2

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, stats­

råden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indell

, L

indström

, L

änge

,

L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, K

jellin

, J

ohansson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför che­

fen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, följande.

Den försvarsbudget som framlades i samband med årets statsverkspro-

position var endast preliminär. Detta gällde såväl drift- som kapitalbud­

geten. Skälen för denna uppläggning av budgetarbetet, som innebar att

ett stort antal anslag upptogs med allenast beräknade belopp, var följande.

Inom 1955 års försvarsberedning pågick behandling av överbefälhavarens

i slutet av oktober 1957 framlagda utredningar rörande försvarets fram­

tida utformning. Jag räknade emellertid med att beredningens arbete

skulle kunna avslutas inom kort, och det var min förhoppning att detta

arbete skulle utmynna i en från utrikespolitiska, militära, samhällsekono­

miska och statstinansiella synpunkter godtagbar samförståndslösning av

försvarsfrågan mellan de fyra demokratiska partierna. Med hänsyn här­

till fann jag det angeläget att den i statsverkspropositionen framlagda

försvarsbudgeten skulle hålla möjligheterna öppna för ett eventuellt för­

svarsbeslut vid innevarande års riksdag. Förutsättningar för ett sådant be­

slut har numera erhållits, sedan överläggningar mellan de demokratiska

partierna den 4 februari i år lett till enighet om att genomföra en ny för­

svarsorganisation, kostnadsmässigt och med hänsyn till den samlade för-

svarseffekten i huvudsak motsvarande ett i överbefälhavarens utredningar

ingående alternativ »Adam», och försvarsberedningen i utlåtande den 18

februari rörande de allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fortsatta ut­

veckling förordat en dylik försvarsorganisation.

Jag anhaller nu att i anslutning till den träffade överenskommelsen och

försvarsberedningens utlåtande få framlägga mina synpunkter och förslag

rörande försvarsorganisationens utformning på längre sikt samt anmäla

mina beräkningar av de anslag under fjärde huvudtiteln och försvarets

kapitalbudget för budgetåret 1958/59, som återstår att slutligt äska. I sam­

band härmed torde jag fa upptaga till behandling vissa andra försvars­

frågor av ekonomisk betydelse eller mera allmän räckvidd, såsom frågorna

rörande de militära och civilmilitära personalkårerna för tygförvaltnings­

tjänsten inom armén samt fortifikationsförvaltningens och fortifikations­

kårens organisation.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

kronor enligt 1954 års priser. Kostnaderna utgjorde 2 163 miljoner kro­

nor under budgetåret 1955/56 samt förutsattes efter hand stiga för att

täcka merkostnaderna för den tekniska utvecklingen. För budgetåret

1964/65 beräknades sålunda kostnaderna till 2 746 miljoner kronor. Av

kostnaderna under budgetåret 1955/56 hänförde sig 39 % till armén, 19 %

till marinen, 35 % till flygvapnet samt 7 % till för försvaret gemensamma

ändamål. Under perioden beräknades flygvapnets andel av försvarskost-

naderna stiga etter hand under det att arméns och marinens kostnader

relativt minskades. Mot slutet av perioden reserverades dessutom i suc­

cessivt stigande omfattning medel utanför försvarsgrenarnas ramar för

militärteknisk utveckling och påbörjad anskaffning av vapen av nya typer.

Under det näst sista budgetåret i perioden, 1963/64, omfattade sålunda

arméns andel 34 %, marinens 16 % och flygvapnets 39 %. På gemen­

samma ändamål belöpte samma budgetår 7 % av de totala försvarskost-

naderna, medan 4 % avsågs för nya vapen och stridsmedel.

En redogörelse för huvudpunkterna i 1954 års riktlinjer lämnades till

1955 års statsverksproposition (bil. 6, s. 5—12). Ur denna redogörelse må

här återges följande.

överbefälhavaren understryker, att Sveriges geografiska läge på grän­

sen mellan de två stora maktblockens intressesfärer gör att landet för bägge

parter är av stor strategisk betydelse. Tillgång till svenskt territorium och

medverkan av svenska stridskrafter skulle för såväl den ene som den andre

medföra väsentliga fördelar i händelse av krig. En strävan att tillförsäkra

sig dessa fördelar respektive att hindra motsidan att uppnå dem är där­

för naturlig. Den kan motverkas främst genom ett svenskt försvar som

är tillräckligt starkt för att skapa respekt för vår vilja att med vapen

försvara vårt territorium och säkra vår handlingsfrihet.

I fråga om den militärtekniska utvecklingen och dess konsekvenser för

Sveriges del uttalar överbefälhavaren, att atomvapen, kemiska stridsmedel,

robotar och vissa teletekniska hjälpmedel synes vara de för oss viktigaste

nya materielslag, till vilka största hänsyn måste tagas vid vårt försvars

framtida utformning. Särskilt bör utvecklingen på atomvapnens område

fortgående studeras och följas. De utvägar som kan göra det möjligt att

framdeles förse även vårt försvar med för taktiskt bruk lämpade atom­

vapen bör prövas. Oberoende av hur stor kraft som nu läggs ned på forsk­

ning och så småningom på produktion av helt nya stridsmedel kan den

svenska krigsmakten inom den närmaste tioårsperioden knappast tillföras

dylika stridsmedel i sådan omfattning att de kommer att dominera krigs­

maktens struktur. Konstruktion och produktion tar nämligen lång tid och

därutöver kräves ytterligare tid för utbildning och organisatoriska åtgärder

innan de kan nyttiggöras i krigsorganisationen. För att vidmakthålla vårt

försvars styrka i tekniskt avseende är det därför nödvändigt att våra nu­

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

mots\aia den uppställda målsättningen. Härvid synes det möjligt att, utan

att målsättningen uppgives, något minska armé- och marinstridskrafternas

omfattning, detta dock under förutsättning att hög kvalitet upprätthålles.

Huvuddragen av de föreslagna förändringarna av stridskrafternas omfatt­

ning och sammansättning framgår av det följande.

Vad armén beträffar innebär förslaget i förhållande till 1949 års krigs­

organisation en minskning efter hand av antalet fältbatal joner med cirka

12 %. Lokalförsvarsförbanden minskas genom en beskärning på 14 % av

de större enheterna. Krigsorganisationen anpassas till nya stridsmetoder,

betingade främst av atomvapen och robotar, och de därmed samman­

hängande förbättringarna med avseende på kvaliteten genomföres. Dessa

innefattar bland annat en nödvändig höjning av eldkraften genom fullföl­

jandet av modernisering och nyanskaffning av stridsvagnar och pansar-

värnsvapen, 10,5 cm och 15 cm artilleri, 12 cm granatkastare samt in­

förande av artilleriradar m. m. Rörligheten ökas genom fortsatt motorise-

ring och förstärkning av fältarbetsmaterielen, bland annat för bro- och

förbindelsearbeten. Lednings- och sambandsmöjligheterna förbättras ge­

nom utvidgning och rationalisering av signalorganisationen. Underhålls-

organisationen anpassas med hänsyn till utvecklingen. Vid luftvärnet för­

nyas viss pjäsmateriel, varjämte radarmateriel och viss annan utrustning

tillföres i ökad omfattning. Flygfältsluftvärnet förstärkes. Särskilda s. k.

ABC-skyddsförband (skyddsförband mot atomstridsmedel samt biologiska

och kemiska stridsmedel) tillkommer i organisationen.

För flottans del fortsätter under perioden den redan påbörjade ut­

vecklingen mot en lätt flotta. Detta innebär en allmän strävan att med

bibehållande av erforderlig slagkraft, sjöduglighet m. m. nedbringa de

enskilda fartygens storlek till förmån för antalet. I flottan avses ingå ett

antal snabba och slagkraftiga övervattensförband, bestyckade bland annat

med sjörobot, vidare moderna, snabba ubåtar med stor uthållighet i under-

vattensläge. Med hänsyn till det allt aktuellare kriget under vattnet har

vikt lagts på utvecklingen av torped- och minvapnen, varför behovet av tor­

pedbärande och minfällande fartyg i möjlig mån tillgodosetts. Lätta far­

tyg för ubåtsjakt och minsvepning ingår även. Kvantitativt sett innebär

förslaget att antalet jagare under perioden minskar med cirka 40 %. Krys­

sarna kvarstår men avses längre fram ersättas av andra fartygstyper.

Motortorpedbåtarnas antal stiger med cirka 30 %. Jagarna i reservflottan

ombygges till fregatter. På grund av tidigare ojämn ersättningsbyggnad

av ubåtar är åldersfördelningen sådan att antalet kommer att först nedgå

för att därefter åter stiga. Uppmärksamhet ägnas därför åt att genom

särskilda åtgärder vidmakthålla ubåtsbeståndet under perioden.

Omsättningen av kustartilleriets vapen beräknas under perioden

icke kunna ske i sådan takt, att nuvarande styrka kan hållas. Efter perio­

den kommer läget dock att förbättras. Modernisering av artillerimaterielen

8

För militärteknisk utveckling och påbörjad anskaffning av vapen av

nya typer under tioårsperiodens senare hälft har betydande belopp reser­

verats i den ekonomiska planen.

Fredsorganisationens syfte är att uppbygga avsedd krigsorganisa­

tion på effektivaste och mest ekonomiska sätt. Stora belopp är emeller­

tid främst vid armén och marinen sedan årtionden investerade i anlägg­

ningar, som ej helt motsvarar dessa krav, bland annat på grund av att

utbildning, mobilisering och underhållstjänst väsentligt ändrats efter an­

läggningarnas tillkomst. Rationalisering av fredsorganisationen pågår

dock. I utredningen har redovisats dels tidigare vidtagna rationaliserings-

åtgärder, dels vissa ytterligare åtgärder i samma syfte, som bedömts möj­

liga. Härigenom kan kostnadsökningar begränsas och i många fall direkta

besparingar ske. Kostnaderna kan minskas bland annat genom koncentre­

ring av utbildningsorganisationen och ytterligare utjämning av värnplikts-

kontingenterna samt genom att värnpliktiga med uppskov m. m. befrias

från fullgörande av repetitionsövningarna så länge uppskovet varar. Kon­

centreringen av utbildningen kräver dock en investering i byggnader.

Avslutningsvis framhåller överbefälhavaren, bland annat, att den kvan­

titativa ramen för det framlagda förslaget till utformning av krigsmakten

under de närmaste tio åren är, med beaktande av kravet på minsta möj-

liga kostnader, starkt begränsad. Genom väl samordnad ledning i syfte

att genom god strategisk och taktisk samverkan — såväl inom krigsmakten

som mellan denna och det civila försvaret — få ut största möjliga samlade

effekt synes emellertid svagheterna hos delarna var för sig kunna utjämnas.

Detta gör förslaget möjligt att framlägga. Överbefälhavaren anför vidare,

att krigsmakten icke kan kortsiktigt, från det ena året till det andra, an­

passas och varieras efter det politiska lägets ofta svårbedömbara växlingar.

Det går lätt och fort att riva ner, men tar lång tid och blir dyrbart att

bygga upp militära styrkor. För ett rationellt och effektivt arbete behöver

försvaret en långtidsplan. De framlagda riktlinjerna är avsedda att utgöra

underlag för en sådan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Föredragande departementschefen uttalade vid anmälan av överbefäl­

havarens utredning i 1955 års statsverks proposition, att han icke ansåg det

möjligt att med anledning därav till samma års riksdag framlägga ett

förslag till riktlinjer för försvarets fortsatta utformning. Departements­

chefen hade nämligen kommit till den uppfattningen, att ställningstagan­

det till förslagen måste föregås av grundliga överväganden. Frågornas

komplicerade natur medförde, att man borde ta god tid på sig för deras

lösande så att förhastade åtgärder undvekes och det bleve möjligt att

komma fram till hållbara resultat.

Vid riksdagsbehandlingen av 1955 års statsverksproposition uttalades

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

stridsmedlen och en bedömning av ett framtida krigs sannolika natur, att

en maximal försvarseifekt uppnås med den ekonomiska insatsen.

Som allmän riktpunkt bör vidare understrykas att en jämn kostnads­

utveckling skall eftersträvas.

Anslagen under kapitalbudgeten böra beräknas så att tillgänglig mate­

riel effektivt kan utnyttjas.

Konsekvenserna av införandet av nya vapen klarläggas.

Utredningen bör avse de allmänna riktlinjerna för försvarsmaktens

framtida utformning så att erforderligt underlag skapas för bedömning

av de föreslagna åtgärdernas konsekvenser.

För utvecklingen på längre sikt framläggas summariska kostnadsberäk­

ningar.

För de närmaste 4 å 6 åren utarbetas ett mera detaljerat förslag med

kostnadsberäkningar.

Resultaten böra framläggas utan dröjsmål och kunna redovisas efter

hand med till en början det mera detaljerade förslaget samt ett utkast till

prognos för utvecklingen på längre sikt.

B. överbefälhavarens utredningar och förslag år 1957

Med skrivelser den 24 oktober 1957 har överbefälhavaren redovisat re­

sultatet av verkställda utredningar med anledning av chefens för försvars­

departementet uppdrag den 21 mars 1957 samt yttrande över förvaltnings­

myndigheternas förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1958/59.

Till överbefälhavarens skrivelser är fogade dels en studie över försva­

rets utveckling med utkast till prognos på längre sikt (i fortsättningen

benämnd studien), dels riktlinjer för krigsmaktens utformning inom de

av departementschefen angivna kostnadsramarna, dels ock — i anslutning

till överbefälhavarens yttrande över myndigheternas medelsäskanden -—

ett eget förslag till krigsmaktens utformning, 1957 års förslag, inom en

något högre kostnadsram än den högsta av de i departementschefens upp­

drag angivna ramarna.

I det följande lämnas redogörelser för studien och därefter för riktlin­

jerna för krigsmaktens utformning enligt de olika kostnadsramarna.

1. Studie över försvarets utveckling

Studien innehåller en prognos för utvecklingen av de faktorer, som är

avgörande för krigsmaktens utformning och omfattning. Prognosen grun­

das på dels resultaten av det inhemska forsknings- och utvecklingsarbetet

dels utländska informationer. Strävan har varit att prognosen skall om­

att stigande kostnader är oundvikliga till följd av den tekniska utveck­

lingen samt

att nya vapen måste anskaffas efter hand som de befinnes vara strids-

ekonomiska och blir tillgängliga för oss.

I studien understrykes att dessa principer alltjämt gäller.

Den militärtekniska och militärpolitiska utvecklingen m. m.

Inom den militär tekniska utvecklingen synes Sovjet enligt stu­

dien på viktiga områden ha kommit upp i jämnbredd med Väst. Det fram-

hålles som betydelsefullt, att Sovjet för närvarande mera målmedvetet än

Väst satsar på utbildning av personal inom de tekniska och naturvetenskap­

liga områdena.

Rörande utvecklingen av olika vapen m. m. anföres i studien i huvudsak

följande.

Både Väst och öst har sannolikt redan så mycket atomvapen att dessas

användning inte behöver begränsas till enbart särskilt viktiga mål. Man

maste räkna med att det i mitten på 1960-talet finns atomladdningar i

stora kvantiteter. Atomvapnen kommer inte längre att kunna betraktas

som exklusiva vapen. Möjligheterna att variera atomvapnens storlek och

verkan kommer att öka. Uranvapen och s. k. rena vätevapen torde kunna

begagnas utan att radioaktiviteten blir så stor att den inverkar hämmande

på användningen. Vätevapen kan komma att användas i ett storkrig, främst

sannolikt vid interkontinental krigföring.

Utvecklingen på robotområdet har stor bredd och intensitet främst i

USA och Sovjet men även i Storbritannien och Frankrike. Flera robot-

typer finns i tjänst. Många av dessa har ännu försökskaraktär. Nya och

förbättrade typer tillföres emellertid stridskrafterna under de närmaste

åren. Robot- och raketvapen, som kan medföra atomladdning, har redan

inordnats i USA:s, Storbritanniens och Sovjets krigsmakter. Mot mitten

av 1960-talet torde även interkontinentala robotar av projektiltyp, s. k.

ballistiska robotar, kunna utnyttjas av några stormakter. Det är också

möjligt att ubåtar i undervattensläge transporterar robotar och avskjuter

dem från ett läge tämligen nära målet.

Det anses svårt att ange i hur stor omfattning robotvapen kommer att

ersätta eller komplettera tidigare använda vapen eller vapensystem. Kra­

vet på stigande stridseffekt gör i vissa fall robotvapnen nödvändiga i en

modern krigsmakt. Gemensamt för flertalet robotvapen är dock, att de är

dyrare än de vapen de ersätter eller kompletterar. Det är sålunda i de

flesta fall felaktigt, att man genom att införa robotar av olika slag skulle

kunna nå betydande besparingar och att robotar på kort tid skulle göra

andra vapen överflödiga eller värdelösa.

Lantstridskrafterna förses med artilleri med lång skottvidd och rela­

tivt begränsad pjäsvikt. Artilleriet blir i allt större utsträckning helauto­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

transportmedel. Den växande tillgången på stora transportflygplan kom­

mer att avsevärt öka transportkapaciteten på långa sträckor. Utvecklingen

av flygplan, som kan starta och landa på mycket korta sträckor, och av

helikoptrar är även av betydelse.

Spanings-, stridslednings- och sambandsmateriel samt telemotmedel och

passiva spaningsförsvårande åtgärder, såsom maskeringar, skenanlägg­

ningar och rök, förbättras. Sammanställning av spaningsresultat, beräk­

ningar av underlag för stridsåtgärder m. m. och den matematiska behand­

lingen därav automatiseras alltmer.

Stora framsteg göres även inom skgddstekniken. Av ekonomiska skäl är

det emellertid möjligt att åstadkomma ett fullständigt fortifikatoriskt

skydd mot atomvapen endast för ett fåtal mycket kvalificerade skydds-

föremål. Det fortifikatoriska skyddet för övriga viktiga objekt måste där­

för vägas mot det skydd, som kan åstadkommas genom utspridning, maske­

ring och rörlighet.

Enligt studien är det i huvudsak tre faktorer inom militärtekniken,

vilka kan påkalla jämkningar i 1954 års förslag till riktlinjer för den

svenska krigsmaktens utformning, nämligen ökad tillgång till atomstrids­

medel, ökad klarhet om våra egna möjligheter att tillverka atomvapen samt

ökade krav på tekniska och ekonomiska resurser för att hålla ett modernt

försvar.

«

Tillgången till atomstridsmedel i USA och Sovjetunionen har sålunda

ökat snabbare än beräknat. Flera länder har redan erhållit eller fått löfte

om vapenbärare för atomstridsmedel och har därmed — i händelse av

storkrig — i praktiken tillgång till atomvapen. Man måste således utgå

ifrån att atomvapen kommer att användas i varje fall i ett storkrig. Allt

flera länder inriktar sig på detta. Det är troligt, att en fiende vid angrepp

mot oss kommer att använda de medel, bland annat atomvapen, som snab­

bast leder till att han uppnår sina syften.

Vidare har våra egna möjligheter att framställa atomladdningar kom­

mit i ett klarare läge. Med tämligen stor säkerhet kan nu sägas, att det

är möjligt för oss att med överkomlig personell och ekonomisk insats fram­

ställa atomladdningar, som kan anpassas till inom landet producerade

vapenbärare. (Jfr avsnittet Synpunkter på atomvapenfrågan i det föl­

jande.)

Slutligen har kraven på de ekonomiska och tekniska resurser, som ford­

ras för att vidmakthålla en modernt utrustad krigsmakt, stegrats i snab­

bare takt än vad som tidigare förutsetts. Det har blivit så omfattande och

så dyrbart att tillföra stridskrafterna nya vapen, att även stormakterna

måste begränsa sig. Ju mer komplicerade vapnen blir, desto längre tid tar

det från det att ett nytt vapen befinner sig på experiment- eller prototyp­

stadiet till dess det har serietillverkats och tillförts förband. Detta med­

för att det blir allt svårare för en nation att ensam utveckla och anskaffa

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

anses inte föreligga för att bedöma vem som först kan bli färdig att sätta

in sådana vapen under ett krig.

Uran- och vätebomber innehas som tidigare nämnts av både öst och

Väst. Avgörande för deras betydelse i den totala maktbalansen är enligt

studien dels tillgången på strategiskt flyg eller robotar, som kan föra fram

bomberna till huvudfiendens hemland, dels innehavet av ett så stort an­

tal baser att åtminstone några kan beräknas förbli brukbara även efter

ett överraskande krigsutbrott, dels ock graden av beredskap för det stra­

tegiska flyget (robotvapnen) och luftförsvaret. Båda parterna har också

kärnvapen med mera begränsad verkan för i första hand taktisk använd­

ning. I de europeiska länder, som är anslutna till något av de militära

allianssystemen, förbereder man användandet av sådana vapen i ett even­

tuellt krig.

Fruktan för ett atomkrig mot det egna landet utgör enligt studien en

starkt avhållande faktor för stormakterna att inleda ett storkrig. Ju mera

insikten om atomvapnens verkningar tränger igenom, desto angelägnare

måste folken bli att inte låta internationella spänningar och tvister ut­

veckla sig till ett världskrig. Därigenom bedömes risken för lokala krig

bli större, särskilt inom områden och beträffande stater som är militärt

svaga eller saknar vital betydelse för endera parten. Den fortgående ten­

densen hos stormakterna att koncentrera sig på vapen med stor förstö­

relseförmåga kan göra det svårare för dem att ingripa i lokala konflikter.

Denna utveckling inskärper enligt studien betydelsen för småstater av att

ha starka egna försvarsmedel även av konventionell art.

En jämförelse mellan stormaktsgruppernas totala resurser visar således

enligt studien att det för närvarande råder maktpolitisk jämvikt.

Överbefälhavaren bedömde år 1954 risken för ett isolerat krig mot

Sverige vara liten bland annat med hänsyn till att ingen av stormakts-

grupperna kunde väntas finna sig i den maktförskjutning, som en eröv­

ring av Sverige skulle innebära. Enligt studien finns det inte någon an­

ledning att frångå denna bedömning. Förutsättningen är dock dels att det

svenska försvaret fortfarande är så starkt att vi inte snabbt och lätt kan

betvingas, dels att den förut omnämnda tendensen hos stormakterna att

övergå till vedergällningsvapen inte ytterligare väsentligt skärps.

Den största krigsrisken för Sverige synes enligt studien fortfarande vara

att landet blir indraget i en allmän konflikt mellan stormakterna. Den

sammanhänger med Sveriges geografiska läge på gränsen mellan de två

maktblockens intressesfärer. Den svenska utrikespolitiken syftar till att

genom alliansfrihet i fred söka bereda oss möjlighet att undgå krig. I den

mån stormakterna sätter tro till hållfastheten i vår föresats att inte låta

vårt område utnyttjas för några angreppsförberedelser, bortfaller enligt

studien ett möjligt motiv för att dra Sverige in i kriget. Vidare innebär ett

starkt svenskt försvar, att priset för en erövring av Sverige blir högt i för­

18

krigsmålet lär angriparen försöka ockupera landet, eller åtminstone de

delar han avser begagna, i så oskadat skick som möjligt. Ett starkt svenskt

försvar, stött på en oböjlig motståndsvilja, kan då få priset för de efter­

traktade fördelarna att te sig för högt. Om anfallet trots allt kommer

till stånd, kan vi om utvecklingen fram mot ett krigsutbrott för vår del

inte går alltför fort ha vunnit en tidsfrist, som underlättar vår mobilise­

ring och utrymning samt grupperingen av våra styrkor. Det kan emellertid

hända att angriparen just genom överraskning och snabbhet i silt anfall vill

ställa världen inför ett fullbordat faktum. Ett svenskt försvar, med tillräck-

styl ka och beredskap för att hindra den anfallande att snabbt nå sina

mål, är alltså även i detta alternativ nödvändigt.

Det kan ej heller uteslutas, att storkriget och därmed kärnvapenan­

fallen aldrig börjar men att krigshändelserna det oaktat får en omfatt­

ning. som för Skandinavien och därmed även Sverige in i farozonen. Här­

igenom inträder en tredje möjlighet, som kan komma att ställa oss inför

större påfrestningar än någon annan. De kärnvapenanfall, som i de tidi­

gare alternativen insatts mot var motståndare av andra stormakter, ute­

blir nämligen. Därmed försvinner också det indirekta understöd, som

dessa angrepp skulle ha inneburit för oss. Vi blir då hänvisade enbart till vår

egen styrka och det begränsade understöd, som på annat sätt kan lämnas

oss utifrån.

För samtliga alternativ gäller enligt studien att möjligheterna för ett

land som vårt att erhålla militärt bistånd utifrån i händelse av angrepp

i första hand är beroende av om vederbörande stormakt anser hjälpen

befogad med hänsyn till det allmänna krigsläget. Ett lands alliansanslut­

ning kan visserligen vara en politisk faktor, som starkt medverkar till

beslutet att lämna understöd, men för det militära biståndets effektivitet

blir enligt studien de allmänna strategiska hänsynen och möjligheterna i

sista hand bestämmande. Dock innebär det en given fördel, om under­

stödet förberetts redan i fred. Eftersom vår alliansfrihet bland annat inne­

bär, att några sådana förberedelser inte kan vidtagas, får vi anpassa oss

därefter så att vi kan undvara denna fördel.

De synpunkter, som sålunda anförts, har enligt studien sin bakgrund i

det nuvarande världsläget, som militärpolitiskt domineras av motsätt­

ningen mellan öst och Väst. Det understrykes att förändringar i detta läge

i ena eller andra riktningen är möjliga och kan komma att påverka be­

dömningen även för Sveriges del.

Sammanfattningsvis konstateras i studien, att ett storkrig mellan de

stora maktblocken är mindre sannolikt, så länge den nuvarande makt­

balansen består. Om ett storkrig likväl skulle inträffa, är det möjligt att

vi inte blir indragna däri, åtminstone inte i dess inledningsskede, om vi

har ett försvar som gör att vi inte snabbt kan betvingas. Vår krigsmakt

bör utformas med hänsyn till detta. Utformningen måste även vara så­

Kungi. Mcij:ts proposition nr 110 är 1958

20

i syfte att skapa oreda och försvåra våra motåtgärder. Anfall kommer

säkerligen att riktas mot luftförsvaret för att reducera dess motverkan och

mot övriga stridskrafter och försvarsanläggningar, i den mån de erbjuder

åtkomliga mål. I detta fall kan flyg- och fjärrvapenanfallen tjäna som

förberedelser för en invasion.

Invasion som betvingelsemetod underlättas i vad avser de tekniska möj­

ligheterna genom transportmedlens utveckling. Sättet för en invasions ut­

förande påverkas också i hög grad av utvecklingen på atomvapenområdet.

En angripare, som använder atomvapen, behöver inte längre bekämpa oss

med stor insats av markartilleri, bombflyg och sjöstridskrafter. Mycket

större effekt ernås med atomvapen, som föres fram av några få vapen­

bärare. Angriparens transportmedel kan härvid i ökad utsträckning an­

vändas för transport av trupper. Om även vi disponerar atomvapen, eller

om angriparen måste räkna med att vi får hjälp med sådana, måste han

å sin sida uppträda på ett för honom försvårande sätt. Invasionen måste

företas spridd och blir på så vis svårare att skydda mot våra motåtgärder

med vanliga vapen. Det blir svart eller omöjligt att utnyttja hamnar och

järnvägar, varigenom fiendens behov av speciella transportmedel ökar be­

tydligt. Härigenom motväges de förut nämnda faktorer, som underlättar

invasion. Denna kan då i stället komma att utföras som atomvapeninsats

mot baser, viktiga kommunikationsleder och anhopningar av stridskrafter

i kombination med en samtidig infiltration. Därvid kan ett stort antal små

slagkraftiga och lättrörliga förband besätta knutpunkter samt kringgå och

avskära våra styrkor.

Beträffande formerna för invasion gör sig enligt studien framdeles i

huvudsak följande synpunkter gällande.

Nordskandinaviens betydelse i de storstrategiska sammanhangen skapar

risk för gränsinvasion i övre Norrland. Som betvingelsemedel mot

Sverige verkar en sådan invasion emellertid förhållandevis långsamt. För-

varningstiden för ett stort invasionsföretag kan även bedömas bli relativt

lång. Kommunikationerna till övre Norrland är emellertid långa och sår­

bara. Detta kan medföra svårigheter både att föra trupper dit och där­

ifrån och att underhålla styrkor där till större antal eller under längre

tid än vad i förväg gjorda förberedelser medger. Om försvaret i Övre

Norrland blir svagt kan därför en gränsinvasion där relativt snart få följ­

der, som blir avgörande för hela landet.

Kustinvasion fordrar tillgång på specialtonnage. Läget beträffande

tillgång på dylikt tonnage måste följas med stor uppmärksamhet. Med

en framgångsrik kustinvasion mot landets centrala eller södra delar kan

en fiende snabbt betvinga oss. Förberedelserna för en kustinvasion med

strategiskt syfte är emellertid också svåra att dölja.

De tekniska möjligheterna för luftinvasion ökar. Tills vidare torde

dock en angripares resurser inte medge, att en luftinvasion tillgripes som

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

22

Kungl. Maj:Is proposition nr 110 är 1958

De förändringar, som sedan år 1954 inträffat till följd av den militära

och tekniska utvecklingen, är betydande. De är emellertid enligt studien

inte av sådan karaktär, att de i och för sig ger anledning att antaga att

försvarets resurser kan minskas utan väsentliga följder för målsättningen.

Det understrykes att försvarets resurser måste anpassas efter målsätt­

ningen. Detta är också en förutsättning för att vårt folks förtroende för

försvaret — och därmed försvarsviljan — skall kunna bevaras.

Vårt försvar har till huvuduppgift att bevara freden; det är i princip

defensivt. Att uppbygga krigsmakten med inriktning på vedergällning __

vilket den brittiska vitboken av år 1957 ger ett exempel på — skulle en-

ligt studien innebära ett radikalt avsteg från vår nuvarande målsättning.

Det skulle helt förändra vårt militärpolitiska läge med oöverskådliga kon­

sekvenser beträffande risken för att vi skall indragas i krig. En dylik lös­

ning av vårt försvar anses därför icke kunna förordas.

En efter nuvarande principer uppbyggd och efter teknikens utveckling

och för våra förhållanden anpassad krigsmakt synes enligt studien vara

bäst ägnad att ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets handlings­

frihet. Den ger oss möjlighet att med för uppgiften avpassade medel värna

vår frihet och neutralitet.

Hur hög krigsmaktens kvalitet än är måste den enligt studien ha en

viss kvantitativ omfattning därför att försvaret måste täcka ett stort geo­

grafiskt område. Detta innebär inte att vi inom varje del av landet skall

vid varje tidpunkt ha tillräckligt starka stridskrafter för att motstå varje

angrepp. Inom de delar av landet, som har väsentlig betydelse för en an­

gripare eller för vår försvarsförmåga, måste försvaret ha sådan styrka,

att antingen angriparens vinst inte står i rimlig proportion till hans insats

eller angreppet tar så lång tid, att andra staters ingripande till vår fördel

hinner göra sig gällande. I övriga delar av landet måste vi nöja oss med

att organisera bevakning och skydd mot överrumpling och infiltration med

små styrkor samt skapa möjligheter för att dit omgruppera större styrkor.

Försvaret maste även syfta till att skydda medborgarnas liv och egendom.

Den tolkning 1948 års målsättning erhöll i 1954 års förslag innebar, att

vår krigsmakt skulle hejda anfall tillräckligt länge för att vi skulle kunna

få understöd utifrån innan avsevärda delar av landet erövrats eller mot­

ståndet behövt uppges. Vårt försvar skulle sålunda principiellt ha en —

om ock tidsbegränsad — avvärjande, hindrande och skyddande förmåga.

Därigenom uppnåddes även det fredsbevarande syftet. Vårt behov av strids­

krafter bedömdes med hänsyn till hur och med vilken styrka fienden

kunde tänkas angripa oss. Det behov, som redovisades i 1954 års förslag,

angavs vara det minimum, som inte kunde underskridas utan att försvaret

Irån början blev otillräckligt inom viktiga delar av landet.

Det lramhålles i studien, att en allt större del av försvarsanslagen måste

avdelas för forskning, försök och utveckling av vapenprototyper för att

24

stridskrafter och anordningar för att skydda importsjöfarten. Kan vi inte

tillförsäkra vårt försvar en sådan uthållighet, att understöd utifrån hinner

■\eika, minskar våra inotståndsmöjligheter starkt.

Följden av att försvarets resurser minskas blir således enligt studien

under alla förhållanden att dess fredsbevarande effekt nedgår.

Synpunkter på atomvapenfrågan

Undei ett särskilt avsnitt i studien anföres vissa synpunkter på frågan

om atomvapen bör ingå i det svenska försvaret. Man konstaterar, att krigs­

maktens styrka skulle öka, om den framdeles tillfördes atomvapen. Frå­

gan om atomvapen inom vårt försvar har emellertid föranlett debatt. Det

har därför ansetts motiverat att i studien något utveckla fördelar och nack­

delar med att vårt försvar tillföres atomstridsmedel. Härvid beröres dock

icke de rent moraliska invändningar, som förts fram mot en anskaffning

av atomvapen.

Alla militära synpunkter talar enligt studien entydigt och starkt för en

anskaffning av atomvapen, så länge vi måste räkna med att en angripare

kan komma alt använda sådana vapen. De militära skälen för att för­

svaret bör innefatta atomstridsmedel utvecklas i studien sålunda.

Saknar vi atomstridsmedel, kan en angripare utnyttja sin överlägsen­

het i trupp och materiel för att utföra koncentrerade anfall. Vi måste

däremot ta hänsyn till att angriparen har möjlighet att använda atom­

vapen. Härvid får vi söka begränsa våra förluster genom att gruppera

våra förband spridda över stora ytor. Trots detta riskerar vi stora för­

luster, eftersom vi måste fylla vår brist på atomvapen med insats av flera

och mer personalkrävande vapen. Vår gruppering över stora ytor med­

för därtill betydande svårigheter för ledning och sammanhållning samt

mindre möjligheter till en samlad kraftinsats. Dessa faktorer samverkar

till att våra utsikter att avvärja anfall blir mindre.

Om vi däremot förfogar över atomstridsmedel tvingas även angriparen

att sprida sig, varigenom balansen i möjligheterna att utnyttja vanliga

stridsmedel äterställes. Härtill kommer att det i regel är svårare för den

anfallande än för den försvarande att t. ex. genom fältarbeten skydda sig

mot atomvapenanfall.

Atomvapen är vidare i många fall billigare i förhållande till effekten

än konventionella vapen. Endast genom insats av ett stort antal vanliga

\ apen kan man nå samma verkan som med atomvapen. Ändå kan man

aldrig med dem uppnå atomvapnens momentana verkan. En motsvarande

insats kräier vidare långvariga förberedelser och en ansamling av vapen

och personal, som motståndaren genom insats av sina atomvapen kan slå

ut. Innehav av atomvapen kan således komma att bli vår enda möjlighet

alt göra striden jämn.

Beträffande den radioaktiva strålningen anföres i studien, att dess verk­

Kungl. Miij:

I

s

proposition nr 110 år 1958

26

Kungl. Maj:Is proposition nr 110 år 1958

utsatta för verkan av atomvapen, måste vi — oberoende av om vi själva

får atomvapen eller ej — studera deras verkningar och vidtaga åtgärder

för att skydda oss däremot.

Vårt framtida försvar

I det sista avsnittet av studien, vilket behandlar vårt framtida försvar,

ges vissa riktlinjer lör totalförsvarets utformning.

Det betonas till en början, att försvarets fredsbevarande effekt i fram­

tiden liksom hittills ytterst kommer att bero på medborgarnas vilja till

motstånd. Motståndsviljan måste byggas på vetskapen om att medbor­

garnas liv så långt möjligt skyddas och att alla, i den ena eller andra

formen, med utsikt till framgång kan delta i kampen för landets försvar.

Alla till krigstjänst fullt dugliga värnpliktiga bör få en grundläggande

vapenutbildning. Om de inte tas i anspråk för andra militära eller civila

uppgifter, bör de i krig ingå i förband, som uppsättes av hemvärnet (drift-

Aärnet). På så sätt kan varje fullt vapenför svensk göra sin insats i striden

mot en angripare, i sista hand i en motståndsrörelse.

Man konstaterar vidare att det för närvarande icke finns och ej heller

inom överskådlig framtid kommer att finnas några aktiva försvarsmedel,

som kan ge befolkningen tillräckligt skydd mot följderna av flyg- och

robotanfall med kärnvapen. Även om det aktiva luftförsvarets jaktflyg,

luftvärnsartilleri och luftvärnsrobotar otvivelaktigt kan tillfoga anfallande

bemannade flygplan och robotar av flygplantyp stora förluster, kommer

en del av dem att kunna bryta igenom och åstadkomma stor förödelse.

Robotar av projektiltyp kan för närvarande inte förstöras, medan de är

på väg mot målet. Motståndsförmågan mot terroranfall måste därför en­

ligt studien bygga på omfattande civilförsvarsåtgärder, främst utrymning.

Det uttalas att vi har bättre möjligheter än de flesta andra länder att med

passiva åtgärder skydda oss mot hemortsbekämpning.

I fråga om krigsmakten erinras i studien om att tre år har gått sedan

överbefälhavaren avgav 1954 års förslag till riktlinjer för krigsmaktens

utformning. Redan av tidsskäl är därför en anpassning erforderlig. Vidare

har en stor del av materielen blivit dyrare än vad som kunnat förutses,

samtidigt som anslagen till försvaret varit väsentligt mindre än som för­

utsattes i 1954 års förslag. Dessa förhållanden har medfört ett ackumu­

lerat behov av reformer samt minskad styrka hos krigsmakten.

Såsom den viktigaste åtgärden för att motverka en alltför kraftig minsk­

ning av försvarets effekt i förhållande till en angripares betecknas i stu­

dien anskaffning av atomvapen. Det betonas att det är nödvändigt att

anskaffa atomvapen, som vi själva helt disponerar över, om vi vill hålla

ett försvar som är obundet av avtal om stöd från andra stater.

Den omständigheten att det tar flera år att tillverka atomvapen får

enligt studien icke fas som förevändning för att uppskjuta erforderliga

28

Kung!. Maj:ts proposition nr i 10 år 1958

nala ledningsorgan och förband ur luftförsvaret men även begränsade lant-

och sjöstridskrafter — måste kunna verka med kort varsel. Inom alla

delar av försvaret bör eftersträvas en ytterligare utspridning av krigs-

mateiielen ledan i fredstid och en decentralisering av mobiliseringen.

Kraven på den utbildningsverksamhet, som avser att vidmakthålla tidi­

gare inlärda färdigheter, skärpes alltmer. Staber och förband måste vara

beredda för strid eller annan verksamhet, exempelvis luftbevakning, ome­

delbart efter en snabb mobilisering.

o

För Gotlands försvar gäller enligt studien i högre grad än hittills att

omedelbart stridsberedda styrkor är värdefullare än sådana som kan till­

föras efter mobilisering och med tidsödande transporter. I studien uttalas

att särskilda åtgärder måste vidtas i fråga om utbildningsorganisation

m. in. för att tillgodose beredskapskraven.

I den män de tillgängliga resurserna inte förslår att tillgodose såväl

förmågan till stor kraftutveckling i krigets inledande skede som uthållig­

heten under dess fortsättning, inåstc en avvägning ske. Det understrykes

att vårt försvar i högre grad än tidigare måste byggas upp med hänsyn

till att vi skall kunna överleva ett häftigt inledningsskede.

Hela krigsmakten måste anpassas efter den ökade risken för anfall med

atomvapen.

Beträffande det aktiva luftförsvaret uttalas i studien att tillgången till

medel för att aktivt motverka fiendens luftkrigföring är av betydelse för

motståndsviljan. Även om det aktiva luftförsvarets skyddande effekt

minskar i heinortsförsvaret, om angriparen använder atomvapen, är det

fortfarande en nödvändig del i invasionsförsvaret. I fråga om riktlinjerna

för det aktiva luftförsvarets utveckling anföres i studien i huvudsak

följande.

Det offensiva inslaget i det aktiva luftförsvaret måste även i framtiden

tillmätas stor betydelse. Anfall mot framskjutna utskjutningsplatser och

styrstationer kan bli vår enda möjlighet att försvåra insats av vissa slag

av robotar mot vårt land.

Stora ansträngningar bör göras för att få fram 1 uftvärnsrobotar.

Till en början måste vi förmodligen köpa dem från utlandet. Sådana

robotar kan bli ett viktigt komplement och en betydande förstärkning i

luftförsvaret för försvar av särskilt betydelsefulla platser. De kommer i

första hand att ersätta äldre kanonluftvärn och senare delvis även iakt-

riyg-

Bemannade jaktplan har en, jämfört med andra luftförsvarsvapen,

mångsidig användbarhet. De kommer att erfordras under överskådlig

framtid, även om deras uppgifter efter hand kan förändras. Jaktplanen

har förhållandevis lång aktionsradie och kan snabbt koncentreras i olika

riktningar, vilket är betydelsefullt inom vårt vidsträckta land. Jaktpla­

nen bör utrustas för strid under mörker och dåliga väderleksförhållanden

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Ersättningsanskaffning för dessa ligger sålunda förhållandevis långt fram

i tiden. Förberedelser härför har emellertid redan planenligt påbörjats. 1

vilken utsträckning det nuvarande antalet attaekflvgplan kan eller bör er­

sättas är osäkert. Tills vidare torde man vara tvungen att räkna med att

nuvarande antal attack flygplan inte kommer att ersättas i full utsträck­

ning.

Enligt 1954 års förslag borde försvaret till sjöss i ökad utsträckning

bygga På flyg, som ansågs ha större möjligheter att nå lämpliga anfalls-

lägen i sjökriget än övervattensfartyg. Eftersom attackflyget även i övrigt

bedömdes ha större användbarhet, föreslogs en förstärkning av detta, me­

dan övervattensfartygen fick en något mindre framskjuten plats i försvars­

organisationen. Förslaget gav goda möjligheter till växelverkan i försvaret

till sjöss. Luftkrigsmedlens utveckling sedan år 1954 har emellertid gjort

möjligheterna för över vattensfartyg, särskilt större sådana, att ope­

rera i Östersjön allt mer osäkra. Uppgiften att bekämpa fienden till sjöss

måste sålunda i högre grad än tidigare åläggas attackflyget, vid behov

förstärkt med jaktflyg. Möjligheterna till växelverkan med övervattens-

f artyg i denna del av sjöförsvaret minskar därigenom. Övervatten sfartyg

kan dock fortfarande lösa uppgifter i vissa kustområden och vid skydd

a' kustsjöfart. Detta medför att lätta lartyg, lämpade för dessa uppgifter,

efter hand blir dominerande i flottan. Antalet fartyg av andra typer kom­

mer att minska. Vid en sådan förändring kommer i första hand kryssarna

och äldre jagare att utgå.

Den antydda fördelningen av uppgifterna i försvaret till sjöss och in-

vasionsteknikens utveckling kan komma att medföra ändrade uppgifter

för ubåtarna och som följd härav nya ubåtskonstruktioner.

Till lands kommer atomvapnen och den förbättrade transporttek­

niken att öka tempot i stridshandlingarna. Ett stelt försvar av punkter,

linjer eller begränsade zoner är sårbart om fienden använder atomvapen.

Det är nöd^indigt att skapa skydd mot atomvapen genom utspridning och

rörlighet i kombination med befästningar med hög skyddsförmåga. Genom

ett elastiskt ytförsvar bör den invaderande störas och fördröjas samt be­

tingelser skapas för motanfall. Det gäller sedan att från en utspridd ut-

gångsgruppering samla operativa enheter för att genom anfall slå fienden.

Den angivna utvecklingen framtvingar efter hand förändringar av

arméns organisation. Avvägningen mellan lokalförsvar och hemvärn å

ena sidan och operativa enheter å andra sidan kan behöva förändras. I

de operativa enheterna lägges ökad vikt vid pansrade terränggående for­

don, langskjutande artilleri eller raketvapen (markrobotar) samt pansar-

värnsrobotar. En förutsättning för att tyngre raketvapen och markrobotar

med lång räckvidd skall vara stridsekonomiska är att de förses med atom­

laddning. De kan därför inte införas under den närmaste framtiden. Forsk­

ning och försök bör dock bedrivas. Vikten av att fältförbanden ges ytter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

31

ligare förbättrad strategisk rörlighet ökar. Det är därför önskvärt att

kunna flygtransportera åtminstone mindre förband. Det är emellertid för

dyrt för oss att i fred hålla en särskild flygtransportorganisation för stra­

tegiska transporter. Undersökningar pågår för att finna andra lösningar

av problemet. Möjligheterna härtill beror i hög grad på civilflygets ut­

veckling i vårt land. Flygplan, som kan starta och landa vertikalt eller

på mycket korta banor, t. ex. helikoptrar, erfordras för transporter på korta

sträckor.

Vid mötande av kustinvasion samt i försvaret av skärgårdar, hamnar

och farleder kommer kustartilleriet fortfarande att ha viktiga upp­

gifter. I skärgårdsområdena måste försvaret kunna föras rörligt på grund

av risken för infiltration. För att öka effekten och räckvidden hos kust­

artilleriets stridsmedel tillföres efter hand robotar. Till en början anskaf­

fas lätta robotar, som delvis ersätter lätta batterier. Materielläget moti­

verar emellertid att vissa äldre batterier utgår ur organisationen, vartill

kommer att en successiv minskning av antalet förband måste ske av eko­

nomiska skäl. Kustartilleriets tunga luftvärnskanonförband uppfyller inte

kraven på modernt luftvärn. Dessa förband bör omorganiseras för att be­

kämpa ytmål.

Ökad vikt måste framdeles läggas vid ett över ytan fördelat försvar —

ytförsvar — och bevakning även av sådana områden, som primärt

inte bedömes vara utsatta för direkt invasion. Sannolikheten ökar näm­

ligen för att anfall sker över stora områden, bland annat genom luftland­

sättningar. Den tekniska utvecklingen såväl inom det civila samhället som

av vapnen och medlen för stridsledning har vidare ökat känsligheten för

kuppanfall och sabotage. Våra stridskrafter måste kunna ingripa mot in­

filtration. Det är därför angeläget att det inom vårt vidsträckta, glest be­

folkade land även i framtiden finns möjligheter till väpnat motstånd inom

alla för totalförsvaret betydelsefulla områden. Man måste även av dessa

skäl vidhålla kravet på att alla till krigstjänst fullt dugliga får en grund­

läggande militär utbildning.

1 ytförsvar och bevakning har hemvärnet viktiga uppgifter. Det för­

hållandet, att hemvärnet finns på ett mycket stort antal platser i landet

och kan ingripa praktiskt taget omedelbart, är härvid särskilt betydelse­

fullt. För egentliga försvarsuppgifter och mer kontinuerlig bevakning krävs

dock fäll- och lokalförsvarsförband.

Armén och kustartilleriet måste i ökad utsträckning kunna biträda

civilförsvaret.

Kraven på avspärrningsförsvar sammanhänger med vårt behov av im­

port under krig och möjligheterna att få sådan. Vi måste enligt studien

vara beredda att skydda importsjöfart inom våra och angränsande kust­

farvatten mot anfall främst av ubåtar och flygstridskrafter. Vi måste också

kunna skydda hamnar och lastageplatser samt godsets transport från

32

Kungl. May.ts proposition nr 110 år 1958

dessa. Som komplement till sjötransporterna måste sannolikt flygtrans­

porter användas. Våra möjligheter att hålla starka stridskrafter enbart

för importskydd begränsas emellertid av ekonomiska skäl, då våra för-

svarskrafter främst måste inriktas på att vi skall kunna motstå ett häftigt

anfall i början av ett krig.

Då våra importmöjligheter är osäkra skärpes enligt studien kraven på

vårt ekonomiska försvar. Det är nödvändigt med en betydande, skyddad

och spridd lagerhållning i fred, för att samhället skall kunna fortleva

under ett häl tigt inledningsskede av ett krig och så länge, att import kan

komma i gång. Lagerhållning behövs också för att vi inte skall behöva

tära på resurserna för krig, om importen begränsas eller stoppas på grund

av händelser, som inte geografiskt berör vårt land.

I studien understrykes betydelsen av samverkan mellan totalförsvarets

olika delar. Ingen del kan ses isolerad från de övriga. Om krigsmakten

skall kunna verka med full effekt fordras oundgängligen, att totalförsva­

ret bildar en hållfast enhet. Det betonas att civila myndigheter och verk

m. fl. måste få tillräckliga anslag i fredstid, om de i krigstid skall kunna

lösa sina uppgifter inom totalförsvarets ram.

I fråga om de delar av totalförsvaret som ej ingår i krigsmakten fram-

hålles i studien i huvudsak följande.

De frivilliga försvarsorganisationernas insats är oundgänglig för hela

vårt försvar men särskilt för krigsmakten. De bidrar med ett tillskott till

landets försvarskraft, som mångfaldigt överväger de ringa kostnaderna. De

alltmer komplicerade stridsmedlen medför sålunda ökat behov av perso­

nal för stabs-, sambands-, stridslednings- och underhållstjänst. I luftbe­

vakningen och sjukvårdstjänsten finns många befattningar, som lämpar

sig för frivillig personal. Det frivilliga skytteväsendets betydelse ökar, då

väpnat motstånd måste kunna bjudas i hela landet. Den snabba utveck­

lingen uppställer vidare större krav även på den icke aktiva befälsperso-

nalens kännedom om de ständigt pågående förändringarna i krigsmakten.

Organisationer, som bedriver frivillig befälsutbildning, har i detta avse­

ende en betydelsefull uppgift. Frivilligorganisationerna kan också aktivt

verka för att vidmakthålla och öka föx-svarsviljan.

I studien erinras om att civilförsvaret i 1954 års förslag tillmättes stor

betydelse, vilket även tog sig uttryck i försvarsstabens och civilförsvars-

styrelsens gemensamma s. k. marspromemoria 1955. Förstörelsemedlens

ökade kraft ökar enligt studien efter hand kraven på det passiva luftför­

svaret. Motståndskraften mot terroranfall måste bygga på en långt dri­

ven och snabbt genomförd utrymning kompletterad med skyddsrum. För­

troende för civilförsvarets skyddande verksamhet är därför nödvändigt.

Tidsfristen för utrymning kan bli kort, men utredningar visar, att en ut­

rymning kan ske snabbt om ändamålsenliga förberedelser vidtages. Det

är betydelsefullt att riksledningen i god tid fattar beslut om utrymning.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

maste vara sådan att det är möjligt att fatta snabba beslut vid krigsfara,

att totalförsvarets olika delar kan ytterligare samordnas, att ledningen med

kort varsel kan utveckla full effekt på skyddad plats o. s. v. Vid den fort­

satta organisationen av den regionala ledningen måste enligt studien be­

aktas, att de regionala organen kan komma att ställas inför uppgiften att

självständigt och utan direktiv från högsta ledningen leda totalförsvaret

inom olika områden. En delegering av befogenheter synes även motiverad

med hänsyn till atomvapnens stora verkan vid hemortsbekämpning liksom

till den omständigheten att ett modernt krig kan komma att utkämpas

över stora ytor.

2. Krigsmaktens utformning enligt olika kostnadsalternativ

I det följande behandlas såväl det av överbefälhavaren förordade för­

slaget till riktlinjer för krigsmaktens utformning som de alternativ för

krigsmaktens utlormning, vilka utarbetats inom de i chefens för försvars­

departementet uppdrag den 21 mars 1957 angivna kostnadsramarna.

Efter några inledande ord angående sättet för utredningsarbetets be­

drivande lämnas en översikt av de ekonomiska ramarna i de olika alter­

nativen. Härefter upptages vissa frågor vilka återkommer i två eller flera

av alternativen eller eljest är av mera allmän natur. Slutligen följer redo­

görelser för riktlinjerna för organisationens utformning m. m. i olika alter­

nativ. Överbefälhavaren framhåller, att dessa riktlinjer ej får fattas som ett

definitivt uttryck för hur organisationen vid en given kostnadsram kommer

att se ut vid mitten av 1960-talet. Vad som anges är målet för de närmaste

åren. Förnyade överväganden blir nödvändiga för att fortlöpande jämka or­

ganisationen efter utvecklingens krav.

Utredningsarbetet m. m.

Utredningsarbetet med anledning av chefens för försvarsdepartementet

uppdrag den 21 mars 1957 har enligt överbefälhavarens direktiv letts av

chefen för försvarsstaben. Denne har haft biträde av en särskilt inrättad

planeringsavdelning, sammansatt av personal ur försvarsstaben, försvars-

grensledningarna och försvarets forskningsanstalt. Försvarsgrensstaber,

centrala förvaltningar samt olika militära och civila myndigheter har med­

verkat. överläggningar har vidare ägt rum med bland annat 1953 års

civilförsvarsutredning.

Arbetet har inriktats på att utreda dels vilken omfattning krigsmakten

kan få inom de i departementschefens uppdrag angivna kostnadsramarna,

dels hur avvägningen mellan skilda komponenter bör göras i de olika alter­

nativen samt dels vilken målsättning som rimligen svarar mot respektive

alternativ.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Kostnadsberäkningarna skulle göras i stabilt penningvärde, hänfört till

dagens prisläge. Vid beräkningen av detta prisläge har hänsyn även tagits

till sådana kostnadsökningar, som kunnat överblickas vid utredningsarbetet

— bland annat höjningen av den fast anställda personalens löner — och

som beaktats i myndigheternas förslag till anslagsäskanden för budget­

året 19o8/59. Om prisläget enligt 1954 års förslag tages som utgångspunkt

kan den totala kostnadsökningen till följd av pris- och löneutvecklingen

härigenom beräknas uppgå till i medeltal 15 %.

Enligt direktiven är de tre högsta alternativen bundna till 1954 års för­

slag på så sätt, att den kostnadssumma — omreglerad till 1957 års pris­

läge — som 1954 beräknades för perioden 1955/65 skall gälla för det högsta

alternativet, av överbefälhavaren kallat alternativ Adam, medan de två

därefter följande alternativen — benämnda alternativ Bertil och alterna­

tiv Cesar utgör 95 % respektive 90 % av denna kostnadssumma.

En a"s de ekonomiska huvudpunkterna i 1954 års förslag var, att för-

svarskostnaderna tilläts långsamt stiga under hela perioden för att kom­

pensera den fördyring, som blir nödvändig genom den tekniska utveck­

lingen. Denna stegring borde enligt 1954 års förslag bli i genomsnitt 2 1/2 %

per år.

Den tidsperiod, som utredningen avser, börjar enligt direktiven med

budgetåret 1957/58. Genom denna förskjutning på två år i förhållande till

1954 års förslag har det högsta alternativet kommit att kostnadsmässigt

ligga 5 % lägre än 1954 års förslag. Kostnadsramen för alternativ Adam

utgör därmed omkring 95 % av den, som fordrades för genomförandet av

1954 års förslag, och motsvarande andelar för alternativen Bertil och Cesar

är omkring 90 % respektive 85%. I 1957 års förslag upptages däremot

den kostnadsram, som skulle ha erhållits om 1954 års förslag realiserats

med början budgetåret 1955/56. Förslaget har utarbetats enligt samma

metoder som alternativen Adam, Bertil och Cesar och kan direkt jämföras

med dessa.

För det Ijärde och lägsta av de alternativ, som skulle undersökas en­

ligt departementschefens direktiv, förutsattes en i stort sett oförändrad

kostnadsram. Detta innebär omkring 75 % av vad som beräknades erfor­

derligt för 1954 års förslag. Det råder dessutom en principiell skillnad

mellan detta alternativ — av överbefälhavaren benämnt alternativ David

—- och övriga alternativ. I dessa räknas nämligen med långsamt stigande

försvarsanslag, medan alternativ David däremot förutsätter oförändrade an­

slag år från år. Detta medför att den oundvikliga tekniska utvecklingen

kommer att framtvinga fortgående minskningar av krigsorganisationens

omfattning och effekt. Skillnaden mellan alternativ David och övriga alter­

nativ kommer därför att för varje år bli allt större.

Kostnadsramarna har beräknats för en tioårsperiod som omfattar bud­

getåren 1957/67. Delberäkningar rörande anslagsutvecklingen avseende

delar, som bedömes vara mest betydelsefulla med hänsyn till det framtida

krigets karaktär.

Följande minskningar är genomgående i samtliga alternativ.

Uthålligheten minskas. Förmåga till stor kraftutveckling i krigets in­

ledande skede måste få företräde framför uthållighet under dess fortsätt­

ning. Detta medför att anskaffningen i fred av ersättningsmateriel, re­

servdelar, ammunition och drivmedel begränsas i förhållande till nu till-

lämpade normer.

Mot denna bakgrund är det dessutom nödvändigt att reducera sådana

stridskraftex-, som är avsedda enbart för försvar mot avspärrning. Man

får emellertid inte helt bortse från ett neutralitets- eller krigsläge, där

händelseutvecklingen är så långsam, att även avspärrning blir en känn­

bar betvingelsemetod. Ett sådant läge är emellertid inte lika farligt som

ett plötsligt, häftigt anfall. Styrkor, som i första hand är avsedda för luft-

och invasionsförsvar, kan utnyttjas även för försvar mot avspärrning. För

att en dylik omdisposition skall bli effektiv, fordras emellertid dessutom

en stomme med en ledningsorganisation för avspärrningsförsvar samt sjö­

stridskrafter, särskilt lämpade för sjöfartsskydd. I alternativ Cesar blir

det dock nödvändigt att helt avstå från sådana sjöstridskrafter.

Förskjutningen beträffande försvaret till sjöss från flottan till flyg­

vapnet blir mer utpräglad ju lägre kostnadsramen är. Det blir nödvändigt

att avstå från möjligheterna att ingripa med övervattensfartyg i ett tidigt

skede. Flottans uppgift måste i stället begränsas till försvar av området

närmast kusten och skärgårdarna samt till minsvepning och kustbevak­

ning.

Värnplikts frågor

I samband med utredningsarbetet har bland annat prövats om krigs­

makten i fortsättningen i lika hög grad som hittills bör bygga på allmän

värnplikt. För arméns del har därvid undersökts hur stor styrka som kan

organiseras inom ramen för arméns anslag enligt 1954 års förslag under

förutsättning av 18 månaders värnplikt och talrikare aktivt befäl (= prin­

ciperna för flertalet av NATO:s europeiska förband). Minskningen av an­

talet förband skulle uppvägas av ökad rörlighet. Om förbanden helmotori-

serades skulle därvid antalet operativa förband nedgå till knappt en fjärde­

del av det nuvarande. Tillräcklig rörlighet bedömes dock endast kunna

åstadkommas genom flygtransport. Kostnaderna för en sådan transport­

organisation skulle tvinga till en ytterligare minskning av antalet förband.

Det har befunnits att antalet föi'band som skulle kunna uppsättas på an­

givet sätt skulle bli helt otillräckligt. Även i fråga om flottan och flyg­

vapnet torde rekryteringssvårigheter uppstå. Överslagsmässiga kostnads­

beräkningar visar att en organisation uppbyggd uteslutande på fast an­

ställda och f. d. fast anställda skulle dra en årlig merkostnad av sanno­

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

från tjänstgöringsskyldighet i fred. Handräckningstjänsten måste i så fall

utföras av fullt vapenföra värnpliktiga.

I alternativ Cesar åstadkommes ej tillräcklig begränsning av värnplikts-

kontingenten genom att värnpliktiga befrias av medicinska skäl. I medel­

tal måste omkring 5 000 man fullt krigsdugliga årligen helt eller delvis

befrias från tjänstgöring i fred (kategoriklyvning). Ur militär synpunkt

bör härvid eftersträvas att för militärtjänstgöring uttaga de värnpliktiga,

som har de bästa psykiska och fysiska förutsättningarna. Överbefälhava­

ren anger i sin utredning vissa tänkbara följder av en dylik kategoriklyv-

ning. Eftersom Kungl. Maj :t redan tidigare tillsatt en särskild utredning

(1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov) som bland

annat skall överväga principerna för en eventuell kategoriklyvning, ingår

överbefälhavaren icke närmare på frågan, hur den nödvändiga kategori­

klyvningen skall genomföras. Överbefälhavaren framhåller att en kate­

goriklyvning innebärande befrielse av fullt vapenföra utgör ett klart av­

steg från den av statsmakterna 1948 antagna målsättningen: »Varje vapen­

för svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret viktiga uppgifter,

bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt delta i kampen för

landets självständighet.» Överbefälhavaren anser därför att de fullt vapen­

föra värnpliktiga, som icke erfordras för krigsorganisationen, bör erhålla

en kort utbildning, som gör dem lämpade att vid behov biträda vid för­

svaret av sina arbetsplatser (motsvarande) och att i sista hand ingå i en

motståndsrörelse. Kostnader för en sådan utbildning, som bedömes uppgå

till omkring 20 miljoner kronor per år, har icke medtagits i alternativ

Cesar.

Anslagsutveckling m. m.

Anslagsutvecklingen på driftbudgeten under de tre närmaste budget­

åren för 1957 års förslag samt alternativen Adam, Bertil och Cesar fram­

går av följande sammanställning.

Under rubriken »Gemensamma kostnader» har sammanförts kostna­

derna för försvarsdepartementet, försvarsstaben, centrala förvaltningsmyn­

digheter, försvarets forskningsanstalt och övriga centrala och gemensamma

organ. I »studien» har uttalats att ökade resurser efter hand bör ställas

till förfogande för underrättelsetjänst, forskning och planering. Möjlig­

heterna att åstadkomma detta blir begränsade i de lägre alternativen. Olika

åtgärder för att skapa en enhetligare och bättre samordnad ledningsorga­

nisation torde dock enligt överbefälhavaren under alla förhållanden bli aktu­

ella (t. ex. förändringar i högkvarterets organisation, enhetlig ledning av

luftförsvaret o. s. v.).

Kostnaderna för den centrala administrationen är inom vissa gränser

oberoende av försvarsorganisationens omfattning i övrigt. I de lägre alter­

nativen bör det dock vara möjligt att så småningom åstadkomma vissa

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

bandsindragningar och till bestämmelser för värnpliktigas inryckning un­

der 1958 skall kunna föreläggas 1958 års vårriksdag, är det därför nöd­

vändigt, att överbefälhavaren snarast möjligt erhåller uppdrag att utreda

därmed sammanhängande frågor för ett visst angivet alternativ.

Enlig! utredningsuppdraget skall en jämn kostnadsutveckling på drift­

budgeten eftersträvas. Detta skulle kunna tolkas så att med undantag för

alternativ David kostnaderna i alla alternativ från och med budgetåret

1958/59 borde ökas med år från år lika stora belopp, överbefälhavaren

har särskilt undersökt möjligheterna att praktiskt tillämpa en sådan linjär

kostnadsutveckling. Härvid har konstaterats att omställning och anpass­

ning till de mindre organisationer, som rymmes inom de olika kostnads-

alternativen, kräver en viss övergångstid, varunder vissa övergångskostna­

der är ofrånkomliga. Det erfordras därför högre anslag under de första

åren än en linjär kostnadsutveckling skulle ge. I gengäld blir anslags­

summorna sedan mindre än vad de skulle ha blivit med en alltigenom jämn

kostnadsutveckling.

Utvecklingen av försvarskostnaderna under fjärde huvudtiteln enligt

olika alternativ åskådliggöres av följande diagram. Å detta har för jäm­

förelse även medtagits kurvan för 5 % av bruttonationalprodukten vid en

antagen årlig stegring av denna med 2 1/2 %.

Miljoner

kronor

3.500 --

3.000

--

Alt. Cesar

Alt. David

------------- o -

Budgetår

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

befälhavaren vid bedömningen av medelsbehoven för materielanskaff-

ningen ta särskild hänsyn till att anskaffningen ofta bindes genom avtal

som sträcker sig flera år framåt i tiden. Avbeställning av utlagda order

medför ofta ekonomiska föi'luster. Rubbningar i ett tillverkningsprogram

till följd av brist på betalningsmedel kan vidare innebära att nödvändiga

kompletteringar av redan anskaffad materiel eller andra gjorda investe­

ringar måste åsidosättas. En ordnad och tillräckligt långsiktig planering

måste enligt överbefälhavaren också anses nödvändig för att den industri­

ella pioduktionen skall kunna bedrivas pa ett rationellt och ekonomiskt

sätt.

Överbefälhavaren framhåller att gällande anskaffningsplaner för för­

svaret delvis utformats mycket olika. Anskaffningen av flygmateriel be-

drives sålunda i enlighet med av statsmakterna godkända planer för fast­

ställd flygvapenorganisation. Systemet har inneburit en viss osäkerhet be­

träffande betalningsutfallet. Anskaffningarna är visserligen i huvudsak

maximerade kvantitativt, men de angivna kostnaderna är baserade på be­

räkningar, som efter hand måste justeras uppåt på grund av teknisk

utveckling och andra oförutsedda kostnadsförändringar, bland annat löne-

och prisstegringar. Dessa kostnadsökningar har till och med budgetåret

1955/56 täckts med tilläggsanvisningar eller anslagshöjningar. Motsva­

rande planer för armén (1953 års tygmaterielplan) och marinen (1953 års

vapenmaterielplan) är däremot maximerade till beloppet enligt i förväg

beräknade kvoter. Någon av statsmakterna godkänd krigsorganisatorisk

grund för dessa planer, jämförbar med antalet flygplan i flygvapenorga­

nisationen, finns inte. I den mån prisförändringar och teknisk utveckling

påverkar kostnadsutvecklingen, måste därför ifrågavarande materielan-

skaffning för armén och marinen kvantitativt och successivt anpassas efter

de medel, som ställes till förvaltningarnas förfogande. Det beträffande an-

skaffningsplanerna för armén och marinen tillämpade systemet har lett

till att vid dessa försvarsgrenar kostnadsstegringar för teknisk utveckling

m. m. inte kunnat balanseras med betalningsmedel. Följden har blivit för­

sening eller reduktion av anskaffningsprogrammen vid armén och mari­

nen. Detta kan enligt överbefälhavaren medföra för försvarets effektivitet

ogynnsamma rubbningar inom uppgjorda planer och ändrad avvägning

mellan olika utgiftsändamål. Överbefälhavaren anser visserligen att för­

skjutningar i och för sig är ofrånkomliga och alltid måste påräknas så­

som ett resultat av den tekniska utvecklingen liksom av förändringar i den

militära målsättningen. Förändringar i avvägningen måste dock motive­

ras av dylika sakliga skäl och bör inte få uppkomma som resultat av en

olikformighet i anskaffningsplanernas konstruktion.

Den omständigheten att beställningsbemyndiganden lämnats utan att

betalningsmedel anvisats i den utsträckning, som beställningsprogram-

mens genomförande förutsätter, har enligt överbefälhavaren åstadkommit

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

grenarnas anskaffningsplaner på likartat sätt, dels skapa förutsättningar

för de anskaffande myndigheterna att regelbundet träffa avtal med in­

dustriföretagen angående planeringen av deras produktion för flera år

framåt. Därmed skulle förvaltningarna till fullo kunna utnyttja de eko­

nomiska fördelar, som är förknippade med en rationell och tillräckligt

långsiktig produktionsplanering, överbefälhavaren anser det vidare ange­

läget, att de ekonomiska förutsättningarna för realiserande av nu gällande

planer anges av statsmakterna, så att det nuvarande osäkerhetstillståndet

i ansltaffningsverksamheten kan upphöra. Klara regler bör skapas för hur

det nu tillämpade systemet med beställningsbemyndiganden skall fungera

i tider med successivt försämrat penningvärde och stark teknisk utveck­

ling.

1957 års förslag

Kostnadsramen för 1957 års förslag är, som förut nämnts, lika med den

som skulle ha erhållits för perioden 1957/67 om 1954 års förslag realise­

rats med början budgetåret 1955/56. Av skäl som närmare angivits i den

förut refererade studien över försvarets utveckling innebär överbefälhava­

rens förslag av år 1957 vissa inskränkningar i organisatoriskt hänseende i

förhållande till vad som föreslogs i 1954 års riktlinjer. Av samma skäl

göres enligt 1957 års förslag jämväl inskränkningar i förhållande till den

organisation som i princip gäller för närvarande.

Krigsorganisationen bör enligt 1957 års förslag utvecklas enligt i huvud­

sak följande riktlinjer.

Inom armén fullföljes redan beslutad reducering av krigsorganisatio­

nen. I syfte att öka eldkraft och rörlighet omorganiseras under de när­

maste åren de brigader, som skall kvarstå i organisationen. Samtidigt

reduceras personalstyrkan vid de lägre förbanden. På längre sikt minskas

det totala antalet brigader ytterligare så att den sammanlagda minsk­

ningen kommer att uppgå till knappt 15 %.* För att begränsa verkning­

arna av att antalet fältbrigader reduceras, ökas slagkraften genom att några

enheter göres eldkraftigare och mera mekaniserade än övriga. Anskaff­

ningen av pansarvärnsrobotar fullföljes. Luftvärnsrobotar och markrobotar

tillkommer. Åtgärder för att förbättra ledningsorganisationen genomföres.

I första hand lokalförsvarsförbanden, som i stort sett bibehålies, men även

ingenjör-, signal-, transport- och sjukvårdsförband skall enligt överbefäl­

havaren i ökad utsträckning kunna medverka i civilförsvaret.

Marinens omfattning beräknas komma att minska med 25 %.1

2 Kvali­

teten kan i stort sett upprätthållas genom att materiel under anskaffning

kommer att ersätta äldre. En tillfällig och begränsad ökning kommer un­

1 Jämförelse göres där ej annat angives med nuläget.

2 Flottans förband minskas med omkring 40 % och antalet kustartilleribatterier med

omkring 30 %.

47

der de närmaste åren att ske av motortorpedbåtar och minsvepare. Marin­

stridskrafterna anpassas fortlöpande till sannolik utveckling av de mål,

som uppträder i omgivande farvatten, samt till de krav som förstörelse­

medlens utveckling uppställer. Enligt överbefälhavarens uppfattning finns

emellertid för närvarande inte tillräckligt underlag för att besluta vilka

fartygstyper som bör tillföras organisationen. Minsveparna torde dock,

såvitt för närvarande kan bedömas, ej undergå nämnvärda förändringar.

Kustartilleriets kvalitet bibehålies i viss utsträckning genom att ny mate­

riel tillkommer. Krigsorganisationen minskas genom att de fasta svåra

batterierna nedlägges. På längre sikt kommer kustrobotförband att ersätta

några svåra och medelsvåra kustartilleribatterier. Lätta kustartilleribatte­

rier, som avses skola kvarstå i organisationen, moderniseras. Lämplig­

heten av att ersätta även dessa med robotförband överväges. Ökad vikt

bör läggas vid rörlighet i skärgårdsförsvaret och åtgärder för att mota

olika former av undervattensstridsmedel.

Flygvapnets kvalitet upprätthålles genom anskaffning av moderna

flygplan (Lansen och Draken). Totala antalet flygplan reduceras med om­

kring 20 % i förhållande till nuvarande organisation. Detta påverkar mera

uthålligheten än förmågan till omedelbar kraftutveckling. Reduceringen

är genomförd vid mitten av 1960-talet, varvid det kan bli nödvändigt att

minska antalet jaktdivisioner med 10 %. Jakt- och attackrobotar tillkom­

mer. Som komplement till och senare som ersättning för en del av jakt­

flygplanen anskaffas luftvärnsrobotar. Luftbevakning och stridsledning

moderniseras inom Syd- och Västsverige, östra Mellansverige och övre

Norrland. Personalorganisationen förstärkes avsevärt. Utbyggnaden av

flygbassystemet fortsätter. Genom att kraven på startbanornas längd kan

minskas och genom användning av breddade vägar kan denna utbyggnad

genomföras till relativt begränsade kostnader.

Beträffande fredsorganisationen erinrar överbefälhavaren om att vissa

rationaliseringsåtgärder, som föreslogs i 1954 års riktlinjer, vidtagits. Jäm­

sides härmed har ett fortlöpande rationaliseringsarbete ägt rum. Över­

befälhavaren anger ett antal dylika rationaliseringsåtgärder, varom beslut

fattats under de senaste åren.

Sålunda har den militärterritoriella indelningen reviderats, varjämte

marinen och flygvapnet erhållit ny regional ledningsorganisation, \issa

regionala staber har indragits, sammanslagning av ytterligare stabel m. m.

har skett eller planeras ske. Efter 1954 har inom armén I 8 indragits och

remontdepåerna utgått ur fredsorganisationen. Dessutom bar stabs- och

förvaltningsorganen sammanslagits eller är under sammanslagning vid

flera truppförband och skolor. Inom marinen har organisationen med

de tre örlogsstationerna avvecklats. Marinens utbildningsorganisation har

centraliserats och reviderats. Ett för flottan gemensamt truppregister har

inrättats. En ny organisation för flygutbildningen bar genomförts. Mili-

lärmusikcn har erhållit ny, förminskad organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Överbefälhavaren erinrar vidare om de rationaliseringsundersökningar

genom statens organisationsnämnds försorg, vilka har pågått och pågår

beträffande staber, förvaltningar och förband. De härigenom och genom

övriga åtgärder uppnådda besparingarna uppgår till inte oväsentliga belopp.

Det är enligt överbefälhavaren nödvändigt, att rationaliseringsarbetet

beträffande fredsorganisationen fortsätter. Fredsorganisationen bör fort­

löpande anpassas efter förändringarna beträffande krigsorganisationen.

I fråga om armén bör ånyo tas upp frågan om de indragningar och sam­

manslagningar av tre till fyra förband, som chefen för armén i anslut­

ning till 1954 års förslag bedömt möjliga och som ännu inte genomförts.

För marinens del bör en ytterligare koncentrering av utbildningsorganisa­

tionen övervägas. Beträffande flygvapnet kan på längre sikt indragning

av en jaktflottilj bli aktuell.

Dessa rationaliseringar av fredsorganisationen kan enligt överbefälha­

varen genomföras endast om investeringsmedel och byggnadskvot erhålles

i tillräcklig omfattning samt bostadsfrågan kan ordnas för den personal,

som måste omplaceras. Överbefälhavaren anser det viktigt, att möjligen

frigjorda beställningar och tjänster inte automatiskt dras in, utan att de i

erforderlig utsträckning kan utnyttjas för behov inom andra områden.

Om krigsorganisationen utvecklas efter 1957 års förslag anser överbe­

fälhavaren att i huvudsak följande operativa uppgifter kan lösas.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar anses kunna åstadkommas inom

östra delen av Övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige. Tyngd-

punktsförskjutningar kan göras mellan områdena samt vid behov till väst­

kusten för att tillgodose importskyddet. Inom övriga landsdelar måste

kraven på det aktiva luftförsvaret begränsas till punktförsvar.

Invasionsförsvar kan genomföras samtidigt mot en gränsinvasion i övre

Norrland och en kustinvasion. Härvid gäller även framgent målet att vid

angrepp fienden bör bekämpas redan utanför vår kust och landgräns. Här­

igenom ökas segheten i försvaret och minskas styrkan hos angriparens

stridskrafter. Inom gräns- och kustområden skall våra där grupperade

styrkor i samverkan med flygstridskrafter möta, hejda och om möjligt slå

angriparen.

Styrkor finnes vidare för ett över ytan fördelat försvar — ytförsvar —

och bevakning av områden, som inte primärt bedömes bli utsatta för direkt

invasion.

För försvar mot avspärrning finns enligt förslaget en ledningsorganisa­

tion samt sjöstridskrafter, särskilt lämpade för sjöfartsskydd. Möjligheter

finns också att omdisponera flygstridskrafter och luftvärn för skydd av

sjöfart, hamnar, lastageplatser och importgodsets transport från dessa.

Enligt överbefälhavaren är krigsmaktens förmåga att lösa de nyss an­

givna uppgifterna i högre grad än tidigare beroende av ett snabbt under­

stöd utifrån, om en angripare använder atomvapen mot oss och vi inte

50

minskas och breddade vägar användes som krigsflygbaser, kan antalet

baser okas till relativt små kostnader. Som komplement till och senare

eventuellt som ersättning för en del av jaktflyget anskaffas luftvärnsrobo-

tar, så snart det blir tekniskt möjligt.

Fredsorganisationen måste enligt överbefälhavaren minskas så att den

motsvarar vad som är oundgängligen nödvändigt för att vidmakthålla den

reducerade krigsorganisationen. De åtgärder som härvid i första hand bör

övervägas är enligt överbefälhavaren följande.

Inom armén indras fem förband (motsvarande) eller sammanslås med

andra utbildningsenheter. Inom marinen begränsas personal-, stabs- och

föivaltningsorganisationen inom marinkommandona med hänsyn till för­

ändringen av förband och uppgifter. Utbildningen koncentreras. Kust-

artilleriförsvaren mom vissa områden avvecklas. Ett kustartilleriförband

dras in. Inom flygvapnet indras två flottiljer. Luftbevaknings- och strids-

lednmgsorganisationen förstärkes i förhållande till läget nu. Med hänsyn

till de ökade kraven på skydd och utspridning bör fredsövningarna be­

drivas så att en del av divisionerna ständigt är grupperade på krigsbaser.

De operativa konsekvenserna av de angivna begränsningarna i kri«s-

orgamsationen kan enligt överbefälhavaren inte redovisas i detalj. Resul­

tatet av utförda studier anses emellertid kunna sammanfattas på föl­

jande sätt.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar kan åstadkommas inom östra de­

len av övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige. Godtagbar styrka

kan dock samtidigt nås endast inom två av dessa områden. Tyngdpunkts-

forskjutnmgar kan göras mellan områdena samt vid behov till västkus­

ten för att tillgodose importskyddet. Inom Övriga landsdelar kan det ak­

tiva luftförsvaret karakteriseras som ett svagt punktförsvar med stora

luckor. Reduceringen av de för invasionsförsvar avsedda stridskrafterna

ar så stor, att det inte är möjligt att liksom tidigare i anslutning till kust-

och gransområden räkna med ett invasionsförsvar under någon avsevärd

tid av både övre Norrland och Sydsverige. Inom ett av dessa områden blir

det nödvändigt att begränsa målsättningen och övergå till ett försvar med

rent fördröjande syfte. Delar av landet måste efter hand uppges, men

styrkorna ar fortfarande sådana, att fördröjningen kan ge en betydelsefull

tidsvinst. Vikten av att bistånd utifrån kommer snabbt ökar emellertid,

men samtidigt torde möjligheterna och beredvilligheten härtill minska!

Härvid nedgår försvarets fredsbevarande effekt.

Alternativ Bertil

Kostnadsramen för detta alternativ skall enligt departementschefens

uppdrag utgöra 95 % av kostnadsramen för 1954 års förslag, omräknad

till aktuellt penningvärde. Kostnadsramen för alternativ Bertil är alltså i

lunt tal fem procent lägre än kostnadsramen enligt alternativ Adam.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

höva upprätthållas, där ett framgångsrikt anfall kan bli en snabbt ver­

kande betvingelsemetod. Genom en utpräglad kraftsamling är det möjligt

att åstadkomma ett försvar, som kan beräknas hålla under avsevärd tid

i t. ex. östra Mellansverige. I ett sådant läge räcker styrkorna inom övriga

områden endast till en mycket kortvarig fördröjning. Betydande delar av

landet kan behöva uppges efter kort strid. Försvarets fredsbevarande

effekt nedgår ytterligare.

Alternativ Cesar

Kostnadsramen för detta alternativ skall enligt departementschefens

uppdrag utgöra 90 % av kostnadsramen för 1954 års förslag, omräknad

till aktuellt penningvärde. Kostnadsramen för alternativ Cesar ligger

alltså i runt tal fem procent under kostnadsramen enligt alternativ Bertil.

Krigsorganisationen anses inom alternativ Cesars kostnadsram böra ut­

vecklas enligt följande riktlinjer.

Inom armén reduceras antalet fältbrigader med mer än 35 % och

lokalförsvaret med omkring 20 %. Pansarvärns-, mark- och eventuellt

luftvärnsrobotar anskaffas så snart detta blir tekniskt möjligt.

Inom marinen minskas flottans förband med över 60 %. Antalet kust­

artilleribatterier reduceras med något mer än hälften. Kustrobotar in­

föres så snart det blir tekniskt möjligt.

Inom flygvapnet reduceras antalet jaktdivisioner med omkring 35 %

och antalet attackdivisioner med 25 %. Antalet spaningsdivisioner bibe­

hålies oförändrat. Totala antalet flygplan reduceras med något över 40 %.

Luftbevakningen och stridsledningen moderniseras inom Sydsverige, östra

Mellansverige och övre Norrland. Antalet flygbaser utökas efter samma

principer som i alternativen Adam och Bertil. Luftvärnsrobotar anskaffas

så snart detta blir tekniskt möjligt.

Beträffande fredsorganisationen anses följande åtgärder i första hand

böra övervägas.

Tio av arméns förband (motsvarande) måste indragas eller sammanslås

med andra utbildningsenheter. Marinens Desorganisation kommer att i

huvudsak överensstämma med den som angivits för alternativ Bertil. En

ytterligare uttunning är dock nödvändig främst på västkusten. Vid flyg­

vapnet måste omkring fem flottiljer dras in. Flygfälten bibehålies som

krigsflygfält. Fredsövningarna bör bedrivas så att en del divisioner stän­

digt är grupperade på krigsbaser.

De operativa konsekvenserna, om krigsmakten utformas enligt alterna­

tiv Cesar, kan enligt utförda operativa studier sammanfattningsvis be­

dömas sålunda.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar kan åstadkommas inom östra Mel­

lansverige och Sydsverige. Kraftsamling kan ske till ett av områdena.

Inom övriga delar av landet kan det aktiva luftförsvaret karakteriseras

som ett svagt punktförsvar med stora luckor.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

mot luftanfall baseras i huvudsak på passiva åtgärder. Armén kan här­

vid beräknas få en omfattning enligt alternativ Bertil. Inom den begrän­

sade ramen blir det då nödvändigt att reducera marinen på samma sätt

som om huvudvikten lägges på flygvapnet. Inom detta måste antalet

divisioner minskas med över hälften. Det blir nödvändigt att dra in om­

kring åtta f redsflottilj er. Reduceringen av flygvapnet medför att dess

effekt såväl i luftförsvaret som i invasionsförsvaret kraftigt nedgår. En

luftbevakningsorganisation måste dock bibehållas inom hela landet så att

förvarning om fientliga flyganfall kan erhållas. Inom större delen av lan­

det måste invasionsförsvaret sålunda tas upp under mycket svåra för­

hållanden.

De anförda exemplen skulle, anför överbefälhavaren, kunna tyda på att

det kanske vore bäst att konstruera krigsorganisationen i alternativ David

genom att göra en likformig minskning i förhållande till alternativ Cesar.

Sverige har emellertid inte förutsättningar att med utsikt till framgång

koncentrera försvaret till en liten otillgänglig del av landet. Krigsmakten

blir enligt överbefälhavaren inom alla områden för svag för att med ut­

sikt till framgång lösa operativa uppgifter. Uppgiften kan möjligtvis vara

att avhålla en tänkbar angripare från att utföra en kupp av samma slag

som det tyska anfallet mot Norge 1940. Reduceringen av krigsorganisatio­

nen är emellertid så stor att förtroendet för försvaret knappast kan upp­

rätthållas. Detta kan medföra att statsmakterna i en kritisk situation ger

efter och att därmed alla försvarsansträngningar är förgäves.

Såväl de två förut angivna som andra tänkbara lösningar avviker på

ett radikalt sätt från de försvarsprinciper, som tillämpats sedan lång tid

tillbaka. Försvaret kommer nämligen att uppvisa stora luckor, som en

angripare kan utnyttja. En omfattande ytterligare utredning fordras där­

för för att komma fram till den lämpligaste avvägningen inom detta kost-

nadsalternativ. Om en dylik utredning skall utföras, kräves dessutom att

statsmakterna först anger vilka begränsade uppgifter försvarsorganisatio­

nen bör kunna lösa inom ramen för vår utrikespolitik.

C. Försvarsberedningens utlåtande

Med skrivelse den 18 februari 1958 har 1955 års försvarsberedning av­

givit utlåtande rörande de allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fort­

satta utveckling. I behandlingen av utlåtandet har deltagit beredningens

samtliga ledamöter med undantag av herr Åkerström.

Till grund för försvarsberedningens överväganden och ställningstagan­

den har legat de utredningsresultat som överbefälhavaren redovisat i sina

tidigare omnämnda skrivelser den 24 oktober 1957.

Försvarsberedningen fastslår att det utrikes- och militärpolitiska läget

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

som med de av beredningen angivna utgångspunkterna bör vara väg­

ledande vid uttormningen av försvaret. Härvid erinrar beredningen in-

lednings\is om 1948 ars riksdags uttalande rörande den allmänna mål­

sättningen för försvaret, nämligen att detta borde utformas så att en an­

gripare i det längsta hindrades att få fast fot på svensk mark och att

ingen del av landet behövde uppgivas utan segt motstånd i olika former.

Försvarsberedningen understryker den principiella vikten av denna mål­

sättning såsom en allmän riktpunkt vid utformningen av den svenska

krigsmakten. Från såväl militära synpunkter som psykologiska framstår

denna målsättning som betydelsefull. Beredningen erinrar om att enligt

departementschefens direktiv till överbefälhavaren den 21 mars 1957 den­

nes utredning skulle grundas på den allmänna förutsättningen att någon

avgörande förändring i den gällande, av statsmakterna år 1948 fastställda

målsättningen tör det militära försvaret icke ifrågasattes.

Uppenbart är, anför försvarsberedningen, att ett allmänt samband råder

mellan operativ målsättning och försvarsresurser. Målsättningen kan emel­

lertid enligt beredningens mening icke tolkas på det sättet att den utan

vidare skulle kunna läggas till grund för en exakt bestämning av försvarets

styrka. Särskilt i tider av omorganisation och snabb teknisk och taktisk

utveckling anser beredningen det vara svårt att noggrant fastställa ifråga­

varande samband.

Vid sina överväganden av överbefälhavarens förslag av år 1957 och de

olika alternativen Adam, Bertil, Cesar och David har beredningen ägnat

ingående studium åt förhållandet mellan organisation och kostnader å ena

sidan och den operativa målsättningen för försvaret å den andra. Sam­

bandet mellan dessa faktorer måste enligt beredningens mening, även med

beaktande av det nyss anförda, tillmätas en avgörande betydelse vid be­

dömningen av försvarets utformning. Beredningen har kommit till den

slutsatsen att ett genomförande av något av alternativen David, Cesar eller

Bertil skulle leda till en sådan begränsning av försvarets styrka som be­

redningen icke anser sig kunna förorda. Beträffande övriga alternativ __

ÖB 1957 och Adam — gäller dels att överbefälhavaren framhåller att 1948

års målsättning icke helt kan tillgodoses i hans förslag förrän mot slutet

av den period som utredningen omfattar, dels att i alternativ Adam de

krigsförband med vilka krigsorganisationen skall reduceras icke utgår

omedelbart efter ett försvarsbeslut utan först successivt. Under de när­

maste åren blir därför skillnaden i den möjliga målsättningen mellan över­

befälhavarens förslag 1957 och alternativ Adam ganska ringa.

Vid bestämmandet av försvarsorganisationens omfattning måste vidare

fördyringar på grund av den tekniska utvecklingen tillmätas särskild bety­

delse. Beredningen utvecklar detta sålunda.

Beredningen vill vidare framhålla att den tekniska utvecklingen sär­

skilt beträffande atomvapen och robotar torde komma att inom några år

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

Adam. En fast grundval för långtidsplaneringen inom krigsmakten er-

hålles.

När det gäller frågan om avvägningen inom den förordade kostnads­

ramen mellan olika slags försvarsfunktioner ligger det enligt försvarsbe-

redningens mening i sakens natur att den militära uppfattningen måste

tillmätas väsentlig vikt. De tendenser i stora drag och på lång sikt i av­

vägningen mellan olika försvarsfunktioner, varåt överbefälhavaren gett ut­

tryck i sina utredningar, anser beredningen i huvudsak böra godtagas. Vad

marinen beträttar ligger häri att ett visst behov av sjöfartsskydd kan be­

aktas. Beredningen utgår från att det vid den praktiska utformningen av

försvarsorganisationen skall bli möjligt att uppnå en något högre effekt

vid marinen än vad som bedömts i alternativ Adam. Bland annat är det

därvid enligt beredningens mening angeläget att effekten vid kustartille­

riet icke nedgår på ett sådant sätt att målsättningen för invasionsförsvaret

allvarligt påverkas.

Försvarsberedningen framhåller, att den kostnadsram för försvaret som

beredningen förordar innebär, att inskränkningar måste företagas i gäl­

lande krigs- och fredsorganisation för samtliga försvarsgrenar. Beredningen

anför härom ytterligare.

Reduktionerna är i vissa fall betydande. Dessa begränsningar måste

genomföras trots att kostnaderna för försvaret bestämmes till en nivå som

är icke oväsentligt högre än den som under senare år tillämpats för fjärde

huvudtiteln. Bakgrunden härtill är den tekniska utvecklingens fördyrande

inverkan. Kravet på hög kvalitet på våra stridsmedel måste tillgodoses.

Medel måste avdelas för ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete

när det gäller nya vapen. För att så långt möjligt motverka den ofrån­

komliga fördyring av försvaret som betingas av den tekniska utvecklingen

är det nödvändigt att anpassa försvarsorganisationen efter de förändrade

förhållandena, att beskära kvantiteten för att kunna upprätthålla hög kva­

litet. Detta gäller alla tre försvarsgrenarna och avser icke endast deras

krigsorganisation utan även fredsorganisationen. Beredningen vill under­

stryka vikten av att fredsorganisationen anpassas till den minskade men

kvalitativt förstärkta krigsorganisationen så att en så stor del av försvars-

anslagen som möjligt kan avdelas till förmån för effektiviteten i krigs­

organisationen. Principiellt ställningstagande till de erforderliga begräns­

ningarna i fredsorganisationen, indragning av förband, koncentration av

utbildning etc., bör ske vid 1958 års riksdag. Det blir vidare nödvändigt

att föreslå ändring i vissa av statsmakterna tidigare fattade beslut i fråga

om materielanskaffning och att i en del fall avbeställa materiel. Bered­

ningen vill i detta sammanhang erinra om den minskning av uthållig­

heten som överbefälhavaren av ekonomiska skäl nödgats föreslå i samt­

liga anbefallda utredningsalternativ. Försvarsberedningen är medveten om

de svårigheter av olika slag som kommer att vara förknippade med den

förestående omläggningen av försvarsorganisationen och materielplane-

ringen, bland annat från arbetsmarknadssynpunkt. Begränsningarna är

emellertid ofrånkomliga om kostnadsramen skall kunna hållas. Bered­

ningen vill därför betona vikten av att omläggningen genomföres snarast

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

den utförligare och i förhållande till den vanliga riksdagsbehandlingen

tidigare informationen för ledamöter av riksdagen i viktiga försvarsfrågor,

som åsyftades i motionerna, komme till stånd. Utskottet var dock av den

meningen att det knappast kunde anses påkallat att för vinnande av det

avsedda syftet tillskapa ett permanent organ utan ansåg lämpligare att

man prövade sig fram genom av regeringen eller försvarsministern under

hand anordnade överläggningar eller samråd.

Försvarsberedningen uttalar önskemålet, att i skrivelsen berörda spörs­

mål måtte tagas under övervägande.

D. Vissa kompletterande utredningar och förslag

Uppdrag till försvarsgrenscheferna

Sedan försvarsberedningen slutfört sitt uppdrag, anbefallde chefen för

försvarsdepartementet den 21 februari 1958 cheferna för armén, marinen

och flygvapnet att före den 1 mars 1958 till Kungl. Maj :t avgiva vissa ut­

redningar och förslag, avsedda att utgöra underlag för proposition till riks­

dagen.

I skrivelsen angavs att kostnadsramen för fjärde huvudtiteln för bud­

getåret 1958/59 bestämts till 2 700 miljoner kronor, varav 987 miljoner

kronor för armén, 420 miljoner kronor för marinen och 1 103 miljoner

kronor för flygvapnet. Rörande riktpunkterna för propositionsarbetet och

det fortsatta organisationsarbetet anfördes i skrivelsen följande.

Propositionen kommer i allt väsentligt att grundas på de principer, som

angivits i försvarsberedningens utlåtande. Kostnadsramen för fjärde hu­

vudtiteln är för budgetåret 1958/59 bestämd till 2 700 miljoner kronor.

Detta belopp skall inkludera beräknade kostnader på grund av pris- och

lönestegringar, som alltså ej få föranleda äskanden om anslag på tilläggs-

stat. Försvarsgrenarnas totala anslagsramar skola vara: armén 987, mari­

nen 420 och flygvapnet 1 103 miljoner kronor. Det belopp på 70 miljoner

kronor, som i den preliminära anslagsfördelningen hänförts till anslaget

till anskaffning av flygmateriel m. m. utöver 680 miljoner kronor, kommer

i sin helhet att ställas till Kungl. Maj:ts disposition.

För den fortsatta organisationsutvecklingen skola i alternativ Adam an­

givna riktlinjer så långt möjligt tillämpas. För att bereda utrymme för

någon ökning av marinens kostnadsram bör dock för de närmaste åren

en viss minskning av kostnadsramarna vid armén och flygvapnet förut­

sättas.

Organisationsarbetet vid marinen bör inriktas efter en kostnadsram,

som för 1958/59 enligt ovan bestämts till 420 miljoner kronor och för

1959/60 till en ungefärlig nivå av 400 miljoner kronor. För budgetåret

1960/61 bör den ungefärliga kostnadsramen bestämmas sedan chefen för

marinen efter nu pågående utredningar framlagt ny plan för den framtida

inriktningen av marinens materielanskaffning.

62

Kungl. May.ts proposition nr 110 år 1958

värnpliktiga inkallas till första tjänstgöring i den omfattning, som tidigare

avsetts. Om ett riksdagsbeslut grundat på angivna anslagsram skall kunna

genomföras, måste utbildningskontingenten minskas med 1 000 man.

I princip bör enligt arméchefen begränsningen innebära, att handräck-

ningsvärnpliktiga i besiktningsgrupp 4 vid armén icke inkallas till tjänst­

göring. Enär stora variationer förekommer vid arméns truppregistrerings-

myndigheter i fråga om tillgång på övriga handräckningsvärnpliktiga dispo­

nibla för inkallelse, bör generellt förbud att inkalla värnpliktiga hänförda

till besiktningsgrupp 4 dock icke utfärdas innevarande år.

Rationaliseringar och minskningar av fredsorganisationen

Med anledning av de ändrade personella utgångsvärdena för fredsorga-

nisationens framtida utformning har arméchefen låtit överarbeta tidigare

utredningar och förslag. Möjligheterna att bedöma den tekniska utveck­

lingen och dess konsekvenser längre fram i tiden har därvid tillvaratagits.

Ökad hänsyn har tagits till bl. a. beredskaps- och utrymningskrav. De för­

hållanden, som kan bli en följd av att armén kan komma att tillföras ro­

botar, har särskilt beaktats. Verkningarna av att Stockholms storflygplats

förlägges till Halmsjön har vidare inarbetats.

Rörande angivna omständigheters inverkan anför arméchefen i huvudsak

följande.

Den minskade krigsorganisationens behov av värnpliktiga kommer icke

att fördela sig jämnt på utbildningsmyndigheterna. Vid några av dessa kom­

mer visst överskott på utbildningskapacitet och förläggningsutrymme att

uppstå. Detta kan utnyttjas genom att dit förlägga i nuläget självständiga

skolor och mindre fredsförband. Härigenom kan antalet administrationer

minskas och besparingar göras på driftbudgeten.

Riksdagen har 1957 beslutat, att Stockholms storflygplats skall förläggas

till Halmsjön. Anläggningen avses tas i bruk från och med 1960. Vid start

från huvudbanan kommer Rosersbergsområdet med infanteriets skjutskola

(InfSS) att överflygas på låg höjd. Detta medför bl. a. att skjututbildning

med få undantag icke kommer att kunna bedrivas inom området. Skolan

tvingas härigenom flytta 1960 eller senast 1961.

Järvafältet utnyttjas i nuläget som övnings- och stridsskjutningsterräng

för omkring 4 000 man. Endast 70 % av begärda stridsskjutningstillfällen

kan f. n. tillgodoses, övergång till spetsammunition för gevärskalibriga

vapen ökar storleken av erforderliga riskområden. Härtill kommer, att

ändrad sträckning av riksvägar m. m. medför, att fältet blir mindre använd­

bart än nu. I samband med nödvändiga förändringar av fredsorganisatio­

nen bör möjligheterna tillvaratas att inom friställda förläggningsutrym-

men utanför Stockholmsområdet lösa Stockholmsförbandens framtida loka­

lisering.

Stor-Stockholm torde komma att utgöra ett utsatt mål för flyg- och

fjärrvapenanfall. Kraven på snabb utrymning blir allt större. Mobilisering

av förband på och omkring Järvafältet, samtidigt som utrymning pågår,

medför stora svårigheter. Även av dessa skäl är en minskning av antalet

fredsförband i Stockholmsområdet önskvärd. Härigenom skulle dessutom

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

Utbildningen vid Sundsvalls luftvärnskår (Lv5) uppdelas på andra

förband.

Arméchefen anmäler vidare, att han avser att föreslå att Norrbottens

regemente (I 19) samt ett infanteriregemente i södra Sverige ombildas till

pansarinfanteriregementen.

Som motivering till dessa förslag anför arméchefen i huvudsak följande.

Infanteriets kadettskola (InfKS) är förlagd till Ulriksdal. Dess

förläggning är trång. Möjligheterna att tillgodose ökade krav inom nuva­

rande etablissement utan nybyggnad är begränsade. Härtill kommer att ut-

bildningsbetingelserna på Järvafältet synes bli allt mer beskurna. Övriga

Stockholmsförband har behov av förbättrade övningsmöjligheter. Dessa för­

hållanden talar för en bortflyttning av InfKS.

Begränsningen av arméns krigsorganisation medför, att Hallands rege­

mentes (I 16) årliga utbildningskontingent måste minskas. Möjligheter

finnes att frilägga del av förläggningen för InfKS.

Förlägges InfKS till I 16, kan möjligheterna till truppföring och trupp­

utbildning förbättras. InfKS nuvarande administration kan till stora delar

indras. Årliga besparingar på omkring 0,3 miljon kronor kan erhållas.

För skolans förläggning till I 16 erforderliga investeringar har preliminärt

beräknats till omkring 1,2 miljon kronor. Skulle InfKS ligga kvar i Stock­

holm, kan investeringar om ca 3 miljoner kronor bli erforderliga.

Utbildningsmöjligheterna i Skövde är relativt begränsade. Livrege­

mentets husarers (K3) etablissement utnyttjas för infanteriutbildning

(spanings- och fältpolisutbildning) samt signalutbildning, Upplands

signalregementes kompani i Skövde (S 1 Sk). Ytterligare utrym­

men för signalutbildning måste tillkomma. Spaningsförband med i allt

väsentligt samma organisation och uppträdande utbildas förutom i Skövde

vid pansarinfanteriregementena. Minskningen av arméns krigsorganisation

möjliggör, att den vid K 3 bedrivna spaningsutbildningen kan förläggas till

dessa, varigenom behovet av samövning bättre kan tillgodoses.

Den vid K 3 bedrivna fältpolisutbildningen bör återföras till Svea livgarde

(II), vars förläggningstillgångar kommer att medge detta, bl. a. på grund

av att del av Inf SS övningstrupp icke längre behöver utbildas vid I 1. K 3

etablissement m. m. kan därigenom helt avses för signalutbildning. Flytt­

ning av redan gjorda teletekniska installationer kan då undvikas. Befint­

liga utbildningsanordningar kan byggas ut utan avsevärda investeringar.

Preliminärt beräknas dessa uppgå till ca 0,7 miljon kronor.

Vid artilleriet bör utbildning i divisionsförband kunna ske inom freds-

förbandets ram. Detta blir icke möjligt i önskvärd omfattning, såvida icke

antalet förband minskas. Göta artilleriregementes (A 2) etablisse­

ment börjar bli kringbyggt. Regementets skjutfält svarar icke mot kraven

på lång sikt. Utvecklingsmöjligheterna för utbildning med modern artilleri -

materiel är begränsade. A 2 utbildningskontingent bör därför närmast kom­

ma i fråg'a för uppdelning. Detta förutsätter en begränsad komplettering av

ÖA'riga artilleriförbands etablissement. Investeringskostnaderna härför har

preliminärt beräknats till omkring 1 miljon kronor. Besparingarna på drift­

budgeten torde uppgå till ca 0,6 miljon kronor per år.

66

Arméchefen beräknar, att de föreslagna åtgärderna kommer att medföra

besparingar på driftbudgeten om sammanlagt omkring 2,5 miljoner kronor

årligen.

För att genomföra organisationsförändringarna erfordras i engångs-

utgifter omkring 8 miljoner kronor på kapitalbudgeten, varvid inräknats

en miljon kronor till följd av utökad värnpliktskontingent vid pansartrup­

perna. Därutöver tillkommer de kostnader, som är en direkt följd av att

InfSS måste flytta på grund av storflygplatsens förläggning till Halmsjön.

Dessa kostnader, som preliminärt beräknas till 20 å 25 miljoner kronor,

kan genom här föreslagna åtgärder begränsas till 6 miljoner kronor.

Sammanlagt erfordras sålunda omkring 14 miljoner kronor på kapital-

budgeten. I gengäld kan kasernetablissement och handövningsfält friställas

i Sundsvall (Lv 5) och Göteborg (Lv 6). Vissa markområden i Stockholms­

trakten torde även kunna friställas för försäljning. Det sammanlagda för­

säljningsvärdet kan fastställas först efter värdering på de aktuella platserna.

Intäkterna beräknas emellertid bli större än de angivna investeringsbehoven.

Under förutsättning att 1958 års riksdag fattar principbeslut om freds-

organisationens utformning, synes erforderliga förändringar kunna ge­

nomföras enligt följande preliminära tidsplan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Tidigast

budgetåret

Omorganisation

(Sammanslagning)

1959/60

K 3 omvandlas till S 2

Lv 5 uppdelas

1960/61

InfSS förläggs till I 4 1

1961/62

Lv 6 förläggs till A 2, som uppdelas

Inf KS förläggs till I 16

A 1 förläggs till Lv 2, som uppdelas 1

1 Förutsätter att Gullbergsfältets anskaffning påbörjas

under 1959.

Arméchefen förutsätter att erforderliga medel — utöver eljest erforder­

liga anslag på kapitalbudgeten — ställes till förfogande 1—2 år före av­

sedda tidpunkter för omorganisationernas genomförande. För budgetåret

1958/59 erforderliga medel — ca 2 miljoner kronor utöver ordinarie anslag

— förutsättes skola beviljas av 1958 års riksdag.

Begränsningen av fredsorganisationen kommer att beröra ett stort antal

militära, civilmilitära och civila befattningshavare. Sociala och andra verk­

ningar för dessa blir avsevärda. Arméchefen framhåller, att alla möjlig­

heter att för den enskilde befattningshavaren minska verkningarna av or-

ganisationsändringarna måste tillvaratas. Härvid förutsättes, att Kungl.

Maj :t och riksdagen vidtager erforderliga åtgärder.

Arméchefen räknar med att de militära beställningar, som frigöres i

samband med de föreslagna organisationsändringarna, skall få utnyttjas

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

dr

1958

Anskaffningen av tyg materiel skall enligt förslaget under angivna tid

äga rum inom en kostnadsram av 2 995 miljoner kronor. Kostnaderna bör

enligt arméchefen i stort sett fördela sig enligt följande.

Miljoner kronor

Budgetår

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

350

360

365

370

375

385

390

400

Anskaffningsverksamheten i fråga om tygmateriel bör enligt arméchefen

inriktas i huvudsak sålunda.

Forskning och försöksverksamhet bedrives i ökad utsträckning.

Omsättningen av äldre artilterimateriel fortsättes. Härvid sker en ytter­

ligare förskjutning från lätt till tungt artilleri. Det sistnämnda avses till

viss del bestå av bandgående pjäser. De medel, som avdelas för tungt artil­

leri, kan komma att i stället delvis användas för anskaffning av markro­

botar.

Antalet stridsvagnar och andra pansrade fordon utökas. Omsättningen av

äldre stridsvagnar fortsättes. Antalet lätta fj ärr pansar värnsvapen ökas.

Omsättningen av det äldre automatkanon/u/fuärnet fortsättes. Härvid

anskaffas, förutom bildragna pjäser, även bandgående luftvärn avsett för

skydd av sådana förband, som måste kunna uppträda rörligt i öppen ter­

räng. Härför avsedda medel kan komma att delvis användas för anskaff­

ning av andra luftvärnsvapen för samma uppgifter. Några medel avses dock

icke för luftvärnsrobotar, för vilka kostnaderna redovisats särskilt i över­

befälhavarens utredningar 1957.

Beträffande materiel för samband och stridstedning fortsättes omsätt­

ningen av äldre radiomateriel liksom även övergången till radiolänk för

förbindelser mellan högre staber. Materielen förses med tekniska förbätt­

ringar avsedda att möta de ökade riskerna för fientlig teleteknisk störning.

Anskaffning av motmedel mot telekommunikationer påbörjas.

I fråga om fordon m. m. fortsättes omsättningen av äldre bilar och trakto­

rer. Kraven på ökad rörlighet tillgodoses bl. a. genom anskaffning av pan-

sarbandvagnar och omsättning av hästdragna kärror med olika slags trak­

torkärror. Ett antal helikoptrar anskaffas. "Härför avsedda medel kan kom­

ma att delvis användas för anskaffning av andra lufttransportmedel med

motsvarande användningsområde.

Kostnaderna för anskaffning av intendenturmateriel uppgår en­

ligt arméchefen under den aktuella perioden till 170 miljoner kronor. För­

delningen av detta belopp på olika budgetår bör i stort sett vara denna.

Miljoner kronor

Budgetår

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

9

22

22

22

23

24

24

24

70

InfSS nuvarande övnings- och skjutfält är trångt. Reella utvidgnings­

möjligheter saknas. Varje inskränkning av skjutmöjligheterna kommer att

få allvarliga återverkningar på skolans verksamhet.

Riksdagen har 1957 beslutat, att Stockholms storflygplats skall för­

laggas till Halmsjön. Anläggningen avses utbyggas i etapper. Den första

beraknas vara genomförd i början av 1960. Flygplatsen beräknas vara helt

uiijy8§£i åi 1963. Vid start från huvudbanan kommer Rosersbergsområdet

att överflygas på låg höjd.

I propositionen 1957:185 anfördes bland annat, att flygverksamheten

vid Halmsjön kunde komma att så väsentligt minska övnings- och strids-

skjutningsmöjligheterna inom Rosersbergsområdet, att en förflyttning av

veiksamheten till annan plats kunde bli nödvändig. Närmare undersökning

av dessa problem förutsattes ske genom luftfartsstyrelsen i samråd med

berörda militära myndigheter.

De förutsatta undersökningarna har verkställts. De visar, att samord­

ning av skjut- och flygverksamheten vid Rosersberg är helt omöjliggjord

från och med 1963. Trafikintensiteten på Halmsjön torde emellertid bli

avsevärd redan under 1960 för att sedan successivt öka. Verkningarna för

InfSS blir redan från denna tidpunkt så allvarliga, att skolans flyttning helst

bör komma till stånd under 1960 och är nödvändig under 1961.

Arméchefen anför att inom armén icke disponeras några stridsskjut-

ningsfält av sådan storlek, att de kan utnyttjas av InfSS jämsides med

övrig dit förlagd verksamhet. Möjligheterna har undersökts att utnyttja

övningsfält vid förband, som måste indras. De ekonomiska och sociala

verkningarna skulle emellertid i dessa fall bli så stora, att ett sådant alter­

nativ icke synes rimligt. Nytt skjutfält måste därför anskaffas för InfSS.

Försvarets fastighetsnämnd handlägger för närvarande frågor rörande

anskaffning av skjutfält för A 1, utvidgat skjutfält för Linköpings garni­

son och samövningsfält för IV. militärområdet. Härvid har nämnden även

tagit upp frågan om nytt övnings- och skjutfält för InfSS. Det har vid

nämndens undersökningar visat sig, att samtliga dessa behov skulle kun­

na tillgodoses genom att ta i anspråk Gullbergs kronopark jämte vissa an­

gränsande områden, varigenom särskilda större markförvärv på andra

håll skulle kunna undvikas. Gullbergsområdet är beläget nordväst om sjön

Roxen. Avståndet till Linköping är ca 2,5 mil.

Arméchefen framhåller, att det nu aktuella förvärvet av nytt övnings-

och skjutfält för InfSS samt övriga kostnader för en flyttning är direkta

konsekvenser av att storflygplatsen förlagts till Halmsjön. Detta framtvingar

medelsbehov, som icke kan rymmas inom arméns ordinarie anslag. Sär­

skilda medel måste därför ställas till förfogande. Huvuddelen av kost­

naderna för fältets anskaffning kan enligt arméchefen sannolikt uppvä­

gas genom att vissa områden i Stockholmstrakten friställes för försäljning.

Det beräknas ta två eller tre år innan ett nytt övnings- och skjutfält

kan börja användas för sitt ändamål. Ett beslut 1958 medför därför, att

InfSS kan flyttas tidigast hösten 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Det lämpligaste sättet att utnyttja Rosersbergsområdet med där befintli­

ga utbildningsanordningar, lektionssalar och förläggningsutrymmen är att

dit överflytta viss utbildning från Järvafältet. För närvarande kan endast

ca 70 % av på Järvafältet begärda stridsskjutningstillfällen tillgodoses.

Detta förhållande beräknas komma att kvarstå även framdeles. Järvafältets

användbarhet har även minskat genom ändrad sträckning av riks­

vägar m. m.

Då Stor-Stockholm utgör ett utsatt mål för flyg- och fjärrvapenanfall,

blir kraven på snabb utrymning av området stora. En samtidigt pågående

mobilisering av förband på och kring Järvafältet motverkar en sådan ut­

rymning. En överflyttning av viss förrådshållning till befintliga byggnader

i Rosersberg bedömes därför lämplig. Härigenom torde även annars nöd­

vändig nybyggnad av vissa förrådslokaler kunna undvikas.

I anslutning till vad som förutsatts i propositionen 1957: 185 har luft-

fartsstyrelsen och chefen för armén i samråd med chefen för

flygvapnet, efter verkställd utredning rörande möjligheterna att bedriva

övnings- och stridsskjutningar vid infanteriskjutskolan sedan flygverksam­

heten vid Halmsjön igångsatts, den 1 mars 1958 avgivit utlåtande och därvid

uttalat att en stor del av flygtrafiken till och från Halmsjön icke kan

undgå att överflyga Rosersbergsfältet på höjder ned till 150—200 meter

samt att störningarna av verksamheten vid Rosersberg i samband med

överflygningarna blir så allvarliga att flyttning av all skjutverksamhet bör

komma till stånd under 1960, om möjligt under förra delen av året.

Marinchefens förslag m. m.

I skrivelse den 28 februari 1958 har chefen för marinen efter samråd

med marinförvaltningen redovisat resultatet av de undersökningar som ut­

förts med anledning av chefens för försvarsdepartementet uppdrag den 21

februari 1958.

Utvecklingen beträffande organisationsbestämmande

materiel

Marinchefen anför, att den erforderliga minskningen av organisationen

måste få omedelbar och särskilt stor verkan beträffande de organisations­

bestämmande materielanslagen, Fartygsbyggnader m. m. och Anskaffning

av vapenmateriel m. m. Verksamheten under dessa anslag behandlas där­

för först.

Verksamheten under anslaget till fartggsbgggnader m. m. bedrives för

närvarande med stöd av dels planer omfattande nybyggnader och moderni­

seringar som beslutats för budgetåren 1947/52, dels 1952 års sjuårsplan

för fartygsbyggnader m. m. avseende budgetåren 1952/59, dels 1956 och

1957 års fartygsbyggnader m. m. innefattande vissa av riksdagen nämnda

år medgivna anskaffningar. Medel för försök har redovisats vid sidan av

dessa planer.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195lt

Vid bifall till förslaget att låta nybyggnaden av jagarna Lappland och

Värmland samt minfartyget Älvsborg ävensom ombyggnaden av jagarna

Klas Horn och Göteborg samt kustjagarna Romulus och Remus utgå ur

planerna skapas enligt marinchefen möjligheter att under budgetåren

1958/59—1959/60 börja inrikta flottans sammansättning mot de förutsätt­

ningar, som blir gällande för den förminskade nya flottan. Marinchefen

framlägger en plan för den fortsatta byggnadsverksamheten för budgetåren

1958/59—1959/60, utöver fullföljandet av de reducerade gällande planerna.

Denna plan föregriper enligt marinchefen icke utredningsarbetet och den

därpå följande flottplanen.

Enligt den nu framlagda planen skall verksamheten under ifrågavarande

budgetår inriktas på påbörjande av ett mindre antal motor torpedbåtar alter­

nativt motorkanonbåtar och minsvepare, fortsatt anskaffning av helikoptrar,

ytterligare ombyggnad av jagare till fregatter samt modernisering av vissa

befintliga fartyg, fortsatt anskaffning av fartyg för kustartilleriet, träng-

fartyg m. m. samt forskning, försök och utveckling för kommande fartygs­

typer m. m.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna verksamheten beräknas till 130,9

miljoner kronor med fördelning på objekt enligt följande sammanställning.

Objekt

Kostnad i

miljoner

kronor

Motortorpedbåtar eller motorkanonbåtar och/eller minsvepare..............................

Helikoptrar ................................................................................

72,0

14 0

Ombyggnad av jagare till fregatter samt modernisering av vissa befintliga fartyg

Fartyg för kustartilleriet ..............................................................

14,0

6,8

Trängfartyg m. m....................................................................................

Forskning, försök och utveckling för nya ubåtstyper............................................

8,0

Forskning, försök och utveckling för nya övervattensfartyg................................ •

6,0

Löpande försök samt bidrag till försvarets forskningsanstalt................................

5,6

130,9

Närmare redogörelse för marinchefens motivering till ifrågavarande för­

slag avses skola lämnas vid behandlingen av anslaget till Fartygsbygg-

nader m. m. Marinchefen förutsätter, att nämnda anslag för nästa budgetår

skall uppföras med 109 miljoner kronor.

Beträffande verksamheten under anslaget till anskaffning av vapenmate-

riel m. m. erinrar marinchefen om att denna för närvarande bedrives med

stöd av den av 1953 års riksdag antagna vapenmaterielplanen. Enligt den­

na plan sker nyanskaffning av dels materiel för kustartilleriförband, dels

sådan materiel för flottan, som icke anskaffas med anlitande av fartygs-

byggnadsanslaget, dels materiel gemensam för flottan och kustartilleriet.

Den anslagsbegränsning, som skett sedan planen antogs, har, anför che­

fen för marinen, fått till följd att vapenplanen blivit utdragen utöver den

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

av vapenmateriel uppföres med ett belopp av 86 000 000 kronor. Ytterligare

redogörelse för inarinchefens förslag avseende medelsbehovet under anslaget

till anskaffning av vapenmateriel m. m. torde få lämnas vid anmälan av

detta anslag.

Värnpliktskon tingent

Det behov av värnpliktiga vid marinen, som legat till grund för myn­

digheternas anslagsäskanden för budgetåret 1958/59, framgår av följande

sammanställning.

Vapenslag

Vpl i

allmänhet

Ubef-, uoff-

resp. off-

uttagna vpl

Vpl

grupp

3—4

Sjövärns-

kåren sjöbef.

spec. m.fl.

Summa

Flottan ...................................

2 150

1 200

190

300

3 840

Kustartilleriet.......................

1 470

810

320

120

2 720

Summa

3 620

2 010

510

420

6 560

Denna omfattning av värnpliktsbehovet beräknades medföra totalt

2 800 000 tjänstgöringsdagar.

Med hänsyn till den minskade omfattningen av marinen har behovet

av värnpliktiga omräknats. I följande sammanställning anges det behov som

enligt den förnyade beräkningen erfordras för budgetåret 1958/59.

Vapenslag

Vpl i

allmänhet

Ubef-, uoff-

resp. off-

uttagna vpl

Vpl

grupp

3—4

Sjö värns­

kåren sjöbef.

spec. m.fl.

Summa

Flottan ...................................

1 580

930

90

300

2 900

Kustartilleriet.......................

1 470

660

220

120

2 470

Summa

3 050

1590

310

420

5 370

Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas nedgå till 2 500 000,

innebärande en minskning med 300 000. Att minskningen av antalet tjänst­

göringsdagar ej blir större sammanhänger med att flottans fartygsrust-

ningar på grund av pågående utbildning av värnpliktiga ej kan minska

nämnvärt förrän vid kalenderårsskiftet 1958/59 samt att det antal värnplik­

tiga som 1958/59 skall inkallas till repetitionsövning kommer att bli större

än vad som ursprungligen beräknats.

Den totala minskningen av antalet värnpliktiga som skall tilldelas ma­

rinen utgör omkring 1 190 man, innebärande en minskning med omkring

18 %. Några ändringar beräknas inte bli erforderliga i vad avser marinens

redan inskrivna värnpliktiga. En minskning av antalet värnpliktiga till

5 370 man anses kunna åstadkommas genom minskning av inkallelseom-

gån-g'arnas storlek från och med sommaren 1958. Vid inskrivning av värn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

77

pliktiga hösten 1957 och tidigare inskrevs ett större antal värnpliktiga än

som numera anses erforderligt. Detta överskott kan, anser chefen för mari­

nen, utnyttjas genom att under några år framåt inskriva ett mindre antal

värnpliktiga än som motsvarar det årliga behovet.

Beräkningen av värnpliktskontingenten har skett med den förutsättning­

en, att tillgången på stampersonal (underbefäl och meniga) förblir i stort

sett oförändrad.

Marinchefen anser, såsom framgår av det anförda, att några extra åt­

gärder eller några ändringar av värnpliktsförfattningar inte för närvarande

erfordras för att marinens värnpliktskontingent skall kunna nedbringas

till avsedd nivå.

Rationalisering och minskning av fredsorganisationen

De rationaliseringar och minskningar i fredsorganisationen, som marin­

chefen föreslår, innebär dels minskning av personalen vid örlogsvarven, dels

indragning av flottans kaserner på Skeppsholmen, flottans skolor i Göte­

borg (Göteborgsskolorna) och Härnösands kustartillerikår (KA 5), dels

sammanförande av truppregistreringen vid kustartilleriet till ett gemensamt

truppregister i anslutning till örlogsflottans truppregister.

Beträffande örlogsvarven anför marinchefen, att marinens omfattning

under en följd av år minskat till följd av otillräckliga anslag. Redan nu

är örlogsvarvens sammanlagda kapacitet för stor för marinens behov. Upp­

sägning av personal har redan skett. Sålunda har omkring 10 % av arbets­

styrkan uppsagts samt varsel utfärdats för ytterligare omkring 10 %. Yt­

terligare minskningar måste ske för att varvskapaciteten skall bringas att

svara mot de behov som kan beräknas föreligga med hänsyn till marinens

minskade omfattning.

Marinchefen anser sig inte för närvarande kunna taga ställning till hu­

ruvida antalet örlogsvarv kan minskas. Ett av skälen härtill är, att en sär­

skild utredning tillsatts i december 1957 med uppgift att närmare utreda

'förutsättningarna för civil varvsdrift vid örlogsvarvet i Karlskrona. En an­

nan faktor är den fortsatta ovissheten rörande takten i utflyttningen av

Stockholms örlogsbas till Muskö.

För nästa budgetår bör enligt marinchefen åtgärderna koncentreras till

fortsatta minskningar av nuvarande örlogsvarvs personalstyrka så att denna

kommer att svara mot vad som erfordras med hänsyn till förutsebar till­

gång på medel för underhållsverksamhct och sådan modernisering av be­

fintliga fartyg, som lämpligen kan utföras av örlogsvarven. Detta innebär

att — utöver redan vidtagna åtgärder för minskning av örlogsvarvens ar­

betsstyrka — ytterligare icke oväsentliga minskningar måste ske. Marinche-

fen anser sig icke kunna bedöma, om det finns möjligheter att sysselsätta

den övertaliga personalen med civila arbetsuppgifter. Tillgången på dylika

arbetsuppgifter inverkar på omfattningen av de personalinskränkningar som

blir aktuella.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 195S

I fråga om utbildningsorganisationen räknar marinchefen med

att minska antalet fredsutrustade fartyg och att ytterligare koncentrera ut­

bildningen vid kustartilleriet. Detta medför enligt marinchefen ofrånkom­

ligen en sämre beredskap och verkar sålunda i motsatt riktning mot det i

överbefälhavarens utredningar påvisade behovet av en högre omedelbar be­

redskap. Minskningen av antalet i fred rustade fartyg bedömes även med­

föra icke oväsentliga svårigheter att i fred utbilda för krigsorganisationen

erforderlig personal.

blottans fasta utbildningsanstalter i land utgöres av marinens

skolor å Berga (Berg'askolorna), flottans skolor i Karlskrona (Karlskrona-

skolorna) och flottans skolor i Göteborg (Göteborgsskolorna). Härtill kom­

mer sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan. Beträffande de sistnämnda räk­

nas icke med några förändringar.

Vid de tre här ifrågavarande utbildningsanstalterna bedrives verksam­

heten enligt följande.

Vid Bergaskolorna bedrives utbildning vid följande skolor:

vapenofficersskola

Marinens underofficersskola

furirskola samt

skolor för stam- och värnpliktig personal inom områdena artilleri, ubåt,

ubåtsjakt, signal, radar, tele, skydd och maskin.

Medeltalet elever utgör ca 400 och högsta belastningen uppgår till ca

750 elever, vilken senare siffra svarar mot tillgängligt förläggningsutrymme.

Vid Karlskronaskolorna bedrives följande utbildning för stam- och

värnpliktig personal:

rekrylutbildning

yrkesutbildning vid verkstads-, intendentur-, signal- och maskinskolor

vid furirskola

vid marinens tekniska skola

vid vissa kurser vid ÖVK.

Medeltalet elever utgör ca 900 och högsta belastningen uppgår till över

1 300 elever. Förläggningsutrymme finnes för upp till 3 000 man med otids­

enlig dubbelbeläggning. Viss del av förläggningsutrymmet utnyttjas för

Karlskronaskolorna icke tillhörande personal (t. ex. far tygsbesättningar vid

översyner).

Vid Göteborgsskolorna bedrives följande utbildning:

rekrytutbildning, grundläggande yrkesutbildning och annan utbildning

av värnpliktigt sjöbefäl

yrkesutbildning av min- och svepmatroser

rekrytutbildning av värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 3 och 4.

Medeltalet elever utgör ca 100 och högsta belastningen uppgår till ca

200 elever. Förläggningsutrymme finnes för ca 300 elever.

Den angivna fördelningen av utbildningen i land har uppgjorts med hän­

syn till tillgången på förläggningsplatser samt tillgången på lektionsrum,

undervisningsmateriel och speciella övningsanläggningar. Marinens minska­

de omfattning medför, att antalet elever totalt kommer att minskas. Så­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

är

1958

79

lunda förutsättes en icke oväsentlig minskning av flottans årliga värn-

pliktskontingent. De undersökningar som hittills gjorts i avsikt att ytter­

ligare koncentrera utbildningen visar enligt marinchefen på följande möj­

ligheter.

Till Bergaskolorna överföres dels från Karlskronaskolorna yrkesutbild­

ningen vid signal- och maskinskola, dels från Göteborgsskolorna sjöbefä­

lets utbildning utom rekrytutbildningen samt yrkesutbildningen av min- och

svepmatroser. Till Karlskronaskolorna överföres all vid Göteborgsskolorna

bedriven rekrytutbildning.

Dessa överflyttningar kan dock ej helt genomföras förrän pågående

planlagd utbyggnad skett vid Berga.

Under förutsättning att de föreslag‘na omflyttningarna genomföres,

kommer Karlskronaskolorna att omfatta rekrytskola för stam och värn­

pliktiga, furirskola, verkstadsskola, intendenturskola, marinens tekniska

skola samt vissa kurser vid Karlskrona örlogsvarv, medan all övrig utbild­

ning i land koncentreras till Bergaskolorna.

Den återstående utbildningen vid Karlskronaskolorna kan ej överföras

till Bergaskolorna, med mindre den planerade utbyggnaden av dessa väsent­

ligt utökas. Det anses därför inte vara realistiskt att räkna med en sådan

koncentration.

Antalet elever vid Karlskronaskolorna minskas emellertid så mycket att

ett av de tre kasernkomplex, som för närvarande användes, blir obehövligt.

Härvid bör kasernkomplexet Anckarstierna utgå. De lokaler som friställes

genom flyttningen av Göteborgsskolorna anses böra reserveras för en

eventuell framtida särskild värnpliktstjänstgöring för sjömanshusinskrivna

värnpliktiga.

Kustartilleriets nuvarande utbildningsorganisation tillkom

år 1955. Därvid eftersträvades främst att tillgodose beredskapskravet ge­

nom att i största möjliga utsträckning utbilda personalen inom de områ­

den där den avsågs bli krigsplacerad. Organisationen kompletterades med

ett antal för kustartilleriet gemensamma skolor. Vid sammansättningen av

fredsförbanden beaktades därjämte, att utbildningsförbanden skulle få en

lämpligt avpassad storlek. För regementena räknades med 600 till 800 man

och för kårerna med 300 till 400 man.

I den nya organisationen minskar fredskontingenten av värnpliktiga med

omkring 250 man. En jämnt fördelad uttunning av utbildningsenheterna

med hänsyn till den minskade värnpliktskontingentcn kan icke ske, emedan

vissa utbildningsenheter skulle bli för små. En koncentration av utbild­

ningen till färre truppförband blir ofrånkomlig. Minskningen av värnplikls-

kontingenten motsvarar ungefär ett av kustartilleriets mindre truppförband.

Av förläggningsskäl kan därför endast ett av de mindre truppförbanden

ifrågakomma för indragning.

Marinchefen har stannat för att Härnösands kustartillerikår härvid bör

indragas. Skälen härför utvecklas på följande sätt.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Även för utbildningseffekten uppkommer de minsta olägenheterna om

ett av de mindre truppförbanden, d. v. s. Gotlands kustartillerikår (KA 3)

eller Härnösands kustartillerikår (KA 5), indrages och respektive trupp­

förband tillhörande värnpliktiga utbildas vid de kvarvarande truppförban­

den. Kustartilleriets truppförband spelar emellertid en icke oväsentlig roll

för beredskapen. I detta avseende kommer en indragning av KA 3 utan tvi­

vel att medföra de allvarligaste konsekvenserna. Vid valet mellan de två

aktuella truppförbanden talar sålunda övervägande skäl för att KA 5 indra­

ges och att detta truppförband tillhörande värnpliktiga kan utbildas vid

Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1). Utbildningsanordningar och för-

läggningslokaler m. m. finnes dock icke i sådan utsträckning vid KA 1, att

alla KA 1 och KA 5 tillhörande värnpliktiga kan utbildas vid KA 1. Det

blir sålunda nödvändigt att utbilda vissa KA 1 tillhörande värnpliktiga vid

Gotlands kustartillerikår (IvA 3) och Älvsborgs kustartilleriregemente

(KA 4). Härigenom möjliggöres eventuellt att utbildningen kan åstadkom­

mas utan att nämnvärda nyinvesteringar blir nödvändiga. Möjligheten att

reducera KA 4 och organisera detta truppförband såsom en kår av huvud­

sakligen skolförbandskaraktär har även undersökts. Kostnadsskäl och kon­

sekvenser för rekrytering m. m. leder emellertid till att en sådan lösning

icke kan förordas.

Oberoende av att KA 5 sålunda enligt marinchefens förslag kommer att

utgå, avses marinkommando Nord och Hemsö kustartilleriförsvar kvarligga

i Härnösand, dit även viss vinterutbildning tillfälligt kommer att förläggas.

Kasernbyggnaderna bör därför alltjämt behållas.

Svårigheterna att utbilda de värnpliktiga vid respektive hemortsförband

aktualiserar enligt marinchefen frågan om central personalregistrering vid

kustartilleriet, vilken fråga varit föremål för undersökning inom kustartil­

leriinspektionen. Det förutsättes därför, att denna rationalisering snarast

genomföres. Hittills gjorda undersökningar visar, att endast en mindre

komplettering av maskinutrustningen vid flottans centrala truppregister blir

erforderlig för att möjliggöra en koncentration av kustartilleriets nuvaran­

de fem truppregister till en enhet förlagd i anslutning till örlogsflottans

truppregister.

Marinchefen föreslår vidare, att den år 1956 tillkomna avvecklingsorga-

nisationen för flottans kaserner på Skeppsholmen indrages och ersättes

med en mindre kasernavdelning vid Stockholms örlogsvarv.

Tidpunkten för indragning av flottans kaserner på Skeppsholmen blir

enligt marinchefen beroende på möjligheterna att genomföra den planerade

utbyggnaden av Bergaskolorna. Avvecklingen av Göteborgsskolorna och

Härnösands kustartillerikår bedömes i huvudsak kunna genomföras under

budgetåret 1959/60. Tidpunkten för sammanslagningen av kustartilleriets

truppregister blir beroende av iordningställandet av lokaler och anskaff-

ningsmöjligheterna för den behövliga kompletteringen av maskinutrust­

ningen vid örlogsflottans truppregister.

82

Förutom till angivna rent militära faktorer bör dock hänsyn tas även

till övriga samhälleliga intressen och därvid i första hand till dem som

sammanhänger med flygbuller- och stadsbyggnadsproblemen samt med den

civila luftfarten. Dessa militära och civila intressen står oftast i motsats­

förhållande till varandra. I min strävan att åstadkomma en godtagbar lös­

ning har jag i viss utsträckning gett avkall på operativa krav och utbild-

ningsföhållanden som eljest i första hand bort vara avgörande.

Chefen för flygvapnet föreslår, att Svea flygflottilj (F 8) och Hallands

flygflottilj (F 14) indrages. Flygfälten förutsättes skola bibehållas som

krigsbaser. I samband med indragningen av F 14 ombildas en jaktflottilj

till attackflottilj.

Av motiveringarna för dessa förslag må följande återges.

De flottilj flygplatser, där svårigheterna att samordna militära och civila

intressen är störst, är Barkarby- och Halmstadsfälten (F 8 respektive F 14).

Barkarbybasen har i flygoperativt hänseende många fördelar. Den har

ett lämpligt geografiskt läge som bas för jaktförband avsedda för luft­

försvaret av Stockholmsområdet. En berghangar har just iordningställts

vid fältet. Hangarutrymmena är goda.

Förutom av flottiljen F 8 användes fältet regelmässigt för den flygtjänst

som maste bedrivas av personal vid flygledningen och övriga högre staber

m. m. i Stockholm samt av sjätte transportgruppen (för bl. a. försvarets

forskningsanstalt och flygförvaltningen). För transportgruppens flygplan

färdigställdes en särskild hangar så sent som i december 1956. Flvgled-

ningens flygningar, som till större delen utförs med flygplan med relativt

låg bullernivå, utgör ca en tredjedel av den totala flygverksamheten vid

Barkarby.

Starka militära skäl talar för att verksamheten vid Barkarbvfältet i

princip bibehålls i nuvarande omfattning.

Å andra sidan är det enligt det nyligen framlagda förslaget till region­

plan för Stockholmstrakten ur allmänna stadsbyggnadssynpunkter ett starkt

önskemål att Järvafältet eller delar av detta frigöres från militär verksam­

het och ställes till förfogande för Stor-Stockholms utbyggnad. Önskemålen

anges inte minst gälla flygverksamheten på Barkarby, som genom allvarligt

buller lägger hinder i vägen för ett ändamålsenligt utbyggande av redan

existerande samhällsbildningar utanför fältet. För utvecklingsskedet fram

4ill 1970 räknar emellertid regionplanen försiktigtvis inte med en sådan

förändring av flygverksamheten vid Barkarby som förutsättes på längre

sikt.

Vad den civila luftfarten beträffar föreligger vissa interferensproblem,

bl. a. mellan Bromma och Barkarbv, som närmare redovisats i propositio­

nen 1957: 185.

Beträffande Halmstadsbasen kan ej lika starka operativa fördelar anfö­

ras som i fråga om Barkarby. En minskning av flygverksamheten där

skulle således ej medföra lika svåra flygoperativa nackdelar. Å andra si­

dan har basen flera andra fördelar. Hangarutrymmena är mycket goda,

och etablissementet i sin helhet är relativt nytt och i gott skick. Lämplig

bomb- och skjutplats finns i närheten. Interferensen med den civila luft­

farten är relativt liten. Bullerproblemen är emellertid allvarliga. I viss mån

skulle dessa kunna minskas genom anläggning av en ny bana, vilket dock

skulle kräva en investering av omkring 4,5 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

84

Kung!. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

skolflygplan är det möjligt att den totala trafikledningskapaciteten överskri-

des, varför det kan visa sig nödvändigt att överföra en del av flygverksam­

heten till annan flygplats. En tänkbar möjlighet är att därvid utnyttja F 14

etablissement och flygfält. Att förlägga en sådan flygskola till Halmstad

bedömes ej medföra allvarligare bullerstörningar.

Förslag till långsiktsplaner för materielanskaf f ning m.m.

För anskaffning av flygmateriel m. m. föreslås en kostnadsram med för­

delning på årskvoter enligt följande.

Budgetår

Årskvoter i milj kr

prisläget

mars 1957

uppräkning med 10,3 %

för prisstegringar

1958/59

674

744

1959/60

720

794

1960/61

730

805

1961/62

755

833

1962/63

780

860

1963/64

805

888

1964/65

830

915

Kostnadsram

5 294

5 839

Kostnadsfördelningen i denna plan överensstämmer i huvudsak med den

fördelning, som angivits i ett av flygförvaltningen i anslutning till ämbets­

verkets förslag till medelsäskanden för budgetåret 1958/59 redovisat alterna­

tivt förslag till sjuårsplan. En redogörelse för detta förslag lämnas i sam­

band med anmälan av anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m. Upp­

räkningen av årskvoterna med 10,3 % för prisstegringar har grundats på

skillnaden mellan prisläget i mars 1957 (från vilket flygförvaltningen ut­

gått vid sina beräkningar av medelsbehovet i samband med förslaget till

medelsäskanden för budgetåret 1958/59) och ett bedömt medelprisläge för

budgetåret 1958/59.

Behovet av betalningsmedel under anslaget till anskaffning av flyg­

materiel anges för nästa budgetår till 744 miljoner kronor och behovet av

beställningsbemyndiganden till 830 miljoner kronor.

Det förutsättes, att flygförvaltningen skall få återkomma närmare till det

materiella innehållet i långsiktsplanen i senare förslag till anskaffnings-

och bemyndigandeplaner. Materielanskaffningarna ansluter till vad som av

överbefälhavaren anförts i samband med alternativ Adam. Förutom mo­

derna jakt-, attack- och spaningsflygplan anskaffas bl. a. robotar av olika

slag, och en organisation för telemotmedel bygges upp. Stridslednings- och

iuftbevakningsorganisationen moderniseras liksom basorganisationen.

Anslaget till luftförsvarsrobot upptages med 23 miljoner kronor. Beho­

vet av beställningsbemyndigande anges till 50 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

85

Flygledningen erinrar om att för perioden 1958/59—1960/61 i alternativ

Adam upptagits ett belopp av 126 miljoner kronor (prisläget 1957) för an­

skaffning av luftförsvarsrobotar, vilket belopp enligt överbefälhavaren bör

ställas till flygförvaltningens förfogande. Detta belopp är ej inräknat i den

kostnadsram för anskaffning av flygmateriel, som föreslagits i det föregå­

ende.

Anskaffningen av luftförsvarsrobotar kan nu, anför flygledningen, förut­

ses endast till en del, då utvecklingen inom detta område ej kan överblickas

för någon längre tid. Flygledningen erinrar om att överbefälhavaren utta­

lat att luftförsvarsrobotar framdeles kan komma att delvis ersätta jaktflyg.

Det är därför ej möjligt att nu framlägga en anskaffningsplan svarande mot

de medel, som enligt det nyss anförda reserverats för luftförsvarsrobotar.

Ändringar i de nuvarande planerna beträffande olika vapensystem kan

komma att medföra väsentliga förändringar av kostnadsplanernas ma­

teriella innehåll. Detta i sin tur kan komma att påverka såväl krigs- som

fredsorganisationen. Denna omständighet har, framhåller flygledningen,

icke kunnat beaktas i förslagen till förbandsindragningar. Av den tekniska

utvecklingen betingade ändringar kan därför snabbt aktualiseras.

Överbefälhavarens yttrande

överbefälhavaren framhåller, att 1955 års försvar sberednings utlåtande

syftar till en fast ekonomisk grund för utvecklingen inom krigsmakten

under de närmaste åren. För de militära myndigheterna gäller det att inom

den givna ekonomiska ramen planlägga verksamheten, så att en lämplig

balans mellan personal och materiel åstadkommes och därigenom den totala

försvarseffekten blir så stor som möjligt. Detta förutsätter enligt överbefäl­

havaren, att försvarsgrenarna (centrala förvaltningsmyndigheter) utarbetar

långsiktiga planer för materielanskaffning, personalorganisation och freds-

organisation in. m. samtidigt som det också kräver en ökad samordning

inom krigsmakten. Planerna måste därför göras direkt jämförbara — bl.a.

beräknas i samma prisläge — och utformas så att en samlad översikt över

utvecklingen inom krigsmakten kan vinnas.

Tillgång till en dylik samlad översikt över den planerade verksamheten

anser överbefälhavaren vara ett villkor för att riktlinjer för krigsmaktens

framtida utformning fortlöpande skall kunna anpassas till den tekniska

utvecklingen, överbefälhavaren anmäler sin avsikt att i samband med

direktiven för petitaarbetet för budgetåret 1959/60 ge sådana anvisningar

att en parallellställning av de olika försvarsgrenarna kan bli möjlig.

När det gäller personalfrågor erinrar överbefälhavaren om att grund­

tanken i alternativ Adam är att inom den begränsade organisationen till­

godose hög kvalitet. I förslaget har räknats med utökade personalstater.

Det är därför enligt överbefälhavaren betydelsefullt all de äskanden i fråga

om nya tjänster, som framförts av försvarsgrenscheferna, tillgodoses.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Omdisponering av tjänster bör enligt överbefälhavaren i första hand

ske inom respektive försvarsgrenar. Vid behov bör dock omflyttningar kun­

na ske försvarsgrenarna emellan. Det kan bli nödvändigt att nämnda om­

disponeringar tillgodoses genom tillfällig kommendering av personal. De

av chefen för armén föreslagna principerna för jämkningar i personalsta­

terna bör dock enligt överbefälhavaren kunna tillämpas från och med

budgetåret 1958/59. Motsvarande principer föreslås även bli tillämpliga

inom övriga försvarsgrenar och försvarsgrenarna emellan.

För handläggning av omplaceringsproblem avseende den civila persona­

len bör enligt överbefälhavaren den år 1956 tillkallade försvarets personal­

nämnd i första hand vara verksam. Detta gäller såväl omplacering inom

försvarsväsendet som beredande av sysselsättning utom försvaret. I vad

gäller omplacering inom försvarsväsendet bör dock en betydande del av

dessa åtgärder ske på sätt som enligt överbefälhavaren bör tillämpas för

militär personal. Personalnämnden förutsättes erhålla erforderliga resur­

ser för att effektivt i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna, försvars-

grensledningarna, försvarsstaben och personalorganisationerna kunna med­

verka till lösande av dessa uppgifter.

Omplacering av militär och civihnilitär personal måste enligt över­

befälhavaren anpassas till den takt, vari organisationsförändringar genom­

föres, medan å andra sidan dessa förändringar måste anpassas till möj­

ligheterna att genomföra omplaceringar. Frågor om omplacering av perso­

nal bör i första hand handläggas inom vederbörlig försvarsgren. En väsent­

lig del av dessa frågor, främst de av personalvårdande karaktär, måste

dock handhas gemensamt för hela försvarsväsendet. överbefälhavaren fö­

reslår därför, att en särskild nämnd tillsättes. Överbefälhavaren avser att

senare avge ett mer preciserat förslag om denna organisation med ut­

gångspunkt i att nämnden bör kunna påbörja sin förberedande verksamhet

från och med budgetåret 1958/59.

Den av arméchefen föreslagna utredningen om sättet för värnplikts-

kontingentens begränsning avser överbefälhavaren att igångsätta snarast.

De framlagda förslagen till riktlinjer för materielanskaffningar i vad

avser armén och flygvapnet ansluter enligt överbefälhavaren till de eko­

nomiska ramarna enligt försvarsberedningens utlåtande den 18 februari

1958 och departementschef sskrivelsen den 21 februari 1958. Planerna är så

utarbetade att de nästkommande år kan samordnas med övriga planer för

dessa försvarsgrenar, överbefälhavaren tillstyrker, att de fastställes som

grund för anskaffningsverksamheten, dock med reservation för de korri­

geringar som förändringar i prisläget kan ge anledning till. I anslutning här­

till understryker överbefälhavaren betydelsen av att samtliga betalnings-

och bemyndigandeplaner fastställes i samma prisläge och successivt upp­

räknas på samma sätt.

Vad gäller materielanskaffningen vid marinen tillstyrker överbefälhava­

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

organisationer som innebär lägre löpande kostnader för försvaret icke får

hindras av brist på medel under kapitalbudgeten. Beredningen har även

erinrat om de allvarliga eftersläpningar, som uppstått på grund av den

under en följd av år starkt begränsade medelstilldelningen, och om nöd­

vändigheten av att investeringsanslagen avväges med hänsyn till materiel-

anslagen på driftbudgeten. I anslutning' härtill betonar överbefälhavaren

ånyo och med skärpa nödvändigheten av att nyssnämnda ofrånkomliga be­

hov tillgodoses. Det bör enligt överbefälhavaren beaktas, att erforderliga

investeringar på en plats ofta motsvaras av värden som kan friställas på

en annan plats.

De föreslagna indragningarna av fredsförbund anser sig överbefälhava­

ren kunna tillstyrka, dock med undantag för indragningen av Härnösands

kustartillerikår (KA 5). Anledningarna till att överbefälhavaren motsätter

sig detta förslag utvecklas sålunda.

I chefens för armén förslag skulle Lv 5 i Sundsvall och i chefens för

marinen förslag KA 5 i Härnösand bli föremål för indragning. Härigenom

skulle två fredsförbund inom samma landsdel komma att indras, vilket

jag bland annat av beredskapsskäl icke kan tillstyrka. Härtill kommer syn­

punkterna på den roll som kustartilleriet har i invasionsförsvaret, vilket

även kommit till uttryck i försvarsberedningens utlåtande. Av nyssnämn­

da skäl synes en indragning av Lv 5 vara minst oläglig. Ytterligare armé­

förband finns inom landsdelen ifråga och genom Lv 7 i Luleå kommer

fortfarande fredsluftvärnsförband att finnas i Norrland.

De administrativa merkostnader, som ett bibehållande av KA 5 kan

komma att föra med sig, anser jag icke vara av den storleksordning att

de bör tillmätas avgörande vikt. Hur de skall täckas genom administra-

tionsminskningar och ytterligare rationaliseringar på annat håll kräver när­

mare undersökningar. Tid för att genomföra dessa undersökningar finns,

eftersom frågan icke påverkar anslagen för 1958/59. Jag anser i varje fall

att KA 5 icke skall indragas.

Beslut om hur friställda lokaler skall utnyttjas anser överbefälhavaren

icke kunna fattas i detta sammanhang.

Slutligen anmäler överbefälhavaren, att han vidtagit förberedelser för ut­

redning av krigsmaktens högsta ledning, överbefälhavaren avser att avge

förslag om tillsättandet av en arbetsgrupp för vissa förberedande studier

av frågan.

E. Departementschefen

Frågan om riktlinjerna för vårt militära försvars utveckling har under

de senaste åren varit föremål för ingående utredningar och överväganden.

Det är framför allt den snabba militärtekniska utvecklingen och dess kon­

sekvenser för vårt försvars gestaltning på längre sikt som nödvändiggjort

en översyn av krigsmaktens utformning. Utredningsarbetet har gällt krigs­

maktens organisation, kostnader och operativa möjligheter och sambandet

90

Kurigl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Den allmänna bedömning av Sveriges utrikes- och militärpolitiska läge

som försvarsberedningen gjort utmynnar i slutsatsen att de utrikespoli­

tiska och militärpolitiska synpunkterna på vårt lands försvarsfråga en-

tydigt talar för nödvändigheten av att upprätthålla ett svenskt försvar av

en sådan styrka, att det verkar fredsbevarande och i krig kan bjuda en

angripare hårt motstånd. Till denna uppfattning ansluter jag mig helt.

Jag vill i det följande närmare utveckla varför de skäl som under efter­

krigstiden föranlett upprätthållandet av ett relativt starkt svenskt försvar

alltjämt äger oförminskad giltighet.

Förhållandet mellan å ena sidan Sovjetunionen och å den andra de

västliga stormakterna är fortfarande präglat av djup misstro. Stora poli­

tiska frågor, såsom spörsmålet om Tysklands återförening och upprättande

av ett system för rustnings- och atomvapenkontroll, har icke kunnat lösas.

De rådande motsättningarna har också lett till att Förenta Nationerna icke

kunnat fungera såsom ett internationellt kollektivt säkerhetssystem på det

sätt som avsetts i dess stadga. I avsaknad av ett sådant säkerhetssystem

har stormakterna fallit tillbaka på den traditionella metoden att genom

militärallianser söka trygga sin säkerhet. Läget karakteriseras alltså för

närvarande av en jämviktspolitik. Emellertid bär denna politik, sådan

den för närvarande bedrives, en del helt nya drag genom att de väsent­

liga militära tyngderna på vardera sidan utgöres av de ännu, med undan­

tag för de två bomberna över Japan i andra världskrigets allra sista fas,

i krigföring oprövade kärnvapnen. För närvarande förfogar USA och

Storbritannien å ena sidan och Sovjetunionen å den andra över alla sor­

ters kärnvapen och vapenbärarna ökar på bägge sidor i antal och mång­

sidighet. De växande förstörelseresurserna vidmakthåller således ett sla«s

o

balans mellan stormakterna, vilken utgör en viss garanti mot allmän

världskonflikt. Det är dock uppenbart att detta läge rymmer betydande

faromoment. Risker föreligger för att krig kan uppstå till följd av miss­

grepp och felbedömningar. Angelägenheten av att uppnå någon form av

kontrollerad nedrustning eller begränsning av rustningarna har därför

kommit att framstå som mera trängande än någonsin. Emellertid har ned-

rustningssträvandena hittills icke krönts med någon framgång. Redan de

nu angivna omständigheterna gör det nuvarande världsläget farofyllt och

osäkert. Härtill kommer att, så länge för stormakterna centrala problem

såsom den tyska återföreningsfrågan icke fått sin lösning, risken fort-

består att dessa problem ger anledning till allvarliga friktioner och kon­

flikter. Skulle exempelvis läget i Tyskland utveckla sig i riktning mot

uppror eller inbördeskrig, skulle uppenbarligen världsfreden utsättas för

betydande faror. Slutligen bör uppmärksammas att läget i Asien och

Afrika efter de många nya staternas tillkomst ännu icke stabiliserats. En

dragkamp pågår mellan stormakterna om inflytandet i dessa delar av

världen. Risk föreligger på grund härav för att lokala uppgörelser även­

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

91

som inre motsättningar i de nya staterna kan utveckla sig till konflikter

mellan stormakterna själva.

Den svenska efterkrigspolitiken har syftat till att genom alliansfrihet

i fred möjliggöra för Sverige att inta en neutral ställning i händelse av

krig. Denna målsättning för svensk utrikespolitik fortbestår i dagens läge.

Den svenska politiken kan i stort sett sägas ha mött förståelse ute i värl­

den. En väsentlig förutsättning för att en sådan politik kunnat fullföljas

och även tillvinna sig respekt har genomgående varit att Sverige, i från­

varon av ett kollektivt säkerhetssystem, upprätthållit egna, klart defensiva

militära resurser av sådan styrka att vårt land icke framstått som ett mili­

tärt tomrum. Den svenska försvarspolitiken tjänar främst samma all­

männa syfte som utrikespolitiken, således att hålla oss utanför kriget. I

den mån stormakterna sätter tro till hållfastheten i vår föresats att icke

låta svenskt område utnyttjas för några angreppsförberedelser och till vår

förmåga att genomföra denna föresats bortfaller ett tänkbart motiv för

anfall mot vårt land. Och i varje fall bör ett efter våra förhållanden starkt

försvar innebära, att priset för en erövring av Sverige blir så högt att den

som planerar ett angrepp kommer att tveka.

Den analys jag här lämnat av de faktorer som påverkar det internatio­

nella läget nu och för överskådlig tid framöver visar klart på nödvändig­

heten av att våra ansträngningar att upprätthålla ett respektingivande

svenskt försvar fullföljes.

Såsom försvarsberedningen framhållit kan det svenska försvarsproble-

met dock icke ses som ett isolerat utrikes- och militärpolitiskt spörsmål.

Det ligger i sakens natur att även de samhällsekonomiska och statsfinan-

siella bedömningsgrunderna måste beaktas. Å andra sidan måste hänsyn

tagas till sambandet mellan försvarskostnader och den alliansfria utrikes­

politiken. Av de svenska försvarskostnaderna avses sålunda mer än hälften

för materiel, under det att motsvarande andel för t. ex. Nato-staterna Dan­

mark och Norge endast uppgår till 10—20 %.

Beredningen understryker att försvarskostnaderna icke får utgöra en

orimligt betungande börda för medborgarna. I likhet med försvarsbered­

ningen är jag emellertid övertygad om att ett godtagbart svenskt försvar

bör kunna upprätthållas med en ekonomisk insats som icke kan anses över­

skrida en rimlig andel av våra resurser. Såsom beredningen erinrat har

den svenska försvarsbördan relativt sett reducerats under senare år. Detta

sammanhänger med att stegringen av vår bruttonationalprodukt och av

våra samlade skatteinkomster och statsutgifter varit starkare än stegringen

av försvarskostnaderna. Försvarsutgifternas andel av bruttonationalpro­

dukt, skatter och statsutgifter har därför icke oväsentligt sjunkit. Detta

faktum bör hållas i minnet när man bedömer den ökning av försvarsbud-

geten som föreslås för nästa budgetår. Härtill kommer, vilket beredningen

också påpekat, att en internationell jämförelse visar att den svenska för-

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

svarsinsatsen är förhållandevis begränsad. Med beaktande slutligen av an­

tagandena om en fortsatt höjning i framtiden av vår nationalinkomst och

levnadsstandard, vilka antaganden man har anledning betrakta som rea­

listiska, anser jag att beredningen har fullt fog för sin uppfattning att

upprätthållandet av ett godtagbart svenskt försvar icke behöver innebära

att en orimligt stor andel av våra resurser avsättes för militära ändamål.

Försvarsberedningen har understrukit den principiella vikten, från så­

väl militära som psykologiska synpunkter, av den målsättning som 1948

års riksdag uppställde för det svenska försvaret. Det ifrågavarande utta­

landet av riksdagen utgör enligt min mening en självklar allmän riktpunkt

vid utformningen av vår krigsmakt. Såsom beredningen framhållit före­

ligger ett allmänt samband mellan operativ målsättning och försvarsresur-

ser. Beredningen har dock knutit en viss reservation till detta konstate­

rande som synes mig befogad och som grundar sig på att det alltid kom­

mer att vara svårt att säga exakt var den gräns går där en viss minskning

i försvarsresurser måste ta sig uttryck i en begränsning av den opera­

tiva målsättningen. Det allmänna sambandet mellan de bägge faktorerna

är dock ställt utom fråga. Detta samband måste därför tillmätas en av­

görande betydelse vid bedömningen av försvarets utformning. Med utgångs­

punkt från detta resonemang har försvarsberedningen under sina över­

väganden kommit till den slutsatsen att ett genomförande av något av

alternativen David, Cesar och Bertil skulle leda till en begränsning av för­

svarets styrka av en sådan omfattning att beredningen icke ansett sig

kunna förorda något av dessa alternativ. Beredningen har vidare påpekat

att skillnaden under de närmaste åren i möjlig målsättning mellan de

övriga alternativen — 1957 års förslag och Adam — blir ganska ringa. Här­

till kommer att den tekniska utvecklingen särskilt beträffande atomvapen

och robotar torde komma att inom några år i växande grad påverka vårt

försvar och dess utformning. Med beaktande av de anförda synpunkterna

har beredningen stannat för att förorda en utformning och inriktning av

vårt försvar i huvudsak enligt alternativ Adam. Enligt min mening ut­

gör denna beredningens ståndpunkt en syntes med rimliga hänsynstagan­

den till de olika faktorer som måste påverka bedömningen av försvars­

frågan — utrikespolitiska, militära, samhällsekonomiska och statsfinan-

siella — och jag kan därför helt ansluta mig därtill.

Som nyss berördes har försvarsberedningen uttalat att den tekniska ut­

vecklingen särskilt i fråga om atomvapen och robotar torde komma att

inom några år alltmer påverka vårt försvar. Vad atomvapen beträffar har

frågan om det svenska försvarets utrustning med dylika vapen tillmätts

stor betydelse i överbefälhavarens utredningar, överbefälhavaren uttalar

för sin del att alla militära synpunkter entydigt och starkt talar för en

anskaffning av atomvapen så länge man måste räkna med att en angri­

pare kan komma att använda sådana. Det är dock uppenbart att atom­

94

Knngl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

svarshuvudtiteln för nästa budgetår bestämmes till ett anslagsbelopp av

2 700 miljoner kronor. Därvid har kostnaden för alternativ Adam för bud­

getåret 1958/59, av överbefälhavaren angiven till 2 625 miljoner kronor,

uppräknats med hänsyn till vissa fördyringar i förhållande till det kost­

nadsläge, som ligger till grund för ÖB-utredningarna. Enligt riksstaten

för nu löpande budgetår slutar fjärde huvudtiteln på en anslagssumma

av 2 242 miljoner kronor. Anslagssumman för nästa budgetår ligger

omkring 460 miljoner kronor högre. Denna differens är emellertid rent

formell. I realiteten kommer det att vara ganska ringa skillnad mellan

de faktiska 1'örsvarskostnaderna under innevarande budgetår och nästa.

Redan i samband med framläggandet av den preliminära försvarshuvud-

titeln i statsverkspropositionen klargjordes att det faktiska utfallet av

försvarsbudgeten under 1957/58 skulle komma att väsentligt överstiga an­

slagssumman enligt riksstaten. Utfallet kan nu beräknas bli omkring 2 600

miljoner kronor. Överskridandet i förhållande till riksstaten med omkring

360 miljoner kronor beror på dels anslagsöverskridanden på förslagsan­

slag till följd av höjda löner, priser och taxor med omkring 60 miljoner

kronor, dels anslagsanvisningar på tilläggsstat med tillhopa närmare 200

miljoner kronor, varav huvuddelen, 180 miljoner kronor, hänför sig till

förstärkning av anslaget till anskaffning av flygmateriel, dels slutligen för­

brukning av behållningar på reservationsanslag med omkring 100 mil­

joner kronor. Jämfört med de redan nu utgående försvarskostnaderna

innebär således anslagssumman för nästa budgetår en ökning med alle­

nast omkring 100 miljoner kronor, d. v. s. med knappt 4 %. Trots denna

anslagsökning innebär kostnadsramen för alternativ Adam på 2 700 mil­

joner kronor inskränkningar i krigs- och fredsorganisationen för samt­

liga försvarsgrenar. Även enligt 1957 års förslag måste dylika reduk­

tioner företagas. Ett upprätthållande av gällande försvarsorganisation som

hade inneburit ett kvantitativt oförändrat och efter hand i takt med den

tekniska utvecklingen kvalitativt förbättrat försvar hade lett till försvars-

kostnader av en sådan storlek att det utan vidare kan hävdas att stats-

finansiella förutsättningar icke skulle ha förelegat därför. Det har följakt­

ligen framstått som en tvingande nödvändighet att tillse att de kvalitativa

förbättringarna av krigsmakten motväges av kvantitativa begränsningar på

ett sådant sätt att kostnaderna för försvarsorganisationen kan hållas på en

rimlig nivå. Det är detta som nu sker. Försvarets omfattning reduceras

men kravet på hög kvalitet kan tillgodoses.

Anslagsramen på 2 700 miljoner kronor för nästa budgetår synes även

böra bedömas mot bakgrunden av vad kostnaderna för ett fortsatt provi­

sorium sannolikt skulle ha uppgått till. Vid en beräkning härav bör man

i första hand utgå från läget i fråga om de fyra stora materielanslagen

under fjärde huvudtiteln, vilka i princip regleras enligt långsiktiga, av

riksdagen godkända materielplaner. De fyra anslag det gäller avser ar­

96

Kutig!. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

komligen leda till urholkning av den fastställda försvarsorganisationen

och reduktion av den avsedda försvarseffekten. Det är i medvetande här­

om som försvarsberedningen understrukit nödvändigheten av att, då den

tekniska utvecklingen medför att stridsmedlen efter hand blir alltmer in­

vecklade och därmed dyrare, försvarskostnaderna tillätes att stiga något

år från år för att en viss försvarseffekt skall kunna upprätthållas. Bered­

ningen har för sin del bedömt att en årlig stegring med 2 1/2 % av anslags­

summan under fjärde huvudtiteln är erforderlig i detta syfte. Mot bak­

grunden av gjorda bedömningar i fråga om takten i den fortsatta stan-

dardstegringen i vårt samhälle bör en dylik höjning av försvarskostnaderna

icke innebära någon ökad real belastning av medborgarna. Den innebär

endast att en del av nationalinkomstökningen kommer försvaret till godo

för att möjliggöra en successiv anpassning efter den tekniska utveck­

lingen.

Försvarsberedningen har vidare uttalat att det har avgörande bety­

delse för möjligheterna att vidmakthålla en viss försvarseffekt, att det

reella innehållet i den försvarsorganisation som skall utveckla den av­

sedda effekten icke efter hand beskäres genom att kompensation icke er-

hålles för automatiska kostnadsökningar i form av löne- och prissteg­

ringar.

För egen del vill jag understryka den synnerliga vikten av att bered­

ningens rekommendationer i nu berörda bägge hänseenden följes för att

det skall vara möjligt att vidmakthålla försvarseffekten. I enlighet med

beredningens uttalande förutsätter jag därför, att en årlig anslagsstegring

av 2 1/2 % för teknisk utveckling och härutöver kompensation för löne-

och prisstegringar kominer till stånd från och med budgetåret 1959/60. Vad

budgeten för 1958/59 beträffar har, som förut nämnts, visst belopp för

fördyring redan inlagts. Anslagsbeloppet på 2 700 miljoner kronor skall

därför inkludera de beräknade kostnaderna för löne- och prisstegringar,

vilka alltså ej får föranleda äskanden om anslag på tilläggsstat.

I likhet med försvarsberedningen vill jag framhålla att ett beslut att

utforma vårt militära försvar i huvudsak enligt alternativ Adam icke inne­

bär att man nu binder sig för en för lång tid framåt låst försvarsorga­

nisation eller för en avvägning i detalj. Även om de olika alternativen

i överbefälhavarens utredningar givits en ganska bestämd organisatorisk

form bör deras karaktär av riktlinjer hållas i minnet. En hel del förut­

sättningar kan komma att ändras under den tid planerna omfattar. Det

är framför allt den snabba tekniska utvecklingen som här spelar roll. De

tekniska framstegen medför att materielen får en allt större betydelse för

försvaret. Organisation, taktik och stormaktsstrategi bestäms i växande

grad av tekniska faktorer. Härav följer nödvändigheten av att snabbt och

smidigt kunna anpassa organisation och taktik till ändrade tekniska för­

utsättningar. En försvarsordning som i detalj reglerar och binder krigs-

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

nor enligt alternativ Adam. För budgetåret 1959/60 bör organisations­

arbetet vid marinen inriktas efter en kostnadsram på en ungefärlig nivå

av 400 miljoner kronor. För budgetåret 1960/61 bör kostnadsramen be­

stämmas sedan chefen för marinen framlagt ny plan för den framtida

inriktningen av marinens materielanskaffning. Mot bakgrunden av för-

svarsberedningens uttalande synes det angeläget att den mindre förskjut­

ning till marinens förmån som sålunda sker kommer kustartilleriet till

godo i sådan utsträckning att det av beredningen angivna syftet uppnås.

Med beaktande av försvarsberedningens ståndpunkt i avvägningsfrågan

kommer enligt det föreliggande budgetförslaget fördelningen inom anslags­

ramen 2 700 miljoner kronor för nästa budgetår att vara följande: armén

989 miljoner kronor, marinen 420 miljoner kronor och flygvapnet 1 102

miljoner kronor. Till gemensamma ändamål utgår omkring 189 miljoner

kronor.

De operativa möjligheter som den i huvudsak enligt alternativ Adam

utformade krigsmakten kommer att äga kan på grundvalen av överbefäl­

havarens utredningar anges på följande sätt. Ett allsidigt och modernt

luftförsvar kommer att möjliggöras i de för riksförsvaret viktigaste lands­

delarna, dock ej samtidigt inom alla de förberedda områdena. Invasions-

försvar kan samtidigt upprättas i två huvudriktningar. Försvaret utan­

för våra gränser och kuster kommer att i ökande grad åvila flygstrids­

krafterna. övervattensfartygen får sina huvudsakliga uppgifter i kustom­

rådena. Detsamma gäller självfallet kustartilleriet. Fältförbanden kon­

centreras till försvar av de viktigaste gräns- och kustavsnitten. Skyddet

av viktiga anläggningar sker med lokalförsvarsförband och hemvärn. Krigs­

maktens kvantitativa minskning och det framtida krigets sannolikt ut­

präglat totala karaktär kommer att öka frivilligorganisationernas bety­

delse och uppgifter.

Det bör understrykas att kostnadsramen i alternativ Adam endast

räcker till för ett militärt försvar som svarar mot de mest omedelbara

och väsentliga behoven, varvid uthålligheten måste delvis eftersättas. An­

skaffningen i fred av ersättningsmateriel, reservdelar, ammunition och

drivmedel måste begränsas i förhållande till nu tillämpade normer. I luft­

försvaret kommer luckor att finnas. I invasionsförsvaret kommer stora

områden, som kan bli hotade, att i ett utgångsläge endast kunna bevakas

och därutöver kommer man att tvingas till försvagning av invasionsför­

svaret i åtminstone någon bedömd huvudriktning. Beträffande import­

skyddet minskas de marina resurserna efter hand avsevärt.

Den avvägning som nu föreslås mellan de olika försvarsfunktionerna

innebär att den marina organisationen drabbas hårdast av de nödvändiga

beskärningarna. Huvudskälen härtill är följande. Den tekniska utveck­

lingen ger det mångsidigt användbara attackflyget ökade möjligheter till

verkan mot sjömål. Detta minskar i sin tur särskilt de större övervattens-

99

fartygens värde. Vidare framtvingar den valda kostnadsramen en reduce­

ring inom hela krigsmakten som mer drabbar de delar, vilka har betydelse

först på längre sikt, till förmån för de delar, som är nödvändiga för att vi

skall kunna överleva ett krigs häftiga inledningsskede.

Den bedömning av försvarets operativa möjligheter som gjorts i det

föregående måste naturligtvis ses mot bakgrunden av det grundläggande

faktum att ett svenskt försvar aldrig kan tävla i styrka med världsbloc-

kens krigsmakter. Detta är ej heller, och har aldrig varit, dess syfte. Man

måste utgå från att angrepp mot vårt land icke kommer att vara någon

huvudoperation för en stormakt som i framtiden mer än förr måste samla

sig till det väsentliga. Vårt försvar blir fredsbevarande om det har en

sådan styrka och beredskap att ett angrepp ter sig osäkert och kraftödande.

Vi har då också utsikter att stå emot, till dess avgörande förändringar i

världsläget kan komma att påverka även vårt läge.

Det vore ansvarslöst att förringa de påfrestningar som vårt land kom­

mer att utsättas för om atomvapen skulle användas vid angrepp mot oss.

Även om vårt försvar icke förfogar över atomvapen, bör dock våra för-

svarsmöjligheter vara goda i jämförelse med många andra länders. Vår

krigsmakt utvecklas med hänsyn till atomkrigets krav. Förmåga att un­

dandraga sig och motstå atomvapnens verkningar är jämte ökad slagkraft

grunddragen vid förbandens utformning. Inom civilförsvaret pågår bland

annat en omfattande utrymningsplanläggning. Den utveckling av vårt

totala försvar som nu sker är därför, även i atomkrigets tidevarv, me­

ningsfylld. Vårt försvar kan självfallet icke, lika litet i framtiden som

tidigare, ge oss garanti mot krigets olyckor. Det kan däremot väsentligt

bidraga till att hålla oss utanför krig och, om vi blir angripna, öka våra

möjligheter att överleva som nation.

Vad angår de fredsorganisatoriska verkningarna av försvarsomläggning-

en vill jag liksom försvarsberedningen framhålla nödvändigheten av att an­

passa fredsorganisationen till den minskade men kvalitativt förstärkta

krigsorganisationen. En så stor del som möjligt av försvarsanslagen bör

nämligen avdelas till förmån för effektiviteten i krigsorganisationen. Freds­

organisationen är inget självändamål. Dess främsta uppgifter är att utbilda

den personal som ingår i krigsorganisationen och att förbereda mobilise­

ring. Fredsorganisationen bör i första hand dimensioneras för dessa upp­

gifter. Vid reducering av krigsorganisationen bör därför också fredsorgani­

sationen kunna reduceras. Stor framsynthet är emellertid härvidlag erfor­

derlig eftersom hänsyn till personalen och begränsade investeringsmöjlig­

heter omöjliggör ofta återkommande genomgripande omläggningar av

fredsorganisationen. Principiell ställning till de erforderliga begränsning­

arna i fredsorganisationen bör så långt möjligt tagas genom beslut vid

årets riksdag. De förslag till förbandsindragningar m. m. som försvars-

Kungl. Uaj:ts proposition nr 110 år 1958

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

grenscheferna på mitt uppdrag ingivit har redovisats i det föregående. Jag

återkommer till dessa frågor i det följande.

Försvarsomläggningen drar även med sig betydande konsekvenser i

fråga om den fortsatta materielplaneringen. Cheferna för armén och flyg­

vapnet har på mitt uppdrag inlämnat förslag till nya materielplaner för

sina respektive försvarsgrenar. Chefen för marinen kommer att 1959

framlägga ny plan för den framtida inriktningen av marinens materiel-

anskaffning. Jag torde få upptaga dessa frågor till närmare behandling

i det följande. Redan här vill jag dock framhålla, att det blir nödvändigt

att nu föreslå ändringar av vissa av statsmakterna fattade beslut i fråga

om materiel. Icke minst från arbetsmarknadssynpunkt kommer dessa om­

läggningar att dra med sig svårigheter. Dylika svårigheter har redan visat

sig i form av varsel om permitteringar av arbetskraft som sysselsatts med

arbeten för försvarets räkning. I vissa fall har friställning av personal

redan ägt rum. Såsom försvarsberedningen framhållit är emellertid be­

gränsningarna i fråga om materielanskaffningar ofrånkomliga om det skall

vara möjligt att hålla den kostnadsram för försvaret om vilken det före­

ligger politisk enighet. I likhet med beredningen vill jag understryka vik­

ten av att man icke fullföljer engagemang i fråga om materielanskaffning

som uppenbarligen icke kan rymmas inom den förordade kostnadsramen.

Mot denna bakgrund synes det mig bland annat nödvändigt att man av­

står från att tillföra den marina organisationen de av riksdagen beslutade

bägge jagarna Lappland och Värmland ävensom minfartyget Älvsborg. Jag

återkommer till dessa spörsmål i del följande.

Med avseende på den fortsatta materielplaneringen inom försvaret bör

några allmänna synpunkter här framhållas. För att de tekniska fram­

stegen skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt i den fortlöpande mate­

rielplaneringen kräves stort förutseende. Det tar lång tid från det att

krigsmateriel projekteras och till dess den är i serieproduktion och där­

efter i tjänst på förband. Genomsnittstiden brukar anges till omkring 7 år.

Kravet på förutseende understrykes ytterligare därav att vapen och hjälp­

medel för vapen, t. ex. jaktflyg och jaktstridsledning, i allt högre grad

tenderar att bilda sammanhängande system där utformningen av en del

påverkar utformningen av andra delar och av helheten. Allt detta ställer

krav på långsiktig planläggning både när det gäller anskaffningen av

materiel och i fråga om rekrytering och utbildning av personal. Sedan

1953 har det funnits av riksdagen godkända långsiktsplaner för materielan-

skaffningen vid samtliga försvarsgrenar. Erfarenheterna under de gångna

åren har klart styrkt behovet av dylika långsiktsplaner för de olika mate-

rielområdena. Utan sådana planer är det icke möjligt att bedriva en syste­

matisk och ekonomisk materielanskaffning. En förmånlig anskaffningsverk-

samhet möjliggöres bland annat därigenom att leveranserna från den

svenska industrien kan planläggas på ett sätt som gynnar en ekonomiskt

101

rationell produktion. Strävan skall vara att i materielplaneringen nå fasthet

utan stelhet. Planerna skall byggas upp inom en bestämd kostnadsram. För

de närmast liggande åren bör de vara mera detaljerade, under det att de på

längre sikt bör vara mera överslagsmässigt och obundet utformade. Pla­

nerna måste fortlöpande överses, varvid erforderliga jämkningar inom

och mellan de olika planerna företages. De bör vara rullande, d. v. s.

varje år förlängas med ett år och i samband därmed räknas om med hän­

syn till förändringar i penningvärdet. Detta är nödvändigt för alt an-

skaffningsläget och dess ekonomiska sammanhang skall kunna bedömas

årligen och samtidigt för de olika planerna. Slutligen vill jag betona vik­

ten av att anskaffningsverksamheten i största möjliga utsträckning sam­

ordnas försvarsgrenarna emellan.

I anslutning till det nu anförda vill jag även understryka betydelsen

av att krigsproduktionsplaneringen bedrives effektivt. Denna planering

framstår som en angelägenhet av synnerlig vikt inom ramen för den all­

männa försvarsplanläggningen. Det kräves därför en väl genomarbetad och

ständigt aktuell planläggning och en samordning av verksamheten olika

myndigheter emellan samt, som bakgrund härför, en realistisk bedömning

av de krigsindustriella möjligheterna.

De inskränkningar i försvarsgrenarnas krigsorganisation som måste

företagas i enlighet med försvarsomläggningen bör i princip ske vid tid­

punkter då kostnadskrävande åtgärder såsom repetitionsövningar, mate-

rielförnyelse etc. blir aktuella. Materielanskaffningen bör omgående in­

riktas mot den minskade organisationen. Vad de personella resurserna be­

träffar föreslås att värnpliktskontingenten redan under nästa budgetår an­

passas efter de minskade krigsorganisationerna genom att vissa värnplik­

tiga icke inkallas vid förut avsedda tidpunkter. På grund härav räknas i

det följande vid anmälan av vederbörliga anslag med en reduktion av om­

kring 460 000 tjänstgöringsdagar för armén och 300 000 tjänstgörings-

dagar för marinen. Härigenom beräknas för budgetåret 1958/59 omkring

13 miljoner kronor komma att inbesparas. För flygvapnets del föreslås

ingen beskärning av värnpliktskontingenten. Formerna för begränsning av

antalet fredstjänstgörande värnpliktiga efter nästa budgetår torde få be­

stämmas sedan av överbefälhavaren planerad utredning härom färdig­

ställts.

Som förut i olika sammanhang understrukits syftar försvarsomlägg-

ningen till att skapa förutsättningar för upprätthållande av hög kvalitet

på våra stridsmedel. Kvalitetskravet tillgodoses på kvantitetens bekost­

nad. Hög kvalitet åstadkommes emellertid icke enbart genom tillförsel

av ny och bättre materiel. Den alltmer komplicerade tekniska materielen,

det ökade tempot i utbildningsarbetet liksom i fråga om utvecklings- och

planläggningsarbetet i allmänhet inom försvaret medför att det på vissa

områden inom krigsmakten torde komma all krävas mer personal. I första

Kungl. Maj:ts proposition nr HO dr 1958

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

hand bör dessa behov tillgodoses genom omflyttning av personal från

verksamhetsområden där personalbehovet kan nedbringas genom rationa­

liseringar eller reduktioner. Jag avser att upptaga dessa spörsmål till när­

mare behandling i det följande.

Försvarsberedningen har framhållit vikten av att anslagen under för­

svarets kapitalbudget efter hand ökas. För egen del vill jag understryka

detta önskemål. De avsevärda eftersläpningarna på investeringssidan i för­

hållande till materielanskaffningen på driftbudgeten har utförligt belysts

i olika sammanhang under senare år. Den framkommande materielen har

icke kunnat tas om hand i erforderlig omfattning i fortifikatoriska anord­

ningar, förråd etc. Enligt direktiven för överbefälhavarens utredningar

skulle anslagen under kapitalbudgeten beräknas så att tillgänglig materiel

kunde effektivt utnyttjas. Överbefälhavarens efter dessa riktlinjer verk­

ställda utredningar har givit vid handen att det skulle erfordras unge­

fär en fördubbling av investeringsanslagen för att uppnå och vidmakthålla

en balans mellan driftbudget och kapitalbudget. Även försvarsberedningen

har framhållit att det med hänsyn till de förestående organisatoriska för­

ändringarna inom försvaret är nödvändigt med en ökning av investerings­

anslagen.

Vad beträffar investeringsanslagen för nästa budgetår har det dock av

statsfinansiella skäl icke varit möjligt att företaga annat än en mindre

uppräkning av de anslag som utgår i år. Jag upptager dessa anslagsfrå­

gor till närmare behandling i det följande under avd. IV. För de följande

budgetåren är emellertid en förstärkning av anslagen under kapitalbud­

geten nödvändig.

Försvarsberedningen har framhållit angelägenheten av att möjlighe­

terna till en ökad samordning och en mera enhetlig ledning såväl inom

det militära försvaret som av det totala försvaret prövas i lämpligt sam­

manhang. Vad det militära försvaret beträffar har överbefälhavaren an­

mält att han vidtagit förberedelser för utredning av krigsmaktens högsta

ledning samt uttalat sin avsikt att avge förslag om tillsättande av en ar­

betsgrupp för vissa förberedande studier av frågan. Sedermera har genom

generalorder den 6 mars 1958, utfärdad på grundval av ett av överbefäl­

havaren ingivet förslag, viss personal ställts till dennes förfogande för att

utgöra den ifrågavarande arbetsgruppen. Jag tillmäter det nu igångsatta

utredningsarbetet stor betydelse. Det inbördes beroendet mellan försvarets

olika delar blir alltmer utpräglat. Organisationsformerna för krigsmak­

tens högsta ledning måste anpassas efter utvecklingens krav. Med hänsyn

till den allmänna vikten av de spörsmål det här gäller räknar jag med att,

sedan undersökningarna i militär regi slutförts, utredningsarbetet lämp­

ligen bör utvidgas för att ett allsidigt underlag för förslag i ämnet skall

erhållas.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

svarsfrågan som nu föreslås, underbyggt av samförstånd mellan de demo­

kratiska partierna.

Såsom framhållits i det föregående är det en grundtanke i det förslag

rörande försvarets utformning, som nu framlägges, att de kvantitativa

minskningar i krigsorganisationen som måste ske skall motverkas genom

kvalitetshöjning. Det förutsättes vidare, att de kostnader som kvalitets­

höjningen medför skall i görligaste mån reduceras genom besparingar i

fredsorganisationen, vilken skall begränsas till vad som oundgängligen er­

fordras för att säkerställa krigsorganisationens funktionsduglighet. Nöd­

vändiga nedskärningar i organisationen skall genomföras på sådant sätt

att utrymme för förbättringar och modernisering snabbt skapas, dock så

att försvarskraften även under omorganisationsskedet hålles på högsta

möjliga nivå. Alla de nu nämnda principerna måste hållas i minnet, då

det gäller att bedöma vilka förändringar försvarsreformen skall föranleda

på det personella området.

Om organisationen skulle skäras ned utan att en kvalitetshöjning ge­

nom personella förstärkningar tillätes ske, koinme den försvarseffekt, som

det valda alternativet för försvarets utformning avsetts möjliggöra, icke

att kunna utvinnas. Det kan bli aktuellt att överföra personal från mari­

nen, och främst från flottan, till annan försvarsgren. I regel torde där­

vid viss omskolning bli nödvändig, överföring mellan truppslag inom ar­

mén och omskolning i samband därmed kan måhända också komma i fråga.

Jag har emellertid funnit att det icke föreligger tillräckligt underlag för att

nu föreslå några överflyttningar av beställningar mellan försvarsgrenarna.

Förslag härutinnan måste nämligen bygga på relativt omfattande under­

sökningar. Då det å andra sidan är angeläget att anpassningen till den nya

krigsorganisationen kommer i gång snarast möjligt, bör provisoriska och

förberedande åtgärder kunna vidtagas redan nästa budgetår. Sålunda kan

det befinnas lämpligt att personal efter eget åtagande beordras till tjänst­

göring eller utbildning vid annan försvarsgren. Det torde ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i detta och liknande

hänseenden.

Ekonomiskt utrymme för kvalitetshöjning skall, som jag förut nämnt,

delvis beredas genom rationalisering av fredsorganisationen. Vad som nu

föreslås i detta hänseende ansluter sig till en verksamhet, som under det

senaste decenniet pågått inom försvaret och som givit betydande vinster,

ekonomiskt och på andra sätt. Huvudlinjen i denna verksamhet är kon­

centration av utbildningen i syfte att bättre utnyttja befintlig kapacitet

i fråga om lokala ledningsorgan, övningsanordningar m. m. Jag vill i detta

sammanhang erinra om de synpunkter, som framlagts av överbefälhava­

ren i skrivelse den 9 april 1957 angående rationaliseringsverksamhet inom

krigsmakten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 Ar 1958

105

De förslag till uppdelning eller nedläggande av förband och utbildnings-

anstalter, som de militära myndigheterna nu framlagt, anser jag från olika

synpunkter i allt väsentligt väl motiverade. Av skäl som jag nu kommer

att redovisa har jag emellertid funnit erforderligt att vissa modifikationer

och förbehåll göres med avseende å en del av förslagen.

Möjligheterna att förflytta Inf SS och A 1 är beroende av om lämpligt

övnings- och skjutfält kan anskaffas. Arméchefen har, med överbefäl­

havarens tillstyrkan, föreslagit att denna fråga löses genom att Gullbergs

kronopark, belägen cirka 2,5 mil från Linköping, jämte vissa angränsande

områden tages i anspråk. Försvarets fastighetsnämnd, som för närva­

rande handlägger frågor rörande anskaffning av skjutfält för A 1, utvid­

gat skjutfält för Linköpings garnison och samövningsfält för IV. militär­

området samt nytt övnings- och skjutfält för InfSS, har funnit att samt­

liga dessa behov därigenom skulle kunna tillgodoses. Fastighetsnämndens

undersökningar har emellertid icke fortskridit så långt, att ställning i detta

sammanhang kan tagas till berörda markfrågor. Med hänsyn härtill kan

jag icke heller föreslå, att beslut nu fattas om förflyttning till Linköping

av InfSS och Al. Jag vill emellertid framhålla, att det enligt min mening

är synnerligen angeläget att man inom en snar framtid vinner klarhet om

möjligheterna att genomföra ifrågavarande åtgärder. De nuvarande ut-

bildningsbetingelserna för A 1 är nämligen sådana, att ett skjutfält under

alla förhållanden måste anskaffas för regementet. I sammanhanget bör

icke heller bortses från de starka önskemål som sedan lång tid föreligger

om att få av försvaret disponerad mark på Järvafältet frilagd för bostads­

bebyggelse och andra civila ändamål. Det står vidare klart, att InfSS på

grund av den beslutade utbyggnaden av storflygplatsen vid Halinsjön

måste flyttas under år 1960 eller senast 1961. Med hänsyn härtill och till

det förhållandet, att ett nytt övnings- och skjutfält icke kan börja använ­

das förrän 2—3 år efter det riksdagen fattat beslut om dess anskaffande,

är det nödvändigt att frågorna om InfSS förläggning och om anskaffande

av övnings- och skjutfält åt skolan så snart som möjligt bringas till en

lösning. Enligt vad jag inhämtat avser fastighetsnämnden att senare i vår

framlägga förslag om anskaffning av Gullbergsfältet.

Det bör beaktas att valet av förläggning och övningsterräng för InfSS

och A 1 får återverkningar även för andra arméförband. Om Gullbergs­

fältet förvärvas bör i enlighet med arméchefens förslag Lv 2 indragas.

Skulle förvärvet icke komma till stånd, kan frågan möjligen komma i ett

annat läge från arméorganisatoriska synpunkter. Jag utgår emellertid

från att principbeslut nu fattas om att Lv 2 skall indragas. Vidare må

framhållas att för infanteriets del en annan lösning av InfSS förläggnings-

fråga än den av arméchefen föreslagna kan medföra, att ett regemente

måste indragas. I dagens läge kan dock ej anges vilket regemente det i

så fall skulle komma att gälla.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Den operativa motiveringen för att bibehålla ett luftvärnsförband —

Lv 6 — på västkusten synes mig övertygande. Att förlägga förbandet till

annan ort än Göteborg är icke möjligt, i varje fall icke utan avsevärda

merkostnader i förhållande till förslaget om förläggning till A 2 kaser­

ner. Läget av dessa kaserner är dock redan nu långt ifrån idealiskt för ett

militärt förband, och det förefaller med hänsyn till Göteborgs stads be­

byggelseplanering i viss mån tveksamt om Lv 6 i längden kan kvarligga

där. Jag räknar emellertid med att luftvärnskåren tills vidare förlägges

enligt arméchefens förslag.

Utöver vad som nu berörts innebär arméchefens förslag, att InfKS etab­

lissement i Ulriksdal avvecklas och skolan flyttas till 116, att K 3 in­

drages, varvid SISk kvarblir i K 3 kaserner och ombildas till S 2, samt att

A 2 och Lv 5 indrages. Mot dessa förslag har jag intet att invända.

Vad härefter angår marinen, har marinchefen föreslagit att KA 5 in­

drages och dess värnpliktiga utbildas vid KA 1, som i sin tur skulle få en

del av sina värnpliktiga utbildade vid KA 3 och KA 4. överbefälhavaren

har framhållit att vid bifall till marinchefens förslag två fredsförband

— KA 5 och Lv 5 — i samma landsdel skulle komma att indragas, vilket

överbefälhavaren av bland annat beredskapsskäl icke kan tillstyrka. Vidare

har överbefälhavaren pekat på kustartilleriets roll i invasionsförsvaret och

på försvarsberedningens uttalande härom. För egen del ansluter jag mig

till överbefälhavarens uppfattning. Det torde få närmare övervägas, hur

kostnaderna för bibehållande av KA 5 skall täckas genom administrations-

minskningar och ytterligare rationaliseringar på annat håll. Ett alterna­

tiv som synes mig förtjäna att undersökas är att reducera KA 4 till skol-

förband, underställt befälhavaren över Göteborgs och Bohus försvarsområde,

vilken enligt förslag i det följande under marinens avlöningsanslag till­

lika skall vara chef för Göteborgs kustartilleriförsvar.

Med nu angivna undantag och förbehåll biträder jag vad myndigheterna

föreslagit rörande rationaliseringar m. m. av fredsorganisationen och till­

styrker alltså, att principbeslut nu fattas om genomförande enligt de av

myndigheterna angivna preliminära tidsplanerna av följande förändringar,

nämligen

vid armén:

InfKS etablissement avvecklas och skolan flyttas till I 16:

K 3 indrages, varvid SI Sk ombildas till S2 och kvarblir i K 3 ka­

serner;

A 2 indrages;

Lv 2 indrages;

Lv 5 indrages;

Lv 6 förlägges till A 2 kaserner;

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 år 1958

107

vid marinen:

avvecklingsorganisationen Flottans kaserner på Skeppsholmen samt

Göteborgsskolorna indrages;

vid flygvapnet:

F 8 indrages;

F 14 indrages, varvid en jaktflottilj ombildas till attackflottilj.

I anslutning till vad som tidigare skett i samband med större omorga­

nisationer (jfr prop. 1956:110, s. 129) synes Kungl. Maj:t böra utverka

riksdagens bemyndigande att vidtaga de jämkningar i personalförteckning­

arna för ordinarie personal — givetvis inom ramen för det fastställda

totala antalet beställningar — som kan visa sig erforderliga. Kungl. Maj :t

torde vidare äga förordna att tjänster skall hållas vakanta eller uppehållas

endast på förordnande eller tillsättas såsom extra.

Att principbeslut om ifrågavarande förbandsindragningar m. m. fattas

utan dröjsmål är enligt min mening angeläget såväl för att man snarast

möjligt skall kunna tillgodogöra sig de ekonomiska fördelarna som för att

de militära myndigheterna skall få en grund för sin planering. Det bör

emellertid också framhållas att åtgärder av nu ifrågavarande slag kan få

betydelsefulla verkningar för de anställda, som beröres därav. Det är

självfallet önskvärt att även de enskilda befattningshavarna så snart som

möjligt får klarhet om vad förändringarna kan komma att innebära för

dem. I en del fall måste vederbörande flytta till annan ort, men i fråga

om civil personal måste man också räkna med vissa övertalighetsproblem.

Jag ansluter mig till överbefälhavarens uttalande, att skälig hänsyn måste

visas de personliga intressena utan att därför de tjänstemässiga behoven

eftersättes. överbefälhavaren har uttalat sin avsikt att inkomma med för­

slag om inrättande av ett särskilt organ för bland annat vissa personal-

vårdande uppgifter. Kungl. Maj:t torde i sinom tid få pröva i vilka for­

mer ifrågavarande uppgifter lämpligen bör ombesörjas. Frågor rörande

omplacering av civil personal torde i allmänhet, såsom överbefälhavaren

uttalat, böra handläggas av försvarets personalnämnd i samråd med myn­

digheter, arbetsmarknadsorgan och personalorganisationer.

Under senare år har Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens bemyndi­

gande, meddelat föreskrifter om särskilda förmåner åt viss övertalig per­

sonal vid försvaret. Sådant bemyndigande har utverkats för personal, som

blivit övertalig vid de centrala försvarsförvaltningarna (prop. 1954: 109),

vid Stockholms tygstation (prop. 1955:186) och vid omorganisationen av

vissa förband i Mälardalen, indragningen av remontdepåerna m. m. (prop.

1956: 110). 1 proposition nr 101 till årets riksdag bar Kungl. Maj:t vidare

hemställt om bemyndigande att i viss anslutning till dessa föreskrifter

meddela bestämmelser om särskilda ersättningar m. m. till övertalig per­

108

Kungi. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

sonal vid örlogsvarven och försvarets fabriksverk. Jämväl den personal,

som blir övertalig genom de tidigare av mig förordade förbandsindragning-

arna m. in., bör kunna komma i åtnjutande av särskilda ekonomiska förmå­

ner. Dessa synes böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de be­

stämmelser som, vid bifall till propositionen 1958: 101, kommer att med­

delas för där berörd personal. Riksdagens bemyndigande i förevarande

hänseende torde böra utverkas. Beslutanderätten i frågor rörande nu av­

sedda förmåner torde böra utövas av försvarets personalnämnd. — I sam­

band med omplacering av anställningshavare kan frågor uppkomma om

undantag från gällande villkor och grunder för åtnjutande av flyttnings-

crsättning samt traktamente i samband med anstånd med omstationering.

Något riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t alt medge dylika undan­

tag erfordras icke.

Jag anser mig böra understryka den betydelse det har för lösandet av

personalnämndens uppgifter, att nämnden kan erhålla snabba, direkta kon­

takter med de myndigheter inom och utom försvaret, som den får anled­

ning att vända sig till med initiativ och förfrågningar.

\ ad jag i det föregående anfört om organisations- och personalfrågor

m. m. i samband med genomförandet av de nya riktlinjerna för försvarets

utveckling har närmast avsett försvarskrafterna. I huvudsak äger emeller­

tid mina uttalanden motsvarande tillämpning beträffande de centrala för-

svarsförvaltningarna. Den strävan till anpassning efter den militärtek­

niska utvecklingen och koncentration till kvalitativt högtstående strids­

medel, som präglar riktlinjerna, måste självfallet återverka på de krigs-

materielanskaffande förvaltningarnas verksamhet och personalbehov. Ä

ena sidan accentueras behovet av kvalificerad personal för framtagande

av modern materiel, medan å andra sidan arbetsinsatsen inom områden,

som minskar i betydelse, kan reduceras. Liksom hittills måste möjlig­

heterna att genom rationalisering öka effekten fortlöpande utrönas och till­

varatagas. Jag har förut framhållit, att vissa personalförstärkningar för

ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete på robotområdet är

ofrånkomliga och att jag för nästa budgetår framlägger förslag om sådana

förstärkningar. Vid sidan härav kräver främst elektroområdet ökade re­

surser, vilket jag också beaktar vid framläggandet av mina förslag rörande

förvaltningarnas avlöningsansiag. Särskilt för marinförvaltningens vid­

kommande kan den föreslagna försvarsavvägningen komma att nödvändig­

göra vissa förändringar och förskjutningar i verksamhetens inriktning,

vilket medför att man har anledning räkna med att jämkningar i orga­

nisation och personaluppsättning blir erforderliga. Anpassningen i dessa

hänseenden bör enligt min mening ske så smidigt som möjligt. Befatt­

ningshavare, som icke längre kommer alt erfordras för sina nuvarande

arbetsuppgifter, bör i största möjliga utsträckning omflyttas inom verket

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

109

så, att de kan utnyttjas för de nya eller ändrade uppgifter som blir aktu­

ella. Kungl. Maj:t torde böra inhämta bemyndigande att meddela de när­

mare bestämmelser rörande dylika omflyttningar, som kan erfordras.

Härefter torde jag få lämna en översiktlig redogörelse för innebörden

av de förslag till anskalfningsplaner m. m. för verksamheten under de

olika materielanslagen, som enligt vad jag förut omnämnt avgivits av för-

svarsgrenscheferna, samt anmäla mina synpunkter i slort på dessa förslag.

Anskaffningen av tygmateriel för armén har sedan budgetåret 1953/54

reglerats med stöd av den av riksdagen godkända tioårsplanen. Total­

kostnaden för planen uppgår numera till 3 023,5 miljoner kronor. För an­

skaffningar som upptagits i planen har till och med innevarande budgetår

lämnats bemyndiganden om sammanlagt 1 826,5 miljoner kronor. För att

slutföra anskaffningarna skulle således erfordras ytterligare 1 197 miljoner

kronor. I betalningsmedel har under budgetåren 1953/58 anvisats tillhopa

1 452,5 miljoner kronor. Av de för tioårsplanen lämnade bemyndigandena

bar således ett belopp av 374 miljoner kronor icke täckts av betalnings­

medel.

Den nyssnämnda tioårsplanen har icke sedermera omräknats med hän­

syn till pris- och löneutvecklingen eller till tekniska och organisatoriska

förändringar. Som jag förut uttalat måste materielplaneringen inom för­

svaret fortlöpande förnyas. Arméchefen och armétygförvaltningen har nu

lagt fram förslag till riktlinjer och plan för anskaffningen av tygmateriel

m. m. vid armén under budgetåren 1958/66. Förslagen har uppgjorts med

utgångspunkt i den krigsorganisation och inom den kostnadsram som en­

ligt vad jag förut anfört bör gälla för armén. Totalkostnaderna för tyg-

materielanskaffningen under perioden utgör enligt förslagen 2 995 miljo­

ner kronor. Behovet av beställningsbemyndiganden har för nästa budgetår

angivits till 450 miljoner kronor. I detta belopp har inräknats de beställ­

ningsbemyndiganden under anslaget Armén: Anskaffning av tygmateriel

m. in., vilka beräknas icke ha utnyttjats den 30 juni 1958. Behovet av be­

talningsmedel har angivits till 350 miljoner kronor under budgetåret

1958/59. Jag förordar att de framlagda förslagen lägges till grund för ett

beslut om ny tygmaterielplan för armén. I enlighet med förslagen bör

kostnadsramen bestämmas till 2 995 miljoner kronor för budgetåren

1958/66. I samband med äskandena för nästa budgetår bör emellertid möj­

ligheterna att övergå till en sjuårsplan prövas. Jag tillstyrker att beställ­

ningsbemyndiganden och anslag anvisas i föreslagen omfattning. Vid an­

mälan av anslaget till anskaffning av tygmateriel m. m. torde jag få åter­

komma till vissa ytterligare spörsmål rörande tygmaterielanskaffningen

vid armén.

Arméchelens förut nämnda riktlinjer innefattar jämväl förslag rörande

anskaffningen av intendenturmateriel vid armén under samma tidsperiod.

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Arméintendenturförvaltningen har i anslutning härtill framlagt förslag till

intendenturmaterielplan. Enligt förslagen skall anskaffning av intenden-

turmateriel för täckande av brister m. m. i utrustningen under budgetåren

1958/66 ske till en sammanlagd kostnad av 170 miljoner kronor. Med stöd

av föreslagna riktlinjer och plan avses verksamheten under anslagen till

beklädnad m. m., inventarier m. m., anskaffning av drivmedelsutrustning,

veterinärvård och hemvärnets intendenturmateriel m. m. skola regleras.

Det är otvivelaktigt angeläget att verksamheten i vad avser anskaffning

av intendenturmateriel samordnas med planläggningsarbetet beträffande

annan verksamhet. Möjligheterna att erhålla ekonomiska fördelar genom

långsiktig planering gör sig gällande också vid anskaffningen av intenden­

turmateriel. Jag förordar därför att de av arméchefen och intendentur-

förvaltningen framlagda förslagen antas som riktlinjer för verksamheten

under anslagen till beklädnad m. m. och anskaffning av drivmedelsutrust­

ning under budgetåren 1958/66. Jag återkommer härtill i det följande vid

anmälan av arméns anslag till beklädnad m. m. Beträffande verksamheten

under anslagen till inventarier m. m., veterinärvård och hemvärnets inten­

denturmateriel m. m. synes det däremot icke vara påkallat att fastställa

särskilda riktlinjer.

Verksamheten under marinens anslag till fartygsbyggnader m. m. och

till anskaffning av vapenmateriel m. m. har under de senaste budgetåren

reglerats med stöd av planer som godkänts av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Betalningsanslagen har emellertid begränsats i sådan grad att verksam­

heten icke kunnat bedrivas efter de fastställda planerna. Den minskning

av marinens omfattning med vilken jag räknar vid bestämmandet av orga­

nisationens inriktning gör det jämväl aktuellt att överse den verksamhet

som regleras under förevarande anslag. Som framgått av den förut läm­

nade redogörelsen har inom marinledningen igångsatts utredningar syf­

tande till att nya planer beträffande marinens materielanskaffning skall

kunna fastställas från och med budgetåret 1960/61. Till dess ifråga­

varande planer slutligt prövats, blir det nödvändigt att provisoriskt

reglera verksamheten i fråga om materielanskaffning för marinen. I detta

hänseende har chefen för marinen framlagt förslag. Dessa innebär i kort­

het följande.

Byggandet av det år 1952 beslutade minfartyget inställes. Likaledes

upphäves det beslut om anskaffning av två jagare som fattades år 1956.

Den ombyggnad av fyra jagare och kustjagare till fregatter, vilken upp­

tagits i 1952 års sjuårsplan för fartygsbyggnader, verkställes icke. I övrigt

fullföljes i tidigare antagna planer upptagna anskaffningar. Vissa kom­

pletterande anskaffningar av fartyg m. m. skall under budgetåren 1958/60

äga rum inom ramen för de beställningsbemyndiganden som redan med­

givits av riksdagen. Behovet av betalningsmedel beräknas för budgetåret

1958/59 till 109 miljoner kronor. Beträffande anskaffning av vapenmate-

kostnadsram, som flygförvaltningen framlagt i sina förslag till medels­

äskanden för nästa budgetår, uppgår till 6 453,2 miljoner kronor enligt

prisläget våren 1957. Denna kostnadsram har beräknats på grundval av

oförändrad flygvapenorganisation. Den kostnadsram som flygledningen

sedermera föreslagit i skrivelse den 28 februari 1958 har utarbetats på

grundval av den minskade organisation för flygvapnet som jag ansett mig

böra föreslå. Kostnadsramen för den reducerade organisationen har be­

räknats till 5 294 miljoner kronor i prisläget våren 1957. I kostnads­

ramen har medel inräknats —- förutom för omsättning av flygplan —

för utbyggnad av en telemotmedelsorganisation samt för modernisering

av stridslednings-, luftbevaknings- och basorganisationerna. För nästa

budgetår har flygledningen räknat med ett beställningsbemyndigande av

830 miljoner kronor, medan behovet av betalningsmedel uppgivits till

744 miljoner kronor. För min del tillstyrker jag att kostnadsramen be­

stämmes i enlighet med flygledningens förslag. Anslaget torde få uppfö­

ras med 742 miljoner kronor och beställningsbemyndigandet bestämmas

till 828 miljoner kronor. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t alt närmare

reglera användningen av det föreslagna beställningsbemyndigandet. Såväl

i detta som i det föreslagna betalningsanslaget har medelsbehovet angivits

efter ett beräknat medelpris för budgetåret 1958/59. Jag anser därför

att ett belopp av 68 miljoner kronor av betalningsanslaget och däremot

svarande belopp av bemyndigandet vid ingången till budgetåret 1958/59

bör reserveras till Kungl. Majrts disposition. I samband med anmälan av

anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m. återkommer jag till vissa frå­

gor avseende den budgetmässiga regleringen av verksamheten m. m.

Under anslaget till luftförsvarsrobot har medel hitintills anvisats för

utveckling m. m. av en inhemsk luftförsvarsrobot. För nästa budgetår

äskas medel för att fortsätta detta utvecklingsarbete. Härutöver begäres

medel för att genomföra viss anskaffning av robotar från utlandet. Sist­

nämnda anskaffning bedömes lämplig med hänsyn till utbildnings- och

övningsverksamheten inom denna del av vårt luftförsvar. Jag föreslår att

anslaget för nästa budgetår bestämmes till 24,2 miljoner kronor samt

att 51 miljoner kronor lämnas såsom beställningsbemyndigande. Utveck­

lingen av robotar bör enligt min mening särskilt uppmärksammas. En

viktig förutsättning för den inhemska utvecklingen av robotar är tillgång

till en supersonisk-hypersonisk högtrycksanläggning. Jag föreslår därför

att kostnaderna för en dylik anläggning vid flygtekniska försöksanstalten

skall få bestridas från anslaget till luftförsvarsrobot. Totalkostnaden för

anläggningen har beräknats till 12 miljoner kronor. Beställningsbemyn­

digande bör lämnas å detta belopp inom ramen för nyss angivna 51 mil­

joner kronor. Behovet av betalningsmedel för nästa budgetår uppskattas

till 2,3 miljoner kronor.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958