anser därför, att skyddsombud böra tillsättas i så stor utsträckning som möjligt. En viss begränsning med hänsyn till arbetsstäl— lets storlek är dock att förorda. Kommittén föreslår sålunda, att skyddsombud skola oberoende av verksamhetens art tillsättas vid varje arbetsställe, där minst 5 arbetstagare regelbundet sysselsättas, såvida ej särskilt förhållande berättigar till undantag. Genom sistnämnda tillägg har kommittén velat undantaga ar- betsställe, där på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena skydds- ombud ej kan anses nödvändigt. Det är att märka, att ehuru bestämmelsen

givits en skärpt formulering, underlåtenhet att utse skyddsombud icke medför någon påföljd. Det får dock anses åvila tillsynsorgan att tillse, att bestäm- melsen såvitt möjligt iakttages.

Oaktat gränsen för val av skyddsombud föreslagits så låg som vid 5 arbets- tagare, kan det vara behövligt eller lämpligt att ha skyddsombud även vid ar- betsställen med mindre antal arbetstagare. Med hänsyn härtill föreslår kom- mittén, att till förslagets 44 5 2 mom. första stycket tillägges den bestämmel— sen, att skyddsombud bör utses jämväl vid mindre arbetsställe, då så är på- kallat.

Beträffande valet av skyddsombud föreslår kommittén, att detta, i likhet med vad som gäller, skall förrättas av arbetstagarna på arbetsstället eller, på fram- ställning från dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses före- trädda.

Vid val av skyddsombud är det av vikt, att den person, som väl jes till skydds- ombud, är lämplig för detta uppdrag och äger förutsättningar att kunna samarbeta med såväl arbetsgivaren som arbetstagarna. Resultatet av skydds- ombudens insatser beror också i hög grad på vederbörandes kvalifikatio- ner och lämplighet för uppdraget ifråga. Med hänsyn härtill föreslår kom- mittén, att i anvisningarna till 44 & 2 inom. angivas de fordringar, som man i allmänhet bör ställa på person, som utses att vara skyddsombud. Sålunda bör fordras gott omdöme, nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Vidare bör sådan person vara väl förtrogen med ar- betsförhållandena inom det område, som tilldelas honom (Skyddsområdet). På grund av den räckvidd, som givits åt stadgandet om skyddsombud, kan det måhända stundom vara svårt att bland arbetstagarna finna personer, som fylla dessa fordringar, särskilt vid mindre arbetsställen. Vid valet av skydds- ombud bör dock tillses, att de angivna fordringarna såvitt möjligt bliva upp- fyllda.

Till kommittén har framförts, att det stundom förekommit, att till skydds- ombud utsetts person, som visat sig vara mindre lämplig för detta uppdrag. Det har därför ifrågasatts, huruvida det icke i lagen borde föreskrivas, att i dylikt fall nytt val av skyddsombud skall företagas. Kommittén har dock icke funnit lämpligt föreslå någon bestämmelse i detta hänseende. Skulle det i visst fall visa sig, att person, som valts till skyddsombud, icke är lämplig för upp— draget, torde det enligt kommitténs mening böra ankomma på arbetsgivaren eller i sista hand vederbörande distriktschef att söka förmå arbetstagarna eller den lokala organisationen att förrätta nytt val av ombud.

Från militärt håll har framhållits, att det icke vore lämpligt, att värnplik- tig under sin militärtjänstgöring deltoge i val av skyddsombud eller utsåges till sådant ombud. Då lagen icke gäller militär verksamhet annat än när den bedrives väsentligen såsom civilt arbete, synes enligt kommitténs mening hin— der icke böra föreligga, att värnpliktig deltager i dylikt val eller fungerar så-

som skyddsombud. Hans relativt kortvariga tjänstgöring torde dock medföra, att sådan arbetstagare mera sällan utses till ombud. Jämför sid. 204.

Vad beträffar antalet skyddsombud, som böra utses vid ett arbetsställe, har kommittén icke funnit sig böra närmare ingå på denna fråga utan ansett, att antalet får fastställas efter vad som i varje särskilt fall är lämpligt. I lag- texten framhålles dock, att för skyddsombud skall finnas ersättare. I de till 44 5 2 mom. hörande anvisningarna. meddelas därjämte vissa bestämmelser, vilka avse att vara till ledning vid val av skyddsombud. Finnas kvinnliga arbetstagare vid arbetsstället, böra skyddsombud i erforderlig utsträckning ut- ses även bland dessa. Vid större arbetsställen, där flera skyddsombud utses, är det ofta nödvändigt att tilldela varje skyddsombud ett visst begränsat om- råde, skyddsområde, och antalet ombud bestämmes då med hänsyn härtill. I regel utgöres Skyddsområdet av ett lokalt avgränsat område. I vissa fall kan det dock vara påkallat att ytterligare begränsa detta, så att skyddsombudet kommer att företräda arbetstagare tillhörande endast viss eller vissa yrkes- grupper inom det lokalt avgränsade området, exempelvis då fråga är om bygg- nadsverksamhet. Inom verksamhet, där arbetet bedrives samtidigt på flera arbetsplatser, såsom beträffande stuveriarbete, skogsavverkning och flottning, befinnes det ofta vara lämpligt att utse skyddsombud för varje särskild arbets- plats. Närmare riktlinjer för ombudsvalet i sistberörda fall angivas i de till 44 & 2 mom. hörande anvisningarna.

Vid arbetsställen, där flera skyddsombud finnas, förekommer det stundom, att ett särskilt huvudombud utses bland skyddsombuden. Detta ombud, som även kan vara skyddsombud för visst område, har att i förhållande till arbets- givaren fungera såsom representant för skyddsombuden i frågor, som röra skyddsarbetet. Kommittén har icke upptagit någon bestämmelse om huvud- ombud men finner lämpligt, att sådant ombud utses, då ett större antal skydds- ombud finnas vid ett arbetsställe.

Bestämmelserna om skyddsombuds rättigheter och skyldigheter ha över- arbetats och kompletterats. Såsom allmän regel bibehålles den bestämmel- sen, att skyddsombud skall inom sitt skyddsområde verka för främjande av sundhet och säkerhet samt söka vinna övriga arbetstagares medverkan därtill. Skyddsombud skall Vidare göra sig noga underrättad om skyddsförhål- landena inom sitt område. Finner skyddsombud, att viss skyddsåtgärd behöver vidtagas, skall han göra framställning därom hos arbetsgivaren i den ordning denne bestämt. Detta bör enligt kommitténs mening vara ett skyddsombuds såväl skyldighet som rättighet. I gällande lag stadgas, att skyddsombud bör i fall som nyss nämnts hänvända sig till »arbetsgivaren eller arbetsledare». Denna ordning, enligt vilken skyddsombud kan vända sig direkt till arbetsgivaren, är närmast betingad därav, att det vid många mindre företag ofta icke finnes någon annan att vända sig till än arbetsgivaren själv. Vid större arbetsställen torde emellertid en annan ordning beträffande hänvändelse i

skyddsfrågor i regel vara nödvändig. Flera skäl tala också härför. Först och främst är det av betydelse, att arbetsledarna icke ställas utanför skyddsarbetet. De böra ständigt intresseras härför. Ett samarbete i skyddsfrågor mellan de arbetsledare och arbetstagare, som dagligen ha med varandra att göra i arbetet, är av stor vikt. Därtill kommer, att då det gäller att snabbt vidtaga skyddsåtgärder, arbetsledarna i allmänhet ha större möjlighet härtill än någon annan vid arbetsstället. Från yrkesinspektörshåll har jämväl fram- hållits önskvärdheten av att det i lagen angives, att hänvändelse i skyddsfrå- gor i första hand skall göras till närmaste arbetsledare och därefter till ar- betsgivaren. För den händelse arbetsgivaren anställt skyddsinspektör eller per- sonalkonsulent eller uppdragit åt viss annan tjänsteman att mottaga hänvändel- ser av ifrågavarande slag, bör skyddsombudet hänvända sig till denne, innan framställning i frågan göres till arbetsgivaren. Har arbetsgivaren utsett ställföreträdare att å hans vägnar handlägga och träffa avgörande i skydds- frågor, förutsättes att den slutliga framställningen vanligen göres till denne i stället för arbetsgivaren. Av det anförda framgår, att den ordning i vilken hänvändelse i skyddsfrågor må göras, kan växla beroende på arbetsställets stor- lek och arbetets organisation. På grund härav föreslår kommittén, att det i lagen icke fastställes någon bestämd instansordning för hänvändelse i skydds- frågor utan endast föreskrives, att sådan framställning skall göras av skydds- ombudet i den ordning arbetsgivaren därom närmare föreskrivit.

Den ordning beträffande hänvändelse i skyddsfrågor, som ovan beröres och varom förmäles i 44 % 2 mom. fjärde stycket, avser att reglera förhållandet mel- lan arbetsgivaren och skyddsombudet. I det fall, då säkerhetskommitté finnes å arbetsstället, bör skyddsombudet kunna oavsett den ordning, som eljest före- skrives beträffande handläggning av skyddsfråga, direkt påkalla kommitténs behandling av särskilt betydelsefull skyddsfråga. Med hänsyn till att säkerhets- kommittén mera sällan sammanträder förutsättes dock, att dylik fråga i regel först behandlas i den ordning, som ovan angives. Är emellertid frågan av större vikt och lämpar den sig särskilt för behandling av säkerhetskommittén, bör den utan omgång kunna underställas kommitténs prövning.

Kommittén föreslår vidare, att om arbetsgivaren eller annan, hos vilken hän- vändelse i skyddsfråga får göras, mottagit sådan hänvändelse, han skall lik- som nu vara skyldig att lämna skyddsombudet besked i frågan. På grund av att det ej sällan anmärkts på att skyddsombud fått vänta avsevärd tid, innan nöjaktigt sådant besked erhållits, och att Vidtagandet av den ifrågasatta skydds- åtgärden därigenom fördröjts, föreslås den ändringen, att beskedet skall lämnas utan dröjsmål. Detta är också av stor betydelse för såväl skydds- arbetets effektivitet som vidmakthållandet av ett gott samarbete mellan par- terna i skyddsfrågor. Skulle av skyddsombud gjord framställning icke be- aktas inom skälig tid, skall ombudet jämväl äga rätt att påkalla ingripande av vederbörande distriktschef.

I gällande lag föreskrives, att vid inspektion av arbetsställe, där skyddsom-

» l l »

bud finnes, skall inspektionsförrättaren om möjligt träda i förbindelse med om- budet. Någon rätt för skyddsombud att närvara vid tillsynsorgans förrättning stadgas däremot ej. Det torde emellertid i allmänhet vara av betydelse, om skyddsombud kan närvara vid sådan förrättning. Kommittén föreslår därför, att det i lagen angives, att skyddsombud äger att inom sitt skyddsområde när- vara vid tillsynsorgans förrättning. Därvid är att märka, såsom framgår av anvisningarna till 44 5 2 mom., att med förrättning avses icke blott inspektion utan även annan förrättning, som tillsynsorgan företager å arbetsstället och som kan vara av betydelse för skyddsombudet. Som exempel på det senare sla- get av förrättning kan anföras överläggning rörande viss skyddsåtgärd eller granskning av viss skyddsanordning. Enligt kommitténs mening skall skydds- ombud äga rätt att även deltaga i undersökning, som tillsynsorgan eller arbets- givaren verkställer i avseende å ohälsa eller olycksfall i arbete. Till dylik un- dersökning bör hänföras undersökning i anledning av sjukdomsfall, som kan vara föranlett av hälsofarligt arbete eller som eljest kan tillskrivas arbetsförhållandena, liksom även sådant olycksfall eller olycksfallstillbud, som ur skyddssynpunkt är allvarligt eller särskilt beaktansvärt. I den mån säker- hetskommitté finnes vid arbetsstället, bör skyddsombud äga rätt att inom sitt skyddsområde jämväl deltaga i undersökning eller annan förrättning, som sådan kommitté företager.

Ovan angivna rättighet för skyddsombud innebär givetvis icke, att skydds— ombud skall vara förpliktad att alltid närvara vid förrättning eller undersök- ning. Vid fullgörandet av sitt uppdrag såsom skyddsombud måste han nämligen beakta, att det sker så, att det i minsta möjliga utsträckning inkräktar på hans ordinarie arbete. Av denna anledning är det också av betydelse, att hans skydds- område gives en lämplig begränsning. I vissa fall kan det emellertid vara nöd- vändigt, att skyddsombud deltager i förrättning eller undersökning, och då så är fallet, bör han vara skyldig att efter kallelse infinna sig till densamma. En bestämmelse härom har upptagits i lagförslagets 44 & 2 mom.

Såsom framgår av 5 mom. i förevarande paragraf skall skyddsombud äga rätt att taga del av råd eller anvisning, som meddelats i den å arbetsstället be- fintliga inspektionsboken, liksom även att på begäran kostnadsfritt erhålla av- skrift av tillsynsorgans skriftliga meddelande till arbetsstället i skyddsfrågor. Angående sistberörda rättigheter hänvisas till motiveringen till dessa lagrum. I anslutning till sistnämnda spörsmål har uttalats, att skyddsombud borde äga rätt att erhålla anmälan rörande olycks- och yrkessjukdomsfall, som inträffa vid arbetsstället, ävensom få taga del av dess olycksfallsstatistik. Beträffande anmälan om olycks- och yrkessjukdomsfall vill kommittén framhålla, att rätt att erhålla sådan i viss utsträckning redan föreligger. Sålunda stadgas i den i kungörelsen den 9 november 1928 (nr 429) angående anmälan om olycksfall i arbete 111. m. införda & 6 a, såsom den lyder jämlikt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 515), att då anmälan göres om olycksfall, som medför rätt till sjuk-

penning, livränta eller begravningshjälp, ett exemplar av anmälningshand- lingen skall i huvudskrift eller styrkt avskrift tillställas skyddsombud. Är olycksfallet däremot av lindrig art, så att ersättning endast behöver utgivas för läkarvård och läkemedel, föreskrives att arbetsgivaren skall lämna skydds- ombud underrättelse om tiden för olycksfallet samt dess uppkomst och förlopp. Vad som här sagts om olycksfall skall enligt kungörelsen den 22 november 1929 (nr 369) med särskilda föreskrifter i anledning av yrkessjukdomsförsäk- ringslagen äga motsvarande tillämpning vid fall av yrkessjukdom. Vid arbets- ställe, där flera skyddsombud finnas, få ifrågavarande bestämmelser givetvis tillämpas så, att anmälan respektive underrättelse lämnas till det skyddsombud, inom vars skyddsområde olycks- eller yrkessjukdomsfallet inträffat. Vad an— går skyddsombuds rätt att få del av arbetsställets olycksfallsstatistik anser kom- mittén, att stadgande härom icke bör upptagas i lagen. Det torde näm- ligen först och främst böra beaktas, att olycksfallsrisken inom flera slag av verksamhet är så ringa, att det ej föreligger behov av att föra någon dylik statistik. I de fall åter, då sådan statistik är nödvändig, exempelvis för skydds- arbetet inom industrien, torde det kunna förutsättas, att arbetsgivaren delgiver skyddsombuden statistiken utan att bestämmelse härom erfordras i lagen. Ofta torde olycksfallsstatistiken utgöra ett så värdefullt propagandamedel, att ar- betsgivaren icke kan underlåta att i skyddsarbetet begagna sig av denna. Enligt kommitténs mening bör det vara tillfyllest, om en bestämmelse angående sist- berörda rättighet intages i vederbörande instruktion för skyddsombud.

Slutligen vill kommittén förorda, såsom framgår av anvisningarna till 7 och 9 55, att samråd äger rum med skyddsombud, då fråga är om uppgörande av förslag till föreskrifter och anslag, varom förmälas i 7 å,isamt byggnadsför- slag, som omnämnas i 9 5. Det kan enligt kommitténs mening i sådant fall fram- komma synpunkter från skyddsombud, vilka kunna vara av betydelse i skydds- hänseende.

Vid skilda tillfällen har yrkats, att det i lagen måtte stadgas rätt för skydds- ombud att av arbetsgivaren erhålla gottgörelse för arbetsförtjänst, varom skydds- ombudet ginge miste vid deltagande i förrättning eller undersökning. Sålunda berördes frågan vid 1931 års revision av arbetarskyddslagen men föranledde då ingen åtgärd. Enligt föredragande departementschefens uttalande (prop. nr 40:1931) borde frågan regleras i annan ordning, enär arbetarskyddslagen icke inginge på frågor om arbetsgivarens och arbetarens ekonomiska mellan- havanden. 1937 års arbetarskyddskommitté framhöll, att den övervägt, om icke i lagen borde införas stadgande om rätt för skyddsombud att erhålla gott— görelse för förlorad arbetSförtjänst. Kommittén hade dock ansett, att detta icke vore nödvändigt, enär den trott sig kunna förutsätta, att skyddsombuden ej skulle behöva i ekonomiskt hänseende lida men av sin verksamhet. Denna upp- fattning delades även av föredragande departementschefen (prop. nr 265zl938).

Frågan om ersättning åt skyddsombud vid fullgörande av sitt uppdrag så-

som sådant har jämväl behandlats av arbetsmarknadens organisationers skydds- kommitté och resulterat i en bestämmelse härom. I dess förslag till allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation angavs sålunda, att för arbetsinkomst, som skyddsombud förlorar genom att deltaga i säkerhetskom- mittés sammanträde eller genom att närvara vid förrättningar och undersök- ningar av i reglerna närmare angivet slag, han skulle åtnjuta ersättning av arbetsgivaren. I motiveringen till denna bestämmelse framhölls, att då upp- draget finge anses såsom ett förtroendeuppdrag, det icke föreslagits, att arbets- givaren skulle utgiva ersättning utöver förlorad arbetsförtjänst.

Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskvärdheten av att det i lagen angives, att skyddsombud skall av arbetsgivaren åtnjuta ersättning, varom ovan sägs. Ehuru arbetarskyddslagen icke ingår på frågor, som beröra det ekonomiska mellanhavandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, synes enligt kommitténs mening här berörda fråga likväl vara av sådan beskaffenhet, att den lämpligen bör bliva föremål för en lagbestämmelse. Kommittén har dock icke ansett sig böra i lagen angiva några närmare regler, efter vilka ersättning skall utgå, utan föreslår endast en allmän bestämmelse om att skyddsombud skall av ar- betsgivaren äga åtnjuta ersättning för arbetsförtjänst, som han förlorar vid deltagande i förrättning eller undersökning, varom i 44 & 2 mom. stadgas. Det förutsättes härvid, att skyddsombud skall erhålla full kompensation för för- lorad arbetsförtjänst men däremot ej — av skäl, som ovan berörts — ersätt- ning härutöver. Vidare bör ersättningsskyldighet föreligga endast då fråga är om förrättning eller undersökning, som verkställes av arbetsgivaren (arbets- ledningen), tillsynsorgan eller säkerhetskommitté. Ersättning bör sålunda icke utgå för tid, som skyddsombud använder utan arbetsgivarens, tillsynsorgans eller säkerhetskommittés påfordran, exempelvis för enskild överläggning med arbetstagare.

Om skyddsombudsinstitutionen skall utvecklas och bliva effektiv, beror i hög grad på det rättsliga stöd, som skyddsombuden kunna tillförsäkras i sitt arbete. En bidragande orsak till att skyddsombud tidigare icke utsetts i större utsträckning torde vara, att lagen ej givit dem tillräckligt stöd gentemot trakasseri eller annat hinder från arbetsgivarens och arbetstagarnas sida.

Frågan om ett lagreglerat skydd för skyddsombuden mot trakasseri behand— lades av 1937 års arbetarskyddskommitté. Denna stannade för att föreslå, att i lagen infördes en bestämmelse av innehåll, att skyddsombud icke finge hindras att fullgöra sina uppgifter. Med denna bestämmelse ville man i lagen utsäga, att skyddsombudens verksamhet vore en dem av samhället ålagd plikt, vars fullgörande icke finge förhindras. Då frågan om skyddsombudens ställ- ning sedermera upptogs till behandling vid 1938 års riksdag, anförde föredra- gande departementschefen (prop. nr 265:1938), att om skyddsombudsinstitu— tionen skulle göras obligatorisk, det tillika krävdes, att i lagen infördes ett :stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida.

Ehuru departementschefen ansåg, att sådant skydd borde införas i lagen, syn- tes åtgärd härför dock icke böra vidtagas utan en allsidig utredning. Enligt de för 1938 års arbetarskyddskommitté meddelade direktiven har kommittén att jämväl utreda frågan, huruvida och i vad mån lagreglerat skydd för skydds- ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida bör införas i lagen samt i vad mån skyddsombudens ställning bör förstärkas.

I anslutning till här berörda spörsmål må nämnas, att trakasserifrågan även varit föremål för behandling av arbetsmarknadens organisationers skyddskom- mitté, som ansett, att åtgärder borde vidtagas för att eliminera denna fråga. I detta syfte har kommittén i sitt förslag till allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation upptagit en bestämmelse av innehåll, att då fråga vore om hinder från arbetsgivarens sida och detta icke utgjorde kränk- ning av föreningsrätten eller eljest strede mot lag eller kollektivavtal, veder- börande arbetarförbund ägde hänskjuta ärendet till arbetsmarknadsnämnden för undersökning. Denna bestämmelse vore enligt sistnämnda kommittés upp- fattning av sådan beskaffenhet, att den borde göras till föremål för bindande kollektivavtal. Genom denna åtgärd av arbetsmarknadens parter har otvivel- aktigt skyddsombudens ställning i hög grad förstärkts. Beträffande detta spörsmål hänvisas vidare till motiveringen till 69 5.

Enligt gällande lag (31 %) må skyddsombud icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Med hinder torde härvid få åsyftas icke blott den skada, det hot eller de andra obehag, som skyddsombud kunde utsättas för i syfte att minska hans handlingsfrihet, utan även de obehag, som skyddsombud skulle kunna drabbas av i anledning av åtgärd, som han i egenskap av ombud redan vidtagit. Sålunda skulle från arbetsgivares sida kunna vidtagas den åtgärden, att skydds- ombudet med bibehållen lön förflyttades till arbete, som med hänsyn till arbetstidens förläggning vore mera ofördelaktigt än hans tidigare arbete, eller ock i annat avseende bereddes ogynnsammare arbetsförhållanden än förut. Skyddsombudet skulle även kunna sättas till arbete, som gåve mindre ackordsförtjänst än det tidigare arbetet, och alltså tillskyndas ofördelaktiga ar- betsvillkor. Det kunde också hända, att skyddsombudet permitterades på viss tid eller avskedades.

Kommittén anser, att skyddsombud bör vara skyddad även mot åtgärder av sistberörda slag. Då dessa måhända icke kunna anses som hinder, föreslås, att till nyssnämnda stadgande tillägges, att skyddsombud på grund av sitt uppdrag icke får tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor. Lands- organisationen har i sitt remissyttrande framhållit, att till detta tillägg jämväl borde fogas orden »eller annat men». Givet är, att skyddsombud kan på grund av sitt uppdrag såsom sådant tillskyndas även andra obehag än de ovan antydda. De kunna bestå i ett olämpligt bemötande eller uppenbart nonchalerande av skyddsombudet från arbetsgivarens eller arbetstagares sida, vilket i sin tur kan psykiskt påverka ombudet. Med hänsyn till svårigheten att bestämma, vad som bör innefattas i »annat men», anser sig kommittén icke kunna föreslå, att ifrågava-

rande tillägg göres i lagtexten. I stället förordas, att tillägget göres i anvis- ningarna till 44 5 2 mom. och att med försämrade arbetsförhållanden således bör förstås även åtgärd, varigenom skyddsombud tillskyndas särskilt men, exem— pelvis av psykisk art. Till försämrade arbetsförhållanden anses böra hänföras jämväl permittering eller avsked av skyddsombud.

Såsom framgår av lydelsen till berörda bestämmelse är denna allmängiltig såtillvida, att den icke riktar sig enbart till arbetsgivaren utan även till arbetstagare, i vilket begrepp enligt 2 5 inbegripes även arbetsledare i olika be- fälsställning. Det torde också i många fall förhålla sig så, att där trakasseri mot skyddsombud förekommit, detta icke utövats av arbetsgivaren utan av verk- mästare, förman eller arbetskamrat. Stundom har detta skett, utan att det kom- mit till arbetsgivarens kännedom. Den allmänna avfattning, som givits åt be- stämmelsen, kan sålunda indirekt tydas så, att alla å arbetsstället äro förplik- tade att giva skyddsombuden sitt stöd. Detta stöd åt skyddsombud bör emeller- tid hänföra sig till dess verksamhet såsom sådant. En arbetstagare, som är skyddsombud, bör sålunda ej på grund härav i sitt ordinarie arbete åtnjuta någon förmån framför arbetskamraterna. Arbetsgivaren bör icke bereda skydds- ombud någon sådan, och ombudet själv bör ej heller göra anspråk därpå.

Ehuru förevarande bestämmelse åsyftar att tillförsäkra skyddsombud stöd i sin verksamhet såsom sådant, skall den likväl icke medföra hinder för arbets- givaren att vidtaga ändring i skyddsombuds arbetsförhållanden eller arbetsvill- kor av legitim orsak, såsom personalminskning, minskad arbetstillgång, miss- skötsel av tjänsten eller minskning av anställningsförmån på grund av all- män lönesänkning e. d. Den bör ej heller utesluta möjlighet för arbetstagare att, om ett skyddsombud visar sig olämpligt för uppdraget, utse nytt sådant ombud.

Slutligen må här erinras om att då arbetstagarnas representanter i säkerhets- kommitté förutsättas vara skyddsombud, vad ovan sagts om skydd för skydds- ombud även gäller sådan ledamot av kommittén.

I det föregående har anmälts (sid. 514), att landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor, byggnadsfackens kommitté för aktivisering av arbetarskyddet samt Stockholms byggnadsfackföreningars samorganisation i en till chefen för socialdepartementet ingiven, till arbetar- skyddskommittén överlämnad skrivelse hemställt, att det i arbetarskyddslagen måtte vidtagas den ändringen beträffande val av skyddsombud, att lokal fack- lig organisation skulle äga rätt att till skyddsombud för visst angivet geogra- fiskt område utse även annan medlem än den, som hade anställning på arbets- stället. I siu motivering till detta förslag ha nämnda kommittéer och samorga- nisation bland annat anfört, att det under nuvarande förhållanden icke vore möjligt att göra arbetarskyddet lika effektivt inom byggnadsindustrien och där- med närbesläktade verksamhetsområden som vid de fasta industriföretagen. Vid de sistnämnda vore arbetarna mera varaktigt knutna till företaget, och det

ginge därför lättare att bygga upp en effektiv skyddsombudsinstitution och åstadkomma ett fortgående samarbete mellan arbetare och arbetsledning i skyddsfrågor. Inom byggnadsindustrien vore förhållandena annorlunda. Ar- betet vore mestadels av kort varaktighet och anställningen på grund härav av mera tillfällig art. Den ena yrkeskategorien avlöste den andra på byggnads- arbetsplatsen. Både arbetsledningen och arbetare hade bråttom att få arbetet färdigt, och man underläte i stor utsträckning att sörja för säkerhetsåtgär- derna. Om någon arbetare ställde krav på bättre skydd mot olycksfall och ohälsa i arbetet, kunde han av arbetsledningen betraktas såsom besvärlig och bleve i så fall icke återanställd vid ett kommande arbete. Vetskapen härom gjorde, att det ofta vore svårt att få fram skyddsombud bland arbetarna. I gällande arbetarskyddslag toges icke hänsyn till dessa olikheter i arbetets natur och anställningens varaktighet, utan det förutsattes, att arbetarna skulle kunna utse skyddsombud inom byggnadsindustrien efter precis samma grunder som vid de fasta industriföretagen. Vid dessa torde vara nödvändigt att, såsom i arbetarskyddslagen stadgades, välja skyddsombud bland dem, som hade an- ställning å respektive arbetsplatser. Inom byggnadsindustrien och därmed jämförliga arbetsområden låge det dock, såsom ovan anförts, annorlunda till, och den som vore väl förtrogen med arbetsförhållandena inom byggnadsindu- strien behövde icke ovillkorligen vara anställd på en viss arbetsplats för att kunna bedöma yrkesfaran där och medverka till bättre skyddsåtgärder.

Den allmänna uppfattningen inom byggnadsfackförbunden vore, att ett effektivare arbetarskydd inom byggnadsindustrien skulle kunna åstadkommas, om arbetarnas lokala fackliga organisationer hade rätt att, utöver de skydds- ombud som arbetade på respektive arbetsplatser, utse även annan medlem än den, som hade anställning på arbetsplatsen, till skyddsombud för det geogra- fiska område, som utgjordes av det i kollektivavtalet fastställda avtalsområ- det. Till sådana skyddsombud skulle fackförening eller de samverkande bygg- nadsfackförbundens platsorganisation kunna utse personer, som ofta komme i kontakt med arbetare och arbetsgivare på de olika arbetsplatserna.

I skrivelsen anfördes vidare, att när förslaget diskuterats med representan- ter för arbetsgivarorganisationerna, dessa hade anfört farhågor för att arbe- tarskyddet ej skulle befrämjas, om fackföreningarna till geografiska skydds- ombud utsåge ombudsmän, mätare eller andra i fackföreningarna fast anställda personer, emedan dessa ofta komme i intressemotsättningar med motparten. Arbetarsidans erfarenhet vore emellertid, att dylika fackföreningsfunktionärer ofta åtnjöte stort förtroende även från arbetsgivarsidan för sitt sakliga om- döme, och de hade ofta till uppgift att medla i tvister mellan de lokala par- terna. De antydda farhågorna borde därför icke tillmätas någon avgörande betydelse.

Enligt den i 44 % 2 mom. angivna huvudregeln för skyddsombudsval förut- sättes, att skyddsombud skall utses bland arbetstagarna på arbetsstället. Detta

är otvivelaktigt ett huvudvillkor för ett effektivt skyddsarbete. Ett skyddsom- bud måste nämligen vara förtrogen med arbetsförhållandena på arbetsstället och i tillfälle att någorlunda regelbundet följa dessa. För att arbetstagarna utan större besvär och tidsutdräkt skola kunna meddela sina önskemål i skydds- frågor till skyddsombudet, är det också av vikt, att ombudet lätt kan träffas. Detta låter sig lättast göra, om skyddsombudet finnes på arbetsstället. Inom verksamhet, där arbetsförhållandena ofta växla, såsom inom byggnads- och an- läggningsverksamhet, torde det få anses särskilt viktigt, att skyddsombudet regelbundet är tillstädes.

I den ovan relaterade framställningen från landsorganisationens kommitté m. fl. har anförts, att det inom byggnadsindustrien ofta är svårt att få fram skyddsombud på grund av bland annat byggnadsarbetets kortvarighet och ar- betstagarnas tillfälliga och ej sällan ovissa anställningsförhållanden. Emeller- tid har även inom yrkesgruppen byggnadsverksamhet en icke oväsentlig ök- ning av antalet skyddsombud inträtt under de senaste åren. Följande siffror, hämtade från yrkesinspektionens verksamhetsberättelser, belysa detta. Ökningen torde få ses i sammanhang med såväl det växande arbetarskyddsintresset som den förutnämnda mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer träffade all- männa överenskommelsen.

År 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 Antal arbetsställen med skyddsombud 131 158 166 168 199 247 279

I den mån lagförslagets bestämmelser rörande skyddsombud komma i till- lämpning och arbetsmarknadens parter giva ytterligare stöd åt skyddsombuds- institutionen, torde enligt kommitténs mening kunna förväntas, att skydds- ombudsfrågan även inom byggnadsindustrien och på andra liknande verksam- hetsområden kommer att lösas och utvecklas på i lagen avsett sätt, (1. v. s. så att skyddsombud utses vid varje arbetsställe, där minst 5 arbetstagare regel- bundet sysselsättas. I de till 44 5 2 mom. hörande anvisningarna (punkt 3 andra stycket) meddelas jämväl riktlinjer för skyddsombudsvalet inom bygg- nadsindustrien och vissa andra verksamhetsgrenar. Se även sid. 521.

På grund av de kortvariga anställningsförhållanden, som vanligen råda inom byggnads- och anläggningsverksamhet, kan det naturligtvis uppstå fall, då ar- betstagare, som varit skyddsombud, av viss anledning icke blir återanställd vid ett kommande arbete. Att i sådant fall åberopa de i lagförslagets 44 ä 2 mom. sjätte stycket angivna bestämmelserna låter sig icke göra. Kommittén har med beaktande härav funnit sig böra i 44 5 6 mom. upptaga den bestäm- melsen, att om förhållandena inom viss verksamhet nödvändiggöra avvikelse från den i 2 mom. fastställda huvudregeln, att skyddsombud skall utses bland arbetstagarna vid arbetsstället, arbetsrådet må kunna medgiva undantag från denna regel samt meddela de föreskrifter, som därvid skola särskilt iakttagas. Ett förtydligande av bestämmelsens innehåll och tillämpning återgives i de till

6 mom. hörande anvisningarna. Av dessa framgår, att arbetsrådet äger att i berörda fall medgiva lokal organisation, genom vilken arbetstagarna kunna anses företrädda, rätt att utse för uppdraget lämplig person att å viss ort vara skyddsombud för flera arbetsställen inom ifrågavarande verksamhetsom- råde. Till lokal organisation hänföres icke blott fackförening utan även annan platsorganisation, exempelvis samverkande byggnadsfackförbundens platsorga- nisation. Även i de fall, att arbete regelmässigt utföres å arbetsstället av arbets- tagare tillhörande olika organisationer, bör arbetsrådet sålunda kunna medgiva dessa att utse gemensamt skyddsombud. I vissa remissyttranden har uttalats, att ifrågavarande befogenhet borde tillkomma distriktschef i stället för arbets- rådet. För att vinna enhetlig tillämpning av förevarande undantagsbestäm- melser anser emellertid kommittén det vara av vikt, att endast arbetsrådet till- erkännes denna befogenhet. Vid meddelande av undantag, som här avses, torde det böra ankomma på arbetsrådet att även angiva, huruvida och i vad mån de i 44 å och i tillhörande anvisningar meddelade bestämmelserna skola gälla för sådant skyddsombud. Skulle det härutöver erfordras särskilda före- skrifter, som av dylikt ombud skola iakttagas, bör det enligt kommitténs me- ning åvila arbetsrådet att jämväl meddela sådana. I detta sammanhang bör be- aktas, att då skyddsombud, som ovan åsyftas, icke är anställd hos arbetsgiva- ren, det ej kan åligga denne att utgiva ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Säkerhetskommitté.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 31 & föreskrives, att å större arbetsställe bör, där så lämpligen kan ske, bildas en av skyddsombud samt en eller flera företrädare för arbetsledningen sammansatt säkerhetskommitté, som har att verka för säkerhet och sundhet i arbetet. Denna bestämmelse infördes i lagen vid dess revision år 1938 efter förslag av 1937 års arbetarskyddskommitté. Re- dan dessförinnan hade dock säkerhetskommittéer bildats vid en del större ar- betsställen antingen på eget initiativ eller efter anvisningar av yrkesinspektör.

Till belysande av i vilken utsträckning säkerhetskommittéer bildats, må läm- nas följande uppgifter, hämtade från yrkesinspektionens verksamhetsberättelser,

År 1940 1941 1942 1943 1944 Antal arbetsställen med säkerhetskommitté 311 326 370 443 478

Frågan om tillsättande av säkerhetskommittéer upptogs jämväl till behand- ling av arbetsmarknadens organisationers skyddskommitté. Enligt de allmänna reglerna skall sålunda säkerhetskommitté obligatoriskt tillsättas vid arbetsställe, där mera regelbundet sysselsättas minst 100 arbetare. Om arbetsgivaren på samma ort har flera arbetsställen, kan dock en gemensam säkerhetskommitté inrättas för dessa.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit— tén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att vid arbetsställe, varest regelbun-

det sysselsattes minst 100 arbetstagare, skulle finnas en skyddskommitté. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Yrkesinspektörerna i femte, sjunde och tionde distrikten ansågo det icke lämpligt att föreskriva, att skyddskommitté skulle tillsättas genom tvång.

Yrkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar uttalade, att gränsen 100 arbetstagare förefölle låg.

Marinföivaltningen ansåg, att benämningen skyddskommitté borde ändras till säkerhetskommitté. Samma uttalande gjordes ocksa av svenska arbetsgivare- föreningen, som dessutom yrkade, att den nuvarande lagens bestämmelser om säkerhetskommitté bibehölles.

Landsorganisationen föreslog, att bestämmelsen kompletterades med ett till- Jägg av innehåll, att skyddsombud ägde påkalla kommitténs behandling av fråga, som ombudet funne vara av större vikt, oavsett den ordning för hänvändelse i skyddsfrågor som eljest vore föreskriven.

Tjänstemännens centralorganisation biträdde förslaget, att skyddskommitté skulle tillsättas vid arbetsställe med minst 100 arbetstagare.

Ömsesidiga olyelcsfallsfärsäkringsbolaget Land och Sjö framhöll, att ordet säkerhetskommitté täckte ett vidare begrepp än skyddskommitté. Enligt bola- gets mening borde skyddskommitté finnas å arbetsställe med minst 50 arbets- tagare.

Kommitténs förslag. En säkerhetskommittés uppgift är att skapa och främja samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare i skyddsfrågor. Det lokala skyddsarbete, som bedrives av vid vissa större arbetsställen inrättade säker- hetskommittéer, har i allmänhet visat sig giva gott resultat. Kommittén anser därför, att denna form av den lokala säkerhetstjänsten bör ytterligare utvecklas och stödjas. I enlighet härmed föreslår kommittén, att vid varje ar- betsställe, där regelbundet sysselsättas minst 100 arbetstagare, skall finnas en säkerhetskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och av skydds- ombud. Hinder skall dock icke föreligga att tillsätta sådan kommitté även vid arbetsställen med mindre antal arbetstagare, om så finnes lämpligt eller påkal- lat på grund av arbetets natur eller arbetsförhållandena. Hur kommittén skall vara sammansatt och hur många ledamöter, som skola finnas i densamma, har arbetarskyddskommittén icke ansett sig böra ingå på, utan få dessa frågor avgöras från fall till fall beroende på antalet arbetstagare vid arbetsstället samt arbetets natur och arbetsförhållandena. Den föreslagna bestämmelsen om säkerhetskommitté är icke garanterad genom straffpåföljd för underlåten- het att tillsätta sådan kommitté. Det får emellertid enligt kommitténs mening förutsättas, att där säkerhetskommitté enligt bestämmelsen skall finnas men icke tillsatts, vederbörande distriktschef har att söka förmå arbetsgivaren att bilda dylik kommitté.

I gällande lag sägs, att säkerhetskommitté skall verka för säkerhet och sund- het i arbetet. Kommittén föreslår, att det tillägges, att säkerhetskommitté där-

vid skall genom regelbundet återkommande sammanträden eller eljest, när så. är påkallat, behandla skyddsfrågor och verkställa erforderliga förrättningar å arbetsstället. Med hänsyn till säkerhetskommitténs sammansättning — med allt efter förhållandena vid olika arbetsställen växlande antal arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter — kan den ej besluta i skyddsfrågor. Dess uppgift måste i stället, såsom i anvisningarna till 44 ä 3 mom. framhålles, bliva rådgi- vande och förslagsställande. Förutom skyddsfrågor i egentlig mening bör säker- hetskommitté behandla upplysnings- och propagandafrågor. Det bör i samband härmed åvila säkerhetskommitté att taga del av arbetsställets olycksfallsstatistik ävensom den 5. arbetsstället befintliga inspektionsboken. För att en säkerhets- kommittés arbete skall bliva effektivt, är det, såsom erfarenheten visar, av vikt, att en bestämd plan uppgöres för dess sammanträden och att denna plan hålles. Stundom kan det dock uppkomma spörsmål, som påkallar extra sammanträde. Det kan gälla överläggning rörande ett vid arbetsstället inträffat allvarligt olycks- eller sjukdomsfall eller ock en viktig skyddsfråga, som exempelvis ett skyddsombud ansett säkerhetskommittén böra skyndsamt pröva. Med hänsyn härtill har till orden »regelbundet återkommande sammanträden» tillagts »eller eljest, när så är påkallat». Vid uppgörande av förslag till föreskrifter och an- slag, varom förmälas i 7 5, samt byggnadsförslag, som omnämnas i 9 &, bör arbetsgivaren samråda med säkerhetskommittén.

Beträffande skydd för ledamot av säkerhetskommitté mot eventuellt trakas- seri hänvisas till sid. 527 fjärde stycket.

Anmälan och anslag rörande skyddsombud, säkerhetskommitté m. m.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 31 & stadgas bland annat, att om val av skyddsombud skall underrättelse lämnas arbetsgivaren samt vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Har säkerhetskommitté bildats eller arbets- givaren utsett ställföreträdare att handlägga skyddsfrågor, skall yrkesinspek- tören eller bergmästaren även underrättas därom. I fråga om ställföreträdare skall arbetsgivaren också underrätta arbetstagarna.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har framhållits, att det borde åligga skyddsombuden själva att underrätta arbetsgivaren och yrkesinspektören om valet. Härigenom vunnes garanti för att vederbörande arbetstagare fing'o vet- skap om att de valts till skyddsombud. Av yrkesinspektören i åttonde distriktet har hemställts, att i lagen måtte angivas, att anmälan om skyddsombud skulle ske på särskild blankett av fastställt formulär.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, som i huvudsak motsvarade gällande bestämmelser. Dock skulle meddelande om val av skyddsombud göras skrift- ligen. Vidare skulle arbetsgivaren vara skyldig att underrätta yrkesinspektören om skyddskommitténs sammansättning samt att på arbetsstället uppsätta an-

slag med uppgift om namn på ställföreträdare, skyddsombud och ledamöter av skyddskommitté. Förslaget föranledde följande erinringar.

Yrkesinspektörerna i fjärde, femte och sjunde distrikten ansågo, att insän- dande av uppgift om skyddskommittés sammansättning ej erfordrades. Det borde räcka med anmälan, att kommitté funnes. Denna uppfattning delades även av arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. Yrkesinspektö- rerna i åttonde och tionde distrikten framhöllo, att förutom uppgift om namn på skyddsombud borde även meddelas vederbörandes avdelning och skydds- område.

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår, att i lagen liksom nu stadgas, att efter förrättat val av skyddsombud anmälan därom skall göras till arbetsgiva- ren och vederbörande distriktschef. Härutöver föreslås, att anmälan skall ske skriftligen samt innehålla uppgift om det skyddsområde, som tilldelats respektive skyddsombud. Då det stundom uppstått tvekan om vem som hade att fullgöra ifrågavarande anmälningsskyldighet, har kommittén funnit sig böra i de till 44 & 4 mom. hörande anvisningarna angiva, att fullgörandet av denna skyldighet åvilar de arbetstagare eller den organisation, som förrättat valet av skyddsombud. Att förplikta skyddsombuden själva att göra anmälan om valet anser sig kommittén ej kunna förorda. Det föreligger risk, att anmälan då ej blir fullgjord. Med hänsyn till betydelsen av att arbetsgiva- ren och vederbörande tillsynsorgan hållas å jour med vem som är skyddsom— bud å arbetsstället eller dess olika avdelningar, bör även efter varje nyval av skyddsombud arbetsgivaren och distriktschefen underrättas därom. Såsom fram- går av anvisningarna till nyssnämnda moment föreslås därför, att om nytt skyddsombud efterträder tidigare utsett skyddsombud, anmälan skall innehålla uppgift om vilken person det nya skyddsombudet ersätter. Har skyddsombud omvalts, erfordras dock icke anmälan.

I likhet med vad som för närvarande gäller skall anmälningsskyldighet före- ligga även beträffande sådan ställföreträdare för arbetsgivaren, som ovan omnämnes, samt säkerhetskommitté. I båda fallen föreslås, att anmälan skall göras skriftligen. Dock anser kommittén med hänsyn till sitt förslag om anslag, varom nedan sägs, icke nödvändigt, att anmälan rörande ställföreträdare göres till arbetstagarna på annat sätt än genom anslaget. Vad beträffar säker- hetskommitté skall av anmälan framgå icke blott att sådan kommitté finnes utan även hur den är sammansatt. Sker förändring i kommitténs sammansätt- ning, skall arbetsgivaren således även därom göra anmälan till distriktschefen.

Då bestämmelserna om tillsättande av skyddsombud och säkerhetskommittéer icke föreslås garanterade genom straff, har kommittén ej ansett sig böra föreslå straffpåföljd vid underlåtenhet att iakttaga i 4 mom. stadgad anmälningsskyl- dighet. Detsamma gäller även beträffande arbetsgivares ställföreträdare.

I yttrande över 1937 års arbetarskyddskommittés förslag till bestämmelser rörande skyddsombud och säkerhetskommittéer föreslog riksförsäkringsanstal-

ten, att det i lagen borde föreskrivas, att arbetsgivaren skulle på lämplig plats å arbetsstället uppsätta anslag med uppgift om vilka personer, som utsetts till skyddsombud. Föredragande departementschefen ansåg dock, att föreskrift om dylikt anslag lämpligen borde meddelas såsom anvisning av yrkesinspek- tionens chefsmyndighet, icke såsom påbud i lagen. Vid inspektion av arbets— ställe är det ej sällan förenat med svårigheter för inspektionsförrättaren att få reda på vem eller vilka, som äro skyddsombud vid arbetsstället. Många gånger har ej arbetsgivaren och stundom ej heller arbetstagarna känne- dom om detta. Onödig tidsutdräkt vållas härigenom inspektionsförrättaren. Genom en föreskrift om att anslag, som ovan nämnts, skola uppsättas å arbets- stället, skulle vinnas, dels att arbetsgivaren och arbetstagarna, särskilt de nyan- ställda, erinras om vem eller vilka, som äro skyddsombud, dels ock att inspek- tionsförrättaren besparas den tid, som åtgår för att taga reda på vem som å arbetsstället eller inom viss avdelning är skyddsombud. I det fall, att arbets- givaren utsett ställföreträdare i skyddsfrågor eller att säkerhetskommitté fin- nes vid arbetsstället, är det för arbetstagarna jämväl av betydelse och intresse att veta, vem ställföreträdaren är, liksom även vilka personer, som äro leda- möter i säkerhetskommittén. På grund av det anförda föreslår kommittén, att det i lagförslagets 44 ä 4 mom. intages en bestämmelse om att arbetsgivare skall vara skyldig att på arbetsstället uppsätta anslag med uppgift om namn på ställföreträdare i skyddsfrågor samt om namn på skyddsombud och leda- möter av säkerhetskommitté. Bestämmelsen har ej ansetts böra förenas med stadgande om straffpåföljd. Detta sammanhänger bland annat därmed, att då fråga är om anslag rörande skyddsombud, arbetsgivaren ej kan förpliktas att uppsätta sådant annat än i de fall, då han mottagit anmälan om att arbets- tagarna eller vederbörande lokala organisation utsett skyddsombud vid arbets— stället. Å andra sidan medverkar bestämmelsen till att de arbetstagare eller den organisation, som förrättat val av skyddsombud, fullgör den i 4 mom. stadgade anmälningsskyldigheten.

Yrkesinspektören i åttonde distriktet har hemställt, att anmälan om skydds- ombud måtte göras å blankett enligt fastställt formulär. Ehuru det är både lämpligt och önskvärt, att anmälan om skyddsombud sker på blankett av fastställd typ, anser kommittén, att ett stadgande härom likväl icke bör upp- tagas i lagen. Det synes lämpligen böra ankomma på arbetsrådet att, i den mån så finnes påkallat, fastställa formulär till sådan blankett.

Tillsynsorgans åliggande gentemot skyddsombud och säkerhetskommitté.

Gällande lag. Enligt 31 & arbetarskyddslagen skall inspektionsförrättare vid inspektion å arbetsställe, där skyddsombud eller säkerhetskommitté fin- nes, om möjligt träda i förbindelse med ombudet eller kommittén. Vederbörande tillsynsorgan är dessutom pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller

säkerhetskommitté avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande i skyddsfrågor, som avlåtits till arbetsstället.

Reformförslag. Flertalet yrkesinspektörer ha yrkat, att bestämmelsen om att tillsynsorgan skall tillställa skyddsombud avskrift av skriftligt meddelande i skyddsfrågor, måtte så ändras, att dylik avskrift icke behöver översändas till skyddsombud i de fall, då meddelandet införts i den å arbetsstället befintliga inspektionsboken. Alternativt har ifrågasatts sådan ändring av bestämmelsen, att avskrift ej skulle behöva tillställas skyddsombud annat än då fråga vore om sådant skriftligt meddelande, som avlåtits till arbetsstället i anledning av inspektion.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kom- mittén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att inspektionsförrättare skulle om möjligt träda i förbindelse med skyddsombud. Skyldighet härutinnan före- skrevs ej beträffande säkerhetskommitté. Vidare föreslogs, att inspektionsför- rättare skulle vara pliktig att kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller säker- hetskommitté avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande i skyddsfrågor, som i anledning av inspektion avlåtits till arbetsstället, även- som, då skyddsombud eller säkerhetskommitté framställt begäran därom, av- skrift av annat meddelande i dylika frågor. I de till kommittén inkomna re- missvaren förelågo följande erinringar.

Yrkesinspektörerna i fjärde, femte och sjunde distrikten föreslogo, att över- sändandet av avskrift av anvisning borde ske endast efter begäran av skydds- ombud eller skyddskommitté. Yrkesinspektören i elfte distriktet framhöll, att bestämmelsen om inspektionsförrättares skyldighet att sammanträffa med skyddsombud borde ändras så, att han vid inspektion av arbetsställe om möj- ligt skulle söka träda i förbindelse med skyddsombud, därest detta vore an- träffbart på arbetsplatsen.

Bergmästaren i västra distriktet föreslog, att avskrift av anvisning m. m. till skyddsombud skulle sändas på begäran av skyddsombud respektive skydds- kommitté.

Kommitténs förslag. I det föregående har redogjorts för skyddsombuds rättighet och skyldighet att närvara vid tillsynsorgans förrättning å arbets- ställe (sid. 523). Detta förutsätter å andra sidan en förpliktelse för tillsyns- organ att träda i förbindelse med skyddsombuden vid besök på arbetsstället. Enligt vad som för kommittén uppgivits, har inspektionsförrättare stundom visat sig obenägen härtill. Kommittén anser, att det för skyddsarbetets befräm- jande och effektivitet liksom även för vidmakthållandet av skyddsombudens intresse för skyddsarbetet är av största betydelse, att tillsynsorgan samman- träffar med skyddsombuden. Tillsynsorgan bör enligt kommitténs mening där- för vid varje inspektion av arbetsstället och om möjligt även vid annan förrätt-

ning därstädes, exempelvis för undersökning av inträffat olycks- eller sjuk- domsfall eller vid överläggning om viss skyddsåtgärd (44 5 5 mom.) träda i förbindelse med vederbörande skyddsombud. Såsom villkor förutsättes emel- lertid i regel, att skyddsombudet är anträffbart på arbetsstället. Tillsynsorgan skall sålunda i allmänhet ej vara skyldigt att uppsöka skyddsombud, som av någon anledning uppehåller sig utanför arbetsstället. Om så befinnes särskilt önskvärt eller påkallat, bör dock tillsynsorgan även i dylikt fall söka komma i förbindelse med ombudet.

Då fråga är om tillfällig förrättning å arbetsställe, t. ex. för överläggning rörande viss skyddsåtgärd, kan på grund av resemöjligheter eller andra or- saker den tid, som står till inspektionsförrättarens förfogande, stundom vara så kort, att den ej räcker till för ett sammanträffande med vederbörande skydds- ombud. Enligt kommitténs mening få orden »om möjligt» anses inrymma jäm- väl hänsyn till i vad mån tillsynsorgan har tillräcklig tid till förfogande.

Enligt gällande lag äger skyddsombud eller ledamot av säkerhetskommitté rätt att taga del av innehållet i den å arbetsstället befintliga inspektionsboken. Tillsynsorgan är därjämte pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande i skyddsfrågor, som avlåtits till arbetsstället. Sistnämnda bestämmelse, som er- höll angivna innehåll vid 1938 års lagrevision, har enligt uttalanden från fler- talet yrkesinspektörer medfört en ökning av yrkesinspektionens arbete, som icke ansetts giva motsvarande utbyte. Det har även uppstått tvekan om hur bestämmelsen skall tillämpas, exempelvis i de fall, då flera skyddsombud fin- nas vid arbetsstället eller då inspektionsförrättaren infört sina anvisningar i inspektionsboken. Likaså har uppkommit fråga om vad som bör förstås med »skriftligt meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet och sund- het å arbetsstället». Från yrkesinspektionen avlåtas ofta skrivelser, som röra exempelvis en vid ett arbetsställe använd hiss eller ångpanna. De kunna avse påminnelse om besiktning av hissen eller ångpannan eller ock eftergift här- ifrån. Andra skrivelser åter kunna avse yrkesinspektörs yttrande över visst byggnadsförslag eller förfrågan om huruvida en anvisad skyddsåtgärd vid- tagits o. s. v. I dessa och många andra liknande fall uppstår fråga, huruvida avskrift skall tillställas skyddsombud eller säkerhetskommitté. Något behov eller intresse av att erhålla sistberörda skrivelser torde i många fall ej före- ligga varken från skyddsombuds eller säkerhetskommittés sida. Av flera skäl är det sålunda önskvärt, att den tvekan, som råder beträffande bestämmel- sens tillämplighet, undanröjes ävensom att en viss begränsning gives åt den- samma. Detta är desto mera angeläget som man efter den nya lagens tillkomst torde få räkna med ökat antal skyddsombud och säkerhetskommittéer.

Såsom framgår av lagförslagets 44 5 5 mom. andra stycket föreslår kommit- tén, att den ovannämnda rätten för skyddsombud och ledamot av säkerhets- kommitté att taga del av innehållet i arbetsställets inspektionsbok bibehålles.

_ a.m.,-

Enligt anvisningarna till 5 mom. skall i denna rättighet jämväl innefattas befo- genhet för skyddsombud och kommittéledamot att taga del av innehållet i sådant skriftligt meddelande från tillsynsorgan, som bilagts inspektionsboken. I anslut- ning härtill må framhållas, att enligt förslagets 55 5 skall inspektionsbok finnas vid varje arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, för såvitt ej arbetsrådet eller vederbörande distriktschef finner skäl medgiva undantag. Den möjlighet för skyddsombud och kommittéledamot att få del av tillsynsorgans råd och an- visningar, som sålunda anvisas i lagen, bör enligt kommitténs mening i största möjliga utsträckning begagnas. Givet är, att det för ett skyddsombud kan vara mera tilltalande att erhålla en avskrift av tillsynsorgans skriftliga meddelande i skyddsfrågor än att hos arbetsgivaren begära att få taga del av meddelandet i inspektionsboken. Med hänsyn till det stöd och den rätt, som skyddsombud och kommittéledamot tillförsäkras i lagen, synes emellertid all anledning finnas att praktiskt tillämpa lagens ifrågavarande bestämmelser. Härigenom skapas en ökad kontakt mellan arbetsgivaren och skyddsombuden på arbetsstäl- let. Även förtroendet dem emellan torde på detta sätt stärkas. Detta bör självfallet icke utesluta möjlighet för skyddsombud eller ledamot av säkerhetskommitté att erhålla avskrift av tillsynsorgans skriftliga anvis- ningar i skyddsfrågor, även om anteckningar därom gjorts i inspektionsboken. Såsom en allmän bestämmelse föreslås därför, att tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté av- skrift av råd, anvisning eller annat skriftligt, till arbetsstället avgivet medde- lande i skyddsfrågor (44 5 5 mom. tredje stycket). Skyddsombud eller säker- hetskommitté äger sålunda rätt att erhålla avskrift av alla de skriftliga med- delanden, som tillsynsorgan avlåtit till arbetsstället i frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet, men dock först på begäran därom. Oberoende härav är tillsynsorgan givetvis oförhindrat att, om så finnes lämpligt, till skyddsombud eller säkerhetskommitté översända avskrift av skriftligt meddelande i skydds- frågor. Har undantag meddelats beträffande hållandet av inspektionsbok, får det anses åvila tillsynsorgan att tillställa skyddsombud sådan avskrift, även om framställning därom icke göres.

I de fall, då flera skyddsombud finnas vid ett arbetsställe, kan fråga upp- stå, huruvida avskrifter skola tillställas samtliga skyddsombud. Kommittén anser, att avskrift skall tillställas det skyddsombud, som beröres av den fråga, vilken i skrivelsen behandlas, såvida det ej mellan skyddsombuden träffats överenskommelse om att visst skyddsombud skall stå såsom mottagare av ifråga- varande avskrifter. Finnes huvudombud vid arbetsstället, böra avskrifterna lämpligen tillställas denne. Rätt att erhålla avskrift av tillsynsorgans medde- lande i skyddsfrågor bör tillkomma varje skyddsombud. Sådan framställning bör dock även kunna göras genom huvudombud. Vad beträffar säkerhetskom- mittés anhållan om avskrift torde det vara lämpligast, att denna sker genom kommitténs ordförande eller sekreterare. Dock bör hinder ej föreligga för leda- mot av kommittén att göra sådan anhållan.

Förvaring av meddelande i skyddsfrågor.

Reformförslag. I gällande arbetarskyddslag finnes ingen föreskrift, varige- nom skyddsombud eller säkerhetskommitté ålägges att förvara från tillsyns- organ erhållet meddelande. Från yrkesinspektionen har ifrågasatts, om det ej i lagen borde utsägas, hur skyddsombud skall förfara med erhållen avskrift, och om denna, då skyddsombud avginge eller slutade sin anställning, skulle överlämnas till efterträdaren. I det preliminära lagutkast, som framlades inför kommittén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att avskrift av medde- lande från tillsynsorgan skulle av skyddsombud eller säkerhetskommitté för- varas under minst två år. Avginge skyddsombud, skulle dylik avskrift över- lämnas till efterträdaren. Förslaget föranledde inga erinringar.

Kommitténs förslag. Sedan arbetsgivare vidtagit de skyddsåtgärder, varom tillsynsorgan lämnat skriftliga anvisningar, torde vederbörande skyddsombud i regel ej ha något intresse av den översända avskriften av tillsynsorganets meddelande till arbetsstället. Det kan emellertid inträffa, att nytt skydds- ombud väljes, innan de anvisade åtgärderna blivit genomförda. Har det skydds- ombud, som erhållit avskriften, förstört denna, kan det hända, att det nya ombudet begär att få ny avskrift. Detta kan för tillsynsorgan medföra icke oväsentligt extra arbete. För att undvika sådant här skyddsombud, som erhållit avskrift, vara skyldig överlämna denna till efterträdaren. Man måste även räkna med att arbetstagare, som är skyddsombud, slutar sin anställning och erhåller ny sådan. Han kan då taga med sig de erhållna avskrifterna till det nya arbetsstället, som måhända är ett konkurrensföretag till det förra, och där utlämna eller eljest otillbörligt utnyttja desamma. På grund av vad så- lunda anförts föreslår kommittén, att i lagen upptages en bestämmelse om att avskrift av tillsynsorgans skriftliga meddelande i skyddsfrågor skall av skydds- ombud förvaras under minst två år räknat från meddelandets datum och att, om skyddsombud avgår, avskriften skall överlämnas till efterträdaren. Enligt kommitténs mening bör det även åvila säkerhetskommitté att förvara sådan avskrift under två år.

I. Tillverkares, försäljares och installatörers m. fl. skyldigheter.

De bestämmelser, som i det föregående behandlats, beröra i huvudsak par- terna i det arbetsförhållande, som förutsättes för arbetarskyddslagens tillämp- ning, nämligen arbetsgivare och arbetstagare. I det förebyggande arbetet mot ohälsa och olycksfall i arbete har det emellertid befunnits nödvändigt att även påfordra medverkan av person utanför detta arbetsförhållande. Att under la- gens tillämpningsområde draga in person, som icke är part i själva arbetsför— hållandet, har icke ansetts strida mot lagens princip och ändamål. Lagens syfte är förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete, och ehuruväl den grund- läggande bestämmelsen i förslagets 5 å endast riktar sig till parterna i arbetsför-

hållandet, lärer enligt vad tidigare uttalats i denna fråga (prop. nr 40:1931, sid. 80) intet hinder föreligga att utsträcka lagens tillämplighet till personer, vilka genom sin verksamhet kunna i väsentlig mån medverka till lagens prak- tiska genomförande. Det har därvid visat sig särskilt betydelsefullt att er- hålla medverkan av tillverkare, försäljare och upplåtare av maskiner och red- skap. Såsom framgår av det följande ha emellertid även installatörer av ma- skiner, redskap m. m. samt andra kategorier av tillverkare och försäljare än de nyssnämnda ansetts böra inbegripas under förevarande lagstiftning. På grund av ovan berörda omständigheter ha här åsyftade bestämmelser upptagits i ett särskilt kapitel.

Maskiner, redskap o. (i.

Med hänsyn till de stora risker för ohälsa och olycksfall, som i allmänhet förefinnas vid maskiner och redskap av olika slag, ha dessa anordningar för arbetes bedrivande i första hand gjorts till föremål för en vidgad skyddslag- stiftning, i det att denna utsträckts att gälla även tillverkare och försäl- jare av sådana anordningar. Det gives också goda möjligheter att redan vid tillverkning eller försäljning av maskiner och redskap förse dessa med lämp- liga skyddsanordningar.

Tillverkares, försäljares m. fl. skyldigheter.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens Ga & stadgas, att tillverkare och för- säljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning ävensom den, vilken upplåter sådant föremål till begagnande, skola tillse, att föremålet vid avläm- nande är försett med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder be- tryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa.

Detta stadgande, som ursprungligen infördes i lagen är 1938, erhöll förestående lydelse jämlikt beslut av 1944 års riksdag. Enligt föredragande departements- chefen skall stadgandets tillämpning icke inskränkas till att avse endast sådana fall, då leverans sker till arbetsföretag, varå lagen äger tillämpning.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har framförts önskemål om att det i lagen borde föreskrivas skyldighet även för importörer av utländska maski- ner m. m. att tillse, att dessa äro försedda med erforderliga skydd. Önskemål i denna riktning har även framförts av landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor. Tre yrkesinspektörer ha på- pekat, att jämväl utställare av maskin, redskap eller annan teknisk anord- ning borde vara skyldig att iakttaga bestämmelserna i arbetarskyddslagens 6 a 5. Yrkesinspektören i åttonde distriktet har hemställt, att det i lagen måtte införas en bestämmelse av innehåll, att vid lämnande av anbud på en maskin tillverkaren eller försäljaren skulle vara skyldig att i anbudssumman även med- taga kostnaden för skyddsanordningarna. Kostnaden för dessa skulle ej få meddelas i en tilläggsoffert.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse, som i huvudsak motsvarade stadgandet i ovan an- givna 6a &. I förtydligande syfte hade i texten tillagts orden apparat och ångpanna ävensom att den, som uthyrde eller utlånade maskin, redskap eller dylikt, skulle vara inbegripen under bestämmelsens tillämpning. Därutöver föreslogs, att tillverkare, försäljare och upplåtare av ifrågavarande anordningar skulle vara skyldiga att tillhandahålla erforderliga skötselföreskrifter samt att det ålåge yrkesinspektionens chefsmyndighet att kostnadsfritt granska förslag till skyddsanordningar och föreskrifter. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå föreslog, att bestämmelserna för- tydligades genom ett tillägg av innehåll, att de gällde även anordning, som vore avsedd att användas i arbete, varå lagen icke ägde tillämpning. Vidare ansågs, att det borde utsägas, att ifrågavarande föremål skulle vara försett med skylt angivande tillverkarens namn samt övriga uppgifter, som yrkes- inspektionens chefsmyndighet kunde föreskriva.

Y rkesinspektörerna i sjunde och åttonde distrikten ansågo, att i bestämmel- serna jämväl borde omnämnas tryckkärl, och yrkesinspektören i elfte distriktet föreslog komplettering beträffande lyftinrättningar, byggnadsställningar, last- bryggor med flera andra dylika arbetsanordningar, som uthyrdes, utlånades eller på annat sätt ställdes till arbetsföretags förfogande.

Svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatte, huruvida icke vid leverans av tyngre maskiner även viktuppgift, anbragt å maskinen, borde lämnas av leve- rantören.

Rekommendation. Vid internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1929 antogs en rekommendation angående ansvarighet i fråga om säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner, vari hemställdes, att varje medlemsstat måtte godtaga och tillämpa den principen, att det borde vara ge- nom lag förbjudet att leverera eller installera motordrivna maskiner, avsedda att användas inom vederbörande land, med mindre de voro försedda med så- dana skyddsanordningar, som fordrades av den nationella lagstiftningen, då dessa maskiner voro i bruk. Vad beträffar tillverkares och försäljares ansvarig- het i förevarande avseende synes gällande svensk lagstiftning tillgodose den i rekommendationen förordade principen.

I anslutning härtill må nämnas, att i resolution vid 1937 års internationella arbetskonferens hemställdes, att nödiga undersökningar måtte företagas och på dagordningen uppföras frågan om maskintillverkares, -försäljares och -in- stallatörers ansvarighet i fråga om anordningar till skydd mot olycksfall.

Kommitténs förslag. För skyddsteknikens utveckling och skyddslagstift- ningens genomförande är det ostridigt av stor betydelse, att tillverkare och försäljare förpliktas att aktivt medverka. Redan under den korta tid gällande stadgande ägt tillämpning, ha många utmärkta skyddsanordningar kommit till.

-.."—___...

Kommittén föreslår, att stadgandet upptages i lagförslagets 45 & samt kom- pletteras i vissa viktigare avseenden. Enligt vad ovan anförts är gällande 6 a & allmängiltig. För att någon tvekan ej skall råda härom föreslår kom- mittén, att det i stadgandet utsäges, att det gäller även beträffande anordning, som skall användas i arbete, varå lagen icke äger tillämpning. I gällande be- stämmelse användes begreppet »teknisk anordning», och därmed torde när- mast avses sådan anordning, som begagnas vid eller för utförande av arbete. Som exempel på sådan anordning har bland annat nämnts ångpanna, hydrofor och tryckluftbehållare. Enligt kommitténs mening synes ifrågavarande begrepp alltför obestämt, och därför föreslås, att det ersättes med uttrycket »sär- skild anordning för arbetes bedrivande». Genom detta uttryck klarlägges på ett tydligare sätt än vad som är fallet med förstnämnda begrepp, vilka slag av anordningar som åsyftas. Uttrycket torde också bättre än begreppet teknisk anordning lämpa sig för sådana anordningar som byggnadsställning, lastbrygga och spårbana. Å andra sidan medför uttrycket en viss begränsning av stad- gandets tillämplighet, i det att sådan teknisk anordning, som ej användes för arbetes bedrivande, icke omfattas av stadgandet. I förtydligande syfte föreslås, att exemplifieringen maskin och redskap utökas med apparat och ångpanna samt att bland upplåtare särskilt nämnes »den, vilken uthyr eller utlånar». Det är att märka, att arbetsgivare, som uthyr eller utlånar maskin för be- gagnande i hemindustriellt arbete, även får anses berörd av stadgandet ifråga.

Till anordning för arbetes bedrivande har ansetts böra hänföras jämväl så- dan speciell skyddsutrustning, som avses i 14 ä 1) och 16 5 13 mom. Enligt kommitténs mening bör nämligen möjlighet finnas att med stöd av lagen på- fordra medverkan av tillverkare och försäljare av dylik utrustning. Vad i 45 5 1 mom. stadgas bör därvid i tillämpliga delar gälla. Särskilt stadgande i här berörda hänseende har ej ansetts böra föreslås på grund av det relativt ringa antal tillverkare och försäljare det här rör sig om.

Vid användande av vissa maskiner, apparater m. ni. måste ej sällan sär- skilda föreskrifter iakttagas för att undvika ohälsa eller olycksfall. Sålunda fordras ofta föreskrifter rörande användning och skötsel av exempelvis för- bränningsmotor, excenterpress, slipmaskin, travers, ångpanna, acetylengas- verk eller gasgenerator. Tillhandahållandet av sådana föreskrifter torde främst böra ankomma på tillverkaren och försäljaren, men även upplåtare av dylik anordning bör vara skyldig därtill. Då ifrågavarande föreskrifter äro av stor betydelse ur skyddssynpunkt, föreslår kommittén i 45 & 1 mom. den bestäm- melsen, att tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan anordning skall vara skyldig att vid avlämnande av denna tillhandahålla för dess användning och skötsel erforderliga föreskrifter i skyddshänseende.

I yttrande över det preliminära lagutkastet har framhållits, att anordning, som ovan avses, borde vara försedd med skylt angivande tillverkarens namn samt övriga uppgifter, som yrkesinspektionens chefsmyndighet kunde föreskriva. Det har även ifrågasatts, huruvida ej leverantör av tyngre maskiner borde

lämna viktuppgift, anbragt å maskinen. Med hänsyn till önskvärdheten av att man lätt skall kunna konstatera, vem som tillverkat viss maskin, redskap eller annan anordning, är det givetvis av betydelse, att uppgift härom finnes å anordningen. Kommittén föreslår därför, att i lagen stadgas, att anordning, som avses i 45 ä 1 mom., skall vara försedd med skylt eller instämpling an- givande tillverkarens namn samt annan uppgift, som arbetsrådet må kunna föreskriva. Med tillverkarens namn anser kommittén böra likställas firma och inregistrerat varumärke. Vad som bör förstås med »annan uppgift» angives i de till 45 % 1 mom. hörande anvisningarna. Till sådan uppgift bör enligt kommitténs mening kunna hänföras även viktuppgift å maskin, redskap etc.

Såsom ovan anförts är ifrågavarande stadgande allmängiltigt. Detta inne- bär, att där stadgad skyldighet gäller icke endast tillverkare, försäljare och upplåtare, som yrkesmässigt bedriva verksamhet, utan även i övriga fall. Det torde beaktas, att försäljare är ålagd samma förpliktelser som tillverkare, och detta gäller såväl detaljförsäljare som grossister.

Då det har uppkommit fråga om huruvida arbetsgivare, som å särskild avdel- ning tillverkar arbetsmaskiner för användning inom egen verksamhet, skall vara. skyldig iakttaga bestämmelsen ifråga, vill kommittén framhålla, att sådan skyl- dighet bör åvila arbetsgivaren. Visserligen få maskinerna icke användas inom företaget, förrän de försetts med erforderliga skydd, men det torde ändock vara lämpligast, att den avdelning, som svarar för tillverkningen och som har de bästa förutsättningar att utföra skydden, även tillverkar och mon- terar dessa.

Till kommittén har framställts önskemål om att även importör av maskin, redskap eller annan anordning, som avses i 45 &, måtte förpliktas tillse, att denna vid avlämnande är försedd med nödiga skyddsanordningar. Detta vore påkallat icke minst av konkurrensskäl. Samma fordringar i skyddstekniskt hän- seende måste nämligen ställas på importerade maskiner som på egna tillverk— ningar. Ett avsteg härifrån skulle lätt kunna ofördelaktigt inverka på den in- hemska tillverkningen. Enligt kommitténs mening synes importör ej behöva särskilt nämnas, enär denne beträffande till landet införda maskiner och andra arbetsanordningar torde vara försäljare. Ett särskilt omnämnande av importör skulle säkerligen äga betydelse endast i de antagligen sällsynta fall, då någon importerar en maskin för användning i egen verksamhet, å vilken arbetarskyddslagen ej är tillämplig. Det är dock att märka, att i sådant fall gäller stadgandet i 45 5 3 mom. Skulle åter en arbetsgivare importera en maskin för bruk i sin verksamhet, vilket icke är ovanligt, är han såsom arbetsgivare skyldig att, om så erfordras, förse denna med nödiga skydds- anordningar, innan den tages i bruk.

Förslag har framställts om att även utställare av maskin, redskap m. m. skulle vara förpliktad att iakttaga vad i 45 5 1 mom. stadgas. Enligt vad kom- mittén erfarit har yrkesinspektionens chefsmyndighet redan år 1929 genom cirkulärskrivelse uppmanat yrkesinspektörerna att på platser, där utställningar

l.

anordnades, med vederbörande utställningsbestyrelse träffa överenskommelse om att maskiner, redskap o. d. ej finge utställas, med mindre de vore försedda med av yrkesinspektionen godtagbara skydd. Under de senaste åren har chefs- myndigheten nedlagt ett betydande arbete på att vid anordnandet av utställ- ningar granska maskiner, redskap och andra tekniska anordningar, som voro avsedda att utställas. Det har härvid även förekommit, att tillverkare och för- säljare genom utställningsbestyrelsens medverkan blivit förbjudna att utställa föremål, som ej kunnat godtagas i skyddstekniskt hänseende. Enligt kommit- téns mening är det ur såväl upplysnings- som uppfostrande synpunkt av.be- tydelse, att de anordningar, som skola utställas, äro utförda på betryggande sätt samt försedda med nödiga skydd. Kommittén finner dock icke påkallat att i lagen införa ett särskilt stadgande härom, riktat till utställare. Det i45 & 1 mom. första stycket återgivna stadgandet, som är allmän- giltigt, bör nämligen enligt kommitténs mening anses gälla även i de fall, då tillverkare eller försäljare avlämnar maskin, redskap eller annan särskild arbetsanordning till utställning. Det är ock att märka, att ordet »avläm- nande» ej är bundet till någon bestämning, såsom »till begagnande» eller »till avsalu». Vad här sagts gäller dock icke upplåtare av anordning, enär så- som stadgandet avfattats det i sådant fall uttryckligen förutsättes, att anord- ningen uthyres, utlånas eller eljest upplåtes »till begagnande». Det torde emel- lertid mera sällan förekomma, att upplåtare deltager i utställning såsom ut- ställare. Undantag skulle möjligen gälla exempelvis uthyrare av arbets- maskiner och apparater till skoindustrien. Även i sistberörda fall bör dock kunna förväntas, att utställningsbestyrelse ställer krav på skydd å de utställda föremålen i samma utsträckning som om dessa utställas av tillverkare och försäljare. Kommittén anser, att den praxis, som för när- varande tillämpas i fråga om utställare av maskiner, redskap m. m., även i fortsättningen bör följas och att yrkesinspektionens chefsmyndighet således med utställningsbestyrelse träffar överenskommelse om att maskiner, som skola utställas, skola vara av fullgod beskaffenhet och försedda med nödiga skydd. Det får därefter ankomma på bestyrelsen att meddela utställarna de villkor, som skola gälla för deltagande i utställningen. Det förhållandet, att anord- ning, som skall utställas, skall vara försedd med nödiga skydd, bör enligt kom- mitténs mening likväl icke medföra, att skydden under utställandet ovillkor- ligen skola vara påsatta anordningen ifråga. En utställare kan nämligen vilja visa en viss detalj å anordningen, och detta är måhända möjligt endast om skyddet icke är monterat. Det förutsättes dock, att skydden alltid skola med- följa anordningen. Även maskiner, redskap m. m., som utställas i försäljnings- och utställningslokaler tillhörande enskild tillverkare, försäljare eller upplåtare, böra enligt kommitténs mening vara utrustade med erforderliga skydd. Av skäl, som nyss nämnts, kan det emellertid även i dylikt fall finnas anledning att uppställa maskin, utan att skydden äro påmonterade. Dessa böra då helst placeras invid maskinen.

Det har från yrkesinspektörshåll yrkats, att det i lagen måtte föreskrivas, att vid lämnande av anbud på maskin anbudssumman även skulle inkludera kostnaden för skyddsanordningarna. Särskild uppgift härom skulle sålunda icke få lämnas, vilket emellertid ej sällan vore fallet. Yrkandet har föranletts av att det förekommit fall, då uppenbart oskäligt pris åsatts relativt enkla skydd, med påföljd att köpare av maskin funnit sig nödsakad att av ekono- miska skäl köpa denna utan skydd. Lämnandet av en särskild uppgift beträf- fande kostnaden för skyddsanordningarna till en maskin kan givetvis medföra, att en person frestas att inköpa maskinen utan skydd. Enligt den föreslagna 45 5 1 mom. åligger det emellertid tillverkare och försäljare att vid leverans av en maskin tillse, att denna alltid åtföljes av erforderliga skydd. Dessa böra anses tillhöra maskinen likaväl som dess övriga delar. Det föreligger därför enligt kommitténs mening intet skäl att separat angiva sistberörda kostnad. Ehuru kommittén delar den uppfattningen, att i priset för en maskin bör ingå även kostnaden för tillhörande skydd, anser kommittén, att frågan likväl icke är av sådan beskaffenhet, att den bör bliva föremål för en laglig reglering. I den mån tillverkare och försäljare få fullt klart för sig, att de under alla för- hållanden måste leverera maskin, redskap eller annan särskild arbetsanordning med nödiga skydd, torde anledning ej finnas att lämna särskild prisuppgift på de till anordningen hörande skydden. Ett klarläggande för vederbörande av nämnda förhållande torde måhända leda till önskat resultat.

I vissa fall kan det naturligtvis uppstå tvekan om i vilken utsträckning skydd skola medlevereras viss anordning. Det kan vara fråga om exempelvis en remdriven maskin, och tillverkaren vet ej, hur remdriften till denna kom- mer att anordnas på den plats, där maskinen skall uppställas. I sådant fall synes det uppenbart, att erforderliga skydd för remmen och den drivande rem- skivan utanför maskinen böra anordnas med hänsyn till förhållandena på upp- ställningsplatsen och att det följaktligen icke gärna kan åläggas tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren att utföra skydden. Det bör dock i förevarande fall åligga denne att anordna skydd för den å maskinen anbragta drivna rem- skivan. Det kan även vara fråga om utsugningsanordningar på grund av dammbildning vid begagnande av viss maskin. Då utförandet av anordningar för att hindra damm att spridas i arbetslokal vanligen är beroende av lokala förhållanden, torde det i allmänhet icke kunna åläggas maskinleverantören att svara för dylika anordningar. Tillverkaren bör emellertid vara skyldig att vid maskinens konstruktion vidtaga erforderliga anordningar för att hindra dam- mets spridning, t. ex. inbyggnad av den del av maskinen, där dammet bildas, eller anordning för dammets uppfångande eller för vattenbegjutning. I tvek- samma fall bör arbetsrådet lämpligen rådfrågas. Se sid. 546.

Stundom kan uppkomma fall, då beställaren av en maskin själv önskar om- besörja utförandet av erforderliga skyddsanordningar eller då han vill använda sig av de skydd, som funnits å en liknande, förut använd maskin. Den i 45 5 1 mom. angivna bestämmelsen gäller emellertid generellt, och nå-

gon möjlighet till eftergift från denna lämnas icke i lagen för dylika fall. En undantagsbestämmelse rörande tillverkares eller försäljares förpliktelser i fråga om leveranser efter beställares önskemål har vid tidigare behandling av denna fråga ej ansetts böra införas i lagen, enär det befarats, att en sådan be- stämmelse skulle kunna leda till att tillverkare eller försäljare sökte så ge- stalta köpeavtalet med beställaren, att han bleve befriad från den skyldighet, som eljest åvilade honom. Av samma skäl anser sig kommittén ej heller böra föreslå, att särskild undantagsbestämmelse av berört innehåll införes i lagen. Det är dock givet, att ifrågavarande skyldighet icke rimligen kan åvila tillverkare eller försäljare under alla förhållanden. Stundom kan det finnas fog för att leverera en maskin utan skydd. Gällande förfarande för genomförande av här berörda bestämmelser tvångsvis lärer emellertid icke utesluta möjlighet till dispens för viss leverans. Med hänsyn till att förbud regelmässigt icke är avsett att meddelas annat än efter leverantörens hörande samt att förbudsförfarandet skall handhavas av arbetsrådet kan nämligen förutsättas, att förbud icke kommer att meddelas utan noggrann prövning av de föreliggande omständigheterna. Det torde härvid åvila arbetsrådet att i varje särskilt fall pröva, huruvida omständigheterna äro sådana, att förbud icke bör träffa tillverkaren eller försäljaren.

Förutom i det fall, då skyddsanordningar lämpligen utföras och anbringas på uppställningsplatsen, kan det även i visst annat fall finnas fog för att vid försäljning eller upplåtande till begagnande av maskin, redskap eller annan särskild arbetsanordning eftersätta fordran på att anordningen skall vara för- sedd med nödiga skydd. Det kan vara fråga om försäljning av maskin, red- skap o. d. för exempelvis nedskrotning eller export eller ock upplåtande av dylik anordning för demonstration vid undervisning. Att bestämmelserna icke skola gälla i dessa fall, torde få anses uppenbart. Denna tolkning korrespon- derar också med stadgandet i lagförslagets 25 5 2 mom.

Vad beträffar agent, som förmedlar köp eller försäljning av maskin, redskap etc., kan någon bestämd regel beträffande tillämpningen av här berörda stad- gande ej uppställas. Ofta torde det vara fråga om utländska maskiner, och agenten förmedlar endast mot viss provision köpet av dessa. I sådant fall synes ansvaret för bestämmelsernas efterlevnad närmast få läggas på köparen (beställaren).

En fråga i detta sammanhang är, hur bestämmelserna i 45 5 1 mom. skola tillämpas vid försäljning av begagnade maskiner, redskap o. d. Det är vid försäljning av nya maskiner ej ovanligt, att äldre sådana tagas i utbyte. Det är härvidlag att märka, att bestämmelserna gälla lika mycket beträffande gamla maskiner och redskap som nya. Då maskinerna redan varit i bruk, torde det i allmänhet få förutsättas, att de äro nöjaktigt utrustade med skydd. Skulle så undantagsvis icke vara fallet, synes någon anledning ej föreligga till undantag från den allmänna regeln, att försäljaren har att svara för erforder- liga skyddsanordningar.

Såsom bestämmelserna i 45 5 1 mom. första stycket avfattats föreligger icke någon skyldighet för tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan särskild arbetsanordning att inhämta särskilt godkännande av an— ordningen, innan den avlämnas. Vederbörande har endast att tillse, att anord- ningen vid avlämnandet är försedd med nödiga skydd samt i övrigt uppfyller de fordringar, som i skyddstekniskt hänseende ställas på densamma. För mången tillverkare och försäljare kan det emellertid vara tveksamt, hur en maskin eller annan anordning skall vara beskaffad, för att den skall kunna godtagas ur arbetarskyddssynpunkt. I gällande lag sägs icke något om till vilken myndig- het tillverkare eller försäljare i sådant fall kan vända sig för att få anord- ningen granskad. Kommittén anser, att detta bör komma till uttryck i lag- texten, och föreslär därför, att det i 45 5 1 mom. andra stycket angives, att det åligger arbetsrådet att kostnadsfritt granska förslag till skyddsanordningar och föreskrifter beträffande maskiner, redskap o. d. och att däröver avgiva det yttrande, vartill granskningen ur skyddssynpunkt kunnat giva anledning. Därjämte föreskrives, att förslag skall vara åtföljt av för granskningen erfor- derliga ritningar och uppgifter. Av stadgandet framgår, att det skall åligga arbetsrådet att företaga ifrågavarande granskning. Detta synes enligt kommit- téns mening vara icke blott önskvärt utan även nödvändigt för att vinna en enhetlig tillämpning av förevarande bestämmelser. I allmänhet bör det an- komma på arbetsrådet att även granska förslag till uppställning av maskiner o. d. Arbetsrådet bör emellertid vara oförhindrat att i visst fall överlämna ärende till distriktschef för granskning, exempelvis då fråga är om en enda maskin, som är avsedd att uppställas vid ett arbetsställe inom enbart veder— börandes distrikt. För fullgörandet av den i 1 mom. andra stycket angivna skyldigheten att granska förslag får arbetsrådet anses äga rätt att från till- verkare och försäljare infordra de ritningar och uppgifter, som kunna erfordras för granskningen.

Enligt 1 mom. första stycket föreskrives, att maskin, redskap eller annan sär—- skild arbetsanordning skall vid avlämnande icke blott vara försedd med nö— diga skyddsanordningar utan även i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Stundom kan det vara förenat med svårighet att av— göra, om en anordning erbjuder sådan säkerhet. För att få utrönt detta, fordras måhända särskild undersökning av anordningen. I stället för att ålägga. arbetsgivare att, innan anordning tages i bruk, föranstalta om sådan undersök- ning, vilken kan ha betydelse för ett flertal arbetsgivare, kan det ofta vara. enklare och lämpligare att förplikta tillverkaren att ombesörja undersökningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslås i 45 & 1 mom. den bestämmelsen, att om arbetsrådet finner skäl föreskriva undersökning av viss anordning, till-- verkare, försäljare eller upplåtare av denna skall- vara skyldig att föranstalta. om att sådan undersökning verkställes och att resultatet därav delgives arbets- rådet. Det skall tillika åvila dessa att på anfordran ställa erforderliga prov

kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål till arbetsrådets förfogande. Såsom framgår av anvisningarna till 45 & förutsättes, att då fråga är om dylik under- sökning, denna i första hand skall åläggas tillverkaren. Kostnaden för under- sökning, som här avses, bör enligt kommitténs mening gäldas av tillverkaren, försäljaren respektive upplåtaren, för såvitt ej arbetsrådet finner skäl förordna, att kostnaden skall bestridas med allmänna medel. I senare fallet förutsättes dock, att undersökningen är av allmänt intresse och att den kan anses vara av betydelse för ett flertal tillverkare, försäljare eller upplåtare av dylik an- ordning.

Äsidosättande av bestämmelsen i 45 5 1 mom. första stycket kan föranleda arbetsrådet att jämlikt förslagets 58 5 2 mom. meddela tillverkare, försäljare eller upplåtare förbud mot att avlämna anordningen. Underlåtenhet att verk- ställa undersökning eller i övrigt efterkomma vad i 45 & 1 mom. tredje stycket sägs, kan medföra Vitesföreläggande jämlikt 58 5 1 mom.

Det förhållandet, att tillverkare, försäljare och upplåtare av maskin, redskap eller annan särskild arbetsanordning enligt gällande Ga & och även jämlikt ovanberörda bestämmelser åläggas Visst ansvar i skyddshänseende, medför icke någon förändring i arbetsgivarens ansvarighet gentemot arbetstagarna. För att tvekan härom icke skall uppstå, föreslår kommittén, att ett påpekande härutinnan göres i ett 4 mom. till 45 %. Om en arbetstagare utsättes för skada till följd av att maskin eller annan anordning genom tillverkarens för- summelse ej varit utförd och utrustad på föreskrivet sätt, bör således en- ligt kommitténs mening arbetsgivaren ändock vara ansvarig därför i förhål- lande till arbetstagaren, dock att det givetvis är arbetsgivaren obetaget att i sin tur söka ersättning hos tillverkaren. Vad ovan framhållits ansluter jäm- väl till vad i den förutnämnda rekommendationen (sid. 540) uttalats, nämligen att de förpliktelser, som åläggas maskinleverantörer, icke innebära, att arbets- givare fritages från den skyldighet, som under alla förhållanden bör åvila honom att försäkra sig om att de maskiner, som användas i hans verksamhet, äro utrustade i enlighet med vederbörande lands säkerhetsföreskrifter för motor- drivna maskiner.

Installatörers skyldigheter.

Remissyttranden. I gällande arbetarskyddslag finnes icke något stadgande, som förpliktar installatör av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan därmed jämförlig anordning att tillse, att föreskrivna skyddsanordningar bliva uppsatta vid installationen och att för denna i övrigt gällande föreskrifter bliva iakttagna. I det preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse härom. Äsido- sättande av bestämmelsen föreslogs icke straffbelagt bland annat därför att kompetensfordringar för installatörer i allmänhet ej funnos fastställda. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande erinringar. Riksförsäkm'ngsanstaltens arbetarskyddsbyrå ansåg, att föreskrifternas iakt-

tagande syntes antingen böra garanteras med straffansvar eller ock borde det finnas möjlighet för yrkesinspektionens chefsmyndighet att förbjuda installa- tör att utföra sådan anläggning, som här avsåges, eller för chefsmyndig— heten eller yrkesinspektör att utfärda föreläggande om godkännande av viss installatörs anläggning, innan denna finge tagas i bruk.

Yrkesinspektören 'i åttonde distriktet framhöll, att föreskriften om tillsyn, att skyddsanordningar uppsattes, skulle kombineras med krav på att de även funktionerade på riktigt sätt.

Landsorganisationen uttalade, att det måste betecknas som en brist, att be- stämmelsen ej vore straffsanktionerad, och anförde, att kompetensvillkor för installatörer hade i viss 'utsträckning meddelats. Där detta ej skett, måste åta- ganden att självständigt utföra installation av farliga maskiner betingas av sådan faktisk kompetens, att installatören icke borde kunna fritaga sig från ansvar genom att åberopa bristande sakkunskap eller erfarenhet.

Rekommendation. Beträffande den internationella arbetskonferensens re- kommendation och beslut i frågan om maskininstallatörers ansvarighet hänvisas till sid. 540.

Kommitténs förslag. En grupp yrkesutövare, som i väsentlig mån kunna medverka till skyddsföreskrifternas praktiska genomförande, äro installatörer av maskiner, redskap o. d. Enligt lagförslagets 45 5 1 mom. äro tillverkare, försäljare m. fl. pliktiga att vid avlämnande av maskiner tillse, att dessa äro försedda med nödiga skydd. Ofta måste emellertid en maskin monteras först på uppställningsplatsen. Det gives därvid icke någon garanti för att samtliga skydd bliva uppsatta på maskinen. Visserligen åvilar det arbetsgivare att tillse, att innan en maskin tages i bruk, denna är förskyddad på betryggande sätt, men det bör fordras, att även den som uppsätter maskinen tillser, att de medlevererade skydden bliva uppsatta. Han är oftast den, som bäst känner till var och hur de till maskinen hörande skydden skola anbringas. Av denna anledning synes det betydelsefullt, att jämväl installatörer förplik- tas att medverka vid skyddslagstiftningens genomförande. Kommittén före- slår därför, att i lagen upptages en bestämmelse om att den som yrkesmässigt utför installation av maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande skall vid anordningens installation tillse, att föreskrivna skyddsanordningar bliva uppsatta.

Givet är, att det är önskvärt, att varje installatör av maskin, redskap o. d., i vad på honom kan ankomma, medverkar i berörda hänseende. Kommittén an- ser dock, att en viss begränsning av stadgandets tillämplighet är nödvändig, och föreslår därför, att detsamma fastställes att gälla endast beträffande den, som yrkesmässigt utövar installationsarbete av här angivna slag. Detta inne- bär, att ansvaret för att ifrågavarande bestämmelser iakttagas åvilar installa- tör, som självständigt och yrkesmässigt åtager sig att utföra installationsarbete. Installatör eller montör, som är anställd hos dylik yrkesutövare, torde däremot

icke ha sådan självständig ställning, att ansvar i förevarande hänseende bör läggas å honom.

Vid installation av exempelvis en maskin är det icke endast de medlevere- rade skydden, som skola uppsättas. Vederbörande installatör bör tillika vara skyldig tillse, att de föreskrifter, som i övrigt gälla för installationen, bliva iakttagna. Det kan t. ex. vara fråga om att placera en viss detalj på ett be- stämt sätt, att insätta en säkerhetsanordning på en bestämd plats eller att an— sluta en rörledning eller en elektrisk ledning på ett riktigt sätt. Allvarliga olycksfall kunna eljest inträffa. Felaktigheter, som begåtts vid installation av maskiner, hissar, tryckkärl m. m., ha medfört svåra olycksfall. Bestämmelse i angivna hänseenden återfinnes i 45 & 2 mom. av förslaget.

Givet är, att de förpliktelser, som sålunda åläggas installatör, skola fullgöras, innan anordningen ifråga tages i bruk. Det får även anses ankomma på in- stallatör att kontrollera, att skyddsanordningarna fungera på riktigt sätt. Underlåtenhet att iakttaga, vad i 45 ä 2 mom. föreskrives, kan enligt förslagets 58 & 4 mom. föranleda arbetsrådet att föreskriva vissa villkor för utförande av installationsarbete eller förbjuda installatören att vidare utföra visst slag av sådant arbete.

Ovannämnda ansvar för installatör fritager icke arbetsgivaren från hans skyl- dighet i förevarande avseende. Även härvidlag bör gälla vad som anförts i anslutning till tillverkares, försäljares och upplåtares ansvarighet. Utsättes en arbetstagare för skada på grund av försummelse från installatörs sida, bör följaktligen arbetsgivaren vara ansvarig härför gentemot arbetstagaren. Ar- betsgivaren är givetvis dock oförhindrad att söka ersättning av installatören. Se 45 & 4 mom. och sid. 547 tredje stycket.

Skyldigheter för viss brukare av maskin, redskap o. d.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en ny, allmängiltig bestämmelse av innehåll, att envar, vilken begagnade maskin, redskap, apparat, ångpanna eller annan därmed jämförlig anordning, som vid avlämnandet utrustats med skydd, skulle tillse, att anordningen vid begagnandet vore försedd med skydd och att för dess användning och skötsel meddelade föreskrifter iakttoges. Mot denna bestämmelse förelågo följande er- inringar.

Inom riks-försökringsanstaltens arbetarskyddsbyrå framfördes olika meningar om denna bestämmelse. Enligt en uppfattning borde stadgandet utgå, enär föreskriften hade en allmänt olycksfallsförebyggande uppgift, vars verkningar komme att falla utanför arbetarskyddets område. Om det ansåges erforderligt med ett dylikt allmänt stadgande, syntes detta icke ha sin plats i en speciallag för arbetarskydd utan borde meddelas antingen i form av en särskild författ- ning eller eventuellt genom införande av straffbestämmelse i allmänna straff- lagen. Därest bestämmelse av sådant innehåll som det föreslagna likväl intoges i arbetarskyddslagen, komme inspektionsorganen också att påläggas ett visst

ansvar för stadgandets efterlevnad. Mot denna uppfattning anfördes, att be- stämmelsen visserligen avsåge ett område, där arbetarskyddslagen i övrigt icke skulle äga tillämpning, men då den finge anses stå skyddsbestämmelserna i denna lag mycket nära och då det icke torde kunna påräknas, att en sådan be- stämmelse på annat sätt komme till stånd, den borde kvarstå i lagförsla- get. Skyldighet att utöva tillsyn över bestämmelsens efterlevnad ansåges i före- varande fall icke kunna åläggas yrkesinspektionen, då svårighet att övervaka ifrågavarande område vore betydande. Yrkesinspektionen borde dock ha be- fogenhet att ingripa, varhelst den funne ett sådant ingripande påkallat.

Kommitténs förslag. I de fall, då en maskin användes i arbete, som icke inbegripes under lagen, gives icke någon garanti för att de skydd, som anbragts på eller levererats med maskinen, komma till användning. Värdet med att be- stämmelserna i 45 5 1 mom. föreslagits allmängiltiga, synes i sådant fall tvivelaktigt. Det kan också synas egendomligt att genom en lagstiftnings- åtgärd förplikta en part — tillverkare och försäljare — att praktiskt taget under alla förhållanden förse maskiner o. d. med skydd, medan däremot samt- liga brukare av maskiner icke åläggas någon motsvarande skyldighet att be- gagna de till dessa hörande skydden. När det gäller att förhindra ohälsa och olycksfall i arbete, böra emellertid alla parter medverka. Ur samhällets syn- punkt är det av vikt, att även den enskilde individen skyddas mot farorna i arbetet, i synnerhet vid användande av maskiner och andra farliga arbets- anordningar. Detta har också delvis beaktats, i det att bestämmelserna i 6 a & gällande lag liksom i förslagets 45 & 1 mom. givits generell tillämplighet. En- ligt kommitténs mening bör mot denna förpliktelse jämväl svara en allmän skyldighet för brukare av en maskin eller annan i 45 5 1 mom. avsedd arbets- anordning att vid anordningens begagnande tillse, att de skydd, som tillhöra och åtfölja denna, komma till användning och att de föreskrifter, som med- delats för densamma, bliva iakttagna. Kommittén föreslår sålunda, att i 45 5 3 mom. upptages en bestämmelse om att vid begagnande av sådan an- ordning, som jämlikt 1 mom. vid avlämnande skall vara försedd med skydd samt åtföljas av där omnämnda föreskrifter, brukaren skall tillse, att anord- ningen är på föreskrivet sätt förskyddad och att de för densamma gällande föreskrifterna iakttagas. I syfte att framhålla, att bestämmelsen är allmän- giltig, utsäges tillika, att den gäller även då anordning begagnas i arbete, varå denna lag i övrigt icke äger tillämpning. Vid annat arbete torde arbetsgivaren vara förpliktad i berörda hänseende redan på grund av lagens övriga bestäm- melser. Genom ifrågavarande bestämmelse är icke avsett att påbjuda, att varje enskild brukare av en maskin skall förse denna med skydd. Det torde näm- ligen icke alltid kunna fordras, att brukaren skall känna till vilka skydd, som föreskrivas för viss maskin. Har emellertid den av brukaren använda maskinen av tillverkaren försetts med erforderliga, av arbetsinspektionen godtagbara skydd, torde det icke vara orimligt att fordra, att skydden användas vid an-

ordningens begagnande. Detta kan vara av betydelse även med hänsyn till allmänhetens skyddande mot olycksfallsrisker, exempelvis i det fall då en kap- såg uppställes på gata eller annan allmän plats för kapning av ved.

Vad här sagts gäller beträffande skydd till förhindrande av olycksfall vid begagnande av viss anordning. Då fråga är om skydd mot ohälsa, är det att märka, att de skyddsanordningar, som anbragts på en maskin, ofta måste kom- pletteras med andra anordningar på den plats, där maskinen skall användas, exempelvis för dammutsugning. Ehuru det i stadgandet icke utsäges, får det i allmänhet anses åvila brukaren att vidtaga erforderlig sådan kom- plettering, att de till maskinen hörande skyddsanordningarna kunna fylla sin uppgift. På denna punkt torde man dock icke kunna förutsätta ett iaktta- gande av stadgandet i samma utsträckning som beträffande anordningar till skydd mot olycksfall.

Givet är, att det icke kan utövas någon regelmässig tillsyn över att brukare av maskin, redskap eller annan särskild arbetsanordning iakttager, vad i 3 mom. föreskrives. Kommittén anser emellertid, att i de fall, då synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall föreligger vid begagnande av sådan anordning, vederbörande distriktschef skall kunna förbjuda brukaren att begagna denna (58 & 5 mom.). Iakttages ej dylikt förbud, skall brukaren kunna ådömas straff (65 5).

Farliga ämnen eller material.

I gällande arbetarskyddslag finnes icke någon bestämmelse, som förpliktar tillverkare eller försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material att tillse, att detta vid avlämnande till brukare åtföljes av föreskrifter, som kunna erfordras för att förekomma ohälsa eller olycksfall vid dess begagnande. Gällande förordningar om eldfarliga oljor och explosiva varor samt giftstadgan (se sid. 140) innehålla dock vissa bestämmelser av så- dant innehåll. Förutom de ämnen, som upptagas i nämnda författningar, fin- nas emellertid även andra, för vilka behov av skyddsföreskrifter föreligger.

Tillverkares eller försäljares skyldigheter.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att den som tillverkade eller försålde giftigt, explosivt eller eljest farligt ämne eller material, vore skyldig tillse, att detta vid avlämnande åtföljdes av erforderliga skyddsföreskrifter, god- kända av yrkesinspektionens chefsmyndighet, samt att detsamma vore försett med föreskriven märkning eller påskrift. I de till kommittén inkomna remiss- svaren förelågo följande erinringar.

Riksförsäkrfingsanstaltens arbetarskyddsbyrå föreslog jämväl en bestämmelse om att förpackning innehållande hälsovådligt ämne skulle vara försedd med tydlig uppgift om innehållet, så att såväl brukare som tillsynsmyndighet kunde

bedöma vilka åtgärder, som måste företagas till förekommande av förgiftning. För närvarande funnes i handeln en mängd preparat med fantasibenämningar, vilka icke lämnade någon som helst upplysning om de ämnen, varav preparaten vore sammansatta.

Y rkesinspektörerna i sjätte, sjunde och åttonde distrikten föreslogo, att or- det eldfarligt infördes i bestämmelsen. Yrkesinspektören i elfte distriktet an- såg, att bestämmelsen skulle vara allmängiltig.

Sprängämnesinspektören framhöll, att bestämmelsen skulle upphäva vik- tiga föreskrifter i förordningarna angående eldfarliga oljor och explosiva varor samt i giftstadgan. I dessa föreskrifter stadgades om märkning av eldfarliga oljor, explosiva varor och gifter, varjämte föreskreves, att tillsyn å föreskrifternas efterlevnad ankomme på allmän åklagare. Enligt 1 & skulle lagen äga tillämpning på varje verksamhet, vari arbetstagare an- vändes till arbete för arbetsgivares räkning. De anförda förordningarna (stadgan) om eldfarliga oljor, explosiva varor och gifter hade däremot ett mycket vidsträcktare giltighetsområde, i det att de stadgade föreskrifter för tillverkning, innehav, förvaring, förpackning, märkning, transport och handel med sagda varor. Medan arbetarskyddslagen avsåg att skydda en viss kategori medborgare från vissa faror i viss verksamhet, avsåge de anförda förordning- arna att generellt skydda folket i sin helhet mot faror, som kunde uppkomma genom vissa angivna farliga varor. Vidare anfördes, att yrkesinspektionens chefsmyndighets verksamhet torde genom lydelsen av 1 & vara inskränkt till övervakandet av arbetstagares intressen med avseende å arbetsplatsens trygg- het- och sundhet. För övervakning av allmänhetens intressen i fråga om skydd mot faror från de nämnda farliga ämnena vore i de anförda förordningarna (stadgan) utsedda särskilda myndigheter (länsstyrelse, polismyndighet, medi- cinalstyrelsen, kommerskollegium, sprängämnesinspektionen), vilka hade i för- ordningarna fastlagda uppgifter. Därest för tillvaratagande av arbetstagares intressen några ytterligare föreskrifter utöver de i anförda förordningar (stadga) vore erforderliga, syntes det sprängämnesinspektionen därför mest ändamålsenligt, att stadganden härom infördes i nämnda förordningar.

Försvarets fabriksstyrelse ansåg, att bestämmelserna hörde hemma i spräng- ämnesförordningen.

Svenska arbetsgivareföreningen angav, att aktiebolaget Bofors hade anmärkt på att föreskrifterna icke läte sig förenas med bestämmelserna i giftstadgan och sprängämnesförordningen. Föreningen hemställde, att denna fråga noggrant undersöktes.

Svenska företagares riksförbund framhöll, att bestämmelsen syntes delvis innebära ett opåkallat ingrepp på det område, som redan på ett tillfredsstäl- lande sätt reglerats bland annat genom giftstadgan. Av den föreslagna formu- leringen finge man den uppfattningen, att den som bland annat försålde gif- tigt ämne, skulle bli skyldig tillse, att detta vid avlämnande försåges med icke endast föreskriven märkning eller påskrift utan även åtföljdes av för dess

förvaring och handhavande erforderliga skyddsföreskrifter, Vilka skulle vara godkända av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Riksförbundet ifrågasatte, om ej lagbestämmelsen avsåge att gälla endast beträffande >>material», samt an- förde, att om så vore fallet, bestämmelsen måste omformuleras, enär förbun- det för sin del icke kunde acceptera formuleringen i föreliggande skick. Landsorganisationen erinrade om ett från metallindustriarbetareförbundet in- kommet förslag om fordran på uppgift om ett ämnes analys, och fann organisa- tionen detta beaktansvärt; bestämmelse härom torde dock måhända riktigare böra meddelas i giftstadgan respektive förordningen angående explosiva varor.

Kommitténs förslag. Användandet av eldfarliga, explosiva och giftiga äm- nen är alltid förenat med risker för ohälsa eller olycksfall. Dessa risker kunna dock avsevärt minskas, därest man har kännedom om ämnets farlighetsgrad och hur detta får handhavas och förvaras. Föreskrifter härom meddelas väsent- ligen i förordningarna om eldfarliga oljor och explosiva varor respektive gift- stadgan. Vissa slag av farliga ämnen upptagas dock ej i nämnda författningar, och i en del fall äro de föreskrifter, som däri meddelas, ej tillfyllest ur arbe- tarskyddssynpunkt. Särskilt gäller detta vid mera regelmässig användning av farliga ämnen. På senare tid har ett flertal olika lösnings-, konserverings-, rengörings- och avfettningsmedel kommit till användning. Någon uppgift om deras farlighetsgrad eller vad som i arbetarskyddshänseende bör iakttagas vid deras användning meddelas ofta icke vid försäljningen. Under de senaste åren ha jämväl en mängd olika ersättningsmedel och nya preparat kommit i markna- den. Dessa saluföras ofta under fantasinamn, och vederbörande brukare eller tillsynsorgan vet i regel ej vilka beståndsdelar, som ingå i desamma. Ibland kan ett ersättningsmedel vara betydligt mera riskabelt ur arbetarskyddssynpunkt än det medel det ersätter utan att brukaren vet någonting härom, och han begagnar det på samma sätt som det förut använda medlet. Ofta blir det först sedan olycks- eller sjukdomsfall inträffat, klarlagt, att ersättningsmedlet är av farligare beskaffenhet och att särskilda skyddsåtgärder skulle behövt vidtagas före dess användning. Det är vidare att märka, att om ett visst medel skall inbegri- pas under giftstadgan eller ej, beror i vissa fall på huruvida det såsom vä- sentlig beståndsdel innehåller något i giftstadgan angivet gift. Det kan i fråga om visst ämne hända, att så ej är fallet och att medlet vid tillfälligt användande icke medför någon hälsofara men att, då det användes regelbundet eller i myckenhet, förgiftningsrisk uppstår och särskilda skyddsåtgärder behöva vid- tagas. Visserligen meddelas i giftstadgan bestämmelser, som i väsentlig mån tillgodose arbetarskyddssynpunkterna, men härutöver erfordras ej sällan kom— pletterande föreskrifter från yrkesinspektionens sida. Sådana ha också med- delats i åtskilliga fall. Det må här endast erinras om träkonserveringsmedlen Dowicide och Lignasan, för vilka yrkesinspektionens chefsmyndighet meddelat ett flertal skyddsföreskrifter, som vid medlens försäljning tillhandahållits ve— derbörande brukare.

I fråga om eldfarliga ämnen finnas sådana, som icke upptagas i förord- ningen om eldfarliga oljor. Här må blott nämnas aceton, träsprit (metanol) och spritfernissa. Även vid användandet av dessa ämnen måste särskilda skyddsåtgärder vidtagas. Det må i detta sammanhang jämväl erinras om vissa lättmetaller, vilka på grund av hög magnesiumhalt äro mycket lättantändliga. Vid bearbetning av dessa metaller fordras likaså, att vissa skyddsåtgärder vid- tagas. Förutom ovan berörda ämnen finnas även andra, vilka vid använd- ning kunna föranleda ohälsa eller olycksfall på grund av bristande kännedom om deras farlighetsgrad. Hit höra bland annat ämnen, som äro frätande, or- saka eksem e. (1.

Säkert är, att många olycks— och sjukdomsfall skulle kunna ha förebyggts, om arbetsgivare före ibruktagandet av visst farligt ämne eller material ägt tillräcklig kännedom om dess farlighetsgrad och därigenom kunnat vidtaga er- forderliga skyddsåtgärder. Visserligen kan det sägas, att det åligger veder- börande distriktschef att, då så erfordras, meddela de anvisningar, som skola iakttagas vid begagnandet av visst ämne eller material. Detta förutsätter emel- lertid, att distriktschefen känner till det ifrågavarande ämnet och har kännedom om varest det skall användas. Det kan ock hända, att distriktschefen måste in- hämta upplysningar frän annat håll, innan han kan lämna arbetsgivaren be- sked i frågan. För arbetsgivaren kan detta måhända medföra dyrbar eller eljest oläglig tidsutdräkt, varför han ser sig nödsakad att taga ämnet i bruk, innan han fått klart för sig vilka skyddsåtgärder han måste vidtaga. Detta undvikes emel- lertid, om arbetsgivaren redan vid anskaffandet av ämnet ifråga tillhandahålles erforderliga upplysningar om ämnets farlighet och vilka skyddsåtgärder, som skola vidtagas vid handhavandet av detsamma. Härigenom vinnes också den för- delen, att han ej behöver inhämta eller avvakta närmare föreskrifter från distriktschefen. Vid sådan lösning av frågan kommer dennes arbetsbörda dess- utom att begränsas i stället för att — såsom annars vid en effektivisering av arbetarskyddet kan förväntas — avsevärt ökas. Nämnas kan, att åtskilliga till— verkare och försäljare av farliga ämnen tillämpat det förfarandet att vid leve- rans av visst ämne tillhandahålla tryckta skyddsföreskrifter, vilka på begäran kompletterats, granskats och godkänts av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Med hänsyn till det ovan anförda och till de allvarliga hälso- och olycks- fallsrisker, som äro förbundna med användandet av eldfarliga, explosiva, gif- tiga och eljest hälsofarliga ämnen, tala starka skäl för att tillverkare och för- säljare av sådana ämnen förpliktas att aktivt medverka i skyddsarbetet, och detta likaväl som tillverkare och försäljare av maskiner, redskap m. 111. Enligt kommitténs mening föreligger stort behov av förebyggande åtgärder på föreva- rande område, och en betydelsefull insats synes härvid otvivelaktigt kunna på- räknas av tillverkare och försäljare. Att arbetsgivare och arbetstagare skola sväva i okunnighet om vilka risker, som äro förbundna med' användandet av visst ämne, intill dess att måhända tillsynsorgan fäst deras uppmärksamhet härpå eller hunnit införskaffa upplysningar härom eller att olycks- eller sjuk-

domsfall inträffat och visat riskerna, kan icke vara tillfredsställande. Kom- mittén anser därför, att tillverkare och försäljare av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest hälsofarligt ämne eller material skola vara skyldiga tillse, att detta vid avlämnandet åtföljes av för dess handhavande och förvaring erforderliga skyddsföreskrifter och att dessa skola vara godkända av arbets— rådet. Ett stadgande i enlighet härmed har upptagits i lagförslagets 46 5. Att föreskrifterna -i förevarande fall skola vara godkända av arbetsrådet, an- ser kommittén nödvändigt, enär det icke kan anses tillfredsställande, att varje tillverkare och försäljare själv bestämmer innehållet i dessa. Om så skulle ske, torde säkerligen växlande föreskrifter komma att tillhandahållas brukarna. Kommittén föreslår därjämte, att sådant ämne eller material skall på lämpligt sätt vara försett med föreskriven märkning eller påskrift.

För att bedöma, hur farligt ett giftigt eller eljest hälsofarligt ämne är, och träffa avgörande om erforderliga skyddsåtgärder vid dess handhavande fordras kännedom om ämnets sammansättning. De skyddsåtgärder, som behöva Vid- tagas, måste nämligen i allmänhet rätta sig efter de beståndsdelar, som ingå i ämnet. Det är ock att märka, att vid förgiftningsfall orsaken till förgift- ningen i regel är bestämmande för läkarens åtgärder. Att arbetsgivare är okun— nig om hur de ämnen, som han använder i arbetet, äro sammansatta, kan därför icke anses tillfredsställande ur skyddssynpunkt. Enbart det förhållandet, att arbetsgivaren jämlikt förslagets 14 5 e) är pliktig att vid arbete, där giftigt eller annat hälsofarligt ämne kommer till användning, vidtaga betryggande skyddsåtgärder, gör det nödvändigt, att han vet, varav det använda ämnet är sammansatt. Jämför även 16 & 11 mom. För att tillsynsorganen skola kunna lämna arbetsgivare och arbetstagare erforderliga råd och anvisningar i skydds- hänseende, är det för dem likaledes av vikt att veta, varav ett hälsofarligt ämne består. På grund av vad sålunda anförts och i enlighet med landsorganisationens uttalande föreslås, att tillverkare och försäljare åläggas att lämna tydlig upp- gift om farliga ämnens sammansättning.

Enligt vad kommittén erfarit, äro tillverkare och försäljare på grund av kon- kurrensskäl vanligtvis icke villiga att till köpare lämna uppgift om ett ämnes sammansättning. Detta motiv bör emellertid ej få vara avgörande, när det gäl- ler en så viktig fråga som arbetstagarnas skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbete. Det skydd, som tillverkare och försäljare i sådant hänseende behöva.. torde i stället böra tillförsäkras dem på annat sätt. Det är emellertid att märka, att det föreslagna stadgandet icke medför skyldighet att lämna fullständig uppgift om ett ämnes sammansättning. Anser sig en tillverkare eller försäljare på grund av konkurrensskäl förhindrad att lämna viss uppgift om ett ämne, får den i stadgandet angivna skyldigheten likväl anses iakttagen, därest han lämnar tydlig uppgift om ämnets huvudsakliga beståndsdelar samt om sådan ej huvudsaklig beståndsdel, som kan medföra förgiftnings- eller annan hälsofara. Ett påpekande härom har gjorts i de till 46 & hörande anvisningarna, där det

sägs, att i uppgift om ämnets sammansättning skall innefattas icke endast upp- gift om ämnets huvudsakliga beståndsdelar utan även om sådan mindre be- ståndsdel, som är giftig eller eljest hälsofarlig och om vilken det är av betydelse att äga kännedom med hänsyn till arbetstagarnas skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbete.

För att få utrönt, om ett ämne är lättantändligt eller medför explosions- eller hälsofara, kan det stundom vara påkallat att underkasta detta särskild under- sökning. Detta kan vara nödvändigt för att få orsaken till ett inträffat olycks- eller sjukdomsfall klarlagd. Med hänsyn härtill föreslås, att vad i 45 & 1 mom. stadgas om undersökning och prov skall ock gälla tillverkare och försäljare, som avses i 46 &. Om arbetsrådet finner skäl föreskriva om under— sökning av visst ämne eller material, skall tillverkaren eller försäljaren så- lunda vara skyldig föranstalta om att sådan undersökning verkställes och att resultatet därav delgives arbetsrådet. På anfordran skall det åligga tillver- karen eller försäljaren att jämväl ställa erforderliga prov kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål till arbetsrådets förfogande. Enligt kommitténs mening bör det åvila tillverkaren eller försäljaren att tillika gälda kostnaden för så- dan undersökning, för såvitt ej arbetsrådet finner skäl förordna, att kostna- den bestrides av allmänna medel. I likhet med vad som framhållits under 45 % förutsätter kommittén, att föreskrift om undersökning, varom ovan sägs, i första hand meddelas tillverkaren av ämnet ifråga.

Vad beträffar tillämpningsområdet för det föreslagna stadgandet anser kom— mittén, att detsamma bör gälla generellt och således vara tillämpligt, även om lagen i övrigt icke har avseende å det arbete, vari det farliga ämnet eller ma- terialet skall användas. Detta har dock ej ansetts böra särskilt angivas i lag- texten. Kommittén har ej heller funnit sig böra giva någon särskild definition på begreppen eldfarligt, explosivt eller giftigt ämne utan förutsättes, att dessa begrepp ha samma allmängiltiga innebörd som i gällande lag liksom i lag- förslagets 14 5 e) och 16 & 11 mom. Med hänsyn härtill kan uppstå fråga, huruvida skyddsföreskrifter skola åtfölja varje slag av eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material. I vissa fall kan detta måhända icke vara påkallat. Sålunda kan det ej anses erforderligt att ålägga tillver- kare eller försäljare att tillhandahålla skyddsföreskrifter vid avlämnande exempelvis av drivmedel för motorfordon, ammunition, tänd- och sprängmedel (utom vissa sprängämnen) för militärt ändamål eller av läkemedel. Att i lagen undantaga visst ämne eller vissa slag av ämnen synes dock icke lämpligt eller ens möjligt, utom vad avser sådant giftigt ämne, som är att hänföra till apo- teksvara. För dylik vara föreslås, att undantag meddelas direkt i lagen. Frå- gan, huruvida och i vilken utsträckning bestämmelserna i 46 5 i övrigt skola iakttagas, får enligt kommitténs mening avgöras av arbetsrådet med hänsyn till det behov av föreskrifter, som kan anses föreligga på grund av ämnets far- lighet ur hälso- och olycksfallssynpunkt. Det är att märka, att de av kommit-

tén föreslagna bestämmelserna för genomförande av här ifrågavarande bestäm- melser tvångsvis icke utesluta möjlighet till undantag för visst ämne eller ma- terial. Det torde jämväl beaktas, att endast arbetsrådet förutsättes kunna med- dela förbud och att det i dylikt fall får anses åvila rådet att i varje särskilt fall pröva, huruvida sådan åtgärd bör vidtagas gentemot tillverkaren eller för- säljaren.

Såsom framgår av förutnämnda remissyttranden ha vissa erinringar fram- ställts mot det i 46 & upptagna stadgandet, under förmenande att detta ej läte sig förenas med gällande författningar angående eldfarliga oljor, explosiva va- ror samt gifter. I anledning härav vill kommittén framhålla, att ehuruväl ifrågavarande författningar givits allmängiltig tillämplighet, dessa i väsentliga stycken dock kunna betraktas såsom kompletterings- och tillämpningsföreskrif- ter till de i arbetarskyddslagen upptagna bestämmelserna angående nämnda ämnen. Jämför 14 5 e), 16 5 11 mom. och ovanberörda lagrum. De före- slagna bestämmelserna i 46 å medföra icke inskränkning eller mildring av bestämmelserna i nyssnämnda författningar, och de kunna således ej anses stå i strid med dessa. Föreskrifterna innebära i stället en skärpning, i det att de främst avse frågan om handhavande av visst farligt ämne, vilken fråga ej i tillräcklig grad kan anses tillgodosedd i åsyftade författningar. Det torde ej heller vara möjligt att i en allmän författning gå in på denna fråga på det sätt, som är betingat ur arbetarskyddssynpunkt. Det har jämväl ifråga- satts, huruvida icke de i ovanberörda författningar angivna föreskrifterna kunde kompletteras i de avseenden, som i 46 & omförmälas. Ehuru detta givetvis är möjligt, synes det kommittén konsekvent att i lagen fullfölja den princip, som kommit till uttryck i 45 &, nämligen att med hänsyn till lagens syftemål utsträcka dess tillämpning till tillverkare och försäljare. Därtill kommer, att föreskrifter för berörda slag av ämnen meddelas i lagen jämväl i andra sam- manhang. Lagens bestämmelser avse dessutom vissa farliga ämnen, som icke äro upptagna i förevarande författningar. Det synes kommittén dessutom betydelsefullt, att det uppdrages åt arbetsrådet att godkänna de föreskrifter, som skola åtfölja ifrågavarande slag av ämnen. Rådet torde nämligen äga de :största förutsättningar härför, om det utbygges på sätt kommittén föreslår.

I ett remissyttrande har jämväl framhållits, att övervakningen av efterlevnaden av ifrågavarande författningar uppdragits åt andra myndigheter än de, som

a

omhänderha tillsynen a arbetarskyddslagens efterlevnad. Denna omständighet

finner kommittén dock ej utgöra hinder mot det föreslagna stadgandet i 46 5. Genom det förslag till ändrad organisation av tillsynen å arbetarskydds- lagstiftningens efterlevnad, som kommittén framlägger, torde en centralisering av tillsynen vara möjlig. Sålunda synes vid en överflyttning av sprängämnes— inspektionen till arbetsrådet bland annat böra övervägas, huruvida ej de upp-

gifter, som enligt nämnda författningar åvila kommerskollegium, kunna bort- falla. Det har även påpekats, att allmän åklagare kan direkt ingripa vid för-

seelse mot bestämmelserna i ifrågavarande författningar. Enligt kommitténs mening skall det i 46 & upptagna stadgandet icke medföra någon ändring härutinnan.

K. Tillsyn å lagens efterlevnad.

Tillsynsorgan.

Tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas av statliga och kommunala tillsynsorgan under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet. De statliga tillsynsorganen utgöras av yrkesinspektionens befattningshavare samt vissa spe- cialinspektörer, de kommunala av hälsovårdsnämnderna i riket.

Statliga tillsynsorgan.

Gällande lag. I 23 & arbetarskyddslagen angives, att yrkesinspektionens be- fattningshavare utgöras av yrkesinspektörer för tillsynstjänsten i allmänhet, minst en yrkesinspektris för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor an— vändas, samt bergmästare för tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och där- med sammanhängande arbete ävensom dem underordnad personal. Därjämte föreskrives, att Konungen kan förordna, att tillsynen a visst slag av verksam- het skall utövas av specialinspektör.

Reformförslag. I motioner vid 1931 års riksdag (1:205 och II:349) upp- togos förslag till ny arbetarskyddslag, i vilken bergmästare ej nämndes bland tillsynsorganen. I likhet med föredragande departementschefen fann andra lagutskottet (utl. nr 24), att vid den då förordade partiella revisionen av lagen nämnda befattningshavare alltjämt borde upptagas. Härigenom behövde änd- ring ej företagas i åtskilliga andra av lagens bestämmelser. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I en av landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetar— skyddsfrågor, byggnadsfackens kommitté för aktivisering av arbetarskyddet samt Stockholms byggnadsfackföreningars samorganisation till chefen för social- departementet den 1 juni 1944 ingiven framställning har uttalats det önske- målet, att det inom yrkesinspektionen måtte tillsättas särskilda befattnings- havare, som hade uteslutande till uppgift att utöva tillsyn å byggnadsarbets- platserna och andra därmed jämförliga arbetsplatser. Förstnämnda kommitté har därjämte i en till departementschefen den 13 november 1944 ingiven skri— velse framhållit, att från byggnadsarbetarhåll uttryckts önskvärdheten av att yrkesinspektionens olika organ måtte samordnas på ett mera enhetligt sätt än vad som vore förhållandet. Inom byggnadsindustrien hade man stundom olägenhet av att det vore svårt att avgöra, huruvida ett arbetsställe skulle stå

,. l ! 3 i

under allmänna yrkesinspektionens eller bergmästarämbetets överinseende. Kom- mittén har vid överläggning med arbetarskyddskommittén jämväl understrukit behovet av ökad medicinsk sakkunskap inom yrkesinspektionen.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse, som i huvudsak motsvarade stadgandet i gäl- lande 23 5. I stället för yrkesinspektris angåvos i förslaget distriktsinspek- triser. Bergmästare omnämndes ej i utkastet, enär denna befattningshavare ansågs böra innefattas i stadgandet om specialinspektör. Mot det framlagda förslaget framställdes följande erinringar.

Åtta yrkesinspektörer ansågo, att distriktsinspektriserna borde vara under— ställda yrkesinspektörerna. Yrkesinspektören i tredje distriktet framhöll, att även specialinspektör borde vid utövandet av sin tillsynsverksamhet vara underställd vederbörande yrkesinspektör. Yrkesinspektören i sjätte distriktet ansåg, att det hos chefsmyndigheten borde finnas en yrkesinspektris, som sam- ordnade och övervakade distriktsinspektrisernas sociala arbete utanför arbets- platserna. Yrkesinspektören i elfte distriktet framhöll, att åtgärderna mot ohälsa och olycksfall i arbete icke vore skilda med hänsyn till män och kvin- nor och att någon särskild stat för kvinnor därför icke heller vore betingad i fråga om arbetarskyddslagen.

Yrkesinspektionens distriktsinspektriser föreslogo, att det stadgades, att be- fattningshavarna utgjordes av yrkesinspektörer och dem underordnad personal för tillsynstjänsten i allmänhet och av yrkesinspektrisen och henne underställd personal för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användes, samt för med företagen sammanhängande hygieniska och sociala uppgifter.

Marinförvaltningen framhöll, att på samma sätt som vid sprängämnesin- spektionen borde inom yrkesinspektionen finnas en särskild militär avdelning, som skulle handhava tillsynen över för militärt ändamål bedriven verksamhet av i lagen avsett slag.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg det vara synnerligen olyckligt, om bergmästare ej längre skulle vara tillsynsorgan beträffande gruvhanteringen. Endast bergmästare ansåges besitta den kunskap, som erfordrades för tillfreds- ställande tillsyn av gruvor.

Y rkeskvinnors riksförbund framhöll, att förbundet förutsatte en väsentlig utbyggnad av yrkesinspektionen för att möjliggöra en effektiv övervakning av lagen. Lagens vidgade tillämpningsområde och starka betoning av den sociala och socialhygieniska sidan av arbetarskyddet samt de skärpta och vidgade be- stämmelserna beträffande minderåriga och kvinnor gjorde det särskilt nödvän- digt, att den kvinnliga yrkesinspektionen utökades. Det borde i lagen tydligt utsägas, att denna inspektions befattningshavare vore självständiga gentemot de yrkesinspektörer, vilkas utbildning vore av teknisk art, samt jämställda med dessa. I huvudsak samma synpunkter framfördes även av kvinnliga kontorist- föreningen och föreningen SAIA. Stockholms fackliga centralorganisations

kvinnosektion underströk likaledes önskemålet om att den kvinnliga yrkesin— spektionen måtte kraftigt förstärkas.

Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö framhöll nödvändig- heten av att yrkesinspektionen (inklusive specialinspektionerna) så snart som möjligt ombildades till ett självständigt ämbetsverk.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att distrikts- inspektriserna skulle tillhöra yrkesinspektörerna underställd personal.

Rekommendation. I en rekommendation angående de allmänna grund- dragen för anordnandet av inspektionssystem till tryggande av arbetar- skyddslagstiftningens tillämpning har internationella arbetskonferensen (Ge- neve 1923) beslutat antaga vissa grundsatser och regler beträffande bland an- nat yrkesinspektionens organisation samt hemställt, att varje medlem av ar- betsorganisationen måtte beakta dessa. I rekommendationen sägs bland annat, att inspektionen bör stå under en central statsmyndighets omedelbara och ute- slutande uppsikt och att den ej bör beträffande utövandet av sina åligganden kontrolleras eller på något sätt bero av lokala myndigheter. I anslutning härtill må jämväl erinras om de av arbetsorganisationen år 1937 antagna rekom- mendationerna angående inspektion inom byggnadsindustrien och yrkesutbild- ning för byggnadsindustrien. Beträffande det närmare innehållet i dessa re- kommendationer hänvisas till kommitténs förslag angående tillsynens orga- nisation.

Kommitténs förslag. I samband med översynen av arbetarskyddslagstift- ningen har kommittén funnit sig böra upptaga till prövning jämväl frågan om organisation av tillsynen å lagstiftningens efterlevnad. Med hänsyn till den ut- sträckning av lagstiftningen, som kommittén föreslår, och de stegrade fordringar på sundhet och säkerhet i arbetet, som äro en följd av den ständigt fortskri- dande utvecklingen på arbetslivets område, är enligt kommitténs mening ändring och utvidgning av tillsynens organisation oundgängligen nödvändig. Redan under nuvarande förhållanden måste tillsynen anses brista i effektivitet på grund av dess alltför begränsade resurser i fråga om arbetskraft och medel. För kommitténs förslag beträffande tillsynens organisation kommer särskild redogörelse att lämnas. En sammanställning av organisationsförslaget visas i bilaga F.

Vad beträffar den allmänna tillsynspersonalen, arbetsinspektionens befatt- ningshavare, föreslår kommittén, såsom framgår av 47 &, att denna ökas med två nya grupper av tjänstemän, nämligen yrkesläkare och socialinspektörer. De senare skola handha de arbetsuppgifter, som nu närmast ankomma på den kvinnliga yrkesinspektionen. Befattningarna förutsättas dock kunna givas även åt manliga tjänstemän. För tillsyn å arbetarskyddet inom gruv- och sten- industrien anser sig kommittén böra förorda inrättande av särskilda tillsyns- organ, vilka uteslutande ägna sig åt denna arbetsuppgift. På grund härav om- nämnas ej bergmästarna i förevarande bestämmelse eller i lagförslaget i övrigt.

Även i fråga om trafikväsendet synes det kommittén påkallat, att särskilda tillsynsorgan finnas. För dessa förslag kommer redogörelse att lämnas i moti- veringen för kommitténs organisationsförslag. I likhet med vad som gäller föreslår kommittén, att Kungl. Maj:t skall äga förordna, att tillsynen å visst slag av verksamhet skall utövas av specialinspektör.

Enligt gällande lag äger Kungl. Maj:t meddela närmare bestämmelser rö- rande tillsynens organisation och fördelning på de olika tillsynsorganen. Denna befogenhet bör bibehållas. Förslaget om inrättande av yrkesläkare och social— inspektörer förutsätter en viss uppdelning i sakligt hänseende av förekom- mande arbetsuppgifter även mellan de olika befattningshavarna. Det torde emellertid icke vara möjligt att i författning närmare angiva gränserna för en sådan uppdelning. På grund härav föreslår kommittén, att på varje arbetsinspektionsdistrikt skall finnas en distriktschef, som är ansvarig för tillsy- nens behöriga utövande inom sitt distrikt samt där samordnar och övervakar tillsynsarbetet. Såsom distriktschef skall enligt 47 å andra stycket kunna för- ordnas yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör. Genom förslaget med yrkesläkare, en på varje arbetsinspektionsdistrikt, beräknar kommittén, att arbetsinspektionens behov av medicinsk sakkunskap inom distriktet väsentligen skall bliva tillgodosett. I den mån så icke skulle vara fallet, äger distriktschef enligt lagförslagets 54 5 rätt att anlita läkare för speciellt uppdrag.

Kommunala tillsynsorgan.

Gällande lag. För de i arbetarskyddslagens 23 & omnämnda kommunala till- synsorganen, vilka utgöras av hälsovårdsnämnderna, meddelas vissa närmare bestämmelser i lagens 24 &. Sålunda angives bland annat, att den nämnden åliggande tillsynen kan utövas genom en eller flera av nämnden utsedda sär- skilda personer, män eller kvinnor. Då sådan person utsetts, åligger det nämn- den att därom underrätta vederbörande yrkesinspektör. Skulle hälsovårds- nämnd brista i fullgörandet av vad som åligger nämnden beträffande här ifrågavarande tillsyn, kan länsstyrelsen tillhålla nämnden att vidtaga för rät- telse erforderliga åtgärder och, om rättelse likväl icke vinnes, överflytta till- synens utövande på person, som länsstyrelsen därtill förordnar, ävensom i fall av behov för sådan person bestämma gottgörelse att utgå av kommunens medel.

Beträffande den kommunala tillsynens omfattning och sättet för dess ut- övande finnes särskilt meddelat i Kungl. Maj:ts instruktion för yrkesinspek- tionen den 25 november 1938 (nr 697). Sålunda föreskrives i 6 5, att vid ut- övandet av tillsynstjänsten i allmänhet hälsovårdsnämnderna skola i egenskap av kommunala tillsynsorgan biträda med tillsyn å arbete, vilket bedrives utan användande av maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall, och ej är underkastat bergmästares tillsyn samt vari i regel användas färre än tio arbetare. Vidare stadgas, att om hälsovårdsnämnds tillsyn avser ett större antal arbetsställen eller tillsynen eljest kräver mer avsevärt arbete, nämnden

bör på lämpligt sätt fördela tillsynens utövande mellan sina ledamöter eller ock uppdraga åt särskild person inom eller utom nämnden att i större eller mindre omfattning fullgöra den nämnden åliggande tillsynen. Nämnden, som är ansvarig för tillsynens fullgörande, bör öva kontroll å dylik tillsynsverksam- het samt, i den mån så prövas erforderligt, meddela föreskrifter angående verksamhetens omfattning och utövning. Den kommunala tillsynen avser så- lunda huvudsakligen mindre arbetsställen inom hantverk, handel, byggnads- verksamhet, hotell-, restaurang- och kaférörelse samt trädgårdsskötsel.

Enligt från yrkesinspektörerna inhämtade uppgifter funnos vid 1942 års början 2,727 hos yrkesinspektionen registerförda kommunala tillsynsorgan, varav 866 kommo på städer, köpingar, municipal- och vissa andra större sam- hällen samt 2,361 på den egentliga landsbygden.

Reformförslag. Flertalet yrkesinspektörer ha i fråga om den kommunala tillsynen ansett, att denna borde avskaffas, enär den vore ineffektiv. En del yrkesinspektörer ha alternativt föreslagit, att den kommunala tillsynen borde bi- behållas endast i de största och större städerna. De kommunala tillsynsorganen borde därjämte grundligt utbildas för det tillsynsuppdrag, som åvilade dem enligt arbetarskyddslagen. Med hänsyn härtill ha vissa yrkesinspektörer an- sett, att särskilda utbildnings- och fortbildningskurser borde anordnas för till- synsorganen. Det har även framhållits, att uppdraget att vara kommunalt till- synsorgan icke borde avse alltför kort tid.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att den kommunala tillsynen skulle begränsas till endast sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårds- nämnd funnes, och att tillsynen därstädes skulle utövas av kommunala tillsyns- män. Vidare föreslogs, att där hälsovårdsnämnd anställt särskild tillsynsman för allmänna hälsovården, denne skulle utöva här ifrågakommande tillsyn. I annat fall skulle nämnden till tillsynsman utse manlig eller kvinnlig person, som hade nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Tillsynsman skulle för sitt uppdrag åtnjuta skälig ersättning av kom— munala medel. I övrigt anslöt sig utkastets förslag till bestämmelserna i ovan angivna 24 5. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande er- inringar.

Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå ansåg, att kommunal tillsyns— man borde ifrågakomma endast i städer, köpingar och liknande större samhäl- len eller där särskild tillsynsman vore anställd och där man sålunda kunde påräkna, att tillsynen ifråga komme att utövas på ett nöjaktigt sätt. Erfaren— heten hade visat, att den kommunala tillsynen i landskommuner i allmänhet vore av ringa eller intet värde, och någon nämnvärd förbättring i detta av- seende torde knappast vara att förvänta, även om skälig ersättning lämnades utsedd tillsynsman. En omfattande undervisningsverksamhet skulle enligt

byrån bliva nödvändig för att bibringa tillsynsmännen nödig insikt i ar- betarskyddsfrågor, vilken undervisning måste lämnas av yrkesinspektionens be- fattningshavare. Detta hade tidigare försökts, men då det i ett enda yrkesin- spektionsdistrikt kunde vara fråga om flera hundra kommuner och tillsyns- männen ofta växlade, hade det visat sig omöjligt att bringa ordning i berörda avseenden. Arbetarskyddsbyrån ansåg därför, att om de medel, som vore av- sedda att användas till ersättning för tillsynsmän i landskommuner, i stället användes för anställandet av personal vid yrkesinspektionen för ifrågavarande ändamål, skulle en avsevärt effektivare tillsyn kunna åstadkommas. Slutligen föreslogs, att orden manlig eller kvinnlig utginge ur lagtexten.

Y rkesinspektären i tredje distriktet framhöll, att erfarenheterna om den kom- munala tillsynen vore så nedslående, att man helst borde söka finna någon an- nan utväg för att tillgodose den tillsyn, de kommunala organen hade att utöva. Ingen tvekan rådde om att denna tillsyn skulle, utövad av yrkesinspektionens be- fattningshavare, bliva effektivare än den, vilken de kommunala tillsynsmännen presterat. Yrkesinspektören i sjätte distriktet ansåg, att de kommunala tillsyns- organen borde försvinna utom i städer med förslagsvis 10,000 invånare. Yrkesin- spektören i sjunde distriktet framhöll, att om icke den kommunala tillsynen kunde helt slopas, skyldighet att hålla kommunala tillsynsorgan icke borde före- läggas mindre samhällen än sådana med 25,000 invånare. Yrkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att för distriktets del samtliga 225 kommunala tillsyns- organ skulle kunna ersättas med en enda yrkesunderinspektör och att tillsynen därigenom skulle även vid de mindre arbetsställena bliva genomförd på riktigt sätt. Ur kostnadssynpunkt skulle tillsyn genom en yrkesunderinspektör bliva mångfaldigt billigare för staten än om ett mindre statsanslag skulle tilldelas varje kommun. Yrkesinspektören hemställde, att den kommunala tillsynens ar- bete överflyttades till distriktens yrkesunderinspektörer, enär då först en verk- ligt effektiv tillsyn kunde erhållas.

Landsorganisationen ansåg, att bland de åtgärder, som skulle kunna vidtagas beträffande kommunalt tillsynsorgan, borde uttryckligen upptagas tillsyns- mannauppdragets återkallande.

Kommitténs förslag. För att få klarlagt den kommunala tillsynens omfatt— ning, organisation och arbetssätt har kommittén under år 1942 låtit verkställa en undersökning rörande denna tillsyn. Närmare redogörelse härför lämnas i bilaga B till detta betänkande (sid. 809).

Frågan om den kommunala tillsynens effektivitet i vad avser arbetarskydds- lagens efterlevnad har varit föremål för överväganden och uttalanden vid skilda tillfällen. Den behandlades även av 1937 års arbetarskyddskommitté, som ut— talade, att den kommunala tillsynsinstitutionen enligt vad kommittén övertygat sig om icke fungerade på ett tillfredsställande sätt. Inom yrkesinspektionen råder, såsom bland annat framgår av ovan återgivna remissyttranden, allmänt den uppfattningen, att tillsynen icke är effektiv och att den borde slopas, med

undantag möjligen för vissa städer och större samhällen. Det torde icke vara erforderligt att här närmare redogöra för de brister, som vidlåda tillsy- nen. Det må dock erinras om det bristfälliga fullgörandet av anmälnings— skyldigheten till yrkesinspektionen av nytillkomna och nedlagda arbets- ställen, trots att de kommunala tillsynsorganen såväl i tjänstgöringsföre- skrifter som å rapportblanketter till yrkesinspektionen tydligt uppmärksam- göras på denna skyldighet. Avgivandet av kvartals— och årsrapporter till yrkesinspektionen sker ej heller på tillfredsställande sätt och föranleder där- igenom onödigt skriv- och expeditionsarbete för yrkesinspektionens personal. Det är ändock att märka, att rapportblanketter utskickas till de kommunala tillsynsorganen strax före den tidpunkt, de skola vara yrkesinspektionen till- handa, och tillsynsorganen bliva därigenom regelbundet påminda om sin rap- portskyldighet. I fråga om sådana tillsynsorgan, som ha att avgiva endast års- rapport till yrkesinspektionen, får uraktlåtenheten att insända rapport även tillskrivas det förhållandet, att inom vederbörande kommuner icke finnes någon verksamhet, som är underkastad kommunal tillsyn. Ifrågavarande tillsynsorgan anse sig därför icke behöva varje år meddela härom. Bekräftelse härpå har också vunnits i flera fall, då yrkesinspektionen funnit sig böra påminna de kom- munala tillsynsorganen om att insända rapport. De största bristerna i den kommunala tillsynen hänföra sig emellertid till den egentliga tillsynsverksam- heten. Vid besök, som yrkesinspektionens befattningshavare företagit hos kom- munala tillsynsorgan, har det sålunda framkommit, att de stundom icke ens varit underkunniga om innehållet i de bestämmelser i arbetarskyddslagen, vilka de haft att övervaka. I detta hänseende torde emellertid åtskilligt kunna vin- nas genom ökad upplysningsverksamhet såväl från de statliga tillsynsorganens sida som genom särskilda kurser.

Att den kommunala tillsynen inom landskommuner och delvis även i vissa mindre städer och stadsliknande samhällen blivit av ringa värde, beror ej minst på att vederbörande kommunala förtroendemän icke ha tid och intresse över för ett arbete, som ligger vid sidan av de egentliga kommunala arbetsuppgif- terna. Ofta få de ej heller någon ersättning för ifrågavarande uppdrag. Därtill kommer, att de kommunala förtroendeuppdragen vanligen innehavas av personer med förvärvsarbete såsom huvudsaklig sysselsättning. Att utan ersättning efter- sätta detta för utövande av ifrågavarande tillsyn är därför i många fall förenat med olägenheter. Det torde vidare endast i undantagsfall vara möjligt att efter det vederbörande slutat sitt arbete för dagen utöva tillsynen, enär arbetet vid de arbetsställen, som skola besökas, då i regel upphört för dagen. Inom större kommuner, där avståndet mellan arbetsställena är stort, måste vederbörande vid tillsynens utövande därjämte företaga långa resor, ofta utan att erhålla någon reseersättning. En annan omständighet, som bidrager till att den kom- munala tillsynen är ineffektiv, är, att då inom många mindre kommuner endast finnes ett ringa antal arbetsställen underkastade sådan tillsyn, tillsyns- organen där icke kommit att intressera sig för tillsynsarbetet. Jämför bilaga B

sid. 810. De brister, som vidlåda den kommunala tillsynen, kunna stundom även få tillskrivas den av olika lokala och personliga hänsyn beroende ställ- ning, vari kommunvalda ledamöter ofta stå. Denna erinran, som ofta gjorts, torde icke kunna frånkännas sitt berättigande.

Trots att den kommunala tillsynen brister i fråga om såväl effektivitet som enhetlighet anser sig kommittén dock icke kunna föreslå, att denna tillsyn slopas. De arbetsuppgifter, som åvila den kommunala tillsynen, äro nämligen så omfattande, att de icke lämpligen kunna överflyttas på de statliga till- synsorganen. Det är emellertid nödvändigt, att tillsynen göres effektiv och ordnas på ett mera rationellt sätt. Erfarenheten ger härvid vid handen, att i de fall, där den kommunala tillsynen uppdragits åt särskilda, avlönade till- synsmän, denna i allmänhet givit de bästa resultaten. Det torde dock icke vara rimligt att ålägga varje kommun att utse och avlöna särskild tillsynsman. Inom åtskilliga landskommuner finnes för närvarande icke någon verksamhet, som inbegripes under kommunal tillsyn. Sålunda utvisar den förutnämnda un- dersökningen, att det inom landet finnes över 500 kommuner, vilka icke ha några arbetsställen, som äro underkastade kommunal tillsyn. Även i fråga om kommuner med endast några få arbetsställen underkastade kommunal tillsyn kan det ifrågasättas, om det är lämpligt att föreskriva, att de skola tillsätta särskilda avlönade tillsynsmän. Enligt nyssberörda undersökning lärer på varje landskommun komma i medeltal endast omkring 10 arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn, och det är givet, att det för dessa kommuner ej är motiverat att föreskriva om särskilda kommunala tillsynsmän. Visserligen kan det övervägas, om ej flera dylika småkommuner böra medgivas att gemen- samt utse en kommunal tillsynsman, men fråga är, om detta är praktiskt med hänsyn till det stora tillsynsområde, som då uppkommer. På grund av det ovan anförda och med hänsyn tagen till det större antal arbetsställen, som genom den föreslagna lagens vidsträcktare tillämpningsområde kan komma att falla under kommunal tillsyn, har kommittén upptagit till prövning olika föra slag rörande denna tillsyns organisation och effektivisering.

Det förslag, som kommittén slutligen stannat inför, går ut på att varje kom- mun eller samhälle, där särskild hälsovårdsnämnd finnes och där kommunal- nämnden alltså icke fungerar som hälsovårdsnämnd, skall tillsätta kommunal tillsynsman för tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Detta inne- bär i första hand, att varje stad skall ha kommunal tillsynsman. Detsamma gäller köping, municipalsamhälle och annat ställe med större sammanträngd befolkning, därest länsstyrelse med Kungl. Maj:ts godkännande utfärdat för- ordnande jämlikt 34 & hälsovårdsstadgan. Sådan tillsynsman skall vidare med hänsyn till bestämmelserna i stadgans 36 5 finnas i alla landskommuner med flera än 3,000 invånare men även inom annan dylik kommun med färre invånarantal, för vilken särskild hälsovårdsnämnd ansetts erforderlig. Enligt ovanberörda undersökning finnas inom riket 1,286 kommuner och samhällen med särskild hälsovårdsnämnd. Samtliga dessa kommuner och samhällen skola

följaktligen tillsätta särskilda kommunala tillsynsmän. Lagförslagets 47 5 första stycket har avfattats i enlighet härmed. I fråga om övriga kom— muner, vilka icke ha särskild hälsovårdsnämnd och inom vilka antalet arbetsställen, som falla under kommunal tillsyn, i allmänhet torde vara tämligen ringa, förutsätter kommittén, att tillsynen skall utövas av yrkesin- spektionens befattningshavare. Någon tillfredsställande tillsyn vid de få är- betsställen, som finnas inom sistberörda kommuner, torde säkerligen icke kunna vinnas på annan väg. Det är ock att märka, att inom flertalet landskommuner finnas i regel arbetsställen, som stå under yrkesinspektörs och yrkesunderin- spektörs tillsyn, och då dessa befattningshavare företaga inspektionsresor till ifrågavarande arbetsställen, torde de i allmänhet utan större tidsutdräkt och kostnad kunna inspektera även de få arbetsställen, som eljest, om särskild hälsovårdsnämnd funnits, skulle falla under kommunal tillsyn. Det torde i detta sammanhang erinras om att i den mån större kommunenheter komma att tillskapas i enlighet med kommunindelningskommitténs förslag (Statens off. utredn. 1945:38), hälsovårdsnämnd förutsättes komma att finnas inom varje kommun. I sådant fall kommer den kommunala tillsynen enligt arbetarskydds- lagen att automatiskt utvidgas att omfatta de flesta eller måhända alla kommuner.

Kommitténs förslag, att inom varje kommun eller samhälle med särskild hälsovårdsnämnd tillsynen skall utövas av särskilt utsedd tillsynsman, innebär, att den fördelning av tillsynen på samtliga ledamöter i en hälsovårdsnämnd, som nu ofta förekommer, icke skall komma ifråga. I den mån hälsovårds- nämnden anställt särskild tillsynsman för den allmänna hälsovården inom kom- munen, bör enligt kommitténs mening sådan tillsynsman i första hand anlitas. Enligt hälsovårdsstadgan skola en eller flera sådana tillsynsmän finnas tillsatta i varje stad, köping eller visst annat ställe med större sammanträngd befolkning ävensom på landet, i den mån hälsovårdsnämnden så prövar påkallat. Genom att förena tillsynen å arbetarskyddslagens efterlevnad med övervakandet av hälso- vårdsstadgans bestämmelser torde i ett flertal kommuner ifrågavarande till- synsman kunna helt ägna sig åt tillsynsverksamheten och icke behöva inneha jämväl annan sysselsättning. I de största städerna torde det vara nöd- vändigt att ha fler än en kommunal tillsynsman enbart vad arbetarskyd- det beträffar. Det bör dock enligt kommitténs mening icke föreligga hinder att kombinera ovanberörda tillsynsuppgifter, varvid varje tillsynsman kan till- delas antingen visst område eller vissa slag av verksamhet inom kommunen. I kommun, där särskild hälsovårdstillsynsman icke finnes tillsatt, bör hälsovårds- nämnden utse annan lämplig person att vara kommunal tillsynsman. I den redogörelse, som återgives i bilaga B, lämnas exempel på vilka yrkesmän, som för närvarande utöva den kommunala tillsynen å arbetarskyddet (sid. 813—— 814). Såsom synes äro många olika yrkeskategorier representerade bland de kommunala tillsynsorganen, och det är givet, att en enhetlig tillsyn under sådana förhållanden är svår att åstadkomma.

I enlighet med det ovan anförda föreslår kommittén i 48 5 1 mom.,

att i kommun, där hälsovårdsnämnd tillsatt särskild tillsynsman för all- männa hälsovården, den kommunala tillsynen jämlikt arbetarskyddslagen skall utövas av denne. Finnes ej sådan tillsynsman anställd eller föran- leder annat särskilt förhållande till undantag från nyssnämnda regel, exem- pelvis på grund av att hälsovårdstillsynsman ej kan åläggas ytterligare arbetsuppgifter, skall tillsynen uppdragas åt annan därtill lämplig av nämn- den för viss tid utsedd person. I syfte att understryka betydelsen av att lämp- lig person utses för uppdraget, föreslår kommittén, att det i lagen framhålles, att sådan person skall äga nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbe- tets sundhet och säkerhet. För att den kommunala tillsynen skall bliva effektiv, anser kommittén det vara av vikt, att tillsynen endast i särskilda fall uppdrages åt flera personer. Blott i de fall, då antalet arbetsställen, som stå under kom— munal tillsyn, är stort, såsom i de största städerna, eller då tillsynen eljest kräver avsevärt arbete, exempelvis på grund av arbetsställenas art eller stora avstånd mellan dessa, bör hälsovårdsnämnden kunna uppdraga åt flera personer att utöva ifrågavarande tillsyn. Ett påpekande härom göres jämväl i 48 5 1 mom. första stycket. För tillsynens behöriga utövande är det av vikt, att kommunal tillsynsman utses för icke alltför kort tid. I lagtexten har angivits »för viss tid». Många gånger kan det vara lämpligt att bestämma denna tid till 4 år, (1. v. s. den tid för vilken ledamöter av hälsovårdsnämnd väljas. En tidsbegränsning är att förorda även med hänsyn till önskvärdheten av att icke låta uppdraget behållas av en därför olämplig person.

Om den kommunala tillsynen beträffande arbetarskyddet skall bliva effektiv, är det enligt vad erfarenheten visar nödvändigt, att kommunal tillsynsman er- håller ersättning för sitt arbete. Tillsynsuppdraget bör nämligen icke betrak- tas endast såsom ett förtroendeuppdrag. I samband härmed kan nämnas, att enligt den av kommittén verkställda undersökningen (bilaga B) det under år 1942 funnos ej mindre än 1,849 kommuner och samhällen, vilka icke utgåvo nå- gon ersättning till de personer, som hade att utöva tillsyn å arbetarskyddet. Med hänsyn till betydelsen av att ersättning utgår till kommunal tillsynsman, föreslår kommittén i 48 & 1 mom. andra stycket, att tillsynsman skall för sitt uppdrag åtnjuta skälig ersättning av kommunala medel. I syfte att stimulera hälsovårdsnämnderna till att utse lämpliga kommunala tillsynsmän bör kommun därjämte vara berättigad erhålla visst statsbidrag till ersättning åt kommunal tillsynsman. Detta förordades jämväl av 1937 års arbetarskyddskommitté. Be- stämmelser om sådant bidrag föreslås böra upptagas i särskild författning. Ett förslag härtill framlägges å sid. 128—130. För de villkor, som skola gälla för statsbidrags utgående i förevarande fall, lämnas närmare redogörelse i motive- ringen till ifrågavarande författning, sid. 765 0. f.

Med hänsyn till den begränsning av den kommunala tillsynen, som kom- mittén föreslår, är det av vikt, att vederbörande distriktschef underrättas om

i vilka kommuner och samhällen kommunala tillsynsmän finnas tillsatta. Där så ej skett, skall tillsynen utövas av arbetsinspektionens befattningshavare. En bestämmelse om skyldighet för hälsovårdsnämnd att till distriktschef göra an- mälan, då tillsynsman utsetts, har upptagits i 48 ä 2 mom. Den motsvarar innehållet i gällande 24 5 första styckets sista punkt.

Vid utövande av den kommunala tillsynen å efterlevnaden av arbetarskydds- lagstiftningen skall kommunal tillsynsman vara underställd vederbörande di- striktschef, ej hälsovårdsnämnd. Ett stadgande härom upptages i 48 5 1 mom. andra stycket. Detta innebär, att i frågor, som röra tillämpningen av ar- betarskyddslagen eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, tillsyns- mannen har att vända sig till distriktschefen. Enligt kommitténs mening bör hälsovårdsnämnd därför ej åläggas ansvar för hur bestämmelserna iakttagas vid de olika arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn. Det skall dock åvila hälsovårdsnämnden att tillse, att den av nämnden anställda tillsynsman- nen fullgör det uppdrag, som givits honom. Skulle det brista härutinnan och detta genom anmälan från distriktschef eller på annat sätt kommer till hälso— vårdsnämndens kännedom, bör det följaktligen åligga nämnden att vidtaga de åtgärder gentemot tillsynsmannen, som kunna erfordras för att åvägabringa rättelse. Ett stadgande härom upptages i lagförslagets 48 & 3 mom. I samma moment föreskrives vidare, att om nämnden underlåter att utse kom- munal tillsynsman eller vidtaga åtgärd, som nyss nämnts, vederbörande läns- styrelse må, där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning uppdraga tillsynens utövande åt person, som länsstyrelsen förordnar för ändamålet. I fall av behov skall länsstyrelsen jämväl äga bestämma gottgörelse till sådan person att utgå av kommunens medel.

För att den kommunala tillsynen skall bliva tillfredsställande, är det av vikt, att de kommunala tillsynsmännen förskaffa sig noggrann kännedom om arbets- förhållandena inom sitt verksamhetsområde samt noga följa utvecklingen på arbetarskyddets område. Det är även nödvändigt, att de beredas tillfälle att genomgå lämpliga utbildnings- och fortbildningskurser samt att de i erforder- lig mån ledas och instrueras i sitt arbete. I den undersökning, som kommittén företagit rörande den kommunala tillsynen, har denna fråga jämväl berörts. Av ett stort antal kommuner och samhällen har därvid uttalats, att de personer, som skola utöva ifrågavarande tillsyn, böra deltaga i instruktionskurser. Kom— mittén anser, att det bör ankomma på arbetsrådet att föranstalta om att lämp- liga kurser anordnas för de kommunala tillsynsmännen och att de erhålla erfor- derliga instruktioner rörande tillsynens utövande. Arbetsinspektionens befatt- ningshavare böra jämväl vid sina resor söka förbindelse med de kommunala till- synsmännen och meddela dem erforderliga råd och anvisningar rörande tillsyns- arbetet. Genom att särskilda tillsynsmän tillsättas, vilka kunna antagas inneha sitt uppdrag under längre tid, givas större möjligheter att åstadkomma ett effektivt samarbete mellan nämnda befattningshavare och tillsynsmän.

Tillsynens utövande m. m.

Allmänna synpunkter.

Gällande lag. I 25 5 lagen om arbetarskydd stadgas, att tillsyn i främsta rummet skall ägnas sådan verksamhet, vari arbetet måste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande, som denna lag avser att förekomma. Kan i avseende å viss verksamhet dylik fara i regel anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej förpliktat företaga inspektion å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas, med mindre anmälan eller annan särskild om- ständighet giver skälig anledning misstänka, att bestämmelse i lagen eller med stöd därav meddelad föreskrift icke tillbörligen iakttages därstädes. Vi- dare sägs, att vid utövande av tillsyn tillsynsorganen böra gå arbetsgivarna tillhanda med upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse akta på, huru i varje särskilt fall ändamålet med denna lag må vinnas med minsta möjliga olägenhet och kostnad för arbetsgivaren. Närmare föreskrifter an- gående sättet för tillsynens utövande meddelas av Kungl. Maj:t.

Reformförslag. I en motion vid 1.937 års riksdag (II:44) föreslogs, att ar- betarskyddslagen kompletterades med en bestämmelse om att tillsynsorgan skulle vara skyldigt tillse, att nödvändiga skydds- och hygieniska anordningar ovill- korligen utfördes, och att tillsynsorgan ägde bestämma, att påbjudna sådana åtgärder skulle verkställas inom viss bestämd tid. Tredska eller underlåtenhet att utföra av tillsynsorgan påbjudna åtgärder föreslogs straffad på enahanda sätt som i 45 & stadgades vid brott mot 38 5 1 mom. På hemställan av andra lagutskottet (utl. nr 16) beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd har i skrivelse till kommittén uttalat önskvärdheten av att kontinuerlig inspektion företoges beträf- fande kontorens lokaler och arbetsförhållanden oberoende av framställning i varje särskilt fall. Vidare har framhållits, att yrkesinspektionens personal be- hövde utökas, vilket enligt nämndens mening vore befogat med tanke på den viktiga funktion yrkesinspektionen hade att fylla även i fråga om kontorsarbetet.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att tillsyn i främsta rummet skulle ägnas sådan verksamhet, vari arbetet eller de förhållanden, varunder detta bedreves, måste anses medföra fara för ohälsa, olycksfall eller annat missförhållande, som lagen eller med stöd av densamma meddelad föreskrift avsåge att före- komma. Vidare angavs, att tillsynsorgan borde gå arbetsgivaren tillhanda med upplysningar, råd och anvisningar samt verka för främjande av samarbete i skyddsfrågor. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Sju yrkesinspektörer föreslogo, att det stadgades, att tillsynsorgan borde tillhandagå även arbetstagare med upplysningar, råd och anvisningar.

Svenska arbetsgivareföreningen anmärkte på att i förslaget borttagits före- skriften om att tillsynsorgan städse borde akta på, huru i varje särskilt fall ändamålet med lagen måtte vinnas med minsta möjliga olägenhet och kostnad för arbetsgivaren. Föreningen yrkade, att denna bestämmelse upptogs i den nya lagen.

Tjänstemännens centralorganisation framhöll, att enligt hittillsvarande hu- vudregel i arbetarskyddslagens 25 5 hade framför allt arbetsplatser, där ar- betet bestått av kontorsgöromål och därmed jämförliga sysselsättningar, un- dandragits inspektionens primära arbetsuppgifter. Detta hade även direkt fastslagits i tjänstgöringsreglementet för yrkesinspektionen. Centralorganisa- tionen förutsatte, att kontoren ur inspektionssynpunkt principiellt jämställdes med övriga arbetsplatser och att erforderlig ändring verkställdes i tjänstgö- ringsreglementet. I sin motivering anförde centralorganisationen vidare, att det i många fall förhölle sig så, att kontorsarbetet icke medförde samma faror för ohälsa eller olycksfall i arbetet men att det intensiva rationaliseringsarbete, som under de senaste årtiondena bedrivits på kontorsarbetets område, i många fall medfört allvarliga faror för ett missbrukande av den mänskliga arbets- kraften. Organisationen underströk även önskvärdheten av att kommittén framlade förslag om en avsevärd utökning av yrkesinspektionens personal, samt framhöll, att förhållandet för närvarande vore sådant, att yrkesinspektionen på grund av begränsad personaltillgång icke hade möjlighet att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt kontorsarbetet, där farorna för ohälsa i arbetet icke alltid vore lika påtagliga som på andra områden.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att föreliggande förslag jämfört med 25 å i gällande lag i viss mån innebure en försämring och att det vore lämpligt att bibehålla den inskränkta inspektionsskyldigheten. Dessutom syntes nödvändigt, att inspektionsförrättaren fortfarande ålades att beakta arbetsgivarens kostnader och olägenheter.

Rekommendation. I förutnämnda 1923 års rekommendation (sid. 560) sägs bland annat, att inspektörerna böra upplysa och råda arbetsgivarna i fråga om de bästa typerna av anordningar för säkerhet och sundhet samt uppmuntra samverkan mellan arbetsgivarna, deras arbetsledare och arbetare i ändamål att främja personlig försiktighet, användandet av säkerhetsmetoder och fulländan- det av säkerhetsutrustningen.

Kommitténs förslag. Enligt gällande lag skall tillsyn i främsta rummet ägnas sådan verksamhet, vari arbetet måste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande, som lagen avser att förekomma. Utöver denna be- gränsning av tillsynen sägs, att om sådan fara i regel kan anses utesluten inom viss verksamhet, tillsynsorgan ej är förpliktat företaga inspektion å arbetsställe inom dylik verksamhet annat än i vissa särskilda fall. Detta har bland annat föranlett, att kontorsarbete och annat därmed jämförligt arbete i regel ej gjorts

till föremål för tillsyn. Den mekanisering och rationalisering, som kontorsarbe- tet undergått under de senaste åren, har emellertid medfört väsentligt ändrade arbetsförhållanden även på detta verksamhetsområde, och arbetet ifråga har därför på senare tid börjat tilldraga sig ökad uppmärksamhet ur arbetarskydds- synpunkt. Såsom ovan nämnts, har av försäkringstjänstemannaföreningens skyddsombudsnämnd och tjänstemännens centralorganisation uttalats önske- mål om att kontorsarbetet ägnades kontinuerlig tillsyn. Det må här jäm- väl erinras om den interpellation, som ledamoten av riksdagens andra kammare Ebon Andersson i Stockholm vid 1943 års riksdag framställt till chefen för socialdepartementet angående kontorsarbetet och de därmed ökade riskerna för särskilt den kvinnliga personalens fysiska och psy- kiska hälsa. I interpellationen framhölls, att kontorsarbetets rationalisering bland annat yttrat sig däri, att ett stort antal anställda sammanfördes i en enda stor lokal, där så gott som allt kontorsarbete utfördes. Antalet anställda i förhållande till lokalens golvyta och volym vore ofta större än i fabrikerna. Detta medförde såväl svårigheter att ordna tillfredsställande luftväxling som ökad fara för spridning av smittosamma sjukdomar. Ur samhällets synpunkt måste det anses vara synnerligen viktigt, att även dessa yrkeskategoriers speciella ar- betshygieniska problem bleve föremål för forskning och effektiv kontroll.

Kommittén anser det angeläget, att de kontorsanställdas arbetsförhållanden i hygieniskt och skyddstekniskt hänseende ägnas större uppmärksamhet än vad hittills i regel varit fallet eller ansetts vara av behovet påkallat. De förslag till bestämmelser, som kommittén framlägger, syfta jämväl till att åstadkomma förbättrade arbetsförhållanden inom kontorsverksamhet. Det är emellertid av vikt, att det också beredes möjlighet att någorlunda regelbundet öva tillsyn å kontorsarbetet. Visserligen bör tillsyn i första hand ägnas sådan verksam- het, vari faran för ohälsa eller olycksfall i arbete är mera framträdande, men enligt kommitténs mening föreligga ej skäl att såsom i gällande lag undan- taga viss verksamhet från regelbunden tillsyn. Såsom tidigare antytts kan risk för ohälsa förekomma inom varje slag av verksamhet, och enbart på grund härav synes en begränsning av tillsynen icke böra föreskrivas. Det är för övrigt att märka, att gällande bestämmelse om att tillsyn i främsta rummet skall ägnas verksamhet, som måste anses medföra fara för ohälsa eller olycks- fall, innebär en viss reglering av tillsynens omfattning vid de olika arbets- ställen, där tillsyn skall ske.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att det i lagen helt all- mänt utsäges, att tillsyn skall särskilt ägnas sådan verksamhet, som med hänsyn till arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, kan anses medföra fara för ohälsa, olycksfall eller annat missförhållande, som denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift avser att förekomma (49 & första stycket). Vid tillsynens utövande har tillsynsorgan givetvis att beakta den i 5 & förutsatta skälighetsprövningen. Med tanke härpå har i lagförslaget ej ansetts böra upptagas det i gällande lag meddelade stadgandet, att tillsyns-

organ städse bör akta på, huru i varje särskilt fall ändamålet med denna lag må vinnas med minsta möjliga olägenhet och kostnad för arbetsgivaren. Kom- mittén har emellertid funnit lämpligt att i de till 49 & fogade anvisningarna erinra om vad här sagts.

Enligt gällande lag skall tillsynsorgan vid tillsynens utövande tillhandagå arbetsgivarna med upplysningar, råd och anvisningar. Kommittén anser, att denna förpliktelse för tillsynsorganen bör gälla icke endast arbetsgivarna utan även arbetstagarna, däri inbegripet såväl arbetsledare som skyddsombud. Vi- dare bör tillsynsorgan verka för främjande av samarbete i frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Bestämmelser i berörda hänseenden ha upptagits i lagförslagets 49 å andra stycket samt i anvisningarna till nämnda paragraf.

Vad beträffar sättet för tillsynens utövande anser kommittén, att det liksom nu bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter härom, 49 & tredje stycket.

Tillträde till arbetsställe. Gällande lag. I arbetarskyddslagens 29 & stadgas, att de som ha att taga be- fattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag skola, när helst de så på- fordra, efter det vederbörande arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbets- stället underrättats om deras närvaro, äga tillträde till de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden avse, ävensom rätt att där företaga undersökningar, vartill dessa tjänsteåligganden kunna giva anledning. Arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället är pliktig att därvid tillhandagå med erforder- liga upplysningar samt att hålla de i denna lag föreskrivna böcker och för- teckningar tillgängliga. För bevarande av yrkeshemlighet må dock från inspek- tion undantagas viss del av arbetsställe. Skulle av arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället i sådant avseende gjord framställning av in- spektionsförrättare ej godkännas, må frågan av denne hänskjutas till yrkes- inspektionens chefsmyndighet för prövning. Då fråga är om verksamhet, som bedrives av staten, skall, om framställning som nyss nämnts icke vinner god- kännande, frågan hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning (53 5 a).

I lagens 36 & sägs, att vad i 29 % stadgas skall gälla jämväl med hänsyn till besiktningsläkare och av sådan läkare verkställd besiktning. Därjämte före- skrives i lagens 50 5, att vad i 17 kapitlet 11 & rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gäl- ler ock dem, som ha att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag. Den åberopade 11 & lyder: »Vakter och de, som rättens, eller Konungens be- fallningshavandes, bud och ärende gå, må själva edligen vittna om det, som dem i ty fall händer, så ock om det de uträttat, där ej andra vittnen till äro.»

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogos bestämmelser, vilka i huvudsak motsvarade de ovan angivna.

(:

Det i 29 & förefintliga uttrycket »eller hans ställföreträdare a arbetsstället»

? g, ? i |

betsställe, även om han vid besöket ej träffar arbetsgivaren eller hans ställföre-

hade dock ej medtagits. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande erinringar.

Samtliga yrkesinspektörer utom två framhöllo, att då underrättelse om be- sök å arbetsställe kunde göras även hos arbetsgivarens ställföreträdare på ar— betsstället, denne också borde nämnas i lagtexten. Yrkesinspektörerna i femte, sjätte och sjunde distrikten ansågo därjämte, att yrkesinspektionens befattnings- havare skulle äga tillträde till arbetsställe även efter det endast arbetsledningen underrättats. Yrkesinspektörerna i fjärde och tionde distrikten framhöllo, att in- spektionsförrättaren borde, sedan han försökt träffa arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare, kunna påfordra tillträde till arbetsstället, även om arbetsgiva- ren eller hans ställföreträdare icke Vore anträffbar. Detta hade betydelse, sär- skilt när det gällde arbetsställen, som vore avlägset belägna eller där arbetet bedreves endast säsongvis.

Landsorganisationen ansåg, att med vederbörande arbetsgivare borde lik- ställas hans ställföreträdare å arbetsstället. Vidare framhölls, att verkligt skäl för bibehållande av bestämmelsen angående yrkeshemlighet ej syntes finnas.

Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbalaget Land och Sjö framhöll, att det borde vara arbetsledningen som skulle underrättas om besök på arbetsställe i stället för arbetsgivaren, enär denne kunde vara bolag eller person på annan ort. Samma synpunkt framfördes även av arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsför- säkringsbolag.

Rekommendation. I den på sid. 560 omnämnda 1923 års rekommendation sägs bland annat, att inspektörerna böra äga lagstadgad rätt att besöka och

inspektera ställen, som de kunna ha skälig anledning antaga vara anläggningar underkastade deras tillsyn, ävensom för fullgörande av sitt uppdrag begära upp- lysningar och tillhandahållande av föreskrivna register eller handlingar. Det sägs vidare, att det bör åligga inspektörerna att, innan de avlägsna sig, såvitt möjligt underrätta arbetsgivaren eller dennes representant om besöket. Deras besök skola i regel avläggas utan föregående underrättelse till arbetsgivaren.

Kommitténs förslag. I likhet med vad som gäller föreslår kommittén, att det i lagen föreskrives, att den som har att utöva tillsyn å lagens efterlevnad skall, när helst han så påfordrar efter det arbetsgivaren underrättats om hans när- varo, äga tillträde till arbetsställe, som är underkastat hans tillsyn. Det för- hållandet, att tillsynsorgan skall underrätta arbetsgivaren om sin närvaro å arbetsstället, bör enligt kommitténs mening tillämpas på sätt nu sker, d. v. s. så att underrättelse lämnas ej på förhand utan först vid ankomsten till ar- betsstället. Hinder bör dock ej föreligga för inspektionsförrättare att i det fall, då han av särskild anledning önskar sammanträffa med arbetsgivaren eller viss person å arbetsstället, på förhand förvissa sig om att vederbörande kan träffas. I remissyttrande har uttalats, att inspektionsförrättare bör äga tillträde till ar-

trädare å arbetsstället. En inspektionsresa skulle eljest kunna bliva utan resultat. I anslutning härtill vill kommittén framhålla, att den i 50 & första stycket upp- tagna bestämmelsen icke bör anses utesluta möjlighet för tillsynsorgan att före- taga inspektion eller annan förrättning å arbetsställe, även om arbetsgivaren eller hans ställföreträdare icke träffas där. Ett påpekande härom har gjorts i de till 50 & hörande anvisningarna. Vad här anförts bör enligt kommitténs mening gälla även i det fall, då arbetet vid ett arbetsställe tillfälligtvis är in- ställt, exempelvis på grund av säsongarbete.

Tillsynsorgan skall, såsom framgår av 50 5 första stycket, äga rätt att å arbetsstället företaga förutom inspektion även undersökning, vartill hans tjänsteåligganden kunna giva anledning.

En nödvändig förutsättning för en effektiv tillsyn är, att arbetsgivare till- handagår tillsynsorgan med erforderliga upplysningar samt håller i lagen och med stöd av densamma föreskrivna böcker och förteckningar lätt tillgängliga. Gällande stadgande härom upptages såsom ett andra stycke till 50 &. I ut- trycket >>på anfordran tillhandagå med erforderliga upplysningar» bör enligt kommitténs mening innefattas rätt för tillsynsorgan att även infordra uppgift om huruvida av tillsynsorgan lämnad anvisning om viss skyddsåtgärd blivit av arbetsgivaren iakttagen. Se anvisningarna till 50 &. I dessa angivas jämväl de i lagen föreskrivna böcker och förteckningar, som åsyftas i 50 5 andra stycket. Med böcker och förteckningar, som föreskrivas i med stöd av lagen meddelad föreskrift avses bland annat protokolls- och anteckningsbok för ångpanna, journal för uppfordringsanordning för personbefordran i gruvor och stenbrott samt journal över periodiska läkarbesiktningar av arbetstagare i visst farligt arbete.

Enligt gällande lag är det tillåtet att för bevarande av yrkeshemlighet un- dantaga Viss del av arbetsställe från inspektion. Ehuru detta stadgande icke torde ha någon större praktisk betydelse, föreslår kommittén, att det likväl upptages i nya lagen, 50 & tredje stycket. Skulle framställning om undantag icke godkännas av distriktschefen, förutsättes, att denne hänskjuter frågan till Kungl. Maj:t, då fråga är om verksamhet, som bedrives av staten, och beträf- fande annan verksamhet till arbetsrådets prövning. Då fråga är om fram- ställning till Kungl. Maj:t, förutsättes, att denna sker genom arbetsrådet och ej direkt till Kungl. Maj:t.

Ovan angivna rätt för tillsynsorgan att få tillträde till arbetsställe och att där företaga undersökning bör också gälla besiktningsläkare för minder- åriga samt annan läkare, vilken jämlikt lagförslagets 54 % förordnats att besöka arbetsställe för verkställande av viss undersökning eller biträda vid distriktschefs inspektionsförrättning. Arbetsgivare skall likaledes vara skyldig att på anfordran tillhandagå sådan läkare med erforderliga upp- lysningar och hålla föreskrivna böcker och förteckningar lätt tillgängliga för honom. Ett stadgande härom föreslås upptaget i lagförslagets 50 & fjärde stycket.

Såsom framgår av vissa remissyttranden anses den ovan angivna förpliktel— sen för arbetsgivare böra åvila jämväl arbetsgivarens ställföreträdare eller ar- betsledningen. I åtskilliga fall kan det givetvis förekomma, att arbetsgivaren ej träffas på arbetsstället, exempelvis om arbetsgivaren är ett aktiebolag och dess styrelse har sitt säte på annan ort än där arbetsstället är beläget. Med hänsyn härtill föreslås, att vad i 50 & sägs om arbetsgivare skall ock gälla hans ställföreträdare å arbetsstället. Enligt de till denna bestämmelse hörande an- visningarna skall med ställföreträdare i förevarande fall avses ej blott person, som är utrustad med bemyndigande att företräda arbetsgivaren, utan även den, som på arbetsstället med hänsyn till de föreliggande omständigheterna för tillfället måste anses företräda arbetsgivaren, d. v. s. i regel den högsta å arbetsstället närvarande arbetsledaren.

I gällande lags 50 & sägs, att vad i 17 kapitlet 11 % rättegångsbalken för- ordnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock dem, som ha att taga befattning med tillsyn å efterlevna- den av denna lag. Då detta stadgande nära sammanhänger med de ovan behandlade bestämmelserna, föreslår kommittén, att detsamma upptages i lag- förslagets 50 å. I samband härmed är att märka, att stadgandet i angivna 11 5 eller något däremot svarande icke upptagits i den nya rättegångsbalken av den 18 juli 1942 (nr 740). I processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. 111. (Statens off. utredn. 1944:9 och 10) har dock införts ett stadgande, som avser att ersätta det här berörda. Därest processlagberedningens förslag godkännes, bör stadgandet ersättas med en be- stämmelse av innehåll, att vad i 11 5 lagen om införande av nya rättegångs- balken stadgas om dem, som förrätta offentligt tjänsteärende, skall ock gälla dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

Tillsynsorgans tystnadsplikt. Gällande lag. I 47 & arbetarskyddslagen föreskrives, att den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag, vare för- bjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan befattning. Enligt samma lagrum utgår straff för förseelse häremot liksom för den som begagnar sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse, som motsvarade ovan angivna stadgande. Därutöver angavs, att bestämmelsen skulle äga tillämpning även å hos yrkesinspektionens chefsmyndighet anställd eller av denna eller yrkesinspektör anlitad person. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Fem yrkesinspektörer ansågo, att endast sådant yppande, som bevisligen

kunde medföra skada för arbetsgivaren, om arbetsförfarandet eller affärsför- hållandet kunde komma till annans kännedom, skulle inrymmas i förevarande bestämmelse. Yrkesinspektören i femte distriktet föreslog, att orden »där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse» utbyttes mot >>om arbetsgivaren kan till- skyndas någon skada härav».

Arméförvaltningen framhöll, att stadgandet borde skärpas, så att yppande allenast måtte ske, då tjänstens intresse oavvisligen krävde detta.

Marinförvaltntngen ansåg, att det i bestämmelsen borde stadgas förbud jäm- väl för skyddsombud såväl att röja eller obehörigen utnyttja yrkeshemlig- het som — beträffande försvarets arbetsplatser — att yppa militära förhål- landen.

Försvarets fabriksstyrelse, framhöll, att bestämmelsen om tystnadsplikt borde utsträckas att omfatta även skyddsombud och ledamöter i skyddskommitté.

Rekommendation. I förutnämnda 1923 års rekommendation (sid. 560) ut- talas, att inspektörerna böra vid äventyr av straff eller lämpliga discipli- nära åtgärder förbindas att icke yppa de fabrikationshemligheter eller över huvud taget de driftsförfaranden, om vilka de under sin tjänsteutövning kunna få kännedom.

Kommitténs förslag. Tillsynsorgans tystnadsplikt, som i gällande lag regle- ras i ansvarsbestämmelserna, bör enligt kommitténs mening hellre behandlas i samband med lagens övriga föreskrifter om tillsynsorgans skyldigheter och rättigheter. I enlighet härmed har kommittén upptagit sitt förslag i förevarande hänseende i 51 &.

De föreslagna bestämmelserna ha ansetts böra gälla icke endast den egentliga tillsynspersonalen utan jämväl arbetsinspektionens icke inspekterande befatt- ningshavare, besiktningsläkare och den personal, som är anställd hos arbetsrå- det, så ock sådan person, som anlitats av rådet eller distriktschef i och för fullgörande av visst uppdrag, exempelvis av det slag, som avses i förslagets 54 5. Även för dessa personer bör alltså enligt kommitténs mening gälla, att om de ha eller haft att taga befattning med uppgift, handling, tillsyn eller undersökning, som rör tillämpningen eller efterlevnaden av denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, de icke få röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande.

I remissyttranden från vissa yrkesinspektörer har uttalats, att bestämmel- sen om förbud mot att yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande borde avse endast sådant yppande, som bevisligen kunde medföra skada för arbetsgivaren, om arbetsförfarandet eller affärsförhållandet kom till annans kännedom. Med anledning härav vill kommittén framhålla, att enligt lagförslagets 72 & gäller, att straff icke må ådömas, därest yppandet av arbetsförfarandet eller affärsförhål- landet ej kunnat medföra skada för den å arbetsstället bedrivna verksamheten. I ett par remissyttranden har ansetts, att tillämpningen av förevarande stad-

i' i

gande borde utsträckas att gälla även skyddsombud och ledamot av säker- hetskommitté. En sådan utsträckning av bestämmelsernas tillämplighet torde dock icke vara påkallad, enär ifrågavarande personer i regel äro anställda hos arbetsgivaren och här avsett handlingssätt därför kan medföra påföljd i annan ordning. Vidare torde det ej kunna antagas, att de komma att taga befattning med frågor rörande lagens tillämpning på samma sätt som veder- börande tillsynsorgan.

Tillsynsorgans opartiskhet.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 28 & föreskrives, att yrkesinspektör eller honom underordnad befattningshavare, som har att utöva tillsyn å efterlevna- den av denna lag, ej må för egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i företag, som är underkastat hans tillsyn, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning och ej heller eljest på något av nyss angivna sätt taga befattning med företag, vari bedrives industriellt och därmed enligt 10 & likställt arbete av större omfattning (i regel minst tio arbetare). Vad här sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om yrkesinspektris och henne underordnad befattningshavare, som har att utöva tillsyn å efter- levnaden av denna lag.

Från förbud, som ovan angives, må yrkesinspektionens chefsmyndighet för särskilt fall meddela eftergift, där så prövas kunna ske utan men för tjänsten.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av i huvudsak ovan angivna innehåll. Bestäm- melsen begränsades dock till att gälla endast sådan verksamhet, som var under- kastad vederbörande befattningshavares tillsyn. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande erinringar.

Sju yrkesinspektörer ansågo, att uttrycket »hava del» borde utgå. Som moti- vering härför angavs bland annat, att det måste anses obilligt, att en yrkes- inspektionens befattningshavare ej utan särskilt medgivande skulle äga rätt att förvärva en aktie i ett svenskt bolag, som bedreve verksamhet, vilken fölle under lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen ansåges för sträng, så länge ej samma fordringar uppställdes för alla statstjänstemän. Yrkesinspektörerna i sjätte och åttonde distrikten framhöllo, att till uppdrag mot ersättning ej borde hänföras föredrag, som hölles för personalen vid ett företag. För sådant föredrag borde skäligt arvode kunna få tillgodoräknas. Ömsestdtga olycksfalls- försäkringsbolaget Land och Sjö ansåg, att från förbudet borde göras undantag beträffande föredrag och annan upplysningsverksamhet.

Landsorganisationen förutsatte, att kommunal tillsynsmans tillsynsområde vore att anse såsom underkastat även yrkesinspektörs tillsyn. Organisationen avstyrkte den föreslagna begränsningen till verksamhet, som vore underkastad vederbörande befattningshavares tillsyn. I betraktande av chefsmyndighetens dispensrätt syntes den vara överflödig.

Rekommendation. I den tidigare omnämnda rekommendationen (sid. 560) framhålles, att inspektörerna böra givas sådan ställning och avlöning, att de säkerställas mot alla yttre, otillbörliga inflytanden. De böra ej få vara eko- nomiskt intresserade i de företag, som äro ställda under deras uppsikt.

Kommitténs förslag. Vid utövande av tillsyn å lagens efterlevnad är det av vikt, att arbetsinspektionens befattningshavare intaga en opartisk och oberoende ställning. De böra sålunda icke vara ekonomiskt intresserade i eller på annat sätt beroende av den verksamhet, som står under deras tillsyn. Med hänsyn härtill föreskrives i gällande lag, att befattningshavare icke får för egen eller an- nans räkning driva eller ha del eller anställning i företag, som är underkastat hans tillsyn, liksom ej heller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersätt- ning. Detta förbud anser kommittén böra bibehållas, och det bör liksom i gäl- lande lag avse varje slag av verksamhet. Enligt kommitténs mening bör för- budet gälla även kommunal tillsynsman. Det bör härvid beaktas, att arbets- ställe, som står under tillsyn av kommunal tillsynsman, jämväl inbegripes un- der distriktschefs tillsyn. Se 52 & jämte tillhörande anvisningar.

Trots förbudets syfte kan det icke förnekas, att det i vissa fall är onödigt strängt. Om nämligen en befattningshavare genom arv eller giftorätt har er— hållit exempelvis aktier i ett affärs- eller industriföretag eller andel i en fas- tighet, kan han bliva pliktig att avhända sig rätten härtill. Att i lagen införa en generell undantagsbestämmelse för dylika fall synes dock icke lämpligt, utan bör reglering ske genom dispensförfarande. I motsvarighet till vad som gäller föreslår kommittén därför, att arbetsrådet för särskilt fall skall kunna meddela eftergift från ifrågavarande förbud, där så prövas kunna ske utan men för tjänsten. Ett stadgande härom har upptagits i lagförslagets 52 å andra stycket, första punkten.

Såsom bestämmelserna i 28 & gällande lag tolkas, avser förbudet mot att i vissa fall åtaga sig uppdrag mot ersättning jämväl uppdrag såsom förelä- sare i arbetarskyddsfrågor vid sådana företag, som åsyftas i nämnda paragraf. I anledning härav har i några remissyttranden uttalats den önskan, att för- budet i vad det avser uppdrag mot ersättning icke borde gälla föredrag i ar— betarskyddsfrågor. Såsom motivering härför har anförts, att dylikt föredrag ofta krävde en hel del förberedelse och att arbetet härmed liksom själva före- draget i regel ägde rum utom tjänstetid. Det syntes därför skäligt, om ersätt- ning finge uppbäras för föredrag. Enligt kommitténs mening behöver den omständigheten, att en yrkesinspektionens befattningshavare äger att av arbetsgivare uppbära visst arvode för föredrag, som han håller för persona- len vid arbetsstället, icke inverka på hans opartiska och oberoende ställ— ning gentemot arbetsgivaren eller de vid arbetsstället anställda. Det bör i detta sammanhang även beaktas den möjlighet, som arbetstagarna ha att genom skydds- ombuden påverka arbetarskyddsförhållandena vid arbetsstället. Kommittén anser därför hinder icke böra möta, att befattningshavare medgives rätt att

uppbära skäligt arvode för föredrag i arbetarskyddsfrågor vid arbetsställe, även om detta är underkastat hans tillsyn. Kommittén finner det dock icke lämpligt att i lagen införa en bestämmelse om undantag i berörda hänseende. I stället föreslås, att i de till 52 & hörande anvisningarna angives, att till upp- drag mot ersättning icke hänföres föredrag eller annan liknande upplysnings- verksamhet.

Enligt gällande lag får befattningshavare vid yrkesinspektionen ej heller på något av ovan angivna sätt taga befattning med arbetsställe, som icke står under hans tillsyn, därest vid detta bedrives industriellt eller därmed likställt arbete i större omfattning (i regel minst 10 arbetstagare). Kommittén anser, att med den organisation inspektionen numera har och föreslås erhålla tillräckliga skäl för detta förbud icke längre föreligga. Det kan emellertid även i sistberörda fall befinnas olämpligt, att befattningshavare tager befattning med arbetsställe på något av nyss omnämnda sätt. Är det exempelvis fråga om ett arbetsställe, som är filial till eller konkurrentföretag till det arbetsställe, som står under befattningshavarens tillsyn, kan detta måhända påverka hans ställningstagande vid tillsyn å lagens efterlevnad. Kommittén föreslår därför en bestämmelse om att arbetsrådet äger, då så finnes påkallat, föreskriva, att befattningshavare icke får på något av ovanberörda sätt taga befattning med verksamhet, som ej är underkastad hans tillsyn.

Upplysningar och biträde av annan myndighet.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 27 & åligger det skolråd och skolstyrelser samt i statens eller kommuns tjänst anställda läkare, som få kännedom om förhållande, som strider mot denna lag eller mot föreskrift, med- delad med stöd av lagen, att göra anmälan om förhållandet hos vederbörande tillsynsorgan. Dessutom äro enligt samma lagrum polismyndighet samt nyss berörda myndigheter och tjänstinnehavare pliktiga att lämna tillsynsorganen de upplysningar och det biträde, som kunna påkallas av deras tjänsteåligganden enligt denna lag.

Reformförslag. Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor har hemställt, att yrkesinspektörerna framdeles givas rätt att tillkalla tjänsteläkare (stads- eller provinsialläkare) att medverka vid undersökning av missförhållande på arbetsställe.

Kommitténs förslag. Enligt vad kommittén erfarit, har ovan nämnda be- stämmelse ej kommit till någon mer allmän tillämpning. På grund härav har uppkommit fråga, huruvida bestämmelsen borde kvarstå i lagen. Särskilt har frågasatts, om det vore behövligt att i lagen föreskriva, att skol- råd och skolstyrelse, som finge kännedom om förhållande, som strede mot la- gen eller mot föreskrift, meddelad med stöd av denna, skulle göra anmälan därom hos vederbörande tillsynsorgan. Med anledning härav har kommittén

låtit inhämta yttrande i frågan från samtliga yrkesinspektörer och bergmästare. Det har därvid framhållits, att det blott i något enstaka fall förekommit, att skolråd eller skolstyrelse gjort sådan anmälan. Som förklaring till att anmäl- ningsskyldigheten ej iakttagits, har bland annat anförts, att vederbörande i all- mänhet ej torde ha kännedom om arbetarskyddslagstiftningen eller bestämmelsen ifråga. Vad beträffar tjänsteläkares iakttagande av förevarande bestämmelse har uppgivits, att anmälan om missförhållande stundom gjorts till yrkesinspektör eller bergmästare, ehuru dock i mycket begränsad omfattning. På därom gjord förfrågan har i flertalet yttranden uttalats, att det icke vore erforderligt att bibe- hålla anmälningsskyldigheten för skolråd och skolstyrelse. Däremot ha de flesta yrkesinspektörerna och bergmästarna ansett, att skyldighet borde föreligga för tjänsteläkare att i ovanberörda fall göra anmälan. Likaså har det ansetts vara av vikt, att i lagen bibehölles den bestämmelsen, att polismyndighet och tjänste- läkare skola lämna tillsynsorgan de upplysningar och det biträde, som dessa kunna påkalla med hänsyn till sina tjänsteåligganden.

Vad angår ovannämnda anmälningsskyldighet för skolråd och skolstyrelse anser kommittén, att bestämmelsen härom bör utgå, enär den ej torde ha nå- gon egentlig praktisk betydelse. Skulle sådan skyldighet anses böra före- skrivas, ifrågasätter kommittén, om ej bestämmelse härom bör meddelas i respektive skolstadga, enär skolmyndigheten därigenom får bättre känne- dom om densamma. Vad beträffar tjänsteläkares skyldighet att göra an- mälan, som här åsyftas, torde ej heller särskild föreskrift därom vara er- forderlig i arbetarskyddslagen. Med den kännedom, som tjänsteläkare bör få om arbetsinspektionen, synes nämligen kunna förväntas, att anmälan göres i förevarande fall, utan att det i lagen stadgas därom. Säkert är, att de anmäl- ningar — vanligen per telefon — som läkare hittills gjort till yrkesinspektio- nen om missförhållande i något avseende, i allmänhet skett utan samband med den anmälningsplikt, varom stadgas i 27 & gällande lag. I detta sammanhang bör jämväl beaktas den anmälningsskyldighet, som ålägges läkare jämlikt stadgandet i lagförslagets 24 5 andra stycket. Därest kommitténs för- slag icke skulle vinna beaktande, torde böra övervägas, huruvida icke anmäl- ningsskyldighet bör åligga även polismyndighet, som får kännedom om förhål- lande, som strider mot lagen eller mot föreskrift, meddelad med stöd av lagen. I samband med undersökningar av olycksfall men även eljest kan polismyndig- het få kännedom om eller konstatera missförhållanden, varom distriktschef vid arbetsinspektionen bör underrättas. Detta sker också stundom.

Gällande bestämmelse om skyldighet för polismyndighet, skolmyndighet och tjänsteläkare att lämna tillsynsorgan de upplysningar och det biträde, som av dem kunna påkallas vid fullgörandet av deras tjänsteåligganden, är av stor betydelse för tillsynsorganen och bör därför bibehållas (53 5). Den bör dock kompletteras i vissa hänseenden. Sålunda föreslås, att skyldighet att lämna tillsynsorgan upplysningar och biträde skall åvila icke blott tjänsteläkare och polismyndighet utan även hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd samt annan

]

statlig eller kommunal myndighet. Kommitténs förslag om att i stadgandet om- nämna hälsovårdsnämnd sammanhänger med förslaget att överflytta den kom- munala tillsynen till särskilda kommunala tillsynsmän. Som tidigare nämnts innebär detta, att hälsovårdsnämnd skall upphöra att vara kommunalt till- synsorgan i arbetarskyddslagens mening. Det är emellertid uppenbart, att nämndens medverkan i många fall kan vara till avsevärd nytta för arbetar- skyddet, och med hänsyn härtill synes nämnden böra vara förpliktad att lämna tillsynsorgan de upplysningar och det biträde, som av dem kunna påkallas.

Vid granskning av byggnadsförslag, som avses i lagförslagets 9 5, eller då fråga är om vidtagande av vissa skyddsåtgärder vid uppförande eller ändring av byggnad, kan det stundom vara nödvändigt att införskaffa upplysningar från byggnadsnämnd eller eljest påkalla dess medverkan. Det är ock att märka, att byggnadsnämnd enligt byggnadsstadgan (sv. författnsaml. nr 261 /1944) har att övervaka, att anordningar till skydd mot olycksfall anbringas å vissa hustak. Ett samarbete mellan distriktschef och byggnadsnämnd rörande sådana anordningar kan i vissa fall även vara behövligt. Dessa omständigheter motivera, att jämväl byggnadsnämnd ålägges skyldighet att lämna vederbörande tillsynsorgan upplysningar och biträde i frågor, som röra tillämpningen av arbetarskyddslagen eller av föreskrift, meddelad med stöd av lagen. Såsom framgår av lagförslagets 53 å ha skolråd och skolstyrelse ej särskilt omnämnts. De äro dock inbegripna under uttrycket »annan statlig eller kommunal myndighet». Häri innefattas jämväl länsarkitekt och landsfogde.

Med polismyndighet avses i detta sammanhang i stad med poliskammare denna och i övriga delar av riket polischefen i orten. Jämför lagen den 15 juni 1944 (nr 415) om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses. I anslutning till begreppet polismyndighet kan nämnas, att frågan om polis- myndighets befogenhet beträffande tillsyn å efterlevnaden av arbetarskydds- lagen varit föremål för diskussion vid sammanträde med yrkesinspektörerna inför yrkesinspektionens chefsmyndighet. Diskussionen hade föranletts av att det vid undersökningar av olycksfall å arbetsställe stundom förekommit, att polismyndighet ansett sig böra anmoda arbetsgivare att vidtaga åtgärder, vil- ket enligt yrkesinspektörs förmenande icke tillkomme polismyndigheten. En- ligt uttalande av chefsmyndigheten finge polismyndighet anses ha rätt och skyldighet att göra undersökning av olycksfall för att utröna, huruvida brott förelåge, och, om så vore fallet, verkställa åtal. Därutöver hade polismyndig- het ingen annan befogenhet eller skyldighet enligt arbetarskyddslagen än att lämna biträde åt yrkesinspektionen i det avseende, som ovan behandlats, samt vid genomförande tvångsvis av lagens bestämmelser jämlikt 38 & 2 mom. gäl- lande lag. Enligt kommitténs mening är det icke uteslutet, att polismyn- dighets ingripande härutöver sammanhänger med den avfattning, som givits åt gällande instruktion för landsfiskalerna (sv. författnsaml. nr 903/1917). I dess 5 9 föreskrives, att >>landsfiskal åligger, bland annat, att övervaka efter- levnaden av vad i lag eller författning närmare är stadgat angående:

— — — arbetarskydd, försäkring för olycksfall i arbete —— — —>>. Givet är, att denna bestämmelses avfattning kan leda till en vidare tolkning än som enligt chefsmyndighetens uppfattning åsyftats. Då särskilda tillsynsorgan fin- nas för tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen, är det natur- ligtvis icke avsett, att polismyndighet skall utöva någon tillsyn i egentlig mening vad beträffar bestämmelserna om arbetarskydd. Huruvida ändring av instruktionen på här berörda punkt kan vara påkallad, har kommittén icke ansett sig böra närmare pröva. Kommittén har dock velat fästa uppmärksam- heten på ovannämnda förhållande.

Syftet med den i 27 & gällande lag stadgade skyldigheten för tjänsteläkare att lämna tillsynsorgan det biträde, som dessa kunna påkalla med hänsyn till sina tjänsteåligganden, är tydligen att möjliggöra en viss samverkan mellan tjänste- läkarna och vederbörande tillsynsorgan. Någon verklig samverkan dem emellan lärer emellertid endast i ringa utsträckning ha kommit till stånd. Nämnas kan, att socialstyrelsen för att åvägabringa sådan samverkan under år 1930 hos Kungl. Maj:t hemställde, att Kungl. Maj:t ville i cirkulärskrivelse till samt- liga länsstyrelser förklara, att länsstyrelse på därom av yrkesinspektör gjord framställning ägde uppdraga åt förste provinsialläkare eller, vid förhinder för honom, vederbörande provinsialläkare att besöka visst arbetsställe för verk- ställande av undersökning av de hygieniska förhållandena å arbetsstället ifråga och därefter lämna yrkesinspektören skriftligt besked om resultatet av under- sökningen. Ett dylikt biträde från ifrågavarande tjänsteläkares sida syntes enligt styrelsens förmenande innefattas i det biträde, varom stadgades i ovan- nämnda lagrum. Till svar å socialstyrelsens skrivelse meddelade Kungl. Maj:t, att då ifrågavarande undersökningar vore att anse såsom tillhörande det bi- träde, i statens eller kommuns tjänst anställda läkare äro pliktiga att jämlikt 27 & arbetarskyddslagen lämna yrkesinspektör, Kungl. Maj:t funne framställ- ningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Såsom ovan nämnts, har landsorganisationens kommitté för olycksfalls- försäkrings- och arbetarskyddsfrågor framfört önskemål om att yrkesinspek- tör måtte medgivas rätt att vid undersökning av missförhållande på arbets- ställe tillkalla stads- eller provinsialläkare.

Ehuru visst samarbete förefinnes mellan tjänsteläkare och yrkesinspektörer, framför allt i de fall då förste provinsialläkare, stadsläkare och provinsialläkare förordnats såsom besiktningsläkare för minderåriga arbetstagare, är det lik— väl önskvärt, att samarbetet intensifieras. Ökad möjlighet härtill torde också givas, i den mån arbetsinspektionen tillförsäkras läkarutbildad personal. Det är emellertid icke uteslutet, att det utöver denna personal stundom kan visa sig behövligt att anlita ytterligare medicinsk sakkunskap, exempelvis för att verkställa viss undersökning eller biträda vid inspektionsförrättning. Så— som ovan anförts lär enligt gällande lags 27 &, motsvarande lagförslagets 53 &, möjlighet finnas att påkalla biträde av tjänsteläkare för bedömande av hygie-

niska spörsmål av sådan natur, att medverkan från läkares sida är påkallad. Emellertid anser kommittén, att i lagen uttryckligen bör angivas, att vissa läkare skola vara skyldiga att på begäran av distriktschef besöka visst arbets- ställe för verkställande av undersökning av de hygieniska förhållandena där- städes och därefter lämna distriktschefen skriftligt meddelande om resultatet av undersökningen. Sådan läkare bör även vara skyldig att på distriktschefs begäran biträda denne vid inspektionsförrättning. Stadganden i enlighet härmed ha upptagits i lagförslagets 54 &. Med hänsyn till att besiktnings- läkare i samband med läkarbesiktning av minderåriga i allmänhet får till- fälle att taga del av förhållandena å arbetsställe, anser kommittén det vara till fördel, om sådan läkare i första hand anlitas för uppdrag, som avses i det föreslagna stadgandet. Skulle annan läkare böra komma ifråga för dy- likt uppdrag, förutsätter kommittén, att medicinalstyrelsen skall på. framställ- ning av arbetsrådet förordna lämplig läkare. I sistnämnda fall anser sig kom- mittén dock icke böra uppställa fordran på att vederbörande läkare skall vara tjänsteläkare. Fall kunna nämligen uppkomma, då för en undersökning fordras specialutbildad läkare, och sådan finnes måhända ej att få bland tjänsteläkare. Det förutsättes emellertid, att sådan läkare ej är anställd hos arbetsgivaren, där undersökningen skall äga rum. Då en undersökning, varom här är fråga, kan vara av betydelse för arbetarskyddet även på andra arbetsställen och således ha allmänt intresse, föreslår kommittén, att kostnaden för densamma bör be- stridas av statsmedel. Jämför lagförslagets 63 &.

Inspektionsbok m. m.

Meddelande av skriftliga anvisningar.

Gällande lag. I 30 & arbetarskyddslagen stadgas, att vid arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives industriellt eller därmed enligt 10 & likställt ar- bete i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, eller beträffande vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäl så före— skriva, skall finnas en för ändamålet lämplig bok, i vilken vederbörande inspek- tionsförrättare vid besök å arbetsstället har att anteckna de anvisningar och råd, vartill förhållandena å arbetsstället kunnat giva anledning och vilka han an- ser böra avfattas skriftligen, eller ock sin avsikt att framdeles meddela sådana. Sysselsättes minderårig å arbetsställe, varest industriellt arbete stadigvarande bedrives, skall vad ovan sägs äga motsvarande tillämpning, ändå att arbetet icke bedrives i nyssnämnda omfattning (i regel minst tio arbetare).

Vidare föreskrives, att alla tjänstemeddelanden, som röra tillämpningen av denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter och som icke blivit in- förda i anteckningsboken, skola biläggas denna. Anteckningsbok och medde- landen, som ovan nämnts, skola förvaras a arbetsstället under minst fem år, räknat från datum för sista anteckningen i boken eller för sista meddelandet.

Överlåtes verksamheten, skola a arbetsstället förvarade anteckningsböcker och meddelanden överlämnas till den nya innehavaren.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har uttalats önskemål om att det i lagen tydligt underströkes, att anteckningsbok skulle hållas lätt tillgänglig å arbetsställe. En yrkesinspektör har ifrågasatt sådan ändring av bestämmel- sen, att dylik bok skulle finnas endast i de fall, då vederbörande yrkesinspektör funne skäl föreskriva därom.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet föreslogs, att anteckningsbok skulle finnas vid varje arbetsställe, där arbete re- gelbundet bedreves, såvida ej vederbörande yrkesinspektör medgåve undantag. Det föreslogs, att boken benämndes inspektionsbok. Dessutom förordades, att formulär till inspektionsbok skulle fastställas av yrkesinspektionens chefsmyn- dighet. Mot de föreslagna bestämmelserna förelågo följande erinringar.

Yrkesinspektören i tredje distriktet ansåg, att inspektionsbok ej borde krä- vas vid mindre jordbruk, t. ex. sådant med mindre än 5 arbetare. Yrkesunder- inspektörerna i femte distriktet uttalade, att föreskriften om inspektionsbok icke borde tillämpas på jordbruk. Däremot ansågs självkopierande block av fickformat böra användas. Yrkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att inspektionsbok och inspektionsmeddelanden skulle förvaras under minst 8 år eller helst minst 10 år med tanke på att skadeståndskrav med anledning av olycksfall kunde uppkomma och att det därvid förelåge möjlighet, att in- spektionsboken eller meddelanden kunde innehålla upplysningar av värde för fallet ifråga.

Bergmästaren i västra distriktet framhöll, att bestämmelsen borde komplette- ras beträffande skyldighet för arbetsgivare att hålla inspektionsbok tillgänglig för skyddsombud respektive skyddskommitté.

Yrkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvägar framhöllo, att nå- gon begränsning av bestämmelsen borde vidtagas eller ock att det borde med- givas, att flera mindre arbetsställen kunde ha gemensam inspektionsbok.

Landsorganisationen uttalade, att den utsträckta skyldigheten att föra in- spektionsbok kunde antagas medföra ökat antal dispenser och att för enhetlig praxis inom olika distrikt rätten att medgiva dispens därför syntes böra an- komma på yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att för flertalet mindre arbetsställen inom jordbruket kravet på inspektionsbok vore helt över- flödigt.

Kommitténs förslag. Enligt 49 & lagförslaget föreskrives, att tillsynsorgan skall vid utövande av tillsyn tillhandagå med upplysningar, råd och anvis- ningar i frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Vid flertalet arbets- ställen, som omfattas av arbetarskyddslagen, finnes också behov av dylika upp- lysningar, råd och anvisningar. Skall tillsynen över efterlevnaden av lagens bestämmelser bliva effektiv, torde det i allmänhet vara av vikt, att tillsynsorgan

skriftligen meddelar arbetsgivaren, vad denne har att iakttaga med hänsyn till ifrågavarande bestämmelser. I sådant syfte har i gällande lag tillkommit det stadgandet, att vid arbetsställen inom vissa slag av verksamhet i regel skall finnas en lämplig anteckningsbok. Finnes ej sådan bok å arbetsstället, kan tillsynsorgan naturligtvis genom särskild skrivelse meddela arbetsgivaren de råd och anvisningar, som han efter inspektion å arbetsstället finner sig böra lämna skriftligen. En fördel med att det finnes en särskild bok för ända- målet är emellertid, att de meddelade råden och anvisningarna bliva samlade och förvarade på samma ställe. Meddelas dessa i särskild skrivelse, skall denna nämligen biläggas boken. Med hänsyn till det värde, som sålunda måste till— mätas en dylik bok, föreslår kommittén den bestämmelsen, att det på varje arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, skall finnas en inspektionsbok, för såvitt ej arbetsrådet eller vederbörande distriktschef anser sig böra med- giva undantag härifrån. Såsom framgår av anvisningarna till 55 & avses med uttrycket »där arbete regelbundet bedrives» att från bestämmelsens tillämp- ning undantaga sådant arbetsställe, där arbetstagare endast tillfälligt syssel- sättes. Emellertid kan det finnas anledning till undantag även för andra ar— betsställen, inom visst verksamhetsområde eller av viss storleksordning, eller ock för visst särskilt arbetsställe. Kommittén har i sitt förslag jämväl beaktat detta förhållande men ansett, att dylikt undantag bör göras beroende av särskilt med- givande. Härvid förutsättes, såsom i anvisningarna påpekas, att arbetsrådet företrädesvis meddelar undantag av mera allmängiltig natur, medan distrikts- chefs befogenhet i förevarande hänseende begränsas att avse blott enstaka arbetsställen.

I likhet med vad nu gäller föreslås, att om meddelande i skyddsfrågor icke införes i boken utan meddelas skriftligen på annat sätt, sådant skriftligt med- delande skall biläggas boken eller på lämpligt sätt förvaras tillsammans med denna, t. ex. i särskild pärm. I fråga om förvaring av meddelande, som här nämnes, är att märka, att i gällande lag stadgas, att alla tjänstemeddelanden, som röra tillämpningen i avseende å arbetsstället av lagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter, skola biläggas anteckningsboken. Kommittén föreslår, att i boken eller tillsammans med denna skola förvaras endast sådana skrift- liga meddelanden, som ha samband med inspektion å arbetsstället. Denna be- gränsning är betingad därav, att skriftliga meddelanden från tillsynsorgan an- gående exempelvis ångpannor och hissar, som användas å arbetsstället, böra biläggas de böcker eller journaler, som enligt särskild föreskrift skola fin- nas för dylika anordningar. Skulle det i särskilt fall finnas lämpligt att i in- spektionsboken förvara skriftligt meddelande, som ej kan hänföras till inspek- tionsmeddelande, möter det dock icke hinder, att tillsynsorgan föreskriver därom.

Vad beträffar den tid, under vilken inspektionsbok och meddelanden, som ovan omnämnas, skola förvaras å arbetsstället, har i ett remissyttrande uttalats, att denna borde utsträckas från 5 till 8 år eller helst minst 10 år Kommittén

anser, att gällande bestämmelse om förvaring av inspektionsbok och meddelan- den under minst 5 år är tillfyllest. Skulle det i visst fall vara påkallat att åbe- ropa eller taga del av innehållet i äldre inspektionsmeddelande, finnes möjlighet härtill hos vederbörande distriktschef, där dylika meddelanden i huvudskrift eller avskrift förutsättas förvarade under längre tid än 5 år. Det är ock att märka, att inspektionsbok skall förvaras minst 5 år från den tid, då sista anteckningen däri gjordes. Härav följer, att övriga anteckningar i boken i allmänhet äro till- gängliga å arbetsstället även efter 5 år. Överlåtes verksamheten å arbetsstäl- let, anser kommittén, att överlåtaren skall liksom nu vara skyldig att till den nya innehavaren överlämna å arbetsstället förvarade inspektionsböcker och med- delanden.

I gällande lag föreskrives om anteckningsbokens beskaffenhet endast, att den skall vara en för ändamålet lämplig bok. Att härtill använda en anteck- ningsbok av vilken beskaffenhet som helst synes enligt kommitténs mening icke lämpligt. Kommittén föreslår därför, att arbetsrådet bemyndigas att fast- ställa formulär till dylik bok. Såsom tidigare omnämnts (sid. 449), skall i vissa fall även besiktningsläkare göra anteckningar i inspektionsboken. På grund härav bör av skäl, som förut anförts, vid fastställande av formulär till boken tillses, att särskild plats beredes för dessa anteckningar. Enligt vad som för kommittén uppgivits förekommer det ej sällan, att inspektionsboken förvaras på sådant sätt, att det vid inspektionsbesök åtgår avsevärd tid för att finna den. Med hänsyn härtill föreslås, att det i lagen föreskrives, att dylik bok skall förvaras lätt tillgänglig. Att, såsom i ett remissyttrande föreslagits, i lagen uttryckligen stadga skyldighet för arbetsgivare att hålla inspektions- boken tillgänglig för skyddsombud och ledamot av säkerhetskommitté, anser kommittén ej erforderligt. Den i 44 & 5 mom. andra stycket angivna rättig- heten att taga del av råd och anvisning, som införts i inspektionsboken, får nämligen även anses innebära skyldighet från arbetsgivarens sida att hålla boken tillgänglig.

Tillgång till lagen jämte ändrings- och följdförfattningar.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 37 5 stadgas, att å arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives industriellt eller därmed enligt 10 & likställt ar- bete i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, eller beträffande Vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäl så före- skriva, skola på lämplig plats finnas anslagna dels arbetarskyddslagen och de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen av ifrågavarande slag, dels uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress, dels ock, därest minderårig sysselsättes å arbetsstället, uppgift å de tider, då arbetet för den minderårige börjar och slutar, samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.

I samma paragraf föreskrives vidare, att å varje arbetsställe, där undantag från stadgandet om veckovila icke gäller för samtliga arbetare, på lämplig plats

skall finnas anslagen uppgift angående tiden för veckovila för arbetarna eller, där tiden icke är densamma för alla arbetare eller grupper av dem, för envar grupp eller arbetare. Det sägs dessutom, att om arbetstidsschema, varom i all- männa arbetstidslagen är stadgat, innehåller uppgift i ovannämnda hänseenden, särskilt anslag icke är påkallat. Slutligen stadgas, att om yrkesinspektör har tillställt arbetsgivare anslag med uppgift å det högsta antal arbetare, som må sysselsättas i viss arbetslokal, med begäran om anslagets uppsättande i arbets- lokalen, detsamma skall finnas uppsatt å lämplig plats inom lokalen.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse av innehåll, att å arbetsställe, varest arbete re- gelbundet bedreves, skulle finnas lätt tillgängliga arbetarskyddslagen jämte de författningar, som innefattade ändringar i eller tillägg till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som rörde den å arbetsstället bedrivna verk- samheten. I de till kommittén inkomna remissvaren förelågo följande er- inringar.

Yrkesinspektörerna i andra, femte, sjätte, sjunde och elfte distrikten ansågo, att vederbörande yrkesinspektör borde ha möjlighet att medgiva undantag från bestämmelsen. Yrkesinspektören i tredje distriktet uttalade, att lagen jämte till- hörande författningar ej borde krävas vid mindre jordbruk, t. ex. med mindre än 5 arbetstagare.

Landsorganisationen framhöll, att det kunde vara onödigt att bibehålla be- stämmelsen om anslående av sådana uppgifter, som avsåges i nuvarande lags 37 5, men ansåg dock, att samtliga dessa uppgifter, och ej endast författningar, borde på annat sätt finnas lätt tillgängliga för arbetstagarna.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att bestämmel- sen ej kunde tillämpas på det egentliga jordbruket.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1923 an- tagna rekommendationen angående de allmänna grunddragen för anordnan- det av inspektionssystem till tryggande av arbetarskyddslagstiftningens till- lämpning uttalas, att det är önskvärt, att lämpliga åtgärder vidtagas av staten till tryggande, att arbetsgivarna, deras ställföreträdare och arbetarna äga känne- dom om lagens bestämmelser och de åtgärder, som böra vidtagas till skyddande av arbetarnas hälsa och säkerhet, exempelvis genom åläggande för arbetsgiva- ren att i anläggningen anslå ett utdrag av lagens bestämmelser.

Kommitténs förslag. Såsom ovan nämnts skola arbetarskyddslagen jämte tillhörande ändrings- och följdförfattningar anslås på större arbetsställen, där industriellt eller därmed likställt arbete bedrives. Inom kommittén har ifråga- satts, huruvida det vore något värde med att uppsätta ifrågavarande anslag. För arbetsgivarna medförde det kostnader, icke minst på grund därav att anslagen ej sällan bleve nedsmutsade och måste utbytas. Arbetstagarna åter togo endast i enstaka fall del av lagens innehåll på arbetsstället. Med hänsyn

till det väsentligt ökade innehållet i den föreslagna arbetarskyddslagen kom- mer ett laganslag, om det skall ha tydlig text, att bliva tämligen stort och ohanterligt. För övrigt synes enligt kommitténs mening denna form att med- dela kännedom om lagens bestämmelser vara föråldrad. Genom den upplys- ningsverksamhet, som numera bedrives på arbetarskyddets område, bibringas arbetstagarna på ett helt annat sätt än förr kännedom om arbetarskyddslag- stiftningen. Kommittén har därför ej i lagförslaget upptagit nuvarande bestäm- melser om att lagen skall anslås på arbetsstället. Dock böra enligt kommitténs mening lagen och denna tillhörande ändrings- och följdförfattningar finnas tillgängliga på arbetsstället. Det har därvid ifrågasatts, huruvida icke författ- ningarna skulle kunna återgivas i den inspektionsbok, som jämlikt förslagets 55 & skall finnas å arbetsstället. Detta har dock ej ansetts böra förordas, enär det skulle förutsätta, att varje arbetstagare vid arbetsstället ägde taga del av innehållet i inspektionsboken, vilket emellertid ur flera synpunkter vore mindre lämpligt. Även arbetstagarna torde finna en sådan lösning otillfredsställande. Det synes kommittén i stället böra föreskrivas, att lagen jämte tillhörande ändrings- och följdförfattningar skola hållas tillgängliga å arbetsstället i den form, i vilken de vanligtvis utgivas från trycket (svensk författningssamling). Samtidigt finner kommittén sig böra föreslå, att förevarande bestämmelse göres tillämplig å alla arbetsställen och att den icke såsom nu begränsas att gälla endast större arbetsställen inom vissa slag av verksamhet. Kom- mittén anser det vara av vikt, att varje arbetsgivare håller sig underrättad om vad han har att iakttaga ur arbetarskyddssynpunkt, och att det med hän- syn härtill icke synes vara oskäligt att ålägga honom att skaffa och hålla ifrågavarande författningar tillgängliga å arbetsstället. Mot detta för- slag torde ej heller vara något att erinra ur kostnadssynpunkt. Gällande be- stämmelser böra sålunda enligt kommitténs mening ersättas med ett stadgande om att å varje arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, skola finnas lätt tillgängliga dels arbetarskyddslagen och dels de författningar, som innefatta ändringar i eller tillägg till lagen eller utfärdats med stöd av densamma och som röra den å arbetsstället bedrivna verksamheten (56 å). Såsom villkor för bestämmelsens tillämpning föreslås gälla, att arbetet å arbetsställe bedrives regelbundet. Enligt anvisningarna till 1 & (1) skall bestämmelsen ej gälla hemindustriellt arbete.

Vad beträffar författningar, som utfärdats med stöd av lagen, exempelvis rörande minderåriga, hissar eller ångpannor, är arbetsgivaren ej skyldig an- skaffa dessa i annat fall än då minderårig sysselsättes vid arbetsstället eller hiss eller ångpanna där användes. Detta har beaktats genom det i 56 & gjorda tillägget: >>och som röra den å arbetsstället bedrivna verksamheten».

Enligt stadgandet i 37 & gällande lag skall uppgift å vederbörande till- synsorgan och dess postadress finnas anslagen på arbetsställe, varest industri- ellt eller därmed likställt arbete bedrives i större omfattning. Med hänsyn till

den förbindelse, som både arbetsgivare och arbetstagare numera ha med yrkes- inspektionen, anser kommittén ej påkallat att föreskriva om dylikt anslag. Genom den alltmer ökade skriftväxlingen mellan arbetsgivare och tillsynsorgan liksom även den tämligen omfattande upplysningsverksamhet, som i såväl tal som skrift meddelas i arbetarskyddsfrågor erhålla vederbörande a arbetsstället likaledes god kännedom om tillsynsorganen.

o

I gällande lag föreskrives vidare, att om minderårig sysselsättes a arbets- ställe, som nyss nämnts, uppgift om dennes arbetstid och raster skall finnas anslagen därstädes. Med hänsyn till att å dylikt arbetsställe i allmänhet skall finnas uppsatt arbetstidsschema, varom föreskrives i allmänna arbetstidslagen, och då minderårigs arbetstid oftast är densamma som för vuxna arbetstagare, lärer ovanberörda bestämmelse i regel beaktas genom vad i arbetstidslagen stad- gas. Det torde för övrigt gälla, att om minderåriga ha annan arbetstid än vuxna arbetstagare, detta skall angivas på det å arbetsstället anslagna ar- betstidsschemat. Även i på senare tid utfärdade arbetstidslagar finnes före- skrivet om arbetstidsschema. Vid en kommande översyn av arbetstidslagstift- ningen torde jämväl kunna förväntas, att dess tillämpningsområde kommer att utsträckas. På grund härav synes ifrågavarande föreskrift i arbetarskydds- lagen komma att bliva utan egentlig betydelse och har därför icke upptagits i föreliggande lagförslag.

Likaså föreskrives, att å varje arbetsställe skall, för såvitt ej för samtliga arbetare stadgas undantag, finnas anslagen uppgift angående tiden för vecko- vila för arbetarna. Innehåller arbetstidsschema, varom stadgas i allmänna ar- betstidslagen, uppgift i nu nämnda hänseende, erfordras i regel dock icke sär- skilt anslag rörande veckovila. Ifrågavarande stadgande ansluter sig till be- stämmelserna i 1921 års konvention angående tillämpningen av veckovila i in- dustriella företag. I konventionen sägs bland annat, att för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna det skall åligga varje arbets- givare att, där veckovila gives samfällt åt hela personalen, tillkännagiva dagar och timmar för gemensam vilotid antingen medelst anslag, uppsatta på i ögo- nen fallande sätt å arbetsstället eller annan lämplig plats, eller ock på annat av regeringen godkänt sätt. Nämnda konvention har biträtts från Vårt lands sida. Kommittén anser, att gällande föreskrift angående anslag på arbets- ställe om veckovila icke bör upptagas i lagförslaget, enär den får anses sakna praktiskt värde. Uteslutande av denna föreskrift ur lagen innebär emeller- tid en sådan avvikelse—från konventionens bestämmelser, att ett frånträdande :av konventionen lärer vara nödvändigt, därest ej tillkännagivandet av vecko-

vilan sker på annat av Kungl. Maj:t godkänt sätt.

Vad slutligen beträffar den i 37 & sista stycket föreskrivna skyldigheten för arbetsgivare att i visst fall i arbetslokal uppsätta anslag med uppgift om det högsta antal arbetare, som må sysselsättas i arbetslokalen, har kommittén från :samtliga yrkesinspektörer låtit inhämta upplysning om i vilken utsträckning

ifrågavarande bestämmelse kommit till tillämpning, sedan den år 1931 infördes i lagen. Det har härvid meddelats, att bestämmelsen under åren 1932—1942 tillämpats i ett fåtal fall inom tre av yrkesinspektionsdistrikten (tredje, femte och sjunde), medan den i intet fall tillämpats inom övriga distrikt. Det är att märka, att bestämmelsen ej meddelar befogenhet åt yrkesinspektör att lämna föreskrift om högsta antal arbetstagare, som må sysselsättas i viss arbetslokal, utan endast att arbetsgivare är skyldig att uppsätta anslag med sådan uppgift, om yrkesinspektör så föreskriver. På grund av den ringa betydelse, som föreva- rande bestämmelse följaktligen synes ha, anser sig kommittén ej böra upptaga be- stämmelsen i lagförslaget. Skulle det i något fall visa sig erforderligt att ålägga arbetsgivare att å arbetsstället uppsätta anslag, som ovan avses, bör möjlighet härtill finnas enligt lagförslagets bestämmelser i 5 & jämte i vissa fall 11 & 1 mom. a) andra stycket. Underlåter arbetsgivare att efterkomma av veder- börande distriktschef meddelad anmaning att uppsätta sådant anslag, bör han enligt kommitténs mening kunna förpliktas därtill genom tillämpande av det i 57 & 1 mom. föreslagna stadgandet om Vitesföreläggande. Det bör i detta sam- manhang beaktas, att anslag av här senast åsyftade innehåll främst äro betingade av en önskan att, då fråga är om större och något mer komplicerade arbets- lokaler, lätt kunna konstatera hur många arbetstagare, som få sysselsättas i en lokal med hänsyn till lagens stadgande om visst luftutrymme per arbetstagare. Det kan emellertid även av annan anledning finnas skäl att föreskriva om begränsning av antalet arbetstagare i en arbetslokal, exempelvis vid tillverkning eller användande av eldfarliga, explosiva, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen.

L. Vitesföreläggande, meddelande av förbud m. 111.

Enligt gällande arbetarskyddslag åligger det tillsynsorgan att meddela ar- betsgivarna råd och anvisningar, hur lagens mer allmänt hållna bestämmelser till förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete skola tillämpas. Härvid skall i första hand eftersträvas ett genomförande av erforderliga skyddsåtgärder på frivillighetens och samförståndets väg. Iakttages ej av tillsynsorgan med- delad anvisning till rättelse av visst missförhållande å arbetsställe, lämnas i lagen vissa möjligheter att tvångsvis påfordra genomförandet av anvisade skyddsåtgärder. Dessa möjligheter till tvångsåtgärder gentemot arbetsgivare äro dock begränsade till meddelande av förbud. Emellertid har det, såsom ne- dan angives, ifrågasatts, huruvida icke lagens förbudsbestämmelser borde kom- pletteras med bestämmelser, varigenom arbetsgivare genom Vitesföreläggande skulle kunna förpliktas att vidtaga viss åtgärd i skyddshänseende. En närmare redogörelse för berörda spörsmål lämnas i det följande.

Vitesföreläggande för arbetsgivare.

Reformförslag. Från yrkesinspektörshåll har yrkats, att i arbetarskydds— lagen upptages en bestämmelse, varigenom yrkesinspektör gives befogenhet att.

genom Vitesföreläggande tvångsvis ålägga arbetsgivare att vidtaga viss anvisad skyddsåtgärd.

I två vid 1937 års riksdag väckta likalydande motioner (1:126 och 11:226) hemställdes, att riksdagen ville besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t med be- gäran om utredning, på vad sätt vitesförfarande skulle kunna införas i arbe- tarskyddslagen i syfte att ernå ett mera effektivt genomdrivande av dess be- stämmelser angående olycksfall och ohälsa. Andra lagutskottet anförde (utl. nr 15) bland annat, att utskottet funne det vara ett samhällsintresse av stor vikt, att de i lagen om arbetarskydd upptagna bestämmelserna till förekom- mande av olycksfall och ohälsa hade tillbörlig effektivitet. Utskottet ansåge därför, att beaktansvärda skäl talade för att till tillsynsmyndighetens förfo- gande ställdes utvidgade möjligheter att kontrollera förverkligandet av de utav densamma påbjudna åtgärder och att frågan om införande av ett vitesförfa- rande och formerna för dess meddelande borde upptagas till prövning. Utskot- tet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande frågan, under vilka förutsättningar ett vitesförfarande måtte kunna införas i lagen om arbetarskydd. Riksdagen beslutade i enlighet härmed (skriv. nr 97). Kungl. Maj:t överlämnade sedermera riksdagens skrivelse till 1.937 års arbetarskyddskommitté, som fann det ifrågasatta vitesförfarandet olämpligt, enär yrkesinspektör ej syntes böra själv bestämma straffet för över- trädelse av utav honom meddelad föreskrift. Frågan föranledde ingen vidare åtgärd (prop. nr 265zl938).

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse, som i huvudsak motsvarade det av kommittén före- slagna stadgandet i 57 & 1 mom. I de till kommittén avgivna remissvaren före- lågo följande erinringar.

Y rkesinspektören i åttonde distriktet framhöll, att det vore önskvärt att få klarlagt, huruvida domstol kunde ändra vitesbeloppets storlek. Vidare borde i stadgandet angivas den tidpunkt, inom vilken arbetsgivaren skulle avge ytt- rande, enär han annars kunde med avsikt dröja att lämna besked.

Svenska arbetsgivareföreningen anslöt sig till vad 1937 års arbetarskydds- kommitté uttalat i fråga om vitesförfarande, och yrkade, att bestämmelsen härom skulle utgå ur lagförslaget.

Svenska lantarbetsgivareföreningen hävdade bestämt, att det icke kunde till- läggas yrkesinspektör att utsätta vite, och anförde, att för dylik befogenhet måste yrkesinspektörerna anses sakna tillräcklig kompetens.

Handelns arbetsgivareorganisation framhöll, att det icke syntes organisatio- nen helt tilltalande, att yrkesinspektör skulle äga rätt att vid vite förelägga ar- betsgivare vidtaga vissa föreskrivna åtgärder, därest icke samtidigt uttrycket »skälig tid» i 1 mom. första stycket fixerades på sådant sätt, att tid bereddes arbetsgivaren att klaga över yrkesinspektörens beslut.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter fann förslaget om

att tilldela yrkesinspektör befogenhet att själv förelägga vite mycket betänkligt och avstyrkte på det bestämdaste.

Sveriges konditorförening framförde likaledes betänkligheter mot förslaget att tilldela yrkesinspektör befogenhet att själv förelägga vite och anförde, att er- farenheten visat, att kraven på skyddsanordningar i olika yrkesinspektions- distrikt vore olika och att ett Vitesföreläggande då endast skulle ytterligare skärpa denna olikhet i arbetsgivarnas skyldigheter.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ansåg, att förslaget måste väcka betänkligheter och att den olikhet i arbetsgivarens skyldigheter, som re- dan nu förelåge med hänsyn till att kraven på skyddsanordningar i olika yrkes- inspektionsdistrikt vore mycket olika, skulle ytterligare skärpas, därest yrkes- inspektören erhölle rätt att förelägga vite. Skulle Vitesföreläggande införas, måste enligt organisationens mening förutsättas, att storleken av vitet nog- grant avpassades efter företagets ekonomiska resurser.

Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att de före- slagna befogenheterna kunde bliva ödesdigra och att för deras tillämpning fordrades klara och bindande tjänstgöringsföreskrifter. Bolaget ansåg vidare, att innan vederbörande yrkesinspektör lämnade skriftligt föreläggande vid vite, arbetsgivaren borde höras.

Jernkontorets gruvbyrå förklarade, att bestämmelsen vore ägnad att inge starka betänkligheter och att rätten att förelägga vite borde förbehållas yrkes- inspektionens chefsmyndighet.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete sägs, att i den mån varje lands administrativa och judiciella organisation så med- giver, yrkesinspektionens tjänstemän eller andra organ för kontroll över till- lämpningen av lagar och förordningar rörande skydd för arbetarna mot olycks— fall böra äga befogenhet att i varje särskilt fall föreskriva för arbetsgivaren, vad han har att göra för att iakttaga sina skyldigheter, med rätt likväl för honom att vädja till överordnad administrativ myndighet eller skiljedom. I händelse av överhängande fara bör kontrollorganet äga att oberoende av vädjo- rätten kräva omedelbart vidtagande av föreskrivna åtgärder.

Kommitténs förslag. Det förbudsförfarande, som gällande lag anvisar för att tvångsvis genomföra erforderliga skyddsåtgärder, är utan tvivel mycket effektivt. Det är emellertid av sådan ingripande natur, att det ej gärna till- gripes annat än i yttersta nödfall, och detta på grund av bland annat, att det drabbar icke blott arbetsgivaren utan även mer eller mindre de vid arbets- stället sysselsatta arbetstagarna. Ett förbud kan stundom till och med medföra större olägenheter för arbetstagarna än för arbetsgivaren. Tillämpning av för- farandet förutsätter, att det på arbetsställe råder missförhållande i något avseende, som lagen aVSer att förekomma. I vissa fall är måhända missförhål- landet av sådan beskaffenhet, att meddelande av förbud ej kan anses komma

ifråga. Dock kan det ur skyddssynpunkt vara av största betydelse, att rättelse kommer till stånd. Det kan gälla exempelvis förbättring av ventilationen i en arbetslokal eller anordnande av kläd- och tvättrum vid ett arbetsställe. Med hänsyn till vad sålunda anförts har inom kommittén ifrågasatts, om ej i la- gen borde införas något smidigare förfarande än förbud för att giva ökad möjlighet åt distriktschef att påfordra rättelse av missförhållande. Såsom förut nämnts förehade 1937 års arbetarskyddskommitté frågan om ett vites- förfarande till prövning. Av skäl, som ovan angivits (sid. 591), ansåg sig kom- mittén dock icke böra förorda ett dylikt förfarande.

Från yrkesinspektörshåll har emellertid ånyo yrkats, att det i lagen upp- tages en bestämmelse om rätt för yrkesinspektör att ålägga arbetsgivare att vid äventyr av vite vidtaga viss skyddsåtgärd. Kommittén har på grund härav upptagit till övervägande frågan om införande i lagen av en bestämmelse om vitesförfarande. Bestämmelse härom upptogs jämväl i kommitténs preliminära lagutkast. Mot förslaget ha dock, såsom framgår av remissyttrandena, riktats åtskilliga erinringar särskilt från arbetsgivarhåll. Kommittén finner emeller- tid de gjorda invändningarna icke vara av sådan beskaffenhet, att de uppväga de fördelar, som ett vitesförfarande otvivelaktigt medför, då det gäller att skapa effektivitet åt yrkesinspektionens arbete. Om befogenheten att meddela Vitesföreläggande begränsas att gälla arbetsrådet och distriktschef, torde missbruk icke behöva befaras. Några betänkligheter mot att tillerkänna di- striktschef befogenhet i här berörda avseende synas ej heller behöva finnas, enär vida större befogenhet redan tillerkänts yrkesinspektör och bergmästare, nämligen att meddela förbud enligt 38 5 1 mom. gällande lag. En annan upp- fattning skulle för övrigt innebära, att man fordrade större kvalifikationer av en person, som skulle meddela Vitesföreläggande, än av den som ägde meddela förbud. Kommittén föreslår sålunda, att i lagförslagets 57 5 1 mom. upp- tages ett stadgande av ovan antydda innebörd.

Enligt kommitténs mening bör Vitesföreläggande få ske, där arbetsgivare ej efterkommit av vederbörande distriktschef meddelad anmaning att vidtaga viss åtgärd till förekommande av ohälsa eller olycksfall i arbete, med undantag dock för sådana fall då dylik underlåtenhet är belagd med straff enligt be- stämmelse i arbetarskyddslagen eller i föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag. Innan Vitesföreläggande meddelas, förutsättes alltså, att arbets- givaren från distriktschef erhållit anmaning att vidtaga viss skyddsåtgärd. Denna anmaning måste avse en bestämd åtgärd. Den kan således icke bestå i en för arbetsgivare i allmänhet eller för ifrågavarande arbetsgivare meddelad generell föreskrift. Före Vitesföreläggandet måste distriktschefen ha konsta- terat eller förskaffat sig kännedom om att anmaningen icke efterkommits. Före- läggande må vidare icke meddelas, förrän arbetsgivaren blivit i saken hörd. I ett remissyttrande har framhållits, att det borde i lagen angivas, inom vilken tid arbetsgivaren skall ha avgivit yttrande. Med anledning härav vill kom- mittén framhålla, att uttrycket »sedan denne blivit i saken hörd» innebär, att

arbetsgivaren skall beredas tillfälle att yttra sig i ärendet. Har yttrande icke inkommit inom viss av distriktschefen angiven skälig tid, är denne icke skyldig att vidare avvakta arbetsgivarens yttrande utan är oförhindrad att meddela till- tänkt Vitesföreläggande.

Kommittén anser, att Vitesföreläggande bör kunna meddelas även i andra fall än då fråga är om förebyggande åtgärder. Sålunda bör dylikt föreläg- gande kunna ske där arbetsgivare uraktlåtit att iakttaga vad i 17 & stad- gas angående förbandsmateriel och utrustning eller att verkställa undersök- ning eller i övrigt efterkomma vad i 23 & sägs angående undersökning av visst ämne eller material. Det förutsättes jämväl i dessa fall, att föreläggandet föregås av särskild anmaning ävensom att arbetsgivaren höres i saken. Kom— mittén vill i detta sammanhang framhålla, att arbetsgivare ej bör åläggas vite beträffande åtgärd, som han ej kan vidtaga på grund av att han ej äger eller innehar nyttjanderätt till lokal, maskin eller annan anordning för arbe- tes bedrivande. Det må här framhållas, att Vitesföreläggande förutsättes kunna meddelas även beträffande 7 & rörande skyddsanslag. För genomförande tvångsvis av motsvarande stadgande i gällande lag (6 &) förutsättes tillämp- ning av i lagen angivet förbudsförfarande.

Mot förslaget att tillerkänna distriktschef befogenhet att meddela Vitesföre- läggande har invänts, att det icke lämpligen borde tillkomma en enda person att bestämma vitesbeloppets storlek. Av denna anledning har inom kommittén övervägts, huruvida ej vitesbeloppets storlek borde fastställas av arbets- rådet. Då emellertid beloppets storlek i regel måste i varje särskilt fall bestämmas efter omfattningen och betydelsen av den skyddsåtgärd vitesföreläggandet avser, har kommittén funnit en sådan lösning bliva alltför omständlig och på grund härav icke ansett sig kunna förorda densamma. Ifrågavarande befogenhet bör i stället tillkomma distriktschef. I detta samman- hang kan erinras om att enligt gällande gruvlag (sv. författnsaml. nr 314/1938) bergmästare äger att i vissa fall giva Vitesföreläggande (75 och 77 åå). I syfte att undvika, att oskäliga viten utdömas, anser sig kommittén böra förorda en be- gränsning av vitesbeloppet. Detta föreslås sålunda få utgöra högst 1000 kronor. Härigenom torde de betänkligheter, som framförts i vissa remissyttranden, även reduceras. Givet är, att ett vite om 1000 kronor i många fall är litet i förhål- lande till vad det kostar att vidtaga viss skyddsåtgärd. Det oaktat torde en- ligt kommitténs mening redan förekomsten av viss ekonomisk påföljd i hän- delse av underlåtenhet att vidtaga föreskriven skyddsåtgärd vara av stor be- tydelse för genomförandet av lagens bestämmelser. Det är ock att märka, att därest ett Vitesföreläggande icke leder till önskat resultat, möjlighet finnes att tillgripa det i lagen anvisade förbudsförfarandet. I samband härmed anser sig kommittén böra erinra om att frågan om vites utdömande faller under all- män domstol. Denna torde därvid äga pröva, icke blott om förutsättningarna för Vitesföreläggande varit för handen utan även huruvida förutsättningarna i övrigt för vites utdömande föreligga samt om vitet är av rimlig storlek. Om

förutsättningarna i förstnämnda båda hänseenden äro uppfyllda, utdömer dom- stolen vite. Den torde dock kunna reducera det i föreläggandet angivna be- loppet, om detta befinnes oskäligt högt.

Såsom framgår av det föreslagna stadgandet skall vid Vitesföreläggande an- givas den tid, inom vilken den åtgärd föreläggandet avser skall vidtagas. Denna tidrymd får självfallet bestämmas efter omfattningen av den föreskrivna åt- gärden och den tid, som skäligen erfordras för att genomföra denna.

Enligt 38 5 3 mom. gällande lag skall, då fråga är om förbud för arbetsgivare beträffande lokal, som denne fått till sig upplåten, också upplåtaren höras. Då Vitesföreläggande för arbetsgivare avser åtgärd beträffande sådan lokal, kan upplåtarens rättsläge även beröras därav. Kommittén anser därför, att upplåta- l ren jämväl i sådant fall bör få tillfälle yttra sig. Vad här sägs om upplåtare ! av lokal föreslås också skola gälla ägare eller nyttjanderättshavare till mark, varå grustag eller annat därmed likställt arbetsställe, som upplåtits till be- gagnande, är beläget. Bestämmelser i sistberörda hänseenden ha upptagits i för- slagets 57 & 4 och 6 mom.

I 2 & e) i lagförslaget föreskrives, att husägare skall vara skyldig vidtaga vissa skyddsanordningar å byggnad, för såvitt ej annan överenskommelse därom träffats. Fullgör husägaren ej denna skyldighet, hör han enligt kommitténs mening kunna förpliktas härtill genom Vitesföreläggande. Härvidlag skall dock iakttagas, att sådant föreläggande endast får avse åtgärd, varom förmäles i de till 2 5 c) 1 hörande anvisningarna. Vad här sagts om husägare gäller ock ägare eller innehavare av nyttjanderätt till grustag i de avseenden, som angivas i 2 5 c) och tillhörande anvisningar. Se även 57 5 6 mom.

Med hänsyn till Vikten av att de föreslagna bestämmelserna om Vitesföre— läggande, vilka för arbetarskyddslagstiftningen äro helt nya, bliva enhetligt tillämpade, anser kommittén, att arbetsrådet bör beredas tillfälle att följa till- lämpningen av desamma. Kommittén föreslår därför i 57 & 7 mom., att di- striktschef skall ofördröjligen underrätta arbetsrådet om meddelat föreläggande.

Ehuru det i främsta rummet är av betydelse, att distriktschef, som ju när- mast har att öva tillsyn å lagens efterlevnad, äger befogenhet att meddela vi- tesföreläggande, anser kommittén, att sådan befogenhet jämväl bör tillkomma arbetsrådet. Detta är även motiverat med hänsyn till bland annat bestämmel- sen i lagförslagets 23 &, enligt vilken arbetsrådet kan föreskriva om viss under- sökning. Vad här anförts har beaktats genom den i 57 5 8 mom. föreslagna bestämmelsen.

Vad beträffar Vitesföreläggande, då arbetsgivaren är staten, anser kommit- tén, att endast arbetsrådet bör äga meddela sådant föreläggande, således ej di- striktschef. Bestämmelse härom återfinnes i 57 & 9 mom. Jämför sid. 603—604.

Meddelande av förbud för arbetsgivare.

Gällande lag. Enligt första stycket i 38 & 1 mom. arbetarskyddslagen äger vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, där så prövas nödigt för av-

hjälpande av missförhållande av i paragrafen angivet avseende, skriftligen för- bjuda arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av yrkes- inspektören (bergmästaren) vid förbudets meddelande angivet villkor. Här nämnt förbud kan enligt tredje stycket i samma moment jämväl meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I 38 & 2 mom. stadgas, att om ovan angivet missförhållande medför synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, skall yrkesinspektören (bergmästaren), i stäl- let för att vidtaga åtgärd jämlikt 1 mom., därom göra anmälan till yrkes— inspektionens chefsmyndighet. Har sådan anmälan gjorts eller här avsett för- hållande eljest kommit till chefsmyndighetens kännedom, äger chefsmyndig— heten, utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela förbud, som ovan sagts, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda för- ordnas. Chefsmyndigheten må ock, där så finnes påkallat, låta genom polis- myndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

Ovan angivna stadganden erhöllo förestående lydelse vid 1938 års lagrevi— sion efter förslag av 1937 års arbetarskyddskommitté. Den mest betydelsefulla ändring, som då företogs med avseende å här berörda föreskrift, var, att i 1 mom. angiven befogenhet att meddela förbud utsträcktes att gälla förutom yrkesinspektionens chefsmyndighet även vederbörande yrkesinspektör och berg- mästare. Vad beträffar tillämpningen av förevarande bestämmelser må näm- nas, att under åren 1939—1945 förbud meddelats jämlikt 1 mom. i 121 fall och enligt 2 mom. i 6 fall.

I 38 5 3 mom. första punkten stadgas vidare, att då i fall, som avses i 1 eller 2 mom., fråga är om åtgärd beträffande arbetslokal, som arbetsgivaren fått till sig upplåten, jämväl upplåtaren bör höras.

Reformförslag. I motion vid 1936 års riksdag (11:367) föreslogs, att riks- dagen måtte besluta fastställa, att yrkesinspektionen skulle erhålla befogenhet att stoppa arbete, där fara för arbetarnas liv kunde föreligga, om icke omedelbara skyddsanordningar vidtoges. Andra lagutskottet hemställde (utl. nr 9), att mo- tionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll ut- skottets hemställan. Från yrkesinspektörshåll har uttalats, att förbud jämlikt bestämmelsen i gällande lags 38 & 2 mom. borde kunna meddelas även av yr- kesinspektör, enär i de fall, då synnerlig fara förelåge, det vore av särskilt stor vikt med en snabb handläggning. Från samma håll har dessutom ifråga- satts, huruvida icke yrkesinspektör i de fall, då han meddelat förbud jäm- likt 38 5 1 mom., borde få anlita polismyndighet för att säkerställa för- budets upprätthållande.

Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor, byggnadsfackens kommitté för aktivisering av arbetarskyddet samt

Stockholms byggnadsfackföreningars samorganisation ha i en till chefen för socialdepartementet den 1 juni 1944 ingiven, till arbetarskyddskommittén se- dermera överlämnad framställning hemställt, att yrkesinspektörerna måtte gi- vas större befogenheter än för närvarande att utfärda omedelbart förbud mot arbetes utförande under förhållanden, som medförde uppenbar livsfara för ar- betarna. Enligt gällande arbetarskyddslag ägde yrkesinspektören icke rätt att utfärda omedelbart förbud för exempelvis användandet av en byggnadsställ- ning, som vore i så dåligt skick, att de som arbetade å denna vore utsatta för uppenbar livsfara. I sådant fall hade yrkesinspektören för närvarande endast att underrätta chefsmyndigheten, på Vilken det ankomme att utfärda förbud mot användandet av ställningen.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit— tén, upptogos bestämmelser, som i huvudsak motsvarade de ovan angivna i 38 & 1 och 2 mom. med viss ändring. Ändringen bestod däri, att chefsmyndig- hetens befogenhet enligt 38 5 2 mom. utsträcktes att gälla även vederbörande yrkesinspektör. Lagutkastet upptog jämväl en mot 38 & 3 mom. första punk- ten svarande bestämmelse, gällande arbetslokal och personalrum. I remissytt- randena gjordes följande erinringar.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att som en förutsättning för till- lämpningen av den i 38 5 1 mom. angivna bestämmelsen uttryckligen borde an- givas, att fråga vore om missförhållande, för vars avhjälpande arbetsgivaren hade att svara. Föreningen anmärkte vidare, att det borde stadgas skyldighet för yrkesinspektör att vid meddelande av sådant förbud, som här åsyftades, ofördröjligen underrätta yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Beträffande förslaget om befogenhet för yrkesinspektör att i fall av synner— lig fara för arbetstagares liv och hälsa meddela förbud att träda i kraft ome- delbart reagerade föreningen starkt mot att yrkesinspektör skulle ha rätt att meddela sådant förbud utan att avbida arbetsgivares yttrande. Denna befo- genhet borde enligt föreningen förbliva hos chefsmyndigheten.

Landsorganisationen ansåg, att då förbudet trädde i kraft först efter >>ut- satt skälig tid», ingen anledning funnes att göra det beroende av att tidigare föreskrifter meddelats och åsidosatts. I den föreslagna bestämmelsen intagen sats »därest arbetsgivaren icke iakttagit av yrkesinspektören meddelade före- skrifter för missförhållandets avhjälpande» borde därför utgå.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ansåg, att förbudsför- farandet enligt 38 5 1 mom. borde inskränkas att gälla, därest arbetsgiva— ren icke iakttagit av yrkesinspektör skriftligen lämnade föreskrifter för att av- hjälpa visst missförhållande. Vidare ifrågasattes, om icke chefsmyndigheten borde underrättas även då dylikt förbud meddelades.

I fråga om upplåtares hörande före meddelande av förbud ansåg riksförsäk- ringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, att detta borde ske endast vid förbud, som avsåges i gällande 38 5 1 mom.

Rekommendation. Se sid. 592.

Kommitténs förslag. Bestämmelsen om rätt för yrkesinspektör och berg- mästare att meddela förbud enligt 38 5 1 mom. trädde i kraft den 1 januari 1939. Den har, såsom förut nämnts (sid. 596), tillämpats i ett mycket begrän- sat antal fall. Kommittén föreslår, att ifrågavarande bestämmelse bibehålles (57 & 2 mom.). Från yrkesinspektörshåll har, närmast i anslutning till be- stämmelser i lagutkastet, motsvarande lagförslagets 14 &, ifrågasatts, huruvida icke i lagen borde upptagas en bestämmelse, som gjorde det möjligt att påfordra ändring av arbetsförhållandena, därest erforderliga skyddsåtgärder icke kunde åstadkommas på annan väg. Kommittén anser, att särskild föreskrift härom icke är påkallad, enär, om missförhållande råder i något avseende, ändring av ar- betsförhållandena bör kunna påfordras jämlikt här berörda bestämmelse. För- bud mot att bedriva »Visst arbete» eller använda »Viss arbetsmetod» åsyftar enligt kommitténs mening även ändring av arbetsförhållandena.

I arbetarskyddslagen finnas, särskilt bland dess skyddsföreskrifter, bestäm- melser, som innebära skyldigheter för arbetstagarna. Av den nuvarande för- budsbestämmelsens avfattning, till vilken den föreslagna ansluter sig, synes emellertid kunna dragas den slutsatsen, att det alltid ankommer på arbetsgivaren att svara för att lagens bestämmelser iakttagas. Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt remissyttrande berört detta förhållande och ifrågasatt, om icke såsom en förutsättning för tillämpningen av den i nämnda moment angivna bestämmel- sen uttryckligen borde angivas, att fråga vore om missförhållande, för vars av- hjälpande arbetsgivaren hade att svara. Kommittén anser detta icke vara nöd- vändigt, enär det får anses självfallet, att arbetsgivare ej gärna kan åläggas att svara för förhållanden, varöver han ej kan bestämma. Det är dock att märka, att arbetsgivarens ansvar för förhållandena å arbetsstället är mycket vidsträckt. Även i det fall, då fråga är om åtgärd beträffande lokal, som ar- betsgivaren fått till sig upplåten, kan redan enligt gällande lag förbud riktas mot honom. Givet är, att arbetsgivaren i dylikt fall dock ej kan åläggas vidtaga en åtgärd, vartill han icke äger rättighet, exempelvis på grund av att den innebär ändring av byggnadskonstruktionen.

I likhet med vad nu gäller föreslås, att innan förbud enligt 57 & 2 mom. meddelas, arbetsgivaren beredes tillfälle att yttra sig i ärendet. Avser för- budet lokal, som upplåtits till begagnande av arbetsgivaren, skall även upp- låtaren höras. Vad här sägs om upplåtare av lokal föreslås likaledes böra gälla ägare eller nyttjanderättshavare till mark, varå grustag eller annat där- med likställt arbetsställe, som upplåtits till begagnande, är beläget. Bestäm- melser i sistberörda hänseenden ha upptagits i 57 ä 4 och 6 mom.

Med hänsyn till kommitténs förslag om vitesförfarande kan i många situa- tioner uppstå fråga, huruvida detta förfarande eller förbudsförfarandet skall tillämpas. Givet är, att denna fråga får avgöras av distriktschefen efter lämp- lighetsprövning för varje särskilt fall. Ofta kan det vara naturligast, att vites-

föreläggande meddelas i första hand och att, om detta ej medför åsyftat re- sultat, förbudsförfarandet tillgripes. I vissa fall kan det vara lämpligt att med- dela enbart förbud.

Enligt 38 5 2 mom. kan yrkesinspektionens chefsmyndighet, då missförhål- lande medför synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, meddela förbud att träda i kraft omedelbart. Såsom ovan framhållits (sid. 596) har från yrkesinspek- törshåll uttalats, att denna befogenhet borde tillkomma jämväl yrkesinspektör. Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor m. fl. ha hemställt, att yrkesinspektör meddelas större befogenhet att ingripa i fall, då uppenbar livsfara för arbetstagare föreligger.

I fall, som nyss nämnts, är det av vikt, att ett ingripande snabbt kan ske. Detta förutsätter enligt kommitténs mening, att även de lokala tillsynsorga- nen givas befogenhet att meddela förbud med omedelbar verkan. Starka skäl tala också för en vidgad befogenhet för distriktschef i här nämnda hänseende. Först och främst har distriktschef större kännedom än chefsmyndigheten om förhållandena vid de arbetsställen, som stå under hans tillsyn. Han har på grund härav större möjlighet att snabbt fatta beslut. Chefsmyndigheten där- emot måste i regel grunda sitt beslut på de upplysningar distriktschefen läm— nar i ärendet. Denna omgång kan medföra ett onödigt dröjsmål i med- delandet av beslut. Det är vidare att beakta, att frågan om förbud ej sällan aktualiseras i samband med inspektion av arbetsställe. På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, såsom framgår av 57 5 3 mom., att distriktschef tillerkännes befogenhet att jämväl i fall, då missförhållande med- för synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, meddela förbud, som trä- der i kraft omedelbart och gäller tills vidare, intill dess annorlunda förordnas. Enligt kommitténs mening torde förslaget icke behöva inge några allvarliga betänkligheter eller innebära någon fara för arbetsgivares rättssäkerhet. Skulle arbetsgivaren icke låta sig nöja med ett i denna ordning meddelat förbud, äger han klaga hos arbetsrådet (lagförslagets 64 5). För övrigt torde få förutsät- tas, att det förbudsförfarande, som anvisas i lagen, ej tillgripes annat än i trängande fall för skyddsföreskrifternas genomförande.

Med hänsyn till att förbud enligt 57 ä 3 mom. skall träda i kraft omedelbart förutsättes, att det skall kunna meddelas utan att arbetsgivaren blivit i saken hörd. Detta har ej ansetts böra särskilt angivas i lagtexten. Ett påpekande härom göres dock i de till 57 5 3 mom. hörande anvisningarna. Sådan skyldighet förutsättes ej heller föreligga gentemot upplåtare av lokal eller ägare eller nyttjanderättshavare till mark, varå grustag eller annat därmed likställt ar- betsställe, som upplåtits till begagnande, är beläget.

Såsom framgår av 57 & 3 mom. föreskrives, att förbud, som där avses, skall meddelas skriftligen. Detta villkor anser kommittén nödvändigt med hänsyn till den påföljd, som är förenad med uraktlåtenhet att iakttaga meddelat för- bud, samt att detta skall kunna överklagas. Även i det fall, då distriktschef

finner påkallat att vid inspektion meddela förbud, som här åsyftas, är han alltså skyldig att till arbetsgivaren utfärda skriftligt meddelande därom.

Med hänsyn till att meddelat förbud ej alltid respekterats, har yrkesinspek- tionens chefsmyndighet bemyndigats att, i fall av synnerlig fara och där så finnes påkallat, anlita polismyndighet för att säkerställa förbudets upprätthål- lande. Motsvarande rätt bör även tillkomma distriktschef vid meddelande av förbud enligt 57 & 3 mom. Från yrkesinspektörshåll har ifrågasatts (sid. 596), om ej biträde av polismyndighet borde få påkallas jämväl i de fall, då förbud meddelats enligt 57 5 2 mom. Kommittén anser sig dock icke böra föreslå, att rätten att anlita sådant biträde utsträckes utöver vad som för närvarande gäl- ler, d. v. s. i fall av synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa.

Har arbetsgivaransvaret överflyttats på ägare eller nyttjanderättshavare, som avses i 2 5 c), bör förbud jämväl kunna meddelas gentemot denne, därest han icke fullgör honom enligt nämnda lagrum åliggande skyldighet. Detta har ej ansetts böra uttryckligen angivas i lagtexten.

Genom den befogenhet, som meddelas distriktschef enligt här berörda förslag, kommer otvivelaktigt förbudsförfarandet att väsentligen överflyttas på distrikts- chef. Med hänsyn härtill anser kommittén det vara av vikt, att arbetsrådet be— redes tillfälle att följa tillämpningen av förevarande bestämmelser. Visserligen är yrkesinspektör redan nu skyldig att i sin till yrkesinspektionens chefsmyn- dighet årligen avgivna rapport över tillsynsverksamheten lämna uppgift om meddelade förbud jämlikt 38 5 1 mom., och det torde få förutsättas, att i den mån här angivna bestämmelser komma att gälla, sådan rapportskyldighet även framdeles skall åvila distriktschef. Det oaktat anser kommittén, att för att ar- betsrådet så snart som möjligt skall få kännedom om meddelat förbud, distrikts- chef bör åläggas att vid meddelande av förbud ofördröjligen underrätta arbetsrådet därom. Bestämmelse i enlighet härmed har upptagits i lagförslagets 57 & 7 mom. Genom denna bestämmelse har jämväl tillgodosetts det önske- mål, som uttalats av svenska arbetsgivareföreningen och arbetsgivarnes ömse- sidiga olycksfallsförsäkringsbolag (sid. 597). Underrättelsen till arbetsrådet kan lämpligen ske genom översändande av avskrift av det beslut i ärendet, som tillställts vederbörande arbetsgivare.

Förbud, som här avses, bör kunna meddelas även av arbetsrådet. Bemyndi- gande härutinnan lämnas i 57 5 8 mom. I fråga om meddelande av förbud i de fall, då arbetsgivaren är staten, föreslår kommittén enligt 57 ä 9 mom., att endast arbetsrådet skulle äga befogenhet att besluta därom. Beträffande motiveringen härför se sid. 603—604.

Meddelande av förbud för vissa upplåtare.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 38 & 3 mom. andra punkten äger yrkesinspektionens chefsmyndighet meddela förbud mot upplåtande av lokal till arbetslokal eller lokal för visst arbete, utan att med lokalen vidtagits viss

' ? | l |

angiven åtgärd. Denna bestämmelse, som infördes i lagen vid 1931 års lag- revision, har tillämpats endast i några få fall. Det är att märka, att bestäm- melsen gäller ej blott förhyrd lokal utan även på annat sätt än genom hyres- avtal till begagnande upplåten lokal.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs ett stadgande, vilket motsvarade nämnda bestämmelse med de änd- ringar, som betingades av att stadgandet skulle gälla icke blott arbetslokal utan även personalrum samt att befogenheten att meddela sådant förbud skulle tillkomma jämväl yrkesinspektör. I yttranden över det sålunda föreslagna stad- gandet förklarade fyra yrkesinspektörer samt arbetsgivarnes ömsesidiga olycks- fallsförsäkringsbolag, att de ansågo det nödvändigt, att bestämmelserna så ut- formades, att förbudet mot upplåtande av lokal bröte gällande hyresavtal.

Kommitténs förslag. Tidigare har anförts (sid. 301 0. f.), att det ej sällan stöter på svårigheter att få lagens bestämmelser genomförda i de fall, då lokal upplåtes till begagnande såsom arbetslokal. Arbetsgivaren saknar ofta nog in- tresse för förbättringar på den grund, att han ej vet hur länge han får behålla lokalen, och han är ej sällan av lokalens ägare direkt förhindrad att vidtaga föreskrivna skyddsåtgärder. I syfte att åstadkomma bättre förhållanden på detta område har kommittén i lagförslagets 10 ä 3 mom. upptagit den bestäm- melsen, att innan lokal upplåtes för stadigvarande användning såsom arbets- lokal eller personalrum, upplåtaren skall göra anmälan därom till vederbörande distriktschef. Denne beredes härigenom tillfälle att till upplåtaren meddela före- skrifter om de åtgärder, som skola vidtagas med lokalen, innan den upplåtes. Givet är, att fall kunna förekomma, där vederbörande upplåter lokalen utan att vidtaga föreskrivna åtgärder. I sådant fall kan emellertid rättelse påfordras ge- nom den i 38 ä 3 mom. gällande lag angivna bestämmelsen. Denna möjlighet att tvångsvis genomföra erforderliga åtgärder beträffande lokal, som är avsedd att upplåtas till begagnande, anser kommittén alltjämt böra finnas i lagen. Kommittén har därför i sitt förslag upptagit ifrågavarande bestämmelse, 57 & 5 mom. Samtidigt föreslås, att befogenheten att meddela förbud utsträckes att gälla även för distriktschef. Detta förslag sammanhänger med förslaget i 10 5 3 mom. Med hänsyn till distriktschefs där givna bemyndigande anser kom- mittén naturligt, att i första hand distriktschef äger meddela förbud. Sådant förbud bör kunna meddelas på motsvarande sätt som enligt 57 5 2 eller 3 mom.

Enligt 2 5 c) 2 ålägges ägare eller innehavare av nyttjanderätten till mark, varå grustag eller annat därmed likställt arbetsställe, som upplåtits till be- gagnande, är beläget, vissa förpliktelser i skyddshänseende. Vid uraktlåten- het att iakttaga dessa bör enligt kommitténs mening förbud kunna meddelas även för sådan upplåtare. Bestämmelse härom har upptagits i 57 ä 6 mom.

I samtliga här berörda fall förutsättes, att då fråga är om förbud jämlikt 57 5 2 mom., upplåtaren skall få tillfälle yttra sig i ärendet. Även i fråga

om meddelande av förbud, som avses i 5 och 6 mom., skall distriktschef vara skyldig att ofördröjligen underrätta arbetsrådet. Förbud, som här omnämnes, bör kunna meddelas jämväl av arbetsrådet (57 5 8 mom.). I de fall, då upp- låtaren är staten, bör enligt kommitténs mening endast arbetsrådet äga be- fogenhet att besluta om åtgärd enligt 57 ä 5 och 6 mom.

I remissyttranden över kommitténs preliminära lagutkast ha några yrkes- inspektörer samt arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag berört frågan om förbuds inverkan på gällande hyresavtal. Med anledning härav an- ser sig kommittén böra framhålla, att lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom i 9—20 åå innehåller bestämmelser om uthyrd lägenhets skick och om hinder för hyresrättens utövning. Enligt 10 å andra stycket i nämnda lag förfaller hyresavtalet, om myndighet före tillträdesdagen på grund av lä- genhetens beskaffenhet utfärdar förbud mot dess användande för det ändamål, som vid upplåtelsen förutsattes. Avtalet förfaller även, om myndighetens be- slut ej vunnit laga kraft. Om det förhållande, som föranlett myndighetens be- slut, beror av försummelse från hyresvärdens sida eller därest hyresvärden ej utan dröjsmål giver hyresgästen meddelande om beslutet, äger hyresgästen rätt till ersättning för skada, som genom hyresvärdens försummelse eller under- låtenhet åsamkas honom. 16 & samma lag reglerar bland annat det fall, att myndighet, utan att hyresgästen givit anledning därtill, under hyrestiden med- delar beslut, som i 10 5 andra stycket sägs. Även i detta fall förfaller av- talet, dock ej förrän beslutet skall lända till efterrättelse. Såvitt kommittén kan finna, är den fråga, som berörts i ovannämnda remissyttranden, tillgodo- sedd genom nyttjanderättslagens här angivna bestämmelser. Förbud mot upp- låtande av arbetslokal och personalrum får nämligen anses inbegripet i sådan myndighets beslut, som avses i nämnda lag.

Vitesföreläggande och meddelande av förbud i avseende å statlig verksamhet.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 53 å andra stycket skall yrkes- inspektör eller bergmästare, som i fråga om verksamhet, vilken bedrives av sta- ten, finner förhållande å visst arbetsställe påkalla åtgärd, som avses i 38 &, därom göra anmälan hos den myndighet, vilken har överinseende över verk- samheten. Denna myndighet har därefter att, efter omständigheterna, antingen vidtaga den påkallade åtgärden eller ock underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att om förhållande inom verksamhet be- driven av staten befunnes påkalla åtgärd avseende Vitesföreläggande eller med- delande av förbud, vederbörande yrkesinspektör skulle i stället för att vidtaga sådan åtgärd anmäla förhållandet till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Mot den föreslagna bestämmelsen förelågo följande erinringar.

Y rkesinspektören i åttonde distriktet ansåg, att det icke funnes någon an- ledning att ställa statsdrivna företag i särställning. Tyvärr visade erfaren- heten, att statliga verk — både affärsdrivande och andra — vore väsentligt trögare med att genomföra meddelade säkerhetsföreskrifter, trots vetskap om lagens krav. Den föreslagna bestämmelsen borde utgå. Yrkesinspektören i elfte distriktet uttalade, att några särskilda skäl att ändra bestämmelsen i arbetar- skyddslagens 53 5 b) ej torde föreligga och att där anvisad väg för vinnande av rättelse vid missförhållande mycket litet anlitats. Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att ur effektivitetssynpunkt befogenhe- terna för yrkesinspektionens chefsmyndighet borde klarläggas, när det gällde verksamhet bedriven av staten, så att icke genom arbetsföreståndarnas mera bundna ställning och ärendenas behandling hos olika myndigheter arbetstagar- nas skyddande i arbete inom sådan verksamhet bleve långsammare förverkligat än hos privata företagare.

Kommitténs förslag. Föreskrifterna i 38 & gällande lag äga icke tillämp- ning å verksamhet, som bedrives av staten, utan skall, om förhållande å visst arbetsställe inom sådan verksamhet finnes påkalla åtgärd, som avses i 38 &, vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra anmälan därom hos den myndighet, som har överinseende över verksamheten. Enligt kommitténs me- ning är detta förfarande icke helt tillfredsställande, i det att det överlämnas åt vederbörande myndighet att själv i första hand avgöra, huruvida anvisad skyddsåtgärd skall vidtagas eller icke. Detta kan medföra, att dylikt ärende kommer att avgöras utan erforderlig insikt och kunskap i arbetarskyddsfrågor. Vad beträffar den särställning, som i här berörda hänseende givits åt statlig verksamhet, finner kommittén sig böra i detta sammanhang erinra om vad kommerskollegium uttalade i förevarande fråga i sitt den 22 juni 1911 avgivna yttrande över då föreliggande förslag till arbetarskyddslag. Sålunda ansåg kollegiet, att den uppfattning, varå bestämmelserna om här angivna särställ- ning vilade, bottnade i en statens organ emellan mindre motiverad etikettshän- syn. På samma sätt som rådhusrätten i den minsta stad ägde handlägga mål mot olika myndigheter, ja till och med mot Kungl. Maj:t, borde enligt kollegii förmenande vederbörande inspektionsmyndighet i regel ha lika befogenhet mot statens institutioner som gent emot motsvarande företag av enskild natur.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till den omfattning och betydelse arbetarskyddet enligt den föreslagna lagstiftningen kommer att få, anser kommittén, att här åsyftad fråga icke bör, på sätt som nu föreskrives, avgöras av varje statlig myndighet, som beröres därav, utan bör det i stället tillkomma den statliga myndighet, som har till uppgift att svara för denna lagstiftnings efterlevnad och tillämpning, att träffa det slutliga avgörandet i frågan. Skulle vederbörande myndighet icke låta sig nöja med detta beslut, bör, såsom i fråga om enskild verksamhet, klagan kunna föras hos Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till bland annat den vidgade tillämpning lagen föreslås böra erhålla i avseende å statlig verksamhet anser kommittén, att distriktschef icke lämpligen bör i fråga om sådan verksamhet tillerkännas befogenhet att meddela Vitesföreläggande eller förbud. Enligt kommitténs föreliggande för- slag komma nämligen åtskilliga statliga ämbetsverk och myndigheter, vilka icke beröras av gällande lag, att inbegripas under den föreslagna lagen, och i förhållande till många av dessa får distriktschefen anses intaga en sådan tjänsteställning, att han enligt kommitténs mening icke bör givas nämnda befogenhet. Samma invändning kan givetvis även göras beträffande arbetsrå- det. Dess ställning i förhållande till de flesta ämbetsverk och myndigheter blir dock en helt annan än distriktschefens. Av skäl, som ovan anföres, föreslår så- lunda kommittén, att därest förhållande å visst arbetsställe inom verksamhet, som bedrives av staten, påkallar åtgärd för genomförande tvångsvis av lagens bestämmelser i visst avseende, distriktschefen skall göra anmälan därom till ar- betsrådet, som därefter har att besluta om åtgärdens vidtagande. Förslag i en- lighet härmed har upptagits såsom ett 9 mom. i 57 5. Vad beträffar arbets- rådets åtgörande i ärendet torde det i första hand få ankomma på rådet att hos vederbörande myndighet påfordra, att åtgärd vidtages för att avhjälpa det anmälda missförhållandet på sätt, som antingen distriktschefen föreslagit eller arbetsrådet vid ärendets prövning funnit sig böra föreslå. I stället för att vidtaga tvångsåtgärd för vinnande av rättelse kan arbetsrådet givetvis även underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Såsom framgår av lagför- slagets 64 5 kan vidare klagan över arbetsrådets beslut föras hos Kungl. Maj:t.

Kommunalt tillsynsorgans befogenhet.

Gällande bestämmelser. Som förut meddelats (sid. 561), fungerar hälso- vårdsnämnden i respektive kommun såsom kommunalt tillsynsorgan. Någon be- fogenhet för nämnden att i egenskap av tillsynsorgan jämlikt arbetarskydds- lagen meddela förbud gives icke. Sådan befogenhet tillkommer ej heller leda- mot av nämnden eller annan, åt vilken nämnden enligt lagens bestämmelser anförtrott den kommunala tillsynen. Kommunalt tillsynsorgan, som finner för- hållande påkalla tillämpning av gällande förbudsförfarande, har i stället, så- som föreskrives i instruktionen för yrkesinspektionen, att anmäla förhållan- det till vederbörande yrkesinspektör, som äger besluta om vidtagande av erfor- derlig åtgärd.

I detta sammanhang må nämnas, att gällande bestämmelse i 38 & 1 mom. ar- betarskyddslagen om befogenhet för yrkesinspektör att i visst fall meddela för- bud tillkom efter förslag av 1937 års arbetarskyddskommitté. (Jämför sid. 596.) I yttrande över detta kommittéförslag ifrågasatte överståthållarämbetet, om icke rätten att meddela förbud borde tillkomma även de kommunala tillsyns- myndigheterna. Ämbetet erinrade därvid om att hälsovårdsnämnderna enligt hälsovårdsstadgans bestämmelser hade rätt att giva till och med Vitesföreläg- ganden. Rätt att giva föreläggande ansåges dock ej böra meddelas de personer,

vilka kunde föranleda förbud. I fråga om vissa delar av hälsovårdsnämn-

som av hälsovårdsnämnd utsetts att under nämndens kontroll utöva ifråga— varande tillsyn. Medicinalstyrelsen, som även hade att yttra sig över försla— get, ansåg, att befogenhet att giva förelägganden icke skulle tillkomma yrkes- inspektörerna och bergmästarna men väl hälsovårdsnämnderna.

I propositionen nr 265 till 1938 års riksdag med förslag till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen anförde departementschefen i an- slutning till förslaget om att yrkesinspektörerna skulle erhålla befogenhet att meddela förbud, att han icke då vore beredd att föreslå, att de kommunala till- synsorganen tillerkändes sådan befogenhet. Detta spörsmål syntes departe- mentschefen böra närmare utredas.

Kommitténs utredning. Enligt de för kommittén givna direktiven har kom- mittén att även utreda och överväga, om de kommunala tillsynsorganen skola tillerkännas samma befogenheter som yrkesinspektörerna att meddela förbud enligt 38 & arbetarskyddslagen. För fullgörande av detta uppdrag har kom- mittén genom cirkulärskrivelse till yrkesinspektörerna den 5 januari 1939 an- hållit om deras yttrande i ärendet. Samtliga yrkesinspektörer avstyrkte därvid förslaget, att hälsovårdsnämnderna skulle erhålla den ifrågasatta befogenheten. Som skäl anfördes bland annat, att nämnderna — möjligen med undantag för de större städerna — icke ägde nödig kompetens för dessa ärendens bedö- mande samt att hithörande ärenden ej skulle bliva enhetligt bedömda inom samma yrkesinspektionsdistrikt och icke ens inom samma hälsovårdsområde, enär hälsovårdsnämndens sammansättning kunde växla inom relativt kort tidrymd.

Y rkesinspektören i första distriktet framhöll, att den nuvarande ordningen, enligt vilken de kommunala tillsynsorganen i likhet med befattningshavarna hos yrkesinspektionen ägde påkalla yrkesinspektörens medverkan, då ett för— budsförfarande kunde sättas ifråga, borde vara fullt tillräcklig och ändamåls- enlig. Det måste anses ovillkorligen nödvändigt, att bedömandet av förbuds- förfarandet bleve enahanda åtminstone inom varje distrikt. Man finge i an- nat fall förutsätta möjligheten av att kommunalt tillsynsorgan utfärdade för- bud, som yrkesinspektören i distriktet icke ansåge försvarligt. Yrkesinspektö- ren i andra distriktet ansåg, att det icke förelåge något behov av den ifrågasatta befogenheten för de kommunala tillsynsorganen. I de fall tillsynsorgan gjort framställning om yrkesinspektörens bistånd för genomförande av föreskrivna åtgärder, hade resultat vunnits utan tillgripande av förbud. Yrkesinspektören i fjärde distriktet ansåg, att kommunalt tillsynsorgans befogenhet att meddela förbud kunde bliva av stor betydelse för den tillsynstjänst det hade att utöva, i synnerhet där fråga vore om byggnadsställningar, schaktningsarbete för olika ändamål, gruslastning m. m., där förevarande spörsmål någorlunda lätt kunde praktiskt bedömas. Å andra sidan syntes det mycket ovisst, huruvida större delen av de kommunala tillsynsorganen inom sig hade tillgång till den tek- niska eller speciella kunskap, som erfordrades vid bedömande av andra frågor,

dernas tillsynsområden kunde väl icke någon starkare invändning göras mot tillerkännandet av förbudsrätt, men lämplig gränsdragning torde vara svår att finna. Yrkesinspektören i sjätte distriktet ansåg, att den myndighet, som hade befogenhet att meddela förbud, också borde vara kompetent att giva an- visningar om hur ett missförhållande skulle avhjälpas. Yrkesinspektören i sjunde distriktet framhöll, att man icke alltid kunde påräkna, att ledamot av hälsovårdsnämnd skulle vara opartisk vid sådant bedömande, som skulle föregå en tillämpning av förbudsbestämmelse. Detta i synnerhet om förbudsfrågan skulle gälla sådan firma, som innehades av ledamot eller där ledamot vore an- ställd. Vidare framhölls, att genom de hänvändelser kommunalt tillsynsorgan hade att göra till yrkesinspektören i ärende, som påkallade strängare åtgärder, vunnes den fördelen, att lämpligt samarbete upprätthölles mellan tillsynsorganen. Av samma skäl ansåg yrkesinspektören i åttonde distriktet det vara till för— del att bibehålla den nuvarande ordningen. Yrkesinspektören i nionde distrik- tet anförde, att då de kommunala tillsynsorganens arbetsfält vore begränsat till mindre arbetsställen utan maskinella anordningar, huvudvikten av dessa organs tillsyn i allmänhet måste läggas på de hygieniska problemen. Ehuru de hygieniska förhållandena å dessa arbetsställen i många fall kunde antagas vara sämre än de, som förefunnes vid de större arbetsplatserna, torde det vara ytterst sällsynt, att missförhållandena vore så allvarliga, att ett omedel- bart ingripande måste anses vara av nöden. Detta faktum lämnade det kom- munala tillsynsorganet möjlighet att utan större olägenhet rådgöra med ve- derbörande yrkesinspektör om lämpligaste förfaringssättet för att få lämnade anvisningar genomförda. Yrkesinspektören i tionde distriktet ansåg, att en förbättring av hälsovårdsnämndernas effektivitet i arbetarskyddets tjänst un- der nuvarande förhållanden syntes kunna ernås, om yrkesinspektören gåves befogenhet att anmoda nämnden att på lämpligt sätt fördela tillsynen eller utse särskild hälsovårdstillsynsman ävensom tillse, att vid val av tillsynsman den som hade bästa sakliga meriter utsåges. Yrkesinspektören i elfte distrik- tet framhöll, att befogenheten att giva Vitesföreläggande hade, måhända på grund av behov av mera allmän tillämplighet, blivit mycket bestämt avgränsad. Endast Vissa myndigheter hade tilldelats dylik befogenhet, och gränser för viten bestämdes vanligen i lag. Att meddela förbud enligt 38 5 i arbetarskydds- lagen innebure emellertid i realiteten en långt större befogenhet. Ett förbud medförde för vederbörande bland annat visst ingrepp i näringsfriheten, för— luster samt åtgärd mot tredje man, (1. v. s. arbetaren, som i regel vore oskyldig— till förhållandena. En mycket väsentlig sak, då det gällde att meddela för-- bud enligt 38 å i arbetarskyddslagen, vore, att det ställdes mycket stora krav på omdömesgillhet hos den, som hade att utfärda förbud och företaga skälighets- prövning beträffande de för varje fall nödiga skyddsåtgärderna. För sådan prövning krävdes en genom stort jämförelsematerial vunnen erfarenhet. Ett kommunalt tillsynsorgan vore på grund av otillräckligt sådant material ej kvali- ficerat att företaga någon tillfredsställande skälighetsprövning.

Kommittén har vidare genom cirkulärskrivelse den 1 mars 1939 anmodat samtliga förste provinsialläkare i riket jämte med dem likställda förste stadslä- kare att avgiva yttrande, huruvida de ansåge, att de kommunala tillsyns- organen borde tillerkännas samma befogenhet som yrkesinspektörerna att med- dela förbud enligt 38 & arbetarskyddslagen (i dess lydelse från och med den 1 januari 1939). Yttrandena skulle dock endast avse den del av de kommunala tillsynsorganens verksamhet, som berörde förebyggande av ohälsa i arbete.

Kommittén tillskrev 28 tjänsteläkare, av vilka 25 besvarade skrivelsen. Av dessa 25 läkare tillstyrkte 12 och avstyrkte 8, att kommunalt tillsynsorgan skulle erhålla ifrågavarande befogenhet, medan 3 läkare ansågo, att kommunalt till- synsorgan skulle, såsom nu skedde, anmäla missförhållande till vederbörande yrkesinspektör. Två läkare lämnade ej klart besked i frågan. Av de 12 läkare, som tillstyrkte förslaget ifråga, ansågo 6, att sådan befogenhet skulle lämnas endast hälsovårdsnämnd i stad, medan 2 voro av den uppfattningen, att nämn- den före utfärdande av förbud skulle vara skyldig inhämta yttrande från ve- derbörande yrkesinspektör. En läkare ansåg, att sådan befogenhet blott skulle lämnas hälsovårdsnämnd, som för tillsynen utsett tjänsteman, som besatt yr- kesinspektörs kompetens, en annan ansåg, att vid fråga om förbud tjänsteläkare alltid skulle ha deltagit i beslutet, medan en tredje framhöll, att förbud, som hälsovårdsnämnd utfärdat, endast skulle gälla provisoriskt, till dess yrkesinspek— tör avgjorde ärendet. En läkare uttalade slutligen, att statlig och kommunal yrkesinspektion borde helt skiljas åt, varvid hälsovårdsnämnden skulle vara en- sam beslutande inom den senare. 5 läkare ansågo, att landsbygdens hälsovårds— nämnder i allmänhet saknade erforderlig kompetens för bedömande av ifråga- varande ärenden, och 3 läkare uttalade tvekan beträffande den ifrågasatta befogenheten vad gällde hälsovårdsnämnderna på landsbygden.

Ur läkarnas yttranden må här vidare återgivas följande däri anförda syn- punkter: Jämställdhet mellan yrkesinspektör och hälsovårdsnämnd i fråga om befogenheter kunde leda till konflikter. Fordran på enhetlig praxis beträffande meddelande av förbud vore svår att tillgodose på grund av det stora antalet hälsovårdsnämnden Härtill bidroge också, att hälsovårdsnämnds sammansätt- ning i en kommun ofta växlade vid mandatperiods utgång. Mot utsträckt be- fogenhet åt hälsovårdsnämnd talade eventuell förefintlighet av personliga rela- tioner mellan arbetsgivare och nämndsledamöter, en olägenhet som åtminstone ej i fråga om de mindre kommunerna kunde förbises. Inom flertalet hälsovårds- nämnder, framför allt på landsbygden, funnes ej erforderlig kompetens att handha här åsyftade uppgifter. Förmåga att konstatera, huruvida i visst fall fara för uppkomst av ohälsa förelåge, saknades i stor utsträckning hos många hälsovårdsnämnder. Hälsovårdsnämnd, som uppdragit åt person med yrkes- inspektörs kompetens att utöva tillsyn, borde äga rätt att efter framställning från sådan person meddela förbud. Rätt för hälsovårdsnämnd att meddela för- bud komme att öka nämndens intresse för hithörande frågor.

Vid prövning av förevarande spörsmål har kommittén funnit sig böra in- hämta även hälsovårdsnämndernas synpunkter på frågan. I det uppgiftsformu- lär, som genom yrkesinspektörernas medverkan utskickades till samtliga hälso- vårdsnämnder i november 1942, upptogs således bland annat den frågan, huru- vida enligt hälsovårdsnämndens mening en effektivare kommunal tillsyn skulle kunna erhållas, om kommunalt tillsynsorgan tillerkändes samma befogenhet som yrkesinspektör att meddela föreläggande eller förbud enligt 38 & lagen om arbetarskydd. En närmare redogörelse för de svar, som härvid lämnats, åter- finnes i bilaga B till detta betänkande.

Såsom framgår av nedre tabellen å sid. 820 i bilagan hade av 2,649 uppgifts- lämnande kommuner och samhällen 1,964 eller 74 % besvarat nämnda fråga, me- dan 685 eller 26 % icke lämnat något svar å densamma. Av förstnämnda 1,964 kommuner och samhällen hade emellertid lika många kommuner svarat »ja» som >>nej>>. Det övervägande antalet nej-svar kom på landsbygdens kommuner, men även ett relativt stort antal städer, köpingar och municipalsamhällen hade lämnat nekande svar på frågan. Anmärkningsvärt vore, att mer än 1/4 av samt- liga uppgiftslämnande kommuner och samhällen ej besvarat frågan. Om anled- ningen härtill lämnades inga upplysningar. Till dessa kommuner torde dock säkerligen kunna hänföras flertalet av de kommuner, inom vilka icke finnas några arbetsställen, som falla under den kommunala tillsynen. För dem torde nämligen frågan ha varit oväsentlig eller saknat betydelse, och de ha där- för icke ansett sig böra besvara den. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att enligt den verkställda utredningen ha de kommunala tillsynsorganen icke klart uttalat sig för förslaget om ökad befogenhet utan snarare mot detsamma. Om hänsyn tages endast till de städer, köpingar och municipalsamhällen, som besvarat frågan, finner man dock, att ett större antal städer, köpingar och mu- nicipalsamhällen uttalat sig för förslaget än mot detsamma, eller 210 mot 123.

Av de hälsovårdsnämnder, som jakande besvarat frågan, ha en del motiverat sina svar. Sålunda har bland annat anförts, att den ifrågasatta befogenheten borde tillerkännas de kommunala tillsynsorganen endast i de större städerna eller blott i viss begränsad omfattning, exempelvis beträffande belysning, luftväx- ling och uppvärmning. Vidare har uttalats, att om kommunalt tillsynsorgan skulle tillerkännas nämnda befogenhet, de som skulle utöva tillsynen borde ha högre kompetens och grundligare utbildning än vad som för närvarande vore fallet. I andra svar åter har påpekats, att tillsynen skulle bliva effektivare, om kommunalt tillsynsorgan ägde större befogenhet att ingripa. Med den ifråga- satta befogenheten skulle det även vara lättare för kommunalt tillsynsorgan att få anvisade skyddsåtgärder genomförda. Bland de hälsovårdsnämnder, som nekande besvarat frågan, ha några motiverat sitt svar med att kommunalt tillsynsorgan saknade kompetens eller tillräcklig erfarenhet för den ifrågasatta befogenheten eller ock att för åtnjutande av denna fordrades kvalificerad arbets- kraft. Likaså har anförts, att sådan befogenhet kunde föranleda missbruk och bristande enhetlighet i bedömandet. Dessutom har framhållits, att respekten för

i | h

det kommunala tillsynsorganet ej bleve densamma som för yrkesinspektören. Om vad som i övrigt anförts för och emot förslaget, hänvisas till bilaga B (sid. 820).

Kommitténs förslag. Vid övervägande av frågan, huruvida kommunalt till- synsorgan bör tillerkännas befogenhet att meddela förbud enligt 38 & arbetar- skyddslagen, bör enligt kommitténs mening beaktas, att jämlikt lagen yrkesin- spektionens befattningshavare äro skyldiga att lämna råd och anvisningar om avhjälpande av ett konstaterat missförhållande. Det räcker sålunda ej med att enbart påvisa ett missförhållande. Enligt hälsovårdsstadgans bestämmelser äro hälsovårdsnämnderna däremot ej förpliktade att lämna några detalje- rade föreskrifter om hur missförhållandet skall avhjälpas. Skall kommu- nalt tillsynsorgan tillerkännas befogenhet att med stöd av arbetarskydds- lagen meddela föreläggande eller förbud under samma förutsättningar, som i nämnda bestämmelser stadgas, uppkommer ett förhållande, som till sin prin— cip strider mot yrkesinspektionens redan i lagen anvisade arbetssätt. Om detta skall iakttagas även av de kommunala tillsynsorganen, fordras, därest de skola äga meddela förbud, väsentligt större kvalifikationer hos dessa än vad som nu finnes.

I förevarande sammanhang uppkommer också frågan, huruvida behov före- ligger att utsträcka befogenheten att meddela förbud jämväl till de kommu- nala tillsynsorganen. Under de sju år, som förflutit sedan yrkesinspektörerna tillerkändes dylik befogenhet (1 januari 1939), ha förbud utfärdats i genom- snitt i 17 fall per år eller något mer än ett fall per år och yrkesinspektions- distrikt. Bestämmelsen i 38 Q 1 mom. har sålunda i mycket ringa utsträckning ansetts behöva tillämpas. Stadgandet i 38 ä 2 mom. om förbud vid synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa har tillämpats endast i 6 fall under åren 1939— 1945. Det framgår tydligt härav, att det blott är i ytterst trängande fall, som gällande förbudsförfarande tillgripes.

Det kan vidare nämnas, att kommunalt tillsynsorgan alltsedan år 1913 haft möjlighet att hos vederbörande yrkesinspektör göra anmälan om missförhål- lande, som konstaterats i avseende å arbetets sundhet och säkerhet och som ej avhjälpts i enlighet med de råd och anvisningar, vilka lämnats av det kom- munala tillsynsorganet. Denna möjlighet till hänvändelse till yrkesinspektör har enligt vad kommittén från yrkesinspektörshåll erfarit begagnats av de kom- munala tillsynsorganen endast i ett fåtal fall. Man torde härav kunna draga den slutsatsen, att något större behov av kraftigare ingripande mot missför- hållanden vid de kommunala tillsynsorganens arbetsställen i regel icke före- legat. Anmärkas bör dock, att på vissa håll andra skäl kunna ha medfört, att man ej sökt få förefintligt missförhållande avhjälpt. De senaste årens erfaren- heter i övrigt inom yrkesinspektionen synas emellertid ej heller tyda på ett ökat behov av ingripande genom utvidgad befogenhet.

Känt är, att väsentliga brister föreligga i fråga om den kommunala tillsynen. De ha också påtalats i samband med kommitténs utredning om tillsynens om-

fattning, organisation och arbetssätt. Det är dock att märka, att dessa bris- ter icke ligga väsentligen däri, att de kommunala tillsynsorganen sakna befogen- het att meddela föreläggande eller förbud, utan än mera däri, att tillsynsorga- nen icke känna till vad tillsynen avser eller omfattar. Detta har även bekräf- tats av tillsynsorganen själva. Av yrkesinspektionens befattningshavare har konstaterats, att många kommunala tillsynsorgan ej satt sig in i föreskrifterna och deras tillämpning. Att under sådana förhållanden tillerkänna kommunalt tillsynsorgan befogenhet att meddela Vitesföreläggande eller förbud är otänk- bart. Ett kommunalt tillsynsorgan har ju i sådant fall ingen möjlighet att ur saklig synpunkt taga ställning till en fråga om förbud.

I syfte att få till stånd en mera effektiv kommunal tillsyn föreslår kommittén, såsom förut nämnts (sid. 565—567), att tillsynen skall begränsas till sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, och att den inom dessa skall anförtros åt särskilt utsedda kommunala tillsynsmän. Dessa skola vid utövande av tillsyn, som här avses, vara underställda vederbörande distriktschef. I fråga, som rör tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen, skall kommunal tillsynsman sålunda hänvända sig till distriktschefen, ej till hälsovårdsnämnden. Med hänsyn till kommitténs förslag till ordnande av den kommunala tillsynen uppstår alltså frågan, om kommunal tillsynsman skall gi— vas befogenhet i ovan berörda avseende. Även om särskilda fordringar beträf— fande teoretisk och praktisk utbildning ställas på kommunal tillsynsman, kan det ändå starkt ifrågasättas, om sådan person bör tillerkännas befogenhet att meddela Vitesföreläggande eller förbud jämlikt arbetarskyddslagen. Det är ock att märka, att dylik person ej kan ha eller ens förvärva den erfarenhet, som en distriktschef får och för övrigt måste besitta, innan han erhåller sin ifrågavarande befattning. Då överståthållarämbetet uttalade sig i förevarande fråga år 1938 (se sid. 604), var ämbetet av den meningen, att rätt att giva. föreläggande icke borde meddelas person, som av hälsovårdsnämnd utsetts att under nämndens kontroll öva tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. I förutnämnda proposition (nr 265:1938) anförde jämväl departementschefen, att de ifrågavarande befogenheterna borde tillkomma endast de främsta av yrkesinspektionens befattningshavare. Underlåtenhet att ställa sig meddelat förbud eller föreläggande till efterrättelse medförde ju dock straffansvar.

I den mån kommitténs lagförslag blir antaget, kommer detta givetvis att med— föra ökade krav på sundhet och säkerhet i arbetet även vid arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn. Därmed torde sannolikt också behovet av ingri- pande, som här åsyftas, komma att öka. Även om så sker, anser likväl kom- mittén, att den nuvarande ordningen bör bibehållas, d. v. s. att kommunalt tillsynsorgan får anmäla förefintligt missförhållande till vederbörande distrikts- chef, som har att för dess avhjälpande vidtaga erforderliga åtgärder. Det för- hållandet, att kommunalt tillsynsorgan kan anmäla missförhållande till distrikts— chef, synes också för tillsynsorganet utgöra ett Värdefullt stöd i tillsynsarbetet. förutom att det bidrager till att samarbete upprätthålles mellan distriktschef

och kommunal tillsynsman, vilket annars måhända blir mycket litet. Kommittén anser det även vara av stor vikt, att här åsyftade ärenden bliva enhetligt be- handlade. Detta torde icke komma att ske, om de kommunala tillsynsorganen var för sig skola avgöra berörda frågor.

Enligt den verkställda utredningen rörande den kommunala tillsynen har från läkarhåll samt av vissa hälsovårdsnämnder uttalats, att kommunalt till- synsorgan borde tillerkännas den ifrågasatta befogenheten men att, innan för- bud meddelades, yttrande i ärendet skulle inhämtas från vederbörande distrikts- chef. En sådan lösning av frågan synes enligt kommitténs mening olämplig. Skall ärendet överlämnas till distriktschefen för prövning, bör han även få avgöra detsamma,

I detta sammanhang må erinras om att i den av internationella arbetskonfe- rensen år 1923 antagna rekommendationen angående de allmänna grunddra- gen för anordnandet av inspektionssystem till tryggande av arbetarskyddslag- stiftningens tillämpning sägs bland annat, att inspektionen bör stå under en central statsmyndighets omedelbara och uteslutande uppsikt och att den ej bör beträffande utövandet av sina åligganden kontrolleras eller på något sätt bero av lokala myndigheter.

Av skäl, som ovan anförts, anser sig kommittén icke kunna föreslå, att de kommunala tillsynsorganen tillerkännas samma befogenhet som distriktschef att meddela Vitesföreläggande eller förbud.

Vitesföreläggande och meddelande av förbud för tillverkare, försäljare, installatörer m. fl.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 38 a & äger yrkesinspektionens chefsmyndighet skriftligen förbjuda tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning att avlämna föremålet, innan de åtgärder vidtagits med detsamma, som chefsmyndigheten finner erforderliga. Förbud får meddelas, där så prövas nödigt till förebyggande av att föremålet kommer till användning inom riket utan att erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa, samt efter hörande av tillverkaren, försäljaren eller upp- låtaren. Om synnerliga skäl därtill äro, äger chefsmyndigheten utan att av- bida vederbörandes yttrande meddela förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas. Chefsmyndigheten har i sistnämnda fall även rätt att, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens försorg på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kom- mittén, upptogs en bestämmelse av i huvudsak samma innehåll som den ovan- nämnda 38 a %. Därutöver föreslogs, att förbud skulle kunna meddelas, om till- verkare, försäljare eller upplåtare underläte att tillhandahålla för anordningens

användning och skötsel erforderliga föreskrifter. Vidare skulle förbud kunna meddelas av chefsmyndigheten, därest tillverkare eller försäljare av giftigt, explosivt eller eljest farligt ämne eller material, som vore avsett att brukas inom riket, åsidosatte att vid avlämnande av sådant ämne eller material tillhandahålla för dess förvaring och handhavande erforderliga skyddsföre- skrifter. "

I till kommittén avgivet remissvar framhöll riksfärsäkringsanstaltens (”betar- skyddsbyrå, att uraktlåtenhet av installatör att uppsätta erforderliga skydds- anordningar och att i övrigt iakttaga för installationen gällande föreskrifter borde vara förbunden med påföljd, antingen genom direkt straffansvar eller genom förbudsförfarande eller föreläggande, t. ex. om förhandsgodkännande av utförd installation. Möjlighet borde sålunda finnas för yrkesinspektionens chefsmyndighet att förbjuda installatör att utföra anläggning eller för chefs- myndigheten eller yrkesinspektör att utfärda föreläggande om godkännande av viss installatörs anläggning, innan den toges i bruk. Jämför sid. 547.

Kommitténs förslag. J ämlikt lagförslagets 45 5 1 mom. tredje stycket kunna tillverkare, försäljare och upplåtare av maskin, redskap eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande åläggas att verkställa undersökning av så- dan anordning, delgiva arbetsrådet resultatet därav ävensom ställa prov till arbetsrådets förfogande. Enahanda förpliktelser kunna jämväl åläggas tillver- kare och försäljare av visst farligt ämne eller material. Vid uraktlåtenhet att iakttaga föreskrift, som här nämnts, anser kommittén, att vederbörande till- verkare, försäljare eller upplåtare bör genom Vitesföreläggande kunna förplik- tas därtill. Bestämmelse i enlighet härmed har upptagits i lagförslagets 58 % 1 mom. Vid meddelande av dylikt föreläggande böra enligt kommitténs mening gälla samma bestämmelser, som föreslagits i 57 & 1 mom. beträffande vites- föreläggande för arbetsgivare. Sålunda förutsättes bland annat, att vederbö- rande skall höras, föreläggandet givas skriftligen o. s. v. Befogenhet att med- dela vitesföreläggande i här berörda fall föreslås tillkomma endast arbetsrådet.

Kommittén föreslår vidare, att tillverkare, försäljare och upplåtare av ma- skin, redskap eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande skola lik- som nu kunna förbjudas att avlämna dylik anordning, som är avsedd att brukas inom riket, därest med densamma icke vidtagits av arbetsrådet föreskrivna åt- gärder. Beträffande motiveringen till denna bestämmelse får kommittén hän- visa till propositionen nr 20 till 1944 års riksdag med förslag till lag angående ändring av lagen om arbetarskydd. Kommittén förutsätter, att förbud skall kunna meddelas även i det fall, då vederbörande uraktlåter att vid anordningens avlämnande tillhandahålla i 45 5 1 mom. första stycket angivna föreskrifter. Här berörda bestämmelser ha upptagits i 58 ä 2 mom. Såsom upplåtare, som omnämnes i första stycket, anses envar, som uthyr, utlånar eller eljest upplåter till begagnande anordning, varom i nämnda stycke förmäles. Se jämväl an- visningarna till ifrågavarande lagrum.

Enligt 46 5 första stycket skola tillverkare och försäljare av eldfarligt, ex- plosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material tillse, att dylikt ämne eller material vid avlämnandet åtföljes av erforderliga, av arbetsrådet god- kända skyddsföreskrifter, att det på lämpligt sätt är märkt eller försett med påskrift samt att, då fråga är om giftigt eller eljest hälsofarligt ämne, tydlig uppgift lämnas om ämnets sammansättning. Kommittén anser, att möjlighet bör finnas att förbjuda även här nämnda tillverkare eller försäljare att av- lämna ämne eller material, som är avsett att brukas inom riket, därest de ej iakttaga vad ovan angives. Med hänsyn härtill föreslås i 3 mom. av 58 5, att vad i 2 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande tillverkare och försäljare, som här avses.

Då ovan nämnda tillverkare, försäljare och upplåtare kunna avlämna ifrå- gavarande anordningar, ämnen eller material inom hela riket, föreslås, att förbud enligt 2 och 3 mom. må meddelas endast av arbetsrådet. Detta är jämväl av betydelse för vinnande av en enhetlig tillämpning av förevarande bestämmelser.

I anslutning till det i 45 & 2 mom. upptagna stadgandet angående installa- törer av maskiner, redskap m. nu. har i ett remissyttrande uttalats, att urakt- låtenhet att iakttaga vad i nämnda moment stadgas bör föranleda påföljd (sid. 612). Kommittén, som vid närmare övervägande av denna fråga funnit sig böra upptaga detta förslag, föreslår i 58 & 4 mom. en bestämmelse om att arbets- rådet på framställning av distriktschef eller eljest äger, där så prövas påkallat, sedan installatören blivit i saken hörd, föreskriva vissa villkor för utförande av installationsarbete eller skriftligen förbjuda denne att vidare utföra visst slag av sådant arbete. Bestämmelsen förutsättes allmängiltig och kan således tillämpas även beträffande installation, som utföres under sådana förhållanden, att den i övrigt icke omfattas av lagen. Såsom villkor för utförande av in- stallationsarbete kan uppställas exempelvis den fordran, att en utförd installa- tion icke får tagas i bruk, förrän den godkänts av vederbörande distriktschef. Jämför anvisningarna till 58 ä 4 mom.

I 45 & 3 mom. föreslås, att den som i arbete, varå lagen i övrigt icke äger tillämpning, brukar anordning, som jämlikt 1 mom. i samma paragraf vid av- lämnande skall vara försedd med skydd samt åtföljas av där omnämnda före- skrifter, skall tillse, att anordningen är på föreskrivet sätt försedd med skydd samt att ifrågavarande föreskrifter iakttagas. Denna bestämmelse är allmängiltig, och syftet med den är att förhindra, att någon i arbete, varå arbetarskyddslagen icke är tillämplig, begagnar en av honom icke själv tillverkad maskin e. d. utan nödiga skyddsanordningar och därigenom åstadkommer fara för ohälsa eller olycks- fall icke blott för sig själv utan även för andra. Enligt kommitténs mening bör det finnas viss garanti för att bestämmelsen ifråga efterleves. Med hän- syn till den stora räckvidd bestämmelsen har, är det emellertid icke möjligt att ålägga arbetsinspektionen skyldighet att öva någon allmän tillsyn över bestäm-

melsens efterlevnad. Kommittén anser dock, att i de fall, då vid dylikt be- gagnande synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall föreligger och detta kommer till distriktschefens kännedom, denne bör äga möjlighet att ingripa. Därför föreslås i 58 5 5 mom. ett med ovannämnda bestämmelse korresponderande förbudsstadgande. Enligt detta förslag äger distriktschef skriftligen förbjuda brukare av viss anordning, sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid begagna anordningen. Det förutsättes, att förbudet gäller, intill dess att brukaren anbringat de skydd, som jämlikt 45 5 1 mom. skola finnas på anordningen, eller försatt dessa i godtagbart skick. Under dessa förhållanden torde ett förbud för brukaren i allmänhet icke behöva bliva ekonomiskt be- tungande.

Föreskrifter för tryggande av vissa stadgandena iakttagande.

Gällande lag. I arbetarskyddslagens 38 5 4 mom. föreskrives, att om yrkes- inspektionens chefsmyndighet efter framställning av yrkesinspektör eller berg- mästare eller eljest finner, att arbetsgivare åsidosätter något av vad i gällande lags 5 & i)——l) stadgas angående raster samt natt- och veckovila, äger chefs- myndigheten efter arbetsgivarens hörande och, där så finnes lämpligt, sam- råd med arbetsrådet meddela honom nödiga föreskrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.

Detta stadgande tillkom i lagen vid 1931 års lagrevision efter förslag av socialstyrelsen. Styrelsen anförde beträffande förslaget, att för genomförandet tvångsvis av de nya bestämmelserna angående raster samt natt- och söndags- ledighet styrelsen hade funnit sig föranlåten föreslå ett i viss mån nytt för- farande. Vidtagande av vissa anordningar till dessa bestämmelsers förverkli- gande hade nämligen icke —— såsom i 38 & 1—3 mom. förutsattes — ansetts lämpligen kunna uppställas såsom villkor för driftens ohindrade fortsättande i något avseende. Styrelsen hade med hänsyn härtill inskränkt sig till att före- slå befogenhet för yrkesinspektionens chefsmyndighet att meddela nödiga före- skrifter för att trygga, att det åsidosatta stadgandet iakttoges. Brytande mot sådan föreskrift skulle vara belagt med ansvar. Med hänsyn till det nära samband ifrågavarande ärenden i allmänhet hade med frågor rörande arbets- tiden, förordade vederbörande departementschef den bestämmelsen, att chefs- myndigheten, där så funnes lämpligt, skulle samråda med arbetsrådet.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse, som väsentligen motsvarade ovannämnda stadgande i 38 & 4 mom. Vissa ändringar hade dock vidtagits. Sålunda hade bland annat lag- utkastets föreskrift i 15 5 1 mom. om inskränkning av arbetstiden för arbets- tagare, som användes till särskilt hälsofarligt arbete, inbegripits under stad- gandets tillämplighetsområde. I yttrande över förslaget framhöll landsorga- nisationen, att bestämmelsen kunde medföra oförsvarlig tidsutdräkt vid till-

lämpning i fråga om särskilt hälsofarligt arbete, varför yrkesinspektör borde äga befogenhet att interimistiskt föreskriva lämplig inskränkning av arbetstiden.

slås betydligt skärpta och i vissa hänseenden mera preciserade än i gällande lag. Det oaktat anser kommittén, att det förfarande, som anvisas i stad- gandet i 38 5 4 mom., även i fortsättningen bör tillämpas, då det gäller att trygga iakttagandet av nämnda bestämmelser. Om dessa åsidosättas i något av- seende, bör sålunda arbetsrådet, efter arbetsgivarens hörande, äga meddela ho- nom nödiga föreskrifter till tryggande av att det åsidosatta stadgandet iakttages.

I lagförslagets 15 5 1 mom. upptages den i 5 & e) gällande lag meddelade föreskriften, att tiden för arbetares användande till särskilt hälsofarlig syssel- sättning skall tillbörligen inskränkas. Denna bestämmelse ansluter sig nära till de ovan berörda om raster etc., och kommittén finner sig därför böra föreslå, att för tryggande av bestämmelsens iakttagande samma förfarande tillämpas som det nyss angivna. Den i 59 5 1 mom. upptagna bestämmelsen har avfattats i enlighet med vad här anförts.

Enligt kommitténs förslag bemyndigas arbetsrådet meddela åsyftade före- skrifter. Såsom ovan nämnts har landsorganisationen i fråga om arbetstaga- res användande i särskilt hälsofarligt arbete ansett, att distriktschef borde äga befogenhet att interimistiskt föreskriva lämplig arbetstid. I anledning härav får kommittén framhålla, att med arbete, varom här är fråga, avses icke ar- bete av så hälsofarlig art, att arbetstagare skall behöva avstängas därifrån eller att arbetet skall upphöra. Det gäller här endast en viss reglering av arbets- tiden i syfte att motverka de skadliga inverkningarna av arbetet. Under sådana

' förhållanden anser kommittén, att den tidsutdräkt, som föranledes av att » 0 | | | | Kommitténs förslag. Bestämmelserna om raster, natt- och veckovila före- | ( |

distriktschefen skall hänvända sig till arbetsrådet och att rådet skall utfärda föreskrift, icke vara av väsentlig betydelse. Kommittén har därför icke funnit anledning upptaga landsorganisationens förslag. Även önskvärdheten av en enhetlig tillämpning av förevarande bestämmelser talar mot att ifrågavarande befogenhet överflyttas på distriktschef. Här berörda spörsmål sammanhänga för övrigt nära med de arbetstidsärenden, som eljest i allmänhet komma att handläggas av arbetsrådet.

Föreskrifter för tryggande av minderårigs användande i arbete.

Gällande lag. Om arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minder- årig åsidosätter vad i 13 5 arbetarskyddslagen stadgas (se sid. 399 och 401), äger yrkesinspektionens chefsmyndighet enligt 39 å i lagen, på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, att efter arbetsgivarens hö- rande föreskriva vissa villkor för minderårigs användande uti ifrågavarande arbete eller förordna, att minderårig ej vidare får användas däri. Vad sålunda stadgas skall enligt lagens 53 å andra stycket icke tillämpas på verksamhet,

som bedrives av staten, utan skall i avseende å sådan verksamhet gälla, att om förhållande på visst arbetsställe finnes påkalla åtgärd, som avses i 39 &, yrkes- inspektören eller bergmästaren skall göra anmälan därom hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten. Denna myndighet har därefter att, efter omständigheterna, vidtaga den påkallade åtgärden eller underställa ären- det Kungl. Maj:ts prövning.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkast, som framlades inom kommit- tén, upptogs en bestämmelse motsvarande 39 & gällande lag, i vad den avsåg tillämpningen av lagens 13 & första stycket. Därutöver föreslogs, att i lagen infördes den bestämmelsen, att om arbetsgivare använde minderårig i arbete, utan att den minderårige undergått föreskriven läkarbesiktning, vederbörande yrkesinspektör ägde förbjuda arbetsgivaren att efter utsatt skälig tid använda den minderårige i arbetet, intill dess denne underkastats läkarbesiktning. Den ovannämnda bestämmelsen i gällande lags 53 å andra stycket upptogs ej i lag- utkastet.

Landsarganisatflonen uttalade i sitt remissyttrande beträffande den mot 39 & svarande bestämmelsen, att däri avsett beslut borde kunna meddelas interimis- tiskt samt även av yrkesinspektör.

Kommitténs förslag. Enligt vad kommittén erfarit lärer den i 39 & gällande lag meddelade bestämmelsen endast i något enstaka fall ha kommit att till- lämpas. Det oaktat är bestämmelsen av sådan betydelse, att den bör upp- tagas jämväl i den nya lagen. Den återgives i lagförslagets 59 & 2 mom. Vad beträffar den föreslagna bestämmelsens tillämplighet är att märka, att den icke är, såsom för närvarande, tillämplig i de fall, då arbetsgivare underlåter att lämna minderårig erforderlig ledighet för deltagande i viss undervisning. Underlåtenhet att iakttaga vad härom stadgas föreslås i stället böra direkt medföra straffpåföljd, se 30 g 2 mom. och 65 å i lagförslaget.

Såsom ovan nämnts gäller bestämmelsen i 39 % icke beträffande verksam- het, som bedrives av staten. Åsidosätter arbetsföreståndare i sådan verksam- het vad i 13 5 gällande lag stadgas, föreskrives, att förhållandet skall anmälas hos den myndighet, som har överinseende över verksamheten. Det åligger denna myndighet att därefter vidtaga den påkallade åtgärden eller underställa ären- det Kungl. Maj:ts prövning. Kommittén anser, att här berörda fråga är av sådan beskaffenhet, att den lämpligen bör handläggas av den myndighet, som har till uppgift att avgöra frågor rörande lagens tillämpning. Där- till kommer, att åtgärd, som avses i 59 & 2 mom., icke kan anses vara av så ingripande natur, att särskilt förfarande är påkallat i fråga om statlig verksamhet. Se även vad som anförts angående tillämpningen av bestämmel- serna om Vitesföreläggande och förbud på verksamhet, som bedrives av staten

(sid. 603). I enlighet med vad sålunda framhållits föreslås, att arbetsrådet be- myndigas att jämväl beträffande dylik verksamhet vidtaga åtgärd jämlikt sistnämnda lagrum. Med hänsyn härtill upptages ej i kommitténs lagförslag någon med gällande stadgande i 53 å andra stycket korresponderande be- stämmelse.

Landsorganisationen har ansett, att beslut i ärende, som avses i 59 5 2 mom., borde kunna meddelas interimistiskt samt icke endast av arbetsrådet utan även av distriktschef. Enligt kommitténs mening torde ärende, som här åsyftas, i regel icke vara av så brådskande natur, att arbetsgivarens yttrande ej kan avvaktas, innan föreskrift meddelas. Kommittén finner vidare av skäl, mot- svarande dem som anförts å sid. 615, sig icke böra förorda, att ifrågavarande befogenhet tillerkännes distriktschef. Det ringa antal ärenden, varom här i allmänhet torde bliva fråga, påkallar ej heller en decentralisering av hand- läggningen av desamma. Kommittén anser sig sålunda icke kunna tillgodose landsorganisationens ovan anförda synpunkter.

Enligt gällande arbetarskyddslags 36 å andra stycket åligger det arbetsgiva- ren att, såvitt på honom ankommer, föranstalta om att samtliga minderåriga, som skola läkarbesiktigas, infinna sig till förrättningen. Uraktlåtenhet att iakt- taga denna bestämmelse är för arbetsgivaren belagd med bötesstraff. Under- låter minderårig att trots arbetsgivarens anmaning infinna sig till besikt- ningsläkares förrättning, stadgas för närvarande ingen påföljd. I lagen fin- nes ej heller stadgat om påföljd vid uraktlåtenhet att efterkomma vad i 35 & föreskrives om läkarbesiktning av minderåriga. Enligt vad kommittén er- farit förekommer det stundom, att minderårig trots tillsägelse av arbetsgiva- ren icke infinner sig till läkarbesiktning. Kommittén har av denna anledning föreslagit, att i lagen meddelas förpliktelse för minderårig att inställa sig till sådan besiktning (37 & sista stycket). Med hänsyn till kommitténs förslag om utsträckt tillämpning av stadgandet om årlig läkarbesiktning av minderåriga har kommittén ansett påkallat att i lagen jämväl upptaga ett särskilt stadgande om påföljd vid underlåtenhet i här berörda hänseende. Den form av stadgande, som härvid ansetts lämpligen böra komma i fråga, är en bestämmelse av inne- håll, att distriktschef skall kunna förbjuda arbetsgivare att efter viss angiven tid använda hos sig anställd minderårig till fortsatt arbete, därest den minder- årige icke underkastar sig föreskriven läkarbesiktning. En bestämmelse i en- lighet härmed föreslås i 59 5 3 mom. För minderårig, som ej infunnit sig vid läkarbesiktning, blir påföljden sålunda den, att han tills vidare avstänges från arbetet och därigenom går miste om sin arbetsförtjänst. Underlåter ar- betsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats med stöd av nämnda bestämmelse, medför detta straff enligt 68 &.

Såsom framgår av bestämmelsen i föreslagna 59 & 3 mom. förutsättes för dess tillämpning, att den minderårige icke undergått läkarbesiktning under

det senast förflutna kalenderåret. Har detta sin orsak däri, att besiktnings- läkaren icke hunnit att under året verkställa besiktningen, bör åtgärd, som här avses, icke rimligen vidtagas mot arbetsgivaren.

Andra särskilda bestämmelser.

Utfärdande av skyddsföreskrifter.

Gällande lag. I gällande arbetarskyddslag finnes icke någon uttrycklig be- stämmelse, enligt vilken yrkesinspektionens chefsmyndighet bemyndigas att meddela föreskrifter angående lagens tillämpning. I 23 & heter det dock, att till- syn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade före- skrifter utövas under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefs- myndighet. Detta får anses innebära, att chefsmyndigheten även har att ut- färda erforderliga föreskrifter för lagens tillämpning. Så har också skett i form av ett flertal anvisningar. Dessa äro emellertid närmast avsedda att för tillsynsorganen angiva vad de beträffande lokaler, arbetsmaskiner, arbets- metoder eller annat ha att påfordra i skyddshänseende.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse av innehåll, att det tillkom yrkesinspektionens chefs- myndighet att utfärda närmare bestämmelser till ledning vid tillämpningen av lagens skyddsföreskrifter. I sitt remissvar föreslog svenska lantarbetsgivare- föreningen, att yrkesinspektionen skulle åläggas att alltid höra jordbrukstek- niska sammanslutningar, innan föreskrifter som rörde jordbruksarbetet med- delades. Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag anförde, att det torde få anses vara en av yrkesinspektionens chefsmyndighets största arbets- uppgifter att utfärda tillämpningsföreskrifter. Chefsmyndigheten borde därför i avsevärd utsträckning befrias från arbetet med löpande ärenden.

Kommitténs förslag. Ehuru lagförslagets 47 5, som motsvarar den ovan- nämnda 23 å i gällande lag, får anses innefatta skyldighet för arbetsrådet att utfärda de föreskrifter, som kunna erfordras för lagens tillämpning, anser lik- väl kommittén, att det i lagen bör upptagas ett allmänt stadgande, varigenom arbetsrådet bemyndigas att i vissa hänseenden utfärda närmare tillämpnings- föreskrifter. I detta sammanhang finner kommittén sig böra tillika erinra om vad departementschefen anfört i propositionen till 1944 års riksdag (nr 20) med förslag till lag angående ändring av arbetarskyddslagens stad- gande rörande tillverkare och försäljare av maskiner m. m. Däri uttalades bland annat, att då någon tids erfarenhet vunnits av stadgandets tillämp- ning, yrkesinspektionens chefsmyndighet syntes böra utarbeta och befordra till trycket en vägledning för leverantörerna i fråga om den praktiska tillämp- ningen i olika avseenden av ifrågavarande stadgande. Förslag till stadgande

i enlighet med vad ovan anförts har upptagits i 60 & första stycket. Det har begränsats till de bestämmelser i lagen, som avse förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete och som återgivas i 5—7, 9—17 samt 45 och 46 åå. Enligt kommitténs mening får stadgandet anses innebära även viss förpliktelse för ar- betsrådet att utfärda föreskrifter i angivna hänseenden, och detta icke blott till ledning för underlydande tillsynsorgan utan även såsom förhållningsregler för arbetsgivare, arbetstagare m. fl.

Vad beträffar den av lantarbetsgivareföreningen anförda synpunkten an- gående hörande av jordbrukstekniska sammanslutningar vid utfärdande av föreskrifter för jordbruket anser kommittén icke lämpligt eller nödvändigt att i lagen föreskriva något allmänt åläggande för arbetsrådet i detta hänseende. Enligt kommitténs mening bör det få ankomma på arbetsrådet att från fall till fall avgöra, huruvida och i vad mån vissa myndigheter och sammanslut- ningar böra höras, innan föreskrifter meddelas av rådet. I anslutning härtill får kommittén hänvisa till sitt förslag i 61 &, enligt vilket partsrepresentanter förutsättas skola deltaga i den slutliga handläggningen av ärenden rörande skyddslagstiftningens tillämpning.

Av givande av utlåtande.

Remissyttranden. I det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet föreslogs, att i lagen infördes en bestämmelse om åliggande för yrkesinspek- tionens chefsmyndighet att på begäran av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav berördes, avgiva utlåtande i frågor rörande tillämpningen av lagen eller med stöd av lagen meddelad föreskrift. Arbetsgivarnes ömsesidiga alycksfallsförsäkringsbalag framhöll i sitt remissyttrande, att bestämmelsen borde förtydligas, om det till äventyrs icke skulle vara självfallet, att den för- säkringsinrättning, vari arbetsgivare hade sina arbetstagare försäkrade mot olycksfall och ohälsa i arbetet, vore att räkna till dem, vars rätt berördes av arbetarskyddslagens tillämpning.

Kommitténs förslag. Gällande arbetarskyddslag innehåller icke någon be- stämmelse, som anger i vad mån yrkesinspektionens chefsmyndighet är skyldig eller berättigad att på begäran av myndigheter eller enskilda avgiva utlåtan- den i frågor, som röra lagens tillämpning. Sådan skyldighet meddelas för arbetsrådet i gällande arbetstidslagar, n'ämligen lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, lantarbetstidslagen den 8 juni 1945 (nr 265), arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942 (nr 652) m. fl. Med hänsyn till den nya lagens vidsträckta tillämpningsområde och dess många nya bestämmelser torde det kunna förväntas, att det ej sällan uppstår fråga om lagens tillämplighet. Det torde därjämte vara av betydelse för dem, som beröras av lagen, att det i denna finnes angivet vilken myndighet, som äger och är skyldig att avgiva utlåtande i frågor rörande tillämpningen av lagen.

Kommittén föreslår därför, att i lagen upptages en bestämmelse av ovan an- givna innehåll. Den återgives i lagförslagets 60 å andra stycket. Såsom be- stämmelsen ifråga utformats får den enligt kommitténs uppfattning anses ha den innebörd arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ifrågasatt i sitt ovannämnda yttrande. Förtydligande i detta hänseende finner kommittén icke erforderligt.

Deltagande av partsrepresentanter i vissa beslut.

Remissyttranden. Det preliminära lagutkastet upptog en bestämmelse om att i den slutliga handläggningen hos yrkesinspektionens chefsmyndighet av ärende rörande tillämpningen av lagen skulle i den ordning och på det sätt Konungen närmare förordnade deltaga representanter för arbetsgivare och ar- betstagare. Bestämmelsen föranledde till följande erinringar.

Yrkesinspektören i sjätte distriktet uttalade, att då arbetarskyddslagstift— ningen hade en helt annan karaktär än arbetstidslagstiftningen, det vore svårt att inse det föreslagna rådets uppgift, och ifrågasatte, om detta råd av arbets- givare och arbetstagare skulle deltaga i slutliga handläggningen av en dispens- fråga exempelvis beträffande hiss.

Landsorganisationen förutsatte, att här avsåges permanent representation från vederbörande huvudorganisationer av arbetsgivare och arbetstagare.

Kvinnliga kontoristförcnmgen framhöll, att det borde säkerställas, att även kvinnliga representanter för arbetstagarna utsåges, och föreslog därför, att till bestämmelsen tillades orden »såväl kvinnliga som manliga». Samma tillägg för- ordades även av föreningen SAIA, som i sin motivering anförde, att med hän- syn till det stora antalet kvinnliga arbetstagare i svenskt näringsliv även kvin- nor borde finnas bland de representanter för arbetsgivare och arbetstagare, som skulle deltaga i handläggning av ärenden hos chefsmyndigheten.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1929 an- tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete sägs, att innan vederbörande myndighet utfärdar slutgiltiga administrativa bestäm- melser rörande förebyggande av olycksfall inom en industri, den måtte bereda tillfälle för representativa organisationer av vederbörande arbetsgivare och ar— betare att framlägga sina synpunkter.

Kommitténs förslag. Ärenden, som röra arbetarskyddslagens tillämpning, handläggas och avgöras för närvarande av yrkesinspektionens chefsmyndig- het, riksförsäkringsanstalten. I besluten deltaga icke, såsom i det nuvarande ar- betsrådet, arbetsdomstolen eller försäkringsrådet, representanter för arbets- givare och arbetstagare. Vid handläggning av ärenden, som avse förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, kan det emellertid ofta vara av värde, att representanter för nämnda parter lämna sin medverkan. Att så sker har

betydelse icke blott med hänsyn till den sakkunskap, med vilken representan— terna kunna bidraga vid handläggningen, utan även med hänsyn till det fat- tade beslutets genomförande. I många fall torde nämligen vetskapen om att vissa, särskilt utsedda partsrepresentanter deltagit i ett beslut medföra en ökad förståelse för ifrågavarande spörsmål. Kommittén har därför vid översynen av arbetarskyddslagen tagit under övervägande, huruvida och i vad män med- verkan av representanter för arbetsgivare och arbetstagare borde ifrågakomma vid handläggning av ärenden rörande arbetarskyddslagens tillämpning. Särskild anledning härtill har också givits, i det att kommittén upptagit till behandling frågan om ändring och utbyggnad av det nuvarande arbetsrådet såsom ett särskilt ämbetsverk för arbetarskyddsärenden.

Vad angår omfattningen av representanternas medverkan vid här berörda ärendens handläggning hos det föreslagna arbetsrådet anser kommittén, att denna bör begränsas till den slutliga handläggningen av ärenden av större prin- cipiell betydelse och eljest av särskild vikt. Sålunda böra representanterna före- trädesvis deltaga i handläggningen av ärenden rörande lagens tillämpningsom- råde, överflyttning av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföreståndare, raster, natt- och veckovila samt arbetstidsfrågor för minderåriga ävensom vissa vik- tigare ärenden angående eftergifter, vitesföreläggande och förbud. I frågor, som röra tillämpningen av lagens bestämmelser till förebyggande av ohälsa eller olycksfall i arbete, förutsättes, att representanterna i första hand skola deltaga i den slutliga handläggningen av sådana ärenden, som ha allmän betydelse eller gälla viss verksamhetsgren. Förutom i handläggningen av här berörda ärenden anser kommittén, att representanter för arbetsgivare och ar- betstagare i regel även böra deltaga vid slutlig behandling av ärenden, som avse utfärdandet av föreskrift med stöd av lagen. Då det enligt kommitténs me- ning icke lämpligen kan angivas i lagen, i vilken omfattning och på vad sätt ifrågavarande representanter skola deltaga i handläggningen av arbetarskydds— ärenden, föreslås, att Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela närmare föreskrif- ter därom. En bestämmelse i enlighet med vad ovan angivits har upptagits i lagförslagets 61 %. Förordnande av här nämnda representanter bör ankomma på Kungl. Maj:t.

I ett par av ovannämnda remissyttranden har yrkats, att för arbetstagarna även borde utses kvinnliga representanter, som skulle deltaga i handläggning av ärenden hos yrkesinspektionens chefsmyndighet. Enligt kommitténs mening får det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma härom vid förordnande av representanter, som här avses.

Givet är, att det stundom kan uppkomma ärende av så brådskande natur, att beslut bör fattas omedelbart, utan att arbetsgivar— och arbetstagarrepresen- tanter hinna komma tillstädes. I dylikt fall bör arbetsrådets chef och den ledamot i arbetsrådet, till vilken ärendet hör, jämte eventuellt minst en annan ledamot kunna fatta interimistiskt beslut att gälla, intill dess beslut i ärendet hunnit fattas i den ordning 61 & angiver.

622 Distriktschefs rätt att meddela undantag.

Gällande lag. Enligt nuvarande arbetarskyddslag kunna i särskilda fall un- dantag medgivas från tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen. Befogenhet härutinnan tillkommer i regel yrkesinspektionens chefsmyndighet. Då fråga är om användande av ynglingar, som fyllt sexton år, till nattarbete samt min- deråriga och kvinnor till s. k. nödfallsarbete, äga dock yrkesinspektör och bergmästare under vissa i lagen angivna förutsättningar medgiva undantag.

Reformförslag. Från riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå har till kommittén gjorts framställning om att i lagen måtte intagas en bestämmelse, varigenom yrkesinspektionens chefsmyndighet bemyndigades att i vissa fall delegera beslut i ärende till yrkesinspektör, ehuru beslutanderätten eljest till- komme chefsmyndigheten. Som skäl för framställningen har anförts, att chefs- myndigheten för närvarande belastades med ett mycket stort antal framställ- ningar om att få använda skolbarn, vilka icke uppnått i lagen föreskriven minimiålder, såsom springpojkar och springflickor. Dessa ärenden borde en- ligt chefsmyndigheten i allmänhet kunna avgöras av yrkesinspektörerna.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast föreslogs en bestäm- melse av innehåll, att chefsmyndigheten skulle, när särskilda skäl därtill vore, äga uppdraga åt yrkesinspektör att medgiva undantag beträffande minderårigas och kvinnors användande i arbete.

I sitt yttrande över lagutkastet förklarade sig landsorganisationen med hän- syn till de speciellt viktiga skyddsregler, som här avsåges, icke kunna tillstyrka delegering av beslutanderätten, med mindre förutsättningarna därför närmare angåves. Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbola-g åter ansåg, att arbetsrådet borde i större utsträckning än som föreslagits befrias från löpande ärenden. En centralisering av eftergiftsmöjligheterna vore därför icke efter- strävansvärd. Möjligheten att uppdraga åt yrkesinspektör att medgiva un- dantag borde utnyttjas i största utsträckning, och det kunde ifrågasättas, om icke bestämmelsen skulle utsträckas att inbegripa frågor om ledighet för natt- och veckovila.

Kommitténs förslag. Enligt kommitténs lagförslag förutsättes, att undan- tag från lagens bestämmelser rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete liksom även från vissa andra bestämmelser i lagen skola kunna med- givas endast av arbetsrådet. Detta förslag är betingat av kommitténs önskan att åstadkomma en enhetlig lagtillämpning. Emellertid bör, såsom anförts från olika håll, arbetsrådet icke belastas med bagatellärenden, till vilka flertalet eftergiftsärenden i regel kunna räknas. Därtill kommer, att handläggningen hos arbetsrådet av dessa ärenden ofta medför, att även vederbörande distrikts- chef beröres därav, enär arbetsrådet i allmänhet torde komma att från denne inhämta yttrande i ärendet. På grund härav synes önskvärt, att handlägg- ningen av eftergiftsärenden förenklas, där så kan ske. Om det överlämnas åt.

? i 7 | !

arbetsrådet att pröva, i vilka fall distriktschef bör äga medgiva undantag, och att därvid närmare angiva, under vilka förutsättningar undantag böra bevil- jas, torde enligt kommitténs mening även vinnas tillräcklig garanti för att bestämmelserna enhetligt tillämpas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av ovannämnda hem— ställan av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå föreslås, att i lagen upptages en bestämmelse om rätt för arbetsrådet att, när skäl därtill äro, upp- draga åt distriktschef att i vissa fall medgiva undantag ävensom meddela de föreskrifter, som därvid skola iakttagas (62 å). Kommittén anser dock, att denna rätt till överflyttning av befogenheten bör avse endast vissa bestämmel- ser rörande minderåriga. Sålunda föreslås, att distriktschef må medgivas rätt att meddela undantag, varom stadgas i 27 & (minimiålder för användande i arbete samt fullgjord skolplikt), 28 & (att läkarintyg må vara äldre än ett år), 30 & (minderårigs arbetstid), 34 & (anmälan om minderårigs sysselsättande) eller 36 & (läkarbesiktning av minderårig). Beträffande bestämmelserna om natt- och veckovila, som behandlas i 20, 21, 22, 31 och 42 åå, anser kommittén däremot, att beslutanderätten om undantag bör tillkomma endast arbetsrådet.

Föreskrifter rörande läkarundersökning av arbetstagare i hälsofarligt arbete.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 40 & jämförd med 41 & sista styc— ket ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande läkar- undersökning och läkarbesiktning av arbetstagare, som skall anställas i synner— ligen hälsofarligt arbete eller som sysselsättes däri. Kungl. Maj:t äger enligt samma lagrum även fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarunder- sökning, där den förrättas av läkare, anställd i statens eller kommunens tjänst, som för dylik läkarbesiktning. För läkarbesiktning skall gottgörelsen, i vad den avser resekostnad, bestridas av statsmedel men i övrigt av arbetsgivaren. Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Maj:t den 2 december 1938 utfär- dat kungörelser dels angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar (sv. författnsaml. nr 711) och dels an- gående gottgörelse för sådana undersökningar och besiktningar (sv. för— fattnsaml. nr 712).

Någon rätt för arbetstagare till ersättning för förlorad arbetsförtjänst i sam- band med läkarundersökning eller läkarbesiktning, som här omförmäles, med- delas icke i lagen.

Reformförslag. Svenska metallindustriarbetareförbimdet har i skrivelse till kommittén anfört, att såväl arbetarskyddslagen som yrkessjukdomsförsäkrings- lagen saknade bestämmelse om efter vilka grunder ersättning borde utgå till arbetare, som av arbetsgivare, yrkesinspektör, bergmästare eller läkare beord- rades till undersökning i anslutning till vid arbetsställe konstaterad yrkessjuk- dom. På flera arbetsplatser hade bland annat förekommit, att silikos- och bly-

sjukdomsfall uppdagats, varvid antingen arbetsgivare, yrkesinspektör eller lä- kare beordrat sådana arbetare, som arbetat i samma arbetslokaler som den sjuke, till läkarundersökning för konstaterande av huruvida sjukdomen fått vidare spridning. Det hade därvid inträffat, att arbetare beordrats till undersökning under ordinarie arbetstid, varigenom han fått försätta sin arbetsinkomst, som i flera fall uppgått till rätt avsevärda belopp. Förbundet ansåg, att då veder- börande arbetare själva icke vare sig direkt eller indirekt vore skuld till att yrkessjukdom uppstått, de borde kompenseras för förlust av arbetsinkomst.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkastet upptogos i en särskild para- graf de ovan omnämnda bestämmelserna om rätt för Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter angående läkarundersökning och läkarbesiktning, varom ovan sägs, ävensom taxa å gottgörelse för sådan undersökning och besiktning. I fråga om gottgörelsen föreslogs, att färdgottgörelsen till läkare skulle ersättas med traktamentsersättning, vilken skulle bestridas av statsmedel. Vidare upp- togs en bestämmelse av innehåll, att arbetsgivare skulle vid periodisk läkar- besiktning av arbetstagare vara skyldig ombesörja, att arbetstagaren, där besiktning skedde under arbetstid, erhölle den för besiktningen erforderliga le- digheten utan avkortning i lön.

I fråga om sistnämnda bestämmelse ansåg försvarets fabriksstyrelse, att det av ordalydelsen borde klart framgå, att avtalsenlig tidlön skulle utgå under den för besiktningen erforderliga ledigheten.

Kommitténs förslag. Den i gällande lags 41 & sista stycket upptagna be- stämmelsen har i kommitténs lagförslag ersatts med två särskilda stadganden, återgivna i 15 & 2 mom. och 25 & 3 mom. Enligt stadgandet i 15 5 2 mom. före- slås, att arbetsrådet bemyndigas att för visst arbetsställe föreskriva om läkar- undersökning av arbetstagare, som skall anställas i synnerligen hälsofarligt arbete, och periodisk läkarbesiktning av arbetstagare, som sysselsättes i dylikt arbete. Detta stadgande förutsättes tillämpligt i enstaka fall, där sådant synner— ligen hälsofarligt arbete förekommer, för vilket icke utfärdats föreskrifter jäm- likt 25 5 3 mom. I den mån närmare föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning erfordras i här berörda fall, får det enligt kommitténs me- ning i regel anses ankomma på arbetsrådet att meddela sådana föreskrifter. Skulle det emellertid befinnas lämpligt eller påkallat, att Kungl. Maj:t utfärdar närmare föreskrifter, är arbetsrådet givetvis oförhindrat att hos Kungl. Maj:t göra framställning därom. Detta kan ske exempelvis i samband med anhållan om fastställande av taxa å gottgörelse för undersökning och besiktning, som här åsyftas.

Genom stadgandet i 25 ä 3 mom. bemyndigas Kungl. Maj:t att för visst slag av arbete, som finnes medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till sådant arbete eller förordna, att arbetstagare ej får användas däri. Med stöd av detta stad-

i gande förutsättes alltså, att Kungl. Maj:t skall kunna meddela allmängil- tiga föreskrifter för visst slag av arbete, som förekommer inom viss eller vissa verksamhetsgrenar. Detta utesluter dock icke, att Kungl. Maj:t med stöd av stadgandet kan meddela föreskrifter med giltighet endast för visst särskilt fall. Givet är, att såsom villkor för arbetstagares använ- dande till sådant arbete kan föreskrivas läkarundersökning och läkarbesikt- ning. Har så skett, bör enligt kommitténs mening Kungl. Maj:t även äga med- dela de närmare föreskrifter, som erfordras för dylik undersökning och besikt- ning. Bemyndigande i detta hänseende föresläs i lagförslagets 63 5 första styc-

| ket. I anslutning härtill må nämnas, att de av kommittén utarbetade försla- ' gen till kungörelser angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande

! till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, samt läkarundersökning och lä- karbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar (avseende blyförgift- ning och stendammslunga) föreslås utfärdade såsom tillämpningsföreskrifter till 25 & 3 mom.

omnämnes, föreslår kommittén, att taxa härå fastställes av Kungl. Maj:t, och detta även för de fall, då sådan undersökning och besiktning föreskrivits av ar- betsrådet med stöd av 15 & 2 mom. Enligt gällande bestämmelser utgår till be- siktningsläkare vid periodisk läkarbesiktning av arbetstagare i hälsofarligt ar- bete förutom resekostnad, som bestrides av statsmedel, jämväl särskild färdgott- görelse, vilken betalas av vederbörande arbetsgivare. Såsom framgår av sid. 472—473 föreslår kommittén, att sistnämnda gottgörelse skall till sådan läkare, som förordnats att företaga i lagen föreskriven läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare, i huvudsak ersättas med traktamentsersättning enligt allmänna | resereglementet. Av denna anledning anser sig kommittén böra förorda, att ' samma bestämmelse om färdgottgörelse tillämpas för läkare, som här åsyftas. i |

? | | | i Vad angår gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning, som här |

Gottgörelse för läkarbesiktning, i vad avser kostnad för rese- och traktaments- ersättning, föreslås sålunda utgå av statsmedel. Gottgörelsen i övrigt till läkaren förutsättes böra bestridas av arbetsgivaren. Då till såväl läkarundersökning som

l läkarbesiktning, som här omnämnes, förutsättes kunna förordnas lämplig legiti- : merad läkare (se nedan), oavsett om han är anställd i statens eller kommuns | tjänst eller ej, bör den taxa, som fastställes för läkarundersökning före an- ! ställande i hälsofarligt arbete, gälla för varje läkare, som anlitas för utförande av dylik undersökning. Enligt förslagets 54 % åligger det besiktningsläkare eller annan läkare, som därtill förordnats, att på begäran av distriktschef besöka visst arbetsställe för verkställande av viss undersökning eller biträda distriktschef vid inspektions- förrättning. Kommittén föreslår, att Kungl. Maj:t bemyndigas att även för | sådan läkare fastställa taxa å gottgörelse. Då förrättning av läkare, varom här är fråga, i allmänhet är att likställa med tillsynsorgans inspektionsförrätt- ning, som ju är kostnadsfri för arbetsgivaren, anser kommittén, att även läka-

rens förrättning bör ske utan kostnad för arbetsgivaren. Kostnaden föreslås i stället utgå av statsmedel. Bestämmelser i de avseenden, som här angivas, upptagas i lagförslagets 63 5 andra stycket.

Vad beträffar förordnande av besiktningsläkare för minderåriga arbetstagare meddelas bestämmelser därom i gällande arbetarskyddslag. Motsvarande be- stämmelser ha jämväl upptagits i lagförslaget. Om förordnande av läkare för sådan undersökning eller besiktning, som avses i kungörelsen angående läkar- undersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdo- mar, föreskrives däremot i kungörelsen. Med hänsyn till tillämpningen av 15 & 2 mom. i lagförslaget synes nödvändigt, att det i lagen angives vilken myn— dighet, som skall förordna läkare till förrättande av läkarundersökning och läkarbesiktning, som avses i nämnda stadgande. Enligt detta förutsättes näm- ligen, att arbetsrådet skall i visst fall kunna föreskriva om läkarundersökning eller läkarbesiktning, utan att särskild föreskrift därom meddelas av Kungl. Maj:t. På grund av vad sålunda föreslagits har kommittén ansett lämpligt att i lagen jämväl angiva, vem som har att förordna läkare i de fall, då läkar- undersökning och läkarbesiktning föreskrivits med stöd av 25 ä 3 mom. i för- slaget. Av denna anledning har föreskrift i berörda hänseende icke ansetts böra upptagas i kommitténs förslag till kungörelse, som här ovan nämnts, eller i kungörelseförslaget angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg. Det synes också konsekvent att, då i lagen inrymmes bestämmelse om vem som äger förordna besiktningsläkare för minderåriga, i lagen även angiva vilken myndighet, som äger förordna besiktningsläkare i här berörda fall. Bestämmelse härom har upptagits i lag- förslagets 63 & tredje stycket.

Såsom framgår av den föreslagna bestämmelsen bemyndigas medicinalstyrel- sen att till förrättande såväl av undersökning före anställandet i hälsofarligt arbete som av periodiska besiktningar förordna lämplig legitimerad läkare. Det förutsättes härvid ej, att denna skall vara tjänsteläkare. Den ordning, som i detta hänseende gäller, anser kommittén bör bibehållas med hänsyn till de spe- ciella läkarundersökningar, varom här är fråga. Det är att märka, att för så- lunda förordnad läkare ovannämnda taxa för läkarundersökning och läkarbe— siktning förutsättes gälla, oavsett om han är tjänsteläkare eller icke (sid. 625).

I fråga om läkarbesiktning av minderåriga stadgas enligt 36 & gällande ar- betarskyddslag, att arbetsgivaren är skyldig lämna besiktningsläkaren tillträde till arbetsstället, tillhandagå med erforderliga upplysningar, tillhandahålla för besiktningen lämplig lokal och föranstalta därom, att de minderåriga infinna sig vid förrättningen. Enahanda bestämmelser ha upptagits i lagförslagets 37 och 50 åå. Vad angår läkarbesiktningar av arbetstagare sysselsatta i arbete, vari förefinnes synnerlig fara för blyförgiftning eller stendammslunga, äro här nämnda skyldigheter för arbetsgivare i huvudsak reglerade i kungörelsen

om läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkes- sjukdomar. AV skäl, som anförts på sid. 626, böra enligt kommitténs mening bestämmelser i angivna hänseenden jämväl upptagas i lagen. I lagförslagets 63 & fjärde stycket första punkten har därför upptagits ett stadgande avseende skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om att för periodisk läkarbesiktning lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället samt att, såvitt på honom ankommer, samtliga där sysselsatta arbetstagare, å vilka sådan besiktning skall företagas, infinna sig vid förrättningen. Vad beträffar arbetsgivares skyldighet att lämna besiktningsläkare tillträde till arbetsställe och tillhandagå med erforderliga upplysningar vid besiktning, som här avses, gäller vad i lagförslagets 50 & fjärde stycket stadgas.

Gällande lag innehåller icke bestämmelser, som berättiga arbetstagare till ersättning för förlorad arbetsförtjänst under tid, som åtgår för läkarbesiktning, varom här sägs. Ehuru det med visst fog kan göras gällande, att detta spörs- mål icke bör regleras genom bestämmelser i arbetarskyddslagen, har kommittén dock funnit sig böra föreslå bestämmelse härom. Redan i 44 & lagförslaget har upptagits ett stadgande om rätt för skyddsombud att av arbetsgivaren erhålla ersättning för arbetsförtjänst, som han förlorar genom deltagande i tillsynsor- gans förrättning m. m. Såsom ovan angivits har svenska metallindustriarbetare- förbundet i skrivelse till kommittén berört frågan om arbetstagares rätt till er- sättning för förlust av arbetsförtjänst till följd av läkarbesiktning, som han be— ordrats undergå i anledning av inträffade yrkessjukdomsfall. Vid övervägande av denna fråga har kommittén funnit sig böra föreslå en bestämmelse om att arbetstagare skall av arbetsgivaren äga åtnjuta ersättning för arbetsförtjänst, som han förlorar till följd av läkarbesiktning föreskriven enligt 15 & 2 mom. eller med stöd av 25 & 3 mom. Bestämmelsen har upptagits i sista stycket av 63 å, som innehåller bestämmelser om vissa andra förpliktelser för arbetsgivare i samband med sådan besiktning. Det förutsättes, att ersätt- ningen skall utgå med belopp motsvarande vad arbetstagaren skulle ha ägt uppbära i arbetsförtjänst under den tid, han på grund av besiktningen fått avhålla sig från arbetet.

Klagan över beslut.

Gällande lag. Enligt 38 5 1 mom. andra stycket i gällande lag stadgas, att arbetsgivaren må över förbud, som avses i 1 mom. första stycket, föra klagan hos yrkesinspektionens chefsmyndighet inom fjorton dagar från den dag han erhållit del av förbudet. Vid dess meddelande skall tillkännagivas, vad arbets- givaren har att iakttaga, därest han vill föra sådan klagan.

Över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet eller länsstyrelse i fråga, som omförmäles i lagen, må enligt 51 & klagan föras hos Konungen i veder- börande statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande myn- digheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår, att ovan angivna stadganden sam- manföras i en paragraf, förslagets 64 %. Vad angår klagan över vites- föreläggande eller förbud, som meddelats av distriktschef, föreslås, att denna bör ske hos arbetsrådet inom 14 dagar från den dag, då klaganden erhållit del av föreläggandet eller förbudet. Vid meddelande av dylikt föreläggande eller förbud skall distriktschefen vara skyldig att tillkännage, vad arbetsgivaren, upplåtaren eller brukaren har att iakttaga, därest han vill föra sådan klagan. I samband härmed har uppkommit fråga, huruvida arbetsrådet eljest äger företaga ändring i beslut av distriktschef eller annat arbetsrådet underordnat tillsynsorgan. Enligt kommitténs mening får sådan befogenhet anses tillkomma arbetsrådet i egenskap av överordnad myndighet, och ändring i dylikt beslut bör kunna företagas, även om klagan ej förts eller icke skett inom fastställd tid. Någon uttrycklig bestämmelse härom har icke ansetts böra upptagas i lagen. Det är att märka, att särskild klagotid ej föreslagits i fråga om föreskrift, som besiktningsläkare enligt 36 & 2 mom. meddelat för minderårig och beträffande vilken arbetsgivare jämlikt 3 mom. i samma para- graf äger påkalla arbetsrådets prövning.

Med hänsyn till kommitténs förslag angående organisationen av yrkesinspek- tionens chefsmyndighet samt det nuvarande arbetsrådets befogenhet att träffa slutliga avgöranden i arbetstidsfrågor har inom kommittén övervägts, huruvida icke klagorätten över beslut, som meddelats av det föreslagna arbetsrådet i vissa frågor rörande arbetarskyddslagens tillämpning, borde begränsas. Härigenom skulle Kungl. Maj:t befrias från att taga befattning med mindre viktiga ären- den. Bestämmelse i enlighet härmed har upptagits i 64 å andra stycket. Såsom villkor för att klagan ej skall få föras över vissa arbetsrådets beslut föreslås, att beslutet skall ha meddelats av rådet i den ordning 61 & stadgar, d. v. s. med representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Detta medför emellertid, att beslut, som fattats i annan ordning än i 61 & sägs, får överklagas hos Kungl. Maj:t, även om det är av mindre vikt än det beslut, som fattats i angivna ordning. Trots detta anser kommittén skäl tala för att arbetsrådet i fråga om arbetarskyddslagens tillämpning gives ungefär samma befogenhet, som det nuvarande arbetsrådet har enligt gällande arbetstidslagar. I 64 å andra stycket ha angivits de ärenden, i vilka klagan ej får föras.

Beträffande klagan över beslut i övrigt av arbetsrådet eller av medicinal- styrelsen (enligt 38, 54 eller 63 &) eller länsstyrelsen (jämlikt 48 ä 3 mom.) i fråga, som omförmäles i den föreslagna lagen, förordar kommittén, att den nuvarande ordningen bibehålles. Forum för dylik klagan bör sålunda vara Konungen i vederbörande statsdepartement och klagotiden densamma, som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

M. Ansvarsbestämmelser m. m.

För förseelse mot bestämmelse i arbetarskyddslagen eller mot föreskrift eller förbud, som meddelats med stöd av lagen, stadgas i allmänhet straffpåföljd. Straffansvar föreligger i första hand för arbetsgivare men i vissa hänseenden även för andra än denne. Sålunda kan i visst fall straff ådömas arbetsgiva- rens ställföreträdare å arbetsstället, den som för arbetsgivarens räkning lämnar viss uppgift ävensom fader eller målsman för minderårig. Till straff kunna likaledes dömas upplåtare av lokal, tillverkare, försäljare och upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning. Vidare kan arbetstagare straf- fas, därest han olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk skyddsanordning. Bestämmelser om straff meddelas i visst avseende jämväl för den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å lagens efterlevnad, samt för besiktningsläkare.

Straff för arbetsgivare.

Gällande lag. Arbetarskyddslagen innehåller i 42—45 åå bestämmelser om straffpåföljd för arbetsgivare vid förseelse mot ett flertal i nämnda paragrafer angivna lagrum. I 42 & fastställes även straff för fader eller målsman till minderårig, som i strid med lagen använts till arbete med faderns eller måls- mannens vetskap och vilja. Straff kan enligt 43 % jämväl ådömas arbetsgiva- rens ställföreträdare å arbetsstället, därest han underlåter att föranstalta om att för läkarbesiktning lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället och att, såvitt på arbetsgivaren ankommer, minderåriga, som skola läkarbesiktigas, in- finna sig vid sådan förrättning. I 44 & stadgas därjämte straff för den, som för arbetsgivarens räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i något avseende, varom i paragrafen förmäles.

Straffsatserna äro för arbetsgivares förseelse dagsböter, dock att beträffande förseelse, som består i lämnande av Viss oriktig uppgift, fem dagsböter är minimum och att beträffande förseelse, avseende underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse visst förbud, fängelse i högst sex månader kan utdömas, där omständigheterna äro synnerligen försvårande. Fader eller målsman kan straf- fas med böter från och med fem till och med femtio kronor. För arbetsgivares ställföreträdare och den som för arbetsgivares räkning har att lämna viss upp- gift gälla, i de fall sådan person enligt vad ovan sägs kan ådömas ansvar, samma straffsatser som för arbetsgivare.

I fråga om vissa av ovan angivna förseelser, begångna av arbetsgivare eller av fader eller målsman, stadgas enligt 42 och 45 55, att den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse av angiven art, fortsätter samma för- seelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stäm- ning därför utfärdats eller delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

Reformförslag. I motioner vid 1931 års riksdag (1:205 och II:349) föreslogs straff för arbetsgivare ej blott som i gällande lags 42 & för förseelse mot 17 5 första stycket (användande av kvinna till visst arbete under de sex första veckorna efter barnsbörden utan särskilt läkarmedgivande) utan även för för- seelse mot paragrafens andra stycke (arbetsgivares vägran att medgiva kvinna ledighet före barnsbörd). Andralagutskottet, som ansåg (utl. nr 24), att det ej torde förekomma, att arbetsgivare vägrade kvinna sådan ledighet, som av- såges i 17 å andra stycket, fann i likhet med föredragande departementschefen den föreslagna straffbestämmelsen obehövlig och hemställde, att motionerna ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Y rkesinspektören i åttonde distriktet har i skrivelse till kommittén hemställt, att i lagen måtte upptagas en bestämmelse om straff för arbetsgivare, vilken icke utan oskäligt dröjsmål löste ut tjänsteförsändelse, som av yrkesinspektör översänts i rekommenderat brev med begäran om mottagningsbevis. Arbets- givaren kunde härigenom avsevärt fördröja Vidtagandet av erforderliga skydds- åtgärder. Delgivning genom polismyndighetens försorg ansåg yrkesinspektören icke böra företagas annat än då detta vore ofrånkomligt, enär polismyndig- heten vore överbelastad med göromål. Samme yrkesinspektör har i en annan framställning till kommittén även yrkat, att i lagen måtte stadgas straff för arbetsgivare, dennes ställföreträdare eller rättegångsombud vid lämnande av osanna, vrånga eller med avsikt snedvridna uttalanden i frågor rörande lagens tillämpning eller om tillsynsorgans åtgärder.

Landsorganisationens kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskydds- frågor har ifrågasatt skärpta påföljdsbestämmelser för arbetsgivare, som tred- skas att genomföra anvisade skyddsåtgärder.

Remissyttranden. I det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet hade intagits straffbestämmelser motsvarande dem i gällande 42—45 55 med vissa ändringar, flertalet föranledda av lagutkastets ändringsförslag i övrigt. Orden »den minderåriges fader eller målsman» i gällande lags 42 5 första styckets andra punkt hade i lagutkastets motsvarande bestämmelse ersatts med »den, som har vårdnaden om den minderårige», vilket uttryck användes i på senare tid tillkomna lagar, t. ex. arbetstidslagen för detaljhandeln. Jämför lag- rådets yttrande över förslag till nämnda lag (prop. nr 96:1939, sid. 144). Andra stycket i 42 5 hade föreslagits utgå. Denna bestämmelse hade nämligen icke ansetts erforderlig, sedan vissa i strafflagen och i lagen om verkställighet av bötesstraff m. m. beslutade ändringar trätt i kraft. I fråga om straff vid för- summelse att fullgöra anmälningsskyldighet (43 & gällande lag) föreslogs, att dagsböter ersattes med böter från 5 till 500 kronor. Andra stycket i gäl- lande 43 å föreslogs böra utgå. I den mot 44 å i gällande lag svarande be- stämmelsen i lagutkastet upptogs såsom ett andra stycke ett stadgande om dagsböter, dock ej under fem, för arbetsgivare eller annan för hans räkning,

som mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i av yrkesinspektör begärt meddelande angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning lämnats jämlikt lagens föreskrifter till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete eller med stöd av i lagen meddelad föreskrift. Av skäl, som ovan angivits i fråga om 42 å andra stycket, upptogs ej i lagutkastet den i gällande 45 5 andra stycket meddelade bestämmelsen. Lagutkastets bestämmelser i förevarande av- seenden föranledde följande erinringar.

Yrkesinspektörerna i sjunde och åttonde distrikten ansågo, att bötesbeloppen i de föreslagna bestämmelserna vore för låga. Bötesminimum borde höjas från 5 till 10 kronor. Enligt sistnämnda yrkesinspektör borde detta ske även för den, som hade vårdnaden om minderårig. En av kommitténs militära experter uttalade, att med hänsyn till de militära myndigheternas ovana att tillämpa lagen det vore lämpligt föreskriva, att under de första 5 åren av lagens till- lämpning straff icke borde utkrävas annat än vid sådana överträdelser av lagen, som bevisligen berott på ond vilja.

Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö ansåg i sitt remissytt- rande, att på lämplig plats i lagen borde införas straffbelagt ansvar för be- siktningsman, som på arbetsgivares begäran utförde viss besiktning. Visser- ligen skulle arbetsgivaren fortfarande ha ansvar, men för att framtvinga verkligt värdefulla besiktningar borde även besiktningsmannen (ångpanneför- ening eller annan) ha ansvar.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag erinrade om att det föreslogs dagsböter för lämnande av oriktiga uppgifter i av yrkesinspektör begärt meddelande men att rätt för denne att över huvud taget begära medde— lande icke vore. berört i själva lagförslaget annat än beträffande infordrande av byggnadsförslag. Bolaget uttalade, att det borde måhända angivas, att rätt förelåge för yrkesinspektör att exempelvis vid behov infordra uppgift om huruvida arbetsgivare eller arbetstagare beaktat av inspektionsförrättare läm- nad anmaning beträffande skyddsåtgärder mot olycksfall och ohälsa i arbetet.

Jernkontorets gruvbyrå berörde även bestämmelsen om lämnande av oriktiga uppgifter och framhöll, att såsom den avfattats arbetsgivaren skulle bliva straffad, om någon som handlade å hans vägnar — i regel en funktionär i före- taget — mot bättre vetande lämnade oriktiga uppgifter. Då ansvaret på denna punkt enligt den föreslagna lagtexten ej syntes kunna delegeras på arbetsföre- ståndare, ansåg gruvbyrån ändring härutinnan påkallad.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1923 an— tagna rekommendationen angående de allmänna grunddragen för anordnan- det av inspektionssystem till tryggande av arbetarskyddslagstiftningens tillämp- ning sägs, att arbetsgivarna och deras ställföreträdare ovillkorligen skola anses ansvariga för lagens iakttagande och att de i fall av avsiktlig kränkning av lagen eller grov försummelse i fråga om dess iakttagande skola kunna åtalas utan föregående varning. Denna grundsats skall dock icke äga tillämpning i

de särskilda fall, där lagen förutsätter, att meddelande av inspektör först skall givas rörande Vidtagandet av vissa åtgärder.

Kommitténs förslag. Motsvarighet till de ovan berörda straffbestämmelserna i 42—45 åå gällande lag återfinnes i 65—68 åå av kommitténs lagförslag. De föreslagna bestämmelserna skilja sig från de gällande väsentligen däri, att vissa straffbestämmelser utvidgats att avse även förseelser mot i förslaget upptagna nya stadganden. I fråga om bestämmelsen i 65 å andra stycket före- slås, såsom ovan antytts (sid. 630), den ändringen i förhållande till gällande bestämmelse, att begreppet den minderåriges fader eller målsman utbytes mot »den, som har vårdnaden om den minderårige». Härigenom vinnes överensstäm- melse med motsvarande stadgande i bland annat de på senare tid tillkomna arbetstidslagarna.

Såsom framgår av 66 å i lagförslaget föreslår kommittén, att vissa däri upp- tagna förseelser skola bestraffas mildare än vad sker i den nuvarande lagen (43 ©). Detta gäller särskilt Vissa bestämmelser om anmälningsskyldighet. Kommittén anser nämligen förseelser mot sådana bestämmelser i lagen, som kunna sägas vara av mera formell natur, böra bestraffas mildare än förseelser mot bestämmelser om arbetstagares användande i arbete. Därför föreslås, att medan dagsböter alltjämt skulle bliva påföljden vid sistnämnda förseelser, övriga förseelser i stället skola föranleda böter från och med 5 till och med 500 kronor. Sistnämnda förslag har även betingats av de nya bestämmelserna om skyldighet för arbetsgivare att i olika avseenden göra anmälan till distrikts- chef. Denna vidgade anmälningsskyldighet har också föranlett förslaget i tredje stycket av 66 5 om straffrihet vid underlåtenhet att fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet, därest omständigheterna giva vid handen, att under- låtenheten haft sin grund i ett tillfälligt förbiseende eller att anmälnings- skyldigheten icke kunnat fullgöras inom stadgad tid. Det torde i detta sam- manhang böra beaktas, att enligt 66 & jämförd med 24 å andra stycket straff ej förutsättes för läkare, som underlåter att fullgöra anmälan, varom stadgas i sistnämnda lagrum.

Såsom framgår av förestående remissyttranden ha några yrkesinspektörer ansett, att lägsta bötesbeloppet borde höjas från 5 till 10 kronor för förseelse av arbetsgivare ävensom av den, som har vårdnaden om minderårig. Kommit- tén, som förutsätter, att domstol vid straffs utmätande i det särskilda fal- let tager hänsyn icke blott till vikten av att t. ex. föreskriften eller förbudet upprätthålles, utan även till den felandes uppsåt och omständigheterna i övrigt av försvårande eller förmildrande art, utgår från att de lägre beloppen i bötes- skalan utdömas endast i de fall, då förmildrande omständigheter föreligga. Om— ständigheterna i det särskilda fallet kunna för övrigt vara sådana, att möjlighet till att utdöma ett lågt bötesbelopp bör föreligga. Kommittén anser sig på grund härav icke böra föreslå högre bötesminimum. Straffsatserna för den, som har

? ! ! g i

!

vårdnaden om minderårig, korrespondera dessutom med motsvarande bestäm- melser i gällande arbetstidslagar.

Från yrkesinspektörshåll har framhållits, att arbetsgivare finnas, vilka vid yrkesinspektörs anhållan om meddelande, huruvida vid inspektion eller genom skrivelse anvisade skyddsåtgärder blivit genomförda, skriftligen meddela, att åtgärderna vidtagits, ehuru detta i verkligheten icke skett. Med hänsyn här- till ha några yrkesinspektörer ansett det vara i hög grad påkallat, att vid över- synen av arbetarskyddslagstiftningen gällande bestämmelse om straff för läm— nande av veterligen oriktig uppgift utsträckes att gälla dylika fall. Även från riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå har uttalats önskemål härom. Kom- mittén föreslår, att straff skall kunna utdömas även i det fall, då uppgiften begärts av arbetsrådet. Bestämmelsen i 67 å andra stycket har avfattats i en- lighet härmed. I anslutning till detta spörsmål har i ett remissyttrande be- rörts frågan, huruvida icke i lagen borde finnas någon bestämmelse, varigenom distriktschef tillades rätt att vid behov infordra uppgift om vidtagna skydds- åtgärder. Enligt kommitténs mening får sådan rätt anses tillkomma distrikts- chef jämlikt bestämmelserna i lagförslagets 50 å andra stycket. Se anvisning- arna till denna paragraf. För övrigt torde sådan rätt för distriktschef föreligga redan med hänsyn till arten av hans verksamhet. Kommittén finner därför skäl icke föreligga att i lagen uttryckligen fastslå dylik rätt för distriktschef.

Såsom ovan framhållits har en av kommitténs experter ifrågasatt viss straff- frihet för militära myndigheter under de 5 första åren efter lagens ikraft- trädande på grund av att sådan myndighet vore ovan att tillämpa lagen. Kommittén anser sig icke kunna förorda dylik övergångsbestämmelse. Vid utmätande av straff för förseelser, som begåtts under tiden närmast efter det lagen trätt i kraft, torde hänsyn kunna tagas till ovana vid att tillämpa lagens bestämmelser.

Här omnämnda straffbestämmelser avse i första hand arbetsgivaren. Av betydelse för bestämmelsernas tillämpning är därför vilken innebörd, som gives åt arbetsgivarbegreppet. En definition härpå upptages i 2 5 b). Vid tillämpningen bör i övrigt beaktas de regler, som meddelas i 2 & b) och c) jämte tillhörande anvisningar. Sålunda skall den, som driver läro- anstalt, vid vilken utföres arbete, varom i 1 & g) 1 sägs, anses såsom arbets- givare. I fråga om verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall arbetsföreståndaren betraktas såsom arbetsgivare. Har arbetsrådet god- tagit viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe, åvilar an- svaret för efterlevnaden av lagens bestämmelser sådan person i de avseenden han godtagits såsom arbetsföreståndare. Beträffande här nämnda personer är vid bedömandet av straffbarheten att beakta, i vad mån vederbörande i sitt handlande eller sin underlåtenhet varit bunden av myndighets eller överord- nads beslut. Vad beträffar verksamhet, som två eller flera personer bedriva gemensamt, gäller enligt 2 & b), att av dem skall fastställas, vem som är att

anse såsom arbetsgivare enligt lagen. Där så ej skett, skall varje delägare i verksamheten vara ansvarig såsom vore han arbetsgivare i förhållande till den eller de övriga. Det är sålunda icke uteslutet, att i dylik verksamhet två eller flera kunna straffas för t. ex. underlåtenhet att göra viss föreskriven anmälan.

Vidare är att märka, att i de fall, som avses i 2 & c), vederbörande ägare eller nyttjanderättshavare är i stället för arbetsgivaren ansvarig i de avseen- den, som där åsyftas, för såvitt ej mellan dem träffats annan överenskom- melse därom.

»

För arbetsgivares ställföreträdare a arbetsställe föreligger enligt 43 å andra stycket gällande lag straffansvar för förseelse mot stadgandet i nuvarande 36 5. I den mot detta stadgande svarande 37 å i lagförslaget ålägges ställ- företrädare icke där angiven skyldighet. På grund härav har straffbestäm- melsen i 43 å andra stycket icke upptagits i lagförslaget. Anmärkas må, att ställföreträdare omnämnes i lagförslagets 50 & fjärde stycket och att där sägs, att vad i paragrafens tre första stycken stadgas om arbetsgivaren gäller ock hans ställföreträdare å arbetsstället. Då emellertid skyldigheterna en- ligt 50 å icke äro straffsanktionerade jämlikt arbetarskyddslagen, kan ställ- företrädaren icke såsom sådan drabbas av straff. Det är dock att märka, att ehuru straff ej kan ådömas arbetsgivare eller hans ställföreträdare enligt denna lag, de kunna utsätta sig för straffpåföljd enligt 10 kap. 23 & straff- lagen, om de vägra tillträde eller handräckning, varom i 50 & stadgas.

Slutligen må här nämnas, att om någon för arbetsgivares räkning lämnat viss oriktig uppgift, sådan person jämväl kan ådömas straff. Stadgande härom återgives i 67 & sista stycket. Såsom arbetsgivare anses härvid envar, som en- ligt 2 5 b) och c) är eller skall betraktas som arbetsgivare.

I ett remissyttrande har uttalats, att i lagen borde införas straffansvar för besiktningsman, vilken på arbetsgivares begäran utförde viss besiktning, ex- empelvis av hiss eller ångpanna. Kommittén anser sig icke böra föreslå någon bestämmelse i detta hänseende. Det kan här nämnas, att i de förslag till kungörelser angående tillsyn å hissar, ångpannor m. ni., som kommittén kom- mer att framlägga, vissa förpliktelser jämväl åläggas besiktningsman.

Vad slutligen beträffar de ovannämnda av yrkesinspektören i åttonde distrik- tet framställda yrkandena (sid. 630) om straff för arbetsgivare, som från posten icke utlöser viss tjänsteförsändelse eller som själv eller genom ställföre- trädare eller ombud lämnar felaktiga eller förvrängda uttalanden i frågor rö- rande lagens tillämpning eller beträffande tillsynsorgans åtgärder i visst av- seende, anser kommittén, att dessa spörsmål icke äro av sådan beskaffenhet, att straffbestämmelser härutinnan böra upptagas i en lag av arbetarskydds- lagens karaktär. Det torde här för övrigt röra sig om enstaka fall, och att med hänsyn härtill vidtaga en lagstiftningsåtgärd som den ifrågasatta anser sig kommittén icke kunna förorda. Därest arbetsgivare misstänkes icke utlösa

viss tjänsteförsändelse, bör enligt kommitténs mening distriktschefen begagna sig av delgivning genom polismyndighet. Det förhållandet, att polismyndig- hetens arbetsbörda är stor, synes härvidlag sakna reell betydelse.

Straff för upplåtare av lokal.

Gällande lag. Enligt arbetarskyddslagens 45 & kan upplåtare av lokal, som underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats honom med stöd av 38 & 3 mom., straffas med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Remissyttranden. I det preliminära lagutkastet upptogs förutom ovan an- givna bestämmelse ett stadgande om bötesstraff från 5 till 500 kronor för upp- låtare av lokal, som försummade att vid upplåtande av lokal såsom arbetslokal göra anmälan därom. I fråga om sistnämnda tillägg ansåg yrkesinspektören i sjätte distriktet, att bestämmelsen vore betydelselös på grund av att bötes— beloppen vore för låga. I stället föreslogs dagsböter eller ett minsta bötesbelopp om 50 kronor. Yrkesinspektören i sjunde distriktet uttalade även, att straff- satserna borde avsevärt höjas. Likaså föreslogs av yrkesinspektören i åttonde distriktet, att bötesbeloppen ökades eller ersattes med dagsböter, som dock ej finge understiga tjugo.

Kommitténs förslag. Enligt 10 5 3 mom. i lagförslaget skall upplåtare av lokal vara skyldig att till distriktschef göra anmälan om upplåtande av lokal för stadigvarande användning såsom arbetslokal eller personalrum. Vid försummelse att fullgöra denna anmälningsskyldighet bör enligt kommitténs mening upplåtare ådömas bötesstraff. Bestämmelse härom föreslås i 66 å andra stycket. Straffsatserna förordas böra bestämmas till samma belopp som för arbetsgivare, vilken försummar att fullgöra anmälningsskyldighet jämlikt exempelvis 10 & 2 mom. Såsom ovan anförts ha några yrkesinspektörer yrkat högre straffsatser för upplåtare av lokal än de föreslagna. Kommittén anser sig dock icke kunna föreslå detta, enär upplåtaren i allmänhet icke bör ådömas strängare straff än arbetsgivaren i motsvarande situation. Under omständig- heter, som angivas i 66 & tredje stycket, kan även upplåtare, som underlåtit att göra anmälan, bliva straffri.

Därest upplåtare av lokal i anmälan, som ovan avses, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift beträffande upplåtelsen eller lokalen, bör han enligt kommitténs mening kunna ådömas straff. Såsom framgår av 10 5 3 mom. i lagförslaget åligger det distriktschef att meddela upplåtaren erforderliga före- skrifter om åtgärder, som skola vidtagas med lokalen, innan den upplåtes. Det kan härvid givas anledning att från upplåtaren infordra meddelande om huru- vida anvisade åtgärder vidtagits. Har upplåtaren i dylikt meddelande till di- striktschefen mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, bör han likaledes kunna

straffas. Även i det fall, då arbetsrådet begärt uppgift om föreskriven åtgärd, och upplåtaren mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift härom, bör straff kunna ådömas. Har sådan uppgift lämnats för upplåtarens räkning av annan person, föreslås jämväl straff för denne. Bestämmelser i angivna hänseenden ha upptagits i lagförslagets 67 & första, andra och fjärde styckena.

Kommittén föreslår vidare enligt 68 5, att upplåtare av lokal ådömes straff i det fall, då han underlåter att iakttaga förbud, som meddelats honom jäm- likt lagförslagets 57 5 5 mom.

Straff för tillverkare, försäljare, installatörer m. fl.

Gällande lag. Enligt 45 & arbetarskyddslagen straffas tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning, därest han icke iakttager förbud, som meddelats honom, med dagsböter eller, där omständig- heterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Kommitténs förslag. I gällande arbetarskyddslag finnes ingen bestämmelse, enligt vilken tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap c. d. kan ådömas straff, därest han mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift om dylik anordning. Även sådan person kan emellertid meddela oriktiga uppgifter i skyddshänseende beträffande den anordning, som han tillverkar, försäljer eller upplåter till begagnande. Det kan ske i samband med sådan granskning, som an- gives i 45 g 1 mom. andra stycket, eller vid lämnande, på arbetsrådets begä- ran, av meddelande om att viss anvisad skyddsåtgärd vidtagits. Enligt 46 % lagförslaget åläggas tillverkare och försäljare av vissa farliga ämnen eller ma- terial förpliktelser i skyddshänseende. Även dessa kunna om visst ämne eller material lämna oriktiga uppgifter, exempelvis beträffande sammansättning eller farlighetsgrad. På grund härav föreslår kommittén straffpåföljd för tillver- kare, försäljare och upplåtare, som här åsyftas, därest de mot bättre vetande lämna oriktig uppgift i fråga om anordning, ämne eller material, varom för- mäles i lagförslagets 45 och 46 åå. Bestämmelse i enlighet härmed återgives i 67 & tredje stycket. Om annan person för tillverkares, försäljares eller upp- låtares räkning mot bättre vetande lämnat uppgift, som ovan avses, bör även denne straffas. Stadgande härom upptages i 67 & fjärde stycket.

Vad angår straff i det fall, då tillverkare, försäljare eller upplåtare av ma- skin, redskap c. d. underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som med- delats honom med stöd av förslagets 58 & 2 mom., motsvarande gällande lags 38 a %, föreslår kommittén, att nuvarande straffpåföljd bibehålles. Samma på- följd föreslås jämväl för tillverkare och försäljare av farligt ämne eller mate- rial, därest denne icke ställer sig till efterrättelse förbud meddelat enligt för- slagets 58 5 3 mom. Bestämmelser i här berörda hänseende innefattas i 68 %.

Om installatör av maskin, redskap eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande åsidosätter de skyldigheter, som åvila honom enligt den föreslagna

»övervägt, om icke i lagen borde införas förbud mot trakasseri av skyddsom-

arbetarskyddslagen, kan arbetsrådet enligt 58 & 4 mom. meddela honom vissa föreskrifter eller förbud beträffande installationsarbete. Bryter installatör mot vad sålunda meddelats honom, bör han kunna straffas. Bestämmelse om dags- böter för dylik förseelse återfinnes i lagförslagets 65 5 första stycket.

Såsom tidigare anförts (sid. 613) föreslår kommittén, att distriktschef skall kunna meddela förbud för person, som begagnar viss anordning i arbete, varå lagen eljest icke är tillämplig, att begagna anordningen, därest detta är för- enat med synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall. Enligt kommitténs mening bör även i detta fall uraktlåtenhet att iakttaga meddelat förbud föranleda straffpåföljd. Kommittén föreslår i första stycket av 65 & dagsböter.

Skyddsombuds rättsskydd.

Gällande lag. I 31 & gällande arbetarskyddslag sägs, att skyddsombud ej får hindras att fullgöra sina uppgifter. Någon påföljd, därest så likväl sker, stad- gas icke i lagen.

Tidigare behandling. Frågan om skyddsombuds rättsskydd har vid uppre— pade tillfällen bragts på tal av arbetstagare och deras organisationer. Den har även varit föremål för riksdagens behandling. Sålunda må här erinras om att i en vid 1937 års riksdag väckt motion (11:44) hemställdes, att i arbetarskydds- lagens 31 å måtte införas ett stadgande av innehåll, att om arbetsgivare före- toge eller läte genom annan företaga trakassering eller utövande av repressa- lier av något slag mot valt skyddsombud för yttrande eller handling denne gjort i egenskap av skyddsombud, detta skulle medföra straff enligt bestäm- melserna i 45 % första stycket. I motionen anfördes, att det visat sig, att om skyddsombud med allvar ginge in för sina uppgifter, de ofta utsattes för trakasseri från företagarnas sida. Andra lagutskottet erinrade i utlåtande (nr 16) över motionen i denna del, att motionärerna framhållit, att ombud för arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet och sundhet för det dåvarande blivit utsedda vid förhållandevis få arbetsställen. Det syntes dock icke ofta ha förekommit, att arbetarna på grund av farhågor för obehag från arbets- givarnas sida varit mindre benägna att utse skyddsombud. På de arbetsområden, där arbetarna vore organiserade, syntes deras intressen i här avsedda frågor i stället bevakas av vederbörande fackföreningar och verkstadsklubbar. Givetvis vore det av vikt, att arbetarnas företrädare icke bleve utsatta för trakasserier i anledning av sina åtgöranden härvidlag. Att till skydd för ombuden införa en särskild straffbestämmelse ansåges dock icke vara behövligt och ur många synpunkter möta svårigheter. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

Ifrågavarande spörsmål berördes även av 1937 års arbetarskyddskommitté, som i sitt betänkande (Statens off. utredn. 1937 :52) uttalade, att de sakkunniga

bud. De sakkunniga hade emellertid icke ansett detta nödvändigt, enär de trott sig kunna förutsätta, att skyddsombuden ej skulle behöva lida men av sin verksamhet. I remissyttranden över kommitténs förslag tillstyrkte lands- organisationen och en bergmästare, att i lagen infördes ett stadgande innefat- tande förbud mot trakasseri av skyddsombud. En bergmästare framhöll, att ett förbud sannolikt skulle få ganska liten verkan, enär detsamma skulle kunna kringgås. Svenska arbetsgivareföreningen förklarade, att den uppfattningen, att skyddsombuden bleve utsatta för trakasserier från arbetsgivarnas sida, icke hade något fog för sig.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen nr 265 till 1938 års riksdag, att skyddsombudsinstitutionen syntes ha en viktig mission att fylla för höjande av skyddsarbetets effektivitet. Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas, om den icke borde, åtminstone i viss utsträckning, göras obliga- torisk. En sådan anordning syntes emellertid kräva såsom förutsättning, att i lagen infördes ett stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida, låt vara att sådant trakasseri endast i undantagsfall torde behöva befaras. Avgörandet av eventuella trakasserimål borde emellertid en- ligt departementschefens mening tillkomma arbetsdomstolen. Ett överförande till nämnda domstol av en sådan till arbetarskyddslagens rättsområde hörande art av mål syntes dock icke böra vidtagas utan en allsidig utredning av där—

-____..___.—::-ar:r .,

med sammanhängande spörsmål. Frågan borde därför bliva en arbetsuppgift ' vid den planerade utredningen rörande revision av arbetarskyddslagen. Ehuru departementschefen ansåge, att ett stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida borde införas i lagen, ville han dock icke för det dåvarande föreslå bestämmelser därom. På förslag av andra lagutskot- tet (utl. nr 51) biföll riksdagen vad i propositionen föreslagits (skriv. nr 280).

I anslutning till ovannämnda proposition väcktes vid samma års riksdag en motion (II:464), vari hemställdes, att i arbetarskyddslagen måtte införas be- , stämmelser om straff för arbetsgivare, som trakasserade eller övade repressalier mot skyddsombud. Med hänsyn till departementschefens ovannämnda utta- lande, att det i motionen berörda spörsmålet syntes böra upptagas till över- vägande vid den ifrågasatta lagrevisionen, ansåg sig andra lagutskottet, som förehade motionen till behandling i samband med ovannämnda proposition, icke kunna tillstyrka motionen (utl. nr 51) utan hemställde, att den i föreva- rande del icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Detta blev även riksdagens beslut.

Frågan om skyddsombuds rättsskydd har även varit föremål för övervägan- den mellau arbetsmarknadens parter. Sålunda har den förutnämnda arbets- marknadens organisationers skyddskommitté (se sid. 511 och 526) i sitt av or- ganisationerna år 1942 godkända förslag till allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation upptagit en bestämmelse avseende att tillför- säkra skyddsombuden sådant skydd, att de utan risk för obehag kunde full- göra sitt uppdrag. Denna bestämmelse, återgiven såsom punkt 3 i reglerna..

innebär, att om skyddsombud anser sig av någon hindrad att fullgöra sina uppgifter såsom skyddsombud, han må göra anmälan härom till arbetsgivaren eller till arbetarnas lokala organisation. Den sistnämnda äger sedan att i ären- det påkalla samråd med arbetsgivaren. Om organisationen efter dylikt samråd anser sig böra fullfölja ärendet, göres anmälan till det förbund organisationen tillhör. Förbundet äger därefter, då fråga är om hinder från arbetsgivarens sida och detta icke utgör kränkning av föreningsrätten eller eljest strider mot lag eller kollektivavtal, hänskjuta ärendet till arbetsmarknadsnämnden för undersökning. I motiveringen till denna bestämmelse anförde kommittén i sitt betänkande bland annat, att då arbetarpartens möjlighet att till arbetsmark- nadsnämndens prövning hänskjuta förmenta trakasserifall måste förutsätta, att rätt därtill verkligen tillförsäkrats denna part, ovanberörda regler i punkt 3 borde, oavsett vilken rättslig form reglerna i övrigt erhölle, göras till föremål för bindande kollektivavtal.

Svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige förbundo sig i samband med sitt godkännande av reglerna att verka för att dessa, med undantag av punkt 3, antoges av de till nämnda organisationer hörande för— bunden såsom en av dessa gemensamt gjord rekommendation och att i samband därmed punkt 3 genom fri överenskommelse antoges såsom kollektivavtal mel- lan förbunden. Se bilaga D.

I motiveringen framhölls vidare, att såsom bestämmelsen utformats, det en- dast vore arbetarförbund, icke arbetsgivare, som ägde påkalla arbetsmarknads- nämndens prövning av här berörd fråga. En motsvarande befogenhet för arbetsgivaren hade icke ansetts erforderlig. Då skyddsombud ansåge sig hind- rad av arbetare, förutsattes, att anmälan härom gjordes till arbetsgivaren, som på grund av sin ställning kunde ingripa på disciplinär väg, om anmälan be- funnes vara befogad. Om arbetsgivaren icke gjorde undersökning och vidtoge erforderlig rättelse eller misstänktes taga parti för den hindrande arbetaren, skulle anmälan även kunna göras till arbetarnas organisation. Anmälaren finge själv avgöra vilken väg, som i det särskilda fallet skulle anlitas. Han borde till och med få anlita båda möjligheterna. Hinder från arbetares sida vore tydligen icke en fråga av beskaffenhet att kunna hänskjutas till arbetsmark- nadsnämnden.

Beträffande nämndens prövning av här åsyftad fråga har ansetts, att be- stämmelserna i g 4 i kap. III av huvudavtalet mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen skola gälla i tillämpliga delar. Detta innebär bland annat, att beslut, varom flertalet i nämnden förenar sig, skall delgivas respek- tive förbund, på vilka det därefter ankommer att i samråd med arbetsgivare- föreningen respektive landsorganisationen vidtaga de åtgärder, vartill beslutet må giva anledning.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast föreslogs straff för arbetsgivare, arbetsledare och arbetstagare, som hindrade skyddsombud att full-

göra sina uppgifter eller tillskyndade skyddsombud på grund av ifrågavarande uppdrag försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor. För arbetsgivare skulle straffbestämmelsen dock endast gälla vid förseelse mot skyddsombud, vars arbetsavtal icke reglerades genom kollektivavtal. Straffet föreslogs för arbets- givare vara dagsböter samt för arbetsledare och arbetstagare böter från och med 10 till och med 200 kronor. I utkastet upptogs därjämte ett stadgande om skyldighet för arbetsgivare att gälda i anledning av förseelsen uppkommen skada. Detta stadgande skulle gälla oberoende av om skyddsombudets arbets- avtal reglerades genom kollektivavtal eller icke. För arbetsledare och arbets- tagare föreslogs icke skadeståndsplikt. De föreslagna bestämmelserna föran- ledde till följande erinringar.

Flygförvaltningen anmärkte på den olika påföljd, som föreslogs för arbets- givare, därest kollektivavtal förelåge eller icke, och att tillämpningen av be- stämmelsen således vore beroende på om anmälan rörande trakasseri gjordes av vederbörande part till arbetsdomstolen eller allmän domstol. Beträffande den lokala säkerhetstjänstens organisation vore allmänna regler härför antagna i avtal mellan flygförvaltningen och försvarsverkens civila personals förbund men denna överenskommelse innebar icke, att eventuella trakasseriärenden kunde hänskjutas till arbetsmarknadsnämndens behandling, utan endast att de kunde göras till föremål för förhandlingar mellan parternas organisationer.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrade om att frågan om åtgärder mot trakasserier mot skyddsombud varit föremål för behandling i arbetsmarkna- dens organisationers skyddskommitté och att vad som anfördes i nämnda kom- mittés betänkande (sid. 34——39) gåve uttryck för föreningens inställning till denna fråga. Föreningen ville kraftigt framhålla, att den föreslagna bestäm- melsen vore absolut oförenlig med den överenskommelse, som slutits mellan arbetsmarknadsparterna. Arbetsmarknadsnämnden vore en slutlig instans i så- dana frågor, som hänskötes under nämnden, och det kunde icke tänkas, att denna skulle utöva någon verksamhet i dessa frågor, om tvisten sedan skulle kunna hänskjutas till arbetsdomstolen. Redan detta vore ett avgörande skäl för att överenskommelsen mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisatio- nen om den lokala säkerhetstjänstens organisation icke komme att bestå, om den ifrågavarande lagstiftningen genomfördes. Föreningen ville framhålla. att i dessa oerhört grannlaga frågor arbetsmarknadsnämnden enligt förening- ens mening hade mycket bättre förutsättningar än arbetsdomstolen att kunna åstadkomma ett sakligt riktigt avgörande. Införandet av den föreslagna be- stämmelsen i lagen komme sålunda att ur ren effektivitetssynpunkt göra arbets- tagarna sämre skyddade mot trakasserier än vad nu vore fallet.

Mot bestämmelsen ville föreningen i formellt avseende göra den invänd- ningen, att det vore uppenbart, att man icke kunde låta frågan om bötesstraff vara beroende av huruvida skyddsombudets arbetsavtal reglerades genom kollek- tivavtal. Föreningen trodde sig förstå de skäl, som föranlett denna skillnad. Man hade nämligen med hänsyn till att mål rörande trakasseri mot skyddsombud,

vars arbetsavtal reglerades genom kollektivavtal, enligt förslaget skulle avgöras av arbetsdomstolen, icke ansett sig kunna stadga dagsböter för sådan förseelse, enär lagstiftarna hittills konsekvent intagit den ståndpunkten, att arbetsdom- stolen icke skulle ådöma straff. Detta resonemang vore enligt föreningens me- ning i sig fullständigt riktigt, men den enda tänkbara slutsatsen av detsamma vore, att man måste slopa bötesstraffet i alla fall.

Landsorganisationen ansåg, att påföljden syntes kunna begränsas till skade- stånd samt ogiltighet av åtgärd, som vidtagits i strid mot bestämmelsen om skydd för skyddsombud. Med hänsyn till den särskilda prövning av frågor om trakasseri mot skyddsombud, som föreskrivits i de mellan svenska arbets— givareföreningen och landsorganisationen år 1942 antagna reglerna om den lokala säkerhetstjänstens organisation, vilka reglers effektivitet i förevarande hänseende ännu icke kunnat bedömas, kunde landsorganisationen icke vara med om att för dessa fall tillstyrka kriminalisering. Landsorganisationen anförde, att även för övriga fall skulle — bortsett från den dualism i straffrättsligt hänseende den föreslagna regeln betydde — en kriminalisering icke vara väl- betänkt med hänsyn till de skärpta krav på bevisning, som därav torde följa. Vid civil påföljd skulle den fördelning av bevisbördan kunna påräknas, som av arbetsdomstolen tillämpades i mål om föreningsrättskränkning, avske— dande av värnpliktig och dylikt och som för arbetarpartens del endast inne- bure krav på bevisning om sannolikt orsakssammanhang. Detta vore av bety- delse då, såsom här, fråga vore om bevisning icke om objektiva förhållanden utan om subjektiva motiv. Landsorganisationen uttalade härtill, att även om landsorganisationen icke hade några principiella betänkligheter mot en krimi- nalisering, borde vad nu anförts om bevissvårigheterna motivera, att påföljden utformades på samma sätt som den utformats i övriga arbetslagar för mot- svarande fall liksom i de nämnda säkerhetsreglerna. Enligt landsorganisatio- nens mening borde vid skadans bedömande hänsyn tagas även till personligt lidande och till skyddsombudets intresse av att utan obehörigt intrång full- göra honom åliggande uppgifter. Om åtgärden mot skyddsombudet bestått i avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, borde den förklaras ogill.

Kominitténs förslag. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kommittén att pröva frågan om införande av lagreglerat skydd för skyddsom- buden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida. Sedan detta utredningsuppdrag meddelades ha, såsom ovan nämnts (sid. 526), svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen uppdragit åt ett särskilt organ, arbetsmarknadsnämn- den, att behandla frågor, som avse hinder mot skyddsombud. Genom denna åtgärd har förevarande fråga delvis bragts till sin lösning. Det är dock att märka, att överenskommelsen mellan nämnda organisationer blott berör till dessa anslutna arbetsgivar- och arbetarförbund. Därtill kommer, att endast arbetarförbund, ej arbetsgivare, äger påkalla arbetsmarknadsnämndens pröv-

ning av här åsyftad fråga. Hinder mot skyddsombud från arbetstagares sida anses dessutom ej vara en fråga av beskaffenhet att kunna hänskjutas till nämnden.

Arbetarskyddslagen kommer enligt kommitténs förslag att beröra praktiskt taget varje slag av verksamhet, och tillsättande av skyddsombud föreslås böra ske i väsentligt större omfattning än enligt gällande lag och utan begränsning till vissa slag av verksamhet. Med hänsyn härtill och till det ovan anförda föreligger det alltjämt behov av att på lagstiftningsväg söka trygga skyddsombudens ställ- ning i rättsligt hänseende. Det arbete, som åvilar skyddsombud i dess egen- skap av sådant, bör icke få äventyras därigenom att ombudet ej äger det skydd, som åsyftas. Enbart rädslan för obehag från arbetsgivarens, arbetsledningens eller arbetskamraternas sida kan minska skyddsombudets handlingsfrihet och menligt inverka på dess arbete. Det är därför nödvändigt, att åtgärder vid- tagas för att bereda skyddsombuden erforderligt rättsskydd. Givet är, att så- dant skydd kan tillförsäkras skyddsombud genom att i kollektivavtal införa bestämmelser exempelvis av den art, som enligt vad ovan anförts förordats av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Emellertid äro ju långt ifrån alla anställningsförhållanden reglerade genom kollektivavtal. Vi- dare givas icke några garantier för att ifrågavarande bestämmelser komma att inflyta i alla kollektivavtal. Arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, som åtagit sig att verka för dylika bestämmelsers tillkomst i kollektivavtal, om- fatta icke heller alla arbetsgivare respektive arbetstagare i landet. Här åsyftad bestämmelse bör emellertid vara allmängiltig, och den bör dessutom avse icke

blott skydd mot arbetsgivare utan även mot arbetstagare. Hinder mot skydds- % ombud i den mening, som här avses (se sid. 526), kan också utövas av arbetsta- gare. Detta har ej sällan omvittnats av skyddsombud. Kommittén anser därför : påkallat, att i arbetarskyddslagen upptages en bestämmelse, varigenom varje en- ligt lagen tillsatt skyddsombud beredes åsyftat skydd. Olika förslag till bestäm- melser ha härvid övervägts inom kommittén. Såsom angivits på sid. 639—640 före- , slogos i det preliminära lagutkastet stadganden om skadestånd och straff, dock att straff ej skulle ådömas arbetsgivare, vars arbetsavtal med arbetstagarna reglerades genom kollektivavtal. Vid det slutliga övervägandet av frågan har kommittén av skäl, som anförts i ovan refererade remissyttranden, emellertid ansett sig böra frångå förslaget att införa straff för åtgärder mot Iskydds- ombud och föreslå endast skadestånd såsom den form, varigenom berörda skydd lämpligast torde vinnas. Denna form av påföljd tillämpas bland annat i lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt. Sålunda stadgas, att envar, som vidtagit en otillåten åtgärd enligt denna lag, är skyldig ersätta skada, som av förfarandet kommit. Förevarande fråga är enligt kommitténs mening också likartad med de spörsmål, som regleras genom nämnda lag. En olägenhet med att icke upptaga straff som påföljd är, att allmän åklagare icke kan ingripa, Vilket får anses vara en nackdel, när det gäller icke kollektivavtalsbundna parter. Vederbörande skyddsombud får näm—

ligen därvid själv stämma arbetsgivaren till allmän domstol. Det åsyftade skyddet kan i sådant fall bliva illusoriskt.

I enlighet med vad sålunda anförts föreslår kommittén i 69 & första stycket den bestämmelsen, att om arbetsgivare eller arbetstagare på något sätt hindrar skyddsombud att fullgöra sina uppgifter eller tillskyndar ombudet försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor (44 ä 2 mom. sjätte stycket), vederbörande är skyldig gälda därav uppkommen skada. För att skadeståndsbestämmelsen skall få effektivitet även för sådana fall, då skyddsombudet icke lider ekonomisk skada, föreslås, att vid bedöman- det om och i vad mån skada uppstått, hänsyn skall tagas jämväl till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Härigenom kan även s.k. ideell skada komma att ersättas. Till förtydligande härav har i de till 69 & hörande anvisningarna angivits, att vid bedömande av vad som är att hänföra till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse hänsyn även skall tagas till personligt lidande och till skyddsombudets intresse av att utan obe- hörigt intrång fullgöra honom åliggande uppgifter. Detta tillägg ansluter till skadeståndsbestämmelserna i lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

Även i fråga om skadeståndets storlek ha de bestämmelser, som åter- finnas bland skadeståndsreglerna i nyssnämnda lag, upptagits i lagför- slaget. Sålunda bör enligt kommitténs mening, om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadelidandes tillgångar eller till om- ständigheterna i övrigt finnes skäligt, skadeståndets belopp nedsättas eller full- ständig befrielse från skadestånd äga rum. Se 69 & tredje stycket.

I analogi med bestämmelserna i lagen om förenings- och förhandlingsrätt föreslås vidare, att i lagen införes en reglering av skadeståndets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga samt i enlighet med landsorganisationens för-' slag en bestämmelse om att, därest åtgärden mot skyddsombudet bestått i av- talsuppsägning eller annan dylik rättshandling, denna skall vara ogill (69 & fjärde och femte styckena).

Såsom framgår av 69 5 första stycket gäller bestämmelsen även arbetstagare. Detta begrepp förutsättes härvid ha den innebörd, som angives i 2 & a) och tillhörande anvisningar. Kommittén har dock funnit vara angeläget att i detta sammanhang erinra om att med arbetstagare avses jämväl arbetsledare. Detta har skett i anvisningarna till 69 &.

Det må framhållas, att även vid en reglering i lag av förevarande spörsmål på sätt kommittén här föreslår huvudorganisationernas ovan angivna anord- ning att underställa frågan arbetsmarknadsnämndens prövning har betydelse och kan obehindrat tillämpas. Hänsyn härtill har även tagits vid avfattandet av lagförslagets 73 &.

För upprätthållande av goda arbetsförhållanden på arbetsstället är det av stor betydelse, att tvist, varom här är fråga, elimineras så snabbt som möjligt.

Kommittén föreslår därför, att i lagen införes en preskriptionstid för anhängig- görande av talan om skadestånd och att denna tid bestämmes relativt kort. Liknande tidsbestämmelse finnes i flera gällande lagar, såsom lagen om för- enings- och förhandlingsrätt och lagen om semester. I lagförslagets 70 & före- slås sålunda en bestämmelse om att talan på grund av 69 5 skall anhängiggöras inom sex månader från avslutande av den åtgärd, varpå skadeståndsanspråket grundas. Försummas det, går skyddsombudet förlustig sin rätt till skadestånd.

Påföljd vid borttagande av skyddsanordning och åsidosättande av skyddsföreskrift.

Gällande lag. I 46 % arbetarskyddslagen stadgas, att om arbetare olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk skyddsanordning, straffas han med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

I fråga om tillämpningen av denna bestämmelse ha uppgifter inhämtats från samtliga yrkesinspektörer och bergmästare för åren 1933—1942. Därvid upp- gavs, att åtal mot arbetare verkställts i 14 fall, fördelade på blott tre yrkes- inspektionsdistrikt. Några av dessa åtal hänförde sig dock enligt uppgift till ' förseelser, begångna före år 1933. I de övriga åtta yrkesinspektionsdistrikten och de fyra bergmästaredistrikten hade intet dylikt åtal ägt rum.

Reformförslag. I motioner väckta vid 1931 års riksdag (1:205 och II:349) föreslogs, att bötesminimum i 46 & av gällande lag höjdes från 5 till 10 kro- nor. Föredragande departementschefen ansåg en dylik ändring för ringa för att vidtagas vid den då verkställda partiella lagrevisionen. Någon ändring härutinnan yrkades ej vid frågans behandling i riksdagen.

Flertalet yrkesinspektörer ha framhållit önskvärdheten av att bestämmelsen i lagens 46 å så kompletterades, att straff skulle kunna ådömas arbetstagare även för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse av yrkesinspektionen i det särskilda fallet meddelad skyddsföreskrift. Med den nuvarande bestäm- ' melsen, såsom den avfattats, kunde t. ex. otillåten åkning i byggnadshiss icke beivras. Några yrkesinspektörer ha därjämte förordat högre straff eller högre bötesminimum.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast föreslogs straff — med böter från 10 till 200 kronor — för arbetstagare, som olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk anordning till skydd mot ohälsa eller olycksfall eller som underlåtit ställa sig till efterrättelse gällande föreskrift, som i sådant syfte meddelats jämlikt lagen eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter, såframt ej om straff för sådan förseelse funnes särskilt stadgat. För straff förutsattes, att omständigheterna varit så— dana, att arbetstagare genom nämnda förfarande eller underlåtenhet gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. Lagutkastet innehöll vidare en bestämmelse om

tak, golv eller inredning i personalrum, varom i lagen föreskrevs, eller utsatte för skada skydds- eller annan anordning, som arbetsgivaren vidtagit för att främja sundhet och säkerhet i arbetet. Bestämmelserna föranledde följande erinringar.

Yrkesinspektören i femte distriktet ansåg, att bötesstraff borde kunna ådö— mas även arbetsgivare i de fall, då denne utan giltigt skäl avlägsnat skydds- anordning.

Landsorganisationen framhöll, att bestämmelsen betydde en skärpning av straffansvaret till och med i förhållande till yrkesfarekommitténs förslag, där åsidosättande av skyddsföreskrift medförde ansvar endast om genom åsidosät- tandet annan uppenbarligen utsattes för allvarlig fara. Landsorganisationen ansåg, att regeln borde bibehållas vid nuvarande innehåll. Den föreslagna kunde i varje fall icke tillstyrkas, med mindre den tillfördes nyssnämnda rekvisit. Vidare ansågs, att då motsvarande förfarande av annan än arbets- | tagare torde kunna förekomma utan att hemfalla under annan påföljdsbestäm- melse i lagen, det borde övervägas att ersätta »arbetstagare» med >>någon». Mot införande av rekvisitet »grov vårdslöshet» vore intet att erinra. ' Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag framhöll, att det icke tydligt framginge, huruvida med ifrågavarande föreskrifter även avsåges så- dana, som arbetsgivaren meddelade och hölle vid gällande kraft men som icke vore anslagna enligt lagförslagets bestämmelser därom och eventuellt icke hel- ler kunde hänföras till vad som bestämts om arbetsgivarens skyldighet att lämna arbetstagare erforderlig undervisning och ledning. Sålunda framhölls, att arbetsgivare ofta anordnade skydd mot ohälsa eller olycksfall utan att sam- l tidigt lämna föreskrift om användandet men att, då uttrycket >>b0rttagit eller

] försatt ur bruk» användes, paragrafen måhända icke täckte de fall, då I | |

motsvarande straff för arbetstagare, som uppsåtligen gjorde åverkan å väggar, | | |

sådan anordning icke begagnades. Bolaget ifrågasatte vidare, om icke 25 & olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilken efter försäkringsrådets tolkning de omständigheter prövades, som kunde föranleda nedsatt ersättning enligt nämnda lag, skulle kunna anses tillfyllest genom den utökade betydelse denna [ paragraf finge i och med att bestämmelserna på arbetarskyddets område skärp- i tes enligt föreliggande lagförslag. , | Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö ansåg, att uttrycket »grov vårdslöshet» borde utgå, enär tillämpningen eljest bleve alltför oviss. Dessutom ifrågasattes, huruvida icke dagsböter borde åläggas i stället för fasta böter. Bolaget ansåg vidare, att om i lagstiftningen icke infördes straff mot >>olydnad mot säkerhetsföreskrifter», ett rationellt genomförande av en aldrig så förträfflig lagstiftning icke kunde komma till stånd.

I fråga om den i lagutkastet upptagna bestämmelsen om straff för viss åver- kan och skada uttalade soenska arbetsgiuareföreningen, att den borde kom- pletteras med straff för okynnig och avsiktlig nedsmutsning av arbetslokal och särskilt personalrum. Landsorganisationen åter ansåg, att då ifrågavarande

bestämmelse avsåge uppsåtlig skadegörelse och straff för sådan utginge enligt 19 kapitlet 20 % strafflagen, bestämmelsen kunde utgå.

Rekommendation. I den av internationella arbetskonferensen år 1929 an— tagna rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete sägs bland annat, att med hänsyn till betydelsen av det sätt, varpå arbetarna ur synpunkten av olycksfalls förebyggande förhålla sig, den nationella lagstift- ningen bör föreskriva skyldighet för arbetarna att efterkomma författningarna rörande förebyggande av olycksfall samt särskilt stadga, att arbetarna icke utan tillstånd få borttaga skyddsanordningar och att de skola använda dem på riktigt sätt.

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår i 71 & första stycket en straffbe- stämmelse motsvarande gällande 46 &. Bestämmelsen förordas dock böra gälla förutom arbetstagare även annan, som olovligt och utan giltigt skäl borttager eller försätter ur bruk skyddsanordning. Då begreppet skyddsan- ordning närmast för tanken på anordning till skydd mot olycksfall, har kom- mittén ansett sig böra ersätta detta med uttrycket »anordning till skydd mot ohälsa eller olycksfall». I enlighet med vad från skilda håll och vid olika till- fällen föreslagits, har straffminimum höjts från 5 till 10 kronor.

I vissa specialförfattningar, som utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen eller stå denna nära, upptagas straffbestämmelser med enahanda syfte som de här berörda. Ifrågavarande bestämmelser äro i vissa fall strängare än de i 71 & angivna. Så är förhållandet med exempelvis dem, som meddelas i kungörelsen den 11 maj 1945 (nr 174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap. Med hänsyn till förefintligheten av dessa särskilda straffbestämmelser synes det betydelsefullt, att det klarlägges vilken straffbestämmelse, som i visst fall skall tillämpas. Om sådan specialförfattning innehåller en straffbestämmelse med strängare eller mildare straff än vad i lagen föreskrives bör denna bestämmelse tillämpas. Kommittén föreslår därför i den i 71 5 första stycket upptagna straffbestämmelsen det förbehållet »så- framt ej för sådan förseelse straff finnes särskilt stadgat».

Såsom ovan framhållits har yrkats, att gällande straffbestämmelse i 46 & måtte utsträckas att gälla även i det fall, då arbetstagare icke ställt sig till efterrät— telse viss skyddsföreskrift. Detta hade beaktats av yrkesfarekommittén, som föreslog ett stadgande av följande innehåll: »Utsätter någon genom skydds- anordnings borttagande eller försättande ur bruk eller genom åsidosättande av skyddsföreskrift annan uppenbarligen för allvarlig fara till liv eller hälsa, straffes, ändå att skada ej sker, med böter från och med fem till och med fem— hundra kronor.» Yrkesfarekommittén anförde i anslutning härtill bland an- nat, att en rationell straffbestämmelse uti ifrågavarande riktning måste enligt kommitténs mening utgå från den förutsättningen, att någon genom åsidosät- tande av tillbörlig försiktighet i något avseende, som berördes av skyddslag-

stiftningen, utsatte annan för viss högre grad av fara. En dylik bestämmelse kunde dock ej utan inkonsekvens inskränkas till skyddsanordnings borttagande eller försättande ur bruk utan måste omfatta varje till sådan fara ledande åtgärd, som innebure ett åsidosättande av skyddsföreskrift, meddelad i eller med stöd av arbetarskyddslagen. Å andra sidan borde straffpåföljd ej drabba alla möjliga förseelser med hänsyn till skyddsanordningar eller skyddsföre- skrifter utan endast sådana, som skäligen vore värda straff. Vore en borttagen skyddsanordning eller åsidosatt skyddsföreskrift obehövlig eller av endast ringa nytta eller uteslötes faran genom särskilda omständigheter, förelåge ej tillfyllestgörande skäl till straff. En sådan rationell straffbestämmelse kunde emellertid ej inskränkas till att avse här nämnda förseelser, när de beginges av arbetare, utan måste naturligtvis äga tillämpning gent emot var och en, som gjorde sig skyldig till en dylik förseelse.

I propositionen nr 104/1912, där ifrågavarande stadgande erhöll sin nuva- rande utformning, anförde dåvarande departementschefen beträffande det- samma bland annat, att han funnit det vara nödvändigt att inskränka omfatt— ningen av bestämmelsen så, att den skulle avse endast arbetarna —— således ej såsom yrkesfarekommittén tänkt sig även arbetsgivarna — samt gälla skydds- anordnings borttagande eller försättande ur bruk. Uttrycket »åsidosättande av skyddsföreskrift» hade ej ansetts kunna bibehållas med hänsyn till den vidsträckta och obestämda innebörden av ordet skyddsföreskrift. Däri syn- tes nämligen kunna innefattas föreskrift, meddelad i lag eller annan författ- ning, av tillsynsmyndighet eller av arbetsgivaren, och jämväl inbegripas före- skrift av så ringa betydelse, att dess åsidosättande ej skäligen kunde påkalla straff.

Kommittén får i detta sammanhang tillika-erinra om 25 & olycksfallsförsäk- ringslagen, som lyder: >>Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet -— —— — må ersättning enligt 6 & skäligen nedsättas.» Med anordning för undvikande av olycksfall avses jämväl skyddsanordning, varför bestämmelsen kan komma att tillämpas även i sådana fall, som beröras av 46 & arbetarskyddslagen. Med gällande före- skrift om åtgärder för undvikande av olycksfall avses av myndigheter utfär- dade skyddsföreskrifter men även föreskrifter, som meddelats av arbetsgivaren, t. ex. förbud att smörja i gång varande maskin eller föreskrift att använda skyddsglasögon. »Gällande» innebär, att anordningen eller föreskriften skall vara hållen vid makt. Om en föreskrift allmänt icke efterleves eller en skydds- anordning borttages, utan att detta föranleder åtgärd från arbetsledningens sida, anses sålunda nedsättning ej kunna ske. Ehuru nedsättning kan ske be- träffande all ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens 6 &, tillämpas ned— sättning endast å sjukpenning och livränta. Nedsättningens storlek utgör i de flesta fall 25 % och dess varaktighet är vanligen begränsad till 3 år.

Nedsättning enligt 25 & olycksfallsförsäkringslagen av ersättningen till följd av olycksfall i arbete påminner om den jämkning i skadestånd på grund av den skadelidandes medvållande, varom avhandlas i 6 kapitlet 1 & strafflagen. Emellertid är nedsättningen väsentligen konstruerad såsom en bestraffnings- form och den torde också vara avsedd att vara en sådan. Då det uppenbar- ligen är lika straffvärt att åsidosätta en skyddsanordning eller skyddsföreskrift, vare sig olycksfall eller sjukdom blir följden eller icke, synes straffet för dylik uraktlåtenhet böra vara detsamma i båda fallen. Bestämmelserna därom böra följaktligen ha sin plats i arbetarskyddslagen. För övrigt synes redan det för- hållandet, att vederbörande skadats eller ådragit sig sjukdom på grund av uraktlåtenheten att iakttaga en gällande anordning eller föreskrift, i sig inne- bära en allvarlig påföljd. Att därutöver nedsätta ersättningen, varigenom han själv eller hans familj bringas i måhända ekonomiska svårigheter, synes då icke tilltalande och ur arbetarskyddssynpunkt säkerligen föga befrämjande. Det torde i stället vara riktigare att söka inskärpa nödvändigheten av att ställa sig meddelade föreskrifter till efterrättelse.

Med hänsyn till det anförda bör övervägas, huruvida icke olycksfallsför- säkringslagens stadgande i 25 å, i vad det avser åsidosättande av gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av olycksfall, borde utgå ur nämnda lag och ersättas med enbart en bestämmelse i arbetar- skyddslagen, avseende straffpåföljd såväl för borttagande eller ändrande av skyddsanordning som för åsidosättande av skyddsföreskrift. Härigenom skulle enligt kommitténs mening tillskapas en mera positiv bestraffningsform, och straff sålunda kunna ådömas arbetstagare, innan ett olycks- eller sjukdoms- fall inträffat. En dylik bestämmelse torde även inge större respekt för arbetar- skyddslagens bestämmelser.

För införande i arbetarskyddslagen av en tilläggsbestämmelse av åsyftat inne- håll talar jämväl det förhållandet, att i lagförslagets 6 och 7 åå upptagas be- stämmelser, varigenom arbetsgivare förpliktas att meddela föreskrifter om vad arbetstagare skall iakttaga till förekommande av ohälsa och olycksfall i arbete liksom även att vid behov anslå sådana föreskrifter. Iakttages ej vad sålunda föreskrives, kan distriktschef meddela arbetsgivaren föreläggande eller beträf- fande 6 & jämväl förbud. I konsekvens härmed bör även påföljd drabba arbets- tagare, som ej iakttager sådan av arbetsgivaren meddelad föreskrift.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommittén i lagförslagets 71 & ett stadgande om att, därest arbetstagare underlåtit att ställa sig till efterrättelse gällande föreskrift, som i eller med stöd av lagen meddelats till skydd mot ohälsa eller olycksfall, och detta skett uppsåtligen eller omständig- heterna äro sådana, att arbetstagaren måste ha gjort sig skyldig till grov vårds- löshet, han straffas med böter från 10 till 200 kronor, såframt ej för sådan förseelse straff finnes särskilt stadgat.

Sistnämnda stadgande föreslås gälla endast arbetstagare. Vad som förstås med arbetstagare framgår av 2 & a) och tillhörande anvisningar. Detta innebär,

att även arbetsledare, elev och värnpliktig, som utföra arbete, varå lagen enligt 1 5 är tillämplig, äro underkastade straffansvar enligt ifrågavarande stad- gande. Dess tillämplighet föreslås begränsad till föreskrift, som meddelats till skydd mot ohälsa eller olycksfall i eller med stöd av arbetarskyddslagen. Att i lagtexten upptaga enbart uttrycket »skyddsföreskrift» har ej ansetts lämpligt, enär det vore alltför vidsträckt eller obestämt. I likhet med vad i olycksfalls- försäkringslagen stadgas förutsättes, att föreskriften är gällande, d. v. s. hållen vid makt. Det får vidare förutsättas, att arbetstagaren ägt eller åtminstone borde ha ägt kännedom om föreskriften. Äsidosättande av en allmänt hållen föreskrift bör icke få föranleda straff, utan måste härför förutsättas, att före- skriften avser vissa bestämda förhållanden och icke enligt sin lydelse i någon vidare omfattning lämnar åt arbetstagaren att efter eget omdöme bestämma sitt handlingssätt. Underlåtenheten att ställa sig föreskriften till efterrättelse måste dessutom ha skett uppsåtligen eller omständigheterna varit sådana, att han måste anses ha gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. Sistnämnda alternativ innebär, att arbetstagare kan straffas, även om han icke direkt avsett att bryta mot föreskriften men dock varit grovt vårdslös med avseende på sitt sätt att handla eller att underlåta något. Föreskriften kan ha meddelats av arbets- givaren eller av viss myndighet, t. ex. arbetsinspektionen. Se jämväl anvis- ningarna till 71 &.

Landsorganisationen har i sitt remissyttrande ansett, att såsom ytterligare rekvisit för straffbarhet vid åsidosättande av skyddsföreskrift borde gälla, att genom åsidosättandet annan uppenbarligen utsattes för allvarlig fara. Kom- mittén finner dock icke tillrådligt att införa detta rekvisit utan anser, att ar- betstagare bör kunna straffas också i det fall, då han endast utsatt sig själv för fara. Även ur synpunkten, att skyddsanordningar och skyddsföreskrifter måste respekteras, bör straff kunna ifrågakomma, och detta även om icke någon i det särskilda fallet utsättes för fara.

Vid tillämpning av bestämmelsen i 71 å andra stycket bör liksom i fråga om den i första stycket återgivna beaktas, huruvida ifrågavarande förseelse med- för straff enligt särskilda bestämmelser. Såsom redan förut nämnts (sid. 646), ha i vissa specialförfattningar införts bestämmelser om straffansvar gentemot arbetare, som uraktlåter att iakttaga viss föreskrift till förekommande av olycks- fall i arbete. Här må endast erinras om kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. (8 & 3 mom.), förordningen den 18 maj 1928 (nr 139) angående explosiva varor (t. ex. 92 å) och kungörelsen den 11 maj 1945 (nr 174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap (10 5). I övrigt hänvisas till vad som sägs å sid. 647 och i de till 71 & hörande anvisningarna.

En fråga i detta sammanhang är, huruvida de i 71 & föreslagna bestämmel- serna äro tillämpliga i det fall, då en arbetstagare uraktlåter att använda av arbetsgivaren tillhandahållen skyddsutrustning, såsom ögonskydd, andnings-

skydd, hårskydd eller livbälte med säkerhetslina. Enligt kommitténs mening bör uraktlåtenhet i detta hänseende medföra påföljd enligt angivna be- stämmelser. Dock är att märka, att underlåtenhet att använda sådan skydds- utrustning i regel icke torde kunna betraktas såsom borttagande eller försät- tande ur bruk av skyddsanordning. Det torde i stället få förutsättas, att i det fall, då speciell skyddsutrustning skall användas i arbetet, vederbörande arbets- givare eller tillsynsorgan meddelat föreskrift därom och att uraktlåtenhet att iakttaga sådan föreskrift medför straff jämlikt 71 å andra stycket. Ett på- pekande härom har gjorts i anvisningarna till 71 &.

Enligt vad kommittén erfarit ha fall förekommit, där sådan åverkan gjorts å personalrum eller hygienisk anordning, att bestraffning med fog kunnat ifrågasättas. På grund härav upptogs i kommitténs preliminära lagutkast en bestämmelse om straff för åverkan å lokal etc. Av skäl, som landsorganisatio- nen anfört, har denna bestämmelse dock ej upptagits i föreliggande lagförslag. Med hänsyn till frågans vikt har kommittén emellertid ansett sig böra i sista stycket av anvisningarna till 71 & påpeka, att om arbetstagare uppsåtligen gör åverkan i personalrum eller utsätter viss anordning för skada, han kan ådömas straff enligt allmän lag. Genom detta förslag har kommittén ej fun— nit sig böra, i enlighet med svenska arbetsgivareföreningens önskan, komplet- tera förevarande bestämmelse med straff för okynnig och avsiktlig nedsmuts- ning av arbetslokal och särskilt personalrum. — Beträffande villkor för an- ställande av åtal av här åsyftad förseelse hänvisas till lagförslagets 74 &.

Påföljd för röjande av yrkeshemlighet eller yppande av arbetsförfa- rande m. m.

Gällande lag. Enligt 47 & arbetarskyddslagen kan den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag, straffas med dagsböter, om han röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan befattning. Sker förseel- sen för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshem- ligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, kan fängelsestraff utdömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkes- hemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av lagen, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för det företag, som bedrevs å arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke åläggas honom. Samma straff kan även ådömas be- siktningsläkare.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast upptogs en bestäm- melse motsvarande ovannämnda stadgande, dock att ordet »driftanordning» er- satts med »arbetsförfarande». Svenska lantarbetsgivareföreningen framhöll, att

med hänsyn till lagstiftningen om illojal konkurrens m. m. uttrycket »enligt denna lag» borde tilläggas efter ordet »ersättningsskyldighet».

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår, att i lagförslagets 72 & upptages en bestämmelse motsvarande nyssnämnda stadgande i gällande 47 %. Den som begått här angiven förseelse kan givetvis, om förutsättningar därför- föreligga, även dömas till straff enligt lagen med vissa bestämmelser mot illojal kon- kurrens. Av denna anledning samt med hänsyn därtill, att arbetarskyddslagen icke innehåller någon bestämmelse angående ersättningsskyldighet i fall, som här avses, föreslås, att uttrycket »ansvars- och ersättningsskyldighet» i gällande lag ersättes med »straff jämlikt denna lag».

Åtal, forum m. m.

Gällande lag. Förseelse enligt arbetarskyddslagens ansvarsbestämmelser fal- ler i regel under allmänt åtal. Undantag härifrån stadgas beträffande arbeta- res förseelse enligt 46 & (borttagande eller försättande ur bruk av skyddsan- ordning) samt beträffande förseelse enligt 47 & av den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av lagen, eller besiktningsläkare (röjande av yrkeshemlighet m. m.). Förseelse enligt 46 5 får nämligen ej åta- las, med mindre vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare anmält förse- elsen till åtal, och förseelse enligt 47 5 är angivelsebrott, d. v. s. allmän åkla- gare får åtala endast efter angivelse av målsäganden (48 & första respektive andra stycket).

Förseelse enligt 47 & åtalas vid allmän domstol. övriga förseelser enligt la— gen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest vid all- män domstol (48 & tredje stycket).

Böter, som ådömas enligt lagen, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böter- nas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag (49 å).

Reformförslag. Yrkesinspektörerna i andra och tredje distrikten ha ansett, att bestämmelsen i 48 5 första stycket angående yrkesinspektörs anmälan såsom förutsättning för åtal för arbetares förseelse enligt 46 & kunde utgå. Då en tillämpning av bestämmelsen i 46 & förutsatte ett ställningstagande av allmänna åklagaren, syntes erforderlig garanti mot missbruk föreligga. Yrkesinspektören i femte distriktet har ansett, att åtalsrätten i fråga om lagens straffbestäm- melser borde tillkomma endast yrkesinspektör.

Yrkesinspektören i åttonde distriktet har i skrivelse till kommittén uttalat önskvärdheten och nödvändigheten av att yrkesinspektör i mål om straff för förseelser enligt arbetarskyddslagen erhåller erforderligt stöd av allmän åkla- gare, och hemställer därför, att det i lagen föreskrives, att denne skall vara pliktig åtala arbetsgivare, så snart yrkesinspektör anser sig ha konstaterat för- seelse enligt lagens straffbestämmelser. Vidare yrkas, att allmän åklagare skall vara skyldig att i god tid före stämning meddela yrkesinspektör härom och att på begäran översända polisförhörs- och domstolsprotokoll i mål om påföljd

enligt dessa bestämmelser ävensom att yrkesinspektör skall få rätt att över— klaga utslag i dylikt mål m. m.

Remissyttranden. I det inom kommittén framlagda preliminära lagutkastet upptogos bestämmelser motsvarande i huvudsak de ovan angivna, dock med 1 vissa ändringar och tillägg, betingade av bland annat lagutkastets nya bestäm- melser. Sålunda föreslogs den ändringen, att åsidosättande av skyddsanordning eller skyddsföreskrift ej finge åtalas, förrän vederbörande yrkesinspektör hörts i saken. I fråga om detta förslag avstyrkte landsorganisationen i sitt remissytt- rande över lagutkastet den föreslagna ändringen och föreslog, att hänsyn toges till yrkesinspektörernas önskemål att ej behöva stå som angivare genom att för- lägga prövningen av åtalsfråga till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Ömse- sidiga alycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö ansåg, att bestämmelsen om åtal i fråga om yrkeshemlighet borde utgå och att endast målsägande borde äga rätt att föranstalta om åtal.

Såsom nya bestämmelser tillkommo de, som avsågo mål beträffande åtgärd mot skyddsombud. I dessa bestämmelser föreslogs, att mål skulle handläggas vid allmän domstol, om talan gällde arbetsgivares åtgärd mot skyddsombud och skyddsombudets arbetsavtal icke reglerades av kollektivavtal, eller arbetstagares (inkl. arbetsledares) åtgärd mot skyddsombud, och vid arbetsdomstolen, om talan avsåge arbetsgivares åtgärd mot skyddsombud och skyddsombudets arbetsavtal » reglerades av kollektivavtal. Beträffande här angivna förslag anförde lands- % organisationen i sitt remissyttrande, att med hänsyn till bestämmelserna i de ; av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen godkända reglerna

l l l

för den lokala säkerhetstjänstens organisation arbetsdomstolen icke borde vara forum i s. k. trakasserimål, där i kollektivavtal särskild ordning för prövning av sådant mål funnes föreskriven. Tvist, som eljest skulle höra under arbets- domstolen, kunde visserligen enligt 11 5 i lagen om arbetsdomstol hänskjutas till avgörande av skiljenämnd, men det vore tveksamt, om den i reglerna an- givna arbetsmarknadsnämnden vore att anse såsom skiljenämnd.

I lagutkastet föreslogs i fråga om målens handläggning, att det på begäran av allmän domstol skulle åligga arbetsdomstolen att avgöra, huruvida viss mot skyddsombud företagen åtgärd borde anses såsom hinder mot skyddsombud i lagens mening eller för honom innebära försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor. Lagutkastet innehöll även en bestämmelse om att, därest mål, som handlades vid allmän domstol, vore beroende av dylik frågas avgörande, domstolen skulle hänskjuta frågan till arbetsdomstolen, när part sådant äskade eller domstolen funne det nödigt, och att utslag ej skulle meddelas, förrän arbetsdomstolens beslut kommit den allmänna domstolen tillhanda. Lands- organisationen anmärkte i sitt remissvar, att bestämmelsen icke väl rim- made med eljest vid arbetsdomstolen tillämpade rättegångsprinciper (muntlig- het, omedelbarhet), vilka med hänsyn till föremålet för prövningen (subjektiva faktorer) måste anses särskilt effektiva just i mål av denna art.

i l l l l ! ;,

Kommitténs förslag. Vad beträffar frågan om vem som skall bestämma, huruvida åtal skall ske eller icke, anser kommittén, att samma regler, som för närvarande gälla, i huvudsak böra bibehållas. Ätalsrätten bör sålunda beträf- fande de flesta förseelser enligt den föreslagna lagen tillkomma allmänna åklagaren.

Vad angår bestämmelsen i gällande lags 48 5 första stycke, nämligen att för- seelse, varom i 46 & sägs (borttagande eller försättande ur bruk av skyddsanord- ning), ej må åtalas, med mindre vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare anmält förseelsen till åtal, grundar sig denna på yrkesfarekommitténs förslag. Härmed avsågs att förhindra mer eller mindre motiverade åtal på grund av 46 paragrafens allmänt hållna avfattning. Kommittén anser, att ehuru föreva- rande bestämmelser i lagförslagets 71 & väsentligt utvidgats, anställande av åtal vid förseelse mot desamma icke bör vara beroende av angivelse av distriktschef. Det synes enligt kommitténs mening ej heller lämpligt att, såsom landsorgani- sationen ifrågasatt, överlåta åt arbetsrådet att pröva, huruvida åtal i här be- rörd fråga skall anställas eller icke. Kommittén anser dock, att det för frågan om straffbarhet kan vara av värde, att åklagaren före åtals anställande gör sig underrättad om vederbörande distriktschefs ställning till åtalsfrågan. I en- lighet härmed föreslås i 74 5 första stycket, att åtal ej må anställas, förrän distriktschefen hörts. Att distriktschefen skall höras behöver dock icke med nödvändighet innebära, att han skall avgiva skriftligt yttrande i ärendet.

Vad beträffar ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagets Land och Sjö förslag om att låta förseelse enligt lagförslagets 72 & bliva målsägandebrott i stället för angivelsebrott har kommittén icke funnit bärande skäl föreligga för en sådan ändring.

För vissa åtgärder mot skyddsombud föreslås enligt 69 % skadeståndsskyl- dighet. Det torde utan särskilt stadgande härom få anses gälla, att skydds- ombudet är att betrakta såsom målsägare och att ombudet kan med hänsyn till vidtagna åtgärder framställa skadeståndsanspråk. Då det gäller åt- gärd mot skyddsombud från annan arbetstagares sida, får skyddsombudet efter vanliga regler uppträda som kärande vid allmän domstol. Om arbets- givaren åter är motpart och förhållandena regleras i kollektivavtal, får, liksom enligt gällande rätt, talan i första hand föras av den förening av arbetstagare, som är part i avtalet. Talan skall då föras vid arbetsdomstolen. Enligt kommit- téns mening bör emellertid förening av arbetstagare få föra talan i dylik an- gelägenhet, även om kollektivavtal icke föreligger. Även i sådant fall bör talan föras vid arbetsdomstolen. Finnes huvudorganisation, d. v. s. förening eller förbund av flera föreningar av arbetstagare, bör denna få föra talan i stället för föreningen. Skyddsombud, som är medlem i dylik förening, bör, antingen kollektivavtal föreligger eller icke, själv få utföra talan, därest föreningen skulle undandraga sig att tala å hans vägnar. Är skyddsombud icke medlem i dylik förening, får han själv kära. Med förening av arbetstagare förstås här

förening, som består av arbetstagare och enligt sina stadgar har till uppgift att tillvarataga arbetstagarnas intressen rörande anställningsvillkor och förhål- landet i övrigt till arbetsgivaren. Bestämmelser i här berörda hänseenden ha intagits i lagförslagets 73 &. Se även de till 73 & hörande anvisningarna.

I forumfrågan ha såvitt gäller straffåtgärder inga särskilda yrkanden fram- ställts. Kommittén får därför i analogi med vad som för närvarande gäller föreslå (74 5), att mål i fråga om förseelser enligt lagens bestämmelser, med undantag av 72 &, handläggas vid polisdomstol eller, där sådan icke finnes in- rättad, vid allmän domstol. Detsamma bör gälla vid åtal för straff på grund av förseelse mot föreskrift, som Kungl. Maj:t meddelat jämlikt 75 &. Förseelse enligt 72 & åter förutsättes alltid böra handläggas vid allmän domstol.

Mål om skadestånd på grund av arbetstagares åtgärder mot skyddsombud skola, såsom förut berörts, efter vanliga regler handläggas vid allmän domstol. Är arbetsgivaren part, bör arbetsdomstolen däremot vara behörigt forum. Då enhetlig handläggning och tillämpning i skadeståndsmål av ifrågavarande art måste anses vara av stor betydelse, särskilt då det gäller förhållandet mellan skyddsombud och arbetsgivare, föreslår kommittén, att dylika mål, där talan riktar sig mot arbetsgivaren, alltid anhängiggöras vid arbetsdomstolen. Denna regel förutsättes böra gälla, även om kollektivavtal icke föreligger eller skydds— ombudet icke ens tillhör någon förening av arbetstagare. Undantag bör dock gälla, om kollektivavtal med skiljenämndsklausul förefinnes. Finnes sådan, bör skiljenämnden vara forum. I detta sammanhang är att märka, att den av ar- betsmarknadens huvudorganisationer inrättade arbetsmarknadsnämnden, som enligt punkt 3 i de förutnämnda reglerna för säkerhetstjänstens organisation har att handlägga ärenden av ifrågavarande art, icke torde kunna anses såsom skiljenämnd. Den har bland annat icke opartisk ordförande. Emellertid torde enligt kommitténs mening arbetsmarknadsnämnden få anses äga goda förut- sättningar att kunna åstadkomma ett sakligt riktigt avgörande i tvist, som här avses, och nämnden bör därför kunna godtagas såsom slutlig instans i här åsyftad fråga. Med hänsyn härtill förordar kommittén, att i lagen upptages en bestämmelse, varigenom arbetsmarknadsnämnden meddelas befogenhet att pröva ärenden av ifrågavarande art, ehuru dessa enligt kommitténs förslag eljest skulle handläggas hos arbetsdomstolen. I enlighet härmed föreslås, att om i kollektivavtal stadgats, att tvist, som enligt vad här sagts skulle höra under arbetsdomstolen, skall handläggas i särskild ordning, vad sålunda över- enskommits skall gälla (73 5 första stycket).

I likhet med vad som nu gäller böra böter, som ådömas enligt lagen, tillfalla kronan. Kommittén föreslår, att detsamma bör gälla i fråga om viten. Bestäm- melser härom ha upptagits i sista stycket av förslagets 74 &.

Såsom förut nämnts (sid. 651) har yrkesinspektören i åttonde distriktet framställt vissa önskemål och yrkanden i fråga om bland annat åtalsreglerna, klagorätten och åklagares skyldigheter gentemot distriktschef. I anslutning

härtill vill kommittén framhålla, att ehuru visst fog kan finnas för de gjorda framställningarna, de hittills vunna erfarenheterna av gällande lags tillämp- ning dock icke giva stöd för vidtagande av lagändringar i de hänseenden yrkes- inspektören angivit.

Av Kungl. Maj:t meddelade straffbestämmelser.

Enligt 52 & gällande lag må Kungl. Maj:t vid meddelande av föreskrift med stöd av 7 & 1 och 2 mom. (om visst slag av sysselsättning, arbetslokal, maskin etc.), 15 & (om minderårigs användande i viss farlig sysselsättning), 22 & (om kvinnas användande i Viss farlig sysselsättning) och 41 & (om läkarundersök- ning av arbetare i visst farligt arbete 111. m.) tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften; dock att straffet i intet fall får sättas högre än till fängelse i sex månader. Ett stadgande av motsvarande innehåll föreslås upptaget i lag- förslagets 75 &.

N. Övergångsbestämmelser.

Remissyttranden. I kommitténs preliminära lagutkast föreslogs, att följande författningar skulle upphävas, nämligen

lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd, kungörelsen den 9 juni 1911 angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av vad i 1 5 av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag stadgas, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid,

kungörelsen den 16 oktober 1914 angående undantag, i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner, från bestämmelserna i 1 & av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag samt

kungörelsen den 7 april 1916 angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg.

I anslutning till ovannämnda förslag framhöll svenska arbetsgivareföreningen nödvändigheten av övergångsbestämmelser särskilt i vad avsåge bestämmelserna rörande lokaler. Föreningen förutsatte, att lokaler som nu användes men som icke uppfyllde de fordringar, som angåves i lagutkastet, skulle få begagnas för sitt ändamål även efter tiden för den nya lagens ikraftträdande. I övergångs- bestämmelserna borde vidare stadgas, att den föreslagna skyldigheten att an- mäla företag icke skulle gälla sådana, som redan funnes vid nämnda tidpunkt.

Landsorganisationen ansåg det oklart, varför 1916 års kungörelse angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år till lastning etc. å vissa fartyg föresloges upphävd, enär den lagbestämmelse, på vilken kungörelsen grundades, upptoges oförändrad i förslaget och chefsmyndigheten icke skulle äga meddela förbud i här ifrågavarande fall.

Kommitténs förslag. Genom den förhandsremiss, som kommittén låtit före- taga beträffande det inom kommittén utarbetade preliminära lagutkastet, ha åtskilliga värdefulla förslag och synpunkter tillförts kommittén under utred- ningsarbetets gång. Dessa ha också i stor utsträckning beaktats vid lagförsla- gets slutliga utformning. Med hänsyn till att många nya bestämmelser upp- tagits i förslaget och att bestämmelserna i gällande lag i flera avseenden vä- sentligt överarbetats, anser kommittén det likväl icke vara möjligt att förutse vilken tid, som kan erfordras för lagförslagets vidare behandling. På grund härav finner kommittén sig icke böra föreslå någon tidpunkt för den nya la- gens ikraftträdande. Då detta sker, förutsättes emellertid, att gällande arbetar- skyddslag upphäves. Såsom tidigare anförts (sid. 376) förordar kommittén, att lagen den 19 februari 1926 angående förbud i vissa fall mot arbetares använ- dande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, ersättes med en kungö- relse, utfärdad med stöd av den föreslagna arbetarskyddslagens 25 ä 3 mom. och innehållande med 1926 års lag korresponderande bestämmelser. Kommittén föreslår sålunda, att sistnämnda lag upphäves vid den nya arbetarskyddslagens ikraftträdande, och förutsätter, att ifrågavarande kungörelse samtidigt kommer att utfärdas. Av skäl, som tidigare anförts (sid. 504), föreslår kommittén vidare, att 1911 och 1914 års kungörelser angående rätt att använda kvinnor till visst arbete nattetid (för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver re- * spektive beredning av skarpsill till ansjovis eller sardiner) upphävas. Ehuru * någon bestämmelse icke upptages i lagförslaget, som ersätter innehållet i 1916 års kungörelse angående förbud mot användande av kvinna under tjuguett år i till lastning, stuvning eller lossning av varor å vissa fartyg, föreslår kommittén, i att även denna kungörelse upphäves i samband med ikraftträdandet av den i nya arbetarskyddslagen. Om skälen härför se sid. 507.

Beträffande här nämnda 1926 års lag samt kungörelser kan det måhända ifrågasättas, om upphävandet bör ske i den ordning kommittén föreslår. Något hinder häremot synes emellertid icke föreligga, och genom förslaget vinnes, att särskild lag" respektive kungörelse icke behöver utfärdas om upphävandet. Dessutom erhålles på ett ställe en sammanfattning av de lagar och kungörelser på arbetarskyddslagstiftningens område, vilka med den nya lagens tillkomst skola upphöra att gälla.

I lagförslagets övergångsbestämmelser föreslås böra, såsom i gällande lag, uttryckligen angivas, att giltigheten av andra författningar, som innehålla be- stämmelser rörande arbetarskydd, icke skall rubbas genom den föreslagna arbetarskyddslagens ikraftträdande. Som exempel på dylika författningar må bland annat nämnas skogshärbärges- och flottledshärbärgeslagarna, lagen om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. och kungörelsen med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap.

Vidare föreslås, att bland övergångsbestämmelserna intages, i likhet med vad som skett i motsvarande bestämmelser i gällande lag, en föreskrift om att,

) l l

där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, denna bestämmelse i stället skall tillämpas. I en del lagar och författningar förekomma nämligen hänvisningar till lagrum i gällande arbetarskyddslag, vilka ersatts med ändrade bestämmelser eller an- nat paragrafnummer. Detta gäller bland annat skogshärbärges- och flottleds- härbärgeslagarna, allmänna arbetstidslagen samt lagen om tjänsteplikt. Det är att märka, att i de särskilda kungörelser, som utfärdats jämlikt vissa stad- ganden i arbetarskyddslagen, vanligen också angives det stadgande i lagen, med stöd av vilket utfärdandet skett.

Bestämmelser torde även böra meddelas därom att eftergift, beviljad med stöd av sådan bestämmelse i äldre lag, som icke upptagits i den föreslagna lagen, fortfarande skall äga giltighet, till dess den därför bestämda tiden ut- går eller, där eftergiften beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl återkalla den.

Övergångsbestämmelse föreslås vidare i fråga om anmälningsskyldighet, varom föreskrives i förslagets 8 &. Närmare redogörelse härför lämnas å sid. 277. Kommittén förordar likaledes, att från stadgandet i 11 5 2 mom. första stycket undantagas sådana lokaler, som vid tiden för lagens ikraftträdande äro förlagda under jord. Sådant medgivande, som omförmäles i nämnda lagrum, erfordras alltså icke för dylik lokal. Distriktschef äger dock påfordra, att för ifrågavarande lokaler gällande föreskrifter skola i erforderlig utsträckning iakttagas. Såsom framgår av anvisningarna till denna övergångsbestämmelse innebär här angivna undantag icke befrielse från att iakttaga den anmälnings- skyldighet, varom stadgas i 10 5 2 och 3 mom., därest den under jord förlagda lokalen efter tiden för lagens ikraftträdande för stadigvarande användning tages i bruk såsom arbetslokal för annat slag av verksamhet än den, för vilken den tidigare använts, eller upplåtes till verksamhet, varå lagen är tillämplig. I en särskild övergångsbestämmelse föreslås, att vederbörande distriktschef be- myndigas att i visst fall medgiva undantag från vad i 13 & stadgas beträf- fande personalrum. Om skälen härför hänvisas till motiveringen sid. 321. Se även till övergångsbestämmelsen hörande anvisningar.

Bland övergångsbestämmelserna bör vidare upptagas ett stadgande angående reglering av nattarbetet under tiden närmast efter tidpunkten för lagens ikraftträdande. För detta stadgande lämnas en redogörelse å sid. 362—363.

I anledning av de föreslagna bestämmelserna om minimiålder för minder- årigs användande i arbete, om förbud mot att använda minderårig till arbete under jordi gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats (26 5) samt om arbetsbok jämte läkarintyg för minderårig (28 &) föreslår kommittén likaledes vissa övergångsbestämmelser. Beträffande motiven härför se sid. 391 och 399. Övergångsbestämmelser ha även ansetts böra meddelas beträffande den i 34 & stadgade skyldigheten att göra anmälan om användande av minder- årig arbetskraft, vartill viss motsvarighet finnes i gällande lags övergångsbe- stämmelser, samt angående förordnande av besiktningsläkare för minderåriga.

Jämför sid. 430 respektive 466. I överensstämmelse med ett i gällande lag upptaget övergångsstadgande anser sig kommittén tillika böra föreslå, att i den nya lagen införes en övergångsbestämmelse beträffande överträdelse av förbud eller föreskrift, som meddelats med stöd av 35, 38, 38 a eller 39 5 i gällarde lag.

Slutligen föreslår kommittén vissa övergångsstadganden rörande undantag från förbud, varom stadgas i 1926 års lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, ävensom beträffande förseelse mot nämnda lag.

Till ledning vid tillämpningen av gällande lag har yrkesinspektionens chefs—' myndighet meddelat anvisningar i ett flertal hänseenden. Kommittén förut- sätter, att arbetsrådet i samband med den föreslagna lagens ikraftträdande fattar beslut om huruvida och i vad mån dessa anvisningar skola gälla såsom arbetsrådets föreskrifter. Då dessa anvisningar närmast äro avsedda att vara yrkesinspektionens befattningshavare till ledning vid lagtillämpningen. synes enligt kommitténs mening tillfyllest, om arbetsrådet lämnar distriktschefer och med dem likställda tillsynsorgan underrättelse om dylikt beslut.

Med hänsyn till kommitténs förslag till nytt ämbetsverk, vissa nyinrättade befattningar samt ändrade tjänstetitlar för befattningshavare inom yrkesinspek- tionen får kommittén i anslutning till här ovan berörda övergångsbestämmelser erinra om att ändringar böra företagas i bland annat förordningarna angå— ende expeditionslösen och stämpelavgiften.

O. Specialmotiverin g.

Med hänsyn till att varje i lagförslaget upptagen bestämmelse tämligen ut- förligt behandlats i allmänna motiveringen och i direkt anslutning till motsva- rande stadgande i gällande lag, där sådant finnes, har kommittén ansett sig kunna göra specialmotiveringen relativt kortfattad. Detta har också möjlig- gjorts genom att till lagtexten fogats särskilda anvisningar som, där så befun- nits påkallat, förtydliga och komplettera de föreslagna lagbestämmelserna.

1 5. 1 5 första stycket.

Bestämmelsen motsvarar första stycket i 1 5 gällande lag med vissa änd- ringar. Sålunda har, såsom framgår av allmänna motiveringen sid. 175—176, tillämpningsområdet bestämts med hänsyn till begreppet »verksamhet» (se anvisningarna) i stället för rörelse och vissa andra i lagen angivna slag av arbetsföretag. Med uttrycket »varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning» avses att från lagens tillämpning ute- sluta verksamhet, som icke bestämmes av ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dock har föreslagits, såsom framgår av 1 5 g), att lagen skall i

vissa fall gälla, även om arbete icke utföres för arbetsgivares räkning. I huvud- regeln angives intet om platsen för verksamhetens bedrivande. Lagen är sålunda tillämplig även i det fall, då arbetet utföres i arbetsgivarens eller arbetstagarens hem, för såvitt ej annorlunda bestämts (se nedan). Vad som bör avses med tillfälligt arbete får enligt kommitténs mening i fall av behov avgöras av arbetsrådet.

1 59 a) 1. Denna bestämmelse är ny. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 177—178.

1 5 a) .2. Beträffande detta stadgande, som frånsett viss formell ändring motsvarar 1 5 e) i gällande lag, hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 180.

1 5 b).

Bestämmelsen motsvarar tredje stycket i gällande lags 1 &. Arbetarskydds- lagens tillämpning å arbete inom jordbruket har dock föreslagits utvidgad i en omfattning, som närmare angives i anvisningarna och allmänna motiveringen sid. 191—200.

1 5 c).

Ifrågavarande bestämmelse är ny. Se anvisningarna samt allmänna moti- veringen sid. 201—205. Utöver vad där angivits i fråga om tillämpningsom- rådet må i anledning av vad som anförts i ett remissyttrande framhållas, att bestämmelsen med den avfattning den erhållit i förslaget blir tillämplig även på ambulerande militär tvättinrättning, s. k. tvätt-tågskader. Med ut- trycket »bedrives väsentligen på samma sätt — _— —» åsyftas såväl omfatt- ningen som arten av arbetet.

1 5 d).

Denna bestämmelse ansluter till undantagsbestämmelsen i 1 5 a) gällande lag, dock med den ändringen, att undantaget omfattar endast sådant arbete, som icke kan hänföras till hemindustriellt arbete. Med arbetstagarens »hem» skall enligt kommitténs mening förstås icke blott arbetstagarens bostad utan även sådana till bostaden hörande utrymmen, som brukas i omedelbart sam- band med denna. Jämför anvisningarna till 1 5 a) 1. Till »annan plats», som av arbetstagaren bestämmes, hänföres arbetsplats, som arbetstagaren själv eller tillsammans med en eller flera andra arbetstagare låtit anordna för arbetets utövande.

Beträffande innebörden av samt lagens tillämpning å hemindustriellt arbete hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 208—213.

660 1 5 e).

Detta stadgande motsvarar nuvarande lags undantagsbestämmelse i 1 5 b), dock att gällande undantag avsevärt begränsats. Förslaget att utsträcka lagens tillämplighet till här avsett arbete motiveras jämväl av den vida tolkning, som givits åt begreppet medlem av arbetsgivarens familj. Den föreslagna begräns- ningen till arbete utom arbetsgivarens bostad sammanhänger med att bostad och de hygieniska förhållandena där stå under tillsyn av hälsovårdsnämnd. Beträffande kommitténs förslag hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 216—218.

1 5 f)-

Ifrågavarande bestämmelse motsvarar 1 & fjärde stycket gällande lag. De föreslagna ändringarna äro endast av redaktionell natur. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 218—219.

1 5 g) 1. Denna bestämmelse är ny. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 220—222.

1 5 g) 2.

Ifrågavarande stadgande är nytt. Det förutsättes, att verksamheten bedrives för vederbörandes egen räkning, ej arbetsgivares, samt att ifrågavarande per- soner ej äro att anse såsom arbetstagare i förhållande till den sammanslutning, som bedriver verksamheten. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 223—225.

2 &. 2 5 a).

I första stycket angiven definition på arbetstagare motsvarar arbetarbegrep- pet i 2 & gällande lag.

Den i andra stycket upptagna bestämmelsen, vilken saknar motsvarighet i nuvarande lag, är föranledd av bland annat den i 1 5 c) och g) 1 föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 229—232.

2 9" b).

Första stycket återger i oförändrat skick arbetsgivarbegreppet enligt nuva- rande lags 2 5.

Andra, tredje och fjärde styckena äro nya med undantag av bestämmelsen i tredje styckets första punkt, som motsvarar bestämmelsen i första stycket av gällande 53 &.

Beträffande dessa bestämmelser hänvisas i övrigt till anvisningarna samt allmänna motiveringen, i fråga om arbetsgivarbegreppct sid. 229—232 och vissa arbetsföreståndares ansvar sid. 241—245.

Ifrågavarande bestämmelser äro nya och avse överflyttande i vissa fall av arbetsgivares ansvar på ägare eller nyttjanderättshavare. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen, i fråga om hustak sid. 246—248 och grustag sid. 249—251.

2561).

Första stycket motsvarar definitionen på arbetstid i 8 % gällande lag, dock att »den tid, varunder arbetet pågår» ändrats till »den tid, varunder arbets- tagare användes till arbete för arbetsgivares räkning». Ändringen motiveras av att arbetet kan fortgå även å tid efter det arbetstagare fullgjort sin arbetstid, t. ex. skiftarbete.

I andra stycket upptages definition på rast såsom den återgivits i 9 & arbets- tidslagen för detaljhandeln (sv. författnsaml. nr 652:1942). Se anvisningarna.

2 5 e). Ifrågavarande definition av minderårig motsvarar den i 8 & gällande lag angivna. Definitioner på Vissa andra i lagen använda begrepp ha upptagits i de till * 2 & hörande anvisningarna. Med hänsyn till svårigheten att uppställa i alla avseenden fullt godtagbara definitioner på ifrågavarande begrepp har kom- mittén ansett sig icke böra upptaga definitionerna i lagtexten. Se allmänna motiveringen sid. 252.

1 3 &.

i Denna paragrafs första stycke återger med vissa ändringar bestämmelsen i

; 7 & 3 mom. gällande lag. Sådan ändring har vidtagits, att befogenheten att * utsträcka lagens tillämpning föreslagits överflyttad från Kungl. Maj:t till ar-

; betsrådet. Vidare har stadgandet utsträckts att avse även ohälsa i arbete. Ordet »uppenbarligen» före »utsättas för allvarlig fara» har ansetts onödigtvis begränsa stadgandets tillämpning och därför föreslagits utgå. Därjämte ha orden »då i sådant fall arbetare icke användes till arbete för arbetsgivares räkning» uteslutits. Det är nämligen icke otänkbart, att det kan uppstå behov av att tillämpa stadgandet även i fall, då arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Bestämmelsen i andra stycket är ny. Den har ansetts påkallad med hänsyn till de viktiga beslut arbetsrådet här kan fatta, nämligen att föreskriva om utsträckt tillämpning av lagen utöver vad Kungl. Maj:t och riksdagen beslutat.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 253—254.

45.

Ifrågavarande bestämmelse är ny. Se allmänna motiveringen sid. 254.

5 9. Denna paragraf motsvarar nuvarande 3 5 men har givits ett mera omfat- tande innehåll.

5 5 första stycket.

I detta stycke, som motsvarar första stycket i nuvarande 3 5, ha orden »i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest» uteslutits. Med gällande lydelse synes det som om endast hänsyn till arbetets natur skulle vara avgörande för vad som borde iakttagas i skyddshänseende och därvid särskilt i avseende å arbetslokaler, maskiner, redskap eller eljest. Redan av de i 4 och 5 && gällande lag angivna föreskrifterna framgår emellertid, att arbetsgivaren har att beakta även de förhållanden, varunder arbetet bedrives. På grund härav och då arbetsgivaren därjämte bör taga hänsyn till arbets- tagarens personliga förutsättningar för arbetet, har efter uttrycket »arbetets natur» tillagts »och de förhållanden, varunder arbetet bedrives, samt arbets- tagarens ålder, yrkesvana och andra förutsättningar för arbetet». I »andra förutsättningar» innefattas bland annat utbildning, kön, kroppskonstitution, rörlighet, hörsel- och synförmåga. Vidare har kommittén utbytt orden »anses av nöden» mot »erfordras». I uttrycket »iakttaga allt» innefattas skyldighet för arbetsgivare att även vidtaga åtgärder till skyddande av arbetstagare mot jäkt i arbetet. Med stöd av förevarande bestämmelse bör enligt kommitténs mening distriktschef kunna föreskriva om läkarundersökning av arbetstagare å arbetsställe, där exempelvis fall av smittosam sjukdom inträffat.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 260—261.

5 5 andra stycket.

Denna bestämmelse motsvarar med vissa ändringar gällande 3 5 andra stycket och 6 & sista stycket. Kommittén har ansett, att i lagen bör kraftigare framhållas den betydelsefulla ställning arbetstagarna intaga i fråga om skydds- arbetet och de förpliktelser, som åvila dem i avseende å lagens efterlevnad. Formuleringen har valts så, att viss kongruens erhållits mellan första och andra styckena i paragrafen. Härigenom har kommittén bland annat velat betona motsvarigheten mellan arbetsgivares och arbetstagares förpliktelser med avseende på lagens efterlevnad.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 261—262.

5 5 tredje stycket.

Detta stycke saknar motsvarighet i gällande lag. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 262.

6 &. Beträffande bestämmelserna i denna paragraf hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 264—266.

6 5 första stycket. Denna bestämmelse är ny.

6 5? andra stycket.

Ifrågavarande föreskrift motsvarar bestämmelsen i 4 & q) gällande lag med vissa ändringar. Sålunda har bestämmelsens tillämpning utsträckts att om- fatta även ohälsa, varjämte orden »nödig erfarenhet» utbytts mot >>nödiga förutsättningar». Vidare ha orden »undervisning och ledning» ersatts med »ledning eller tillsyn», enär ordet undervisning i förevarande fall ansetts mindre lämpligt.

6 5 tredje stycket. Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande lag.

7 &.

Ifrågavarande bestämmelse motsvarar 6 5 första och andra styckena gäl- lande lag. De föreslagna ändringarna äro av redaktionell natur, med undantag av att distriktschefs granskningsskyldighet utsträckts att omfatta även förslag till sådana anslag, som omnämnas i andra stycket. Genom tillägget i första stycket av uttrycket »i särskilt fall» har kommittén velat begränsa stadgandets tillämpning. Bestämmelsen i 6 & tredje stycket gällande lag har uteslutits på grund av kommitténs förslag i 5 5 andra stycket. Se anvisningarna samt all- männa motiveringen sid. 267—268.

8 &.

Beträffande denna bestämmelse, som är ny, hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 274—279. Ehuru anmälan ej erfordras i fråga om verksamhet, som nedlagts, anser kommittén, att om en verksamhet varit nedlagd under längre tid, exempelvis mer än två år, och återupptages, ny anmälan skall göras till distriktschefen.

9 5. 9 5 första stycket.

Detta stycke har viss motsvarighet i nuvarande 26 5. I sak har den änd— ringen företagits, att granskning av förslag till nybyggnad och väsentlig om- eller tillbyggnad av arbetslokal göres obligatorisk samt att skyldigheten ut- sträckes att omfatta även personalrum, som omnämnas i lagförslagets 13 5. Därjämte har i bestämmelsens första stycke, sista punkten, upptagits en be- stämmelse av innehåll, att ändring av granskat förslag ej må göras, med mindre ändringsförslaget granskats av vederbörande distriktschef.

I förhållande till gällande 26 å ha även vissa formella ändringar vidtagits. Sålunda har uttrycket »som ej må för sådan granskning uppbära någon gott- görelse» ändrats till »utan kostnad för arbetsgivaren». Vidare har uttrycket »snarast möjligt» utbytts mot »utan dröjsmål». Med hänsyn till att under-

låtenhet att iakttaga stadgandet är förenad med påföljd, har kommittén ansett sig böra föreskriva, att yttrande över byggnadsförslag skall avgivas skriftligen. Orden »återsända förslaget» ha uteslutits. Sådan skyldighet för distriktschef har nämligen ej ansetts böra föreligga, enär denne kan behöva ha tillgång till de insända handlingarna även efter granskningen. För arbetsgivaren torde det ej heller böra erbjuda några större svårigheter att tillhandahålla distriktschefen kopior av ritningar och avskrift av byggnadsbeskrivning. Orden »efter mot- tagandet av erforderliga handlingar» ha likaledes föreslagits utgå, enär de ansetts överflödiga. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 289—295.

.9 5 andra stycket.

Denna bestämmelse saknar motsvarighet i gällande lag. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 293.

9 5 tredje stycket. Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 293.

. 10 5. 10 5 1 mom.

Denna bestämmelse är ny. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 298—299.

10 5 2 mom.

Beträffande innebörden av de i detta moment upptagna bestämmelserna, vilka sakna motsvarighet i gällande lag, hänvisas till anvisningarna samt all- männa motiveringen sid. 299—301. De åtgärder, som distriktschef må kunna föreskriva beträffande lokal, förutsättas vara sådana, som avses i arbetarskydds- lagen eller med stöd av denna meddelad föreskrift.

10 5 3 mom.

Ifrågavarande bestämmelser, som äro nya, avse lokal, vilken ej dispo- neras av arbetsgivaren. Enär distriktschef har att lämna upplåtare med- delande endast då föreskrifter äro erforderliga, kan upplåtelse ske, därest distriktschefen icke inom skälig tid givit besked i ärendet. Av distrikts- chef meddelad föreskrift om åtgärder, som skola vidtagas, innan lokalen får upplåtas, är enligt kommitténs mening icke att anse såsom meddelande av förbud i lagens mening. Sådant förutsättes kunna meddelas av distriktschef med stöd av den föreslagna 57 5 5 mom., varvid han har att lämna upplåtaren klagohänvisning jämlikt 64 5 första stycket. Överträdelse av dylikt förbud kan föranleda straffpåföljd enligt 68 &. Det i anvisningarna angivna ut— trycket »har upplåtaren att svara» utesluter icke, att mellan upplåtaren och arbetsgivaren kan träffas överenskommelse om att den senare skall vidtaga viss åtgärd, som distriktschefen föreskrivit. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 301—303.

10 5 4 mom.

Rörande detta stadgande, som är nytt, hänvisas till allmänna motiveringen sid. 303.

11 5. Denna paragraf är ny. Vissa bestämmelser anknyta dock till föreskrifterna i 4 och 5 55 gällande lag. Se allmänna motiveringen sid. 308—310.

11 5 1 mom.

Beträffande de i detta moment upptagna bestämmelserna hänvisas till an- visningarna samt allmänna motiveringen sid. 308.

11 5 1 mom. a).

Rörande första stycket hänvisas till anvisningarna samt allmänna motive- ringen sid. 308.

Andra stycket motsvarar bestämmelsen i första stycket av nuvarande 5 5 a), dock med vissa ändringar. Sålunda har i uttrycket »I sluten arbetslokal» ordet »sluten» föreslagits utgå med hänsyn till definitionen av begreppet ar- betslokal i anvisningarna till 2 5. Vidare ha orden »jämte erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling» uteslutits, enär bestämmelser härom innefattas i försla- gets 11 5 1 mom. k) och 14 5 0) första stycket. Såsom nytt har tillagts, att vid bestämmande av det erforderliga luftutrymmet hänsyn skall tagas till be- skaffenheten av det arbete, som skall bedrivas i arbetslokalen, och ej blott till det antal arbetstagare, som skola sysselsättas i lokalen. I uttrycket »arbetets beskaffenhet» inrymmes härvid icke endast huruvida arbetet är lätt eller tungt — luftbehovet är nämligen även beroende härav — utan också huruvida för arbetet krävas särskilda anordningar, som försämra luften i arbetslokalen. I övrigt äro ändringarna endast av formell natur. Se anvisningarna samt all- männa motiveringen sid. 308.

11 5 1 mom. 5).

Ifrågavarande bestämmelse saknar motsvarighet i gällande lag. Med be- greppet »höjd» avses avståndet mellan golv och tak. Angivet avstånd, 2,70 meter, motsvarar det _i 51 å i byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364) såsom huvudregel upptagna minimiavståndet. Genom ändring av denna stadga den 15 juni 1945 (nr 364) har nämnda höjd minskats från 2,70 meter till 2,58. Med hänsyn till den betydelse arbetslokalens höjd har för anordnandet av tillfredsställande luftväxling, har kommittén ansett, att höjden i arbetslokal bör utgöra minst 2,70 meter. I särskilda fall bör dock mindre höjd kunna tillåtas. I de fall, då arbetslokal är avsedd för ett större antal arbetstagare eller för verk- samhet, vari alstras damm, rök etc., fordras i allmänhet större höjd än 2,70 meter, bland annat för att erhålla tillräckligt utrymme för luftväxlings- och utsugningsanordningar. Förevarande bestämmelse bör äga tillämpning även å personalrum.

Genom att orden »i regel» upptagits i lagtexten har till bestämmelsen ej .

ansetts böra fogas något övergångsstadgande beträffande sådana, vid tidpunk- ten för lagens ikraftträdande befintliga arbetslokaler, som ha lägre höjd än 2,70 meter.

11 5 1 mom. 0).

Denna föreskrift är i huvudsak ny men anknyter i viss mån till sista punkten av 4 5 f) gällande lag. I det preliminära lagutkastet upptogs en bestämmelse, som var väsentligen likalydande med den här berörda. I flera remissytt- randen gjordes erinringar särskilt beträffande stadgandets tillämpning å jord— golv i gjuteri, smedja, plåtslageriverkstad och annan liknande arbetslokal. Enligt kommitténs mening skall bestämmelsen ej medföra hinder mot att an- vända jordgolv i arbetslokal, där så finnes lämpligt. Även dylikt golv kan på tillfredsställande sätt rengöras liksom även genom lämplig dränering erbjuda skydd mot fukt. Däremot torde fordran på att jordgolv skall skydda mot kyla i regel ej kunna uppställas. Se anvisningarna.

11 5 1 mom. d).

Denna bestämmelse saknar motsvarighet i gällande lag. Stadgandet innebär icke, att väggar och tak under alla omständigheter skola skydda mot fukt, kyla och värme. I vissa fall kunna anspråk härpå icke uppställas, t. ex. be- träffande mindre sågverk, smedja e. d. Även driftförhållandena inom viss verksamhet kunna omöjliggöra uppfyllandet av nämnda fordran. Se i övrigt anvisningarna.

11 5 1 mom. e).

Detta stadgande är nytt. Med vindfång avses i detta fall även s. k. sluss. Sådan anordning bör i regel fordras för att motverka drag vid ytterdörr eller för att i vissa fall förhindra insyn exempelvis vid personalrum. Med skydds- tak, som omnämnes i anvisningarna, åsyftas ett över dörröppning till det fria anbragt tak, som hindrar att föremål, istappar e. (1. falla ned framför öpp- ningen. Se anvisningarna.

11 5 1 mom. f).

Ifrågavarande bestämmelse motsvarar med vissa ändringar 4 5 e) gällande lag. Sålunda har efter »eldsvåda» tillagts »eller annan olyckshändelse» samt efter »utrymningsvägar» orden »som ej få belamras eller spärras». Vidare har föreskrivits, att reservutgång skall vara tydligt angiven. I gällande lag före- kommande detaljuppräkning av olika säkerhetsanordningar, såsom »fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra trappor och dylikt» har uteslutits. Såsom nytt har nämnts anordningar för eldsläckning. Övriga ändringar äro av redak- tionell natur.

11 5 1 mom. 9).

Första stycket motsvarar första punkten i 4 5 f) gällande lag, dock med väsentligt ändrad avfattning. Sålunda har »transportvägar» tillagts. Vidare

& i ;

har med beaktande av orsakerna till inträffade olycksfall å gångar och transport- vägar bestämmelsen ifråga givits ett mera omfattande innehåll. Särskilt har understrukits, att gångar och transportvägar skola erbjuda tillräckligt utrymme med hänsyn till arbetsförhållanden och maskinella anordningar samt att de skola vara lämpligt förlagda och anordnade. Se anvisningarna.

Andra stycket anknyter till bestämmelsen i sista att-satsen i 4 5 a) gällande lag. I detta stycke medgivet undantag avser i regel fall, där ledstänger ej lämpligen kunna anbringas, exempelvis i trappa till arbets- eller smörjgrop av mindre djup eller liknande arbetsplats. Då det vid trappa ofta fordras förutom ledstänger även skyddsräck, t. ex. vid öppen trappa eller trappöpp- ning, har gällande bestämmelse kompletterats i detta hänseende. Uttrycket »berättigar till undantag» förutsätter enligt kommitténs mening viss prövning.

11 5 1 mom. h).

Detta stadgande inrymmer väsentligen bestämmelsen i 4 5 o) gällande lag och anknyter i viss mån till samma lags 5 5 b). Det avser att framhålla nöd- vändigheten av att arbetslokal är försedd med anordningar för erhållande av tillfredsställande belysning. I lagförslagets 14 5 a) angivas närmare bestäm- melser om de fordringar, som ställas på belysningen ur hälsosynpunkt. Be- stämmelsen i förslagets 16 5 12 mom. avser belysning på arbetsplats i det fria eller under jord.

Då belysningen i trappor, gångar och transportvägar ofta befinnes vara otillräcklig, har kommittén ansett det vara av vikt att i stadgandet under- stryka betydelsen av att tillfredsställande belysning anordnas på nämnda stål- len. Detta gäller även trappor och i viss utsträckning också gängar utanför arbetslokal. Se vidare anvisningarna.

11 5 1 mom. i).

Denna bestämmelse anknyter till 5 5 b) gällande lag. Enligt densamma skall tillses, att arbetslokal är försedd med tillfredsställande anordningar för lokalens uppvärmning. I vissa fall kunna dock undantag härifrån vara moti- verade, exempelvis i fråga om mindre sågverk, kvarnar, förrådslokaler o. d. Jämför förslagets 14 5 b).

11 5 1 mom. k).

Ifrågavarande bestämmelse anknyter till sista delen av 5 5 a) nuvarande lag. I den föreslagna bestämmelsen avsedda anordningar behöva icke under alla förhållanden vara mekaniskt drivna. Tillräcklig mängd friskluft kan näm- ligen i vissa fall även på annat sätt tillföras arbetslokal. Se anvisningarna.

11 5 1 mom. Z).

Denna bestämmelse, som är ny, avser yttre olägenheter, vilka kunna intränga i eller överföras till arbetslokal. I anslutning till vad i anvisningarna anförts, anser sig kommittén böra framhålla, att förhållandena oftast torde vara sådana,

att det bör ankomma på den, hos vilken olägenheten framkallas, att vidtaga erforderliga skyddsåtgärder. Då arbetstagarna i en arbetslokal störas av olägen- het från en annan arbetsgivares senare tillkomna verksamhet, torde det i regel åligga denne att vidtaga åtgärd till skyddande av nämnda arbetstagare. Enligt arbetarskyddslagen kan dock vidtagande av skyddsåtgärd fordras endast av den arbetsgivare, vilkens arbetstagare behöva skyddas. Att av denne fordra, att han skall vidtaga åtgärder till skydd för arbetstagare, sysselsatta hos annan arbetsgivare, torde i regel vara en civilrättslig angelägenhet. I ett remissytt- rande över förevarande bestämmelse i det preliminära lagutkastet har uttalats den önskan, att yrkesinspektör måtte givas sådan vidgad befogenhet. Kommittén har dock ej ansett sig kunna föreslå detta.

Beträffande garage eller annan liknande lokal, som upplåtits till begagnande av flera arbetsgivare, bör det åligga upplåtaren av lokalen att iakttaga, vad i detta stycke stadgas. Jämför lagförslagets 10 5 3 mom.

11 5 1 mom. m).

Med detta stadgande, som saknar motsvarighet i gällande lag, avses sådant underhåll av arbetslokal med därtill hörande inredning samt anordningar, som erfordras för att lokalen skall vara tillfredsställande i arbetarskyddshän- seende. Från yrkesinspektionens sida har ett stadgande av angivna innehåll ansetts väl befogat. Bestämmelsen får enligt kommitténs mening anses tillämplig bland annat i sådana fall, där arbetstagarna utsättas för väder och vind på grund av arbetslokalens bristfälliga beskaffenhet, dåligt underhållna tak, väg- gar e. d. Jämför även 11 5 1 mom. 1).

11 5 2 mom.

Bestämmelserna i detta moment äro nya. I många fall förläggas arbetslokaler i byggnad på sådant sätt, att de ej erhålla dagsbelysning. Förutom de i an- visningarna och allmänna motiveringen angivna må här jämväl nämnas kon- tors-, lager- och andra arbetslokaler i varuhus, lokal för telefonväxel. Enligt kommitténs mening bör det vara sörjt för att även dessa lokaler tillföras dags- belysning.

Då nivåskillnaden mellan en arbetslokals golvyta och omgivande markyta ofta icke är densamma på alla punkter, har i tredje stycket efter »golv» tillagts »eller större del därav». Siffran 1,4 motsvarar ungefär halva takhöjden (2,7 meter, jämför 11 5 1 mom. b). I övrigt hänvisas till anvisningarna samt all- männa motiveringen sid. 308—310. I ett remissyttrande (sid. 305) har uttalats, att förstklassig dagsbelysning kunde erhållas även i arbetslokaler, som låge mer än 1,4 meter under jord, exempelvis genom anordnande av lanterniner eller ökning av byggnadshöjden. Då dagsbelysningen ej enbart är avgörande för frågan om arbetslokals förläggande under jord, har kommittén ansett sig icke böra för dylika fall föreslå undantag från bestämmelsens tillämplighet utan hänvisar till möjligheten till medgivande jämlikt 11 5 2 mom.

11 5 3 mom.

I fråga om denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i gällande lag, hänvisas till allmänna motiveringen sid. 310. Enligt kommitténs mening är det av vikt, att även arbetslokaler, som tillfälligt brukas eller där arbete icke fortlöpande bedrives, motsvara skäliga anspråk ur arbetarskyddssynpunkt. Sär- skilt stadgande har därför upptagits i lagförslaget rörande dylika lokaler.

11 5 4 mom.

Ifrågavarande stadgande är nytt. Enligt 5 & lagförslaget är arbetstagare pliktig medverka vid arbetarskyddslagstiftningens genomförande. Detta gäller även i fråga om arbetslokal. Särskilt betydelsefull är enligt kommitténs mening denna medverkan, då det gäller ordning och renlighet i arbetslokal samt vid- makthållande i gott skick av inredning och anordningar för belysning, luft- växling och uppvärmning. Se anvisningarna.

12 5.

De i denna paragraf angivna bestämmelserna äro nya. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 311—312. Vad som bör förstås med »till avsevärd del» i andra stycket kan här ej närmare angivas utan får bedömas efter förhållandena i varje särskilt fall. Med »vederbörande distriktschef» i tredje stycket avses enligt kommitténs förslag den gruvinspektör, som har att utöva tillsyn å arbetsstället ifråga.

13 5 1 mom. 13 5'

I första stycket meddelade bestämmelser återge med vissa ändringar 5 5 g) gällande lag. Främst har föreslagits, att i sistnämnda lagrum angivet villkor »sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande sätt ett större antal arbetare» utgår. Vidare har bestämmelsen om plats för inta- gande av måltid skärpts såtillvida, att dylikt utrymme skall finnas, för såvitt ej särskilt förhållande berättigar till undantag. Ordet »bör» har ersatts med »skall» och orden »åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten av arbetsstället» ha uteslutits. Jämför förslagets 13 5 1 mom. e). Nya bestämmelser ha upptagits gällande förbandsrum eller sjukrum, plats för vila samt skydd , mot köld och nederbörd.

Beträffande stadgandet i andra stycket, som saknar motsvarighet i gällande lag, hänvisas till anvisningarna. ! Enär det enligt kommitténs mening synes betydelsefullt, att innebörden av : de i första stycket angivna generella bestämmelserna redan i lagen närmare klargöres, har i tredje stycket under särskilda punkter a)—k) upptagits vissa utförligare bestämmelser rörande här ifrågakommande anordningar. Dessa be- stämmelser, vilka sakna motsvarighet i gällande lag, ansluta i huvudsak till de anvisningar angående personalrum m. ni., som utfärdats av yrkesinspek- tionens chefsmyndighet.

Med hänsyn till att personalrum, varom här är fråga, begagnas endast under kort tid av dygnet, har i lagförslaget ej uppställts fordran på att de skola. vara förlagda ovan jord eller att särskilt medgivande skall sökas, för att de skola få förläggas under jord eller till utrymme, där dagsbelysning icke finnes. Enligt kommitténs mening bör dock fordras, att rum, som avses i punkterna e) och g)—i), förläggas ovan jord och så, att de erhålla dagsbelysning. I huvud- bestämmelsen angives, att vid inrättande av här åsyftade anordningar hänsyn även skall tagas till arbetstagarnas kön. Detta innebär dock icke, att skilda anordningar för män och kvinnor alltid skola finnas. Vissa anordningar kunna självfallet vara gemensamma, t. ex. dricksvattenanordningar och matrum. Om och i vad mån andra anordningar, t. ex. klädrum och avträde, kunna vara gemensamma för män och kvinnor beror på bland annat arbetets beskaffenhet (ombyte av kläder) samt arbetstagarnas antal.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 318—322.

13 5 1 mom. a).

För att kunna tillhandahålla dricksvatten på i stadgandet angivet sätt kräves i regel tillgång till vattenledningssystem. Ett arbetsställe kan dock vara så beläget, att dricksvatten icke kan tillhandahållas genom dylikt system. Detta förhållande innebär givetvis icke befrielse från att iakttaga bestämmelsen, utan bör dricksvatten av lämplig beskaffenhet på annat sätt hållas lätt till- gängligt för arbetstagarna, exempelvis genom lämpligt anordnade vattenkärl i tillräckligt antal.

13 5 1 mom. 5).

Att tvättvatten skall vara av tjänlig beskaffenhet innebär bland annat, att det ej får vara smutsigt, slammigt eller på annat särskilt sätt förorenat. Med »avskilt utrymme» åsyftas exempelvis viss avbalkning inom arbetslokal. Rörande innebörden av andra under b) använda uttryck hänvisas till anvis— ningarna. Enligt bestämmelsen i tredje stycket föreslår kommittén såsom all- män regel, att tjänliga rengöringsmedel skola tillhandahållas arbetstagarna ge- nom arbetsgivarens försorg. Vid särskilt smutsigt arbete bör detta även kunna fordras. Behovet av rengöringsmedel sammanhänger emellertid i hög grad med arbetets beskaffenhet samt hur arbetstagarna handhava desamma. Under vissa förhållanden kan det te sig obilligt att ålägga enbart arbetsgivaren nämnda skyldighet. Kommittén anser därför, att möjlighet bör finnas för arbetsgivaren att med arbetstagarna träffa överenskommelse i frågan. I åtskilliga fall regleras också denna fråga genom bestämmelser i kollektivavtal. Se i övrigt allmänna motiveringen sid. 321.

13 5 1 mom. 0 ).

Bestämningen »lämpligt förlagd» utesluter icke, att lokal för ombyte och förvaring av kläder (klädrum) kan anordnas på annan plats än i omedelbar anslutning till arbetstagares arbetslokal eller arbetsplats. Enligt kommitténs

mening skall hinder ej föreligga att förlägga kläd- och tvättrum till samma lokal, om så befinnes lämpligt.

13 5 1 mom. 01).

Som framgår av paragrafens första stycke skola arbetstagarna äga tillgång till torkrum, där så erfordras. Sådant rum bör i allmänhet finnas vid arbets- ställe, där arbetet medför, att arbetstagarnas kläder eller skodon bliva fuktiga eller våta. I vissa fall kan torkrum vara behövligt även för utearbetare, t. ex. transport— och stuveriarbetare. Bestämmelsen utesluter icke möjligheten att förlägga torkrum till samma lokal som klädrum.

13 5 1 mom. 6).

Med det i paragrafens första stycke angivna undantaget från skyldigheten att tillhandahålla plats för intagande av måltid avses exempelvis sådant fall, där arbetstagarna önska intaga sin måltid i hemmet eller på annan plats utom arbetsstället. Att matrum skall vara uteslutande avsett och inrett för ifråga- varande ändamål torde icke alltid kunna fordras, t. ex. vid mindre arbets- ställen med obetydligt smutsande arbete. En skälighetsprövning får här bliva avgörande. Se anvisningarna.

13 5 1 mom. f).

Då det icke kan anses skäligt att vid arbetsställe med endast några få man- ! liga och kvinnliga arbetstagare fordra skilda avträden, har till bestämmelsen tillagts orden »i regel». I bestämmelsen har understrukits vikten av att av- ; träde är tillfredsställande ventilerat. Ehuru vattenspolning av avträde i all- ? mänhet bör fordras, måste undantag härifrån dock kunna göras. I exempelvis ] gruva måste man undvika vattenspolning för att ej förorena gruvvattnet.

13 5 1 mom. g).

Vid denna bestämmelses tillämpning bör skälig hänsyn tagas till möjligheten att vid närbeläget sjukhus c. d. erhålla erforderlig första hjälp. Att i lag- texten eller anvisningarna angiva, vid vilket minimiantal av arbetstagare för- bandsrum eller sjukrum skall finnas, är enligt kommitténs mening icke möj- ligt, enär behovet av sådant rum måste bedömas även med hänsyn till de risker . för ohälsa eller olycksfall, som förefinnas vid arbetsstället.

13 5 1 mom. It)—'i).

Beträffande bestämmelserna i dessa punkter hänvisas till anvisningarna. I , anslutning till bestämmelsen i h) har i ett remissyttrande framhållits, att där arbetsgivare tillhandahölle arbetstagare bostad vid arbetsplatsen, denna jämte tillträdes- och utrymningsvägar skulle hållas i tillfredsställande skick. Denna fråga torde särskilt beröra sjukvårds- och vaktpersonal vid olika inrättningar. Då särskilda bestämmelser finnas i fråga om bostads anordnande och underhåll (byggnads- och hälsovårdsstadgorna), anser sig kommittén icke böra i arbetar—

skyddslagen upptaga en bestämmelse av nämnda innehåll. Denna omständighet bör dock icke enligt kommitténs mening utesluta möjlighet för distriktschef att med stöd av lagen påfordra rättelse av missförhållande i angivna hänseende.

13 5 1 mom. k).

Vid arbetsställen, där arbete icke stadigvarande bedrives, kan i allmänhet icke göras anspråk på kläd-, tvätt- och matrum av sådan beskaffenhet, som angivits i förevarande moment. Man får då nöja sig med enklare anordningar, såsom bodar eller vagnar av tillräcklig storlek och tillfredsställande beskaffen- het. Det är emellertid av betydelse, att även vid dylika arbetsställen arbets- tagarna äga tillgång till erforderliga hygieniska anordningar. Såsom framgår av sid. 315 ha också framställts yrkanden härom. Kommittén föreslår därför ett särskilt stadgande avseende berörda slag av arbetsställen. Givet är, att vid stadgandets tillämpning hänsyn får tagas till arbetets omfattning och varaktig- het liksom även till den tid på året, då arbetet pågår. Se anvisningarna.

13 5 2 mom.

Rörande detta stadgande, som saknar motsvarighet i gällande lag, hänvisas till anvisningarna.

13 5 3 mom.

Bestämmelsen i detta moment är ny. Då i 1 mom. angivna anordningar äro avsedda för arbetstagarnas personliga hygien och omvårdnad, bör det ligga i deras intresse att medverka till att anordningarna hållas i gott skick och att ordning och renlighet iakttagas beträffande dessa. Enligt vad kommittén er- farit, ha missförhållanden härutinnan ej sällan framkommit. Kommittén har därför ansett sig böra genom en särskild bestämmelse erinra om arbetstagarnas skyldigheter i här berörda hänseende.

13 5 4 mom.

Beträffande denna bestämmelse, som är ny, hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 321. Genom uttrycket »där förhållandena det med- giva» har beaktats den omständigheten, att Vidtagandet av anordningar för uppställning av cyklar vid arbetsställen inom städer och stadsliknande sam- hällen ofta är beroende av kommunal myndighets medgivande.

14 s.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara i huvudsak gällande lags 5 5, vilken emellertid av kommittén föreslagits kompletterad i flera avseenden. Den i sistnämnda paragraf angivna ingressen »Till förekommande av ohälsa i följd av arbetet skall av arbetsgivare särskilt iakttagas» har föreslagits utgå, enär flera av bestämmelserna i den föreslagna 14 5 rikta sig även till arbetstagare.

Första punkten motsvarar vad i 5 & b) gällande lag sägs angående belysning. Genom de nya bestämmelserna har kommittén velat framhålla vikten av att dagsbelysning i första hand eftersträvas samt att, där sådan belysning icke finnes, ej är tillräcklig eller icke kan ifrågakomma, annan lämplig belysning skall finnas. Vidare har understrukits, att förutom allmänbelysning skall, där så erfordras, finnas platsbelysning. Då bländning genom ljus eller ljusreflex innebär risk för såväl ohälsa som olycksfall, har i en särskild bestämmelse före- skrivits, att lämpliga åtgärder skola vidtagas till förebyggande av denna risk. Jämför anvisningarna.

14 5? b ). Denna bestämmelse anknyter till stadgandet i 5 5 b) gällande lag, näm- ligen att »arbetet skall äga rum vid — — — så lämplig värmegrad, som arbetets natur och platsen för detsamma skäligen medgiva». Det är emel- lertid ej blott luftens värmegrad utan även dess fuktighetsgrad, som är av betydelse för välbefinnandet och förmågan att uthärda ansträngningarna vid arbetet. Verkställda undersökningar ha visat, att luftens värme- och fuktighetsgrad måste ligga inom vissa gränser, för att luften för arbets- tagaren skall vara behaglig och tjänlig. Krav på att värme- och fuktighets- graden hos luften i en arbetslokal såvitt möjligt skall hållas vid lämpligt värde, har därför uppställts i lagförslaget. Det i ovan nämnda 5 5 b) använda ut- trycket »arbetets natur» har utbytts mot »arbetets beskaffenhet», enär sist- nämnda ords innebörd torde få anses mera omfattande och avse icke blott arbetets natur, betingad av tekniska skäl, utan även i vad mån arbetet är ansträngande, lätt eller tungt. Vidare ha i skärpande syfte orden »skäligen medgiva» ersatts med »skäligen kan påfordras». Beträffande bestämmelsen hänvisas i övrigt till anvisningarna.

14 5)" c ).

Bestämmelsen i första stycket har sin motsvarighet i gällande lags 5 & a) första stycket, vari bland annat sägs, att >>i sluten arbetslokal skall finnas — — — erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling». Med hänsyn till de an- språk, som böra ställas på luften i en arbetslokal, har denna bestämmelse kompletterats. Se anvisningarna.

Stadgandet i andra stycket motsvarar 5 5 a) andra stycket gällande lag, dock att till »under jord» lagts orden »i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats». Vidare har avfattningen av satsen »där luften är utsatt för att för- skämmas» ansetts alltför mycket begränsa stadgandets tillämplighet och därför föreslagits utgå. Dä fara för syrebrist och förgiftning visat sig förekomma i synnerhet vid arbete i brunnar, behållare eller vissa rum, t. ex. trånga fartygs- rum, har föreslagits, att även dessa arbetsplatser särskilt angivas i lagtexten. Se anvisningarna.

14 5 d).

Denna bestämmelse motsvarar med vissa ändringar bestämmelsen i nuva- rande 5 5 c). Uttrycket »skadlig mängd» har sålunda ersatts med »skadlig eller besvärande mängd», varjämte bestämmelsens tillämpning utsträckts att omfatta ej endast arbetslokal utan varje plats, där damm, rök, gas eller ånga sprides i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. Stundom kan dylik luftförorening förekomma i sådan myckenhet, att den, utan att vara skadlig, blir i hög grad besvärande och retar till hosta, klåda eller tårar. Då det ej sällan förekommer, att här avsedd skyddsanordning skötes eller under- hålles på mindre tillfredsställande sätt, har i stadgandet jämväl tillagts, att sådan anordning skall »hållas i gott skick». Se anvisningarna.

14 5 6).

Ett specialfall till denna bestämmelse, som i övrigt saknar motsvarighet i gällande lag, återfinnes i nuvarande 5 5 (1). Med »annat hälsofarligt ämne» avses bland annat ämne, som kan orsaka hudförändringar, t. ex. vissa exotiska träslag eller träimpregneringsmedel. Smittofara kan föreligga vid arbete med hudar eller lump eller vid desinfektionsarbete. Uttrycket »där arbetsförhållan- dena eljest kunna medföra förgiftnings- eller smittofara» åsyftar exempelvis fall, då i en arbetsprocess användes ett ämne, som är ofarligt men som i för- ening med annat ämne bildar en hälsofarlig produkt, eller då fråga är om vård eller transport av personer eller djur, som drabbats av viss smittosam sjukdom. Då det i vissa fall kan förefinnas svårigheter att på annat sätt vid- taga betryggande åtgärder till förebyggande av i denna bestämmelse omnämnda risker, har kommittén ansett, att ändring av arbetsförhållandena även bör kunna ske med stöd av bestämmelsen. I sådant syfte har föreslagits, att giftigt eller annat hälsofarligt ämne skall, där så skäligen kan ske, i största möjliga. utsträckning ersättas med icke giftigt eller mindre hälsofarligt. Se anvis- ningarna. Exempel på arbete, som avses i denna bestämmelse, lämnas i kun-v görelsen den 24 november 1944 (nr 753) med särskilda föreskrifter i anledning av yrkessjukdomsförsäkringslagen.

14 5 f)-

Bestämmelsen i denna punkt är ny. I den mån luftens fuktighet inom viss. verksamhetsgren icke är tillfredsställande ur hälsosynpunkt, bör möjlighet fin- nas att i skälig grad erhålla rättelse. Det är dock att märka, att inom vissa. industrier, såsom pappers-, textil- och tobaksindustrierna, fordras viss fuktig- hetsgrad hos luften med hänsyn till fabrikationen. Bestämmelsens tillämpning är icke begränsad till endast arbetslokaler och arbetsrum, utan avses även vissa. andra arbetsplatser. Se anvisningarna.

14 5 g). . Ifrågavarande stadgande är nytt. Bestämmelsen syftar bland annat till att

motorer, transmissioner, arbetsmaskiner och andra tekniska anordningar skola.

vara så utförda, uppställda och underhållna, att skakningar och buller från dessa såvitt möjligt undvikas. Det skall sålunda tillses, att fundament till maskiner utföras tillräckligt kraftiga och stadiga samt att erforderliga ljud- och stötdämpande medel anbringas mellan maskiner och underlag. Kunna andra lämpliga skyddsåtgärder icke vidtagas, bör arbetet förläggas till särskild arbetslokal eller arbetsplats, som, när så erfordras, medelst ljudisolerande väg- gar eller på annat sätt avskiljes från angränsande arbetsplats. Sådan för- läggning kan ifrågakomma vid exempelvis arbete med tryckluftdrivna verktyg, vilka kunna förorsaka dövhet eller nedsatt hörselförmåga. Se anvisningarna. Exempel på arbete, som avses i detta stadgande, lämnas jämväl i den under 14 & e) på sid. 674 omnämnda kungörelsen.

14 5 h ).

Denna föreskrift, som saknar motsvarighet i gällande lag, avser bland annat dykar- och kasunarbete. Arbetstagare, som sysselsättas i flygtrafik, kunna likaså bliva utsatta för hälsofara vid flygning på större höjder.

14 5 t).

Beträffande denna bestämmelse, som är ny, hänvisas till anvisningarna. I anslutning till dessa vill kommittén framhålla, att vid tillämpningen av första stycket, första punkten, hänsyn i möjligaste mån skall tagas även till den fara för ohälsa, som kan uppkomma i samband med intensifiering av arbetstakten och därav föranledd stegrad trötthet hos arbetstagarna. Att sittplats skall vara lämpligt anordnad innebär, att den även skall vara av lämpligt utförande och i regel försedd med ryggstöd.

Bestämmelsen i andra stycket avser att framhålla vikten av att åtgärder Vidta- gas för att motverka de trötthetsbesvär och andra obehag, som ej sällan drabba arbetstagare, vilka huvudsakligen utföra arbete i stillastående ställning, särskilt där golvbeläggningen är hård. Som exempel på golv med sådan beläggning kan nämnas betonggolv, golv av klinkerplattor o. d. Nämnda besvär kunna minskas genom anbringande av lämplig golvbeläggning eller särskilt underlag vid sådan arbetsplats. Här ifrågavarande bestämmelse bör enligt kommitténs mening begränsas att i regel gälla arbete i arbetslokal. Jämför även sista punkten av anvisningarna till 14 5 f).

14 _é' k).

Detta stadgande motsvarar med vissa ändringar bestämmelsen i 5 & f) gäl- lande lag. Sådan ändring har vidtagits, att i första stycket nämnas förutom arbetslokaler, maskiner och redskap även inredning, apparater, personalrum, trappor och gångar. Vidare har i lagtexten upptagits en bestämmelse om regel- bunden grundligrengöring. Därjämte har föreslagits ett stadgande om att målning eller annan ytbehandling skall i skälig omfattning underhållas. Att i lagen upptaga en sådan detaljbestämmelse som att i arbetslokal skola finnas

spottkärl, har ansetts icke böra ske. Gällande bestämmelse härom har därför föreslagits utgå. Andra stycket motsvarar bestämmelsen i 5 % f) andra punkten, vilken dock kompletterats med ett stadgande om att sopor, spån och annat avfall skola på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras. Sistnämnda stadgande har ansetts påkallat med hänsyn till de missförhållanden ur hälso- och olycks- fallssynpunkt, som i berörda avseende ej sällan förekomma, särskilt vid mindre arbetsställen. I övrigt hänvisas till anvisningarna.

14 5 l ).

Bestämmelserna sakna motsvarighet i gällande lag. Se allmänna motive- ringen sid. 325—326.

Första stycket. Åtgärder till skydd mot ohälsa i arbete omfatta i regel så- dana tekniska anordningar, som avse att t. ex. uppsamla och bortföra före- kommande luftföroreningar, förhindra skakningar och buller eller förebygga, att arbetstagare påverkas av visst ämne eller material, som förekommer vid eller ingår i en arbetsprocess. Understundom kunna emellertid arbetsförhål- landena vara sådana, att man ej skäligen kan påfordra vidtagande av dylika tekniska anordningar, exempelvis då fråga är om ett tillfälligt arbete eller ett arbete, som utföres under sådana speciella förhållanden, att genomförandet av dylika skyddsåtgärder på grund av arbetets karaktär icke är möjligt. Exem- pel på arbete av här åsyftat slag lämnas i anvisningarna. I dylika fall måste arbetstagare till skydd mot ohälsa i arbete äga tillgång till sådan speciell skydds- utrustning, som i varje särskilt fall förebygger den förekommande risken, exem- pelvis lungskyddare, öronproppar, svetsglasögon eller handskar.

Såsom allmän regel föreslås, att skyddsutrustning skall tillhandahållas och bekostas av arbetsgivaren. Inom kommittén har emellertid ifrågasatts, om icke arbetstagare borde förpliktas att åtminstone i vissa fall betala en del av kost- naden för utrustningen, då härigenom ökad aktsamhet om skydden och större intresse av att bära dem skulle kunna påräknas från arbetstagarens sida. Då detta spörsmål i hög grad sammanhänger med det ifrågavarande arbetets art samt utrustningens användbarhet och varaktighet i arbetet, har kommittén icke funnit lämpligt att i lagförslaget upptaga någon bestämmelse om sådan skyldig- het för arbetstagare. Dock har ansetts, att i lagen bör finnas möjlighet för arbetsgivare att med arbetstagarna träffa överenskommelse i här berörda avse— ende. Med hänsyn till vikten av att skyddsutrustning finnes tillgänglig å arbets- stället har kommittén vidare föreslagit, att utrustningen skall förvaras å arbets- stället. Även i detta hänseende kan dock undantag behöva göras. Detta har be- aktats genom nyss angivna möjlighet till överenskommelse. Se anvisningarna.

Av vikt är, att skyddsutrustning är av lämplig beskaffenhet. Den bör i detta hänseende fylla vissa fordringar. Detta bör enligt kommitténs mening också kontrolleras. I ett andra stycke, som är nytt, har därför föreslagits, att skyddsutrustning skall vara godkänd av arbetsrådet. Sådant godkännande har dock icke ansetts erforderligt för varje slag av skyddsutrustning, utan detta för-

utsättes endast i den mån arbetsrådet så föreskriver. I detta sammanhang må erinras om att statlig kontroll över vissa andningsskydd föreskrives i förord- ningen den 19 maj 1939 (nr 174) angående tillverkning, införsel och försälj- ning av gasskyddsmateriel, varmed avses materiel till skydd mot stridsgaser.

Bestämmelsen i tredje stycket betonar nödvändigheten av att anvisad skydds- utrustning användes av arbetstagaren. Då arbetstagare stundom underskat- tar den med arbetet förefintliga risken och ej sällan finner det vara förenat med visst besvär att använda utrustningen, har kommittén funnit ifrågava- rande bestämmelse motiverad. Enär utrustningens effektivitet i allmänhet är beroende av hur den handhaves och skötes, har arbetstagare därjämte ålagts att väl värda densamma.

15 5.

15 55” 1 mom.

Bestämmelsen i detta moment motsvarar 5 5 e) gällande lag. Se anvis- ningarna samt allmänna motiveringen sid. 327.

15 5 2 mom.

Detta stadgande motsvarar med vissa ändringar bestämmelsen i andra styc- ket av nuvarande 41 &. Sålunda har den Kungl. Maj:t meddelade befogen- heten att föreskriva om stadgandets tillämpning överflyttats till arbetsrådet. Vidare ha vissa formella ändringar vidtagits. Bland annat har ordet »utsatts» utbytts mot >>mottaglig». En arbetstagare kan nämligen vara utsatt för viss hälsofara, men detta behöver ej med nödvändighet innebära, att han är sär- skilt mottaglig för denna. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 328—329.

16 5.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak bestämmelserna i gällande lags 4 %, vilka underkastats avsevärd omarbetning och komplettering. Av motsvarande skäl, som anförts under förslagets 14 5, har i nuvarande 4 & upptagna ingress »Till förekommande av olycksfall i arbetet skall av arbetsgivare särskilt iakt- tagas» föreslagits utgå.

16 5 1 mom.

Första stycket motsvarar 4 5 g) nuvarande lag med vissa ändringar. De föreslagna bestämmelserna avse att mera än de nuvarande understryka bety- delsen av att motorer, transmissioner och arbetsmaskiner äro av betryggande konstruktion och lämpligt utförande samt att de äro försedda med erforderlig utrustning och nödiga skydd ävensom lämpligt uppställda eller förlagda. Här- utöver har i särskilda punkter a)—d) närmare angivits, vad som i vissa hän- seenden särskilt skall iakttagas beträffande här berörda anordningar. Enär även tillsyn och skötsel av ifrågavarande anordningar är av betydelse ur skydds- synpunkt, har i förslaget upptagits ett stadgande om att dessa skola väl under-

hållas. Då motor är att hänföra till »maskiner», har sistnämnda ord utbytts mot »arbetsmaskiner». Vidare ha orden »andra mekaniska hjälpmedel» ersatts med »andra därmed jämförliga maskinella anordningar». Denna begränsning sam- manhänger med kommitténs förslag till bestämmelser i 4, 5 och 8 mom. Se anvisningarna.

16 5 1 mom. a).

Bestämmelsen i denna punkt motsvarar andra stycket i 4 5 k) gällande lag med den formella ändringen, att exemplifieringen »svänghjul, remskivor och andra» uteslutits samt att ordet »hastighet», såsom mera betydelsefullt i detta sammanhang, nämnts före ordet >>belastning». Stadgandet avser att före- bygga olycksfall på grund av maskindels söndersprängning.

16' 5 1 mom. b).

Denna bestämmelse motsvarar 4 5 l) gällande lag, dock betydligt ändrad. Många olycksfall inträffa vid arbete å eller invid transmissioner. Orsakerna härtill äro i de flesta fall, att arbete utföres å eller omedelbart intill trans- mission, medan denna är i gång. Särskilt gäller detta vid arbete med på- eller avläggning av exempelvis rem. Med hänsyn härtill har kommittén upptagit en bestämmelse om att vid sådant arbete transmissionen skall stannas, för såvitt ej för ändamålet lämplig anordning finnes vidtagen eller annat särskilt för- hållande berättigar till undantag. I ett remissyttrande över kommitténs preli- minära lagutkast har i fråga om här berörda bestämmelse yrkats, att det måtte klarläggas, vem som ägde medgiva nyssnämnda undantag. Med anledning härav må framhållas, att såsom bestämmelsen avfattats särskilt medgivande ej förutsättes, utan undantag må göras från bestämmelsen efter vederbörande arbetsgivares bedömande. I sista hand får distriktschefen avgöra, huruvida undantaget är berättigat eller icke. Uttrycket »transmissionsrem eller -lina» har i förtydligande syfte utbytts mot »rem, lina, kedja eller kätting för trans- mission». Se anvisningarna.

16 5 1 mom. 0).

Bestämmelsen motsvarar 4 5 i) första punkten gällande lag men avser förutom transmission även motor. Vidare ha ändringar av formell natur vid- tagits. I anslutning till denna bestämmelse erinras om landsorganisationens uttalande i sitt yttrande över det preliminära lagutkastet vad gäller skydd å maskiner samt larmanordning (sid. 331).

16 5 1 mom. d).

Första stycket motsvarar med vissa ändringar bestämmelsen i första stycket av nuvarande 4 5 k). De föreslagna ändringarna syfta till att ur skydds- synpunkt framhålla önskvärdheten av att direktdrivna arbetsmaskiner komma till användning. Detta utesluter dock icke, att även vid sådana maskiners

konstruktion och begagnande de i förevarande stycke angivna bestämmelserna skola beaktas. I lagtexten betonas, att anordning, varigenom maskin hastigt skall kunna stannas, skall finnas »på lätt tillgängligt ställe» å maskinen. Om vad som avses härmed hänvisas till anvisningarna. Det är vidare att märka, att med »lämplig anordning» avses i förevarande fall ej blott anordning för frånslagning av drivkraften utan över huvud taget anordning för hastigt stan- nande av arbetsmaskin. Detta innebär, att maskin även skall, där så skäligen kan påfordras, vara försedd med exempelvis bromsanordning. Det finnes näm- ligen maskiner, såsom centrifuger, rikthyvlar och träfräsmaskiner, eller ma- skiner med svänghjul, vilka på grund av stor hastighet eller annan omstän- dighet röra sig lång tid efter frånslagning av drivkraften och där ett olycksfall sålunda icke skulle kunna förhindras genom en hastig frånslagning. Beträf- fande förevarande bestämmelsers tillämpning å lantbruksmaskiner anser kom- mittén, att anordning, som här avses, endast behöver finnas vid maskinskötarens eller -förarens plats.

Andra stycket motsvarar 4 5 i) andra punkten gällande lag, dock att den föreslagna bestämmelsen förutsättes tillämplig jämväl i det fall, då transmissio- nen är »på betryggande sätt inskyddad». Kommittén anser nämligen, att även om transmissionen är på dylikt sätt inskyddad, i bestämmelsen avsedd anord- ning kan erfordras. Som villkor gäller, att anordningen skäligen kan påfordras.

16 5 2 mom.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar med vissa ändringar stadgandet i gällande lags 4 5 n). Såsom nytt har tillagts »samt tillhörande rörledningar», enär även dessa, då de innehålla vätska, ånga eller gas under tryck, kunna genom söndersprängning förorsaka olycksfall. I begreppet »rörledningar» har ansetts böra innefattas i dessa förefintliga kranar, ventiler m. m. Vidare har kommittén ansett sig böra, i likhet med vad som skett i huvudregeln i 16 5 1 mom., angiva, att ångpanna, kokare o. d. skola vara »på lämpligt sätt anordnade och uppställda» och att de »skola väl underhållas». Uttrycket »eller annat kärl under tryck, som genom explosion kan förorsaka olycksfall» har ersatts med det utförligare »andra behållare för vätska, ånga, luft eller annan gas under tryck». Bestämmelsen har härigenom erhållit vidgad tillämpning, i det att den gäller även kärl under tryck, som utan samband med explosion kan förorsaka olycksfall. Detta kan vara fallet med exempelvis en behållare med lut.

Gällande lag föreskriver, att ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som genom explosion kan förorsaka olycksfall, skall underkastas besiktning och provning, som kan anses tillfyllestgörande. Från detta stadgande medgives intet undantag. Då emellertid undantag för vissa fall måste anses befogat, i synnerhet som visst minimitryck icke angivits i bestämmelsen samt att behållare kunna vara under tryck, utan att nämnvärd-risk för olycksfall förefinnes, har föreslagits, att besiktning och provning skall verk- ställas »i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt».

Uttrycket »i den utsträckning» förutsättes härvid liktydigt med >>i den män och på det sätt». Kommittén har vidare ansett det vara av betydelse att fram— hålla nödvändigheten av »tillfredsställande fortlöpande tillsyn». Här angivna spörsmål föreslås bliva föremål för reglering genom särskilda kungörelser.

Andra styckets bestämmelse är ny och utgör en motsvarighet till vad i 4 5 b) gällande lag stadgas rörande hissar, kranar och liknande anordningar. Jämför även 16 5 4 mom. lagförslaget. Med uttrycket »tid för senaste besikt- ning» åsyftas i allmänhet dag för besiktningen men kan därmed avses även den månad eller det år, varunder senaste besiktning ägt rum.

Om skyldighet att förse ångpanna, kokare etc. med skylt eller instämpling avseende vissa andra uppgifter än de nyss berörda se lagförslagets 45 5.

16 5 3 mom.

Denna bestämmelse motsvarar 4 5 h) gällande lag, dock har tillagts »Om de åtgärder, som därvid skola vidtagas, är särskilt stadgat». Se anvisningarna. Till föreskrifter, som nämnas i anvisningarna, hänföres bland annat Kungl. Maj:ts stadga den 5 maj 1939 (nr 200) om elektriska starkströmsanläggningar.

16 5 4 mom.

Första stycket i detta moment är nytt. Bestämmelserna i andra stycket motsvara i huvudsak nuvarande 4 5 b). Stadgandena ha avfattats på mot- svarande sätt som bestämmelserna i förslagets 16 5 2 mom. Medan 4 5 b) avser såväl lyftanordningar som vissa andra transportanordningar, har kommittén föreslagit en uppdelning såtillvida, att de egentliga lyftanordningarna behand- las i förevarande moment och övriga i 4 5 b) avsedda transportanordningar i 16 5 5 mom., som därjämte föreslås gälla andra transportanordningar samt transportredskap. Bestämmelserna ha i förhållande till 4 5 b) kompletterats med föreskrift om att >>lyftanordning skall väl underhållas» samt underkastas »tillfredsställande fortlöpande tillsyn». Besiktning och provning skall ske i den utsträckning så är föreskrivet eller eljest anses erforderligt. Föreskrifter härom komma att meddelas genom särskilda kungörelser rörande dels hissar, dels andra lyftanordningar. Beträffande uttrycken »i den utsträckning» och »tid för senaste besiktning» hänvisas till 2 mom. här ovan. De i 4 5 b) före- fintliga bestämningarna »bärighet i vikt» samt >>då de äro avsedda för person- trafik, det antal personer, som utan fara kan på en gång begagna dem» ha föreslagits ersatta med »högsta tillåtna belastning». Innebörden härav kommer, om så erfordras, att klarläggas i nämnda kungörelser. Se anvisningarna.

Tredje styckets bestämmelse saknar motsvarighet i gällande lag. Stadgandet har ansetts erforderligt med hänsyn till de speciella riskmoment, som ofta före- ligga vid användandet av ifrågavarande anordningar.

16 5 5 mom. Bestämmelsen i första stycket, som är ny, har avfattats i likhet med första stycket i 2 och 4 mom.

Andra stycket, som anknyter till nuvarande 4 5 b), motsvarar stadgandet för lyftanordningar i 16 5 4 mom. andra stycket. Då icke alla transportan- ordningar behöva underkastas besiktning och provning, har ansetts, att det bör ankomma på arbetsrådet att utfärda närmare föreskrifter om i vilken utsträck- ning förevarande bestämmelse skall äga tillämpning.

Se anvisningarna samt i tillämpliga delar vad som anförts under 2 och 4 mom. Vad beträffar tillämpningen av bestämmelserna i förevarande moments huvudregel och punkter a)—c) å transportbanor och transportredskap, som användas inom jordbruket, förutsätter kommittén, att vederbörlig hänsyn tages till jordbrukets speciella arbetsförhållanden.

16 5 5 mom. a).

Ifrågavarande stadgande är nytt. Transportbanor förekomma inom ett fler- tal verksamhetsområden, och olycksfallsstatistiken utvisar i flera fall samband mellan olycksfall samt transportbanors anordnande och förekommande trans- portsätt. Kommittén har därför ansett det motiverat att för transportbana föreslå särskilt stadgande, vari med hänsyn till risken för klämning framhålles behovet av utrymme vid sådan bana. Därjämte har i enlighet med förslag av kommitténs gruvtekniska experter understrukits behovet av gångbana och signalanordning vid transportbana. Se anvisningarna samt allmänna motive- ringen sid. 334.

16 5 5 mom. b). Stadgandet saknar motsvarighet i gällande lag. Se anvisningarna.

16 5 5 mom. 0).

Bestämmelsen är ny. Även i samband med igångsättning och stannande av transportanordningar, såsom transportörer och transporttåg, förefinnes risk för olycksfall. Vad i 16 5 1 mom. c) och d) stadgas bör därför enligt kommitténs mening i tillämpliga delar gälla även transportanordning,

16 5 6 mom.

Stadgandet i första stycket motsvarar med vissa ändringar nuvarande 4 5 p). Sålunda har uttrycket >>vid förflyttning av tunga föremål» ändrats till >>vid lastning och lossning samt annat transportarbete», enär sistnämnda uttryck enligt kommitténs mening ger bestämmelsen större allmängiltighet och även bättre klargör dess tillämplighet å sådant arbete som exempelvis lastning och lossning av fartyg. Vidare ha orden >>ordnas och ledes» utbytts mot »anordnas och utföres» i syfte att understryka vikten av att arbetet icke endast anordnas och ledes utan även fortlöpande utföres på betryggande sätt. Se anvisningarna.

Bestämmelsen i andra stycket, som saknar motsvarighet i gällande lag, har upptagits på förslag av specialinspektörerna vid statens järnvägar. Se sid. 330. Ifrågavarande tillsynsorgan anförde, att det vid statens järnvägar i stor om- fattning inträffade, att personal, som vore sysselsatt med lossning och lastning av gods, bleve skadad av t. ex. utstående spikar å lådemballage eller oskyddade

skarpa kanter a gods. Då sådana risker förekomma även inom andra verk- samhetsområden, där transportarbete utföres, har kommittén ansett motiverat att i lagen upptaga ett allmängiltigt stadgande berörande nämnda risk. Se anvisningarna.

16 5 7 mom.

Bestämmelsen i första stycket anknyter till 4 5 m) gällande lag. Enligt olycksfallsstatistiken inträffa många olycksfall i samband med rengöring och smörjning av maskin eller transmission, som är i gång. Med hänsyn härtill har kommittén ansett, att gällande föreskrift »därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas, medan den är i gång» bör skärpas. I sådant syfte har föreskrivits, att innan ifrågavarande arbete utföres, dylik anordning skall stannas, för såvitt ej betryggande skyddsåtgärder vidtagits eller särskilt för- hållande berättigar till undantag. För att göra bestämmelsen tillämplig i större omfattning har förutom smörjning och rengöring även angivits reparation och tillsyn, varjämte >>maskin eller transmission» ersatts med »motor, trans- mission, arbetsmaskin eller annan maskinell anordning». Se anvisningarna.

Andra styckets bestämmelse är ny. Då olycksfall vid utförande av arbete, som avses i denna bestämmelse, ofta förekomma, har kommittén ansett sig böra genom en särskild bestämmelse i lagen understryka behovet av skyddsåtgärder vid dylikt arbete. Med »farlig arbetsplats» avses bland annat högt belägen arbetsplats, t. ex. å travers,

16 5 8 mom.

Rörande detta stadgande, som saknar motsvarighet i gällande lag, hänvisas till anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 334—335. Med det i an- visningarna angivna uttrycket »finnes särskilt stadgat» åsyftas kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl., samt riksförsäkringsanstaltens kungörelse den 30 juli 1938 (nr 600) med särskilda bestämmelser i anledning av förstnämnda kungörelse.

16 5 9 mom.

Här angivna stadgande motsvarar nuvarande 4 5 a) men har omarbetats och därvid kompletterats med ett flertal nya bestämmelser. Första satsen i 4 5 a) »Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall eller genom nedstörtande föremål» har ersatts med »Där arbete medför fara för skada genom fall, nedstörtande föremål eller ras». Då det vid här ifrågakom- mande arbete är särskilt betydelsefullt, att arbetet ordnas och bedrives på betryg- gande sätt, har stadgandet kompletterats med bestämmelse härom. Med hänsyn till att här angivna risker uppträda på skilda arbetsplatser och under olika ar- betsförhållanden, har kommittén i fråga om vissa sådana platser och förhållanden ansett det motiverat att i lagförslaget upptaga närmare bestämmelser om vad som i berörda hänseenden särskilt skall iakttagas.

Första stycket motsvarar 4 5 f) andra punkten gällande lag med vissa änd- ringar. Bestämmelsens tillämpning har föreslagits utsträckt såtillvida, att »golv i arbetslokal _- särskilt i närheten av farliga maskiner och å andra farliga platser» ersatts med »golv, gångar och vägar på arbetsställe». Även om risken för att snava eller halka kan vara större vid en farlig maskin än å annan plats, har kommittén ansett, att i lagen bör upptagas en generell bestämmelse om åt- gärder till förebyggande av olycksfall genom snavning eller halkning, enär sådan risk föreligger praktiskt taget på alla arbetsplatser. Kommittén har där- jämte funnit sig böra i lagen understryka, att föremål icke få onödigtvis upp- läggas i gångar och vägar på grund av den risk för snavning eller halkning, som därigenom ofta uppkommer. Se anvisningarna.

Andra stycket motsvarar gällande lags 4 5 d), som dock kompletterats. Då den fara, som avses i 4 5 d), även föreligger vid arbete i »brunnar, schakt och dylikt», har bestämmelsen fullständigats i detta hänseende. Av samma skäl har vidare nämnts »golvöppningar», varom stadgas i nuvarande 4 5 a). Slut- ligen har upptagits en bestämmelse om att öppningar i vägg för in- och ut- lastning skola vara försedda med lämpliga skydd. Bestämmelsen avser givetvis öppning, som är så högt belägen över mark- eller lastplan, att fara för skada genom fall föreligger. Då här berörda risker i flera fall kunna elimineras på annat sätt än genom kringgärdande, såsom föreskrives i 4 5 a) och (1), har i den föreslagna bestämmelsen angivits, att bassänger, kar etc. skola vara på betryggande sätt anordnade, kringgärdade eller täckta. Se anvisningarna.

Tredje stycket innefattar stadgandet i 4 5 c) samt delvis bestämmelsen i 4 5 a) gällande lag. I exemplifieringen har tillagts landgångar och platt- formar. Såsom bättre angivande bestämmelsens syfte ha de i 4 5 c) använda orden »konstruktion och utförande» ersatts med »utförande och uppställning». Vidare har angivits, att trappor, stegar etc. skola vara försedda med erforder- liga skydd, såsom ledstänger och räck. Då underhållet av här ifrågakommande anordningar är av stor betydelse ur säkerhetssynpunkt, har i stadgandet be- tonats, att de skola väl underhållas.

Fjärde styckets bestämmelse, som saknar motsvarighet i gällande lag, syftar till att förebygga olycksfall på grund av ras eller fall av exempelvis material eller redskap, såsom i massamagasin, brädgårdar eller andra upplag av olika slag eller vid arbete å ställningar eller liknande högt belägna arbetsplatser.

Femte stycket är nytt. Stadgandet syftar till att påvisa den fara för olycks- fall, som föreligger vid arbete på tak på grund av att detta icke har tillräcklig bärförmåga, är bristfälligt eller saknar lämpliga skyddsanordningar. Med ut- trycket »i den mån så är föreskrivet» åsyftas byggnadsstadgans 59 & (sv. författnsaml. nr 261/1944) och kommitténs förslag till kungörelse angående säkerhetsföreskrifter inom byggnadsindustrien.

Sjätte stycket, som icke har motsvarighet i nuvarande lag, avser arbetsför- hållanden, där den ej sällan obeaktade faran för olycksfall genom ras före-

kommer. Då denna fara ofta föreligger, särskilt vid arbete i grustag och vid byggnads-, väg- och gatuarbeten, har kommittén ansett sig böra i en särskild bestämmelse angiva vad som vid sådana arbeten skall iakttagas i skyddshän- seende. Se anvisningarna.

Sjunde styckets stadgande är nytt. Det syftar likaledes till att påvisa faran för olycksfall genom ras och vilka skyddsåtgärder, som skola vidtagas mot denna fara vid tunnel- och annat liknande arbete.

Åttonde stycket saknar motsvarighet i gällande lag. Då risken för olycksfall genom ras är en av de största inom gruv- och stenindustrien, ha kommitténs gruvtekniska experter förordat den föreslagna bestämmelsen. »Skrota» är en fackterm inom gruvindustrien, som kommittén ansett sig böra nämna.

16 5 9 mom. ?) ).

Ifrågavarande bestämmelse är ny. Arbete bedrives i flera fall under så- dana förhållanden, att uppsättandet av skydd, permanenta eller tillfälliga, mot risk för nedstörtande ej skäligen kan ifrågakomma eller att arbetstagare på grund av arbetets beskaffenhet måste ha sådan rörelsefrihet å plats, där dylik risk föreligger, att skydd icke gärna kunna anbringas. Såsom exempel må här nämnas arbete med massaflis i binge och snöskottning från tak. Då arbetstagare ej sällan anser, att livbälte och säkerhetslina äro till hinder i arbetet, har i stadgandet föreskrivits skyldighet för honom att använda sådan utrust— ning. Se anvisningarna.

16 5 9 mom. c).

Rörande denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i gällande lag, hän- visas till anvisningarna. Till »annan liknande arbetsplats» hänföres bland annat. regleringsdamm vid kraftstation, kvarn eller såg, som drives med vattenkraft.

16 5 10 mom.

Detta moment är nytt. Olycksfall på grund av splitter, stänk, vassa eller heta föremål, heta vätskor, klämning eller slag äro mycket talrika. Fara för olycksfall genom splitter förekommer vid stenslagning, mejslingsarbete, skrot- hejning m. fl. arbeten. Denna fara kan ofta undanröjas eller minskas genom lämpliga skyddsskärmar eller betryggande inbyggnad av arbetsplatsen. Särskild fara för stänk föreligger ej sällan vid hantering av syror, alkalier o. (1. Till minskande av denna risk kunna vid upphällning av dylik vätska lämpliga tipp- och tömningsanordningar användas. Stänk kan även utgöras av glöd, gnistor, slagg eller smält metall från eldstäder, ugnar, Skänkar o. d. Vid arbete med vassa eller heta föremål eller heta vätskor kan olycksfallsrisken många gånger minskas eller elimineras genom att använda speciella redskap eller andra an- ordningar. Fara för olycksfall genom klämning föreligger ej sällan vid manuell transport av kärror eller vagnar. Dessa kunna förses med lämpliga skydd, exem- pelvis för undvikande av klämskada å hand eller fot. Olycksfall på grund av slag förekomma vid flera olika arbetsmoment inom skilda verksamhetsgrenar. Även denna risk kan i många fall minskas genom speciella skydd.

16 5 11 mom.

Första stycket i detta moment motsvarar bestämmelsen i 4 5 r) gällande lag med vissa ändringar. Till denna bestämmelse har sålunda fogats »genom arti- ficiell kyla eller värme eller genom bländande ljus». Olycksfall på grund av dessa orsaker förutsätter stark kyla eller stark värme. Bestämmelsen får anses tillämplig å bland annat arbete vid kyl- och värmeanläggningar, ugnar och svetsplatser.

Andra stycket, som är nytt, utgör ett komplement till bestämmelsen i första stycket. Med hänsyn till den allvarliga förgiftningsfara, som ofta visat sig föreligga vid arbete i behållare och brunnar, vid apparater och rörledningar, har kommittén genom en särskild bestämmelse velat understryka vikten av att erforderliga skyddsåtgärder vidtagas vid dylikt arbete. Se anvisningarna.

16 5 12 mom.

Denna bestämmelse, som anknyter till 4 5 o) gällande lag, har begränsats till att gälla arbetsplats anordnad i det fria eller under jord. Till sådan arbets- plats hänföres bland annat fabriks- och verkstadsområde för utearbetare, ban- gård, brädgård och byggnadsarbetsplats samt arbetsrum i gruva eller stenbrott, underjordisk station för järnvägs- eller spårvägsdrift. I fråga om belysning i arbetslokal gäller vad därom är stadgat i 11 5 h) och vad arbetsrådet kan komma att föreskriva med stöd av 11 5 2 mom. Om belysning till före- byggande av ohälsa se 14 5 a). Se även anvisningarna.

16 5 13 mom.

I detta moment angivna bestämmelser sakna motsvarighet i gällande lag. Bestämmelserna ha avfattats i analogi med dem i 14 5 l). Förutsättningarna för användande av speciell skyddsutrustning ha nämligen ansetts böra vara desamma, antingen det gäller förebyggande av ohälsa eller av olycksfall. Be- träffande kontroll av dylik skyddsutrustning hänvisas till vad som anförts därom under 14 5 1) sid. 676. Se anvisningarna.

16 5 14 mom.

Denna bestämmelse, som är ny, riktar sig främst till arbetstagaren och avser att förebygga de talrika och i många fall allvarliga olycksfall, som förorsakas på grund av olämplig klädsel. Som exempel på maskinell anordning, vars rörliga delar icke lämpligen kunna inskyddas, må här nämnas borrmaskin, där arbetstagare under arbete kan fastna med ärmlinning eller med håret vid borren. Dylika risker kunna elimineras eller minskas genom exempelvis åt- sittande ärmlinningar respektive hårskydd. Se anvisningarna.

17 5.

Första stycket i denna paragraf motsvarar gällande lags 5 5 h), som har underkastats en avsevärd omarbetning. I förtydligande syfte har »sådana an- ordningar, som kunna anses erforderliga» ersatts med »lämplig förbandsmate-

riel och annan för ändamålet behövlig utrustning finnas lätt tillgänglig i sådan omfattning, som kan erfordras». Det nuvarande uttrycket »med hänsyn till arbetets beskaffenhet» torde i första hand syfta på arten av de skador, som i regel förekomma vid arbetet. Då detta uttryck enligt kommitténs mening icke tillräckligt motsvarar de förutsättningar, som i här berörda avseenden böra gälla för stadgandets tillämpning, har kommittén i lagförslaget ändrat uttrycket till »med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets beskaffenhet och de förhållanden, varunder arbetet bedrives».

Andra och tredje styckena sakna motsvarighet i gällande lag. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 337—339.

18 g.

18 5 1 mom.

Första stycket i detta moment motsvarar med vissa ändringar gällande lags 5 5 i). Bestämmelsen har i förslaget gjorts obligatorisk genom att ersätta »bör» med »skall». Då uttrycket »där dess natur det medgiver» enligt kommit- téns mening binder bestämmelsens tillämpning vid huvudsakligen arbetets tek- niska karaktär, har uttrycket ersatts med »i den utsträckning, som kan anses erforderlig med hänsyn till arbetets beskaffenhet och varaktighet samt arbets- förhållandena i övrigt». Slutligen har en formell ändring vidtagits såtillvida, att »tillräcklig varaktighet» utbytts mot »tillräcklig längd». Ändringen sam- manhänger med att ordet »varaktighet» förut nämnes i satsen. Med hänsyn till den avfattning de sålunda föreslagna rastbestämmelserna erhållit, har kom- mittén icke upptagit någon bestämmelse om raster för minderåriga motsva- rande 14 5 2 mom. gällande lag.

Andra stycket är nytt. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 344—348.

18 5 2 mom.

Ifrågavarande bestämmelse saknar motsvarighet i gällande lag. Se anvis- ningarna samt allmänna motiveringen sid. 346—347.

19 5.

Första stycket motsvarar med vissa ändringar gällande lags 5 5 k). Sålunda har föreslagits, att arbetstagare skall för nattvila beredas ledighet, i vilken skall ingå tiden mellan klockan 23 och 5. Från denna huvudregel äro i samma stycke angivna vissa undantag, nämligen då fråga är om arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid. Ordet »bör» i 5 5 k) har utbytts mot »skall». Anmärkas må, att till arbete, som på grund av annan särskild omständighet måste försiggå jämväl nattetid, har föreslagits böra hänföras bland annat arbete, som avser för- arbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring. Jämför 21 5 gällande lag. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 356—361.

Andra stycket, som är nytt, innehåller undantag från huvudregeln beträf- fande arbetstagare i överordnad ställning. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 361.

Bestämmelsen i tredje stycket har ansetts erforderlig med hänsyn till att enligt bageriarbetstidslagen visst bageri- och konditoriarbete må i särskilda fall påbörjas redan klockan 2 och utsträckas till klockan 24.

Fjärde stycket är nytt.

20 5. 20 5 a). Detta stadgande, som är nytt, anknyter i viss mån till bestämmelserna i 20 5 gällande lag. Kommittén har ansett, att de omständigheter, som där angivas, lämpligen böra utgöra skäl för medgivande av undantag från den föreslagna huvudregeln i 19 5 om nattvila. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 361.

20 5 b).

Denna bestämmelse är ny. Enligt kommitténs mening kunna bärande skäl för arbete nattetid föreligga även i andra fall än de, som åsyftas i 20 5 a). Kommittén har därför funnit sig böra i lagförslaget upptaga en bestämmelse, enligt vilken arbetsrådet bemyndigas att jämväl för andra slag av arbeten än de i 20 5 a) avsedda medgiva undantag från vad i 19 5 första stycket stadgas. I anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 361—362 lämnas exempel å sådana arbeten, som avses i 20 5 b). I fråga om övergångsbestämmelser till det föreslagna stadgandet om ledighet för nattvila se allmänna motiveringen sid. 362—863.

20 5 c).

Ifrågavarande stadgande, som är nytt, motsvarar med vissa formella änd- ringar undantagsbestämmelsen i 5 5 5 mom. allmänna arbetstidslagen. De er- farenheter, som vunnits vid tillämpningen av denna bestämmelse, tala för att en liknande bestämmelse även upptages i arbetarskyddslagen. Med hänsyn till nattarbetets karaktär har dock förutsatts, att arbetstagarna icke genom natt- arbetet komma att utsättas för ohälsa eller överansträngning. Se allmänna motiveringen sid. 362.

21 5.

Innehållet i denna bestämmelse har huvudsakligen hämtats från andra stycket i 14 5 1 mom. (minderåriga) och andra stycket i 19 5 (kvinnor) gällande lag och motsvarar med vissa jämkningar de stadganden, som i fråga om här avsett arbete (nödfallsarbete) upptagas i arbetstidslagarna (se exempelvis allmänna arbetstidslagen 6 5). I stället för uttrycket »ett företags drift» har i förslaget använts »en verksamhets drift», enär >>verksamhet» utgör huvudbegreppet i den föreslagna lagtexten. Beträffande minderårigas och kvinnors användande

till nödfallsarbete har i lagförslagets 31 respektive 42 5 hänvisats till förevarande bestämmelse. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 362.

22 &.

Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar med vissa ändringar nuvarande 5 5 l). Sålunda har ordet »bör» i första styckets andra punkt och tredje stycket utbytts mot »skall», varigenom bestämmelserna erhållit obligatorisk karaktär. I övrigt äro ändringarna av redaktionell natur. Inom vissa yrken förekommer det, att arbetstagare inneha anställning med arbete endast några få timmar varje dag. Detta förhållande skall enligt kommitténs mening icke utesluta rätt till veckovila jämlikt den föreslagna bestämmelsen. Det förut- sättes dock, att arbetet är regelbundet och att det således ej pågår endast några dagar i veckan. Vad nu sagts bör gälla, oavsett om arbetstagare är anställd hos en eller flera arbetsgivare. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 366—367.

Anmärkas må, att till det föreslagna stadgandet om veckovila icke upptagits någon övergångsbestämmelse såsom skett i gällande lag.

23 %.

Ifrågavarande stadgande är nytt. Se anvisningarna samt allmänna motive- ringen sid. 368—369.

24 5.

Första stycket i denna paragraf är nytt. Andra stycket anknyter till be- stämmelsen i gällande lags 27 5. Enligt kommitténs mening är det av vikt, att distriktschef i första hand får anmälan om sjukdomsfall. Om medicinal- styrelsen anser sig böra ha tillgång till sådan anmälan, kan denna sedermera överlämnas från distriktschefen. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 371—374.

25 &. 25 5 1 mom.

Detta moment motsvarar nuvarande 7 5 1 mom. med vissa ändringar. Så- lunda har tillagts »apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande eller visst ämne eller material». Ifrågavarande tillägg är betingat av den avfattning, som givits vissa bestämmelser i lagförslaget. I övrigt äro ändringarna av redaktionell natur. Till »annan särskild anordning för arbetes bedrivande» hänföres bland annat byggnadsställning, lastbrygga och spårbana. Se allmänna motiveringen sid. 374—375.

25 5 2 mom. Första stycket motsvarar gällande lags 7 5 2 mom., vilket dock erhållit en förenklad avfattning. »Att den med förbudet avsedda faran är undanröjd» åsyftas bland annat, att skydd anbringas på arbetsplatsen eller att anordningen

nedskrotas. Med uttrycket »att anordningen uteslutande skall komma till an- vändning, som ej med förbudet avses» förstås exempelvis, att anordningen säljes för export eller för demonstration vid undervisning. Stadgandet i andra stycket är föranlett av kommitténs förslag till vissa nya eller ändrade lagbe- stämmelser.

25 5 3 mom.

Denna bestämmelse, som gäller såväl vuxna manliga och kvinnliga som minderåriga arbetstagare, är ny men anknyter till bestämmelserna i 15 och 22 åå gällande lag, vilka avse minderåriga respektive kvinnor. Jämför lag- förslagets 29 å andra stycket och 43 5. Se allmänna motiveringen sid. 375—376.

26 5.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 385—391. Första stycket motsvarar 9 5 första stycket gällande lag med den ändring, att den minderåriges ålder höjts från 13 till 14 år. I redaktionellt hänseende har efter ordet »arbete» i första satsen tillagts »som avses i denna lag». Se allmänna motiveringen bland annat sid. 389.

Andra stycket motsvarar 10 & första stycket gällande lag, dock med bety- dande ändringar i såväl sak som avfattning. Ändringen i sak innebär, att minimiåldern för minderårigs användande höjts från 14 till 15 år.

Rörande de av kommittén föreslagna ändringarna i övrigt må nämnas, att uttrycket >>bergverksarbete» ersatts med »arbete i gruva, stenbrott eller därmed jämförbart arbete». I den mån bergverksarbete, vilken benämning sällan an- vändes och dessutom är oklar, skulle avse även arbete, som bedrives ovan jord i anslutning till arbete i gruva eller stenbrott, exempelvis arbete i spelhus, pump- eller ångcentral eller anrikningsverk, får dylikt arbete anses hänförligt till industriellt arbete. Uppföras anordningar för bedrivande av verksamhet i gruva eller stenbrott, kan därvid förekommande arbete i regel hänföras till byggnadsarbete. Som komplettering till bruks- och fabriksarbete har upptagits >>verkstadsarbete», som är en vanlig benämning inom industrien.

I gällande lag har till industriellt arbete hänförts hantverksarbete. Enligt kommitténs mening skiljer sig dock hantverket med avseende på driftens om- fattning i regel så väsentligt från industriellt arbete i allmänhet, att det icke torde vara lämpligt beteckna hantverk som industriellt arbete. För en åtskillnad i detta hänseende tala också det allmänna språkbruket och gängse statistiska beteckningar. Då emellertid hantverksmässig verksamhet i många hänseenden kan för den minderårige medföra samma faror som det industriella arbetet, bör för dennes användande i sådan verksamhet gälla samma bestämmelser som för hans sysselsättning i industriellt arbete. Det synes för övrigt ej befogat att i detta avseende frångå gällande praxis. Av dessa skäl upptages »hant- verksarbete» i det föreslagna stadgandet efter »industriellt arbete». I nuva- rande lag har efter ordet byggnadsarbete tillagts »ändå att det ej är att hänföra

till industriellt arbete». Då båda dessa slag av arbete inbegripas under före- varande stadgande, har kommittén ansett nämnda tillägg överflödigt.

Då arbete i grustag, lertag eller å andra liknande arbetsplatser ej sällan bedrives under likartade förhållanden som industriellt arbete, har kommittén i stadgandet tillika upptagit »arbete i grustag eller därmed jämförbart arbete». Vidare har stadgandet föreslagits gälla »arbete 1 hotell, restauranger och kaféer». Sistnämnda arbete är enligt kommitténs mening ej sällan av sådan beskaffenhet, särskilt i fråga om vissa arbeten i kök, att erforderlig hänsyn bör tagas till den minderåriges ålder vid dennes sysselsättande i sådan verk- samhet. Slutligen har det i huvudregelns undantag använda uttrycket »distri- bution av varor» ersatts med »lättare distributionsarbete», varigenom bättre framhäves, att undantaget gäller sådant distributionsarbete, som är likartat med uträttande av bud eller ärenden. Anmärkas må, att under »arbete med transport av gods» inbegripes »flottningsarbete».

Inom kommittén har även diskuterats behovet av definitioner på industriellt arbete, hantverksarbete och vissa andra i stadgandet förekommande uttryck. Då de i lagförslaget upptagna bestämmelserna rörande minderårigs användande i arbete givits en i förhållande till 10 & gällande lag väsentligt vidgad tillämp- ning, har emellertid behov av sådana definitioner ej ansetts föreligga. Här må dock nämnas, att upptagning, vändning, kupning och stackning av torv för hand enligt kommitténs mening icke bör anses som industriellt arbete. Till så- dant arbete bör ej heller hänföras sotningsarbete. Kontorsarbete och vaktarbete (vakttjänst) inom ett industriellt företag äro icke att räkna som industriella arbeten. Däremot bör laboratoriearbete anses som industriellt arbete, om det är ett led i den vid arbetsstället bedrivna tillverkningen. Se allmänna motive- ringen sid. 389—391.

Tredje stycket motsvarar gällande lags 11 5 med Vissa ändringar. Sålunda har förbudet utsträckts att gälla alla minderåriga. Förutom arbete under jord i gruva eller stenbrott förekomma liknande arbeten under jord i samband med exempelvis tunnelarbete vid kraftstationsbyggnader eller arbete med an- ordnande av arbets— och förrådslokaler i berg. Även brunnsgrävning bör hän- föras till dylikt arbete. Enligt kommitténs mening böra minderåriga ej heller sysselsättas i sistnämnda slag av arbete. Med hänsyn härtill har i stadgandet tillagts »eller å annan liknande arbetsplats». Som sådan arbetsplats skall dock icke anses i berg insprängd arbetslokal, s. k. bergverkstad. Se allmänna moti- veringen sid. 389.

27 5. 27 5 a).

Denna bestämmelse motsvarar med vissa ändringar första stycket i 12 & gäl- lande lag. Sålunda har sistnämnda lagrums undantagsbestämmelse, i vad den avser intygsbok och läkarintyg, föreslagits utgå. Möjlighet till eftergift i dessa hänseenden synes nämligen icke erforderlig, enär arbetsbok med däri infört läkarintyg enligt lagförslagets 32 & skall tillhandahållas varje minderårig, då

han lämnar skolan. Se även sid. 398 sista stycket. Vidare har uttrycket »i fråga om lätt arbete, som bedrives i fria luften och fortgår allenast under kortare tid av året samt icke regleras av samband med mekaniskt driven arbetsprocess» ersatts med endast orden >>lätt arbete». Undantagsbestämmelsen erhåller härige- nom större allmängiltighet. Till ledning för stadgandets tillämpning lämnas i an- visningarna excmpel på »lätt arbete». Som villkor för eftergift enligt detta stadgande har därjämte upptagits, »att arbetet icke är av beskaffenhet att menligt inverka på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller hans förmåga att tillgodogöra sig den i skolan meddelade undervisningen». Se all- männa motiveringen sid. 389—390.

27 59 b ).

Ifrågavarande stadgande motsvarar nuvarande 12 å andra stycket med vissa ändringar. Sålunda har förutsättningen för undantag »till förekommande av sysslolöshet eller annat allvarligt men för den minderårige» utbytts mot »med hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning eller eljest finnes påkallat på grund av andra särskilda skäl». Såsom andra särskilda skäl skall bland annat, liksom i gällande lag, anses sysslolöshet eller annat allvarligt men för den min- derårige. Vid meddelande av eftergift böra beaktas de förutsättningar, som finnas angivna i lagförslagets 27 5 a).

27 5 c ).

Denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i gällande lag, har betingats av den skärpta bestämmelsen i lagförslagets 26 & tredje stycket. Med hänsyn till bland annat, att arbete under jord i gruva eller stenbrott understundom erbjuder den huvudsakliga inkomstmöjligheten för ett samhälles arbetskraft och att minderårigs sysselsättande i sådant arbete kan vara av betydelse för hans yrkesutbildning, har kommittén ansett, att möjlighet till undantag bör finnas även i här berörda fall. Se allmänna motiveringen sid. 389.

28 &.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara i huvudsak stadgandena i gäl- lande lags 9 5 andra stycket och 10 5 andra stycket med vissa ändringar, för- anledda av lagförslagets övriga bestämmelser angående minderåriga. Av skäl, som framgå av den allmänna motiveringen å sid. 395, har bestämmelsen i nuva- rande 9 Q 0) föreslagits böra utgå. Beträffande innehållet i den föreslagna 28 % hänvisas till allmänna motiveringen sid. 394—399.

Första styckets ingress motsvarar inledningen till gällande lags 9 5 andra stycke med den ändringen, att »intygsbok» ersatts med »arbetsbok». Bestäm- melsen i a) återger i oförändrad form första satsen i nuvarande 9 & a). Stad- gandet i b) motsvarar gällande 9 5 b). Avfattningen i 28 5 c) har föreslagits något ändrad i förhållande till motsvarande bestämmelse i gällande lags 10 & andra stycke. Sålunda ha orden »att den minderårige icke kan anses komma

att lida men av den sysselsättning, varom fråga är» ersatts med »att den minderårige med hänsyn härtill icke eller endast under vissa angivna villkor må användas till visst slag av arbete». Om anledningen härtill se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 397.

Andra stycket motsvarar sista punkten i 10 å andra stycket gällande lag, dock med vissa ändringar, behandlade i allmänna motiveringen sid. 396—397.

Tredje stycket motsvarar, med viss formell ändring, »samt»-satsen i nuva- rande 9 5 a). Se anvisningarna.

Fjärde stycket är nytt. Såsom anförts på sid. 377 föreligger för närvarande intet hinder mot att uttaga två eller flera intygsböcker för en och samma min- derårig. Detta medför, att kontrollen över de minderårigas användande i ar- bete ej får den effektivitet, som enligt kommitténs mening bör eftersträvas. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit det i fjärde stycket angivna stad- gandet, vilket syftar till att åtminstone delvis undanröja den påtalade olägen- heten. Se allmänna motiveringen sid. 398.

Femte styckets bestämmelse är ny. Se allmänna motiveringen sid. 397.

29 5.

Se allmänna motiveringen sid. 400—401. Första stycket i denna paragraf motsvarar första stycket av nuvarande 13 % med vissa ändringar. Genom de inledande orden »Det åligger arbetsgivare att särskilt tillse» har kommittén velat betona arbetsgivarens skyldighet i be- rörda hänseende. Vidare ha orden »medföra fara för olycksfall» ersatts med »medför fara för ohälsa eller olycksfall», varvid uttrycket »annan menlig inver- kan på den minderåriges hälsa» föreslagits utgå. Ordet »sedligt» har utbytts mot »moraliskt». I övrigt äro ändringarna av formell natur. Se anvisningarna.

Andra stycket motsvarar gällande lags 15 & med den ändring, att »syssel- sättning» ersatts med »arbete». Jämför förslagets 25 5 3 mom. och 43 &.

30 5 1 mom. 30 &

H anadregeln i detta moment motsvarar nuvarande 14 & 1 mom. första stycket med vissa ändringar. Sålunda har den minderåriges maximiarbetstid av skäl, som framgå av den allmänna motiveringen sid. 404—406, begränsats från 10 timmar av dygnet eller 60 timmar i veckan till 9 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan. Med hänsyn till att den föreslagna tidsbegränsningen mot- svarar den i allmänna arbetstidslagen stadgade, föreligger icke, såsom i gällande lag, anledning att i lagförslaget upptaga någon hänvisning till nämnda arbets- tidslag. Från den förordade huvudregeln föreslår kommittén vissa undantag, som närmare angivas i a)—c).

30 5 1 mom. a). Ifrågavarande bestämmelse saknar motsvarighet i gällande lag. Med ut- trycket »arbete, som avses i» åsyftas ej blott arbete, som beröres av de

nämnda arbetstidslagarna, utan över huvud taget arbete av det slag, som näm- nes i dessa lagar. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 406—407.

30 5 1 mom. b).

Detta stadgande, som avser nödfallsarbete, motsvarar med vissa ändringar bestämmelsen i 14 5 1 mom. andra stycket gällande lag. Anmälan om den minderåriges användande i dylikt arbete utöver den ovan angivna eller i 1 mom. a) stadgade arbetstiden skall sålunda göras till arbetsrådet i stället för enligt nuvarande lag till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Ändringen syftar främst till att eliminera, att arbetsgivare skall om samma sak göra anmälan på två håll. Enligt gällande arbetarskyddslag och arbets- tidslagar måste nämligen arbetsgivare vid användande av minderårig till nöd- fallsarbete göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör och i regel dessutom till det nuvarande arbetsrådet. Detsamma gäller, då fråga är om ansökan om tillstånd att få fortsätta dylikt arbete utöver två dygn. Genom den föreslagna ändringen erhålles därjämte enhetlig tillämpning av stadgandet. Se anvisningarna till 21 & samt allmänna motiveringen sid. 407.

30 5 1 mom. 0).

Rörande denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i gällande lag, hän- visas till allmänna motiveringen sid. 407—408.

30 5 2 mom.

Bestämmelsen i detta moment motsvarar stadgandena i 14 5 1 mom. tredje stycket och 13 5 andra stycket gällande lag, dock med vissa ändringar. Sålunda har av skäl, som anförts å sid. 408, bland kurser, varom förmäles i sistnämnda lagrum, även medtagits »kurs för yrkesutbildning, som är av arbetsgivaren anbefalld». Därjämte har den sammanlagda undervisnings- och arbetstiden för den minderårige begränsats till 54 timmar i veckan mot gällande 60. I for- mellt hänseende har efter »fortsatt skolundervisning» tillagts »för vilken skol- plikt föreligger».

31 g.

Första stycket motsvarar med vissa ändringar nuvarande 14 5 3 mom. första stycket. Sålunda har föreslagits, att begränsningen till industriellt arbete etc. bortfaller och att för alla minderåriga under 16 år i nattledigheten skall ingå tiden mellan klockan 19 och 6. Vidare skall för minderåriga över 16 år i ledig- heten för nattvila ingå tiden mellan klockan 23 och 5 i stället för 22 och 5. Se allmänna motiveringen sid. 412—417.

I andra stycket föreslår kommittén, att arbetsrådet i särskilda fall a)—d) må medgiva undantag från bestämmelsen i första stycket. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 413—418.

Bestämmelsen i a) saknar motsvarighet i gällande lag. Det är att märka, att minderårig under 16 år ej kan medgivas börja arbetet före klockan 6, för så- vitt icke fråga är om flottningsarbete. Undantagsbestämmelsen i b) anknyter till gällande lags 14 & 1 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket. Stad- gandet i e) motsvarar gällande lags 14 5 3 mom. andra stycket, tredje punk- ten, med vissa ändringar. Sålunda får undantag medgivas endast för sådan yngling, som vid läkarbesiktning visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling. Med uttrycket >>när särskilda skäl därtill äro» avses att framhålla, att vid efter- giftens lämnande arbetsrådet bör beakta ej blott att den minderåriges syssel- sättande i förevarande fall är en nödvändig förutsättning för de vuxna arbets- tagarnas arbete utan även att erforderlig hänsyn tages till arbetsförhållandena och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen i d) motsvarar sista meningen i gällande lags 14 5 med vissa ändringar. Sålunda har åldern, med hänsyn till bestämmelsen i lagförslagets 26 5, andra stycket, föreslagits höjd från 14 till 15 år. Vidare har i likhet med bestämmelsen i e) upptagits såsom villkor för undantag, att vederbörande yngling skall vid läkarbesiktning ha visat sig äga god hälsa och kroppsutveckling. Därjämte har bestämmelsen skärpts såtill- vida, att orden »i den mån förhållandena därtill föranleda» ersatts med >>då så prövas nödigt».

32 5 1 mom. 32 %

Första stycket motsvarar, i vad det angår formulär till arbetsbok, första stycket i 34 5 gällande lag ehuru med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att formulär till arbetsbok skall fastställas av arbetsrådet efter samråd med skolöverstyrelsen. Vidare har såsom nytt föreskrivits, att den minderårige skall tillhandahållas arbetsbok vid avgång från folkskola eller annan läroanstalt. Genom införande i lagen av denna bestämmelse har det i gällande lag angivna villkoret, att endast minderårig, som fyllt 16 år, kan framställa begäran om intygsbok, ansetts böra utgå. Därjämte har »fader, moder eller målsman» ersatts med »den, som har vårdnaden om». Se allmänna motiveringen sid. 420—423.

Andra stycket återger vissa bestämmelser i andra och tredje styckena av gällande lags 34 &. Sådan ändring har företagits, att utfärdandet av arbetsbok för den minderårige i första hand åligger lärare eller skolföreståndare och ej såsom för närvarande pastor. Bestämmelsen om skyldighet för skolstyrelsens ordförande att utfärda sådan bok har föreslagits utgå. Därjämte har förordats, att utfärdandet av arbetsbok skall ske utan kostnad för den minderårige.

Enligt tredje stycket kan pastor under vissa förutsättningar fortfarande utfärda arbetsbok. Även i detta fall skall utfärdandet ske utan kostnad för den minderårige, för såvitt ej fråga är om förnyat utfärdande av sådan bok av pastor. Jämför härom förslag till kungörelse angående gottgörelse för ut- färdande av arbetsbok för minderåriga arbetstagare å sid. 124. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 421—423.

32 5 2 mom.

Ifrågavarande bestämmelse är ny. Se anvisningarna samt allmänna motive- ringen sid. 423—424.

32 5 3 mom.

Första stycket motsvarar gällande 34 5 femte stycket sista punkten och sjätte stycket första punkten. Andra punkten av sistnämnda stycke har av skäl, som anförts å sid. 422, ej upptagits i lagförslaget.

Andra stycket återger gällande 34 & sjätte stycket sista punkten med den kompletteringen, att orden »eller distriktschef» tillagts.

32 5 4 mom. Detta stadgande motsvarar gällande 34 5 femte stycket första punkten. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 425.

33 5.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 426—428. Första stycket motsvarar i huvudsak gällande lags 34 & fjärde stycket med vissa ändringar. Sålunda har begränsningen till arbetsgivare i visst industriellt arbete etc. föreslagits bortfalla. Begränsning i annat hänseende har däremot upptagits i lagförslagets 33 5 andra stycket. »Företagets namn eller firma» har utbytts mot »arbetsställets namn och adress». Sistnämnda ändring är för- anledd av att lagförslagets skyddsbestämmelser i regel anknyta till arbets- stället. Av betydelse är att få veta, vid vilket arbetsställe den minderårige varit sysselsatt. Vidare har föreslagits, att i arbetsboken skall antecknas även >>verksamhetens art», vilket kan vara av betydelse vid statistisk bearbetning av arbetsböckernas uppgifter.

Andra stycket är nytt. Tredje stycket motsvarar med vissa ändringar gällande 34 5 fjärde stycket sista satsen. Ändringarna avse endast att förtydliga bestämmelsens innehåll.

34 5.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 429—430. Första. stycket motsvarar nuvarande 33 5 första stycket första punkten med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att begränsningen till visst industriellt arbete etc. bortfaller. Vidare skall arbetsgivaren vara skyldig göra anmälan endast om minderårig arbetskraft användes i arbetet längre tid än en månad. Då bergmästare enligt kommitténs förslag angående tillsynens organisation för- utsättes icke komma att handlägga frågor rörande arbetarskydd, har >>berg- mästare» uteslutits ur bestämmelsen. I fråga om specialinspektör se förslagets 47 5 tredje stycket.

Andra stycket motsvarar med viss redaktionell ändring gällande 33 5 första stycket andra punkten. I förtydligande syfte har tillagts ordet »säsong- arbete». Ordet »fortfarande» har uteslutits såsom överflödigt.

Tredje stycket motsvarar nuvarande 33 5 andra stycket.

35 5.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 432—434. Första stycket motsvarar i huvudsak gällande lags 32 5, dock med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att begränsningen till industriellt arbete etc. bortfaller. I stället har föreskrivits, att förteckning över minderåriga skall föras vid varje arbetsställe, där i regel minst fem minderåriga sysselsättas, oberoende av verksamhetens art. Dessutom har förordats, att sådan för- teckning skall uppläggas före 1 februari varje år. Som ytterligare upp- gifter i förteckningen ha upptagits »dag, då de minderåriga började an- vändas i arbetet, ävensom, då minderårig slutar sin anställning, den dag anställ- ningen upphör». Sistnämnda uppgifter, vilka äro av betydelse för kontrollen av de minderårigas användande i arbete, förekomma i regel i de tryckta formu- lär, som för närvarande användas till förteckningen över minderåriga arbets- tagare. Slutligen har föreslagits, att formulär till förteckning skall fastställas av arbetsrådet.

Andra stycket återger i oförändrat skick tredje punkten i nuvarande 32 5.

36 5 1 mom. 36 ä'

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 444—449. Första stycket motsvarar gällande lags 35 5 första stycket, dock med vissa änd- ringar. Sålunda skall läkarbesiktning företagas å minderåriga vid alla arbetsstäl- len, för vilka anmälningsskyldighet föreligger enligt lagförslagets 34 5. Att be- stämmelserna om läkarbesiktning icke föreslagits gälla jordbruk sammanhänger främst med detta arbetes i regel säsongbetonade karaktär samt svårigheten att genomföra effektiv kontroll. Därtill kommer, att minderårigas sysselsät- tande i jordbruksarbete i många fall är relativt kortvarigt. Av skäl, som anförts i allmänna motiveringen å sid. 448, har den i gällande 35 5 första stycket meddelade föreskriften, att länsstyrelse skall äga förordna om läkar- besiktning å viss eller vissa av de minderåriga, icke upptagits i förslaget. Då bestämmelserna om läkarbesiktning ansetts böra gälla även minderåriga, som sysselsättas i skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbete, har sista punk- ten i 35 5 första stycket gällande lag uteslutits.

Andra stycket motsvarar med vissa ändringar gällande 35 5 fjärde stycket första punkten jämförd med bestämmelsen i 12 5 tredje stycket nuvarande lag. Medan för eftergift enligt gällande bestämmelser förutsättes, att arbetet är kortvarigt och ej att anse såsom tungt, kan enligt förslaget eftergift beviljas, om arbetet är kortvarigt eller medför synnerligen ringa ansträngning.

!

Dessa bestämmelser motsvara de två första punkterna i gällande 35 5 andra stycket. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 449——450.

36 5 3 mom.

Ifrågavarande stadgande motsvarar gällande 35 5 andra stycket tredje punk- ten. Bestämmelsen i gällande lag, att anteckning om chefsmyndighetens änd- ring i föreskrift, meddelad av besiktningsläkare, skall genom chefsmyndig- hetens försorg göras i den minderåriges anteckningsbok, återfinnes i anvis- ningarna. >>Genom arbetsrådets försorg» innebär ej, att arbetsbok eller in- spektionsbok skall översändas till arbetsrådet, utan kan rådet uppdraga åt distriktschef att göra erforderlig anteckning. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 450.

37 5.

Se allmänna motiveringen sid. 452—454. Första stycket motsvarar med vissa ändringar nuvarande 36 5 andra styckets två första satser men anknyter även till gällande 35 5 sista punkten. Ändring har föreslagits såtillvida, att besiktningsläkaren må »efter samråd med arbets- givaren förlägga besiktningen till annan plats» än vid arbetsstället. Med hän- syn till sista bestämmelsen i lagförslagets 2 5 b) tredje stycket har ansetts, att orden »eller hans ställföreträdare» kunna utgå. Se anvisningarna.

Andra stycket saknar motsvarighet i gällande lag. Då det vid många mindre arbetsställen ej finnes för besiktningen lämplig lokal, ha i bestämmelsen upp- tagits orden »såvitt möjligt».

Tredje stycket motsvarar med redaktionell ändring sista bestämmelsen i gäl- lande 36 5 andra stycket. Med hänsyn till förslaget, att samtliga vid ett arbets- ställe sysselsatta minderåriga skola läkarbesiktigas, ha orden »å vilka besiktning skall företagas» uteslutits.

Fjärde stycket är nytt. Det har ansetts motiverat på grund av bland annat den väsentligt vidgade besiktningsplikten.

38 5.

Se allmänna motiveringen sid. 455—47 1. Första stycket motsvarar gällande lags 35 5 tredje stycket, dock med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att medicinalstyrelsen i stället för läns- styrelsen skall 'förordna besiktningsläkare samt att till- sådan läkare må för- ordnas endast läkare anställd i statens eller kommuns tjänst. Gällande be- stämmelse om möjlighet för läkare, som arbetsgivaren har anställt, att i fråga om besiktningen »däröver, om han är av olika mening med besiktningsläkaren, avgiva yttrande» har föreslagits utgå. Denna rätt till att avgiva yttrande får enligt kommitténs mening anses föreligga, även om detta icke uttryckligen angives i lagen.

Andra och tredje styckena äro nya. Se allmänna motiveringen sid. 469—471.

698 39 5. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 472—473. Första stycket motsvarar med vissa ändringar första stycket i 40 5 gällande lag. Sålunda har uttrycket >>läkare, anställd i statens eller kommuns tjänst» utbytts mot »tjänsteläkare» samt av skäl, som framgår av den allmänna moti- veringen, >>resekostnad» ersatts med »kostnad för rese- och traktamentsersätt- ning». Förslag till kungörelser utfärdade med stöd av första styckets bestäm- melser återfinnas å sid. 120—124.

Andra stycket motsvarar nuvarande lags 40 5 andra stycket, vari tillagts >>i de fall, då sådan bok utfärdas av pastor». Förslag till kungörelse har åter- givits å sid. 124.

40 5.

Denna paragraf återger i oförändrat skick gällande lags 16 5. Se allmänna motiveringen sid. 473.

41 %.

Se anvisningarna och allmänna motiveringen sid. 476—485. Första stycket motsvarar nuvarande lags 17 5 andra stycket med vissa änd- ringar. Sålunda har begränsningen till industriellt arbete etc. föreslagits upp- hävd. Vidare har föreskrivits, att ledighet före barnsbörd skall äga åtnjutas utan särskild behovsprövning även i de fall, då ledigheten avser längre tid än två veckor, dock högst sex veckor. Se allmänna motiveringen sid. 478—479.

Andra stycket motsvarar gällande lags 17 5 första stycket, dock att begräns- ningen till industriellt arbete etc. icke upptagits i förslaget. Se allmänna moti- veringen sid. 479—481.

Tredje stycket återger bestämmelsen i 18 5 nuvarande lag. Se allmänna motiveringen sid. 484.

42 5.

Första stycket motsvarar med vissa ändringar bestämmelserna i gällande lags 19 5 första stycket samt 20 och 21 55. Liksom i förslagets 26 5 andra stycket har hantverksarbete ansetts böra särskilt angivas, då det enligt allmänt språkbruk icke torde inbegripas i industriellt arbete. Gällande begränsning till arbetsställe med i regel minst tio arbetare har föreslagits upphävd. Be- stämmelsen om nattledighetens längd om minst 11 timmar har förordats utgå. Vi- dare har föreslagits, att i nattvilan skall ingå tiden mellan klockan 23—5 i stället för såsom nu tiden mellan klockan 22—5. Därjämte har i första stycket i stället för gällande 20 och 21 55 upptagits bestämmelser, varigenom arbetsrådet bemyn- digas att medgiva erforderligt undantag beträffande arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid, ävensom i sådana fall, som avses i lagförslagets 20 5. Se an- visningarna samt allmänna motiveringen sid. 496—505 samt beträffande ar- betets >>natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet» även sid. 358—359.

Andra styckets bestämmelse avser sådant nödfallsarbete, som omnämnes i 19 5 andra stycket gällande lag.

Tredje stycket är nytt. Se anvisningarna till denna paragraf och 19 5 samt allmänna motiveringen sid. 503—504.

43 &.

Bestämmelsen i denna paragraf återger stadgandet i gällande lags 22 5, dock att »sysselsättning» ersatts med »arbete». I motsats till lagförslagets 25 5 3 mom., gällande arbetstagare i allmänhet, angives i förevarande paragraf även ansträngande arbete. Motsvarande bestämmelse i förslagets 29 5 andra stycket, som avser minderåriga, upptager även annan menlig inverkan på den minderåriges kroppsutveckling samt våda i moraliskt avseende. Se allmänna motiveringen sid. 507—508.

44 g.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara gällande lags 31 5, vilken dock väsentligt omarbetats. Se allmänna motiveringen sid. 518—538.

44 5 1 mom.

Denna bestämmelse är ny. Se anvisningarna.

44 5 2 mom.

Första stycket motsvarar de två första punkterna i första stycket av 31 5 gällande lag med vissa ändringar. Sålunda har avfattningen av bestämmelserna skärpts, i det att »bör» i första punkten utbytts mot »skall» och »må» i andra punkten mot »bör». Dessutom har begränsningen till industriellt arbete etc. förordats upphävd. Skyldighet att utse skyddsombud har i stället föreslagits gälla varje arbetsställe, där regelbundet sysselsättas minst fem arbetstagare. Undantag härifrån må dock göras, när särskilt förhållande berättigar här- till. Sådana förhållanden torde i vissa fall föreligga exempelvis inom av för- svarsväsendet för militärt ändamål bedriven verksamhet. Som ett gemensamt begrepp för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet har införts ordet »skyddsfrågor». Se anvisningarnas punkt 1 samt allmänna motiveringen sid. 519—520.

Andra stycket motsvarar gällande 31 5 första styckets tredje punkt, dock att »facklig» utbytts mot »lokal». Se anvisningarnas punkter 2 och 3 samt allmänna motiveringen sid. 520—521.

Tredje styckets bestämmelser motsvara dem, som återgivas i senare delen av andra styckets första punkt samt fjärde styckets första punkt av 31 5 gällande lag, dock med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att skydds- ombud skall verka »inom honom tilldelat område (skyddsområde)». Vidare skall för arbetsgivare och arbetsledare föreligga skyldighet att i skyddsfrågor söka samråd med skyddsombud. Se anvisningarnas punkt 4.

Fjärde stycket motsvarar i huvudsak bestämmelserna i nuvarande 31 5

andra stycket andra punkten och fjärde stycket andra punkten, vilka dock omarbetats och givits en mera positiv avfattning. Detta gäller särskilt beträf- fande skyddsombuds hänvändelse till arbetsgivaren i de fall, då skyddsom- budet anser viss skyddsåtgärd böra vidtagas. Bestämmelsen om lämnande av besked i anledning av dylik hänvändelse har skärpts såtillvida, att uttrycket »inom skälig tid» utbytts mot »utan dröjsmål». Se anvisningarnas punkt 5 samt allmänna motiveringen sid. 521—523.

Femte styckets bestämmelser äro nya. Se anvisningarnas punkt 6 samt all— männa motiveringen sid. 523—525.

Sjätte stycket motsvarar gällande 31 5 tredje stycket, som kompletterats med »eller på grund av sitt uppdrag tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor». Se anvisningarnas punkt 7 samt allmänna motiveringen sid. 525—527.

44 5 3 mom.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 531—532. Första stycket motsvarar gällande 31 5 sjätte styckets första punkt med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att säkerhetskommitté obligatoriskt tillsättes vid arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst hundra arbets- tagare. Sistnämnda siffra överensstämmer med den, som angives i de av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen antagna reglerna om säkerhetstjänsten på arbetsplatserna.

Andra stycket är nytt men anknyter till gällande lags 31 5 sjätte stycket.

44 5 4 mom.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 533—534. Första stycket motsvarar nuvarande 31 5 första stycket sista punkten, dock med den ändringen att uppgiften skall lämnas skriftligen och att däri även skall angivas det skyddsområde, som tilldelats respektive skyddsombud.

Andra stycket motsvarar gällande lags 31 5 femte stycket och sjätte styckets sista punkt med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att underrättelsen sker skriftligen och att i fråga om skyddskommitté även dennas sammansättning meddelas. Gällande bestämmelse om att, då arbetsgivaren utsett ställföreträdare att handlägga skyddsfrågor, arbetstagarna skola underrättas därom, har för- ordats utgå på grund av kommitténs förslag om uppsättande av anslag.

Tredje stycket är nytt. Ifrågavarande anslag böra uppsättas på lämplig plats inom varje skyddsområde.

44 5 5 mom.

Se allmänna motiveringen sid. 535—537. Första stycket motsvarar gällande lags 31 5 åttonde stycket med vissa änd- ringar. Sålunda har föreslagits, att det vid inspektion alltid skall åligga till- synsorgan att träda i förbindelse med »på arbetsstället anträffbart skydds-

ombud» men dessutom om möjligt »även vid annan förrättning». Tillsyns- organets skyldighet i här berörda avseende bör begränsas till på arbetsstället anträffbart skyddsombud. Att såsom för närvarande i vissa fall sker tillkalla skyddsombud, som slutat sitt arbete för dagen eller avlösts från skiftet, bör enligt kommitténs mening icke åläggas tillsynsorgan. Genom det i 2 mom. första stycket föreslagna stadgandet, att även ersättare för skyddsombud skall utses, torde för övrigt vinnas, att skyddsombud i regel finnes tillgängligt på arbetsstället. Någon skyldighet för tillsynsorgan att, såsom nu föreskrives, träda i förbindelse med säkerhetskommitté har kommittén ej ansett sig böra föreslå. Detta förutsätter enligt kommitténs mening, att säkerhetskommitté skulle vid inspektionstillfället vara samlad eller snabbt kunna kallas till sam- manträde, vilket man naturligtvis ej kan räkna med. Det torde därför ej vara lämpligt att — även om orden »om möjligt» tilläggas — i lagen uttryckligen föreskriva, att tillsynsorgan skall träda i förbindelse med säkerhetskommitté. I regel får förutsättas, att tillsynsorgan upprätthåller förbindelse med säker- hetskommitté genom dess ordförande eller sekreterare. Skyldighet härutinnan synes dock ej böra stadgas i lagen, enär dylikt samarbete får anses utgöra en nödvändig förutsättning för säkerhetskommitténs arbete och skyddsarbetets be- främjande å arbetsstället.

Andra stycket motsvarar nuvarande 31 & sjunde stycket. Viss ändring av redaktionell natur har företagits. Se anvisningarna.

Tredje styckets bestämmelse motsvarar gällande lags 31 & nionde stycket med den ändringen, att uttrycket »på begäran» upptagits i bestämmelsen. Be- gränsningen har ansetts motiverad på grund av stadgandet i 44 & 5 mom. andra stycket.

Fjärde stycket saknar motsvarighet i gällande lag. Se allmänna motive- ringen sid. 538.

44 5 6 mom.

Bestämmelsen i detta moment är ny. Se anvisningarna samt allmänna moti- veringen sid. 528—530.

45 5. Se allmänna motiveringen sid. 540—551.

45 _é' 1 mom.

Första stycket motsvarar gällande lags 6 a 5 med vissa kompletteringar, som närmare behandlas i allmänna motiveringen, särskilt sid. 540—545. Se även anvisningarna.

Andra stycket är nytt. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 546.

Tredje stycket är nytt. Tillverkarens här stadgade skyldighet motsvarar vad som föreslagits i 23 & beträffande arbetsgivare. Se anvisningarna till femte stycket samt allmänna motiveringen sid. 546—547.

Fjärde stycket är nytt. Det anknyter till motsvarande stadgande i försla— gets 23 &. Femte stycket är nytt. Se anvisningarna.

45 5 2 mom.

Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande lag. Med »för installationen i övrigt gällande föreskrifter» avses bland annat av yrkesinspektionens chefs- myndighet meddelade bestämmelser angående exempelvis ångpannors utrust- ning och hissars anordning ävensom kommerskollegii föreskrifter angående ut- förande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar, i vad avser sådan anläggnings utförande. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 548—549.

45 5 3 mom.

Bestämmelsen är ny. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 550—551.

45 5? 4 mom.

Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande lag. Se allmänna motiveringen sid. 547.

46 5. Första stycket är nytt. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 553—556.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena äro nya. Se allmänna motive- ringen sid. 556—557.

47 5.

Se allmänna motiveringen sid. 560—561. Första stycket motsvarar gällande lags 23 å, som omarbetats med hänsyn till kommitténs förslag till omorganisation av yrkesinspektionen (se bilaga F). Sålunda ha orden yrkesinspektionens chefsmyndighet, yrkesinspektionen och kommunala tillsynsorgan utbytts mot respektive arbetsrådet, arbetsinspektionen och kommunala tillsynsmän. Vad i gällande lag sägs om yrkesinspektris och bergmästare har icke upptagits i förslaget av skäl, som tidigare anförts (sid. 560).

Andra stycket är nytt. Tredje styckets bestämmelse, som är ny, anknyter till motsvarande bestäm- melse i de särskilda kungörelser, varigenom specialinspektörerna inom yrkes- inspektionen bemyndigas utöva den tillsyn, som eljest tillkommer yrkesin- spektör.

Fjärde stycket återger i oförändrat skick gällande lags 23 & tredje stycket.

43 ;.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara gällande lags 24 %, dock med väsentligt ändrat innehåll. Se allmänna motiveringen sid. 563—568.

Första stycket är i huvudsak nytt. Att tillsynsman kan vara man eller kvinna har ansetts icke böra angivas i lagen. Se allmänna motiveringen sid. 563—567.

I andra stycket, som är nytt, har föreslagits, att tillsynsman skall äga uppbära ersättning för sitt uppdrag. Förslag till kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän återfinnes å sid. 128—130. Se allmänna motiveringen sid. 567.

48 5? 2 mom.

Denna bestämmelse motsvarar gällande lags 24 & första styckets sista punkt.

48 5 3 mom.

Första stycket motsvarar nuvarande lags 24 å andra styckets första punkt med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att hälsovårdsnämnd skall vid- taga erforderliga åtgärder för rättelse, därest tillsynsman brister i fullgörandet av honom åliggande tillsyn.

Andra stycket motsvarar de båda sista punkterna i andra stycket av 24 & gällande lag med de ändringar, som äro betingade av att tillsynen skall utövas av särskild tillsynsman och ej nämnden.

49 g.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 570—572. Första stycket motsvarar gällande lags 25 & första stycket första punkten med vissa ändringar. Sålunda har med hänsyn till den begränsning, som synes ligga i uttrycket >>i främsta rummet», detta utbytts mot »särskilt». Vidare ha orden »vari arbetet måste anses medföra» ersatts med »som med hänsyn till arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, kan anses medföra». Vid bedömandet av behovet av tillsyn bör nämligen enligt kommit- téns mening hänsyn tagas icke blott till själva arbetet utan även till arbets- förhållandena. Efter »denna lag» har tillagts »eller med stöd av densamma meddelad föreskrift». Andra punkten i nuvarande lags 25 & första stycke har föreslagits utgå. Däri angivna inskränkning synes nämligen enligt kommitténs mening ej vidare böra kvarstå. Detta innebär, att varje slag av verksamhet skall ägnas vederbörlig tillsyn. Den reglering av tillsynen, som förutsättes i den föreslagna 49 5 första stycket, bör härvid vara tillfyllest.

Andra stycket motsvarar gällande 25 å andra stycket med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att då tillsynsorgan bör tillhandagå även arbetstagare med upplysningar, råd etc., ordet »arbetsgivarna» utgår. Vidare har tillagts, att tillsynsorgan bör verka för främjande av samarbete i frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet. Denna uppgift för tillsynsorgan bör avse åstadkommande av samarbete mellan arbetsgivaren och arbetstagarna (inkl. arbetsledarna) såväl inbördes som i förhållande till arbetsinspektionen. Av skäl, som anförts i allmänna motiveringen (sid. 571—572), har därjämte förordats, att andra

styckets andra punkt ersättes med en erinran i de till lagrummet hörande anvisningarna. Tredje stycket återger i oförändrat skick gällande lags 25 & tredje stycket.

50 5.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 573—575. Första och andra styckena motsvara nuvarande 29 & första stycket med vissa ändringar. Sålunda har efter »denna lag» tillagts »eller med stöd av densamma meddelad föreskrift». Likaså har uttrycket »de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden avse» utbytts mot »arbetsställe, som är underkastat hans tillsyn». Genom denna ändring undvikes upprepning i lagtexten av ordet »tjänsteåligganden», varjämte tydligare framhålles, att rätten till tillträde avser arbetsställe, som faller inom vederbörandes tillsynsområde. I andra stycket har tillagts »för tillsynens behöriga utövande» (jämför skogshärbärgeslagens 5 &) samt >>lätt» framför ordet »tillgängliga». Vidare har tillägget »hans ställ- företrädare å arbetsstället» föreslagits upptaget i ett särskilt stadgande, fjärde stycket. övriga ändringar äro endast av redaktionell natur.

Förseelse mot förevarande bestämmelser medför ej straffansvar enligt denna lag, men den som vägrar tillträde eller handräckning, varom i 50 & stadgas, utsätter sig för straffpåföljd enligt 10 kap. 23 & strafflagen.

Tredje stycket motsvarar nuvarande 29 5 andra stycket och 53 5 a). Med hänsyn till den föreslagna bestämmelsen i fjärde stycket har »eller hans ställ- företrädare å arbetsstället» uteslutits.

Fjärde stycket motsvarar gällande lags 36 5 första stycket, vari inbegripits jämväl läkare, som avses i lagförslagets 54 och 63 åå. Vidare har tillagts en bestämmelse avseende arbetsgivarens ställföreträdare. Genom sistnämnda kom- plettering undvikes upprepning i lagtexten.

Femte stycket motsvarar gällande lags 50 å, som kompletterats med »eller med stöd av densamma meddelad föreskrift».

51 5.

Se allmänna motiveringen sid. 576—577. Första stycket motsvarar gällande lags 47 & första stycket, första punkten. I förtydligande syfte har i stället för »Den, som har eller haft att taga befatt- ning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag» upptagits »Yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör eller dem underordnad befattningshavare eller kommunal tillsynsman». Genom denna ändring får bestämmelsen en vidare tillämpning, i det att den kommer att gälla även kontorspersonalen på distrikts- expeditionerna. I förtydligande syfte har uttrycket >>röja yrkeshemlighet» i gäl- lande lag ersatts med >>röja eller obehörigen nyttja denna». Jämför bland annat gällande giftstadga, 33 5. Då uttrycket »driftanordning», som i sig närmast torde innefatta arbetssätt eller arbetsmetod, för tanken på drivanordning eller drift- sätt, har föreslagits, att nämnda uttryck utbytes mot »arbetsförfarande». I detta

uttryck synes för övrigt kunna inbegripas såväl driftanordning som arbets- metod. I övrigt äro ändringarna av formell natur.

Andra stycket är i huvudsak nytt utom vad som sägs om den, som haft att taga befattning med tillsyn å lagens efterlevnad, samt om besiktningsläkare, om vilken i förevarande hänseende finnes stadgat i gällande lags 47 5 andra stycket. Vid handläggning av ärenden rörande lagens tillämpning är det icke uteslutet, att befattningshavare kommer att taga del av uppgift eller handling, varigenom han kan få kännedom om yrkeshemlighet, arbetsförfarande eller affärsförhållande. Detsamma kan vara fallet vid verkställande av viss tillsyn eller undersökning. Kommittén har därför föreslagit, att i första stycket an- givet förbud utsträckes att gälla förutom den egentliga distriktspersonalen även person, som är anställd hos arbetsrådet eller som av rådet eller distriktschef * anlitats för utförande av visst uppdrag. Med uttrycket >>i ovan omnämnda ! egenskap» åsyftas yrkesinspektör, yrkesläkare, besiktningsläkare etc. och med »nyss angivna omständighet» avses det fall, då viss person varit anställd eller anlitad på sätt här nämnts. Se anvisningarna.

52 5.

Se allmänna motiveringen sid. 578—579. Första stycket motsvarar i viss mån gällande lags 28 5 första stycket. Dock har såsom nytt tillagts »yrkesläkare eller socialinspektör» och »kommunal till- synsman» samt efter »denna lag» orden »eller med stöd av densamma med- delad föreskrift». Därjämte har »företag» utbytts mot »verksamhet». Vidare har stadgandets tillämplighet föreslagits begränsad till sådan verksamhet, som är underkastad vederbörandes tillsyn. Bestämmelsen i gällande lags 28 5 andra stycket har icke upptagits i lagförslaget med hänsyn till kommitténs förslag till viss omorganisation av tillsynen. Se anvisningarna.

Andra stycket motsvarar gällande lags 28 5 tredje stycket med viss kom- plettering.

53 5.

Denna paragraf motsvarar gällande lags 27 5 med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att den stadgade skyldigheten att göra anmälan om missför- hållande utgår, enär enligt kommitténs mening en uttrycklig föreskrift härom i lagen numera ej vore befogad. Skolråd och skolstyrelser ha ansetts ej böra sär- skilt nämnas. I stället har upptagits hälsovårds- och byggnadsnämnd. Genom att särskilda kommunala tillsynsmän föreslås utsedda, komma hälsovårdsnämn- derna att intaga en annan ställning i förhållande till arbetsinspektionen än vad tidigare varit fallet till motsvarande tillsynsorgan. Med hänsyn till det samarbete med byggnadsnämnderna, som de i lagförslaget upptagna bestäm- melserna rörande byggnadsförslag m. ni. måste förutsätta, har kommittén ansett starka skäl föreligga för att även upptaga dessa nämnder i ifrågavarande be— stämmelse. Orden »lämna tillsynsorgan» ha utbytts mot »lämna arbetsinspek-

tionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän». Se allmänna motive- ringen sid. 579—583.

54 5. Denna paragraf är ny. Se allmänna motiveringen sid. 582—583.

55 5.

Första stycket motsvarar de två första styckena i gällande lags 30 5 med vissa ändringar. Sålunda har föreslagits, att i stället för »anteckningsbok» införes benämningen »inspektionsbok» samt att sådan bok i regel skall finnas å varje arbetsställe, där arbete regelbundet bedrives, oberoende av verksam- hetens art och där anställt antal arbetare. Jämför dock 1 5 och tillhörande anvisningar. Från stadgandet skall arbetsrådet eller vederbörande distrikts- chef äga medgiva undantag. Slutligen har upptagits en bestämmelse om att formulär till inspektionsbok skall fastställas av arbetsrådet, varjämte an- givits, att boken skall förvaras lätt tillgänglig. I övrigt hänvisas till anvis- ningarna samt allmänna motiveringen sid. 584——586.

Andra stycket motsvarar nuvarande 30 5 tredje stycket med smärre formella ändringar.

56 5.

Denna paragraf motsvarar gällande lags 37 5, som väsentligt omarbetats. Se härom allmänna motiveringen sid. 587—590.

57 s.

57 5? 1 mom. Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 592—595. Med åtgärd till förekommande av ohälsa eller olycksfall i arbete avses icke blott anbringande av skydd utan även exempelvis ändring av arbetsmetod eller arbetsförhållanden.

57 5 2 mom.

Bestämmelsen motsvarar första stycket av 38 5 1 mom. gällande lag. Se allmänna motiveringen sid. 598—600. 57 ,5' 3 mom.

Bestämmelsen motsvarar 38 5 2 mom. gällande lag. Befogenheten att med— dela förbud har föreslagits tillkomma även distriktschef. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 599—600.

57 5 4 mom.

Bestämmelsen motsvarar första punkten i gällande lags 38 5 3 mom. men avser även personalrum. Vad beträffar den andra punkten i sistnämnda lag- rum har kommittén ur systematisk synpunkt ansett lämpligt upptaga motsva- rande bestämmelse i särskilt moment, 5 mom.

Såsom under föregående moment angivits motsvarar bestämmelsen andra punkten i gällande 38 5 3 mom., dock att befogenheten, som nu tillkommer yrkesinspektionens chefsmyndighet, tillerkännes jämväl distriktschefen. Efter orden >>visst arbete» har tillagts »eller ändamål» för att, såsom framgår av anvisningarna, få bland annat personalrum inbegripna under bestämmelsen. Se vidare allmänna motiveringen sid. 601—602.

57 _5' 6 mom.

Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 601—602.

57 5" 7 mom.

Bestämmelsen är ny och har föreslagits, för att arbetsrådet skall få tillfälle följa distriktschefernas tillämpning av paragrafens bestämmelser om Vitesföre- läggande och förbud samt, om så är påkallat, meddela erforderliga riktlinjer rörande tillämpningen.

57 5 8 mom.

Bestämmelsen motsvaras i fråga om förbud mot arbetsgivare av tredje stycket i gällande 38 5 1 mom. Jämför 3 och 5 mom. i förevarande 57 5.

57 5 9 mom.

Bestämmelsen ankntyer till stadgandet i 53 5 b) gällande lag, vilket dock föreslagits väsentligt ändrat. En fråga i detta sammanhang är, när en verksam- het skall anses såsom statlig. Enligt kommitténs mening får frågan bedömas från fall till fall efter verksamhetens juridiska konstruktion. Se allmänna motive- ringen sid. 603—604.

58 5. 58 5" 1 mom. Bestämmelsen är ny. Särskilt stadgande för det fall, att tillverkaren etc. är staten, har ej ansetts påkallat. Se allmänna motiveringen sid. 612.

58 _5' 2 mom.

Bestämmelsen motsvarar 38 a 5 gällande lag (se sv. författnsamling nr 96/1944), dock att i stället för teknisk anordning angivits apparat, ångpanna eller annan särskild anordning för arbetes bedrivande. Vissa formella ändringar ha vidare företagits. Om tillverkaren etc. är staten, se vad under 1 mom. sägs. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 612—613.

58 5' 3 mom.

Bestämmelsen är ny. Det förutsättes, att vid meddelande av förbud de villkor skola iakttagas, som angivas under 2 mom. Om tillverkaren är staten, se vad under 1 mom. anförts. Sc allmänna motiveringen sid. 613.

58 5 4 mom.

Bestämmelsen är ny. Förbud enligt förevarande moment kan avse viss in- stallation ä ett arbetsställe, installation av visst slag eller varje slag av installa- tion å arbetsställen över huvud taget, vare sig dessa ligga inom eller utanför lagens tillämplighetsområde. Se anvisningarna och allmänna motiveringen sid. 613.

58 5 5 mom.

Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 613—614.

59 &" 1 mom. 59 %

Bestämmelsen motsvarar 38 5 4 mom. i gällande lag, dock med vissa änd- ringar, som framgå av allmänna motiveringen sid. 615.

59 5 2 mom. . Bestämmelsen motsvarar 39 å i gällande lag. Se allmänna motiveringen sid. 616—617.

59 5 3 mom. Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 617—618.

60 &. Bestämmelserna äro nya. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 618—620. 61 &.

Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 620—621.

62 &.

Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 622—623.

63 5.

Se allmänna motiveringen sid. 624—627. Första och andra styckenas bestämmelser motsvara i huvudsak bestämmelsen i sista satsen av 41 & jämförd med 40 5 första stycket. Paragrafens bestäm- melser i övrigt äro nya.

64- 5.

Se allmänna motiveringen sid. 628. Bestämmelserna i första stycket motsvara i fråga om förbud riktat mot ar- betsgivaren jämlikt förslagets 57 ä 2 mom. bestämmelserna i gällande 38 5 1 mom. andra stycket. För att distriktschefs föreläggande eller förbud skall anses vara meddelat enligt 57, 58 eller 59 & förutsättes, att hänvisning om var klagan må föras tillika meddelas vederbörande. Dylik hänvisning är sålunda villkor för straffbarhet enligt 68 5. Jämför specialmotiveringen till 10 & 3 mom.

Andra stycket är nytt. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillerkännes ar- betsrådet uteslutande befogenhet att träffa avgörande i vissa frågor.

Stadgandet i tredje stycket motsvarar bestämmelsen i gällande lags 51' &. Härvid är dock att iakttaga de i andra stycket angivna begränsningarna i klagorätten. Med beslut av medicinalstyrelsen avses sådant enligt den före— slagna 38 & eller 63 & tredje stycket. Beslut av länsstyrelse kan vara föranlett av hälsovårdsnämnds beslut om anställande av tillsynsman enligt 48 & 1 mom., ersättning till sådan m. m.

65 5.

Se allmänna motiveringen sid. 632—637. Bestämmelserna i första stycket motsvara de, som äro upptagna i första stycket första punkten av 42 & gällande lag. Dock ha straffbestämmelserna utökats med hänsyn till att arbetsgivare enligt lagförslaget i flera hänseenden ålagts skyldigheter, som sakna motsvarighet i gällande lag, och kommittén funnit erforderligt att i vissa fall genom straffpåföljd garantera, att ifråga- varande skyldigheter fullgöras.

Av de lagrum, till vilka den gällande och den föreslagna straffbestämmelsen hänvisar, motsvaras gällande 9 & första stycket, 10 5 första stycket och 11 & av föreslagna 26 5, 14 5 av 30 och 31 55, 16 & av 40 5, 17 5 första stycket av 41 å andra stycket, 19 5 av 42 5 första stycket, 35 5 av 36 & 3 mom., 38 5 4 mom. av 59 5 1 mom. samt 39 5 av 59 5 2 mom. Hänvisningen i föreslagna 65 & till 15 & 2 mom. saknar motsvarighet i gällande 42 &. Detsamma gäller hän- visningen till 58 5 4 och 5 mom., varav 4 mom. avser föreskrift om villkor för och förbud mot att utföra installationsarbete samt 5 mom. förbud mot be- gagnande av viss anordning i arbete, varå lagen i övrigt icke äger tillämpning. Överträdelser av dylika förbud komma sålunda att bestraffas enligt 65 5, medan förbudsöverträdelser i övrigt straffas enligt 68 5, som är strängare såtillvida, att fängelse i högst sex månader kan ådömas, där omständigheterna äro synner- ligen försvårande. Kommittén har nämligen ansett urbota straff icke böra komma ifråga vid förbudsöverträdelse av installatör och för begagnande av anordning i arbete, varå lagen eljest icke äger tillämpning.

Beträffande installationsarbete har straff icke föreslagits för arbetsgivare eller annan, som med vetskap om att installatör handlar mot Villkor eller förbud enligt 58 ä 4 mom., likväl låter honom utföra dylikt arbete. Arbetsgivare riske- rar emellertid i dylikt fall förbud enligt 57 5 2 eller 3 mom. och upplåtare enligt 57 5 5 mom.

Anmärkas må, att straff icke föreslagits utgå för arbetsgivare eller upplåtare, som i strid mot bestämmelsen i 10 5 1 mom. utan godkännande brukar respektive upplåter lokal.

:.

Har arbetsrådet i avseende a efterlevnaden av vissa i anvisningarna till 2 % b) angivna bestämmelser godtagit viss person såsom arbetsföreståndare i

arbetsgivarens ställe, straffas denne såsom arbetsgivare, i den mån han brutit mot någon av dessa bestämmelser.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar andra punkten i 42 % första stycket gällande lag, dock med viss ändring, som motiverats å sid. 629 och 632.

Vad beträffar andra stycket i gällande 42 & har detta föreslagits utgå på grund av stadganden i lagen den 3 juni 1938 om ändring i vissa delar av straff- lagen samt med hänsyn till innehållet i lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff. Se bland annat propositionen nr 96/1939 med förslag till ar- betstidslag för detaljhandeln m. m., sid. 144.

66 5.

Se allmänna motiveringen sid. 632—637. Bestämmelsen i första stycket motsvarar första stycket i 43 å gällande lag. Liksom i fråga om 65 å ha dock även här straffbestämmelserna utvidgats till att avse jämväl förseelser mot vissa i den föreslagna lagen nyupptagna stad- ganden. Dessutom har lindrigare straff föreslagits för vissa förseelser. Medan i gällande 43 & straffet är dagsböter för alla däri avsedda förseelser, innehåller sålunda lagförslagets 66 å en grupp förseelser, för vilka straffet är böter från och med fem till och med femhundra kronor, och en annan grupp med dags.- böter som straff.

Av de lagrum, till vilka den gällande och den föreslagna straffbestämmelsen hänvisar, motsvaras gällande 14 & av föreslagna 21 å och 30 & 1 mom. b) (samma straff), 19 & av 42 å andra stycket (samma straff), 33 % av 34 % (samma straff), 9-å andra stycket och 10 å andra stycket av 28 % (samma straff), 30 5 av" 55 & (lägre straff), 32 5 av 35 & (samma straff), 34 & av 32 5 3 inom. (lägre straff) samt 32 & 4 mom. och 33 & (samma straff), 36 å andra stycket av 37 & (samma straff) samt 37 5 av 56 & (lägre straff). Hänvisningen i gällande 43 & till 20 & inrymmes i lagförslagets 42 5 första stycket (se 65 å), medan hänvisningarna i förslagets 66 & till 8 och 9 åå, 10 % 2 mom. samt 24 & äro nya, då de avse förhållanden, som icke regleras i gällande lag.

. Om straff för förseelse av person, vilken av arbetsrådet godtagits såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe, gäller vad som anförts därom i spe- cialmotiveringen till 65 &. Andra styckets straffbestämmelse är ny.

Straffrihetsgrunden enligt tredje stycket är likaledes ny.

67 5.

Se allmänna motiveringen sid. 632—637. Bestämmelserna i denna paragraf avse liksom de i gällande 44 % straff för lämnande av oriktig uppgift. Till följd av nytillkomna stadganden i lag- förslaget ha även här berörda straffbestämmelser utvidgats.

Av de lagrum, till vilka nuvarande straffbestämmelse och första stycket i för-

slaget hänvisa, motsvaras gällande 14 & av förslagets 21 å och 30 5 1 mom. b), 19 & av 42 å andra stycket, 33 5 av 34 å och 32 & av 35 &. Intygsboken mot- svaras i förslaget av arbetsboken. Hänvisningen i gällande 44 5 till 20 & saknar motsvarighet i förslaget, enär anmälan, som avses i sistnämnda lagrum, icke förutsättes i motsvarande stadgande i förslagets 42 & första stycket. Hänvis- ningarna i förslagets 67 5 till 8 &, 10 5 2 mom. och 10 & 3 mom. sakna mot- svarighet i gällande lag, då de avse förhållanden, som icke regleras i denna.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena återfinnas icke i gällande lag.

Om straff för förseelse av person, vilken av arbetsrådet godtagits såsom arbets- föreståndare i arbetsgivarens ställe, gäller vad som anförts därom i specialmoti- veringen till 65 &. Har ägare eller nyttjanderättshavare, som avses i 2 5 c), mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i av distriktschef begärt meddelande angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning lämnats jämlikt de till nyss- nämnda lagrum hörande anvisningarna eller med stöd av dessa meddelad före- skrift, straffas han i sådant fall såsom arbetsgivare.

68 5.

Se allmänna motiveringen sid. 632—637. Paragrafen innehåller bestämmelse om straff för åsidosättande av förbud, meddelat av arbetsrådet eller distriktschef. Bestämmelsen motsvarar gällande stadgande i 45 & med de ändringar, som betingas av att stadgandena om förbud utökats.

Hänvisningarna i gällande 45 5 till 38 ä 1 mom. första stycket, 38 ä 2 mom., 38 5 3 mom. och 38 a & motsvara hänvisningarna i förslagets 68 & till respektive 57 & 2 mom., 57 5 3 mom., 57 & 5 mom. och 58 & 2 mom. Gällande hänvisning till 38 & 1 mom. tredje stycket motsvaras av förslagets hänvisning till 57 5 8 mom. I förslagets 68 å ha därjämte upptagits stadganden om straff, föran- ledda av de nytillkomna bestämmelserna i 57 & 6 mom., 58 5 3 mom. samt 59 ä 3 mom. Anmärkas må, att överträdelse av förbud meddelat med stöd av 58 5 4 och 5 mom. straffas enligt den lindrigare straffbestämmelsen i 65 5 första stycket.

Vad i 68 & stadgas gäller även ägare eller nyttjanderättshavare, som avses i 2 & c), därest denne överträder förbud, som meddelats honom i något avseende, varom förmäles i anvisningarna till sistnämnda lagrum.

Andra stycket i gällande 45 & har uteslutits av skäl, som anförts på sid. 591 första stycket.

69 5.

Bestämmelserna äro nya. Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 641—643.

70 s.

Bestämmelserna äro nya. Se allmänna motiveringen sid. 643—644.

71 5.

Se anvisningarna samt allmänna motiveringen sid. 646—650. Bestämmelsen i första stycket motsvarar gällande 46 &. Ändringar ha före- slagits såtillvida, att även annan än arbetstagare kan straffas. Vidare har »skyddsanordning» utbytts mot »anordning till skydd mot ohälsa eller olycks- fall» och straffminimum höjts från fem till tio kronor. Av skäl, som angivits i allmänna motiveringen sid. 646, har tillagts »såframt ej för sådan för- seelse straff finnes särskilt stadgat». Genom uttrycket >>010vligen och utan giltigt skäl» avses att utesluta straffansvar i sådana fall, då en skyddsanord- ning borttages på order av arbetsgivaren eller eljest för att möjliggöra ren- göring, reparation c. (1.

Andra styckets bestämmelser äro nya. Såsom framgår av lydelsen utgår straff icke endast för uppsåtlig underlåtenhet att iakttaga föreskrift utan även därest grov vårdslöshet kan anses föreligga beträffande underlåtenheten. Arbetstagare, som handlar i strid mot förbud, kan straffas, även om han icke handlat med avsikt utan av grov vårdslöshet. För straff förutsättes icke, att underlåten- heten att följa föreskriften i det särskilda fallet inneburit någon fara för ohälsa eller olycksfall, och ej heller att arbetstagaren varit medveten om eller borde haft anledning misstänka en dylik fara.

I fråga om påföljd för underlåtenhet att använda skyddsutrustning se även sid. 326.

Vad i fjärde stycket i anvisningarna till 71 & sägs om anordning, som ar- betsgivaren vidtagit för att främja sundhet och säkerhet i arbetet, gäller sådan anordning, vare sig denna uppsatts i personalrum eller arbetslokal.

72 5.

Se allmänna motiveringen sid. 651. Denna paragrafs bestämmelser motsvara bestämmelserna i 47 5 första stycket gällande lag från och med andra punkten. »Driftanordning» har dock utbytts mot »arbetsförfarande», som har en vidare innebörd. Därjämte har »företag» ersatts med det för lagens tillämpning grundläggande begreppet >>verksamhet>>.

73 %.

Stadgandena i denna paragraf äro nya. Se anvisningarna och allmänna motiveringen sid. 653—655.

74 5.

Bestämmelserna motsvara dem, som återfinnas i gällande 48 och 49 åå med vissa ändringar. I paragrafens tredje stycke har sålunda ej, såsom i 48 & tredje stycket, upptagits poliskammare, enär någon sådan med domsrätt numera icke finnes. Se allmänna motiveringen sid. 654—655.

Enligt 49 å i gällande lag skola, därest tillgång saknas till böternas fulla gäldande, dessa förvandlas efter allmän strafflag. Denna bestämmelse har ute-

slutits i förslaget med hänsyn till innehållet i lagen den 9 april 1937 om verk- ställighet av bötesstraff.

75 5.

Se allmänna motiveringen sid. 655. Denna bestämmelse motsvarar nuvarande 52 5. AV de lagrum, till-vilka gäl- lande bestämmelse och den föreslagna paragrafen hänvisa, motsvaras 7 5 1 och 2 mom. av 25 5, 15 5 av 29 5 andra stycket, 22 5 av 43 5 och 41 5 av 63 5 (första och andra styckena).

Övergångsbestämmelser.

Se allmänna motiveringen sid. 656—658. I fråga om övergångsbestämmelsen angående intygsbok för minderårig, som avlämnats före tiden för lagens ikraftträdande, har kommittén vid av- fattandet av tidsbestämningen »under det kalenderår lagen trätt i kraft» för- utsatt, att ikraftträdandet sker den 1 januari.

III. Förslag till lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning.

Gällande författningar. Utöver de särskilda föreskrifter rörande minderåri- gas användande i arbete, vilka meddelas i arbetarskyddslagen, finnas även vissa andra bestämmelser, som avse att reglera de minderårigas användande i visst slag av sysselsättning. Till dessa bestämmelser, som nära ansluta till arbetar- skyddslagstiftningen men som mer än denna lagstiftning syfta till ett moraliskt skydd av de minderåriga, höra nedannämnda författningar angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar samt meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning. En kortfattad redogörelse för nämnda be- stämmelser lämnas i det följande.

Förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar. Iförordningen den 10 december 1897 (nr 115) jämte däri den 13 november 1908 (nr 133) vidtagen ändring meddelas bestämmelser angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar. Förordningen äger tillämpning å teaterföreställning, lindansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konst- stycken, konstridning, djurförevisning eller andra med dessa jämförliga till- ställningar, vartill inträdeskort försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres eller mottages eller till vilka allmänheten eljest har tillträde. Förbudet gäller såväl i stad som på landet förekommande förevisningar och avser pojkar under fjorton och flickor under femton år. Undantag från förbudet kan beträffande teaterföreställning för särskilda fall medgivas av länsstyrelsen eller för Stockholm av överståthållarämbetet. Över- trädelse av förbud straffas med böter från och med fem till och med etthundra kronor. Straff kan drabba anordnaren av tillställningen ävensom den, vilken vårdnaden om barnet åligger, därest icke av omständigheterna framgår, att förseelsen skett mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest honom ovetande. Åtal sker av allmän åklagare, och böter, som ådömas, tillfalla kommunens kassa.

Förbud för barn att idka viss försäljning. Enligt lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning jämte däri den 8 april 1932 (nr 68) vidtagen ändring kan, därest anledning före- kommer att förbjuda barn att inom stads, köpings eller municipalsam-

hälles område till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror eller annat, sådant förbud meddelas i fråga om barn i ålder ej över sexton år. Förbud får dock ej meddelas för barn över tretton år att idka för- säljning i handelsbod eller att annorstädes å söckendag under tid mellan klockan 8 och 19 idka försäljning eller utdelning av tidningar eller, såsom biträde åt och under omedelbar tillsyn av någondera av sina föräldrar, annan för- säljning eller utdelning. Fråga om meddelande av förbud kan väckas hos den myndighet, som utövar stadens, köpingens eller municipalsamhällets be- slutanderätt, och har denna myndighet att i ärendet inhämta yttrande från vederbörande hälsovårdsnämnd samt skolråd eller folkskolestyrelse ävensom barnavårdsnämnd. Beslut om förbud skall underställas länsstyrelsen, som har att antingen oförändrat fastställa eller också ogilla detsamma. Länsstyrelsen äger vidare att, där undantag från förbud för visst tillfälle finnes av om- ständigheterna påkallat, medgiva sådant undantag. Prövas i fråga om visst barn undantag från förbudet vara av särskilda skäl påkallat och kan sådant undantag utan fara för menliga inverkningar medgivas, äger i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad magistraten eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelsen samt i köping eller municipalsamhälle landsfiskalen i orten lämna medgivande därtill, efter hörande av vederbörande skolråd eller folk- skolestyrelse samt barnavårdsnämnd. Vid överträdelse av förbud straffas den, för vars räkning utbjudandet eller utdelningen ägt rum, därest överträdelsen skett med hans vilja eller vetskap, med böter från och med fem till och med etthundra kronor. Till enahanda straff är ock den förfallen, vilken vården om barnet åligger, därest icke av omständigheterna framgår, att utbjudandet eller utdelningen skett honom ovetande. Om överträdelse skall polismyndig— heten göra anmälan till barnavårdsnämnden. Överträdelse åtalas av allmän åklagare. Böter, som ådömas, skola tillfalla stadens, köpingens eller municipal— samhällets kassa.

Utredning. Med anledning av bestämmelserna i ett av internationella ar- betsorganisationens konferens är 1932 antaget förslag till konvention angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete jämte en re- kommendation i samma ämne uppdrog Kungl. Maj:t den 21 april 1933 åt socialstyrelsen att verkställa utredning rörande lämpligheten av ändringar i och tillägg till ovannämnda 1897 års förordning och 1926 års lag samt att till Kungl. Maj:t inkomma med nämnda utredning och det förslag, som därav kunde föranledas.

Socialstyrelsen infordrade i anledning härav från överståthållarämbetet och länsstyrelserna uppgifter angående under åren 1928—1932 jämlikt 1897 års förordning beviljade undantag beträffande teaterföreställningar och därvid för de olika fallen av undantag uppgifter rörande det antal barn undantaget avsett, vilka åldersklasser barnen tillhört, den tid eller det antal föreställningar, för vilka undantag meddelats, samt den, på vilkens begäran undantaget beviljats.

Därjämte begärdes upplysning om de intyg, som brukade avfordras veder- börande, och om den utredning, som i åsyftade ärenden vanligen brukade företagas, ävensom uppgifter om de överträdelser av förordningen, som eventu- ellt förekommit under samma tidsperiod. Vidare anhöll styrelsen beträffande 1926 års lag om uppgift, i vilka fall förbud meddelats, vilka åldersklasser av barn och vilka slag av försäljning förbuden avsett, samt, därest undantag från meddelat förbud medgivits, om uppgifter rörande undantagens innebörd med hänsyn till åldersklasser och slag av försäljning. Tillika anhölls om att få del av de erinringar och önskemål, som kunde föreligga beträffande ifrågavarande författningar och deras tillämpning.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 8 juli 1938 föreskrivit, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till 1938 års arbetarskyddskommitté för att tagas i övervägande vid dess översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen, har kommittén införskaffat motsvarande uppgifter för åren 1933—1943. Be- träffande resultatet av de gjorda utredningarna må sammanfattningsvis med- delas följande.

1897 års förordning. Nedanstående tabell visar, i vilken omfattning undan- tag medgivits från det i förordningen stadgade förbudet ävensom antalet fall av överträdelser av förbudet ifråga.

1928—1932 193&1938 1939—1943 Summa.

Antal medgivna undantag.. ............. 261 549 520 1,330 Antal överträdelser .................... 13 17 13 43

Det största antalet undantag har medgivits av överståthållarämbetet samt av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Antalet barn, som omfattats av de lämnade medgivandena, har ej kunnat angivas, då dessa i åtskilliga fall ej gällt ett bestämt antal. Av de lämnade uppgifterna framgår ej heller, hur många dagar medgivandena gällt. I en del fall ha dessa avsett viss säsong, t. ex. »sommarsäsongen» eller »vårterminen». I många fall har barnens ålder ej meddelats. Medgivandena synas dock huvudsakligen ha gällt barn i åldern 9—13 år.

För medgivande av undantag har enligt socialstyrelsens utredning i allmän- het uppställts såsom villkor, att vederbörande målsman lämnat sitt samtycke till barnets uppträdande. Det har därjämte förekommit, att länsstyrelse in- fordrat läkarintyg eller yttrande från den lokala polismyndigheten, innan undantag beviljats.

Angående ändringar i eller tillägg till förordningen ha i samband med utredningen vissa förslag framkommit. Sålunda har ifrågasatts, om ej förord- ningens tillämpningsområde borde utsträckas att omfatta jämväl tillställning, till vilken tillträde vore beroende av medlemskap i viss förening eller av in- bjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgjorde del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse eller tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning eller de villkor,

varunder tillträde lämnades, vore att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten ägde tillträde. Vidare har föreslagits, att befogenheten att med- giva undantag borde överflyttas från länsstyrelserna till polismyndigheten i orten. Uttalanden ha gjorts om att tillställningar, som anordnades under upp- sikt av lärare eller skolföreståndare, samt välgörenhetstillställningar och före- ställningar i bildande syfte borde undantagas från förbudet. Dessutom har framhållits, att uppräkningen av tillställningar borde göras mera tidsenlig.

I samband med sin ovan nämnda utredning framhöll socialstyrelsen, att till förverkligande av konventionsförslagets syftemål syntes förbud även böra meddelas för barns användande vid inspelning av biograffilmer. Vidare er- inradcs om att såväl i arbetarskyddslagen som i lagen angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning de fastställda åldersgränserna vore lika för barn av båda könen. Något skäl att bibehålla den i förordningen stadgade olikheten härutinnan förefanns icke. Styrelsen ansåg tillika, att det borde tagas under övervägande, huruvida icke den i förordningen stadgade åldersgränsen i likhet med vad fallet vore i lagen angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning borde fastställas till 16 år. Ur fysisk och moralisk synpunkt syntes det vara minst lika farligt för barn under 16 år att uppträda vid offentliga föreställningar som att idka sådan försäljning, som avsåges i 1926 års lag. I fråga om möjligheterna att medgiva undantag från förbudet förklarade styrelsen, att det kunde finnas andra tillställningar än teaterföreställningar, där ej blott ömmande omständigheter gjorde undantag från förbudet önskvärt utan även farhågorna för olägenheter därav måste anses omotiverade. Stundom kunde det även, t. ex. i fråga om varieté- och kabaret- föreställningar, vara svårt att avgöra, huruvida tillställningen hade karaktär av teaterföreställning eller icke. Det vore därför föga lämpligt att begränsa möjligheterna till undantag allenast till teaterföreställningar.

Därest möjlighet lämnades att medgiva undantag beträffande alla slag av föreställningar, vore det å andra sidan enligt styrelsens mening av största vikt att skapa garantier för att minderåriga icke tillätes medverka vid sådana före- ställningar, som vore farliga till liv, hälsa eller moral för de därtill använda personerna. Sådana garantier torde emellertid kunna ernås genom uppställande av vissa villkor för medgivande av undantag samt genom föreskrivande av skyldighet för vederbörande myndighet att före ärendets avgörande noggrant utreda föreställningens beskaffenhet och arten av den minderåriges ifrågasatta uppträdande. Såsom ett oeftergivligt villkor för undantag syntes styrelsen böra uppställas, att vederbörande målsman lämnat samtycke till den minderåriges uppträdande. Vidare borde alltid med läkarintyg styrkas, huruvida den syssel- sättning, som i ansökningen avsåges, kunde anses vara menlig för vederbörandes hälsa eller kroppsutveckling. Det syntes styrelsen därjämte lämpligt, att det föreskreves skyldighet för den undantagsmedgivande myndigheten att, innan medgivande lämnades, infordra yttrande från lokal polismyndighet och barna— vårdsnämnd.

1926 års lag. Av den verkställda utredningen angående tillämpningen av denna lag har framgått, att däri avsett förbud endast kommit till stånd i ett mindre antal städer, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö. Vissa undantag från meddelat förbud ha tillfälligtvis medgivits. Dessa ha avsett försäljning av blommor och märken, såsom »Första majblomman», »Barnens dagsblomman», >>De blindas blomma», »Szt Georgs-märket» m. fl. liknande försäljningar för väl- görande ändamål.

I fråga om ändringar i eller tillägg till lagen ha vissa av de hörda myndig- heterna föreslagit, att lagens tillämpningsområde borde utvidgas till att om- fatta ej blott städer, köpingar och municipalsamhällen utan även den egentliga landsbygden. Förslag har också framställts om att förbud för barn att idka viss försäljning borde göras oberoende av kommunalt initiativ och i stället vara generellt för hela landet, med rätt för polismyndighet att i särskilt fall med- giva undantag. I samband härmed har det framhållits, att avsevärda olägen- heter vore förenade med barns användande till kringförande och utbjudande eller utdelning av varor. Detta ledde ofta till maskerat tiggeri och åsidosät- tande av skolarbetet. Barnen kunde lätt vänja sig vid uteliv och därunder komma i beröring med personer, som på dem utövade en skadlig inverkan i såväl fysiskt som moraliskt hänseende. Deras förmåga att på ett förnuftigt sätt handha pengar avtrubbades, och de frestades att använda sina inkomster en- bart till nöjen och njutningsmedel. Därjämte förelåg faran, att barnen orätt- mätigt använde pengar, för vilka de vore redovisningsskyldiga, och samman- blandade anförtrodda penningmedel med egna.

Reformförslag. Utöver ovan anförda önskemål om ändringar i och tillägg till nyssberörda författningar har styrelsen för avdelningen för barnavård inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet i sin förutnämnda skrivelse fram- hållit, att utredning borde verkställas om möjligheten av kontroll över att barn i åldern 10—12 år, som arbeta hos sina föräldrar, icke av ekonomiska eller andra orsaker sysselsättas med för dem med hänsyn till deras ålder m. m. över- mäktigt eller eljest skadligt arbete. Därvid borde uppmärksammas önskvärd- heten av att rätten för barn i nämnda åldrar att idka försäljning av tidningar m. m. utomhus bleve kringgärdad med strängare och mera allmängiltiga bestäm- melser än vad nu är fallet. Vidare har i mattan vid 1946 års riksdag (II:189) hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att det uppdroges åt arbetarskyddskommittén eller annat statligt organ att utarbeta förslag till före- skrifter rörande minderårigas användande för vissa riskfyllda arbetsuppgifter. I motionen avsågs närmast minderårigs användande till uträttande av vissa bud eller ärenden. Det borde dock övervägas, huruvida icke förbud mot att minderårig anförtroddes större penningsummor, även borde meddelas. Över motionen hade kommittén anbefallts avgiva yttrande. Se härom sid. 724. Andra kammarens andra tillfälliga utskott, som förutsatte, att kommitténs förslag komme att läggas till grund för lagstiftning, hemställde (utl. nr 8), med hänsyn

till att åtgärder i motionens syfte redan vidtagits, att motionen ej måtte föran- leda till någon kammarens åtgärd. Andra kammaren beslöt i enlighet härmed.

Konventionsförslag m. m. Såsom förut nämnts (sid. 715) antog internatio- nella arbetskonferensen år 1932 ett förslag till konvention angående minimi- ålder för barns användande till icke-industriellt arbete jämte en rekommenda- tion i samma ämne. Ett förslag till reviderad konvention i ämnet har sedermera antagits vid arbetskonferensens sammanträde år 1937. I konventionen inne- fattas bestämmelser om farliga arbeten m. m. (artiklarna 4—6) med mot- svarande syftemål som i 1897 års förordning och 1926 års lag. I nämnda bestämmelser föreskrives, att i konstens, vetenskapens eller undervisningens intresse må den nationella lagstiftningen medelst individuella tillstånd med- giva undantag från konventionens allmänna bestämmelser, så att barn kunna uppträda vid alla slag av offentliga föreställningar och såsom skådespelare eller statister deltaga i inspelandet av biograffilmer. Dock må intet undan- tag medgivas för sådant användande, vilket på grund av sin beskaffenhet eller de förhållanden, varunder det försiggår, är farligt för därtill an- vända personers liv, hälsa eller moral, och särskilt beträffande cirkus-, variete- eller kabaretföreställningar. Stränga villkor skola därjämte stadgas till säker- ställande av barnens hälsa, kroppsutveckling och moral samt till tryggande, att de erhålla god behandling, erforderlig vila och fortsatt undervisning. Barn, som erhållit här åsyftat tillstånd, må icke användas till arbete efter midnatt. Vidare föreskrives, att den nationella lagstiftningen skall fastställa en eller flera åldersgränser, högre än 15 år, för användande av unga personer till bland annat ambulerande handel å gator och allmänna platser eller i lokaler, vartill allmänheten har tillträde.

Kommitténs förslag. Ovan angivna bestämmelser om barns användande vid offentliga förevisningar samt till viss försäljning äro enligt kommitténs mening i behov av omarbetning. Kommittén anser vidare påkallat, att förbudsbestäm— melser meddelas i det syfte, som avses i nyssnämnda motion. Enligt de för kommittén meddelade direktiven har kommittén att jämväl pröva, om och i vad mån förevarande lagstiftning bör bringas till närmare överensstämmelse med nämnda konventionsförslag. Detta innebär, att förbud även bör meddelas för minderårigs användande vid inspelning av biograffilmer. Då samtliga ifrågavarande bestämmelser avse förbud mot minderårigas användande i vissa slag av arbete, har kommittén ansett lämpligt sammanföra sina förslag i en enda lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställ- ningar och inspelning av biograffilm samt till viss försäljning och budskickning.

OH'entliga tillställningar och inspelning av biograffilm. Gällande förord— ning avser endast barns användande vid offentliga tillställningar. Då inspel— ning av biograffilm icke torde vara att anse såsom offentlig tillställning, har kommittén varit tveksam om huruvida förbud mot barns användande vid dylik

inspelning och vid offentlig tillställning böra meddelas i samma författning. Det lär dock ej kunna bestridas, att filminspelning har en viss samhörighet med de i förordningen avsedda tillställningarna och att den ofta är med hänsyn till de fysiska och psykiska påfrestningarna för de medverkande likartad med vissa av dessa tillställningar. I likhet med socialstyrelsen finner kommittén därför, att till förverkligande av ovanberörda konventionsförslags syftemål förbuds- bestämmelserna böra avse även barns deltagande i inspelning av biograffilm.

Såsom ovan nämnts gäller nuvarande förbud pojkar under 14 och flickor under 15 år. Enligt kommitténs mening finnas inga bärande skäl för att bibe- hålla denna olikhet i åldersgräns mellan könen. Vad beträffar själva ålders- gränsen erinras om att denna bestämts till 16 år i lagen angående medde- lande av förbud för barn att idka viss försäljning. I propositionen till nämnda lag (nr 99 /1926) har framhållits, hurusom enligt ett flertal lagar, såsom lagarna om barn i äktenskap och barn utom äktenskap samt fattigvårdslagen, föräld— rarnas och det allmännas skyldigheter mot barnen icke upphörde, förrän dessa fyllt 16 år, och att denna ålder sålunda alltmera framstode såsom den ål- der, intill vilken det ur samhällets och individens intresse ansetts påkallat att bereda ungdomen särskilt skydd mot faror i fysiskt, moraliskt och ekono- miskt hänseende. Även i fråga om arbetarskyddslagstiftningen har i flera hänseenden sextonårsåldern fastställts såsom en gräns, exempelvis beträffande minderårigs ledighet för nattvila eller undantag från förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten. Kommittén föreslår, att nämnda ålders- gräns fastställes även i förevarande hänseende. Denna höjning av åldersgränsen innebär också ett tillmötesgående av den i artikel 5 av konventionsförslaget upptagna bestämmelsen om fastställande av högre åldersgräns för sådant an- vändande av unga personer, vilket på grund av sin beskaffenhet eller de för- hållanden, varunder det försiggår, är farligt till liv, hälsa eller moral för de därtill använda personerna.

Vad beträffar i 1897 års förordning angivna slag av tillställningar anser kommittén, att vissa av dessa numera sällan förekomma och att andra mera allmänt förekommande tillställningar i stället böra upptagas. Med offentlig till- ställning bör i detta sammanhang enligt kommitténs mening förstås tillställ- ningar av följande slag: teater-, biograf-, cirkus-, kabaret- eller varietéföreställ- ning, konsert eller annan musikalisk föreställning, danstillställning, hästkapplöp- ning, djurförevisning, trolleri- eller akrobatikföreställning, förevisning av vax- kabinett, marknads- eller tivolinöje eller annan med någon av de ovan angivna till sin art och sitt syfte jämförlig föreställning, tillställning, förevisning eller uppvisning, vid vilken för tillträde fordras, begäres eller mottages avgift eller till vilken allmänheten eljest har tillträde. Anmärkas må, att här angivna be- stämning av begreppet offentlig tillställning icke är så omfattande som enligt ordningsstadgan för rikets städer.

Ovannämnda förordning är, såsom ovan nämnts, tillämplig endast å offent- liga tillställningar. Den gäller alltså icke sådana tillställningar, som avses i

förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i 5 13 av ordningsstadgan för rikets städer, d. v. s. tillställ- ningar, vilka icke äro offentliga men i vissa hänseenden äro att jämställa med sådana. Enligt sistnämnda förordning skall vad som är stadgat om offentlig föreställning eller annan sådan tillställning äga tillämpning jämväl å till- ställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse eller tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning eller de villkor, varunder tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning, till vilken all- mänheten äger tillträde. Kommittén anser, att även tillställning av sistberörda slag bör omfattas av förbudet. Med hänsyn härtill och i nära överensstämmelse med den lydelse, som ovan angivna stadgande givits i 39 å andra stycket i det år 1944 avlämnade förslaget till allmän ordningsstadga (Statens off. utredn. 1944z48), har kommittén avfattat sitt förslag. Sålunda skall såsom offentlig anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av verksamhet, som uteslutande eller väsentligen drives för anordnande av till- ställningar av samma eller liknande slag, eller eljest är att jämställa med till- ställning, till vilken allmänheten har tillträde.

I lagförslaget angivet förbud avser icke endast medverkan vid själva tillställ- ningen, uppträdande å teater etc. utan även sådant biträde därvid, som läm- nas av exempelvis scenarbetare, biljett- och programpojkar samt serverings- personal. Förbudet förutsättes sålunda gälla även personal, som utför servering å en restaurang vid en därstädes anordnad tillställning.

Vissa av här ifrågavarande tillställningar kunna vara anordnade under så- dan kontroll, att barns användande därvid icke innebär någon allvarlig våda. Detta torde i allmänhet gälla tillställningar, som anordnas vid skola under lärares eller skolföreståndares uppsikt. I enlighet med vad som förordats i vissa yttranden föreslår därför kommittén, att dylika tillställningar undan- tagas från förbudsbestämmelsen. Detsamma bör med hänsyn till syftet vara förhållandet med tillställning, vilken anordnas av ideell förening, som bedriver ungdomsverksamhet, och tillställning, anordnad för välgörande ändamål. Vad här anförts om offentlig tillställning bör enligt kommitténs mening även gälla inspelning av biograffilm under förhållanden, som nu nämnts. En bestämmelse i enlighet med dessa förslag upptages i lagförslagets 2 & a).

Enligt gällande förordning ha länsstyrelserna och överståthållarämbetet be- fogenhet att i fråga om teaterföreställningar i särskilda fall medgiva undantag från förbudsbestämmelsen. Även i fråga om andra tillställningar eller inspel- ning av biograffilm kunna emellertid föreligga sådana omständigheter, att möj- lighet bör finnas till medgivande av undantag beträffande viss minderårig eller för visst tillfälle. Av den verkställda utredningen synes jämväl framgå, att undantag medgivits beträffande sådana tillställningar, vilkas karaktär av tea-

terföreställningar torde kunna ifrågasättas. Sålunda ha minderåriga tillåtits medverka vid kabaret-, varieté-, dans- och sångföreställningar. En sådan tolk- ning av gällande undantagsregel torde i viss mån få tillskrivas det förhållan- det, att det finnes också andra tillställningar än teaterföreställningar, då ej blott särskilda omständigheter göra ett undantag från förbudet önskvärt utan även farhågorna för olägenheter därav måste anses omotiverade. Det bör tillika beaktas, att icke ringa svårigheter stundom föreligga att avgöra, huruvida en tillställning har karaktär av teaterföreställning eller icke, t. ex. kabaret- eller varietéföreställning. Då därtill kommer, att vissa tillställningar, som icke äro teaterföreställningar, kunna vara av sådan art och utföras under sådana för- hållanden, att det ej föreligger skäl att Vägra minderåriga att medverka där- vid, anser kommittén, att i lagförslaget bör upptagas en bestämmelse, varige- nom beredes möjlighet till undantag för jämväl annan tillställning än teater- föreställning ävensom beträffande inspelning av biograffilm.

Vid medgivande av undantag för alla slag av föreställningar är det emel- lertid enligt kommitténs mening av vikt, att det skapas garantier för att minderårig icke tillåtes medverka vid sådan tillställning, som för honom inne- bär fara till liv, hälsa eller moral. Sådana garantier torde kunna vinnas genom uppställande av vissa villkor för medgivande av undantag samt genom före- skrift om skyldighet för vederbörande myndighet att före ärendets avgörande noggrant utreda tillställningens beskaffenhet och arten av den sysselsättning, vartill den minderårige skall användas. Såsom ett oeftergivligt villkor för undantag bör, såsom socialstyrelsen på sin tid föreslagit, uppställas, att den, som har vårdnaden om den minderårige, lämnat sitt samtycke till uppträdan- det. Vidare bör alltid med läkarintyg styrkas, huruvida den sysselsättning, som avses i ansökningen, kan anses menligt inverka på vederbörande minderårigs hälsa eller kroppsutveckling. Därjämte anser kommittén, att det bör åligga den undantagsmedgivande myndigheten att före ärendets prövning inhämta yttrande från vederbörande barnavårdsnämnd och skolråd eller skolstyrelse. Bestämmelser i enlighet med dessa förslag ha upptagits i lagförslagets 2 ©.

Vad angår frågan vilken myndighet, som bör givas befogenhet att meddela undantag, föreslår kommittén, att ortens polismyndighet tillerkännes denna befogenhet. Detta förslag till överflyttning av befogenheten från länsstyrelsen och överståthållarämbetet till polismyndigheten sammanhänger med att den undersökning, som erfordras för beslutets fattande, i regel får verkställas av polismyndigheten samt att denna lättare än länsstyrelsen kan delgiva sökanden det meddelade beslutet. Härtill kommer, att den som anordnar offentlig till- ställning, skall göra anmälan därom till polismyndigheten och i regel även avvakta dennas tillstånd därtill.

Enligt det förutnämnda konventionsförslaget får undantag icke medgivas för sådant användande, som är farligt till liv, hälsa eller moral för de därtill använda unga personerna. Sådan fara anses i konventionsförslaget föreligga beträffande cirkus-, kabaret- och varietéföreställningar. Att begränsa tillämp—

ningen av den föreslagna undantagsbestämmelsen så, att denna icke gäller sist- nämnda slag av tillställningar, anser sig kommittén icke böra föreslå. Enligt kommitténs mening torde det få ankomma på vederbörande polismyndighet att med hänsyn till den minderåriges ålder oeh hälsa, sysselsättningens art samt andra föreliggande omständigheter för varje särskilt fall bedöma, huru- vida sådan farlighet är för handen, att undantag från förbudet bör vägras. Att i likhet med bestämmelserna i konventionsförslaget begränsa möjligheten till undantag till endast sådana fall, där den minderåriges deltagande är be- rättigat i konstens, vetenskapens eller undervisningens intresse, finner kom- mittén ej heller lämpligt. Genom en sådan begränsning skulle undantag icke kunna medgivas beträffande tillställningar, som icke tillgodose dylika intressen men likväl äro av sådan beskaffenhet, att en minderårigs deltagande däri uppenbarligen ej kan vara honom till skada. För övrigt torde det ofta vara svårt att avgöra, om ett undantag från förbudet är ägnat att främja berörda intressen.

Försäljning. Användandet av minderåriga till försäljning eller utdelning av varor, såsom tryckalster, blommor och kramvaror, kan för de minderåriga medföra icke önskvärda följder i såväl fysiskt och moraliskt som ekonomiskt hänseende. Denna fara torde vara för handen icke allenast inom städer, kö- pingar eller municipalsamhällen utan även å landsbygden, exempelvis i stations- samhällen, vid militärförläggningar och å festplatser. Kommittén föreslår där- för, att förevarande lags tillämpningsområde utvidgas och att i lagen upptages ett generellt stadgande om förbud mot minderårigs användande till viss för- säljning, gällande för hela landet och oberoende av de lokala myndigheternas beslut. Åldersgränsen, 16 är, bör enligt kommitténs mening bibehållas.

Införande av ett allmängiltigt förbud i berörda hänseende förutsätter emel- lertid, att möjlighet gives till undantag. I detta syfte föreslår kommittén dels generella undantag och dels undantag beroende av myndighets beslut i varje särskilt fall.

Beträffande den generella undantagsbestämmelsen, som upptages i lagför- slagets 3 5 a), föreslås, att åldersgränsen, i likhet med vad som föreslagits i arbetarskyddslagen om minderårigs användande i arbete, höjes från tretton till fjorton år. Vidare bör det undantag, som avser försäljning i butik, gälla endast vanlig affärstid. I fråga om försäljning eller utdelning av tid- ningar annorstädes än i butik å tid mellan klockan 8 och 19 förordas, att nuvarande begränsning till söckendagar bortfaller. Gällande undantag be— träffande annan försäljning eller utdelning å tid mellan klockan 8 och klockan 19 föreslås avse minderårigs användande såsom biträde åt och under omedelbar tillsyn av »den som har vårdnaden om den minderårige» i stället för »någondera av sina föräldrar».

I fråga om myndighets befogenhet att för särskilda fall medgiva undantag föreslås liksom beträffande offentliga tillställningar, att densamma överflyttas

från länsstyrelserna och överståthållarämbetet till ortens polismyndighet. Dylikt undantag må gälla viss minderårig eller visst tillfälle. Såsom villkor för un- dantag förutsättes, att den sysselsättning, till vilken den minderårige skall användas, icke kan anses menligt inverka på hans hälsa eller kroppsutveckling. Läkarintyg härom har dock icke ansetts böra fordras. I likhet med vad nu gäller föreslås, att innan undantag medgives, yttrande i ärendet skall inhämtas från barnavårdsnämnden och skolrådet eller skolstyrelsen.

Genom införande i lagen av ett generellt förbud för minderårig under viss ålder att idka försäljning, som här avses, har anslutning till konventionsför- slaget möjliggjorts på denna punkt. Såsom förut nämnts (sid. 719) föreskrives i konventionsförslaget, att den nationella lagstiftningen skall fastställa en eller flera åldersgränser, högre än de i regel gällande, för användande av unga per- soner till ambulerande handel å gator eller å allmänna platser eller lokaler samt för regelbundet användande av dem vid diskar utanför affärslokaler. Då de i lagförslaget angivna åldersgränserna (16 respektive 14 år) äro högre än konventionsförslagets åldersgränser (i regel 15 år, vid »lätt arbete» 13 är), få de föreslagna bestämmelserna i detta hänseende anses vara tillfredsställande.

Budskickning. I några av de till kommittén inkomna yttrandena rörande ovannämnda 1926 års lag ha uttalats betänkligheter mot att låta barn vid tidig ålder idka försäljning eller biträda vid affärsverksamhet på sådant sätt, att de få för annans räkning inneha penningmedel. Möjlighet härtill före— ligger emellertid även i samband med minderårigs användande till budskick— ning inom olika slag av verksamhet. Denna fråga har jämväl berörts i en vid årets riksdag väckt motion (sid. 718). I sitt yttrande över denna motion anförde kommittén följande:

»Enligt lagen om arbetarskydd må arbetsgivare icke använda minderårig (arbetstagare under 18 år) till arbete på sådant sätt, att den minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller för den minderårige innebära våda i sedligt avseende. Därjämte stadgas, att om minderårigs användande i visst slag av sysselsättning finnes medföra synnerlig fara i något avseende, varom ovan sägs, Kungl. Maj:t äger föreskriva vissa villkor för minderårigs användande i sådan sysselsättning eller förordna, att minderårig ej må användas däri. I en särskild kungörelse av den 26 sep- tember 1930 (nr 344) har Kungl. Maj:t jämväl meddelat förbud mot minder- årigs användande till vissa farliga arbeten. Något förbud i det hänseende, som ifrågasättes i motionen, nämligen mot att minderårig anförtros större penningsummor, meddelas dock icke i kungörelsen eller, såvitt för kommittén är känt, annan författning.

Frågan om minderårigs användande i arbete har i olika avseenden varit föremål för kommitténs övervägande. Det må här blott nämnas, att minimi- åldern för minderårigs användande i arbete föreslås höjd från tretton till fjorton år. Dessutom komma att framläggas förslag till ändring och utvidg-

ning av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse samt —— såsom framhålles i motionen —— till lag angående förbud mot minderårigs användande vid offent- liga tillställningar och till viss försäljning.

I anledning av ovannämnda motion har kommittén upptagit till diskussion frågan om förbud mot att anförtro minderårig större penningsummor och viktigare värdehandlingar. Frågan är visserligen icke en arbetarskyddsfråga i egentlig mening, men den sammanhänger nära med de övriga spörsmål, som kommittén erhållit i uppdrag att utreda, nämligen bland annat frågan om minderårigs användande vid offentliga tillställningar och till att idka viss försäljning. Enligt kommitténs mening är det ett samhällsintresse, att de min- deråriga såvitt möjligt skyddas i sitt arbete även mot faror i moraliskt hän- seende, och man har i arbetarskyddslagen, såsom ovan nämnts, även givit ut- tryck häråt. De senaste årens händelser i samband med minderårigas använ- dande för budskickning med penningar m. m. tala emellertid för ett vidgat sådant skydd. Den av motionärerna ifrågasatta lagstiftningen om förbud mot att minderårig anförtros större penningsummor anser kommittén sålunda ha fog för sig, och med tanke på dess syfte torde några allvarliga erinringar ej kunna riktas mot en dylik lagstiftning. Denna synes dock lämpligen böra begränsas att gälla minderåriga under sexton år, intill vilken ålder det i flera andra hänseenden ansetts påkallat att genom lagstiftningsåtgärder bereda min- deråriga särskilt skydd.

I motionen erinras om kommitténs förslag till lag angående förbud mot minderårigs användande vid offentliga tillställningar och till viss försäljning och i anslutning härtill ifrågasättes, huruvida icke i lagförslaget angivet förbud borde utsträckas till att jämväl innefatta förbud mot att minderårig anförtros större penningsummor. Kommittén har upptagit detta förslag till prövning och finner flera skäl tala för en sådan lösning. Ovanberörda lagstiftning är främst föranledd av moraliska skäl och då den ifrågasatta lagstiftningen kan sägas ha väsentligen samma syfte, synes den väl kunna inrymmas inom ramen av nämnda lagförslag. Därtill kommer, att det åsyftade förbudet är av sådan beskaffenhet, att det närmast torde böra ankomma på polismyndigheten att övervaka, att detsamma efterleves. Detta står också i överensstämmelse med bestämmelserna i ovannämnda lagförslag, vars tillämpningsområde dessutom föreslås allmängiltigt. På grund av vad sålunda anförts finner kommittén sig böra förorda, att det i ovanberörda lagförslag jämväl upptages bestäm- melser, som avse att tillgodose det av motionärerna berörda spörsmålet. Ett förslag härutinnan kommer att framläggas av kommittén. Bestämmelserna synas förslagsvis böra innefatta förbud för arbetsgivare att anlita minderårig arbetstagare under sexton år för budskickning utom arbetsstället med pen— ningbelopp överstigande ettusen kronor eller lätt realiserbara värdehandlingar av högre värde än nämnda belopp.»

Med hänsyn till att åtgärder i motionens syfte redan vidtagits, föranledde denna, såsom förut nämnts, ej till någon riksdagens åtgärd.

Kommittén har avfattat sitt förslag i enlighet med vad som anförts i ovan återgivna yttrande, lagförslagets 5 &. Med den begränsning, som givits åt stad- gandet, nämligen att det skall gälla endast budskickning utom arbetsstället, ha undantagsbestämmelser icke ansetts erforderliga. Med lätt realiserbara värde- handlingar avses i första hand förbindelser, gällande i var mans hand, exempel- vis svenska statens premieobligationer.

Gemensamma bestämmelser. Enär såväl förslaget till arbetarskyddslag som förevarande förslag reglerar minderårigas användande till arbete, kunna fall förekomma, där båda lagarnas bestämmelser äro tillämpliga. I fråga om arbetarskyddslagen gäller detta bestämmelserna i 26, 27 och 29—31 åå. Ett påpekande härom har upptagits i förevarande lagförslags 4 &.

I likhet med vad som för närvarande gäller föreslås, att överträdelse av för- bud straffbelägges. Sålunda böra vid dylik förseelse dagsböter utgå för den som anordnar offentlig tillställning eller filminspelning, för den som använder minderårig till ifrågavarande försäljning eller utdelning och för den som an- litar minderårig för i lagen avsedd budskickning. Vidare böra böter från och med fem till och med femtio kronor kunna ådömas den, som har vårdnaden om den minderårige, därest användandet skett med hans vetskap och vilja. Bestämmelser härom ha upptagits i lagförslagets 6 5. Enligt gällande 1926 års lag stadgas, att i fråga om överträdelse, som avses i nämnda lag, polismyndig- heten har att ofördröjligen göra anmälan till barnavårdsnämnden för vid- tagande av den åtgärd, som enligt lag må ankomma på nämnden. Omständig- heterna i samband med överträdelse, som här avses, kunna emellertid vara sådana, att barnavårdsnämndens ingripande är påkallat även vid överträdelse av övriga i lagförslaget angivna förbud. På grund härav föreslår kommittén, att polismyndigheten ålägges att ofördröjligen till nämnden anmäla överträ- delse av varje i lagen avsett förbud.

För att vinna enhetlig behandling av hithörande ärenden anser kommittén, att det bör ankomma på arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åkla- gare eller den, vars rätt därav beröres, avgiva utlåtande rörande tillämpningen av ifrågavarande lag. Såsom framgår av lagförslagets 8 % förutsätter kom- mittén, att vid den slutliga handläggningen hos rådet av dylikt ärende i 61 & förslaget till arbetarskyddslag åsyftade partsrepresentanter skola deltaga. I samma syfte, som nyss anförts, föreslås vidare, att klagan över polismyndig- hets enligt lagen meddelade beslut må ske hos arbetsrådet. Beslut om lämnat medgivande bör utan hinder av anförda besvär gälla, intill dess annorlunda förordnas (9 $).

I överensstämmelse med vad som gäller enligt 2 & b) tredje stycket av den föreslagna arbetarskyddslagen bör, då staten eller kommun använder minder- årig vid tillställning eller inspelning eller för försäljning, utdelning eller bud- skickning, vad i förevarande lag stadgas om den som anordnar tillställning etc. tillämpas på vederbörande arbetsföreståndare. Vidare föreslås i 10 5, att ar-

betsrådet efter särskild framställning skall kunna godtaga viss person såsom föreståndare och att för denne därvid skall gälla detsamma som för nyss nämnda arbetsföreståndare.

Till lagförslaget har slutligen ansetts böra fogas vissa övergångsbestämmel- ser. Sålunda har i förslaget upptagits en bestämmelse om att, där i lag eller författning hänvisning förekommer till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, denna bestämmelse i stället skall tillämpas. Därjämte ha med- delats bestämmelser rörande giltigheten av undantag, beviljat enligt 1897 års förordning, och beslut, fastställt enligt 1926 års lag. Till sist har angivits en bestämmelse angående reglering av straff för förseelse mot ovannämnda för- fattningar efter tiden för den föreslagna lagens ikraftträdande. Straff bör nämligen ådömas enligt äldre författningar, enär den nya lagens bestämmelser i 6 & äro strängare än ifrågavarande författningars.

Specialmotivering. Beträffande de särskilda stadgandena i lagförslaget må anföras följande.

1 5. Första och andra styckena motsvara i huvudsak 1 & första stycket i gäl- lande 1897 års förordning angående förbud mot barns användande vid offent- liga förevisningar, dock med vissa betydelsefulla ändringar. Sålunda har före- slagits, att gällande förbud utsträckes att avse alla minderåriga under 16 år och att nuvarande olikhet i åldergräns mellan pojkar och flickor slopas. I stäl- let för den i förordningens 1 5 första stycket upptagna bestämmelsen med uppräkning av ett flertal olika slag av föreställningar har införts en kortfattad huvudregel jämte definition av begreppet offentlig tillställning. Samtidigt har i förordningen angivna slag av föreställningar, som numera sällan förekomma, ersatts med benämningar på andra mera allmänt förekommande tillställningar. Den företagna uppräkningen av olika slag av tillställningar avser givetvis ej att vara fullständig. Genom tillägget »annan med någon av de ovan angivna till sin art och sitt syfte jämförlig föreställning, tillställning, förevisning eller uppvisning» får emellertid stadgandet en betydande räckvidd. Sålunda torde exempelvis med danstillställning böra jämställas maskerad och uppvisning i konstnärlig dans och med hästkapplöpning bland annat travkörning. Såsom anförts under allmänna motiveringen har ifrågavarande förbud utsträckts att även gälla minderårigs deltagande i inspelning av biograffilm. Då »minder- årig» är det i arbetarskyddslagstiftningen vedertagna begreppet, har detta upptagits i lagförslaget i stället för benämningen barn. I rubriken till gällande förordning användes uttrycket offentlig förevisning. Då detta uttryck ej har den innebörd, som får anses böra läggas däri, har föreslagits, att i såväl lag- förslagets rubrik som paragrafer användes begreppet offentlig tillställning. »Tillställning» brukas också i ett flertal författningar, t. ex. förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt. I förutnämnda förslag till allmän ord- ningsstadga (sid. 721) upptages jämväl såsom huvudbegrepp »offentlig tillställ- ning». För att en tillställning skall anses såsom offentlig förutsättes, att för

tillträde fordras, begäres eller mottages avgift eller att allmänheten eljest har tillträde till densamma.

Stadgandet i tredje stycket är nytt. Det avser sådana slag av tillställningar, vid vilka förenings- och klubblivets former kunna illojalt utnyttjas. Enligt kommitténs mening är det av Vikt, att i 1 & stadgat förbud gäller även i detta stycke åsyftad tillställning. Se i övrigt allmänna motiveringen sid. 720.

2 _é'. Den under a) i första stycket upptagna bestämmelsen är ny. Under lärares eller skolföreståndares uppsikt eller av ideell förening anordnad till- ställning torde i allmänhet utgöra sådan tillställning, som anordnas i under- visnings- eller uppfostrande syfte. Till ideell förening hänföres bland annat förening eller annan sammanslutning för bildnings-, nykterhets- eller religiös verksamhet. Inspelning av biograffilm »under nyss angivna förhållanden» av- ser sådan inspelning, som sker under lärares eller skolföreståndares uppsikt eller av ideell förening, som bedriver ungdomsverksamhet, eller ock företages för välgörande ändamål.

Mot bestämmelsen i b) första punkten svarar delvis stadgandet i 1 5 andra stycket i 1897 års ovannämnda förordning. Undantagsbestämmelsen har dock utsträckts att gälla varje slag av tillställning, som avses i lagförslagets 1 5, varjämte befogenheten att medgiva undantag föreslagits böra tillkomma polis- myndighet. Om vad som avses med polismyndighet se sid. 581. Stadgandet i andra punkten är nytt (jfr sid. 722).

Bestämmelserna i andra och tredje styckena av 2 & sakna motsvarighet i gäl- lande förordning. Då ärende, som här avses, är av intresse även ur arbetar- skyddssynpunkt, har kommittén övervägt frågan, huruvida icke före ärendets prövning yttrande borde inhämtas jämväl från distriktschef vid arbetsinspektio- nen. Kommittén har dock icke funnit lämpligt framlägga förslag i sådan rikt- ning, enär det befarats, att ett alltför omfattande remissförfarande skulle oskä- ligt fördröja ärendets handläggning.

3 5. Första stycket motsvarar delvis 1 5 första stycket i förutnämnda 1926 års lag, dock att bestämmelsen ändrats så, att i lagen upptagits ett generellt, för hela landet gällande förbud mot att använda minderårig under 16 år till viss försäljning och utdelning. Av skäl, som anförts under 1 & här ovan, har »harn» utbytts mot »minderärig». Bestämmelsen under a) i andra stycket mot- svarar väsentligen 1 5 andra stycket nyssnämnda lag. I sakligt hänseende har den ändringen företagits, att åldern för undantag bestämts till 14 mot nu 13 år. Vidare har »idka försäljning i handelsbod» ersatts med »användas till försäljning i butik under vanlig affärstid». Uttrycket »vanlig affärstid» är hämtat från gällande butikstängningslag, och avses därmed tiden mellan kloc- kan 8 och 19 å söckendag. I uttrycket »eller annorstädes å söckendag» ha sist— nämnda två ord uteslutits. I övrigt hänvisas till allmänna motiveringen sid. 723.

De under b) i andra stycket samt i tredje stycket upptagna bestämmelserna motsvara i huvudsak stadgandena i 2 5 punkt 4 ovannämnda 1926 års lag. Såsom förut nämnts har befogenheten att meddela undantag föreslagits över-

flyttad till vederbörande polismyndighet. Övriga i gällande lags 2 & angivna bestämmelser ha på grund av den avfattning, som givits åt den föreslagna 3 &, ej upptagits i lagförslaget.

4 5. Denna bestämmelse anknyter delvis till stadgandet i 1 5 första stycket i 1926 års lag. Givet är, att i förevarande lagförslags 2 % a) avsedd tillställ- ning och inspelning även kan inbegripas under arbetarskyddslagen. Då så är fallet, får enligt kommitténs förslag till arbetarskyddslag minderårig under 14 är icke deltaga i dylik tillställning eller inspelning, utan att medgivande därtill erhållits i enlighet med i arbetarskyddslagen angivna regler. Sålunda fordras enligt förslaget medgivande av arbetsrådet samt, om dylikt medgivande skall kunna beviljas, att vissa förutsättningar äro för handen. Undantag jäm- likt punkt b) i förevarande lagförslags 2 och 3 åå kan likaledes avse minder- årig, som är under 14 år. I fråga om offentlig tillställning torde denna oftast vara förlagd å tid mellan klockan 19 och 6. Vid användande av minderårig under 16 år till dylik tillställning fordras jämväl medgivande enligt arbetar- skyddslagen. De sålunda jämsides gällande reglerna om förbud mot minder- årigs användande i arbete och de olika bestämmelserna om undantag från så- dant förbud kunna tydligen lätt föranleda missförstånd. Det synes kommittén därför lämpligt, att i här berörda lagförslag upptages ett uttryckligt stadgande av det innehåll, som angives i förslagets 4 &.

5 5. Denna bestämmelse, som är ny, har föreslagits äga tillämpning endast i de fall, då arbetsgivare anlitar minderårig under 16 år för budskickning utom arbetsstället. Med begränsningen till arbetsgivare avses att från bestämmelsens tillämpning undantaga sådana fall, då enskild person anlitar minderårig under 16 är, t. ex. familjemedlem, för ifrågavarande uppdrag. Den föreslagna be- gränsningen innebär dock icke, att den minderårige skall vara anställd hos arbetsgivaren, utan bestämmelsen förutsättes tillämplig även i det fall, då ar- betsgivaren för budskickning anlitar hos sig icke anställd person, t. ex. från budcentral eller expressbyrå. Av denna anledning har i lagtexten använts en- dast ordet »minderårig», ej »minderårig arbetstagare». Det är vidare att märka, att bestämmelsen förutsättes gälla blott i fråga om budskickning utom arbets- stället. Kommittén har nämligen icke funnit skäl föreligga att under bestäm- melsens tillämpning inbegripa sådan budskickning, som äger rum mellan olika lokaler eller avdelningar inom ett arbetsställe. Se i övrigt allmänna motive- ringen sid. 724.

6 j'. Stadgandet i första stycket motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 2 & av 1897 års förordning och 3 & första stycket i 1926 års lag med vissa änd- ringar. Sålunda ha bestämmelserna ändrats till överensstämmelse med gällande dagsbotslagstiftning. I fråga om förseelse av den, vilken vården av barnet ålig- ger, har bötesmaximum, som enligt arbetarskyddslagen är 50 kronor, nedsatts till detta belopp. Stadgandet har i övrigt avfattats enligt den lydelse, som givits åt motsvarande bestämmelser i kommitténs övriga författningsförslag. Bestämmelsen i andra stycket återfinnes i 3 5 andra stycket av 1926 års lag.

I detta sammanhang må framhållas, att stadgandena i ovannämnda förord- nings 3 & och lags 4 & icke upptagits i förevarande lagförslag. Om skälen här- för hänvisas till vad som anförts på sid. 710 beträffande motsvarande stadgande i 42 & gällande arbetarskyddslag.

7 5. Första stycket i denna paragraf motsvarar i huvudsak 4 5 i 1897 års förordning och 5 5 i 1926 års lag, dock med den jämkning av lydelsen, att poliskammare ej nämnts. Anledningen härtill är, att någon poliskammare med domsrätt numera icke finnes. Bestämmelsen i andra stycket återfinnes i nämnda förordnings 5 5 respektive lags 6 %. Ur saklig synpunkt har den ändringen vidtagits, att böter, som ådömas enligt den föreslagna lagen, skola tillfalla kro- nan, ej såsom nu kommunens respektive stadens, köpingens eller municipalsam- hällets kassa. Andra stycket i sistnämnda paragrafer har ej upptagits i för- slaget med hänsyn till innehållet i den förut nämnda lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff.

8 5. Bestämmelsen är ny. Se allmänna motiveringen sid. 726. 9 5. Denna paragraf är ny. Det synes kommittén betydelsefullt, att det även i förevarande lag upptages en uttrycklig bestämmelse om besvärshänvis- ning. Med hänsyn till att ifrågavarande ärenden äro av relativt enkel natur samt väsentligen av arbetarskyddskaraktär, har kommittén ansett sig böra före- slå, att den slutliga prövningen av polismyndighets beslut enligt denna lag bör ankomma på arbetsrådet.

10 å. Bestämmelserna äro nya. De ansluta till motsvarande stadganden i såväl gällande lagstiftning som vissa av kommitténs övriga författningsförslag.

Vad slutligen beträffar de till lagtexten fogade övergångsbestämmelserna har i fråga om upphävande av beslut angående förbud för barn att idka viss för- säljning av formella skäl föreslagits en övergångstid på ett år från tidpunkten för lagens ikraftträdande. Detta har ansetts lämpligt med hänsyn till de före- skrifter, som gälla för upphävande av sådant beslut, nämligen i 2 5 i 1926 års ovannämnda lag. Av denna anledning har i övergångsbestämmelsen beträf- fande förseelse mot nämnda författning angivits »gällande» förbud.

IV. Förslag till lag om ändring i vissa delar av gruv- lagen och lagen angående stenkolsfyndigheter m. m.

Gällande lag. I 68 & av gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) stadgas i andra stycket, att med avseende å arbetarnas trygghet skall särskilt iakttagas, att lämpliga anstalter vidtagas till förekommande av olycksfall genom ras samt att inrättningarna för person- och godsbefordran äro betryggande och under- hållas i sådant skick, att olyckshändelse icke må inträffa genom bristfällighet härå. I samma paragrafs tredje stycke sägs, att om arbetarnas skyddande mot olycksfall och ohälsa i arbetet samt tillsyn däröver är därjämte stadgat i lagen om arbetarskydd. Enligt gruvlagens 70 & skall bergmästare, då han erhållit anmälan om påbörjande av regelbunden brytning, nedläggande av gruvdriften för längre tid än två månader eller om återupptagande av dylik drift, omedel- bart underrätta den myndighet, som förvaltar kronans gruvegendom. Gruv- lagens 71 & bemyndigar bergmästare att, om han finner det nödigt att i gruva göres anstalt till trygghet för arbetarna, förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid ha utfört sådan anstalt. Om detta likväl försummas, riskerar gruv— innehavaren, förutom ansvar enligt vad i 72 5 stadgas, att efter omständig- heterna anstalten blir på hans bekostnad utförd genom bergmästarens försorg eller gruvarbetet inställes, till dess sådan anstalt blivit gjord. Bergmästaren äger i här angivet syfte även meddela andra föreskrifter i fråga om gruvarbe— tets bedrivande. Om gruvarbete medför synnerlig våda för arbetarna, äger bergmästaren förbjuda gruvarbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud går omedelbart i verkställighet samt gäller intill dess på förd klagan annorlunda kan vara förordnat av högre myndighet. För verkställighet av beslut om gruv- arbetets inställande har bergmästaren rätt att anlita polismyndighets biträde.

Enligt 33 å i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m. skall bergverksstyrelsen över arbete för eftersökande och bearbetande av stenkol utöva sådan tillsyn, att bland annat nödig trygghet beredes för arbets- manskapet. I 34 & angives, att vid gruvbrytning särskilt skall iakttagas, att inrättningar för vandring upp och ned i gruvan samt uppfordringslinor även— som de maskiner, vilka användas för gruvdriften, underhållas i sådant skick, att olyckshändelse genom bristfällighet därå icke må inträffa. Finner berg- mästare nödigt, att i stenkolsgruva göres anstalt till trygghet för arbetsman- skapet, äger han jämlikt 36 å förelägga koncessionsinnehavaren att inom viss tid ha utfört sådan anstalt, vid äventyr, förutom visst ansvar, att anstalten verkställes på hans bekostnad genom bergmästarens försorg eller arbetet instäl-

les, tills anstalten vidtagits. Om arbete i stenkolsgruva medför synnerlig våda för arbetsmanskapet, kan bergmästaren med stöd av 37 % förbjuda arbetet. Dylikt förbud gäller intill dess efter klagan annorlunda kan bliva bestämt. Bestämmelserna gälla förutom stenkolsfyndigheter salt-, olje- och gas- samt alunskifferfyndigheter ävensom fyndigheter av uranhaltigt mineral.

Kommitténs förslag. Det förhållandet, att arbetarskyddsbestämmelser före- komma i såväl gruvlagen och lagen angående stenkolsfyndigheter m. 111. som arbetarskyddslagen, är både ur arbetarskyddssynpunkt och i organisatoriskt avseende otillfredsställande. Denna dubbla reglering av arbetarskyddet inom bergshanteringen har vid skilda tillfällen även varit föremål för överväganden. Sålunda berördes frågan redan vid arbetarskyddslagens tillkomst år 1912. Vid granskning av förslaget till sistnämnda lag hemställde nämligen lagrådet, att antingen de i då gällande gruvestadga samt stenkolslagen upptagna bestämmel- serna, som avsåge att bereda nödig trygghet åt arbetarna, inarbetades i lag- förslaget eller det uttryckligen utsades, att den föreslagna lagen icke skulle äga tillämpning med avseende på den tillsyn, som omförmäldes i de nämnda två författningarna. Föredragande departementschefen fann sig dock icke kunna tillmötesgå lagrådets hemställan. Frågan har vidare varit föremål för över- vägande av såväl 1916 års gruvlagstiftningskommitté som 1920 års gruvlag- stiftningssakkunniga. Båda dessa utredningar förordade, att den nuvarande anordningen borde bestå. I anslutning härtill må erinras om att i det yttrande, som socialstyrelsen avgav över gruvlagstiftningssakkunnigas år 1923 avgivna betänkande med förslag till ny gruvlag, styrelsen förklarade sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag såsom en slutgiltig lösning men att styrelsen dock ansett, att bestämmelserna kunde godtagas att gälla tills vidare. Vid fram- läggandet år 1938 av förslaget till gällande gruvlag (prop. nr 40/1938) fram- höll föredragande departementschefen bland annat, att förhållandet mellan arbetarskyddsbestämmelserna i gruvestadgan och arbetarskyddslagen onekligen innebure en viss oegentlighet. Vid genomförandet av en ny gruvlagstiftning kunde det därför sättas i fråga, huruvida icke en omreglering borde komma till stånd. Departementschefen fann emellertid, att en omläggning då icke vore lämplig, men uttalade tillika, att berörda spörsmål borde tagas under över- vägande vid en eventuell revision av arbetarskyddslagen. Svenska gruvindu- striarbetareförbundet har sedermera i en till kommittén den 14 mars 1942 över- lämnad promemoria rörande arbetarskyddet inom gruvindustrien framhållit olämpligheten av den föreliggande dualismen.

En anledning till att någon ändring i nämnda förhållanden ej vidtagits torde, såsom även vid ovanberörda tillfällen framhållits, vara den olika befogenhet att tvångsvis genomföra arbetarskyddsbestämmelserna, varom stadgas i an- givna lagar. Enligt gällande bestämmelser äger nämligen bergmästare att, där gruvarbetet medför synnerlig våda för arbetarna, förbjuda arbetets fortsatta bedrivande, medan sådan rätt däremot icke tillkommer vederbörande yrkes-

.skyddshänseende meddelats med stöd av 36 & äldre lydelsen.

inspektör, vars befogenhet i detta hänseende sålunda är avsevärt mindre vidsträckt än bergmästarens. Genom förslaget till ny arbetarskyddslag har emellertid berörda skillnad i befogenheter för nämnda befattningshavare av- lägsnats.

Som anförts å sid. 166 har kommittén av ovan angivna skäl ansett, att vid den omfattande översyn av arbetarskyddslagstiftningen, som nu företages, be- rörda fråga bör lösas och att de bestämmelser i här avsedda lagar, som gälla- arbetstagarnas skyddande mot olycksfall och ohälsa, böra utgå och ersättas med hänvisning till arbetarskyddslagen. Kommittén har ock vid utarbetandet av sitt förslag till arbetarskyddslag utgått från en sådan lösning av frågan och i förslaget upptagit ett flertal bestämmelser, som beröra arbetarskyddet inom gruvindustrien. Därjämte föreslås, att bergmästares befogenheter i arbetar- skyddshänseende överflyttas på särskilda, arbetsrådet underställda gruvinspek- törer med samma rätt att meddela förbud, som enligt lagförslaget tillkommer distriktschef. Till denna fråga återkommer kommittén vid närmare behandling av sitt förslag beträffande tillsynens organisation. På grund av vad sålunda föreslås böra följande ändringar vidtagas.

Gruvlagen. I första stycket av 68 & uteslutas orden »att nödig trygghet beredes arbetarna och». Andra stycket av samma paragraf utgår, och tredje stycket ändras såtillvida, att i fråga om skydd mot ohälsa och olycksfall i ar- betet samt tillsyn häröver hänvisning göres till den föreslagna arbetarskydds- lagen. Samtidigt föreslås, att såsom skett i förslaget till arbetarskyddslag, »ohälsa» nämnes före »olycksfall». Vidare kompletteras 70 å såtillvida, att berg— mästaren ålägges underrätta jämväl gruvinspektör om anmälan rörande de i paragrafen angivna förhållandena. Slutligen uteslutas ur 71 5 första stycket orden »till trygghet för arbetarna eller» och ur andra stycket »medför gruv- arbete synnerlig våda för arbetarna eller». Förslag till ändring av gruvlagen i enlighet med vad här sagts har införts på sid. 110. I förslaget har även upp- tagits en övergångsbestämmelse för det fall, att gruvinnehavare bryter mot föreskrift, som i arbetarskyddshänseende meddelats med stöd av 71 & äldre lydelsen.

Lagen angående stenkolsfyndigheter ”m. m. Ur 33 & uteslutas orden »att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet och». Bestämmelserna i 34 & ersättas med hänvisning till arbetarskyddslagen. Vad 36 och 37 åå innehålla i arbetar- skyddshänseende utgår. Sålunda uteslutas ur 36 & orden »till trygghet för arbetsmanskapet eller» och ur 37 & »medför arbete i stenkolsgruva synnerlig våda för arbetsmanskapet eller». Förslag i enlighet härmed har återgivits på sid. 111. I detta har jämväl upptagits en övergångsbestämmelse angående reglering av frågan om straff vid överträdelse av föreskrift, som i arbetar-

V. Förslag till följdförfattningar.

A. Kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten.

Gällande kungörelse. Bestämmelser om förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten finnas meddelade i en med stöd av arbetarskyddslagen utfärdad kungörelse av den 26 september 1930 (nr 344). Kungörelsen gäller be- träffande arbete, varå lagen om arbetarskydd äger tillämpning. I en till kun- görelsen fogad förteckning angivas de slag av arbete, vartill minderårig ej må användas, samt de förutsättningar, som gälla för undantag från dylikt förbud. Genom kungörelse den 23 oktober 1931 (nr 354) har viss ändring företagits i förteckningens punkt 6. *

Till arbete, som angives i förteckningen, må person under aderton år (min- derårig) icke användas i vidare mån än i förteckningen är medgivet. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, att den fara, som i regel är förbunden med sålunda förbjudet arbete, i visst fall på grund av särskilt förhållande icke är för handen, äger chefsmyndigheten för sådant fall lämna tillstånd att till ar- betet använda minderårig. Bryter arbetsgivare eller, där fråga är om verk- samhet, som bedrives av staten eller kommun, arbetsföreståndare mot förbud, straffes med böter från och med tio till och med femhundra kronor. Har för- seelsen skett med den minderåriges faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med tjugo kronor.

Reformförslag. Yrkesinspektörerna ha vid skilda tillfällen uttalat önske- mål om ändringar i den till kungörelsen fogade förteckningen över arbeten, vartill minderårig ej må användas. Sålunda har förordats ändring avseende minderårigs sysselsättande vid bland annat lågtrycksångpannor, traktorer, ved— kapar, vissa träbearbetningsmaskiner, pressar och stansmaskiner samt olika slag av lantbruksmaskiner. Därjämte ha framförts vissa förslag angående minder- årigs användande i sysselsättning, som kan medföra ohälsa.

Svenska trätndnstriarbetareförbandet, som låtit verkställa en undersökning rörande under åren 1940—1941 inträffade olycksfall bland arbetare sysselsatta vid träbearbetningsmaskiner, har med hänsyn till vad denna undersökning visat påpekat risken av att använda outbildad arbetskraft vid dessa maskiner. Enligt förbundets mening borde det föreskrivas, att arbetare icke finge användas till arbete vid träbearbetningsmaskin, med mindre han ägnades tillsyn av arbets- givare, förman eller äldre yrkesutbildad arbetare. Dessutom borde kungörel-

sens förbud mot minderårigs användande vid träfräsmaskin eller cirkelsåg ut- vidgas att omfatta arbete vid alla träbearbetningsmaskiner. Undantag härifrån borde dock kunna medgivas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Kommitténs förslag. Med hänsyn till ovan uttalade önskemål om ändringar i förevarande kungörelse och de erfarenheter, som i övrigt föreligga beträffande tillämpningen av densamma, har kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag även funnit sig böra företaga en översyn av kungörelsen. Detta har också an- setts lämpligt med hänsyn till att genom framläggandet av förslag till ny arbetarskyddslag jämväl ny kungörelse torde böra utfärdas. Kommittén har i sitt lagförslag även upptagit bestämmelser (29 å), enligt vilka det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter, där minderårigs använ- dande i visst slag av arbete finnes medföra synnerlig fara. I samband med nämnda översyn har kommittén hos yrkesinspektionens chefsmyndighet anhål- lit om meddelande, huruvida och i vad mån ändringar i eller tillägg till be- stämmelserna i gällande kungörelse voro erforderliga eller önskvärda. Därjämte ha yrkesinspektörerna samt landsorganisationens kommitté för olycksfallsför- säkrings- och arbetarskyddsfrågor beretts tillfälle att inkomma med yttrande över ett inom kommittén utarbetat preliminärt utkast till kungörelse. Med be- aktande av vad sålunda framkommit har kommittén utarbetat förslag till kun- görelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten. i En redogörelse för detta förslag, som återgives på sid. 112—116, lämnas i det följande.

| Kungörelsen. Vad beträffar kungörelsetexten ha nedannämnda ändringar , föreslagits. ; 1 5. Detta stadgande återfinnes i 1 & i gällande kungörelse. Ändringen är ' endast av redaktionell natur. 2 59. Bestämmelsen i första stycket motsvarar stadgandet i 2 & första stycket

i gällande kungörelse med tillägg av orden »eller här nedan sägs». ; Andra stycket är nytt. Erfarenheterna från tillämpningen av gällande kun- * görelse visa, att behov av förbud stundom föreligger för minderårigs använ- 1 dande till annat slag av arbete än sådant, som angives i förteckningen. Även i om en sådan förteckning vid uppgörandet förefaller fullständig, kan den dock i icke upptaga alla de riskmoment, som tillkomma i samband med nya arbets- ? metoder och arbetsprocesser, betingade av teknikens snabba utveckling. I dessa * fall bör enligt kommitténs mening finnas möjlighet och befogenhet att snabbt ingripa genom meddelande av särskilda föreskrifter. På grund härav föreslår kommittén, att om med hänsyn till fara för ohälsa eller olycksfall arbete i visst fall kan anses vara jämställt med i förteckningen förbjudet arbete, arbetsrådet må kunna föreskriva, att kungörelsen under vissa angivna villkor skall äga till- lämpning på arbetet ifråga.

Bestämmelsen i tredje stycket är likaledes ny. Förbud mot minderårigs an- vändande till arbete vid i förteckningen angivna slag av motorer, arbetsmaski-

ner och transmissioner gäller givetvis, då sådan anordning är i gång eller då drivkraften är tillkopplad. Är detta ej fallet, synes hinder icke böra föreligga att använda minderårig till det eljest förbjudna arbetet. Då emellertid en undantagsbestämmelse härom skulle få återgivas i ett flertal punkter i förteck- ningen, har kommittén ansett sig böra upptaga åsyftade bestämmelse under 2 &. Sålunda föreslås i tredje stycket, att förbud, varom här är fråga, icke bör gälla för arbete å sådan motor, arbetsmaskin eller transmission, som ej är i gång och till vilken drivkraften är på betryggande sätt frånkopplad. Förbudet bör

av

ej heller gälla för arbete a elektrisk motor, som är spänningslös.

I förslagets fjärde stycke har upptagits gällande bestämmelse i 2 5 andra stycket med vissa formella ändringar. Slutligen har i ett femte stycke införts en hänvisning till kungörelsen angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg (sid. 117). Med hänsyn till bestämmelserna i förteckningens punkter 7 och 8 har det synts kommittén lämpligt att i förevarande kungörelse erinra om nämnda special- författning.

3 5. I kungörelseförslagets 3 &, som är ny, har upptagits dels en bestäm- melse om att tillsyn å efterlevnaden av kungörelsen utövas av arbetsinspektio- nen under överinseende och ledning av arbetsrådet, och dels ett stadgande om besvärshänvisning hos arbetsrådet över distriktschefs beslut i fråga, som här avses. Enligt kommitténs mening är det av betydelse för dem, som beröras av kungörelsens tillämpning, att det av denna framgår vem som har att utöva tillsyn å kungörelsens efterlevnad och var klagan över distriktschefs beslut kan föras, Bestämmelse om besvärshänvisning rörande arbetsrådets beslut enligt kungörelsen har dock ej ansetts erforderlig.

4 5. Denna paragraf motsvarar 3 & första stycket i gällande kungörelse med vissa ändringar. I likhet med vad där stadgas har föreslagits, att överträdelse av förbud straffbelägges. Sålunda böra dagsböter utgå för arbetsgivare, som bryter mot bestämmelserna i 2 &, samt böter från och med 5 till och med 50 kronor för den som har vårdnaden om den minderårige, därest användandet skett med hans vetskap och vilja. Anmärkas må, att beträffande förseelse av fader eller målsman till minderårig — motsvarande förslagets »den som har vårdnaden om den minderårige» —— bötesmaximum höjts till samma belopp som i arbetarskyddslagen eller 50 kronor. Vad som i gällande 3 & sägs i fråga om verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, har uteslutits på grund av kungörelseförslagets 6 5 första punkten. Med hänsyn till innehållet i den förut- nämnda lagen om verkställighet av bötesstraff (sid. 710) har andra stycket i 3 & gällande kungörelse ej upptagits i förevarande paragraf.

5 j". Stadgandena motsvara bestämmelserna i första och andra styckena i gällande kungörelses 4 &, dock med den ändringen, att »poliskammare» ej näm- nes. Om skälet härför se sid. 712 (74 å). Tredje stycket i gällande 4 5 har ej medtagits i kungörelseförslaget (jfr sid. 712 —— 74 å andra stycket).

6 5. Första punkten återfinnes i gällande kungörelses 3 5 första stycket första punkten. Stadgandet i andra punkten är nytt och utgör en motsvarighet till 2 & b) tredje stycket andra punkten i den föreslagna arbetarskyddslagen.

Med hänsyn till den utsträckning av kungörelsens tillämplighet, som kom- mittén funnit sig böra föreslå, har i kungörelseförslaget slutligen upptagits en övergångsbestämmelse. Dess tillämpning har dock ansetts böra kunna begrän- sas, om distriktschef finner det påkallat.

Från yrkesinspektörshåll har påpekats, att det i kungörelsen bör klarläggas, huruvida den skall gälla yrkesskolor och andra liknande läroanstalter. I anled- ning härav vill kommittén framhålla, att då tillämpningen av vissa bestämmel- ser i kungörelsen å arbete vid yrkesskolor skulle kunna vara till förfång för den minderåriges yrkesutbildning, kommittén ansett sig böra föreslå, att frågan om kungörelsens tillämpning å arbete vid berörda läroanstalter göres beroende av arbetsrådets beslut. I detta hänseende får kommittén hänvisa till anvisning- arna till 1 5 g) 1 i förslaget till arbetarskyddslag (sid. 58), där bland annat sägs, att bestämmelserna i 29 &, varpå förevarande kungörelseförslag bygger, skola gälla endast i den mån arbetsrådet så föreskriver.

Förteckningen. Gällande förteckning är uppställd i tabellform med de tre huvudrubrikerna nummer, arbete, vartill minderårig ej må användas, samt undantag. Kommittén finner denna uppställning av bestämmelserna lämplig men föreslår dock vissa ändringar. Sålunda ha numren ryckts in under rubri- ken »Arbete, vartill minderårig ej må användas». Vidare har »Undantag» ut- bytts mot »Förbudet gäller ej». Härigenom undvikes upprepning av sistnämnda uttryck på sätt nu sker. Den föreslagna rubriken svarar också bättre mot den andra huvudrubriken.

Vad angår ordningsföljden av förteckningens bestämmelser föreslår kom- mittén, att den i möjligaste mån anslutes till den föreslagna arbetarskydds- lagens. I detta syfte ha i förteckningens punkter 1—11 upptagits sådana slag av arbete, vartill minderårig ej må användas, på grund av däri förekommande risk för ohälsa, medan i punkterna 12—20 upptagits arbete, som kan medföra fara för skada genom olycksfall. Beträffande de olika punkterna vill kom- mittén framhålla följande.

Punkt 1. Denna punkt, som i viss mån innefattas i nummer 20 gällande för- teckning, upptager arbete, där risk för stendammslunga (silikos) föreligger, såsom vid utvinning, bearbetning och handhavande av kvartshaltigt material eller uppslagning och rensning av stålgjutgods. Nämnda risk föreligger även vid sandblästring. Detta slag av arbete har dock ej ansetts böra nämnas, enär det otvivelaktigt inbegripes under >>bearbetning och handhavande av kvarts- haltigt material». Såsom framgår av bestämmelsen i 26 & tredje stycket i den föreslagna arbetarskyddslagen får minderårig ej användas till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats. På grund härav kommer i förteckningen angivna förbud att omfatta endast arbete ovan jord. Då emellertid minderårig arbetskraft med hänsyn till arbetets beskaffenhet

(tungt och ansträngande) i regel icke torde sysselsättas i arbete av nämnda slag, kommer förbudet ej att medföra några större praktiska konsekvenser med undantag möjligen för visst sliparbete samt vissa slag av arbete inom porslins- industrien.

Vid sliparbete förekommer risk för silikos i de fall, då sandstenar användas. Då emellertid dylika stenar numera, bland annat på grund av silikosrisken, i allt större utsträckning utbytas mot stenar av ofarligt material, torde detta arbete i ringa grad beröras av här angivna förbud. Något annorlunda blir förhållandet för porslinsindustrien. Inom denna industri sysselsättas ett flertal minderåriga som' formarlärlingar eller hjälpare åt formare, vilka arbeta med kvartshaltigt material, vars handhavande icke utesluter fara för uppkomsten av silikos. Ifrågavarande hjälpare torde i regel behöva några års lärlingstid, innan de erhålla en formares yrkesskicklighet. På vissa håll inom porslins— industrien ha förebyggande åtgärder vidtagits, vilka i icke oväsentlig grad reducerat risken.

Även om i flertalet av de verksamhetsgrenar, där fara för silikos föreligger, minderåriga arbetstagare således i allmänhet ej sysselsättas, finner kommittén det ändock erforderligt att genom särskilda bestämmelser i möjligaste mån söka skydda den unga arbetskraften från denna allvarliga sjukdom. Enligt kommitténs mening bör något generellt undantag från den föreslagna för- budsbestämmelsen icke upptagas i förteckningen. Vad beträffar porslinsindu- strien får kommittén erinra om möjligheten till eftergift enligt bestämmelsen i den föreslagna 2 j fjärde stycket.

Punkt 2. I nummer 19 gällande förteckning upptages arbete i lokal, varest försiggår bråkning av lin, häckling eller kardning för hand av jute, tagel, hår, lin eller hampa, rivning för hand av lump eller sortering av lump, shoddy eller smutskläder. Kommitténs förslag i punkt 2 upptager här angivna arbeten med vissa ändringar. Sålunda föreslås, att begränsningen av gällande förbud till »arbete i lokal» slopas, enär ifrågavarande arbete kan erbjuda risker av samma slag, även då det utföres utomhus. Då piskning och lagning av säckar, vilka användas för lump eller shoddy, är ett arbete, som ur hälsosynpunkt kan jämställas med här förbjudna arbeten, föreslås, att dylikt arbete upptages i för- teckningen. I likhet med vad som för närvarande gäller föreslår kommittén undantag från förbudet i de fall, då arbetssätt och vidtagna åtgärder till före- byggande av ohälsa genom damm eller smittoförande arbetsmaterial godkänts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att minderårig användes till arbetet. Enligt kommitténs mening bör undantag dock endast kunna med- givas för arbete med bråkning, häckling och kardning av lin etc. Med hän- syn härtill ha under punkt 2 angivna slag av arbete i förtydligande syfte uppdelats i grupperna a)—c), varvid till a) hänförts de arbeten, för vilka nyssnämnda undantagsmöjlighet ansetts böra finnas. Förbudet i e) gäller sor- tering av smutskläder ej blott vid tvättinrättning utan även annorstädes. Punkt 3. Denna punkt, som är ny, gäller arbete med renhållning och städ—

ning av arbetslokal, vilket kan medföra fara för yrkessjukdom eller annan skadlig inverkan. Den föreslagna arbetarskyddslagens 14 5 k) innehåller i andra stycket bland annat en bestämmelse, att städning av arbetslokal såvitt möj- ligt skall undvikas, då arbete där pågår. Ifrågavarande arbete bör således i allmänhet utföras före arbetstidens början eller efter arbetets slut. Detta med- för emellertid ej sällan, att vederbörande arbetstagare måste sysselsättas å tid utöver den ordinarie arbetstiden. Dels med hänsyn härtill och dels på grund av den betydelse en tillfredsställande rengöring av arbetslokalen har ur såväl hälso- som olycksfallssynpunkt är det enligt kommitténs mening önsk- värt, att ifrågavarande arbete utföres av vuxna arbetstagare. Då visst städ- ningsarbete icke kan anses medföra särskild hälsofara och då svårighet före- ligger för små arbetsställen att anställa särskild person för detta arbete, anser sig kommittén icke kunna föreslå något allmänt förbud för minderårigs använ- dande till nämnda arbete, utan har förbudet begränsats att avse sådant ren— hållnings- och städningsarbete i arbetslokal, som kan medföra fara för yrkes- sjukdom eller annan skadlig inverkan. Från sådant förbud bör enligt kom- mitténs mening icke stadgas något generellt undantag. Anmärkas må, att den föreslagna bestämmelsen icke skall utesluta möjlighet att förbjuda minderårigs användande till städningsarbete i allmänhet, där så finnes befogat.

Punkt 4. Denna punkt, som är ny, upptager arbete med a) betning, betsning eller härdning av metallföremål, b) etsning, c) förtenning, förzinkning, för- kromning eller annan liknande ytbeläggning samt d) metallisering, sprutmål- ning eller annat liknande arbete.

Vid arbete av här berörda slag användes ofta material eller tillämpas arbets- förfaranden, som kunna medföra yrkessjukdom eller annan skadlig inverkan. Sålunda nyttjas ej sällan sådana ämnen som cyan, kromsyra, kvicksilver eller föreningar därav, eller ock uppkomma vid arbetet gaser och ångor, vilka erbjuda hälsorisker av speciell art, exempelvis nitrösa gaser och ångor av lösningsmedel vid sprutmålning. Med hänsyn härtill anser kommittén ifrågavarande förbud motiverat. Då emellertid här angivna risker i många fall kunna elimineras eller väsentligt reduceras genom betryggande skyddsåtgärder, föreslår kommit- tén, att förbudet ej skall gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ventilations- och utsugningsanordningar godkänts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet.

Punkt 5. Denna punkt, som innefattas i nummer 20 av gällande förteckning, upptager arbete, vid vilket koloxid uppkommer och sprides i farlig mängd, vid tillsyn och skötsel av a) gasgenerator med tillhörande apparater och ledningar samt b) ugnar och eldstäder.

De senaste krigsårens erfarenheter beträffande koloxidens verkningar på arbetstagare, som i sitt dagliga arbete komma i beröring med denna gas, moti- vera, enligt kommitténs mening, att förevarande risk i detta sammanhang ägnas större uppmärksamhet än i gällande kungörelse. Nödvändigheten härav fram-

träder ytterligare därigenom, att det vid berörda arbete i regel fordras av ar- betstagaren en försiktighet och omtanke, som ofta ej kan förutsättas hos min- derårig arbetstagare. På grund härav föreslår kommittén icke något generellt undantag från förbudsbestämmelsen. Vad beträffar bestämmelsens tillämpning å arbete vid ugnar och eldstäder må framhållas, att förbudet gäller endast sådana, vid vilka koloxid uppkommer och sprides i farlig mängd. Till ugn hän- föres även »hytta».

Punkt 6. Denna punkt, som likaledes anknyter till nummer 20 i gällande förteckning, upptager arbete, som avser svetsning eller skärning med gas eller elektrisk ström. Erfarenheten visar, att nämnda arbete under vissa förhållan- den kan erbjuda allvarliga hälsorisker. Särskilt gäller detta vid svetsning i tankar och liknande behållare eller i trånga utrymmen eller vid skärning av material, som på grund av sin beskaffenhet medför speciella risker genom de därvid alstrade gaserna. Med hänsyn till dels här berörda förhållanden och dels det ansvar i fråga om en svetsad konstruktions säkerhet, som åvilar varje svetsare, anser kommittén, att ifrågavarande arbete icke bör anförtros minder- årig arbetstagare. Då emellertid flera svets- och skärningsmetoder icke medföra olägenheter i här berörda hänseenden samt då kunnighet som svetsare förut- sätter lång praktisk erfarenhet, föreslår kommittén ett generellt undantag från bestämmelsen. Förbudet bör sålunda ej gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt samt förefintliga ventilations- och utsugningsanord- ningar godkänts aV vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

Punkt 7. I nummer 18 gällande förteckning upptages arbete med blylöd- ning och gjutning av stereotyp- eller stilmassa. Då det förutom nämnda arbete numera förekommer ett flertal arbeten eller arbetsprocesser, där bly eller dess legeringar kontinuerligt användas och där fara för uppkomst av blyförgiftning således förefinnes, anser kommittén det motiverat att utvidga förbudets till- lämpning och föreslår därför, att under punkt 7 inbegripes allt arbete, som avser framställning, bearbetning och handhavande av bly eller blylegering. Med hänsyn till att bly och blylegeringar kunna användas under olika förhål- landen och att i fråga om legeringar blyhalten i dessa kan vara mycket ringa, föreslår kommittén vidare, att förbudet ej bör gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef med hänsyn till arbetssätt och hygieniska förhållanden på arbetsplatsen medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

Punkt 8. Ifrågavarande punkt motsvarar nummer 17 i gällande förteckning. Vissa ändringar ha dock vidtagits. Sålunda har hänvisningen till den numera upphävda giftstadgan av den 7 december 1906 ersatts med hänvisning till gäl- lande giftstadga av den 26 november 1943. Vidare har gällande förbuds be- gränsning till gifter tillhörande första klassen föreslagits upphävd, enär även många gifter hänförliga till andra klassen eller andra i giftstadgan upptagna ämnen under ohygieniska arbetsförhållanden kunna skadligt inverka på den

minderåriges hälsa. Från förbudet föreslår kommittén ett generellt undantag för minderårig, som fyllt sexton år, förutsatt att arbetssätt samt förefintliga ventilations- och utsugningsanordningar godkänts av vederbörande distriktschef och denne medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

Punkt 9. Denna punkt motsvarar med vissa ändringar nummer 20 i gäl- lande förteckning. Sålunda ha förutom damm och gas även nämnts rök och ånga, varjämte orden >>beskaffenhet sprides i avsevärd myckenhet» utbytts mot »inverkan uppkommer och sprides i farlig mängd». Ändringen motiveras av att ett förbud synes böra grundas på luftföroreningens farlighetsgrad, ej myckenhet. Med hänsyn till punktens allmängiltighet har ett generellt undan- tag även fogats till punkten.

Punkt 10. Denna punkt motsvarar med vissa ändringar nummer 16 i gäl- lande förteckning. Sålunda har föreslagits, att uttrycket »mekaniskt driven» utgår, enär åsyftad stötverkan kan åstadkommas även hos t. ex. tryckluftdrivna verktyg. Vidare har »diktapparat» ej särskilt nämnts utan inbegripits under »annat därmed jämförligt verktyg». I överensstämmelse med innehållet i 1 & 5) i yrkessjukdomsförsäkringslagen enligt den lydelse nämnda punkt erhållit ge- nom lag den den 19 maj 1944 (nr 226) har förbudsbestämmelsen kompletterats med »arbete vid skobankningsmaskin». I gällande förteckning medgives undan- tag för här angivet arbete, om det av vederbörande yrkesinspektör förklarats vara att anse såsom lätt. Då emellertid även dylikt arbete kan medföra risk för här åsyftad skada, bör enligt kommitténs mening något generellt undantag från förbudet ej uppställas. Därtill kommer, att det i förevarande fall är svårt att vidtaga tillfredsställande skyddsåtgärder samt att den minderåriges kropps- utveckling i regel är sådan, att den lätt kan skadligt påverkas av här angivna stötverkan.

Punkt 11. Denna punkt, som är ny, upptager arbete, som regelbundet be- drives i lokal, där dagsbelysning icke finnes. Ifrågavarande förbud syftar främst till att förhindra, att minderåriga sysselsättas i mörkrum, där fram- kallnings- eller kopieringsarbete bedrives, men omfattar även andra lokaler, där dagsbelysning saknas och arbete regelbundet försiggår. Sistnämnda lokaler förekomma i icke ringa utsträckning inom handeln, där många minderåriga sysselsättas. Då såväl arbets- som lokalförhållandena kunna vara mycket olika, bör enligt kommitténs mening förbudet ej gälla, där vederbörande distriktschef med hänsyn till arbetstidens längd, arbetets art och förhållandena på arbets- platsen medgivit, att minderårig användes till arbetet. För minderårigs syssel- sättande i arbetslokal under jord eller i berg, s. k. bergverkstad, fordras enligt denna punkt distriktschefs medgivande.

Punkt 12. Denna punkt anknyter till bestämmelsen om motor under num- mer 1 i gällande förteckning. I punkten upptages arbete med tillsyn och sköt- sel av a) förbränningsmotor eller motor driven medelst ånga, vatten eller vind samt b) elektrisk motor med tillhörande pådrags- och regleringsorgan. Med »tillsyn och skötsel» avses ej blott sådan kontroll och översyn, som är nödvän-

dig för att hålla en motor i driftsdugligt skick, utan även det arbete, som över huvud taget fordras för motorns normala regelmässiga användning. Då det inom många verksamhetsgrenar förekommer ett flertal olika motordrivna arbets- maskiner, vilkas tillsyn och skötsel utan risk kan handhavas av minderårig, föreslår kommittén, att förbudet ej bör gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef medgivit, att sådan minderårig an- vändes till arbetet. Vid dylikt medgivande bör förutsättas, att den minder- årige ej sysselsättes med reparations-, kopplings- eller annat arbete, som kan medföra fara för skada genom elektrisk ström eller på annat sätt. Då elektrisk generator är kopplad till under a) angiven motor, har »generator» ej ansetts böra särskilt angivas. Jämför punkt 16.

Punkt 13. Denna punkt motsvarar med vissa formella ändringar nummer 7 i gällande förteckning. Med uttrycket »särskilt förhållande» avses bland annat, att transmissionen har låg hastighet eller överför ringa kraftbelopp.

Punkt 14. I denna punkt ha sammanförts de slag av arbete, som upptagas under numren 9, 10, 11, 12 och 13 i gällande förteckning. Nämnda förbuds- bestämmelser ha kompletterats i flera hänseenden. I uttrycket »arbete vid» skall enligt kommitténs mening innefattas även »tillsyn och skötsel». Ordet >>vid» skall icke utesluta möjlighet att använda minderårig till arbete i när- heten av maskin, t. ex. för framtagande av material. Anmärkas må, att förbudet gäller blott maskindrivna arbetsmaskiner. I fråga om de föreslagna komplet- teringarna må först nämnas de, som avse träbearbetningsmaskiner. Av sådana maskiner finnas i gällande förteckning (nr 9) upptagna endast träfräsmaskin och cirkelsåg. Enligt kommitténs mening föreligga emellertid även vid vissa andra träbearbetningsmaskiner så allvarliga riskmoment, att minderårigas sys- selsättande vid dessa bör inskränkas. I sådant syfte har under punkt a), som avser träbearbetningsmaskiner, jämväl upptagits band- och ramsåg, kutter- och hyvelmaskin samt annan därmed jämförlig träbearbetningsmaskin. För att för- budet ej skall utgöra hinder mot de minderårigas yrkesutbildning vad beträf- far arbete vid här berörda maskiner, föreslår kommittén, att förbudet ej skall gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år och som användes såsom mottagare, förutsatt att förefintliga skyddsanordningar godkänts av vederbö- rande distriktschef samt denne medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet. Beträffande minderårigs sysselsättande vid ifrågavarande arbetsmaski- ner vid yrkesskolor etc. se uttalandet å sid. 737 tredje stycket.

Bestämmelsen i b), som i fråga om cirkelsåg innefattas under nummer 9 i gällande förteckning, upptager arbete med maskin för kapning eller klyvning av ved. Nuvarande förbud rörande cirkelsåg för träbearbetning har sålunda ansetts gälla minderårig, som vid vedkapsåg sysselsättes med arbete, vilket måste anses vara farligt, t. ex. uppläggande av ved i vaggan eller borttagande av ved från denna. Maskiner av nämnda slag ha under senare år kommit till allt större användning. Riskmomenten vid dessa kunna i flera fall anses vara likartade dem, som förefinnas vid vissa träbearbetningsmaskiner. Då föreva-

rande slag av maskin ej lämpligen ansetts böra hänföras till träbearbetnings- maskin i den mening, som därmed vanligen avses, har kommittén funnit det motiverat att under en särskild punkt i förteckningen upptaga arbete med så- dan maskin. Dock föreslås, att undantag från förbudet må medgivas beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt och förefintliga skyddsanord- ningar godkänts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

I c), som med vissa kompletteringar motsvarar nummer 10 och 11 i gällande förteckning, upptages arbete med excenter- eller friktionspress, digeltryck- press, förgyllningspress, stansmaskin, hejare, sax, klipp- eller skärmaskin. Då minderåriga i icke ringa utsträckning användas till arbete vid dylika maskiner och då faran för olycksfall vid dessa är synnerligen stor, har kommittén an- sett, att arbete vid i nämnda punkt angivna maskiner bör vara förbjudet. Med hänsyn till den utveckling, som i skyddstekniskt hänseende skett vid ifråga— varande maskiner, föreslår dock kommittén, att undantag bör kunna medgivas under samma villkor, som ovan angivits under b). Med skärmaskin skall enligt kommitténs mening likställas köttkvarn.

I d) upptages arbete vid valsmaskin, mangel, riv- eller blandningsmaskin. Denna punkt motsvarar nummer 12 och 13 i gällande förteckning, där dock endast upptages arbete med maskindriven lädermangel respektive valsmaskin. Den föreslagna kompletteringen torde här ej behöva ,närmare motiveras. Med valsmaskin avses ej endast valsverk av olika slag utan även maskin med vals- matning. Till rivmaskin hänföres även torvrivare. Såsom blandningsmaskin räknas jämväl ält- och knådningsmaskin samt omrörare. Förbudet föreslås ej gälla under ovan i b) angivna förhållanden.

Punkten e), som är ny, gäller arbete vid tröskverk, halmfläkt, halmpress eller hackelsemaskin. Användandet av dessa lantbruksmaskiner är förenat med be- tydande risker för olycksfall, och svårartade sådana ha även inträffat under arbete vid nämnda maskiner. Även om olycksfallen i regel drabbat vuxna arbetstagare, förekommer det med hänsyn till maskinernas användningsområde, att minderåriga sysselsättas i arbete vid dylika maskiner. På grund härav fin- ner kommittén det påkallat, att förbud meddelas mot minderårigs användande till ifrågavarande slag av arbete. Dock föreslås, att undantag från förbudet må medgivas, där arbetssätt och förefintliga skyddsanordningar godkänts av vederbörande distriktschef. Enligt kommitténs mening bör undantaget dock icke avse minderårigs användande till matning av tröskverk, hackelsemaskin etc.

I f), som är ny, upptages arbete med centrifug. Vid dylikt arbete fordras i regel, att arbetstagaren är väl insatt i maskinens konstruktion och arbetssätt, enär bristande omtanke i detta arbete kan resultera i allvarliga olycksfall och stora materiella skador. Med hänsyn bland annat härtill förses centrifugerna numera med sådan anordning, att de ej kunna startas eller vara i gång, då locket är uppfällt. Här angivna förbud bör ej gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där arbetssätt och förefintliga skyddsanordningar god-

känts av vederbörande distriktschef samt denne medgivit, att sådan minderårig användes till arbetet.

Anmärkas må, att gällande punkt 14 icke upptagits i förslaget. Punkt 15. Denna punkt upptager arbete med tillsyn och skötsel av a) ång- panna, kokare eller annan därmed jämförlig behållare under tryck samt b) acetylengasverk med tillhörande apparater. Beträffande ångpanna meddelas redan nu (nr 1 i gällande förteckning) förbud mot minderårigs sysselsättning som ansvarig skötare därav, i övrigt är punkten ny. Då uttrycket »ansvarig skötare» är oklart och givit anledning till olika tolkningar, föreslås, att detta uttryck utgår. Till behållare under tryck, som avses i förevarande punkt, hän- föras sådana, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall. Vid använd- ningen av dessa förutsättes därför, att de tillses och skötas på betryggande sätt, vilket i regel icke alltid kan fordras av minderårig arbetstagare. Visst undan- tag från förbudet har dock ansetts böra göras för ångpanna, kokare eller annan därmed jämförlig behållare med arbetstryck om högst 1 kg/cm2. Däremot före- slås intet undantag från förbudet i b).

Punkt 16. Denna punkt motsvarar med vissa mindre ändringar nummer 8 i gällande förteckning.

Punkt 17. Bestämmelsen under a) motsvarar nummer 5 i gällande förteck- ning med vissa ändringar. Sålunda har i förbudsbestämmelsen ordet »ansvarig» uteslutits, varjämte >>maskindriven» utbytts mot »mekaniskt eller elektriskt dri- ven». Dessutom har exemplifieringen kompletterats med linbana och släpskopa. Likaså har »transportanordning» ersatts med »på sådant sätt driven lyft- eller transportanordning». Gällande undantag rörande minderårigs sysselsättande med skötsel av lyftbord vid valsverk eller med sådant lyftbord jämförlig trans- portanordning har icke upptagits i den föreslagna kungörelsen. Det i många fall ansvarsfulla och numera ofta forcerade arbete, som förekommer vid dessa bord, bör enligt kommitténs mening icke anförtros minderårig arbetstagare. Vidare föreslås, att nuvarande undantagsmöjlighet i fråga om förande av an- nan hiss än tryckknappshiss begränsas att gälla endast minderårig, som fyllt femton år. Att åldersgränsen bestämts till femton år motiveras av att denna gräns är angiven i de anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid hissar, som utfärdats av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Kommittén finner inga vägande skäl föreligga för en ändring härutinnan.

Den under b) föreslagna förbudsbestämmelsen återger i oförändrad form vad som sägs under nummer 4 i gällande förteckning.

Punkt 18. Denna punkt gäller sysselsättning som a) förare eller skötare av lokomotiv, truck, motorfordon eller motorredskap samt b) spårväxlare eller vagnskopplare vid järnväg eller annan spårbana. Förbudet i a) motsvarar num- mer 2 i gällande förteckning, dock med vissa ändringar. Sålunda har »truck» till- lagts, varjämte uttrycket »annat motordrivet fordon» ersatts med »motorfordon eller motorredskap». Med sistnämnda uttryck avser kommittén sådana fordon eller redskap, som inbegripas under motorfordonsförordningen av den 23 oktober 1936 (nr 561) jämte däri senare vidtagna ändringar. I gällande förteckning

angivet undantag beträffande minderårig, som fyllt sexton år, vid »förande av enkelt, förhållandevis långsamt gående motordrivet fordon såsom trak- tor eller truck» har icke upptagits i förslaget, enär såväl traktor som truck numera i regel kunna uppnå sådana hastigheter, att deras manövrering kräver omdöme och ansvarskänsla i sådan grad, som man i allmänhet icke kan påräkna hos minderåriga. Kommittén föreslår i stället, att förbudet i a) ej bör gälla beträffande minderårig, som fyllt sexton år, såsom förare av motorcykel eller liknande fordonstyp. Detta undantag har ansetts motiverat med hänsyn till den i sistnämnda förordnings 19 ä 2 mom. a) upptagna bestämmelsen om att vid anmälan till förarprov för motorcykel sökande skall förete åldersbevis, ut- visande att han fyllt sexton år. Det föreslagna förbudet i b) motsvarar num- mer 3 i gällande förteckning, dock med vissa ändringar. Sålunda har före- slagits, att orden »för motordrivna fordon» utgå, enär riskmomenten vid här berörda slag av sysselsättning äro desamma, antingen fordonet drives medelst motor eller framföres på annat sätt. I likhet med vad som gäller föreslås intet undantag från denna bestämmelse.

Punkt 19. Denna. punkt motsvarar nummer 6 i gällande förteckning med vissa ändringar. Sålunda har >>maskin» i förtydligande syfte ersatts med »mo- tor — arbetsmaskin» och uttrycket »axel-, rem- eller annan kraftledning» med »transmission — eller annan maskinell anordning». De i gällande förteckning upptagna undantagen äro enligt kommitténs mening alltför omfattande och detaljerade, varför de i förslaget givits en ändrad avfattning. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå en begränsning av nuvarande möjligheter till undantag, enär för vissa arbeten, särskilt inom textilindustrien, behov före- ligger att få använda minderåriga vid arbete, som avses i förevarande punkt. Då huvudvillkoret för den minderåriges sysselsättande i sådant arbete bör vara, att denne på ett ur skyddssynpunkt betryggande sätt kan utföra sitt arbete, föreslår kommittén, att från förbudet undantages smörjning av maskinell an- ordning, som är på sådant sätt inbyggd eller skyddad, att minderårig därvid icke kan komma i beröring med rörliga delar. I likhet med vad som i huvud- sak är stadgat i nuvarande förteckning föreslås därjämte, att förbudet ej skall gälla, där sådan anordning för smörjning eller rengöring finnes vidtagen eller arbetet eljest utföres under sådana förhållanden, att vederbörande distriktschef medgivit, att minderårig användes till arbetet.

Punkt 20. Bestämmelsen under a) återger med oförändrad lydelse nummer 15 i gällande förteckning. Förbudet i b), som är nytt, upptager tillverkning, bearbetning och handhavande av ämne, som är synnerligen eldfarligt. Till så- dant ämne äro bland annat att hänföra elektronmetall (med hög magnesiumhalt) , celluloid o. d. Närmare motivering för detta förbud torde icke erfordras. Från i a) och b) angivna förbud föreslår kommittén undantag beträffande minderårig, som fyllt sexton år, där vederbörande distriktschef medgivit, att sådan minder- årig användes till arbetet. Ifrågavarande undantag motsvarar, i vad det avser förbudet i a), gällande undantag under punkt 15 med blott viss formell ändring.

B. Kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares an- vändande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Gällande lag. I en särskild lag av den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, finnas meddelade skyddsföreskrifter för dylikt målningsarbete. Innehållet i lagen ansluter sig i allt väsentligt till ett av vårt land den 26 ok- tober 1923 ratificerat förslag till konvention angående användande av blyvitt vid målning. Lagens tillämpningsområde har begränsats till sådana arbetsom- råden, som omfattas av arbetarskyddslagen. Då innehållet i lagen i huvudsak är återgivet i den föreslagna kungörelsen i ämnet, har redogörelse för lagens innehåll icke ansetts behöva lämnas i detta sammanhang.

Kommitténs förslag. Såsom anförts å sid. 167—168 och med beaktande av de synpunkter, som framhållits på sid. 375—376, föreslår kommittén, att ovan- nämnda lag ersättes med en kungörelse, utfärdad av Kungl. Maj:t med stöd av den föreslagna arbetarskyddslagen. I lagförslaget ha nämligen upptagits bestäm- melser, som möjliggöra utfärdandet av en kungörelse med motsvarande räck- vidd som 1926 års lag. Sålunda tillkommer det Kungl. Maj:t att föreskriva villkor för eller förbjuda arbetstagares användande till arbete, som medför synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall. Detta gäller beträffande arbetstagare i allmänhet oberoende av ålder och kön enligt lagförslagets 25 & 3 mom., för speciellt minderåriga enligt 29 å och för speciellt kvinnliga arbetstagare en- ligt 43 &. Vidare må Kungl. Maj:t jämlikt 75 & vid meddelande av dylika föreskrifter tillika utsätta straff för förseelse mot desamma. Vid utarbetandet av sitt förslag till kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, har kommittén i allt väsentligt sökt bibehålla den gällande lagens innehåll och uppställning. Det har nämligen synts kommittén vara av vikt, att.det upprättade kungörelseför- slaget i likhet med nämnda lag ansluter till de av Kungl. Maj:t och riksdagen redan godkända konventionsbestämmelserna. Vissa ändringar, vilka närmast föranletts av kommitténs förslag till ny arbetarskyddslag, ha dock vidtagits. För dessa samt ändringar av redaktionell natur lämnas i det följande en kort- fattad redogörelse. I fråga om kungörelseförslaget hänvisas till sid. 117—119.

1 5. Denna paragraf motsvarar gällande lags 1 & med vissa ändringar. Så- lunda har i första stycket »allt målningsarbete, som icke är undantaget från tillämpningen av lagen den» utbytts mot »målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg och varå lagen den är tillämplig». Det synes enligt kommitténs mening höra i kungörelsen utsägas, att den gäller målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, ej blott målningsarbete. Andra styckets sista sats »vari bly- karbonat eller blysulfat ingår» har ersatts med »vari bly ingår». Genom sist- nämnda ändring utvidgas kungörelsens tillämpningsområde att omfatta mål- ningsarbete med alla färger, som innehålla bly, exempelvis blymönja och andra

oxider av bly, vilka numera i ej ringa utsträckning användas i målningsarbete. Med hänsyn till att kungörelsen föreslås såsom tillämpningsförfattning till arbetarskyddslagen, har i förslaget icke upptagits någon bestämmelse motsva- rande gällande lags 1 & tredje stycket.

2 59. Denna paragraf motsvarar gällande lags 2 & med vissa ändringar. Så- lunda har andra styckets ingress »Till arbete, som avser målning av bygg- nad invändigt» ersatts med »Till målningsarbete inomhus». Genom denna ändring utsträckes sålunda förbudet att avse ej blott målning av byggnad invändigt med blyfärg utan även annat målningsarbete inomhus med sådan färg, exempelvis sprutmålning av arbetsprodukter, allt under förutsättning att blyfärgen innehåller mer än två procent bly, varmed i detta fall avses grund- ämnets andel i färgens vikt. Med hänsyn till den något ändrade definitionen på blyfärg i 1 & ha blykarbonat och blysulfat ej nämnts i andra stycket i 2 5. I övrigt äro ändringarna i detta stycke av redaktionell natur.

3 5. Denna paragraf motsvarar gällande lags 3 & med den ändringen, att i andra stycket »i byggnad» utbytts mot »med blyfärg inomhus i byggnad».

4 5. Denna paragraf återger med smärre formella ändringar avfattningen i gällande lags 4 5.

5 5 . Denna paragraf motsvarar gällande 5 5 med vissa ändringar. Sålunda skall anmälan om sjukdomsfall i här berörda avseende göras till distriktschef vid arbetsinspektionen i stället för såsom nu till yrkesinspektionens chefsmyn- dighet. Vidare har föreslagits, att dylik anmälningsskyldighet, som för när- varande blott åligger läkare anställd i statens eller kommuns tjänst, skall åvila varje läkare, som vårdar arbetstagare under sjukdom, varom här sägs. Det är att märka, att såsom bestämmelserna avfattats i här nämnda paragraf, de ansluta till stadgandena i 24 & förslaget till arbetarskyddslag. Då enligt konventionen skyldighet föreligger att upprätta statistik över förekommande sjukdomsfall, har föreskriften om att anmälan skall ske enligt formulär bi- behållits.

6 5. Denna paragraf motsvarar gällande 6 5 med vissa ändringar. Sålunda har i första stycket »yrkesinspektionens chefsmyndighet hos vederbörande läns- styrelse» utbytts mot »vederbörande distriktschef hos arbetsrådet». I andra stycket har föreslagits den ändringen, att arbetsrådet i stället för länsstyrelsen skall äga förordna om läkarundersökning. Ändringarna sammanhänga med den befogenhet att föreskriva om läkarundersökning, som numera tillkommer yrkes- inspektionens chefsmyndighet enligt 1938 års kungörelse angående läkarunder- sökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar (jfr kungörelseförslaget å sid. 124) ävensom med den i 15 & 2 mom. förslaget till arbetarskyddslag i berörda hänseende föreslagna befogenheten för arbetsrådet.

7 5. Denna paragraf motsvarar gällande 7 & med vissa ändringar. Bestäm- melsen i första stycket återfinnes i 7 5 tredje stycket. Den ändringen har före- slagits, att rapport skall avgivas till vederbörande distriktschef vid arbets- inspektionen i stället för yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Andra stycket motsvarar i huvudsak första stycket i gällande 7 &, dock med vissa betydelsefulla ändringar. Enligt gällande bestämmelse skall läkare, som verkställer undersökning, äga föreskriva särskilda villkor för att arbetare, som drabbats av blyförgiftning, i fortsättningen skall få användas i det farliga arbe- tet. Läkaren skall även äga förordna om sådan arbetares skiljande från dylikt arbete samt meddela särskilda regler för att sådant arbete må överhuvud vidare bedrivas å arbetsstället. Enär de förebyggande åtgärderna i här berörda av- seenden i regel äro icke enbart av medicinsk utan även av teknisk natur, är det enligt kommitténs mening nödvändigt, att distriktschefen snarast får känne- dom om resultatet av gjord undersökning. Då kommittén, såsom framgår av förslaget till arbetarskyddslag, föreslår inrättandet av en yrkesläkartjänst å arbetsinspektionens respektive distrikt, synes tillfredsställande sakkunskap där- städes även komma att finnas för bedömandet av vilka åtgärder, som ur medi- cinsk synpunkt behöva vidtagas i förekommande fall. Den ovan angivna gäl- lande befogenheten för läkare att föreskriva vissa villkor för arbetstagares sysselsättande i här avsett arbete föreslås sålunda enligt bestämmelsen i andra stycket överflyttad till distriktschefen, som även skall underrättas om de åt- gärder vederbörande läkare anser påkallade. Den föreslagna paragrafens tredje stycke motsvarar gällande paragrafs andra stycke med vissa redaktionella ändringar.

8 5. Bestämmelsen i denna paragrafs första stycke motsvarar första satsen i gällande 9 &. Dess andra sats har uteslutits såsom obehövlig, då kungörelsen utfärdas som tillämpningsförfattning till arbetarskyddslagen. Stadgandet i andra stycket upptages i gällande lags 13 5. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna i bland annat 6 & nämnes dock ej länsstyrelsen.

9—11 55. Dessa paragrafer, som motsvara gällande 10—12 55 med vissa ändringar, innehålla bestämmelser angående straff för överträdelse av bestäm- melserna i förslaget samt angående laga domstol m. m. Bestämmelserna ha avfattats i överensstämmelse med motsvarande regler i förslaget till arbetar- skyddslag, och någon närmare redogörelse för dem torde därför icke behöva här lämnas. Dock må framhållas, att arbetsgivare, som bryter mot förbud eller annan föreskrift, straffes med dagsböter i stället för böter från och med 10 till och med 500 kronor. Vidare har föreslagits, att bötesmaximum för den, som har vårdnaden om den minderårige, höjes till samma maximibelopp som det i den föreslagna arbetarskyddslagen angivna eller 50 kronor, varjämte bötesmaximum för försummad anmälningsskyldighet höjts för arbetsgivaren från 200 till 500 kronor. AV skäl, som tidigare anförts, ha tredje stycket i gällande 10 & respektive 12 & icke upptagits i kungörelseförslaget. Vidare har andra stycket i nuvarande lags 11 & uteslutits, enär denna bestämmelse återfinnes i nyssnämnda lagförslag.

12 5. Denna paragrafs första punkt motsvarar gällande 14 5 med viss ändring. Sålunda har efter ordet »målningsarbete» tillagts >>i verksamhet». I förslaget har därjämte upptagits en bestämmelse om att »Vad här sagts gäller ock, där

Vej skyldighet för läkaren att verkställa undersökning beträffande äggvita i

arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare funnit skäl godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe». I fråga om sistnämnda bestäm- melse hänvisas till bland annat vad som anförts under 2 & i förslaget till ar- betarskyddslag (sid. 241).

C. Kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare.

Gällande kungörelse. Enligt 10 å andra stycket gällande arbetarskyddslag får minderårig icke användas till industriellt arbete, utan att hans intygsbok innehåller läkarintyg, utvisande den minderåriges hälsotillstånd och kroppsut- veckling. Samma villkor gäller för byggnads-, skogsavverknings-, kolnings- och transportarbete, under förutsättning att vid sådant arbete i regel sysselsättas minst 10 arbetare. Minderåriga, som användas till nämnda slag av arbete, med undantag av dem som sysselsättas i skogsavverknings-, kolnings- och flottnings- arbete, skola därjämte enligt lagens 35 & undergå årlig läkarbesiktning. Enligt 40 å i lagen äger Kungl. Maj:t meddela närmare föreskrifter rörande i 10 & förutsatt läkarundersökning och i 35 & föreskriven läkarbesiktning. Bestäm- melser i dessa hänseenden finnas för närvarande meddelade i kungörelsen den 31 december 1912 (nr 387) angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare jämte däri den 30 maj 1919 (nr 321) och 23 december 1937 (nr 1022) företagna ändringar.

Den undersökning, som läkare skall underkasta minderårig, innan han ut- färdar ovan angivet intyg, avser att utröna dels den minderåriges vikt, längd och bröstvidd, utseende samt kroppsbyggnad, dels ock om den minderårige företer någon eller några av vissa i kungörelsen uppräknade sjukdomar eller annat an- märkningsvärt missförhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffen- het. Giver undersökningen ej vid handen något missförhållande, vilket kan anses påkalla begränsning eller villkor med hänsyn till den minderåriges användande till arbete av ovan nämnda slag, skall läkaren i intyget angiva, att den minder- årige ej företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling. Konstate- ras åter vid undersökningen sådant missförhållande, iakttages följande. Därest förslag lämnas å sysselsättning, varav den minderårige ej kan anses komma att lida men, skall läkaren angiva förutom missförhållandet sysselsättningens art jämte, där så finnes påkallat, erforderliga villkor för den minderåriges an- vändande. Om förslag å dylik sysselsättning icke lämnas eller den minderårige ej synes kunna utan fara att lida men därav användas till något som helst av ifrågavarande slag av arbete, har läkaren att vägra utfärda intyg för den minderårige.

Läkarbesiktning av minderårig skall förrättas i huvudsaklig överensstäm- melse med vad som finnes angivet rörande läkarundersökning, dock föreligger

urinen, med mindre anledning finnes att befara förekomst därav. Om läkaren vid besiktningen finner förändring till det sämre av den minderåriges hälso- tillstånd eller kroppsbeskaffenhet i förhållande till tidigare undersökning eller besiktning, angives i kungörelsen även hur läkaren skall förfara.

Läkare är skyldig att göra anmälan hos länsstyrelsen i det fall hans förord- nande att förrätta besiktning omfattar arbetsställe, där verksamheten bedrives av arbetsgivare, hos vilken han har anställning, eller där han eljest på grund av annat särskilt förhållande ej anser sig lämpligen kunna förrätta besiktning. Vid besiktningsförrättning är läkaren berättigad erhålla nödig handräckning ge- nom arbetsgivarens försorg. Över varje verkställd besiktningsförrättning skall besiktningsläkaren till länsstyrelsen avgiva rapport enligt fastställt formulär. Särskild föreskrift finnes beträffande besiktningsläkares skyldighet att i vissa fall göra anmälan till befattningshavare inom yrkesinspektionen. Vidare har läkaren att skaffa sig upplysning om vilka minderåriga, som av någon anled- ning ej vidare behöva sina intygsböcker. Dylika böcker skola av honom över— sändas till yrkesinspektionens chefsmyndighet (riksförsäkringsanstalten). Slut- ligen föreskrives, att resor för besiktning skola planläggas på ett för staten och arbetsgivaren ändamålsenligt sätt.

Reformförslag. Från läkarhåll har uttalats önskemål om ändring i angivna kungörelse, speciellt i vad den avser läkarundersökning av minderårig före sysselsättande i arbete. Sålunda har ansetts, att undersökningen borde utökas med tuberkulinprov. Från yrkesinspektionens sida har förordats den ändringen, att rapport över läkarbesiktning av minderårig skulle insändas direkt till ve- derbörande yrkesinspektör och ej såsom för närvarande till länsstyrelsen. Vi- dare har ifrågasatts ändring av rapportens uppställning.

Kommitténs utredning. I fråga om behovet av revision av bestämmelserna i ovannämnda kungörelse har kommittén låtit inhämta yttrande från riksför- säkringsanstalten, förste provinsialläkarnes förening, svenska provinsialläkar- föreningen och samtliga de besiktningsläkare, som år 1942 voro förordnade att företaga läkarbesiktning å minderåriga arbetare.

Riksförsäkrtngsanstalten framhöll önskvärdheten av att läkarundersökning av minderåriga även omfattade utrönande av förekomst av hållningsfel (t. ex. kyphos, lordos och scolios), plattfot, tandcaries, varicocele, hydrocele testis, kryptorchism, infantilism, struma och tbc-lymfom samt att därvid också utfördes tuberkulinprov. Särskilt vore det önskvärt, att läkarundersökningen utökades med tuberkulinundersökning. En sådan undersökning kunde dock icke slutföras vid ett och samma undersökningstillfälle, utan förutsattes, att den undersökte- efter viss tid återkom till läkaren eller läkaren till den undersökte, vilken om- ständighet icke gärna tilläte denna undersökningsmetods inlemmande i det för närvarande tillämpade undersökningsförfarandet. Med hänsyn till vad sålunda framhållits samt till de ökade kostnader en utvidgning av läkarundersökningen på sätt anförts självfallet skulle föra med sig, hade anstalten för det dåva-

rande icke ansett sig kunna förorda en dylik utvidgning av läkarundersök- ningarna och läkarbesiktningarna enligt kungörelsen.

Därjämte erinrade anstalten om att i skolorna numera i stor utsträckning förekomme läkarkontroll av barnens hälsotillstånd. För den läkare, som hade att undersöka minderåriga i arbete, skulle det uppenbarligen kunna vara av stort värde att få del av anteckningar om den minderåriges hälsotill- stånd under skoltiden. Med hänsyn härtill vore det önskvärt, att det väsentliga av dessa anteckningar, där sådana funnes, infördes i intygsboken, som kunde förses med ett särskilt uppslag härför. Därest införandet av sådana anteck- ningar gjordes obligatoriskt, skulle tydligen härav följa, att intygsboken finge tillhandahållas endast av skolmyndigheterna och icke av pastorsäm- betena.

Den föreskrivna skyldigheten för besiktningsläkare att till länsstyrelsen avgiva rapport över verkställd besiktningsförrättning borde enligt anstaltens mening ändras därhän, att sådan rapport i stället avgåves till vederbörande yrkesinspektör respektive bergmästare. Vidare föreslog anstalten, att ifråga- varande rapport förenklades, då för närvarande rapporternas uppgifter mindre väl lämpade sig för, såsom ursprungligen torde avsetts, mera ingående statistisk bearbetning. Däremot syntes det enligt anstaltens mening böra övervägas, huruvida icke det detaljerade resultatet av undersökningen enligt kungörelsen borde införas i den minderåriges intygsbok. Härigenom skulle den undersö- kande läkaren troligen komma att känna ett starkare ansvar för ett rätt resul- tat av undersökningen och läkaranteckningarna i intygsboken tillika bli av större betydelse vid framtida bedömande av den minderåriges hälsotillstånd.

Förste provinsialläkarnes förening framhöll, att den icke hade några önske- mål om ändringar i eller tillägg till bestämmelserna i kungörelsen, samt tillade, att undersökningarna enligt 35 & lagen om arbetarskydd vore av stor betydelse för de minderårigas hälsa. Läkarens råd och anvisningar därvid, icke endast i fråga om sjukdom och svaghet, som kunde medföra avstängning från eller ändring av arbete, utan även angående föda och sömn, behov av kroppsövningar (speciellt av hållningsgymnastik för de mycket vanliga felen i hållnings- och stödjeorganen), samt remisser till specialläkare och sjukvårdsanstalter etc. vore så värdefulla, att de icke kunde undvaras.

Svenska provinsialläkarföreningen anförde, att gruppundersökningar av minderåriga arbetare handhades i allmänhet av förste provinsialläkarna och med dem jämställda stadsläkare, varför provinsialläkarna hade relativt ringa erfarenhet av ifrågavarande bestämmelser. Föreningen funne de nuvarande be- stämmelserna för undersökningarna vara tillfredsställande och saknade därför anledning att begära ändring.

Besiktningsläkarna. Av de 117 besiktningsläkare, som tillfrågats om behovet av revision av förevarande bestämmelser, ha 84 inkommit med svar. Av dessa ha 32 förordat ändring i bestämmelserna, medan 31 läkare ansett detta icke vara erforderligt. Resten av ifrågavarande läkare ha icke uttalat sig i frågan.

Flertalet av de läkare, som uttalat sig för ändring, ansågo, att läkarunder- sökningen borde göras mera fullständig än som för närvarande erfordrades. Så- lunda förordade 16 läkare tuberkulinundersökning och 6 läkare röntgenunder- sökning för påvisande av eventuell lungtuberkulos. En av sistnämnda läkare uttalade, att röntgenfotografering av dem, som uppvisade positiv reaktion vid tuberkulinundersökning, och BCG-vaccinering av de negativa skulle vara av stort diagnostiskt och förebyggande värde. Calmettevaccinering, eventuellt be- gränsad till större arbetsställen, föreslogs av en läkare. Vidare förordade 3 läkare prov på blodsänkningsreaktion. Slutligen föreslog en läkare urinunder- sökning även med avseende på socker och en läkare glasögonbestämning samt en läkare, att vid besiktning uppmärksamhet borde ägnas åt de minderårigas tänder.

Av en läkare framhölls, att förteckningen över sjukdomar och fel borde göras mera tidsenlig. Vid läkarundersökningen borde i stort sett följas samma principer som för läkarundersökning i samband med yrkesvägledning. Så- lunda kunde man enligt tämligen enig uppfattning särskilja 14 grupper av kropps- eller själsfel eller sjukdomar, som hade särskild betydelse för yrkes- vägledningen.

Enligt uttalande av 2 läkare borde besiktningsläkare äga befogenhet att remittera för lungtuberkulos misstänkt arbetare till undersökning på tuber- kulosdispensär. Den ene av dessa läkare föreslog vidare, att i kungörelsen före- skreves, att som biträde till besiktningsläkaren ortens distriktssköterska borde närvara för att lämna upplysningar om de minderårigas hemförhållanden, ärft- liga sjukdomsanlag, eventuellt genomgångna sjukdomar etc. 4 läkare ansågo, att formulären till intygs- och rapportblankett över läkarbesiktning borde omarbetas. En läkare framhöll såsom önskvärt, att viktiga medicinska data från skolbarns- undersökningarnas läkarkort infördes i intygsboken, i all synnerhet uppgifter rörande genomgången tuberkulosinfektion eller förvärvad tuberkulosimmunitet. I samband med anställning i yrkesarbete borde en grundlig» läkarundersök- ning genomföras, syftande till att utröna »vederbörandes situation i relation till tuberkulosen».

Kommitténs förslag. Kommittén har i sitt förslag till arbetarskyddslag upp- tagit bestämmelser om obligatorisk läkarundersökning (28 & c) och läkarbe- siktning (36 %) av minderåriga. Enligt nämnda förslag ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter härom (39 5). Med hänsyn till ovan angivna önskemål om ändringar i 1912 års kungörelse samt föreliggande lag- förslag har kommittén funnit sig böra företaga en överarbetning av kungörel- sen. Detta synes också vara motiverat med hänsyn till läkarvetenskapens utveck- ling sedan kungörelsens tillkomst och de undersökningsmetoder, som numera komma till användning. Denna uppfattning stödes även av ovan angivna ut- talanden. Med beaktande av det här anförda har kommittén utarbetat förslag till ny kungörelse med föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesikt-

ning av minderåriga arbetstagare. Vad beträffar kungörelsens rubrik har i förslaget tillagts »med föreskrifter». Tillägget motiveras av att bestämmelser om läkarundersökning och läkarbesiktning redan meddelas i arbetarskydds- lagen och att kungörelsen följaktligen endast är en tillämpningsförfattning i ämnet. Beträffande de särskilda stadgandena i förslaget, som återgives på sid. 120—123, får kommittén anföra följande.

1 5. Första stycket i denna paragraf motsvarar 1 5 i gällande kungörelse, dock med vissa betydelsefulla ändringar. Sålunda har föreslagits, att vad som i 1 5 a) sägs om »bröstvidd» utgår, enär uppgift härom numera icke anses ha något större värde för bedömandet av den minderåriges kroppsutveckling och hälsotillstånd. Vad i b) och e) i gällande 1 & sägs har ersatts med »den minder- åriges allmänna tillstånd och kroppsutveckling» (1 & b). Det må i detta sam- manhang framhållas, att vid avfattandet av bestämmelserna i den föreslagna 1 & dessa i fråga om såväl innehåll som uppställning anpassats efter de formu- lär till hälsokort, som fastställts av skolöverstyrelsen och som från och med höstterminen 1944 skola användas i skolor, där statlig eller statsunderstödd skolhygienisk verksamhet är anordnad. Samråd har härvid ägt rum med skol- överstyrelsens överläkare, med. dr C. W. Herlitz. . Metoderna för påvisande av lungtuberkulos ha sedan gällande kungörelses * tillkomst betydligt utvecklats. Med tidigare använda metoder (huvudsakligen anamnes, yttre besiktning och fysikalisk undersökning) kan lungtuberkulos icke uteslutas. Sålunda kan med dylika metoder lungtuberkulos på tidigt stadium i regel icke påvisas. De numera tillkomna tuberkulin- och röntgen- ' undersökningarna möjliggöra däremot i regel detta. På grund härav har kommit- , tén övervägt, i vad mån dylika undersökningar borde föreskrivas. Då emellertid för röntgenundersökning erfordras särskild apparatur, och sådan undersökning ofta är överflödig i samband med utfärdandet av föreskrivet intyg, har kom- I mittén i berörda hänseende ansett sig endast böra föreslå, att den minderåriges | tuberkulinreaktion skall fastställas vid läkarundersökningen (1 5 c). Erfordras ! i det särskilda fallet röntgenundersökning, föreligger möjlighet att hänvisa till exempelvis sjukhus eller dispensär (se nedan). I samband härmed må erinras ' om att sedan några år tillbaka praktiskt taget alla skolbarn i landet bliva före- mål för tuberkulinundersökning. Med hänsyn härtill torde det vara av stort värde, om ifrågavarande kontroll av de minderåriga kunde vidmakthållas även efter skolgångens avslutande.

I stället för de i gällande 1 5 d) uppräknade sjukdomarna m. ni. ha under 1 5 d) i kungörelseförslaget upptagits vissa angivna undersökningsobjekt (or- gan m. m.), beträffande vilka läkaren skall lämna uppgift om huruvida den minderårige företer sjukliga förändringar eller mera väsentliga defekter. Ge- nom denna ändring avses att åstadkomma en mera omfattande undersökning, så att missförhållanden i avseende å den minderåriges hälsotillstånd eller kropps- beskaffenhet kunna uppmärksammas i större utsträckning än för närvarande.

De föreslagna punkterna d) och e) innehålla i allt Väsentligt de uppgifter, som finnas angivna å ovannämnda formulär till hälsokort.

Andra stycket i kungörelseförslagets 1 & är nytt. Då vissa undersökningar icke kunna slutföras vid ett tillfälle eller eljest äro av mera omfattande beskaf- fenhet, har kommittén ansett sig böra i 1 & upptaga en bestämmelse om att, därest vid undersökning ett föreliggande eller misstänkt sjukdomstillstånd icke nöjaktigt kan utredas, den minderårige skall hänvisas till sjukhus, poliklinik, dispensär eller lämplig specialist.

2 39. Bestämmelserna i första stycket motsvara i huvudsak stadgandena i 2 & första stycket och 3 & tredje stycket gällande kungörelse. De i 2 % första styc- ket angivna orden »har läkaren att angiva i betyget, att den minderårige ej företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling» och i 3 & tredje stycket »Betyget utfärdas» ha ersatts med »Över verkställd läkarundersökning, som omnämnes i 1 5, har läkaren att med angivande av resultatet av under- sökningen utfärda intyg (läkarintyg)>>.

Andra stycket motsvarar väsentligen första delen av andra stycket i gäl- lande 2 &. Den föreslagna bestämmelsen har dock avfattats så, att överensstäm- melse vunnits med lydelsen i 28 & c) förslaget till arbetarskyddslag. Gällande bestämmelse i 2 & andra styckets sista del, nämligen att läkaren i visst fall kan vägra den minderårige läkarintyg, har ej upptagits i kungörelseförslaget utan förutsättes, att läkaren alltid skall utfärda sådant. Iakttages vid undersök- ningen sådant missförhållande i avseende å den minderåriges hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, att den minderårige med hänsyn härtill icke eller en- dast under vissa angivna villkor må användas till visst slag av arbete, har läkaren att i intyget göra anteckning härom.

Tredje stycket återger med oförändrad lydelse andra stycket i gällande 3 5. Fjärde stycket i förslagets 2 & motsvarar första stycket i nuvarande 3 % med viss redaktionell ändring.

3 _53'. Denna paragraf är ny. Den numera förekommande läkarundersökningen av skolbarn torde i många fall göra ovan angivna undersökning onödig. Kom- mittén har därför ansett sig böra föreslå, att om minderårig undergått läkar- undersökning vid skola, där den minderårige åtnjutit undervisning, veder- börande skolläkare äger med stöd av uppgifterna å det för den minderårige förda hälsokortet utfärda läkarintyg utan förnyad läkarundersökning. Detta gäller dock endast under förutsättning, att hälsokortet lämnar upplysning om den minderåriges hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet i de avseenden, som angivas i den föreslagna 1 &, samt att läkarundersökningen vid skolan ägt rum inom ett år före tidpunkten för intygets utfärdande. Vid utfärdandet skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i kungörelseförslagets 2 &. Intyget skall sålunda utfärdas å föreskriven blankett och i detta skall göras erforderliga anteckningar i enlighet med vad i 2 % sägs.

4 5. Gällande bestämmelser i 6 & angående sättet för läkarbesiktning ha i stort sett oförändrade upptagits i den föreslagna kungörelsen. En ändring till-

kommer dock genom den i 1 5 andra stycket angivna skyldigheten för besikt- ningsläkare att i visst fall remittera den minderårige till sjukhus etc. Vidare har föreslagits den ändringen, att besiktningsläkaren ej skall vara pliktig att vid besiktning verkställa undersökning beträffande sockersjuka, njurin- flammation, blodsjukdom, refraktionsfel och färgblindhet, för såvitt icke an- ledning finnes befara förekomst därav. Bestämmelsen i 4 & nuvarande kun- görelse angående skyldighet för läkare att, då han av vissa skäl ej anser sig kunna förrätta besiktning, göra anmälan hos länsstyrelsen, synes enligt kom- mitténs mening numera sakna praktisk betydelse och föreslås utgå.

5 5. Första satsen i den föreslagna 5 & motsvarar sista punkten i gällande 6 &, den övriga delen är ny. Utöver handräckning genom arbetsgivarens för- sorg har föreslagits, att läkaren även skall vara berättigad att efter medgivande av vederbörande huvudman för distriktsvården påkalla biträde av distrikts— sköterska. Sådant biträde erfordras särskilt i de fall, då tuberkulinprov skall utföras.

6 5. Denna paragraf motsvarar gällande 7 _S med viss ändring. Sålunda föreskrives, att rapporter om besiktning skola avgivas till vederbörande distrikts- chef inom arbetsinspektionen i stället för såsom nu till länsstyrelsen. Förslaget sammanhänger i viss män med kommitténs förslag om inrättande på arbets- inspektionsdistrikten av yrkesläkartjänster. Såsom framhållits på sid. 465 har kommittén ansett, att även sådan läkare bör kunna förordnas som besiktnings- läkare för minderåriga. Om så sker, synes anmärkningsvärt, om denne läkare skulle vara skyldig att insända sina rapporter till länsstyrelsen och denna i sin tur återställa dem till distriktschefen. En dylik omgång bör enligt kom- mitténs mening undvikas. Skulle det ur kontrollsynpunkt anses behövligt, torde besiktningsläkarnas reseräkningar till länsstyrelserna kunna översändas till distriktschef för yttrande, innan beslut om utbetalning fattas.

Fastställandet av formulär till rapport, som här nämnts, föreslås böra an- komma på arbetsrådet. Med hänsyn till kommitténs förslag till utvidgad läkar- kontroll över de minderåriga synes önskvärt, att besiktningsläkarens arbete med utskrivande av rapporter icke onödigtvis betungas. På denna punkt har riks- försäkringsanstalten i anslutning till sitt yttrande till kommittén över föreva- rande kungörelse uttalat, att rapporteringsskyldigheten lämpligen borde kunna begränsas att omfatta uppgifter om antalet manliga och kvinnliga minderåriga, deras ålder samt huru många manliga och kvinnliga minderåriga, som på grund av de vid besiktningen gjorda rönen anvisats ändrad sysselsättning, förbjudits fortsatt arbete eller beträffande vilka eljest gjorts särskild anteckning.

7 5. Denna paragraf motsvarar första stycket i gällande 9 & med viss änd- ring, betingad av kommitténs förslag att förteckning över minderåriga behöver föras endast vid arbetsställen, där i regel minst 5 minderåriga sysselsättas. Jämför 35 & förslaget till arbetarskyddslag.

8 39. Paragrafen motsvarar 8 & i gällande kungörelse med vissa ändringar. Sålunda har efter >>besiktningsläkare» tillagts »vid besiktning». Vidare har

»befattningshavare inom yrkesinspektionen» utbytts mot »arbetsinspektionen» och >>befattningshavaren» mot »vederbörande distriktschef». Enligt kommitténs mening bör nämligen dylik underrättelse lämnas till distriktschefen, ej honom underställd befattningshavare.

9 5. Bestämmelserna i första och tredje punkterna återfinnas i gällande 5 5, andra punkten åter är ny. I första punkten ha orden »och arbetsgivarna» ute- slutits. Detta sammanhänger med kommitténs förslag, att kostnaden för besikt- ningsläkares rese- och traktamentsersättning skall bestridas av statsmedel. J äm- för 39 & förslaget till arbetarskyddslag.

10 5. Denna bestämmelse motsvarar andra stycket i 9 & gällande kungörelse.

D. Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare.

Gällande kungörelse. Bestämmelser om gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning enligt arbetarskyddslagen av minderåriga arbetare finnas meddelade i Kungl. Maj:ts taxa den 31 december 1912 (nr 399) jämte däri den 30 maj 1919 (nr 322) företagna ändringar.

För sådan läkarundersökning, som förutsättes i 10 å andra stycket gällande arbetarskyddslag, jämte betyg på grund av undersökningen må ej fordras högre gottgörelse än 3 kronor, där undersökningen förrättats av läkare, som är anställd i statens eller kommuns tjänst.

För läkarbesiktning av minderårig äger läkaren uppbära arvode för själva besiktningen, ersättning för resekostnad samt gottgörelse för färd till och från besiktningen. Arvodet för själva besiktningen utgår med 2 kronor för varje besiktigad minderårig. Ersättningen för resekostnad beräknas enligt bestäm- melserna i gällande resereglemente klass II C. Gottgörelsen för färd till och från besiktningen utgör, då våglängden från läkarens bostad till besiktnings- stället ej överstiger 2 kilometer, 5 kronor. Överstiger nämnda våglängd 2 kilo- meter, erhålles gottgörelse, om färd sker med järnväg, ångbåt, till häst eller till fots, med visst belopp med hänsyn till den tid, som åtgår för färden, dock lägst 5 kronor. Sker färd med skjuts eller annat förut icke nämnt fortskaffnings- medel, utgår gottgörelse med visst belopp med hänsyn till våglängden, dock lägst 7 kronor. Under vissa förutsättningar ersättes även nattlogi. ' Företages under samma resa besiktning av minderåriga å skilda arbetsställen, skall gottgörelsen för de i resan ingående färderna beräknas såsom för en enda fortgående resa. Dock är läkaren berättigad till gottgörelse med minst 3 kronor för varje arbetsställe, där besiktning skett. Gottgörelsen skall vid dylik resa fördelas enligt givna föreskrifter till betalning mellan de arbets— givare, vilkas minderåriga arbetare blivit besiktigade under resan. Vidare finnas föreskrifter angående gottgörelsens beräknande i de fall, då läkaren företager besiktning av minderåriga i samband med tjänsteresa samt då arbets- givare ombesörjt läkarens befordran till och från arbetsstället.

Slutligen stadgas, att läkare under vissa villkor kan erhålla handräckning hos överexekutor för utbekommande av arvode eller gottgörelse.

Reformförslag. Se på sid. 471—472 angivna reformförslag.

Kommitténs utredning. Av Kungl. Maj:t har kommittén erhållit i uppdrag att överväga, huruvida icke gällande bestämmelser om färdgottgörelse lämp- ligen kunde upphävas och ersättas med bestämmelse om att traktamentsersätt- ning skulle utgå enligt" reglerna i allmänna resereglementet. Med anledning härav har kommittén från riksförsäkringsanstalten, förste provinsialläkarnes förening, svenska provinsialläkarföreningen och samtliga de besiktningsläkare, som år 1942 voro förordnade att företaga läkarbesiktning å minderåriga ar- betare, låtit inhämta yttrande över förslaget samt gällande taxa i övrigt.

Riksförsäkringsanstalten framhöll, att gällande bestämmelser otvivelaktigt måste anses vara i behov av revision. Detta berodde främst på de helt ändrade resemöjligheter, som automobilen medfört efter tiden för ifrågavarande bestäm- melsers tillkomst. Att tillämpa bestämmelserna om traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet syntes emellertid icke böra ifrågasättas, enär färd- gottgörelse enligt gällande taxa även innefattade ersättning för den tid läkaren tillsatte för resans fullgörande och någon sådan ersättning icke utginge enligt resereglementet. Vid tillämpning av detta skulle vidare t. ex. vid förrättningar, som toge högst 3 timmar i anspråk, vilket ofta vore fallet, ingen ersättning alls utgå. Man borde sålunda fortfarande tillämpa särskilda bestämmelser, men dessa borde givas en avfattning, som på ett enklare och mera rättvist sätt än gällande bestämmelser tillgodosåge det avsedda ändamålet. Anstalten, som i detta sammanhang icke ansåg sig ha anledning ingå på en bedömning av ersättningsbeloppens storlek, ville för sin del ifrågasätta, huruvida icke färdgottgörelse lämpligen kunde bestämmas att oberoende av färdsätt väsent- ligen utgå efter den tid läkaren använde för färden, i huvudsaklig överens- stämmelse med de bestämmelser, som meddelats i 4 & 2. b) gällande taxa.

Förste provinsialläkarnes förening ansåg, att nuvarande bestämmelser om färdgottgörelse borde behållas. Genom tillämpning av allmänna resereglemen- tet skulle i vissa fall merkostnader uppkomma för vederbörande läkare. För— eningen ansåg sig i nuvarande tidsläge icke kunna föreslå någon höjning vare sig av arvodet å 3 kronor för läkarundersökning eller av arvodet ä 2 kronor för besiktning. Med den omfattning dessa undersökningar hade, kunde ej heller någon sänkning av arvodena förordas.

Svenska provinsialläkarföreningen uttalade, att gruppundersökningar av minderåriga arbetare i allmänhet utfördes av förste provinsialläkarna och med dem jämställda stadsläkare, varför provinsialläkarna hade relativt ringa er- farenhet av tillämpningen av bestämmelserna för gottgörelse av resor m. m. för detta ändamål. Föreningen fann de nuvarande bestämmelserna för gott- görelse vara tillfredsställande och väl avvägda samt saknade därför anledning att begära ändring.

Besiktningsläkarna. Av de 117 besiktningsläkare, som tillfrågats i föreva- rande ärende, ha 84 inkommit med svar. Av dessa uttalade sig 18 för övergång till allmänna resereglementet. En av dem förordade dock sådan ändring endast vid resa utanför stationsorten. 15 läkare ansågo, att arvodet för läkarbesikt- ning borde höjas. 45 läkare förordade, att nuvarande bestämmelser om färd- gottgörelse vid läkarbesiktning bibehölles, medan övriga läkare, som lämnat svar, ej gjorde något uttalande i frågan.

Av besiktningsläkarna ansågo 13, att arvodet för läkarundersökning borde höjas. 2 läkare föreslogo höjning till 4 kronor, en läkare till 4 eller 5 kronor samt 7 läkare till 5 kronor. En av läkarna förordade, att högre arvode borde utgå, om antalet besiktigade minderåriga understege t. ex. fem.

Arvodet för läkarbesiktning borde enligt 15 läkares mening höjas. 10 läkare förordade en höjning till 3 kronor. En läkare ansåg denna höjning önskvärd, därest bestämmelserna om färdgottgörelse ersattes med traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

Färdgottgörelsen borde enligt uttalande av 3 besiktningsläkare vara olika för stad och för landsbygd. En läkare ansåg, att traktamentsersättning borde utgå för hel dag, även om förrättningen ej överskrede 3 timmar. 2 läkare förordade övergång till resereglementets bestämmelser, den ene om arvodet för läkarundersökning och läkarbesiktning höjdes till 4 respektive 3 kronor och den andre om närmaste läkare kunde förordnas till besiktningsläkare. 3 läkare förordade, att färdgottgörelse skulle utgå med fixerade belopp. Så- lunda ansåg en av dessa, att vid förrättning på stationsorten i stället för färd- gottgörelse arbetsgivaren eller eventuellt staten borde erlägga arvode för in- ställelse å arbetsstället med t. ex. 5 kronor. Den andre föreslog, att färdgott- görelse utginge med 5 kronor, och den tredje ansåg, att färdgottgörelsen borde utgöra 3 kronor för arbetsställe med en minderårig, 5 kronor för arbetsställe med 2—10 minderåriga och 10 kronor för arbetsställe med flera än 10 minder- åriga. 2 läkare förordade, att provinsialläkartaxan och en läkare att sjuk- kassetaxan skulle läggas till grund.

I ett av de yttranden, som avgivits av besiktningsläkare, vilka ansett att gällande bestämmelser om färdgottgörelse borde bibehållas, har uttalats, att nu- varande ersättning vore tillräcklig såväl i fråga om läkarundersökning som beträffande gottgörelse för resa. 6 läkare ansågo, att tillämpning av reseregle- mentets bestämmelser skulle innebära försämring. Av 6 läkare framhölls, att om resereglementet tillämpades, besiktningsförrättning, som toge mindre än 3 timmar i anspråk, ej skulle medföra rätt till traktamentsersättning. En läkare ansåg, att därest ändring vidtoges i taxebestämmelserna, den nya bestämmelsen under inga förhållanden borde gälla för städer, som ej deltoge i landsting.

I övrigt framhöll en besiktningsläkare, att räkning borde bifogas rapporten till länsstyrelsen, som borde betala räkningen till läkaren. En läkare ansåg det oriktigt, att huvudparten av kostnaderna pålades de minderåriga eller arbetsgivaren, och en annan läkare ifrågasatte, om ej färdgottgörelse borde

vara lika för alla arbetsställen och om ej hela eller en del av gottgörelsen därför borde betalas av staten.

Kommitténs förslag. Enligt gällande taxa kan gottgörelse för läkarunder- sökning och läkarbesiktning utgå från tre håll, nämligen arvode för läkar- undersökningen från den undersökte, ersättning för resekostnader från staten samt arvode för läkarbesiktningen och gottgörelse för färden till och från be— siktningsstället från arbetsgivaren. Sedan den tid, då storleken av arvodena och grunderna för beräkning av färdgottgörelsen fastställdes, d. v. s. för omkring 25 år sedan, har en betydande försämring av penningvärdet ägt rum. På grund härav äro de arvoden, som utgå för läkarundersökning och läkarbesiktning, oskäligt låga i förhållande till det arbete, som nämnda förrättningar kräva. Vid tillämpning av gällande bestämmelser om färdgottgörelse kunna, såsom redan förut framhållits (sid. 472—473), kostnaderna per besiktigad minderårig för olika arbetsgivare variera avsevärt allt efter arbetsställenas belägenhet. Därtill kommer, att beräkningen av färdgottgörelsen är tämligen komplicerad och tager ej tillräcklig hänsyn till de resemöjligheter, som numera förefinnas. Med hän- syn härtill har kommittén ansett en revision av gällande bestämmelser om gott- görelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga påkallad, desto mer som omfattningen av dessa förrättningar genom den föreslagna lag- stiftningen kommer att betydligt öka. Då det är ett allmänt intresse, att de minderåriga arbetarnas hälsotillstånd och arbetsförhållanden noggrant kontrol- leras, synes det rimligt, att en betydande del av kostnaderna härför bestrides av statsmedel. Härigenom kan beredas möjlighet att göra arbetsgivarnas kost- nader oberoende av arbetsställenas belägenhet i förhållande till besiktnings- läkarens stationsort.

Med beaktande av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att arvodet för läkarundersökning av minderårig jämte utfärdande av intyg över sådan under- sökning maximeras till 5 kronor. För verkställande enbart av utdrag ur den minderåriges hälsokort må skolläkare ej fordra högre gottgörelse än 2 kronor. Arvodet för läkarbesiktning av minderårig föreslås utgöra 3 kronor för varje besiktigad minderårig.

I stället för nuvarande färdgottgörelse, som arbetsgivaren har att bekosta, har kommittén ansett sig böra föreslå traktamentsersättning av statsmedel en- ligt allmänna resereglementet klass II C. För den minskning i gottgörelse, som med tillämpning av nämnda reglemente skulle drabba läkaren vid verkställande av besiktningar, som taga mindre tid än 3 timmar i anspråk, finner kommittén rimligt, att läkaren tillerkännes viss kompensation med hänsyn till den tid han tillsätter för resans fullgörande. I detta hänseende föreslås, att läkaren skall äga uppbära en grundavgift av 5 kronor för varje arbetsställe, därest besikt- ningen icke skett å läkarens mottagningsrum. Denna grundavgift skall erläg— gas av arbetsgivaren. Såsom följd av detta förslag erfordras icke bestämmelser motsvarande de gällande i 5—7 åå angående färdgottgörelses fördelande mellan

flera arbetsgivare, gottgörelsens beräkning vid resa för jämväl annan offentlig förrättning än besiktning och beträffande gottgörelse i de fall, då arbetsgiva- ren ombesörjer läkarens befordran. De föreslagna bestämmelserna ha upptagits i en kungörelse, avsedd att ersätta gällande taxa. Se sid. 123.

I kungörelseförslaget har tillika upptagits anvisning om till vilken myndig- het besiktningsläkare har att ingiva räkning å resekostnads- och traktaments- ersättning. I likhet med vad nu gäller har därjämte föreslagits, att läkare med- gives rätt att under vissa villkor åtnjuta handräckning hos överexekutor för utbekommande av arvode eller grundavgift.

Rörande de särskilda stadgandena i kungörelseförslaget må anföras följande. 1 5. Första stycket motsvarar 1 5 i gällande taxa med den ändringen, att arvodet för läkarundersökningen höjts från 3 till 5 kronor. Vidare ha orden »där undersökningen förrättats av läkare, anställd i statens eller kommuns tjänst» uteslutits. Detta sammanhänger med bestämmelserna i 28 å andra styc- ket förslaget till arbetarskyddslag, där det föreskrives, att förutom skolläkare endast i statens eller kommuns tjänst anställd läkare må utfärda läkarintyg. Arvode till skolläkare förutsättes ej utgå enligt förevarande bestämmelse annat än företrädesvis i det fall, då den minderårige avgått från skolan, där läkaren är anlitad eller anställd såsom skolläkare, och ny läkarundersökning måste företagas före anställning på grund av att tidigare utfärdat läkarintyg är äldre än ett år.

Andra stycket är nytt. Då införandet av föreskrivet läkarintyg i den min- deråriges arbetsbok är förenat med ett icke oväsentligt arbete — jämför 32 & 2 mom. förslaget till arbetarskyddslag — och då detta arbete måste göras av läkaren själv eller i varje fall under hans ledning och på hans ansvar, har kommittén ansett sig böra föreslå visst arvode härför. Det förutsättes dock, att detta arvode ej skall erläggas av den minderårige.

2 59. Bestämmelserna i första stycket motsvara stadgandena i 2—4 och 8 55 gällande taxa, dock ha såsom ovan angivits flera viktiga ändringar föreslagits. Anmärkas må, att i texten användes ordet >>läkare» i stället för >>besiktnings- läkare». Härigenom undvikes tvekan om huruvida förevarande bestämmelser gälla för sådan läkare, som av besiktningsläkare erhållit i uppdrag att i visst fall företaga läkarbesiktning av minderåriga. Jämför 38 å andra och tredje styckena förslaget till arbetarskyddslag. Andra stycket är nytt. Det torde icke behöva särskilt motiveras.

3 5. Denna paragraf motsvarar gällande 9 & med viss ändring, betingad av kommitténs ovannämnda förslag.

E. Kungörelse angående gottgörelse för utfärdande av arbetsbok för minderåriga arbetstagare.

Gällande kungörelse. Jämlikt 40 å andra stycket i gällande arbetarskydds— lag ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma viss gottgörelse för utfärdande av

intygsbok enligt 34 & samma lag. Med stöd härav har den 31 december 1912 utfärdats en kungörelse (nr 388) angående gottgörelse för utfärdande av in- tygsböcker för minderårig arbetare. Enligt kungörelsen äger pastor för ut- färdande av sådan intygsbok, varom stadgas i nämnda lag, uppbära gottgörelse med 50 öre av den som begår boken.

Kommitténs förslag. I kommitténs lagförslag motsvaras intygsboken av ar- betsbok. Såsom framgår av förslagets 32 5 skall dylik bok i regel utfärdas av vederbörande lärare eller skolföreståndare vid den minderåriges avgång från skola eller eljest på begäran av den minderårige eller den, som har vårdnaden om denne. Föreligger i särskilda fall svårighet att genom vederbörande lärare eller skolföreståndare erhålla arbetsbok, föreslås, att sådan bok skall tillhanda— hållas genom pastorsämbete. Enligt lagförslagets 39 & förutsättes, att det fort- farande skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma viss gottgörelse för pastors utfärdande av arbetsbok. Som emellertid anförts å sid. 424 anser kom- mittén, att då lärare eller skolföreståndare har att utfärda arbetsbok utan ersättning, icke heller pastor bör äga uppbära ersättning för utfärdande av arbetsbok, då detta sker för en minderårig första gången. Då fråga är om för- nyat utfärdande av arbetsbok till en och samma minderårig, bör emellertid pastor vara berättigad uppbära gottgörelse med förslagsvis 2 kronor. Beloppet erlägges av den, som begärt boken. Förslag till kungörelse i ämnet har införts å sid. 124.

F. Kungörelse angående läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Gällande kungörelse. Finnes arbete vid visst arbetsställe vara synnerligen hälsofarligt, äger såsom tidigare nämnts (sid. 328) Kungl. Maj:t enligt 41 å andra stycket gällande arbetarskyddslag föreskriva om läkarundersökning av arbetstagare, som skall anställas i sådant arbete, och periodisk läkarbesiktning av arbetstagare, som sysselsättes däri. Enligt samma stadgande jämfört med 40 & första stycket nämnda lag har Kungl. Maj:t bemyndigats att jämväl med- dela närmare föreskrifter rörande dylik läkarundersökning och läkarbesiktning. Sådana föreskrifter ha också meddelats av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 2 december 1938 (nr 711) angående läkarundersökningar och läkarbesikt- ningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Genom denna kungörelse, som tills vidare begränsats att gälla yrkessjukdomarna blyförgiftning och stendammslunga, har åt yrkesinspektionens chefsmyndighet givits befogenhet att efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva, vid vilka arbetsställen och för vilka slag av där förekommande arbete läkarundersökningar och läkarbe- siktningar till förebyggande av ifrågavarande yrkessjukdomar skola äga rum. I kungörelsen ha upptagits bestämmelser angående tiden mellan två på var— andra följande periodiska läkarbesiktningar, om intyg för antecknande av

resultatet av läkarundersökning och journal eller kortregister för införande av resultatet av verkställd läkarbesiktning, om förvaring av journal eller kort- register samt rörande underrättelse i visst fall till försäkringsinrättning. Vidare ha meddelats föreskrifter om förordnande av läkare till förrättande av under- sökning eller besiktning, som här nämnts, om skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om att för periodisk besiktning lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället och att, såvitt på honom ankommer, samtliga där sysselsatta be- siktningspliktiga arbetstagare infinna sig vid förrättningen. Slutligen ha i kungörelsen upptagits bestämmelser om klagan över beslut, om straff och forum.

Kommitténs förslag. Med hänsyn till kommitténs förslag till ny arbetar- skyddslag och upphävande av gällande lag, varpå ovan angivna kungörelse grundar sig, har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till ny kungörelse angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Utfärdandet av denna har föreslagits ske med stöd av ett i lagförslaget nytillkommet stadgande i 25 & 3 mom., vilket i motsats till gäl- lande lag anslutits till lagens generella bemyndiganden för Kungl. Maj:t att utfärda speciella skyddsföreskrifter, nämligen 25 5 1 och 2 mom., motsvarande gällande lags 7 5 1 och 2 mom. Förslaget sammanhänger bland annat med ändringen av nuvarande bestämmelser i 41 å, i det att på grund av den före- slagna vidgade besiktningsplikten för minderåriga första stycket föreslagits utgå och andra stycket upptagits i lagförslaget som särskilt stadgande, 15 5 2 mom. I samband med avfattandet av det nya kungörelseförslaget ha följande änd- ringar företagits i gällande kungörelse.

1 5. I denna paragraf, som motsvarar 1 5 i nuvarande kungörelse, har i första stycket »arbete vid visst arbetsställe» utbytts mot >>visst arbete» föratt därigenom erhålla överensstämmelse med lydelsen i lagförslagets 25 5 3 mom., som möjliggör utfärdande av föreskrifter av mera generell tillämplighet än be- stämmelsen i lagförslagets 15 5 2 mom., vilken avser hälsofarligt arbete vid visst arbetsställe. Vidare har ordet »utsatt» ersatts med »mottaglig». Att en arbets— tagare är särskilt utsatt för en hälsofara behöver nämligen enligt kommitténs mening icke innebära, att han är särskilt mottaglig för densamma. I såväl första som andra stycket har »yrkesinspektionens chefsmyndighet» utbytts mot »arbetsrådet». Detta gäller även övriga paragrafer i gällande kungörelse, där chefsmyndigheten omnämnes.

2 5. Denna paragraf motsvarar med viss ändring 3 5 i gällande kungörelse. Sålunda har föreslagits, att formulär till intyg skall fastställas av arbetsrådet efter samråd med medicinalstyrelsen och icke tvärtom. Ändringen samman- hänger med kommitténs förslag till ökad läkarrepresentation inom det före- slagna ämbetsverket. Vissa ändringar av redaktionell natur ha därjämte före- tagits. Anmärkas må, att 2 5 i gällande kungörelse har föreslagits utgå, enär bestämmelsen om förordnande av läkare till förrättande av här avsedd läkar-

undersökning och läkarbesiktning upptagits i förslaget till ny arbetarskyddslag (63 & tredje stycket).

3 5. Paragrafen motsvarar, bortsett från ändring av redaktionell natur, 4 5 i gällande kungörelse.

4 5. Denna paragraf är likalydande med kungörelsens 5 5. 5 5. Denna paragraf motsvarar 7 5 i gällande kungörelse med viss ändring. Sålunda ha orden »eller av medicinalstyrelsen rörande förordnande, som avses i 2 5» uteslutits, enär av skäl, som ovan anförts, sistnämnda paragraf föreslagits utgå ur gällande kungörelse.

6' 5. Paragrafen motsvarar kungörelsens 8 €) med vissa ändringar. I första stycket ha orden »fader eller målsman» utbytts mot »den, som har vårdnaden om sådan arbetstagare». Vidare ha i andra stycket orden »eller underlåter arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället att ställa sig till efter- rättelse vad i 6 5 föreskrives» uteslutits på grund av att gällande 6 & före— slagits utgå. Ett motsvarande stadgande har nämligen upptagits i förslaget till ny arbetarskyddslag (63 & fjärde stycket första punkten).

7 5. Vad i denna paragraf stadgas återfinnes i gällande 9 &, dock att »polis- kammare» uteslutits, enär denna numera ej har domsrätt.

8 5. Bestämmelsen i första stycket motsvarar 10 & gällande kungörelse. Andra stycket är nytt.

Slutligen har i en övergångsbestämmelse föreslagits, att gällande kungörelse upphäves vid tidpunkten för den nya kungörelsens ikraftträdande samt att föreskrift, som meddelats av yrkesinspektionens chefsmyndighet med stöd av nuvarande kungörelse, fortfarande skall gälla, såvida icke arbetsrådet annor- lunda föreskriver.

G. Kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

Gällande kungörelse. Med stöd av 41 å andra stycket gällande arbetar- skyddslag har Kungl. Maj:t den 2 december 1938 utfärdat kungörelse (nr 712) angående gottgörelse för läkarundersökningar och läkarbesiktningar. I kungörelsen fastställes gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning avseende yrkessjukdomarna blyförgiftning och stendammslunga. Kungl. Maj:t har vidare utfärdat kungörelse den 10 december 1926 (nr 496) angående gott- görelse för läkarundersökning av måleriarbetare enligt lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg. I båda kungörelserna föreskrives, att i fråga om gottgörelse för läkarbesiktning, som avses i förstnämnda kungörelse, och läkarundersökning, varom stadgas i sistnämnda lag, skall i tillämpliga delar gälla vad som rörande läkarbesiktning är fastställt i taxan den 31 decem- ber 1912 (nr 399) å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av

minderåriga arbetare enligt lagen om arbetarskydd, dock att arvodet för själva undersökningen eller besiktningen skall utgå med visst högre belopp än vad i taxan angives. Beträffande gottgörelsen till läkaren gäller i övrigt, att rese- kostnaden skall bestridas av statsmedel, medan färdgottgörelsen och arvodet skola gäldas av arbetsgivaren.

Kommitténs förslag. Bemyndigande för Kungl. Maj:t att fastställa taxa å gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av arbetstagare, som skola anställas i hälsofarligt arbete respektive sysselsättas i sådant arbete, har av kommittén föreslagits upptaget i 63 å i förslaget till arbetarskyddslag. Då läkarundersökning, varom föreskrives i 6 5 av kommitténs förslag till kungörelse angående förbud i vissa fall mot arbetstagares användande till mål- ningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, i allmänhet torde bliva likvärdig med sådan undersökning eller besiktning, som skall företagas å arbetstagare, Vilken anställes eller sysselsättes i arbete, vilket medför fara för uppkomst av bly- förgiftning, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de båda ovan angivna kungörelserna om gottgörelse ersättas med en kungörelse. Såsom framgår av kommitténs förslag har ingressen till kungörelsen avfattats i enlighet härmed. Bestämmelserna i kungörelsen ha vidare föreslagits uppdelade på särskilda paragrafer, för vilkas innehåll närmare redogöres i det följande.

1 5. Denna paragraf motsvarar andra stycket i gällande kungörelse av den 2 december 1938 (se ovan).

2 5. Första stycket i denna paragraf motsvarar med viss formell ändring tredje stycket i sistnämnda kungörelse. I likhet med vad som föreslagits be- träffande gottgörelse för läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare före- slås i fråga om här åsyftad läkarbesiktning, att förutom resekostnad även färdgottgörelse skall bestridas av statsmedel och att övriga kostnader för undersökningen eller besiktningen gäldas av arbetsgivaren. Se lagförslagets 63 å och allmänna motiveringen sid. 625. Detta innebär, att färdgottgörelsen i huvudsak ersättes med traktamentsersättning enligt bestämmelserna i all- männa resereglementet beräknad efter dess klass II 0 samt att, om undersök— ningen eller besiktningen icke ägt rum å läkarens mottagningsrum, läkaren dessutom skall äga uppbära en grundavgift av fem kronor för varje arbets- ställe, där sådan undersökning eller besiktning företagits. Jämför 2 5 i förslag till kungörelse angående gottgörelse för läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare (sid. 123).

Andra stycket är nytt och anknyter till gällande kungörelse angående gott- görelse för läkarundersökning av arbetstagare sysselsatt med målningsarbete med blyfärg. Av skäl, som ovan anförts, har föreslagits, att arvodet för läkar- undersökning, som avses i kungörelsen angående förbud i Vissa fall mot ar- betstagares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, fast- ställes till samma belopp som det i ovannämnda 1938 års kungörelse angivna.

3 5. Denna paragraf motsvarar bortsett från viss formell ändring fjärde

och femte styckena i gällande kungörelse angående gottgörelse för läkarunder— sökningar och läkarbesiktningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar.

4 5. Paragrafen motsvarar sjätte stycket i sistnämnda kungörelse. Slutligen har föreslagits, att då förevarande kungörelse träder i kraft, ovan- nämnda 1926 och 1938 års kungörelser upphävas. För att det ej skall uppstå tvekan om efter vilka bestämmelser gottgörelse skall utgå för läkarundersök- ning och läkarbesiktning, som föreskrivits med stöd av sistnämnda kungörelse, har i kungörelseförslaget därjämte upptagits en bestämmelse om att vad i kungörelsen stadgas jämväl skall gälla sådan läkarundersökning och läkar- besiktning.

H. Kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfalli arbete (arbetarskyddslagen).

5

Som framgår av det a sid. 169 och 567 anförda föreslår kommittén, att kommun och samhälle, som utsett tillsynsman enligt 48 5 1 mom. arbetarskydds- lagen, skall äga uppbära statsbidrag till ersättning åt sådan tillsynsman. Jäm- likt sista punkten i nämnda moment skall i fråga om dylikt statsbidrag gälla vad därom särskilt är stadgat. Hänvisningen förutsätter, att Kungl. Maj:t utfärdar en kungörelse i ämnet. Med anledning härav har kommittén utarbetat förslag till kungörelse angående statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän enligt lagen om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslagen). För- slaget är infört å sid. 128—130.

Tidigare har framhållits (sid. 567), att om den kommunala tillsynen enligt arbetarskyddslagen skall bliva effektiv, fordras, att skälig ersättning utgår för uppdraget. I fråga om större kommuner och samhällen torde detta med hänsyn till de ekonomiska resurser dessa besitta utan svårighet kunna ordnas. I mindre kommuner och samhällen kan tillsättandet av särskilda avlönade tillsynsmän för den kommunala tillsynen däremot vara förenat med vissa svårigheter, särskilt på grund av ekonomiska skäl. Kommittén anser därför, att möjlighet att erhålla statsbidrag bör finnas för mindre kommuner och samhällen. I enlighet härmed har andra stycket i kungörelseförslagets 1 % avfattats. Såsom lämplig gräns för erhållande i allmänhet av statsbidrag har kommittén ansett sig böra föreslå kommun eller samhälle med högst 5 000 invånare. Emellertid bör enligt kom- mitténs mening även en kommun eller ett samhälle med större invånarantal kunna få statsbidrag, om så prövas nödigt. Kommittén förutsätter dock, att detta sker endast i undantagsfall.

För att statsbidraget skall komma till användning på åsyftat sätt, föreslår kommittén i 2 & vissa villkor för erhållande av statsbidrag. I detta hänseende bör naturligtvis gälla, att den kommunala tillsynsverksamheten är anordnad på sätt, som i lagen angives. Vidare skall tillsynsman äga sådana kvalifika-

tioner, att han kan antagas tillfredsställande fullgöra sitt uppdrag. Han bör sålunda helst ha genomgått vid statens institut för folkhälsan anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan därmed likvärdig kurs. Har han icke dylik utbildning, bör förutsättning för statsbidrag likväl föreligga, om distrikts- chef vid arbetsinspektionen förklarat honom kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet. Det bör även förutsättas, att tillsynsmanneu ställer sig till efterrättelse de föreskrifter, som för utövandet av dylik verksamhet utfärdats av arbetsrådet eller distriktschefen. Slutligen uppställes som villkor för stats- bidrag, att tillsynsmannen för utövande av verksamhet, avseende arbetarskydd, åtnjuter ersättning av kommunala medel. Det må i detta sammanhang fram- hållas, att fall kunna förekomma, där den tillsyn, varom här är fråga, upp- drages åt person, som redan innehar efter viss lönegrad avlönad kommunal tjänst, i syfte att bereda honom full sysselsättning. I sådant fall bör enligt kommitténs mening ersättning av statsbidrag icke utgå till vederbörande utöver den fastställda lönen. Det oaktat bör dock kommunen eller samhället äga utfå statsbidrag.

Statsbidragets storlek bör såvitt möjligt bestämmas efter omfattningen av ifrågavarande tillsynsarbete. Dettas omfattning torde dock icke kunna exakt fastställas. Som en ungefärlig norm för arbetets omfattning torde emellertid kunna tjäna antalet arbetsställen eller antalet arbetstagare i verksamhet, som är underkastad kommunal tillsyn. Kommittén har i sitt förslag, 3 %, ansett antalet arbetsställen i kommunen eller samhället vara att föredraga såsom mått i berörda hänseende framför det ofta mera växlande antalet arbetstagare. Statsbi- drag föreslås sålunda böra utgå med 4 kronor för varje arbetsställe intill 51, med 2 kronor för varje arbetsställe därutöver intill 201 samt med 1 krona för varje ytterligare arbetsställe. Statsbidraget har vidare ansetts böra maximeras i två hänseenden. Det får sålunda för det första icke överstiga 800 kronor. Denna maximigräns torde mera sällan uppnås, då den efter ovan angivna be- räkning förutsätter, att mer än 500 arbetsställen finnas i kommunen eller samhäl- let. I det andra hänseendet bör bidraget vara maximerat såtillvida, att det icke får överstiga hälften av den ersättning, som utgår till kommunal tillsynsman för hans befattning med tillsyn enligt arbetarskyddslagen.

Statsbidraget bör utbetalas i efterskott för kalenderår. Det bör ankomma på länsstyrelsen att utbetala detsamma. Ansökan bör göras och behandlas i en- lighet med bestämmelserna i kungörelseförslagets 4 och 5 åå. I dessa paragrafer ha jämväl upptagits bestämmelser, som äro erforderliga för att länsstyrelsen skall kunna konstatera, om förutsättningarna för statsbidrag föreligga.

Särskilda yttranden.

Av herr Löfvander. Nu gällande arbetarskyddslag äger allenast i begränsad utsträckning till- lämpning å jordbruket. Sålunda äro endast de föreskrifter, som syfta till att förebygga olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel, ångpannor m. m., d. v. s. hjälpmedel som i mera utpräglad grad kunna förorsaka olycks- fall, tillämpliga. Emellertid förefinnas vid jordbruksarbetet även andra faro- moment, som kommittén avsett böra undanröjas. I det nu framlagda förslaget föreslås också en utvidgad tillämpning av lagen för jordbruket. Jag vill icke heller motsätta mig en sådan utvidgning, att t. ex. de bestämmelser, som före- skriva skydd vid skullöppningar, magasinsluckor och trappor, tillämpas även vid jordbruket.

Men lagens tillämpningsområde föreslås även i andra hänseenden utvidgat för jordbrukets vidkommande. Häremot måste jag rikta flera allvarliga er- inringar.

Jag måste nämligen kraftigt understryka, att förhållandena vid jordbruks- arbetet vitt skilja sig från förhållandena vid industriarbetet. Förslaget har närmast uppgjorts med hänsyn till arbetet inom industrien, medan driftsför- hållandena inom jordbruket endast i andra hand beaktats. Några skiljaktig- heter mellan jordbruks- och industriarbetet skola här nedan beröras.

J ordbruksarbetet bedrives — i motsats mot det mesta arbetet inom industrien — ute i det fria och måste betraktas som fysiskt sunt och stärkande. Jord- bruksarbetaren utsättes i mycket ringa grad för hälsovådliga gaser, utdunst- ningar o. d. Jordbruksarbetaren kan visserligen icke i någon högre grad skyd- das mot väder och vind men besväras å andra sidan icke härav i den utsträck— ning, att särskilda skyddsåtgärder måste företagas. Det är därför mycket anmärkningsvärt, att jordbrukets traktorer enligt förslaget skola förses med förarhytter, som endast försvåra arbetet utan att medföra några mera påtag- liga fördelar. Vidare kan jordbruksarbetet av olika med arbetet samman- hängande omständigheter icke bedrivas i samma uppskruvade tempo, som inom industriarbetet ofta förekommer. Den föreslagna lagens bestämmelser om skydd mot ohälsa i arbetet böra därför endast i mycket begränsad omfattning till- lämpas å jordbruksarbetet.

Inom jordbruket förekommer en mångfald typer av arbetsredskap och ma- skiner. Flertalet redskap och fordon äro emellertid av synnerligen enkel kon- struktion, varför riskerna för olycksfall vid dessas handhavande måste be- traktas som relativt obetydliga. En föreskrift om att även jordbrukets fordon skola vara försedda med bromsar, är direkt olämplig och skulle få en helt

revolutionerande betydelse. För jordbrukarna skulle det bliva ytterst dyrbart att förse alla sina arbetsvagnar med bromsar. Några mera påtagliga fördelar stå icke att vinna med dylika åtgärder. Även de föreslagna bestämmelserna till förebyggande av olycksfall böra endast i begränsad utsträckning vara till- lämpliga å jordbruket.

Jag vill i detta sammanhang påpeka, att jag icke finner skäl föreligga, att i arbetarskyddslagen skiljes mellan jordbruket och självständigt bedrivet skogs- bruk eller andra självständigt bedrivna binäringar till jordbruket. Jordbrukets binäringar bedrivas under enkla förhållanden, som i varje fall vitt skilja sig från de förhållanden, varunder det industriella arbetet bedrives. Maskinan- vändningen inom skogsbruket är till och med mindre än inom jordbruket.

Kommittén föreslår, att arbetstagaren för varje period om sju dagar skall erhålla en sammanhängande ledighet om minst 24 timmar. Något undantag för jordbrukets vidkommande har icke föreslagits. En djurskötare skall alltså ovillkorligen erhålla en fridag i veckan. På grund av svårigheterna att skaffa arbetskraft för jordbrukets räkning är ersättarefrågan ytterst svårlöst, om den överhuvud kan lösas. Följden av den föreslagna bestämmelsen skulle kunna bli den, att jordbrukarna i större utsträckning övergå till att driva kreaturslöst jordbruk. Icke ens i den för arbetstagarna förmånliga nya lantarbetstidslagen ha föreskrifter om fridagar lämnats. Fridagar utgivas dock enligt jordbrukets kollektivavtal och till det antal -— oftast en var fjortonde dag — som betingas av den fastställda maximiarbetstiden och den dagliga arbetstidens längd. När icke lantarbetstidslagen innehåller bestämmelser om fridagar för djurskötare, förefaller det desto mindre påkallat, att bestämmelse härom intages i arbetar- skyddslagen.

Det är mig obegripligt, att särskilda rigorösa bestämmelser skola gälla be- träffande minderårigs användande till arbete i binäring till jordbruket. I synnerhet bestämmelserna under 30 och 31 åå om arbetstiden kunna icke utan stora olägenheter tillämpas.

Även åtskilliga andra frågor, t. ex. om skyldigheten för ägare till grustag att svara för skyddsåtgärder, böra omprövas för jordbrukets del.

Jag har i mitt yttrande nödgats begränsa mig till att påpeka några särskilt anmärkningsvärda detaljer i förslaget. Härav torde likväl framgå, att de sär- skilda förhållanden, varunder jordbruksarbetet bedrives, otillräckligt beaktats. Jag får för den skull yrka på en förnyad utredning beträffande arbetarskyddet vid arbete inom jordbruket jämte binäringar.

En arbetarskyddslag måste vara så avfattad, att den lätt kan läsas och förstås av därav berörda, arbetsgivare och arbetare. Det är nämligen att märka, att lagen förutsätter en frivillig medverkan från arbetsgivare och arbetare för arbetarskyddets stärkande. Genom myndigheternas ingripande kunna faromo- menten i det enskilda fallet undanröjas. Men skall arbetarskyddet verkligen stärkas, måste ett intensivt upplysningsarbete bedrivas. Lagen bör därvid vara den förnämsta upplysningskällan. Lagen är emellertid så avfattad, att den

enskilde jordbrukaren knappast har någon möjlighet att rätt läsa och förstå, vad som kräves av honom. Den valda metoden att i anvisningarna till lagen angiva, i vilken omfattning lagen skall tillämpas, är i och för sig anmärknings— värd men skulle likväl kunnat accepteras, om därigenom större klarhet ernåddes. Så är emellertid icke fallet. Jordbrukaren måste vara en driven läsare av offentligt tryck, om han skall kunna fatta innebörden av bestämmelserna om lagens tillämpningsområde för jordbrukets vidkommande. Jag måste därför yrka på att en särskild arbetarskyddslag uppgöres för jordbruk och skogsbruk jämte binäringar. Det kan härvid erinras om att arbetstiden för jordbruks- arbetet på grund av de speciella förhållandena inom jordbruket regleras av en särskild lag, lantarbetstidslagen.

Jag anser alltså, att det arbete, som bedrives vid jordbruket eller dess bi- näringar, skall undantagas från den föreslagna arbetarskyddslagens tillämp- ningsområde, samt yrkar,

att en särskild arbetarskyddslag efter förnyad utredning utarbetas för jord- bruket jämte binäringar.

Av herrar Hultman och Söderbäck. Vissa bestämmelser i de nu framlagda författningsförslagen förutsätta en omorganisation av den nuvarande yrkesinspektionen. Sålunda angivas i 47 & av förslaget till arbetarskyddslag såsom befattningshavare hos arbetsinspek— tionen bl. a. socialinspektörer. I samma paragraf föreslås vidare, att såsom distriktschef skall kunna förordnas icke blott yrkesinspektör utan även yrkes- läkare och socialinspektör. Till dessa och andra i betänkandet berörda organi- satoriska frågor anse vi oss icke hava möjlighet att taga ståndpunkt, innan en fullständig utredning föreligger rörande de spörsmål, som uppstå i samband med omorganisationen. En sådan utredning kommer sedermera att framläggas av kommittén, och vi skola då taga ståndpunkt till organisationsfrågorna i ett sammanhang.

BILAGOR.

Bilaga A .

Undersökning rörande arbetsförhållandena vid industriella och därmed likställda arbetsställen.

I syfte att få kännedom om förekomsten och omfattningen av nattarbete samt sön- och helgdagsarbete jämte orsakerna till att dylikt arbete förekom, beslöt arbetarskydds- kommittén år 1939 att verkställa undersökning rörande arbetsförhållandena vid indu— striella och därmed likställda arbetsställen. För detta ändamål upprättades ett fråge- formulär med begäran om uppgifter rörande arbetstagarnas antal och fördelning på. vissa åldersgrupper, förekomsten av såväl två- som treskiftsarbete, arbetstidens för- läggning samt raster vid dylikt arbete ävensom rörande anledningen till att arbete före- kom på tre skift. Vidare anhölls om uppgifter rörande förekomsten av nattarbete och ordinarie sön— och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete, raster i dylikt arbete ävensom av vilken orsak, för hur många arbetstagare och under vilka tider på dygnet sådant arbete förekom. Frågeformulär-en utsändes under juni månad 1939 genom yrkes— inspektörernas och bergmästarnas försorg till samtliga arbetsgivare vid de arbetsställen inom industriell och därmed likställd verksamhet, vilka voro registrerade hos nämnda befattningshavare. Undersökningen omfattade icke skogsbruk (inbegripet skogsavverk- nings-, kolnings— och flottningsarbete) och jordbruk med tillhörande binäringar, såvida icke dessa voro att anse såsom självständiga företag, ej heller handel och varulager. De begärda uppgifterna skulle hänföra sig till år 1938. Om arbetsförhållandena vid något företag under nämnda år i väsentlig mån avvikit från de normala, skulle upp— gifterna i stället avse närmast föregående, någorlunda normala år. Formulären skulle efter besvarandet insändas till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, som hade att efter viss granskning översända desamma till kommittén.

Av de utskickade formulären ha 26,469 inkommit till kommittén. I fråga om dessa ha de lämnade uppgifterna varit sådana, att de kunnat sammanställas och bearbetas för inalles 24,216 arbetsställen. Å cirka 500 inkomna formulär har anmälts, att arbets- stället var nedlagt.

Vid uppgiftsmaterialets bearbetning, som på grund av anstånd med kommitténs ut- redningsarbete påbörjades först år 1942, har det befunnits lämpligt att gruppera och sammanställa de införskaffade uppgifterna i enlighet med den yrkesgruppering, som för närvarande användes inom yrkesinspektionen. Enligt denna gruppering klassificeras arbetsställena i 14 huvudgrupper enligt följande schema:

Yrkes- Yrkes-

Verksamhet Verksamhet grupp grupp 1. Malmbrytning och metallindustri 8. Kemisk-teknisk industri 2. Jord- och stenindustri 9. Byggnadsverksamhet 3. Skogshantering och träindustri 10. Kraft-, belysnings- och vattenverk 4. Pappers- och grafisk industri m. m. 5. Åkerbruk och boskapsskötsel samt livs- ll. Handel och varulager medelsindustri 12. Land- och sjötransport 6. Textil- och beklädnadsindustri 13. Hotell- och restaurangrörelser 7. Läder-, hår- och gummivaruindustri . Annan yrkesrörelse

Såsom ovan angivits omfattar kommitténs undersökning icke samtliga ovanstående slag av verksamhet. De redovisade uppgifterna rörande yrkesgrupp 3 omfatta sålunda endast träindustrien och i fråga om yrkesgrupp 5 blott livsmedelsindustrien. Yrkes- grupp 11 beröres icke alls av undersökningen. Ehuru de meddelade uppgifterna möj- liggöra en uppdelning på de olika huvudgruppernas underavdelningar, har detta i all- mänhet icke ansetts erforderligt. Utrymmet tillåter ej heller en sådan specificering. I den mån uppgifterna rörande arbetsförhållandena inom viss verksamhetsgren ansetts behöva särskilt kommenteras, har detta skett i den redogörelse, som lämnas till varje tabell.

De erhållna uppgifterna ha sammanställts i förevarande bilaga i tio tabeller, vilka väsentligen avse att belysa de frågor, som behandlas i 18, 19 och 22 M i förslaget till arbetarskyddslag, nämligen raster, natt- och veckovila. Tabellerna ha följande rubriker. Tab. 1. Antal arbetsställen, avdelningar och arbetstagare, som haft arbete utan eller

med skiftindelning. Tab. 2. Antal arbetsställen och avdelningar med tvåskiftsarbete och däri sysselsatta

arbetstagare.

Tab. 3. Antal arbetsställen och avdelningar med treskiftsarbete och däri sysselsatta arbetstagare. Tab. 4. Arbetstidens förläggning vid tvåskiftsarbete. Tab. 5. Arbetstidens förläggning vid treskiftsarbete. Tab. 6. Raster vid tvåskiftsarbete. Tab. 7. Raster vid treskiftsarbete. Tab. 8. Orsaker till treskiftsarbete. Tab. 9. Antal arbetsställen med sön- och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete

och däri sysselsatta arbetstagare. Tab. 10. Antal arbetstimmar (raster frånräknade) vid sön- och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete. För de i tabellerna återgivna uppgifterna lämnas i det följande närmare redogörelse. Vad beträffar det uppgiftsmaterial, för vilket här redovisas, avse 23,586 uppgifter är 1938, 18 år 1936, 344 år 1937 och 268 år 1939.

Undersökningens allmänna omfattning.

Av tab. 1 framgår vilka yrkesgrupper, som omfattats av undersökningen, samt för varje yrkesgrupp hur många arbetsställen, som inkommit med uppgifter, vilka kunnat bearbetas och sammanställas. Enligt dessa uppgifter, som gälla sammanlagt 24,216 ar- betsställen med 34,372 avdelningar, berör undersökningen inalles 634,084 arbetstagare. Av dessa voro 505,948 män (80 %) och 128,136 kvinnor (20%). Antalet minder- åriga voro bland männen 33,002 (6,5 %) och bland kvinnorna 15,573 (12 %). Det sammanlagda antalet minderåriga uppgick till 48,575 (8 %). I arbete med skiftindel- ning sysselsattes 113,029 arbetstagare (18 %). Beträffande de särskilda yrkesgrup- perna må anföras följande.

Yrkesgrupp 1. Inom denna yrkesgrupp, som med hänsyn till arbetarantalet är den största, sysselsattes vid 4,367 arbetsställen 185,730 arbetstagare, motsvarande 29 % av samtliga i tabellen upptagna arbetstagare. Av de till denna yrkesgrupp hörande arbets- tagarna hade 41,357 arbete med skiftindelning, motsvarande 22 % av arbetstagarna inom nämnda grupp och 37 % av samtliga i tabellen angivna skiftarbetare. Antalet män uppgick till 175,254, av vilka 14,675 voro minderåriga, och antalet kvinnor till 10,476, därav 1,587 minderåriga. De minderåriga uppginge sammanlagt till 16,262, motsvarande 33,5 % av det totala antalet minderåriga.

I fråga om de till yrkesgruppen hörande undergrupperna må följande uppgifter läm- nas för några av de större grupperna. Vid de 2,742 mekaniska verkstäder, som lämnat

uppgifter, sysselsattes 81,702 arbetstagare, av vilka 2,818 voro kvinnor och 7 ,299 min- deråriga, därav 320 kvinnliga. Av ifrågavarande arbetstagare hade 9,842 eller 12 % ar— bete med skiftindelning. Beträffande verk för framställning av järn och stål hade 66 lämnat begärda uppgifter. Vid dessa arbetsställen sysselsattes 23,844 arbetstagare, av vilka 968 voro manliga minderåriga och 7 kvinnor, därav 3 minderåriga. Av sist- nämnda arbetstagare hade 13,857, motsvarande 58% av arbetstagarna inom berörda undergrupp, arbete med skiftindelning. Inom gruppen järn- och stålmanufaktur sys- selsattes vid 815 arbetsställen 23,335 arbetstagare, av vilka 1,803 voro kvinnor och 2,495 minderåriga, därav 2,125 manliga och 370 kvinnliga. Största antalet kvinnliga arbets- tagare inom yrkesgrupp 1 eller 3,163 förekom i undergruppen fabriker för elektriska apparater och ledningar. Antalet arbetstagare i 87 sådana fabriker uppgick till 10,089, av vilka 1,430 voro minderåriga, därav 1,015 manliga och 415 kvinnliga.

Yrkesgmpp 2. Inom denna yrkesgrupp, som vad beträffar antalet arbetstagare kom- mer på sjunde plats, sysselsattes vid 1,976 arbetsställen 41,97 2 arbetstagare eller omkring 7 % av totala antalet arbetstagare. Antalet skiftarbetare utgjorde 5,482. De man— liga arbetstagarnas antal uppgick till 39,382, därav 2,188 minderåriga, de kvinnligas till 2,590, därav 470 minderåriga.

I fråga om undergrupperna må nämnas, att inom gruppen brytning jämte grovhugg- ning och krossning av sten sysselsattes vid 640 uppgiftslämnande arbetsställen nära en fjärdedel (24 %) av de till yrkesgruppen hörande arbetstagarna eller 10,148, av vilka 1,239 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 33 kvinnor, samtliga över 18 år, och 136 manliga minderåriga. Vid 263 tegelbruk sysselsattes 8,084 arbetstagare, därav 877 skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 8,006 män, därav 698 minderåriga, och 78 kvinnor, därav 2 minderåriga. Inom gruppen glasindustri redovisades för 101 arbets— ställen 5,666 arbetstagare, av vilka 769 voro skiftarbetare. Av dessa arbetstagare voro 5,037 män, därav 518 minderåriga, och 629 kvinnor, därav 177 minderåriga. Vid 13 porslins- och kakelfabriker, där antalet arbetstagare utgjorde 3,244, av vilka 149 voro skiftarbetare, uppgick antalet män till 1,726, därav 224 minderåriga, och antalet kvinnor till 1,518, därav 224 minderåriga. För 6 kolgruvor redovisades 965 arbetstagare, näm- ligen 964 män, därav 2 minderåriga, och 1 kvinna. 23 arbetstagare voro skiftarbetare.

Yrkesg'rupp 3. Såsom förut nämnts skulle undersökningen icke omfatta skogsavverk- nings-, flottnings- och kolningsarbete. I den mån uppgifter rörande dessa grupper in- kommit, ha de uteslutits. Inom denna yrkesgrupp, som med hänsyn till arbetarantalet kommer på tredje plats, sysselsattes 72,788 arbetare, motsvarande 11,5 % av totala antalet i tab. 1 redovisade arbetstagare. Skiftarbetarnas antal var 6,667. Av de. 71,795 manliga arbetstagarna voro 5,944 minderåriga. Antalet kvinnor utgjorde 993, därav 213 minderåriga.

Vid de 3,406 sågverk och hyvlerier, som lämnat uppgifter, sysselsattes 55 % av yrkesgruppens arbetstagare eller 40,412, varav 5,425 voro skiftarbetare. Av de 40,330 manliga arbetstagarna voro 2,586 minderåriga. Antalet kvinnor vid nämnda arbets- ställen uppgick till 82, därav 10 minderåriga. Inom undergruppen snickeri- och möbel— fabriker sysselsattes vid 2,307 arbetsställen 25,485 arbetstagare, motsvarande 35 % av yrkesgruppens samtliga arbetstagare. I skiftarbete vid nämnda fabriker sysselsattes endast 221 arbetstagare. De manliga arbetstagarna utgjorde 25,056, varav 2,577 voro minderåriga, och de kvinnliga 429, därav 93 minderåriga.

Yrkesgrupp 4. Inom denna yrkesgrupp sysselsattes vid 1,112 arbetsställen 55,261 ar- betstagare eller cirka 9 % av totala antalet arbetstagare. Av de under yrkesgruppen redovisade arbetstagarna voro 21,142 eller 38 % skiftarbetare. De manliga arbets- tagarna utgjorde 46,902, och av dessa voro 2,47 3 minderåriga. Antalet kvinnor uppgick till 8,359, därav 1,693 minderåriga.

Vid 101 pappersmassefabriker sysselsattes 19,822 arbetstagare, varav 11,441 voro

Tab. 1. Antal arbetsställen, avdelningar och arbets-

Antal A n t a l a r- Manliga Kvinnliga Yrkesgrupp under 18 år under 18 år arbets- avdel- 18 år __ 18 år _ ' ' ; stallen nin ar 1 r g dig?:/er ;? ;: ..ch diii—(giller ;: ;S 1501? darover |darover l. Malmbrytning och metallindustri ...... 4.367 6,685 160,579 40 771 13,864 8,889 2 74 1,511 2. Jord- och stenindustri 1,976 2,654 37,194 29 270 1,889 . 2,120 4 89 377 3. Träindustri ......... 6.373 8,247 65,851 30 522 5,392 780 — 17 196 4. Pappers— och grafisk industri ........... 1,112 2,605 44,429 7 112 2,354 6,666 2 87 1,604 5. Livsmedelsindustri... 5,077 6,404 35,761 29 236 1,777 14,710 1 135 1,529 6. Textil- och bekläd- nadsindustri ....... 1,095 1,869 23,132 4 137 1.856 48,367 14 379 6.567 7. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri ..... 838 984 12,998 5 178 1,674 7,803 1 155 1,853 8. Kemisk-teknisk in- dustri ............. 364 631 9,451 3 19 409 3,608 1 58 674 9. Byggnadsverksamhet. 739 1,003 48,829 3 13 421 252 — 1 10 10. Kraft-, helysnings- och vattenverk m. m.. . . 1,020 1,524 12,380 _ 3 112 134 _ — — 12. Land- och sjötransport 255 356 15,931 — 8 565 1,626 — — 19 13. Hotell- och restaurang- rörelser ............ 215 294 1,744 3 10 76 5,242 _ 1 49 14. Annan yrkesrörelse . . 785 1,116 4,667 4 9 168 12,366 1 7 155

Summa 24,216134,372 472,946 157 2,288 30,557 112,563 26 1,003 14,544

1 Enligt yrkesinspektionens verksamhetsberättelse för år 1938 funnos hos yrkesinspektörerna (inkl. yrkesunderinspektörerna) inom ovannämnda yrkesgrupper registrerade sammanlagt 39,461 arbetsställen, varav på. resp. yrkesgrupp kommo 6,487, 1,914, 12,195, 1,377, 8,576, 1,310, 1,448, 505, 1,196, 1,658, 471, 521 och 1,803 arbetsställen. Hos bergmästarna funnos samma är registrerade 991 arbetsställen, huvudsakligen fördelade på yrkesgrupperna. 1 och 2, med sammanlagt 24,549 arbetstagare.

skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 19,530 manliga, därav 606 minderåriga, och 292 kvinnliga, därav 37 minderåriga. I de 68 pappersbruk och pappfabriker, som inkommit med begärda uppgifter, sysselsattes 14,520 arbetstagare, av vilka 7 ,584 voro skiftarbe- tare. Av arbetstagarna voro 12,466 män, därav 482 minderåriga, och 2,054 kvinnor, varav 214 minderåriga. Vid 654 uppgiftslämnande boktryckerier sysselsattes 14,010 arbetstagare, av vilka 1,920 voro skiftarbetare. De manliga arbetstagarna utgjorde 11,481, därav 889 minderåriga, de kvinnliga 2,529, av vilka 478 voro minderåriga. Inom undergruppen kartongvarufabriker och annan pappersindustri sysselsattes vid 207 arbetsställen 5,129 arbetstagare, därav 170 med skiftarbete. Av dessa arbetstagare voro

tagare, som haft arbete utan eller med skiftindelning.

Antal arbetsställen, vid vilka arbetet fortgått Summa summa dagar

betstagare

därav under 18 år som haft

o o o o o O , K ' N & g ” Msn- vmn- . summa Totalt arbete arbete .; J. J. _ liga . liga man" kvm” under utan skift- medskm- _w o nu 52 li &. li a. . . . 2 m e: ,0

g g 18 år indelning indelning

175,254 10,476 14,675 1,587 16,262 185,730 144,373 41,357 109 148 3,894 216 39,382 2,590 2,188 470 2,658 41,972 36,490 5,482 633 207 1,066 70 71,795 993 5,944 213 6,157 72,788 66,121 6,667 3.126 373 2,793 81

46,902 8,359 2,473 1,693 4,166 55,261 34,119 21,142 15 64 878 155 37,803 16,375 2,042 1,665 3,707 54,178 45,902 8,276 544 164 2,9971,372

25,129 55,327 1,997 6,960 8,957 80,456 65,911 14,545 36 60 967 32

14,855 9,812 1,857 2,009 3,866 24,667 22,375 2,292 47 42 710 39

9,882 4,341 431 733 1,164 14,223 11,619 2,604 25 19 274 46 49,266 263 437 11 448 49,529 48,287 1,242 108 50 536 45

12,495 134 115 — 115 12,629 10,264 2,365 69 22 321 608 16,504 1,645 573 19 592 18,149 12,532 5,617 56 8 78 113

1,833 5,292 89 50 139 7,125 5,959 1,166 13 9 31 162 4,848 12,529 181 163 344 17,377 17,103 274 119 45 360 261

505,948 128,136 33,002 15,573 48,575 634,084 521,055 113.0292 4,900 1,211 14,905 3,200

2 De i denna. kolumn angivna summorna avvika något från de i tab. 2 och 3 redovisade uppgifterna, enär uppgiftslämnaren meddelat icke överensstämmande siffror.

icke mindre än 3,171 kvinnor, därav 840 minderåriga, medan bland de 1,958 manliga funnos 266 minderåriga.

Yrkesgrupp 5. Uppgifterna avse icke jordbruk. Inom yrkesgruppen i övrigt syssel- sattes 54,178 arbetstagare, motsvarande 8,5 % av totala antalet arbetstagare. Antalet skiftarbetare uppgick till 8,276. De manliga arbetstagarna uppgingo till 37,803, därav 2,042 minderåriga. Antalet kvinnor utgjorde 16,375 eller 30 % av de inom yrkes- gruppen redovisade arbetstagarna. Bland kvinnorna funnos 1,665 minderåriga.

Den största undergruppen utgjordes av bagerier, och vid 1,353 uppgiftslämnande så- dana arbetsställen sysselsattes 10,821 arbetstagare. Av dessa voro 1,153 skiftarbetare.

De manliga arbetstagarna voro 7,339, därav 795 minderåriga. Antalet kvinnor utgjorde 3,482, varav 269 voro minderåriga. Vid 805 slakterier och charkuterier sysselsattes 6,095 arbetstagare, däribland 19 skiftarbetare. Av ifrågavarande arbetstagare voro 5,156 män, varav 370 minderåriga, och 939 kvinnor, därav 76 minderåriga. Inom under- gruppen bryggerier och mältericr sysselsattes vid 416 arbetsställen 5,883 arbetstagare, av vilka 221 voro skiftarbetare. Av nämnda arbetstagare voro 4,946 manliga, därav 227 minderåriga, och 937 kvinnliga, därav 9 minderåriga. Vid 22 råsockerbruk syssel- sattes 5,638 arbetstagare, och av dessa hade ett betydande antal eller 4,132 skiftarbete. Av de i sockerbruken anställda arbetstagarna voro 5,345 män, därav 52 minderåriga, och 293 kvinnor, därav 2 minderåriga. I samband härmed bör nämnas, att vid 4 socker- raffinaderier sysselsattes 2,315 arbetstagare, däribland 1,093 skiftarbetare. De manliga arbetstagarna utgjorde 1,794, av vilka 35 voro minderåriga, och de kvinnliga 521, samt- liga över 18 år. Inom undergruppen choklad— och karamellfabriker sysselsattes vid 106 arbetsställen 5,601 arbetstagare, av Vilka 741 voro skiftarbetare. Av dessa arbetstagare voro icke mindre än 76 % eller 4,236 kvinnor, därav 904 minderåriga. Bland de 1,365 manliga arbetstagarna funnos 81 minderåriga. Vid de 816 mejerier, som inkommit med uppgifter, sysselsattes 5,500 arbetstagare, av vilka 73 voro skiftarbetare. Av nämnda arbetstagare voro 4,071 män, av vilka 167 voro minderåriga, och 1,429 kvinnor, där- ibland 33 minderåriga. Ett jämförelsevis stort antal kvinnor sysselsattes dels i tobaks- fabriker, där de (vid 13 arb.-st.) utgjorde 1,805, därav 78 minderåriga, dels ock i fiskberedningsanstalter och konservfabriker, vari (vid 73 arb.-st.) de anställda kvin- norna uppginge till 1,741, därav 214 minderåriga. Antalet manliga arbetstagare i nyss— nämnda två undergrupper uppgick till 525, därav 13 minderåriga, respektive 734, därav 117 minderåriga.

Yrkesgrupp 6. Antalet arbetstagare inom denna yrkesgrupp, som år den näst största, uppgick till 80,456, motsvarande nära 13 % av totala antalet i tabellen redovisade arbets— tagare. Av ifrågavarande arbetstagare hade 14,545 arbete med skiftindelning, och dessa motsvarade 18 % av arbetstagarna inom yrkesgruppen och omkring 13 % av samt- liga i tabellen upptagna skiftarbetare. Av arbetstagarna i nämnda yrkesgrupp voro 55,327 eller 69 % kvinnor, motsvarande 43 % av samtliga i tabellen redovisade kvinnliga arbetstagare. Sammanlagda antalet minderåriga inom yrkesgruppen utgjorde 8,957 eller cirka 18 % av totala antalet i tabellen angivna minderåriga. Av de minderåriga voro 6,960 kvinnliga och 1,997 manliga.

Beträffande undergrupperna må nämnas, att största antalet arbetstagare eller 28,973, därav 83 skiftarbetare, sysselsattes i sömnadsfabriker, i fråga om vilka 462 lämnat be- gärda uppgifter. Av dessa arbetstagare voro 83 % eller 24,101 kvinnor, därav 2,990 minderåriga. Antalet manliga arbetstagare utgjorde 4,872, av vilka 448 voro minder— åriga. Vid 84 bomullsspinnerier och -väverier sysselsattes 16,691 arbetstagare, varav 6,467 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna inom denna undergrupp voro 9,756 kvinnor, av vilka 1,066 voro minderåriga. De manliga arbetstagarna uppgingo till 6,935, därav 550 minderåriga. Inom undergruppen ullspinnerier och ylleväverier sysselsattes vid 117 arbetsställen 14,440 arbetstagare, av vilka 3,633 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna i denna grupp voro 8,530 kvinnor, därav 975 minderåriga. Bland de 5,910 manliga arbetstagarna voro 408 minderåriga. Vid 152 uppgiftslämnande trikåfabriker sysselsattes 8,651 arbetstagare, av vilka 1,943 voro skiftarbetare. Antalet kvinnliga arbetare upp— gick till 6,663, och av dessa voro 1,162 minderåriga. De manliga arbetstagarna voro 1,988, därav 211 minderåriga.

Yrkesg'rupp 7. Inom denna yrkesgrupp sysselsattes vid 838 arbetsställen 24,667 ar- betstagare, motsvarande nära 4 % av totala antalet redovisade arbetstagare. Bland arbets- tagarna ifråga funnos 2,292 skiftarbetare. Antalet manliga arbetstagare utgjorde 14,855, därav 1,857 minderåriga. De kvinnliga arbetstagarna uppginge till 9,812 — därav 2,009 minderåriga — eller 40 % av de inom yrkesgruppen sysselsatta arbetstagarna.

Vid 351 skofabriker sysselsattes 10,359 arbetstagare, motsvarande 42 % av yrkesgrup— pens samtliga arbetstagare. I intet fall förekom skiftarbete. De manliga arbetstagarnas antal utgjorde 6,025, av vilka 730 voro minderåriga, och de kvinnligas 4,334, därav 1,059 minderåriga. Inom undergruppen gummivarufabriker hade uppgifter erhållits från 238 arbetsställen med sammanlagt 6,296 arbetstagare, av vilka 2,080 voro skift- arbetare. Av arbetstagarna voro 3,382 män, därav 350 minderåriga, och 2,914 kvinnor, därav 377 minderåriga. För undergruppen garvcrier redovisades 57 arbetsställen med 2,771 arbetstagare, av vilka 124 voro skiftarbetare. Antalet manliga arbetstagare uppgick till 2,392, därav 216 minderåriga, de kvinnligas till 379, därav 81 minderåriga. Vid 46 päls— och skinnvarufabriker sysselsattes 1,335 arbetstagare, därav 44 skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 532 män, därav 70 minderåriga, och 803 kvinnor, därav 112 minderåriga.

Yrkesgrupp 8. Vid de 364 arbetsställen, som redovisas inom denna yrkesgrupp, sys— selsattes 14,223 arbetstagare. Av dessa voro 2,604 skiftarbetare. De manliga arbetsta- garna utgjorde 9,882, därav 431 minderåriga, och de kvinnliga 4,341, av vilka 733 voro minderåriga.

Bland undergrupperna må nämnas, att inom gruppen olje-, tvål-, ljus- och parfym- fabriker ha uppgifter lämnats av 82 arbetsställen med 2,858 arbetstagare, av vilka 377 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 1,586 manliga, därav 77 minderåriga, och 1,272 kvinnliga, därav 315 minderåriga. Inom undergruppen krutbruk och andra spräng- ämnesfabriker redovisades för 8 arbetsställen 2,346 arbetstagare, däribland 615 skift- arbetare. Antalet manliga arbetstagare utgjorde 1,595, därav 19 minderåriga, och an- talet kvinnliga 751, därav 82 minderåriga. Vid 8 tändsticksfabriker sysselsattes 2,198 arbetstagare, av vilka 61 voro skiftarbetare. De manliga arbetstagarna uppgingo till 1,171, av vilka 35 voro minderåriga, och de kvinnliga till 1,027, därav 99 minderåriga. Inom gruppen konstgödningsfabriker ha uppgifter lämnats för 16 arbetsställen med 1,438 arbetstagare, av vilka 459 voro skiftarbetare. Bland arbetstagarna funnos 44 man- liga minderåriga samt 1 kvinna över 18 år.

Yrkesgrupp 9. Inom denna yrkesgrupp, som med avseende på antalet arbetstagare är den sjätte i ordningen, sysselsattes vid 739 arbetsställen 49,529 arbetstagare, mot— svarande nära 8 % av totala antalet arbetstagare. Skiftarbetarna utgjorde 1,242. Antalet manliga arbetstagare uppgick till 49,266, därav 437 minderåriga, och antalet kvinnliga till 263, därav 11 minderåriga.

I fråga om undergrupperna må framhållas, att största antalet arbetstagare eller 26,980 sysselsattes inom gruppen väg- och gatubyggnader, för vilken 225 arbetsställen lämnat uppgifter. 559 arbetstagare voro skiftarbetare. Av de 26,918 manliga arbetsta— garna voro 100 minderåriga. Antalet kvinnor var 62, samtliga över 18 år. Inom gruppen husbyggnadsverksamhet sysselsattes vid 201 arbetsställen 14,822 arbetstagare, av vilka 449 voro skiftarbetare. Antalet män uppgick till 14,656, därav 150 minderåriga, och antalet kvinnor till 166, samtliga över 18 år. I undergruppen monteringsarbeten syssel— sattes vid 154 arbetsställen 4,228 arbetstagare, därav 6 skiftarbetare. Antalet kvinnliga arbetstagare utgjorde 5, samtliga över 18 år, och de minderåriga uppgingo till 101. Vid 36 arbetsställen tillhörande gruppen vattenbyggnader sysselsattes 1,699 arbetstagare, av vilka 228 voro skiftarbetare. Bland de redovisade arbetstagarna i denna grupp funnos 2 kvinnor över 18 år och 13 manliga minderåriga.

Yrkesgrupp 10. Inom denna yrkesgrupp sysselsattes vid 1,020 arbetsställen 12,629 arbetstagare, motsvarande 2 % av totala antalet arbetstagare. Av ifrågavarande arbets- tagare voro 2,365 skiftarbetare. Av de för gruppen redovisade arbetstagarna voro 12,495 män, därav 115 minderåriga, och 134 kvinnor, alla över 18 år.

I fråga om undergrupperna må nämnas, att största antalet arbetstagare kom på. gruppen elektricitetsverk. Vid 839 dylika arbetsställen sysselsattes 6,933 arbetstagare.

Skiftarbetarna utgjorde 1,654. Av ifrågavarande arbetstagare voro 6,886 män, därav 91 minderåriga, och 47 kvinnor, samtliga över 18 år. Vid 36 redovisade renhållningsverk sysselsattes 2,164 arbetstagare, av vilka 146 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 2,119 män, därav 5 minderåriga, och 45 kvinnor, alla över 18 år. Inom undergruppen gasverk sysselsattes vid 40 arbetsställen 1,995 arbetstagare, däribland 441 skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 1,966 män, därav 4 minderåriga, och 29 kvinnor, samtliga över 18 år. Vid de 105 vattenledningsverk, som lämnat begärda uppgifter, sysselsattes 1,537 arbetstagare, av vilka 124 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 1,524 män, därav 15 minderåriga, och 13 kvinnor, alla över 18 år.

Yrkesgrupp 12. Vid 255 till denna yrkesgrupp hörande arbetsställen sysselsattes 18,149 arbetstagare, motsvarande nära 3 % av totala antalet arbetstagare. Bland arbets- tagarna funnos 5,617 skiftarbetare. Antalet manliga arbetstagare uppgick till 16,504, därav 573 minderåriga, och antalet kvinnliga till 1,645, av vilka 19 voro minderåriga.

Inom yrkesgruppen kom största antalet arbetstagare på undergruppen lastning och lossning, nämligen 6,893, och av dessa voro 513 skiftarbetare. Antalet kvinnor utgjorde 10, alla över 18 år, och av de manliga arbetstagarna voro 15 minderåriga. I spårvägs- drift sysselsattes vid 13 arbetsställen 4,800 arbetstagare, av vilka 3,324 voro skiftar- betare. Av arbetstagarna i denna grupp voro 4,614 män, därav 327 minderåriga, och 186 kvinnor, därav 3 minderåriga. Inom undergruppen post, telegraf, telefon 111. m. ha uppgifter lämnats för 50 arbetsställen med sammanlagt 3,154 arbetstagare, av vilka 1,331 voro skiftarbetare. Av arbetstagarna voro 1,731 män, därav 80 minderåriga, och 1,423 kvinnor, därav 9 minderåriga.

Yrkesgrupp 13. Inom denna yrkesgrupp ha uppgifter lämnats för 215 arbetsställen med 7,125 arbetstagare, av vilka 1,166 uppgivits vara skiftarbetare. Antalet kvinnliga arbetstagare utgjorde 5,292, därav 50 minderåriga, och antalet manliga 1,833, därav 89 minderåriga.

För yrkesgrupp 14 slutligen ha uppgifter inkommit från 785 arbetsställen, vid vilka sysselsattes 17,377 arbetstagare, därav 274 skiftarbetare. Av arbetstagarna ifråga voro 4,848 manliga, därav 181 minderåriga, och 12,529 kvinnliga, därav 163 minderåriga.

Såsom förut framhållits ha till kommittén inkommit nära 26,500 uppgiftsformulär, avseende motsvarande antal arbetsställen. Ehuru denna siffra är förhållandevis hög, torde den ändock icke innefatta alla de arbetsställen, som finnas inom de i tab. 1 angivna yrkesgrupperna. En jämförelse med vissa i yrkesinspektionens verksamhets- berättelse för år 1938 meddelade statistiska uppgifter visar, att en icke oväsentlig skill- nad förefinnes mellan antalet hos yrkesinspektörerna (inkl. yrkesunderinspektörerna) och bergmästarna registrerade arbetsställen och de i tab. 1 angivna siffrorna (se not under tabellen). Av berättelsen framgår sålunda, att vid slutet av år 1938 sammanlagt 40,452 arbetsställen funnos registrerade hos yrkesinspektionen och bergmästarna inom de yrkes— grupper, som upptagas i tabellen. Detta betyder, att omkring 14,000 arbetsställen icke kommit att omfattas av undersökningen. Säkert är, att många mindre arbetsställen, trots att de erhållit påminnelser om ifyllandet och insändandet av ifrågavarande for- mulär, uraktlåtit att insända begärda uppgifter. Det är emellertid att märka, att skill- naden i arbetarantal icke är så framträdande som i fråga om antalet arbetsställen. Enligt ovannämnda berättelse sysselsattes nämligen vid de hos yrkesinspektionen och bergmästarna år 1938 registerförda arbetsställena 686,274 arbetstagare, medan under— sökningen berört 634,084 arbetstagare. Skillnaden utgör 52,190 eller 7,6 % av förstnämnda antal arbetstagare. Man kan härav draga den slutsatsen, att det företrädesvis varit mindre arbetsställen (med i genomsnitt högst 4 arbetstagare), som antingen ej tillställts ifrågavarande frågeformulär eller underlåtit att besvara detta. Det må vidare framhållas, att i yrkesinspektionens register jämväl upptages ett mindre antal arbetsställen, för vilka arbetstagare ej finnas angivna, t. ex. automatiska kraftstationer tillhörande exem-

pelvis aktiebolag, som driver verksamhet på flera platser. Med hänsyn till att ovan- nämnda skillnad i fråga om arbetarantal är förhållandevis liten, får resultatet av under- sökningen, ändock att omkring 14,000 arbetsställen ej inkommit med uppgifter, anses giva en ganska tillfredsställande bild av arbetsförhållandena inom industriell och där- med likställd verksamhet. De frågor, som kommittén genom denna undersökning velat få särskilt belysta och som i det följande närmare behandlas, nämligen förekomsten och omfattningen av nattarbete samt sön- och helgdagsarbete jämte orsakerna till dylikt arbete, torde för de mindre arbetsställen, som ej insänt uppgiftsformuläret, i allmänhet icke ha någon större betydelse, bortsett från möjligen sådana arbetsställen som bagerier och mejerier.

I frågeformuläret begärdes även uppgift om det totala antal dagar under året, då arbetet pågått. En redogörelse härför lämnas i tab. 1. Bland arbetsställen, där arbetet fortgått högst 200 dagar på året, kommer det största antalet på yrkesgrupp 3 eller 3,126. Inom denna yrkesgrupp är det framför allt sågverken, som ha en relativt kort drifttid per år. Yrkesgrupp 2 uppvisar likaledes ett ganska stort antal arbetsställen eller 633 med högst 200 arbetsdagar per år. Till dessa arbetsställen hänföras företrädes- vis tegelbruk och torvströfabriker samt arbetsställen tillhörande undergruppen brytning jämte grovhuggning och krossning av sten. Även inom yrkesgrupp 5 finnes ett relativt stort antal arbetsställen med säsongbetonade driftförhållanden. Särskilt gäller detta kvarnar, stärkelsefabriker och brännerier. I anslutning till det här sagda må meddelas, att på därom i formuläret gjord fråga 1,786 arbetsställen uppgivit, att arbetet av olika skäl varit nedlagt under viss del eller vissa delar av året.

Bland arbetsställen, som ha mer än 300 arbetsdagar per år, finnes ett stort antal sådana inom yrkesgrupp 5. De flesta av dessa arbetsställen utgöras av mejerier och bagerier. Därnäst kommer yrkesgrupp 10 avseende kraftstationer, elektricitets-, gas-, vattenlednings- och renhållningsverk.

Förekomst och omfattning av skiftarbete.

Av tab. 1 framgår, att inalles 113,029 arbetstagare under är 1938 sysselsattes i arbete med skiftindelning. Hur detta arbete fördelas på två- och treskiftsarbete framgår dock ej av tabellen. För att kunna bedöma, huruvida och i vad mån nattarbete före- kommer, fordras emellertid kännedom om hur arbetet fördelas på två— och treskifts— arbete, hur många arbetsställen, som bedriva dylikt arbete, samt hur många manliga och kvinnliga arbetstagare över och under 18 år, som beröras därav. En redogörelse härför lämnas i det följande.

Tvåskiftsarbete. Av tab. 2 framgår, att tvåskiftsarbete förekom under år 1938 vid 1,473 arbetsställen. Bland dessa funnos 850 arbetsställen, som bedrevo sådant arbete hela året. Antalet arbetstagare, som sysselsattes i tvåskiftsarbete, utgjorde 62,288. Av dessa voro 46,396 män och 12,995 kvinnor över 18 år samt 2,897 minderåriga. Vid jämförelse med totala antalet arbetstagare, som berördes av undersökningen (634,084) , erhålles sålunda, att i runt tal 10 % av sistnämnda antal arbetstagare sysselsattes, helt eller delvis, under angivna år i tvåskiftsarbete. Beträffande vissa av de redovisade huvudgrupperna må framhållas följande.

Yrkesgrupp 1. Det största antalet arbetstagare i tvåskiftsarbete uppvisar yrkes- grupp 1. Vid redovisade 326 arbetsställen inom denna grupp sysselsattes 23,868 arbets— tagare eller ungefär 38 % av de i tvåskiftsarbete sysselsatta arbetstagarna. Huvud- parten av dessa arbetstagare förekom inom de två undergrupperna järnmalmsgruvor och anrikningsverk samt mekaniska verkstäder. Sålunda sysselsattes vid 52 arbetsställen inom förstnämnda undergrupp 5,059 och vid 108 mekaniska verkstäder 8,109 arbetstagare eller sammanlagt 13,168 arbetstagare, vilket utgör 55 % av totala antalet tvåskiftsarbe-

Tab. 2. Antal arbetsställen och avdelningar med tvåskiftsarbete och däri sysselsatta arbetstagare.

.. __ Nr.-mde- ...... stallen ningar Arbets- Aydel— i däröver Isnar och anga stallen ningar , darover 1. Malmbrytning och metallindustri ....... 326 660 220 462 22,214 908 746 23,868 2. Jord— och stenindustri 165 196 77 90 2,011 136 65 2,212 3. Träindustri .......... 125 184 29 46 5,221 64 362 5,647 4. Pappers— och grafisk industri ............. 216 354 174 277 4,267 514 110 4,891 5. Livsmedelsindustri . . . 160 212 66 82 1,748 1,795 150 3,693 6. Textil- och bekläd- nadsindustri ......... 198 347 123 225 4,745 7,167 792 12,704 7. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri ....... 23 38 12 25 784 737 257 1,778 8. Kemisk-teknisk in- dustri ............... 49 63 22 29 685 241 53 979 9. Byggnadsverksamhet . 31 40 2 2 733 — 1 734 10. Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m. . . . . 93 107 72 82 421 44 — 465 12. Land— och sjötransport 47 62 30 41 3,421 1,341 360 5,122 14. Annan yrkesrörelse. . . 40 40 23 23 146 48 1 195 Summa 1.473 | 2,303 i 850 1,384 ( 46.396 l 12,995 2,897 l 62,288

tare inom yrkesgrupp 1. Av sistberörda arbetsställen hade 46 resp. 59 tvåskiftsarbete hela året. Bland övriga undergrupper framträda särskilt järnverken (41 arbetsställen med 2,961 albetstagare), järn- och stålmanufaktur (65 resp. 2,700) och skeppsvarven (8 resp. 2 31.0) Inom nämnda grupper sysselsattes sålunda totalt 7, 971 arbetstagare, mot- svarande 33 % av samtliga tvaskiftsarbetare inom här angivna yrkesgrupp 1. Vid sist- nämnda tre undergrupper förekom tvåskiftsaibete hela året vid resp. 31, 46 och 4 arbetsställen. Av det anförda framgår, att inom de nämnda undergrupperna sysselsattes år 1938 omkring 88 % av alla tvåskiftsarbetare inom yrkesgrupp 1.

I fråga om kvinnors och minderårigas sysselsättande i tvåskiftsarbete inom nämnda yrkesgrupp dominerade undergruppen mekaniska verkstäder. Inom denna grupp deltogo sålunda 625 kvinnor i tvåskiftsarbete, vilket motsvarar 69 % av totala antalet kvinnor, som inom yrkesgrupp '1 sysselsattes i dylikt arbete. Bland övriga undergrupper, inom vilka kvinnor användes till tvåskiftsarbete, må nämnas metallmanufaktur (91 kvinnor) och fabriker för elektriska apparater och ledningar (85 kvinnor). Det största antalet minderåriga, som användes till tvåskiftsarbete, kom även på mekaniska verkstäder, näm— ligen 315, d. v. s. omkring 42 % av samtliga minderåriga, som inom yrkesgrupp 1 sysselsattes i tvåskiftsarbete. Till dylikt arbete användes minderåriga i övrigt före- trädesvis inom undergrupperna järn- och stålmanufaktur (146 minderåriga) samt järn- malmsgruvor och anrikningsverk (134 minderåriga).

Yrkesgrupp 2. Inom denna yrkesgrupp sysselsattes vid 165 arbetsställen 2,212 arbets— tagare i tvåskiftsarbete. 77 arbetsställen bedrevo dylikt arbete hela året. Bland under- grupperna må nämnas, att största antalet tvåskiftsarbetare redovisades för gruppen brytning jämte grovhuggning och krossning av sten, nämligen 40 arbetsställen med 759 arbetstagare, därav 24 kvinnor och 2 minderåriga. Vidare förekom tvåskiftsarbete inom grupperna tegelbruk (26 arbetsställen med 335 arbetstagare), kalk— och kritbruk (11 resp. 181), cementfabriker (8 resp. 142) och glasindustri (10 resp. 138). Skiftarbete hela året bedrevs inom här nämnda undergrupper vid 21, 6, 6, 4 resp. 5 arbetsställen.

Yrkesgrupp 3. Av de i denna yrkesgrupp redovisade 5,647 tvåskiftsarbetarna, mot— svarande 9 % av totala antalet arbetstagare i tvåskift, kommo 4,850 eller 86 % på under— gruppen sågverk och hyvlerier. Av de 92 sågverk och hyvlerier, som lämnat uppgifter i berörda hänseende, hade 15 skiftarbete hela året. Inom nämnda undergrupp syssel- sattes dessutom 251 minderåriga i tvåskiftsarbete, d. v. s. omkring 69 % av yrkesgrup- pens 362 i dylikt arbete sysselsatta minderåriga. Bland de inom undergruppen låd- och fanerfabriker (6 arbetsställen, därav 5 med skiftarbete hela året) sysselsatta 389 tvåskiftsarbetarna voro 37 kvinnor samt 94 minderåriga.

Yrkesgmpp 4. Det inom denna yrkesgrupp uppgivna antalet tvåskiftsarbetare (4,891), vilket motsvarade 8 % av totala antalet sådana arbetare, fördelades huvud— sakligen på undergrupperna boktryckerier (95 arbetsställen med 1,736 arbetstagare), pappersmassefabriker (66 resp. 1,709) samt pappersbruk och pappfabriker (40 resp. 1,261). Av här nämnda slag av arbetsställen bedrevo 82, 49 resp. 35 tvåskiftsarbete hela året.

Antalet kvinnor i tvåskiftsarbete utgjorde inom förevarande yrkesgrupp 514, av vilket antal 38, 80 resp. 296 kvinnor kommo på nyssnämnda undergrupper. Övriga 100 kvin- nor i tvåskiftsarbete sysselsattes vid kartongvarufabriker och annan pappersindustri. Av de i yrkesgruppen redovisade 110 minderåriga skiftarbetarna sysselsattes 49 inom undergruppen pappersbruk och pappfabriker, 46 inom gruppen pappersmassefabriker och 11 inom gruppen boktryckerier.

Yrkesgrupp 5. De inom denna yrkesgrupp sysselsatta 3,693 tvåskiftsarbetarna mot— svarade 6 % av samtliga i tab. 2 upptagna tvåskiftsarbetare. Det största antalet arbets— tagare i tvåskiftsarbete hänförde sig till bagerier (39 arbetsställen med 1,119 arbets- tagare), choklad- och karamellfabriker (12 resp. 751), sockerraffinaderier (4 resp. 659), råsockerbruk (16 resp. 446) och kvarnar (39 resp. 325). Av nämnda arbetsställen be- drevo 27 bagerier, 5 choklad— och karamellfabriker samt 15 kvarnar tvåskiftsarbete hela året.

Inom förevarande yrkesgrupp sysselsattes icke mindre än 1,795 kvinnor i tvåskifts— arbete, motsvarande 49 % av tvåskiftsarbetarna inom yrkesgruppen. Det största antalet kvinnor förekom inom undergrupperna bagerier (702), choklad- och karamellfabriker (461), sockerraffinaderier (329) och råsockerbruk (176). Antalet minderåriga, som inom berörda yrkesgrupp sysselsattes i tvåskiftsarbete, uppgick till 150, varav de flesta sysselsattes i bagerier (58) samt choklad- och karamellfabriker (51).

Yrkesgmpp 6'. Inom textil- och beklädnadsindustrien sysselsattes vid 198 arbetsställen 12,704 tvåskiftsarbetare, vilket antal motsvarar cirka 20 % av totala antalet i tab. 2 redovisade sådana arbetstagare. Största antalet arbetstagare med tvåskiftsarbete inom denna yrkesgrupp förekom i undergrupperna bomullsspinnerier och -väverier (42 ar- betsställen med 5,677 arbetstagare) samt ullspinnerier och ylleväverier (44 resp. 3,47 3). Sammanlagt sysselsattes inom dessa undergrupper 9,150 arbetstagare, vilket motsvarar 72 % av antalet tvåskiftsarbetare inom förevarande yrkesgrupp. Ett relativt stort antal sådana arbetstagare sysselsattes därjämte vid trikåfabriker (64 arbetsställen med 1,434 arbetstagare) samt inom undergruppen lin-, hamp- och jutespinnerier och -väve- rier (9 resp. 1,260). Tvåskiftsarbete hela året förekom vid 28, 31, 39 resp. 5 arbets- ställen inom de fyra ovannämnda undergrupperna.

Den kvinnliga arbetskraften dominerade helt naturligt inom denna yrkesgrupp, som sysselsatte 7,167 kvinnor eller omkring 55 % av alla i tab. 2 angivna kvinnor i två- skiftsarbete. Antalet kvinnor sysselsatta i dylikt arbete inom nyss angivna under- grupper utgjorde i ovannämnda ordningsföljd 3,233, 1,866, 987 resp. 739 eller sam- manlagt 6,825 kvinnor. Det antal minderåriga, som inom yrkesgruppen sysselsattes i tvåskiftsarbete, var 792, varav 479 eller 60 % voro sysselsatta inom bomullsspinnerier och -väverier.

Yrkesgrupp 7. Enligt tab. 2 sysselsattes inom denna yrkesgrupp 1,778 arbetstagare i tvåskiftsarbete, fördelade på 23 arbetsställen. Största antalet tvåskiftsarbetare kom på undergruppen gummivarufabriker. Sålunda sysselsattes vid 10 arbetsställen inom denna grupp 1,574 arbetstagare, varav 644 mån, 687 kvinnor och 243 minderåriga. Av dessa arbetsställen bedrevo 6 tvåskiftsarbete hela året.

Yrkesgrupp 9. Av de för denna grupp angivna tvåskiftsarbetarna sysselsattes 529 inom undergruppen väg- och gatubyggnader och 125 inom gruppen vattenbyggnader eller sammanlagt 654 arbetstagare.

Yrkesgrupp 10. De i denna yrkesgrupp redovisade kvinnliga tvåskiftsarbetarna voro sysselsatta inom undergruppen renhållningsverk.

Yrkesgrupp 1.2. Inom denna yrkesgrupp redovisat antal arbetstagare i tvåskiftsarbete (5,122) fördelades huvudsakligen på undergrupperna post, telegraf, telefon m. m. (4 ar- betsställen med 1,320 arbetstagare) och spårvägsdrift (6 resp. 3,043). Det stora antalet kvinnor inom yrkesgruppen kom främst på förstnämnda undergrupp, inom vilken 1,311 kvinnor sysselsattes. Av de för yrkesgrupp 12 redovisade minderåriga (360) voro 282 sysselsatta inom undergruppen spårvägsdrift.

Treskiftsarhete. De i tab. 3 återgivna uppgifterna utgöra en summarisk översikt av treskiftsarbetets omfattning under år 1938 samt fördelning på yrkesgrupper. Härav framgår, att sådant arbete förekom vid 1,235 arbetsställen och att däri sysselsattes 50,860 män och 74 kvinnor över 18 år samt 649 minderåriga eller sammanlagt 51,583 arbetstagare. Detta betyder, att i runt tal 8 % av totala antalet arbetstagare, som berördes av undersökningen, helt eller delvis, sysselsattes i treskiftsarbete under angivna år. Av nämnda arbetsställen bedrevo 863 skiftarbete hela året. Huvudparten av dessa skiftarbetare kom på yrkesgrupp 1 (18,716) och yrkesgrupp 4 (16,524) eller samman- lagt 35,240 arbetstagare, motsvarande 68 % av samtliga treskiftsarbetare. Sysselsätt— ningen av kvinnor i treskiftsarbete sammanhänger med det förhållandet, att undersök— ningen omfattade även mindre arbetsställen (med färre än 10 arbetare), för vilka 19 6 i gällande arbetarskyddslag icke är tillämplig. Rörande vissa av de redovisade huvud- grupperna må framhållas följande.

Yrkesgrupp 1. Liksom för tvåskiftsarbete (jfr tab. 2) uppvisar denna yrkesgrupp även i fråga om treskiftsarbete det största antalet arbetstagare, nämligen 18,716 eller ungefär 36 % av samtliga i tabellen redovisade treskiftsarbetare. Av dessa arbetstagare fördelades de flesta på de tre undergrupperna verk för framställning av järn och stål, järn- och stålmanufaktur samt mekaniska verkstäder. Sålunda sysselsattes inom de 55 redovisade järnverken 11,103 treskiftsarbetare eller omkring 59 % av totala antalet sådana arbetstagare inom yrkesgrupp 1. Inom undergruppen järn- och stålmanufaktur funnos vid 35 arbetsställen 2,344 treskiftsarbetare, motsvarande 12,5 %, och vid 49 mekaniska verkstäder 2,174 eller inemot 12 %. Härav framgår, att inom sistnämnda tre undergrupper sysselsattes sammanlagt 15,621 arbetstagare i treskiftsarbete eller ungefär 83 % av samtliga i tabellen under yrkesgrupp 1 redovisade treskiftsarbe- tare. Sådant arbete bedrevs under hela året vid 41, 32 resp. 32 arbetsställen inom nämnda undergrupper. Järnmalmsgruvornas och anrikningsverkens andel i de redovi- sade uppgifterna för treskiftsarbete är relativt liten. Dylikt arbete vid 31 arbetsställen berörde sålunda endast 1,057 arbetstagare, d. v. s. omkring 6 % av de i tabellen under

Tab. 3. Antal arbetsställen och avdelningar med treskiftsarbete och däri sysselsatta arbetstagare.

An.... Y r k e 8 g r 11 p p Därav med skift- Manli a Kvinn- Arlbets- A_vdel— arbete hela året 18 år gch liga Minder- Summa. l stallen ningar Arbets- Avdel- däröver 18 år och ånga ställen ningar däröver 1. Malmbrytning och metallindustri ...... 212 438 164 348 18,427 _ 289 18,716 2. Jord- och stenindustri 231 273 152 184 3,120 7 10 3,137 3. Träindustri ......... 49 64 31 39 849 — 36 885 4. Pappers- och grafisk industri ........... 165 366 129 300 16,318 4 202 16,524 5. Livsmedelsindustri . . . I 13 158 27 38 5,033 17 10 5,060 6. Textil- och bekläd- nadsindustri ....... 70 83 38 44 1,923 32 70 2,025 7. Läder-, hår- och gum- mivaruindust-ri ..... 10 18 7 14 548 — 22 570 8. Kemisk—teknisk in- dustri ............ 63 113 42 82 1,676 — 10 1,686 9. Byggnadsverksamhet 16 18 7 8 524 — — 524 10. Kraft—, belysnings- och vattenverk m. m. . . . 268 294 248 272 1,886 — _ 1,886 12. Land- och sjötransport 18 23 13 17 456 14 — 470 14. Annan yrkesrörelse . . 20 21 5 6 100 — — 100 Summa 1,235 i 1,869 863 1,352 50,860 74 649 51,583

yrkesgruppen 1 redovisade arbetstagarna. Inom sistnämnda undergrupp förekom tre— skiftsarbete under hela året vid 25 arbetsställen.

Några kvinnliga arbetstagare sysselsattes ej i treskiftsarbete inom denna yrkesgrupp. Minderåriga användes däremot i sådant arbete till ett antal av 289, varav 191 sysselsattes i undergruppen järnverk.

Yrkesgrupp 2. Bland de verksamhetsområden inom jord- och stenindustrien, där treskiftsarbete bedrevs, må särskilt framhållas undergruppen brytning jämte grovhugg- ning och krossning av sten. Inom denna sysselsattes vid 32 arbetsställen 559 ar- betstagare eller 18 % av samtliga i tabellen under yrkesgruppen 2 redovisade 3,137 treskiftsarbetare. Vid 30 kalk- och kritbruk sysselsattes 491 treskiftsarbetare (16 %), vid 7 cementfabriker 498 (16 %), vid 84 tegelbruk 317 (10 %) samt vid 40 arbets- ställen inom glasindustrien 633 arbetstagare (20 %). Treskiftsarbete hela året förekom inom nämnda undergrupper vid resp. 22, 24, 7, 30 och 34 arbetsställen.

Kvinnlig arbetskraft (7 arbetstagare) användes inom undergruppen porslins- och kakelfabriker, medan 10 minderåriga sysselsattes i treskiftsarbete inom gruppen bryt— ning jämte grovhuggning och krossning av sten.

Yrkesgrupp 3. För denna yrkesgrupp redovisades största antalet treskiftsarbetare inom undergruppen sågverk och hyvlerier. Sålunda sysselsattes vid 28 arbetsställen inom sistnämnda grupp 380 arbetstagare, därav 20 minderåriga, i treskiftsarbete. Vid

6 låd— och fanerfabriker uppgick antalet sådana arbetstagare till 159, därav 13 minder- åriga. Skiftarbete under hela året bedrevs inom förstnämnda grupp vid 15 och inom den sistnämnda vid samtliga arbetsställen.

Yrkesgrupp 4. Inom pappers- och grafisk industri sysselsattes vid 165 arbetsställen 16,524 arbetstagare i treskiftsarbete, vilket antal motsvarar cirka 32 % av samtliga i tabellen upptagna treskiftsarbetare eller 4 % mindre än motsvarande antal inom yrkes- grupp 1. Huvudparten av nämnda arbetstagare inom grupp 4 förekom inom under— grupperna pappersmassefabriker (vid 100 arbetsställen sysselsattes 9,976 arbetstagare) samt pappersbruk och pappfabriker (54 resp. 6,416) eller sammanlagt för båda under- grupperna 16,392 personer, vilket motsvarar i runt tal 99 % av de i tabellen under yrkesgrupp 4 redovisade treskiftsarbetarna. Treskiftsarbete hela året bedrevs vid 75 resp. 49 arbetsställen inom här nämnda undergrupper.

De i denna huvudgrupp redovisade 4 kvinnliga arbetstagarna torde icke ha använts i regelbundet treskiftsarbete. Troligt är, att de alternerande sysselsatts i förmiddags- resp. eftermiddagsskiften. I ovan angivna undergrupper sysselsattes 144 resp. 56 min— deråriga i treskiftsarbete.

Yrkesgmpp 5. Inom denna yrkesgrupp, som berör livsmedelsindustrien, förekom det största antalet arbetstagare i treskiftsarbete vid råsockerbruken. Sålunda sysselsattes i treskiftsarbete vid 22 sådana arbetsställen sammanlagt 3,744 arbetstagare, därav 4 minderåriga, vilket antal motsvarar 74 % av alla skiftarbetare i denna huvudgrupp. Anmärkas må, att skiftarbetet vid samtliga dessa bruk i regel fortgått högst 250 dagar. Förutom vid dessa bruk bedrevs treskiftsarbete huvudsakligen vid kvarnar (29 arbets- ställen med 393 arbetstagare), sockerraffinaderier (4 resp. 354), bagerier (8 resp. 182) samt bryggerier och mälterier (25 resp. 156). Treskiftsarbete hela året förekom blott vid 12 kvarnar, 3 bagerier och 3 bryggerier. Yrkesgruppens samtliga kvinnliga arbets- tagare sysselsattes inom undergruppen bagerier.

Yrkesgrupp 6. Av de i denna grupp redovisade skiftarbetarna sysselsattes 706 inom undergruppen bomullsspinnerier och -väverier (11 arbetsställen, därav 6 med skiftarbete hela året), 617 inom gruppen trikåfabriker (35 resp. 20) och 254 inom gruppen ull- spinnerier och ylleväverier (10 resp. 6) eller sammanlagt 1,577 arbetstagare inom dessa undergrupper, motsvarande ungefär 78 % av yrkesgruppens samtliga redovisade 2,025 treskiftsarbetare.

I fråga om kvinnors och minderårigas sysselsättande i treskiftsarbete inom nämnda yrkesgrupp må meddelas, att av 32 kvinnor deltogo 25 i skiftarbete inom gruppen ull- spinnerier och ylleväverier (mindre fabriker) och av 70 minderåriga sysselsattes 26 i trikåfabriker och 25 inom gruppen färgerier, blekerier och impregneringsfabriker.

Yrkesgrupp 7. Inom denna yrkesgrupp sysselsattes det största antalet treskifts— arbetare inom undergruppen gummivarufabriker eller 520 arbetstagare, fördelade på 7 arbetsställen, varav 5 bedrevo skiftarbete hela året. Bland arbetstagarna voro 22 min- deråriga.

Yrkesgrupp 8. För denna grupp redovisas 1,686 treskiftsarbetare, sysselsatta vid 63 arbetsställen. De flesta arbetstagarna i skiftarbete kommo på undergrupperna krutbruk och andra sprängämnesfabriker (4 arbetsställen med 368 arbetstagare), konstgödnings- fabriker (4 resp. 367) samt olje-, tvål-, ljus- och parfymfabriker (9 resp. 228). Av sistnämnda 9 arbetsställen bedrevo 5 treskiftsarbete hela året.

Yrkesgrupp 10. Inom denna grupp torde finnas flera arbetsställen än de i tabellen upptagna, vilka stadigvarande bedriva treskiftsarbete, varför redovisat antal arbets- tagare säkerligen är för lågt.

Yrkasgrupp 12. Uppgifterna beträffande såväl antal arbetsställen som arbetarantal torde för denna yrkesgrupp ej vara fullständiga, vilket bland annat framgår därav, att den kvinnliga arbetskraften inom undergruppen post, telegraf, telefon 111. m. endast redovisas med 14 personer.

Arbetstidens förläggning vid skiftarbete.

Vid prövning av frågan om nattarbetets förekomst fordras jämväl kännedom om arbetstidens förläggning på dygnet. Enligt vissa internationella konventioner räknas såsom >>natt» tiden mellan kl. 22 och 5. I gällande arbetarskyddslag föreskrives för minderåriga och kvinnor i vissa fall, att i ledigheten för nattvila skall ingå tiden mellan kl. 22 och 5. Kommittén har i sitt förslag till arbetarskyddslag upptagit tiden mellan kl. 23 och 5. För att kunna bedöma, huruvida och i vad mån genomförandet av detta förslag skulle ingripa reglerande på skiftarbetet i de former detta för närvarande be- drives, har kommittén i sitt förutnämnda frågeformulär även anhållit om uppgifter rörande skifttiderna vid två- och treskiftsarbete. En redogörelse förde uppgifter, som sålunda meddelats, lämnas i det följande.

Tvåskiftsarbete. Såsom av tab. 2 framgår förekom tvåskiftsarbete vid 1,473 arbets- ställen, och i dylikt arbete sysselsattes' 62,288 arbetstagare. I tab. 4 redovisas för de skifttider, som tillämpades vid nämnda arbetsställen, i den mån uppgifter härom med- delats i frågeformuläret, samt för antalet arbetsställen och arbetstagare, som berördes av de olika skifttiderna. Då dessa voro olika inom skilda verksamhetsgrenar och även vid olika arbetsställen inom samma verksamhetsgren, har det befunnits lämpligt att särskilja uppgifterna i fyra olika grupper. Såsom utgångspunkt för denna uppdelning har valts den arbetstidsförläggning, som vid tvåskiftsarbete bestämmes av gällande ar— betarskyddslags föreskrifter rörande minderårigas och kvinnors användande i vissa. fall i dylikt arbete, nämligen å tid mellan kl. 5 och 22. En andra grupp har bestämts med hänsyn till den möjlighet, som yppas att förlägga tvåskiftsarbete mellan kl. 5 och 23, därest kommitténs förslag till ändrade bestämmelser om ledighet för nattvila vinner beaktande. I många fall förekommer det, att tvåskiftsarbete påbörjas före kl. 5 och avslutas efter kl. 23 eller ock att det påbörjas efter kl. 5 men avslutas först efter kl. 23. Vid bearbetningen av uppgiftsmaterialet har det ansetts lämpligt att sammanföra de uppgifter, som avse en sådan arbetstidsfördelning, inom en särskild grupp. De ar- betsställen, som hänföras till denna grupp, komma nämligen att mer eller mindre be- röras av kommitténs nyssnämnda förslag angående nattvila. Slutligen ha för fullstän- dighetens skull i tab. 4 införts de arbetsställen, som i formuläret icke lämnat uppgift beträffande arbetstidsförläggningen vid tvåskiftsarbete. De fyra grupper, vari upp- gifterna sålunda uppdelats, avse arbetsställen, där arbetet är 1938 bedrevs i två skift, kaa

1) började tidigast kl. 5 och slutade senast kl. 22, 2) började tidigast kl. 5 och slutade mellan kl. 22—23 och 3) började före kl. 5 eller/och slutade efter kl. 23 samt 4) sådana arbetsställen, för vilka arbetstidens förläggning å dygnet ej angivits. Enligt den första av dessa grupper sysselsattes vid 596 arbetsställen 24,463 arbets- tagare i skiftarbete å tid mellan kl. 5 och 22. Av arbetstagarna i denna grupp, som utgjorde 39 % av samtliga tvåskiftsarbetare, voro 51 % män, 43 % kvinnor och 6 % minderåriga. Av nämnda arbetstagare kommo 5,472 arbetstagare på yrkesgrupp 1, och inom denna redovisades det största antalet arbetstagare för undergrupperna järnmalms- gruvor och anrikningsverk (15 arbetsställen med 1,958 arbetstagare) samt mekaniska verkstäder (24 resp. 1,594). Inom yrkesgrupp 4 voro vid 70 arbetsställen 1,394 arbets- tagare sysselsatta i skiftarbete med ifrågavarande förläggning av arbetstiden. Av dessa fördelades 755 arbetstagare på undergruppen pappersbruk och pappfabriker (26 arb.-st.) och 293 på gruppen pappersmassefabriker (15 arb.—st.). Vid de 96 arbetsställen, som redovisades under yrkesgrupp 5, sysselsattes 3,071 arbetstagare, därav 1,613 kvin- nor, i skiftarbete med nyssnämnda arbetstidsfördelning. Av dessa kommo på under- grupperna bagerier (28 arb.-st.) 1,016, choklad- och karamellfabriker (10 arb.-st.) 734

Tab. 4. Arbetstidens förläggning vid tvåskiftsarbete.

Antal arbetsställen, vid vilka arbetstagare arbeta i två skift

som börja. tidigast kl. 5 som börja tidigast kl. 5 och som börja. före kl. 6 eller/och vilkas förläggning & dygnet och sluta senast kl. 22 sluta mellan kl. 22—23 sluta. efter kl. 23 ej angivits

Yrkesgrupp

aiemmin .lerrqp 1190 I? 81 eSiqurAx esllgxepum Jeagigp 1100 W SI canuuiAx Jeaorgp 1100 1? 81 sinnen eäiielepuiw 19.19.1151) 1130 13 St sändning naiieiapulw Jenglgp 1100 1? SI canadian

Malmbrytning och metallindustri. . . . . .

Jord- och stenindustri Träindustri . . . . . . . . . Pappers— och grafisk industri........... Livsmedelsindustri . . .

Textil— och bekläd- nadsindustri . . . . . . .

Läder-, hår- och gum- mivaruindustri . . . . .

Kemisk-teknisk in- dustri

47

Byggnadsverksamhet . 70 7 0 6 l 9

Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m.. . . 177 — 16 138 28 166 21 93 16 109 ——

Land-oehsjötransport 155 11 2 10 209 1 25 235 21 3,018 176 3,497 1,153

Annan yrkesrörelse.. 71 25 — 96 6 31 23 1 55 8 41 — — 41 —— l

Summa 12,514;10,469 1,480 24,463 275 10,792 589 45611,837 537]21,360| 420 '82422,604i 65 1,517 137

och sockerraffinaderier (4 arb.-st.) 657 arbetstagare. Det största antalet arbetstagare, som sysselsattes i tvåskiftsarbete å tid mellan kl. 5 och 22, förekom i yrkesgrupp 6 och utgjorde vid 131 redovisade arbetsställen 10,297. Bland dessa voro 3,195 män, 6,492 kvinnor och 610 minderåriga. De största undergrupperna. voro här bomullsspinnerier och -väverier, i fråga om vilka redovisades 28 arbetsställen med 4,890 arbetstagare (1,416, 3,069 resp. 405), samt ullspinnerier och ylleväverier avseende 29 arbetsställen med 2,687 arbetstagare (1,068, 1,556 resp. 63).

Antalet arbetstagare vid de under tabellens andra grupp redovisade 27 5 arbetsställena, där skiften började tidigast kl. 5 och slutade mellan kl. 22—23, uppgick till 11,837, motsvarande 19 % av samtliga arbetstagare i tvåskiftsarbete. Av arbetstagarna voro 91 % män, 5 % kvinnor och 4 % minderåriga. Anmärkas må, att i den mån kvinnliga arbetstagare sysselsättas i industriellt arbete å tid efter kl. 22, uppgifterna härom hän- föra sig till mindre, industriella arbetsställen. Enligt gällande arbetarskyddslag får nämligen kvinna ej användas till industriellt arbete å tid mellan kl. 22 och 5 vid ar- betsställen med i regel minst 10 arbetstagare. De flesta här angivna tvåskiftsarbetarna sysselsattes inom yrkesgrupp 1 och berörde 95 arbetsställen med 7,640 arbetstagare, därav 90 kvinnor och 231 minderåriga. De största undergrupperna inom yrkesgruppen voro mekaniska verkstäder (42 arb.-st.) med 3,410 arbetstagare, av vilka 22 voro kvinnor och 106 minderåriga, järnmalmsgruvor och anrikningsverk (9 arb.-st.) med 1,234 ar- betstagare, därav 4 minderåriga, samt järn- och stålmanufaktur (19 arb.-st.) med 1,004 arbetstagare, därav 90 minderåriga. Det näst största antalet arbetstagare sysselsattes inom yrkesgrupp 6 eller inalles 1,743 arbetstagare, av vilka 349 voro kvinnor och 96 minderåriga. Beträffande kvinnors användande i industriellt arbete hänvisas till vad därom nyss anförts. De största undergrupperna inom sistnämnda yrkesgrupp voro bomullsspinnerier och -väverier (11 arb.-st.) med 667 arbetstagare, därav 125 kvinnor och 62 minderåriga, ullspinnerier och ylleväverier (10 arb.-st.) med 291 arbetstagare, av vilka 29 voro kvinnor och 3 minderåriga, samt lin—, hamp— och jutespinnerier och -väverier (2 arb.—st.) med 281 arbetstagare, därav 77 kvinnor och 12 minderåriga. Inom undergruppen trikåfabriker sysselsattes vid 17 arbetsställen 266 arbetstagare, därav 100 kvinnor och 19 minderåriga.

Beträffande den tredje gruppen, under vilken redovisas sådana arbetsställen, där tvåskiftsarbetet började före kl. 5 eller/och slutade efter kl. 23, visar tabellen, att i dylikt tvåskiftsarbete sysselsattes inalles 22,604 arbetstagare, motsvarande 36 % av samt- liga tvåskiftsarbetare. Av här berörda. arbetstagare, som fördelades på 537 arbetsställen, voro 420 kvinnor och 824 minderåriga. De flesta arbetstagarna kommo pä yrkesgrupp 1 eller 9,916, sysselsatta vid 133 arbetsställen. Av nämnda arbetstagare voro 90 kvinnor och 212 minderåriga. Det största antalet tvåskiftsarbetare med ifrågavarande skift- indelning sysselsattes inom undergrupperna mekaniska verkstäder (40 arb.-st.) med 3,063 arbetstagare, därav 46 kvinnor och 101 minderåriga, verk för framställning av järn och stål (24 arb.-st.) med 1,722 arbetstagare, därav 29 minderåriga, järnmalms— gruvor och anrikningsverk (27 arb.-st.) med 1,716 arbetstagare, därav 16 kvinnor och 46 minderåriga, samt skeppsvarv (3 arb.-st.) med 1,689 arbetstagare, av vilka 7 voro minderåriga. Inom yrkesgrupp 3 redovisades 96 arbetsställen med 4,744 arbetstagare sysselsatta i tvåskiftsarbete av angivna slag. Av arbetstagarna voro 25 kvinnor och 27 0 minderåriga. En undergrupp, som här särskilt framträder, är sågverk och hyvlerier, vid vilka en mycket växlande arbetstidsförläggning förekommer. Inom nämnda grupp sysselsattes vid 74 arbetsställen ej mindre än 4,180 arbetstagare, av vilka 8 voro kvinnor och 222 minderåriga. Även inom yrkesgrupp 4 förekom ett relativt stort antal arbets- ställen med ovan angivna arbetstidsförläggning, nämligen 98 arbetsställen med 2,172 arbetstagare, därav 1 kvinna och 23 minderåriga. Inom denna grupp dominerade under-

grupperna boktryckerier (59 arb.—st.) med 1,023 arbetstagare, därav 1 kvinna och 4 minderåriga, samt pappersmassefabriker (33,arb.-st.) med 980 arbetstagare, av vilka 19 voro minderåriga. Inom yrkesgrupp 1.2 redovisades för 21 arbetsställen 3,497 arbets— tagare, vilka sysselsattes i tvåskiftsarbete, som här ovan angivits. Av arbetstagarna voro 176 kvinnliga och 303 minderåriga. Det största antalet kom på undergruppen spårvägsdrift med 3,043 arbetstagare, därav 29 kvinnliga och 282 minderåriga.

Vad slutligen beträffar den fjärde gruppen framgår av tabellen, att för 3,384 två- skiftsarbetare, motsvarande nära 6 % av samtliga sådana arbetare, icke angivits, hur skiftarbetet var förlagt på dygnet. Bland arbetstagarna i denna grupp funnos 1,517 kvinnor och 137 minderåriga. Av de kvinnliga arbetstagarna kommo icke mindre än 1,153 på yrkesgrupp 12, inom vilken samtliga tillhörde undergruppen post, telegraf, telefon 111. in. Det må Vidare framhållas, att av de under yrkesgrupp 6 redovisade 638 arbetstagarna 326 voro kvinnor. Av dessa sysselsattes 281 inom undergruppen ull- spinnerier och ylleväverier (4 arb.-st.). I samma undergrupp sysselsattes 72 av yrkes- gruppens 86 minderåriga.

Av tabellen finner man, att 32,152 manliga, 1,009 kvinnliga och 1,280 minderåriga eller sammanlagt 34,441 arbetstagare, motsvarande 55 % av samtliga tvåskiftsarbetare, sysselsattes i tvåskiftsarbete, vilket icke inrymmes i tiden mellan kl. 5—22. Sannolikt har en betydande del av de 3,384 arbetstagare, för vilka tiden för skiftens förläggning icke angivits, även sin arbetstid förlagd till tid, som ej faller inom tidrymden kl. 5—22. I den mån kommitténs förslag till ändring av tiden för nattledigheten från kl. 22—5 till kl. 23—5 kommer att genomföras, gives dock möjlighet att utan hinder av lagen bedriva skiftarbete till kl. 23. De av kommittén föreslagna skärpta bestämmelserna rörande ledighet för nattvila torde emellertid medföra, att ett flertal av de i tabellen under tredje gruppen redovisade arbetsställena måste vidtaga ändring i arbetstidens förläggning, enär i lagförslagets mening förutsättningar icke torde föreligga för be- drivande av skiftarbete å tid mellan kl. 23 och 5.

Enligt föregående tab. 2 sysselsattes år 1938 12,995 kvinnliga arbetstagare över 18 år i tvåskiftsarbete. Av dessa deltogo, såsom tab. 4 visar, 10,469 kvinnor i dylikt arbete, förlagt mellan kl. 5 och 22. Beträffande övriga redovisade kvinnliga tvåskiftsarbetare (2,526) finner man enligt tab. 4, att 589 av dem sysselsattes i skiftarbete till kl. 23 och 420 i skiftarbete, som började före kl. 5 eller slutade efter kl. 23. I fråga om de återstående 1,517 kvinnliga arbetstagarna finnes ingen uppgift om skifttiderna. Såsom ovan anförts får kvinna ej användas i industriellt arbete av större omfattning å tid mellan kl. 22 och 5. Detta innebär, att minst ovannämnda 1,009 (589 + 420) kvinnliga arbetstagare måste ha sysselsatts i skiftarbete, som antingen bedrivits vid mindre, in- dustriella arbetsställen (i regel färre än 10 arbetstagare) eller ej varit hänförligt till industriellt arbete i lagens mening.

Såsom framgår av tab. 2 sysselsattes 2,897 minderåriga i tvåskiftsarbete under år 1938. Enligt tab. 4 uppgick antalet minderåriga i skiftarbete förlagt mellan kl. 5 och 22 till 1,480. Med hänsyn till bestämmelserna i arbetarskyddslagens 14 $ 3 mom. får förutsättas, att samtliga dessa minderåriga hade fyllt 16 år. Då enligt samma bestäm- melser endast ynglingar, som fyllt 16 år, kunna få användas till arbete å tid före kl. 5'eller efter kl. 22 (flottningsarbete omfattas ej av undersökningen), torde de minder- åriga, som redovisas under andra och tredje grupperna i tab. 4 (456 +824), få anses vara 16- och 17-års ynglingar, för vilkas användande till arbete nattetid lämnats särskilt tillstånd av yrkesinspektionens chefsmyndighet, yrkesinspektör eller bergmästare. I tvåskiftsarbete, som började före kl. 5 eller slutade efter kl. 22, skulle sålunda deltaga minst 1,280 ynglingar över 16 år.

Treskiftsarbete. Såsom av tab. 3 framgår förekom treskiftsarbete vid 1,235 arbets— ställen, och i dylikt arbete sysselsattes 51,583 arbetstagare.

I tab. 5 redovisas för arbetstidens förläggning vid nämnda arbetsställen, i den mån uppgifter härom meddelats i frågeformuläret, samt för antalet arbetsställen och arbets- tagare, som berördes av de olika skifttiderna. Då även i fråga om treskiftsarbete skiftens förläggning varierade inom olika verksamhetsgrenar och jämväl vid olika ar- betsställen inom samma verksamhetsgren, ha de meddelade uppgifterna i tabellen upp- delats på följande grupper, nämligen skift förlagda till tiderna:

1) kl. 6—14, 14—22 och 22——6, 2) kl. 4———12, 12—20 och 20——4, 3) kl. 5—13, 13—21 och 21—5, 4) kl. 7—15, 15—23 och 23—7 samt 5) skift förlagda till andra tider. Till en grupp 6) ha hänförts arbetsställen, vilka i frågeformuläret icke lämnat uppgift om förekommande skifttider.

I de enstaka fall, då skiften icke varit förlagda exakt mellan ovannämnda klockslag, ha ifrågavarande uppgifter redovisats under den grupp, som hade närmast motsvarande skifttider.

Antalet arbetstagare, för vilka skifttiderna voro kl. 6, 14 och 22, uppgick enligt tab. 5 till 38,782, motsvarande 75 % av samtliga treskiftsarbetare. Av arbetarna i denna grupp voro 38,245 män, 59 kvinnor och 478 minderåriga, vilka siffror motsvara resp. 75 %, 80 % och 74 % av samtliga i treskiftsarbete år 1938 sysselsatta män, kvinnor och minderåriga. I yrkesgrupp 1 sysselsattes vid 126 arbetsställen 8,417 arbetstagare i skiftarbete med nämnda skiftindelning, 151 av dessa voro minderåriga. Vid 28 arbets- ställen inom undergruppen verk för framställning av järn och stål funnos 4,116 tre- skiftsarbetare, av vilka 98 voro minderåriga. Inom gruppen mekaniska verkstäder syssel— sattes vid 31 arbetsställen 1,177 arbetstagare, därav 14 minderåriga. För 25 arbets- ställen inom gruppen järn- och stålmanufaktur redovisades 1,150 arbetstagare, därav 23 minderåriga. Inom yrkesgrupp 2 funnos 2,759 treskiftsarbetare, därav 6 kvinnor. Av arbetstagarna inom denna grupp kommo 574 på glasindustri (33 arb.—st.), 498 på cementfabriker (7 arb.-st.), 479 på kalk— och kritbruk (28 arb.—st.), 391 på brytning jämte grovhuggning och krossning av sten (24 arb.-st.), 204 på tegelbruk (51 arb.-st.) och 122, därav 6 kvinnor, på porslins- och kakelfabriker (7 arb.-st.). På yrkesgrupp 4 kommo ej mindre än 16,252 arbetstagare, som började skiften kl. 6, 14 och 22, eller 42 % av samtliga skiftarbetare med dessa skifttider. Ifråga— varande arbetstagare, bland vilka funnos 4 kvinnor och 197 minderåriga, fördelades huvudsakligen på undergrupperna pappersmassefabriker (98 arb.-st. med 9,834 ar- betstagare, därav 4 kvinnor och 141 minderåriga) samt pappersbruk och pappfabri— ker (53 arb.-st.) med 6,386 arbetstagare, därav 56 minderåriga.). Inom yrkesgrupp 5 sysselsattes 4,875 arbetstagare, därav 17 kvinnor och 10 minderåriga. Den största undergruppen var här råsockerbruk, för vilken redovisades 22 arbetsställen med 3,744 arbetstagare, av vilka 4 voro minderåriga. Vid 4 sockerraffinaderier sysselsattes i treskift 354 arbetstagare, därav 6 minderåriga, och vid 8 bagerier 182 arbetstagare, av vilka 17 voro kvinnor. För yrkesgrupp 6 redovisades 1,776 treskiftsarbetare, därav 32 kvinnor och 56 minderåriga. De största undergrupperna inom denna yrkesgrupp voro bomullsspinnerier och -väverier (10 arb.-st. med 702 arbetstagare, därav 13 min- deråriga), trikåfabriker (28 arb.-st. med 396 arbetstagare, av vilka 2 voro kvinnor och 12 minderåriga), ullspinnerier och ylleväverier (8 arb.-st. med 236 arbetstagare, av vilka 25 voro kvinnor) samt färgerier, blekerier och impregneringsfabriker (8 arb.-st. med 104 arbetstagare, därav 25 minderåriga). Även inom yrkesgrupp 8 redovisades ett relativt stort antal skiftarbetare med ovan angivna skiftindelning eller 1,331 arbets— tagare, därav 10 minderåriga. Av dessa arbetstagare kommo 367 på undergruppen konstgödningsfabriker (4 arb.-st.) och 184 på olje-, tvål-, ljus- och parfymfabriker (6 arb.-st.).

Tab. 5. Arbetstidens förlägg—

Antal arbetsställen, vid vilka arbetstagare kl. 6—14, 14—22, 22—61 kl. 4—12, 12——20, 20——42 kl. 5—13, Yrkes ru a = g pp és 555 555 % åse és sås % Eee és 555 ås äss Ess % Såå ås "äss % ååå ås äss sin 212-:: QS” å m=0 ”lm 225 å m=" 4" 2211 1. Malmbrytning och metallindustri ....... 126 8,266 — 151 8,417 38 7,853 130 7,983 20 1,049 2. Jord- och stenindustri 176 2,753 6 — 2,759 6 104 10 114 7 35 3. Träindustri .......... 40 809 — 32 841 2 9 — 9 1 3 4. Pappers- och grafisk industri ............. 155 16,051 4 197 16,252 1 27 — 27 — -— 5. Livsmedelsindustri . . . 92 4,848 17 10 4,875 4 25 _ 25 1 3 6. Textil- och bekläd- nadsindustri ......... 58 1,688 32 56 1,776 — — —— —— 6 43 7. Läder-, hår- och gum— mivaruindustri ....... 9 438 — 22 460 — _ _ — —— —- 8. Kemisk-teknisk in- dustri .............. 58 1,321 _ 10 1,331 1 299 — 299 — — 9. Byggnadsverksamhet. 9 491 — — 491 2 6 — 6 — —— 10. Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m ...... 205 1,329 — -— 1.329 8 39 — 39 12 113 12. Land- och sjötransport 7 220 — _ 220 1 »— — — —— — 14. Annan yrkesrörelse. . . 8 31 -— — 31 3 10 — 10 2 6 Summa 943 38,245 59 478 38,782H 65 t 8,372 140 8,512 ” 49 1,252

1 Skift, som börja t. ex. kl. 6,30, 14,30 och 22,30, äro medtagna bland skift, som börja kl. 6, 14 och 22. 2 Då inga kvinnliga arbetstagare sysselsatts i treskiftsarbete med här angivna skifttider, har den i första avdelningen upptagna kolumnen »Kvinnliga 18 år och däröver» utelämnats.

Av tab. 5 framgår vidare, att i skift, vilka började kl. 4 , 12 och 20, sysselsattes 8,512 arbetstagare, av vilka 140 voro minderåriga. Härav redovisades icke mindre än 7,983, därav 130 minderåriga, på yrkesgrupp 1. Sistnämnda arbetstagare fördelades huvud- sakligen på undergrupperna verk för framställning av järn och stål (21 arb.-st. med 6,173 arbetstagare, därav 89 minderåriga), järn- och stålmanufaktur (4, 873 resp. 31), mekaniska verkstäder (1, 660 resp. 0) samt järnmalmsgruvor och anrikningsverk (11, 268 resp. 10).

Antalet arbetstagare, som sysselsattes i skift, vilka började kl. 5, 13 och 21, uppgick till 1,273 arbetstagare, och av dessa voro 21 minderåriga. De flesta av dessa arbets— tagare eller 1,056, därav 7 minderåriga, kommo på yrkesgrupp 1. De fördelades huvud- sakligen inom undergrupperna järnmalmsgruvor och anrikningsverk (8 arb.—st. med 394 arbetstagare, därav 2 minderåriga), verk för framställning av järn och stål (3, 314 resp. 4), järn- och stålmanufaktur (3, 217 resp. 1) samt mekaniska verkstäder (3, 69

ning vid treskiftsarbete.

arbeta i tre skift, som äro förlagda mellan 13—21,21—52 kl. 7—15, 15—23, 23—72 andra tider icke angivna tider8 En & . då .. -å ” . få |- && k 5 g ' då ** % a

35 5532 435 2903 % såå 35 Foo; "502 % 5522 335 sin 22 f 5332 en 532 så "ass _g ess &? åse 552 % ass 25.5 "Säf. % så?» "; 5:53 a: 252 å sas så 2532 gaf; å 555 en 23% € 5353

7 1,056 10 533 — 533 15 362 — — 362 3 364 1 365 —— 35 1 6 — 6 36 206 1 — 207 5 16 — 16 — —— _— _ _ 5 25 — 4 29 3 —- 3 — —— 94 —- 94 34 — 2 36 1 112 3 115 _ 3 9 134 —- 134 6 19 — — 19 1 4 —— 4 14 57 2 8 —— 8 4 184 — — 184 —— — — — —— — . 1 110 —— 110 -— —— _ — —— — — — —— l — — 3 39 —- 39 1 17 — — 17 »— —— — _ — — —— — — _ 5 27 — — 27 — — —- —— — 113 11 165 — 165 28 216 —— — 216 4 24 —— 24 — —— * 3 156 — 156 8 68 14 — 82 —— »— —— — m 6 i 2 22 _ 22 5 31 — — 31 _ _ _ — i 21 1 1,273 h 4'7 1,267 . — ( 1,267 [116 1,18!) 15 6 1,210 15 523 4 527

3 Då. inga kvinnliga arbetstagare sysselsatts i treskiftsarbete vid här redovisade arbetsställen, har kolumnen »Kvinnliga 18 år och däröver») utelämnats.

resp. 0). Av de inom yrkesgrupp 6 sysselsatta 57 arbetstagarna kommo 48, därav 14 minderåriga, på gruppen trikåfabriker (4 arb.-st.).

Enligt tab. 5 sysselsattes under år 1938 1,267 arbetstagare i skift, vilka började kl. 7 , 15 och 23. Inom yrkesgrupp 1 redovisades 533 arbetstagare, av vilka 320 kommo på undergruppen skeppsvarv (2 arb.-st.), 195 på gruppen mekaniska verkstäder (7 arb.-st.) och 18 på gruppen metallmanufaktur (1 arb.-st.). Vidare må nämnas yrkes- grupp 5 med 134 arbetstagare, därav 102 vid 4 kvarnar, yrkesgrupp 10 med 165 ar- betstagare, av vilka 158 sysselsattes vid elektricitetsverk (10 arb.—st.) och 7 vid 1 gasverk samt yrkesgrupp 12 med 156 arbetstagare, därav 147 vid 2 spårvägsföretag.

Antalet arbetstagare, för vilka skiften voro förlagda till andra tider än de ovan relaterade, uppgick till 1,210, därav 15 kvinnor och 6 minderåriga. Av i yrkesgrupp 1 redovisade 362 arbetstagare kommo 217 på undergruppen verk för framställning av järn och stål (2 arb.—st.) och 73 på mekaniska verkstäder (7 arb.-st.). Inom yrkes-

grupp 6' voro 168 av gruppens 184 redovisade arbetstagare sysselsatta i trikåfabriker (2 arb.—st.). Av de 216 arbetstagarna, som redovisas under yrkesgrupp 10, kommo 162 på undergruppen elektricitetsverk (19 arb.-st.) och 24 på renhållningsverk (3 arb.-st.).

Bland de arbetstagare, som här omnämnas, upptagas 197 män, vilka arbetade i skift om 12 timmar vardera. Av dessa redovisades 104 på yrkesgrupp 1, vilka i sin tur för- delades på undergrupperna verk för framställning av järn och stål (1 arb.—st. med 64 arbetstagare), mekaniska verkstäder (1 resp. 21) och järn- och stålmanufaktur (1 resp. 19). Inom yrkesgrupp 2 sysselsattes 84 män med sistnämnda skiftindelning, fördelade på undergrupperna tegelbruk (24 resp. 81) och glasindustri (1 resp. 3). De återstående 9 arbetstagarna med ifrågavarande skiftindelning kommo på yrkesgrupp 3 (1 sågverk).

Slutligen har i tabellen redovisats för 15 arbetsställen, vilka utan att angiva skift— tiderna i frågeformuläret uppgivit, att treskiftsarbete förekom. Vid dessa arbetsställen sysselsattes 527 arbetstagare, därav 4 minderåriga. Härav kommo 365 arbetstagare, därav 1 minderårig, på yrkesgrupp 1 samt 115, därav 3 minderåriga, på yrkesgrupp 4.

Enligt tab. 5 sysselsattes 74 kvinnliga arbetstagare i treskiftsarbete under år 1938. Då såsom förut nämnts kvinna ej får användas till industriellt arbete av större om- fattning ä tid mellan kl. 22 och 5, måste ifrågavarande arbetstagare ha deltagit i sådant arbete vid arbetsställe, där i regel mindre än 10 arbetstagare funnits anställda, eller ock i arbete, som ej varit att anse såsom industriellt. Ehuru det ej framgått av de erhållna uppgifterna, är det icke uteslutet, att vederbörande uppgiftslämnare i vissa fall ansett, att nämnda arbetstagare deltaga i treskiftsarbete, även om de icke sysselsatts på det egentliga nattskiftet (å tid mellan kl. 22 och 5). Såsom framgår av tabellen sysselsattes de flesta av kvinnorna inom livsmedels- samt textil- och beklädnads- industrierna.

Vad beträffar minderåriga framgår av tab. 3, att 649 sådana arbetstagare under är 1938 sysselsattes i treskiftsarbete. Då endast ynglingar, som fyllt 16 år, kunna få användas till arbete 5. tid mellan kl. 22 och 5 (bortsett från flottningsarbete), är det tydligt, att ifrågavarande minderåriga utgjordes av sådana 16- och 17-års ynglingar, för vilka jämlikt 14 $ 3 mom. arbetarskyddslagen lämnats eftergift från gällande natt- arbetsförbud. Av här berörda minderåriga arbetade det största antalet på skift, som började kl. 6, 14 och 22. Härav kommo de flesta på yrkesgrupp 4 eller 197. Av dessa fördelades 141 på undergruppen pappersmassefabriker och 56 på gruppen pappersbruk och pappfabriker. Vidare kommo på yrkesgrupp 1 151 minderåriga., av vilka 98 syssel- sattes inom undergruppen verk för framställning av järn och stål, 23 inom järn- och stålmanufaktur, 14 inom mekaniska verkstäder samt 12 inom järnmalmsgruvor och anrikningsverk. Inom yrkesgrupp 6 sysselsattes 56 minderåriga i treskiftsarbete, för- delade på undergrupperna färgerier, blekerier och iniprcgneringsfabrikcr (25), bomulls- spinnerier och -väverier (13) samt trikåfabriker (12). Av de 32 minderåriga, som redo- visas under yrkesgrupp 3, kommo 16 inom undergruppen sågverk och hyvlerier samt 13 inom gruppen låd- och fanerfabriker.

Beträffande de minderåriga, som började skiften kl. 4, 12 och 20, sysselsattes 130 inom yrkesgrupp 1. Av detta antal fördelades 89 minderåriga på undergruppen verk för framställning av järn och stål, 31 på järn- och stålmanufaktur samt 10 på järn- malmsgruvor och anrikningsverk. De 10 under yrkesgrupp 2 redovisade minderåriga sysselsattes inom undergruppen brytning jämte grovhuggning och krossning av sten.

Raster vid skiftarbete.

En fråga, som vid skiftarbete ofta ej erhållit en ur arbetarskyddssynpunkt tillfreds- ställande lösning, är rastfrågan. För att utröna hur denna fråga i allmänhet blivit löst,

har kommittén i sitt frågeformulär även anhållit om uppgifter rörande antalet raster per skift och den sammanlagda rasttiden. En redogörelse för de uppgifter, som i detta hänseende meddelats, lämnas i det följande.

Tvåskiftsarbete. Hur rastfrågan ordnats vid tvåskiftsarbete framgår av tab. 6. I denna har dock icke medtagits uppgifter från 20 arbetsställen, vilka uppgivit, att. å skiftet förekommo tre raster om sammanlagt i 1 fall högst 1/2 timme, i 5 fall 3/4—1 timme och i 14 fall över 1 timme. Antalet arbetstagare, som berördes av dessa raster, utgjorde 1,109, därav 602 kvinnor och 206 minderåriga. Det förstnämnda fallet om tre raster på sammanlagt högst 1/2 timme avsåg en gummivarufabrik (yrkesgrupp 7), vid vilken sysselsattes 862 arbetstagare, av vilka 582 voro kvinnor och 172 minderåriga. I tabellen har ej heller medtagits från 17 arbetsställen meddelade uppgifter om raster, enär dessa uppgifter på grund av rasternas säväl olika längd som växlande antal icke lämpligen kunnat sammanställas i tabellform. Vid sistnämnda arbetsställen sysselsattes 461 arbetstagare, därav 1 minderårig.

Enligt de erhållna uppgifterna synes en rast per skift vara vanligast, dock förekomma vid många arbetsställen även två raster per skift. Vad beträffar rastens längd har denna befunnits växla mellan 10 minuter och över 1 timme. Med hänsyn härtill ha uppgifterna om raster i tabellen uppdelats på tre grupper, nämligen sådana om

1) högst 1/2 timme, 2) 3/4—1 timme och 3) över 1 timme.

Såsom framgår av tab. 6 hade 33,245 arbetstagare i tvåskiftsarbete en rast om högst 1/2 timme per skift. Av dessa arbetstagare, som utgjorde 53 % av samtliga i tab. 2 redovisade tvåskiftsarbetare, voro 22,630 män, 9,109 kvinnor och 1,506 minderåriga. Jämfört med motsvarande siffror i tab. 2 finner man, att bland tvåskiftsarbetarna 49 % av männen, 70 % av kvinnorna och 52 % av de minderåriga under skiftet erhöllo en rast om högst 1/2 timme. Det är dock att märka, att rasten i många fall ej omfattade denna tid. Enligt undersökningen funnos nämligen bland nyssnämnda arbetstagare ej mindre än 7,134 män, 4,999 kvinnor och 729 minderåriga eller tillsammans 12,862 ar- betstagare, vilka blott hade en rast på högst 15 minuter per skift.

Av de arbetstagare, som hade en rast om högst 1/2 timme, kommo på yrkesgrupp 1 nära hälften (48 %) eller 15,928 (14,663 män, 754 kvinnor, 511 minderåriga), och för 4,301 (4,005, 108 resp. 188) av dessa omfattade rasten högst 15 minuter.” Inom yrkes— gruppen förekom det största antalet arbetstagare med högst 1/2 timmes rast inom under- gruppen mekaniska verkstäder, nämligen 6,770 (5,963, 589 resp. 218), och av dessa hade 2,756 (2,584, 46 resp. 126) en rast på högst 15 minuter. Även inom undergrupperna järnmalmsgruvor och anrikningsverk samt verk för framställning av järn och stål funnos många tvåskiftsarbetare, som ej hade längre rast än högst 1/2 timme eller 3,325 resp. 2,256. Inom yrkesgrupp 4 hade 1,7 39 arbetstagare, därav 259 kvinnor och 56 minderåriga, blott en rast om högst 1/2 timme. För 332 av dessa, därav 177 kvinnor och 14 minderåriga, uppgick rasten till högst 15 minuter. Bland undergrupperna inom förevarande yrkes- grupp må nämnas pappersmassefabriker samt pappersbruk och pappfabriker, inom vilka 435 resp. 498 arbetstagare hade en rast om högst 1/2 timme. I sistnämnda under- grupp hade 216 arbetstagare en rast om högst 15 minuter. Av de i yrkesgrupp 5 syssel— satta 1,780 arbetstagarna med högst 1/2 timmes rast voro 1,067 kvinnor. Av dessa kommo 488 på bagerier och 450 på choklad- och karamellfabriker. Inom yrkesgrupp 6 uppgick rasten per skift till högst 1/2 timme för 8,758 arbetstagare (2,721 män, 5,380 kvinnor och 657 minderåriga). Bland dessa hade 6,966 arbetstagare (2,259, 4,213 resp. 494) blott en rast på högst 15 minuter. Av de i denna yrkesgrupp redovisade arbetstagarna med högst 1la timmes rast sysselsattes i undergruppen bomullsspinnerier och -väverier 48 % eller 4,230 arbetstagare (1,191, 2,605 resp. 434), och av dessa hade icke mindre än 3,468 (931, 2,205 resp. 332) blott en rast på högst 15 minuter. Vidare kommo på

Tab. 6. B Antalarbetsställ en rast om högst 1/2 timme 3/4——l timme över 1 timme Yrkesgrupp : å __ å _ = 0 = 3 ,_ å .. & 0 = .; _ ä _ å E% E% & åå %” %% E% & åå % ås Es "5 q: 2 o & o 2 = 4: = o & o .a d .: 2 o »; o 5 ]. Malmbrytning och metallindustri ......... 18514,663 754 511 15,928 28 2,762 4 67 2,833 5 63 6 _ 2. Jord— och stenindustri . 50 956 2 41 999 11 180 — 2 182 1 18 _ — 3. Träindustri ........... 17 527 36 63 626 6 183 _ 1 184 _ — — _ 4. Pappers- och grafisk in- dustri ................ 78 1,424 259 56 1,739 28 519 3 3 525 7 85 _ 2 5. Livsmedelsindustri .. . . 47 6011,067 112 1,780 14 125108 1 234 4 26 6 _ 6. Textil- och beklädnads- industri .............. 119 2,7215,380 657 8,758 3 11 25 3 39 5 32 .98 5 7. Läder—,hår- och gummi- varuindustri .......... 12 407 40 13 460 _ —— -— _ _ _ _ — _ 8. Kemisk-teknisk industri 19 436 237 43 716 1 8 _ _ 8 _ _ _ — 9. Byggnadsverksamhet . . 9 349 _ 1 350 1 6 _ _ 6 _ _ _ _ 10. Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m ...... 8 126 _ — 126 4 8 _ _ 8 1 2 _ _ 12. Land- och sjötransport 15 4051,309 9 1,723 5 59 _ 23 82| 1 4 _ _ 14. Annan yrkesrörelse . . . . 5 15 25 _ 40 5 25 22 _ 47 2 7 — -— Summa 564 22,630 9,109 1,506!33,245 106 3,886'162 100 4,148» 261237l110 7 :

undergrupperna ullspinnerier och ylleväverier samt trikåfabriker 2,271 resp. 1,061 ar- betstagare med en rast om högst 1/2 timme. Av dessa hade 1,750 (748, 928 resp. 74) resp. 983 (180, 741 resp. 62) högst 15 minuters rast per skift. I yrkesgrupp 12 voro sysselsatta bland annat 1,309 kvinnor, och av dessa kommo 1,292 på undergruppen post, telegraf, telefon m. 111.

En rast om 3/4—1 timme hade 4,148 arbetstagare (3,886, 162 resp. 100). Av ifråga- varande arbetstagare tillhörde 2,833 (2,762, 4 resp. 67) eller 68 % yrkesgrupp 1. Inom dennas undergrupp järnmalmsgruvor och anrikningsverk sysselsattes 1,669 arbetstagare, därav 18 minderåriga, inom gruppen skeppsvarv 690, därav 7 minderåriga, och i andra malmgruvor och anrikningsverk 366, därav 4 kvinnor. Inom övriga yrkesgrupper var antalet arbetstagare med en rast om 3/4—1 timme relativt litet; högsta antalet redovisades i yrkesgrupp 4, nämligen 525 arbetstagare, huvudsakligen sysselsatta i undergrupperna pappersmassefabriker (302) och boktryckerier (171).

Antalet tvåskiftsarbetare med en rast över 1 timme uppgick, såsom framgår av tabel- len, endast till 354 (237, 110 resp. 7).

Två raster om sammanlagt högst 1/2 timme hade 1,225 arbetstagare (1,040, 112 resp.

tvåskiftsarbete. harbetstagare med Antal arbetsställen och er- två. raster om sammanlagt betstagare,för vilka icke uppgivits några. raster högst 1/2 timme 3/4_1 timme över 1 timme .. ä .. ä .. få .. å i? 55 En ,.E E 35 så 35» ..5 E 25 så g» .? å få? så få» ..2 "2 då ä &; & "”E 512 lä E; % '"'E =? 4 553 ”% "”2 JS S S? se se 5 E:.» 3 se så 5, 53 2 se se :=; 83 e se se 5 är”-.» 's: s: år 2 %;: g.: 5 ås s än En .5 53 3 en än .a ås ;s 58 å ; s 58 ';8 = ; 2 så ';8 s s :, gå ;s å ; hd M ** M M 699 22 69 790 13 189 _ _ 189 3 99 _ 6 105 74 3,403 106 76 3,585 60 __ 2 62 22 280 _ 4 284 14 126 _- — 126 52 349 134 15 498 30 _ _ 30 11 234 _ 6 240 63 3,744 8 203 3,955 20 434 20 72 526 77 20 _ 97 12 456 5 1 462 15 293 _ 16 309 73 1,272 227 32 1,531 83 62 2 147 5 16 61 _ 77 1 10 42 _ 52 82 887 445 35 1,367 22 8 _ 30 1 4 _ _ 4 5 27 2 — 29 60 1,901 1,654 127 3,682 20 — _ 20 1 5 _ 21 26 — _ — _ _ 8 244 115 51 410 _ _ — _ 4 18 _ _ 18 4 38 _ _ 38 21 185 4 10 199 42 —- _ 42 4 63 — _ 63 7 169 _ _ 169 6 86 _ _ 86 6 _ —— 6 4 35 — _ 35 6 17 _ _ 17 66 221 44 — 265 _ _ — _ 4 84 — 2 86 4 95 _ — 95 18 2,774 32 326 3,132 1 _ _ 1| 2 7 _ _ 7 2 7 _ — 7 20 70 1 I 72 1,040>112 73 [1,225l 83 1,391 66 l34 1,49] 124 4,625 52 225 4,902 50011,8262,78274515,353

73) , och av dessa kommo 790 (699, 22 resp. 69) på yrkesgrupp 1. Av sistnämnda ar- betstagare sysselsattes 741, därav 22 kvinnor och 38 minderåriga, inom undergruppen mekaniska verkstäder.

Två raster om sammanlagt 3/4—1 timme hade 1,491 arbetstagare (1,391, 66 resp. 34). Största antalet av dessa arbetstagare kom på yrkesgrupp 4 och utgjorde 462 (456, 5 resp. 1). Ifrågavarande arbetare voro sysselsatta i pappersmassefabriker (348) och boktryckerier (114).

Två raster om sammanlagt över 1 timme hade 4,902 arbetstagare (4,625, 52 resp. 225). Av dessa arbetstagare sysselsattes 3,955 (3,744, 8 resp. 203) inom yrkesgrupp 3, och av dessa voro samtliga, med undantag av 221 manliga arbetare över 18 år, syssel- satta inom undergruppen sågverk och hyvlerier.

I kolumnen »Antal arbetsställen och arbetstagare, för vilka icke uppgivits några. raster» redovisas sådana arbetsställen, som icke lämnat upplysning om huruvida raster förekomme eller som angivit, att raster uttogos, då arbetet medgav detta. I denna kolumn redovisat arbetarantal (15,353) motsvarar 25 % av totala antalet tvåskiftsar— betare. Av ifrågavarande arbetstagare, som sysselsattes vid inalles 500 företag, voro 11,826 män (25 %), 2,782 kvinnor (21 %) och 745 minderåriga (26 %). Det största

antalet av ifrågavarande arbetstagare eller 3,682 (1,901, 1,654 resp. 127) sysselsattes inom yrkesgrupp 6'. Inom denna redovisades de flesta arbetstagarna på undergrupperna bomullsspinnerier och -väverier 1,323 (724, 560 resp. 39), ullspinnerier och ylleväverier 1,190 (619, 534 resp. 37) samt lin-, hamp- och jutespinnerier och -väverier 602 (237, 345 resp. 20).

Därest det antages, att vid de arbetsställen, som redovisas i tabellens sista kolumn, några bestämda raster icke förekommo eller att, då raster förekommo, dessa utgjorde högst 1/2 timme, torde ifrågavarande arbetsställen kunna medräknas bland de arbets- ställen, som redovisas i kolumnen »en rast om högst 1/2 timme». Med dessa arbetsställen torde i förevarande hänseende vidare kunna jämställas de, som redovisas i kolumnen »två raster om sammanlagt högst 1/2 timme». Dessutom kan här medräknas det ovan angivna arbetsstället med 862 arbetstagare, vilka hade tre raster om högst 1/2 timme. Om samtliga här nämnda arbetsställen med raster om högst 1/2 timme sammanräknas, finner man, att vid 1,098 arbetsställen med tvåskiftsarbete ej mindre än 50,685 arbets- tagare, därav 35,604 män, 12,585 kvinnor och 2,496 minderåriga, hade blott en rasttid om högst 1/2 timme. Denna rasttid tillkom sålunda 81 % av totala antalet tvåskifts- arbetare (se tab. 2), motsvarande 77 % av männen, 97 % av kvinnorna och 86 % av de minderåriga.

Treskiftsarbete. Sammanställningen av de införskaffade uppgifterna om raster i treskiftsarbete har skett efter samma grunder, som bearbetningen av uppgifterna an- gående raster vid tvåskiftsarbete. Tab. 7 har därför givits samma uppställning och rubriker som tab. 6. Anmärkas må, att i tabellen icke medtagits uppgifterna från 7 arbetsställen, för vilka uppgivits tre raster. Antalet arbetstagare vid dessa arbetsställen utgjorde 99, av vilka 27 voro minderåriga. För 72 av ifrågavarande arbetstagare, där- ibland nyssnämnda minderåriga, som sysselsattes i en pappersmassefabrik, uppgingo de tre rasterna till sammanlagt högst 1/2 timme. I tabellen ha icke heller medtagits uppgifterna från 4 arbetsställen på grund av att rasterna vid dessa vore mycket varie— rande till längd och antal. Vid dessa arbetsställen sysselsattes 85 män.

Såsom framgår av tab. 7 hade 8,932 treskiftsarbetare, motsvarande 17 % av samtliga treskiftsarbetare en rast om högst 1/2 timme per skift. Av dessa arbetstagare hade 3,199 män, 32 kvinnor och 35 minderåriga eller sammanlagt 3,266 arbetstagare blott en rast om högst 15 minuter. Det största antalet av här nämnda arbetstagare med högst 1/2 timmes rast kom på yrkesgrupp 1 eller 3,446 arbetstagare, därav 35 minderåriga. För 1,726 av dessa arbetstagare, däribland 22 minderåriga, utgjorde rasten högst 15 minuter. Inom yrkesgruppen redovisades det största antalet arbetstagare eller 1,668, av vilka 10 voro minderåriga, på undergruppen verk för framställning av järn och stål. Av dessa erhöllo 996, därav 8 minderåriga, blott en rast på högst 15 minuter. Bland övriga undergrupper må nämnas järn- och stålmanufaktur samt järnmalmsgruvor och anrikningsverk med 657 arbetstagare, därav 9 minderåriga, resp. 582 och 12. Inom sist- nämnda två grupper hade 547 arbetstagare, därav 9 minderåriga, resp. 9 och 1 endast en rast om högst 15 minuter. Inom yrkesgrupp 4 funnos 1,725 arbetstagare, därav 46 minderåriga, som erhöllo en rast om högst 1/2 timme. För 82 av dessa arbetstagare,. alla över 18 år, omfattade rasten endast 15 minuter (1 pappersmassefabrik). Av de inom denna yrkesgrupp redovisade arbetstagarna fördelades på undergrupperna pappersmasse- fabriker 1,372, pappersbruk och pappfabriker 311 och boktryckerier 42. Inom y'rkes- grupp 6 hade 1,377 arbetstagare en rast om högst 1/2 timme. Av dessa arbetstagare voro 1,319 män, 30 kvinnor och 28 minderåriga, och av dem hade resp. 903, 30 och 13 blott en rast om högst 15 minuter. Det största antalet arbetstagare inom yrkesgruppen kom på undergrupperna bomullsspinnerier och -väverier (506, därav 13 minderåriga) och trikå-

797 fabriker (433 resp. 9). Av arbetstagarna i sistnämnda två grupper hade 500, därav 13 minderåriga, resp. 226 en rast om högst 15 minuter.

Av tabellen framgår vidare, att 888 treskiftsarbetare, av vilka. 16 voro minderåriga, hade en rast om 3/4—1 timme. Största antalet av dessa arbetstagare eller 676 män och 10 minderåriga tillhörde yrkesgrupp 1. Inom denna kommo 395 arbetstagare på under— gruppen metallverk samt 161, därav 10 minderåriga, på gruppen järnmalmsgruvor och anrikningsverk.

En rast om över 1 timme erhöllo 146 män. Av dessa kommo 117 på yrkesgrupp 6 (bomullsspinnerier och -väverier).

Två raster om sammanlagt högst 1/2 timme åtnjöte 538 arbetstagare (525 män, 5 kvin— nor och 8 minderåriga). Av ifrågavarande arbetstagare sysselsattes 84 inom yrkesgrupp 1, av vilka 63 tillhörde undergruppen verk för framställning av järn och stål. På yrkesgrupp 2 kommo 146 arbetstagare, därav 5 kvinnor, och av dessa sysselsattes 55 män och 5 kvinnor inom undergruppen porslins— och kakelfabriker och 59 män inom gruppen glasindustri. Inom yrkesgrupp 4 funnos 210 arbetstagare, därav 5 minderåriga, som hade ovannämnda rasttid. Samtliga dessa arbetstagare tillhörde undergruppen pap- persmassefabriker.

Två raster om sammanlagt 3/4—1 timme erhöllo 1,384 arbetstagare (1,368, 3 resp. 13). Av dessa arbetstagare sysselsattes 571 inom yrkesgrupp 2, av vilka 300 kommo på undergruppen glasindustri och 169 på gruppen kalk- och kritbruk, samt 605 inom yrkes- grupp 4, och av dessa arbetstagare kommo 540 arbetstagare, därav 3 kvinnor och 11 minderåriga, på undergruppen pappersmassefabriker samt 65 män på gruppen pappers— bruk och pappfabriker.

Två raster om sammanlagt över 1 timme hade 66 män, av vilka 54 redovisas under yrkesgrupp 2. Inom denna grupp kommo 47 arbetstagare på undergruppen kalk- och kritbruk.

I kolumnen »Arrtal arbetsställen och arbetstagare, för vilka. icke uppgivits några ras- ter» redovisas sådana arbetsställen, som icke lämnat upplysning om huruvida raster förekommo eller som angivit, att raster uttogos, då arbetet medgav detta. Antalet ar— betstagare, som här redovisas, uppgår till 39,445 arbetstagare, varav 38,971 män (77 %), 20 kvinnor (27 %) och 454 minderåriga (70 %), d. v. s. 76 % av totala antalet tre- skiftsarbetare (se tab. 3). Det största antalet arbetstagare eller 14,427, därav 244 min— deråriga, kom på yrkesgrupp 1. Inom denna grupp kommo de flesta arbetstagarna på undergrupperna verk för framställning av järn och stål eller 9,262, därav 181 minder- åriga, mekaniska verkstäder 1,905 resp. 14, järn- och stålmanufaktur 1,687 resp. 47 och skeppsvarv 362. Vidare kommo på yrkesgrupp 4 13,838 arbetstagare, därav 1 kvinn- lig och 111 minderåriga. Inom denna grupp fördelades de flesta arbetstagarna på undergrupperna pappersmassefabriker eller 7,760, därav 1 kvinna och 66 minderåriga, samt pappersbruk och pappfabriker 6,040, därav 45 minderåriga. Ett stort antal ar— betstagare, för vilka ej lämnats uppgift om rast, redovisades även under yrkesgrupp 5 eller 4,708 arbetstagare (4,695, 3 resp. 10). Den största undergruppen var här råsocker- bruk med 3,744 arbetstagare, därav 4 minderåriga. Dessutom må nämnas undergrup— perna kvarnrörelser (381 arbetstagare), sockerraffinaderier (235, därav 6 minderåriga) samt bryggerier och mälterier (150).

Antages, såsom i fråga om raster vid tvåskiftsarbete, att vid de arbetsställen, som redovisas i tabellens sista kolumn, några bestämda raster icke förekomma eller att, då raster förekomme, dessa utgjorde högst 1/2 timme, torde ifrågavarande arbetsställen kunna medräknas bland de arbetsställen, som enligt tab. 7 hade en eller två raster om sammanlagt högst 1/2 timme. Medtagas bland dessa det förut nämnda arbetsstället med tre raster på sammanlagt 1/2 timme, berörande 72 arbetstagare, därav 27 minderåriga, finner man, att av samtliga i tab. 3 redovisade arbetsställen och arbetstagare med tre—

Tab. 7. B Antalarbetsstäl e n r a s t' om högst 1/2 timme 3/4—1 timme över 1 timme Yrkesgrupp .— ä __ ä :— å ååäååäåsgåsååäåsåeäåeä B E.: _='-= = ”13 p =.: !== 5 ”33 :: E.: =.: F ä .; 8 & 8 5 ä 'i 5 8 & 8 2 ä 2 g 8 E 8 g 1. Malmbrytning och metallindustri ......... 57 3,411 _ 35 3,446 7 676 _ 10 686 _ _ _ _ 2. Jord- och stenindustri. . 28 609 2 10 621 7 31 _ _ 31 2 6 _ _ 3. Träindustri ........... 4 90 _ 6 96 4 66 _ 4 70 _ _ _ _ 4. Pappers- och grafisk industri .............. 23 1,67!) — 46 1,725 2 34 — 2 36 1 19 — _ 5. Livsmedelsindustri ..... 11 210 14 _ 224 1 23 _ _ 23 _ _ — _ 6. Textil- och beklädnads- industri .............. 32 1,319 30 28 1,377 _ — — _ _ 1 117 — _ 7. Läder-, hår- och gum- mivarujndustri ........ 4 207 — _ 207 — — _ _ _ _ _ — _ 8. Kemisk-teknisk industri 15 418 _ 6 424 _ _ _ _ _ — _ _ _ 9. Byggnadsverksamhet . . 5 447 _ _ 447 — _ — _ _ _ — — _ 10. Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m ....... 9 97 _ — 97 5 27 _ _ 27 _ _ _ _ 12. Land- och sjötransport. 6 246 _ _ 246 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 14. Annan yrkesrörelse . . . . 2 22 _ _ 22 4 15 _ _ 15 1 4 _ — Summa, 196 8,755 * 46 131 [8,932 30 872 i _1 16 i 888 5 [ 146 _ _

skiftsarbete mer än 9/10 hade blott en rasttid om högst 1/2 timme eller angivet i siffror 1,142 arbetsställen (92 %) med 48,98? arbetstagare (95 %), fördelade på 48,296 män (95 %), 71 kvinnor (96 %) och 620 minderåriga (96 %). Procentsiffrorna inom paren— tes hänföra sig till totala antalet treskiftsarbetare enligt tab. 3.

Orsaker till treskiftsarbete.

I det utskickade frågeformuläret upptogs jämväl en fråga om av vilken anledning arbete på tre skift förekom vid arbetsställe, där sådant skiftarbete bedrevs. Sålunda begärdes upplysning om huruvida treskiftsarbete förekom på grund av

1) arbetsprocessens tekniska natur, 2) anläggningens dyrbarhet och därav betingade räntabilitetshänsyn,

3) hänsyn till konsumenternas eller kundernas särskilda behov eller 4) kombination av två eller flera av de under 1)—3) nämnda orsakerna eller på grund av annan anledning.

En sammanställning av de uppgifter, som lämnats i nämnda avseenden, återgives i tab. 8. Av denna framgår, att 1,199 arbetsställen med treskiftsarbete lämnat svar på

treskiftsarbete. harbetstagare med Antal arbetsställen och arbets- ' t v ä. r aster o m sammanlagt, tagare, för vilka. icke uppgivits nägra. raster högst 1/2 timme 3/4_1 timme över 1 timme äv.. än. 3 0 = än sin g 9 = äkäk = D = än. än. # 0 ao? 533 »? så & nog 2? 3 så, % 110333 2.” så å en? 23 % så ":S mig å En 3 "”E =? rss" ES få "E 512 å så få "£ &? 4! 53 med En: 5 E'" % nu! Poul ; "" aulan '- Em % azd "ha 5 " .WU 'E'U u =E *; ä'” få” 'U 53 % EU 'a'" % :* 3 E'” %” 'cl 5” "åf— Es & ”å & 55 E% & "”% e se 55 & må & Es Es & ”€ 23 go & rs 4: So QOS e escåoä e q: 20 go au 84 _ _ 84 1 28 — _ 28 _ _ _ — — 143 14,183 _ 244 14,427 141 5 _ 146 19 571 _ _ 571 5 54 _ _ 54 159 1,685 _ _ 1,685 12 _ 3 15 1 9 _ _ 9 _ _ _ — — 39 672 _ 23 695 205 _ 5 210 6 591 3 11 605 — _ _ _ — 129 13,726 1 111 13,838 27 _ _ 27 3 78 _ _ 78 _ — _ — — 96 4,695 3 10 4,708 9 _ _ 9 _ — _ — —— — _ _ _ _ 36 478 2 42 522 _ _ __ — — _ _ 2 2___—— 6 341— 20 361 _ _ _ — 4 56 _ _ 56 _ _ _ — _ 43 1,184 — 4 1,188 _ _ _ _ 1 5 _ _ 5 _ — — _ — 10 72 — — 72 1 6 _ — 6 l 3 _ — 3 250 1,69!) _ —- 1,699 47 _ _ 47 _—__1 9—— 929__9 9 19214— 206 — _ _ — 3 15__ 15—___— 10 44—— 44 ; läzsl 5 i & |53s" 40 l,368| 3 113l1,384H slösl—l—lss 930 38,971! 20l454 39,445

berörda fråga. Då enligt tab. 3 1,235 arbetsställen uppgivit, att de bedrevo treskifts- arbete, följer härav, att 36 arbetsställen icke besvarat frågan. Det största antalet eller 674 uppgiftslämnare ha såsom skäl för treskiftsarbetet anfört arbetsprocessens tekniska natur. Detta skäl har främst åberopats av 176 arbetsställen inom yrkesgrupp 2, och inom denna kommo de flesta uppgifterna på undergrupperna tegelbruk (71), glas— industri (33) , kalk— och kritbruk (26) samt brytning jämte grovhuggning och krossning av sten (17). Inom yrkesgrupp 4 redovisas för 129 arbetsställen, fördelade på. under- grupperna pappersmassefabriker (84) och pappersbruk och pappfabriker (42). 99 ar— betsställen, hänförliga till yrkesgrupp 1, ha som orsak till treskiftsarbete även åberopat under kolumn I angivna skäl. Av dessa arbetsställen kommo 33 på undergruppen verk för framställning av järn och stål, 20 på gruppen mekaniska verkstäder, 12 på gruppen järn- och stålmanufaktur samt 19 på grupperna malmgruvor och anrikningsverk. 44 ! elektricitetsverk och 29 gasverk, tillhörande yrkesgrupp 10, ha likaledes åberopat ar- i betsprocessens tekniska natur som skäl för treskiftsarbete. Samma skäl har anförts av 69 arbetsställen inom yrkesgrupp 5, därav 22 tillhörande undergruppen råsockerbruk och 23 gruppen bryggerier och mälterier, samt 48 arbetsställen inom yrkesgrupp 3, av vilka 28 kommo på undergruppen sågverk och hyvlerier.

Tab. 8. Orsaker till treskiftsarbete.

An— Konsumen— nål-CZZååhs 125593??? tällä? Kombination ” Summa Y r k e 8 g r u p [) tekniska " och. _ kundernas _ Andra arbets— _ nntur 339232; Sihi-211333 I I 11 ska] stallen I 11 m och 11 och 111 och 111 totalt 1. Malmbrytning och metallindustri ....... 99 19 21 25 2 38 210 2. Jord- och stenindustri 176 6 8 10 4 _ 9 213 3. Träindustri .......... 48 l 2 2 — _ _ 53 4. Pappers- och grafisk industri ............. 129 1 4 21 3 1 5 164 5. Livsmedelsindustri . . . 69 7 12 8 _ _ 15 111 6. Textil- och beklädnads- industri ............. 14 21 7 2 1 14 8 67 7. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri ....... 8 1 _ _ _ 1 1 1 1 8. Kemisk—teknisk in— dustri .............. 37 4 9 4 7 _ 2 63 9. Byggnadsverksamhet . 8 _ 1 2 _ _ 3 14 i 10. Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m. . . . . 79 1 144 2 14 1 19 260 i 12. Land- och sjötransport 4 _ 6 _ _ — 3 13 14. Annan yrkesrörelso . . 3 _ 1 _ _ _ 16 20 Summa arbetsställen 674 I 61 i 215 76 ' 35 i 19 I 119 1,199

Av tabellen framgår vidare, att 61 arbetsställen ansett anläggningens dyrbarhet och räntabilitetshänsyn vara avgörande för bedrivande av treskiftsarbete. De flesta svars— uppgifterna hänföra sig till yrkesgrupperna 1 och 6 , 19 resp. 21 arbetsställen. Den första siffran gäller företrädesvis undergrupperna järnmalmsgruvor och anrikningsverk (6 arb.-st.), verk för framställning av järn och stål (4) samt järn- och stålmanufaktur (4). Av de för yrkesgrupp 6 redovisade 21 arbetsställena komma 18 på undergruppen trikå- fabriker. Det skälet, att treskiftsarbete var betingat av hänsyn till konsumenternas eller kundernas särskilda behov, har åberopats av 215 arbetsställen. Det största antalet härav eller 144 kom på yrkesgrupp 10, därav 132 på elektricitetsverk. Samma skäl har även anförts av 21 arbetsställen inom yrkesgrupp 1, därav 9 inom undergruppen meka— niska verkstäder, samt 12 arbetsställen inom yrkesgrupp 5, därav 9 avseende kvarn- rörelse.

Av tabellen framgår, att såsom orsak till treskiftsarbete jämväl åberopats olika kom- binationer av två av ovan angivna skäl. Detta har skett i 130 fall. Ett stort antal härav kom på yrkesgrupp 1 (33 arbetsställen, därav 15 inom undergruppen verk för framställ- ning av järn och stål samt 7 inom gruppen järn— och stålmanufaktur) och på yrkes- grupp 4 (25 arbetsställen, därav inom gruppen pappersmassefabriker 14 samt pappers— bruk och pappfabrikcr 10).

Andra skäl än de'ovan berörda ha. anförts av 119 arbetsställen. För 17 av dessa har åberopats skäl, som väsentligen kan anses utgöra en kombination av samtliga av de i

tabellens kolumner I—III angivna orsakerna. Som exempel på övriga anförda skäl kan nämnas: behov av ljus och värme (16 arb.-st), omläggning av driften, byggnads-, repa- rations- eller underhållsarbete (7), uppvärmning av arbetslokal (6), behov av att ut- nyttja anläggningens kapacitet (6), stor efterfrågan (5), råvarans bristande hållbar- het (3), reglering av vattentillgång (3), kort leveranstid (2), tillverkning av säsong- varor (2) samt trafikbehov (2). Av undersökningen framgår, att treskiftsarbetet vid sistberörda arbetsställen i allmänhet ej bedrivits regelbundet utan endast under viss del eller vissa delar av året.

Nattarbete utan samband med skiftarbete.

För att så fullständigt som möjligt få klarlagt, huruvida och i vad mån nattarbete bedrevs vid de arbetsställen, som omfattades av förevarande undersökning, uppställdes i frågeformuläret även den frågan, huruvida nattarbete förekom utan samband med skiftarbete. Om så var fallet, skulle i svaret angivas orsaken härtill, hur många arbetare, som sysselsattes i arbetet, och under vilka tider på dygnet detta pågick.

Uppgifter i ovannämnda hänseenden meddelades endast av 483 arbetsställen. Vid dessa sysselsattes 3,397 arbetstagare med nattarbete utan samband med skiftarbete. Till belysande av de lämnade uppgifterna må sammanfattningsvis framhållas, att av nämnda antal arbetstagare 424 sysselsattes med reparationsarbete (30 arb.—st.), 263 arbetstagare utförde nattarbete på grund av kundernas behov (6 arb.-st.). Till port— och nattvakts- arbete användes 174 arbetstagare (116 arb.-st.). För stålgjutgodsframställning och upp- slagningsarbete i gjuterier anlitades 101 arbetstagare till nattarbete (17 arb.-st.). Med städningsarbete sysselsattes 72 arbetstagare (25 arb.—st) och med tegel-, kalkbränning m. m. 76 arbetstagare (37 arb.-st.). Till arbete nattetid på grund av arbetsprocessens tekniska natur eller av driftstekniska skäl anlitades 71 arbetstagare (14 arb.—st.). Eld- ningsarbete nattetid utfördes av 22 arbetstagare (14 arb.-st.). För att utnyttja billig elektrisk kraft sysselsattes 21 arbetstagare i nattarbete (10 arb.-st.).

Förutom här ovan angivna skäl har även ett flertal andra uppgivits i de insända frågeformulären. För dessa uppgifter, som beröra 214 arbetsställen med 2,173 arbets— tagare, kan ej här lämnas fullständig redogörelse. Vissa uppgifter komma dock att meddelas här nedan under vederbörande yrkesgrupp. I anslutning härtill må framhållas, att i åtskilliga fall, då några närmare uppgifter ej lämnats beträffande förekomsten och omfattningen av nattarbete utan samband med skiftarbete, vissa anteckningar härom gjorts under frågeformulärets rubrik »Anmärkningar». Av dessa anteckningar fram— går, att i ett flertal fall nattarbete blott tillfälligt förekommit vid mycket brådskande arbeten, såsom reparationsarbete, särskilt i fråga om maskiner, ugnar och ledningar av olika slag, tillfälligt arbete, som ej kunnat utföras, när driften pågått, bärgning av bilar, fartygshaverier, lastning eller lossning av fartyg, snöplogning, sandning av gator, nödslakt, driftsstörningar i trafikföretag o. s. v. I fråga om nattarbetets förekomst inom de särskilda yrkesgrupperna mä anföras följande.

Inom yrkesgrupp 1 redovisades 659 arbetstagare, sysselsatta med nattarbete vid 77 arbetsställen. Största antalet av dessa arbetstagare eller 261 sysselsattes med arbete, som var erforderligt på grund av kundernas behov (5 arb.—st.). Reparationsarbete ut— fördes av 127 arbetstagare (5 arb.—st.). Stålgjutgodsframställning och uppslagning i , gjuterier föranledde nattarbete för 100 arbetstagare (16 arb.-st.). 59 arbetstagare an— 'ändes till nattarbete betingat av arbetsprocessens tekniska natur eller driftstekniska sk :l (9 arb.-st.). Vakttjänst nattetid förekom för 46 arbetstagare (23 arb.-st.) och stå iingsarbete på natten för 21 arbetstagare (3 arb.-st.). Eldningsarbete samt arbete för .tt utnyttja elektrisk kraft påkallade nattarbete för 18 arbetstagare (7 arb.-st.). 27, [betstagare sysselsattes vid 9 arbetsställen med arbete nattetid av olika skäl, såsom

laboratoriearbete, omläggning av elektrisk ledning och rengöring av ångpanna. Där- jämte har uppgivits, att nattarbete tillfälligt förekommit vid brådskande reparations— arbete (187 arb.-st.) , tillfälligt arbete, som ej kunnat utföras, då driften pågått (16 arb.-st.), bärgning av bilar (25 arb.-st.), på grund av allmänhetens behov (17 arb.-st.), dockning, utskeppningar m. m.

Beträffande yrkesgrupp .2 ha 65 arbetsställen lämnat begärda uppgifter, som avse 261 arbetstagare. Av dessa sysselsattes 128 med reparationsarbete (6 arb.-st.), varav 121 kommo pä undergruppen brytning jämte grovhuggning och krossning av sten. 76 arbetstagare sysselsattes nattetid med tegel-, kalkbränning m. m. (37 arb.-st.). Av sistnämnda arbetstagare fördelades 29 på undergruppen stengods- och lergodsfabri— ker (17 arb.-st.), 25 på gruppen tegelbruk (12 arb.-st.), 14 inom gruppen porslins— och kakelfabriker (4 arb.—st.) och 8 arbetstagare inom gruppen kalk— och kritbruk (4 arb.—st.). Eldningsarbete nödvändiggjorde nattarbete för 5 arbetstagare (2 arb.-st.). Nattarbete förekom vidare av olika skäl vid 20 arbetsställen och berörde 52 arbetstagare, varav 28 sysselsattes med tegelbränning (2 arb.-st.) och 20 med glassmältning inom glasindustrien (16 arb.—st.). Nattarbete tillfälligt har uppgivits förekomma vid repara- tion av maskiner, ugnar och ledningar, vilket arbete ej kunnat utföras, då driften pågått (3 arb.—st.) , ävensom vid lastning av fartyg eller för att påskynda viss leverans.

Inom yrkesgrupp 3 sysselsattes vid 12 arbetsställen 26 arbetstagare med nattarbete. För 4 av dessa arbetstagare var nattarbetet föranlett av arbetets tekniska natur (1 arb.-st.) och för 2 av behov att utnyttja den elektriska kraften (1 arb.-st.). 5 arbets- tagare sysselsattes med reparationsarbete (2 arb.-st.) och 3 med nattvaktstjänst (2 arb.-st.). Därjämte användes vid 5 arbetsställen 11 arbetstagare till nattarbete av olika skäl, såsom brådskande skeppning, inläggning i torkhus, virkesjustering och bättre ut- nyttjande av maskiner.

För yrkesgrupp 4 redovisades 310 arbetstagare, sysselsatta vid 44 arbetsställen. Av dessa voro 287 huvudsakligen sysselsatta med tryckning och distribution av tidningar (35 arb.-st.). Med reparationsarbete sysselsattes 17 arbetstagare (5 arb.—st.). Vidare har uppgivits, att nattarbete förekom i enstaka fall vid brådskande reparationsarbete (34 arb.-st.) samt vid lastning eller lossning av fartyg (3 arb.—st.).

Inom yrkesgrupp 5 sysselsattes vid 54 arbetsställen 237 arbetstagare i nattarbete. Av dessa arbetstagare kommo 135 arbetstagare på undergruppen konservfabriker (5 arb.-st.), 26 på gruppen bryggerier och mälterier (9 arb.-st.) , 13 på gruppen bagerier (5 arb.-st.) och 13 på gruppen slakterier (3 arb.-st.). Med vakttjänst sysselsattes 34 arbetstagare (24 arb.-st.) och med eldningsarbete 4 (3 arb.—st.). För att utnyttja den elektriska kraften användes 3 arbetstagare till nattarbete (2 arb.-st.). Nattarbete utan samband med skiftarbete har vidare förekommit i särskilda fall, t. ex. då tillgång till mäld (vid kvarnar) varit riklig (26 arb.-st.) eller då. det gällt att utnyttja vatten eller billig elektrisk ström (11 arb.-st.), vid reparationsarbete (5 arb.—st.) , nödslakt (12 arb.-st.) eller tillvarataga färsk fisk e. (1. (6 arb.-st.).

Nattarbete utan samband med skiftarbete förekom inom yrkesgrupp 6 för 49 arbets- tagare (10 arb.—st.). Av dessa voro 4 arbetstagare sysselsatta med nattvaktsarbete (4 arb.-st.). För övriga 45 arbetstagare (6 arb.—st.) var nattarbetet betingat av exempelvis brådskande leverans, spolningsarbete och maskinskötsel.

Inom yrkesgrupp 7 redovisades 20 arbetstagare, sysselsatta i nattarbete av här åsyftat slag (6 arb.-st.). För 10 arbetstagare var nattarbetet föranlett av reparationsarbete (1 arb.—st.) och för 2 åberopades såsom orsak till nattarbete driftstekniska skäl (1 arb.-st.). Vid 9 arbetsställen inom yrkesgrupp 8 sysselsattes 20 arbetstagare i natt— arbete, därav 6 arbetstagare i arbete betingat av arbetets tekniska natur (3 arb.-st.) och 11 arbetstagare i vakttjänst (3 arb.-st.). För yrkesgrupp 9 redovisades 7 arbets— ställen med 45 arbetstagare, vilka sysselsattes i nattarbete. Härav användes 11 arbets-

tagare till reparationsarbete (2 arb.-st.). Nattarbete har dessutom tillfälligt förekom- mit vid brådskande reparationsarhete eller inkoppling av ledningar (29 arb.-st.) eller vid snöplogning, sandning o. d. (35 arb.-st.).

Inom yrkesgrupp 10 sysselsattes vid 17 arbetsställen 1,006 arbetstagare i nattarbete av här ifrågavarande slag. Av dessa arbetstagare kommo 755 på undergruppen ren- hållningsverk (3 arb.-st.) och 107 inom gruppen vattenledningsverk (1 arb.-st.). För reparationsarbete nattetid anlitades 123 arbetstagare (8 arb.-st.). Tillfälligt nattarbete har uppgivits förekomma i samband med driftsstörningar, brådskande reparationsarbete o. d. (93 arb.-st.) , vid avhjälpande av skador å vatten- och avloppsledningar (17 arb.-st.) 111. 111.

För yrkesgrupp 12 redovisades 256 arbetstagare, sysselsatta vid 25 arbetsställen. Av nämnda arbetstagare kommo 129 på undergruppen järnvägsdrift (1 arb.-st.). 69 arbets- tagare sysselsattes med telefontjänst (2 arb.-st.) , 4 arbetstagare med radiosändning (1 arb.—st.), 4 arbetstagare med tullbevakning (1 arb.-st.), 6 arbetstagare med hamntjänst (1 arb.-st.) samt 9 arbetstagare med lastning och lossning (2 arb.-st.). Med städnings- arbete nattetid sysselsattes 33 arbetstagare (15 arb.-st.). Tillfälligt nattarbete förekom i viss utsträckning vid lastning eller lossning av fartyg (13 arb.-st.) samt vid repara- tion och förflyttning av hamnkranar.

Inom yrkesgrupp 13 sysselsattes vid 51 arbetsställen 75 arbetstagare med nattarbete. Av dessa hade 50 nattvaktstjänst (43 arb.-st.) och 18 städningsarbete (7 arb.-st.).

Slutligen redovisades inom yrkesgrupp 14 438 arbetstagare, sysselsatta vid 106 arbets— ställen. Av dessa arbetstagare deltogo 392 i sjukvårdsarbete nattetid (89 arb.-st.) och 21 i teaterverksamhet (2 arb.-st.). Vidare sysselsattes nattetid 13 arbetstagare i vakt- tjänst (10 arb.-st.) och 5 med eldningsarbete (4 arb.-st.).

I frågeformuläret anhölls jämväl om uppgift, under vilka tider på dygnet nattarbete av här ovan angivet slag pågick. I detta avseende ha lämnats ett så stort antal olika upp- gifter för nattarbetets början och slut under dygnet, att det icke varit möjligt att sammanställa dessa uppgifter. Även inom varje verksamhetsgren ha uppgifterna starkt växlat, beroendepå sysselsättningens art. En granskning av de lämnade uppgifterna ger dock vid handen, att arbetet utom i något enstaka fall i allmänhet varit så förlagt, att det helt eller delvis infallit å tid mellan kl. 23 och 5.

Sön- och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete.

Utöver de frågor, som ovan behandlats, upptog kommittén i sitt frågeformulär även en fråga om huruvida ordinarie sön- och helgdagsarbete förekom för icke-skiftarbetare inom de slag av verksamhet, som omfattades av undersökningen. Resultatet av undersök- ningen på denna punkt redovisas i tab. 9. Då arbete på sön- och helgdagar kan före- komma såväl under varje sådan dag på året som endast under vissa av årets sön- och helgdagar, har i tabellens vänstra del redovisats för samtliga de arbetsställen, som enligt de inkomna uppgifterna helt eller delvis under år 1938 haft sön— eller helgdagsarbete. Ä högra delen av tabellen har upptagits det antal arbetsställen, där arbete förekommit under 52 eller flera sön— och helgdagar på året. Även då arbete utförts under samtliga sön- och helgdagar under året, ha sålunda uppgifter därom redovisats i tabellens högra del.

Såsom framgår av tab. 9 förekom under det år undersökningen avsåg sön- och helg- dagsarbete helt eller delvis vid 1,897 arbetsställen och berörde 18,463 arbetstagare, därav 462 minderåriga. Vid 1,208 arbetsställen eller 64 % av de arbetsställen, vid vilka sön- och helgdagsarbete förekom, utfördes dylikt arbete under minst 52 sön- och helgdagar av året. Vid sistnämnda arbetsställen sysselsattes 12, 626 arbetstagare, därav 315 min-

Tab. 9. Antal arbetsställen med sön— och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete och däri sysselsatta arbetstagare.

Sön- och helgdagsarbete har under året förekommit

helt eller delvis under minst 52 sön- och helgdagar ]

Yrkesgrupp Antal Antal arbetstagare Antal Antal arbetstagare

__ _ ___—[ , arbets 18 år och minder- arbets 18 år och l minder- stallen .. .. . stallen __ ._ l . _

darover åriga darover 3 ariga

. Malmbrytning och metallindustri ........

2. Jord- och stenindustri 3. Träindustri ..........

4. Pappers- och grafisk industri .............

. Livsmedelsindustri. . . .

6. Textil- och bekläd- nadsindustri ......... 44

. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri ....... 80

. Kemisk-teknisk in- dustri ............... 66

. Byggnadsverksamhet . . 88

. Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m ...... 1,205 55 1,031

. Land- och sjötransport 59 1,560 51 809

. Hotell- och restaurang- rörelser .............. 83 1,673 53 1.135

. Annan yrkesrörelse . . . 300 6,456 150 4,672

Summa 1,897 18,001 1,208 12,311

deråriga, motsvarande 68 % av totala antalet arbetstagare, som under året haft sön- och helgdagsarbete. Då enligt tab. 1 521,055 arbetstagare under ifrågavarande år syssel- sattes i arbete utan skiftindelning, framgår härav, ett 2,4 % av dessa arbetstagare hade sön- och helgdagsarbete under hela året. I det följande lämnas en närmare redogörelse för i vilken utsträckning nämnda arbete förekommit inom olika slag av verksamhet. Yrkesgrupp 1. Inom denna grupp sysselsattes enligt tab. 1 144,373 icke-skiftarbetare. Av dessa användes till sön— och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete blott 347 arbetstagare, därav 3 minderåriga (73 arb.-st.). För 222 av arbetstagarna, därav 3 minderåriga, förekom sön- och helgdagsarbete under minst 52 sön- och helgdagar (39 arb.-st.). Avsistnämnda arbetstagare kommo bland annat 89, därav 3 minderåriga, på undergruppen mekaniska verkstäder, 81 på gruppen fabriker för elektriska appa- rater och ledningar samt 22 på gruppen järnmalmsgruvor och anrikningsverk. Yrkesgrupp 2. För denna yrkesgrupp redovisades i tab. 1 36,490 icke—skiftarbetare. Sön- och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete förekom vid 33 arbetsställen och

berörde 118 arbetstagare, av vilka 8 voro minderåriga. Vid 16 av nämnda arbetsställen sysselsattes 40 arbetstagare, därav 6 minderåriga, med arbete under minst 52 sön— och helgdagar. Sistnämnda arbetstagare fördelades företrädesvis på stengods- och lergods- fabriker, tegelbruk och glasbruk.

Y-rlccsgrupp 3. Inom denna grupp, som uppvisade det största totala antalet arbets- ställen (6,373), förekom sön- och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete endast vid 11 arbetsställen och berörde 42 arbetstagare.

Yrkesgrupp 4. Enligt tab. 1 sysselsattes inom denna grupp 34,119 icke-skiftarbetare. Sön- och helgdagsarbete förekom vid 49 arbetsställen för 1,176 arbetstagare, därav 8 minderåriga. Vid 24 av dessa arbetsställen utförde 576 arbetstagare, därav 4 minder- åriga, arbete under minst 52 av årets sön- och helgdagar. Inom undergruppen pappers- massefabriker sysselsattes 274 arbetstagare, därav 1 minderårig, med sön- och helgdags- arbete (11 arb.-st.). För 94 av dessa arbetstagare förekom arbete under minst 52 sön- och helgdagar (5 arb.-st.). Inom gruppen pappersbruk och pappfabriker förekom sön— och helgdagsarbete för 522 vuxna arbetstagare (7 arb.-st.), därav hade 203 dylikt arbete under minst 52 sön- och helgdagar (5 arb.-st.). För gruppen boktryckerier redovisades sön- och helgdagsarbete för 341 arbetstagare, därav 6 minderåriga (25 arb.-st.), och av dessa arbetstagare sysselsattes 278 resp. 4 under minst 52 sön- och helgdagar (13 arb.—st.).

lecesgrupp 5. Det totala antalet icke-skiftarbetare inom denna grupp utgjorde 45,902. Vid 1,133 arbetsställen förekom sön- och helgdagsarbete och berörde 5,434 arbetstagare, därav 267 minderåriga. Vid 794 av dessa arbetsställen sysselsattes 3,926 arbetstagare, därav 173 minderåriga, i arbete under minst 52 av årets sön- och helgdagar. Inom yrkesgruppen kom det största antalet arbetstagare med sön- och helgdagsarbete på gruppen mejerier, nämligen 3,711 arbetstagare, därav 128 minderåriga (645 arb.-st.). Härav sysselsattes 3,165 arbetstagare, av vilka 100 voro minderåriga, i arbete under minst 52 av årets sön- och helgdagar (545 arb.-st.). Inom gruppen bagerier förekom sön- och helgdagsarbete för 1,045 arbetstagare, därav 138 minderåriga (312 arb.-st.). Bland dessa arbetstagare hade (vid 210 arb.-st.) 664, därav 73 minderåriga, arbete under minst 52 av årets sön- och helgdagar. Inom gruppen bryggerier och mälterier redo- visades för 281 vuxna arbetstagare (65 arb.-st.). För 78 av dessa arbetstagare förekom arbete under minst 52 av årets sön- och helgdagar (25 arb.-st.).

Inom yrkesgrupperna 6, 7, 8 och 9 förekom sön- och helgdagsarbete endast i ringa utsträckning. Antalet berörda arbetsställen utgjorde 7, 14, 17 och 15 samt antalet ar- betstagare resp. 44, 80, 68 och 88.

Yrkesgrupp 10. Totala antalet redovisade icke-skiftarbetare inom denna grupp upp- gick till 10,264. Vid 103 arbetsställen sysselsattes 1,205 vuxna arbetstagare, som hade sön- och helgdagsarbete. För 1,031 arbetstagare förekom arbete under minst 52 sön— och helgdagar (55 arb.-st.). Vid 16 renhållningsverk förekom sön- och helgdagsarbete för 979 arbetstagare, därav för 926 arbetstagare under minst 52 sön- och helgdagar (13 arb.-st.). Inom undergruppen elektricitetsverk sysselsattes 158 arbetstagare med arbete å sön- och helgdagar (59 arb.-st.). Av dessa arbetstagare användes 48 till arbete under minst 52 sön- och helgdagar (22 arb.-st.). Vid 7 gasverk och 21 vattenlednings- verk sysselsattes 39 resp. 29 arbetstagare med sön- och helgdagsarbete. 37 resp. 20 av dessa arbetstagare hade arbete under minst 52 sön- och helgdagar (6 resp. 14 arb.-st.).

Yrkesgrupp 12. Inom denna grupp sysselsattes 12,532 icke-skiftarbetare. Vid 59 arbetsställen förekom sön- och helgdagsarbete för 1,635 arbetstagare, därav 75 minder- åriga. Av dessa arbetstagare hade 882 resp. 73 arbete under minst 52 sön- och helg- dagar (51 arb.-st.). Inom undergruppen spärvägsdrift sysselsattes i sön- och helgdags- arbete 972 arbetstagare, därav 29 minderåriga (2 arb.-st.). Av dessa arbetstagare ar- betade 277 under minst 52 sön- och helgdagar. För gruppen åkerirörelser redovisades

385 arbetstagare, därav 46 minderåriga, vilka hade arbete å sön- och helgdagar (25 arb.-st.). Av dessa arbetstagare hade 360 arbete under minst 52 sön- och helgdagar (21 arb.-st.).

Yrkesgrupp 13. Enligt tab. 1 funnos inom denna grupp 5,959 icke-skiftarbetare. Vid 83 arbetsställen förekom sön- och helgdagsarbete för 1,702 arbetstagare, därav 29 min— deråriga. Dylikt arbete under minst 52 sön- och helgdagar utfördes av 1,157 arbets- tagare, därav 22 minderåriga (53 arb.-st.).

Yrkesgrupp 14. Det totala antalet icke-skiftarbetare inom denna grupp utgjorde 17,103. Antalet arbetstagare med sön- och helgdagsarbete var störst inom nämnda yrkesgrupp och uppgick till 6,524, av vilka 68 voro minderåriga. Ifrågavarande ar- betstagare sysselsattes vid 300 arbetsställen. För 4,704 arbetstagare förekom arbete under minst 52 av årets sön- och helgdagar (150 arb.-st.).

I frågeformuläret anhölls tillika om uppgift rörande de tider på sön- och helgdag, då arbetet började resp. slutade. I detta hänseende ha dock så vitt skilda uppgifter lämnats, att det icke varit möjligt att i förevarande redogörelse upptaga en samman- ställning av uppgifterna ifråga. Inom vissa slag av verksamhet har sön- och helgdags— arbetet varit förlagt till bestämda tider å dygnet, medan det inom andra verksamhets— grenar åter växlat högst avsevärt. Som exempel på förstnämnda slag av verksamhet må anföras bagerier, där arbetet på sön— och helgdag mestadels utfördes ä tid mellan kl. 7 och 10, 8 och 11 eller 9 och 12. Vidare må nämnas mejerier, där sön- och helgdags- arbetet vanligen började kl. 5, 6 eller 7 samt slutade kl. 11, 12, 13 eller 14. Även vid hotell, restauranger och kaféer voro tidpunkterna för arbetets början och slut å sön- och helgdag tämligen preciserade. De varierade dock betydligt såväl för olika ar- betsställen som för olika personalgrupper vid ett och samma arbetsställe. Arbete på sön- och helgdag kunde sålunda förekomma mellan kl. 7.30 och 19.30, 8 och 15, 8 och 18, 8 och 21, 9 och 16, 10 och 19, 11 och 20, 12 och 19, 12 och 22, 13 och 22, 13 och 23 eller 13 och 24. Vid vissa tidningstryckerier förekom även sön- och helgdagsarbete. Tidpunkterna för arbetets början och slut varierade dock vid olika tryckerier.

En annan grupp arbetsställen med ganska regelbundet och till bestämda tider förlagt sön- och helgdagsarbete utgjorde renhållningsverkcn. Enligt de inkomna uppgifterna sysselsattes arbetstagarna vid dessa vanligen å tid mellan kl. 5 och 8, öloch 9 eller 6 och 10. I vissa fall förekom, att arbetet var förlagt till kl. 3 och 6, 4 och 9 eller 7 och 9 å sön— och helgdag. Städningsarbete vid trafikföretag förekom likaledes i tämligen stor utsträckning å sön- och helgdagar. Tidpunkterna för arbetets början och slut varierade dock avsevärt. Sålunda förekom dylikt arbete mellan exempelvis kl. 4 och 9, 7 och 10, 12 och 15, 14 och 16 eller 16 och 19.

Bland exempel på sön- och helgdagsarbete av mera växlande natur med avseende på arbetstidens förläggning kan nämnas reparationsarbete av olika slag. Sådant arbete förekom i större eller mindre omfattning inom praktiskt taget alla yrkesgrupper. Även detta arbete var emellertid i många fall förlagt till bestämda tider på sön- eller helg— dagsdygnet och började t. ex. kl. 7, 8 eller 9 samt slutade kl. 15, 16 eller 17. Av de erhållna uppgifterna att döma utfördes nämnda arbete på sön- eller helgdag ofta under samma förhållanden i fråga om arbetstidens längd och förläggning som arbetet under en vanlig vcckoarbetsdag.

I anslutning till ovannämnda uppgifter angående sön— och helgdagsarbete anhölls i frågeformuläret jämväl om uppgift beträffande det genomsnittliga antalet arbetstim- mar per sön- eller helgdag (raster frånräknade) i de fall, då sådant arbete förekom för icke—skiftarbetare. En sammanställning av de uppgifter, som lämnats i nämnda hänseende, återfinnes i tab. 10. Av denna framgår, att av de 18,463 arbetstagare, som sysselsattes i sön— och helgdagsarbete, 3,728 arbetstagare vid 834 arbetsställen användes

Tab. 10. Antal arbetstimmar (raster frånräknade) vid sön- och helgdags— arbete utan samband med skiftarbete.

Sön- och helgdagsarbete har förekommit1 högst 5 timmar över 5—8 timmar över 8 timmar Antal Antal Antal Yrkesgr upp Ant al arbetstagare Antal arbetstagare Antal arbetstagare arbets- 18 år &rbets- 18 år arbets- 18 år . ställen och minder ställen och minder- ställen och murder- däröver åriga däröver åriga. däröver åriga l. Malmbrytning och metallindustri ........ 18 44 — | 31 121 — 12 49 3 2. Jord- och stenindustri 9 44 3 15 54 1 7 8 — 3. Träindustri .......... 6 24 — 2 9 1 1 2 1 4. Pappers- och grafisk industri ............. 16 367 2 26 516 6 5 250 -— 5. Livsmedelsindustri. . . . 576 1,902 156 536 3,178 107 16 76 2 6. Textil- och bekläd- nadsindustri ......... 1 ' 6 -— 6 38 —— — — — 7. Läder-, hår- och gum- mivaruindustri ....... 5 16 —— 8 63 '— — — — 8. Kemisk-teknisk in- dustri ............... 5 9 — 6 26 2 5 30 — 9. Byggnadsverksamhet . 10 50 — 4 23 —— — —— _ 10. Kraft-, belysnings- och . vattenverk m. m ...... 51 230 — 36 874 — 9 17 — 12. Land- och sjötransport 22 98 17 , 20 1,322 32 9 68 — 13. Hotell- och restaurang- rörelser ............. 4 34 1 ' 42 848 15 22 427 14. Annan yrkesrörelse . . . 111 693 32 68 1,192 19 i 71 2,711 Summa! 834 i 3,517' 211 H 800 | 8,264I 183 'I 157 i 3,638 19

1 För 2,63). arbetstagare, därav 49 minderåriga, som vid 106 arbetsställen sysselsattsi sön- ellcr helgdagsarbete, ha uppgifter om antalet arbetstimmar ej lämnats.

till dylikt arbete under högst 5 timmar. Det största antalet av sistnämnda arbetstagare, av vilka 211 voro minderåriga, kom på yrkesgrupp 5 eller 2,058 arbetstagare, därav 156 minderåriga (576 arb.-st.). Inom denna grupp dominerade undergrupperna bagerier (884 arbetstagare, därav 112 minderåriga, fördelade på 286 arbetsställen) och mejerier (720, 43 resp. 155). Yrkesgrupperna 4, 10 och 14 uppvisade därjämte ett relativt stort , antal arbetstagare med högst 5 timmars arbete å sön- och helgdagar eller 369, 230 resp. 725 arbetstagare.

Sön— eller helgdagsarbete, som fortgick över 5 men högst 8 timmar under dygnet, förekom vid 800 arbetsställen och berörde 8,447 arbetstagare, därav 183 minderåriga. Även i detta fall dominerade yrkesgrupp 5, för vilken redovisades 3,285 arbetstagare, därav 107 minderåriga (536 arb.-st.). Det största antalet av dessa arbetstagare redo-

visades för undergruppen mejerier eller 2,951 arbetstagare, därav 84 minderåriga, för- delade pä 481 arbetsställen. För undergruppen bagerier redovisades 127 arbetstagare, därav 23 minderåriga (22 arb.-st.). Ett stort antal arbetstagare med 5—8 timmars arbetstid å sön- och helgdagar sysselsattes vidare inom yrkesgrupperna 4, 10 12, 13 och 14 eller resp. 522, 874, 1,354, 863 och 1,211 arbetstagare.

Vid 157 arbetsställen förekom sön- och helgdagsarbete för 3,657 arbetstagare, därav 19 minderåriga, under mer än 8 timmar. Största antalet av dessa arbetstagare redo- visades på yrkesgrupperna 13 och 14 eller 436 resp. 2,715 arbetstagare. Därnäst kom yrkesgrupp 4, inom vilken sysselsattes 250 arbetstagare med nämnda arbetstid. Det största antalet av dessa arbetstagare kom på undergruppen pappersbruk och papp- fabriker.

Slutligen må framhållas, att för 2,631 arbetstagare, därav 49 minderåriga, fördelade på 106 arbetsställen, ej lämnats uppgifter om den sammanlagda arbetstiden för sön- eller helgdag, ehuru arbete &. sådan dag förekommit.

I fråga om sön- och helgdagsarbete anhölls därjämte, att uppgift måtte lämnas även beträffande den sammanlagda tiden för rast per sön- eller helgdag. Uppgifter i detta hänseende ha meddelats för 791 arbetsställen och berörde inalles 10,932 arbetstagare, därav 184 minderåriga. För 1,106 arbetsställen, vid vilka enligt erhållna uppgifter 7,531 arbetstagare sysselsattes i sön— och helgdagsarbete, ha uppgift om rasttidens längd icke lämnats. Anmärkas må, att i åtskilliga fall uppgift om rasttiden ej lämnats på grund av att behov av rast ej förelegat med hänsyn till den korta arbetstiden.

Rast om högst 1/2 timme förekom vid 298 arbetsställen och berörde 3,058 arbetstagare, därav 51 minderåriga. Största antalet av dessa arbetstagare kom på yrkesgrupp 5 eller 1,553, därav 45 minderåriga (249 arb.-st.). Här må vidare nämnas yrkesgrupp 10 med 753 och yrkesgrupp 4 med 405 arbetstagare (3 resp. 13 arb.-st.). Rast över 1/2 men högst 1 timme erhöllo 2,028 arbetstagare, därav 65 minderåriga (261 arb.-st.). Även i detta fall redovisades det största arbetarantalet på yrkesgrupp 5 eller 1,191 arbetstagare, av vilka 47 voro minderåriga (189 arb.-st.). Rast av sistberörda längd bereddes vidare inom yrkesgrupp 14 319 arbetstagare, därav 9 minderåriga (16 arb.—st.), inom yrkesgrupp 13 197 arbetstagare, därav 4 minderåriga (13 arb.-st.) och inom yrkesgrupp 4 176 arbetstagare, därav 5 minderåriga (8 arb.-st.). Slutligen må nämnas, att antalet arbetstagare, som vid sön- eller helgdagsarbete erhöllo längre rast än 1 timme, uppgick till 5,846, fördelade på 232 arbetsställen. Av dessa arbetstagare, av vilka 68 voro minderåriga, kommo de flesta på yrkesgrupperna 4, 5, 12, 13 och 14 eller resp. 358 arbetstagare (9 arb.-st.), 443 (60), 1,022 (11), 859 (38) och 3,040 (85).

Såsom förut framhållits har ovan relaterade undersökning främst haft till syfte att klarlägga, huruvida och i vilken omfattning nattarbete samt sön- och helgdagsarbete förekommit inom industriell och därmed likställd verksamhet samt av vilken anledning dylikt arbete bedrivits. Vad beträffar nattarbete i samband med skiftarbete torde undersökningen ha givit ett relativt tillfredsställande resultat. I fråga om nattarbete samt sön- och helgdagsarbete utan samband med skiftarbete lärer undersökningen där- emot ej kunna anses såsom fullständig. För vissa yrkesgrupper har nämligen endast ett fåtal uppgifter erhållits, och i åtskilliga fall ha dessa varit ganska knapphändiga eller ofullständiga. Detta torde särskilt gälla yrkesgrupperna 9, 10, 12, 13 och 14.

Bilaga. B.

Undersökning rörande den kommunala tillsynen.

För klarläggande av den kommunala. tillsynens omfattning, organisation och arbets- sätt har 1938 års arbetarskyddskommitté under år 1942 från hälsovårdsnämndens ord- förande i samtliga städer, köpingar, municipalsamhällen samt landskommuner låtit in- hämta uppgifter i enlighet med ett inom kommittén upprättat frågeformulär, återgivet på sid. 823—824. Utsändandet av formulären samt insamlandet av dessa har skett genom medverkan av yrkesinspektörerna. Enligt de anvisningar, som gävos för uppgifternas lämnande, skulle de begärda uppgifterna avse förhållandena inom respektive kommun och samhälle under år 1942. För landskommun, inom vilken fanns köping, som icke utgjorde egen kommun, eller municipalsamhälle, skulle ifrågavarande uppgifter läm- nas dels för köpingen respektive municipalsamhället och dels för den övriga delen av landskommunen.

I följande sammanställning angivas de svarsuppgifter, som lämnats å formulärets frågor 1 och 2, nämligen »Finnes särskild hälsovårdsnämnd inom kommunen» respek— tive »Finnes hos hälsovårdsnämnden anställd särskild hälsovårdstillsyningsman, och i så fall huru många». Till jämförelse meddelas antalet städer, köpingar, municipal- samhällen och egentliga landskommuner, som funnos i landet den 1 januari 1942. Dessa uppgifter ha hämtats ur »Årsbok för Sveriges Kommuner, 1942».

Antal kommuner respektive samhällen

_ , som ha. tillsatt nedan- enllgt som in- med sär- utan sär- nämda antal hälsovårds- ovan- kommit skild häl- skild häl- tillsyningsmän

nämnda med sovårds- sovårds-

årsbok uppgift nämnd nämnd 1 2 3 flera Summa. än 3 Städer .................. 119 119 119 —— 72. 20 8 11 111 Köpingar ............... 53 52 52 —— 34 2 l —— 37 Municipalsamhällen ...... 244 210 1 204 3 83 1 —— — 84 Egentliga landskommuner . 2,352 2,268 2 9 11 1,350 65 2 l _ 68 Summa 2,768 2,649 1,286 1.353 254 25 10 11 300

1 Tre kommuner ha ej besvarat fråga 1. 2 Sju » » » » » 1.

Av ovanstående tabell framgår, att 2,649 kommuner och municipalsamhällen inkom- mit med begärda uppgifter. Härav följer, att sådana ej ha erhållits från 119 kommuner och samhällen, varav en köping, 34 municipalsamhällen och 84 landskommuner. Vad be- träffar sistnämnda 34 municipalsamhällen torde dessa i flertalet fall ha inräknats i de landskommuner, inom vilka de utgöra en del. Såsom framgår av tabellen finnes särskild hälsovårdsnämnd inom 1,286 kommuner och samhällen, medan 1,353 uppgiftslämnande kommuner och samhällen ej ha tillsatt särskild hälsovårdsnämnd. Antalet hälsovårds— nämnder, som anställt särskilda hälsovårdstillsyningsmän, uppgår till 300, vilka fördela sig på 111 städer, 37 köpingar, 84 municipalsamhällen och 68 egentliga landskommu— ner. Av ifrågavarande 300 hälsovårdsnämnder ha 254 anställt en hälsovårdstillsynings- man och 25 hälsovårdsnämnder två sådana. Endast 11 hälsovårdsnämnder ha flera än 3 tillsyningsmän.

I anslutning härtill kan till jämförelse nämnas, att enligt från yrkesinspektörerna. inhämtade uppgifter funnos vid 1942 års början hos yrkesinspektionen registerförda sammanlagt 2,727 rapportskyldiga kommunala tillsynsorgan, varav 366 kommo på stä- der, köpingar, municipal- och vissa andra större samhällen samt 2,361 på den egentliga landsbygden. '

På fråga 3 »Hur många arbetsställen finnas inom kommunen, som äro underkastade den kommunala tillsynen» ha följande uppgifter meddelats.

Antal kommuner Antal hos de kommunala tillsynsorganen respektive samhällen registrerade arbetsställen

vilka ej med arbets- ha arbets- B _ Jord. Övri ställen, som ställen, y gg bruk och g Summa

stå. under som stä nads- träd- verk- arbets-

kommunal under slughet gärds- sig? ställen tillsyn kommunal skötsel

tillsyn

Städer ........... 118 l 1 12,517 26,662 1,074 970 49,822 Köpingar ......... 51 669 1,523 164 116 2,889 Municipalsamhällen 191 1,493 2,809 293 155 5,470 Egentliga landskom-

muner .......... 1,773 3,103 8,780 2,334 7,499 2 2,128 23,844

Summa 2,133 17,782 39,774 3,865 8,740 11,864 82,025

1 Skanör och Falsterbo. 2 Denna. siffra är samiolikt för hög, enär något jordbruk med minst 3 arbetare utan maski- nella. hjälpmedel ej torde förekomma. Siffran 3 hänför sig till 1942 års lantarbetstidslag. Den kommunala tillsynen omfattar icke arbetsställen, där maskinella hjälpmedel användas.

Av tabellen här ovan framgår, att inom 2,133 av de uppgiftslämnande 2,649 kommu- nerna och samhällena finnas registrerade 82,025 arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn. Inom 516 kommuner, som lämnat svar å denna fråga, finnas inga sådana arbetsställen registrerade. Det är icke uteslutet, att flertalet av de kommuner och sam- hällen, som över huvud taget icke lämnat några uppgifter, äro att hänföra till dem, inom vilka icke finnas några arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn. Räknas dit åtminstone de 84 icke uppgiftslämnande landskommunerna, finner man, att inom landet finnas minst 600 kommuner, som icke ha registerfört något arbetsställe, under- kastat den kommunala tillsynen. Detta antal motsvarar i runt tal 23 % eller nära 1/4 av de kommuner och samhällen, som lämnat här ifrågavarande uppgifter. An- märkas må, att sistnämnda antal kommuner åsamka yrkesinspektionen varje år ett icke oväsentligt arbete, i det att enligt instruktion rapportblanketter årligen skola till- ställas även dessa kommuners tillsynsorgan och att dessa äro» skyldiga att insända rapport till vederbörande yrkesinspektör, även om några arbetsställen, som omfattas av den kommunala tillsynen, icke finnas inom kommunen. .

Av tabellen framgår vidare, att största antalet registrerade arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn, finnas inom städerna eller i genomsnitt 422 arbetsställen per stad. I köpingarna finnas registrerade 2,889 arbetsställen eller cirka 57 arbetsställen per köping; i municipalsamhällena åter finnas 5,470 registerförda arbetsställen eller omkring 29 arbetsställen per samhälle. För de 1,773 egentliga landskommuner, som ha arbetsställen underkastade kommunal tillsyn, befinnes antalet arbetsställen på varje landskommun uppgå till i genomsnitt 13, vilken siffra dock sannolikt är något för hög.

Detta framgår bland annat därav, att i de fall, då det i uppgiftsformuläret rapporterats ett stort antal arbetsställen inom jordbruk och trädgårdsskötsel, yrkesinspektörerna vid närmare granskning av uppgifterna funnit, att det uppgivna antalet arbetsställen inom jordbruket kunnat icke obetydligt reduceras på grund av att flera av dessa arbetsstäl- len visat sig stå under den statliga yrkesinspektionens tillsyn. Det må anmärkas, att dylik granskning dock ej verkställts i alla de fall, då uppgifterna synts vara miss- visande. Med hänsyn härtill torde man i allmänhet kunna räkna med att inom var och en av ovan berörda landskommuner finnas i genomsnitt blott omkring 10 arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn.

Som svar å fråga 4 angående hur den kommunala tillsynen utövas vid de ovan an— givna arbetsställena ha meddelats följande uppgifter:

i Antal kommuner respektive samhällen, där den kommunala i tillsynen utövas genom viss eller vissa av nämndens hälso- Antal mtli a nämndens ledamöter värdstillsynings— kommu— slaiälso-g man med fördel- annan ner och vårds- en av två, - ning på "av samhäl- nämndens nämn- eller __" __ namn- len, som (kommu- nämn- dens flera den _SM' besva- nalnämn_ dens leda- av två _Skllt rat dens) ord- möter nämn— en eller Sum- tlllsatt fragan ledamöter förande (ej ord- dens rna person .. flera foran- leda- den) möter ! Städer ............ —- — 3 _ 82 27 109 6 118 Köpingar ......... 2 6 2 1 35 —— 35 5 - 51 Municipalsamhälleu 39 39 13 10 77 1 78 10 189 gEgentliga landskom- f muner .......... 871 645 97 168 65 — 65 60 1,906 ! Summa 912 i 690 i 115 i 179 ' 2.59 | 28 i 287 Å 81 1 2,254

Såsom synes av ovanstående tabell utövas den kommunala tillsynen i 109 städer av hälsovårdsnämndens tillsyningsmän, i 3 städer av en av nämndens ledamöter och i 6 städer av annan särskilt tillsatt person. I de flesta köpingarna utövas tillsynen lika— ledes genom hälsovårdsnämndens tillsynsman. Vad beträffar municipalsamhällena ha av de 191 samhällen, inom vilka arbetsställen, som stå under kommunal tillsyn, fin- nas registerförda, 189 besvarat frågan. Av tabellen framgår, att inom 39 sådana samhällen den kommunala tillsynen utövas av hälsovårdsnämndens samtliga ledamöter, medan tillsynen inom 39 andra samhällen äter utövas av hälsovårdsnämndens ordförande. I 78 samhällen sker tillsynen genom nämndens hälsovårdstillsyningsman. I fråga om de egentliga landskommunerna ha 1,906 kommuner besvarat ovanberörda fråga om till— synens fördelning, ehuru enligt föregående tabell endast 1,773 kommuner uppgivit, att arbetsställen stående under kommunal tillsyn finnas inom kommunen. Såsom framgår av tabellen utövas tillsynen inom icke mindre än 871 kommuner genom hälsovårds- eller kommunalnämndens samtliga ledamöter. I 645 kommuner omhänderhaves tillsynen av hälsovårds- respektive kommunalnämndens ordförande. Vidare befinnes, att tillsynen ombesörjes inom 65 kommuner genom hälsovårdsnämndens tillsyningsman och i 60 kommuner genom särskilt tillsatt" person.

Beträffande fråga 5, om ersättning utgår till den eller de personer, som utöva den

kommunala tillsynen, och i så fall med vilket belopp per person och år, ha följande uppgifter lämnats.

Antal kommuner respektive samhällen

som besvarat frågan med '

som ej besvarat j a * nej I frågan

i l Städer .................. 45 : 70 i Köpingar ............... 32 | 1 9 ; Municipalsamhällen ...... 88 | 100 Egentliga landskommuner. 353 l 1,660 i l !

Summa. 518 1,849

Såsom framgår av tabellen är det endast 518 kommuner och samhällen, som utgiva er- sättning för ifrågavarande tillsynsuppdrag, eller c:a 22 % av samtliga 2,367 i detta hän- seende uppgiftslämnande kommuner och samhällen. Det stora flertalet av de kommuner och samhällen, som lämnat uppgift, eller 1,849 utgiva däremot icke ersättning till de per- soner, som utöva den kommunala tillsynen. Att de flesta av dessa kommuner äro lands- kommuner är naturligt. Det är dock anmärkningsvärt, att ett så stort antal städer icke utgiva någon ersättning för tillsynens fullgörande. Det torde emellertid i allmänhet förhålla sig så, att i städerna har tillsynen uppdragits åt de inom hälsovårdsnämnden särskilt tillsatta hälsovårdstillsyningsmännen, och i den lön, dessa åtnjuta för fullgörande av tillsynen å allmänna hälsovården, ingår i regel även ersättning för utövandet av den kommunala tillsynen i respektive stad. Ersättningen för här ifrågavarande tillsyn är med andra ord icke särskilt fastställd eller specificerad. Enahanda torde förhållandet vara beträffande de köpingar och municipalsamhällen, som nekande besvarat frågan om ersättning.

Som svar på frågans senare del om ersättningens storlek har lämnats varierande upp— gifter. I allmänhet har uppgivits, att ersättningen utgår med visst belopp per person och år. För en del landskommuner bestämmes ersättningen i form av arvode, utgörande visst belopp per förrättningsdag eller per timme, som åtgätt för förrättningen. Av de 45 städer, som jakande besvarat frågan om ersättning utgår, befinnas 22 utgiva er- sättning per år med belopp, som växla mellan 50 och 400 kr., 6 med belopp mellan 500 och 820 kr., 2 med 1,000 kr., 1 med 1,500 kr., 1 med 2,000 kr., 1 med 3,384 kr., 1 med 4,000 kr. (exkl. dyrtidstillägg) samt 1 med 6,028 kr. (exkl. rörligt tillägg). Tio städer ha ej meddelat ersättningsbeloppets storlek.

I fråga om de 32 köpingar, som jakande besvarat sistnämnda fråga, utgiva 7 köpingar per år 25—50 kr. i ersättning för tillsynsuppdraget, 6 köpingar 100 kr., 13 köpingar mellan 150 och 300 kr., 2 köpingar 400 respektive 800 kr. Fyra köpingar ha ej an— givit ersättningsbeloppets storlek.

AV de 88 municipaIsamhällen, som jakande besvarat frågan om ersättningens storlek, befinnas 15 samhällen utgiva högst 50 kr., 6 högst 75 kr., 14 högst 100 kr., medan 34 samhällen utgiva belopp mellan 150 och 400 kr., 4 samhällen mellan 500 och 600 kr. samt 4 samhällen 850, 1,000, 1,800 respektive 2,700 kr., allt per år räknat. Två sam- hällen utbetala 5 respektive 10 kr. per förrättningsdag. Nio samhällen ha ej lämnat uppgift om ersättningsbeloppets storlek.

Vad beträffar de egentliga landskommunerna ha 92 kommuner uppgivit, att årlig er- sättning för den kommunala tillsynen inom respektive kommun utgår med ett belopp av 50 kr., 13 kommuner 75 kr., 48 kommuner 100 kr., 58 kommuner med belopp mellan 125 och 300 kr., 13 kommuner med belopp mellan 400 och 650 kr. samt 4 kommuner

med 1,000, 1,800, 3,200 (exkl. dyrtidstillägg) respektive 4,200 kr. I de fall arvode ut— gives per förrättningsdag, har detta i 14 kommuner varierat mellan 2 och 4 kr., i 29 kommuner utgjort 5 kr. och i 27 kommuner växlat mellan 6 och 10 kr. I en del kom- muner har ersättningen utgått med visst belopp per timme. Sålunda ha 8 kommuner betalt mellan 0,75 och 2 kr. per timme. 47 kommuner ha icke meddelat något om er- sättningens storlek.

På fråga 6, huruvida den eller de, som inom kommunen utöva den kommunala till- . synen, äro helt eller endast delvis sysselsatta därmed, ha följande svar erhållits.

Antal kommuner respektive samhällen, där den eller de som utöva den kom— Antal kommuner re- munala tillsynen äro därmed 'spektive samhällen, som ej besvarat . f . helt sysselsatta endast delvrs ragan sysselsatta

Städer ..................... 4 113 2 Köpingar .................. —— 50 2 Municipalsamhällen .......... 2 187 2 1 Egentliga landskommuner. . . . 3 1,89; 371 Summa. 9 2,244 396

Såsom framgår av tabellen är det endast inom 9 kommuner och samhällen, där den eller de, som utöva den kommunala tillsynen, äro uteslutande sysselsatta med detta uppdrag. I allmänhet inneha vederbörande även annat uppdrag.

Beträffande fråga 7 »Om den kommunala tillsynen inom kommunen icke kräver heltidstjänstgöring, vilken annan sysselsättning innehar då den eller de personer, som utöva tillsynen» ha nedannämnda uppgifter meddelats.

Antal kommuner respektive samhällen, som

besvarat frågan ej besvarat frågan Städer ..................... 118 1 Köpingar .................. 49 3 Municipalsamhällen ......... 161 49 Egentliga landskommuner. . . . 1,380 888 Summa 1,708 941

På. frågan vilken sysselsättning den eller de ha, som utöva den kommunala tillsynen, ha 82 städer uppgivit, att ifrågavarande tillsyn utövades av hälsovårdsinspektör eller hälsovärdstillsyningsman. Fyra städer ha meddelat, att heltidsanställd personal funnes för ifrågavarande tillsyn. I 13 städer skedde tillsynen genom polismän. I övriga. städer, som besvarat frågan, har tillsynen uppdragits åt bland annat bostadsinspektör, distrikts— veterinär, exekutionsbetjänt, förrådsverkmästare, handlare, kyrkvaktmästare, laboratorie- biträde, redaktör, sekreterare i hälsovårdsnämnd, stadsingenjör, f. d. statstjänsteman, sysslomän eller verkstadsarbetare.

Bland köpingarna ha 18 uppgivit, att tillsynen omhänderhades av polismän, och 8, att den fullgjordes av hälsovårdstillsyningsmän. I övriga köpingar, som lämnat svar på frågan, utövades tillsynen av exempelvis bostadsinspektris, byggmästare, distrikts— veterinär, järnvägstjänsteman, kommunalkamrerare, landsfiskal, posttjänsteman, snickare eller tingshusvaktmästare.

Av de lämnade uppgifterna framgår vidare, att inom municipalsamhällena den kom- munala tillsynen utövades i 40 samhällen av polismän (fjärdingsmän) och i 11 av hälsovårdstillsyningsmän. I övriga samhällen hade tillsynen anförtrotts personer med vitt skilda yrken, såsom bokhållare, byggmästare, chaufför, fiskare, folkskollärare, järn— vägstjänsteman, kassör, köpman, posttjänsteman, provinsialläkare, skomakare, snickare, stenhuggare, trädgårdsmästare eller verkstadsarbetare.

I fråga om tillsynen inom de egentliga landskommunerna har uppgivits, att den i 419 kommuner utövades av lantbrukare, i 62 kommuner av polismän (fjärdingsmän), i 44 kommuner av folkskollärare, i 18 av byggnadsarbetare, i 8 av hälsovårdstillsynings— män och i 6 av trädgårdsmästare. I andra kommuner åter utövades tillsynen vanligen av personer med sådana yrken som byggmästare, fiskare, förman, köpman, målare, provinsialläkare, verkmästare eller verkstadsarbetare. I enskilda fall har uppgivits, att tillsynen anförtrotts exempelvis badmästare, bankdirektör, barnavårdsman, disponent, distriktssköterska, fabrikör, ingenjör, kontorschef, länsskogvaktare, maskinist, portvakt, skräddare, sparbankskamrer eller åkare.

Fråga 8 »Anser Ni, att den kommunala tillsynen inom två eller flera kommuner skulle kunna utövas genom en av ifrågavarande kommuner gemensamt tillsatt tillsynings- man» har besvarats på följande sätt.

Antal kommuner respektive samhällen, Antal kommuner re- som besvarat frågan med spektive samhällen, . som ej besvarat ja, i nej . frågan

Städer ..................... 59 45 14 Köpingar .................. 28 21 3 Municipalsamhällen .......... 1 1 9 72 19 Egentliga landskommuner. . . . 1,220 777 ; 271 Summa 1,426 915 307

Såsom synes av tabellen har ovanstående fråga till övervägande del besvarats jakande. Då nekande svar lämnats, har detta i många fall särskilt motiverats. Sålunda ha 14 städer ansett, att staden utgjorde tillräckligt stort tillsynsområde, 3 städer ha uttalat, att kommunerna vore för vidsträckta för att kunna ha gemensam tillsynsman. En stad har anfört, att lämplig kommun att sammanslås med ej funnes. Två städer ha för- klarat, att det ej vore lämpligt för en stad att ha gemensam tillsynsman med en annan kommun; två städer ha framhållit, att resekostnaderna bleve för höga, medan två andra meddelat, att arbetsställena. i angränsande kommuner vore fåtaliga och belägna på stora avstånd från varandra. Några städer ha anfört, att grannkommunerna vore alltför avlägsna från stadens centrum eller att den nuvarande personalstyrkan vore otillräcklig för en sådan organisation. En stad har föreslagit, att tillsynen borde omhänderhavas av hälsovårdstillsyningsmän, anställda av landstinget.

10 köpingar ha anfört vissa skäl mot ifrågavarande förslag. Sålunda har bland annat framhållits, att realiserandet av ett dylikt förslag skulle bliva för dyrbart (4) , att rese- kostnaderna skulle bliva högre (1) eller att avstånden skulle bliva för stora (3). En köping har anfört, att dess avskilda läge i förhållande till grannkommunen gjorde det olämpligt med gemensam tillsynsman, medan en annan köping ansett, att särskild till- synsman skulle erfordras.

Av municipalsamhällena ha 12 samhällen ansett, att avstånden bleve för stora, 10 att gemensam tillsynsman medförde ökade kostnader, 5 att det funnes för få arbetsställen och 4 att tillsynsområdet bleve för stort. Fem samhällen ha ansett, att samhällets läge (t. ex. på en ö) i vissa fall gjorde det omöjligt att ha gemensam tillsynsman med

annan kommun. Ett samhälle har ifrågasatt, om kommunerna vore villiga att utbetala ersättning. Tre samhällen ha anfört, att tillsynen fullgjordes bäst av intresserad person på orten, som ägde erforderlig lokalkännedom. Två. samhällen ha ifrågasatt, om ej kommunallagarna finge ändras, för att ifrågavarande förslag skulle kunna genomföras.

Även de egentliga landskommunerna ha i många fall anfört synpunkter på frågan. Sålunda ha 119 kommuner ansett, att det vore för dyrbart med gemensam tillsynsman, och 129 kommuner, att det funnes för få arbetsställen. 47 kommuner ha framhållit, att kommunen vore för vidsträckt eller i övrigt för stor, medan 6 ansett, att angränsande kommuner vore för små (5) eller för stora (1). 54 kommuner ha anfört, att förslaget vore olämpligt på grund av för långa avstånd ävensom dåliga kommunikationer, medan 8 ansett, att förslaget bleve för dyrbart med hänsyn till det ringa antalet arbetsställen, som funnes inom kommunerna, och de stora avstånd, som vore mellan arbetsställena. 18 ha ansett, att kommunens läge gjorde det olämpligt att ha gemensam tillsynsman, medan 3 kommuner funnit det lämpligt med en gemensam tillsynsman för flera kom— muner. En kommun har förordat länet som tillsynsområde. Slöseri med allmänna medel, onödiga eller högre kostnader ha av 45 kommuner åberopats som skäl mot förslaget, medan 13 ansett, att fördelarna ej uppvägde kostnaderna. 37 kommuner ha förklarat, att den nuvarande ordningen vore bra. 30 kommuner ha framhållit, att en person, som vore bosatt inom kommunen, kunde utöva bättre eller effektivare tillsyn än en utom kommunen boende. Tre kommuner ha ansett, att det ej vore lämpligt med för stora tillsynsområden. En kommun har framhållit, att kommunalförbund vore svårskötta', bättre med större kommuner. Tre kommuner ha ansett, att heltidsanställd tillsynsman vore obehövlig i små kommuner. Två kommuner ha uttalat sig mot förslaget, enär det medförde onödiga resor. Slutligen ha en del kommuner anmärkt på att förslaget skulle medföra onödig byråkratisering eller att det ej vore tillrådligt tillsätta nya tjänstemän i nuvarande tid 0. s. v.

Som svar å fråga 9, om samtliga arbetsställen, som inom kommunen stå under kom- munal tillsyn, besökas en gång om året eller oftare, ha följande uppgifter lämnats.

Antal kommuner respektive samhällen, som Arbets- besvarat frågan med ställe finnes ej 1 kom- tre eller endast till- ej besvarat munen en gång två. gånger flera 'n el_fälligt eller frågan l'ESPelftIVB om året om året omgåregt ej en gång samhallet om året Städer ............. 64 9 24 19 2 1 Köpingar ........... 24 5 17 5 _— 1 Municipalsamhällen . . 88 25 62 8 12 15 Egentliga landskom- muner ............ 909 357 293 163 78 468 Summa 1,085 396 396 195 92 485

Av tabellen framgår, att inom 1,085 kommuner och samhällen samtliga där förefint— liga arbetsställen, underkastade kommunal tillsyn, besökts en gång om året. Inom ett icke ringa antal kommuner och samhällen ha dock tätare besök företagits.

På frågan huru många arbetsställen, som anses kunna besökas per år vid heltids— tjänstgöring respektive icke heltidstjänstgöring, ha, följande uppgifter meddelats. Sju städer ha uppgivit, att vid heltidstjänstgöring kunna 300—1,000 arbetsställen besökas per år, 2 städer 1,500 arbetsställen, 2 städer 2,000 respektive 2,700 arbetsställen, 2 städer 3,000 arbetsställen, 4 städer respektive 3,500, 4,000, 5,000 och 5,000 arbetsställen.

Vid icke heltidstjänstgöring ha 14 städer ansett, att 50—400 arbetsställen kunna besökas per år. Slutligen må nämnas, att 99 städer icke lämnat någon uppgift om det antal arbetsställen, som beräknas kunna besökas per år.

I fråga om köpingar har en köping ansett, att 1,000 arbetsställen och en annan att 3,500 arbetsställen kunna besökas per år vid heltidstjänstgöring. Vid icke heltidstjänst- göring anser en köping, att 200 arbetsställen hinna besökas per år. 50 köpingar ha ej besvarat nyssnämnda fråga.

Bland municipalsamhällcna ha 8 ansett, att vid heltidstjänstgöring 100—600 ar- betsställen kunna besökas per år. Ett samhälle har räknat med 2,000 arbetsställen och 2 samhällen med 3,000 arbetsställen. Vid icke heltidstjänstgöring ha 9 samhällen uppskattat, att 25—1,200 arbetsställen kunna besökas per år. 196 samhällen ha icke lämnat uppgift om hur stort antal arbetsställen, som anses kunna besökas per år.

Av de egentliga landskommunerna ha 47 kommuner ansett, att 50—900 arbetsställen kunna besökas per år vid heltidstjänstgöring. 11 kommuner ha uppgivit 1,000 arbets- ställen, 12 kommuner mellan 1,200 och 2,000 arbetsställen, 2 kommuner 3,000 och 2 kommuner respektive 4,000 och 5,000 arbetsställen. Vid icke heltidstjänstgöring ha 43 kommuner beräknat, att 25—100 arbetsställen kunna besökas per år, 11 kommuner där- emot 150—750 arbetsställen per år. En kommun har meddelat, att arbetsställe besökes, när någon av de där anställda så önskar. 2,162 landskommuner ha ej uttalat sig i frågan.

Följande sammanställning visar antalet kommuner och samhällen, som jakande be— svarat sistberörda fråga.

Antal kommuner respektive sam- Antal kommuner respektive hällen, som vid heltidstjänstgöring samhällen, som vid icke heltids— anse, att nedanstående antal ar- tjänstgöring anse, att nedanstå— betsställen kunna besökas per ende antal arbetsställen kunna person och är besökas per person och är

200— 300

50— 250

300— 600

700— 1,500

1,600— 3,000

25— 150

över 300

. Städer ................. ? Köpingar ............... ;” Municipalsamhällen ...... 4 4 Egentliga landskommuner. 27 17 21

31l25127l8114 15

Summa

Beträffande fråga 10 >>Är för hälsovårdsnämnden (kommunalnämnden) utövandet av den kommunala tillsynen förenat med svårigheter av särskild art, t. ex. att få anvi— sade åtgärder genomförda, att erhålla kännedom om gällande lagbestämmelser eller att förstå och tillämpa lagbestämmelserna e. d.» ha följande uppgifter lämnats.

Antal kommuner respektive samhällen, som

besvarat fragan med ej besvarat

Städer ..................... Köpingar .................. Municipalsamhällen ......... Egentliga landskommuner. . . .

Summa

ja

nej frågan

12 5 30

101 44 153 1,519

1,817

Av de kommuner och samhällen, som jakande besvarat frågan, om utövandet av till— synen är förenat med några svårigheter, ha nedannämnda antal kommuner anfört föl- jande skäl.

Svårt att få. Svårt att få Svårt att för- anvisade kännedom stå och till- åtgärder om lagbe- lämpa lag- genom- stammel- bestämmel-

förda serna serna

Städer ..................... 5 3 Köpingar .................. 1 l 1 Municipalsamhällen ......... 4 1 10 Egentliga landskommuner. . . . 37 39 113 Summa 47 44 127

I fråga om köpingar ha utöver vad ovan anförts 2 köpingar uttalat, att svårighet förelåge såväl att få kännedom om gällande lagbestämmelser som att förstå och till— lämpa desamma. Den ena av dessa köpingar har dessutom anfört, att det vore svårt att övervaka, att lagstadgad arbetstid icke överskredes. Sju municipalsamhällen ha fram- hållit, att det vore svårt både att erhålla kännedom om och att tillämpa lagbestäm- melserna; 2 samhällen ha anfört, att bestämmelserna vore avfattade på ett svårbegrip— ligt respektive oklart språk. Sju samhällen ha uttalat den önskan, att samtliga nya förordningar och ändrade föreskrifter, som berörde tillsynen, borde tillhandahållas till- synsorganen. 24 landskommuner ha framhållit, att svårigheter förefunnes, såväl då det gällde att få anvisade åtgärder genomförda som då det vore fråga om att få kännedom om lagbestämmelserna respektive att förstå och tillämpa desamma. Fem landskommuner ha anfört, att det vore svårt att förstå vilka företag, som fölle under kommunal tillsyn. En kommun önskade, att alla nyutkommande författningar skickades direkt till hälso- vårdsnämnden. En kommun ansåg svårigheter föreligga på grund av mängden av för- fattningar och föreskrifter.

Beträffande fråga 11 »Om utövandet av den kommunala tillsynen medför svårigheter för hälsovårdsnämnden (kommunalnämnden), anser Ni på grund härav, att tillsynen borde vara ordnad på annat sätt? I så fall på vilket sätt» ha följande uppgifter med- delats.

Antal kommuner respektive samhällen, som besvarat fragan med ej besvarat ja nej frågan

Städer ..................... 18 39 62 Köpingar .................. 8 22 22 Municipalsamhällen .......... 35 64 1 1 1 Egentliga landskommuner. . . . 449 657 1,162 Summa 510 782 1,357

Bland de kommuner och samhällen, som jakande besvarat frågan, må. nämnas, att några städer framfört önskemål om bland annat, att en särskild tjänsteman utsåges för tillsynen inom flera kommuner (3), att en särskild yrkesinspektör omhänderhade till-

synen, varigenom effektivare kontroll vunnes (1) , att staten övertoge tillsynen (1) , att tillsynen anförtroddes en underinspektör vid yrkesinspektionen (1) , att yrkesinspektio- nen borde handha all tillsyn (4), att heltidsanställd inspektör underställd yrkesinspek- tören tillsattes (1) eller att kommunal tillsyn borde utövas av särskild inspektör, som kunde ha ett helt län till verksamhetsområde (1). Av de 8 köpingar, som jakande besvarat frågan, ha 7 anfört bland annat, att en gemensam hälsovårdstillsyningsman borde anställas för flera kommuner (3), att kommunala tillsynen borde överföras på yrkesinspektionen (1) eller utövas av specialutbildad person (1) eller av hälsovårdstill- syningsman (1). En köping har framhållit, att tillsynsman borde avlönas för sitt uppdrag.

I fråga om municipalsamhällena ha vissa av dem anfört, att särskild tillsynsman borde tillsättas (6), att särskild person valdes för flera kommuner (16), att en tillsyns- man tillsattes för varje härad (1) , att den kommunala tillsynen utövades genom yrkes- inspektionen (3), att särskild tillsynsman tillsattes av yrkesinspektör för flera kom— muner (2) respektive att särskild heltidsanställd tillsynsman förordnades för visst di- strikt (3). Två samhällen ha ansett, att den som utövade tillsyn borde ha polismans befogenhet. Ett samhälle har uttalat, att arbetsplatserna borde besökas av yrkesinspek- tör en gång om året.

Från landskommuner-nas sida ha olika synpunkter anförts beträffande tillsynens ord- nande. Ett flertal kommuner ha ansett, att särskild tillsynsman borde finnas antingen för flera kommuner (236) eller exempelvis för ett härad (17) , ett län (6) , ett lands— ting (1) eller ock för ett provinsialläkar- (1) eller landsfiskalsdistrikt (2). Vissa andra kommuner ha däremot ansett, att den kommunala tillsynen lämpligen borde utövas direkt av yrkesinspektör (40), av provinsialläkare (2), av polis- eller fjärdingsman (29), av en av länsstyrelsen utsedd heltidsanställd tillsynsman (2) , av en av landstinget tillsatt avlönad tillsynsman (2), av särskilt tillsatt person (15) eller av en för tillsynen särskilt utbildad person (14) , av vederbörande arbetsgivar— eller arbetarorganisation (2) eller ock av ett av kommunen valt ombud, som stode direkt under yrkesinspektör (3). En del landskommuner ha uttalat, att hälsovårdsnämnd borde inrättas för tillsynen (20) eller att någon av hälsovårdsnämndens ledamöter borde utses att utöva den kommunala tillsynen med skäligt arvode, fastställt av överordnad myndighet (1). Två kommuner ha ansett, att hälsovårdsnämnd ej borde utöva tillsynen, och 2 andra, att hälsovårds- nämnden ej vore vuxen ifrågavarande uppgift. Vidare ha 11 andra kommuner uttalat, att den kommunala tillsynen borde förstatligas eller att kommunerna borde ordna effek- tivare tillsyn (2) , att hälsovårdsnämnd borde ha större frihet, ej stå under kommunal— nämnds eller -fullmäktiges förmyndarskap (1). En del kommuner ha ifrågasatt, om ej effektivare tillsyn skulle erhållas, om yrkesinspektör verkställde inspektion (3). En kommun har ansett, att kommunal tillsyn borde utövas endast på direktiv av yrkes- inspektör, medan en annan kommun framhållit, att det behövde vara en opartisk person, ej boende inom kommunen, som utövade tillsynen, enär det eljest blott bleve trakasserier. Sex kommuner ha förordat ett intimare samarbete med yrkesinspektör. Två kommuner ha ansett, att tillsynen borde slopas vid arbetsställen med 1—5 arbetare respektive att den vore obehövlig, då de anställda själva kunde kontrollera förhållandena. Två andra kommuner ha anfört, att den kommunala tillsynen borde beröra alla arbetsställen med upp till 10 arbetare, även sådana arbetsställen med en eller flera maskiner. I tvistiga fall borde ärendet hänskjutas till yrkesinspektör. En kommun har ansett, att anvisningar från bekanta i samma kommun ej respekterades tillräckligt, en annan, att nuvarande system vore odugligt, och en tredje, att alla hälsovårdsnämnder, där sakkunskapen icke vore företrädd, borde avskaffas. Slutligen ha 2 kommuner uttalat, att inspektion borde företagas oftare från högre myndighet respektive att hälsovårdsnämnd skulle äga när- vara vid yrkesinspektörs besök.

Som svar ä fråga 12 »Anser Ni, att av yrkesinspektionens chefsmyndighet (Riks— försäkringsanstalten) meddelade anvisningar rörande den kommunala tillsynen äro till- fyllest (se P. M. av år 1940 rörande den kommunala tillsynen ä arbetarskyddslagstift— ningens tillämpning)» ha följande uppgifter erhållits.

Antal kommuner respektive mitä—lråogå samhällen, som besvarat . p.. . tive samhal— fragan med 1 . en, som ej . ne' besvarat 18” ] frågan Städer ..................... 107 9 Köpingar .................. 50 1 l Municipalsamhällen ......... 172 8 30 Egentliga landskommuner. . . . 1,843 78 347 Summa 2,172 96 381

Till de lämnade svaren ha en del kommuner fogat särskilda uppgifter. Sålunda ha 4 stadskommuner ansett, att en praktiskt uppställd handbok med råd och anvisningar samt belysande prejudikat rörande arbetarskyddslagens tillämpning vore önskvärd. Två städer ha önskat, att nuvarande P. M. kompletterades med exempel, helst med illustra- tioner. Två andra städer ha förordat, att nya lagbestämmelser med kommentarer samt tryckta råd och anvisningar tillställdes de kommunala tillsynsorganen. En kommun har uttalat, att närmare direktiv av yrkesinspektör vore önskvärda. Av en stad har framhål- lits önskvärdheten av mera detaljerade anvisningar, medan en annan föreslagit, att i an— visningarna skulle angivas, hur ofta. hälsovårdsnämnd vore skyldig besöka arbetsställen av olika slag. En kommun har ansett, att hälsovårdsnämnds befogenhet jämlikt hälso- vårdsstadgan borde gälla även inom de områden, som läge under yrkesinspektörs tillsyn. En stad har framhållit, att det i många fall vore oklart, om tillsynen skulle åvila yrkes- inspektör eller kommunalt tillsynsorgan. En köping har anfört, att den P. M., som nu funnes, ej vore tillräckligt lättförstådd.

Av municipalsamhällena ha 2 ansett, att gällande P. M. kunde vara tydligare och utförligare. Ett samhälle har föreslagit, att i P. M. uppräknades alla slag av arbets- ställen inom respektive verksamhetsgrenar, medan ett ansett, att det borde av P. M. framgå. vem som skulle utöva tillsyn vid affärer, där det funnes Skärmaskiner, köttkvar- nar och andra maskiner, drivna med elektrisk kraft. Slutligen har ett samhälle fram— hållit, att någon konsulent årligen borde besöka de kommunala tillsynsorganen och lämna råd och anvisningar.

I fråga om landskommunerna ha 28 ansett, att P. M. borde vara mera lättfattlig och utförlig. Fyra kommuner ha uttalat, att särskild instruktion eller arbetsplan borde finnas för tillsynsman. 17 kommuner önska en lättförstädd handbok med lagar och anvisningar eller instruktionsbok. En kommun har önskat, att P. M. kompletterades med exempel och utslag. Tre kommuner ha ansett, att anvisningarna i P. M. vore för knapphändiga och att en instruktion erfordrades med exempel ur praktiska livet. Till- synsorgan borde vidare göras uppmärksamma på. då nya lagar och bestämmelser träda i kraft. Två kommuner ha framhållit önskvärdheten av att anvisningar om hur tillsynen bör utövas, borde lämnas av yrkesinspektör. En kommun har uttalat, att tillsynsorgan borde få uppgift om de arbetsställen, där tillsyn skall ske. En kommun har slutligen ansett, att tydliga och lättfattliga instruktioner borde utsändas årligen.

På fråga. 13 »Anser Ni, att de personer, som utöva den kommunala tillsynen, böra

deltaga i instruktionskurs rörande arbetarskydds- och arbetstidsfrågor» ha följande upp- gifter lämnats.

Antal kom- muner respek- tive samhäl- len, som ej | ne' besvarat

] frågan

Antal kommuner respektive samhällen, som besvarat frågan med

ja .

Städer ..................... 99 4 Köpingar .................. 39 2 Municipalsamhällen ......... 1 46 19 Egentliga landskommuner . . . . 1, 1 62 413

Summa 1,446 [ 438

I anslutning till denna fråga har en landskommun föreslagit, att instruktionskurs anordnades per korrespondens. Två kommuner ha uttalat önskvärdheten av att instruk- tionskurs rörande den kommunala tillsynen och arbetarskyddslagens tillämpning an- ordnades på central plats för representanter från hälsovårdsnämnden.

Vad slutligen angår fråga 14 »Skulle enligt Eder mening en effektivare kommunal tillsyn kunna erhållas, om kommunalt tillsynsorgan tillerkändes samma befogenhet som yrkesinspektör att meddela föreläggande eller förbud enligt 38 5 lagen om arbetar- skydd» ha följande svar lämnats.

Antal kom— muner respek- tive samhäl- len, som ej besvarat frågan

Antal kommuner respektive samhällen, som besvarat frågan med

ja nej

Städer ..................... 42 Köpingar .................. * 17 Municipalsamhällen ......... 64 Egentliga landskommuner. . . . 859

Summa 982

Av ovanstående tabell framgår, att av de kommuner, som besvarat frågan, ha lika många kommuner svarat »ja» som >>nej>>. Det största antalet »nej»-svar kommer på. landsbygdens kommuner. Anmärkningsvärt är, att mer än 1/4 av samtliga kommuner och samhällen ej lämnat något svar å frågan.

Av de städer, som jakande besvarat frågan, har en del lämnat utförligare svar. Sålunda har en stad ansett, att dylik befogenhet borde tillerkännas hälsovårdsnämnd i större kommuner; en annan stad, att befogenhet borde meddelas i begränsad omfattning, t. ex. i fråga om belysning, luftväxling, uppvärmning och avträden. En stad har uttalat, att bättre resultat skulle vinnas, om hälsovårdsnämnd hade befogenhet att ingripa. Av en stad har ifrågasatts, om hänvändelse till yrkesinspektör skulle vara nödvändig i varje särskilt fall. En annan stad har ansettLatt hälsovårdsnämnden borde äga med— dela föreläggande eller förbud, eventuellt efter yrkesinspektörs hörande. Enligt utta- lande från en stad borde såsom förutsättning för att kommunalt tillsynsorgan skulle tillerkännas ifrågasatt befogenhet gälla, att den som skulle utöva tillsynen hade grund-

ligare utbildning. En stad har framhållit, att vid uppenbar fara kunde omvägen till yrkesinspektör innebära ödesdiger tidsutdräkt. En stad, som avgivit nekande svar på frågan, motiverade detta med att de kommunala tillsynsorganen saknade kompetens för erhållande av ifrågasatt befogenhet. Av de köpingar, som jakande besvarat frågan, ha 3 anfört, att om åsyftad befogenhet tillerkändes kommunalt tillsynsorgan, det skulle bliva möjligt att få anvisade åtgärder snabbare genomförda. Dylik befogenhet syntes önskvärd, under förutsättning att inspektionsförrättaren förstode sin sak. Bland muni- cipalsamhällena har ett samhälle av dem, som jakande besvarat frågan, framhållit, att kommunalt tillsynsorgan borde tillerkännas ifrågasatt befogenhet, under förutsättning dock att kompetensen hos tillsynsman höjdes. Två municipalsamhällen ha avstyrkt under motivering, att kommunalt tillsynsorgan ej hade tillräcklig erfarenhet i berörda fråga.

Även en del av de egentliga landskommunerna, som jakande besvarat frågan, ha motiverat sina svar. Sålunda ha 4 kommuner anfört, att tillsynen skulle bliva effekti— vare, om tillsynsorganet ägde större befogenhet. Fem kommuner ha ansett, att ifråga— satt befogenhet borde tillerkännas den kommunala tillsynen, om särskild tillsynsman tillsattes, om tillsynsorganet vore kompetent, om tillsynsman hade så stort distrikt, att han hade full sysselsättning större delen av året eller om han bevistat utbildningskurs. Två kommuner ha förordat, att befogenhet borde meddelas kommunalt tillsynsorgan men att yttrande i ärendet först skulle i varje särskilt fall inhämtas från yrkesinspektör. En kommun har ansett, att kommunalt tillsynsorgan borde äga samma befogenhet som hälsovårdsnämnd i vad gäller bostadsfrågor. En annan kommun åter har ansett, att större befogenhet vore värdefull vid inträffade svåra olycksfall. Av de landskommuner, som nekande besvarat frågan, ha 6 kommuner framhållit, att för erhållande av sådan befogenhet fordrades kvalificerad arbetskraft, medan 4 kommuner ha ifrågasatt, om kompetens för dylik befogenhet funnes hos de kommunala tillsynsorganen. Två kom- muner ha ansett, att ifrågasatt befogenhet kunde föranleda missbruk och att enhetlighet i tillämpningen av ifrågavarande lagbestämmelse ej kunde uppnås. Fyra kommuner h'a anfört, att respekten för det kommunala tillsynsorganet ej bleve densamma som för yrkesinspektören och att anvisningar från bekanta inom kommunen ej respektera- des tillräckligt.

Utöver de svar, för vilka här ovan redogjorts, ha en del kommunala tillsynsorgan under frågeformulärets rubrik »Övriga upplysningar, som äro av betydelse för be— dömandet a'u ovannämnda spörsmål» lämnat ytterligare uppgifter, för vilka nedan redovisas.

Två städer ha ansett, att näringsidkare borde vara skyldiga anmäla, då de började en rörelse eller toge i bruk en arbetslokal. En stad har framhållit, att utbildningen av kom— munalt tillsynsorgan vore bristfällig och att yrkesinspektör borde sammankalla ifråga- varande tjänstemän inom varje distrikt och anordna föredrag och praktisk utbildning. Av 2 städer har uttalats den önskan, att yrkesinspektör borde vid besök på orten under- rätta kommunalt tillsynsorgan och sammanträffa med detta, så att tillfälle till råd— frågningar erhölles. En stad har framhållit, att på grund av allmänhetens alltför ringa kännedom om yrkesinspektionens verksamhet och ändamål det vore nödvändigt, att offentliga föredrag och annan lämplig upplysningsverksamhet anordnades. En annan stad har ansett, att de kommunala tillsynsorganens bokföring, som utgjordes av dagbok, diarium, register och kort, vore tungarbetad och borde ersättas med lämpligt kort— system. AV en stad har uttalats, att enhetlig ersättning borde utgå för den kommunala tillsynen i alla städer. Två städer ha uttalat önskemål om att alla författningar och andra föreskrifter tillställdes de kommunala tillsynsorganen utan särskild rekvisition ävensom att dagböcker och kortregister tillhandahölles kostnadsfritt.

Bland de uppgiftslämnande köpingarna har en köping anfört, att tätare inspektion

av bergmästare skulle behövas. En köping har ansett, att vid yrkesinspektörs besök borde tillsynsman tillkallas och få medfölja på inspektion. En annan köping har ut- talat, att byggnadsnämnd borde före meddelande av byggnadslov beträffande arbetslokal inhämta yttrande från tillsynsorganet. Vidare har förordats, att någon av hälsovårds— nämndens ledamöter genom kurs vid statens institut för folkhälsan bereddes tillfälle att få inblick i såväl inspektion som hälsovårdsreglerna i övrigt.

Av de uppgiftslämnande munic'ipalsamhällena ha 2 ansett, att den kommunala till- synen borde effektiviseras och att staten borde bekosta tillsynen. Ett samhälle har för- ordat, att hälsovårdsnämnden gåves möjlighet att handlägga frågor av rent hygienisk- sanitär art inom industrier, som eljest vore underkastade yrkesinspektörs tillsyn. Två samhällen ha önskat, att yrkesinspektör vid besök å en ort satte sig i förbindelse med vederbörande hälsovårdstillsyningsman samt att tillsynsman hölle närmare kontakt med yrkesinspektionens tjänstemän. Vidare har en kommun uttalat, att för mindre kom- muner och samhällen borde en förenkling rörande skyldigheten att föra anteckningar medgivas.

Beträffande de egentliga landskommunerna har en kommun ansett, att tillsynen borde bekostas av staten, och en annan, att hälften av hälsovårdsnämndens kostnad borde beta— las av staten. En kommun har framhållit, att statsbidrag borde utgå till tillsynsman; en annan att skälig ersättning borde utgå för tillsynsuppdraget, enär effektiv tillsyn eljest aldrig kunde påräknas. Två kommuner ha ansett, att kommunen borde lämna skälig ersättning. Vidare har en kommun ansett, att kommunala tillsynsorgan borde ha tjänste- brevsrätt. Fyra kommuner ha uttalat önskvärdheten av att vid besök av yrkesinspektör hälsovårdstillsyningsman eller hälsovårdsnämnd borde underrättas. En kommun har framhållit, att det vore svårt att veta, var gränsen ginge mellan yrkesinspektörs och kommunalt tillsynsorgans tillsyn. Slutligen har en kommun föreslagit, att hälsovårds— nämnd borde meddelas större befogenhet att utöva tillsyn över skogskojor (härbärgen).

Frågeformulär.

ÅRS ARBETARSKYDDSKOMMITTE Arbetsrådet STOCKHOLM C

Till

Hälsovårdsnämndens ordförande i ........................................................................... (Stad, köping, municipalsamhälle eller kommun)

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen får 1938 års arbetarskyddskommitté härmed anhålla, att Ni ville benäget besvara nedan angivna frågor och före den 30 november 1942 i bifo- gade kuvert, som befordras portofritt, återsända detta formulär till yrkesinspektören i ...................... distriktet, ..............................................

Uppgifterna böra avse förhållandena under innevarande år. För landskommun, inom vilken finnes köping, som icke utgör egen kommun, eller municipalsamhälle, skola. nedanstående uppgifter lämnas dels för köpingen resp. municipalsamhället och dels för den övriga delen av landskommunen. Vad nedan sägs beträffande kommun skall därvid gälla resp. köpingen, municipalsamhället och den övriga delen av kommunen.

Stockholm den 26 oktober 1942.

JOHN NORDIN H. Starland

Obs! Samtliga frågor avse endast den kommunala tillsynen å arbetarskyddslagstift- ningens tillämpning.

l. Finnes särskild hälsovårdsnämnd inom kommunen”! Svar: ..............................................

2. Finnes hos hälsovårdsnämnden anställd särskild hälsovårdstillsyningsmän, och så fall hur många? Svar: .....................................................................

3. Hur många arbetsställen finnas inom kommunen, som äro underkastade den kom- munala tillsynen (d. v. s. sådana arbetsställen, vid vilka i regel sysselsättas 1—9 arbetare och där inga maskinella hjälpmedel, ångpanna 0. d. användas och vilka icke äro underkastade bergmästares tillsyn)? Svar: ........................................................... Hur många av dessa arbetsställen äro hänförliga till:

a) hantverk”! Svar: ....................... b) handel? Svar: ....................... c) byggnadsverk- samhet"? Svar: ....................... d) jordbruk och trädgårdsskötsel? Svar: ...................... e) övrig verksamhet? Svar: .......................

4. Utövas den kommunala tillsynen vid de i punkt 3 angivna arbetsställena genom

a) hälsovårdsnämndens (kommunalnämndens) samtliga ledamöter? Svar: ..................................

b) viss eller vissa av nämndens ledamöter? Svar: ............................................................ c) nämndens hälsovårdstillsyningsman? Svar: ................................................................

d) annan av nämnden särskilt tillsatt person",? Svar: ....................................................

Utgår ersättning till den eller de personer, som utöva den kommunala tillsynen, och i så, fall med vilket belopp per person och är? Svar: ..............................................

Är den eller de, som inom kommunen utöva den kommunala tillsynen, helt eller endast delvis sysselsatta därmed"! Svar: .........................................................................

. Om den kommunala tillsynen inom kommunen icke kräver heltidstjänstgöring, vilken annan sysselsättning innehar den eller de personer, som utöva tillsynen”.l Svar: ...............................................................................................................................................

. Anser Ni, att den kommunala tillsynen inom två eller flera kommuner skulle kunna utövas genom en av ifrågavarande kommuner gemensamt tillsatt tillsynsman? Svar: ................................................................................................................................................

Om så icke är fallet, vilka skäl har Ni att anföra häremot? Svar: ....................... Besökas samtliga arbetsställen, som inom kommunen stå under kommunal tillsyn, en gång om året eller oftare? Svar:. ................................................................................ Om så icke är fallet, hur många arbetsställen anser Ni det vara möjligt att besöka per är?

a) vid heltidstjänstgöring'l Svar: ............................................................................................. b) » icke heltidstjänstgöring? Svar: ................................................................................. Är för hälsovårdsnämnden (kommunalnämnden) utövandet av den kommunala tillsynen förenat med svårigheter av särskild art, t. ex. att få. anvisade åtgärder genomförda, att erhålla kännedom om gällande lagbestämmelser eller att första och tillämpa lagbestämmelserna e. d.? Svar: ........................................................................

Om utövandet av den kommunala tillsynen medför svårigheter för hälsovårdsnämn- den (kommunalnämnden), anser Ni pä grund härav, att tillsynen borde vara ordnad på. annat sätt? I så fall på vilket sätt? Svar: ...............................................................

. Anser Ni, att av yrkesinspektionens chefsmyndighet (Riksförsäkringsanstalten) med- delade anvisningar rörande den kommunala tillsynen äro tillfyllest? (Se P. M. av är 1940 rörande den kommunala tillsynen å. arbetarskyddslagstiftningens tillämp- ning.) Svar: ................................................................................................................................ Om sä icke är fallet, i vilket eller vilka avseenden anser Ni ändringar böra vidtagas”! Svar: ............................................ , ...................................................................................................

. Anser Ni, att de personer, som utöva den kommunala tillsynen, böra deltaga i instruktionskurs rörande arbetarskydds- och arbetstidsfrägor? Svar: ........................

Skulle enligt Eder mening en effektivare kommunal tillsyn kunna erhållas, om kommunalt tillsynsorgan tillerkändes samma befogenhet som yrkesinspektör att meddela föreläggande eller förbud enligt 38 5 lagen om arbetarskydd?

Svar: ................................................................................................................................................

Övriga upplysningar, som äro av intresse för bedömandet av ovannämnda spörsmål.

(Hälsovärdsnämndens ordförande)

Bilaga 0.

Statistiska uppgifter rörande olycksfall i arbete och yrkessjukdomar.

Olycksfallens antal, frekvens och kostnader. Tab. 1. Större arbetsgivare (minst 5 årsarbetare), exkl. staten.

Summa kontant- Antal _ . ersattmngar och

av försäkrings—

År olycksfall förlorade inrättningama

års- olycksfall invalidi- dödsfall per 100 arbets- utgivna ersätt_ arbetare tetsfall ars- dagar per ningar för

arbetare årsarbetare läkarvård, kr. 1929 1 035 876 94 449 2 362 371 9,118 8,272 23 821 195 1930 1063 286 104 040 2 326 413 9,785 8,33? 24 618 357 1931 1 024 386 92 854 1934 311 9,064 6,938 20 846 413 1932 976 986 85 046 1 958 263 8,705 6,822 19 017 427 1933 964 626 83 047 1 779 297 8,609 6,803 17 189 075 1934 1 064 930 98 212 2 042 330 9,222 7,028 19 700 555 1935 1 125 313 111480 1984 373 9,90? 6,995 21 762 500 1936 1180 346 125 642 2 216 371 10,645 7,105 25102 971 1937 1 251 067 150 552 2 217 363 12,034 6,864 27 620 714 1938 1 275 201 149 854 2 002 356 11,752 6,348 28 238 156 19391 1319 389 154 020 2 056 368 11,674 6,205 29 992 687 19401 1254 477 141620 1 946 361 11,289 6,286 29 136 250 19411 1 261 771 142 466 1 918 320 11,291 5,922 28 802 224 19421 1310 039 166 628 2 080 356 12,719 6,327 38 077 693 '

1 Exkl. krigsrisk. Tab. II. Mindre arbetsgivare (färre än 5 årsarbetare).

Antal Summa kontantersättningar

År . . _ och av försäkringsinrätt-

olycksfall mvahditets- dödsfall ningarna-_ utgivna ersatt-

fall ningar for läkarvård, kr. 1929 13 860 874 88 5 097 217 1930 17 250 824 89 5 022 989 1931 18 629 873 84 5 130 650 1932 19 998 941 108 5 275 819 1933 22 086 922 91 5 260 459 1934 25 810 - 936 115 5 390 553 1935 27 620 899 123 5 825 423 1936 28 993 946 104 5 802 163 1937 31 926 951 100 6 412 673 * 1938 32 676 929 136 7 043 788 1939 30 477 892 102 6 873 188 1940 28 304 816 79 6 103174 1941 30 208 840 93 7 105 906 1942 31 787 850 79 8 269 958

Yrkessjukdomarnas (ersättningsberättigade) antal och kostnader.

Tab. III_. Samtliga arbetsgivare, exkl. staten.

Antal

yrkessj uk- domsfall

invalidi- tetsfall

döds- fall

sj uk-

Sjukpenning, begrav- ningshjälp och av för- säkringsinrättningama

bekostad läkarvård, kr.

Årligt livräntebelopp i anledning av invali- ditet eller död, kr.

32 32 48 46 90 74 64

Mindanao-ammo.:—

[

28 077 22 001 34 483 27 964 50 655 47 249 28 736 53 904 33 980 46 207 45 843 97 654 259 526

1 872 14 385 20 820 14 799 49 538 26 242 24 493 10 685

5 629 116 033

2 420

7 602 31 112

Allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige hava godkänt efter- följande regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation, och förbinda sig orga- nisationerna att utöva den verksamhet i arbetsmarknadsnämnden och vad därmed sam— manhänger, som enligt reglerna ankommer på dem, samt att verka för att punkterna 1—2 och 4——12 i reglerna antagas av de till dem hörande förbunden såsom en av dessa gemensamt gjord rekommendation och att i samband härmed punkt 3 i reglerna genom fri överenskommelse antages såsom kollektivavtal mellan förbunden.

1.

Skyddsombud skall utses för arbetsställe, där mera regelbundet minst 10 arbetare sysselsättas. Detsamma gäller för arbetsställe med mindre arbetarantal, där med hänsyn till arbetets anordning eller omfattning behov av skyddsombud finnes.

Skyddsombud bör äga gott omdöme, ordningssinne och intresse för skyddsarbete samt vara väl förtrogen med arbetsförhållandena inom Skyddsområdet.

Skyddsombud utses för viss tid, minst ett år. Skyddsombudens antal för varje arbetsställe skall, där antalet arbetare överstiger 50,va1a minst två och, där antalet överstiger 150, minst tre. För varje 200— tal arbetare utöver 150 skall ytterligare minst ett skyddsombud utses. Å arbetsställe med såväl man— liga som kvinnliga arbetare bör, om de senares antal överstiger 20, minst ett kvinnligt skyddsombud finnas.

För skyddsombud bör ersättare utses.

2.

Skyddsombud företräder arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet och sundhet inom ett bestämt avgränsat skyddsområde.

3.

Anser sig skyddsombud av nagon hindrad att fullgöra sina uppgifter såsom skydds- ombud, må. han göra anmälan härom till arbetsgivaren eller till arbetarnas lokala orga- nisation, som äger att i ärendet påkalla samråd med arbetsgivaren. Om organisationen efter dylikt samråd anser sig böra fullfölja ärendet, göres anmälan till det förbund, organisationen tillhör. Förbundet äger då, där fraga är om hinder från arbetsgivarens sida och detta icke utgör kränkning av föreningsrätten eller eljest strider mot lag eller

kollektivavtal, hänskjuta ärendet till arbetsmarknadsnämnden för undersökning. Vid nämndens prövning av ärendet skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kapitel III & 4 av huvudavtalet mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisa— tionen i Sverige.

4.

Vid arbetsställe, där mera regelbundet sysselsättas minst 100 arbetare, skall säkerhets- kommitté tillsättas. Om arbetsgivare å samma ort har flera arbetsställen, kan dock för dessa gemensam säkerhetskommitté inrättas. Kommitténs ledamöter utses dels av ar- betsgivaren, dels av skyddsombuden. Finnes vid företaget anställd skyddsinspektör eller med sådan jämförlig tjänsteman, skall denne vara ledamot av kommittén. Avdelnings- ingenjörer samt verkmästare, förmän eller med dem jämställda arbetsledare skola vara representerade bland de av arbetsgivaren utsedda ledamöterna i kommittén.

Antalet av skyddsombuden utsedda ledamöter i kommittén bestämmes av skyddsom— buden efter samråd med arbetsgivaren.

Ordförande och sekreterare i kommittén utses av arbetsgivaren. För ledamot av kommittén bör ersättare utses.

5.

Säkerhetskommitté överlägger om åtgärder för främjande av säkerhet och sundhet å. arbetsstället samt äger att till arbetsgivaren framföra förslag i dylika frågor. Därvid bör uppmärksamhet ägnas bland annat undervisning och propaganda samt förseelser mot skydds- och ordningsföreskrifter. Kommittén skall taga del av yrkesinspektörens anteckningsbok och företagets olycksfallsstatistik samt minst en gång om året verkställa översyn av arbetsstället.

6.

Säkerhetskommitté skall hålla ordinarie sammanträde minst en gång i kvartalet ä dag, som i god tid förut blivit av kommittén fastställd. Ärende, som icke lämpligen kan anstå. till ordinarie sammanträde, må upptagas till behandling å extra sammanträde.

7.

:>

Framställning om behandling av ärende a säkerhetskommittés ordinarie sammanträde skall göras skriftligen och vara ordföranden tillhanda senast 10 dagar före samman- trädet. Ärende, varom sådan framställning gjorts, är kommittén skyldig att upptaga till behandling. Kommittén äger emellertid till behandling upptaga även annat ärende av större vikt.

Senast 6 dagar före ordinarie sammanträde skall ordföranden tillställa övriga leda- möter i kommittén föredragningslista för sammanträdet.

8.

Vid ordinarie sammanträde med säkerhetskommitté skola följande ärenden före— komma:

a) Föredragning av protokollet från föregående sammanträde. b) Redogörelse för åtgärder till främjande av säkerhet och sundhet, som vidtagits sedan nästföregående sammanträde.

c) Redogörelse för sedan föregående sammanträde inträffade anmärkningsvärda olycks— fall, tillbud därtill eller yrkessjukdomar samt överläggning angående orsakerna till desamma och om åtgärder till förhindrande av liknande olycksfall eller yrkessjuk- domar.

d) Ärenden, som enligt punkt 7 skola upptagas till behandling.

Vid sammanträde föres protokoll, som justeras av ordföranden och minst ett av , skyddsombuden. Avskrift av protokollet skall tillhandahållas nämnda skyddsombud.

9.

Arbetare, som hos närmaste arbetsledare gjort anmärkning rörande säkerheten eller sundheten å sin arbetsplats, äger, om anmärkningen lämnats obeaktad, göra anmälan till skyddsombudet.

Därest av skyddsombud till arbetsledaren gjord anmärkning icke föranleder åsyftad åtgärd, äger skyddsombudet göra framställning hos tjänsteman, som arbetsgivaren må hava utsett att mottaga dylika hänvändelser.

Har arbetsgivaren icke utsett någon att mottaga hänvändelser av ifrågavarande art, eller anser skyddsombudet det besked, som lämnats honom, eller de åtgärder, som må hava verkställts på grund av hänvändelse, icke tillfredsställande, äger ombudet göra skriftlig framställning hos arbetsgivaren.

Besked 5. av skyddsombud gjord framställning skall lämnas utan dröjsmål. Finnes å arbetsställe säkerhetskommitté tillsatt, äger skyddsombud påkalla kommitténs behandling av fråga, som ombudet finner vara av större vikt, oavsett om han gjort sådan framställning, som ovan sägs.

10.

Skyddsombud äger, såvitt angår förhållanden inom Skyddsområdet, rätt att, efter anmälan till närmaste arbetsledare, närvara vid

den statliga yrkesinspektionens och säkerhetskommittés förrättningar och är jämväl pliktig att efter kallelse infinna sig till dessa,

undersökningar, som av arbetsledningen verkställas i anledning av sådana olycksfall eller tillbud därtill, som ur säkerhetssynpunkt äro anmärkningsvärda, eller i anledning av sjukdomar, som kunna misstänkas vara yrkessjukdomar.

För arbetsinkomst, som skyddsombud förlorar genom att deltaga i säkerhetskommittés sammanträde eller genom att närvara vid förrättningar och undersökningar av ovan angivet slag, åtnjuter han ersättning av arbetsgivaren.

Skyddsombud äger taga del av företagets olycksfallsstatistik ävensom av de anmäl- ningar om olycksfall och yrkessjukdomar, som arbetsgivaren upprättar enligt olycks— fallsförsäkringslagen och lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Skyddsombud skall fullgöra sina funktioner på sådant sätt, att minsta möjliga intrång sker i hans arbete åt arbetsgivaren.

11.

Efter samråd med skyddsombuden eller, där säkerhetskommitté finnes, med denna utfärdar arbetsgivaren på grundval av ovan angivna regler instruktioner för skydds- ombud och i förekommande fall för säkerhetskommitté.

12.

Å arbetsställe, där vid tiden för dessa reglers ikraftträdande säkerhetskommitté redan finnes, är tillämpning av föreskrifterna i punkt 4 om säkerhetskommittés sammansätt- ning icke ovillkorligen erforderlig. Dock skola i sådan säkerhetskommitté ingå minst en av arbetsgivaren och minst en av skyddsombuden utsedd ledamot.

Vid antagandet av dessa regler emellan förbund å ömse sidor skola reglerna godkän— nas att gälla tills vidare med en uppsägningstid av sex månader.

Stockholm den 28 april 1942.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENIN GEN. Fritiof Söderbäck.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE. Aug. Lindberg.

Uppgifter rörande utländsk arbetarskyddslagstiftning.

Lagens tillämpningsområde.

Danmark. Den danska lagen (Lov Nr. 143 af 29. April 1913 om Arbejde i Fabrik- ker m.v. samt det offentliges Tilsyn dermed) äger tillämpning å varje fabrik och fabriksmässigt driven verksamhet, där likartade varor tillverkas i större mängd och vari en större eller mindre arbetsstyrka sysselsättes. Den gäller dessutom annan hantverks— och industriverksamhet, förutsatt att i regel flera arbetare samtidigt sysselsättas i verk- samheten och att denna uteslutande eller väsentligen bedrives på fast arbetsplats. Bygg— nads-, anläggnings- och transportverksamhet omfattas sålunda i regel ej av lagen. Så- som gräns för lagens tillämplighet vad beträffar arbetarantalet gäller i allmänhet 3—4 arbetare och i fråga om hantverk minst 6. Om särskild fara för olycksfall eller ohälsa föreligger i en verksamhet, tillämpas dock lagen, även om endast 2 arbetare sysselsättas i verksamheten. Under lagen inbegripas vidare 5. k. »Andenhaandsvzerksteder», varmed förstås lokaler, vari det utföres arbete för personer, vilka uppträda som mellanmän mellan arbetsgivare och arbetare, samt s. k. »Udlejningsvaarksteder», d. v. s. arbetslokaler, som hyras gemensamt av flera personer, vilka arbeta oberoende av varandra, eller upp- låtas såsom verkstadsplats till personer, vilka arbeta var för sig. Utom lagens tillämp— ningsområde faller jordbruk, transportarbete, inbegripet sjöfart och fiske, samt delvis mejerier ävensom all sådan verksamhet, som drives för egen räkning med biträde av endast innehavarens hustru och barn. Lagens bestämmelser angående skydd å maskiner gälla dock varje maskin på land, vars användande kan medföra fara för liv eller hälsa och som är mekaniskt driven. Undantagna äro dock rörliga maskiner, som dragas av hästar, t. ex. slåttermaskin, hästriva, såningsmaskin, samt automobiler, lokomotiv och spårvagnar, vilka äro underkastade tillsyn enligt andra bestämmelser. Vissa maskiner, som icke äro att anse såsom farliga, kunna av tillsynsmyndigheten undantagas från tillsyn, t. ex. smäfläktar, direktkopplade automatiska centrifugalpumpar, vissa damm— sugare m. fl. Bestämmelserna om förebyggande av olycksfall äro därjämte tillämpliga å andra (farliga) apparater än maskiner. Av staten eller kommun driven verksamhet inbegripes under tillsynen enligt samma regler som annan verksamhet.

Enligt ett i Danmark är 1938 framlagt förslag till ny arbetarskyddslag (Forslag til Lov om Arbejderbeskyttelse) föreslås, att lagen skall omfatta varje slag av sysselsätt- ning, offentlig eller enskild, vari arbetare (medhjälpare) användes i en arbetsgivares tjänst. Från denna huvudregel undantagas dock, förutom nedan angivna slag av arbete, även den egentliga luftfartstjänsten.

Finland. Den finska arbetsskyddslagen av den 28 mars 1930 äger tillämpning å varje rörelse och företag, industriellt eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, samt å hus-, väg— eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare på sådant sätt användes.

Norge. Den norska arbetarskyddslagen (Lov av 19. juni 1936 om arbeidervern) gäller, såframt icke annat uttryckligen är sagt i lagen, varje verksamhet, som syssel— sätter arbetare eller som brukar mekanisk drivkraft på mer än en hästkraft. Förutom nedan angivna undantag är den offentliga förvaltningen undantagen från lagens till-

lämpning ävensom luftfart. Huruvida en verksamhet, som drives av det allmänna, är förvaltning, avgöres av Konungen. Om utsträckning av lagens tillämpning se sid. 852. England. Den engelska lagen (Factories Act, 1937) är tillämplig på varje verk- samhet, som är att anse såsom fabrik. Begreppet »fabrik», varmed i allmänhet förstås varje företag, vari eller inom vars område arbetare äro sysselsatta med manuellt arbete av något slag, har genom en i lagen gjord uppräkning givits en synnerligen vidsträckt betydelse. Härigenom kommer praktiskt taget all verksamhet att omfattas av lagen. I lagen utsäges jämväl, att de bestämmelser, som gälla för fabriker, också skola till- lämpas å andra slag av verksamhet. Även offentlig verksamhet omfattas av lagen.

Schweiz. Den schweiziska lagen (Bundesgesetz vom 1914 betreffend die Arbeit in den Fabriken) är tillämplig på varje industriellt företag, som har karaktären av fabrik. Såsom fabrik anses i allmänhet ett industriellt företag, vari ett flertal arbetare syssel— sättas utom bostaden.

Undantag från tillämpningsområdet.

Beroende på hur lagens huvudregel avfattats, undantagas i en del länders lagar vissa slag av arbete från lagstiftningens tillämpning. Bland arbeten, som sålunda undan- tagas, må här anföras följande.

Husligt arbete.

Danmark. Arbete i en arbetsgivares privata hushåll faller icke under 1913 års lag, dock att mekaniskt drivna maskiner och vissa farliga apparater, som användas i hus- hållet, inbegripas under lagens föreskrifter angående förebyggande av olycksfall vid bruk av maskiner och andra apparater. Vissa maskiner, vilka betraktas såsom ofarliga, beröras dock ej av dessa föreskrifter, t. ex. transportabla dammsugare, som anslutas till belysningsledning, vissa kylskåp samt vissa pumpar till centralvärmeledning. Lov Nr. 145 af 18. April 1925 angaaende Berns og unge Menneskers Arbejde gäller ej arbete i hushåll. I det danska lagförslaget har upptagits en bestämmelse om att lagen skall, för såvitt ej annat följer av dess särskilda bestämmelser, icke äga tillämpning å arbete i en arbetsgivares privata hushåll.

Finland. I den finska lagen göres intet undantag beträffande husligt arbete i ar- betsgivarens hushåll.

Norge. Ehuru det ej uttryckligen angives i lagen, gäller denna dock icke husligt .arbete i privathushåll.

Skeppstjänst.

Danmark. Sjöfart och fiske falla utanför lagens tillämpningsområde. Enligt det danska lagförslaget undantages arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, vare sig arbetet utföres ombord eller icke. Likaså undantages fiske, dock endast vad gäller det egentliga fångstarbetet och därmed nödvändigtvis förbundet arbete.

Finland. I den finska lagen undantagas »skeppsarbete». Norge. Undantag göres för sjöfart, fångst och fiske, inbegripet bearbetning av fångsten ombord å fartyg.

Jordbruk och dess binäringar. Danmark. Den danska lagen, såsom denna avfattats, är icke tillämplig å jordbruk och trädgårdsskötsel. Lagens bestämmelser om förebyggande av olycksfall gälla dock beträffande mekaniskt drivna maskiner (se sid. 831). Ovannämnda 1925 års lag angå- ende barns och unga personers arbete är ej heller tillämplig å jordbruk, skogsbruk eller

trädgårdsskötsel. Det danska lagförslaget föreslås omfatta såväl jordbruk som träd— gårdsskötsel. Det skall emellertid ankomma på socialministern att avgöra, i vilken om- fattning vissa av bestämmelserna skola tillämpas på dessa slag av verksamhet.

Finland. Den finska arbetsskyddslagen gäller även för jordbruk och dess binä- ringar. Dock äro jämlikt socialministeriets beslut den 31 december 1930 lantbruksföre- tag, vid vilka icke användas med naturkraft drivna arbetsmaskiner, undantagna från i lagen stadgad anmälningsplikt angående nytillkomna företag. Lagen den 31 juli 1929 om barns och unga personers användande i yrkesarbete är icke tillämplig på sådana företag på landet, som sysselsätta färre än tre arbetare.

Norge. Från den norska lagens tillämpning undantagas trädgårdsskötsel samt bo- skapsskötsel och jordbruk med tillhörande skog jämte härtill knutna företag, som drivas väsentligen för att tillgodose gårdens behov, dock att de bestämmelser i lagen, som avse förebyggande av olycksfall, skola gälla sådant arbete, som utföres med hjälp av mekanisk drivkraft.

Hemindustriellt arbete.

Danmark. Enligt bestämmelser i den danska lagen är vederbörande minister be- myndigad att utfärda föreskrifter rörande sådant i förvärvssyfte bedrivet arbete, som ar- betsgivaren låter utföra i arbetarens hem, ävensom, då så är påkallat, förbjuda hemarbete, som är särskilt skadligt för hälsa eller medför fara för liv och lem. Stadgandet lär ännu icke ha kommit att tillämpas. I det danska lagförslaget sägs beträffande arbete, som arbetsgivaren i förvärvssyfte låter utföra i arbetarens hem, att socialministern skall äga. att efter förhandling med direktören för tillsynsmyndigheten och arbetsrådet i den ut— sträckning, som finnes påkallat, utfärda reglerande bestämmelser om de villkor, under vilka arbetet må försiggå i hemmet. Han skall vidare äga förbjuda, att dylikt arbete utföres i arbetarens hem, om arbetet befinnes vara särskilt hälsofarligt eller förenat med fara för liv och lem.

Finland. Arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållan- den, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över dess anordnande, är undantaget från lagens tillämpning.

Norge. Då enligt den norska lagen med arbetare förstås envar, som utanför sitt hem utför arbete i annans tjänst, följer härav, att lagen icke omfattar det hemin— dustriella arbetet. För sådant arbete finnes särskild lag (Lov av 15. februar 1918 om hemindustrielt hjemmearbeid).

England. I fabrikslagen meddelas vissa bestämmelser angående hemarbete. Sålunda skall föras förteckning över hemarbetare inom vissa yrken (se sid. 836). Vidare stadgas, att där hemarbete utföres på plats, som befinnes hälsofarlig för de med arbetet syssel- satta, den lokala tillsynsmyndigheten kan tillställa fabrikens innehavare eller av honom anställd mellanman skriftligt meddelande angående hälsofaran på arbetsstället och om skälen för denna uppfattning. Om innehavaren eller mellanmannen efter 10 dagar från mottagandet av meddelandet tillåter, att arbetet fortsätter på ifrågavarande plats, anses han ha gjort sig skyldig till lagöverträdelse, för såvitt icke domstolen finner, att arbets- platsen ej är hälsofarlig.

Tyskland. I Tyskland finnes särskild lag angående hemarbete (Gesetz vom 23. März 1934 iiber die Heimarbeit). Enligt denna lag bemyndigas riksarbetsministern * att bland annat fastställa föreskrifter om de fordringar, som skola ställas på arbets—

lokaler för hemarbete. Han kan även förbjuda, att arbete utföres som hemarbete, om det är förenat med väsentlig fara för liv, hälsa eller moral för hemarbetaren eller den allmänna hygienen.

Arbete av medlem av arbetsgivarens familj. Danmark. Den danska lagen äger icke tillämpning på verksamhet, som drives för egen räkning och vari arbetet utföres endast av innehavaren med hjälp av hustru och barn. Dock gälla lagens bestämmelser om skydd vid maskiner, om sådana, mekaniskt drivna, komma till användning. 1925 års lag angående barns och unga personers arbete innehåller en motsvarande undantagsbestämmelse, ehuru något annorlunda avfattad. I föreliggande lagförslag upptages en bestämmelse om att lagen icke skall gälla arbete, som utföres allenast av sådana medlemmar av arbetsgivarens familj, som tillhöra hans hushåll. Av kommentaren till denna bestämmelse framgår, att om arbetsgivaren syssel— sätter annorstädes boende, närmare eller mera avlägsna familjemedlemmar lagens all- männa bestämmelser förutsättas skola vara tillämpliga. Anmärkas må, att lagens be- stämmelser om maskiner, farliga apparater m. m. dock alltid gälla. Vidare föreslås, att om arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, är särskilt skadligt för hälsan eller medför fara för liv och lem, socialministern kan förbjuda, att sådant arbete utföres i hemmet.

Finland. I den finska lagen undantages sådant arbete, som utföres av arbetsgiva— rens barn, barnbarn eller adoptivbarn eller hans föräldrar eller far— eller morföräldrar, därest personen ifråga bor hos arbetsgivaren.

Norge. I lagen göres intet undantag för arbete, som utföres av arbetsgivarens familjemedlemmar. I kommentar till begreppet »arbetare» framhålles dock, att en makes arbete i den andre makens verksamhet i regel icke kan betraktas som arbete i dennes tjänst. Huruvida andra medlemmar av arbetsgivarens familj skola anses såsom arbetare, får avgöras i varje särskilt fall. Som regel torde gälla, att de äro att anse såsom arbetare i lagens mening.

Kooperativ verksamhet.

Danmark. I det danska lagförslaget sägs, att där flera personer arbeta på samma ställe men utan att det mellan dem inbördes eller mellan dem och tredje man förefinnes ett arbetsförhållande såsom mellan arbetsgivare och arbetare, direktören för tillsyns- myndigheten skall kunna föreskriva, att arbetsstället skall inbegripas under lagen, därest det skulle visa sig, att denna kringgås genom den träffade överenskommelsen eller att. det föreligger en olycksfalls- eller hälsofara, som bör undanröjas. Enligt kommentaren till denna bestämmelse förutsättes densamma kunna tillämpas på bland annat grustag, som upplåtas åt flera personer eller kommuner för hämtning av grus.

Norge. I den norska lagen föreskrives, att om arbete bedrives av flera gemensamt för egen räkning, blott en av dem skall anses som arbetsgivare enligt lagen och de övriga såsom arbetare. Anmälan om vem av dem, som betraktas såsom arbetsgivare, skall göras hos tillsynsmyndigheten. I kommentar till lagbestämmelsen sägs, att denna tillkommit för att klargöra, att också verksamhet av kooperativ art, t. ex. byggnads— företag, stenhuggerier m. fl., skall omfattas av lagen.

Överflyttning av arbetsgivaransvaret.

Danmark. Den arbetsgivare eller ställföreträdare för honom, som icke iakttager gällande bestämmelser, straffas därför på sätt i lagen närmare angives. Motsvarande stadgande finnes även i 1925 års lag angående barns och unga personers arbete.

I det danska lagförslaget sägs, att arbetsgivaren har ansvar för iakttagandet av de skyldigheter, som åligga honom. Det föreslås dock, att han skall beträffande större företag — och under särskilda omständigheter även i fråga om mindre företag — kunna.

överflytta ansvaret för iakttagandet av dessa skyldigheter till en driftsledare eller annan pålitlig och tillräckligt kvalificerad ställföreträdare. För att arbetsgivaren själv skall kunna befrias från ansvaret, förutsättes, att det på tydligt sätt är tillkännagivet för vederbörande, inom vilket lokala eller fackliga område och i vilken omfattning ansvaret för efterlevnaden av arbetsgivarens skyldigheter enligt denna lag är överflyttat på honom, och att arbetsgivaren utövar en efter förhållandena skälig kontroll över att vederbörande driftsledare eller ställföreträdare fullgör uppdraget på tillbörligt sätt.

Finland. I den finska arbetsskyddslagen sägs, att om arbetsgivares ställföreträdare befinnes Skyldig till förseelse och något vållande ej kan tillika läggas arbetsgivaren till last, endast ställföreträdaren är förfallen till straff för förseelsen.

Norge. Det som i lagen är bestämt om arbetsgivaren skall också gälla beträffande den, som i arbetsgivarens ställe leder verksamheten.

England. I den engelska lagen stadgas bland annat, att om innehavaren av ett företag är åtalad för överträdelse av lagen, han skall äga rätt att efter behörig an- givelse få envar, som han uppgiver vara den verklige överträdaren, kallad inför dom- stolen, då åtalet skall förekomma. Förmår sedan företagets innehavare, efter det över- trädelsen blivit konstaterad, övertyga domstolen, att han brukat skyldig omsorg till lagens förverkligande och att den andra personen begått överträdelsen utan hans sam- tycke, vetskap eller medvetna försummelse, skall denne fällas för överträdelsen och innehavaren frikännas från ansvar. Den sakfällde skall därjämte bestrida rättegångs- kostnaderna. Styrkas nyssberörda förhållanden för en inspektör redan vid tiden för överträdelsens konstaterande samt därjämte att överträdelsen ägt rum i strid mot inne— havarens föreskrifter, skall inspektören, utan att först vända sig mot företagets inne- havare, rikta sin talan mot den person, som han anser vara den verkligt skyldige.

Schweiz. Enligt den schweiziska fabrikslagen är vid överträdelse av lagen antingen fabriksinnehavaren eller den person, som av honom direkt eller indirekt anförtrotts ledningen av rörelsen eller den del av- denna, inom vilken överträdelsen skett, straff- rättsligt ansvarig. Sädan överflyttning befriar fabriksinnehavaren från hans ansvar blott i det fall, då han icke själv har att utöva ledningen och då överflyttningen skett till sådan person, som är kvalificerad för ifrågavarande uppgift.

Tyskland. Om vid utövandet av ett yrke den tyska förordningens politiföreskrifter (Reichsgewerbeordnung) överträdas av personer, vilka yrkesidkaren anställt för att leda ett företag eller någon del av detta eller för att utöva uppsikt, skall straffet drabba dessa personer. Jämte dessa kan yrkesidkaren straffas, om överträdelsen begåtts med hans vetskap eller om han låtit sig komma till last bristande omsorg vid rörelsens övervakande eller vid val av eller tillsyn över driftsledare eller personer, som ha satts att öva uppsikt.

Anmälan av verksamhet.

Danmark. Den danska lagen stadgar, att envar som i verksamhet, Vilken omfattas av lagen, sysselsätter eller låter sysselsätta minst 6 arbetare eller som, utan hänsyn till antalet sysselsatta arbetare, i sin verksamhet nyttjar maskinkraft eller använder appa- rater, för vilka lagens särskilda skyddsföreskrifter skola gälla, är skyldig att senast inom åtta dagar efter det verksamheten påbörjats göra anmälan därom till tillsyns- * myndigheten. Anmälningsplikt föreligger dessutom för leverantörer av ångmaskiner, i förbrännings-, vind- och gasmotorer (med egen gasframställning) , då. sådan maskin eller motor levereras direkt till brukare, samt för gas- och elektricitetsverk en gång i kvartalet i vad avser ändringar i leverans av gas respektive elektrisk ström till motordrift. I lagen stadgas vidare, att envar arbetsgivare inom hantverk eller in-

dustri, som låter utföra arbete på »Andenhaandsvaerksteder» eller »Udlejningsvaark- steder» (se sid. 831) , är pliktig göra anmälan till tillsynsmyndigheten, varvid skall uppgivas namn och adress på innehavarna av andrahandsverkstäder och sådana di— rekt sysselsatta hcmarbetare, som arbeta på uthyrningsverkstäder. Arbetsgivaren är även skyldig att föra register häröver. övriga skyldigheter enligt lagen åvila i före- varande fall icke arbetsgivaren utan för andrahandsverkstäder vederbörande innehavare och i fråga om uthyrda verkstäder varje där sysselsatt arbetare. I föreliggande lagförslag föreskrives, att det skall åligga företag att i den omfattning och på det sätt social- ministern bestämmer göra anmälan till tillsynsmyndigheten samt föra register, varmed bland annat åsyftas förteckning över arbetare under 18 år. Då en viss begränsning av anmälningsskyldigheten ansetts nödvändig, ha närmare regler därom icke upptagits i förslaget.

Finland. I den finska lagen stadgas, att minst 2 veckor innan arbetet i ny in— dustriell inrättning eller annat företag vidtager, bör arbetsgivaren hos yrkesinspektören göra anmälan om sitt företag, ungefärliga antalet arbetare, som däri komma att syssel- sättas, samt huruvida i arbetet skola användas barn, unga personer eller kvinnor och när arbetet skall vidtaga. Ä socialministeriet ankommer att bestämma vilka rörelser och företag, som böra anses vara underkastade dylik anmälningsplikt. Jämlikt social- ministeriets beslut den 31 december 1930 undantagas från nämnda skyldighet:

1. rörelser och företag, vid vilka regelbundet sysselsättas färre än tre arbetare, dock icke sådana, vid vilka de till arbetslokaler avsedda rummen enligt av statsrådet ut— färdade ordningsregler skola, innan arbetet vidtager, besiktigas och godkännas eller där med naturkraft drivna arbetsmaskiner användas, . lantbruksföretag, vid vilka icke användas med naturkraft drivna arbetsmaskiner, samt . rörelser och företag, där endast byrå— eller annat därmed jämförligt arbete utföres.

Norge. Enligt den norska lagen skall varje verksamhet, som faller under lagen, inom 14 dagar efter det lagen trätt i kraft eller efter det verksamheten påbörjats, skriftligen anmälas till tillsynsmyndigheten. I anmälan skall lämnas upplysning om verksamhetens art, slag av drivkraft, dennas storlek samt om antalet arbetare. Anmäl- ningsplikt föreligger dock icke för bland annat skogsarbete och flottning (med undantag för fasta sorteringsverk) , bärgnings- och dykararbete, teater- och andra föreställningar och förevisningar, hotell, pensionat och restauranger samt undervisnings— och uppfost- ringsanstalter, såvida ej annorlunda bestämmes.

England. I fabrikslagen stadgas, att varje person skall, inom 1 månad efter det han börjat driva fabrik, tillställa inspektören i distriktet skriftlig anmälan med uppgift om innehavarens namn eller firma, fabrikens postadress, verksamhetens art, huruvida mekanisk drivkraft användes och, om så är fallet, dennas slag samt namnet på den kommun, inom vilken fabriken är belägen, ävensom andra uppgifter, som må kunna föreskrivas. Försumlighet härutinnan medför straff. I fråga om byggnadsverksamhet gäller, att skriftlig anmälan skall göras inom 7 dagar efter arbetets påbörjande, dock att anmälan ej fordras, därest skäl finnes antaga, att arbetet är avslutat på kortare tid än 6 veckor. I anmälan skall bland annat angivas namn och adress på den person, som utför byggnadsarbetet, platsen härför och arbetets art, huruvida mekanisk drivkraft användes och, om så är fallet, dennas slag samt namnet på den kommun, inom vilken arbetsstället är beläget, ävensom andra uppgifter, som må kunna föreskrivas.

I fråga om hemindustriellt arbete föreskriver lagen, att varje innehavare av fabrik och varje av sådan innehavare anställd mellanman är skyldig föra förteckning över de personer, vilka sysselsättas i arbete, som finnes angivet i de föreskrifter, vederbörande minister utfärdat. Förteckningen skall upptaga namn och adress på alla personer (hem- arbetare), som äro direkt sysselsatta av vederbörande, antingen såsom arbetare eller

som mellanmän, med fabriksarbete utanför fabriken, jämte uppgift om de platser, där de äro sysselsatta. Avskrift av eller utdrag ur dessa förteckningar skall tillställas vederbörande inspektör. Vidare skola under februari och augusti månader varje år avskrifter av förteckningarna insändas till den kommunala myndigheten. Av dessa skall framgå vilka hemarbetare, vederbörande sysselsatt under de närmast föregående 6 månaderna.

Förhandsgranskning av byggnadsförslag.

Danmark. I den danska lagen stadgas, att envar, som vill uppföra eller driva en fabrik eller verkstad eller ändra en redan befintlig anläggning, är berättigad till att själv eller genom därtill befullmäktigad inhämta tillsynsmyndighetens utlåtande om huruvida det finnes något att erinra mot det upprättade förslaget med hänsyn till lagens bestämmelser. Den, som önskar sådant utlåtande, skall till tillsynsmyndigheten insända erforderliga ritningar över arbetsställets anordnande samt meddela de upplysningar, som kunna erfordras för granskningen av förslaget. Liknande bestämmelse upptages även i det föreliggande lagförslaget. I detta föreslås därjämte en bestämmelse om att i fråga om vissa slag av verksamhet socialministern må föreskriva, att förslag till ny- eller ombyggnad skall vara godkänt av tillsynsmyndigheten, innan det bringas till ut— förande. Såsom exempel på dylika företag nämnas fyrverkeriverkstäder, torvbrikett— fabriker och fabriker för tillverkning av celluloidvaror.

Finland. Enligt stadgande i den finska lagen åligger det den, som ämnar uppföra. fabrik eller annan industriell inrättning eller ock företaga ombyggnad av dylik inrätt- ning, att före arbetets vidtagande därom göra anmälan hos vederbörande yrkesinspek- tör. Det åligger denne att utan dröjsmål tillställa företagaren meddelande därom, huru- vida anmälan giver anledning att kontrollera, i vad mån de planerade byggnaderna och anordningarna motsvara bestämmelserna i lagen. För kontrollens verkställande är yrkesinspektören berättigad att av företagaren infordra för sakens belysande erforder- liga uppgifter. Yrkesinspektör är alltid skyldig att på anhållan avgiva utlåtande om huruvida avsedda förslag ur arbetsskyddssynpunkt böra anses tillfredsställande. Vidare stadgas, att yrkesinspektionens utlåtande även kan begäras angående byggnadsplan för arbetarbostäder och andra för arbetarna avsedda lokaliteter. Slutligen föreskrives, att det ankommer på socialministeriet att bestämma, för vilka fabriker och andra industriella inrättningar ovannämnda anmälningsplikt skall föreligga. Härutinnan har bestämts, att anmälan skall ske för sådana fabriker och industriella inrättningar, i vilka regel- bundet sysselsättas minst 10 arbetare. Härvid skall jämväl tagas i betraktande med naturkraft drivna arbetsmaskiner, varvid en hästkraft anses motsvara 3 arbetare.

Norge. I den norska lagen föreskrives, att den som vill anlägga, påbörja eller ändra verksamhet, som kan antagas falla under lagen, är berättigad att, när han under- rättar tillsynsmyndigheten om verksamhetens art och framlägger förslag över anlägg- ningen, erhålla myndighetens utlåtande däröver. Någon allmän skyldighet till för— handsgranskning av byggnadsförslag föreligger således icke. Dock kan i fråga om verksamhet eller arbete, som finnes vara särskilt ansträngande eller farligt, Konungen föreskriva, att verksamheten icke må anläggas utan förhandsgodkännande.

England. Enligt fabrikslagen fordras i allmänhet icke, att byggnadsförslag över arbetslokaler skola insändas för granskning och godkännande. Beträffande bomulls- fabriker gäller dock, att sådana icke få uppföras eller ändras enbart efter godkännande av vederbörande kommunala myndighet, utan fordras därjämte, att högste fabriksin- spektören inom berörda distrikt utfärdat intyg om att byggnadsförslaget icke strider mot bestämmelserna i lagen.

Schweiz. Den schweiziska lagen stadgar, att den som vill uppföra eller ändra en fabrik eller iordningställa förefintliga lokaler för fabriksändamål, har att till kantons- regeringen lämna upplysning om arten av den planerade verksamheten samt ingiva byggnadsförslag för godkännande. Kantonsregeringen inhämtar därefter vederbörande yrkesinspektörs yttrande över förslaget. För godkännande fordras, att den planerade anläggningen motsvarar bestämmelserna i lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter. För att få börja verksamheten fordras kantonsregeringens tillstånd.

Förhandsgodkännande av arbetslokal.

Bestämmelser om förhandsgodkännande av arbetslokal synas i regel icke finnas i ovannämnda länders arbetarskyddslagstiftning utom beträffande Schweiz, där i allmän— het fordras kontroll av fabriksanläggning, innan den får tagas i bruk. Under ovan— stående rubrik omnämnas i kommitténs lagförslag även lokaler, som upplåtas till be— gagnande. I anslutning härtill må erinras om vissa föreskrifter i engelsk lagstiftning.

England. I den engelska lagen upptages en serie specialbestämmelser rörande äga- rens ansvarighet i fråga om förhyrda lokaler (Tenement Factories). Sålunda är ägaren av en fabrik i stället för den, som där utövar verksamhet, ansvarig för efterlevnaden av ett flertal av lagens bestämmelser, nämligen i fråga om dränering av golv, renlighet, avträden, luftutrymme, ventilation och belysning samt för utförande och underhåll av golv, gångar och trappor, säkerhetsanordningar i händelse av eldsvåda m. 111. På. det hela taget tillämpas större delen av lagens bestämmelser på ägaren, för såvitt icke ifrågavarande förhållande ligger utom ramen för ägarens kontroll.

Raster.

Danmark. I fabrikslagen föreskrives blott, att under rast- och måltidstid få unga personer icke sysselsättas eller uppehålla sig i något till fabriken eller verkstaden hörande rum, vari arbete samtidigt pågår, för såvitt icke tillsynsmyndigheten har lämnat arbetsgivaren skriftlig tillåtelse därtill. I 1925 års lag angående barns och unga per— soners arbete stadgas, att arbetstiden för unga personer under 18 år inom de slag av verksamhet, som omfattas av bland annat 1913 års fabrikslag och 1920 års bagerilag, skall efter 41/2 timmars arbete i följd avbrytas genom en måltids- och vilorast om minst 1/2 timme. Vissa undantag kunna dock medgivas från detta stadgande. I det föreliggande lagförslaget upptages ett allmänt stadgande om att arbetstiden skall avbrytas av lämpligt förlagda vilopauser av tillräcklig längd. För personer under 18 år sägs, att arbetstiden skall vara sammanhängande och endast avbrytas av lämpliga måltids— och vilopauser. Därjämte föreslås, att närmare bestämmelser om raster med- delas av socialministern efter samråd med chefen för tillsynsmyndigheten.

Finland. I arbetsskyddslagen stadgas intet om raster. I 1929 års lag om barns och unga personers användande i yrkesarbete finnes däremot föreskrivet, att barn (under 15 är) icke må annat än vid nödtillfällen sysselsättas i arbete längre tid än 3 timmar utan att erhålla en regelbunden rast om minst 1 timme, under vilken arbetaren fritt får avlägsna sig från arbetsplatsen. För unga personer (15—18 år) meddelas ej hel- ler i sistnämnda lag något om raster. För dem torde emellertid gälla den i 1917 års ar- betstidslag stadgade rastbestämmelsen, nämligen att där arbetstiden är begränsad till 8 timmar av dygnet och där arbetet icke bedrives i skift om 8 timmar, arbetarna skola beredas ledighet för vila under minst 1 timme. Är arbetet ordnat på regelbundna skift om högst 8 timmar, skola arbetarna antingen tillförsäkras måltidsrast om minst 1/2 timme eller beredas tillfälle att intaga måltid under arbetstiden.

Norge. I den norska lagen är i fråga om raster bestämt, att om en arbetares dag— liga arbetstid överstiger 8 timmar, arbetstiden skall delas med två raster på tillsammans minst 3/4 timme eller med en rast av samma längd. Tillsynsmyndigheten kan medgiva, att rasttiden förkortas till 1/2 timme, då överenskommelse därom träffats mellan arbets— givaren och arbetarna och detta kan anses skäligt. Enligt kommentar till denna be- stämmelse må dylik förkortning av rasttiden tillåtas endast då arbetets art och för- hållandena på arbetsstället medgiva det ur hygienisk synpunkt. Vidare stadgas, att arbetarna ej må under rast uppehålla sig i arbetslokalerna, för såvitt icke driften i dessa är helt stoppad eller tillsynsmyndigheten tillåtit det. Slutligen sägs, att bestäm— melsen om rast kan med vederbörande departements tillåtelse ändras i överensstämmelse med verksamhetens krav. Arbetarna böra i sådana fall skiftvis eller på annat sätt såvitt möjligt tillförsäkras den bestämda rasttiden.

England. I den engelska fabrikslagen meddelas bestämmelser om raster endast för kvinnor och unga personer (14—18 år). Sålunda skola dessa efter 4 1/2 timmars arbete i följd beredas en rast om. minst 1/2 timme för måltid och vila. Dock må arbetstiden utsträckas till högst 5 timmar, om i denna tid är inbegripen en paus om minst 10 minuter. Från dessa bestämmelser kunna i vissa fall medgivas undantag. Minderårig, som fyllt 16 år, får sålunda bland annat användas till 5 timmars sammanhängande arbete i stället för lilla timmar i de fall, då arbetet börjar på morgonen och måste på grund av sin natur bedrivas kontinuerligt samt då den minderåriges sysselsättande är nödvändigt med hänsyn till de vuxnas arbete. Det föreskrives vidare bland annat, att arbetstid och raster skola vara lika för alla kvinnor och minderåriga, som sysselsättas i samma fabrik, dock att arbetet kan sluta något tidigare för minderåriga, som ej fyllt 16 år. Kvinnor och unga personer få ej sysselsättas under fastställd rasttid. De få ej uppehålla sig i arbetslokalerna under rast. I en särskild lag angående unga personers arbete (Young Persons [Employment] Act, 1938) stadgas, att ung person ej får regel— bundet sysselsättas i arbete, varå denna lag är tillämplig, mer än 4 timmar utan en rast om minst 1/2 timme.

Italien. I en lag av år 1934 angående skydd för kvinnor och barn i arbete före- skrives bland annat, att barn icke må sysselsättas i arbete utan rast under längre tid än 6 timmar. Denna tid kan i vissa fall minskas till 4 timmar. Överstiger arbetstiden 6 men ej 8 timmar, måste arbetet avbrytas genom en rast om minst 1 timme. Vid längre arbetstid än 8 timmar skall rasten omfatta en tid av minst 11/2 timme. Rast om mer än 1 timme kan även fördelas på två raster om vardera minst 1/2 timme. Vid regelbundet skiftarbete kan rasttiden minskas till 1/2 timme.

Schweiz. I den schweiziska lagen stadgas, att mitt på dagen skall efter ortens sedvänja anordnas en rast om minst 1 timme, för såvitt icke arbetet pågår längre tid än 8 timmar och avbrytes genom minst 1/2 timmes rast eller ock avslutas före klockan 13.

Tyskland. I Arbeitszeitordnung vom 30. April 1938 stadgas, att manliga arbets- tagare skola vid en arbetstid av mer än 6 timmar ha minst 1/2 timmes rast eller två raster om vardera 1/4 timme. Stadgandet gäller ej vid arbete, som måste pågå oavbrutet i skift. Det förutsättes dock tillämpligt vid tvåskiftsarbete. För kvinnliga arbetstagare gälla samma rastbestämmelser som för minderåriga mellan 14 och 18 år (se nedan). I den tyska lagen av år 1938 om ungdomsskydd (Gesetz vom 30. April 1938 iiber Kinderarbeit und iiber die Arbeitszeit der Jugendlichen — Jugendschutzgesetz) stad- gas beträffande barn (under 14 år), att om arbetstiden överstiger 3 timmar dag- ligen, de skola beredas 1/2 timmes rast för vila, vilken dock kan ersättas med två raster om vardera 1/4 timme. För minderåriga mellan 14 och 18 år (ungdom) föreskrives, att de skola efter 41/2 timmars arbete i följd tillförsäkras en eller flera på förhand fastställda raster av tillräcklig varaktighet. Rastens längd skall vid en arbetstid om

mer än 41/2 men högst 6 timmar utgöra minst 20 minuter, vid mer än 6 men högst 8 timmar minst 1/2 timme, vid mer än 8 men högst 9 timmar 3/4 timme och vid mer än 9 timmars arbetstid minst 1 timme. Minderårig får icke sysselsättas i arbete utan rast under längre tid än 41/2 timmar i följd. Som rast räknas blott sådant uppehåll i ar- betet, som uppgår till minst 1/4 timme. Från dessa bestämmelser kan tillsynsmyndig- heten i särskilda fall medgiva undantag. Vistelse i arbetslokal under rast får ifråga— komma endast om arbetet är fullständigt inställt i de avdelningar, där de minderåriga uppehålla sig.

Ledighet för nattvila.

Danmark. Den danska lagen innehåller icke någon allmängiltig bestämmelse om ledighet för nattvila.

Enligt föreliggande lagförslag skall arbetare för varje dygn åtnjuta en viloperiod om minst 11 på varandra följande timmar, och skall i denna period i regel ingå tiden mellan klockan 22 och 6 (för spisbrödsfabriker, bagerier och konditorier tiden mel- lan klockan 20 och 4). I verksamhet med skiftarbete kan vilotiden inskränkas till 8 timmar liksom även i Vissa fall, då det gäller arbete å kontor, i lager och butiker. Från den sålunda föreslagna bestämmelsen undantagas vissa särskilt angivna slag av arbete, såsom arbete vid post, telegraf och telefon samt vid fyrväsendet, transportverk- samhet och för transportmedlens underhåll nödvändiga arbeten, som ej kunna upp- skjutas, sådana arbeten vid vatten-, gas- och elektricitetsverk och andra företag med allmänna ändamål, vilka erfordras för att hålla driften i gång, arbete vid hotell, re- stauranger och nöjesetablissement, arbete med utgivning och distribution av tidningar, arbete i bagerier och konditorier (enligt vissa regler), arbete i mejerier och mjölkaffärer i vad angår tiden mellan klockan 5 och 6, arbete i företag med dygnsdrift (d. v. s. verksamhet, som pågår mer än 20 timmar per dygn) och andra slag av verksamhet med skiftarbete, såvitt angår tiden mellan klockan 22 och 24, arbete på kontor och lager i vad angår tiden mellan klockan 22 och 24 under 14 dagar årligen i samband med bokslut och inventering, arbete vid apotek, arbete vid kiosker och dylika företag för försäljning av tidningar, frimärken, vykort och liknande, försäljning på järnvägs- stationer, järnvägsperronger och färjor av kioskvaror, försäljning på teatrar, biografer och konsertlokaler av choklad och dylikt, försäljning av tidningar på gatan, försäljning av kalla och varma drycker m. m. på anvisad tid och plats, försäljning av tobak, blom— mor, leksaker, choklad m. m. på nöjesfält, marknader och dylikt, arbete med att förse fiskefartyg och passerande fartyg med proviant och bränsle, reparation av cyklar och motorfordon och deras förseende med bränsle, försäljning av färsk fisk, arbete för konstutställningar, försäljning till förtäring på stället i vissa fall, försäljning av vissa varor i särskilt angivna fall, arbete i butiker och lager de sista 14 dagarna före jul, såvitt angår tiden mellan klockan 22 och 24, arbete som uteslutande eller till väsentlig del består i vakthållning, arbete som är nödvändigt för skötsel av djur och växter, för— beredande eller kompletterande arbeten, reparation, rengöring och städning samt räk- ning av varor, under förutsättning att dessa arbeten äro nödvändiga för företagets normala gång och icke kunna utföras inom den ordinarie arbetstiden, samt slutligen arbete, som är oundgängligen nödvändigt för att icke anläggning, maskiner, råvaror eller produkter skola skadas.

Beträffande visst nattarbete föreslås, att detsamma skall vara tillåtet först efter sär— skilt tillstånd av tillsynsmyndigheten eller dess chef. Dit hänföras för det första sådana fall, då natur- eller olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet vållat avbrott i den regelbundna driften eller utsatt denna för rubbningar. I sådana fall kan tillsyns— myndigheten vid skriftlig framställning därom meddela undantag från nattarbetsför— budet för viss bestämd tid. För det andra hänföres till denna kategori fall, då det

är fråga om brådskande arbete, som är framtvingat av extraordinära omständigheter, vilka arbetsgivaren icke på annat sätt kan bemästra. I sistnämnda fall skall tillstånd meddelas av chefen för tillsynsmyndigheten.

Vidare föreslås, att socialministern efter samråd med chefen för tillsynsmyndigheten och arbetsrådet samt den minister, till vilkens förvaltningsområde verksamheten hör, skall avgöra, huruvida och i vilken omfattning lagförslagets arbetstidsbestämmelser (inklusive nattvila) skola äga tillämpning å jordbruk, sjukhus, uppfostringsanstalter, vårdanstalter, läkar- och sjukvårdsverksamhet, vetenskapliga läroanstalter och labora- torier-, skolor, institutioner tillhörande här och flotta, brand— och räddningsväsen, polis- väsen, fångvård och dylikt ävensom annan verksamhet av kulturellt syfte. Likaledes skall det tillkomma socialministern att fastställa, i vilken omfattning arbete, som ut- föres av personer i överordnad eller annan betrodd ställning eller av representanter, agenter och handelsresande, sysselsatta utom företaget, skall vara undantaget från ifråga- varande bestämmelser. Det tillkommer vidare socialministern att efter samråd med che- fen för tillsynsmyndigheten och arbetsrådet avgöra, huruvida en verksamhet omfattas av bestämmelserna ifråga. Beträffande ledighet för nattvila för arbetare under 18 år se sid. 848.

Finland. Enligt en särskild förordning av år 1917 angående arbete i industriella samt vissa andra yrken stadgas, att arbetare, som fyllt 18 är, icke må sysselsättas i arbete nattetid eller från klockan 21 till klockan 6, såvida icke arbetet är antingen indelat i två skift om högst 8 timmar, i vilket fall arbetet får fortgå till klockan 23, eller är indelat i tre skift om högst 8 timmar, där skiften regelbundet avlösa varandra och ombytas varje vecka. Fastän arbetet icke är anordnat på sätt nu sagts, är det likväl . tillåtet att, där arbetets tekniska beskaffenhet, årstiden, naturförhållandena eller trafik— förhållandena å orten sådant påkalla, använda arbetare under en del av natten, såvida för viss yrkesdrift eller visst företag tillstånd därtill utverkats hos industristyrelsen. Likaså är det tillåtet hålla hjälparbetare, såsom rengöringsarbetare, eldare och skötare av kraftmaskin, i deras syssla nattetid så länge före och efter övriga arbetare som industristyrelsen prövar vara nödvändigt.

I fråga om minderårigas ledighet för nattvila hänvisas till sid. 848.

Norge. Enligt den norska lagen stadgas allmänt förbud mot nattarbete. Sålunda föreskrives, att arbetstiden i allmänhet skall förläggas å tid mellan klockan 6 och 21. Arbete mellan klockan 21 och 6, som benämnes nattarbete, är icke tillåtet annat än i vissa i lagen angivna fall. Dock göras i lagen flera undantag. Från bestämmelserna om arbetstid undantagas sålunda helt arbete av ledande eller kontrollerande art eller i annan särskilt betrodd ställning, arbete som av representanter, agenter och handels— resande utföres utom verksamhetens fasta arbetsställe, skogsarbete, arbete med mätning av timmer samt flottningsarbete, med undantag dock för arbete vid fasta sorterings- verk, vilket helt eller delvis drives maskinellt, bärgnings- och dykararbete, teater— och andra föreställningar och förevisningar, arbete i hotell, pensionat och restauranger samt arbete i undervisnings- och uppfostringsanstalter.

Beträffande övriga undantag skiljes i den norska lagen liksom i det danska förslaget på arbeten, som utan vidare anses böra vara tillåtna, och arbeten, som få bedrivas nattetid först efter särskilt tillstånd av socialdepartementet eller tillsynsmyndigheten. I lagen angivas de arbeten, som kunna vara att hänföra till den första av dessa båda kategorier. Sålunda tillåtes nattarbete, då fråga är om arbete, som med hänsyn till driftens normala gång är nödvändigt, såsom eldning, uppvärmning, rengöring, under— håll, iordningställande av arbetslokaler, maskiner och andra driftsanordningar, invente— ring och bokslut, eller om arbete för att icke anläggning, maskiner, råvaror eller pro— dukter skola taga skada, vakthållning och passning av djur, arbete i butiker, transport—

verksamhet och därtill hörande lastning, lossning och lagring samt expedition av post, telegram och telefonsamtal, byggnads— och anläggningsarbete, arbete på två dagskift förlagda mellan klockan 6 och 24, arbete i verksamhet för sjukvård och annan liknande hjälp samt arbete, som på grund av sin natur eller beskaffenhet icke kan avbrytas. Huruvida ett arbete är att hänföra till arbete, som nu nämnts, avgöres i första hand av vederbörande arbetsgivare, i annat fall av tillsynsmyndigheten. Uppstår tvist i an- ledning av tillsynsmyndighetens beslut, avgöres frågan av arbetsrådet, vars beslut icke kan överklagas.

Särskilt tillstånd till nattarbete kan vidare för visst företag eller viss del därav meddelas av socialdepartementet efter arbetsrådets hörande, när dylikt arbete är på- kallat med hänsyn till det allmänna eller till särskilda ekonomiska skäl. I brådskande fall kan tillsynsmyndigheten medgiva undantag för en tidsperiod av upp till 6 veckor. Likaså stadgas, att tillsynsmyndigheten kan för en tid av högst 6 veckor medgiva undan- tag, då fråga är om sådant arbete, där arbetsbrådska förekommer regelbundet varje år under viss tidsperiod, t. ex. utrustning av valfångstfartyg, eller arbete på grund av att oväntad eller synnerlig arbetsbrådska mera tillfälligt uppkommit, exempelvis till följd av maskinskada eller en stor leverans, som icke skulle kunna fullgöras, därest arbete icke finge fortgå även under natten. Vidare kan undantag medgivas beträffande s. k. nödfallsarbete. Tillstånd i sistberörda fall fordras icke för de 4 första dygnen.

England. I England finnes icke stadgat något allmänt förbud mot nattarbete.

Tyskland. Något allmänt förbud mot nattarbete stadgas icke. I 1938 års arbets- tidsförordning (se sid. 839) föreskrives, att efter avslutat arbete för dagen skall arbetsta- gare i regel tillförsäkras en oavbruten tid för vila om minst 11 timmar. Inom hotell- och restaurangrörelse samt trafikväsen kan vilotiden inskränkas till 10 timmar. Undantag kunna meddelas i särskilda fall.

Schweiz. I fabrikslagen stadgas, att arbetstiden i allmänhet skall förläggas under perioden 1 maj—15 september till tiden mellan klockan 5 och 20 och under övrig del av året till tiden mellan klockan 6 och 20. På dag före sön- och helgdag skall arbetet avslutas senast klockan 5. Tillstånd till avvikelse från vad sålunda stadgas kan med- delas av förbundsrådet, dels för vanligt dagarbete och dels för dagarbete på två skift. I fråga om nattarbete tillätes dylikt arbete blott undantagsvis och då efter tillstånd av vederbörande myndighet. Därvid skiljes på tillfälligt och stadigvarande nattarbete. Tillstånd till tillfälligt nattarbete kan beviljas endast vid styrkt behov samt för högst 6 nätter av vederbörande distriktsmyndighet och för längre tidrymd av kantonsrege— ringen. Tillståndet skall meddelas för bestämd tid och avse ett bestämt antal arbetare. För den enskilde arbetaren får arbetstiden vid nattarbete icke överstiga 8 timmar och skiftets längd ej uppgå till mer än 9 timmar. Vad beträffar det stadigvarande natt- arbetet kan tillstånd till dylikt arbete meddelas av förbundsrådet. Som förutsättning för tillstånd gäller, att nattarbete skall för vederbörande fabrik konstant eller på regel- bundet återkommande sätt vara tekniskt eller ekonomiskt nödvändigt. Behovet skall styrkas, och över skiftindelningen skall upprättas och ingivas ett schema, av vilket varje arbetares arbetstid skall kunna utläsas. Förbundsrådet kan principiellt förklara, huru- vida och i vilken utsträckning nödvändigheten av nattarbete är styrkt beträffande vissa industrier. I fråga om arbetstidens och skiftens längd gälla här samma bestäm- melser som för tillfälligt nattarbete. Skiftväxling skall äga rum åtminstone var fjor- tonde dag. Det är att märka, att den schweiziska lagens tillämpning gäller varje in- rättning, som har karaktär av fabrik. Lagens bestämmelser om förbud mot nattarbete gälla således huvudsakligen för industriella företag.

Danmark. Den danska lagen innehåller en serie bestämmelser, som avse att trygga friheten på sön- och helgdagar eller tillförsäkra arbetarna en fridag på annan dag i veckan. Dessa bestämmelser gå dock väsentligen ut på att förbjuda arbete på dessa dagar. Sådant förbud meddelas emellertid endast för de slag av verksamhet, som falla under fabrikslagen. I lagförslaget ha bestämmelserna om söndags- eller veckovila ej heller närmare preciserats.

Finland. I 1917 års förordning angående arbetet i industriella samt vissa andra yrken stadgas, att till söndag skall arbetare givas en oavbruten ledighet från arbetet under minst 30 timmar. Där sådant likväl icke är möjligt, skall motsvarande ledighet givas under annan tid av veckan.

Norge. I Norge gäller, att arbetsvila skall beredas från klockan 18 dagen före sön- och helgdag —— i fråga om jul-, påsk— och pingstafton från klockan 15 _— till klockan 22 dagen före nästa söckendag. Från denna bestämmelse undantagas dock ett flertal arbeten, nämligen de å sid. 841—842 omnämnda med undantag av byggnads- och anlägg- ningsarbete samt arbete på dagskift mellan klockan 6 och 24. I särskilda fall kunna undantag tillika medgivas.

England. Den engelska lagen innehåller icke någon allmän bestämmelse om vecko- vila. Endast i fråga om kvinnor och unga personer finnas bestämmelser härom. Sålunda föreskrives, att kvinna eller ung person (14—18 är) icke får sysselsättas i fabrik på söndag.

Schweiz. I fabrikslagen stadgas, att arbetarna skola varje söndag beredas sam- manhängande vilotid om minst 24 timmar. I särskilda fall kan tillåtelse till söndags— arbete lämnas.

Tyskland. Ledighet för veckovila garanteras genom bestämmelser i Gewerbeordnung. Där sägs, att arbetare inom industri, handel m. m. icke få sysselsättas på sön- och helg— dagar. Ledigheten skall omfatta minst 24 timmar. Enligt 1938 års arbetstidsförordning få kvinnor icke sysselsättas i arbete efter kl. 19 på dag före sön— och helgdag. I skift- arbete må dock kvinna användas till kl. 23. Härifrån kan undantag medgivas. Enligt 1938 års lag om ungdomsskydd få minderåriga icke användas i arbete å sön- och helg- dagar. Från detta förbud meddelas dock flera undantag. I särskilda fall kunna undan- tag medgivas av tillsynsmyndigheten.

Undersökning av ämne eller material.

Danmark. I lagförslaget upptages en bestämmelse om att därest det vid en bygg- nadsanläggning, å en driftanordning eller ett tekniskt hjälpmedel uppstått brott eller annan skada, som har eller kunde ha medfört olycksfall, chefen för tillsynsmyndig— heten kan föreskriva, att ifrågavarande material på ägarens bekostnad underkastas en undersökning på statsprovningsanstalten eller vid annan av chefen anvisad institution.

Finland. I lagen angående yrkesinspektionen stadgas, att yrkesinspektör äger rätt att för sin verksamhet bland annat erhålla begärda prov av vid företaget tillverkad vara ävensom av råämnen och förnödenheter, som användas vid företaget.

England. Fabrikslagen innehåller bestämmelser om förbud mot att bland annat använda material, som äro förbjudna. För att kontrollera, att bestämmelserna efter- levas, äger inspektör taga prov och låta verkställa analys.

Anmälan om olycks- och sjukdomsfall.

Danmark. Enligt lagförslaget skall det åligga läkare, sjukhus och liknande inrätt— ningar att till tjänsteläkarna anmäla yrkessjukdom, som kommer till deras kännedom. Soeialministern bemyndigas efter samråd med inrikesministern fastställa närmare före- skrifter angående sådan anmälan.

Norge. I den norska lagen stadgas, att om arbetare drabbas av olycksfall, som med- fört döden eller allvarlig skada, arbetsgivaren eller hans ställföreträdare ofördröjligen skall göra skriftlig anmälan därom direkt till tillsynsmyndigheten. Faller verksamheten icke under lagen om olycksfallsförsäkring för industriarbetare m. fl., skola även mindre svåra olycksfall snarast möjligt och senast inom 3 dagar anmälas till tillsynsmyndig- heten, därest det kan antagas, att arbetaren till följd av olycksfallet kommer att bliva arbetsoförmögen under minst 3 dagar. Vad som sagts om olycksfall gäller även i fråga om yrkessjukdom. I lagen föreskrives vidare, att om en läkare har under behandling arbetare, vilken lider av sådan yrkessjukdom, som enligt lagen om olycksfallsförsäkring för industriarbetare m. fl. är likställd med olycksfall, han skall göra skriftlig anmälan därom till tillsynsmyndigheten. Soeialdepartementet fastställer närmare bestämmelser härom liksom även att anmälningsplikten skall gälla beträffande annan sjukdom, som kan antagas få tillskrivas arbetets art eller förhållandena på arbetsstället.

England. I engelska fabrikslagen skiljes på anmälan om olycksfall och anmälan om yrkessjukdom. Skyldighet att anmäla olycksfall, som drabbat arbetare i fabrik, föreligger, när olycksfallet medfört arbetarens död eller gjort honom oförmögen till att under mer än 3 dagar uppbära full lön genom det arbete, vari han var sysselsatt. Skriftlig sådan anmälan skall jämte föreskrivna uppgifter ofördröjligen tillställas veder- börande distriktsinspektör. I lagen meddelas därjämte befogenhet åt vederbörande minister att utsträcka nämnda anmälningsskyldighet rörande olycksfall att gälla också andra allvarliga händelser, även om de icke medföra död eller arbetsoförmåga, så- som vissa slag av explosion, brand, sammanstörtning av byggnad, olycksfall vid ma- skiner eller anläggning. Beträffande yrkessjukdom åligger det läkare, som har vård om patient, vilken synes lida av bly-, fosfor-, arsenik- eller kvicksilverförgiftning eller av bölder, som han ådragit sig under arbete i fabrik, att göra anmälan därom till »The Chief Inspector of Factories». Sådan anmälan skall innehålla uppgift om patien- tens namn och adress samt den sjukdom, varav han enligt läkarens mening lider, även- som namnet och adressen på den fabrik, där arbetaren är eller senast var sysselsatt. Om läkare i strid mot nämnda bestämmelser underlåter att göra anmälan, kan han ådömas straff. Det åligger vidare arbetsgivare att till distriktsinspektören och fabriks- läkaren skriftligen anmäla fall av de nämnda sjukdomarna. Vederbörande minister kan utsträcka bestämmelserna att avse även annan sjukdom.

Minimiålder för användande i arbete.

Danmark. I Danmark gäller, att endast barn, som fyllt 14 år och som avslutat sin skolgång, få användas till förvärvsarbete. Från denna regel undantagas dock jordbruk, skogsbruk, sjöfart och fiske samt springpojksarbete. I fråga om sistnämnda närings— grenar kunna de lokala myndigheterna meddela bestämmelser om förbud mot eller be- gränsning av användandet av barn, som ej fyllt 14 år och icke fullgjort sin skolplikt. Från förbudet undantagas vidare sådana företag, som drivas för egen räkning och vari arbetet utföres endast av ägaren samt dennes hustru och barn. Dock gäller för- budet även dylika företag, om däri nyttjas mekanisk drivkraft.

I det danska förslaget har man bibehållit åldersgränsen 14 år jämte kravet på full- gjord skolplikt. Som skäl härför har bland annat anförts vikten av att de minderåriga icke komma in i en sysslolöshetsperiod omedelbart efter slutad skolgång och konfirma- tion. Samma åldersgräns skall även gälla barn, som sysselsättas i icke förvärvsmässigt arbete, vilket medför fara för ohälsa eller olycksfall. Häri inbegripes jämväl tillsyn eller betjäning av maskiner, apparater och andra tekniska hjälpmedel, även om arbetet utföres i en arbetsgivares privata hushåll eller i verksamhet, där endast medlemmar av arbetsgivarens familj sysselsättas. Undantag från bestämmelserna föreslås i vissa fall kunna medgivas av socialministern, efter samråd med chefen för tillsynsmyndig- heten och arbetsrådet, så att barn, som fyllt 12 år, kunna få. användas för tillfälligt arbete i fria luften i den omfattning och på de villkor, som befinnas vara försvarliga med hänsyn till barnets hälsotillstånd och skolgång. Dock skola barn icke i något fall få användas till arbete, där fara för olycksfall eller sjukdom kan föreligga. I fråga om barns deltagande i offentliga föreställningar eller fihninspelning föreslås vidare, att tillstånd härtill i särskilda fall skola kunna meddelas för barn under 14 år. Be— träffande arbetc, som är farligt för unga personers liv, hälsa eller moral, skall social- ministern efter samråd med vederbörande fackminister kunna fastställa en högre ålders— gräns än 14 år. Enahanda bestämmelser föreslås gälla för ambulerande handel m. in.

Finland. Enligt förutnämnda 1929 års lag om barns och unga personers använ— dande i yrkesarbete, vilken lag med vissa undantag gäller beträffande fabriks— och hantverksrörelse samt andra industriella rörelser eller yrken, byggnadsarbete m. fl. slag av verksamhet, få. barn under 14 är icke användas till sådant arbete, som omfattas av lagens bestämmelser, dock med undantag för arbete av elev i av offentlig myndighet godkänd och övervakad yrkesskola. Barn och unga personer (15——17 är) få ej heller användas till tyngre arbete, arbete i stenbrott och gruvor, farligt maskinarbete eller annat sådant arbete, som kan medföra överansträngning, fara för ohälsa eller olycksfall, hämma vederbörandes kroppsutveckling eller innebära fara i moraliskt hänseende.

Norge. I norska lagen stadgas, att bara, varmed förstås envar, som icke fyllt 15 år eller som är skolpliktig enligt folkskolelagen, icke få användas i hantverks- eller industriellt arbete eller arbete i transport— eller handelsföretag, i sistnämnda företag dock med undantag för budskickning och utbärning av varor. För vissa slag av arbete, såsom skogsarbete, flottningsarbete, arbete i hotell och restauranger, offentliga före- ställningar m. fl., kan socialdepartementet bestämma, huruvida och på vilka villkor barn få sysselsättas. Barn över 12 år kan vidare under vissa villkor få användas i arbete med torkning av torv och fisk i det fria samt kringbärande av varor och budskickning. Ungdom, varmed menas envar i åldern 15 till 18 år, som icke är skolpliktig enligt folkskolelagen, får icke användas att på egen hand sköta ångpannor eller maskiner, vilkas betjänande kräver synnerlig försiktighet. Konungen kan beträf- fande verksamhet eller arbete, som finnes vara särskilt ansträngande eller farligt för ungdoms liv och hälsa, eller när andra skäl så kräva, förbjuda, att ungdom användes därtill, eller ock föreskriva särskilda villkor, såsom läkarundersökning före arbetets början. Vid bergverk eller stenbrott får ungdom icke användas till arbete under jord.

England. Enligt »The Children and Young Persons Act, 1932 och 1933» få barn, varmed i lagen avses person under 14 är, icke användas i industriellt arbete. Barn under 12 är få i allmänhet icke heller användas till icke-industriellt arbete, men kunna vederbörande lokala myndigheter härutinnan medgiva undantag för vissa fall, t. ex. då fråga är om lätt jordbruks- eller trädgårdsarbete hos föräldrar. De lokala myndig- heterna kunna även utfärda föreskrifter, varigenom barns användande i arbete in- skränkes. Beträffande unga personer, varmed avses minderårig över 14 men under 18 år, gälla för deltagande i industriellt arbete ett flertal bestämmelser avseende högre

minimiålder (16—18 år) i fråga om farliga eller särskilt tunga arbeten. Särskilda be- stämmelser finnas även i fråga om arbete i kol- eller malmgruvor. Barns användande vid offentliga föreställningar, till vilkas tillträde kräves avgift, är förbjudet, för såvitt icke särskilt tillstånd härtill utfärdats. Dock meddelas vissa undantag härifrån. I nyss— nämnda lag föreskrives vidare, att ingen person under 16 år får deltaga i offentlig föreställning, vid vilken vederbörande kan riskera liv och lem, och barn under 12 är få icke övas att deltaga i föreställningar, där sådan fara föreligger.

Schweiz. Barn, som icke fyllt 14 år eller som äro lagligen förpliktade till daglig skol- gång, få icke användas till arbete i fabriker. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen få minderåriga icke sysselsättas i vissa slag av verksamhet, förrän de fyllt 16 år, och i andra slag av verksamhet åter först sedan de fyllt 18 år.

Tyskland. Bestämmelser om minderårigas användande i arbete meddelas i 1938 års lag om ungdomsskydd. Med barn förstås i denna lag den, som ännu ej fyllt 14 år, och med ungdom den, som fyllt 14 men ej 18 år. För ungdom, som ännu är skolpliktig, gälla samma bestämmelser som för barn. Lagen är i allmänhet tillämplig i alla de fall, då sysselsättandet av barn eller ungdom är bestämt av ett läro- eller arbetsför-hållande. Från lagens tillämpning undantagas bland annat hushållsarbete, jordbruk och träd- gårdsskötsel, skogsbruk, flottning, fiske och luftfart (utom tillhörande land- och mark- tjänst). I fråga om familjeföretag gälla endast de bestämmelser i lagen, som avse sysselsättande av ungdom i farliga arbeten. I vissa särskilda fall kunna undantag från lagens tillämpning medgivas. Enligt lagen är barnarbete förbjudet. Dock kunna undantag även härifrån medgivas. Sålunda kunna skolpliktiga barn, som fyllt 12 år, under vissa i lagen angivna villkor få användas till lätt arbete i handelsföretag, med utbärning av varor, budskickning och med handräckningsarbete vid idrottstävlingar. I familjeföre— tag fär sådan minderårig sysselsättas även med andra slag av arbete än de nu nämnda, så- vida ej riksarbetsministern annorlunda bestämt. Tillstånd att använda barn vid musikupp- förande, teater- och andra föreställningar, där så med hänsyn till konstens eller veten- skapens intresse kräves, samt vid filminspelningar kan undantagsvis meddelas av yrkes- inspektör. Därjämte föreskrives, att riksarbetsministern kan för särskilda slag av företag eller arbeten, som äro förbundna med synnerlig fara för hälsa eller moral, helt förbjuda ungdoms sysselsättande däri eller göra detta beroende av vissa villkor. I enskilda fall kan yrkesinspektör vidtaga sådan åtgärd. Därjämte ha meddelats ett flertal bestämmelser angående inskränkningar i rätten att använda minderåriga till arbete, exempelvis förbud att använda minderårig under 14 år till arbete i valsverk och smedjor, minderårig under 16 är i vissa farliga arbeten och minderårig under 18 år i vissa slag av verksamhet, där fara för yrkessjukdom kan anses föreligga, t. ex. arbete med framställning av blyfärg och rivning av blyfärger, arbete med förmalning i kvarn av thomasmjöl, vulkanisering av gummiprodukter m. m.

Arbetsbok och läkarintyg.

Danmark. Enligt den förutnämnda lagen om barns och unga personers arbete skall arbetsgivare, innan han anställer person under 18 år till arbete, förvissa sig om veder- börandes ålder. För detta ändamål skall vid anställande av minderårig företes födelse- attest. Unga personer under 18 år i bagerier, konditorier och brödfabriker skola vara. försedda med arbetsbok. Den minderårige skall dessutom senast inom 4 veckor vara läkarundersökt för att få klarlagt, att vederbörandes kroppsutveckling eller hälsa icke är till hinder för antagande till det arbete han skall utföra. Kostnaden för läkarunder- sökningen och utfärdandet av intyg däröver bestrides av arbetsgivaren. Enligt lagför- slaget skall senast 4 veckor efter det en arbetsgivare har antagit en person under 18

år, denne vara försedd med arbetsbok samt ha undersökts av läkare, som har att om- gående tillställa vederbörande arbetsinspektör attest därom. Närmare regler för hur arbetsboken skall vara uppställd och föras, fastställas av socialministern. Boken be— talas av arbetsgivaren. Vidare föreslås, att socialministern skall efter överläggning med chefen för tillsynsmyndigheten och arbetsrådet kunna bestämma, att personer under 18 år inom vissa yrken skola läkarundersökas omedelbart, innan de börja arbeta i yrket, samt en eller flera gånger varje år under den tid de äro sysselsatta i detta.

Finland. Innan barn eller ung person anställes i arbete, skall åldersbetyg företes. Därjämte skall, innan barn antages i arbete, läkarundersökning företagas på arbets- givarens bekostnad. Statens yrkesinspektör kan vidare i fråga om barn eller ung person fordra läkarutlåtande, huruvida dess fortsatta sysselsättande i arbetet kan vara. skadligt för vederbörandes hälsa eller kroppsutveckling. Underlåter arbetsgivare att inom tid, som av yrkesinspektör utsatts, anskaffa sådant utlåtande, vare barnets eller den unga personens hållande i arbete förbjudet. Från dessa bestämmelser undantagas bland annat sådana fabriker, hantverksrörelser och företag på landsbygden, vilka syssel- sätta färre än 3 arbetare, ävensom mejerier. Bestämmelserna gälla ej heller arbets- givares egna minderåriga barn.

Norge. Bestämmelser om intygsbok finnas icke. I fråga om läkarundersökning före sysselsättande i arbete kan Konungen förordna, att då fråga är om arbete, som är sär— skilt ansträngande eller farligt för ungdoms liv och hälsa eller när andra skäl det kräva, sådan undersökning skall företagas, innan arbetet påbörjas.

England. Före sysselsättande av ung person (14—18 år) i fabrik skall enligt fabrikslagen utfärdas lämplighets- och arbetsduglighetsbevis. Den, som icke fyllt 16 år och som anställts i fabrik, skall efter viss föreskriven tid (minst 1 vecka) vara läkar- undersökt och förklarad lämplig för ifrågavarande arbete.

Minderårigs arbetstid.

Danmark. Enligt den danska lagen om barns och unga personers arbete gäller som allmän regel, att unga personer under 18 år icke få sysselsättas större antal arbets- timmar per dygn än vad som är normalt för vuxna arbetare i samma yrke (yrkesom— råde). Oberoende av dessa bestämmelser om arbetstidens längd får minderårig mellan 16 och 18 år dock användas till nödfallsarbete. Därjämte må arbetsgivare använda unga personer till erforderliga förberedelse- och avslutningsarbeten under sammanlagt 1/2 timme per dag, dock att totala antalet arbetstimmar för dag icke under några om- ständigheter får överstiga 10 timmar. I det föreliggande lagförslaget föreslås, att den dagliga arbetstiden för personer under 18 är icke må överstiga det antal arbetstimmar per dag, som genom överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationer är fastställt för vuxna arbetare inom ifrågavarande yrke. Föreligger icke sådan över- enskommelse, skall maximiarbetstiden för unga arbetare fastställas av en särskild nämnd. Till förberedelse- och avslutningsarbete må unga arbetare användas sammanlagt högst 1/2 timme per dag. Den totala dagliga arbetstiden får ej överstiga 9 timmar.

Finland. Enligt lagen om barns och unga personers användande i yrkesarbete må barn (under 15 är) icke hållas i arbete mer än 6 timmar på dygnet och 36 timmar i veckan samt ung person (15—18 år) icke längre än 8 timmar per dygn och 48 timmar i veckan. Undantag göres dock för nödfallsarbete.

Norge. Arbetstiden för person under 18 år får icke överstiga 8 timmar för dygn och 48 timmar i veckan. Enstaka dygn kan arbetstiden få utsträckas till högst 9 timmar.

Ungdom får icke användas till utsträckt arbetstid, t. ex. för utförande av förberedelse— och avslutningsarbeten, och ej heller till annat övertidsarbete.

England. Arbetstiden för minderåriga, exklusive raster, får icke överstiga 9 timmar per dygn eller 48 timmar i veckan. För minderårig under 16 år utgör arbetstiden 44 timmar i veckan, för såvitt ej vederbörande minister annorlunda bestämt med hänsyn till bland annat, att en industri är särskilt beroende av unga personers sysselsättande och att den skulle lida allvarlig skada, om arbetstiden per vecka för sådan person ej finge överstiga 44 timmar. I en lag (Young Persons [Employment] Act, 1938) avseende ändring av bland annat the Shops Act, 1934 stadgas likaså, att arbetstiden för minder— årig under 16 år ej får överstiga 44 timmar per vecka. I vissa fall kan sådan minderårig få användas till övertidsarbete, dock högst 6 timmar per vecka och 50 timmar per år.

Italien. I förutnämnda 1934 års lag stadgas, att den dagliga arbetstiden icke får överstiga för barn, som ej fyllt 15 år, 10 timmar och för flickor, som fyllt 15 år, 11 timmar. Vid skiftarbete får arbetstiden per skift icke överstiga 8 1/2 timmar.

Tyskland. För barn under 12 men ej 14 år, som enligt 1938 års lag om ungdoms- skydd få sysselsättas med lätt arbete i handelsföretag, budskickning m. m., stadgas särskild arbetstidsbegränsning, bestämd med hänsyn till bland annat skolgång och skol- ferier. För ungdom (14—18 år) gäller, att arbetstiden icke får överstiga 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan. I fråga om arbeten, som på grund av sin natur måste oavbrutet fortgå, får veckoarbetstiden för ungdom över 16 år i genomsnitt under 2 veckor utgöra 52 timmar. Under vissa förhållanden kan tillsynsmyndighet medgiva, att arbetstiden för ungdom över 16 år får uppgå till 10 timmar per dag och 54 timmar i veckan. Till förberedelse- och avslutningsarbeten får ungdom över 16 år användas 1/2 timme dagligen. Den totala arbetstiden för ungdom får i intet fall överstiga 10 timmar per dygn eller 54 timmar per vecka. I ovannämnda lag stadgas vidare, att ungdom i regel icke får sysselsättas i arbete efter klockan 14 på lördag eller dag före jul— och nyårsafton. 1

Minderårigs ledighet för nattvila.

Danmark. Enligt lagen angående barns och unga personers arbete få inom hant— verk och industri (med vissa undantag) samt transportföretag unga personer under 18 år icke användas till arbete å tid mellan klockan 18 och 6. Undantag härifrån kan medgivas av vederbörande minister efter överläggning med arbetsrådet och berörda fackorganisationer. Ifrågavarande unga arbetare skola tillförsäkras en sammanhäng- ande viloperiod om 12 timmar av dygnet. Tillstånd till arbete kan medgivas till kloc- kan 20. Dessutom kan tillstånd till arbete å tid mellan klockan 18 och 6 meddelas för manliga arbetare, som fyllt 16 år, där arbete på grund av sin natur måste försiggå kontinuerligt, såsom i järn— och stålverk, glasbruk, pappersbruk och råsockerfabriker. I mejerier få unga personer under 18 år icke sysselsättas å tid mellan klockan 20 och 5. De skola beredas en sammanhängande ledighet om minst 11 timmar per dygn. Härutöver finnas för ett flertal verksamhetsområden Specialregler beträffande ledighet för nattvila, exempelvis bagerier och konditorier, butiker, hotell och restauranger. I det danska lagförslaget föreslås, att arbetare under 18 år skola varje dygn beredas en vilotid om minst 12 på varandra följande timmar. I denna tid skall ingå tiden mellan klockan 18 och 6. Från denna regel undantages dock arbete i hotell- och restaurang- rörelse, nöjesetablissement, mejerier, frisersalonger, butiker och lager samt på kontor, för vilka slag av arbete särskilda bestämmelser upptagas i förslaget.

Finland. Barn få icke användas i arbete före klockan 7 eller efter klockan" 19 och ung person icke före klockan 6 och efter klockan 19. Socialministeriet kan dock med-

giva, att yngling, om så prövas nödigt för hans yrkesutbildning, hålles i arbete även mellan klockan 19 och 6, då fråga är om arbete, som på grund av sin natur måste be- drivas kontinuerligt dag och natt inom järn- och stålverk, glasbruk, pappersbruk och råsockerfabriker.

Norge. I industriell verksamhet, anläggnings- och byggnadsverksamhet må ungdom (15—18 är) icke användas till arbete mellan klockan 21 och 6. Från denna regel stad- gas dock vissa undantag för arbetare över 16 år, då fråga är om arbete, som är nöd- vändigt för att förhindra, att anläggning, maskiner, råämnen eller produkter skola taga skada, samt för tvåskiftsarbete, förlagt till tiden mellan klockan 6 och 24. Undan- tag från bestämmelserna om nattarbete kan vidare medgivas, då så fordras för veder- börandes yrkesutbildning. Konungen kan förordna, att ovannämnda bestämmelser skola gälla även beträffande annan verksamhet än som här nämnts.

England. I fabrikslagen stadgas, att ung person, som ej fyllt 16 år, icke får börja arbetet före klockan 7 eller sluta senare än klockan 18. För ung person över 16 år får arbetet pågå till klockan 20 eller på lördag till klockan 13. I fråga om sådan per— sons användande till skiftarbete gälla särskilda bestämmelser, vilka ansluta till konven- tionen angående barns nattarbete inom industrien. För dylikt arbete stadgas bland annat, att antalet skift icke får överstiga sex per vecka, att vilotiden mellan två på varandra följande skift icke må utgöra mindre än 14 timmar samt att sådan person under två på varandra följande veckor icke får sysselsättas å tid mellan klockan 0 och 6. I fråga om vissa slag av verksamhet, såsom transport eller distribution av varor och arbete i butik, äro särskilda föreskrifter givna.

Italien. Enligt en lag av år 1934 om kvinnors och barns användande till arbete skall ungdom under 18 år åtnjuta oavbruten ledighet för nattvila om minst 11 timmar varje dygn. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Vissa undantag härifrån kunna medgivas.

Schweiz. I en särskild lag (Bundesgesetz vom 31. März 1922 iiber die Beschäftigung der jugendlichen und weiblichen Personen in den Gewerben) stadgas, att personer un- der 18 år skola beredas nattvila om minst 11 timmar i följd, och skall däri ingå tiden mellan klockan 22 och 5. Förbundsrådet kan för pojkar, som fyllt 16 år, medgiva vissa undantag.

Tyskland. Enligt förutnämnda lag om ungdomsskydd må ungdom (14—18 är) icke användas till arbete åt tid mellan klockan 20 och 6. De skola efter dagarbetets slut beredas oavbruten vila under minst 12 timmar. Vissa undantag från dessa bestämmel- ser meddelas beträffande hotell-, pensionat- och restaurangrörelser, bagerier, kondito- rier, offentliga tillställningar och filminspelning. Sålunda må bland annat minderåriga under 16 år ej sysselsättas i hotell, pensionat eller restauranger efter klockan 21 och min- deråriga över 16 år ej efter klockan 23. Till teater— och andra offentliga tillställningar få minderåriga användas till högst klockan 24, minderåriga under 16 år dock först efter medgivande av tillsynsmyndigheten. Denna kan förbjuda, att minderårig under 16 år användes vid offentlig tillställning efter klockan 20. I skiftarbete får ungdom över 16 år sysselsättas till klockan 23. Tillsynsmyndigheten kan medgiva, att första skiftet må börja klockan 5 eller sista skiftet sluta klockan 24. Bestämmelserna om nattvila gälla ej för arbete vid s. k. nödtillfällen.

Förteckning över minderåriga.

Danmark. I lagen om barns och unga personers arbete stadgas, att vid varje un— der lagen inbegripet företag, med undantag av bagerier, konditorier och brödfabriker, skall föras register över de arbetare, som äro under 18 år, med angivande av deras

nanm, hemvist och ålder. Formulär till register fastställes av vederbörande minister. I stället för register få arbetsböcker användas. Enligt det danska lagförslaget skall arbetsgivare föra register över unga arbetare under 18 år i den utsträckning och på det sätt socialministern bestämmer.

Finland. Enligt den finska arbetsskyddslagen bör arbetsgivare föra förteckning enligt fastställt formulär över de barn och unga personer, som äro anställda i hans arbete.

Norge. Socialdepartementet kan föreskriva, att arbetsgivare skall föra förteckning över barn och ungdom, som han har i arbete.

Tyskland. Enligt 1938 års lag om ungdomsskydd är arbetsgivare skyldig att över de minderåriga föra förteckning med uppgift om födelsedag och födelseår samt dagen, då arbetet började. Förteckningen skall förvaras under minst 2 år, räknat från dagen för den sista anteckningen däri.

Ledighet vid barnsbörd.

Danmark. Enligt fabrikslagen är det förbjudet att använda kvinna till fabriks-, hantverks— och liknande arbete under de 4 första veckorna efter nedkomsten, såvida icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet kan tidigare återupptaga arbetet. Den danska befolkaingskommissionen har i ett år 1938 avgivet betänkande föreslagit liknande bestämmelser, varvid dock tiden för ledighet utsträckts till 6 veckor inom vissa verksamhetsområden. Därjämte föreslås, att kvinna skall äga rätt att på- kalla ledighet från arbetet 8 veckor före och intill 8 veckor efter nedkomsten.

Finland. Enligt en förordning av år 1917 angående arbetet i industriella samt vissa andra yrken gäller, att kvinna, som fött barn, icke må användas i arbete under de första 4 veckorna efter nedkomsten. Icke heller må kvinna i framskridet havande— skap sysselsättas i arbete, som i detta tillstånd kan vara skadligt. I 1934 års lag om arbete i handelsföretag har förbudet mot arbete efter barnsbörd bestämts till 6 veckor.

Norge. Enligt arbetarskyddslagen har kvinna efter minst 3 dagars varsel rätt till ledighet från arbetet under de sista 6 veckorna före nedkomsten, därest hon medelst intyg från läkare eller barnmorska styrker sig vänta barn. Vidare stadgas, att hon efter nedkomsten bör vara ledig under de 6 första veckorna. Om kvinna genom läkarintyg styrker, att hon lider av sjukdom, som är en följd av havandeskap eller barnsbörd, kan hon fordra ledighet från arbetet ytterligare intill 6 veckor. I lagen stadgas vidare förbud mot avskedande av kvinna under barnsbörd, rätt till viss eko— nomisk hjälp samt till ledighet för amning, omfattande minst 1/2 timme två gånger dagligen.

Italien. Enligt 1934 års lag om arbetstagares moderskapsskydd är kvinna berät- tigad att erhålla 6 veckors ledighet före nedkomsten och får icke sysselsättas under de sista 4: veckorna. Efter nedkomsten får hon icke sysselsättas under de 6 första veckorna. Undantag kunna i vissa fall medgivas.

Schweiz. Enligt lagen om arbete i fabriker får kvinna, som fött barn, icke syssel- sättas i fabrik under de 6 första veckorna efter nedkomsten. Denna tid kan utsträckas till 8 veckor, då önskemål därom föreligger. Kvinna, som är havande, har rätt att efter enbart anmälan lämna sitt arbete. Arbetsgivaren har att föra förteckning över barnsängskvinnor inom företaget.

Tyskland. I en särskild lag om moderskapsskydd (Gesetz vom 17 . Mai 1942 zum Schutze der erwerbstätigen Mutter) stadgas, att blivande moder skall på begäran vara fri från varje arbete under de sista 6 veckorna före nedkomsten. Efter nedkomsten

får kvinna icke sysselsättas i arbetet under de första 6 veckorna. För mödrar, som amma sitt barn, utsträckes denna tid till 8 veckor, för förstföderskor upp till 12 veckor. Vidare stadgas förbud för blivande och ammande mödrar att ha flera arbeten, att ar— beta å tid mellan klockan 20 och 6 samt på sön- och helgdagar, och i jordbruk till— låtes högst 9 timmars arbete per dag. Tillsynsmyndighet kan i särskilda fall medgiva undantag.

Kvinnors ledighet för nattvila.

Danmark. I det danska lagförslaget upptages icke någon särskild bestämmelse om förbud mot användande av kvinnor till arbete nattetid, enär det ansetts, att dylikt ar- bete är skadligt för arbetare av båda könen. Ett allmänt förbud mot nattarbete har därför föreslagits.

Finland. Se sid. 841.

Norge. I den norska lagen upptagas icke några särskilda bestämmelser rörande kvinnors ledighet för nattvila, utan gälla härutinnan lagens allmänna bestämmelser om nattarbete.

England. De engelska bestämmelserna om kvinnas användande till arbete nattetid äro utformade i enlighet med den reviderade konventionen angående kvinnors natt- arbete (Genéve 1934), vilken konvention ratificerats av England.

Italien. Enligt en lag av är 1934 angående arbetsskydd för kvinnor och barn gäl- ler, att kvinnor icke få sysselsättas i arbete nattetid, varvid med »natt» förstås en sammanhängande tid av minst 11 timmar, vari ingår tiden mellan klockan 22 och 5. Härifrån meddelas dock vissa undantag.

Schweiz. Förutom det gällande allmänna förbudet mot nattarbete föreskrives, att kvinnor icke ens inom sådana områden, där dylikt arbete undantagsvis fär före- komma, må användas till nattarbete. Beträffande ledighet för nattvila för kvinnor gäller såsom huvudregel, att ledigheten skall omfatta minst 11 på. varandra följande timmar och att däri skall ingå. tiden mellan klockan 22 och 5.

Tyskland. Enligt arbetstidsförordningen (Arbeitszeitordnung vom 30. April 1938) få kvinnor icke användas till arbete nattetid, varmed avses tiden mellan klockan 20 och 6. De få ej heller sysselsättas i arbete efter 17 på dag före sön- eller helgdag. Vid skiftarbete fä kvinnor sysselsättas till klockan 23. Första skiftet kan få börja kloc- kan 5, om sista skiftet slutar i motsvarande mån tidigare. Tillsynsmyndigheten kan dessutom medgiva, att sista skiftet får pågå till klockan 24, om första skiftet börjar i motsvarande mån senare. Beträffande ledigheten för nattvila gäller i övrigt, att denna skall uppgå, till minst 11 timmar. För vissa slag av arbete, såsom arbete vid hotell, re- stauranger, bad- och sjukvårdsinrättningar samt nödfallsarbete, meddelas särskilda undan- tagsbestämmelser. Tillsynsmyndigheten kan därjämte i särskilda fall medgiva undantag.

Skyddsombud och säkerhetskommitté.

Danmark. Den danska lagen innehåller icke nägra bestämmelser härom. I det danska förslaget upptages däremot ett flertal bestämmelser om den lokala säkerhets- tjänsten. Sålunda föreslås bland annat, att på arbetsplatser, där 10 eller flera arbetare sysselsättas,'arbetarna skola i enlighet med närmare anvisningar från tillsynsmyndig- heten välja ombud (Tillidsmsend) , som skola representera dem i frågor rörande arbetets säkerhet och sundhet. I fråga om vissa slag av verksamhet, varom socialministern äger

bestämma, skall å arbetsställe med 50 eller flera arbetare arbetsgivaren vara skyldig att upprätta en säkerhetstjänst, bestående av tekniska sakkunniga samt representanter för arbetarna. Denna tjänst skall i övrigt organiseras och verka enligt de närmare riktlinjer, som socialministern fastställer.

Finland. Den finska lagen angående yrkesinspektionen innehåller en bestämmelse om att arbetarna ä arbetsplats kunna inom sig utse en gemensam förtroendeman att företräda dem vid inspektionstillfällen ävensom i vissa andra fall. Om valet av sådan förtroendeman böra vederbörande statens yrkesinspektör och arbetsgivaren skriftligen underrättas. Utsedd förtroendeman må icke för sådant uppdrags skull skiljas från arbetet. Till förtroendeman skall, då vid inspektion skäl till anmärkning yppats eller vidtagande av ändringar eller förbättringar påbjudits, samt på begäran jämväl i andra fall överlämnas utdrag ur vid inspektionen fört protokoll.

Tyskland. I Tyskland stadgas, att skyddsombud skola utses på arbetsplatser, där regelmässigt sysselsättas minst 20 arbetare. Där det med hänsyn till 1934 års lag om ordnande av det nationella arbetet finnes ett förtroenderåd, skall skyddsombud utses efter samråd med rådet.

Tillverkares, försäljares, installatörers m. fl. skyldigheter.

Danmark. I gällande lag stadgas, att leverantör eller försäljare icke får leverera maskiner, maskindelar eller andra apparater, som enligt erfarenhet eller genom försök visat sig särskilt farliga och som därför ha förbjudits. Ej heller får sådan person leverera maskin, maskindelar eller apparater, utan att de motsvara meddelade föreskrif- ter och att föreskrivna skydd medfölja. Vidare föreskrives, att envar som självständigt utför installation av maskineri, vare sig kraftmaskiner, transmissioner eller arbetsmaski— ner, är ansvarig för att de föreskrifter, som meddelats för dess anordnande och upp- ställning, bliva iakttagna. Envar, som tillverkar, försäljer eller installerar maskineri, är berättigad erhålla tillsynsmyndighetens uttalande om huruvida det finnes något att er- inra mot förslag till installation eller förskyddande av maskin. Såsom förut nämnts gälla lagens bestämmelser till förebyggande av olycksfall vid maskiner och andra (far- liga) apparater alla sådana tekniska hjälpmedel, som användas på land, oavsett av vem de begagnas.

Liknande bestämmelser föreslås även i det danska lagförslaget. Enligt kommentar till ifrågavarande bestämmelser i förslaget bör ansvaret för iakttagandet av ovan— nämnda föreskrifter principiellt åvila tillverkaren eller huvudimportören, medan för- säljaren endast i särskilda fall skall anses vara ansvarig.

Norge. Maskiner eller maskindelar, som skola brukas inom landet, få av tillverkare eller försäljare icke levereras, utan att de äro försedda med föreskrivna säkerhetsanord- ningar. Bestämmelsen avser även maskiner, som importeras från utlandet för bruk i Norge. I arbetarskyddslagen stadgas vidare, att det åligger den som självständigt åta— ger sig att montera maskineri att tillse, att detta blir satt i sådant skick och upp— ställt på sådant sätt, att lagens fordringar med hänsyn till förebyggande av olycksfall bliva uppfyllda. Därjämte föreskrives, att den som tillverkar, försäljer eller monterar maskineri är berättigad att få tillsynsmyndighetens utlåtande om huruvida denna har något att erinra mot visst förslag till förskyddande eller uppställning av maskineri.

Vidare föreskrives, att Konungen kan bestämma, att maskiner och andra tekniska inrättningar och anläggningar skola vara underkastad tillsyn enligt lagen, även om de icke användas i verksamhet, som faller under lagen.

England. I fabrikslagen finnas vissa bestämmelser om konstruktion och försälj— ning av nya maskiner. Sålunda åligger det envar, som till fabrik i England säljer eller

uthyr maskin, som drives med mekanisk kraft, att tillse, att lagens bestämmelser om skydd uppfyllas. Förseelse häremot medför bötesstraff. Vederbörande minister kan genom särskilda föreskrifter utsträcka bestämmelserna att gälla även andra maskiner samt redskap.

Kommunala tillsynsorgan.

Danmark. Under den kommunala tillsynen, som i Danmark utövas av kommunala maskintillsynsmän, höra jordbruk, kvarnar och fodervaruaffärer, dock med undantag av sådana, vid vilka användas maskinkraft på minst 16 hkr eller där som drivkraft nyttjas ånga eller generatorgas. Tillsynen omfattar dessutom vissa. företag utom jord- bruket, där vederbörande fabriksinspektör anser ringa fara för olycksfall föreligga. De kommunala maskintillsynsmännen ha självständigt att svara för tillsynens utövande vid dem underställda slag av verksamhet, och de stå ej under fabriksinspektörernas kontroll. De erhålla dock råd och upplysningar av dessa. Till här nämnd kommunal tillsyns- man utgår sedan år 1942 för tillsynsuppdraget ett arvode av 2 kronor 25 öre för varje verksamhet eller transportabel motor, som är underkastad kommunal tillsyn. Enligt det danska förslaget gives den kommunala tillsynen i huvudsak samma om- fattning, som ovan nämnts, och anförtros såsom för närvarande åt i varje kommun (utom Köpenhamn) utsedda maskintillsynsmän. Som ersättning för sitt uppdrag skall maskintillsynsman erhålla arvode med belopp, som fastställes av socialministern, dock minst 1 krona per år och inspekterat arbetsställe.

Finland. Den kommunala tillsynen utövas av kommunala yrkesinspektörer. De tillsättas av de kommunala myndigheterna (stads- resp. kommunalfullmäktige) för en tid av 5 år. Sådan person skall ha minst folkskolebildning, kännedom om arbetsför- hållandena samt såvitt möjligt teknisk elementarbildning. Kommunal yrkesinspektör har främst att utöva tillsyn inom hantverk, jordbruk och dess binäringar, handels-, kontors- och lagerrörelser, hotell-, restaurang- och kaférörelser samt tillfälliga arbeten ävensom arbetarnas bostadsförhållanden. Närbelägna små kommuner kunna medgivas ha gemensam yrkesinspektör. Socialministern kan i visst fall befria kommun från skyldigheten att hålla sådan inspektör. De kommunala yrkesinspektörerna avlönas av vederbörande kommun, vars fullmäktige även fastställa grunderna för ersättande av rese- och övriga med tjänsten förenade kostnader.

Norge. För den kommunala tillsynen skall i varje kommun finnas en eller flera arbetsnämnder, var och en bestående av minst 3 ledamöter jämte ersättare. Nämnden skall handha den löpande tillsynen å lagens efterlevnad vid i kommunen befintliga arbetsställen, oberoende av slag och storlek. Av ledamöterna, som tillsättas för en tid av 4 år, skall minst en vara arbetare och en av dem kvinna, och detta även om kvinnor icke sysselsättas i de slag av verksamhet, som falla under nämndens tillsyn. Vid valet bör tillses, att åtminstone en av ledamöterna äger kännedom om maskiner och deras användning. Som regel bör läkare även ingå som ledamot av nämnden. Lön utgives av vederbörande kommun, utom vad angår nämndens ordförande, för vilken kostnaderna för rese- och traktamentsersättning bestridas av statskassan.

Tillsynsorgans opartiskhet.

Danmark. I det danska förslaget upptages en bestämmelse om att tillsynspersona- len icke må vare sig direkt eller indirekt vara ekonomiskt intresserad i de företag, där den utövar tillsyn.

Finland. I lagen angående yrkesinspektionen stadgas, att yrkesinspektör icke må äga eller förestå företag, som är underkastat inspektion, eller däri ha sådan del, att

han därigenom, i enlighet med vad som stadgas om domarjäv, må kunna jävas i sin tjänsteverksamhet. Han må icke heller inneha patenträtt ä tillverkningsmetoder, maski- ner eller apparater, som användas i sådant företag.

Norge. Tjänstemän i statens arbetstillsyn få icke för egen eller annans räkning driva eller ha betydande ekonomiskt intresse eller andel i verksamhet, som är under- kastad deras tillsyn, och de få ej heller från sådan verksamhet mottaga uppdrag mot ersättning. Soeialdepartementet kan medgiva undantag för särskilda fall.

Inspektionsbok m. m.

Danmark. Vid varje arbetsställe, där det förekommer maskiner, skall i allmänhet finnas en bok, vari tillsynsorgan efter avslutad inspektion har att angiva vilka skydds- åtgärder, som skola vidtagas, samt den tid, inom vilken de skola vara genomförda. Enligt föreliggande lagförslag skall inspektionsbok finnas vid varje ai'betSStälle, som faller under lagen, för såvitt icke tillsynsorgan finner det obehövligt. I verksamhet, som är underkastad kommunal tillsyn, skall det alltid finnas sådan bok. Har tillsyns— organ icke påbjudit, att inspektionsbok skall finnas, skola förekommande anvisningar i allmänhet meddelas skriftligen på annat sätt.

Finland. Åt arbetsgivare eller dennes ställföreträdare skall utfärdas utdrag ur vid inspektionen fört protokoll.

Norge. Tillsynsmyndigheten kan ålägga arbetsställe att hålla inspektionsbok, och vederbörande departement äger meddela närmare bestämmelser om hur sådan bok skall vara uppställd, föras och förvaras.

England. I fabrikslagen stadgas, att i varje fabrik skall finnas protokollsbok, som skall hållas tillgänglig för inspektionsförrättare eller fabriksläkare under minst 2 år efter datum för sista protokollet eller eljest under den tid, som må kunna föreskrivas.

Uppsättande av laganslag m. m.

Danmark. Utdrag av lagen jämte föreskrifter rörande lagens tillämpning samt uppgift om vederbörande tillsynsorgans namn och adress skola i lätt läslig form vara anslagna på lämplig plats å. arbetsstället. Enligt det danska förslaget har tillsynsmyn- dighetens chef att efter samråd med arbetsrådet utfärda utdrag ur lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter, vilket utdrag tillika med uppgift om vederbörande tillsynsorgans namn och adress skall i lätt läslig form anslås å arbetsstället.

Finland. Arbetsskyddslagen jämte uppgift om vederbörande statsyrkesinspektörs nanm och adress skola anslås på lämpligt ställe i varje industriell inrättning och, på förordnande av yrkesinspektionen, även åt annan arbetsplats. Likaså skola ä lämpligt ställe finnas anslagna eller hållas tillgängliga 1917 års förordning angående arbetet i industriella samt vissa andra yrken, lagen om barns och unga personers användande i yrkesarbete, lagen angående yrkesinspektionen ävensom uppgift om när barns och unga personers arbete vidtager och avslutas samt när deras vilotider eller måltidsraster infalla.

Norge. Enligt arbetarskyddslagen skola föreskrifter och bestämmelser, som med- delats med stöd av lagen och röra verksamheten, vara anslagna i lätt läslig form på flera iögonfallande platser inom arbetsstället. Likaså skola gällande föreskrifter om arbets- och vilotid samt uppgift om medgivna dispenser från arbetsreglemente, där sådant föreskrives, finnas anslagna.

Vissa straffbestämmelser.

Danmark. För förseelse mot fabrikslagen kan icke blott arbetsgivare utan även arbetare straffas. Sålunda straffas arbetare med böter, om han uraktlåter iakttaga la- gens bestämmelser angående sundhets- eller säkerhetsåtgärder eller överträder i lagen eller regulativ meddelat förbud, i vad angår ordning och renlighet i lokal m. 111. Enligt föreliggande lagförslag medför i regel överträdelse av lagen eller med stöd därav ut— färdade föreskrifter, anvisningar eller förbud bötesstraff eller i svårare fall fängelse, för såvitt icke förseelsen medför högre straff enligt allmän lag. I den omfattning, därom närmare fastställes, ha också arbetare och skyddsombud ansvar för efterlev— naden av lagens bestämmelser.

Finland. Där arbetare eller annan person olovligen eller utan giltigt skäl bort— tager till förebyggande av olycksfall eller hälsofara avsedd anordning eller skadar den- samma, straffas han med högst 200 dagsböter, för såvitt icke strängare straff för gärningen är utsatt i allmän lag.

Norge. Såframt icke strängare straff ådömes enligt allmänna strafflagen, straffas enligt arbetarskyddslagen arbetsgivare eller innehavare av verksamhet med böter, om han bland annat överträder lagens bestämmelser till förebyggande av olycksfall i ar- bete och säkrande av sunda arbetsvillkor eller med stöd av dessa bestämmelser utfär- dade föreskrifter, reglementen eller tillägg. Även arbetare kan straffas med böter, om han gör sig skyldig till någon förseelse av den art, som här nämnes. Vidare stadgas, att såframt icke strängare straff ådömeS'enligt allmänna strafflagen, den som avlägsnar eller uppsåtligt eller genom grov vårdslöshet förstör föreskrivna skydd, straffes med böter. På samma sätt kunna ägare eller brukare av maskiner och andra tekniska an- ordningar straffas, därest de överträda i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter om skydd. Straff kan jämväl ådömas den som tillverkar, försäljer eller monterar maskineri utan sådana skydd tillsynsmyndigheten föreskrivit.

Sammanställning av nuvarande och föreslagen personalorganisation för tillsynen å arbetarskyddslagstiäningen.

Arbetsrådet.

Nuvarande organisation. Föreslagen organisation. Löne- grad 1 ordförande och chef för 33332 1 generaldirektör arbetsrådet

Byrån för arbetstidsärenden.

Denna byrå motsvarar i huvudsak det nuvarande arbetsrådet.

byråchef A 30 förste byråsekreterare A 26 byråsekreterare A 21 kansliskrivare (registrator) A 11 kanslibiträde A 7

byråchef

förste byråsekreterare byråsekreterare kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde amanuens kontorsbiträden

förste byråsekreterare Eo 26 amanuens Eo 15 expeditionsvakt Eo 5 kontorsbiträde Eo 4 skrivbiträde Eo 2

rop—a r—u—u—u-Amp—a

10

Byrån för allmänna skyddstekniska ärenden.

Denna byrå motsvarar riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. Å denna byrå skola även handläggas ärenden angående yrkesinspektionens elektriska specialinspektörer samt inspektionen för stuveriarbete.

1 byråchef A 30 1 byråchef 1 byrådirektör A 28 2 byrådirektörer 1 förste byråingenjör A 26 1 byrådirektör 1 förste byråsekreterare A 26 3 förste byråingenjörer 1 förste byråingenjör A 24 1 förste byråsekreterare 1 byråingenjör A 21 2 byråingenjörer 1 byråsekreterare A 21 1 kansliskrivare

>>b>l>b>l>$> wamwmw meamwo

Nuvarande organisation.

kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde byrådirektör EO 28 byråingenjör EO 21 amanuens (ingenjör) EO 18 kontorsbiträden Eo 4 skrivbitråde EO 2 amanuens (ingenjör) Ex 20 amanuens (ingenjör) Ex 18 läkare för arbetarskydds- A:.YPdCS' .. Janst arenden

HHt—l HMHHHHHH

H CD

Föreslagen organisation.

Löne- grad 3 kanslibiträden A 7 3 kontorsbiträden A 4

2 byråingenjörer EO 22 2 ritare EO 18 2 kontorsbiträden EO 4:

2 amanuenser (ingenjörer) Ex 20

25

Byrån för specialinspektion.

Ä denna byrå skola handläggas ärenden angående gruvinspektion, skogs- och flottledsinspektion, trafikinspektion och sprängämnesinspektion. Närmast un- der byråehefen hör tillsynen inom gruv- och stenindustrien. Den närmaste led- ningen av övriga avdelningar inom byrån anförtros respektive byrådirektörer.

Gruvinspektion.

Hithörande ärenden handläggas för närvarande av riksförsäkringsanstal— tens arbetarskyddsbyrå och kommers- kollegii bergsbyrå.

Skogs- och Hottledsinspektion.

Hithöraude ärenden handläggas för närvarande av riksförsäkringsanstal- tens arbetarskyddsbyrå och skogs- och flottledsinspektören (se sid. 865).

1 byråchef, tillika byråns

chef A 30 1 förste byråingenjör A 26 1 kansliskrivare A 11 1 byråingenjör EO 22 1 kontorsbiträde EO 4

5

1 byrådirektör, tillika skogs- yrkesinspektör 1 assistent (jägmästare)

1 » »

1 skogsunderinspektör 1 konsulent (mathållning o. d.) 1 kanslibiträde 1 skogsunderinspektör (halv- årsanställd) EO 7 1 kontorsbiträde EO 4

8

HNNN quai-sco

?>> >>>b> pp

QH

Nuvarande organisation. Löne- grad Traiikinspektion.

Hithörande ärenden handläggas för närvarande av riksförsäkringsanstal- tens arbetarskyddsbyrå och yrkes- inspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift.

Sprängämnesinspektion.

1 sprängämnesinspektör A 29 1 förste byråingenjör A 24 1 assistent A 21 1 kontorsbiträde A 4

1 avdelningschef EO 27 1 kontorsbiträde EO 4 1 militärassistent Arvodestjånst 7

Löne— grad 1 byrådirektör, tillika trafik- inspektör A 29 1 trafikinspektör A 28 1 förste byråingenjör A 24 1 kanslibiträde A 7 1 byråingenjör EO 22 1 kontorsbiträde Eo 4 6 1 byrådirektör, tillika sprängämnesinspektör A 29 1 avdelningschef A 27 1 förste byråingenjör A 26 1 byråingenjör A 22 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde EO 4

1 militärassistent Arvodcstjiinst

Byrån för arbetshygieniska ärenden.

Denna byrå motsvarar yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, vilken avdelning överflyttas till det föreslagna ämbetsverket och uppdelas på en medicinsk, en socialhygienisk och en kemiskt-teknisk avdelning. På den socialhygieniska avdelningen skola även ankomma de arbetsuppgifter, som åvila den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen.

Medicinsk avdelning.

1 professor, tillika avdel-

ningschef A 30 1 laborator A 26 1 laboratoriebiträde Eo 4

1 professor, tillika byråchef A 30 1 byrådirektör, tillika över-

läkare A 29 1 läkare A 28 1 laborator A 26 1 förste laboratoriebiträde A 11 1 kansliskrivare A 11 1 kanslibiträde A 7 1 laboratoriebiträde A 6 1 bitr. läkare EO 28 1 aktuarie EO 21 2 laboratoriebiträden EO 6 1 kontorsbiträde EO 4

Nuvarande organisation.

Löne-

grad 2 assistenter (läkar-) 1 assistent (läkar-) 1 assistent(medic.) Arvodestjånst 2 laboratoriebiträden Ex 4

9

Arvodestjånst Arvodestjänst

Socialhygienisk avdelning.

Hithörande ärenden handläggas för närvarande av riksförsäkringsanstal- tens arbetarskyddsbyrå, yrkesinspek- trisen och statens institut för folk- hälsan.

Kemiskt-teknisk avdelning.

1 förste avdelningsingenjör A 24

1 förste avdelningsingenjör EO 24

1 assistent (ingenjör) Arvodestjänst 1 kontorsbiträde Ex 4 2 laboratoriebiträden Ex 4

6

Föreslagen organisation. _ Löne- grad

2 assistenter (läkar-) Arvodestjånst 1 assistent (läkar-) Arvodestjänst 1 assistent (media.) Arvodestjänst 1 laboratoriebiträde Ex 6

18

1 byrådirektör 1 assistent 1 kanslibiträde 1 assistent 1 kontorsbiträde

5

1 byrådirektör 1 laborator 1 förste avdelningsingenjör 1 kanslibiträde 1 laboratoriebiträde 1 förste avdelningsingenjör 1 laboratorievaktmästare 2 laboratoriebiträden

1 kontorsbiträde 1 assistent (ingenjör) Arvodestjänst 1 laboratoriebiträde Ex 6 1 kontorsbiträde Ex 4

13

Byrån för upplysnings- och utbildningsårenden.

Hithörande ärenden handläggas för närvarande av riksförsäkringsanstal- tens arbetarskyddsbyrå.

byråchef förste byråingenjör förste byråsekreterare byråingenjör kansliskrivare kanslibiträden kontorsbiträde byråingenjör EO 22 kansliskrivare EO 11 kontorsbiträden EO 4 redaktör (pressombuds- Arvodes- tjänst man)

13

>>>t>b>b>l> PvP—NTHNNNOO Hmm-axe

HNHHHNb—IHHHH

Löne- grad

Byrån för administrativa ärenden.

Hithörande ärenden handläggas för närvarande av riksförsäkringsanstal- tens administrativa byrå och arbetar-

skyddsbyrå.

yrkesinspektör

förste distriktsingenjör distriktsingenjörer yrkesunderinspektörer kontorsbiträde

distriktsingenj ör yrkesunderinspektör skrivbiträde

distriktsingenj ör (aspirant)

1 1 1 1 1

i—ALoi—l HHHH

).: QD

byråchef

förste byråsekreterare kamrerare byråsekreterare kansliskrivare och regi- strater förste expeditionsvakt kanslibiträde expeditionsvakt kontorsbiträde materialförvaltare expeditionsvakter kontorsbiträde

>>>I>I> >>P>>

axen-) axen—wah:

Arbetsinspektionen.

I distriktet. (Stationsort: Stockholm.)

A28 A24 A21 A17 A4

H HHHHHMHHGOODb—ll—ll—ll—ll—J

yrkesinspektör yrkesläkare socialinspektör förste distriktsingenjör >> >> distriktsingenjörer

>> kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträden distriktsingenjör

» EO assistent (socialhygieniker) EO expeditionsvakt EO kontorsbiträde EO distriktsingenjör (aspirant) Ex skrivbiträde Ex

Ew>>>>>>>>>

[OMBUD—"J

2

R=—

Lv

1

Nuvarande organisation.

yrkesinspektör förste distriktsingenjör distriktsingenj örer yrkesunderinspektörer kontorsbiträde

skrivbiträde

distriktsingenjör (aspirant)

10

yrkesinspektör förste distriktsingenjör

' distriktsingenjörer

yrkesunderinspektörer kontorsbiträde

yrkesunderinspektör skrivbiträde

1 yrkesinspektör 1 förste distriktsingenjör 2 yrkesunderinspektörer 1 kontorsbiträde

Löne- grad

II distriktet. (Stationsort: Stockholm.)

A 28 A 24 A 21 A 17 A 4

HHHl—ll—l HHHODNHHHH

H *]

yrkesinspektör yrkesläkare socialinsp ektör förste distriktsingenjör distriktsingenj örer »

kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde distriktsingenjör

>> expeditionsvakt kontorsbiträde

skrivbiträde

lII distriktet. (Stationsort: Linköping.)

A28 A24 A 21 A17 A4

1

yrkesinspektör 1 yrkesläkare 1 1 2 3 1 1 1 1 1 1 1

16

socialinspektör förste distriktsingenjör distriktsingenj örer >>

kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde distriktsingenj ör

>> kontorsbiträde

skrivbiträde

IV distriktet. (Stationsort: Jönköping.)

A28 A24 A17 A4

1 1 1 1

yrkesinspektör yrkesläkare socialinspektör förste distriktsingenjör

En>>>>>>>

få 0

tättibd Noo

55>>>>>>>>>

Nuvarande organisation. Föreslagen organisation.

Löne- grad distriktsingen j örer » kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde

1 yrkesunderinspektör distriktsingenjör 1 skrivbiträde kontorsbiträde 1 distriktsingenjör 8 14

V distriktet. (Stationsort: Malmö.)

1 yrkesinspektör A 28 1 förste distriktsingenjör A 24 2 distriktsingenjörer A 21 4 yrkesunderinspektörer A 17 1 kontorsbiträde A 4

yrkesinspektör yrkesläkare socialinspektör förste distriktsingenjör

>> » distriktsingenjörer

>>

kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträden distriktsingenjör distriktsingenjörer assistent (socialhygieniker) Eo expeditionsvakt EO kontorsbiträde EO distriktsingenjör (aspirant) Ex skrivbiträde Ex

1 distriktsingenjör 1 skrivbiträde

55>>>>>>>>>>

1 1 1 1 1 3 3 1 1 2 1 2 1 1 1 1

|_l

23

VI distriktet. (Stationsort: Göteborg.)

1 yrkesinspektör A 28 1 förste distriktsingenjör A 24 1 distriktsingenjör A 21 2 yrkesunderinspektörer A 17 1 kontorsbiträde A 4

yrkesinspektör yrkesläkare socialinspektör förste distriktsingenjör

» >> distriktsingenjörer

»

kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträden

[QHHGOCOHHHHH >>b>b>l>l>b>b>b>b>

N wvarande organisation.

1 yrkesunderinspektör 1 skrivbiträde

1 distriktsingenjör 9

1 yrkesinspektör 1 förste distriktsingenjör 1 distriktsingenjör 2 yrkesunderinspektörer 1 kontorsbiträde

1 yrkesunderinspektör 1 skrivbiträde

1 yrkesinspektör 1 förste distriktsingenjör 1 distriktsingenjör 2 yrkesunderinspektörer 1 kontorsbiträde

1 skrivbiträde

Föreslagen organisation.

1 distriktsingenjör 1 >>

Löne— grad

EO EO

1 assistent (socialhygieniker) EO 1 expeditionsvakt 1 kontorsbiträde 1 skrivbiträde 21

VII distriktet.

(Stationsort: Borås.)

A28 A24 A21 A17 A4

1 yrkesinspektör 1 yrkesläkare 1 socialinspektör 1 förste distriktsingenjör 2 distriktsingenjörer 2 >> 1 kansliskrivare 1 kanslibiträde

1 kontorsbiträde

1 distriktsingenjör 1 » 1 kontorsbiträde 14

VIII distriktet. ( Stationsort: Karlstad.)

A28 A24 A21 A17 A4

1 yrkesinspektör 1 yrkesläkare 1 socialinspektör 1 förste distriktsingenjör 2 distriktsingenjörer 3 >> 1 kansliskrivare 1 kanslibiträde

1 kontorsbiträde

1 distriktsingenjör 1 » 1 kontorsbiträde 1 skrivbiträde

16

EO EO Ex

>>>b>l>h>b>b>b>

22 19 19 5 4 2

Nuvarande organisation. Föreslagen organisation.

Löne- grad

IX distriktet. (Stationsort: Gävle.)

1 yrkesinspektör A 28 1 förste distriktsingenjör A 24 1 distriktsingenjör A 21 1 yrkesunderinspektör A 17 1 kontorsbiträde A 4

1 yrkesinspektör 1 yrkesläkare 1 socialinspektör 1 förste distriktsingenjör 2 distriktsingenjörer 3 >> 1 kansliskrivare 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde 1 distriktsingenjör 1 kontorsbiträde

1 yrkesunderinspektör 1 skrivbiträde

7 14

X distriktet.

(Stationsort: Härnösand.)

1 yrkesinspektör 1 yrkesinspektör 1 förste distriktsingenjör 1 yrkesläkare 1 distriktsingenjör socialinspektör 1 yrkesunderinspektör förste distriktsingenjör 1 kontorsbiträde distriktsingenjörer »

kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde

distriktsingenjör

kontorsbiträde

HRDLQOÄCDCDCD

A2 A2 A2 A2 A2 A1 A1 A7 A4 1 4 0 CD

1 yrkesunderinspektör 1 skrivbiträde

7

HHl—li—ll-JLQLOl—ll—l

>_4 CO été O

XI distriktet.

(Stationsort: Umeå.)

yrkesinspektör yrkesläkare socialinspektör förste distriktsingenjör

1 yrkesinspektör A 28 1 1 1 1 1 distriktsingenjör 1 1 1 1 1 förste distriktsingenjör A 24 1 yrkesunderinspektör A 17 1 kontorsbiträde A 4

» kansliskrivare kanslibiträde kontorsbiträde

>>>l>>i>$>b>$> ils—iHi—nmwwww Hmmmmww

Nuvarande organisation. Föreslagen organisation.

Löne- Löne-

grad grad

1 yrkesunderinspektör Eo 16 1 distriktsingenjör EO 22 1 skrivbiträde EO 2 1 >> EO 19 1 kontorsbiträde EO 4

6 12

Kvinnliga yrkesinspektionen.

1 yrkesinspektris A 26 Denna inspektion föreslås ankomma 1 yrkesinspektrisassistent A 18 på socialinspektör å respektive ar- 1 kanslibiträde A 7 betsinspektionsdistrikt. 1 distriktsinspektris (Gävle) Eo 22 >> (Göteborg) EO 22 >> (Malmö) EO 22 bitr. assistent (Stockholm) EO 16

Gruvinspektionen.

Denna inspektion utövas för när- 1 gruvinspektör i norra di- varande av bergmästarna i norra, striktet (Umeå) A 28 östra, västra och södra distrikten. 1 gruvinspektör i östra di-

striktet (Stockholm) A 28 gruvinspektör i västra di- striktet (Göteborg) gruvinspektör i södra di- striktet (Malmö) assistent i östra distriktet (Stockholm) kontorsbiträde (Umeå)

» (Stockholm) >> (Göteborg) >> (Malmö)

9

Skogs- och flottledsinspektionen.

1 skogs- och flottledsinspek- 1 skogsyrkesinspektör(Umeå) A 28 tör 1 assistent (jägmästare) A 24 1 assistent 1 skogsunderinspektör A 17 1 kontorsbiträde 1 konsulent (mathållning 0. d.) A 14 1 kanslibiträde A 7

Nuvarande organisation.

Löne- grad 1 skogsunderinspektör Eo 14 1 bitr. skogsunderinspektör (halvårsanställd) Eo 7 1 bitr. skogsunderinspektör (halvårsanställd) Eo 7 1 bitr. skogsunderinspektör (halvårsanställd) EO 7 1 bitr. assistent Arvodestjänst 1 extra tjänsteman Ex 14 1 >> >> (8 mån./år) Ex 2

10

Föreslagen organisation.

Löne- grad 2 bitr. skogsunderinspektörer (halvårsanställda) EO 7

ARBETSRÅDET

Ordförande (generaldirektören)

2 Byråchefer (opartiska)

Z Arbetsglvurrepresentunter (+suppl.) 2 Arbetstagarrepresentanter (+ suppl.) Experter

Byrån för Byrån för Byrån för Byrån för Byrån för Byrån För urbetstids- allmänna skydds- specialinspektion arbetshygieniska upplysnings- och administrativa ärenden tekniske ärenden ärenden utblldningsörenden ärenden

ARBETSINSPEKTIONEN Allmänna arbetsinspektionen: Speciallnspektionen: Arbetsinspektionen i l—XI distrikten Gruvinspektlonen Kommunala tillsynen Skogs- och flottledsinspektlonen Trafikinspektionen Sprängämnesinspekt'ionen | Elektriska inspektionen l Inspektionen för stuveriarbete

Plan över föreslagen organisation.

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmln lagstiftning. Ritteokipning. Pingvård. Äfvdabnlkakkunnigal förelag nn föräldrabalk. (491 Betänkande ung. vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [57]

Stat-författning. Allmln ototeförvaitning.

Betänkande med förslag till omorganisation av vlig- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. [10 1945 års lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplnner m. m. [48]

Kommunolförvutning.

auton- och kommunismen flnanovlsen.

1948 års jordbrukstaxerlngssnkkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestiimmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lng omjordbruks— bokföring. [29] 1944 års skaltesakkunniga, 2. Betänkande ang. idrotts- aammanslutningars beskattning för inkomst. [56]

Poiiti.

Parlamentariskn undersöknlngskommlssionen ang. flykting- lrenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyk- tingars behandling. [36]

Nationalekonomi och loeiolpolitik.

Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess sam- band med nntlvltetsmlnskningen och dess förhållande vid olika. former av förlossninglvlrd samt dess socialmedi- cinska och befolkningspolltinkn betydelse. [2] Betänkande om bnrnkostnademns fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor. [6] Investeringsutredningens betänkande med ”utredning rö- rande personal- och materielresurser m.m. för genom- förande av ett arbetsprogrnm enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [18] Den familjen!-dande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvars- beredskapens framtida organisation. [19] Sool-lvnrdskommittcns betänkande. 12. Utredning och för— slag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folk- pensioneringens administrativa handhavande m. m. 87 14. Utredning och förslag ung. ålderdomshem m.m. 52 Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurnwrs- och nrbetsförmedlingsverk— samhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Betänkande med förslag till investeringnreserv för bud- getåret 1946/47 av statliga, kommunala och ltatsnnder- stödda anläggningar-beten. [27] Bilagor. [28] Stetsmnkternn och folkhushållnlngen under den till följd av stormaktskriget 1989 intrlidda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35] lakkunniga ang. arbetsförmedlingena organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga nrbetsförmedlingens framtida or— ganisation. Motiv och förslag. [51] Betlnkeinde om befolknihgnpolllikens organisation m.m. [53] Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall inrbete m. m. 1. [60]

Hlloo- och sjukvård. Betinkando ung. den centrala organisationen av det civila medicinal— och veterinärvlisendet. [20] Allmlnt nlrlnuvloon. ' Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21 Foot egendom. Jordbruk med binäringar. Betlnknnde ang. forsknings- och försöksverksnmheten på. jordbrukets omrnde i Norrland. 16] [' 11 en:. utvecklingsplanering pl ordbrukets omrlde. [18] Den svenska letodlingenl utveckingstendeneer samt den inriktnnde efter kriget. [89]

Blätliujef för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] e 2. 46 ' . Betänkande med förslag till åtgärdar för främjande &

rldbäslaveln m. m. [45] : Rationalitetsvarialiu»nerno inom det svenska jordbruket.—

Vnttonvleen. Skogsbruk. Berzelii-uk.

Betänkande med förslag till ändrade grunder fördottningl- lagstiftningen m.m. [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslng m. n. [41]

industri;

Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivninge- och rddgivningsverksamhet för hantverk och smllnduv strl samt bildande av företagnrnlimnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och smhinduszriens belrlm— jande. [40] _

Handel och sjöfart.

Kommunikotlonsväsen.

Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verklamhet. .1] Betänkande med förslag till verkstadsorganisniion för väg- och vattenbyggnadsväsendet. [43] B?;änkande rörande utbyggnad av civila dygphtser m.m.

Bank-, kredlt- och penningvänen.

Fönlkringevioen.

Betiinkande ang. tion. [26] _ Försökringsutredningen. Förslag till lag om försäkrings- rörclse m.m. 1. Lagtext. [83] 2. Motiv. [84]

tjänstepensionaförslikringenr orgnnila-

Kyrkoviflen. Undervisningovilen. Andllg odling i övrigt.

1941 års lärnrlönesnkkunnlgs. Betänkande med förslag till boatällsordning för folkskolans lärare m. m. [8] 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitnlionen. [9] 1940 års Skolutredning! betänkanden och utredningar. IV.- Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till under- visningsplnner. [15] 4. Renlskolau. Praktiska linjer. [14] Vi. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. [31] Beilinknnde om tnndliikaruibildningens ordnande m.m. Del 1. [12] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskaplign examina m. m. [30] ' Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyr- komöte m. m. [821 Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrko- musikerbeiattningama m.m. Del 2. [50] Utredning ang. reglering av den territoriellt församlings- indelningen iStockholm. [54] Utredning rörande sexualundervlsningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualun-lervisning för lärare i högre skolor. [55]

Försvnreviieen.

Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder fö.- alt begränsa antalet kontraktsansiällt manskap inom krigsmakten. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmel— ser om uppfinningar m. in. av betydelse för rikets för- svar. [25] ' Betänkande med förslag rörande odicersutbildningen inom armén m.m. 38] Betänkande med förslag angående hemvärnet. [59]