Prop. 1958:110

('angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

1

Nr 110

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa

organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret;

given Stockholms slott den 14- mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande försvarsorganisationens ut­ formning på längre sikt samt slutliga äskanden beträffande anslag under fjärde huvudtiteln och försvarets kapitalbudget, som i årets statsverks- proposition upptagits med allenast beräknade belopp. Vidare framlägges förslag rörande fortifikationsförvaltningens och fortifikationskårens orga­ nisation ävensom vissa förslag rörande de militära och civilmilitära per­ sonalkårerna för tygförvaltningstjänsten inom armén.

1

_89 58 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 110

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, stats­

råden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indell

, L

indström

, L

änge

,

L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, K

jellin

, J

ohansson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför che­

fen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, följande.

Den försvarsbudget som framlades i samband med årets statsverkspro-

position var endast preliminär. Detta gällde såväl drift- som kapitalbud­

geten. Skälen för denna uppläggning av budgetarbetet, som innebar att

ett stort antal anslag upptogs med allenast beräknade belopp, var följande.

Inom 1955 års försvarsberedning pågick behandling av överbefälhavarens

i slutet av oktober 1957 framlagda utredningar rörande försvarets fram­

tida utformning. Jag räknade emellertid med att beredningens arbete

skulle kunna avslutas inom kort, och det var min förhoppning att detta

arbete skulle utmynna i en från utrikespolitiska, militära, samhällsekono­

miska och statstinansiella synpunkter godtagbar samförståndslösning av

försvarsfrågan mellan de fyra demokratiska partierna. Med hänsyn här­

till fann jag det angeläget att den i statsverkspropositionen framlagda

försvarsbudgeten skulle hålla möjligheterna öppna för ett eventuellt för­

svarsbeslut vid innevarande års riksdag. Förutsättningar för ett sådant be­

slut har numera erhållits, sedan överläggningar mellan de demokratiska

partierna den 4 februari i år lett till enighet om att genomföra en ny för­

svarsorganisation, kostnadsmässigt och med hänsyn till den samlade för-

svarseffekten i huvudsak motsvarande ett i överbefälhavarens utredningar

ingående alternativ »Adam», och försvarsberedningen i utlåtande den 18

februari rörande de allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fortsatta ut­

veckling förordat en dylik försvarsorganisation.

Jag anhaller nu att i anslutning till den träffade överenskommelsen och

försvarsberedningens utlåtande få framlägga mina synpunkter och förslag

rörande försvarsorganisationens utformning på längre sikt samt anmäla

mina beräkningar av de anslag under fjärde huvudtiteln och försvarets

kapitalbudget för budgetåret 1958/59, som återstår att slutligt äska. I sam­

band härmed torde jag fa upptaga till behandling vissa andra försvars­

frågor av ekonomisk betydelse eller mera allmän räckvidd, såsom frågorna

rörande de militära och civilmilitära personalkårerna för tygförvaltnings­

tjänsten inom armén samt fortifikationsförvaltningens och fortifikations­

kårens organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

3

[1] Avd. I: Försvarets utformning på längre sikt

Frågan om försvarsorganisationens utformning på längre sikt har varit aktuell under de senaste åren. överbefälhavaren avgav år 1954 förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling. Dessa riktlinjer har prövats av 1955 års försvarsberedning. På särskilt uppdrag har sedermera överbefäl­ havaren under år 1957 verkställt över arbetning av 1954 års riktlinjer samt avgivit förslag till krigsmaktens utformning enligt olika kostnadsalternativ. Efter uppgörelse mellan de fyra demokratiska partierna i fråga om kost­ nadsramen för försvar sutgifterna har försvar sberedningen härefter den 18 februari 1958 avgivit utlåtande rörande riktlinjerna för försvarets framtida utformning. Med anledning härav har de militära myndigheterna inkommit med vissa kompletterande utredningar samt förslag till principbeslut avse­ ende förbandsindragningar m. m.

Jag anhåller nu att få anmäla förevarande fråga. Därvid lämnar jag in­ ledningsvis en kortfattad redogörelse för överbefälhavarens förslag av år 1954 samt tillkomsten av 1955 års försvarsberedning. I följande avsnitt re- dogöres för de år 1957 verkställda utredningarna samt förslagen till krigs­ maktens utformning inom olika kostnadsalternativ, varefter försvarsbered- ningens utlåtande och de militära myndigheternas med anledning därav in­ givna utredningar och förslag refereras. Slutligen kommer jag att framlägga mina egna synpunkter och förslag.

A. Inledning

I samband med att utgifterna under fjärde huvudtiteln anmäldes i 7.954 års statsverksproposition meddelade dåvarande chefen för försvarsdeparte­ mentet, statsrådet Torsten Nilsson, att överbefälhavaren efter samråd med departementschefen låtit igångsätta vissa utredningar beträffande försvars- kostnadernas storlek på längre sikt och den ur strategisk synpunkt lämp­ ligaste avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna. Det förutsattes, att dessa utredningar skulle hinna verkställas inom sådan tid att deras re­ sultat skulle kunna bilda underlag för statsmakternas ståndpunktstagande i samband med behandlingen av försvarsbudgeten vid 1955 års riksdag.

Med skrivelse den 27 oktober 1954 överlämnade överbefälhavaren ut­ redning och förslag beträffande riktlinjer för krigsmaktens fortsatta ut­ veckling, avseende budgetåren 1955/56—1964/65 (195i års förslag). Kost­ naderna under tioårsperioden beräknades till i runt tal 24 750 miljoner

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

kronor enligt 1954 års priser. Kostnaderna utgjorde 2 163 miljoner kro­

nor under budgetåret 1955/56 samt förutsattes efter hand stiga för att

täcka merkostnaderna för den tekniska utvecklingen. För budgetåret

1964/65 beräknades sålunda kostnaderna till 2 746 miljoner kronor. Av

kostnaderna under budgetåret 1955/56 hänförde sig 39 % till armén, 19 %

till marinen, 35 % till flygvapnet samt 7 % till för försvaret gemensamma

ändamål. Under perioden beräknades flygvapnets andel av försvarskost-

naderna stiga etter hand under det att arméns och marinens kostnader

relativt minskades. Mot slutet av perioden reserverades dessutom i suc­

cessivt stigande omfattning medel utanför försvarsgrenarnas ramar för

militärteknisk utveckling och påbörjad anskaffning av vapen av nya typer.

Under det näst sista budgetåret i perioden, 1963/64, omfattade sålunda

arméns andel 34 %, marinens 16 % och flygvapnets 39 %. På gemen­

samma ändamål belöpte samma budgetår 7 % av de totala försvarskost-

naderna, medan 4 % avsågs för nya vapen och stridsmedel.

En redogörelse för huvudpunkterna i 1954 års riktlinjer lämnades till

1955 års statsverksproposition (bil. 6, s. 5—12). Ur denna redogörelse må

här återges följande.

överbefälhavaren understryker, att Sveriges geografiska läge på grän­

sen mellan de två stora maktblockens intressesfärer gör att landet för bägge

parter är av stor strategisk betydelse. Tillgång till svenskt territorium och

medverkan av svenska stridskrafter skulle för såväl den ene som den andre

medföra väsentliga fördelar i händelse av krig. En strävan att tillförsäkra

sig dessa fördelar respektive att hindra motsidan att uppnå dem är där­

för naturlig. Den kan motverkas främst genom ett svenskt försvar som

är tillräckligt starkt för att skapa respekt för vår vilja att med vapen

försvara vårt territorium och säkra vår handlingsfrihet.

I fråga om den militärtekniska utvecklingen och dess konsekvenser för

Sveriges del uttalar överbefälhavaren, att atomvapen, kemiska stridsmedel,

robotar och vissa teletekniska hjälpmedel synes vara de för oss viktigaste

nya materielslag, till vilka största hänsyn måste tagas vid vårt försvars

framtida utformning. Särskilt bör utvecklingen på atomvapnens område

fortgående studeras och följas. De utvägar som kan göra det möjligt att

framdeles förse även vårt försvar med för taktiskt bruk lämpade atom­

vapen bör prövas. Oberoende av hur stor kraft som nu läggs ned på forsk­

ning och så småningom på produktion av helt nya stridsmedel kan den

svenska krigsmakten inom den närmaste tioårsperioden knappast tillföras

dylika stridsmedel i sådan omfattning att de kommer att dominera krigs­

maktens struktur. Konstruktion och produktion tar nämligen lång tid och

därutöver kräves ytterligare tid för utbildning och organisatoriska åtgärder

innan de kan nyttiggöras i krigsorganisationen. För att vidmakthålla vårt

försvars styrka i tekniskt avseende är det därför nödvändigt att våra nu­

varande stridsmedel fortlöpande moderniseras och efter liand kompletteras med nya sådana.

K un r/l. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

5

För att erhålla underlag för bedömningen av riktlinjerna för krigsmak­ tens fortsatta utveckling har överbefälhavaren studerat en angripares an- fallsmöjligheter och våra försvarsuppgifter. Undersökningen har lett till slutsatsen att invasion i förening med flyg- och fjärrvapenanfall samt i större eller mindre utsträckning även kombinerad med övriga betvingelse- metoder framstår som det farligaste anfallssättet. Enligt överbefälhavaren bör vårt försvar ha sådan styrka, att anfall mot Sverige fordrar så stor kraftinsats, medför sådan kraftförbrukning och tar så lång tid att genom­ föra att insatsen inte kan anses stå i rimlig proportion till de fördelar, som skulle kunna vinnas. Denna målsättning för vårt försvar kan anses realistisk endast om vi är beredda till fortsatt och efter den militärpolitiska och militärtekniska utvecklingen anpassad kraftinsats på försvarets alla områden. Krigsmakten måste ha hög kvalitet för att kunna ta upp kampen mot en överlägsen motståndare. Strids- och skyddsmedel behöver därför förbättras och förstärkas i takt med utvecklingen och nya sådana successivt tillföras organisationen. Utvecklingen av nya vapen tar emellertid lång tid och påverkas av osäkra faktorer. Medan detta utvecklingsarbete pågår, kan vi icke avstå från de vapen, som vi har, och de stridsmetoder, som är inövade. Det är denna dubbla uppgift att både skapa nytt och samtidigt tillse att det bestående hålles i användbart skick som sätter sin prägel på utvecklingen av krigsmakten och som ovillkorligen medför ökade kost­ nader.

Med hänsyn till våra begränsade ekonomiska resurser måste målsätt­ ningen för vårt försvar begränsas. Avkall på kravet att kunna genomföra ett starkt försvar samtidigt inom alla områden och mot alla betvingelse- metoder måste göras. I den uppställda målsättningen för krigsmakten, väsentligen överensstämmande med den som hittills förefunnits, har en sådan begränsning gjorts. Stridskrafter, svarande mot denna målsättning, är det minimum som icke kan underskridas utan att från början försvaret inom viktiga delar av landet blir otillräckligt och äventyras. Resultatet av de studier, som utförts i syfte att belysa omfattningen och utform­ ningen av dessa stridskrafter, är i korthet följande. För att krigsmakten även i framtiden skall kunna fylla sina uppgifter kräves att erforderliga medel anslås dels för utveckling av nya stridsmedel, dels för effektivise- ring av den hittillsvarande organisationen. Det måste eftersträvas att så långt möjligt uppnå detta genom att samtidigt göra begränsningar där så är möjligt. Med hänsyn till den stegrade verkan av luftkrigets anfalls- mcdel har del bedömts nödvändigt att genom en förstärkning av flyg­ vapnet på samma gång öka styrkan i såväl invasionsförsvaret som luft­ försvaret och därigenom uppnå att vårt försvars samlade effekt skall kunna

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

mots\aia den uppställda målsättningen. Härvid synes det möjligt att, utan

att målsättningen uppgives, något minska armé- och marinstridskrafternas

omfattning, detta dock under förutsättning att hög kvalitet upprätthålles.

Huvuddragen av de föreslagna förändringarna av stridskrafternas omfatt­

ning och sammansättning framgår av det följande.

Vad armén beträffar innebär förslaget i förhållande till 1949 års krigs­

organisation en minskning efter hand av antalet fältbatal joner med cirka

12 %. Lokalförsvarsförbanden minskas genom en beskärning på 14 % av

de större enheterna. Krigsorganisationen anpassas till nya stridsmetoder,

betingade främst av atomvapen och robotar, och de därmed samman­

hängande förbättringarna med avseende på kvaliteten genomföres. Dessa

innefattar bland annat en nödvändig höjning av eldkraften genom fullföl­

jandet av modernisering och nyanskaffning av stridsvagnar och pansar-

värnsvapen, 10,5 cm och 15 cm artilleri, 12 cm granatkastare samt in­

förande av artilleriradar m. m. Rörligheten ökas genom fortsatt motorise-

ring och förstärkning av fältarbetsmaterielen, bland annat för bro- och

förbindelsearbeten. Lednings- och sambandsmöjligheterna förbättras ge­

nom utvidgning och rationalisering av signalorganisationen. Underhålls-

organisationen anpassas med hänsyn till utvecklingen. Vid luftvärnet för­

nyas viss pjäsmateriel, varjämte radarmateriel och viss annan utrustning

tillföres i ökad omfattning. Flygfältsluftvärnet förstärkes. Särskilda s. k.

ABC-skyddsförband (skyddsförband mot atomstridsmedel samt biologiska

och kemiska stridsmedel) tillkommer i organisationen.

För flottans del fortsätter under perioden den redan påbörjade ut­

vecklingen mot en lätt flotta. Detta innebär en allmän strävan att med

bibehållande av erforderlig slagkraft, sjöduglighet m. m. nedbringa de

enskilda fartygens storlek till förmån för antalet. I flottan avses ingå ett

antal snabba och slagkraftiga övervattensförband, bestyckade bland annat

med sjörobot, vidare moderna, snabba ubåtar med stor uthållighet i under-

vattensläge. Med hänsyn till det allt aktuellare kriget under vattnet har

vikt lagts på utvecklingen av torped- och minvapnen, varför behovet av tor­

pedbärande och minfällande fartyg i möjlig mån tillgodosetts. Lätta far­

tyg för ubåtsjakt och minsvepning ingår även. Kvantitativt sett innebär

förslaget att antalet jagare under perioden minskar med cirka 40 %. Krys­

sarna kvarstår men avses längre fram ersättas av andra fartygstyper.

Motortorpedbåtarnas antal stiger med cirka 30 %. Jagarna i reservflottan

ombygges till fregatter. På grund av tidigare ojämn ersättningsbyggnad

av ubåtar är åldersfördelningen sådan att antalet kommer att först nedgå

för att därefter åter stiga. Uppmärksamhet ägnas därför åt att genom

särskilda åtgärder vidmakthålla ubåtsbeståndet under perioden.

Omsättningen av kustartilleriets vapen beräknas under perioden

icke kunna ske i sådan takt, att nuvarande styrka kan hållas. Efter perio­

den kommer läget dock att förbättras. Modernisering av artillerimaterielen

7

föreslås ske efter hand. Genom att införa robotbatterier hoppas man åstadkomma en ökning av eldkraften samtidigt som bristen på rörlighet kompenseras. Robotarnas stora räckvidd ökar därjämte möjligheterna till operativ samverkan med sjöstridskrafterna. Kustartilleriets minvapen ut­ formas så, att högre effekt erhålles mot anfallsföretag med moderna över- och undervattensfartyg. Särskild vikt lägges vid speciella anordningar för undervattensskydd i inloppsförsvaren. Genom motståndskraftiga anlägg­ ningar och utspridning reduceras effekten av anfall från moderna vapen med stor förstörelsebringande effekt.

Kustartilleriet förutsättes kvarstå i marinen. De överväganden som gjorts har fört fram till att ett överförande till armén icke skulle med­ föra så stora fördelar att dessa uppväger olägenheterna. Rationaliseringar i besparingssyfte och åtgärder för att tillrättalägga befälsförhållandena kan göras även med nuvarande organisation och är redan igångsatta.

För flygvapnet innebär förslaget — förutom ett genomförande av de kvalitetsförbättringar, som planlagd materielförnyelse tar sikte pa — en kvantitativ förstärkning, som avsevärt ökar det nuvarande jakt- och attackflygets verkningsförmåga och uthållighet. Spaningsflyget har be­ dömts böra bibehålla nuvarande omfattning. Nya flygplantyper ger emel­ lertid detta ökad kapacitet. För luftförsvaret av de högsta höj dområdena förberedes tillkomsten av luftförsvarsrobotförband. Luftbevaknings- och jaktstridsledningsorganisationen förstärkes kvalitativt. Jaktflyget förstär- lces inom ramen för befintligt antal flottiljer, varvid totala antalet jakt­ flygplan ökas med 18 % i förhållande till nuvarande organisation. Inom jaktflyget sker en förskjutning mot nattjakt (allvädersjakt). Av de elva jaktflottiljerna i fred utrustas tre —- mot nu en — med nattjaktflygplan, medan övriga åtta successivt tillföres flygplan med större verkningsför­ måga under mörker och dåligt väder. Attackflyget förstärkes enligt samma principer som jaktflyget, varvid antalet flygplan ökas med 50 %. Det totala antalet krigsflygplan ökas med 22 % i förhållande till nuvarande orga­ nisation. Förstärkningen av flygvapnet har förutsatts skola ske i etapper, varigenom en omedelbar, stark höjning av försvarsanslagen kan undvikas.

Förslaget tar hänsyn till de krav som den tekniska utvecklingen medfört och i framtiden än mera kommer att medföra. Utöver vad som anskaffas eller förberedes inom respektive försvarsgrenars kostnadsramar, exempelvis robotar av olika slag, innefattar förslaget bland annat anskaff­ ning av telemotmedel och skapandet av en telemotmedelsorganisation. Vidare avser förslaget att bereda forskningen väsentligt ökat utrymme. Forskningsinsatserna beror emellertid ej blott på de ekonomiska resui- serna utan även på möjligheterna att ställa tillräckligt många kvalificerade forskare och tekniker till förfogande. Det är naturligt att en liten nation som vår i detta avseende ställs inför långt större svårigheter än de stora länderna, hur högtstående vår vetenskap och teknik än är.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

8

För militärteknisk utveckling och påbörjad anskaffning av vapen av

nya typer under tioårsperiodens senare hälft har betydande belopp reser­

verats i den ekonomiska planen.

Fredsorganisationens syfte är att uppbygga avsedd krigsorganisa­

tion på effektivaste och mest ekonomiska sätt. Stora belopp är emeller­

tid främst vid armén och marinen sedan årtionden investerade i anlägg­

ningar, som ej helt motsvarar dessa krav, bland annat på grund av att

utbildning, mobilisering och underhållstjänst väsentligt ändrats efter an­

läggningarnas tillkomst. Rationalisering av fredsorganisationen pågår

dock. I utredningen har redovisats dels tidigare vidtagna rationaliserings-

åtgärder, dels vissa ytterligare åtgärder i samma syfte, som bedömts möj­

liga. Härigenom kan kostnadsökningar begränsas och i många fall direkta

besparingar ske. Kostnaderna kan minskas bland annat genom koncentre­

ring av utbildningsorganisationen och ytterligare utjämning av värnplikts-

kontingenterna samt genom att värnpliktiga med uppskov m. m. befrias

från fullgörande av repetitionsövningarna så länge uppskovet varar. Kon­

centreringen av utbildningen kräver dock en investering i byggnader.

Avslutningsvis framhåller överbefälhavaren, bland annat, att den kvan­

titativa ramen för det framlagda förslaget till utformning av krigsmakten

under de närmaste tio åren är, med beaktande av kravet på minsta möj-

liga kostnader, starkt begränsad. Genom väl samordnad ledning i syfte

att genom god strategisk och taktisk samverkan — såväl inom krigsmakten

som mellan denna och det civila försvaret — få ut största möjliga samlade

effekt synes emellertid svagheterna hos delarna var för sig kunna utjämnas.

Detta gör förslaget möjligt att framlägga. Överbefälhavaren anför vidare,

att krigsmakten icke kan kortsiktigt, från det ena året till det andra, an­

passas och varieras efter det politiska lägets ofta svårbedömbara växlingar.

Det går lätt och fort att riva ner, men tar lång tid och blir dyrbart att

bygga upp militära styrkor. För ett rationellt och effektivt arbete behöver

försvaret en långtidsplan. De framlagda riktlinjerna är avsedda att utgöra

underlag för en sådan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Föredragande departementschefen uttalade vid anmälan av överbefäl­

havarens utredning i 1955 års statsverks proposition, att han icke ansåg det

möjligt att med anledning därav till samma års riksdag framlägga ett

förslag till riktlinjer för försvarets fortsatta utformning. Departements­

chefen hade nämligen kommit till den uppfattningen, att ställningstagan­

det till förslagen måste föregås av grundliga överväganden. Frågornas

komplicerade natur medförde, att man borde ta god tid på sig för deras

lösande så att förhastade åtgärder undvekes och det bleve möjligt att

komma fram till hållbara resultat.

Vid riksdagsbehandlingen av 1955 års statsverksproposition uttalades

9

önskemål om att representanter för riksdagen måtte beredas tillfälle att redan på ett förberedande stadium få göra sin mening gällande vid pröv­ ning av frågan om försvarets framtida utformning (SU 1955:4).

Med anledning av vad riksdagen sålunda uttalat har med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallats en parlamentarisk för- svarsberedning med tolv ledamöter (1955 ars försvarsberedning) för att inom försvarsdepartementet under departementschefens ledning biträda med översyn av överbefälhavarens förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling. Beredningens arbete har i överensstämmelse med riksdagens uttalande icke bundits av begränsande direktiv eller förutsätt­ ningar. Beredningens uppgift har angivits vara att företaga en bedömning ur allmänna synpunkter av överbefälhavarens utredningsresultat och att beakta att största möjliga effekt utvinnes ur de kostnader som lägges ned på försvaret.

Efter samråd med försvarsberedningen och med dess enhälliga tillstyr­ kan anmodade dåvarande chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, i skrivelse den 21 mars 1957 överbefälhavaren att verk­ ställa en överarbetning av 195b års riktlinjer. Av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl borde kostnaderna i främsta rummet beräknas så att de rymdes inom en begränsad anslagsram, innebärande omkring 95 % alternativt 90 % av kostnaderna i ett stabilt penningvärde därest ÖB för­ slag till riktlinjer skulle börja tillämpas så att år 1957/58 motsvaiade ÖB-planens första år med omräkning till dagens penningvärde. Innebör­ den av en kostnadsram enligt ÖB riktlinjer samt de militära konsekven­ serna av en i stort sett oförändrad kostnadsram borde även belysas. Rörande sättet för uppdragets bedrivande m. m. anfördes i skrivelsen

följande.

Utredningen bör grundas på den allmänna förutsättningen att någon avgörande förändring i den gällande, av statsmakterna år 1948 fastställda målsättningen för det militära försvaret icke ifrågasättes.

Vid utredningen skall eftersträvas en sådan avvägning mellan de olika försvarsmedlen, fotad bland annat på en operationsanalytisk värdering av

Kung]. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

1 Beredningen har omfattat — förutom chefen för försvarsdepartementet såsom ord­ förande —- ledamöterna av riksdagens första kammare A. K. Gillström, S. Larsson, seder­ mera statsrådet B. Näsgård och N. G. Svärd samt ledamöterna av riksdagens andra kammare K. E. G. Boija, J. H. Hjalmarson, G. K. V. Larsson, numera statsrådet P. S. Lindholm, B. G. Ohlin, J. M. Skoglund, M. D. E. Ståhl och E. O. Åkerström. Lindholm och Näsgård har sedermera ersatts med ledamoten av riksdagens andra kammare G. Y. Thapper (22 september 1955) respektive ledamoten av riksdagens första kammare V. G. Lodenius (20 februari 1957). Som generalsekreterare förordnades den 30 juni 19o5 statssekreteraren i försvarsdepartementet O. Karleby och till experter utsågs den 11 augusti 1955 översten A. O. Norberg, överstelöjtnanten O. Budqvist, kommendörkap­ tenen av 1. graden D. G. C. Arvas, numera överstelöjtnanten B. L. A. Westin, överste­ löjtnanten N. O. Hansson samt numera generaldirektören E. M. Felirm. Sedermera liar Norberg och Budqvist ersatts med översten S. O. Myhrman (4 januari 1957) respektive majoren C. G. Skoglund (6 februari 1956). Vidare har den 8 november 1957 överste­ löjtnanten C. H. B. Nordenskiöld tillkallats såsom expert.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

stridsmedlen och en bedömning av ett framtida krigs sannolika natur, att

en maximal försvarseifekt uppnås med den ekonomiska insatsen.

Som allmän riktpunkt bör vidare understrykas att en jämn kostnads­

utveckling skall eftersträvas.

Anslagen under kapitalbudgeten böra beräknas så att tillgänglig mate­

riel effektivt kan utnyttjas.

Konsekvenserna av införandet av nya vapen klarläggas.

Utredningen bör avse de allmänna riktlinjerna för försvarsmaktens

framtida utformning så att erforderligt underlag skapas för bedömning

av de föreslagna åtgärdernas konsekvenser.

För utvecklingen på längre sikt framläggas summariska kostnadsberäk­

ningar.

För de närmaste 4 å 6 åren utarbetas ett mera detaljerat förslag med

kostnadsberäkningar.

Resultaten böra framläggas utan dröjsmål och kunna redovisas efter

hand med till en början det mera detaljerade förslaget samt ett utkast till

prognos för utvecklingen på längre sikt.

B. överbefälhavarens utredningar och förslag år 1957

Med skrivelser den 24 oktober 1957 har överbefälhavaren redovisat re­

sultatet av verkställda utredningar med anledning av chefens för försvars­

departementet uppdrag den 21 mars 1957 samt yttrande över förvaltnings­

myndigheternas förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1958/59.

Till överbefälhavarens skrivelser är fogade dels en studie över försva­

rets utveckling med utkast till prognos på längre sikt (i fortsättningen

benämnd studien), dels riktlinjer för krigsmaktens utformning inom de

av departementschefen angivna kostnadsramarna, dels ock — i anslutning

till överbefälhavarens yttrande över myndigheternas medelsäskanden -—

ett eget förslag till krigsmaktens utformning, 1957 års förslag, inom en

något högre kostnadsram än den högsta av de i departementschefens upp­

drag angivna ramarna.

I det följande lämnas redogörelser för studien och därefter för riktlin­

jerna för krigsmaktens utformning enligt de olika kostnadsramarna.

1. Studie över försvarets utveckling

Studien innehåller en prognos för utvecklingen av de faktorer, som är

avgörande för krigsmaktens utformning och omfattning. Prognosen grun­

das på dels resultaten av det inhemska forsknings- och utvecklingsarbetet

dels utländska informationer. Strävan har varit att prognosen skall om­

11

fatta tiden fram till slutet av 1960-talet. I särskilda avsnitt av studien be­ handlas sambandet mellan försvarets målsättning och dess resurser samt synpunkter på atomvapenfrågan. Studien utmynnar i förslag till jämk­ ningar i överbefälhavarens förslag av år 1954. Härvid uppdrages riktlinjer för utformningen av vårt framtida försvar.

Till grund för studien har legat särskilda undersökningar och delutred­ ningar, som utförts inom försvarsstaben, försvarsgrensledningarna och för­ svarets forskningsanstalt samt av särskilt anmodade experter.

Syftet med det utredningsarbete, som legat till grund för studien, an­ ges ha varit att skapa bästa möjliga underlag för avgöranden om försva­ rets framtida inriktning. I frågor av stor räckvidd har därvid utvecklings­ tendensen klarlagts i den omfattning som ansetts erforderlig med hänsyn till behovet av snara beslut. Det framhålles att man vid den fortsatta successiva planläggningen av försvaret måste eftersträva att öka resur­ serna för effektiv bearbetning av planeringsproblemen. Särskilt intresse tilldrar sig härvid de operationsanalytiska metoderna. En förutsättning för rationell planering i framtiden, vare sig med operationsanalytisk eller annan metod, är emellertid att det finns en klar målsättning för försva­ ret. Risken för en felaktig bedömning av framtiden finns alltid. Den i studien föreliggande utredningen bedömes dock vara så tillförlitlig att risken med ett ställningstagande i försvarsfrågan nu är väsentligt mindre än de risker, som skulle följa av att beslutet sk jutes på framtiden.

Inledningsvis erinras i studien om gällande målsättning för det militära försvaret, sådan denna angivits i propositionen nr 206 till 1948 års riksdag.

»Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande försvarsvilja. Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riks- försvaret viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt deltaga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet. Försvarskrafterna böra, som försvarskom- mittén framhållit, utformas så att en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Vidare bör krigsmakten vara skickad att mota överrumplingsförsök, utförda med den moderna invasionsteknikens resurser.»

1954 års förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling grundades på denna målsättning.

Riktlinjerna innebar i princip: att den för försvaret givna målsättningen måste vara utgångspunkt för krigsmaktens omfattning och utformning,

att planer på lång sikt erfordras för att utbildning och anskaffning av materiel skall kunna ske effektivt och ekonomiskt rationellt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

att stigande kostnader är oundvikliga till följd av den tekniska utveck­

lingen samt

att nya vapen måste anskaffas efter hand som de befinnes vara strids-

ekonomiska och blir tillgängliga för oss.

I studien understrykes att dessa principer alltjämt gäller.

Den militärtekniska och militärpolitiska utvecklingen m. m.

Inom den militär tekniska utvecklingen synes Sovjet enligt stu­

dien på viktiga områden ha kommit upp i jämnbredd med Väst. Det fram-

hålles som betydelsefullt, att Sovjet för närvarande mera målmedvetet än

Väst satsar på utbildning av personal inom de tekniska och naturvetenskap­

liga områdena.

Rörande utvecklingen av olika vapen m. m. anföres i studien i huvudsak

följande.

Både Väst och öst har sannolikt redan så mycket atomvapen att dessas

användning inte behöver begränsas till enbart särskilt viktiga mål. Man

maste räkna med att det i mitten på 1960-talet finns atomladdningar i

stora kvantiteter. Atomvapnen kommer inte längre att kunna betraktas

som exklusiva vapen. Möjligheterna att variera atomvapnens storlek och

verkan kommer att öka. Uranvapen och s. k. rena vätevapen torde kunna

begagnas utan att radioaktiviteten blir så stor att den inverkar hämmande

på användningen. Vätevapen kan komma att användas i ett storkrig, främst

sannolikt vid interkontinental krigföring.

Utvecklingen på robotområdet har stor bredd och intensitet främst i

USA och Sovjet men även i Storbritannien och Frankrike. Flera robot-

typer finns i tjänst. Många av dessa har ännu försökskaraktär. Nya och

förbättrade typer tillföres emellertid stridskrafterna under de närmaste

åren. Robot- och raketvapen, som kan medföra atomladdning, har redan

inordnats i USA:s, Storbritanniens och Sovjets krigsmakter. Mot mitten

av 1960-talet torde även interkontinentala robotar av projektiltyp, s. k.

ballistiska robotar, kunna utnyttjas av några stormakter. Det är också

möjligt att ubåtar i undervattensläge transporterar robotar och avskjuter

dem från ett läge tämligen nära målet.

Det anses svårt att ange i hur stor omfattning robotvapen kommer att

ersätta eller komplettera tidigare använda vapen eller vapensystem. Kra­

vet på stigande stridseffekt gör i vissa fall robotvapnen nödvändiga i en

modern krigsmakt. Gemensamt för flertalet robotvapen är dock, att de är

dyrare än de vapen de ersätter eller kompletterar. Det är sålunda i de

flesta fall felaktigt, att man genom att införa robotar av olika slag skulle

kunna nå betydande besparingar och att robotar på kort tid skulle göra

andra vapen överflödiga eller värdelösa.

Lantstridskrafterna förses med artilleri med lång skottvidd och rela­

tivt begränsad pjäsvikt. Artilleriet blir i allt större utsträckning helauto­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

13

matiskt och bandgående. Robot- och raketvapen kompletterar artilleriet. Pansarvärnets verkan stegras med robotkonstruktioner. Detta kräver ökad rörlighet hos stridsvagnen. Stridsvagnar anskaffas i stora mängder. Allt flera pansrade och terränggående fordon, helikoptrar och amfibiefordon tillföres stormakternas arméer. Tendensen går, särskilt i USA, mot att stora delar av arméförbanden skall kunna transporteras med flyg. Den stegrade eldkraften, den ökade skottvidden och den förbättrade rörlig­ heten hos lantstridskrafterna ställer större krav på målbestämning och stridsledning. Dessa krav försöker man tillgodose bland annat med för­ bättrade teletekniska sambandsmedel.

Västs sjöstridskrafter uppbygges kring hangarfartygsbaserade flygför­ band. Flera hangarfartyg med atomdrift tillföres USA:s flotta. I övrigt anskaffas av övervattensfartyg främst jagare och fregatter. Atomdrivna ubåtar införes i USA:s och Storbritanniens flottor. Västtyskland har börjat sätta upp en lätt flotta med jagare som tyngsta stridsenheter. Sovjet kon­ centrerar sig på att bygga ubåtar och har den ojämförligt största ubåts- f lottan. Sovjetmarinen har dessutom en betydande övervattensf lotta med bland annat kryssare och jagare och vidare en kärna till modernt inva- sionstonnage samt starka landbaserade flygförband för marin samverkan. Robotbestyckningen kommer att bli alltmer allmän inom alla flottor.

Moderna tung» eller medeltunga bombplan tillföres kontinuerligt Sov­ jets, Storbritanniens och USA:s fhjgstridskrafter. De har farter strax un­ der ljudets. Bombplan med överljudsfart utvecklas i USA och Sovjet samt i mindre omfattning i Frankrike. De flesta moderna jaktförband kom­ mer inom några år att ha överijudsflygplan. Jaktplan med mer än dubbla ljudhastigheten, med topphöjd omkring 30 km och med väsentligt för­ bättrad stigförmåga projekteras i flera länder. Stridseffekten ökas genom jaktrobotar, radarsikten och omfattande teleutrustning i övrigt. En ut­ vecklingslinje mot lättare flygplan för taktiskt understöd, vilka kan ope­ rera från små och enkla baser, anses böra uppmärksammas.

Luft värns robotar har börjat ersätta det tunga kanonluftvärnet i USA,

Storbritannien och Sovjet. Förbättrade typer kommer efter hand att till­ föras stridskrafterna i stegrad takt. Sannolikt kommer de så småningom att överta en del av jaktplanens nuvarande uppgifter.

Övriga vapen såsom handvapen, raketer, minor, torpeder och brandstrids­ medel förbättras fortgående. Äldre materiel ersättes efter hand.

Utvecklingen i fråga om stridsgaser och biologiska stridsmedel fortsätter. Dessa stridsmedel kan bland annat användas i terrorsyfte om man vill und­ vika materiell skadegörelse mot t. ex. baser och förbindelser. Utsprid- ningsmaterielen medger att stora ytor snabbt kan beläggas från luften. Stridsgaser kan komma att utnyttjas bland annat mot mål, som är svåra att i detalj lokalisera och som inte kan bekämpas med andra medel.

Till krigstransportmedlens utveckling bidrar utvecklingen av civila

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

transportmedel. Den växande tillgången på stora transportflygplan kom­

mer att avsevärt öka transportkapaciteten på långa sträckor. Utvecklingen

av flygplan, som kan starta och landa på mycket korta sträckor, och av

helikoptrar är även av betydelse.

Spanings-, stridslednings- och sambandsmateriel samt telemotmedel och

passiva spaningsförsvårande åtgärder, såsom maskeringar, skenanlägg­

ningar och rök, förbättras. Sammanställning av spaningsresultat, beräk­

ningar av underlag för stridsåtgärder m. m. och den matematiska behand­

lingen därav automatiseras alltmer.

Stora framsteg göres även inom skgddstekniken. Av ekonomiska skäl är

det emellertid möjligt att åstadkomma ett fullständigt fortifikatoriskt

skydd mot atomvapen endast för ett fåtal mycket kvalificerade skydds-

föremål. Det fortifikatoriska skyddet för övriga viktiga objekt måste där­

för vägas mot det skydd, som kan åstadkommas genom utspridning, maske­

ring och rörlighet.

Enligt studien är det i huvudsak tre faktorer inom militärtekniken,

vilka kan påkalla jämkningar i 1954 års förslag till riktlinjer för den

svenska krigsmaktens utformning, nämligen ökad tillgång till atomstrids­

medel, ökad klarhet om våra egna möjligheter att tillverka atomvapen samt

ökade krav på tekniska och ekonomiska resurser för att hålla ett modernt

försvar.

«

Tillgången till atomstridsmedel i USA och Sovjetunionen har sålunda

ökat snabbare än beräknat. Flera länder har redan erhållit eller fått löfte

om vapenbärare för atomstridsmedel och har därmed — i händelse av

storkrig — i praktiken tillgång till atomvapen. Man måste således utgå

ifrån att atomvapen kommer att användas i varje fall i ett storkrig. Allt

flera länder inriktar sig på detta. Det är troligt, att en fiende vid angrepp

mot oss kommer att använda de medel, bland annat atomvapen, som snab­

bast leder till att han uppnår sina syften.

Vidare har våra egna möjligheter att framställa atomladdningar kom­

mit i ett klarare läge. Med tämligen stor säkerhet kan nu sägas, att det

är möjligt för oss att med överkomlig personell och ekonomisk insats fram­

ställa atomladdningar, som kan anpassas till inom landet producerade

vapenbärare. (Jfr avsnittet Synpunkter på atomvapenfrågan i det föl­

jande.)

Slutligen har kraven på de ekonomiska och tekniska resurser, som ford­

ras för att vidmakthålla en modernt utrustad krigsmakt, stegrats i snab­

bare takt än vad som tidigare förutsetts. Det har blivit så omfattande och

så dyrbart att tillföra stridskrafterna nya vapen, att även stormakterna

måste begränsa sig. Ju mer komplicerade vapnen blir, desto längre tid tar

det från det att ett nytt vapen befinner sig på experiment- eller prototyp­

stadiet till dess det har serietillverkats och tillförts förband. Detta med­

för att det blir allt svårare för en nation att ensam utveckla och anskaffa

15

alla stridsmedel. Stater, som är anslutna till militärallianser, strävar där­ för alltmer att mellan sig fördela insatserna för utveckling av nya strids­ medel för att minska den enskilda nationens kostnader.

Vår alliansfria politik kräver emellertid enligt studien att vi i stor ut­ sträckning själva ger vårt försvar den allsidighet och styrka som är nöd­ vändig. Av ekonomiska och tekniska skäl anses det dock erforderligt att vi får möjlighet till ökat utbyte av tekniska informationer och inköp av krigsmateriel från andra länder.

De utvecklingstendenser inom militärtekniken som främst får återverk­ ningar för vår egen del kan enligt studien sammanfattas sålunda.

Tillgången på kärnvapen bedömes allt mer komma att inverka såväl på strategien som på taktiken. Robotar kommer att delvis ersätta såväl flyg­ plan som artilleri (armé-, luftvärns-, kust- och sjöartilleri). Tidigare an­ vända typer av vapen utvecklas för att kunna användas, då de nya vap­ nen inte är lämpliga. Själva kan vi inte stå utanför den snabba tekniska utvecklingen. Förutsättningar finns för att vi successivt skall kunna an­ passa vårt försvar efter den militärtekniska utvecklingen.

Den militärpolitiska utvecklingen under de senaste åren har enligt studien inte jävat den bedömning av det allmänna strategiska läget, som gjordes år 1954. Sålunda kvarstår den djupa misstron mellan de bägge maktblocken och det kalla kriget fortsätter. Den på ömse sidor prokla­ merade viljan till fred och avspänning har inte minskat misstron beträf­ fande motpartens verkliga avsikter. Ingendera sidan har velat eller vågat uppge något väsentligt i sina maktpositioner. De stora politiska frågorna, Tysklands återförening, nedrustningen och atomvapenkontrollen, är fort­ farande olösta. Det är svårt att se hur någon lösning, som innebär garanti mot krigiska konflikter, kan komma till stånd så länge de giundläggandt motsättningarna består. De svåra kriserna under 1956 i Ungern och Suez samt oron i Mellersta östern och Polen visar hur riskfyllt läget är.

Inom FN fortsätter arbetet på att söka få till stånd överenskommelser om nedrustning och kontroll av atomvapen. Några reella framsteg har emellertid ännu inte gjorts. Ett skäl är enligt studien att ingen av stor­ makterna vill riskera att nedrustningsåtgärderna leder till en relativ för­ svagning av den egna maktpositionen.

Beträffande utvecklingen efter 1954 av stormakternas militära stgrkeförhållanden anföres i studien, att Öst fortfarande är numerärt överlägset i vad avser armé, taktiskt flyg och ubåtar. Väst är överlägset i fråga om strategiskt flyg och sjöstridskrafter i övrigt. Båda parter har tillkänna­ givit vissa minskningar av de stående styrkorna. Detta innebär dock en­ ligt studien tills vidare inte någon minskning i deras militära styrka efter mobilisering. Vad avser robotvapnen är det enligt studien en öppen fråga om någondera parten har ett väsentligt försprång. Såväl öst som Väst har företagit experiment med interkontinentala robotar. Tillräckligt underlag

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

anses inte föreligga för att bedöma vem som först kan bli färdig att sätta

in sådana vapen under ett krig.

Uran- och vätebomber innehas som tidigare nämnts av både öst och

Väst. Avgörande för deras betydelse i den totala maktbalansen är enligt

studien dels tillgången på strategiskt flyg eller robotar, som kan föra fram

bomberna till huvudfiendens hemland, dels innehavet av ett så stort an­

tal baser att åtminstone några kan beräknas förbli brukbara även efter

ett överraskande krigsutbrott, dels ock graden av beredskap för det stra­

tegiska flyget (robotvapnen) och luftförsvaret. Båda parterna har också

kärnvapen med mera begränsad verkan för i första hand taktisk använd­

ning. I de europeiska länder, som är anslutna till något av de militära

allianssystemen, förbereder man användandet av sådana vapen i ett even­

tuellt krig.

Fruktan för ett atomkrig mot det egna landet utgör enligt studien en

starkt avhållande faktor för stormakterna att inleda ett storkrig. Ju mera

insikten om atomvapnens verkningar tränger igenom, desto angelägnare

måste folken bli att inte låta internationella spänningar och tvister ut­

veckla sig till ett världskrig. Därigenom bedömes risken för lokala krig

bli större, särskilt inom områden och beträffande stater som är militärt

svaga eller saknar vital betydelse för endera parten. Den fortgående ten­

densen hos stormakterna att koncentrera sig på vapen med stor förstö­

relseförmåga kan göra det svårare för dem att ingripa i lokala konflikter.

Denna utveckling inskärper enligt studien betydelsen för småstater av att

ha starka egna försvarsmedel även av konventionell art.

En jämförelse mellan stormaktsgruppernas totala resurser visar således

enligt studien att det för närvarande råder maktpolitisk jämvikt.

Överbefälhavaren bedömde år 1954 risken för ett isolerat krig mot

Sverige vara liten bland annat med hänsyn till att ingen av stormakts-

grupperna kunde väntas finna sig i den maktförskjutning, som en eröv­

ring av Sverige skulle innebära. Enligt studien finns det inte någon an­

ledning att frångå denna bedömning. Förutsättningen är dock dels att det

svenska försvaret fortfarande är så starkt att vi inte snabbt och lätt kan

betvingas, dels att den förut omnämnda tendensen hos stormakterna att

övergå till vedergällningsvapen inte ytterligare väsentligt skärps.

Den största krigsrisken för Sverige synes enligt studien fortfarande vara

att landet blir indraget i en allmän konflikt mellan stormakterna. Den

sammanhänger med Sveriges geografiska läge på gränsen mellan de två

maktblockens intressesfärer. Den svenska utrikespolitiken syftar till att

genom alliansfrihet i fred söka bereda oss möjlighet att undgå krig. I den

mån stormakterna sätter tro till hållfastheten i vår föresats att inte låta

vårt område utnyttjas för några angreppsförberedelser, bortfaller enligt

studien ett möjligt motiv för att dra Sverige in i kriget. Vidare innebär ett

starkt svenskt försvar, att priset för en erövring av Sverige blir högt i för­

17

hållande till de fördelar, som kan vinnas. På så sätt tjänar Sveriges ut­ rikes- och försvarspolitik i fred samma syfte, nämligen att om möjligt hålla oss utanför kriget. Om detta kan lyckas beror, anförs det i studien, i väsentlig grad på två sinsemellan sammanhängande faktorer: stormak­ ternas strategiska intresse av det skandinaviska området i händelse av krig och förloppet av ett storkrig särskilt i dettas inledningsskede.

Det är enligt studien svårt att avgöra huruvida Västtysklands upprust­ ning ökar eller minskar riskerna för anfall genom Sverige. Varken denna förändring eller någon annan nu skönjbar teknisk eller politisk förändring- anses emellertid rubba slutsatsen från 1954, att stormakternas intressen i Skandinavien medför uppenbara risker för att Sverige i händelse av ett världskrig skall bli indraget i detta.

Beträffande det sannolika förloppet av ett storkrig kan man enligt stu­ dien göra vissa alternativa antaganden.

Ett alternativ är sålunda att ett storkrig utbryter överraskande och in- ledes med ömsesidiga kärnvapenanfall. Härvid kommer båda sidorna åt­ minstone under inledningsskedet att i första hand rikta sina anfall med flyg- och fjärrvapen mot fiendens baser och övriga anläggningar för detta slags krigföring. Eftersom svenskt område inte rymmer några sådana ba­ ser och anläggningar, borde det för de krigförande i detta skede inte vara nödvändigt att även angripa Sverige. Stormakterna kan visserligen även i denna fas av ett storkrig anse det värdefullt att få tillgång till svenskt territorium. För detta ändamål kan de sätta in stridskrafter, som inte erfordras för den strategiska luftkrigföringen. Anfallet måste då snabbt kunna leda till resultat, om det skall ge angriparen någon fördel. Stor­ makterna måste emellertid ta även fortsatt krig med i beräkningen och snarast skapa sig gynnsamt utgångsläge därför. Disponibla armé-, sjö- och taktiska flygstyrkor kan utnyttjas för sådana operationer. Dessa kan så­ lunda igångsättas samtidigt med den strategiska luftkrigföringen.

Ett annat alternativ anses vara att storkriget kommer först så små­ ningom efter en period av ökad politisk spänning och lokala konflikter. Utvecklingen kan då tänkas bli den, att stormakterna i fruktan för kärn­ vapenangrepp mot de egna territorierna till en början söker begränsa de lokala krigen. Först sedan detta misslyckats utbryter storkrig med kärn­ vapenanfall varefter förloppet kan bli ungefär detsamma som det förut antydda. Sveriges möjligheter att hålla sig utanför ett krig i vår närhet anses i detta fall bli mindre. Om stormakterna hyser tilltro till vår dekla­ rerade politik, gäller fortfarande att vi inte riskerar angrepp för att omöj­ liggöra vårt deltagande i kriget på motståndarens sida. Den största faran för oss ligger därför i att endera parten skulle vilja utnyttja svenskt terri­ torium för att där skaffa sig baser och radarsystem eller för att säkra till­ trädet till östcrsjöutloppen och till de danska och norska territorierna och därigenom förbättra silt utgångsläge för ett fortsatt krig. Om detta är

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

18

krigsmålet lär angriparen försöka ockupera landet, eller åtminstone de

delar han avser begagna, i så oskadat skick som möjligt. Ett starkt svenskt

försvar, stött på en oböjlig motståndsvilja, kan då få priset för de efter­

traktade fördelarna att te sig för högt. Om anfallet trots allt kommer

till stånd, kan vi om utvecklingen fram mot ett krigsutbrott för vår del

inte går alltför fort ha vunnit en tidsfrist, som underlättar vår mobilise­

ring och utrymning samt grupperingen av våra styrkor. Det kan emellertid

hända att angriparen just genom överraskning och snabbhet i silt anfall vill

ställa världen inför ett fullbordat faktum. Ett svenskt försvar, med tillräck-

styl ka och beredskap för att hindra den anfallande att snabbt nå sina

mål, är alltså även i detta alternativ nödvändigt.

Det kan ej heller uteslutas, att storkriget och därmed kärnvapenan­

fallen aldrig börjar men att krigshändelserna det oaktat får en omfatt­

ning. som för Skandinavien och därmed även Sverige in i farozonen. Här­

igenom inträder en tredje möjlighet, som kan komma att ställa oss inför

större påfrestningar än någon annan. De kärnvapenanfall, som i de tidi­

gare alternativen insatts mot var motståndare av andra stormakter, ute­

blir nämligen. Därmed försvinner också det indirekta understöd, som

dessa angrepp skulle ha inneburit för oss. Vi blir då hänvisade enbart till vår

egen styrka och det begränsade understöd, som på annat sätt kan lämnas

oss utifrån.

För samtliga alternativ gäller enligt studien att möjligheterna för ett

land som vårt att erhålla militärt bistånd utifrån i händelse av angrepp

i första hand är beroende av om vederbörande stormakt anser hjälpen

befogad med hänsyn till det allmänna krigsläget. Ett lands alliansanslut­

ning kan visserligen vara en politisk faktor, som starkt medverkar till

beslutet att lämna understöd, men för det militära biståndets effektivitet

blir enligt studien de allmänna strategiska hänsynen och möjligheterna i

sista hand bestämmande. Dock innebär det en given fördel, om under­

stödet förberetts redan i fred. Eftersom vår alliansfrihet bland annat inne­

bär, att några sådana förberedelser inte kan vidtagas, får vi anpassa oss

därefter så att vi kan undvara denna fördel.

De synpunkter, som sålunda anförts, har enligt studien sin bakgrund i

det nuvarande världsläget, som militärpolitiskt domineras av motsätt­

ningen mellan öst och Väst. Det understrykes att förändringar i detta läge

i ena eller andra riktningen är möjliga och kan komma att påverka be­

dömningen även för Sveriges del.

Sammanfattningsvis konstateras i studien, att ett storkrig mellan de

stora maktblocken är mindre sannolikt, så länge den nuvarande makt­

balansen består. Om ett storkrig likväl skulle inträffa, är det möjligt att

vi inte blir indragna däri, åtminstone inte i dess inledningsskede, om vi

har ett försvar som gör att vi inte snabbt kan betvingas. Vår krigsmakt

bör utformas med hänsyn till detta. Utformningen måste även vara så­

Kungi. Mcij:ts proposition nr 110 är 1958

19

dan, att vi kan undvika att bli indragna i mer begränsade krig eller i lokala väpnade konflikter.

Beträffande sannolika angreppsmetoder anföres i studien, att krigs­ erfarenheten visar att det är farligt att inrikta försvaret efter bestämda an­ taganden om fiendens tillvägagångssätt. Det betonas, att ett svagt försvar medför att följderna av felbedömningar beträffande angriparens syften, anfallsmetoder och styrka blir större.

Inom ramen för ett storkrig måste emellertid enligt studien en angri­ pare använda sina resurser mot oss med hänsyn till storkrigets krav. Han kan bli tvungen att använda medel, som inte är de bästa eller som är otill­ räckliga för säker framgång. En fiende, som anfaller oss under sådana förutsättningar, tvingas med andra ord också att ta risker, vilket ställer oss på mer jämnställd fot.

I studien lämnas redogörelse för olika angreppsmetoder. De beskrives i huvudsak fristående från varandra. Detta betyder inte, framhålles det, att vi vid ett anfall kan vänta oss att någon av dem kommer att tillgripas som enda angreppsform. En invasion kan sålunda mycket väl ske sam­ tidigt över landgränsen, över havet och genom luften. En bekämpning av hemorten kan utföras samtidigt med invasion o. s. v. Vårt läge som randstat medför, att vi kan angripas på flera kombinerade sätt med stora variationsmöjligheter i vapeninsats.

Bland betvingelsemetoderna nämnes i studien särskilt flyg- och fjärr­ vapenanfall, invasion, avspärrning samt kemisk och biologisk krigföring. Därvid anföres i huvudsak följande.

Den militärtekniska utvecklingen medför, att flyg- och fjärrvapenanfall med användning av atomvapen framstår som en allt farligare betvingelse- metod. Anfallen gör största verkan, om de träffar oss överraskande vid ett krigsutbrott. En stor fara ligger i att anfallsförberedelserna kan göras dolt och att ett anfall kan få stor verkan på kort tid. Om angriparen syftar till att förmå oss till eftergifter genom utpräglad terrorbekämpning utan hänsyn till våra förluster i människoliv och materiella värden kan målen bli våra större städer. I detta fall kan vi även utsättas för anfall med vätevapen. I varje fall måste vi räkna med alt vi kommer att ut­ sättas för hot om anfall med sådana vapen. Angriparen kan också sträva efter att bryta vår motståndsvilja genom anfall mot landets försörjning. Han kommer då sannolikt att samtidigt anfalla nyckelpunkter inom in­ dustrien, för livsmedelsförsörjningen viktiga anläggningar samt import­ hamnar och sjöfart. Då en angripare får förutsättas sträva efter att åstad­ komma ett snabbt avgörande, anses emellertid denna angreppsform mindre sannolik. Ett annat och sannolikare syfte med flyg- och fjärrvapenanfall är att mera direkt påverka vår förmåga att föra krig. Målen kan även då bli städerna men i detta fall är det troligt att t. ex. elkrafts- och drivmedels- försörjningen samt kommunikationerna samtidigt kommer alt bekämpas

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

20

i syfte att skapa oreda och försvåra våra motåtgärder. Anfall kommer

säkerligen att riktas mot luftförsvaret för att reducera dess motverkan och

mot övriga stridskrafter och försvarsanläggningar, i den mån de erbjuder

åtkomliga mål. I detta fall kan flyg- och fjärrvapenanfallen tjäna som

förberedelser för en invasion.

Invasion som betvingelsemetod underlättas i vad avser de tekniska möj­

ligheterna genom transportmedlens utveckling. Sättet för en invasions ut­

förande påverkas också i hög grad av utvecklingen på atomvapenområdet.

En angripare, som använder atomvapen, behöver inte längre bekämpa oss

med stor insats av markartilleri, bombflyg och sjöstridskrafter. Mycket

större effekt ernås med atomvapen, som föres fram av några få vapen­

bärare. Angriparens transportmedel kan härvid i ökad utsträckning an­

vändas för transport av trupper. Om även vi disponerar atomvapen, eller

om angriparen måste räkna med att vi får hjälp med sådana, måste han

å sin sida uppträda på ett för honom försvårande sätt. Invasionen måste

företas spridd och blir på så vis svårare att skydda mot våra motåtgärder

med vanliga vapen. Det blir svart eller omöjligt att utnyttja hamnar och

järnvägar, varigenom fiendens behov av speciella transportmedel ökar be­

tydligt. Härigenom motväges de förut nämnda faktorer, som underlättar

invasion. Denna kan då i stället komma att utföras som atomvapeninsats

mot baser, viktiga kommunikationsleder och anhopningar av stridskrafter

i kombination med en samtidig infiltration. Därvid kan ett stort antal små

slagkraftiga och lättrörliga förband besätta knutpunkter samt kringgå och

avskära våra styrkor.

Beträffande formerna för invasion gör sig enligt studien framdeles i

huvudsak följande synpunkter gällande.

Nordskandinaviens betydelse i de storstrategiska sammanhangen skapar

risk för gränsinvasion i övre Norrland. Som betvingelsemedel mot

Sverige verkar en sådan invasion emellertid förhållandevis långsamt. För-

varningstiden för ett stort invasionsföretag kan även bedömas bli relativt

lång. Kommunikationerna till övre Norrland är emellertid långa och sår­

bara. Detta kan medföra svårigheter både att föra trupper dit och där­

ifrån och att underhålla styrkor där till större antal eller under längre

tid än vad i förväg gjorda förberedelser medger. Om försvaret i Övre

Norrland blir svagt kan därför en gränsinvasion där relativt snart få följ­

der, som blir avgörande för hela landet.

Kustinvasion fordrar tillgång på specialtonnage. Läget beträffande

tillgång på dylikt tonnage måste följas med stor uppmärksamhet. Med

en framgångsrik kustinvasion mot landets centrala eller södra delar kan

en fiende snabbt betvinga oss. Förberedelserna för en kustinvasion med

strategiskt syfte är emellertid också svåra att dölja.

De tekniska möjligheterna för luftinvasion ökar. Tills vidare torde

dock en angripares resurser inte medge, att en luftinvasion tillgripes som

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

21

enda angreppsmetod, men vi måste räkna med luftlandsättningar av in- filtrationskaraktär. Man kan inte heller bortse från risken för strategiska luftlandsättningar inom områden med svagt luftförsvar. Förberedelserna för luftinvasion är svåra att upptäcka.

Angreppsmetoden avspärrning kan enligt studien inte åstadkomma ett snabbt avgörande, om vi har vidtagit rimliga åtgärder beträffande det eko­ nomiska försvaret. Det är därför mindre troligt, att man försöker betvinga oss enbart genom avspärrning. Vi måste dock räkna med att en angripare kommer att anstränga sig att förhindra, att Sverige erhåller tillförsel och militärt understöd utifrån.

Även kemisk och biologisk krigföring kan komma att användas mot oss, dock knappast som enda angreppsmetod. Faran för »anonyma» angrepp med användning av biologiska medel finns emellertid och måste uppmäik- sammas. Några säkra utgångspunkter för den omfattning, i vilken kemiska och biologiska stridsmedel kan komma att insättas, finns ej. Allvarliga skador kan åsamkas oss med dessa stridsmedel, varför skyddsåtgärder och skyddsutbildning inte kan eftersättas.

Om krig eller oroligheter utbryter i vår närhet ställes krigsmakten in­ för uppgiften att värna vår neutralitet. Krigsmakten kan dock enligt stu­ dien inte utformas med särskild hänsyn härtill. Det avgörande skyddet för neutraliteten ligger i krigsmaktens förmåga att genom sin styrka av­ hålla en motståndare från angrepp.

Sammanfattningsvis hävdas i studien att vi måste tillgodose både vårt försvar mot flyg- och fjärrvapenanfall och vårt försvar mot invasion. I annat fall kan nämligen såväl den ena som den andra angreppsmetoden och framför allt båda i förening leda till att vi snabbt betvingas och att

Sverige ockuperas. I studien framhålles också att betydelsen av civilför­ svarsåtgärder, främst utrymning, ökar samt att vi måste vidta åtgärder mot avspärrning och förbereda oss mot kemisk och biologisk krigföring. Slutligen uttalas att fiendens möjligheter att genomföra ett angrepp mot oss och sättet för dettas utförande starkt påverkas av om vårt försvar understödes med atomvapen eller ej.

Sambandet mellan målsättning och resurser

I studien behandlas härefter frågor avseende försvarets principiella ut­ formning med hänsyn till det ändamål som skall tillgodoses med försvaret.

Gällande målsättning för det militära försvaret kommer till uttryck, bland annat, i det uttalande i propositionen nr 206 till 1948 års riksdag, vilket återgivits i det föregående (s. 11).

I 1954 års förslag till riktlinjer hade försvarets resurser och däremot svarande anslagsram beräknats så att målsättningen skulle kunna upprätt­ hållas. Det erinras om att föreliggande överarbetning av 1954 års förslag grundas på förutsättningen, att någon avgörande förändring i målsätt­ ningen inte ifrågasättes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195H

22

Kungl. Maj:Is proposition nr 110 är 1958

De förändringar, som sedan år 1954 inträffat till följd av den militära

och tekniska utvecklingen, är betydande. De är emellertid enligt studien

inte av sådan karaktär, att de i och för sig ger anledning att antaga att

försvarets resurser kan minskas utan väsentliga följder för målsättningen.

Det understrykes att försvarets resurser måste anpassas efter målsätt­

ningen. Detta är också en förutsättning för att vårt folks förtroende för

försvaret — och därmed försvarsviljan — skall kunna bevaras.

Vårt försvar har till huvuduppgift att bevara freden; det är i princip

defensivt. Att uppbygga krigsmakten med inriktning på vedergällning __

vilket den brittiska vitboken av år 1957 ger ett exempel på — skulle en-

ligt studien innebära ett radikalt avsteg från vår nuvarande målsättning.

Det skulle helt förändra vårt militärpolitiska läge med oöverskådliga kon­

sekvenser beträffande risken för att vi skall indragas i krig. En dylik lös­

ning av vårt försvar anses därför icke kunna förordas.

En efter nuvarande principer uppbyggd och efter teknikens utveckling

och för våra förhållanden anpassad krigsmakt synes enligt studien vara

bäst ägnad att ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets handlings­

frihet. Den ger oss möjlighet att med för uppgiften avpassade medel värna

vår frihet och neutralitet.

Hur hög krigsmaktens kvalitet än är måste den enligt studien ha en

viss kvantitativ omfattning därför att försvaret måste täcka ett stort geo­

grafiskt område. Detta innebär inte att vi inom varje del av landet skall

vid varje tidpunkt ha tillräckligt starka stridskrafter för att motstå varje

angrepp. Inom de delar av landet, som har väsentlig betydelse för en an­

gripare eller för vår försvarsförmåga, måste försvaret ha sådan styrka,

att antingen angriparens vinst inte står i rimlig proportion till hans insats

eller angreppet tar så lång tid, att andra staters ingripande till vår fördel

hinner göra sig gällande. I övriga delar av landet måste vi nöja oss med

att organisera bevakning och skydd mot överrumpling och infiltration med

små styrkor samt skapa möjligheter för att dit omgruppera större styrkor.

Försvaret maste även syfta till att skydda medborgarnas liv och egendom.

Den tolkning 1948 års målsättning erhöll i 1954 års förslag innebar, att

vår krigsmakt skulle hejda anfall tillräckligt länge för att vi skulle kunna

få understöd utifrån innan avsevärda delar av landet erövrats eller mot­

ståndet behövt uppges. Vårt försvar skulle sålunda principiellt ha en —

om ock tidsbegränsad — avvärjande, hindrande och skyddande förmåga.

Därigenom uppnåddes även det fredsbevarande syftet. Vårt behov av strids­

krafter bedömdes med hänsyn till hur och med vilken styrka fienden

kunde tänkas angripa oss. Det behov, som redovisades i 1954 års förslag,

angavs vara det minimum, som inte kunde underskridas utan att försvaret

Irån början blev otillräckligt inom viktiga delar av landet.

Det lramhålles i studien, att en allt större del av försvarsanslagen måste

avdelas för forskning, försök och utveckling av vapenprototyper för att

23

inte försvarets effektivitet skall äventyras på lång sikt. Kostnaderna här­ för är i stort oberoende av mängden serietillverkad materiel. Detsamma gäller beträffande andra grundkostnader. De för operativt bruk tillgäng­ liga resurserna minskar därför proportionsvis mera ju mindre anslag för­ svaret får. Om försvarets resurser minskas kan följderna för målsätt­ ningen enligt studien i princip anges sålunda.

Luftförsvaret syftar främst till att försvåra en angripares flygoperatio­ ner så, att han inte kan genomföra dem utan stora förluster, och att tvinga honom till ett uppträdande, som avsevärt reducerar hans luftstridskrafters verkan. Vi kan endast luftförsvara sådana områden, som är av särskild betydelse för vår förmåga att hålla ut.

Om våra resurser minskar måste vi därför antingen tunna ut försvaret inom de luftförsvarade områdena eller låta luftförsvaret utgå helt i delar av landet. 1 anslutning härtill erinras om att ej heller de passiva luftför­ svarsåtgärderna, bland annat utrymning, får avsedd effekt, om en angri­ pare har möjlighet till ohämmad insats av flygstridskrafter över stora delar av vårt land eller till att genom en snabb invasion ockupera vårt land.

Invasionsförsvaret syftar till att hejda och om möjligt slå fienden. Dess styrka måste beräknas med utgångspunkt i vad en angripare med hänsyn till övriga engagement kan tänkas avdela för operationer mot föi honom betydelsefulla områden i Sverige. Fiendens styrkeinsats beror även av kommunikationernas beskaffenhet och tonnagetillgången m. m., det slut­ mål han uppställt för invasionen samt det motstånd han beräknar att möta. Eftersom en invasion innebär ockupation av landterritorium, blir i sista hand det motstånd han möter av våra stridskrafter på marken ut­ slagsgivande. Minskar styrkan i vårt invasionsförsvar, måste antingen en uttunning ske inom alla områden — alltså även sådana mot vilka anfall i första hand bedömes sannolika och farliga -— eller försvaret av ett eller flera sådana områden helt utgå och områdena endast bevakas för att kunna upprätthålla vår styrka på andra håll. Det motstånd uttunnade styrkor kan bjuda, blir •— i varje fall så länge vi inte har atomvapen även vid en måttlig minskning kortvarigt och kan endast få en hastigt övergående fördröjande verkan. Följden kan bli en snabb fientlig ockupa­ tion av stora områden. Bortflyttning av befolkningen kan redan i ett tidigt skede bli nödvändig. Svagt försvarade områden kan inte heller användas för uppläggande av större förråd, som baser lör flyg- och sjöstridskrafter eller för produktionsanläggningar av vikt för landet i krig. Redan i ett tidigt skede måste i stället förnödenheter undanföras. Härtill kommer de förluster och den förstörelse, som uppstår i samband med en fientlig ockupation.

Minskning av resurserna kan även innebära minskad förmåga till ut­ hållighet i krig. Det kan därvid exempelvis bli nödvändigt att begränsa anskaffningen i fred av krigsmaterielreservcr och att avstå från särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

24

stridskrafter och anordningar för att skydda importsjöfarten. Kan vi inte

tillförsäkra vårt försvar en sådan uthållighet, att understöd utifrån hinner

■\eika, minskar våra inotståndsmöjligheter starkt.

Följden av att försvarets resurser minskas blir således enligt studien

under alla förhållanden att dess fredsbevarande effekt nedgår.

Synpunkter på atomvapenfrågan

Undei ett särskilt avsnitt i studien anföres vissa synpunkter på frågan

om atomvapen bör ingå i det svenska försvaret. Man konstaterar, att krigs­

maktens styrka skulle öka, om den framdeles tillfördes atomvapen. Frå­

gan om atomvapen inom vårt försvar har emellertid föranlett debatt. Det

har därför ansetts motiverat att i studien något utveckla fördelar och nack­

delar med att vårt försvar tillföres atomstridsmedel. Härvid beröres dock

icke de rent moraliska invändningar, som förts fram mot en anskaffning

av atomvapen.

Alla militära synpunkter talar enligt studien entydigt och starkt för en

anskaffning av atomvapen, så länge vi måste räkna med att en angripare

kan komma alt använda sådana vapen. De militära skälen för att för­

svaret bör innefatta atomstridsmedel utvecklas i studien sålunda.

Saknar vi atomstridsmedel, kan en angripare utnyttja sin överlägsen­

het i trupp och materiel för att utföra koncentrerade anfall. Vi måste

däremot ta hänsyn till att angriparen har möjlighet att använda atom­

vapen. Härvid får vi söka begränsa våra förluster genom att gruppera

våra förband spridda över stora ytor. Trots detta riskerar vi stora för­

luster, eftersom vi måste fylla vår brist på atomvapen med insats av flera

och mer personalkrävande vapen. Vår gruppering över stora ytor med­

för därtill betydande svårigheter för ledning och sammanhållning samt

mindre möjligheter till en samlad kraftinsats. Dessa faktorer samverkar

till att våra utsikter att avvärja anfall blir mindre.

Om vi däremot förfogar över atomstridsmedel tvingas även angriparen

att sprida sig, varigenom balansen i möjligheterna att utnyttja vanliga

stridsmedel äterställes. Härtill kommer att det i regel är svårare för den

anfallande än för den försvarande att t. ex. genom fältarbeten skydda sig

mot atomvapenanfall.

Atomvapen är vidare i många fall billigare i förhållande till effekten

än konventionella vapen. Endast genom insats av ett stort antal vanliga

\ apen kan man nå samma verkan som med atomvapen. Ändå kan man

aldrig med dem uppnå atomvapnens momentana verkan. En motsvarande

insats kräier vidare långvariga förberedelser och en ansamling av vapen

och personal, som motståndaren genom insats av sina atomvapen kan slå

ut. Innehav av atomvapen kan således komma att bli vår enda möjlighet

alt göra striden jämn.

Beträffande den radioaktiva strålningen anföres i studien, att dess verk­

Kungl. Miij:

I

s

proposition nr 110 år 1958

25

ningar ännu inlc kan sägas vara fullt klarlagda. Ej heller vet man säkert om man kan tillverka s. k. rena kärnladdningar. Den svenska krigsmak­ ten torde emellertid enligt studien inte ha bruk för större atomladdningar än sådana, som utvecklar endast tusendelen av den radioaktiva effekten hos de senaste årens stora vätebomber. Om man tar hänsyn till vad vi kan komma att utsättas för om vårt framtida försvar blir för svagt för sin upp­ gift, måste det enligt studien vara riktigt att vi anskaffar och till självför­ svar använder atomvapen.

Som ett argument mot anskaffning av atomvapen har vidare framförts den åsikten, att atomvapen i vår krigsmakt skulle innebära ett latent hot mot andra länder och därigenom öka risken för angrepp mot oss. Enligt studien föreligger inte någon risk för att vi skall råka i krig på grund av att vi skaffar atomvapen. Skälen härför utvecklas sålunda.

Det torde bli svårt att finna något exempel på att en angripare under­ låter att utnyttja ett effektivt vapen enbart därför att försvararen inte förfogar över samma stridsmedel. Om man kunde utgå från att en angri­ pare skulle uppträda så, borde vi ha ett så svagt försvar, att en motstån­ dare inte behövde använda atomvapen för att betvinga oss. Vi skulle i så fall helt frångå de grunder på vilka vår försvarspolitik nu vilar. Historien ger däremot exempel på att två krigförande, som ägt samma slag av vapen, avstått från att använda dem därför att båda parter varit osäkra om kon­ sekvenserna av att motståndaren använder samma vapen. Likaså finns exempel på att en krigförande tillgripit ett vapen just av den anledningen alt motparten inte ägt tillgång till detta och inte varit i stånd att använda det. Det finns därför starka skäl att förmoda, att frånvaron av atom­ vapen i den svenska krigsmakten snarare ökar än minskar sannolikheten för att en angripare använder sådana mot oss. Endast om atomvapen i vårt land kan utgöra ett latent hot av väsentlig betydelse mot en presum­ tiv angripares hemland, kan anskaffningen av sådana vapen öka risken för angrepp mot oss. Ett svenskt innehav av atomvapen kan enligt stu­ dien uppfattas som ett dylikt hot endast under förutsättning, att vi dels har atomladdningar i betydligt större antal eller av kraftigare typ än vad som fordras för våra defensiva uppgifter, dels har vapenbärare som från baser i Sverige kan nå viktigare mål i angriparens hemland. Vi har emel­ lertid inte ekonomiska resurser, vare sig nu eller i framtiden, att skaffa sådana vapen och vapenbärare. Detta förhållande är enligt studien uppen­ bart både för oss själva och för andra länder.

I studien dragés den slutsatsen att, om hänsyn tages till alla för- och nackdelar, atomvapen snarast möjligt måste tillföras vårt försvar. De som har ansvaret för värt försvar kan enligt studien inte uraktlåta alt kräva, att alla möjligheter inom ramen för våra resurser utnyttjas för att vår krigsmakt skall bli så effektiv som möjligt.

Slutligen påpekas i studien, att eftersom vi måste räkna med all bli

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 110 är 195S

26

Kungl. Maj:Is proposition nr 110 år 1958

utsatta för verkan av atomvapen, måste vi — oberoende av om vi själva

får atomvapen eller ej — studera deras verkningar och vidtaga åtgärder

för att skydda oss däremot.

Vårt framtida försvar

I det sista avsnittet av studien, vilket behandlar vårt framtida försvar,

ges vissa riktlinjer lör totalförsvarets utformning.

Det betonas till en början, att försvarets fredsbevarande effekt i fram­

tiden liksom hittills ytterst kommer att bero på medborgarnas vilja till

motstånd. Motståndsviljan måste byggas på vetskapen om att medbor­

garnas liv så långt möjligt skyddas och att alla, i den ena eller andra

formen, med utsikt till framgång kan delta i kampen för landets försvar.

Alla till krigstjänst fullt dugliga värnpliktiga bör få en grundläggande

vapenutbildning. Om de inte tas i anspråk för andra militära eller civila

uppgifter, bör de i krig ingå i förband, som uppsättes av hemvärnet (drift-

Aärnet). På så sätt kan varje fullt vapenför svensk göra sin insats i striden

mot en angripare, i sista hand i en motståndsrörelse.

Man konstaterar vidare att det för närvarande icke finns och ej heller

inom överskådlig framtid kommer att finnas några aktiva försvarsmedel,

som kan ge befolkningen tillräckligt skydd mot följderna av flyg- och

robotanfall med kärnvapen. Även om det aktiva luftförsvarets jaktflyg,

luftvärnsartilleri och luftvärnsrobotar otvivelaktigt kan tillfoga anfallande

bemannade flygplan och robotar av flygplantyp stora förluster, kommer

en del av dem att kunna bryta igenom och åstadkomma stor förödelse.

Robotar av projektiltyp kan för närvarande inte förstöras, medan de är

på väg mot målet. Motståndsförmågan mot terroranfall måste därför en­

ligt studien bygga på omfattande civilförsvarsåtgärder, främst utrymning.

Det uttalas att vi har bättre möjligheter än de flesta andra länder att med

passiva åtgärder skydda oss mot hemortsbekämpning.

I fråga om krigsmakten erinras i studien om att tre år har gått sedan

överbefälhavaren avgav 1954 års förslag till riktlinjer för krigsmaktens

utformning. Redan av tidsskäl är därför en anpassning erforderlig. Vidare

har en stor del av materielen blivit dyrare än vad som kunnat förutses,

samtidigt som anslagen till försvaret varit väsentligt mindre än som för­

utsattes i 1954 års förslag. Dessa förhållanden har medfört ett ackumu­

lerat behov av reformer samt minskad styrka hos krigsmakten.

Såsom den viktigaste åtgärden för att motverka en alltför kraftig minsk­

ning av försvarets effekt i förhållande till en angripares betecknas i stu­

dien anskaffning av atomvapen. Det betonas att det är nödvändigt att

anskaffa atomvapen, som vi själva helt disponerar över, om vi vill hålla

ett försvar som är obundet av avtal om stöd från andra stater.

Den omständigheten att det tar flera år att tillverka atomvapen får

enligt studien icke fas som förevändning för att uppskjuta erforderliga

27

undersökningar i förhoppning om att under mellantiden läget skall ut­ vecklas gynnsamt och garantier skapas för att atomvapen inte kominer till användning i ett framtida krig. Med tanke på hur vart försvarsläge skulle te sig om några år, om dylika garantier inte skulle ges, är det nöd­ vändigt att snarast genomföra forskning och övriga erforderliga under­ sökningar för svensk atomvapentillverkning. Detta innebär inte, anförs det i studien, att vi hinder oss så att vi ej kan ansluta oss till ett atomvapen­ förbud, om ett sådant kommer till stånd.

Undersökningar beträffande möjligheterna för svensk atomvapentill­ verkning har utförts och pågår alltjämt. De resultat som hittills nåtts visar enligt studien att vi skulle kunna tillverka atomladdningar till ett pris av storleksordningen 10 miljoner kronor per laddning. Tillverkning av atomladdningar skulle förutsätta investeringar på omkring 300 mil­ joner kronor fördelade på ca 7 år, förutom anslag till forskning och föi- sök. Om anslag anvisas för programmet, torde enligt studien svenska atomladdningar kunna finnas mot slutet av 1960-talet. I de rikt­ linjer för krigsmaktens utveckling, som framlägges i studien, förutsättes att atomvapen kommer att tillföras vårt försvar.

I fråga om robotar för vårt försvar framhålles i studien att de åtmin­ stone under den närmaste framtiden måste kunna användas utan atom­ laddningar. Vi bör således inte nu anskaffa robotar, som inte hai till­ räcklig träffsäkerhet och verkan med vanliga sprängladdningar. Undei- sökningar visar enligt studien, att förutsättningar finns för inköp utom­ lands av vissa robotsystem samt delar till sådana. Det kan visa sig er­ forderligt med inköp från utlandet för att det svenska försvaret snabbaie skall få tillgäng till vissa robotar, t. ex. luftvärnsrobotar. Våra inhemska resurser kan i sådant fall koncentreras på de projekt, som för oss är vikti­ gast och svårast att anskaffa utomlands. Anskaffningen av robotar är under alla förhållanden så viktig i militärtekniskt och ekonomiskt avseende, att avsevärda medel måste användas för att säkerställa kvalificerad personal för forsknings- och försöksverksamhet.

Den forsknings- och försöksverksamhet som har till syfte att ta fram nya vapen m. m. samt utveckla taktiken för deras användning kan avse­ värt underlättas och påskyndas, om vi ständigt följer utländska eifaren- heter och framsteg. Vi måste därför enligt studien förbättra våra möjlig­ heter att följa utvecklingen utomlands, inte minst på det tekniska området.

Risken för alt ett krigsutbrott kommer mycket snabbt och överraskande understryker enligt studien också kravet pa en effektiv och kontinuerlig underrättelsetjänst. Den medför dessutom att stor vikt måste läggas vid försvarets beredskap. Stora delar av luftrummet skall ständigt kunna övervakas redan i fred. Härutöver gäller i allt högre grad, all övervak­ ning av omgivande havs- och gränsområden skall kunna träda i funktion snabbt. Även andra delar av krigsmakten främst centrala och regio­

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 är 195S

28

Kung!. Maj:ts proposition nr i 10 år 1958

nala ledningsorgan och förband ur luftförsvaret men även begränsade lant-

och sjöstridskrafter — måste kunna verka med kort varsel. Inom alla

delar av försvaret bör eftersträvas en ytterligare utspridning av krigs-

mateiielen ledan i fredstid och en decentralisering av mobiliseringen.

Kraven på den utbildningsverksamhet, som avser att vidmakthålla tidi­

gare inlärda färdigheter, skärpes alltmer. Staber och förband måste vara

beredda för strid eller annan verksamhet, exempelvis luftbevakning, ome­

delbart efter en snabb mobilisering.

o

För Gotlands försvar gäller enligt studien i högre grad än hittills att

omedelbart stridsberedda styrkor är värdefullare än sådana som kan till­

föras efter mobilisering och med tidsödande transporter. I studien uttalas

att särskilda åtgärder måste vidtas i fråga om utbildningsorganisation

m. in. för att tillgodose beredskapskraven.

I den män de tillgängliga resurserna inte förslår att tillgodose såväl

förmågan till stor kraftutveckling i krigets inledande skede som uthållig­

heten under dess fortsättning, inåstc en avvägning ske. Det understrykes

att vårt försvar i högre grad än tidigare måste byggas upp med hänsyn

till att vi skall kunna överleva ett häftigt inledningsskede.

Hela krigsmakten måste anpassas efter den ökade risken för anfall med

atomvapen.

Beträffande det aktiva luftförsvaret uttalas i studien att tillgången till

medel för att aktivt motverka fiendens luftkrigföring är av betydelse för

motståndsviljan. Även om det aktiva luftförsvarets skyddande effekt

minskar i heinortsförsvaret, om angriparen använder atomvapen, är det

fortfarande en nödvändig del i invasionsförsvaret. I fråga om riktlinjerna

för det aktiva luftförsvarets utveckling anföres i studien i huvudsak

följande.

Det offensiva inslaget i det aktiva luftförsvaret måste även i framtiden

tillmätas stor betydelse. Anfall mot framskjutna utskjutningsplatser och

styrstationer kan bli vår enda möjlighet att försvåra insats av vissa slag

av robotar mot vårt land.

Stora ansträngningar bör göras för att få fram 1 uftvärnsrobotar.

Till en början måste vi förmodligen köpa dem från utlandet. Sådana

robotar kan bli ett viktigt komplement och en betydande förstärkning i

luftförsvaret för försvar av särskilt betydelsefulla platser. De kommer i

första hand att ersätta äldre kanonluftvärn och senare delvis även iakt-

riyg-

Bemannade jaktplan har en, jämfört med andra luftförsvarsvapen,

mångsidig användbarhet. De kommer att erfordras under överskådlig

framtid, även om deras uppgifter efter hand kan förändras. Jaktplanen

har förhållandevis lång aktionsradie och kan snabbt koncentreras i olika

riktningar, vilket är betydelsefullt inom vårt vidsträckta land. Jaktpla­

nen bör utrustas för strid under mörker och dåliga väderleksförhållanden

29

och beväpnas bland annat med jaktrobotar, som ökar det enskilda flyg­ planets stridsvärde. Kravet på en hög företagsfrekvens, framför allt vid ett häftigt inledningsskede av ett krig, medför att antalet förare per flyg­ plan bör utökas. Detta i förening med de höga anskaffningskostnaderna samt den förutsedda successiva tillkomsten av luftvärnsrobotar medför att ersättningsanskaffning av jaktplan inte kan ske enligt nu gällande pla­ ner. Antalet flygplan minskar därför efter hand.

Antalet flygbaser bör ökas i relation till flygplanantalet för att möj­ liggöra dels ytterligare utspridning, som är nödvändig med hänsyn till skyddet, dels omgruppering till olika delar av landet. Genom minskade krav på startbanornas längd och genom att använda breddade landsvägar såsom startbanor kan kostnaderna för denna utökning hållas nere.

Luftvärn sautomatkanoner utgör alltjämt en viktig del i det ak­ tiva luftförsvaret och är effektiva mot sådana vapenbärare, som har bäst verkan mot punktmål. På många platser är de ännu det enda aktiva luft- försvarsmedel som kan användas. Luftvärnsautomatkanoner bör därför tills vidare bibehållas respektive anskaffas enligt i stort sett nuvarande planer.

Moderna flygplan har i allmänhet en högt utvecklad teleteknisk navi- geringsutrustning, radarsikten för bombfällning i mörker och ovan moln m. m. Många robottyper är beroende av teleteknisk styrapparatur. Genom att störa och vilseleda dessa teletekniska hjälpmedel kan vi avsevärt minska anfallens verkan. Vikten av alt den föreslagna organisationen för teletekniska mot medel bygges ut och att man efter hand förbättrar effekten hos dessa medel framstår därför med större skärpa än tidigare.

Luftbevakningen och stridsledningsorganisationen måste fortlöpande förbättras för att våra luftförsvarsmedel skall erhålla godtag­ bar verkan. En modernisering av luftbevakningen fordras också för att Övriga stridskrafter och civilförsvaret skall erhålla förvarning om flyg­ anfall. Kostnaderna för en modernisering är dock så störa, att den ej kan genomföras fullständigt inom hela landet. De områden där luftangrepp sannolikt kommer att bli mest kännbara för totalförsvaret måste erhålla prioritet.

Inom invasionsförsvaret gäller enligt studien även framgent, att angri­ paren om möjligt bör bekämpas redan utanför vår kust och landgräns. I studien anges följande utvecklingslinjer för invasionsförsvaret.

För att bekämpa en fiende utanför kusten lämpar sig inom den när­ maste framtiden särskilt attackflyg, som kommer att utrustas med bland annat attackrobotar och som vid behov kan förstärkas med jakt­ flyg. Därtill kommer sjöstridskrafter. Först efter åtskilliga år kan mål till sjöss i nämnvärd utsträckning bekämpas med robotar, som skjutes ut direkt från vårt territorium.

Det erinras om alt attackförbanden nyligen har fått moderna flygplan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Ersättningsanskaffning för dessa ligger sålunda förhållandevis långt fram

i tiden. Förberedelser härför har emellertid redan planenligt påbörjats. 1

vilken utsträckning det nuvarande antalet attaekflvgplan kan eller bör er­

sättas är osäkert. Tills vidare torde man vara tvungen att räkna med att

nuvarande antal attack flygplan inte kommer att ersättas i full utsträck­

ning.

Enligt 1954 års förslag borde försvaret till sjöss i ökad utsträckning

bygga På flyg, som ansågs ha större möjligheter att nå lämpliga anfalls-

lägen i sjökriget än övervattensfartyg. Eftersom attackflyget även i övrigt

bedömdes ha större användbarhet, föreslogs en förstärkning av detta, me­

dan övervattensfartygen fick en något mindre framskjuten plats i försvars­

organisationen. Förslaget gav goda möjligheter till växelverkan i försvaret

till sjöss. Luftkrigsmedlens utveckling sedan år 1954 har emellertid gjort

möjligheterna för över vattensfartyg, särskilt större sådana, att ope­

rera i Östersjön allt mer osäkra. Uppgiften att bekämpa fienden till sjöss

måste sålunda i högre grad än tidigare åläggas attackflyget, vid behov

förstärkt med jaktflyg. Möjligheterna till växelverkan med övervattens-

f artyg i denna del av sjöförsvaret minskar därigenom. Övervatten sfartyg

kan dock fortfarande lösa uppgifter i vissa kustområden och vid skydd

a' kustsjöfart. Detta medför att lätta lartyg, lämpade för dessa uppgifter,

efter hand blir dominerande i flottan. Antalet fartyg av andra typer kom­

mer att minska. Vid en sådan förändring kommer i första hand kryssarna

och äldre jagare att utgå.

Den antydda fördelningen av uppgifterna i försvaret till sjöss och in-

vasionsteknikens utveckling kan komma att medföra ändrade uppgifter

för ubåtarna och som följd härav nya ubåtskonstruktioner.

Till lands kommer atomvapnen och den förbättrade transporttek­

niken att öka tempot i stridshandlingarna. Ett stelt försvar av punkter,

linjer eller begränsade zoner är sårbart om fienden använder atomvapen.

Det är nöd^indigt att skapa skydd mot atomvapen genom utspridning och

rörlighet i kombination med befästningar med hög skyddsförmåga. Genom

ett elastiskt ytförsvar bör den invaderande störas och fördröjas samt be­

tingelser skapas för motanfall. Det gäller sedan att från en utspridd ut-

gångsgruppering samla operativa enheter för att genom anfall slå fienden.

Den angivna utvecklingen framtvingar efter hand förändringar av

arméns organisation. Avvägningen mellan lokalförsvar och hemvärn å

ena sidan och operativa enheter å andra sidan kan behöva förändras. I

de operativa enheterna lägges ökad vikt vid pansrade terränggående for­

don, langskjutande artilleri eller raketvapen (markrobotar) samt pansar-

värnsrobotar. En förutsättning för att tyngre raketvapen och markrobotar

med lång räckvidd skall vara stridsekonomiska är att de förses med atom­

laddning. De kan därför inte införas under den närmaste framtiden. Forsk­

ning och försök bör dock bedrivas. Vikten av att fältförbanden ges ytter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

31

ligare förbättrad strategisk rörlighet ökar. Det är därför önskvärt att

kunna flygtransportera åtminstone mindre förband. Det är emellertid för

dyrt för oss att i fred hålla en särskild flygtransportorganisation för stra­

tegiska transporter. Undersökningar pågår för att finna andra lösningar

av problemet. Möjligheterna härtill beror i hög grad på civilflygets ut­

veckling i vårt land. Flygplan, som kan starta och landa vertikalt eller

på mycket korta banor, t. ex. helikoptrar, erfordras för transporter på korta

sträckor.

Vid mötande av kustinvasion samt i försvaret av skärgårdar, hamnar

och farleder kommer kustartilleriet fortfarande att ha viktiga upp­

gifter. I skärgårdsområdena måste försvaret kunna föras rörligt på grund

av risken för infiltration. För att öka effekten och räckvidden hos kust­

artilleriets stridsmedel tillföres efter hand robotar. Till en början anskaf­

fas lätta robotar, som delvis ersätter lätta batterier. Materielläget moti­

verar emellertid att vissa äldre batterier utgår ur organisationen, vartill

kommer att en successiv minskning av antalet förband måste ske av eko­

nomiska skäl. Kustartilleriets tunga luftvärnskanonförband uppfyller inte

kraven på modernt luftvärn. Dessa förband bör omorganiseras för att be­

kämpa ytmål.

Ökad vikt måste framdeles läggas vid ett över ytan fördelat försvar —

ytförsvar — och bevakning även av sådana områden, som primärt

inte bedömes vara utsatta för direkt invasion. Sannolikheten ökar näm­

ligen för att anfall sker över stora områden, bland annat genom luftland­

sättningar. Den tekniska utvecklingen såväl inom det civila samhället som

av vapnen och medlen för stridsledning har vidare ökat känsligheten för

kuppanfall och sabotage. Våra stridskrafter måste kunna ingripa mot in­

filtration. Det är därför angeläget att det inom vårt vidsträckta, glest be­

folkade land även i framtiden finns möjligheter till väpnat motstånd inom

alla för totalförsvaret betydelsefulla områden. Man måste även av dessa

skäl vidhålla kravet på att alla till krigstjänst fullt dugliga får en grund­

läggande militär utbildning.

1 ytförsvar och bevakning har hemvärnet viktiga uppgifter. Det för­

hållandet, att hemvärnet finns på ett mycket stort antal platser i landet

och kan ingripa praktiskt taget omedelbart, är härvid särskilt betydelse­

fullt. För egentliga försvarsuppgifter och mer kontinuerlig bevakning krävs

dock fäll- och lokalförsvarsförband.

Armén och kustartilleriet måste i ökad utsträckning kunna biträda

civilförsvaret.

Kraven på avspärrningsförsvar sammanhänger med vårt behov av im­

port under krig och möjligheterna att få sådan. Vi måste enligt studien

vara beredda att skydda importsjöfart inom våra och angränsande kust­

farvatten mot anfall främst av ubåtar och flygstridskrafter. Vi måste också

kunna skydda hamnar och lastageplatser samt godsets transport från

32

Kungl. May.ts proposition nr 110 år 1958

dessa. Som komplement till sjötransporterna måste sannolikt flygtrans­

porter användas. Våra möjligheter att hålla starka stridskrafter enbart

för importskydd begränsas emellertid av ekonomiska skäl, då våra för-

svarskrafter främst måste inriktas på att vi skall kunna motstå ett häftigt

anfall i början av ett krig.

Då våra importmöjligheter är osäkra skärpes enligt studien kraven på

vårt ekonomiska försvar. Det är nödvändigt med en betydande, skyddad

och spridd lagerhållning i fred, för att samhället skall kunna fortleva

under ett häl tigt inledningsskede av ett krig och så länge, att import kan

komma i gång. Lagerhållning behövs också för att vi inte skall behöva

tära på resurserna för krig, om importen begränsas eller stoppas på grund

av händelser, som inte geografiskt berör vårt land.

I studien understrykes betydelsen av samverkan mellan totalförsvarets

olika delar. Ingen del kan ses isolerad från de övriga. Om krigsmakten

skall kunna verka med full effekt fordras oundgängligen, att totalförsva­

ret bildar en hållfast enhet. Det betonas att civila myndigheter och verk

m. fl. måste få tillräckliga anslag i fredstid, om de i krigstid skall kunna

lösa sina uppgifter inom totalförsvarets ram.

I fråga om de delar av totalförsvaret som ej ingår i krigsmakten fram-

hålles i studien i huvudsak följande.

De frivilliga försvarsorganisationernas insats är oundgänglig för hela

vårt försvar men särskilt för krigsmakten. De bidrar med ett tillskott till

landets försvarskraft, som mångfaldigt överväger de ringa kostnaderna. De

alltmer komplicerade stridsmedlen medför sålunda ökat behov av perso­

nal för stabs-, sambands-, stridslednings- och underhållstjänst. I luftbe­

vakningen och sjukvårdstjänsten finns många befattningar, som lämpar

sig för frivillig personal. Det frivilliga skytteväsendets betydelse ökar, då

väpnat motstånd måste kunna bjudas i hela landet. Den snabba utveck­

lingen uppställer vidare större krav även på den icke aktiva befälsperso-

nalens kännedom om de ständigt pågående förändringarna i krigsmakten.

Organisationer, som bedriver frivillig befälsutbildning, har i detta avse­

ende en betydelsefull uppgift. Frivilligorganisationerna kan också aktivt

verka för att vidmakthålla och öka föx-svarsviljan.

I studien erinras om att civilförsvaret i 1954 års förslag tillmättes stor

betydelse, vilket även tog sig uttryck i försvarsstabens och civilförsvars-

styrelsens gemensamma s. k. marspromemoria 1955. Förstörelsemedlens

ökade kraft ökar enligt studien efter hand kraven på det passiva luftför­

svaret. Motståndskraften mot terroranfall måste bygga på en långt dri­

ven och snabbt genomförd utrymning kompletterad med skyddsrum. För­

troende för civilförsvarets skyddande verksamhet är därför nödvändigt.

Tidsfristen för utrymning kan bli kort, men utredningar visar, att en ut­

rymning kan ske snabbt om ändamålsenliga förberedelser vidtages. Det

är betydelsefullt att riksledningen i god tid fattar beslut om utrymning.

33

Civilförsvarets och andra samhällsorgans skadeavhjälpande verksamhet måste enligt studien framför allt inriktas på -—- förutom att rädda män­ niskoliv — att nödtorftigt hålla kommunikationerna och livsmedelsdistri- butionen i gång. Det blir nödvändigt med stora inskränkningar i det nor­ mala näringslivet. Produktionen måste i mycket stor utsträckning ersättas med lagring och förrådshållning.

Civilförsvaret måste därför enligt studien få ökade resurser och bättre möjligheter att lösa dessa uppgifter. Detta kräver bland annat en kvali­ ficerad befälskår. Ett antal regionala civilförsvarsförband med erforderlig kvalitet anses böra organiseras. Dessutom bör krigsmakten, främst ar­ méns förband, få vidgade uppgifter i civilförsvarets verksamhet. Ingenjör-, signal-, transport- och sjukvårdsförbanden lämpar sig direkt härför. Lokal­ försvarets cykelskyttebatal joner bör erhålla kompletterande utbildning i civilförsvar stjänst. Hemvärnets uppgifter kan även behöva överses med hänsyn till utrymningsplanläggningen.

Resurserna mot biologisk krigföring, vilka samordnas av medicinalsty­ relsen, anses böra ökas.

Det ekonomiska försvaret bör enligt studien stärkas genom ökad lag­ ring av förnödenheter i utspridda förråd på undandragna platser. Försörj­ ningen efter utrymning måste särskilt uppmärksammas liksom övriga frå­ gor, som aktualiseras av en hemortsbekämpning med moderna stridsmedel.

Krigsmakten måste i stor utsträckning utnyttja civila resurser — förnö­ denheter av olika slag, transportmedel, arbetsredskap m. m. Man kan en­ ligt studien förutsätta, att även andra delar av totalförsvaret kommer att ställa ökade krav på att få använda dessa resurser. Den samordning, som redan nu sker t. ex. i fråga om sjukvården, kommunikationsmedlens an­ vändning och drivmedelsför sörj ningen i krig, måste därför fortsätta och får allt större betydelse. Det kan visa sig nödvändigt att utvidga den även till andra områden, t. ex. livsmedelsförsörjningen.

På det psykologiska försvaret ställes än större krav på grund av den ökade användningen av massförstörelsemedel och de därav framtvingade motåtgärderna, som berör huvuddelen av rikets befolkning. I krig krävs enligt studien en snabb och sannfärdig nyhetstjänst och andia åtgärder för alt stärka motståndsviljan. I fred måste en rad militära och civila myndigheter och organisationer ge vart folk en realistisk upplysning om vad ett krig skulle innebära för samhället och den enskilde medborgaren och vad som fordras för att försvaret skall kunna lösa sina uppgifter.

I studien framhålles vidare alt med hänsyn till den ökade omfattning utrymningen kan beräknas få också de sociala problemen för en omflyttad befolkning måste lösas.

Slutligen behandlas i studien vissa frågor om totalförsvarets ledning. Den högsta ledningen av totalförsvaret kan enligt studien inte anses fylla kraven på funktionsduglighet vare sig i fred eller i krig. Organisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

maste vara sådan att det är möjligt att fatta snabba beslut vid krigsfara,

att totalförsvarets olika delar kan ytterligare samordnas, att ledningen med

kort varsel kan utveckla full effekt på skyddad plats o. s. v. Vid den fort­

satta organisationen av den regionala ledningen måste enligt studien be­

aktas, att de regionala organen kan komma att ställas inför uppgiften att

självständigt och utan direktiv från högsta ledningen leda totalförsvaret

inom olika områden. En delegering av befogenheter synes även motiverad

med hänsyn till atomvapnens stora verkan vid hemortsbekämpning liksom

till den omständigheten att ett modernt krig kan komma att utkämpas

över stora ytor.

2. Krigsmaktens utformning enligt olika kostnadsalternativ

I det följande behandlas såväl det av överbefälhavaren förordade för­

slaget till riktlinjer för krigsmaktens utformning som de alternativ för

krigsmaktens utlormning, vilka utarbetats inom de i chefens för försvars­

departementet uppdrag den 21 mars 1957 angivna kostnadsramarna.

Efter några inledande ord angående sättet för utredningsarbetets be­

drivande lämnas en översikt av de ekonomiska ramarna i de olika alter­

nativen. Härefter upptages vissa frågor vilka återkommer i två eller flera

av alternativen eller eljest är av mera allmän natur. Slutligen följer redo­

görelser för riktlinjerna för organisationens utformning m. m. i olika alter­

nativ. Överbefälhavaren framhåller, att dessa riktlinjer ej får fattas som ett

definitivt uttryck för hur organisationen vid en given kostnadsram kommer

att se ut vid mitten av 1960-talet. Vad som anges är målet för de närmaste

åren. Förnyade överväganden blir nödvändiga för att fortlöpande jämka or­

ganisationen efter utvecklingens krav.

Utredningsarbetet m. m.

Utredningsarbetet med anledning av chefens för försvarsdepartementet

uppdrag den 21 mars 1957 har enligt överbefälhavarens direktiv letts av

chefen för försvarsstaben. Denne har haft biträde av en särskilt inrättad

planeringsavdelning, sammansatt av personal ur försvarsstaben, försvars-

grensledningarna och försvarets forskningsanstalt. Försvarsgrensstaber,

centrala förvaltningar samt olika militära och civila myndigheter har med­

verkat. överläggningar har vidare ägt rum med bland annat 1953 års

civilförsvarsutredning.

Arbetet har inriktats på att utreda dels vilken omfattning krigsmakten

kan få inom de i departementschefens uppdrag angivna kostnadsramarna,

dels hur avvägningen mellan skilda komponenter bör göras i de olika alter­

nativen samt dels vilken målsättning som rimligen svarar mot respektive

alternativ.

35

Undersökningarna har som utgångspunkt haft den »Studie över för­ svarets utveckling», för vilken redogörelse lämnats i det föregående. Där­ utöver har ett stort antal delutredningar utförts i syfte att skapa en fast grund för övervägandena.

Arbetet med det av chefen för försvarsdepartementet givna utrednings­ uppdraget har bedrivits så att studien samt principiella stommar till ut­ redningens fyra kostnadsalternativ förelegat i utkast i slutet av september 1957. Den utformning av försvaret, som därvid visat sig möjlig inom de givna kostnadsalternativen, innebär nedskärningar av försvarsgrenarnas krigsorganisation såväl i förhållande till nuläget som till 1954 års förslag.

Överbefälhavaren har emellertid funnit att en minskning av vår för­ svarsförmåga och därmed en sänkt målsättning för krigsmakten inte bör ske med hänsyn till det ovissa världspolitiska läget, överbefälhavaren — och försvarsgrenscheferna •— har därför ansett att intet av de kostnads­ alternativ, som utredningsuppdraget avsett, bör läggas till grund för stats­ makternas beslut. På grund härav har överbefälhavaren låtit utarbeta 1957 års förslag inom en något högre kostnadsram.

Vid utredningsarbetet har kalkyler utförts för den organisation, mot vilken försvarsgrenarna i olika kostnadsalternativ bör inriktas. Hur an­ passningen bör ske har endast undersökts i stora drag. Den kommer under alla omständigheter att ta flera år — och längre tid ju mera omfattande förändringarna är. Det blir därför möjligt att vid den successiva över­ syn, som enligt överbefälhavaren i fortsättningen bör göras kontinuerligt, komplettera och precisera utredningen i de avseenden, där oklarhet nu kan råda.

Enligt direktiven skulle ett mera detaljerat förslag utarbetas för de närmaste fyra å sex åren. För att kostnadsberäkningarna skall bli sa håll­ bara som möjligt har den kortare tidsperioden valts. Planer för anslags­ utvecklingen på driftbudgeten framlägges sålunda för budgetåren 1957/61 i vad avser 1957 års förslag samt de tre högsta alternativen enligt departe­ mentschefens uppdrag, överbefälhavaren uttalar, att detaljplanen succes­ sivt bör förlängas vid den kontinuerliga översynen, så att den ständigt täcker de närmaste åren.

Ekonomiska ramar

Enligt departementschefens direktiv har utredningsarbetet bundits till fyra kostnadsalternativ för de delar av försvarskostnaderna, som faller under driftbudgeten. Kostnaderna under kapitalbudgeten har däremot i direktiven gjorts beroende av den organisation och materiella omfattning, som krigsmakten anses böra ha inom de givna anslagsramarna under driftbudgeten. Detta har av överbefälhavaren tolkats som ett accepterande av den från militärt håll ofta påpekade nödvändigheten av balans mellan medelsanvisningar på drift- och kapitalsidan.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Kostnadsberäkningarna skulle göras i stabilt penningvärde, hänfört till

dagens prisläge. Vid beräkningen av detta prisläge har hänsyn även tagits

till sådana kostnadsökningar, som kunnat överblickas vid utredningsarbetet

— bland annat höjningen av den fast anställda personalens löner — och

som beaktats i myndigheternas förslag till anslagsäskanden för budget­

året 19o8/59. Om prisläget enligt 1954 års förslag tages som utgångspunkt

kan den totala kostnadsökningen till följd av pris- och löneutvecklingen

härigenom beräknas uppgå till i medeltal 15 %.

Enligt direktiven är de tre högsta alternativen bundna till 1954 års för­

slag på så sätt, att den kostnadssumma — omreglerad till 1957 års pris­

läge — som 1954 beräknades för perioden 1955/65 skall gälla för det högsta

alternativet, av överbefälhavaren kallat alternativ Adam, medan de två

därefter följande alternativen — benämnda alternativ Bertil och alterna­

tiv Cesar utgör 95 % respektive 90 % av denna kostnadssumma.

En a"s de ekonomiska huvudpunkterna i 1954 års förslag var, att för-

svarskostnaderna tilläts långsamt stiga under hela perioden för att kom­

pensera den fördyring, som blir nödvändig genom den tekniska utveck­

lingen. Denna stegring borde enligt 1954 års förslag bli i genomsnitt 2 1/2 %

per år.

Den tidsperiod, som utredningen avser, börjar enligt direktiven med

budgetåret 1957/58. Genom denna förskjutning på två år i förhållande till

1954 års förslag har det högsta alternativet kommit att kostnadsmässigt

ligga 5 % lägre än 1954 års förslag. Kostnadsramen för alternativ Adam

utgör därmed omkring 95 % av den, som fordrades för genomförandet av

1954 års förslag, och motsvarande andelar för alternativen Bertil och Cesar

är omkring 90 % respektive 85%. I 1957 års förslag upptages däremot

den kostnadsram, som skulle ha erhållits om 1954 års förslag realiserats

med början budgetåret 1955/56. Förslaget har utarbetats enligt samma

metoder som alternativen Adam, Bertil och Cesar och kan direkt jämföras

med dessa.

För det Ijärde och lägsta av de alternativ, som skulle undersökas en­

ligt departementschefens direktiv, förutsattes en i stort sett oförändrad

kostnadsram. Detta innebär omkring 75 % av vad som beräknades erfor­

derligt för 1954 års förslag. Det råder dessutom en principiell skillnad

mellan detta alternativ — av överbefälhavaren benämnt alternativ David

—- och övriga alternativ. I dessa räknas nämligen med långsamt stigande

försvarsanslag, medan alternativ David däremot förutsätter oförändrade an­

slag år från år. Detta medför att den oundvikliga tekniska utvecklingen

kommer att framtvinga fortgående minskningar av krigsorganisationens

omfattning och effekt. Skillnaden mellan alternativ David och övriga alter­

nativ kommer därför att för varje år bli allt större.

Kostnadsramarna har beräknats för en tioårsperiod som omfattar bud­

getåren 1957/67. Delberäkningar rörande anslagsutvecklingen avseende

Kurigl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

37

1957 års förslag samt alternativen Adam, Bertil och Cesar har, som förut nämnts, endast utförts för budgetåren 1957/61. Kostnadsramarna under driftbudgeten för perioden 1957/67 utgör i miljoner kronor:

1957 års förslag ............................................ 29 950 Alternativ Adam ........................................... 28 500

» Bertil ........................................... 27 000 » Cesar ........................................... 25 600 » David ........................................... 23 550

Vissa gemensamma frågor m. m.

1957 års förslag samt alternativen Adam, Bertil och Cesar är alla upp­ gjorda inom kostnadsramar som satts i viss relation till kostnadsramen i 1954 års förslag. Förslaget och de tre nämnda alternativen är också lik­ formigt uppbyggda. Problemställningarna i alternativ David är däremot av speciell natur. De frågor som behandlas i det följande är i allmänhet ge­ mensamma för 1957 års förslag samt alternativen Adam, Bertil och Cesar. Först upptages härvid vissa gemensamma grunder för ifrågavarande förslag och alternativ. Därefter behandlas värnpliktsfrågor. Slutligen redogöres för anslagsutvecklingen under budgetåren 1958/61 samt för vissa materiel- och budgetfrågor m. m.

Gemensamma grunder

Krigsmaktens organisation har i samtliga fall utformats med utgångs­ punkt i de riktlinjer som uppdragits i den tidigare redovisade studien över försvarets utveckling.

I alla alternativ har önskemålen om kvalitet och beredskap haft före­ träde.

Anslag har beräknats för forskning och erforderliga undersökningar syftande till att krigsmakten snarast skall kunna förses med atomvapen. Robotar bör efter hand införas i försvarsgrenarnas organisation. För an­ skaffning av luftförsvarsrobotar beräknas särskilda medel. En organisa­ tion för teletekniska motmedel bör utbyggas inom flygvapnets ram.

De olika kostnadsramarna har beräknats med hänsyn till att i studien antydda åtgärder för att åstadkomma högre beredskap skall genomföras.

I alla alternativ räknas med att stridskrafterna på Gotland skall bibe­ hålla i huvudsak nuvarande omfattning.

Det blir i samtliga fall nödvändigt att göra betydande reduceringar i organisationen i förhållande till såväl nuläget som 1954 års förslag. Om anslagen krympes, måste försvarskraften oundvikligen minska, vilket nöd­ vändiggör en ännu strängare prioritering än i 1954 års förslag, strängare ju lägre anslagsalternativet blir. Kraftsamling måste i än högre grad än hittills ske till de verksamhetsområden inom försvaret och till de lands­

delar, som bedömes vara mest betydelsefulla med hänsyn till det framtida

krigets karaktär.

Följande minskningar är genomgående i samtliga alternativ.

Uthålligheten minskas. Förmåga till stor kraftutveckling i krigets in­

ledande skede måste få företräde framför uthållighet under dess fortsätt­

ning. Detta medför att anskaffningen i fred av ersättningsmateriel, re­

servdelar, ammunition och drivmedel begränsas i förhållande till nu till-

lämpade normer.

Mot denna bakgrund är det dessutom nödvändigt att reducera sådana

stridskraftex-, som är avsedda enbart för försvar mot avspärrning. Man

får emellertid inte helt bortse från ett neutralitets- eller krigsläge, där

händelseutvecklingen är så långsam, att även avspärrning blir en känn­

bar betvingelsemetod. Ett sådant läge är emellertid inte lika farligt som

ett plötsligt, häftigt anfall. Styrkor, som i första hand är avsedda för luft-

och invasionsförsvar, kan utnyttjas även för försvar mot avspärrning. För

att en dylik omdisposition skall bli effektiv, fordras emellertid dessutom

en stomme med en ledningsorganisation för avspärrningsförsvar samt sjö­

stridskrafter, särskilt lämpade för sjöfartsskydd. I alternativ Cesar blir

det dock nödvändigt att helt avstå från sådana sjöstridskrafter.

Förskjutningen beträffande försvaret till sjöss från flottan till flyg­

vapnet blir mer utpräglad ju lägre kostnadsramen är. Det blir nödvändigt

att avstå från möjligheterna att ingripa med övervattensfartyg i ett tidigt

skede. Flottans uppgift måste i stället begränsas till försvar av området

närmast kusten och skärgårdarna samt till minsvepning och kustbevak­

ning.

Värnplikts frågor

I samband med utredningsarbetet har bland annat prövats om krigs­

makten i fortsättningen i lika hög grad som hittills bör bygga på allmän

värnplikt. För arméns del har därvid undersökts hur stor styrka som kan

organiseras inom ramen för arméns anslag enligt 1954 års förslag under

förutsättning av 18 månaders värnplikt och talrikare aktivt befäl (= prin­

ciperna för flertalet av NATO:s europeiska förband). Minskningen av an­

talet förband skulle uppvägas av ökad rörlighet. Om förbanden helmotori-

serades skulle därvid antalet operativa förband nedgå till knappt en fjärde­

del av det nuvarande. Tillräcklig rörlighet bedömes dock endast kunna

åstadkommas genom flygtransport. Kostnaderna för en sådan transport­

organisation skulle tvinga till en ytterligare minskning av antalet förband.

Det har befunnits att antalet föi'band som skulle kunna uppsättas på an­

givet sätt skulle bli helt otillräckligt. Även i fråga om flottan och flyg­

vapnet torde rekryteringssvårigheter uppstå. Överslagsmässiga kostnads­

beräkningar visar att en organisation uppbyggd uteslutande på fast an­

ställda och f. d. fast anställda skulle dra en årlig merkostnad av sanno­

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

39

likt minst 150 miljoner kronor. Vinsten med ett sådant system skulle ligga i väsentligt höjd beredskap. Inom de anvisade anslagsramarna an­ ses det emellertid ej ens för flottan och flygvapnet möjligt att frångå värn- pliktssystemet. Även om rekryteringssvårigheterna kunde övervinnas skulle det bli för dyrt. I överbefälhavarens utredningar förutsättes alltså att värnpliktssystemet bibehålies.

Det antal värnpliktiga som erfordras i de olika alternativen framgår av

följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Alternativ

Armén

Marinen

Flygvapnet

Summa

37 500

5 000

7 000

49 500

36 000

4 500

7 000

47 500

34 500

4 000

6 000

44 500

31 000

3 000

5 500

39 500

Beräkningarna förutsätter att nuvarande normer rörande värnplikts­ tjänstgöringens längd bibehålies i huvudsak oförändrade. Flottans och flygvapnets behov av värnpliktiga är i första hand avpassade med hänsyn till fredsbehovet. Arméns och kustartilleriets behov av värnpliktiga är be­ räknade med hänsyn till erforderlig omsättning av krigsorganisationen. Utbildningen är differentierad så långt som möjligt. Befäl, tekniker samt andra värnpliktiga specialister erhåller längre utbildning än övriga värn­ pliktiga. Huvuddelen av de unga värnpliktiga skall utnyttjas i fältförban­ den, och utbildningen måste anpassas med hänsyn till de högre kvalitets­ krav, som måste ställas på dessa förband. Lokalförsvarsförbanden upp- sättes nästan uteslutande av äldre värnpliktiga, som under repetitionsöv- ning omskolats till sina nya uppgifter.

I 1957 års förslag beräknas värnpliktiga behöva tas i anspråk inom krigsmakten efter i stort sett samma regler som för närvarande. I övriga fall däremot kommer under de närmaste åren att uppstå ett ärligt över­ skott av värnpliktiga i förhållande till tillgången, överskottet beräknas till i medeltal omkring 2 000 man i Adam, 5 000 man i Bertil och 10 000 man

i Cesar.

Det blir i dessa fall nödvändigt att begränsa värnpliktskontingenten. I första hand bör för krigstjänst mindre lämpliga värnpliktiga befrias från tjänstgöringsskyldighet i fred. Antalet värnpliktiga, som av medicinska skäl bör förklaras vara i begränsad eller väsentligt begränsad omfattning dugliga till krigstjänst, beräknas under tioårsperioden i medeltal uppgå till knappt 5 000 man årligen. Dylika värnpliktiga hänföres för närvarande till besiktningsgrupperna 3 och 4. Värnpliktiga tillhörande dessa grupper har hittills i första hand utnyttjats för handräckningstjänst. I alternativen Adam och Bertil synes tillräcklig begränsning av värnpliktskontingenten erhållas genom att alla eller ett visst antal av dessa värnpliktiga befrias

från tjänstgöringsskyldighet i fred. Handräckningstjänsten måste i så fall

utföras av fullt vapenföra värnpliktiga.

I alternativ Cesar åstadkommes ej tillräcklig begränsning av värnplikts-

kontingenten genom att värnpliktiga befrias av medicinska skäl. I medel­

tal måste omkring 5 000 man fullt krigsdugliga årligen helt eller delvis

befrias från tjänstgöring i fred (kategoriklyvning). Ur militär synpunkt

bör härvid eftersträvas att för militärtjänstgöring uttaga de värnpliktiga,

som har de bästa psykiska och fysiska förutsättningarna. Överbefälhava­

ren anger i sin utredning vissa tänkbara följder av en dylik kategoriklyv-

ning. Eftersom Kungl. Maj :t redan tidigare tillsatt en särskild utredning

(1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov) som bland

annat skall överväga principerna för en eventuell kategoriklyvning, ingår

överbefälhavaren icke närmare på frågan, hur den nödvändiga kategori­

klyvningen skall genomföras. Överbefälhavaren framhåller att en kate­

goriklyvning innebärande befrielse av fullt vapenföra utgör ett klart av­

steg från den av statsmakterna 1948 antagna målsättningen: »Varje vapen­

för svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret viktiga uppgifter,

bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt delta i kampen för

landets självständighet.» Överbefälhavaren anser därför att de fullt vapen­

föra värnpliktiga, som icke erfordras för krigsorganisationen, bör erhålla

en kort utbildning, som gör dem lämpade att vid behov biträda vid för­

svaret av sina arbetsplatser (motsvarande) och att i sista hand ingå i en

motståndsrörelse. Kostnader för en sådan utbildning, som bedömes uppgå

till omkring 20 miljoner kronor per år, har icke medtagits i alternativ

Cesar.

Anslagsutveckling m. m.

Anslagsutvecklingen på driftbudgeten under de tre närmaste budget­

åren för 1957 års förslag samt alternativen Adam, Bertil och Cesar fram­

går av följande sammanställning.

Under rubriken »Gemensamma kostnader» har sammanförts kostna­

derna för försvarsdepartementet, försvarsstaben, centrala förvaltningsmyn­

digheter, försvarets forskningsanstalt och övriga centrala och gemensamma

organ. I »studien» har uttalats att ökade resurser efter hand bör ställas

till förfogande för underrättelsetjänst, forskning och planering. Möjlig­

heterna att åstadkomma detta blir begränsade i de lägre alternativen. Olika

åtgärder för att skapa en enhetligare och bättre samordnad ledningsorga­

nisation torde dock enligt överbefälhavaren under alla förhållanden bli aktu­

ella (t. ex. förändringar i högkvarterets organisation, enhetlig ledning av

luftförsvaret o. s. v.).

Kostnaderna för den centrala administrationen är inom vissa gränser

oberoende av försvarsorganisationens omfattning i övrigt. I de lägre alter­

nativen bör det dock vara möjligt att så småningom åstadkomma vissa

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Kungl. May.ts proposition nr 110 år 1958

41

Budgetår Armén Marinen

Flygvapnet Gemensamt

Särskilda vapen Summa

1957 års förslag

1958/59 1040

460

1042

198

2 740

1959/60

1025

440

1 100

205

40

2 810

1960/61 1040

420

1 140

210

70

2 880

Alternativ Adam

1958/59 990

400

1025

180

30

2 625

1959/60 1020

365

1070

185

60

2 700

1960/61

1030

330

1 100

190

90

2 740

Alternativ Bertil

1958/59 965

400

985

180

30

2 560

1959/60 975

365

1005

185

60

2 590

1960/61 975

325

1030

190

90

2 610

Alternativ Cesar

1958/59

940

360

975

180

30

2 485

1959/60 925

280

1000

185

60

2 450

1960/61

1

1

1

1

90

2 450

1 Fördelningen kan ej preciseras. Ytterligare reducering av marinens anslag ocli ökning av flyg­ vapnets anslag är erforderlig på längre sikt.

besparingar. Med hänsyn till personalens anställningsförhållanden och de omfattande utredningar, som blir erforderliga under de närmaste åren, om något av alternativen skall genomföras, torde sådana inskränkningar icke ge någon kostnadsbesparing under dessa år. För budgetåren 1958/61 har därför de gemensamma kostnaderna bedömts vara lika i alternativen Adam, Bertil och Cesar. I 1957 års förslag räknas däremot med högre kostnader.

I såväl 1957 års förslag som alternativen Adam, Bertil och Cesar förut- sättes att hemvärnets effekt förbättras dels genom modernisering och komplettering av beväpningen och dels genom ökade anslag till hemvär­ nets verksamhet. Medel härför har beräknats inom ramen för arméns anslag.

Beräkningarna rörande anslagsutvecklingen i alternativen Adam, Bertil och Cesar förutsätter att beslut fattas vid 1958 års vårriksdag beträffande principerna i stort för krigsmaktens utveckling på lång sikt, planer för materielanskaffningen, grunder för de värnpliktigas tjänstgöringsskyldig­ het i fred samt indragning av fredsförband (principbeslut).

Beträffande de förbandsindragningar som blir aktuella har det endast i några fall redan i samband med utredningsarbetet kunnat anges vilka förband som kommer i fråga till indragning. I övriga fall fordras nog­ granna överväganden av såväl operativ som organisatorisk art, innan för­ slag till förbandsindragningar kan läggas fram. Beträffande värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet i fred fordras provisoriska bestämmelser för in­ ryckningen under 1958 i varje fall i alternativ Cesar. Om förslag till för-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

bandsindragningar och till bestämmelser för värnpliktigas inryckning un­

der 1958 skall kunna föreläggas 1958 års vårriksdag, är det därför nöd­

vändigt, att överbefälhavaren snarast möjligt erhåller uppdrag att utreda

därmed sammanhängande frågor för ett visst angivet alternativ.

Enlig! utredningsuppdraget skall en jämn kostnadsutveckling på drift­

budgeten eftersträvas. Detta skulle kunna tolkas så att med undantag för

alternativ David kostnaderna i alla alternativ från och med budgetåret

1958/59 borde ökas med år från år lika stora belopp, överbefälhavaren

har särskilt undersökt möjligheterna att praktiskt tillämpa en sådan linjär

kostnadsutveckling. Härvid har konstaterats att omställning och anpass­

ning till de mindre organisationer, som rymmes inom de olika kostnads-

alternativen, kräver en viss övergångstid, varunder vissa övergångskostna­

der är ofrånkomliga. Det erfordras därför högre anslag under de första

åren än en linjär kostnadsutveckling skulle ge. I gengäld blir anslags­

summorna sedan mindre än vad de skulle ha blivit med en alltigenom jämn

kostnadsutveckling.

Utvecklingen av försvarskostnaderna under fjärde huvudtiteln enligt

olika alternativ åskådliggöres av följande diagram. Å detta har för jäm­

förelse även medtagits kurvan för 5 % av bruttonationalprodukten vid en

antagen årlig stegring av denna med 2 1/2 %.

Miljoner

kronor

3.500 --

3.000

--

Alt. Cesar

Alt. David

------------- o -

Budgetår

43

Enligt direktiven skall anslagen under kapitalbudgeten beraknas så att tillgänglig materiel kan utnyttjas effektivt. Investeringsanslagen under kapitalbudgeten bör med andra ord avvägas med hänsyn till materielan- slagen på driftbudgeten. I enlighet härmed har överbefälhavaren fram­ lagt schematiska och överslagsmässiga beräkningar rörande de genomsnitt­ liga årliga investeringsanslag under kapitalbudgeten som erfordras i alter­ nativen Adam, Bertil och Cesar. Medelsbehovet har därvid uppskattats en­

ligt följande.

Kinigl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Årsbehov

milj. kr.

Alternativ Adam .......................

........................ 240

» Bertil .......................

......................... 220

» Cesar ......................

...................... 190

I dessa belopp har ej inräknats behov av investeringsmedel för att ge­ nomföra ett av överbefälhavaren förordat svenskt militärt atomprogram och ej heller för att flytta ut Stockholms örlogsbas till Muskö.

Vissa materiel- och budgetfrågor

I samband med redogörelsen för 1957 års förslag understryker övei- befälliavaren behovet av fleråriga materielplaner. överbefälhavaren anför

härom i huvudsak följande.

Kostnaderna för krigsmaterielen ökar. Det tar lång tid att utveckla modern krigsmateriel. Vidmakthållandet av moderniteten ställer stora krav, särskilt i fråga om tillgången på kvalificerad personal samt forsk­ nings- och utvecklingsresurser i övrigt. Planering av materielanskaffning måste därför ske på tillräckligt lång sikt. Betydelsen av att ett system med långsiktiga materielplaner vidmakthålles och vidareutvecklas har ytterligare bekräftats. Inom ramen för de riktlinjer, som på längre sikt gäller för krigsmakten, bör försvarsgrenarnas materielplaner i regel om­ fatta minst sju år. Materielplanerna bör revideras regelbundet, allt efter­ som den tekniska utvecklingen fortskrider och säkrare underlag för be­ dömningen erhålles eller helt nya vapen beräknas kunna utvecklas och

anskaffas.

I materielplanerna upptagen materiel behöver enligt överbefälhavaren inte i framtiden nödvändigtvis ersättas till samma antal och med samma slags materiel — exempelvis en kanon med en ny kanon eller ett flygplan med ett nytt flygplan. Då omsättning blir aktuell, kan det mycket väl hända, att såväl kanonernas som flygplanens uppgifter bättre löses med robotar. Dessa får då anskaffas för de medel, som i kostnadsramarna be­ räknats för nya kanoner och flygplan.

överbefälhavaren anför vidare vissa budgettekniska och ekonomiska synpunkter på försvarsgrenarnas materielanskaffning. Man bör enligt över­

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

befälhavaren vid bedömningen av medelsbehoven för materielanskaff-

ningen ta särskild hänsyn till att anskaffningen ofta bindes genom avtal

som sträcker sig flera år framåt i tiden. Avbeställning av utlagda order

medför ofta ekonomiska föi'luster. Rubbningar i ett tillverkningsprogram

till följd av brist på betalningsmedel kan vidare innebära att nödvändiga

kompletteringar av redan anskaffad materiel eller andra gjorda investe­

ringar måste åsidosättas. En ordnad och tillräckligt långsiktig planering

måste enligt överbefälhavaren också anses nödvändig för att den industri­

ella pioduktionen skall kunna bedrivas pa ett rationellt och ekonomiskt

sätt.

Överbefälhavaren framhåller att gällande anskaffningsplaner för för­

svaret delvis utformats mycket olika. Anskaffningen av flygmateriel be-

drives sålunda i enlighet med av statsmakterna godkända planer för fast­

ställd flygvapenorganisation. Systemet har inneburit en viss osäkerhet be­

träffande betalningsutfallet. Anskaffningarna är visserligen i huvudsak

maximerade kvantitativt, men de angivna kostnaderna är baserade på be­

räkningar, som efter hand måste justeras uppåt på grund av teknisk

utveckling och andra oförutsedda kostnadsförändringar, bland annat löne-

och prisstegringar. Dessa kostnadsökningar har till och med budgetåret

1955/56 täckts med tilläggsanvisningar eller anslagshöjningar. Motsva­

rande planer för armén (1953 års tygmaterielplan) och marinen (1953 års

vapenmaterielplan) är däremot maximerade till beloppet enligt i förväg

beräknade kvoter. Någon av statsmakterna godkänd krigsorganisatorisk

grund för dessa planer, jämförbar med antalet flygplan i flygvapenorga­

nisationen, finns inte. I den mån prisförändringar och teknisk utveckling

påverkar kostnadsutvecklingen, måste därför ifrågavarande materielan-

skaffning för armén och marinen kvantitativt och successivt anpassas efter

de medel, som ställes till förvaltningarnas förfogande. Det beträffande an-

skaffningsplanerna för armén och marinen tillämpade systemet har lett

till att vid dessa försvarsgrenar kostnadsstegringar för teknisk utveckling

m. m. inte kunnat balanseras med betalningsmedel. Följden har blivit för­

sening eller reduktion av anskaffningsprogrammen vid armén och mari­

nen. Detta kan enligt överbefälhavaren medföra för försvarets effektivitet

ogynnsamma rubbningar inom uppgjorda planer och ändrad avvägning

mellan olika utgiftsändamål. Överbefälhavaren anser visserligen att för­

skjutningar i och för sig är ofrånkomliga och alltid måste påräknas så­

som ett resultat av den tekniska utvecklingen liksom av förändringar i den

militära målsättningen. Förändringar i avvägningen måste dock motive­

ras av dylika sakliga skäl och bör inte få uppkomma som resultat av en

olikformighet i anskaffningsplanernas konstruktion.

Den omständigheten att beställningsbemyndiganden lämnats utan att

betalningsmedel anvisats i den utsträckning, som beställningsprogram-

mens genomförande förutsätter, har enligt överbefälhavaren åstadkommit

Kimgl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

45

väsentliga svårigheter, överbefälhavaren anser att det bör vara klart, att beställningar, som medför ökade årliga betalningsutfall utöver medgivna årskvoter, inte kan genomföras utan nya riksdagsbeslut, oavsett storleken av outnyttjade bemyndiganden. Kravet på jämn anslagsutveckling i den årliga belastningen på betalningsanslagen måste upprätthållas inte endast av statsfinansiella skäl utan även för att möjliggöra en rationell militär anskaffningsplanering. Sistnämnda synpunkt kan inte tillgodoses, om pla­ neringen rubbas genom att — i förhållande till beräknad årskvot — otill­ räckliga anslag erhålles.

Den tekniska utvecklingen nödvändiggör en viss årlig stegring av bland annat materielanslagen. Likaså nödvändiggör förskjutningar i prisläget vissa årliga förändringar av dessa anslag. Å andra sidan torde det enligt överbefälhavaren vara obestridligt, att riksdagsbeslut om beställningsbe- myndiganden på långsiktiga anskaffningsplaner inte kan binda riksdagen vid större utgifter än som rymmes inom gällande kostnadsramar, varvid nödvändiga korrigeringar för penningvärdesförändringar måste göras i efterskott. Myndigheternas överenskommelser med industrien måste utgå från dessa förutsättningar. Korrigeringar, som medför ökning av kost­ nadsramar, måste därvid göras till föremål för nya medelsäskanden.

Överbefälhavaren finner det önskvärt, att planerna för långsiktig mili­ tär materielanskaffning utformas enligt enhetliga grunder. Detta kan exempelvis innebära, att samtliga långsiktsplaner behandlas såsom rent ekonomiska planer. Anskaffningen bör i så fall anses vara bunden vid en av statsmakterna fastställd målsättning och inom en kostnadsram, som ger ett klart uttryck för den av statsmakterna godkända avvägningen av utgifterna för olika ändamål. Samtliga förvaltningar bör kunna räkna med att planera sina anskaffningar inom de fastställda ekonomiska ramarna samt att betalningsmedel — intill dess nya riksdagsbeslut fattas — står till förfogande inom ramen för av riksdagen angivna årskvoter. Förvalt­ ningarna bör också kunna räkna med att erhålla kompensation för löne- och prisstegringar.

Till följd av förskjutningar i leveranstider, kreditläge m. m. kan krav på en viss rörelsefrihet i de årliga betalningarna uppstå. För att bemästra härvid uppkommande svårigheter kan flera lösningar tänkas. Sålunda skulle förskjutningar mellan olika budgetår kunna regleras genom en rör­ lig kredit, genom ökad användning av reservationer eller genom tillska­ pandet av en allmän betalningsreserv. Genom en dylik anordning skulle kunna undvikas att betalningsanslagen — såsom för närvarande är fallet — bleve i sådan grad bundna vid tidigare beslutade och utlagda beställ­ ningar, att aktuell beställningsverksarnhet omöjliggöres.

De i det föregående angivna frågorna måste enligt överbefälhavaren bringas till en snar lösning om en hållbar grund för planering av anskafl- ningsverksamheten skall åstadkommas. Man bör dels utforma försvars­

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

grenarnas anskaffningsplaner på likartat sätt, dels skapa förutsättningar

för de anskaffande myndigheterna att regelbundet träffa avtal med in­

dustriföretagen angående planeringen av deras produktion för flera år

framåt. Därmed skulle förvaltningarna till fullo kunna utnyttja de eko­

nomiska fördelar, som är förknippade med en rationell och tillräckligt

långsiktig produktionsplanering, överbefälhavaren anser det vidare ange­

läget, att de ekonomiska förutsättningarna för realiserande av nu gällande

planer anges av statsmakterna, så att det nuvarande osäkerhetstillståndet

i ansltaffningsverksamheten kan upphöra. Klara regler bör skapas för hur

det nu tillämpade systemet med beställningsbemyndiganden skall fungera

i tider med successivt försämrat penningvärde och stark teknisk utveck­

ling.

1957 års förslag

Kostnadsramen för 1957 års förslag är, som förut nämnts, lika med den

som skulle ha erhållits för perioden 1957/67 om 1954 års förslag realise­

rats med början budgetåret 1955/56. Av skäl som närmare angivits i den

förut refererade studien över försvarets utveckling innebär överbefälhava­

rens förslag av år 1957 vissa inskränkningar i organisatoriskt hänseende i

förhållande till vad som föreslogs i 1954 års riktlinjer. Av samma skäl

göres enligt 1957 års förslag jämväl inskränkningar i förhållande till den

organisation som i princip gäller för närvarande.

Krigsorganisationen bör enligt 1957 års förslag utvecklas enligt i huvud­

sak följande riktlinjer.

Inom armén fullföljes redan beslutad reducering av krigsorganisatio­

nen. I syfte att öka eldkraft och rörlighet omorganiseras under de när­

maste åren de brigader, som skall kvarstå i organisationen. Samtidigt

reduceras personalstyrkan vid de lägre förbanden. På längre sikt minskas

det totala antalet brigader ytterligare så att den sammanlagda minsk­

ningen kommer att uppgå till knappt 15 %.* För att begränsa verkning­

arna av att antalet fältbrigader reduceras, ökas slagkraften genom att några

enheter göres eldkraftigare och mera mekaniserade än övriga. Anskaff­

ningen av pansarvärnsrobotar fullföljes. Luftvärnsrobotar och markrobotar

tillkommer. Åtgärder för att förbättra ledningsorganisationen genomföres.

I första hand lokalförsvarsförbanden, som i stort sett bibehålies, men även

ingenjör-, signal-, transport- och sjukvårdsförband skall enligt överbefäl­

havaren i ökad utsträckning kunna medverka i civilförsvaret.

Marinens omfattning beräknas komma att minska med 25 %.1

2 Kvali­

teten kan i stort sett upprätthållas genom att materiel under anskaffning

kommer att ersätta äldre. En tillfällig och begränsad ökning kommer un­

1 Jämförelse göres där ej annat angives med nuläget.

2 Flottans förband minskas med omkring 40 % och antalet kustartilleribatterier med

omkring 30 %.

47

der de närmaste åren att ske av motortorpedbåtar och minsvepare. Marin­

stridskrafterna anpassas fortlöpande till sannolik utveckling av de mål,

som uppträder i omgivande farvatten, samt till de krav som förstörelse­

medlens utveckling uppställer. Enligt överbefälhavarens uppfattning finns

emellertid för närvarande inte tillräckligt underlag för att besluta vilka

fartygstyper som bör tillföras organisationen. Minsveparna torde dock,

såvitt för närvarande kan bedömas, ej undergå nämnvärda förändringar.

Kustartilleriets kvalitet bibehålies i viss utsträckning genom att ny mate­

riel tillkommer. Krigsorganisationen minskas genom att de fasta svåra

batterierna nedlägges. På längre sikt kommer kustrobotförband att ersätta

några svåra och medelsvåra kustartilleribatterier. Lätta kustartilleribatte­

rier, som avses skola kvarstå i organisationen, moderniseras. Lämplig­

heten av att ersätta även dessa med robotförband överväges. Ökad vikt

bör läggas vid rörlighet i skärgårdsförsvaret och åtgärder för att mota

olika former av undervattensstridsmedel.

Flygvapnets kvalitet upprätthålles genom anskaffning av moderna

flygplan (Lansen och Draken). Totala antalet flygplan reduceras med om­

kring 20 % i förhållande till nuvarande organisation. Detta påverkar mera

uthålligheten än förmågan till omedelbar kraftutveckling. Reduceringen

är genomförd vid mitten av 1960-talet, varvid det kan bli nödvändigt att

minska antalet jaktdivisioner med 10 %. Jakt- och attackrobotar tillkom­

mer. Som komplement till och senare som ersättning för en del av jakt­

flygplanen anskaffas luftvärnsrobotar. Luftbevakning och stridsledning

moderniseras inom Syd- och Västsverige, östra Mellansverige och övre

Norrland. Personalorganisationen förstärkes avsevärt. Utbyggnaden av

flygbassystemet fortsätter. Genom att kraven på startbanornas längd kan

minskas och genom användning av breddade vägar kan denna utbyggnad

genomföras till relativt begränsade kostnader.

Beträffande fredsorganisationen erinrar överbefälhavaren om att vissa

rationaliseringsåtgärder, som föreslogs i 1954 års riktlinjer, vidtagits. Jäm­

sides härmed har ett fortlöpande rationaliseringsarbete ägt rum. Över­

befälhavaren anger ett antal dylika rationaliseringsåtgärder, varom beslut

fattats under de senaste åren.

Sålunda har den militärterritoriella indelningen reviderats, varjämte

marinen och flygvapnet erhållit ny regional ledningsorganisation, \issa

regionala staber har indragits, sammanslagning av ytterligare stabel m. m.

har skett eller planeras ske. Efter 1954 har inom armén I 8 indragits och

remontdepåerna utgått ur fredsorganisationen. Dessutom bar stabs- och

förvaltningsorganen sammanslagits eller är under sammanslagning vid

flera truppförband och skolor. Inom marinen har organisationen med

de tre örlogsstationerna avvecklats. Marinens utbildningsorganisation har

centraliserats och reviderats. Ett för flottan gemensamt truppregister har

inrättats. En ny organisation för flygutbildningen bar genomförts. Mili-

lärmusikcn har erhållit ny, förminskad organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Överbefälhavaren erinrar vidare om de rationaliseringsundersökningar

genom statens organisationsnämnds försorg, vilka har pågått och pågår

beträffande staber, förvaltningar och förband. De härigenom och genom

övriga åtgärder uppnådda besparingarna uppgår till inte oväsentliga belopp.

Det är enligt överbefälhavaren nödvändigt, att rationaliseringsarbetet

beträffande fredsorganisationen fortsätter. Fredsorganisationen bör fort­

löpande anpassas efter förändringarna beträffande krigsorganisationen.

I fråga om armén bör ånyo tas upp frågan om de indragningar och sam­

manslagningar av tre till fyra förband, som chefen för armén i anslut­

ning till 1954 års förslag bedömt möjliga och som ännu inte genomförts.

För marinens del bör en ytterligare koncentrering av utbildningsorganisa­

tionen övervägas. Beträffande flygvapnet kan på längre sikt indragning

av en jaktflottilj bli aktuell.

Dessa rationaliseringar av fredsorganisationen kan enligt överbefälha­

varen genomföras endast om investeringsmedel och byggnadskvot erhålles

i tillräcklig omfattning samt bostadsfrågan kan ordnas för den personal,

som måste omplaceras. Överbefälhavaren anser det viktigt, att möjligen

frigjorda beställningar och tjänster inte automatiskt dras in, utan att de i

erforderlig utsträckning kan utnyttjas för behov inom andra områden.

Om krigsorganisationen utvecklas efter 1957 års förslag anser överbe­

fälhavaren att i huvudsak följande operativa uppgifter kan lösas.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar anses kunna åstadkommas inom

östra delen av Övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige. Tyngd-

punktsförskjutningar kan göras mellan områdena samt vid behov till väst­

kusten för att tillgodose importskyddet. Inom övriga landsdelar måste

kraven på det aktiva luftförsvaret begränsas till punktförsvar.

Invasionsförsvar kan genomföras samtidigt mot en gränsinvasion i övre

Norrland och en kustinvasion. Härvid gäller även framgent målet att vid

angrepp fienden bör bekämpas redan utanför vår kust och landgräns. Här­

igenom ökas segheten i försvaret och minskas styrkan hos angriparens

stridskrafter. Inom gräns- och kustområden skall våra där grupperade

styrkor i samverkan med flygstridskrafter möta, hejda och om möjligt slå

angriparen.

Styrkor finnes vidare för ett över ytan fördelat försvar — ytförsvar —

och bevakning av områden, som inte primärt bedömes bli utsatta för direkt

invasion.

För försvar mot avspärrning finns enligt förslaget en ledningsorganisa­

tion samt sjöstridskrafter, särskilt lämpade för sjöfartsskydd. Möjligheter

finns också att omdisponera flygstridskrafter och luftvärn för skydd av

sjöfart, hamnar, lastageplatser och importgodsets transport från dessa.

Enligt överbefälhavaren är krigsmaktens förmåga att lösa de nyss an­

givna uppgifterna i högre grad än tidigare beroende av ett snabbt under­

stöd utifrån, om en angripare använder atomvapen mot oss och vi inte

49

disponerar dylika, överbefälhavaren anser det nödvändigt, att vi bibe­ håller våra nuvarande stridskrafter i den omfattning, som föreslagits i 1957 års förslag, om det skall bli möjligt för oss att erhålla ett dylikt un­ derstöd. När vi själva disponerar atomvapen, ökas vår förmåga att av­ värja angrepp, varigenom vårt behov av omedelbart bistånd minskar. Här­ vid ökar försvarets fredsbevarande effekt.

Alternativ Adam

Kostnadsramen för detta alternativ — det högsta enligt departements­ chefens uppdrag — skall enligt direktiven vara lika med kostnadsramen för 1954 års förslag, omräknad till aktuellt penningvärde. Kostnadsramen enligt alternativ Adam är i runt tal fem procent lägre än kostnadsramen enligt 1957 års förslag.

Krigsorganisationen i alternativ Adam anses böra utvecklas enligt föl­ jande riktlinjer.

Inom armén reduceras antalet fältbrigader med drygt 15 % i förhål­ lande till nuvarande organisation. För att begränsa verkningarna härav och som ett led i en fortsatt utveckling mot en mera mekaniserad fält­ armé ökas slagkraften genom att några enheter göres rörligare, eldkraf- tigare och mera mekaniserade än övriga. Med hänsyn till de ökade ris­ kerna för fientlig infiltration och kraven på ytförsvar bibehålies lokalför­ svarsorganisationen enligt 1954 års förslag, vilket emellertid innebär en minskning med omkring 10 % i förhållande till nuläget. I första hand lokalförsvarsförbanden men även ingenjör-, signal-, transport- och sjuk- vårdsförband skall i ökad utsträckning kunna medverka i civilförsvaret. Åtgärder vidtages för att öka förbandens eldkraft och rörlighet samt för att förbättra ledningsorganisationen. Sålunda bör bland annat pansarvärns-, mark- och eventuellt luftvärnsrobotar anskaffas så snart det blir tekniskt möjligt.

Inom marinen reduceras flottans förband efter hand med över 50 %. Fartygens stridseffekt höjes genom moderniserad utrustning. Verksam­ heten inom invasionsförsvaret koncentreras till norra Östersjön och Got­ land. Begränsade stridskrafter för skydd av importsjöfarten bibehålies på Västkusten. Antalet kustartilleribatterier minskas med totalt cirka 30 % i förhållande till nuläget. Vissa batterier ersättes med kustrobotförband så snart detta blir tekniskt möjligt.

Inom flygvapnet minskas antalet jaktdivisioner med omkring 15 %. Attack- och spaningsdivisionernas antal bibehålies. Alla möjligheter att öka flygplanens stridseffekt tillvaratas, men antalet flygplan måste redu­ ceras med omkring 25 %, varigenom såväl förmågan till kraftutveckling i början av ett krig som framför allt uthålligheten nedgår. Luftbevak­ ningen och stridsledningen moderniseras inom Sydsverige, östra Mellan­ sverige, Västsverige och övre Norrland. Då kraven på rullbanornas längd

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

50

minskas och breddade vägar användes som krigsflygbaser, kan antalet

baser okas till relativt små kostnader. Som komplement till och senare

eventuellt som ersättning för en del av jaktflyget anskaffas luftvärnsrobo-

tar, så snart det blir tekniskt möjligt.

Fredsorganisationen måste enligt överbefälhavaren minskas så att den

motsvarar vad som är oundgängligen nödvändigt för att vidmakthålla den

reducerade krigsorganisationen. De åtgärder som härvid i första hand bör

övervägas är enligt överbefälhavaren följande.

Inom armén indras fem förband (motsvarande) eller sammanslås med

andra utbildningsenheter. Inom marinen begränsas personal-, stabs- och

föivaltningsorganisationen inom marinkommandona med hänsyn till för­

ändringen av förband och uppgifter. Utbildningen koncentreras. Kust-

artilleriförsvaren mom vissa områden avvecklas. Ett kustartilleriförband

dras in. Inom flygvapnet indras två flottiljer. Luftbevaknings- och strids-

lednmgsorganisationen förstärkes i förhållande till läget nu. Med hänsyn

till de ökade kraven på skydd och utspridning bör fredsövningarna be­

drivas så att en del av divisionerna ständigt är grupperade på krigsbaser.

De operativa konsekvenserna av de angivna begränsningarna i kri«s-

orgamsationen kan enligt överbefälhavaren inte redovisas i detalj. Resul­

tatet av utförda studier anses emellertid kunna sammanfattas på föl­

jande sätt.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar kan åstadkommas inom östra de­

len av övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige. Godtagbar styrka

kan dock samtidigt nås endast inom två av dessa områden. Tyngdpunkts-

forskjutnmgar kan göras mellan områdena samt vid behov till västkus­

ten för att tillgodose importskyddet. Inom Övriga landsdelar kan det ak­

tiva luftförsvaret karakteriseras som ett svagt punktförsvar med stora

luckor. Reduceringen av de för invasionsförsvar avsedda stridskrafterna

ar så stor, att det inte är möjligt att liksom tidigare i anslutning till kust-

och gransområden räkna med ett invasionsförsvar under någon avsevärd

tid av både övre Norrland och Sydsverige. Inom ett av dessa områden blir

det nödvändigt att begränsa målsättningen och övergå till ett försvar med

rent fördröjande syfte. Delar av landet måste efter hand uppges, men

styrkorna ar fortfarande sådana, att fördröjningen kan ge en betydelsefull

tidsvinst. Vikten av att bistånd utifrån kommer snabbt ökar emellertid,

men samtidigt torde möjligheterna och beredvilligheten härtill minska!

Härvid nedgår försvarets fredsbevarande effekt.

Alternativ Bertil

Kostnadsramen för detta alternativ skall enligt departementschefens

uppdrag utgöra 95 % av kostnadsramen för 1954 års förslag, omräknad

till aktuellt penningvärde. Kostnadsramen för alternativ Bertil är alltså i

lunt tal fem procent lägre än kostnadsramen enligt alternativ Adam.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

Krigsorganisationen i alternativ Bertil anses böra utvecklas enligt föl­ jande riktlinjer.

Inom armén reduceras antalet fältbrigader med drygt 25 %. För att något begränsa verkningarna härav ökas slagkraften genom att några en­ heter göres rörligare, eldkraftigare och mera mekaniserade än övriga. Lo­ kalförsvaret bibehålies oförändrat i förhållande till alternativ Adam, vilket innebär en minskning med 10 % i jämförelse med nuläget. Pansarvärns-, mark- och eventuellt luftvärnsrobotar anskaffas så snart detta blir tek­ niskt möjligt.

Inom marinen minskas flottans förband efter hand med omkring 60 %. Verksamheten inom invasionsförsvaret koncentreras till norra Öster­ sjön. Begränsade stridskrafter för skydd av importsjöfarten bibehålies på västkusten. Antalet kustartilleribatterier minskas till hälften. Vissa av batte­ rierna ersättes med kustrobotförband så snart det blir tekniskt möjligt.

Inom flygvapnet reduceras antalet jaktdivisioner och attackdivisio­ ner med 25 %. Antalet spaningsdivisioner bibehålies oförändrat. Totala antalet flygplan nedgår med omkring 40 %. Luftbevakningen och strids- ledningen moderniseras inom Sydsverige, östra Mellansverige, Västsverige samt Övre Norrland. Antalet flygbaser utökas efter samma principer som i alternativ Adam. Luftvärnsrobotar anskaffas så snart detta blir tek­ niskt möjligt.

Inom fredsorganisationen blir följande åtgärder i första hand aktuella. Inom armén blir det nödvändigt att dra in sju förband (motsvarande) eller sammanslå dem med andra utbildningsenheter. Marinens fredsorga- nisation enligt alternativ Bertil överensstämmer i stort med dess organisa­ tion enligt alternativ Adam. En viss ytterligare reducering av kustartille­ riet äger dock rum. För flygvapnets del måste fyra fredsflottiljer dras in. Flygfälten bibehålies som krigsflygfält. Fredsövningarna bör bedrivas så att en del divisioner ständigt är grupperade på krigsbaser.

De operativa konsekvenserna, om krigsmakten utformas enligt alterna­ tiv Bertil, kan enligt överbefälhavaren på grundval av utförda operativa studier sammanfattningsvis anges sålunda.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar kan åstadkommas inom östra de­ len av övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige. Godtagbar styrka kan dock samtidigt nås endast inom ett av dessa områden. Tyngdpunkts- förskjutning kan vid behov göras mellan dessa områden eller till väst­ kusten för att tillgodose importskyddet. Inom övriga delar av landet kan det aktiva luftförsvaret —- liksom i alternativ Adam — karakteriseras som ett svagt punktförsvar ined stora luckor.

Stridskrafterna avsedda för invasionsförsvar har blivit så reducerade, alt det kan övervägas att redan i utgångsläget begränsa målsättningen til! ett försvar med rent fördröjande syfte inom landet i dess helhet. I vissa krigslägen kan emellertid ett starkt försvar av sådana centrala delar be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

51

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

höva upprätthållas, där ett framgångsrikt anfall kan bli en snabbt ver­

kande betvingelsemetod. Genom en utpräglad kraftsamling är det möjligt

att åstadkomma ett försvar, som kan beräknas hålla under avsevärd tid

i t. ex. östra Mellansverige. I ett sådant läge räcker styrkorna inom övriga

områden endast till en mycket kortvarig fördröjning. Betydande delar av

landet kan behöva uppges efter kort strid. Försvarets fredsbevarande

effekt nedgår ytterligare.

Alternativ Cesar

Kostnadsramen för detta alternativ skall enligt departementschefens

uppdrag utgöra 90 % av kostnadsramen för 1954 års förslag, omräknad

till aktuellt penningvärde. Kostnadsramen för alternativ Cesar ligger

alltså i runt tal fem procent under kostnadsramen enligt alternativ Bertil.

Krigsorganisationen anses inom alternativ Cesars kostnadsram böra ut­

vecklas enligt följande riktlinjer.

Inom armén reduceras antalet fältbrigader med mer än 35 % och

lokalförsvaret med omkring 20 %. Pansarvärns-, mark- och eventuellt

luftvärnsrobotar anskaffas så snart detta blir tekniskt möjligt.

Inom marinen minskas flottans förband med över 60 %. Antalet kust­

artilleribatterier reduceras med något mer än hälften. Kustrobotar in­

föres så snart det blir tekniskt möjligt.

Inom flygvapnet reduceras antalet jaktdivisioner med omkring 35 %

och antalet attackdivisioner med 25 %. Antalet spaningsdivisioner bibe­

hålies oförändrat. Totala antalet flygplan reduceras med något över 40 %.

Luftbevakningen och stridsledningen moderniseras inom Sydsverige, östra

Mellansverige och övre Norrland. Antalet flygbaser utökas efter samma

principer som i alternativen Adam och Bertil. Luftvärnsrobotar anskaffas

så snart detta blir tekniskt möjligt.

Beträffande fredsorganisationen anses följande åtgärder i första hand

böra övervägas.

Tio av arméns förband (motsvarande) måste indragas eller sammanslås

med andra utbildningsenheter. Marinens Desorganisation kommer att i

huvudsak överensstämma med den som angivits för alternativ Bertil. En

ytterligare uttunning är dock nödvändig främst på västkusten. Vid flyg­

vapnet måste omkring fem flottiljer dras in. Flygfälten bibehålies som

krigsflygfält. Fredsövningarna bör bedrivas så att en del divisioner stän­

digt är grupperade på krigsbaser.

De operativa konsekvenserna, om krigsmakten utformas enligt alterna­

tiv Cesar, kan enligt utförda operativa studier sammanfattningsvis be­

dömas sålunda.

Ett allsidigt och modernt luftförsvar kan åstadkommas inom östra Mel­

lansverige och Sydsverige. Kraftsamling kan ske till ett av områdena.

Inom övriga delar av landet kan det aktiva luftförsvaret karakteriseras

som ett svagt punktförsvar med stora luckor.

53

Stridskrafterna avsedda för invasionsförsvar är så reducerade att inom hela landet endast ett svagt fördröjande försvar kan föras.

Importskydd i likhet med vad som föreslås i alternativen Adam och Bertil kan inte åstadkommas i detta alternativ.

Försvaret uppfyller icke ens med den vidaste och mest fördomsfria tolkning den av statsmakterna 1948 antagna målsättningen »att en angri­ pare i det längsta skall förhindras att få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppges utan segt motstånd i olika former». Försvarets fredsbevarande effekt har allvarligt minskats.

Alternativ David

Enligt detta alternativ förutsättes de årliga försvarsutgifterna skola fixeras vid den realnivå som gäller för budgetåret 1957/58. Under tioårs­ perioden 1957/67 blir försvarsanslagen 25 % lägre än i 1954 års förslag. Skillnaden mellan alternativ David och övriga alternativ tilltager alltmer för varje år.

Överbefälhavaren anför att många osäkra och svårbedömbara faktorer tillstöter, när det gäller att konstruera en försvarsorganisation inom alter­ nativ Davids snäva kostnadsram. Vid utformningen av krigsorganisationen måste flera alternativa lösningar prövas mot bakgrunden av olika mycket begränsade målsättningar, överbefälhavaren skisserar två lösningar med huvudvikten lagd i ena fallet på flygvapnet och i andra fallet på armén.

I det förra fallet skulle syftet vara att åstadkomma ett allsidigt och modernt aktivt luftförsvar åtminstone inom de viktigaste delarna av lan­ det samt att utnyttja flygförbandens förmåga att ingripa mot invasions- företag utanför våra gränser och kuster. Med en sådan målsättning anses det inte vara rimligt att räkna med en mindre flygvapenorganisation än den som angivits i alternativ Bertil. Ges flygvapnet denna omfattning måste inom alternativ Davids kostnadsram kraftiga beskärningar ske i fråga om armén och marinen. Den senare kan endast omfatta kustbevak­ ning samt begränsade lätta sjöstridskrafter och kustartilleri inom i huvud­ sak Stockholms skärgård. Nuvarande fredsorganisation inom Marinkom­ mando Syd, Väst och Nord måste i allt väsentligt indras. Arméns krigs­ organisation måste reduceras till mindre än hälften. Inom fredsorganisa- tionen blir det nödvändigt att dra in omkring 20 fredsförband (motsva­ rande). Stridskrafterna räcker endast till för försvar av flygvapnets baser samt för sådant försvar av de mest sannolika invasionsområdena, att de icke kan erövras med mycket svaga anfallsstyrkor. En angripare kan vid invasion sannolikt tillämpa metoder som den valda krigsorganisationen icke ger något effektivt försvar emot.

Om huvudvikten lägges på armén bör det säkerställas, att varje vapen­ för svensk kan göra sin slutliga insats i kampen mot en inkräktare i öppen strid eller i värsta fall i en motståndsrörelse. Civilbefolkningens skydd

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

mot luftanfall baseras i huvudsak på passiva åtgärder. Armén kan här­

vid beräknas få en omfattning enligt alternativ Bertil. Inom den begrän­

sade ramen blir det då nödvändigt att reducera marinen på samma sätt

som om huvudvikten lägges på flygvapnet. Inom detta måste antalet

divisioner minskas med över hälften. Det blir nödvändigt att dra in om­

kring åtta f redsflottilj er. Reduceringen av flygvapnet medför att dess

effekt såväl i luftförsvaret som i invasionsförsvaret kraftigt nedgår. En

luftbevakningsorganisation måste dock bibehållas inom hela landet så att

förvarning om fientliga flyganfall kan erhållas. Inom större delen av lan­

det måste invasionsförsvaret sålunda tas upp under mycket svåra för­

hållanden.

De anförda exemplen skulle, anför överbefälhavaren, kunna tyda på att

det kanske vore bäst att konstruera krigsorganisationen i alternativ David

genom att göra en likformig minskning i förhållande till alternativ Cesar.

Sverige har emellertid inte förutsättningar att med utsikt till framgång

koncentrera försvaret till en liten otillgänglig del av landet. Krigsmakten

blir enligt överbefälhavaren inom alla områden för svag för att med ut­

sikt till framgång lösa operativa uppgifter. Uppgiften kan möjligtvis vara

att avhålla en tänkbar angripare från att utföra en kupp av samma slag

som det tyska anfallet mot Norge 1940. Reduceringen av krigsorganisatio­

nen är emellertid så stor att förtroendet för försvaret knappast kan upp­

rätthållas. Detta kan medföra att statsmakterna i en kritisk situation ger

efter och att därmed alla försvarsansträngningar är förgäves.

Såväl de två förut angivna som andra tänkbara lösningar avviker på

ett radikalt sätt från de försvarsprinciper, som tillämpats sedan lång tid

tillbaka. Försvaret kommer nämligen att uppvisa stora luckor, som en

angripare kan utnyttja. En omfattande ytterligare utredning fordras där­

för för att komma fram till den lämpligaste avvägningen inom detta kost-

nadsalternativ. Om en dylik utredning skall utföras, kräves dessutom att

statsmakterna först anger vilka begränsade uppgifter försvarsorganisatio­

nen bör kunna lösa inom ramen för vår utrikespolitik.

C. Försvarsberedningens utlåtande

Med skrivelse den 18 februari 1958 har 1955 års försvarsberedning av­

givit utlåtande rörande de allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fort­

satta utveckling. I behandlingen av utlåtandet har deltagit beredningens

samtliga ledamöter med undantag av herr Åkerström.

Till grund för försvarsberedningens överväganden och ställningstagan­

den har legat de utredningsresultat som överbefälhavaren redovisat i sina

tidigare omnämnda skrivelser den 24 oktober 1957.

Försvarsberedningen fastslår att det utrikes- och militärpolitiska läget

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

55

alltjämt nödvändiggör ett starkt svenskt försvar. Ett effektivt försvar krä- ves till skydd för vår frihet och vårt oberoende och till stöd för vårt lands utrikespolitik. Vidmakthållandet av ett respektingivande försvar är en­ ligt beredningen en nödvändig förutsättning för att den alliansfria utrikes­ politik, varom praktiskt taget hela vårt folk är enigt, skall kunna hävdas. Nu anförda skäl ställer krav på omfattningen och effektiviteten i ett svenskt försvar, under vilka det icke är möjligt att gå utan att det måste få konsekvenser för landets möjligheter att driva en av stormaktsblock obunden utrikespolitik och att hävda sin neutralitet. Sverige befinner sig i ett randstatsläge mellan de bägge stormaktsblocken. Djupgående mot­ sättningar präglar alltjämt förhållandet mellan dessa. Stormakternas rustningsbördor är enorma och vi upplever för närvarande en värld i va­ pen och hög beredskap, utan motstycke i historien. Strävandena till av­ spänning och nedrustning måste, anför försvarsberedningen, energiskt stödjas och får icke uppgivas. Så länge dessa strävanden icke krönes med framgång kan vårt land emellertid icke underlåta att, bland annat i syfte att minska riskerna för ett mot vårt land riktat angrepp, vidmakthålla ett effektivt försvar. Sverige äger visserligen icke sådana militärbaser och förutsättningar i övrigt som skulle kunna göra det till ett område av omedelbar och avgörande betydelse i ett storkrig. Men även om vårt land icke har omedelbar storstrategisk betydelse, är det likväl genom sitt geo­ grafiska läge förhållandevis utsatt. Det må endast erinras om det in­ tresse som Nordkalottområdet och östersjöutloppen tilldrar sig. De ut­ rikespolitiska och militärpolitiska synpunkterna på vårt lands försvars­ fråga talar därför enligt beredningens uppfattning entydigt för nödvändig­ heten att upprätthålla ett svenskt försvar av en sådan styrka att det ver­ kar fredsbevarande och i krig kan bjuda en angripare hårt motstånd.

Beredningen hävdar emellertid, att det svenska försvarsproblemet icke kan betraktas som ett rent utrikes- och militärpolitiskt spörsmål. Även de samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkterna måste tillmätas stor betydelse. Kostnaderna för ett svenskt försvar får icke utgöra en orim­ ligt betungande börda för landets medborgare. Beredningen är emellertid övertygad om att ett godtagbart svenskt försvar bör kunna vidmakthållas med en ekonomisk insats som icke kan sägas överskrida en rimlig andel av folkhushållets resurser. Beredningen erinrar i detta sammanhang om att den svenska försvarsbördan relativt sett reducerats under senare år och att vid en internationell jämförelse de resurser som i vårt land av­ delas för militära ändamål visar sig vara förhållandevis begränsade. Be­ redningen anför att den i sitt ställningstagande sökt komma fram till en lösning av vår försvarsfråga som är en syntes med rimliga hänsynstagan­ den till utrikespolitiska, militära, samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkter.

Beredningen övergår härefter till att behandla de principiella riktlinjer,

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

som med de av beredningen angivna utgångspunkterna bör vara väg­

ledande vid uttormningen av försvaret. Härvid erinrar beredningen in-

lednings\is om 1948 ars riksdags uttalande rörande den allmänna mål­

sättningen för försvaret, nämligen att detta borde utformas så att en an­

gripare i det längsta hindrades att få fast fot på svensk mark och att

ingen del av landet behövde uppgivas utan segt motstånd i olika former.

Försvarsberedningen understryker den principiella vikten av denna mål­

sättning såsom en allmän riktpunkt vid utformningen av den svenska

krigsmakten. Från såväl militära synpunkter som psykologiska framstår

denna målsättning som betydelsefull. Beredningen erinrar om att enligt

departementschefens direktiv till överbefälhavaren den 21 mars 1957 den­

nes utredning skulle grundas på den allmänna förutsättningen att någon

avgörande förändring i den gällande, av statsmakterna år 1948 fastställda

målsättningen tör det militära försvaret icke ifrågasattes.

Uppenbart är, anför försvarsberedningen, att ett allmänt samband råder

mellan operativ målsättning och försvarsresurser. Målsättningen kan emel­

lertid enligt beredningens mening icke tolkas på det sättet att den utan

vidare skulle kunna läggas till grund för en exakt bestämning av försvarets

styrka. Särskilt i tider av omorganisation och snabb teknisk och taktisk

utveckling anser beredningen det vara svårt att noggrant fastställa ifråga­

varande samband.

Vid sina överväganden av överbefälhavarens förslag av år 1957 och de

olika alternativen Adam, Bertil, Cesar och David har beredningen ägnat

ingående studium åt förhållandet mellan organisation och kostnader å ena

sidan och den operativa målsättningen för försvaret å den andra. Sam­

bandet mellan dessa faktorer måste enligt beredningens mening, även med

beaktande av det nyss anförda, tillmätas en avgörande betydelse vid be­

dömningen av försvarets utformning. Beredningen har kommit till den

slutsatsen att ett genomförande av något av alternativen David, Cesar eller

Bertil skulle leda till en sådan begränsning av försvarets styrka som be­

redningen icke anser sig kunna förorda. Beträffande övriga alternativ __

ÖB 1957 och Adam — gäller dels att överbefälhavaren framhåller att 1948

års målsättning icke helt kan tillgodoses i hans förslag förrän mot slutet

av den period som utredningen omfattar, dels att i alternativ Adam de

krigsförband med vilka krigsorganisationen skall reduceras icke utgår

omedelbart efter ett försvarsbeslut utan först successivt. Under de när­

maste åren blir därför skillnaden i den möjliga målsättningen mellan över­

befälhavarens förslag 1957 och alternativ Adam ganska ringa.

Vid bestämmandet av försvarsorganisationens omfattning måste vidare

fördyringar på grund av den tekniska utvecklingen tillmätas särskild bety­

delse. Beredningen utvecklar detta sålunda.

Beredningen vill vidare framhålla att den tekniska utvecklingen sär­

skilt beträffande atomvapen och robotar torde komma att inom några år

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

57

påverka vårt försvar och dess utformning i växande grad. Försvar sbered­ ningen har icke tagit ställning till atomvapenfrågan. Beredningen har dock noga studerat härmed förknippade problem. De tekniska förutsättning­ arna är sådana att ett visst uppskov med ställningstagandet i denna fråga synes kunna ske. Beredningen bedömer som angeläget, med hänsyn till såväl försvarskraft som försvarsekonomi, att den tekniska utvecklingen inom försvaret, bland annat inom robotområdet, med all kraft främjas. Organisationen av arbetet på robotområdet bör vara så utformad att kra­ ven på samordning mellan försvarets olika delar och på effektivitet och snabbhet i utvecklingsarbetet säkerställes. Möjligheterna till köp av robo­ tar utomlands bör följas med största uppmärksamhet. Försvarets forsk­ ningsanstalt bör erhålla medel för att kunna bedriva forskning inom atom­ området och studera olika faktorer som är av betydelse för atomvapnens verkningar samt för att utveckla för skyddet mot atomvapen erforderliga metoder och utrustning. Forskning och försök inom detta område och inom robotområdet bör ges hög prioritet vid fördelning av anslag och personal.

Den tekniska utvecklingen medför att stridsmedlen efter hand blir mer invecklade och dyrare. För att upprätthålla en viss försvarseffekt måste därför kostnaderna tillåtas stiga något år från år. Det är emellertid av vikt att denna stegring icke går snabbare än den allmänna välståndsut­ vecklingen eftersom detta skulle innebära att en ständigt tilltagande mängd människor och produktionsresurser avdelades för försvarsändamål. För att möjliggöra en successiv anpassning efter den militärtekniska utveck­ lingen och för att kunna upprätthålla försvarseffekten anser beredningen att en årlig stegring av anslagssumman under fjärde huvudtiteln med 2 1/2 % är erforderlig. Det är vidare av avgörande betydelse för möjlig­ heterna att vidmakthålla en viss försvarseffekt att det reella innehållet i den försvarsorganisation som skall utveckla den avsedda effekten icke efter hand beskäres genom att kompensation icke erhålles för automa­ tiska kostnadsökningar i form av löne- och prisstegringar.

Med beaktande av nu anförda synpunkter förordar försvarsberedningen att vårt militära försvar under de närmaste 3—4 åren utformas och in­ riktas i huvudsak enligt alternativ Adam. Kostnadsramen för försvarets driftbudget bör i anslutning härtill bestämmas till 2 700 miljoner kronor för budgetåret 1958/59. Försvarsberedningen förutsätter, att en årlig an- slagsstegring av 2 1/2 % för teknisk utveckling och härutöver kompensa­ tion för löne- och prisstegringar utgår från och med budgetåret 1959/60.

Det förslag och de fyra alternativ som överbefälhavaren framlagt har helt naturligt givits en ganska bestämd organisatorisk form. Beredningen erinrar emellertid om förslagens karaktär av riktlinjer. Man maste räkna med att en hel del förutsättningar kan komma att ändras under den tid som planerna omfattar. Försvarsberedningen framhåller, att ett beslut att utforma försvaret i huvudsak enligt alternativ Adam icke innebär att man nu hinder sig för en under lång tid framåt låst försvarsorganisation eller en avvägning i detalj. Beslutet innebär att en allmän riktpunkt ska­ pas för det militära planläggningsarbetet, kostnadsmässigt och med hän­ syn till den samlade försvarseffekten i huvudsak byggd på alternativ

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

Adam. En fast grundval för långtidsplaneringen inom krigsmakten er-

hålles.

När det gäller frågan om avvägningen inom den förordade kostnads­

ramen mellan olika slags försvarsfunktioner ligger det enligt försvarsbe-

redningens mening i sakens natur att den militära uppfattningen måste

tillmätas väsentlig vikt. De tendenser i stora drag och på lång sikt i av­

vägningen mellan olika försvarsfunktioner, varåt överbefälhavaren gett ut­

tryck i sina utredningar, anser beredningen i huvudsak böra godtagas. Vad

marinen beträttar ligger häri att ett visst behov av sjöfartsskydd kan be­

aktas. Beredningen utgår från att det vid den praktiska utformningen av

försvarsorganisationen skall bli möjligt att uppnå en något högre effekt

vid marinen än vad som bedömts i alternativ Adam. Bland annat är det

därvid enligt beredningens mening angeläget att effekten vid kustartille­

riet icke nedgår på ett sådant sätt att målsättningen för invasionsförsvaret

allvarligt påverkas.

Försvarsberedningen framhåller, att den kostnadsram för försvaret som

beredningen förordar innebär, att inskränkningar måste företagas i gäl­

lande krigs- och fredsorganisation för samtliga försvarsgrenar. Beredningen

anför härom ytterligare.

Reduktionerna är i vissa fall betydande. Dessa begränsningar måste

genomföras trots att kostnaderna för försvaret bestämmes till en nivå som

är icke oväsentligt högre än den som under senare år tillämpats för fjärde

huvudtiteln. Bakgrunden härtill är den tekniska utvecklingens fördyrande

inverkan. Kravet på hög kvalitet på våra stridsmedel måste tillgodoses.

Medel måste avdelas för ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete

när det gäller nya vapen. För att så långt möjligt motverka den ofrån­

komliga fördyring av försvaret som betingas av den tekniska utvecklingen

är det nödvändigt att anpassa försvarsorganisationen efter de förändrade

förhållandena, att beskära kvantiteten för att kunna upprätthålla hög kva­

litet. Detta gäller alla tre försvarsgrenarna och avser icke endast deras

krigsorganisation utan även fredsorganisationen. Beredningen vill under­

stryka vikten av att fredsorganisationen anpassas till den minskade men

kvalitativt förstärkta krigsorganisationen så att en så stor del av försvars-

anslagen som möjligt kan avdelas till förmån för effektiviteten i krigs­

organisationen. Principiellt ställningstagande till de erforderliga begräns­

ningarna i fredsorganisationen, indragning av förband, koncentration av

utbildning etc., bör ske vid 1958 års riksdag. Det blir vidare nödvändigt

att föreslå ändring i vissa av statsmakterna tidigare fattade beslut i fråga

om materielanskaffning och att i en del fall avbeställa materiel. Bered­

ningen vill i detta sammanhang erinra om den minskning av uthållig­

heten som överbefälhavaren av ekonomiska skäl nödgats föreslå i samt­

liga anbefallda utredningsalternativ. Försvarsberedningen är medveten om

de svårigheter av olika slag som kommer att vara förknippade med den

förestående omläggningen av försvarsorganisationen och materielplane-

ringen, bland annat från arbetsmarknadssynpunkt. Begränsningarna är

emellertid ofrånkomliga om kostnadsramen skall kunna hållas. Bered­

ningen vill därför betona vikten av att omläggningen genomföres snarast

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

är

1958

59

möjligt så att man undviker att arbeta med en försvarsorganisation och en materielanskaffning som är överdimensionerad i förhållande till den för­ ordade kostnadsx-amen.

De nedskärningar av organisationen som är nödvändiga bör enligt för- svarsberedningen genomföras på ett sådant sätt att utrymme för förbätt­ ringar och modernisering snabbt skapas. Beredningen finner det dock önskvärt, att reduktionerna sker så att försvarskraften även under om- organisationsskedet hålles på högsta möjliga nivå.

Beträffande försvarets kapitalbudget erinrar beredningen om de allvar­ liga eftersläpningar som uppstått på grund av den under en följd av år starkt begränsade medelstilldelningen. Enligt direktiven för överbefälha­ varens utredningar skulle anslagen under kapitalbudgeten beräknas så att tillgänglig materiel kunde effektivt utnyttjas. Investeringsanslagen bör med andra ord avvägas med hänsyn till materielanslagen på driftbudgeten. Överbefälhavarens efter dessa riktlinjer verkställda utredningar har gett vid handen att man skulle behöva räkna med i genomsnitt ungefär en fördubbling av investeringsanslagen för försvaret för att uppnå och vid­ makthålla en balans mellan driftbudget och kapitalbudget. Detta visar en­ ligt beredningen med skärpa graden av eftersläpning på investeringssidan när det gäller krigsmaterielens omhändertagande i fortifikatoriska anord­ ningar, förråd etc. Även med hänsyn till de förestående organisatoriska förändringarna inom försvaret är det nödvändigt med en ökning av in­ vesteringsanslagen. Det måste nämligen tillses att genomförandet av dessa omorganisationer som innebär lägre löpande kostnader för försvaret, t. ex. koncentration av utbildningen, icke hindras av brist på medel under kapi­ talbudgeten. Beredningen understryker därför vikten av att anslagen un­ der kapitalbudgeten efter hand ökas. Endast härigenom skapas förutsätt­ ningar för en rationell fredsorganisation och för att de stridsmedel som anskaffas kan effektivt utnyttjas.

Försvarsberedningen anser, att krav på en mera enhetlig ledning såväl inom det militära försvaret som av det totala försvaret aktualiserats till följd av att det inbördes beroendet mellan försvarets olika delar blir allt­ mer utpräglat på grund av ett framtida krigs totala karaktär och genom att försvarssystemen blir alltmer invecklade i tekniskt hänseende. Bered­ ningen framhåller angelägenheten av att möjligheterna till en ökad sam­ ordning och mera enhetlig ledning i nu angivna hänseenden prövas i lämp­ ligt sammanhang.

Slutligen erinrar försvarsberedningen om att 1951 års riksdag avgivit en skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 362) i anledning av väckta motioner om inrättande av ett organ med parlamentarisk ankngtning för kontinu­ erliga överläggningar i försvarsfrågorna.

Statsutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen, uttalade bland annat att utskottet var ense med motionärerna om önskvärdheten av att

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

den utförligare och i förhållande till den vanliga riksdagsbehandlingen

tidigare informationen för ledamöter av riksdagen i viktiga försvarsfrågor,

som åsyftades i motionerna, komme till stånd. Utskottet var dock av den

meningen att det knappast kunde anses påkallat att för vinnande av det

avsedda syftet tillskapa ett permanent organ utan ansåg lämpligare att

man prövade sig fram genom av regeringen eller försvarsministern under

hand anordnade överläggningar eller samråd.

Försvarsberedningen uttalar önskemålet, att i skrivelsen berörda spörs­

mål måtte tagas under övervägande.

D. Vissa kompletterande utredningar och förslag

Uppdrag till försvarsgrenscheferna

Sedan försvarsberedningen slutfört sitt uppdrag, anbefallde chefen för

försvarsdepartementet den 21 februari 1958 cheferna för armén, marinen

och flygvapnet att före den 1 mars 1958 till Kungl. Maj :t avgiva vissa ut­

redningar och förslag, avsedda att utgöra underlag för proposition till riks­

dagen.

I skrivelsen angavs att kostnadsramen för fjärde huvudtiteln för bud­

getåret 1958/59 bestämts till 2 700 miljoner kronor, varav 987 miljoner

kronor för armén, 420 miljoner kronor för marinen och 1 103 miljoner

kronor för flygvapnet. Rörande riktpunkterna för propositionsarbetet och

det fortsatta organisationsarbetet anfördes i skrivelsen följande.

Propositionen kommer i allt väsentligt att grundas på de principer, som

angivits i försvarsberedningens utlåtande. Kostnadsramen för fjärde hu­

vudtiteln är för budgetåret 1958/59 bestämd till 2 700 miljoner kronor.

Detta belopp skall inkludera beräknade kostnader på grund av pris- och

lönestegringar, som alltså ej få föranleda äskanden om anslag på tilläggs-

stat. Försvarsgrenarnas totala anslagsramar skola vara: armén 987, mari­

nen 420 och flygvapnet 1 103 miljoner kronor. Det belopp på 70 miljoner

kronor, som i den preliminära anslagsfördelningen hänförts till anslaget

till anskaffning av flygmateriel m. m. utöver 680 miljoner kronor, kommer

i sin helhet att ställas till Kungl. Maj:ts disposition.

För den fortsatta organisationsutvecklingen skola i alternativ Adam an­

givna riktlinjer så långt möjligt tillämpas. För att bereda utrymme för

någon ökning av marinens kostnadsram bör dock för de närmaste åren

en viss minskning av kostnadsramarna vid armén och flygvapnet förut­

sättas.

Organisationsarbetet vid marinen bör inriktas efter en kostnadsram,

som för 1958/59 enligt ovan bestämts till 420 miljoner kronor och för

1959/60 till en ungefärlig nivå av 400 miljoner kronor. För budgetåret

1960/61 bör den ungefärliga kostnadsramen bestämmas sedan chefen för

marinen efter nu pågående utredningar framlagt ny plan för den framtida

inriktningen av marinens materielanskaffning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

61

De förslag ni. m., som infordrades, avsåg underlag för erforderliga änd­ ringar i anslagsäskandena beträffande sådana anslag som i 1958 års stats- verksproposition icke äskats definitivt, åtgärder och bestämmelser för minskning av antalet värnpliktiga i första tjänstgöring under budgetåret 1958/59, principförslag till förbandsindragningar, sammanslagningar och centraliseringar inom fredsorganisationen jämte preliminära tidsplaner härför samt förslag till planer för materielanskaffning för armén och flygvapnet.

Arméchefens förslag

Med skrivelse den 28 februari 1958 har chefen för armén redovisat resul­ tatet av verkställda utredningar med anledning av chefens för försvars­ departementet uppdrag den 21 februari 1958 samt framlagt därav betingade förslag. I anslutning härtill har arméchefen i särskilda skrivelser lagt fram förslag dels rörande riktlinjer för materielanslcaffningen vid armén, dels rörande förflyttning av infanteriskjutskolan.

I det följande redogöres först för arméchefens förslag rörande arméns värnpliktskontingent samt till rationaliseringar och minskningar av freds­ organisationen. Härefter redogöres för förslagen till riktlinjer för materiel- anskaffningen samt rörande förflyttning av infanteriskjutskolan.

Arméns värnpliktskontingent

Minskningen av arméns krigsorganisation medför, att den årliga utbild- ningskontingenten på längre sikt blir omkring 1 500 man mindre än be­ folkningsunderlaget skulle medge. Det blir nödvändigt att undanta överta­ liga värnpliktiga från tjänstgöringsskyldighet i fred vid armén. I första hand bör därvid komma i fråga värnpliktiga, som i väsentligt begränsad omfattning är dugliga till krigstjänst (besiktningsgrupp 4). Bestämmelser för värnpliktskontingentens begränsning måste vara gemensamma för samt­ liga försvarsgrenar. Chefen för armén förutsätter, att överbefälhavaren er­ håller uppdrag att inkomma med förslag till ändring av berörda författ­ ningar. Reviderade bestämmelser bör tillämpas vid inskrivningsförrätt- ningarna hösten 1958.

I underlaget till medelsäskandena för budgetåret 1958/59 beräknades an­ talet värnpliktiga till totalt omkring 34 600 man under första tjänstgöring. Arméns krigsorganisation enligt riktlinjerna i alternativ Adam kräver på lång sikt ett årligt omsättningsbehov av i runt tal 36 000 man. Det vore där­ för enligt arméchefen önskvärt att icke minska värnpliktskontingenten un­ der utbildningsåret 1958/59 utan först då värnpliktstillgången om några år överskrider 36 000 man.

Den totala anslagsram för armén under budgetåret 1958/59, som angivits i chefens för försvarsdepartementet direktiv, medger emellertid icke att

62

Kungl. May.ts proposition nr 110 år 1958

värnpliktiga inkallas till första tjänstgöring i den omfattning, som tidigare

avsetts. Om ett riksdagsbeslut grundat på angivna anslagsram skall kunna

genomföras, måste utbildningskontingenten minskas med 1 000 man.

I princip bör enligt arméchefen begränsningen innebära, att handräck-

ningsvärnpliktiga i besiktningsgrupp 4 vid armén icke inkallas till tjänst­

göring. Enär stora variationer förekommer vid arméns truppregistrerings-

myndigheter i fråga om tillgång på övriga handräckningsvärnpliktiga dispo­

nibla för inkallelse, bör generellt förbud att inkalla värnpliktiga hänförda

till besiktningsgrupp 4 dock icke utfärdas innevarande år.

Rationaliseringar och minskningar av fredsorganisationen

Med anledning av de ändrade personella utgångsvärdena för fredsorga-

nisationens framtida utformning har arméchefen låtit överarbeta tidigare

utredningar och förslag. Möjligheterna att bedöma den tekniska utveck­

lingen och dess konsekvenser längre fram i tiden har därvid tillvaratagits.

Ökad hänsyn har tagits till bl. a. beredskaps- och utrymningskrav. De för­

hållanden, som kan bli en följd av att armén kan komma att tillföras ro­

botar, har särskilt beaktats. Verkningarna av att Stockholms storflygplats

förlägges till Halmsjön har vidare inarbetats.

Rörande angivna omständigheters inverkan anför arméchefen i huvudsak

följande.

Den minskade krigsorganisationens behov av värnpliktiga kommer icke

att fördela sig jämnt på utbildningsmyndigheterna. Vid några av dessa kom­

mer visst överskott på utbildningskapacitet och förläggningsutrymme att

uppstå. Detta kan utnyttjas genom att dit förlägga i nuläget självständiga

skolor och mindre fredsförband. Härigenom kan antalet administrationer

minskas och besparingar göras på driftbudgeten.

Riksdagen har 1957 beslutat, att Stockholms storflygplats skall förläggas

till Halmsjön. Anläggningen avses tas i bruk från och med 1960. Vid start

från huvudbanan kommer Rosersbergsområdet med infanteriets skjutskola

(InfSS) att överflygas på låg höjd. Detta medför bl. a. att skjututbildning

med få undantag icke kommer att kunna bedrivas inom området. Skolan

tvingas härigenom flytta 1960 eller senast 1961.

Järvafältet utnyttjas i nuläget som övnings- och stridsskjutningsterräng

för omkring 4 000 man. Endast 70 % av begärda stridsskjutningstillfällen

kan f. n. tillgodoses, övergång till spetsammunition för gevärskalibriga

vapen ökar storleken av erforderliga riskområden. Härtill kommer, att

ändrad sträckning av riksvägar m. m. medför, att fältet blir mindre använd­

bart än nu. I samband med nödvändiga förändringar av fredsorganisatio­

nen bör möjligheterna tillvaratas att inom friställda förläggningsutrym-

men utanför Stockholmsområdet lösa Stockholmsförbandens framtida loka­

lisering.

Stor-Stockholm torde komma att utgöra ett utsatt mål för flyg- och

fjärrvapenanfall. Kraven på snabb utrymning blir allt större. Mobilisering

av förband på och omkring Järvafältet, samtidigt som utrymning pågår,

medför stora svårigheter. Även av dessa skäl är en minskning av antalet

fredsförband i Stockholmsområdet önskvärd. Härigenom skulle dessutom

Stor-Stockholms behov av mark för bostadsbebyggelse i någon mån kunna tillgodoses.

Den tekniska utvecklingen har ökat möjligheterna till kuppartade anfall. Beredskapskraven ökas härigenom ytterligare. Strävan måste därför vara att bibehålla fredsförbanden i särskilt utsatta landsdelar.

Arméns krigsorganisation beräknas efter hand komma att tillföras nya vapen, bl. a. robotar. Särskild vikt måste därför läggas vid att undvika så­ dana åtgärder, som kan stå i strid med utvecklingens krav på längre sikt. Detta nödvändiggör återhållsamhet beträffande sammanslagning eller in­ dragning av förband, vars förutsättningar för exempelvis robotutbildning bedömes gynnsamma.

Arméchefen anför, att den otillräckliga anslagstilldelningen på kapital­ budgeten har medfört ackumulerat behov av angelägna objekt. Med hänsyn härtill bör i första hand sådana åtgärder genomföras, som icke förutsätter omfattande investeringar.

Under åren 1955—1957 har en detaljplanläggning genomförts i fråga om den byggnadsverksamhet som erfordras med hänsyn till utbildningsorga­ nisationen. Härvid har eftersträvats att minska investeringskostnaderna. Detta har visat sig kunna ske genom ökat friläggande av bostäder, effekti­ vare utnyttjande av befintliga lokaler och sänkt standard bl. a. i fråga om tillgång på dagrum. Därvid har även framkommit, att förbandens förlägg- ningstillgångar i flertalet fall kan ökas, utan att nybyggnad behöver ske. Förutsättning härför är dock, att behovet av iståndsättningsmedel tillgodo­ ses. Det underlag, som erhållits genom detaljplanläggningen, har utnyttjats vid övervägandena angående fredsorganisationens utformning.

Mot bakgrunden av det anförda framlägger arméchefen principförslag beträffande rationaliseringar och minskningar av fredsorganisationen. Ar­ méchefen anför, att tiden icke medgett, att samtliga organisatoriska, perso­ nella och ekonomiska konsekvenser undersökts i detalj. Under förutsättning av riksdagens principbeslut avser arméchefen att senare framlägga full­ ständiga förslag.

De åtgärder arméchefen föreslår är följande. Infanteriskjutskolan (InfSS) förlägges till Livgrenadjärregementet (14). Härom har, som nämnts, arméchefen ingivit särskilt förslag för vilket redo- göres i det följande.

Infanteriets kadettskola (InfKS) förlägges till Hallands regemente (I 16). Utbildningen vid Livregementets husarer (K 3) uppdelas på andra för­ band. Dess kaserner utnyttjas för Upplands signalregementes kompani i Skövde (S 1 Sk), som ombildas till en signalkår.

Utbildningen vid Göta artilleriregemente (A 2) uppdelas på andra för­ band. Dess kaserner utnyttjas av Göteborgs luftvärnskår (Lv 6) med ar­ méns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS).

Svea artilleriregemente (Al) förlägges till Östgöta luftvärnsregemcntes (Lv2) kaserner. Utbildningen vid luftvärnsregementet uppdelas på andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

63

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

Utbildningen vid Sundsvalls luftvärnskår (Lv5) uppdelas på andra

förband.

Arméchefen anmäler vidare, att han avser att föreslå att Norrbottens

regemente (I 19) samt ett infanteriregemente i södra Sverige ombildas till

pansarinfanteriregementen.

Som motivering till dessa förslag anför arméchefen i huvudsak följande.

Infanteriets kadettskola (InfKS) är förlagd till Ulriksdal. Dess

förläggning är trång. Möjligheterna att tillgodose ökade krav inom nuva­

rande etablissement utan nybyggnad är begränsade. Härtill kommer att ut-

bildningsbetingelserna på Järvafältet synes bli allt mer beskurna. Övriga

Stockholmsförband har behov av förbättrade övningsmöjligheter. Dessa för­

hållanden talar för en bortflyttning av InfKS.

Begränsningen av arméns krigsorganisation medför, att Hallands rege­

mentes (I 16) årliga utbildningskontingent måste minskas. Möjligheter

finnes att frilägga del av förläggningen för InfKS.

Förlägges InfKS till I 16, kan möjligheterna till truppföring och trupp­

utbildning förbättras. InfKS nuvarande administration kan till stora delar

indras. Årliga besparingar på omkring 0,3 miljon kronor kan erhållas.

För skolans förläggning till I 16 erforderliga investeringar har preliminärt

beräknats till omkring 1,2 miljon kronor. Skulle InfKS ligga kvar i Stock­

holm, kan investeringar om ca 3 miljoner kronor bli erforderliga.

Utbildningsmöjligheterna i Skövde är relativt begränsade. Livrege­

mentets husarers (K3) etablissement utnyttjas för infanteriutbildning

(spanings- och fältpolisutbildning) samt signalutbildning, Upplands

signalregementes kompani i Skövde (S 1 Sk). Ytterligare utrym­

men för signalutbildning måste tillkomma. Spaningsförband med i allt

väsentligt samma organisation och uppträdande utbildas förutom i Skövde

vid pansarinfanteriregementena. Minskningen av arméns krigsorganisation

möjliggör, att den vid K 3 bedrivna spaningsutbildningen kan förläggas till

dessa, varigenom behovet av samövning bättre kan tillgodoses.

Den vid K 3 bedrivna fältpolisutbildningen bör återföras till Svea livgarde

(II), vars förläggningstillgångar kommer att medge detta, bl. a. på grund

av att del av Inf SS övningstrupp icke längre behöver utbildas vid I 1. K 3

etablissement m. m. kan därigenom helt avses för signalutbildning. Flytt­

ning av redan gjorda teletekniska installationer kan då undvikas. Befint­

liga utbildningsanordningar kan byggas ut utan avsevärda investeringar.

Preliminärt beräknas dessa uppgå till ca 0,7 miljon kronor.

Vid artilleriet bör utbildning i divisionsförband kunna ske inom freds-

förbandets ram. Detta blir icke möjligt i önskvärd omfattning, såvida icke

antalet förband minskas. Göta artilleriregementes (A 2) etablisse­

ment börjar bli kringbyggt. Regementets skjutfält svarar icke mot kraven

på lång sikt. Utvecklingsmöjligheterna för utbildning med modern artilleri -

materiel är begränsade. A 2 utbildningskontingent bör därför närmast kom­

ma i fråg'a för uppdelning. Detta förutsätter en begränsad komplettering av

ÖA'riga artilleriförbands etablissement. Investeringskostnaderna härför har

preliminärt beräknats till omkring 1 miljon kronor. Besparingarna på drift­

budgeten torde uppgå till ca 0,6 miljon kronor per år.

65

Göteborgs luftvärnskårs (Lv 6) etablissement är kringbyggt och handövningsfältet är litet. Förhållandena är i detta avseende ännu sämre än på A 2. Genom uppdelning av A 2 utbildningskontingent skapas möj­ ligheter att förlägga Lv 6 utbildning till A 2 kaserner tillsammans med arméns radar- och Inftvärnsmekanikerskola (RMS), som bör bibehållas i A 2 etablissement. Nödvändig samverkan mellan dessa enheter skulle därigenom underlättas. Göteborg utgör ett primärt skyddsföremål, som i framtiden kan erfordra försvar med luftvärnsrobotar. Göta artilleri­ regemente bör därför omvandlas till luftvärnsregemente med RMS ansluten. Investeringskostnaderna har preliminärt beräknats till omkring 2 miljoner kronor och torde väl uppvägas av att Lv 6 nuvarande etablissement helt eller delvis kan friställas för försäljning.

Svea artilleriregemente (Al) är förlagt till Järvafältet. Dess etablissement är relativt nytt men har icke utbyggts helt. Härtill kommer, att tygförvaltningsskolan (TygS) avsetts förläggas till A 1. En stor del av skolans utbildningslokaler har inretts invid A 1. För skolan erforderligt för- läggningsutrymme skulle fordra nybyggnad av en mindre kasern. De sam­ manlagda investeringskostnaderna för A 1 och TygS förläggning har be­ räknats till 3,5 miljoner kronor.

A 1 saknar användbart skjutfält. Försvarets fastighetsnämnds undersök­ ningar bar visal, att Gullbergsfältet, som är nödvändigt även för InfSS, skulle kunna tillgodose även A 1 behov. Särskilt markförvärv för A 1 på annat båll skulle härigenom undvikas.

Avståndet för A 1 till Gullbergsfältet skulle emellertid bli stort. Härtill kommer önskvärdheten av att minska antalet fredsförband i Stockholms­ trakten. Anskaffas fältet, synes skäl tala för att A 1 förlägges närmare detta. Möjligheter härtill erhålles om utbildningen vid Östgöta luftvärnsrege­ mente (Lv 2) uppdelas på andra förband. Aktuella investeringsbehov skulle därmed kunna minskas till omkring 1,5 miljon kronor. Del av A 1 och TygS nuvarande administrationer skulle kunna indras, varigenom årliga besparingar om ca 0,4 miljon kronor skulle kunna göras. Möjligheter torde dessutom uppstå att friställa viss mark för försäljning.

Med hänsyn till den begränsade utbildningskontingenten vid luftvärnet bör viss koncentrering av utbildningen genomföras. Två luftvärnsförband kan uppdelas.

Av ekonomiska och utbildningsmässiga skäl bör den år 1954 föreslagna uppdelningen av Sundsvalls luftvärnslcår (Lv 5) på andra luftvärns­ förband genomföras, trots de därmed förenade olägenheterna från bered­ skaps- och rekryteringssynpunlcter. Förslaget leder till att vissa investe­ ringar vid Luleå' luftvärnskår (Lv 7) erfordras, preliminärt beräknade till omkring 0,6 miljon kronor. Besparingarna beräknas till ca 0,6 miljon kro­ nor per år. Del av Lv 5 etablissement torde kunna friställas för försäljning. Ästöns skjutplats beräknas dock tills vidare komma att erfordras för ut­ bildning.

Under förutsättning att Gullbergsfältet anskaffas som skjutfält för InfSS och A 1, bör Östgöta luftvärnsregementes (Lv2) utbildningskontingent ifrå­ gakomma för uppdelning före annat förband. Härigenom skapas möjlig­ heter att flytta A 1, som även organiserar InfSS övningstrupp, ur artilleriet. Förlägges 'därjämte InfSS till 14, säkerställes smidig samverkan.

5—89

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

66

Arméchefen beräknar, att de föreslagna åtgärderna kommer att medföra

besparingar på driftbudgeten om sammanlagt omkring 2,5 miljoner kronor

årligen.

För att genomföra organisationsförändringarna erfordras i engångs-

utgifter omkring 8 miljoner kronor på kapitalbudgeten, varvid inräknats

en miljon kronor till följd av utökad värnpliktskontingent vid pansartrup­

perna. Därutöver tillkommer de kostnader, som är en direkt följd av att

InfSS måste flytta på grund av storflygplatsens förläggning till Halmsjön.

Dessa kostnader, som preliminärt beräknas till 20 å 25 miljoner kronor,

kan genom här föreslagna åtgärder begränsas till 6 miljoner kronor.

Sammanlagt erfordras sålunda omkring 14 miljoner kronor på kapital-

budgeten. I gengäld kan kasernetablissement och handövningsfält friställas

i Sundsvall (Lv 5) och Göteborg (Lv 6). Vissa markområden i Stockholms­

trakten torde även kunna friställas för försäljning. Det sammanlagda för­

säljningsvärdet kan fastställas först efter värdering på de aktuella platserna.

Intäkterna beräknas emellertid bli större än de angivna investeringsbehoven.

Under förutsättning att 1958 års riksdag fattar principbeslut om freds-

organisationens utformning, synes erforderliga förändringar kunna ge­

nomföras enligt följande preliminära tidsplan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Tidigast

budgetåret

Omorganisation

(Sammanslagning)

1959/60

K 3 omvandlas till S 2

Lv 5 uppdelas

1960/61

InfSS förläggs till I 4 1

1961/62

Lv 6 förläggs till A 2, som uppdelas

Inf KS förläggs till I 16

A 1 förläggs till Lv 2, som uppdelas 1

1 Förutsätter att Gullbergsfältets anskaffning påbörjas

under 1959.

Arméchefen förutsätter att erforderliga medel — utöver eljest erforder­

liga anslag på kapitalbudgeten — ställes till förfogande 1—2 år före av­

sedda tidpunkter för omorganisationernas genomförande. För budgetåret

1958/59 erforderliga medel — ca 2 miljoner kronor utöver ordinarie anslag

— förutsättes skola beviljas av 1958 års riksdag.

Begränsningen av fredsorganisationen kommer att beröra ett stort antal

militära, civilmilitära och civila befattningshavare. Sociala och andra verk­

ningar för dessa blir avsevärda. Arméchefen framhåller, att alla möjlig­

heter att för den enskilde befattningshavaren minska verkningarna av or-

ganisationsändringarna måste tillvaratas. Härvid förutsättes, att Kungl.

Maj :t och riksdagen vidtager erforderliga åtgärder.

Arméchefen räknar med att de militära beställningar, som frigöres i

samband med de föreslagna organisationsändringarna, skall få utnyttjas

för att tillgodose angelägna behov inom arméns organisation. Härom anförcs följande.

Den militärtekniska utvecklingen, de skärpta beredskapskraven m. m. har medfört ökade behov av militär personal vid staber, utbildningsanstalter m. m. Dessa behov kan delvis tillgodoses inom ramen för befintliga be­ ställningar genom den föreslagna minskningen av fredsorganisationen. Med hänsyn till utbildningskontingenternas storlek och den alltmer specialiserade och tekniska utbildningen måste emellertid även antalet beställningar avsed­ da för utbildningsbefäl vid förbanden ökas. I arméutredningen 1954 har chefen för armén med då aktuell, framtida krigs- och fredsorganisation som bakgrund redogjort för behovet av beställningar för aktiv militär personal. I förhållande härtill kräves i den nu föreslagna krigs- och fredsorganisatio­ nen något färre aktiva befäl. Jämfört med nuvarande personalstater erford­ ras emellertid alltjämt en relativt omfattande utökning av arméns beställ­ ningar för militär personal. Det är därför en bestämd förutsättning för ar­ méns fortsatta effektivitet, att genom föreslagna omorganisationer fri­ gjorda beställningar får omdisponeras inom arméns staber, truppslag, för­ band och utbildningsanstalter. Med hänsyn härtill förutsätter jag, att dessa beställningar icke indras utan får användas för ovan angivna ändamål.

För att förbereda och genomföra omorganisationerna erfordras enligt arméchefen, liksom vid genomförandet av omorganisationen av I 8 m. fl. förband, en under chefen för armén lydande utredningsgrupp.

För att erforderliga jämkningar i personalstaterna skall kunna genom­ föras under löpande budgetår allt eftersom befattningshavarna kan frigö­ ras, föreslår arméchefen, att Kungl. Maj :t liksom vid omorganisationen av I 8 m. fl. förband 1956 (prop. 1956: 110, s. 129) av riksdagen utverkar be­ myndigande att under de närmaste budgetåren inom fastställd personal­ ram för ordinarie befattningshavare vidtaga jämkningar i personalstaterna.

Riktlinjer för materielanslcaffning m. m.

Förslag till riktlinjer för materielanskaffning vid armén har framlagts av arméchefen i skrivelse den 27 februari 1958. Riktlinjerna avser anskaff­ ningen av såväl tygmateriel som intendentunnateriel under budgetåren 1958/66. De är utarbetade inom arméledningen i samråd med försvarssta­ ben och försvarets forskningsanstalt.

I anslutning till arméchefens förslag till riktlinjer har förslag till mate- rielplaner avgivits av armétygförvaltningen och arméintendenturförvalt- ningen i skrivelser den 27 februari 1958. Ytterligare redogörelser för dessa förslag avses skola lämnas vid anmälan av arméns anslag till anskaffning av tygmateriel respektive beklädnad.

Utrustningsbehovet har i riktlinjerna beräknats för den krigsorganisa­ tion, som avses i alternativet Adam. Kostnadsberäkningarna grundar sig på prisläget den 1 juli 1957. Årskvoterna för budgetåret 1958/59 innefattar dock enligt arméchefen beräknade kostnader till följd av prisstegringar under detta budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

67

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

dr

1958

Anskaffningen av tyg materiel skall enligt förslaget under angivna tid

äga rum inom en kostnadsram av 2 995 miljoner kronor. Kostnaderna bör

enligt arméchefen i stort sett fördela sig enligt följande.

Miljoner kronor

Budgetår

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

350

360

365

370

375

385

390

400

Anskaffningsverksamheten i fråga om tygmateriel bör enligt arméchefen

inriktas i huvudsak sålunda.

Forskning och försöksverksamhet bedrives i ökad utsträckning.

Omsättningen av äldre artilterimateriel fortsättes. Härvid sker en ytter­

ligare förskjutning från lätt till tungt artilleri. Det sistnämnda avses till

viss del bestå av bandgående pjäser. De medel, som avdelas för tungt artil­

leri, kan komma att i stället delvis användas för anskaffning av markro­

botar.

Antalet stridsvagnar och andra pansrade fordon utökas. Omsättningen av

äldre stridsvagnar fortsättes. Antalet lätta fj ärr pansar värnsvapen ökas.

Omsättningen av det äldre automatkanon/u/fuärnet fortsättes. Härvid

anskaffas, förutom bildragna pjäser, även bandgående luftvärn avsett för

skydd av sådana förband, som måste kunna uppträda rörligt i öppen ter­

räng. Härför avsedda medel kan komma att delvis användas för anskaff­

ning av andra luftvärnsvapen för samma uppgifter. Några medel avses dock

icke för luftvärnsrobotar, för vilka kostnaderna redovisats särskilt i över­

befälhavarens utredningar 1957.

Beträffande materiel för samband och stridstedning fortsättes omsätt­

ningen av äldre radiomateriel liksom även övergången till radiolänk för

förbindelser mellan högre staber. Materielen förses med tekniska förbätt­

ringar avsedda att möta de ökade riskerna för fientlig teleteknisk störning.

Anskaffning av motmedel mot telekommunikationer påbörjas.

I fråga om fordon m. m. fortsättes omsättningen av äldre bilar och trakto­

rer. Kraven på ökad rörlighet tillgodoses bl. a. genom anskaffning av pan-

sarbandvagnar och omsättning av hästdragna kärror med olika slags trak­

torkärror. Ett antal helikoptrar anskaffas. "Härför avsedda medel kan kom­

ma att delvis användas för anskaffning av andra lufttransportmedel med

motsvarande användningsområde.

Kostnaderna för anskaffning av intendenturmateriel uppgår en­

ligt arméchefen under den aktuella perioden till 170 miljoner kronor. För­

delningen av detta belopp på olika budgetår bör i stort sett vara denna.

Miljoner kronor

Budgetår

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

9

22

22

22

23

24

24

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

69

Den huvudsakliga inriktningen av anskaffningsverksamheten anges av arméchefen sålunda.

I fråga om beklädnadsmateriel ersättes nuvarande uniformsutrustning, såvitt gäller de stridande förbanden, med ny fältuniform och stridssele. Äldre pälsar omsättes med ett modernt lätt vinterytterplagg i de förband, som i första hand har behov därav.

Vidare omsättes äldre materiel för förplägnadstjänsten och äldre tält m. m. med modern utrustning.

Drivmedelsutrustningen omsättes och utökas i den takt som tygmateriel- planen medger ökad motorisering.

Arméchefen understryker behovet av långsiktsplaner för materielan- skaffningen för att arbetet inom arméledningen i fråga om materielplane- ring och alla därmed sammanhängande frågor skall kunna bedrivas på mest ändamålsenliga och förutseende sätt. Det framstår enligt arméche­ fen som synnerligen angeläget att långsiktsplaner för materielanskaffningen vid armén fastställes och att en grund därigenom skapas för arméledningens arbete i dessa frågor under de närmaste åren.

I detta sammanhang anmäler arméchefen sin avsikt att i samband med förslagen till anslagsäskandena för budgetåret 1959/60 framlägga förslag om övergång till ett system med årligen »rullande» planering.

Flyttning av infanteriskjutskolan

Infanteriskjutskolan (InfSS), vilken är arméns viktigaste utbildnings- anstalt för stridsutbildning, är belägen i Rosersberg. Till skolan är förlagda bland andra infanteriets och kavalleriets officersskolor, bataljonschefskur- ser, trupputbildningskurser för officerare och underofficerare samt ett antal special- och reservofficerskurser. Vid skolan bedrives en omfattande för­ söksverksamhet. Skolans övningstrupp omfattar ca 500 värnpliktiga. En väsentlig del av utbildningen vid infanteriskjutskolan omfattar skjutning, främst stridsskjutning. Härför erfordras tillgång till terräng i sådan om­ fattning, att från säkerhetssynpunkt erforderliga riskområden kan erhållas. Arméns skyddsskola är även förla-g'd till Rosersberg och i administrativt hänseende ansluten till infanteriskjutskolan.

I skrivelse den 28 februari 1958 har chefen för armén föreslagit dels att infanteriskjutskolan flyttas till Linköping och anslules till Livgrenad- järregementet (14), dels att ett övnings- och skjutfält anskaffas i Lin- köpingstrakten. Till stöd för förslagen har arméchefen anfört i huvudsak följande.

InfSS nuvarande byggnadsbestånd är eftersatt. Detta gäller särskilt för­ läggningen. Skolan saknar vissa byggnader. Detta beror på att slutligt ställningstagande till de omfattande utredningarna angående förläggning av Stockholms storflygplats avvaktats. En upprustning av skolan skulle fordra avsevärda belopp.

70

InfSS nuvarande övnings- och skjutfält är trångt. Reella utvidgnings­

möjligheter saknas. Varje inskränkning av skjutmöjligheterna kommer att

få allvarliga återverkningar på skolans verksamhet.

Riksdagen har 1957 beslutat, att Stockholms storflygplats skall för­

laggas till Halmsjön. Anläggningen avses utbyggas i etapper. Den första

beraknas vara genomförd i början av 1960. Flygplatsen beräknas vara helt

uiijy8§£i åi 1963. Vid start från huvudbanan kommer Rosersbergsområdet

att överflygas på låg höjd.

I propositionen 1957:185 anfördes bland annat, att flygverksamheten

vid Halmsjön kunde komma att så väsentligt minska övnings- och strids-

skjutningsmöjligheterna inom Rosersbergsområdet, att en förflyttning av

veiksamheten till annan plats kunde bli nödvändig. Närmare undersökning

av dessa problem förutsattes ske genom luftfartsstyrelsen i samråd med

berörda militära myndigheter.

De förutsatta undersökningarna har verkställts. De visar, att samord­

ning av skjut- och flygverksamheten vid Rosersberg är helt omöjliggjord

från och med 1963. Trafikintensiteten på Halmsjön torde emellertid bli

avsevärd redan under 1960 för att sedan successivt öka. Verkningarna för

InfSS blir redan från denna tidpunkt så allvarliga, att skolans flyttning helst

bör komma till stånd under 1960 och är nödvändig under 1961.

Arméchefen anför att inom armén icke disponeras några stridsskjut-

ningsfält av sådan storlek, att de kan utnyttjas av InfSS jämsides med

övrig dit förlagd verksamhet. Möjligheterna har undersökts att utnyttja

övningsfält vid förband, som måste indras. De ekonomiska och sociala

verkningarna skulle emellertid i dessa fall bli så stora, att ett sådant alter­

nativ icke synes rimligt. Nytt skjutfält måste därför anskaffas för InfSS.

Försvarets fastighetsnämnd handlägger för närvarande frågor rörande

anskaffning av skjutfält för A 1, utvidgat skjutfält för Linköpings garni­

son och samövningsfält för IV. militärområdet. Härvid har nämnden även

tagit upp frågan om nytt övnings- och skjutfält för InfSS. Det har vid

nämndens undersökningar visat sig, att samtliga dessa behov skulle kun­

na tillgodoses genom att ta i anspråk Gullbergs kronopark jämte vissa an­

gränsande områden, varigenom särskilda större markförvärv på andra

håll skulle kunna undvikas. Gullbergsområdet är beläget nordväst om sjön

Roxen. Avståndet till Linköping är ca 2,5 mil.

Arméchefen framhåller, att det nu aktuella förvärvet av nytt övnings-

och skjutfält för InfSS samt övriga kostnader för en flyttning är direkta

konsekvenser av att storflygplatsen förlagts till Halmsjön. Detta framtvingar

medelsbehov, som icke kan rymmas inom arméns ordinarie anslag. Sär­

skilda medel måste därför ställas till förfogande. Huvuddelen av kost­

naderna för fältets anskaffning kan enligt arméchefen sannolikt uppvä­

gas genom att vissa områden i Stockholmstrakten friställes för försäljning.

Det beräknas ta två eller tre år innan ett nytt övnings- och skjutfält

kan börja användas för sitt ändamål. Ett beslut 1958 medför därför, att

InfSS kan flyttas tidigast hösten 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

71

Skulle skolan ligga kvar under budgetåret 1960/61, måste enligt armé­ chefen verksamheten reduceras avsevärt på grund av bristen på skjutfält. Ett sådant läge skulle vara till allvarligt men för utbildningen vid InfSS. Det är därför önskvärt, att snabbt beslut fattas om anskaffning av det nya övnings- och skjutfältet.

Från utbildningssynpunkt bör InfSS förläggas inom det nya skjutfältet. Härav föranledda kostnader har arméchefen uppskattat till 20—25 miljo­ ner kronor enbart för kasernetablissement. Inför ett kommande försvars­ beslut har möjligheterna att förlägga InfSS till annan plats undersökts. Det lämpligaste alternativet har visat sig vara att flytta InfSS till Linköping. Möjligheter föreligger att flytta InfSS till I 4 under förutsättning att dels ett tillräckligt övnings- och skjutfält anskaffas vid Gullberg, dels hand­ övningsfältet i Linköping utökas.

Förhandlingar har pågått mellan försvarets fastighetsnämnd och Lin­ köpings stad angående försäljning till staden av viss mark från garnisonens övningsfält. Härvid har förutsatts att annan mark tillföres övningsfältet som kompensation. Aktuell kompensationsmark synes förbättra betingelserna för att på fältet bedriva infanteriutbildning.

InfSS förläggning till Linköping i stället för till skjutfältet medför, att det markområde, som behöver tagas i anspråk för Gullbergsfältet, kan minskas och att kostnaderna torde kunna nedbringas. De sociala olägen­ heterna för befolkning och näringsliv kan härigenom minskas.

För InfSS förläggning till Linköping erforderliga byggnadsåtgärder har av arméchefen kostnadsberäknats till ca 4,5 miljoner kronor, varav dock ca 2 miljoner kronor utgöres av tidigareläggning av en för I 4 inom 10-års- perioden planerad nödvändig upprustning och rationalisering.

Då ett betydande antal övningar måste bedrivas på Gullbergsfältet kom­ mer förflyttningar till och från fältet att medföra tidsförluster. Dessa kan enligt arméchefen delvis undvikas om ett läger anordnas på fältet. Kost­ naderna för ett sådant läger uppskattas till ca 3,5 miljoner kronor. De to­ tala kostnaderna på kapitalbudgeten, betingade enbart av InfSS, skulle därmed — frånsett Gullbergsfältet — uppgå till ca 6 miljoner kronor. I jämförelse med kostnaderna för ett nytt etablissement för InfSS innebär detta enligt arméchefen en besparing av 14—19 miljoner kronor.

Då InfSS utgör en självständig administrativ enhet kan, därest skolan förlägges till I 4, en administrativ enhet indragas. Besparingar på driftbud­ geten, av arméchefen preliminärt uppskattade till 0,5 miljon kronor per år, skulle härigenom uppkomma. Om förflyttningen av InfSS kommer till stånd, bör Rosersbergsområdet enligt arméchefen för framliden användas som komplement till Järvafältet och som förrådsort. Som motiv för detta förslag anför arméchefen följande.

Rosersbergsområdet utgör lämplig utbildningsterräng lör mindre utbild­ ningsenheter och är även relativt ändamålsenligt irån fältarbetssynpunkt. Dess användbarhet från militär synpunkt blir emellertid begränsad.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Det lämpligaste sättet att utnyttja Rosersbergsområdet med där befintli­

ga utbildningsanordningar, lektionssalar och förläggningsutrymmen är att

dit överflytta viss utbildning från Järvafältet. För närvarande kan endast

ca 70 % av på Järvafältet begärda stridsskjutningstillfällen tillgodoses.

Detta förhållande beräknas komma att kvarstå även framdeles. Järvafältets

användbarhet har även minskat genom ändrad sträckning av riks­

vägar m. m.

Då Stor-Stockholm utgör ett utsatt mål för flyg- och fjärrvapenanfall,

blir kraven på snabb utrymning av området stora. En samtidigt pågående

mobilisering av förband på och kring Järvafältet motverkar en sådan ut­

rymning. En överflyttning av viss förrådshållning till befintliga byggnader

i Rosersberg bedömes därför lämplig. Härigenom torde även annars nöd­

vändig nybyggnad av vissa förrådslokaler kunna undvikas.

I anslutning till vad som förutsatts i propositionen 1957: 185 har luft-

fartsstyrelsen och chefen för armén i samråd med chefen för

flygvapnet, efter verkställd utredning rörande möjligheterna att bedriva

övnings- och stridsskjutningar vid infanteriskjutskolan sedan flygverksam­

heten vid Halmsjön igångsatts, den 1 mars 1958 avgivit utlåtande och därvid

uttalat att en stor del av flygtrafiken till och från Halmsjön icke kan

undgå att överflyga Rosersbergsfältet på höjder ned till 150—200 meter

samt att störningarna av verksamheten vid Rosersberg i samband med

överflygningarna blir så allvarliga att flyttning av all skjutverksamhet bör

komma till stånd under 1960, om möjligt under förra delen av året.

Marinchefens förslag m. m.

I skrivelse den 28 februari 1958 har chefen för marinen efter samråd

med marinförvaltningen redovisat resultatet av de undersökningar som ut­

förts med anledning av chefens för försvarsdepartementet uppdrag den 21

februari 1958.

Utvecklingen beträffande organisationsbestämmande

materiel

Marinchefen anför, att den erforderliga minskningen av organisationen

måste få omedelbar och särskilt stor verkan beträffande de organisations­

bestämmande materielanslagen, Fartygsbyggnader m. m. och Anskaffning

av vapenmateriel m. m. Verksamheten under dessa anslag behandlas där­

för först.

Verksamheten under anslaget till fartggsbgggnader m. m. bedrives för

närvarande med stöd av dels planer omfattande nybyggnader och moderni­

seringar som beslutats för budgetåren 1947/52, dels 1952 års sjuårsplan

för fartygsbyggnader m. m. avseende budgetåren 1952/59, dels 1956 och

1957 års fartygsbyggnader m. m. innefattande vissa av riksdagen nämnda

år medgivna anskaffningar. Medel för försök har redovisats vid sidan av

dessa planer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

73

Chefen för marinen konstaterar, att verksamheten enligt nämnda planer icke kan fullföljas inom den minskade anslagsramen för fartygsbyggnadcr. På grund härav har marinchefen i skrivelse den 24 februari 1958 hem­ ställt, att beslut skall fattas om avbrytande av byggandet av minfartyget Älvsborg, vilket ingår i 1952 års sjuårsplan, samt av två jagare, som be­ slutats vid 1956 års riksdag. För ifrågavarande framställning kommer en närmare redogörelse att lämnas vid anmälan av anslaget till fartygsbygg- nader m. m. Vid uppgörandet av sina förslag har marinchefen förutsatt bi­ fall till denna framställning.

I 1952 års sjuårsplan förutsättes att kustjagarna Romulus och Reinus samt jagarna Klas Horn och Göteborg skall ombyggas till fregatter. Dessa ombyggnader har ännu icke verkställts. Med hänsyn till att fartygen kom­ mer att uppnå så hög ålder att en ombyggnad icke är ekonomiskt lö­ nande samt då underhållsmedel ej kommer att stå till förfogande, räknar marinchefen med att fartygen utrangeras. (Jfr marinförvaltningens anslags- äskande under anslaget till fartygsbyggnader m. m.)

Härutöver måste av samma skäl två kryssare, två jagare, sex eller sju motortorpedbåtar, fyra eller fem ubåtar, femton minsvepare samt ett depå­ fartyg under budgetåren 1958/59 och 1959/60 utgå ur krigsorganisationen. Härom anför marinchefen.

Kryssaren Tre Kronor måste efter avrustning hösten 1958 läggas i ma- terielreserv utan att erforderlig översyn av fartyget dessförinnan kunnat ske. Kryssaren Gotland måste likaledes läggas i materielreserv.

Utöver utrangeringen av de fyra ovan nämnda jagarna måste minst två jagare läggas upp. Sex å sju mindre motortorpedbåtar måste utrangeras.

Den avsedda förlängningen av den normala livslängden hos befintliga ubåtar för att motverka den onormala avgången av ubåtar i början av 1960-talet kan på grund av brist på underhållsmedel icke ske i full ut­ sträckning. Fyra till fem ubåtar måste därför uppläggas i befintligt skick.

För fem av de större minsveparna kan underhållsmedel icke avses och av kvarvarande 18 mindre minsvepare måste 10 läggas i materielreserv.

Underhållsmedel kan icke avses för ubåtsdepåfartyget Patricia, som måste utrangeras.

Närmare undersökningar rörande tidpunkten för här upptagna åtgärder pågår.

Som framgår av departementschefens uppdrag den 21 februari 1958 har utredningsarbete avseende en flottplan påbörjats inom marinledningen. Ar­ betet inriktas på att planen skall kunna framläggas för 1960 års riksdag. Utredningsarbetet, som bedrives med stöd av bland annat operationsana- lytiska värderingar, syftar till att anpassa fartygsbeståndet efter de upp­ gifter och den vapentekniska utveckling, som kan förutses fram till slutet av 1960-talet. Nödvändigheten, särskilt av ekonomiska skäl, att minska far­ tygstypernas storlek och antalet typer av fartyg har i utredningsarbetet fått framträdande plats.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195lt

Vid bifall till förslaget att låta nybyggnaden av jagarna Lappland och

Värmland samt minfartyget Älvsborg ävensom ombyggnaden av jagarna

Klas Horn och Göteborg samt kustjagarna Romulus och Remus utgå ur

planerna skapas enligt marinchefen möjligheter att under budgetåren

1958/59—1959/60 börja inrikta flottans sammansättning mot de förutsätt­

ningar, som blir gällande för den förminskade nya flottan. Marinchefen

framlägger en plan för den fortsatta byggnadsverksamheten för budgetåren

1958/59—1959/60, utöver fullföljandet av de reducerade gällande planerna.

Denna plan föregriper enligt marinchefen icke utredningsarbetet och den

därpå följande flottplanen.

Enligt den nu framlagda planen skall verksamheten under ifrågavarande

budgetår inriktas på påbörjande av ett mindre antal motor torpedbåtar alter­

nativt motorkanonbåtar och minsvepare, fortsatt anskaffning av helikoptrar,

ytterligare ombyggnad av jagare till fregatter samt modernisering av vissa

befintliga fartyg, fortsatt anskaffning av fartyg för kustartilleriet, träng-

fartyg m. m. samt forskning, försök och utveckling för kommande fartygs­

typer m. m.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna verksamheten beräknas till 130,9

miljoner kronor med fördelning på objekt enligt följande sammanställning.

Objekt

Kostnad i

miljoner

kronor

Motortorpedbåtar eller motorkanonbåtar och/eller minsvepare..............................

Helikoptrar ................................................................................

72,0

14 0

Ombyggnad av jagare till fregatter samt modernisering av vissa befintliga fartyg

Fartyg för kustartilleriet ..............................................................

14,0

6,8

Trängfartyg m. m....................................................................................

Forskning, försök och utveckling för nya ubåtstyper............................................

8,0

Forskning, försök och utveckling för nya övervattensfartyg................................ •

6,0

Löpande försök samt bidrag till försvarets forskningsanstalt................................

5,6

130,9

Närmare redogörelse för marinchefens motivering till ifrågavarande för­

slag avses skola lämnas vid behandlingen av anslaget till Fartygsbygg-

nader m. m. Marinchefen förutsätter, att nämnda anslag för nästa budgetår

skall uppföras med 109 miljoner kronor.

Beträffande verksamheten under anslaget till anskaffning av vapenmate-

riel m. m. erinrar marinchefen om att denna för närvarande bedrives med

stöd av den av 1953 års riksdag antagna vapenmaterielplanen. Enligt den­

na plan sker nyanskaffning av dels materiel för kustartilleriförband, dels

sådan materiel för flottan, som icke anskaffas med anlitande av fartygs-

byggnadsanslaget, dels materiel gemensam för flottan och kustartilleriet.

Den anslagsbegränsning, som skett sedan planen antogs, har, anför che­

fen för marinen, fått till följd att vapenplanen blivit utdragen utöver den

Kunyl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

75

lid av sex år, som ursprungligen avsetts. Den ytterligare minskning av med­ len för anskaffning av vapenmateriel m. m., som måste ske inom den aktuel­ la kostnadsramen, medför dels att vissa objekt inom vapenplanens kust­ artilleridel icke kan genomföras, dels att anskaffningen av materiel i öv­ rigt måste utgå eller begränsas.

1953 års sexårsplan avser i fråga om kustartilleriet att möjliggöra ombestyckning, förstärkning och modernisering av ett antal svåra, medel­ svåra och lätta batterier.

Marinchefen erinrar om att 1955 års försvar sberedning framhållit det angelägna i att effekten hos kustartilleriets förband icke nedgår på sådant sätt, att målsättningen för invasionsförsvaret allvarligt äventyras. Med den nu aktuella begränsningen av medelstilldelningen för marinen kan emeller­ tid ombestyckning av ett svårt batteri, ombestyckning och förstärkning av tre medelsvåra batterier samt förstärkning av två svåra batterier, vilka objekt ingår i vapenplanen, ej genomföras.

Härutöver blir det omöjligt att helt genomföra den i vapenplanen avsedda moderniseringen i form av radar- och eldledningsutrustning.

Den förutsatta minskningen av marinens kostnadsram nödvändiggör en­ ligt marinchefen samtidigt begränsningar på underhållsanslaget. Detta med­ för, att tre svåra batterier, tre medelsvåra batterier samt nio lätta batte­ rier måste utgå ur krigsorganisationen.

Hittills gjorda utredningar beträffande kustartilleriets vapenmateriel vi­ sar enligt marinchefen, att robotvapen i vissa fall har goda förutsättningar att lösa sådana uppgifter, som nu åvilar kustartilleriets artilleriförband. Vid ersättningsanskaffning bör därför artilleriförband ersättas med robot­ förband, om större effekt därigenom erhålles. Marinförvaltningen har ge­ nom försök erhållit en god grundval för bedömning av vissa robotvapens effekt. För att vapenutvecklingen vid kustartilleriet skall kunna följa med i den snabba tekniska utvecklingen och för att möjligheter skall erhållas att uppsätta robotförband så snart utbildning och tekniska förhållanden i öv­ rigt medger det, är det av stor vikt att anskaffa robotar för övningsbruk och — i den mån förutsättningar härför föreligger — även för stridsbruk. Chefen för marinen anser därför, att anskaffning av robotvapen bör ges hög prioritet.

Anskaffningen av övrig vapenmateriel måste begränsas för att ut­ rymme skall erhållas för anskaffning av modern materiel, främst robot­ vapen av olika slag. I första hand minskas anskaffningen av ersättnings­ materiel, reservdelar och ammunition. Vidare måste den avsedda utbygg­ naden av marinens kustradarstationer senareläggas.

Den närmare inriktningen av anskaffningen av vapenmateriel med hän­ syn till marinens framtida uppgifter och den vapentekniska utvecklingen är för närvarande föremål för detaljundersökningar inom marinledningen.

För nästa budgetår räknar marinchefen med att anslaget till anskaffning

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

av vapenmateriel uppföres med ett belopp av 86 000 000 kronor. Ytterligare

redogörelse för inarinchefens förslag avseende medelsbehovet under anslaget

till anskaffning av vapenmateriel m. m. torde få lämnas vid anmälan av

detta anslag.

Värnpliktskon tingent

Det behov av värnpliktiga vid marinen, som legat till grund för myn­

digheternas anslagsäskanden för budgetåret 1958/59, framgår av följande

sammanställning.

Vapenslag

Vpl i

allmänhet

Ubef-, uoff-

resp. off-

uttagna vpl

Vpl

grupp

3—4

Sjövärns-

kåren sjöbef.

spec. m.fl.

Summa

Flottan ...................................

2 150

1 200

190

300

3 840

Kustartilleriet.......................

1 470

810

320

120

2 720

Summa

3 620

2 010

510

420

6 560

Denna omfattning av värnpliktsbehovet beräknades medföra totalt

2 800 000 tjänstgöringsdagar.

Med hänsyn till den minskade omfattningen av marinen har behovet

av värnpliktiga omräknats. I följande sammanställning anges det behov som

enligt den förnyade beräkningen erfordras för budgetåret 1958/59.

Vapenslag

Vpl i

allmänhet

Ubef-, uoff-

resp. off-

uttagna vpl

Vpl

grupp

3—4

Sjö värns­

kåren sjöbef.

spec. m.fl.

Summa

Flottan ...................................

1 580

930

90

300

2 900

Kustartilleriet.......................

1 470

660

220

120

2 470

Summa

3 050

1590

310

420

5 370

Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas nedgå till 2 500 000,

innebärande en minskning med 300 000. Att minskningen av antalet tjänst­

göringsdagar ej blir större sammanhänger med att flottans fartygsrust-

ningar på grund av pågående utbildning av värnpliktiga ej kan minska

nämnvärt förrän vid kalenderårsskiftet 1958/59 samt att det antal värnplik­

tiga som 1958/59 skall inkallas till repetitionsövning kommer att bli större

än vad som ursprungligen beräknats.

Den totala minskningen av antalet värnpliktiga som skall tilldelas ma­

rinen utgör omkring 1 190 man, innebärande en minskning med omkring

18 %. Några ändringar beräknas inte bli erforderliga i vad avser marinens

redan inskrivna värnpliktiga. En minskning av antalet värnpliktiga till

5 370 man anses kunna åstadkommas genom minskning av inkallelseom-

gån-g'arnas storlek från och med sommaren 1958. Vid inskrivning av värn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

77

pliktiga hösten 1957 och tidigare inskrevs ett större antal värnpliktiga än

som numera anses erforderligt. Detta överskott kan, anser chefen för mari­

nen, utnyttjas genom att under några år framåt inskriva ett mindre antal

värnpliktiga än som motsvarar det årliga behovet.

Beräkningen av värnpliktskontingenten har skett med den förutsättning­

en, att tillgången på stampersonal (underbefäl och meniga) förblir i stort

sett oförändrad.

Marinchefen anser, såsom framgår av det anförda, att några extra åt­

gärder eller några ändringar av värnpliktsförfattningar inte för närvarande

erfordras för att marinens värnpliktskontingent skall kunna nedbringas

till avsedd nivå.

Rationalisering och minskning av fredsorganisationen

De rationaliseringar och minskningar i fredsorganisationen, som marin­

chefen föreslår, innebär dels minskning av personalen vid örlogsvarven, dels

indragning av flottans kaserner på Skeppsholmen, flottans skolor i Göte­

borg (Göteborgsskolorna) och Härnösands kustartillerikår (KA 5), dels

sammanförande av truppregistreringen vid kustartilleriet till ett gemensamt

truppregister i anslutning till örlogsflottans truppregister.

Beträffande örlogsvarven anför marinchefen, att marinens omfattning

under en följd av år minskat till följd av otillräckliga anslag. Redan nu

är örlogsvarvens sammanlagda kapacitet för stor för marinens behov. Upp­

sägning av personal har redan skett. Sålunda har omkring 10 % av arbets­

styrkan uppsagts samt varsel utfärdats för ytterligare omkring 10 %. Yt­

terligare minskningar måste ske för att varvskapaciteten skall bringas att

svara mot de behov som kan beräknas föreligga med hänsyn till marinens

minskade omfattning.

Marinchefen anser sig inte för närvarande kunna taga ställning till hu­

ruvida antalet örlogsvarv kan minskas. Ett av skälen härtill är, att en sär­

skild utredning tillsatts i december 1957 med uppgift att närmare utreda

'förutsättningarna för civil varvsdrift vid örlogsvarvet i Karlskrona. En an­

nan faktor är den fortsatta ovissheten rörande takten i utflyttningen av

Stockholms örlogsbas till Muskö.

För nästa budgetår bör enligt marinchefen åtgärderna koncentreras till

fortsatta minskningar av nuvarande örlogsvarvs personalstyrka så att denna

kommer att svara mot vad som erfordras med hänsyn till förutsebar till­

gång på medel för underhållsverksamhct och sådan modernisering av be­

fintliga fartyg, som lämpligen kan utföras av örlogsvarven. Detta innebär

att — utöver redan vidtagna åtgärder för minskning av örlogsvarvens ar­

betsstyrka — ytterligare icke oväsentliga minskningar måste ske. Marinche-

fen anser sig icke kunna bedöma, om det finns möjligheter att sysselsätta

den övertaliga personalen med civila arbetsuppgifter. Tillgången på dylika

arbetsuppgifter inverkar på omfattningen av de personalinskränkningar som

blir aktuella.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 195S

I fråga om utbildningsorganisationen räknar marinchefen med

att minska antalet fredsutrustade fartyg och att ytterligare koncentrera ut­

bildningen vid kustartilleriet. Detta medför enligt marinchefen ofrånkom­

ligen en sämre beredskap och verkar sålunda i motsatt riktning mot det i

överbefälhavarens utredningar påvisade behovet av en högre omedelbar be­

redskap. Minskningen av antalet i fred rustade fartyg bedömes även med­

föra icke oväsentliga svårigheter att i fred utbilda för krigsorganisationen

erforderlig personal.

blottans fasta utbildningsanstalter i land utgöres av marinens

skolor å Berga (Berg'askolorna), flottans skolor i Karlskrona (Karlskrona-

skolorna) och flottans skolor i Göteborg (Göteborgsskolorna). Härtill kom­

mer sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan. Beträffande de sistnämnda räk­

nas icke med några förändringar.

Vid de tre här ifrågavarande utbildningsanstalterna bedrives verksam­

heten enligt följande.

Vid Bergaskolorna bedrives utbildning vid följande skolor:

vapenofficersskola

Marinens underofficersskola

furirskola samt

skolor för stam- och värnpliktig personal inom områdena artilleri, ubåt,

ubåtsjakt, signal, radar, tele, skydd och maskin.

Medeltalet elever utgör ca 400 och högsta belastningen uppgår till ca

750 elever, vilken senare siffra svarar mot tillgängligt förläggningsutrymme.

Vid Karlskronaskolorna bedrives följande utbildning för stam- och

värnpliktig personal:

rekrylutbildning

yrkesutbildning vid verkstads-, intendentur-, signal- och maskinskolor

vid furirskola

vid marinens tekniska skola

vid vissa kurser vid ÖVK.

Medeltalet elever utgör ca 900 och högsta belastningen uppgår till över

1 300 elever. Förläggningsutrymme finnes för upp till 3 000 man med otids­

enlig dubbelbeläggning. Viss del av förläggningsutrymmet utnyttjas för

Karlskronaskolorna icke tillhörande personal (t. ex. far tygsbesättningar vid

översyner).

Vid Göteborgsskolorna bedrives följande utbildning:

rekrytutbildning, grundläggande yrkesutbildning och annan utbildning

av värnpliktigt sjöbefäl

yrkesutbildning av min- och svepmatroser

rekrytutbildning av värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 3 och 4.

Medeltalet elever utgör ca 100 och högsta belastningen uppgår till ca

200 elever. Förläggningsutrymme finnes för ca 300 elever.

Den angivna fördelningen av utbildningen i land har uppgjorts med hän­

syn till tillgången på förläggningsplatser samt tillgången på lektionsrum,

undervisningsmateriel och speciella övningsanläggningar. Marinens minska­

de omfattning medför, att antalet elever totalt kommer att minskas. Så­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

är

1958

79

lunda förutsättes en icke oväsentlig minskning av flottans årliga värn-

pliktskontingent. De undersökningar som hittills gjorts i avsikt att ytter­

ligare koncentrera utbildningen visar enligt marinchefen på följande möj­

ligheter.

Till Bergaskolorna överföres dels från Karlskronaskolorna yrkesutbild­

ningen vid signal- och maskinskola, dels från Göteborgsskolorna sjöbefä­

lets utbildning utom rekrytutbildningen samt yrkesutbildningen av min- och

svepmatroser. Till Karlskronaskolorna överföres all vid Göteborgsskolorna

bedriven rekrytutbildning.

Dessa överflyttningar kan dock ej helt genomföras förrän pågående

planlagd utbyggnad skett vid Berga.

Under förutsättning att de föreslag‘na omflyttningarna genomföres,

kommer Karlskronaskolorna att omfatta rekrytskola för stam och värn­

pliktiga, furirskola, verkstadsskola, intendenturskola, marinens tekniska

skola samt vissa kurser vid Karlskrona örlogsvarv, medan all övrig utbild­

ning i land koncentreras till Bergaskolorna.

Den återstående utbildningen vid Karlskronaskolorna kan ej överföras

till Bergaskolorna, med mindre den planerade utbyggnaden av dessa väsent­

ligt utökas. Det anses därför inte vara realistiskt att räkna med en sådan

koncentration.

Antalet elever vid Karlskronaskolorna minskas emellertid så mycket att

ett av de tre kasernkomplex, som för närvarande användes, blir obehövligt.

Härvid bör kasernkomplexet Anckarstierna utgå. De lokaler som friställes

genom flyttningen av Göteborgsskolorna anses böra reserveras för en

eventuell framtida särskild värnpliktstjänstgöring för sjömanshusinskrivna

värnpliktiga.

Kustartilleriets nuvarande utbildningsorganisation tillkom

år 1955. Därvid eftersträvades främst att tillgodose beredskapskravet ge­

nom att i största möjliga utsträckning utbilda personalen inom de områ­

den där den avsågs bli krigsplacerad. Organisationen kompletterades med

ett antal för kustartilleriet gemensamma skolor. Vid sammansättningen av

fredsförbanden beaktades därjämte, att utbildningsförbanden skulle få en

lämpligt avpassad storlek. För regementena räknades med 600 till 800 man

och för kårerna med 300 till 400 man.

I den nya organisationen minskar fredskontingenten av värnpliktiga med

omkring 250 man. En jämnt fördelad uttunning av utbildningsenheterna

med hänsyn till den minskade värnpliktskontingentcn kan icke ske, emedan

vissa utbildningsenheter skulle bli för små. En koncentration av utbild­

ningen till färre truppförband blir ofrånkomlig. Minskningen av värnplikls-

kontingenten motsvarar ungefär ett av kustartilleriets mindre truppförband.

Av förläggningsskäl kan därför endast ett av de mindre truppförbanden

ifrågakomma för indragning.

Marinchefen har stannat för att Härnösands kustartillerikår härvid bör

indragas. Skälen härför utvecklas på följande sätt.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Även för utbildningseffekten uppkommer de minsta olägenheterna om

ett av de mindre truppförbanden, d. v. s. Gotlands kustartillerikår (KA 3)

eller Härnösands kustartillerikår (KA 5), indrages och respektive trupp­

förband tillhörande värnpliktiga utbildas vid de kvarvarande truppförban­

den. Kustartilleriets truppförband spelar emellertid en icke oväsentlig roll

för beredskapen. I detta avseende kommer en indragning av KA 3 utan tvi­

vel att medföra de allvarligaste konsekvenserna. Vid valet mellan de två

aktuella truppförbanden talar sålunda övervägande skäl för att KA 5 indra­

ges och att detta truppförband tillhörande värnpliktiga kan utbildas vid

Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1). Utbildningsanordningar och för-

läggningslokaler m. m. finnes dock icke i sådan utsträckning vid KA 1, att

alla KA 1 och KA 5 tillhörande värnpliktiga kan utbildas vid KA 1. Det

blir sålunda nödvändigt att utbilda vissa KA 1 tillhörande värnpliktiga vid

Gotlands kustartillerikår (IvA 3) och Älvsborgs kustartilleriregemente

(KA 4). Härigenom möjliggöres eventuellt att utbildningen kan åstadkom­

mas utan att nämnvärda nyinvesteringar blir nödvändiga. Möjligheten att

reducera KA 4 och organisera detta truppförband såsom en kår av huvud­

sakligen skolförbandskaraktär har även undersökts. Kostnadsskäl och kon­

sekvenser för rekrytering m. m. leder emellertid till att en sådan lösning

icke kan förordas.

Oberoende av att KA 5 sålunda enligt marinchefens förslag kommer att

utgå, avses marinkommando Nord och Hemsö kustartilleriförsvar kvarligga

i Härnösand, dit även viss vinterutbildning tillfälligt kommer att förläggas.

Kasernbyggnaderna bör därför alltjämt behållas.

Svårigheterna att utbilda de värnpliktiga vid respektive hemortsförband

aktualiserar enligt marinchefen frågan om central personalregistrering vid

kustartilleriet, vilken fråga varit föremål för undersökning inom kustartil­

leriinspektionen. Det förutsättes därför, att denna rationalisering snarast

genomföres. Hittills gjorda undersökningar visar, att endast en mindre

komplettering av maskinutrustningen vid flottans centrala truppregister blir

erforderlig för att möjliggöra en koncentration av kustartilleriets nuvaran­

de fem truppregister till en enhet förlagd i anslutning till örlogsflottans

truppregister.

Marinchefen föreslår vidare, att den år 1956 tillkomna avvecklingsorga-

nisationen för flottans kaserner på Skeppsholmen indrages och ersättes

med en mindre kasernavdelning vid Stockholms örlogsvarv.

Tidpunkten för indragning av flottans kaserner på Skeppsholmen blir

enligt marinchefen beroende på möjligheterna att genomföra den planerade

utbyggnaden av Bergaskolorna. Avvecklingen av Göteborgsskolorna och

Härnösands kustartillerikår bedömes i huvudsak kunna genomföras under

budgetåret 1959/60. Tidpunkten för sammanslagningen av kustartilleriets

truppregister blir beroende av iordningställandet av lokaler och anskaff-

ningsmöjligheterna för den behövliga kompletteringen av maskinutrust­

ningen vid örlogsflottans truppregister.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

81

Flygvapenchefens förslag

I skrivelse den 28 februari 1958 har chefen för flygvapnet och flygför­ valtningen redovisat resultatet av verkställda utredningar med anledning av chefens för försvarsdepartementet uppdrag' den 21 februari 1958. Skrivel­ sen innehåller i enlighet med uppdraget, bland annat, förslag till begräns­ ningar i fredsorganisationen samt förslag till långtidsplaner. I fråga om flygvapnets värnpliktskontingent föreslås icke några förändringar.

Rationaliseringar och minskningar i fredsorganisationen

Chefen för flygvapnet framhåller, att fredsorganisationen vid flygvapnet är en utbildnings- och mobiliseringsorganisation för krigsorganisationen. Därutöver åsyftar emellertid flygvapnets fredsorganisation att tillgodose kravet på styrkor med omedelbar krigsberedskap. Flertalet av divisionerna är praktiskt taget krigsorganiserade i fred och har hög beredskap. Freds- flottiljerna utom divisionerna omorganiseras i krig till basförband m. m. Nära principiell överensstämmelse råder mellan freds- och krigsorganisa­ tionen. De kostnader som nedlägges på fredsadministrationen kommer i mycket stor utsträckning krigsorganisationen direkt tillgodo.

Då försvarskraften även under omorganisationsskedet bör hållas på högsta möjliga nivå anser chefen för flygvapnet att flvgmaterielen vid de förband, som skall indras, i princip bör bibehållas tills den uppnått slutet av sin normala sjuåriga livslängd. Materielanskaffningen inriktas omedel­ bart mot den minskade krigsorganisationen och medel frigöres för moder­ nisering av denna.

Den indragning av fem jaktdivisioner som nu är aktuell kan enligt chefen för flygvapnet göras på två principiellt olika sätt. Antingen kan antalet divi­ sioner per flottilj minskas från tre till två vid fem flygflottiljer eller kan två hela fredsflottiljer dras in, varvid dock någon jaktflottilj måste utökas med en division. Härom anför flygvapenchefen vidare.

Med utgångspunkt i principerna i överbefälhavarens studie råder från operativ synpunkt ingen tvekan om att det första alternativet är att före­ draga. Genom större utspridning i fred ökas möjligheterna att utstå en häftig krigsöppning. Vissa annars ofrånkomliga investeringar, bl. a. för att täcka de brister på hangar- och verkstadsutrymmen, som kommer att kvarstå vid vissa flottiljer även i alternativ Adam, undvikes. Det första alter­ nativet medför på längre sikt något högre årskostnader på driftbudgeten än det andra. Skillnaden är emellertid relativt liten och uppväges mer än väl av de fördelar det första alternativet innebär. Omdaningsprocessen blir också enkel, medan däremot en indragning av två hela fredsflottiljer

kräver betydande omskolningar, personalomflyttningar, omläggningar i mobiliseringsorganisationen m. m., vilket medför perioder av minskad be­ redskap och effekt. Från flygmilitära utgångspunkter står det därför klart att indragningen borde göras genom minskning av antalet divisioner från tre till två vid sammanlagt fem jaktflottiljer.

82

Förutom till angivna rent militära faktorer bör dock hänsyn tas även

till övriga samhälleliga intressen och därvid i första hand till dem som

sammanhänger med flygbuller- och stadsbyggnadsproblemen samt med den

civila luftfarten. Dessa militära och civila intressen står oftast i motsats­

förhållande till varandra. I min strävan att åstadkomma en godtagbar lös­

ning har jag i viss utsträckning gett avkall på operativa krav och utbild-

ningsföhållanden som eljest i första hand bort vara avgörande.

Chefen för flygvapnet föreslår, att Svea flygflottilj (F 8) och Hallands

flygflottilj (F 14) indrages. Flygfälten förutsättes skola bibehållas som

krigsbaser. I samband med indragningen av F 14 ombildas en jaktflottilj

till attackflottilj.

Av motiveringarna för dessa förslag må följande återges.

De flottilj flygplatser, där svårigheterna att samordna militära och civila

intressen är störst, är Barkarby- och Halmstadsfälten (F 8 respektive F 14).

Barkarbybasen har i flygoperativt hänseende många fördelar. Den har

ett lämpligt geografiskt läge som bas för jaktförband avsedda för luft­

försvaret av Stockholmsområdet. En berghangar har just iordningställts

vid fältet. Hangarutrymmena är goda.

Förutom av flottiljen F 8 användes fältet regelmässigt för den flygtjänst

som maste bedrivas av personal vid flygledningen och övriga högre staber

m. m. i Stockholm samt av sjätte transportgruppen (för bl. a. försvarets

forskningsanstalt och flygförvaltningen). För transportgruppens flygplan

färdigställdes en särskild hangar så sent som i december 1956. Flvgled-

ningens flygningar, som till större delen utförs med flygplan med relativt

låg bullernivå, utgör ca en tredjedel av den totala flygverksamheten vid

Barkarby.

Starka militära skäl talar för att verksamheten vid Barkarbvfältet i

princip bibehålls i nuvarande omfattning.

Å andra sidan är det enligt det nyligen framlagda förslaget till region­

plan för Stockholmstrakten ur allmänna stadsbyggnadssynpunkter ett starkt

önskemål att Järvafältet eller delar av detta frigöres från militär verksam­

het och ställes till förfogande för Stor-Stockholms utbyggnad. Önskemålen

anges inte minst gälla flygverksamheten på Barkarby, som genom allvarligt

buller lägger hinder i vägen för ett ändamålsenligt utbyggande av redan

existerande samhällsbildningar utanför fältet. För utvecklingsskedet fram

4ill 1970 räknar emellertid regionplanen försiktigtvis inte med en sådan

förändring av flygverksamheten vid Barkarby som förutsättes på längre

sikt.

Vad den civila luftfarten beträffar föreligger vissa interferensproblem,

bl. a. mellan Bromma och Barkarbv, som närmare redovisats i propositio­

nen 1957: 185.

Beträffande Halmstadsbasen kan ej lika starka operativa fördelar anfö­

ras som i fråga om Barkarby. En minskning av flygverksamheten där

skulle således ej medföra lika svåra flygoperativa nackdelar. Å andra si­

dan har basen flera andra fördelar. Hangarutrymmena är mycket goda,

och etablissementet i sin helhet är relativt nytt och i gott skick. Lämplig

bomb- och skjutplats finns i närheten. Interferensen med den civila luft­

farten är relativt liten. Bullerproblemen är emellertid allvarliga. I viss mån

skulle dessa kunna minskas genom anläggning av en ny bana, vilket dock

skulle kräva en investering av omkring 4,5 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

83

Då reduktionen av flygvapnet skall gå ut över jaktflyget bör i samband med nedläggande av F 14 en jaktflottilj omvandlas till attackflottilj. Frå­ gan om viiken flottilj som härvid bör väljas måste närmare utredas.

Indragningen av F 8 bör äga rum då flottiljens nuvarande flygplan be­ räknas utgå, d. v. s. omkring år 1963. Tidpunkten för nedläggande av F 14 anses icke kunna bestämmas tidigare än till budgetåret 1961/62. Oaktat F 8 nedlägges, förutsättes flygledningens flygverksamhet fortsätta i stort sett i nuvarande omfattning, liksom transportgruppens. Antalet övningsdagar för krigsflygförband på Barkarbyfältet inskränkes till omkring 15 per år. Härvid begränsas användningen av de särskilt bulleralstrande efterbränn- kamrarna i görligaste mån. Genom dessa åtgärder kommer enligt chefen för flygvapnet bullerstörningarna att väsentligt reduceras, vilket bör kun­ na medföra ökade möjligheter till bebyggelse i fältets närhet. Halmstads- flygfältet avses i fred endast skola utnyttjas för starkt begränsade övningar med krigsflygplan.

Genom de föreslagna åtgärderna frilägges etablissementet vid F 14 så gott som helt, medan vid F 8 betydande utrymmen kan frigöras. Chefen för flygvapnet framlägger icke något förslag rörande utnyttjandet av de etablis­ sement, som kommer att friställas. Flygvapenchefen anmäler emellertid sin avsikt att närmare utreda detta spörsmål. Utredningsarbetet avses skola hedrivas i sådan takt, att resultatet därav kan tjäna som underlag för en proposition till 1959 års riksdag. I förevarande sammanhang anför flygvapenchefen endast vissa synpunkter på frågan om de frigjorda utrym­ menas utnyttjande. Sålunda anföres bland annat följande.

Av flygvapnets nuvarande utbildningsanstalter har flygvapnets centrala skolor i Västerås (FCS) och Roslagens flygkår i Hägernäs (F 2) etablisse­ ment av lägre kvalitet och med mindre och sämre utrymmen än de som skulle friläggas vid F 8 och F 14. Omfattande investeringsbehov bl. a. för modernisering och iståndsättning av befintliga lokaler föreligger särskilt vid FCS. Från Västerås stads sida finns visst intresse av att förvärva markområden vid FCS.

Skäl talar därför för att utnyttja lediga lokaler vid F 8 och F 14 för nämnda skolor. I detta sammanhang bör omnämnas ett mellan Kungl. Maj :t och Kronan å ena och Halmstads stad å andra sidan den 9 juli 1942 träffat avtal. Enligt detta har Kronan åtagit sig vissa förbindelser för det fall flottiljen skulle indras och det av staden överlåtna området ej längre skulle användas för ständig militär förläggning av motsvarande omfattning.

Såsom närmare redovisats i skrivelse från chefen för flygvapnet 31 ok­ tober 1957 föreligger också behov av etablissement för ett flygvapnets läro­ verk som föreslagits bli förlagt till Herrevadskloster. Det synes sannolikt alt läroverket lämpligen skulle kunna förläggas till F 14 nuvarande etablis­ sement, varigenom de betydande investeringarna vid Herrevadskloster skul­ le kunna undvikas.

I detta sammanhang anmäles även en fråga om den grundläggande flyg­ utbildningen vid Ljunghyhed. I samband med alt nuvarande propcllerdrivna skolflygplan typ 1 vid krigsflygskolan framdeles ersättes med readrivna

84

Kung!. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

skolflygplan är det möjligt att den totala trafikledningskapaciteten överskri-

des, varför det kan visa sig nödvändigt att överföra en del av flygverksam­

heten till annan flygplats. En tänkbar möjlighet är att därvid utnyttja F 14

etablissement och flygfält. Att förlägga en sådan flygskola till Halmstad

bedömes ej medföra allvarligare bullerstörningar.

Förslag till långsiktsplaner för materielanskaf f ning m.m.

För anskaffning av flygmateriel m. m. föreslås en kostnadsram med för­

delning på årskvoter enligt följande.

Budgetår

Årskvoter i milj kr

prisläget

mars 1957

uppräkning med 10,3 %

för prisstegringar

1958/59

674

744

1959/60

720

794

1960/61

730

805

1961/62

755

833

1962/63

780

860

1963/64

805

888

1964/65

830

915

Kostnadsram

5 294

5 839

Kostnadsfördelningen i denna plan överensstämmer i huvudsak med den

fördelning, som angivits i ett av flygförvaltningen i anslutning till ämbets­

verkets förslag till medelsäskanden för budgetåret 1958/59 redovisat alterna­

tivt förslag till sjuårsplan. En redogörelse för detta förslag lämnas i sam­

band med anmälan av anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m. Upp­

räkningen av årskvoterna med 10,3 % för prisstegringar har grundats på

skillnaden mellan prisläget i mars 1957 (från vilket flygförvaltningen ut­

gått vid sina beräkningar av medelsbehovet i samband med förslaget till

medelsäskanden för budgetåret 1958/59) och ett bedömt medelprisläge för

budgetåret 1958/59.

Behovet av betalningsmedel under anslaget till anskaffning av flyg­

materiel anges för nästa budgetår till 744 miljoner kronor och behovet av

beställningsbemyndiganden till 830 miljoner kronor.

Det förutsättes, att flygförvaltningen skall få återkomma närmare till det

materiella innehållet i långsiktsplanen i senare förslag till anskaffnings-

och bemyndigandeplaner. Materielanskaffningarna ansluter till vad som av

överbefälhavaren anförts i samband med alternativ Adam. Förutom mo­

derna jakt-, attack- och spaningsflygplan anskaffas bl. a. robotar av olika

slag, och en organisation för telemotmedel bygges upp. Stridslednings- och

iuftbevakningsorganisationen moderniseras liksom basorganisationen.

Anslaget till luftförsvarsrobot upptages med 23 miljoner kronor. Beho­

vet av beställningsbemyndigande anges till 50 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

85

Flygledningen erinrar om att för perioden 1958/59—1960/61 i alternativ

Adam upptagits ett belopp av 126 miljoner kronor (prisläget 1957) för an­

skaffning av luftförsvarsrobotar, vilket belopp enligt överbefälhavaren bör

ställas till flygförvaltningens förfogande. Detta belopp är ej inräknat i den

kostnadsram för anskaffning av flygmateriel, som föreslagits i det föregå­

ende.

Anskaffningen av luftförsvarsrobotar kan nu, anför flygledningen, förut­

ses endast till en del, då utvecklingen inom detta område ej kan överblickas

för någon längre tid. Flygledningen erinrar om att överbefälhavaren utta­

lat att luftförsvarsrobotar framdeles kan komma att delvis ersätta jaktflyg.

Det är därför ej möjligt att nu framlägga en anskaffningsplan svarande mot

de medel, som enligt det nyss anförda reserverats för luftförsvarsrobotar.

Ändringar i de nuvarande planerna beträffande olika vapensystem kan

komma att medföra väsentliga förändringar av kostnadsplanernas ma­

teriella innehåll. Detta i sin tur kan komma att påverka såväl krigs- som

fredsorganisationen. Denna omständighet har, framhåller flygledningen,

icke kunnat beaktas i förslagen till förbandsindragningar. Av den tekniska

utvecklingen betingade ändringar kan därför snabbt aktualiseras.

Överbefälhavarens yttrande

överbefälhavaren framhåller, att 1955 års försvar sberednings utlåtande

syftar till en fast ekonomisk grund för utvecklingen inom krigsmakten

under de närmaste åren. För de militära myndigheterna gäller det att inom

den givna ekonomiska ramen planlägga verksamheten, så att en lämplig

balans mellan personal och materiel åstadkommes och därigenom den totala

försvarseffekten blir så stor som möjligt. Detta förutsätter enligt överbefäl­

havaren, att försvarsgrenarna (centrala förvaltningsmyndigheter) utarbetar

långsiktiga planer för materielanskaffning, personalorganisation och freds-

organisation in. m. samtidigt som det också kräver en ökad samordning

inom krigsmakten. Planerna måste därför göras direkt jämförbara — bl.a.

beräknas i samma prisläge — och utformas så att en samlad översikt över

utvecklingen inom krigsmakten kan vinnas.

Tillgång till en dylik samlad översikt över den planerade verksamheten

anser överbefälhavaren vara ett villkor för att riktlinjer för krigsmaktens

framtida utformning fortlöpande skall kunna anpassas till den tekniska

utvecklingen, överbefälhavaren anmäler sin avsikt att i samband med

direktiven för petitaarbetet för budgetåret 1959/60 ge sådana anvisningar

att en parallellställning av de olika försvarsgrenarna kan bli möjlig.

När det gäller personalfrågor erinrar överbefälhavaren om att grund­

tanken i alternativ Adam är att inom den begränsade organisationen till­

godose hög kvalitet. I förslaget har räknats med utökade personalstater.

Det är därför enligt överbefälhavaren betydelsefullt all de äskanden i fråga

om nya tjänster, som framförts av försvarsgrenscheferna, tillgodoses.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Omdisponering av tjänster bör enligt överbefälhavaren i första hand

ske inom respektive försvarsgrenar. Vid behov bör dock omflyttningar kun­

na ske försvarsgrenarna emellan. Det kan bli nödvändigt att nämnda om­

disponeringar tillgodoses genom tillfällig kommendering av personal. De

av chefen för armén föreslagna principerna för jämkningar i personalsta­

terna bör dock enligt överbefälhavaren kunna tillämpas från och med

budgetåret 1958/59. Motsvarande principer föreslås även bli tillämpliga

inom övriga försvarsgrenar och försvarsgrenarna emellan.

För handläggning av omplaceringsproblem avseende den civila persona­

len bör enligt överbefälhavaren den år 1956 tillkallade försvarets personal­

nämnd i första hand vara verksam. Detta gäller såväl omplacering inom

försvarsväsendet som beredande av sysselsättning utom försvaret. I vad

gäller omplacering inom försvarsväsendet bör dock en betydande del av

dessa åtgärder ske på sätt som enligt överbefälhavaren bör tillämpas för

militär personal. Personalnämnden förutsättes erhålla erforderliga resur­

ser för att effektivt i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna, försvars-

grensledningarna, försvarsstaben och personalorganisationerna kunna med­

verka till lösande av dessa uppgifter.

Omplacering av militär och civihnilitär personal måste enligt över­

befälhavaren anpassas till den takt, vari organisationsförändringar genom­

föres, medan å andra sidan dessa förändringar måste anpassas till möj­

ligheterna att genomföra omplaceringar. Frågor om omplacering av perso­

nal bör i första hand handläggas inom vederbörlig försvarsgren. En väsent­

lig del av dessa frågor, främst de av personalvårdande karaktär, måste

dock handhas gemensamt för hela försvarsväsendet. överbefälhavaren fö­

reslår därför, att en särskild nämnd tillsättes. Överbefälhavaren avser att

senare avge ett mer preciserat förslag om denna organisation med ut­

gångspunkt i att nämnden bör kunna påbörja sin förberedande verksamhet

från och med budgetåret 1958/59.

Den av arméchefen föreslagna utredningen om sättet för värnplikts-

kontingentens begränsning avser överbefälhavaren att igångsätta snarast.

De framlagda förslagen till riktlinjer för materielanskaffningar i vad

avser armén och flygvapnet ansluter enligt överbefälhavaren till de eko­

nomiska ramarna enligt försvarsberedningens utlåtande den 18 februari

1958 och departementschef sskrivelsen den 21 februari 1958. Planerna är så

utarbetade att de nästkommande år kan samordnas med övriga planer för

dessa försvarsgrenar, överbefälhavaren tillstyrker, att de fastställes som

grund för anskaffningsverksamheten, dock med reservation för de korri­

geringar som förändringar i prisläget kan ge anledning till. I anslutning här­

till understryker överbefälhavaren betydelsen av att samtliga betalnings-

och bemyndigandeplaner fastställes i samma prisläge och successivt upp­

räknas på samma sätt.

Vad gäller materielanskaffningen vid marinen tillstyrker överbefälhava­

ren, att jagarna Lappland och Värmland samt minfartyget Älvsborg av- beställes. Inriktningen av verksamheten inom marinen under de närmaste budgetåren blir, anför överbefälhavaren, i väsentlig grad beroende av Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut i fråga om såväl föreslagen avbeställning av jagarna Lappland och Värmland samt minfartyget Älvsborg som sättet för bestridande av avbeställningskostnaderna. Överbefälhavaren anser sig inte kunna ta slutlig ställning till chefens för marinen förslag bland annat i fråga om verksamheten under anslaget till Fartygsbyggnader m. m., innan beslut fattats i fråga om de föreslagna avbeställningarna, överbefälhavaren tillstyrker emellertid fullföljande av redan antagna fartygsplaner i den om­ fattning chefen för marinen föreslagit. Därutöver bör begärda bemyndigan- den för forskning, försök och utveckling för nya ubåtstyper och övervattens- fartyg ävensom för löpande försök samt bidrag till försvarets forsknings­ anstalt — sammanlagt 19,6 miljoner kronor — erhållas genom omdispo­ nering av till marinförvaltningens förfogande stående bemyndigandebelopp. I övrigt synes enligt överbefälhavaren beslut om ändrad användning av bemyndigandebelopp, som friställes genom avbeställningar och genom att vissa ombyggnader utgår ur 1952 års fartygsbyggnadsplan, böra anstå tills de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna avbeställningar klarlagts.

Beträffande chefens för marinen förslag gäller enligt överbefälhavaren, att olika alternativ måste hållas öppna till dess frågan om bestridandet av avbeställningskostnaderna för de två jagarna Lappland och Värmland samt minfartyget Älvsborg kan lösas. Kan överlåtelse eller försäljning ske bör motsvarande medel kunna disponeras på marinens materielanslag inom ramen för av chefen för marinen föreslagna anskaffningar. Kan för­ säljning icke ske finns inom alternativet Adam icke utrymme utanför ma­ rinens andel för att bestrida avbeställningskostnader. Därför måste i så fall bland annat anskaffningsprogrammen enligt marinchefens förslag be­ gränsas och en del nyanskaffningar skjutas på framtiden och infogas i den nya plan för marinens materielanskaffning, som måste uppgöras, över­ befälhavaren anser det nödvändigt att Kungl. Maj :t erhåller med hänsyn härtill erforderlig handlingsfrihet beträffande anskaffningarna för mari­ nen för budgetåret 1958/59. Som en följd härav bör man även beträffande nu föreslagna nya objekt, som föranleder betalningsutfall under budget­ året 1959/60 och senare, icke nu binda sig utan bevara möjligheter till anpassning efter den ekonomiska utvecklingen för marinen under budget­ året 1958/59.

Härefter övergår överbefälhavaren till de föreslagna begränsningarna av fredsorganisationen. Det betonas, att förutsättningen för att föreslagna nedskärningar och rationaliseringar av fredsorganisationen skall kunna genomföras, är att investeringsmedel och byggnadskvot crhålles i tillräck­ lig omfattning, överbefälhavaren erinrar om att försvarsberedningen i sitt utlåtande särskilt uppmärksammat denna fråga och understrukit, att om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

87

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

organisationer som innebär lägre löpande kostnader för försvaret icke får

hindras av brist på medel under kapitalbudgeten. Beredningen har även

erinrat om de allvarliga eftersläpningar, som uppstått på grund av den

under en följd av år starkt begränsade medelstilldelningen, och om nöd­

vändigheten av att investeringsanslagen avväges med hänsyn till materiel-

anslagen på driftbudgeten. I anslutning' härtill betonar överbefälhavaren

ånyo och med skärpa nödvändigheten av att nyssnämnda ofrånkomliga be­

hov tillgodoses. Det bör enligt överbefälhavaren beaktas, att erforderliga

investeringar på en plats ofta motsvaras av värden som kan friställas på

en annan plats.

De föreslagna indragningarna av fredsförbund anser sig överbefälhava­

ren kunna tillstyrka, dock med undantag för indragningen av Härnösands

kustartillerikår (KA 5). Anledningarna till att överbefälhavaren motsätter

sig detta förslag utvecklas sålunda.

I chefens för armén förslag skulle Lv 5 i Sundsvall och i chefens för

marinen förslag KA 5 i Härnösand bli föremål för indragning. Härigenom

skulle två fredsförbund inom samma landsdel komma att indras, vilket

jag bland annat av beredskapsskäl icke kan tillstyrka. Härtill kommer syn­

punkterna på den roll som kustartilleriet har i invasionsförsvaret, vilket

även kommit till uttryck i försvarsberedningens utlåtande. Av nyssnämn­

da skäl synes en indragning av Lv 5 vara minst oläglig. Ytterligare armé­

förband finns inom landsdelen ifråga och genom Lv 7 i Luleå kommer

fortfarande fredsluftvärnsförband att finnas i Norrland.

De administrativa merkostnader, som ett bibehållande av KA 5 kan

komma att föra med sig, anser jag icke vara av den storleksordning att

de bör tillmätas avgörande vikt. Hur de skall täckas genom administra-

tionsminskningar och ytterligare rationaliseringar på annat håll kräver när­

mare undersökningar. Tid för att genomföra dessa undersökningar finns,

eftersom frågan icke påverkar anslagen för 1958/59. Jag anser i varje fall

att KA 5 icke skall indragas.

Beslut om hur friställda lokaler skall utnyttjas anser överbefälhavaren

icke kunna fattas i detta sammanhang.

Slutligen anmäler överbefälhavaren, att han vidtagit förberedelser för ut­

redning av krigsmaktens högsta ledning, överbefälhavaren avser att avge

förslag om tillsättandet av en arbetsgrupp för vissa förberedande studier

av frågan.

E. Departementschefen

Frågan om riktlinjerna för vårt militära försvars utveckling har under

de senaste åren varit föremål för ingående utredningar och överväganden.

Det är framför allt den snabba militärtekniska utvecklingen och dess kon­

sekvenser för vårt försvars gestaltning på längre sikt som nödvändiggjort

en översyn av krigsmaktens utformning. Utredningsarbetet har gällt krigs­

maktens organisation, kostnader och operativa möjligheter och sambandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

89

mellan dessa faktorer. Kravet på en rationell anpassning av försvarets struktur med hänsyn till den militärtekniska utvecklingen och på en sådan avvägning mellan olika försvarsfunktioner att en maximal effekt erhålles för den ekonomiska insatsen har härvid framträtt med styrka. Underlaget för övervägandena i försvarsfrågan utgjordes till en början av den utred­ ning som överbefälhavaren år 1954 framlade beträffande riktlinjerna för krigsmaktens fortsatta utveckling och vilken hade igångsatts efter sam­ råd med min företrädare i ämbetet. I början av förra året erhöll överbe­ fälhavaren av denne i uppdrag att verkställa viss överarbetning av dessa riktlinjer. Detta utredningsuppdrag redovisades av överbefälhavaren i okto­ ber 1957. Det utredningsmaterial som förebragts har legat till grund för övervägandena inom 1955 års försvarsberedning. Resultatet av sina över­ väganden har försvarsberedningen framlagt i ett i februari 1958 avgivet utlåtande rörande de allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fortsatta ut­ veckling.

I avbidan på resultatet av övervägandena i försvarsfrågan har försvars- budgeten under de senaste budgetåren erhållit en i vissa delar provisorisk karaktär. Å ena sidan har myndigheternas anslagsäskanden starkt besku­ rits. Å andra sidan har osäkerheten i fråga om försvarsorganisationens framtida utformning lett till att man undvikit att företaga några mera be­ tydande ingrepp i organisationen i samband med försvarsbudgeternas fast­ ställande. Dessa förhållanden har medfört en successivt vidgad diskrepans mellan försvarsanslag och försvarsorganisation.

Genom den överenskommelse som den 4 februari i år slöts mellan de fyra demokratiska partierna i fråga om försvarets kostnadsram och genom det utlåtande som försvarsberedningen strax därefter avgav har förutsätt­ ningar skapats för att vid årets riksdag fatta ett försvarsbeslut som utgör ett fast underlag för en ny försvarsplanering. Jag hälsar med djup till­ fredsställelse att en samförståndslösning kunnat ernås i försvarsfrågan, uppburen av de fyra demokratiska partierna. Därmed har en god svensk politisk tradition fullföljts. Att försvarsfrågan ännu en gång kunnat lyftas över partigränserna innebär en stor nationell tillgång och är av värde inte minst utåt som en manifestation av en enig nations vilja att värna sin frihet och sitt oberoende.

Försvarsberedningen har i sitt utlåtande dragit upp de allmänna rikt­ linjerna för krigsmaktens fortsatta utveckling. Jag kan i allt väsentligt ge dessa riktlinjer min anslutning. De synes mig väl ägnade att utgöra ett principiellt underlag för arbetet med utformningen av vårt militära försvar. Riktlinjerna skapar en fast grundval för planering på lång sikt inom krigsmakten, något som jag tillmäter den största betydelse. Jag vill i det följande, i anslutning till beredningens uttalanden i olika hänseen­ den, framlägga mina synpunkter på den fortsatta utformningen av vårt lands försvarspolitik.

90

Kurigl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Den allmänna bedömning av Sveriges utrikes- och militärpolitiska läge

som försvarsberedningen gjort utmynnar i slutsatsen att de utrikespoli­

tiska och militärpolitiska synpunkterna på vårt lands försvarsfråga en-

tydigt talar för nödvändigheten av att upprätthålla ett svenskt försvar av

en sådan styrka, att det verkar fredsbevarande och i krig kan bjuda en

angripare hårt motstånd. Till denna uppfattning ansluter jag mig helt.

Jag vill i det följande närmare utveckla varför de skäl som under efter­

krigstiden föranlett upprätthållandet av ett relativt starkt svenskt försvar

alltjämt äger oförminskad giltighet.

Förhållandet mellan å ena sidan Sovjetunionen och å den andra de

västliga stormakterna är fortfarande präglat av djup misstro. Stora poli­

tiska frågor, såsom spörsmålet om Tysklands återförening och upprättande

av ett system för rustnings- och atomvapenkontroll, har icke kunnat lösas.

De rådande motsättningarna har också lett till att Förenta Nationerna icke

kunnat fungera såsom ett internationellt kollektivt säkerhetssystem på det

sätt som avsetts i dess stadga. I avsaknad av ett sådant säkerhetssystem

har stormakterna fallit tillbaka på den traditionella metoden att genom

militärallianser söka trygga sin säkerhet. Läget karakteriseras alltså för

närvarande av en jämviktspolitik. Emellertid bär denna politik, sådan

den för närvarande bedrives, en del helt nya drag genom att de väsent­

liga militära tyngderna på vardera sidan utgöres av de ännu, med undan­

tag för de två bomberna över Japan i andra världskrigets allra sista fas,

i krigföring oprövade kärnvapnen. För närvarande förfogar USA och

Storbritannien å ena sidan och Sovjetunionen å den andra över alla sor­

ters kärnvapen och vapenbärarna ökar på bägge sidor i antal och mång­

sidighet. De växande förstörelseresurserna vidmakthåller således ett sla«s

o

balans mellan stormakterna, vilken utgör en viss garanti mot allmän

världskonflikt. Det är dock uppenbart att detta läge rymmer betydande

faromoment. Risker föreligger för att krig kan uppstå till följd av miss­

grepp och felbedömningar. Angelägenheten av att uppnå någon form av

kontrollerad nedrustning eller begränsning av rustningarna har därför

kommit att framstå som mera trängande än någonsin. Emellertid har ned-

rustningssträvandena hittills icke krönts med någon framgång. Redan de

nu angivna omständigheterna gör det nuvarande världsläget farofyllt och

osäkert. Härtill kommer att, så länge för stormakterna centrala problem

såsom den tyska återföreningsfrågan icke fått sin lösning, risken fort-

består att dessa problem ger anledning till allvarliga friktioner och kon­

flikter. Skulle exempelvis läget i Tyskland utveckla sig i riktning mot

uppror eller inbördeskrig, skulle uppenbarligen världsfreden utsättas för

betydande faror. Slutligen bör uppmärksammas att läget i Asien och

Afrika efter de många nya staternas tillkomst ännu icke stabiliserats. En

dragkamp pågår mellan stormakterna om inflytandet i dessa delar av

världen. Risk föreligger på grund härav för att lokala uppgörelser även­

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

91

som inre motsättningar i de nya staterna kan utveckla sig till konflikter

mellan stormakterna själva.

Den svenska efterkrigspolitiken har syftat till att genom alliansfrihet

i fred möjliggöra för Sverige att inta en neutral ställning i händelse av

krig. Denna målsättning för svensk utrikespolitik fortbestår i dagens läge.

Den svenska politiken kan i stort sett sägas ha mött förståelse ute i värl­

den. En väsentlig förutsättning för att en sådan politik kunnat fullföljas

och även tillvinna sig respekt har genomgående varit att Sverige, i från­

varon av ett kollektivt säkerhetssystem, upprätthållit egna, klart defensiva

militära resurser av sådan styrka att vårt land icke framstått som ett mili­

tärt tomrum. Den svenska försvarspolitiken tjänar främst samma all­

männa syfte som utrikespolitiken, således att hålla oss utanför kriget. I

den mån stormakterna sätter tro till hållfastheten i vår föresats att icke

låta svenskt område utnyttjas för några angreppsförberedelser och till vår

förmåga att genomföra denna föresats bortfaller ett tänkbart motiv för

anfall mot vårt land. Och i varje fall bör ett efter våra förhållanden starkt

försvar innebära, att priset för en erövring av Sverige blir så högt att den

som planerar ett angrepp kommer att tveka.

Den analys jag här lämnat av de faktorer som påverkar det internatio­

nella läget nu och för överskådlig tid framöver visar klart på nödvändig­

heten av att våra ansträngningar att upprätthålla ett respektingivande

svenskt försvar fullföljes.

Såsom försvarsberedningen framhållit kan det svenska försvarsproble-

met dock icke ses som ett isolerat utrikes- och militärpolitiskt spörsmål.

Det ligger i sakens natur att även de samhällsekonomiska och statsfinan-

siella bedömningsgrunderna måste beaktas. Å andra sidan måste hänsyn

tagas till sambandet mellan försvarskostnader och den alliansfria utrikes­

politiken. Av de svenska försvarskostnaderna avses sålunda mer än hälften

för materiel, under det att motsvarande andel för t. ex. Nato-staterna Dan­

mark och Norge endast uppgår till 10—20 %.

Beredningen understryker att försvarskostnaderna icke får utgöra en

orimligt betungande börda för medborgarna. I likhet med försvarsbered­

ningen är jag emellertid övertygad om att ett godtagbart svenskt försvar

bör kunna upprätthållas med en ekonomisk insats som icke kan anses över­

skrida en rimlig andel av våra resurser. Såsom beredningen erinrat har

den svenska försvarsbördan relativt sett reducerats under senare år. Detta

sammanhänger med att stegringen av vår bruttonationalprodukt och av

våra samlade skatteinkomster och statsutgifter varit starkare än stegringen

av försvarskostnaderna. Försvarsutgifternas andel av bruttonationalpro­

dukt, skatter och statsutgifter har därför icke oväsentligt sjunkit. Detta

faktum bör hållas i minnet när man bedömer den ökning av försvarsbud-

geten som föreslås för nästa budgetår. Härtill kommer, vilket beredningen

också påpekat, att en internationell jämförelse visar att den svenska för-

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

svarsinsatsen är förhållandevis begränsad. Med beaktande slutligen av an­

tagandena om en fortsatt höjning i framtiden av vår nationalinkomst och

levnadsstandard, vilka antaganden man har anledning betrakta som rea­

listiska, anser jag att beredningen har fullt fog för sin uppfattning att

upprätthållandet av ett godtagbart svenskt försvar icke behöver innebära

att en orimligt stor andel av våra resurser avsättes för militära ändamål.

Försvarsberedningen har understrukit den principiella vikten, från så­

väl militära som psykologiska synpunkter, av den målsättning som 1948

års riksdag uppställde för det svenska försvaret. Det ifrågavarande utta­

landet av riksdagen utgör enligt min mening en självklar allmän riktpunkt

vid utformningen av vår krigsmakt. Såsom beredningen framhållit före­

ligger ett allmänt samband mellan operativ målsättning och försvarsresur-

ser. Beredningen har dock knutit en viss reservation till detta konstate­

rande som synes mig befogad och som grundar sig på att det alltid kom­

mer att vara svårt att säga exakt var den gräns går där en viss minskning

i försvarsresurser måste ta sig uttryck i en begränsning av den opera­

tiva målsättningen. Det allmänna sambandet mellan de bägge faktorerna

är dock ställt utom fråga. Detta samband måste därför tillmätas en av­

görande betydelse vid bedömningen av försvarets utformning. Med utgångs­

punkt från detta resonemang har försvarsberedningen under sina över­

väganden kommit till den slutsatsen att ett genomförande av något av

alternativen David, Cesar och Bertil skulle leda till en begränsning av för­

svarets styrka av en sådan omfattning att beredningen icke ansett sig

kunna förorda något av dessa alternativ. Beredningen har vidare påpekat

att skillnaden under de närmaste åren i möjlig målsättning mellan de

övriga alternativen — 1957 års förslag och Adam — blir ganska ringa. Här­

till kommer att den tekniska utvecklingen särskilt beträffande atomvapen

och robotar torde komma att inom några år i växande grad påverka vårt

försvar och dess utformning. Med beaktande av de anförda synpunkterna

har beredningen stannat för att förorda en utformning och inriktning av

vårt försvar i huvudsak enligt alternativ Adam. Enligt min mening ut­

gör denna beredningens ståndpunkt en syntes med rimliga hänsynstagan­

den till de olika faktorer som måste påverka bedömningen av försvars­

frågan — utrikespolitiska, militära, samhällsekonomiska och statsfinan-

siella — och jag kan därför helt ansluta mig därtill.

Som nyss berördes har försvarsberedningen uttalat att den tekniska ut­

vecklingen särskilt i fråga om atomvapen och robotar torde komma att

inom några år alltmer påverka vårt försvar. Vad atomvapen beträffar har

frågan om det svenska försvarets utrustning med dylika vapen tillmätts

stor betydelse i överbefälhavarens utredningar, överbefälhavaren uttalar

för sin del att alla militära synpunkter entydigt och starkt talar för en

anskaffning av atomvapen så länge man måste räkna med att en angri­

pare kan komma att använda sådana. Det är dock uppenbart att atom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

93

vapenfrågan har inånga andra aspekter. Försvarsberedningen har för sin del icke tagit ställning i frågan. Detta finner jag välbetänkt i nuvarande läge. Såsom beredningen framhållit är de tekniska förutsättningarna så­ dana att ett visst uppskov med ställningstagandet i denna fråga kan ske.

Försvarsberedningen har understrukit att försvarets forskningsanstalt bör erhålla medel för att kunna bedriva forskning inom atomområdet och studera olika faktorer som är av betydelse för atomvapnens verkningar samt för att utveckla för skyddet mot atomvapen erforderliga metoder och utrustning. En sådan forskning är av stor betydelse. Jag avser att föreslå att ökade medel ställes till forskningsanstaltens förfogande för nästa bud­ getår i nu angivet syfte. Det bör framhållas att anstalten redan i åtskil­ liga år i begränsad omfattning bedrivit forskning inom atomområdet med sikte på studiet av verkan och skydd. Anstaltens forskningsarbete på atomområdet ligger helt inom ramen för de allmänna riktlinjer som upp- dragits i försvarsberedningens utlåtande. En forskning med direkt sikte på konstruktion av atomvapen är det självfallet icke fråga om. Ett så­ dant arbete kommer icke att ske utan att riksdagen fattat beslut därom. Något förslag i denna riktning framlägges icke nu.

Försvarsberedningen har starkt understrukit vikten av att den tekniska utvecklingen inom försvaret främjas. Beredningen har härvid bland annat pekat på robotområdet. Jag bedömer det vara en av de avgörande förut­ sättningarna för vårt försvars effektivitet på längre sikt, att arbetet med utveckling och anskaffning av robotar intensifieras så att dylika vapen så snabbt som möjligt kan tillföras krigsmakten. Det är härvidlag av syn­ nerlig vikt att verksamheten bedrives i rationella former. Vad bered­ ningen anfört om målsättningen för organisationen av arbetet inom robot­ området bör vara vägledande för de militära myndigheterna. Det bör an­ komma på dessa att i mån av befogenhet vidtaga respektive hos Kungl. Maj:t föreslå erforderliga åtgärder för vinnande av det angivna syftet. Jag avser att föreslå väsentligt ökade anslag till verksamheten på robot­ området för nästa budgetår. Ett intensifierat forsknings- och utvecklings­ arbete på detta område kräver ofrånkomligen personalförstärkningar. Dessa måste dock redan av rekryteringsskäl ske successivt. För nästa budgetår framlägges vissa förslag i samband med anmälan av vederbör­ liga anslag.

Även andra områden av försvaret kräver självfallet uppmärksamhet när del gäller anpassningen till den snabbt skeende militärtekniska utveck­ lingen. Av stor vikt är bland annat behovet av telemotmedel. En sträng angelägenhetsgradering är dock erforderlig. De begränsade resurserna bos en liten nation nödvändiggör koncentration till väsentliga avsnitt som är av utslagsgivande betydelse för försvarets funktionsduglighet.

Den samförståndslösning i försvarsfrågan som utmynnat i förord för en försvarsorganisation i huvudsak enligt alternativ Adam innebär att för-

94

Knngl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

svarshuvudtiteln för nästa budgetår bestämmes till ett anslagsbelopp av

2 700 miljoner kronor. Därvid har kostnaden för alternativ Adam för bud­

getåret 1958/59, av överbefälhavaren angiven till 2 625 miljoner kronor,

uppräknats med hänsyn till vissa fördyringar i förhållande till det kost­

nadsläge, som ligger till grund för ÖB-utredningarna. Enligt riksstaten

för nu löpande budgetår slutar fjärde huvudtiteln på en anslagssumma

av 2 242 miljoner kronor. Anslagssumman för nästa budgetår ligger

omkring 460 miljoner kronor högre. Denna differens är emellertid rent

formell. I realiteten kommer det att vara ganska ringa skillnad mellan

de faktiska 1'örsvarskostnaderna under innevarande budgetår och nästa.

Redan i samband med framläggandet av den preliminära försvarshuvud-

titeln i statsverkspropositionen klargjordes att det faktiska utfallet av

försvarsbudgeten under 1957/58 skulle komma att väsentligt överstiga an­

slagssumman enligt riksstaten. Utfallet kan nu beräknas bli omkring 2 600

miljoner kronor. Överskridandet i förhållande till riksstaten med omkring

360 miljoner kronor beror på dels anslagsöverskridanden på förslagsan­

slag till följd av höjda löner, priser och taxor med omkring 60 miljoner

kronor, dels anslagsanvisningar på tilläggsstat med tillhopa närmare 200

miljoner kronor, varav huvuddelen, 180 miljoner kronor, hänför sig till

förstärkning av anslaget till anskaffning av flygmateriel, dels slutligen för­

brukning av behållningar på reservationsanslag med omkring 100 mil­

joner kronor. Jämfört med de redan nu utgående försvarskostnaderna

innebär således anslagssumman för nästa budgetår en ökning med alle­

nast omkring 100 miljoner kronor, d. v. s. med knappt 4 %. Trots denna

anslagsökning innebär kostnadsramen för alternativ Adam på 2 700 mil­

joner kronor inskränkningar i krigs- och fredsorganisationen för samt­

liga försvarsgrenar. Även enligt 1957 års förslag måste dylika reduk­

tioner företagas. Ett upprätthållande av gällande försvarsorganisation som

hade inneburit ett kvantitativt oförändrat och efter hand i takt med den

tekniska utvecklingen kvalitativt förbättrat försvar hade lett till försvars-

kostnader av en sådan storlek att det utan vidare kan hävdas att stats-

finansiella förutsättningar icke skulle ha förelegat därför. Det har följakt­

ligen framstått som en tvingande nödvändighet att tillse att de kvalitativa

förbättringarna av krigsmakten motväges av kvantitativa begränsningar på

ett sådant sätt att kostnaderna för försvarsorganisationen kan hållas på en

rimlig nivå. Det är detta som nu sker. Försvarets omfattning reduceras

men kravet på hög kvalitet kan tillgodoses.

Anslagsramen på 2 700 miljoner kronor för nästa budgetår synes även

böra bedömas mot bakgrunden av vad kostnaderna för ett fortsatt provi­

sorium sannolikt skulle ha uppgått till. Vid en beräkning härav bör man

i första hand utgå från läget i fråga om de fyra stora materielanslagen

under fjärde huvudtiteln, vilka i princip regleras enligt långsiktiga, av

riksdagen godkända materielplaner. De fyra anslag det gäller avser ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

95

mens anskaffning av tygmateriel, marinens fartygsbyggnader respektive anskaffning av vapenmateriel och flygvapnets anskaffning av flygmate- riel. I fråga om marinen motsvarar anslagen närmast alternativ Adam. Beträffande armén och flygvapnet åter ligger anslagen i årets riksstat på en nivå som understiger vad som erfordras till och med i alternativ Cesar, sammanlagt närmare 200 miljoner kronor lägre. Detta faktum ger en klar belysning av det kritiska läge som under senare tid rått beträffande materielanslagen. Det ger bakgrunden till den aktuella beställnings- och betalningskrisen inom försvaret. Med ledning av det anförda kan man utgå från att det även i en provisorisk försvarsbudget hade varit ofrånkomligt med en höjning av materielanslagen i storleksordningen ett par hundra miljoner kronor om man hade velat undvika fortsatt beställnings- och be­ talningskris samt betydande avbeställningar av materiel och skadestånds- förpliktelser i anslutning härtill. Utöver detta belopp hade man måst räkna med rent automatiska anslagsstegringar på grund av höjda löner och priser jämte vissa andra smärre ofrånkomliga anslagshöjningar, tillsam­ mantaget omkring 200 miljoner kronor. Om man utgår från fjärde hu­ vudtitelns slutsumma enligt årets riksstat på 2 242 miljoner kronor hade alltså fjärde huvudtiteln enligt det nu anförda kommit att för nästa bud­ getår sluta på ett belopp av i runt tal 2 650 miljoner kronor. En dylik budget hade representerat ett fortsatt provisorium och icke kunnat läggas till grund för någon ny långsiktig planläggning av försvaret. Budgeten hade inneburit en oekonomisk användning av försvarsanslagen. Den hade nödvändiggjort ett handlande på kort sikt. En på ett principbeslut i för­ svarsfrågan byggd försvarsbudget sådan som den som nu framlägges möj­ liggör däremot ett rationellt utnyttjande av försvarsanslagen enligt en långsiktig planering.

Av det i det föregående anförda torde framgå att det försvarsbeslut som föreslås skola fattas vid årets riksdag icke innebär någon upprustning, trots att anslagen ökas. Tvärtom är det fråga om en icke oväsentlig re­ duktion av krigsmaktens omfattning, varigenom emellertid förutsättningar skapas för upprätthållandet av hög kvalitet på våra stridsmedel och för en snabbare anpassning efter den militärtekniska utvecklingens krav. För- svarsomläggningen tar sig uttryck i minskad krigsorganisation, förbands- indragningar och friställande av personal, särskilt inom de industrier, varv, verkstäder o. s. v. som sysslar med materielleveranser till försvaret. 1 sistnämnda hänseende har redan åtskilliga vittnesbörd givits.

Den samlade försvarseffekt som skall uppnås motsvarar i huvudsak alternativ Adam. Detta innebär icke att kostnadsramen för fjärde huvud­ titeln nu skulle låsas till den nivå som är angiven för budgetåret 1958/59, 2 700 miljoner kronor. I så fall skulle vi snabbt komma i samma läge som under de senaste åren. En fastlåst kostnadsram för försvaret måste i den dynamiska utveckling som man numera har att räkna med ofrån­

96

Kutig!. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

komligen leda till urholkning av den fastställda försvarsorganisationen

och reduktion av den avsedda försvarseffekten. Det är i medvetande här­

om som försvarsberedningen understrukit nödvändigheten av att, då den

tekniska utvecklingen medför att stridsmedlen efter hand blir alltmer in­

vecklade och därmed dyrare, försvarskostnaderna tillätes att stiga något

år från år för att en viss försvarseffekt skall kunna upprätthållas. Bered­

ningen har för sin del bedömt att en årlig stegring med 2 1/2 % av anslags­

summan under fjärde huvudtiteln är erforderlig i detta syfte. Mot bak­

grunden av gjorda bedömningar i fråga om takten i den fortsatta stan-

dardstegringen i vårt samhälle bör en dylik höjning av försvarskostnaderna

icke innebära någon ökad real belastning av medborgarna. Den innebär

endast att en del av nationalinkomstökningen kommer försvaret till godo

för att möjliggöra en successiv anpassning efter den tekniska utveck­

lingen.

Försvarsberedningen har vidare uttalat att det har avgörande bety­

delse för möjligheterna att vidmakthålla en viss försvarseffekt, att det

reella innehållet i den försvarsorganisation som skall utveckla den av­

sedda effekten icke efter hand beskäres genom att kompensation icke er-

hålles för automatiska kostnadsökningar i form av löne- och prissteg­

ringar.

För egen del vill jag understryka den synnerliga vikten av att bered­

ningens rekommendationer i nu berörda bägge hänseenden följes för att

det skall vara möjligt att vidmakthålla försvarseffekten. I enlighet med

beredningens uttalande förutsätter jag därför, att en årlig anslagsstegring

av 2 1/2 % för teknisk utveckling och härutöver kompensation för löne-

och prisstegringar kominer till stånd från och med budgetåret 1959/60. Vad

budgeten för 1958/59 beträffar har, som förut nämnts, visst belopp för

fördyring redan inlagts. Anslagsbeloppet på 2 700 miljoner kronor skall

därför inkludera de beräknade kostnaderna för löne- och prisstegringar,

vilka alltså ej får föranleda äskanden om anslag på tilläggsstat.

I likhet med försvarsberedningen vill jag framhålla att ett beslut att

utforma vårt militära försvar i huvudsak enligt alternativ Adam icke inne­

bär att man nu binder sig för en för lång tid framåt låst försvarsorga­

nisation eller för en avvägning i detalj. Även om de olika alternativen

i överbefälhavarens utredningar givits en ganska bestämd organisatorisk

form bör deras karaktär av riktlinjer hållas i minnet. En hel del förut­

sättningar kan komma att ändras under den tid planerna omfattar. Det

är framför allt den snabba tekniska utvecklingen som här spelar roll. De

tekniska framstegen medför att materielen får en allt större betydelse för

försvaret. Organisation, taktik och stormaktsstrategi bestäms i växande

grad av tekniska faktorer. Härav följer nödvändigheten av att snabbt och

smidigt kunna anpassa organisation och taktik till ändrade tekniska för­

utsättningar. En försvarsordning som i detalj reglerar och binder krigs-

97

och fredsorganisationen för viss tid riskerar att snabbt bli omodern och verka hämmande på planeringsarbetet och på möjligheterna till successiv anpassning efter utvecklingens krav. Det försvarsbeslut som nu föreslås är därför icke att uppfatta som ett beslut om ny försvarsordning eller härordning i vedertagen bemärkelse av den typ som exempelvis 1936 och 1942 års försvarsbeslut representerar. Beslutet har mera karaktären av allmänna riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling. Det innebär väsentligen att en fast utgångspunkt skapas och en allmän inriktning ges för det militära planläggningsarbetet.

För att få underlag för det organisatoriska arbetet på försvarets om­ råde bör man utgå från de uppgifter som angrepp i olika former mot vårt land kan ställa oss inför. Krigsmaktens delar skall byggas upp för att motsvara de viktigaste försvarsfunktionerna. Den snabba tekniska utveck­ lingen efter andra världskriget liksom de betydande förändringar som skett i maktgrupperingarnas omfattning och struktur gör det nödvändigt att se framåt och att icke i för hög grad bygga på erfarenhetsmässiga in­ tryck. De grundläggande faktorer som är av betydelse just för det svenska försvarets utformning måste noggrant studeras mot bakgrunden av ett framtida krigs sannolika natur. Om utvecklingen påverkar våra försvars­ funktioner eller deras inbördes betydelse, måste krigsmaktens delar snabbt förändras så alt de motsvarar det nya lägets krav. Från denna synpunkt tillmäter jag planeringsverksamheten inom försvarsstaben särskild vikt.

Försvarsberedningen har ansett sig böra i huvudsak godtaga de ten­ denser i störa drag och på lång sikt i avvägningen mellan olika försvars­ funktioner varåt överbefälhavaren givit uttryck i sina utredningar. Jag delar denna beredningens uppfattning och vill särskilt peka på vikten av att avvägningen vid det fortlöpande planeringsarbetet göres med utgångs­ punkt från försvarsfunktionerna. Man bör sålunda undvika att fästa stor vikt vid de olika stridsmedlens försvarsgrenstillhörigliet. Anslagsfördel­ ningen bör också i möjligaste mån ske med hänsyn till de stridsmedel som skall göra det möjligt att upprätthålla de planerade försvarsfunktionerna och bör därför icke för någon längre tid bindas efter försvarsgrensgränser.

Försvarsberedningen har utgått från att det vid den praktiska utform­ ningen av försvarsorganisationen skall visa sig möjligt att uppnå en något högre effekt vid marinen än vad som bedömts i alternativ Adam. Bered­ ningen har därvid särskilt pekat på vikten av att effekten vid kustartille­ riet icke nedgår på ett sådant sätt att målsättningen för invasionsförsvaret allvarligt påverkas.

Den jämkning som med beaktande av denna beredningens ståndpunkt i avvägningsfrågan bedömts möjlig alt vidtaga inom alternativ Adams kostnadsram innebär att marinens anslag för budgetåret 1958/59 bestäm­ mes till sammanlagt 420 miljoner kronor jämfört med 400 miljoner kro-

7—89

68

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

nor enligt alternativ Adam. För budgetåret 1959/60 bör organisations­

arbetet vid marinen inriktas efter en kostnadsram på en ungefärlig nivå

av 400 miljoner kronor. För budgetåret 1960/61 bör kostnadsramen be­

stämmas sedan chefen för marinen framlagt ny plan för den framtida

inriktningen av marinens materielanskaffning. Mot bakgrunden av för-

svarsberedningens uttalande synes det angeläget att den mindre förskjut­

ning till marinens förmån som sålunda sker kommer kustartilleriet till

godo i sådan utsträckning att det av beredningen angivna syftet uppnås.

Med beaktande av försvarsberedningens ståndpunkt i avvägningsfrågan

kommer enligt det föreliggande budgetförslaget fördelningen inom anslags­

ramen 2 700 miljoner kronor för nästa budgetår att vara följande: armén

989 miljoner kronor, marinen 420 miljoner kronor och flygvapnet 1 102

miljoner kronor. Till gemensamma ändamål utgår omkring 189 miljoner

kronor.

De operativa möjligheter som den i huvudsak enligt alternativ Adam

utformade krigsmakten kommer att äga kan på grundvalen av överbefäl­

havarens utredningar anges på följande sätt. Ett allsidigt och modernt

luftförsvar kommer att möjliggöras i de för riksförsvaret viktigaste lands­

delarna, dock ej samtidigt inom alla de förberedda områdena. Invasions-

försvar kan samtidigt upprättas i två huvudriktningar. Försvaret utan­

för våra gränser och kuster kommer att i ökande grad åvila flygstrids­

krafterna. övervattensfartygen får sina huvudsakliga uppgifter i kustom­

rådena. Detsamma gäller självfallet kustartilleriet. Fältförbanden kon­

centreras till försvar av de viktigaste gräns- och kustavsnitten. Skyddet

av viktiga anläggningar sker med lokalförsvarsförband och hemvärn. Krigs­

maktens kvantitativa minskning och det framtida krigets sannolikt ut­

präglat totala karaktär kommer att öka frivilligorganisationernas bety­

delse och uppgifter.

Det bör understrykas att kostnadsramen i alternativ Adam endast

räcker till för ett militärt försvar som svarar mot de mest omedelbara

och väsentliga behoven, varvid uthålligheten måste delvis eftersättas. An­

skaffningen i fred av ersättningsmateriel, reservdelar, ammunition och

drivmedel måste begränsas i förhållande till nu tillämpade normer. I luft­

försvaret kommer luckor att finnas. I invasionsförsvaret kommer stora

områden, som kan bli hotade, att i ett utgångsläge endast kunna bevakas

och därutöver kommer man att tvingas till försvagning av invasionsför­

svaret i åtminstone någon bedömd huvudriktning. Beträffande import­

skyddet minskas de marina resurserna efter hand avsevärt.

Den avvägning som nu föreslås mellan de olika försvarsfunktionerna

innebär att den marina organisationen drabbas hårdast av de nödvändiga

beskärningarna. Huvudskälen härtill är följande. Den tekniska utveck­

lingen ger det mångsidigt användbara attackflyget ökade möjligheter till

verkan mot sjömål. Detta minskar i sin tur särskilt de större övervattens-

99

fartygens värde. Vidare framtvingar den valda kostnadsramen en reduce­

ring inom hela krigsmakten som mer drabbar de delar, vilka har betydelse

först på längre sikt, till förmån för de delar, som är nödvändiga för att vi

skall kunna överleva ett krigs häftiga inledningsskede.

Den bedömning av försvarets operativa möjligheter som gjorts i det

föregående måste naturligtvis ses mot bakgrunden av det grundläggande

faktum att ett svenskt försvar aldrig kan tävla i styrka med världsbloc-

kens krigsmakter. Detta är ej heller, och har aldrig varit, dess syfte. Man

måste utgå från att angrepp mot vårt land icke kommer att vara någon

huvudoperation för en stormakt som i framtiden mer än förr måste samla

sig till det väsentliga. Vårt försvar blir fredsbevarande om det har en

sådan styrka och beredskap att ett angrepp ter sig osäkert och kraftödande.

Vi har då också utsikter att stå emot, till dess avgörande förändringar i

världsläget kan komma att påverka även vårt läge.

Det vore ansvarslöst att förringa de påfrestningar som vårt land kom­

mer att utsättas för om atomvapen skulle användas vid angrepp mot oss.

Även om vårt försvar icke förfogar över atomvapen, bör dock våra för-

svarsmöjligheter vara goda i jämförelse med många andra länders. Vår

krigsmakt utvecklas med hänsyn till atomkrigets krav. Förmåga att un­

dandraga sig och motstå atomvapnens verkningar är jämte ökad slagkraft

grunddragen vid förbandens utformning. Inom civilförsvaret pågår bland

annat en omfattande utrymningsplanläggning. Den utveckling av vårt

totala försvar som nu sker är därför, även i atomkrigets tidevarv, me­

ningsfylld. Vårt försvar kan självfallet icke, lika litet i framtiden som

tidigare, ge oss garanti mot krigets olyckor. Det kan däremot väsentligt

bidraga till att hålla oss utanför krig och, om vi blir angripna, öka våra

möjligheter att överleva som nation.

Vad angår de fredsorganisatoriska verkningarna av försvarsomläggning-

en vill jag liksom försvarsberedningen framhålla nödvändigheten av att an­

passa fredsorganisationen till den minskade men kvalitativt förstärkta

krigsorganisationen. En så stor del som möjligt av försvarsanslagen bör

nämligen avdelas till förmån för effektiviteten i krigsorganisationen. Freds­

organisationen är inget självändamål. Dess främsta uppgifter är att utbilda

den personal som ingår i krigsorganisationen och att förbereda mobilise­

ring. Fredsorganisationen bör i första hand dimensioneras för dessa upp­

gifter. Vid reducering av krigsorganisationen bör därför också fredsorgani­

sationen kunna reduceras. Stor framsynthet är emellertid härvidlag erfor­

derlig eftersom hänsyn till personalen och begränsade investeringsmöjlig­

heter omöjliggör ofta återkommande genomgripande omläggningar av

fredsorganisationen. Principiell ställning till de erforderliga begränsning­

arna i fredsorganisationen bör så långt möjligt tagas genom beslut vid

årets riksdag. De förslag till förbandsindragningar m. m. som försvars-

Kungl. Uaj:ts proposition nr 110 år 1958

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

grenscheferna på mitt uppdrag ingivit har redovisats i det föregående. Jag

återkommer till dessa frågor i det följande.

Försvarsomläggningen drar även med sig betydande konsekvenser i

fråga om den fortsatta materielplaneringen. Cheferna för armén och flyg­

vapnet har på mitt uppdrag inlämnat förslag till nya materielplaner för

sina respektive försvarsgrenar. Chefen för marinen kommer att 1959

framlägga ny plan för den framtida inriktningen av marinens materiel-

anskaffning. Jag torde få upptaga dessa frågor till närmare behandling

i det följande. Redan här vill jag dock framhålla, att det blir nödvändigt

att nu föreslå ändringar av vissa av statsmakterna fattade beslut i fråga

om materiel. Icke minst från arbetsmarknadssynpunkt kommer dessa om­

läggningar att dra med sig svårigheter. Dylika svårigheter har redan visat

sig i form av varsel om permitteringar av arbetskraft som sysselsatts med

arbeten för försvarets räkning. I vissa fall har friställning av personal

redan ägt rum. Såsom försvarsberedningen framhållit är emellertid be­

gränsningarna i fråga om materielanskaffningar ofrånkomliga om det skall

vara möjligt att hålla den kostnadsram för försvaret om vilken det före­

ligger politisk enighet. I likhet med beredningen vill jag understryka vik­

ten av att man icke fullföljer engagemang i fråga om materielanskaffning

som uppenbarligen icke kan rymmas inom den förordade kostnadsramen.

Mot denna bakgrund synes det mig bland annat nödvändigt att man av­

står från att tillföra den marina organisationen de av riksdagen beslutade

bägge jagarna Lappland och Värmland ävensom minfartyget Älvsborg. Jag

återkommer till dessa spörsmål i del följande.

Med avseende på den fortsatta materielplaneringen inom försvaret bör

några allmänna synpunkter här framhållas. För att de tekniska fram­

stegen skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt i den fortlöpande mate­

rielplaneringen kräves stort förutseende. Det tar lång tid från det att

krigsmateriel projekteras och till dess den är i serieproduktion och där­

efter i tjänst på förband. Genomsnittstiden brukar anges till omkring 7 år.

Kravet på förutseende understrykes ytterligare därav att vapen och hjälp­

medel för vapen, t. ex. jaktflyg och jaktstridsledning, i allt högre grad

tenderar att bilda sammanhängande system där utformningen av en del

påverkar utformningen av andra delar och av helheten. Allt detta ställer

krav på långsiktig planläggning både när det gäller anskaffningen av

materiel och i fråga om rekrytering och utbildning av personal. Sedan

1953 har det funnits av riksdagen godkända långsiktsplaner för materielan-

skaffningen vid samtliga försvarsgrenar. Erfarenheterna under de gångna

åren har klart styrkt behovet av dylika långsiktsplaner för de olika mate-

rielområdena. Utan sådana planer är det icke möjligt att bedriva en syste­

matisk och ekonomisk materielanskaffning. En förmånlig anskaffningsverk-

samhet möjliggöres bland annat därigenom att leveranserna från den

svenska industrien kan planläggas på ett sätt som gynnar en ekonomiskt

101

rationell produktion. Strävan skall vara att i materielplaneringen nå fasthet

utan stelhet. Planerna skall byggas upp inom en bestämd kostnadsram. För

de närmast liggande åren bör de vara mera detaljerade, under det att de på

längre sikt bör vara mera överslagsmässigt och obundet utformade. Pla­

nerna måste fortlöpande överses, varvid erforderliga jämkningar inom

och mellan de olika planerna företages. De bör vara rullande, d. v. s.

varje år förlängas med ett år och i samband därmed räknas om med hän­

syn till förändringar i penningvärdet. Detta är nödvändigt för alt an-

skaffningsläget och dess ekonomiska sammanhang skall kunna bedömas

årligen och samtidigt för de olika planerna. Slutligen vill jag betona vik­

ten av att anskaffningsverksamheten i största möjliga utsträckning sam­

ordnas försvarsgrenarna emellan.

I anslutning till det nu anförda vill jag även understryka betydelsen

av att krigsproduktionsplaneringen bedrives effektivt. Denna planering

framstår som en angelägenhet av synnerlig vikt inom ramen för den all­

männa försvarsplanläggningen. Det kräves därför en väl genomarbetad och

ständigt aktuell planläggning och en samordning av verksamheten olika

myndigheter emellan samt, som bakgrund härför, en realistisk bedömning

av de krigsindustriella möjligheterna.

De inskränkningar i försvarsgrenarnas krigsorganisation som måste

företagas i enlighet med försvarsomläggningen bör i princip ske vid tid­

punkter då kostnadskrävande åtgärder såsom repetitionsövningar, mate-

rielförnyelse etc. blir aktuella. Materielanskaffningen bör omgående in­

riktas mot den minskade organisationen. Vad de personella resurserna be­

träffar föreslås att värnpliktskontingenten redan under nästa budgetår an­

passas efter de minskade krigsorganisationerna genom att vissa värnplik­

tiga icke inkallas vid förut avsedda tidpunkter. På grund härav räknas i

det följande vid anmälan av vederbörliga anslag med en reduktion av om­

kring 460 000 tjänstgöringsdagar för armén och 300 000 tjänstgörings-

dagar för marinen. Härigenom beräknas för budgetåret 1958/59 omkring

13 miljoner kronor komma att inbesparas. För flygvapnets del föreslås

ingen beskärning av värnpliktskontingenten. Formerna för begränsning av

antalet fredstjänstgörande värnpliktiga efter nästa budgetår torde få be­

stämmas sedan av överbefälhavaren planerad utredning härom färdig­

ställts.

Som förut i olika sammanhang understrukits syftar försvarsomlägg-

ningen till att skapa förutsättningar för upprätthållande av hög kvalitet

på våra stridsmedel. Kvalitetskravet tillgodoses på kvantitetens bekost­

nad. Hög kvalitet åstadkommes emellertid icke enbart genom tillförsel

av ny och bättre materiel. Den alltmer komplicerade tekniska materielen,

det ökade tempot i utbildningsarbetet liksom i fråga om utvecklings- och

planläggningsarbetet i allmänhet inom försvaret medför att det på vissa

områden inom krigsmakten torde komma all krävas mer personal. I första

Kungl. Maj:ts proposition nr HO dr 1958

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

hand bör dessa behov tillgodoses genom omflyttning av personal från

verksamhetsområden där personalbehovet kan nedbringas genom rationa­

liseringar eller reduktioner. Jag avser att upptaga dessa spörsmål till när­

mare behandling i det följande.

Försvarsberedningen har framhållit vikten av att anslagen under för­

svarets kapitalbudget efter hand ökas. För egen del vill jag understryka

detta önskemål. De avsevärda eftersläpningarna på investeringssidan i för­

hållande till materielanskaffningen på driftbudgeten har utförligt belysts

i olika sammanhang under senare år. Den framkommande materielen har

icke kunnat tas om hand i erforderlig omfattning i fortifikatoriska anord­

ningar, förråd etc. Enligt direktiven för överbefälhavarens utredningar

skulle anslagen under kapitalbudgeten beräknas så att tillgänglig materiel

kunde effektivt utnyttjas. Överbefälhavarens efter dessa riktlinjer verk­

ställda utredningar har givit vid handen att det skulle erfordras unge­

fär en fördubbling av investeringsanslagen för att uppnå och vidmakthålla

en balans mellan driftbudget och kapitalbudget. Även försvarsberedningen

har framhållit att det med hänsyn till de förestående organisatoriska för­

ändringarna inom försvaret är nödvändigt med en ökning av investerings­

anslagen.

Vad beträffar investeringsanslagen för nästa budgetår har det dock av

statsfinansiella skäl icke varit möjligt att företaga annat än en mindre

uppräkning av de anslag som utgår i år. Jag upptager dessa anslagsfrå­

gor till närmare behandling i det följande under avd. IV. För de följande

budgetåren är emellertid en förstärkning av anslagen under kapitalbud­

geten nödvändig.

Försvarsberedningen har framhållit angelägenheten av att möjlighe­

terna till en ökad samordning och en mera enhetlig ledning såväl inom

det militära försvaret som av det totala försvaret prövas i lämpligt sam­

manhang. Vad det militära försvaret beträffar har överbefälhavaren an­

mält att han vidtagit förberedelser för utredning av krigsmaktens högsta

ledning samt uttalat sin avsikt att avge förslag om tillsättande av en ar­

betsgrupp för vissa förberedande studier av frågan. Sedermera har genom

generalorder den 6 mars 1958, utfärdad på grundval av ett av överbefäl­

havaren ingivet förslag, viss personal ställts till dennes förfogande för att

utgöra den ifrågavarande arbetsgruppen. Jag tillmäter det nu igångsatta

utredningsarbetet stor betydelse. Det inbördes beroendet mellan försvarets

olika delar blir alltmer utpräglat. Organisationsformerna för krigsmak­

tens högsta ledning måste anpassas efter utvecklingens krav. Med hänsyn

till den allmänna vikten av de spörsmål det här gäller räknar jag med att,

sedan undersökningarna i militär regi slutförts, utredningsarbetet lämp­

ligen bör utvidgas för att ett allsidigt underlag för förslag i ämnet skall

erhållas.

103

1 anslutning till det föregående torde jag få beröra ett annat spörsmål, nämligen frågan om den till försvarsdepartementet anknutna försvarets kommandoexpeditions ställning och uppgifter. Kommandoexpeditionens nuvarande organisation fastställdes 1945 och utformades då i huvudsaklig överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut. Sedan dess har betydande förändringar skett beträffande arten och omfattningen av de militära stabsuppgifterna i fred. Likaså har förutsättningarna för uppgiftsfördel­ ningen mellan olika militära institutioner ändrats bland annat genom ut­ byggnaden av försvarsstaben. Som ett led i den fortlöpande rationalise­ ringen av försvaret och i anslutning till den nu igångsatta översynen av krigsmaktens ledning bör därför enligt min mening frågan om försvarets kommandoexpeditions ställning, uppgifter och organisation upptagas till omprövning. Jag avser att sedermera föreslå att en särskild utredning

verkställes i detta syfte.

Det av försvarsberedningen framförda önskemålet om en mera enhetlig ledning även av det totala försvaret kan jag i princip ansluta mig till. Härmed sammanhängande spörsmål är emellertid av invecklad och svår­ bedömbar beskaffenhet och berör bland annat frågan om regeringens ar­ betsformer. Vissa av de problem som äger samband därmed torde därför komma under bedömande av den nu arbetande författningsutredningen. Jag kommer emellertid att, i vad på mig ankommer, ha min uppmärksam­ het riktad på behovet av en ökad samordning av verksamheten inom det totala försvarets olika instanser, både på departementsplanet och i fråga om myndigheternas arbete. Med hänsyn till dessa frågors stora vikt torde en allsidig utredning av problemkomplexet böra verkställas i lämpligt sam­

manhang.

Försvarsberedningen har slutligen erinrat om 1951 års riksdags skri­ velse i anledning av väckta motioner om inrättande av ett organ med parlamentarisk anknytning för kontinuerliga överläggningar i försvars­ frågorna. Beredningen har uttalat önskemålet att i skrivelsen berörda spörsmål måtte tagas under övervägande. I den mån frågan gäller inrät­ tande av ett permanent organ torde den delvis äga samband med nyss berörda problem om formerna för samordning av totalförsvarets olika delar och synes därför böra övervägas i sådant sammanhang. Statsutskottet synes dock i sitt utlåtande över motionerna ha varit tveksamt om lämp­ ligheten av ett permanent organ för dylika överläggningar och har antytt att man borde pröva sig fram genom av regeringen eller försvarsminis­ tern under hand anordnade överläggningar eller samråd. För egen del vill jag gärna medverka till att dylika kontakter kommer till stånd vid lämpliga tidpunkter för information i viktiga försvarsfrågor. Jag vill i detta sammanhang understryka den betydelse som 1955 års försvarsbered- nings verksamhet haft för skapandet av grundvalen för det beslut i för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

svarsfrågan som nu föreslås, underbyggt av samförstånd mellan de demo­

kratiska partierna.

Såsom framhållits i det föregående är det en grundtanke i det förslag

rörande försvarets utformning, som nu framlägges, att de kvantitativa

minskningar i krigsorganisationen som måste ske skall motverkas genom

kvalitetshöjning. Det förutsättes vidare, att de kostnader som kvalitets­

höjningen medför skall i görligaste mån reduceras genom besparingar i

fredsorganisationen, vilken skall begränsas till vad som oundgängligen er­

fordras för att säkerställa krigsorganisationens funktionsduglighet. Nöd­

vändiga nedskärningar i organisationen skall genomföras på sådant sätt

att utrymme för förbättringar och modernisering snabbt skapas, dock så

att försvarskraften även under omorganisationsskedet hålles på högsta

möjliga nivå. Alla de nu nämnda principerna måste hållas i minnet, då

det gäller att bedöma vilka förändringar försvarsreformen skall föranleda

på det personella området.

Om organisationen skulle skäras ned utan att en kvalitetshöjning ge­

nom personella förstärkningar tillätes ske, koinme den försvarseffekt, som

det valda alternativet för försvarets utformning avsetts möjliggöra, icke

att kunna utvinnas. Det kan bli aktuellt att överföra personal från mari­

nen, och främst från flottan, till annan försvarsgren. I regel torde där­

vid viss omskolning bli nödvändig, överföring mellan truppslag inom ar­

mén och omskolning i samband därmed kan måhända också komma i fråga.

Jag har emellertid funnit att det icke föreligger tillräckligt underlag för att

nu föreslå några överflyttningar av beställningar mellan försvarsgrenarna.

Förslag härutinnan måste nämligen bygga på relativt omfattande under­

sökningar. Då det å andra sidan är angeläget att anpassningen till den nya

krigsorganisationen kommer i gång snarast möjligt, bör provisoriska och

förberedande åtgärder kunna vidtagas redan nästa budgetår. Sålunda kan

det befinnas lämpligt att personal efter eget åtagande beordras till tjänst­

göring eller utbildning vid annan försvarsgren. Det torde ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i detta och liknande

hänseenden.

Ekonomiskt utrymme för kvalitetshöjning skall, som jag förut nämnt,

delvis beredas genom rationalisering av fredsorganisationen. Vad som nu

föreslås i detta hänseende ansluter sig till en verksamhet, som under det

senaste decenniet pågått inom försvaret och som givit betydande vinster,

ekonomiskt och på andra sätt. Huvudlinjen i denna verksamhet är kon­

centration av utbildningen i syfte att bättre utnyttja befintlig kapacitet

i fråga om lokala ledningsorgan, övningsanordningar m. m. Jag vill i detta

sammanhang erinra om de synpunkter, som framlagts av överbefälhava­

ren i skrivelse den 9 april 1957 angående rationaliseringsverksamhet inom

krigsmakten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 Ar 1958

105

De förslag till uppdelning eller nedläggande av förband och utbildnings-

anstalter, som de militära myndigheterna nu framlagt, anser jag från olika

synpunkter i allt väsentligt väl motiverade. Av skäl som jag nu kommer

att redovisa har jag emellertid funnit erforderligt att vissa modifikationer

och förbehåll göres med avseende å en del av förslagen.

Möjligheterna att förflytta Inf SS och A 1 är beroende av om lämpligt

övnings- och skjutfält kan anskaffas. Arméchefen har, med överbefäl­

havarens tillstyrkan, föreslagit att denna fråga löses genom att Gullbergs

kronopark, belägen cirka 2,5 mil från Linköping, jämte vissa angränsande

områden tages i anspråk. Försvarets fastighetsnämnd, som för närva­

rande handlägger frågor rörande anskaffning av skjutfält för A 1, utvid­

gat skjutfält för Linköpings garnison och samövningsfält för IV. militär­

området samt nytt övnings- och skjutfält för InfSS, har funnit att samt­

liga dessa behov därigenom skulle kunna tillgodoses. Fastighetsnämndens

undersökningar har emellertid icke fortskridit så långt, att ställning i detta

sammanhang kan tagas till berörda markfrågor. Med hänsyn härtill kan

jag icke heller föreslå, att beslut nu fattas om förflyttning till Linköping

av InfSS och Al. Jag vill emellertid framhålla, att det enligt min mening

är synnerligen angeläget att man inom en snar framtid vinner klarhet om

möjligheterna att genomföra ifrågavarande åtgärder. De nuvarande ut-

bildningsbetingelserna för A 1 är nämligen sådana, att ett skjutfält under

alla förhållanden måste anskaffas för regementet. I sammanhanget bör

icke heller bortses från de starka önskemål som sedan lång tid föreligger

om att få av försvaret disponerad mark på Järvafältet frilagd för bostads­

bebyggelse och andra civila ändamål. Det står vidare klart, att InfSS på

grund av den beslutade utbyggnaden av storflygplatsen vid Halinsjön

måste flyttas under år 1960 eller senast 1961. Med hänsyn härtill och till

det förhållandet, att ett nytt övnings- och skjutfält icke kan börja använ­

das förrän 2—3 år efter det riksdagen fattat beslut om dess anskaffande,

är det nödvändigt att frågorna om InfSS förläggning och om anskaffande

av övnings- och skjutfält åt skolan så snart som möjligt bringas till en

lösning. Enligt vad jag inhämtat avser fastighetsnämnden att senare i vår

framlägga förslag om anskaffning av Gullbergsfältet.

Det bör beaktas att valet av förläggning och övningsterräng för InfSS

och A 1 får återverkningar även för andra arméförband. Om Gullbergs­

fältet förvärvas bör i enlighet med arméchefens förslag Lv 2 indragas.

Skulle förvärvet icke komma till stånd, kan frågan möjligen komma i ett

annat läge från arméorganisatoriska synpunkter. Jag utgår emellertid

från att principbeslut nu fattas om att Lv 2 skall indragas. Vidare må

framhållas att för infanteriets del en annan lösning av InfSS förläggnings-

fråga än den av arméchefen föreslagna kan medföra, att ett regemente

måste indragas. I dagens läge kan dock ej anges vilket regemente det i

så fall skulle komma att gälla.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Den operativa motiveringen för att bibehålla ett luftvärnsförband —

Lv 6 — på västkusten synes mig övertygande. Att förlägga förbandet till

annan ort än Göteborg är icke möjligt, i varje fall icke utan avsevärda

merkostnader i förhållande till förslaget om förläggning till A 2 kaser­

ner. Läget av dessa kaserner är dock redan nu långt ifrån idealiskt för ett

militärt förband, och det förefaller med hänsyn till Göteborgs stads be­

byggelseplanering i viss mån tveksamt om Lv 6 i längden kan kvarligga

där. Jag räknar emellertid med att luftvärnskåren tills vidare förlägges

enligt arméchefens förslag.

Utöver vad som nu berörts innebär arméchefens förslag, att InfKS etab­

lissement i Ulriksdal avvecklas och skolan flyttas till 116, att K 3 in­

drages, varvid SISk kvarblir i K 3 kaserner och ombildas till S 2, samt att

A 2 och Lv 5 indrages. Mot dessa förslag har jag intet att invända.

Vad härefter angår marinen, har marinchefen föreslagit att KA 5 in­

drages och dess värnpliktiga utbildas vid KA 1, som i sin tur skulle få en

del av sina värnpliktiga utbildade vid KA 3 och KA 4. överbefälhavaren

har framhållit att vid bifall till marinchefens förslag två fredsförband

— KA 5 och Lv 5 — i samma landsdel skulle komma att indragas, vilket

överbefälhavaren av bland annat beredskapsskäl icke kan tillstyrka. Vidare

har överbefälhavaren pekat på kustartilleriets roll i invasionsförsvaret och

på försvarsberedningens uttalande härom. För egen del ansluter jag mig

till överbefälhavarens uppfattning. Det torde få närmare övervägas, hur

kostnaderna för bibehållande av KA 5 skall täckas genom administrations-

minskningar och ytterligare rationaliseringar på annat håll. Ett alterna­

tiv som synes mig förtjäna att undersökas är att reducera KA 4 till skol-

förband, underställt befälhavaren över Göteborgs och Bohus försvarsområde,

vilken enligt förslag i det följande under marinens avlöningsanslag till­

lika skall vara chef för Göteborgs kustartilleriförsvar.

Med nu angivna undantag och förbehåll biträder jag vad myndigheterna

föreslagit rörande rationaliseringar m. m. av fredsorganisationen och till­

styrker alltså, att principbeslut nu fattas om genomförande enligt de av

myndigheterna angivna preliminära tidsplanerna av följande förändringar,

nämligen

vid armén:

InfKS etablissement avvecklas och skolan flyttas till I 16:

K 3 indrages, varvid SI Sk ombildas till S2 och kvarblir i K 3 ka­

serner;

A 2 indrages;

Lv 2 indrages;

Lv 5 indrages;

Lv 6 förlägges till A 2 kaserner;

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 år 1958

107

vid marinen:

avvecklingsorganisationen Flottans kaserner på Skeppsholmen samt

Göteborgsskolorna indrages;

vid flygvapnet:

F 8 indrages;

F 14 indrages, varvid en jaktflottilj ombildas till attackflottilj.

I anslutning till vad som tidigare skett i samband med större omorga­

nisationer (jfr prop. 1956:110, s. 129) synes Kungl. Maj:t böra utverka

riksdagens bemyndigande att vidtaga de jämkningar i personalförteckning­

arna för ordinarie personal — givetvis inom ramen för det fastställda

totala antalet beställningar — som kan visa sig erforderliga. Kungl. Maj :t

torde vidare äga förordna att tjänster skall hållas vakanta eller uppehållas

endast på förordnande eller tillsättas såsom extra.

Att principbeslut om ifrågavarande förbandsindragningar m. m. fattas

utan dröjsmål är enligt min mening angeläget såväl för att man snarast

möjligt skall kunna tillgodogöra sig de ekonomiska fördelarna som för att

de militära myndigheterna skall få en grund för sin planering. Det bör

emellertid också framhållas att åtgärder av nu ifrågavarande slag kan få

betydelsefulla verkningar för de anställda, som beröres därav. Det är

självfallet önskvärt att även de enskilda befattningshavarna så snart som

möjligt får klarhet om vad förändringarna kan komma att innebära för

dem. I en del fall måste vederbörande flytta till annan ort, men i fråga

om civil personal måste man också räkna med vissa övertalighetsproblem.

Jag ansluter mig till överbefälhavarens uttalande, att skälig hänsyn måste

visas de personliga intressena utan att därför de tjänstemässiga behoven

eftersättes. överbefälhavaren har uttalat sin avsikt att inkomma med för­

slag om inrättande av ett särskilt organ för bland annat vissa personal-

vårdande uppgifter. Kungl. Maj:t torde i sinom tid få pröva i vilka for­

mer ifrågavarande uppgifter lämpligen bör ombesörjas. Frågor rörande

omplacering av civil personal torde i allmänhet, såsom överbefälhavaren

uttalat, böra handläggas av försvarets personalnämnd i samråd med myn­

digheter, arbetsmarknadsorgan och personalorganisationer.

Under senare år har Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens bemyndi­

gande, meddelat föreskrifter om särskilda förmåner åt viss övertalig per­

sonal vid försvaret. Sådant bemyndigande har utverkats för personal, som

blivit övertalig vid de centrala försvarsförvaltningarna (prop. 1954: 109),

vid Stockholms tygstation (prop. 1955:186) och vid omorganisationen av

vissa förband i Mälardalen, indragningen av remontdepåerna m. m. (prop.

1956: 110). 1 proposition nr 101 till årets riksdag bar Kungl. Maj:t vidare

hemställt om bemyndigande att i viss anslutning till dessa föreskrifter

meddela bestämmelser om särskilda ersättningar m. m. till övertalig per­

108

Kungi. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

sonal vid örlogsvarven och försvarets fabriksverk. Jämväl den personal,

som blir övertalig genom de tidigare av mig förordade förbandsindragning-

arna m. in., bör kunna komma i åtnjutande av särskilda ekonomiska förmå­

ner. Dessa synes böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de be­

stämmelser som, vid bifall till propositionen 1958: 101, kommer att med­

delas för där berörd personal. Riksdagens bemyndigande i förevarande

hänseende torde böra utverkas. Beslutanderätten i frågor rörande nu av­

sedda förmåner torde böra utövas av försvarets personalnämnd. — I sam­

band med omplacering av anställningshavare kan frågor uppkomma om

undantag från gällande villkor och grunder för åtnjutande av flyttnings-

crsättning samt traktamente i samband med anstånd med omstationering.

Något riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t alt medge dylika undan­

tag erfordras icke.

Jag anser mig böra understryka den betydelse det har för lösandet av

personalnämndens uppgifter, att nämnden kan erhålla snabba, direkta kon­

takter med de myndigheter inom och utom försvaret, som den får anled­

ning att vända sig till med initiativ och förfrågningar.

\ ad jag i det föregående anfört om organisations- och personalfrågor

m. m. i samband med genomförandet av de nya riktlinjerna för försvarets

utveckling har närmast avsett försvarskrafterna. I huvudsak äger emeller­

tid mina uttalanden motsvarande tillämpning beträffande de centrala för-

svarsförvaltningarna. Den strävan till anpassning efter den militärtek­

niska utvecklingen och koncentration till kvalitativt högtstående strids­

medel, som präglar riktlinjerna, måste självfallet återverka på de krigs-

materielanskaffande förvaltningarnas verksamhet och personalbehov. Ä

ena sidan accentueras behovet av kvalificerad personal för framtagande

av modern materiel, medan å andra sidan arbetsinsatsen inom områden,

som minskar i betydelse, kan reduceras. Liksom hittills måste möjlig­

heterna att genom rationalisering öka effekten fortlöpande utrönas och till­

varatagas. Jag har förut framhållit, att vissa personalförstärkningar för

ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete på robotområdet är

ofrånkomliga och att jag för nästa budgetår framlägger förslag om sådana

förstärkningar. Vid sidan härav kräver främst elektroområdet ökade re­

surser, vilket jag också beaktar vid framläggandet av mina förslag rörande

förvaltningarnas avlöningsansiag. Särskilt för marinförvaltningens vid­

kommande kan den föreslagna försvarsavvägningen komma att nödvändig­

göra vissa förändringar och förskjutningar i verksamhetens inriktning,

vilket medför att man har anledning räkna med att jämkningar i orga­

nisation och personaluppsättning blir erforderliga. Anpassningen i dessa

hänseenden bör enligt min mening ske så smidigt som möjligt. Befatt­

ningshavare, som icke längre kommer alt erfordras för sina nuvarande

arbetsuppgifter, bör i största möjliga utsträckning omflyttas inom verket

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

109

så, att de kan utnyttjas för de nya eller ändrade uppgifter som blir aktu­

ella. Kungl. Maj:t torde böra inhämta bemyndigande att meddela de när­

mare bestämmelser rörande dylika omflyttningar, som kan erfordras.

Härefter torde jag få lämna en översiktlig redogörelse för innebörden

av de förslag till anskalfningsplaner m. m. för verksamheten under de

olika materielanslagen, som enligt vad jag förut omnämnt avgivits av för-

svarsgrenscheferna, samt anmäla mina synpunkter i slort på dessa förslag.

Anskaffningen av tygmateriel för armén har sedan budgetåret 1953/54

reglerats med stöd av den av riksdagen godkända tioårsplanen. Total­

kostnaden för planen uppgår numera till 3 023,5 miljoner kronor. För an­

skaffningar som upptagits i planen har till och med innevarande budgetår

lämnats bemyndiganden om sammanlagt 1 826,5 miljoner kronor. För att

slutföra anskaffningarna skulle således erfordras ytterligare 1 197 miljoner

kronor. I betalningsmedel har under budgetåren 1953/58 anvisats tillhopa

1 452,5 miljoner kronor. Av de för tioårsplanen lämnade bemyndigandena

bar således ett belopp av 374 miljoner kronor icke täckts av betalnings­

medel.

Den nyssnämnda tioårsplanen har icke sedermera omräknats med hän­

syn till pris- och löneutvecklingen eller till tekniska och organisatoriska

förändringar. Som jag förut uttalat måste materielplaneringen inom för­

svaret fortlöpande förnyas. Arméchefen och armétygförvaltningen har nu

lagt fram förslag till riktlinjer och plan för anskaffningen av tygmateriel

m. m. vid armén under budgetåren 1958/66. Förslagen har uppgjorts med

utgångspunkt i den krigsorganisation och inom den kostnadsram som en­

ligt vad jag förut anfört bör gälla för armén. Totalkostnaderna för tyg-

materielanskaffningen under perioden utgör enligt förslagen 2 995 miljo­

ner kronor. Behovet av beställningsbemyndiganden har för nästa budgetår

angivits till 450 miljoner kronor. I detta belopp har inräknats de beställ­

ningsbemyndiganden under anslaget Armén: Anskaffning av tygmateriel

m. in., vilka beräknas icke ha utnyttjats den 30 juni 1958. Behovet av be­

talningsmedel har angivits till 350 miljoner kronor under budgetåret

1958/59. Jag förordar att de framlagda förslagen lägges till grund för ett

beslut om ny tygmaterielplan för armén. I enlighet med förslagen bör

kostnadsramen bestämmas till 2 995 miljoner kronor för budgetåren

1958/66. I samband med äskandena för nästa budgetår bör emellertid möj­

ligheterna att övergå till en sjuårsplan prövas. Jag tillstyrker att beställ­

ningsbemyndiganden och anslag anvisas i föreslagen omfattning. Vid an­

mälan av anslaget till anskaffning av tygmateriel m. m. torde jag få åter­

komma till vissa ytterligare spörsmål rörande tygmaterielanskaffningen

vid armén.

Arméchelens förut nämnda riktlinjer innefattar jämväl förslag rörande

anskaffningen av intendenturmateriel vid armén under samma tidsperiod.

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Arméintendenturförvaltningen har i anslutning härtill framlagt förslag till

intendenturmaterielplan. Enligt förslagen skall anskaffning av intenden-

turmateriel för täckande av brister m. m. i utrustningen under budgetåren

1958/66 ske till en sammanlagd kostnad av 170 miljoner kronor. Med stöd

av föreslagna riktlinjer och plan avses verksamheten under anslagen till

beklädnad m. m., inventarier m. m., anskaffning av drivmedelsutrustning,

veterinärvård och hemvärnets intendenturmateriel m. m. skola regleras.

Det är otvivelaktigt angeläget att verksamheten i vad avser anskaffning

av intendenturmateriel samordnas med planläggningsarbetet beträffande

annan verksamhet. Möjligheterna att erhålla ekonomiska fördelar genom

långsiktig planering gör sig gällande också vid anskaffningen av intenden­

turmateriel. Jag förordar därför att de av arméchefen och intendentur-

förvaltningen framlagda förslagen antas som riktlinjer för verksamheten

under anslagen till beklädnad m. m. och anskaffning av drivmedelsutrust­

ning under budgetåren 1958/66. Jag återkommer härtill i det följande vid

anmälan av arméns anslag till beklädnad m. m. Beträffande verksamheten

under anslagen till inventarier m. m., veterinärvård och hemvärnets inten­

denturmateriel m. m. synes det däremot icke vara påkallat att fastställa

särskilda riktlinjer.

Verksamheten under marinens anslag till fartygsbyggnader m. m. och

till anskaffning av vapenmateriel m. m. har under de senaste budgetåren

reglerats med stöd av planer som godkänts av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Betalningsanslagen har emellertid begränsats i sådan grad att verksam­

heten icke kunnat bedrivas efter de fastställda planerna. Den minskning

av marinens omfattning med vilken jag räknar vid bestämmandet av orga­

nisationens inriktning gör det jämväl aktuellt att överse den verksamhet

som regleras under förevarande anslag. Som framgått av den förut läm­

nade redogörelsen har inom marinledningen igångsatts utredningar syf­

tande till att nya planer beträffande marinens materielanskaffning skall

kunna fastställas från och med budgetåret 1960/61. Till dess ifråga­

varande planer slutligt prövats, blir det nödvändigt att provisoriskt

reglera verksamheten i fråga om materielanskaffning för marinen. I detta

hänseende har chefen för marinen framlagt förslag. Dessa innebär i kort­

het följande.

Byggandet av det år 1952 beslutade minfartyget inställes. Likaledes

upphäves det beslut om anskaffning av två jagare som fattades år 1956.

Den ombyggnad av fyra jagare och kustjagare till fregatter, vilken upp­

tagits i 1952 års sjuårsplan för fartygsbyggnader, verkställes icke. I övrigt

fullföljes i tidigare antagna planer upptagna anskaffningar. Vissa kom­

pletterande anskaffningar av fartyg m. m. skall under budgetåren 1958/60

äga rum inom ramen för de beställningsbemyndiganden som redan med­

givits av riksdagen. Behovet av betalningsmedel beräknas för budgetåret

1958/59 till 109 miljoner kronor. Beträffande anskaffning av vapenmate-

Rungl. Maj:ts proposition nr ilö år 1958

111

riel förutsattes vissa objekt utgå ur den av riksdagen år 1953 beslutade sexårsplanen. I övrigt fortsättes verksamheten med stöd av denna plan tills vidare inom ramen för redan lämnade beställningsbemyndiganden. Behovet av betalningsmedel under nästa budgetår anges till 86 miljoner kronor.

överbefälhavaren har i sitt yttrande tillstyrkt, att vissa beslutade far- tygsobjekt skall utgå i enlighet med chefens för marinen förslag. Verk­ samheten under fartygsbyggnadsanslaget blir enligt överbefälhavaren i stor utsträckning beroende på möjligheterna att överlåta de jagarbyggen som sålunda föreslås utgå. överbefälhavaren bär tillstyrkt, att beslutade objekt fullföljes i den utsträckning chefen för marinen föreslagit. Därutöver bör enligt överbefälhavaren tills vidare endast ett mindre belopp av medgivna bemyndiganden för fartygsbyggnader få utnyttjas, medan beslut i övrigt anses böra meddelas först sedan de ekonomiska konsekvenserna av ifråga­ varande avbeställningar klarlagts.

För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till vad överbefälhavaren anfört. Beträffande verksamheten under anslaget till fartygsbyggnader m. m. räknar jag således, som jag tidigare anfört, i överensstämmelse med marinchefens förslag med att vissa redan beslutade objekt icke skall full­ följas. Jag vill understryka att de avbeställningskostnader, som därvid kan uppkomma, måste rymmas inom den för fjärde huvudtiteln fastslagna anslagsramen. Om kostnaderna skall inrymmas i ramen för anslaget till fartygsbyggnader m. m. får detta ske till priset av att den förutsatta ny­ inriktningen av anskaffningen av fartygsmateriel blir avsevärt försenad. Uppmärksamheten bör därför inriktas på att genom försäljning eller andra åtgärder söka eliminera eller nedbringa dessa kostnader. Då verksamheten under anslaget kan bli beroende på avvecklingsresultatet, anser jag mig tills vidare ej böra räkna med att verksamheten under anslaget får större omfattning än som ungefärligen motsvarar vad överbefälhavaren tillstyrkt. Möjligheterna bör emellertid hållas öppna att utöka verksamheten. Jag förutsätter därför att Kungl. Maj :t skall närmare få bestämma rörande verksamheten inom ramen för av riksdagen redan lämnade beställnings­ bemyndiganden. Anslaget bör bestämmas till 108 miljoner kronor för nästa budgetår. Beträffande anslaget till vapenmateriel anser jag mig böra bi­ träda chefens för marinen förslag; anslaget bör dock bestämmas till 85,5 miljoner kronor. Jag återkommer i det följande ytterligare till dessa och andra frågor beträffande förevarande båda anslag.

För anskaffningen av flijgmateriel m. m. har alltsedan år 1948 årligen fastställts en kostnadsram, omfattande de närmast följande sju budget­ åren. Kostnadsramen har bestämts på grundval av en av riksdagen god­ känd anskaffningsplan. Kostnadsramen för sjuårsperioden 1957/64 har fastställts till 3 662,2 miljoner kronor. Den sålunda fastställda kostnads­ ramen har dock i viss utsträckning icke justerats för prisstegringar. Den

kostnadsram, som flygförvaltningen framlagt i sina förslag till medels­

äskanden för nästa budgetår, uppgår till 6 453,2 miljoner kronor enligt

prisläget våren 1957. Denna kostnadsram har beräknats på grundval av

oförändrad flygvapenorganisation. Den kostnadsram som flygledningen

sedermera föreslagit i skrivelse den 28 februari 1958 har utarbetats på

grundval av den minskade organisation för flygvapnet som jag ansett mig

böra föreslå. Kostnadsramen för den reducerade organisationen har be­

räknats till 5 294 miljoner kronor i prisläget våren 1957. I kostnads­

ramen har medel inräknats —- förutom för omsättning av flygplan —

för utbyggnad av en telemotmedelsorganisation samt för modernisering

av stridslednings-, luftbevaknings- och basorganisationerna. För nästa

budgetår har flygledningen räknat med ett beställningsbemyndigande av

830 miljoner kronor, medan behovet av betalningsmedel uppgivits till

744 miljoner kronor. För min del tillstyrker jag att kostnadsramen be­

stämmes i enlighet med flygledningens förslag. Anslaget torde få uppfö­

ras med 742 miljoner kronor och beställningsbemyndigandet bestämmas

till 828 miljoner kronor. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t alt närmare

reglera användningen av det föreslagna beställningsbemyndigandet. Såväl

i detta som i det föreslagna betalningsanslaget har medelsbehovet angivits

efter ett beräknat medelpris för budgetåret 1958/59. Jag anser därför

att ett belopp av 68 miljoner kronor av betalningsanslaget och däremot

svarande belopp av bemyndigandet vid ingången till budgetåret 1958/59

bör reserveras till Kungl. Majrts disposition. I samband med anmälan av

anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m. återkommer jag till vissa frå­

gor avseende den budgetmässiga regleringen av verksamheten m. m.

Under anslaget till luftförsvarsrobot har medel hitintills anvisats för

utveckling m. m. av en inhemsk luftförsvarsrobot. För nästa budgetår

äskas medel för att fortsätta detta utvecklingsarbete. Härutöver begäres

medel för att genomföra viss anskaffning av robotar från utlandet. Sist­

nämnda anskaffning bedömes lämplig med hänsyn till utbildnings- och

övningsverksamheten inom denna del av vårt luftförsvar. Jag föreslår att

anslaget för nästa budgetår bestämmes till 24,2 miljoner kronor samt

att 51 miljoner kronor lämnas såsom beställningsbemyndigande. Utveck­

lingen av robotar bör enligt min mening särskilt uppmärksammas. En

viktig förutsättning för den inhemska utvecklingen av robotar är tillgång

till en supersonisk-hypersonisk högtrycksanläggning. Jag föreslår därför

att kostnaderna för en dylik anläggning vid flygtekniska försöksanstalten

skall få bestridas från anslaget till luftförsvarsrobot. Totalkostnaden för

anläggningen har beräknats till 12 miljoner kronor. Beställningsbemyn­

digande bör lämnas å detta belopp inom ramen för nyss angivna 51 mil­

joner kronor. Behovet av betalningsmedel för nästa budgetår uppskattas

till 2,3 miljoner kronor.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Slutligen torde jag få erinra om att riksdagen för budgetåret 1957/58 medgivit, att vissa under fjärde huvudtiteln uppförda reservationsanslag må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande överskridas, om av beredskapsskäl värnpliktiga måste inkallas till repetitionsövning av större omfattning eller beredskapsövning eller om andra särskilda åtgärder av samma skäl måste vidtagas. Ett liknande bemyndigande torde böra utverkas av riksdagen även för nästa budgetår.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna i det föregående angivna riktlinjer för för­ svarets utformning;

b) för budgetåret 1958/59 medgiva, att därest av bered­ skapsskäl värnpliktiga inkallas till repetitionsövning av större omfattning eller beredskapsövning eller ock av samma skäl andra särskilda åtgärder måste vidtagas, följande under riks- statens fjärde huvudtitel uppförda reservationsanslag, näm­ ligen Armén: Övningar m. m., Armén: Underhåll av tygma- teriel m. m., Marinen: övningar m. m., Marinen: Underhåll av fartyg m. m., Flygvapnet: övningar m. m. samt Flygvap­ net: Drift och underhåll av flygmateriel m. m., må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande överskridas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

113

8h

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 110

Knngl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

115

Avd. II: Vissa särskilda frågor

[2] De militära och civilmilitära personalkårerna för tygförvalt­

ningstjänsten inom armén

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 20 december

1954 fem utredningsman1 2

för att verkställa utredning beträffande vissa

personalkårer m. m. inom försvaret. Den 26 oktober 1956 tillkallades ytter­

ligare en utredningsman5. Utredningen, som antagit benämningen 1954

års utredning angående vissa personalkårer inom försvaret, har den 3 de­

cember 1957 framlagt betänkande (stencilerat) angående de militära och

civilmilitära personalkårerna för tygförvaltningstjänsten inom armén. Be­

tänkandet är enhälligt.3 *

Över betänkandet har yttranden avgivits av överbefälhavaren, chefen

för armén, chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, armétyg-

förvaltningen, försvarets forskningsanstalt, försvarets socialbyrå, försvarets

fabriksstyrelse, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisations-

nämnd, statens lönenämnd, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,

överstyrelsen för yrkesutbildning, 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga,

försvarets civila tjänstemannaförbund, statsverkens ingenjörsförbund, Sve­

riges civilingenjörsförbund, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers för­

bund, svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet och för­

svarsväsendets underbefälsförbund.

Jag anhåller nu att få upptaga förevarande fråga till behandling. Där­

vid redogör jag först för nuvarande organisation och utbildning och sedan

för utredningens förslag samt däröver avgivna yttranden. Slutligen fram­

lägger jag mina egna synpunkter och förslag.

Nuvarande organisation och utbildning

Inom tygförvaltningstjänsten vid armén är för närvarande tre personal­

kårer verksamma, fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten. Fälttyg-

kåren omfattar militär personal. De båda övriga kårernas personal har

civilmilitär ställning, bortsett från de i tygstaten ingående furirerna.

1 F. d. överdirektören, numera verkställande direktören i Sveriges Lantbruksförbund

W. Curtman, ordförande, verkställande direktören i AB Svenska Pressbyrån, översten

N. A. G. Bergh, elverkschefen, ledamoten av riksdagens första kammare K. E. Hessel-

bom, statskommissarie!! K. K. Jerdenius och lagbyråchefen i försvarsdepartementet Å. B.

Paulsson.

2 Kanslirådet i försvarsdepartementet G. B. Wallén.

2 En till utredningens förfogande ställd expert, armédirektören A. G. Cronvall, har

avgivit särskilt yttrande.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Fälttygkåren

För budgetåret 1957/58 är följande beställningar uppförda på fälttyg-

kårens stat.

Beställningar

Antal

Lönegrad

Överste ..........................................................................................

1

Bo 1

Överstelöjtnanter................................................................................

4

Ao 26

Överstelöjtnant eller major............................................................

1

Ao 26 el. Ao 23

Majorer .................................................................................................

18

Ao 23

Major eller kapten............................................................................

1

Ao 23 el. Ao 21

Kaptener................................................................................................

35

Ao 21

Förvaltare ............................................................................................

184

Ao 17

Förvaltare ............................................................................................

21

Ao 15

1 En beställning skall indragas vid vakans.

2 Skall indragas vid vakans.

För kårchefen — generalfälttygmästaren — är en beställning uppförd

under generalitetet. Till kåren hör även fälttygmästaren, vilken är ställ­

företrädande souschef vid armétygförvaltningen och tillika chef för tyg­

staten. Beställningen för fälttygmästare är uppförd på förvaltningens per­

sonalförteckning.

Kårens officersbeställningar är i stor omfattning beräknade för den cen­

trala tygförvaltningen. Ehuru behovet av officerare där undergått bety­

dande förändringar till följd av såväl 1943 som 1954 års förvaltningsre-

former, har kårens stat icke avpassats med hänsyn härtill. Behovet av

officerare i förvaltningstjänst utöver fälttygkårens stat har därför täckts

genom kommenderingar från truppförband.

Kårens officerare är avsedda för såväl kvalificerade tekniska befatt­

ningar (här benämnda tekniska officerare) som befattningar inom den

egentliga tygförvaltningstjänsten (här benämnda tygofficerare). De tek­

niska officerarna, till antalet omkring 30, tjänstgör i huvudsak vid armé-

tygförvaltningens vapen- och fordonsavdelningar. Några tekniska office­

rare tjänstgör därjämte inom andra enheter av armétygförvaltningen samt

vid arméstabens utrustningsavdelning. Kårens tygofficerare, vilka även

uppgår till ett 30-tal, bekläder befattningar vid armétygförvaltningen, till

övervägande delen inom tygförråds- och ammunitionsförrådsbyråerna, och

tjänstgör i övrigt vid försvarsstabens kvartermästaravdelning och armé­

stabens trängavdelning samt såsom tygmästare vid tygstationer, stabstyg-

officerare och biträdande stabstygofficer vid militärbefälsstaber, chef för

tygförvaltningsskolan, gruppchefer för centrala ammunitionsförråd samt

tygofficer vid Örebro försvarsområdesstab. Därjämte tjänstgör en officer

ur fälttygkåren såsom militärassistent vid försvarets forskningsanstalt och

en såsom chef för arméns motorskola.

Hur kårens officerare för närvarande disponeras framgår av följande

sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

117

Placering

Överstar

Överste­

löjtnanter

Majorer

Kaptener

Centrala tygförvaltningen ..............................................

1

1 5

6

26

Tygstationer (tygmästare) ..............................................

2

1

1

Försvarsstaben (kvartermästaravdelningen)............

Arméstaben (utrustnings- och trängavdelningarna)

Militärbefälsstaber (stabstygofficerare och biträ-

2

dande stabstygofficer) .................................................

7

1

Tygförvaltningsskolan (chef)..........................................

1

Motorskolan (chef)............................................................

1

Centrala ammunitionsförråd (gruppchefer)............

i

3

Försvarets forskningsanstalt (militärassistent) ....

a i

Örebro försvarsområdesstab (tygofficer)..................

1

Summa

1 Därav 1 överstelöjtnant eller major.

2 Major eller kapten.

3 Därav 1 major eller kapten.

1

s5

319

35

Kårens förvaltare är placerade såsom tygförrådsförvaltare (uppbörds­

man) vid försvarsområdesstaber och truppförband.

Förutom den aktiva personalen ingår i kåren även personal å reservstat

samt i reserven.

Fälttygkårens tekniska officerare rekryteras bland officerare som ge­

nomgått någon av krigshögskolans tekniska linjer, företrädesvis den vapen­

tekniska. Vid sistnämnda linje, som omfattar något mer än två år, med­

delas undervisning dels i taktik och strategi, dels i vissa allmäntekniska

ämnen som förekommer vid civila högskolor, nämligen matematik, meka­

nik, statistik, elektroteknik, värmelära och kemi, dels även i speciellt mili­

tärtekniska ämnen, såsom konstruktionslära och ballistik.

De officerare som vid krigshögskolans vapentekniska linje visat särskild

fallenhet för fortsatt teknisk tjänst och som önskar erhålla transport till

fälttygkåren genomgår som regel ytterligare utbildning vid armétygför-

valtningens olika avdelningar under cirka två år. Efter sådan tjänstgö­

ring kan vederbörande utnämnas till kapten vid fälttygkåren.

Flertalet av fälttygkårens tekniska officerare beredes även möjlighet att

ytterligare komplettera sin tekniska utbildning genom specialstudier vid

civil teknisk högskola. Studietiden utgör i flertalet fall omkring två år.

Under tiden för utbildningen uppbär officeren oavkortad lön.

De tekniska officerarnas fortsatta tjänstgöring vid armétygförvaltningen

avbrytes som regel av tjänstgöring vid trupp under cirka två år. Dylik

tjänstgöring är avsedd att äga rum före regementsofficersbefordran.

Utbildningen av officerare i tygförvaltningstjänst meddelas genom tyg-

officerskurser vid tygförvaltningsskolan. Till dylik kurs beordras efter

egen ansökan kompaniofficerare från samtliga truppslag. Kursen pågår

omkring 22 månader. Undervisning meddelas bland annat i förvaltnings­

tjänst, underhåll stjänst med taktik och stabstjänst, undervisningslära, tyg-

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

dr

1958

materiel- och ammunitionskunskap samt mekanisk teknologi. Vid tvgför-

valtningsskolan anordnas även repetitionskurser om cirka fyra veckor, av­

sedda att bibringa kännedom om nya förvaltningsbestämmelser inom tyg-

tjänstens område.

Fälttygkårens förvaltare rekryteras bland underofficerare, som genom­

gått utbildning vid tygförvaltningsskolan. Till dylik tygförvaltarkurs be­

ordras efter egen ansökan härför lämpade underofficerare. Kursen har en

längd av cirka tio månader. Undervisning meddelas i förvaltningstjänst,

underhållstjänst, undervisningslära samt tygmaterielkunskap. Repetitions­

kurser anordnas vid tygförvaltningsskolan efter i stort sett samma grun­

der som för tygofficerare.

Arméingen jörkåren

I arméns personalförteckningar finnes för budgetåret 1957/58 upptagna

94 ordinarie och extra ordinarie beställningar för arméingenjör på aktiv

stat enligt följande sammanställning.

Beställningar

Antal

Lönegrad

Ao

Ae

Armédirektörer av 1.

graden...................................................................

7

Ao 26

Armédirektörer av 2. graden...................................................................

19

Ao 24

Arméingenjörer av

1.

graden ................................................................

25

17

Ao, Ae 23

Arméingenjörer av 2. graden ................................................................

65

2

9

Ao, Ae 21

Arméingenjörer.......................................................................................

313

Ae 19

Arméingenjörer..............................................................................................

39

Ae 17

Summa

56

38

94

1 Beträffande en av dessa tjänster se prop. 1950: 110, s. 54.

2 En tjänst, avsedd för kustartilleriförsvaren, skall vid avgång återbesättas

Ae 19.

Tre tjänster, två i Ae 19 och en i Ae 17, skall tills vidare hållas vakanta (statsutskottets

uti. 1954: 134).

Beställningen för arméingenjörkårens chef, arméöverdirektören, redo­

visas å armétygförvaltningens personalförteckning.

Utöver de ordinarie och extra ordinarie beställningarna för arméingen­

jör finnes sex extra arméingenjörsbeställningar, fem i högst Ag 21 och en

i högst Ag 15, avsedda som rekryteringstjänster (jfr prop. 1951: 110, s. 79).

Arméingenjörerna fördelas på vapen-, signal-, motor- och radaringen­

jörer. Dessutom har tillkommit en beställning för fallskärmsingenjör

(prop. 1954: 110, s. 86).

Av kårens beställningar avsågs ursprungligen 17 för förutvarande armé-

förvaltningens tygavdelning och arméöverdirektörens expedition. Övriga

77 beställningar är avsedda för arméstaben, militärbefälsstaber, truppför­

band och utbildningsanstalter. Rörande dessa arméingenjörers arbetsupp­

gifter kan följande anföras.

119

De för arméstaben beräknade arméingenjörerna har till huvudsaklig

uppgift att sammanställa och bearbeta trupperfarenheterna av respektive

materielslag.

Vid varje militärbefälsstab tjänstgör som regel tre arméingenjörer

(stabsingenjörer), nämligen en vapen-, en signal- och en motoringenjör.

Dessa fungerar som militärbefälhavarens tekniska rådgivare och är före­

dragande inför denne i tygförvaltningsärenden av rent teknisk natur.

Stabsingenjörerna ingår i tygavdelningen och är närmast underställda

stabstygofficeren för att biträda denne vid handläggningen av ärenden

rörande tygmaterielens handhavande, vård, besiktning och förvaring samt

reparationsplanläggning. Därutöver medverkar stabsingenjörerna i utbild­

ningsarbetet inom militärområdet och biträder vid mobiliserings- och krigs­

planläggningen.

De vid förbanden tjänstgörande arméingenjörerna (regementsingen-

jörer) är regementschefens tekniska rådgivare och är direkt underställda

tygofficeren. Inom sitt verksamhetsområde är regementsingenjören ansva­

rig för att den tekniska tjänsten vid förbandets tygavdelning underställda

förråd, serviceverkstäder samt vid lokaler och anordningar för materiel-

vården bedrives ändamålsenligt. Regementsingenjören är i vissa fall chef

för serviceverkstad. Han deltager även i utbildningsarbetet. För motor­

ingenjör tillkommer uppgiften att besiktiga inlejda fordon och förbesik­

tiga de civila fordon, som avses ingå i fältförbanden vid mobilisering.

Motsvarande arbetsuppgifter ankommer på de arméingenjörer, som är

avsedda för två av kustartilleriförsvaren.

De huvudsakliga arbetsuppgifterna för arméingenjörer vid utbild-

ningsanstalterna — motorskolan, tygförvaltningsskolan, signalskolan

samt radar- och luftvärnsmekanikerskolan — utgöres av lärarverksamhet.

I uppgifterna ingår att planlägga och leda den tekniska utbildningen i före­

kommande teoretiska läroämnen och materielkunskap. Den vid arméns

fallskärinsjägarskola tjänstgörande arméingenjören förestår skolans fall-

skärmsavdelning och tjänstgör som lärare i materielkännedom m. m.

I viss utsträckning har beställningar disponerats för andra befattningar

än sådana för vilka de ursprungligen avsetts. Sålunda har arméingenjörer

sedan flera år varit placerade vid försvarsstabens signaltjänstavdelning,

vid beskickningen i Washington (såsom biträdande militärattaché) samt

såsom ytterligare lärare vid radar- och luftvärnsmekanikerskolan.

Förutom de civilmilitära beställningshavare, som utgör kårens aktiva

personal, omfattar kåren även personal i reserven.

För anställning som arméingenjör på aktiv stat fordras examen från

teknisk högskola, såvitt avser beställningar i A 21 och högre lönegrader,

samt examen från högre tekniskt läroverk beträffande beställningar i lägre

lönegrad än A 21. I båda fallen kan dispens meddelas. För antagning

såsom arméingenjör i reserven fordras examen från teknisk högskola.

Enligt de riktlinjer för rekrytering och utbildning av arméingenjörer

som godtagits av 1953 års riksdag skall rekrytering normalt ske bland

värnpliktiga som uttages till arméingenjörsutbildning. Utbildningen är en­

ligt samma riktlinjer till en början gemensam för arméingenjörer på ak­

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1958

tiv stat och i reserven samt värnpliktiga arméingenjörer. I princip om­

fattar -utbildningen första tjänstgöring (cirka 290 dagar), plutonchefs-

skola (motsvarande) och trupptjänstgöring (tillhopa cirka 160 dagar) samt

kadettskola (180 dagar). Med kadettskolan är de värnpliktiga arméingen­

jörernas utbildning avslutad. Blivande arméingenjörer på aktiv stat och

i reseiven skall efter kadettskolan fullgöra en månads tjänstgöring såsom

arméingenjörsaspiranter och kan därefter vinna inträde såsom arméunder-

ingenjörer i reserven. Anställning såsom arméingenjör av 2. graden på

aktiv stat kan vinnas av arméunderingenjör, som efter examen från tek­

nisk högskola under minst två år utövat ingenjörsverksamhet, varav minst

ett år i arméingenjörsbefattning.

Den i det föregående angivna rekryterings vägen för arméingenjörer på

aktiv stat har endast i ringa omfattning tillfört kåren någon sådan perso­

nal. Under senare år har nyrekrytering till arméingenjörkåren skett med

värnpliktiga som genomgått arméingenjörkadettskola och därefter anställts

såsom extra arméingenjörer i befordringsgång. Såsom arméingenjörer har

även anställts civila ingenjörer, som icke genomgått kadettskola, samt

tekniska officerare.

Arméingenjörernas utbildning efter anställning på aktiv stat plägar ut­

göras av dels en för alla kategorier gemensam underhållskurs om cirka

sex veckor vid arméns underhållsskola, dels ock specialkurser avseende

främst utbildning i fråga om nytillkommen materiel.

Tygstaten

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

I arméns personalförteckningar för budgetåret 1957/58 är följande be­

ställningar uppförda för tygstaten.

Beställningar

Antal

Lönegrad

Förste tygförvaltare ............................

Tygförvaltare...................................

Förste tygverkmästare ..............................

Tygverkmästare...................................

Förste tyghantverkare .......................

Ao ‘ 14

Tygskrivare .....................................

Tyghantverkare..............................................

AO lo

Armétekniker .....................................

Furirer ...................................

Furirer.....................................

Ae o

el.

Ae 7

1 En beställning skall indragas och en vakantsättas vid uppkommande ledighet.

Beställningshavarna vid tygstaten, vilka med undantag för furirerna är

civilmilitärer, utgöres av två skilda kategorier med sysselsättning den ena

främst inom den egentliga tygförvaltningstjänsten — tygförvaltare och

tygskrivare — och den andra inom reparationstjänsten — tygverkmästare,

tyghantverkare, armétekniker och furirer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

121

Tygförvaltarna tjänstgör i huvudsak såsom förrådsföreståndare eller

chefer för förrådsgrupper vid tygstationer och tyganstalter. De fullgör där

i huvudsak samma arbetsuppgifter som ankommer på fälttygkårens för­

valtare. Tygskrivarna är placerade vid militärbefälsstaber samt vid tyg­

stationer och tyganstalter. De biträder stabstygofficer respektive tygmäs­

tare (tygofficer) med handläggningen av tygförvaltningsärenden samt i

expeditionsarbete.

Tygverkmästare och tyghantverkare är i fred placerade huvudsakligen

såsom föreståndare för verkstäder eller verkstadsavdelningar vid arméns

tygverkstäder. De handhar där reparation av tygmateriel. Personalen an­

vändes även såsom lärare vid arméns skolor samt vid truppförbandens

utbildningsverkstäder för utbildning av tekniker och mekaniker inom olika

yrkesgrenar. Vidare utnyttjas en del befattningshavare för besiktning av

tygmateriel vid centralförråd. Vid krig är personalen avsedd att ingå i

fältreparationsförband såsom befäl och arbetsledare.

Tygstaten omfattar även personal i reserven.

Tygförvaltare och tygskrivare skall ha genomgått tygförvaltarkurs vid

tygförvaltningsskolan.

Övrig personal genomgår beställningsmannautbildning. Denna omfattar

gruppchefsutbildning (värnpliktstjänstgöring), förberedande beställnings­

mannautbildning samt beställningsmannautbildning. Gruppchefsutbild­

ningen sker på respektive förband och omfattar omkring 11 månader. Be-

ställningsmannautbildningen sker vid tygförvaltningsskolan, dock icke i

fråga om signal- och radarmekaniker, vilkas utbildning är förlagd till ar­

méns signalskola respektive radar- och luftvärnsmekanikerskola.

Beställningsmannaaspirant, som godkänts i prövning under pågående

beställningsmannaskola, förordnas —- om ledig beställning finnes -— till

extra ordinarie furir vid tygstaten. Ordinarie furirsbeställning kan erhållas

efter ytterligare två års tjänstgöring. Anställning såsom armétekniker vin-

nes efter ansökan.

Utbildning till tyghantverkare sker vid en särskild utbildningskurs vid

tygförvaltningsskolan. Till dylik kurs beordras efter egen ansökan dels

de armétekniker som bedömes kunna vinna befordran till tyghantverkare,

dels ett antal tygarbetare med särskilda kvalifikationer (cirka 25 % av

totala elevantalet).

Särskild utbildningskurs för tygverkmästare har under senare år anord­

nats vid tygförvaltningsskolan.

Utredningens förslag

Allmänna synpunkter

Utredningen föreslår, att den för tygförvaltningstjänsten avsedda per­

sonalen skall hänföras till två olika personalkårer med skilda chefer, fält-

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 195S

tygkåren, omfattande militär personal (tekniska stabsofficerare, tygoffi­

cerare och tygunderofficerare), och tygtekniska kåren, bestående av

civilmilitär personal (arméingenjörer och mekanikerpersonal). Fälttyg-

kåren bör stå under chefskap av fälttygmästaren medan chefen för armé-

tygförvaltningens verkstadsavdelning (arméöverdirektören) bör vara chef

för tygtekniska kåren.

Som motivering till sitt förslag anför utredningen, bland annat, följande.

I tygförvaltningstjänsten vid armén ingår uppgifter av olika slag, så­

som projektering, konstruktion och övriga åtgärder för anskaffning av

materiel samt den befintliga materielens förrådsförvaring, vård och re­

paration. Dessa uppgifter har i många fall ett intimt samband med var­

andra. Såsom exempel kan nämnas att materielens vård ingår som ett

led i dess förvaring och att gränsen mellan vård och reparation är fly­

tande. Verksamhetsområdena för de inom tygförvaltningstjänsten syssel­

satta militära och civilmilitära personalkårerna kan heller inte alltid klart

avgränsas.

För att verksamheten inom tygförvaltningstjänsten skall kunna bedri­

vas på ett ändamålsenligt sätt är en intim samverkan mellan de olika per­

sonalkategorierna erforderlig. Att hänföra dessa till flera olika personal­

kårer under skilda chefer är i och för sig icke ägnat att underlätta ett

dylikt samarbete. Förekomsten av olika personalkårer inom området synes

också i många lägen kunna minska möjligheterna att åstadkomma en

effektiv och enhetlig organisation samt att rationellt utnyttja de perso­

nella resurserna. Dessutom torde en uppdelning av personalen i skilda

kårer medföra ett administrativt merarbete, vilket kan leda till ett ökat

behov av beställningar för i huvudsak personaladministrativa göromål.

Utredningen anser dessa synpunkter närmast tala för att all såväl mili­

tär som civilmilitär personal inom tygförvaltningstjänsten inordnas i en

enda personalkår under en gemensam chef.

En personalkår av den ifrågasatta omfattningen torde emellertid kräva

mycket betungande arbetsinsatser av vederbörande personalkårchef i fråga

om personalens utbildning, placering och befordran m. m. Utredningen har

icke bedömt det vara praktiskt möjligt för någon befattningshavare att

förena dessa åligganden med annan tjänst och har heller icke varit be­

redd att föreslå att en högre beställning nvinrättas för ändamålet.

Avvägningen mellan olika personalkategorier inom armé-

ty gför v altningen

Den nuvarande organisationen av försvarets tygförvaltande verk fast­

ställdes av 1954 års riksdag på grundval av förslag i proposition nr 109.

I samband härmed framlades icke förslag till de ändringar av de militära

och civilmilitära kårernas sammansättning som betingades av omorganisa­

tionen. Staterna för dessa kårer har icke heller därefter anpassats efter be­

hovet vid förvaltningarna. Kungl. Maj :t har emellertid budgetårsvis er­

hållit riksdagens medgivande att vidtaga de provisoriska åtgärder, såsom

meddelande av vikariatslöneförordnanden, vakantsättningar m. m., som be­

tingas

av

omorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

123

Förvaltningarnas organisation och personalbehov har underkastats

översyn av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga, vilken översyn dock

icke omfattat frågor om fördelningen av befattningar mellan olika perso­

nalkategorier. Denna fråga skall i stället upptagas av 1954 års utredning

angående vissa personalkårer inom försvaret. I sitt förevarande betän­

kande har utredningen framlagt förslag beträffande sammansättningen av

den inom armétygförvaltningen verksamma militära och civilmilitära per­

sonalen samt rörande avvägningen mellan olika personalkategorier i tek­

nisk tjänst vid ämbetsverket.

I fråga om den nuvarande fördelningen av befattningarna vid armétyg­

förvaltningen på olika personalkategorier torde få hänvisas till de orga-

nisationstablåer, vilka såsom bilagor fogats till Kungl. Maj :ts brev den 6

juni 1957 (regleringsbrev II).

Utredningen konstaterar, att fullgörandet av de på armétygförvaltningen

ankommande arbetsuppgifterna, vilka främst avser anskaffning av krigs­

materiel, i och för sig inte fordrar att vederbörande har militär ställning.

Utredningen kommer emellertid till den uppfattningen, att tekniskt utbil­

dade officerare bör bibehållas för kvalificerade tekniska tjänster inom

armétygförvaltningen, främst på vapenavdelningen. Skälen härför ut­

vecklas sålunda.

Sedan länge har officerare särskilt utbildats lör teknisk förvaltnings­

tjänst. Den utbildning vederbörande därvid genomgår är omfattande i så­

väl militärt som tekniskt avseende, varför dessa officerare blivit väl läm­

pade för dylik tjänstgöring. Med hänsyn härtill samt då tillgången på dessa

officerare anses vara av särskilt värde när, såsom för närvarande, brist

på högskoleutbildade civila ingenjörer föreligger, räknar utredningen med

att viktigare tekniska befattningar i armétygförvaltningen alltjämt skall i

icke ringa utsträckning avses för tekniskt utbildad militär personal. I be­

traktande av att officerare med högre teknisk utbildning utgör en rela­

tivt dyrbar arbetskraft bör emellertid ifrågavarande personalkategori i

princip avses endast för sådana befattningar där vederbörandes insikter

kan bedömas vara av särskilt värde.

Utredningen bedömer det icke vara i och för sig uteslutet, att de tek­

niska stabsofficerarna ersättes med civila ingenjörer. En sådan lösning

anses emellertid — särskilt vid nuvarande brist på kvalificerade tekniker

- - kunna äventyra hela verksamheten. Även om man bortser från tek­

nikerbristen, måste enligt utredningen beaktas att en stor del av här ifråga­

varande tekniker bör äga högre vapenteknisk utbildning av det slag, som

för närvarande meddelas endast vid krigshögskolan. Då sådan utbildning

icke lämpligen torde kunna förläggas till civil teknisk högskola skulle

följden bli den, att civila ingenjörer i stor utsträckning på statens bekost­

nad finge genomgå en omfattande specialutbildning i försvarets regi.

Utredningen anser, alt nuvarande ordning, enligt vilken de tekniska

tjänsterna i förvaltningen är fördelade mellan militärer, civilmilitärer och

civila, medför olägenheter. Sålunda anses armétygförvaltningen knappast

kunna bilda ett tillräckligt underlag för att tillgodose tre kvalificerade

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

personalkategoriers krav på befordringsutsikter och sluttjänster. Då ut­

redningen heller icke funnit någon hållbar norm för att klassificera tjäns­

terna med hänsyn till kraven på militära och tekniska insikter har utred­

ningen kommit till den uppfattningen, att personalkategoriernas antal bör

nedbringas. Med utredningens utgångspunkter har man därvid att välja

mellan antingen militärer och civilmilitärer eller militärer och civila.

Enär de arméingenjörer, vilka avses för tjänst vid förband och staber

m. in., i allmänhet icke behöver äga högre grundläggande teknisk kom­

petens än som motsvarar avgångsexamen från högre tekniskt läroverk och

alltså särskilda åtgärder skulle krävas för att rekrytera arméingenjörer

till sådana tekniska befattningar inom den centrala förvaltningen, vilka

kräver högskolekompetens, föreslår utredningen, att kvalificerade tekniska

befattningar inom förvaltningen i huvudsak avses för tekniska stabsoffi­

cerare och civila tekniker. Utredningen förutsätter därvid, att civila tek­

niker i förvaltningen i viss utsträckning beredes tillfälle att bevista öv­

ningar, fältförsök m. m. samt att vederbörande bibringas sammanfattande

insikter angående militär krigsorganisation, underhållstjänst m. m. vid

särskilda kurser, vilka bör anordnas vid behov.

Vissa uppgifter inom armétygförvaltningen bör emellertid även med ut­

redningens utgångspunkter handhas av arméingenjörer. Så har bedömts

vara förhållandet med frågor om utbildning m. m. av den civilmilitära per­

sonalen inom tygförvaltningstjänsten, vilka frågor för närvarande hand-

lägges inom verkstadsavdelningens central sektion, krigsreparationsärenden

samt inom materielinspektionen förekommande uppgifter.

Utredningens förslag till avvägning mellan militärer och civila anges i

huvudsak vara grundat på ett studium av de olika befattningarnas ställ­

ning och arbetsuppgifter. Därvid har utredningen beaktat att tekniskt ut­

bildad militär personal i princip bör avses endast för sådana befattningar,

där denna personals insikter bedömes vara av särskilt värde. Utredningen

har även tagit hänsyn till befordringsutsikterna för de tekniska stabsoffi­

cerarna.

Sammanlagt föreslår utredningen att sex militära befattningar (en

för major, fyra för kapten och en för fanjunkare) utbytes mot befatt­

ningar för civila tekniker. I fråga om två vid fordons- och elektroavdel-

ningarnas centralsektioner nu placerade kaptener anser utredningen det

framtida behovet av nämnda beställningshavare icke vara styrkt. Frågan

om ett eventuellt utbyte av personalkategori bör enligt utredningen prövas

av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga. I avvaktan härpå bör befatt­

ningarna liksom för närvarande uppehållas på förordnande av kaptener

vid truppförband.

Befattningar inom förvaltningen, som icke kräver högre tekniska in­

sikter men väl ingående kunskap om tygmaterielens förvaltning m. m.,

föreslås liksom hittills skola avses för officerare med utbildning vid tyg-

Kungt. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

125

förvaltningsskolan. Inom tygförråds- och ammunitionsförrådsbyråerna,

vilkas organisation och personalbehov ännu icke översetts av försvarsför-

valtningssakkunniga, beräknas sådan personal till nuvarande antal.

I samband med avvägningen har utredningen i vissa fall funnit sig böra

föreslå ändrad löneställning för befintliga militära och civilmilitära be­

fattningar.

För sektionschefer (motsvarande) och lägre räknar utredningen icke

med några för flera personalkategorier alternativa befattningar. Utred­

ningen framhåller därvid att det föreslagna utbytet av civilmilitära och

civilmilitära/civila befattningar mot befattningar för civil personal medför

ökade möjligheter till urval samt att alternativa befattningar skapar osäker­

het vid bedömningen av befordringsutsikter och rekryteringsbehov för

militär och civilmilitär personal.

Vad gäller befattningar för byråchefer (motsvarande) och högre, vilka

för närvarande i stor utsträckning står öppna för befattningshavare ur

skilda personalkategorier, kan det enligt utredningens uppfattning rent

principiellt hävdas att tjänsterna borde vara civila. Utredningen — som

räknar med att ifrågavarande tjänster alltjämt i icke obetydlig omfattning

kommer att rekryteras med officerare —- finner emellertid skäl tala för

att officer, som erhåller sådan tjänst, i allmänhet kan få behålla sin mili­

tära ställning och kvarstå i personalkår. Utredningen räknar därför med

att flertalet av ifrågavarande avdelnings- och byråchefstjänster skall vara

alternativt militära eller civila och utgår från att officer på aktiv stat,

som erhåller sådan tjänst, alltjämt skall ha militär ställning, därest ej

Kungl. Maj :t föreskriver annat. På motsvarande sätt bör arméingenjör,

som förordnas såsom chef för verkstadsavdelningens driftbyrå, få behålla

civilmilitär ställning och fortfarande tillhöra tygtekniska kåren.

I anslutning till det anförda föreslår utredningen beträffande de ledande

tjänsterna i armétygförvaltningen följande.

Souschefstjänsten bör vara alternativt militär eller civil. Därest sous­

chefen är militär bör han, liksom för närvarande, ha tjänstebenämningen

generalfälttygmästare och tillhöra generalitetet. Den å personalförteckning

för armén uppförda beställningen för generalfälttygmästare i Bo 5 bör utgå

ur organisationen.

För fälttygmästaren och arméöverdirektören, vilka förutsättes skola vara

chefer för personalkårer, bör upptagas militär respektive civilmilitär be­

ställning.

Bortsett från den tidigare berörda tjänsten såsom chef för driftbyrån

räknar utredningen icke med någon ändring beträffande de i detta sam­

manhang aktuella byråchefstjänster som för närvarande är civila. Så är

fallet med byråchefstjänsterna inom elektroavdelningen. I likhet med

dessa tjänster bör enligt utredningens mening även den nu alternativa

tjänsten för chef för elektroavdelningen vara civil.

126

Kiingl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Byråchef st jänslerna å förrådsbyråerna föreslås alltjämt skola vara mili­

tära. Även den nu alternativa tjänsten som chef för centralplaneringen

bör enligt utredningens mening vara militär.

De för vapen- och fordonsavdelningarna avsedda avdelnings- och byrå­

chefstjänsterna bör i anslutning till utredningens tidigare redovisade syn­

punkter anses såsom alternativt militära eller civila.

Utredningen föreslår icke några ändrade principer för redovisning av

tjänsterna i förvaltningen. Civila tjänster ävensom tjänster i övrigt för

byråchefer (motsvarande) och högre bör sålunda alltjämt redovisas på

verkets personalförteckning, medan övriga militära och civilmilitära be­

ställningar bör uppföras på personalförteckningen för vederbörlig perso­

nalkår. För några befattningar, vilka avses skola rekryteras med militär

personal utanför fälttygkåren, föreslås dock att beställningar uppföres på

armétygförvaltningens personalförteckning. Detta gäller den för major av­

sedda befattningen såsom militärassistent vid elektroavdelningen, vilken

föreslås skola besättas med officer ur truppförband (truppslag), och två

majorsbefattningar vid fordonsavdelningens fältarbetsbyrå, vilka avses

företrädesvis för officerare ur ingenjörtrupperna.

Såsom framgår av det följande föreslår utredningen att beställningar

för förste tygförvaltare och tygförvaltare vid tygstaten skall omvandlas till

förvaltarbeställningar vid fälttygkåren. Det oaktat anser utredningen att

de vid förvaltningens förrådsbyråer tjänstgörande tygförvaltarna — i av­

vaktan på försvarsförvaltningssakkunnigas översyn av berörda byråer —

tills vidare bör kvarstå i civilmilitära beställningar. Dessa bör dock pro­

visoriskt redovisas under staten för fälttygkåren.

Resultatet av utredningens översyn av fördelningen av tekniska tjänster

i armétygförvaltningen mellan olika personalkategorier samt i samband

därmed föreslagna ändringar i löneställningen framgår av sammanställning

å följande sidor. I denna redovisas samtliga befintliga militära och civil­

militära samt civilmilitära/civila befattningar — med undantag dock för

byråchefer och högre — i den ordning de upptages i de till Kungl. Maj :ts

brev den 6 juni 1957 fogade organisationstablåerna. I de fall ändring icke

föreslås i berörda hänseenden anges detta med beteckningen of (oför­

ändrad).

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att 53 militära be­

ställningar avses för befattningar vid armétygförvaltningen. I jämförelse

med nuvarande organisation innebär detta — förutom att tjänsten såsom

chef för centralplaneringen avses enbart för militär — ökning med två

överstelöjtnanter samt minskning med sju kaptener och en fanjunkare.

Tjänsterna för fälttygmästare, byråchef och chef för centralplaneringen

bör redovisas på armétygförvaltningens personalförteckning liksom även

beställningar för tre majorer (en vid elektroavdelningen och två vid for­

donsavdelningens fältarbetsbyrå). Två kaptensbeställningar vid fordons-

Kungl. Ma}:ts proposition nr 110 år 1958

127

Placering

Tjänstebenämning och lönegrad

Anmärkning

Nuvarande

Förslag

1

2

3

4

Vapenavdeln ingen

armédirektör 1. gra­

den A 26

överstelöjtnant A 26

assistent, tekn. stabsoff

1. vapenbyrån, infan­

terisektionen

överstelöjtnant A 26

kapten A 21

2 kaptener A 21|

förste tygverkmäs­

tare A 17

of

byråingenjör A 21

of

of

tekn. stabsofT

tekn. stabsofl'

pjässektionen

major A 23

kapten A 21

2 kaptener A 21

förste tygverkmäs­

tare A 17

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

arméingenjör 2. gra-

den/byråingenj ör

A 21

of

byråingenjör A 21

of

of

förste byråingenjöt

A 23

byråingenjör A 21

tekn. stabsoff

tekn. stabsoff

eldledningssektionen

kapten A 21

armédirektör 2. gra­

den A 24

arméingenjör 1. gra­

den A 23

arméingenjör 1. gra­

den A 23

arméingenjör 2. gra­

den A 21

major A 23

byrådirektör A 26

byrådirektör A 24

byråingenjör A 21

byråingenjör A 21

tekn. stabsoff

2. vapenbyrån, artil-

leriammunitionssek-

överstelöjtnant A 26

kapten A 21

of

byråingenjör A 21

tekn. stabsoff

tionen

kapten A 21

arméingenjör 2. gra­

den/byråingenjör

A 21

of

bvråingenjör A 21

tekn. stabsoff

minsektionen

major A 23

kapten A 21

of

of

tekn. stabsoff

tekn. stabsofl

raketsektionen

major A 23

kapten A 21

arméingenjör 2. gra­

den/byråingenjör,

A 21

of

of

byråingenjör A 21

tekn. stabsofl'

tekn. stabsoff

Kontrollbyrån, infan­

terisektionen

major A 23

of

tekn. stabsoff

ammunitionssektionen

major A 23

of

tekn. stabsoff

artillerisektionen

kapten A 21

förste tyghantverka­

re A 14

of

ingenjör A 15

tekn. stabsoff

Provskjutnings cen­

tralen

centraldetalj

handvapendetalj

major A 23

tygförvallare A 17

fanjunkare, A 13

förste tyghantverka­

re A 14

överstelöjtnant A 26

förrådsförvaltare A

17

ingenjör A 15

of

tekn. stabsoff

verkstadsdetalj

förste tygverkmästa­

re A 17

förste verkmästare

A 17

nu utgående arvode å 840

kronor indrages

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 110

dr

1958

Placering

Tjänstebenämning och lönegrad

Anmärkning

Nuvarande

Förslag

1

2

3

4

skjutfältsdetalj

kapten A 21

förste tyghantverka­

re A 14

of

of

tekn. stabsoff

Centralsektionen

Fordonsavdelningen

2 kaptener A 21

armédirektör 2. gra-

den/bvrådirektör

A 24

of

byrådirektör A 24

tekn. stabsoff

Fordonsbyrån

stridsfordonssektionen

överstelöjtnant A 26 of

tekn. stabsoff'

kapten A 21

2 arméingenjörer 1.

graden A 23

arméingenjör 2. gra­

den A 21

major A 23

förste byråingenjö­

rer A 23

byråingenjör A 21

tekn. stabsoff'

bilsektionen

major A 23

byrådirektör A 24

2 kaptener A 21

arméingenjör 1. gra­

den/förste bvråin-

genjör A 23

of

förste byråingenjör

A 23

1 tekn. stabsoff, 1 tygoff

släpfordonssekti onen

kapten A 21

byråingenjör A 19

kapten A 21

armédirektör 2. gra­

den A 24

arméingenjör 2. gra­

den A 21

of

byrådirektör A 24

byråingenjör A 21

tygoff

Fältarbetsbyrån

kapten A 21

major A 23

företrädesvis ur ing.trup-

perna, chef för brosek­

tionen

maskinsektionen

major A 23

2 arméingenjörer 2.

graden A 21

of

byråingenjörer A 21

företrädesvis ur ing.trup-

perna

Specialtekniska

arméingenjör 1. gra-

förste byråingenjör

sektionen

den A 23

armédirektör 1. gra­

den/byrådirektör

A 26

A 23

byrådirektör A 26

Centralsektionen

kapten A 21

of

förordnad (kommenderad)

kapten

Elektroavdelningen

major A 23

of

ur truppslag (truppförband)

Telebyrån, trådsek­

tionen

armédirektör 2. gra­

den/byrådirektör

A 24

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

byrådirektör A 24

förste byråingenjör

A 23

truppradiosektionen

armédirektör 2. gra­

den/byrådirektör

A 24

byrådirektör A 24

stabsradiosektionen

armédirektör 2. gra­

den/byrådirektör

A 24

byrådirektör A 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

129

Placering

Tjänstebenämning och lönegrad

Nuvarande

Förslag

1

2

3

Radarbyrån, strids-

ledningsradarsektionen

eldledningsradarsek-

tionen

specialradarsektionen

Centralsektionen

Kontrollsektionen

Specialtekniska

sektionen

Elkraftsektionen

Verkstadsavdelningen

Driftbyrån, verkstads-

förrådssektionen

Centralsektionen

Krigsreparations-

sektionen

Tygförrådsbgrän

centralsektionen

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

armédirektör 2. gra­

den /byrådirektör

A 24

armédirektör 2. gra­

den/byrådirektör

A 24

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

armédirektör 2. gra­

den/byrådirektör

A 24

kapten A 21

armédirektör 2. gra­

den/byrådirektör

A 24

förste tygverkmäs­

tare A 17

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

förste tyghantverka­

re A 14

armédirektör 2. gra­

den A 24

arméingenjör 2. gra­

den A 21

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

arméingenjör 2. gra­

den /byråingenj ör

A 21

arméingenjör 2. gra-

den/byr åingenjör

A 21

tygverkmästare A 16

förste tyghantverka­

re A 14

armédirektör 1. gra­

den /byrådirektör

A 26

arméingenjör 1. gra­

den/förste byråin­

genjör A 23

major A 23

3 kaptener A 21

förste byråingenjör

A 23

byrådirektör A 24

byrådirektör A 24

förste byråingenjör

A 23

byrådirektör A 24

of

byrådirektör A 24

förste verkmästare

A 17

förste byråingenjör

A 23

of

of

of

arméingenjör 1. gra­

den A 23

arméingenjör A 21

byråingenjör A 21

of

of

byrådirektör A 26

arméingenjör 1. gra­

den A 23

of

of

Anmärkning

4

förordnad (kommenderad)

kapten

tygoff

tygoff

9____89

68

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 110

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Placering

Tjänstebenämning och lönegrad

Anmärkning

Nuvarande

Förslag

1

2

3

4

tygförvaltare A 17

of

materielsektionen

major A 23

överstelöjtnant A 26 tygoff

3 kaptener A 21

of

tygoff

tygförvaltare A 17

of

materielredovisningssek- major A 23

of

tygoff

tionen

3 tygförvaltare A 17

of

3 förste tyghantver- of

kåre A 14

Ammunitions för-

2 kaptener A 21

of

tygoff

rådsbyrån, central- tygförvaltare A 17

of

detalj

ammunitionssektionen

major A 23

of

tygoff

kapten A 21

of

tygoff

tygförvaltare A 17

of

ammunitionsredovis-

tygförvaltare A 17

of

ningssektionen

Centralplaneringen

2 majorer A 23

of

1 tekn. stabsoff eller tygoff

(fredsdet.), 1 tygoff

2 kaptener A 21

of

1 tekn. stabsoff eller tygoff

(fredsdet.), 1 tygoff

armédirektör 2. gra- byrådirektör A 24

den /byrådirektör

A 24

arméingenjör l.gra- förste', byråingenjör

den/förste byråin-

A 23

genjör A 23

Materielinspek-

överstelöjtnant A 26

armédirektör 1. gra-

tionen

den A 26

kapten A 21

of

tygoff

3 arméingenjörer 1.

of

graden A 23

och elektroavdelningarnas centralsektioner föreslås tills vidare skola uppe­

hållas på förordnande av kaptener vid truppförband (truppslag). Beställ­

ningar för den övriga militära personalen vid armétygförvaltningen, 6

överstelöjtnanter, 12 majorer och 26 kaptener, bör redovisas vid fälttyg-

kåren. Dessutom bör såsom ett provisorium beställningar för 8 civilmili­

tära tygförvaltare redovisas vid kåren.

Ifrågavarande officersbeställningar vid fälttygkåren föreslås fördelade

mellan tekniska stabsofficerare och tygofficerare enligt följande samman­

ställning.

Beställning

stabsoff.

Tygoff-

Summa

överstelöjtnant ................. 5

1

6

Major ................................... 8(7)

4(5)

12

Kapten ................................... 13 (12)

13 (14)

26

Anm. Parenteserna i sammanställningen utvisar att en beställning för major och

en för kapten avses för alternativt teknisk stabsofficer eller tygofficer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1958

131

Antalet civilmilitära befattningar kommer enligt utredningens förslag

att reduceras betydligt. Sammanlagt avses i förslaget —- frånsett befatt­

ningen för kårchef —- 9 befattningar för arméingenjörer samt 18 för annan

civilmilitär personal. Tjänsten för arméöverdirektör bör uppföras på armé-

tygförvaltningens personalförteckning samt beställningar för övrig civil­

militär personal — med undantag för de ovan berörda tygförvaltarna —

på personalförteckningen för tygtekniska kåren.

Fälttygkåren

Utredningen skiljer i fråga om officerare vid kåren mellan tekniska

stabsofficerare och övriga officerare (tijgofficerare).

Tekniska stabsofficerare har med ett undantag beräknats för tjänst­

göring vid armétygförvaltningen.

Tygofficerare har i huvudsak beräknats för de befattningar, som för

närvarande avses för dylika officerare vid fälttygkåren. Därjämte föreslår

utredningen, att i kåren skall inordnas bland andra tygofficerare vid tyg­

anstalter, försvarsområdesstaber och truppförband samt lärarpersonal vid

tygförvaltningsskolan. Genom denna utökning erhålles enligt utredningens

mening en bättre överblick över det totala utbildningsbehovet, varvid kost­

naderna för ifrågavarande utbildning bör kunna begränsas. Ett genomfö­

rande av förslaget anses även medföra besparingar för statsverket till följd

av att högre pensionsålder tillämpas för kapten vid fälttygkåren än för

motsvarande beställningshavare vid truppförband.

Kårens underofficerare, vilka nu utgöres av enbart förvaltare, föreslås

skola omfatta även fanjunkare. Utredningen erinrar därvid om att tyg-

materielen vid vissa förband tidigare var uppdelad i två grupper under

var sin uppbördsman (förvaltare) men att Kungl. Maj :t genom beslut den

18 november 1955 föreskrivit, att samtliga förråd av dylik materiel skall

underställas en uppbördsman. Denne bör enligt utredningen alltjämt vara

förvaltare vid fälttygkåren. Vid förband där behov av två kvalificerade

arbetsledare för tygförrådstjänsten föreligger räknar utredningen med att

förvaltaren skall biträdas av en tygförvaltningsutbildad underofficer.

Denne bör vara fanjunkare vid fälttygkåren.

Utredningen föreslår vidare att till fälttygkåren hänföres förste tygför­

valtare och tygförvaltare vid tygstaten, vilka fullgör motsvarande uppgif­

ter och genomgår samma utbildning som fälttygkårens förvaltare. Utred­

ningen utgår därvid från att vederbörande överföres till fälttygkåren med

oförändrad lönegradsplacering. Då analoga förhållanden gäller för de till

tygstaten hörande tygskrivarna, föreslås att även dessa överföres till fält­

tygkåren och redovisas såsom fanjunkare.

De centrala ammunitionsförråden förestås för närvarande av civila för-

rådsförvallare i Ac 17 med avlöning från sakanslag (Kungl. Maj :ts brev

den 27 juni 1957). Utredningen har funnit, att göromålen för uppbörds-

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1958

männen vid ammunitionsförråden är närbesläktade med dem som ankom­

mer på förvaltare vid förband och vid centralförråd för tygmateriel. Be­

fattningarna föreslås därför skola avses för förvaltare vid fälttygkåren.

Utredningen föreslår, att för fanjunkare vid fälttygkåren bestämmes en

pensionsålder av 55 år, eller densamma som gäller för fanjunkare vid forti­

fikationskåren.

Frånsett behovet av personal vid armétygförvaltningen har utredningen

beräknat fälttygkårens personalbehov i enlighet med det följande.

Tekniska stabsofficerare

För arméstaben (utrustningsavdelningen) bör liksom hittills

avses en kapten ur fälttygkåren med högre teknisk utbildning.

Den beställning vid kåren (major eller kapten), som avses för militär­

assistent vid försvarets forskningsanstalt, föreslås skola över­

föras till generalstabskåren.

Utredningen erinrar om att tre kaptensbeställningar vid fälttygkåren

ursprungligen avsetts för militärassistent vid försvarets fabriks­

verk. Utredningen har emellertid icke funnit skäl föreslå att beställ­

ningar vid fälttygkåren beräknas för ifrågavarande ändamål.

Tygofficerare

För tjänstgöring vid försvarsstaben (kvartermästaravdelning-

en) beräknar utredningen liksom hittills en kapten ur fälttygkåren. Där­

emot föreslås att en kaptensbeställning vid kåren, som är avsedd för

arméstaben (trängavdelningen), överföres till trängtrupperna.

Vissa av de för stabstygofficer vid militärbefälsstab avsedda

majorsbeställningarna har av arméchefen vid flera tillfällen föreslagits

skola utbytas mot högre beställningar (prop. 1954: 110). Utredningen er­

inrar om att stabstygofficerarna, sedan befattningarna inrättades genom

beslut av 1942 års riksdag, fått ett betydligt större ansvar samt ökade ar­

betsuppgifter, främst till följd av utvecklingen inom materielområdet. Med

hänsyn härtill och då utredningen anser en förbättring av befordrings-

förhållandena för fälttygkårens tygofficerare önskvärd, föreslår utred­

ningen att för stabstygofficerare beräknas beställningar för tre överste­

löjtnanter och fyra majorer.

Såsom biträdande stabstygofficer vid IV. militärbefälsstaben av­

ses nu en kapten vid fälttygkåren. Arméchefen har ansett ett stadigva­

rande behov av biträden åt stabstygofficerarna föreligga även vid övriga

militärbefälsstaber på fastlandet, varför ytterligare fem kaptensbeställ­

ningar föreslagits skola tillkomma vid kåren (prop. 1954: 110).

Utredningen, som inhämtat att tygförvaltningsutbildade kaptener ur

truppförband under längre tider varit kommenderade till vissa militärbe­

fälsstaber, föreslår att en befattning för biträdande stabstygofficer tillkom­

mer vid var och en av I., II. och VI. militärbefälsstaberna. Det härigenom

ökade personalbehovet vid fälttygkåren förutsättes skola tillgodoses ge­

nom överförande av tre kaptensbeställningar från truppförband (trupp­

slag). I detta sammanhang erinras om att två tygofficersbefattningar ut­

gått i samband med indragningen av I 8 och omorganisationen av K 3

samt att en dylik befattning torde komma att utgå efter genomförd om­

organisation av K 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

133

För befattningar såsom tygmästare vid tygstation avses för

närvarande beställningar på fälttygkårens stat för två majorer samt en

kapten. Till den sistnämnde utgår ett befattningsarvode å 960 kronor för

år. Stabstygofficeren vid VII. militärbefälsstaben tjänstgör tillika såsom

tygmästare vid Gotlands tygstation. De till vissa artilleriförband (A 4,

A 6 och A 9) anslutna tyganstalterna förestås under vederbörande rege­

mentschef av en tygofficer (kapten) vid respektive förband.

Arméchefen har vid flera tillfällen hemställt, att på fälttygkårens stat

skall tillkomma tre maj or sbeställningar, avsedda för chefer för tyganstal­

terna, samt att den för tygmästare avsedda kaptensbeställningen skall ut­

bytas mot majorsbeställning (prop. 1954: 110).

Utredningen anser det ändamålsenligt och ägnat att främja en enhetlig

lokal tygförrådsorganisation om de nuvarande tyganstalterna ombildas till

tygstationer och i likhet med dessa ställes under chefskap av en direkt

under armétygförvaliningen lydande tygmästare. Härigenom åstadkom­

mes enligt utredningen en klarare ansvarsfördelning samt en önskvärd av­

lastning av förbandens uppgifter i fråga om den centrala tygförrådshåll-

ningen.

Med hänsyn till det ökade ansvar som kommit att åvila ifrågavarande

befattningshavare anser utredningen det befogat att samtliga befattningar

för tygmästare avses för regementsofficerare. På grundval av en jäm­

förelse mellan förrådens storlek samt ett bedömande av befordringsmöj-

ligheterna inom tygofficerskategorien föreslås att beställningar för två

överstelöjtnanter och fyra majorer skall avses för tygmästare. Vid ett ge­

nomförande av detta förslag bör tre kaptensbeställningar vid artilleriet

indragas. Arvodet till en tygmästare bör samtidigt upphöra att utgå.

I anslutning till utredningens förslag att tygofficerare vid för-

svarsområdesstaber och truppförband skall inordnas i fälttyg-

kåren bör enligt utredningens beräkningar sammanlagt 58 kaptensbeställ­

ningar överföras till kåren. Därvid erinras om att en kaptensbeställning

vid fälttygkåren från och med den 1 juli 1957 avsetts för tygofficer vid

Örebro försvarsområdesstab (prop. 1957:110, s. 138).

Arméchcfen bar vid upprepade tillfällen föreslagit att den för chef

för tygförvaltningsskolan avsedda maj or sbeställningen skall utbytas

mot överstelöjtnantsbeställning (prop. 1954: 110). Vid skolan förekom­

mer, enligt vad utredningen konstaterat, en omfattande utbildning av

skilda slag för olika personalkategorier. Antalet heltidsanställda perso­

ner vid skolan uppgår till omkring 100. Därtill kommer ett större antal

timlärare och föreläsare.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter och det stora ansvar, som åvilar

chefen för tygförvaltningsskolan, anser utredningen att han bör vara

överstelöjtnant. Beställningen bör liksom för närvarande redovisas under

fälttygkåren. Utredningen föreslår vidare att tre till tygförvaltningssko­

lan kommenderade kaptener, vilka bland annat tjänstgör såsom lärare, in­

ordnas i fälttygkåren. I anslutning härtill bör tre kaptensbeställningar

vid truppförband (truppslag) överföras till fälttygkårens stat.

Då verksamheten vid arméns motorskola anses ligga utom ramen

för fälttygkårens uppgifter, föreslås att den för chef för skolan avsedda

majorsbeställningen avföres från fälttygkåren. En motsvarande beställ­

ning bör i stället uppföras på personalförteckningen för skolan.

För gruppchefer vid de centrala ammunitionsförråden har hit­

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

tills beställningar på fälttygkårens stat inrättats för en major och tre kap­

tener. Utredningen, som erinrar om att vid fullt utbyggd organisation be­

hov angivits föreligga av ytterligare en kapten, har i detta sammanhang

utgått från nuvarande personaluppsättning för ändamålet.

Tygunderofficerare

Utredningens beräkningar av kårens behov av tygunderofficerare vid

militärbefälsstaber, tygstationer och centralförråd för ammunition har

grundats på nuvarande organisation. Det härför föreslagna antalet under-

officersbeställningar motsvaras sålunda av beställningar vid tygstaten eller,

såvitt avser centrala ammunitionsförråd, av civila tjänster. Vid trupp­

förband och försvarsområdesstaber har behovet beräknats på grundval av

gällande organisation av stabs- och förvaltningstjänsten, dock att förvaltar-

beställningar i viss utsträckning utbytts mot fanjunkarbeställningar. Då

översyn av nämnda organisation alltjämt pågår anges ändring i organisa­

tionen kunna påverka utredningens beräkningar. Behovet av fanjunkare

föreslås — i den mån det icke kan täckas genom utbyte mot förvaltarbe-

ställningar vid kåren — skola tillgodoses genom överförande av motsva­

rande antal fanjunkarbeställningar från vederbörliga truppförband (trupp­

slagt.

I tablå å följande sida redovisas utredningens förslag i fråga om det

totala personalbehovet vid fälttygkåren.

Kårens beställningar föreslås skola fördelas på befattningar av Kungl.

Maj :t. Det har därvid ansetts lämpligt att officersbeställningarna fördelas

mellan tekniska stabsofficerare och tygofficerare.

Utbildningen för tekniska stabsofficerare bör enligt utredningens

mening, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för närvarande till-

lämpas, omfatta — förutom genomgång av krigshögskola — prov-(aspi-

rant-)tjänstgöring, viss högre teknisk specialutbildning och trupptjänst­

göring. Officer, som önskar ifrågakomma till förordnande såsom teknisk

stabsofficer vid fälttygkåren, bör ha genomgått högskolans vapentekniska

linje eller också dess ingenjörtekniska linje. Ett med hänsyn till behovet

avpassat antal bör uttagas för aspiranttjänstgöring vid fälttygkåren. Under

aspiranttjänstgöringen, som föreslås omfatta minst ett år och högst ett år

sex månader, bör aspiranterna tjänstgöra huvudsakligen i armétygförvalt-

ningen men, där så kan ske, även i arméstaben. Under tiden för aspirant­

tjänstgöringen bör de tekniska stabsofficersaspiranterna kvarstå vid veder­

börligt truppförband (truppslag).

Efter godkänd aspiranttjänstgöring bör officer, som här avses, kunna

antagas vid fälttygkåren om ledig beställning för teknisk stabsofficer fin­

nes. För flertalet av de tekniska stabsofficerarna bedömes en komplette­

rande teknisk utbildning vara erforderlig. En sådan bör ordnas i form av

specialstudier vid teknisk högskola. Chefen för fälttygkåren bör erhålla

befogenhet att i erforderlig omfattning beordra teknisk stabsofficer till

dylik specialutbildning. Denna förutsättes som regel icke skola omfatta

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

135

Placering

Officerare

Underofficerare

Överste­

löjtnanter

Majorer

Kaptener

För­

valtare

Fan­

junkare

Armétygförvaltningen................................

6

12

26

*8

Försvarsstaben ............................................

1

Arméstaben ...................................................

1

Militärbefälsstaber .....................................

3

4

4

' ---

7

Tygstationer...................................................

2

4

29

5

Försvarsområdesstaber

Örebro försvarsområdesstab..............

1

1

Bodens

»

..............

1

1

Kiruna-Jokkmokks försvarsområdes-

stab..........................................................

1

1

Övriga försvarsområdesstaber............

8

17

1

Vaxholms försvarsområde och Stock-

holms kustartilleriförsvar.....................

1

1

Karlskrona försvarsområde och Ble-

kinge kustartilleriförsvar.....................

1

1

Truppförband (motsvarande)

Infanteriets förband..............................

19

19

1

Pansartrupperna.....................................

3

3

3

Artilleriets förband................................

8

8

6

Luftvärnet ................................................

7

7

Ingenjörtrupperna...................................

3

3

1

Signaltrupperna.......................................

1

1

1

Trängtrupperna.......................................

4

4

4

Infanteriskjutskolan..............................

1

i

Tygförvaltningsskolan............................

1

3

Artilleriskjutskolan................................

i

Centrala ammunitionsförråd...................

1

3

9

Summa

12

21

97

115

29

1 Skall tills vidare redovisas såsom civilmilitära tygförvaltare.

längre tid än två hela läsår. Erforderlig kurslitteratur och dylikt bör be­

kostas av staten. Vikarie för officer som bedriver studier bör icke för­

ordnas. Arbetskraftsbehovet anses under tiden böra tillgodoses genom an­

litande av aspiranter eller omfördelning av göromål.

Utredningen anser att en utbildning av angivet slag vid teknisk hög­

skola är ägnad att främja övergång till civil anställning. För att så långt

som möjligt säkerställa att statsverkets utgifter för utbildningen blir till

direkt gagn för försvaret föreslår utredningen, att ett system med skuld­

förbindelser införes. Detta bör lämpligen anpassas till vad som enligt

statsmakternas beslut tillämpas beträffande aspiranter på landsfiskalsba-

nan (jfr statsverkspropositionen 1957, XI lit., s. 438—439 och reglerings­

brev för budgetåret 1957/58 för anslaget Landsfiskaler m. fl.: Avlöningar).

Utredningen föreslår i analogi härmed att såsom villkor för kommendering

till studier vid teknisk högskola skall gälla, att vederbörande förbinder

sig att under vissa förutsättningar återbetala den på studietiden belö­

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

pande lönen jämte övriga av staten bestridda kostnader för studierna.

Återbetalningsskyldigheten bör omfatta hela skuldbeloppet vid avgång från

officersbeställning inom två år från utbildningens avslutande samt 75, 50

och 25 % vid avgång under respektive tredje, fjärde och femte året. Därest

vederbörande kvarstår i tjänst fem år eller längre efter utbildningens av­

slutande bör återbetalningsskyldighet icke föreligga. Sådan skyldighet bör

rimligen förfalla om vederbörande avlider medan han kvarstår i tjänst

eller om hans avgång föranledes av sjukdom. Försvarets civilförvaltning

bör bevaka statsverkets rätt på grund av förbindelserna.

Chefen för fälttygkåren bör enligt utredningens mening även ha be­

fogenhet att, där personalläget och medelstillgången medger det, beordra

teknisk stabsofficer till annan utbildning inom landet. Här åsyftas när­

mast teoretiska specialstudier av kortare varaktighet, avseende begränsade

problem. Utredningen bedömer även att praktisk tjänstgöring vid industri­

företag kan vara värdefull för den tekniske stabsofficerens tjänstgöring i

armétygförvaltningen. Förutsättningarna för en dylik tjänstgöring och

sättet för dess anordnande anses höra närmare utredas av fälttygmästaren.

Då flertalet av de befattningar, som avses för tekniska stabsofficerare,

bedömes kräva erfarenhet av trupptjänst föreslår utredningen att dylik

tjänstgöring uppställes som kompetenskrav för regementsofficersbeford-

ran. Härvid erinras om att för befordran till regementsofficer inom gene­

ralstabskåren kräves tjänstgöring såsom kompanichef (motsvarande) un­

der minst två år. För de tekniska stabsofficerarna föreslås -— med beak­

tande av tjänstgöringsförhållanden och utbildningskostnader för ifrågava­

rande personal -— att ett år uppställes såsom minimikrav.

I fråga om tygofficerare ifrågasätter utredningen ingen ändring i

den nuvarande utbildningen. Det framhålles dock, att antalet elever vid

tygofficerskursen bör anpassas med hänsyn till det beräknade behovet av

tygförvaltningsutbildade officerare. Utredningen förutsätter, att tygofficer

skall beredas möjlighet att under kortare tid tjänstgöra vid trupp, därest

så skulle anses erforderligt för att vidmakthålla hans militära insikter

eller förmåga att föra befäl.

Utbildningen av tygunderofficerare bör liksom för närvarande in­

riktas på att bibringa eleverna kompetens för förvaltarbeställning vid kå­

ren. För fanjunkarbeställningarna bör fordras samma utbildning. Utred­

ningen räknar dock icke med att förvaltarbeställningarna vid fälttygkåren

skall rekryteras uteslutande bland fanjunkare vid kåren. Även annan fan­

junkare med tygunderofficersutbildning bör kunna ifrågakomma till för-

valtarbefordran vid fälttygkåren.

Tygtekniska kåren

Utredningen har såsom framgått av det föregående räknat med att tyg­

tekniska kåren skall omfatta arméingenjörer samt tygverkmästare, tyg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

137

hantverkare och armétekniker (mekanikerpersonal). Kåren bör vara un­

derställd chefen för armétygförvaltningens verkstadsavdelning (arméöver­

direktören).

Arméingenjörer skall enligt utredningens beräkningar i huvudsak

tjänstgöra vid militärbefälsstaber, truppförband och utbildningsanstalter.

Därjämte föreslås att arméingenjörer skall avses för befattningar vid ar­

méns tygverkstäder.

Arméingenjörernas arbetsuppgifter kommer enligt förslaget att omfatta

främst den tekniskt betonade materielens underhåll, vård och reparation

vid regionala och lokala myndigheter. Dessa göromål har utredningen icke

bedömt vara av sådan art att för befattningshavarna erfordras högre tek­

nisk grundkompetens än som motsvarar examen från högre tekniskt läro­

verk (gymnasielinje). För vissa befattningar, särskilt sådana som avses

för lärare vid arméns utbildningsanstalter, har dock högre teknisk kom­

petens ansetts nödvändig. Denna bör bibringas vederbörande genom kom­

pletterande utbildning.

Beställningar för arméingenjör föreslås skola finnas i lönegraderna

A 26, A 24, A 23, A 21 och A 19 samt i reglerad befordringsgång, omfat­

tande lönegraderna A 12, A 13, A 15 och A 17. Tjänstebenämningen bör

vara oförändrad för beställningshavare i lönegraderna A 26, A 24 och A 23,

arméingenjör för beställningshavare i lönegraderna A 21—A 13 samt armé-

underingenjör för beställningshavare i lönegrad A 12.

Behovet av arméingenjörer — utom vid armétygförvaltningen och ar­

méns tygverkstäder — beräknar utredningen enligt följande.

Vid försvarsstaben (signalt j änstavdelningen) anses under

överskådlig tid behov föreligga av en signalutbildad ingenjör med ingå­

ende kännedom om arméns signalväsende. Detta behov föreslås skola till­

godoses med arméingenjör (armédirektör av 1. graden). Högskolekom-

petens förutsättes vara erforderlig.

De för arméstaben nu beräknade arméingenjör sbefattningarna har

under de senaste åren varit vakanta med undantag för befattningarna för

vapeningenjör vid luftvärnsavdelningen. Utredningen förutsätter, att armé­

tygförvaltningen skall tillhandahålla truppslagsinspektör erforderlig spe­

cialteknisk sakkunskap och anser därför att arméingenjörer icke stadig­

varande bör vara placerade vid arinéstaben.

Beträffande de vid militärbefälsstaber placerade arméingenjörerna

föreslår utredningen, att en befattning för signalingenjör vid VII. militär-

befälsstaben utgår. Den vid samma militärbefälsstab placerade motor­

ingenjören beräknas kunna svara för motortjänsten även vid I 18.

I fråga om förbanden föreslås att en motoringenjör vid 118 indra­

ges. I övrigt anser utredningen att en för radaringenjör vid Lv 6 avsedd,

vakantsatt beställning kan utgå, medan däremot en motsvarande för Lv 3

inrättad beställning, vilken likaledes skall hållas vakant, bör få disponeras.

Behovet av arméingenjörer vid arméns utbildningsanstalter har

beräknats i överensstämmelse med nuvarande personaluppsättning såvitt

avser tygförvaltningsskolan, arméns signalskola och arméns motorskola.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

I fråga om luftvärnsskjutskolan har utredningen utgått från ett stadig­

varande behov av tre arméingenjörer. Under den tid då utbildning eller

försök ej pågår vid skolan bör dessa utnyttjas av luftvärnsinspektören för

uppgifter som icke är direkt anknutna till skolans verksamhet. För ar­

méns radar- och luftvärnsmekanikerskola beräknas två vapen- och två

radaringenjörer, av vilka senare en i mån av behov bör kunna disponeras

även av Lv 6. Den vid arméns fallskärms jägarskola nu placerade armé­

ingenjören anses icke ha sådana uppgifter som eljest ankommer på armé­

ingenjör. Den härför avsedda beställningen föreslås skola utbytas mot

civil tjänst.

Såsom framgått av det föregående föreslår utredningen att befintliga

civila tjänster för verkstadschef och verkstadsingenjör vid ar­

méns tygverkstäder skall utbytas mot beställningar för arméingenjör. Till

stöd härför anföres att det förefaller mest rationellt att den personalkate­

gori, som i tekniskt avseende svarar för tygmaterielens underhåll och vård

vid förband, utnyttjas jämväl inom verkstadsorganisationen. Vidare anför

utredningen, att viss tids tjänstgöring vid tygverkstad bör ingå i armé­

ingenjörernas utbildning och att därigenom skapas naturliga förutsätt­

ningar för att arméns högre tygverkstadsbefäl skall kunna rekryteras ur

tygtekniska kåren.

Förslaget innebär i princip att i arméns personalförteckningar upp­

förda tjänster för verkstadschef och driftingenjör utbytes mot beställ­

ningar för arméingenjör, liksom även de extra ordinarie tjänster med av­

löning från sakanslag (Kungl. Maj :ts brev den 27 juni 1957) vilka ut­

nyttjas för den egentliga verkstadsdriften. Då Bodens tygstations signal­

verkstäder torde komma att nedläggas, räknar utredningen dock icke med

att den för dem avsedda verkstadschefstjänsten utbytes mot arméingen­

jör sbeställning.

Tjänsterna för verkstadschef är för närvarande hänförda till högst­

lönegrad. Utredningen har med utgångspunkt i tygverkstädernas nuva­

rande organisation sökt anpassa löneställningen för ifrågavarande befatt­

ningar till de för arméingenjörer i övrigt föreslagna lönerna.

För arméns tygverkstäder har nedanstående antal arméingenjörsbeställ-

ningar beräknats erforderliga.

Beställningar

Antal

Lönegrad

Befattning

Armédirektör av 1. graden................

4

A 26

verkst.ch BT, ST, SiS och P 4

Armédirektör av 2. graden................

3

A 24

verkst.ch P 2, 110 och Lv 2

Arméingenjör av 1. graden ..............

7

A 23

verkst.ch P 1, A 2, A 4, A 9, Ing 1

och Ing 2

verkst.ing. SiS

Arméingenjör ..........................................

9

A 21

verkst.ch GT, KT, T 3, A 3 och A 6

verkst.ing BT, SiS (2) och P 4

Arméingenjör ..........................................

4

A 19

verkst.ing SiS, P 2, Lv 2 och Lv 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

139

Utredningens förslag rörande det totala antalet beställningar för armé­

ingenjörer samt dessas fördelning på lönegrader m. in. framgår av sam­

manställning å nästa sida. Där upptages — utöver de beställningar som

erfordras för bestridande av bestämda befattningar — 22 beställningar för

arméingenjör i reglerad befordringsgång, av vilka 12 avses för tjänst­

göring i armétygförvaltningen. En jämkning i antalet befordringsgångs-

tjänster kan enftgt utredningen bli aktuell sedan erfarenheter vunnits i

fråga om rekryteringsbehovet. Det totala antalet arméingenjörer i regle­

rad befordringsgång bör fastställas i arméns personalförteckningar.

Genom beslut av 1953 års riksdag inrättades en arméingenjörkårens

reserv. Behovet av arméingenjörer i reserven beräknades till ett 100-tal.

Utredningen anser sig böra ifrågasätta om icke tillgången på värnpliktig

personal, däri inbegripet förtidsavgångna arméingenjörer i värnplikts-

åldern, är tillräcklig för att, jämte den aktiva personalen, täcka behovet

av arméingenjörer i krig. Utredningen är emellertid icke beredd att taga

ställning till reservorganisationens avveckling utan förutsätter att denna

fråga utredes ytterligare.

Enligt utredningens förslag kommer en avsevärd del av armédirektörs-

beställningarna att avses för verkstadschefer. Då även övriga för armé­

direktörer avsedda befattningar anses vara av sådan karaktär att en högre

pensionsålder bör gälla för deras innehavare än för arméingenjörer i öv­

rigt föreslår utredningen, att för armédirektörer av 1. och 2. graden fast­

ställes en pensionsålder av 65 år.

Den tygtekniska kårens mekanikerpersonal bör till stor del avses

för tjänstgöring vid arméns tygverkstäder. En inom armétygförvaltningen

tillsatt utredning (1955 års tygverkstadskommitté) har den 7 september

1957 lagt fram förslag till verkstadsorganisation m. m. Enligt detta skall

en viss centralisering av arméns reparationstjänst äga rum. Då ett genom­

förande av förslaget anses komma att påverka behovet av mekanikerper­

sonal vid tygverkstäderna, har utredningen funnit ogörligt att i dagens

läge ingå på en prövning av det totala behovet av dylik personal. Utred­

ningen anser det emellertid angeläget att frågan om den aktiva mekaniker-

personalens omfattning och sammansättning sedermera upptages till pröv­

ning.

Första anställning vid tygstaten vinnes för närvarande såsom furir. Se­

dan ändrade grunder för rekryteringen av arméns underbefäl genomförts,

anser utredningen skäl ej längre föreligga att bibehålla militär anställ­

ningsform för den lägsta mekanikerpersonalen. Utredningen föreslår där­

för att de nuvarande furirsbeställningarna ersättes med civilmilitära be­

ställningar för biträdande armétekniker, vilka bör placeras i Ae 7.

Tygtekniska kårens beställningar bör enligt utredningen fördelas på be­

fattningar genom beslut av Kungl. Maj:t.

I fråga om utbildning av tygtekniska kårens personal föreslår utred­

ningen i huvudsak följande.

Tablå utvisande det totala behovet av arméingenjörer

Placering

Vapeningenjörer

Signalingenjörer

Motoringenjörer

Radar­

ingenjörer

Summa

A 24 A 23 A 21 A 19 A 26 A 24 A 23 A 21 A 19 A 24 A 23 A 21 A 19 Rbg A 23 A 21 A 19 A 26 A 24 A 23 A 21 A 19 Rbg

Armétygförvaltningen

1

1

5

2

Försvarsstaben..........

Militärbefälsstaber

I.—VI. milo ....

3

3

3

3

3

3

9

9

VII. milo..............

1

1

2

Truppförband

I 1, I 7, I 15 ...

2

1

2

1

I 10, I 19............

P 1, P 2, P 4 ..

2

1

2

1

__

__

A 1, A 2, A 4, 1

A 7, A 8

3

2

3

2

A 3, A 6, A 9

.

Lv 1—Lv 3.........

2

1

3

1

2

1

1

3

Lv 4—Lv 7 .........

2

2

__

__

__

__

2

2

__

Ing 1—Ing 3 ....

2

1

S 1 ..........................

1

1

1

1

T 1—T 4..............

2

2

__

__

__

__

__

__

__

2

2

_

Kustartilleriförsvar..

2

2

Utbildningsanstalter

TygS.......................

1

1

1

2

1

SignS .....................

1

1

1

1

MS .........................

1

__

__

__

__

__

1

__

__

LvSS.......................

1

1

1

2

1

__

__

RMS .......................

1

1

1

1

__

__

__

2

1

1

__

Tygverkstäder.........

4

3

7

9

4

Summa

3

9

5

3

1

3

4

1

1

3

7

9

11

8

2

1

1

6

13

34

27

20

8

20

ib

38

4

1Ö8

För rekrytering och

utbildning..............

1 Härav avses 12 för armétygförvaltnin gen.

130

122

1

4

0

K

u

n

g l.

M

a

j: ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

1

1 0

å r

1

95

S

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

141

Den som önskar bli antagen såsom arméingenjör på aktiv stat bör

ha avlagt examen vid högre tekniskt läroverk, gymnasielinjen. Han bör

även såsom värnpliktig ha genomgått den för officersuttagna värnpliktiga

avsedda arméingenjörsutbildningen å 630 dagar. Första tjänstgöring och

fortsatt tjänstgöring bör som regel fullgöras i en följd. Efter avslutad

kadettskola antages därtill lämplig värnpliktig såsom arméingenjör i reg­

lerad befordringsgång vid tygtekniska kåren. Med hänsyn bland annat

till den föregående utbildningen bör befordringsgången omfatta lönegra­

derna Af 12 under ett och ett halvt år, Ae 13 under två år, Ae 15 under

två år samt Ae 17 för tid därefter. Under tiden för placering i Af 12 bör

vederbörande benämnas arméunderingenjör samt inneha fänriks tjänste-

klass. Vid förordnande såsom extra ordinarie arméingenjör i Ae 13 bör

löjtnants tjänsteklass tilläggas honom.

Under tiden för anställningen såsom arméunderingenjör (aspirantan-

ställning) bör vederbörande prövas i praktisk tjänstgöring vid någon av

arméns tygverkstäder samt vid förband där arméingenjör tjänstgör. Ut­

bildningen av extra ordinarie arméingenjör bör ske i form av tjänstgöring

vid förband och tygverkstad samt lämpligen även vid armétygförvalt-

ningen. Enligt utredningens beräkningar kommer omkring 12 arméingen­

jörer i befordringsgången att vid varje särskild tidpunkt kunna tjänst­

göra i verket. Ett motsvarande antal civila tekniska tjänster vid verket i

lönegraderna A 13—A 17 föreslås skola indragas. Här avsedda arméingen­

jörer bör utnyttjas i befattning avsedd för ingenjör eller biträdande in­

genjör med hänsyn till rådande förhållanden (vakanser, utbildnings-

krav m. m.).

För att säkerställa behovet av arméingenjörer med högre grundkompe­

tens än som motsvarar examen från högre tekniskt läroverk föreslår utred­

ningen att chefen för tygtekniska kåren skall äga beordra erforderligt

antal arméingenjörer -— som regel extra ordinarie arméingenjörer i be­

fordringsgången — till specialutbildning vid teknisk högskola. Utbild­

ningen bör i allmänhet omfatta två eller högst tre hela läsår. Utbildningens

omfattning bör i varje särskilt fall bestämmas av kårchefen. Arméingen­

jör föreslås bli återbetalningsskyldig för den under tiden för studierna

uppburna lönen enligt samma grunder som utredningen föreslagit i fråga

om teknisk stabsofficer som kommenderas till teknisk högskola för ut­

bildning.

Arméingenjör som avses skola placeras såsom stabsingenjör bör enligt

förslaget genomgå särskild stabsutbildning. Denna bör syfta till att för­

djupa vederbörandes insikter i arméns krigsorganisation, underhållstjäns-

ten i fält m. m. Särskilda kurser föreslås skola anordnas för ändamålet,

lämpligen vid arméns underhållsskola. Chefen för tygtekniska kåren bör

även kunna beordra arméingenjör till annan sådan specialutbildning inom

landet som bedömes erforderlig för den fortsatta tjänstgöringen. Armé­

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

ingenjör förutsattes vidare skola genomgå utbildning avseende nytillkom­

men materiel, nya reparationsmetoder m. m.

För befattningarna vid arméns tygverkstäder anser utredningen erfaren­

het från civil verkstadsdrift önskvärd. Arméingenjör föreslås därför kunna

beviljas tjänstledighet med C-avdrag för att under högst två år praktisera

vid större civilt företag inom verkstadsbranschen. Under tiden för dylik

tjänstledighet bör arméingenjör kunna erhålla stipendium med förslags­

vis högst 1 200 kronor för år. Tid för här avsedd tjänstledighet föreslås

få tillgodoräknas för uppflyttning inom den reglerade befordringsgången

och för löneklassuppflyttning ävensom i pensionshänseende.

Vid sidan av den angivna normala rekryteringsvägen anser utredningen

att möjlighet till s. k. direktrekrytering alltjämt skall finnas. Vederbö­

rande bör därvid anställas såsom aspirant under förslagsvis minst ett år

innan antagning sker i extra ordinarie eller ordinarie beställning vid kåren.

Då brist på högskoleutbildade tekniker anses komma att råda under

överskådlig tid finner utredningen det motiverat att delvis nya vägar prö­

vas i syfte att tillgodose försvarets behov av tekniker med högre utbild­

ning. Ett värdefullt tillskott för förvaltningstjänsten av tekniskt högskole­

utbildad personal, som dessutom besitter ett visst mått av militära in­

sikter, anser utredningen kunna erhållas om arméingenjörer med statligt

stöd beredes möjlighet att genomgå teknisk högskola. Utbildningen bör

icke syfta till anställning i viss arméingenjörsbefattning men däremot för­

bindas med skyldighet att under viss tid tjänstgöra i teknisk befattning

inom försvaret.

Utredningen föreslår, att utbildningen utformas i stort sett efter de

grunder som enligt Kungl. Maj :ts brev den 3 juni 1955 gäller för fast an­

ställd personal inom marinen under utbildning till mariningenjör. Extra

ordinarie arméingenjör i reglerad befordringsgång bör sålunda kunna er­

hålla tjänstledighet med bibehållen lön för deltagande i första årskursen

vid teknisk högskola. Han bör därvid förplikta sig att återbetala den lön

han uppbär under tiden för tjänstledigheten enligt samma villkor som

föreslagits beträffande arméingenjör vid kommendering till teknisk hög­

skola. För deltagande i andra och högre årskurs bör arméingenjör med­

delas tjänstledighet med C-avdrag. Under tjänstledigheten bör lån kunna

erhållas. Lånebeloppet bör bestämmas efter behovsprövning och uppgå

till högst 6 000 kronor för år. Lånet bör vara räntefritt så länge veder­

börande bedriver studier eller därefter kvarstår i teknisk tjänst inom för­

svaret. I andra fall än nu sagts bör lånet löpa med sex procent ränta.

Sedan utbildningen upphört, bör lånet successivt avskrivas under förut­

sättning att vederbörande innehar kvalificerad teknisk tjänst inom för­

svaret. Avskrivning bör emellertid ej påbörjas, förrän den återbetalnings-

skyldighet förfallit, som hänför sig till det första läroårets tjänstledighet.

Avskrivning föreslås ske med 625 kronor för kvartal. Den som upphört

att vara innehavare av teknisk tjänst inom försvaret bör ha att återbetala

erhållet lån med samma belopp för kvartal.

Kostnaderna för de lån, varom här är fråga, föreslås skola bestridas

från anslaget Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. Lånen bör för­

valtas av försvarets civilförvaltning, medan prövningen av lånebehovet

bör ske av försvarets socialbyrå. I avvaktan på erfarenheter föreslås en

låneram av högst 60 000 kronor för budgetår. I detta belopp bör även in­

rymmas kostnader för stipendier till arméingenjör. Återbetalningar å lån,

liksom återbetalningar till följd av skuldförbindelser vid kommendering

till teknisk högskola eller tjänstledighet med oavkortad lön, bör tillgodo-

föras inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna utbildningen bör det en­

ligt utredningens mening vara förtjänt att övervägas, om icke jämväl i

den centrala förvaltningen tjänstgörande civil personal med lägre teknisk

utbildning i begränsad omfattning bör få möjlighet att på liknande villkor

förvärva civilingenjörskompetens.

Då en översyn av behovet av kårens mekanikerpersonal ansetts

erforderlig, har utredningen icke närmare ingått på frågan om denna per­

sonals utbildning. Vid ett genomförande av förslaget att ersätta furirsbe-

ställningarna vid tygstaten med civilmilitära beställningar för biträdande

armétekniker bör det dock enligt utredningens mening övervägas, om icke

även beställningsmannaaspirant skall ha civilmilitär ställning.

Kostnadsberäkningar

Den av utredningen föreslagna organisationen innebär en ökning med

23 tjänster (beställningar). Detta förhållande bör emellertid, anser utred­

ningen, ses mot bakgrunden av att de aktuella kårstaterna för närvarande

icke är avpassade till armétygförvaltningens nuvarande organisation. Om

hänsyn tages till de vikariatslöneförordnanden å befattningar i förvalt­

ningen, som till följd härav meddelats beställningshavare vid förband eller

truppslag, innebär utredningens förslag en viss minskning av organisa­

tionen.

Vid en jämförelse mellan kostnaderna för de tjänster och vikariats-

löner som ingår i nuvarande organisation och de tjänster som kommer

att finnas enligt utredningens förslag uppkommer en kostnadsminskning

med i runt tal 290 000 kronor. Minskningen bör enligt utredningen redu­

ceras med kostnaderna för lån och stipendier åt arméingenjör under ut­

bildning, vilka kostnader beräknats till 60 000 kronor. Härifrån bör emel­

lertid avräknas kostnaderna för den tjänstgöring som arméunderingenjör

i reserven enligt gällande organisation har att fullgöra för vinnande av

anställning på aktiv stat. Totalt sett beräknas ett genomförande av utred­

ningens förslag komma att medföra en kostnadsminskning av minst

250 000 kronor, vilket belopp anses komma att öka på längre sikt till följd

av minskade pensionskostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

143

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Övergå n gsanordningar

De övergångsanordningar som utredningen anser erforderliga i samband

med förslagets genomförande föreslås utformade enligt följande riktlinjer.

Fälttygkåren. Intransport i fälttygkåren av beställningshavare vid

truppförband (truppslag) bör ske efter eget medgivande samt efter pröv­

ning av vederbörandes utbildning och lämplighet för dylik transport. Den

som intransporteras i fälttygkåren skall vara skyldig att underkasta sig

den högre pensionsålder samt de tjänståldersbestämmelser i pensions-

hänseende som gäller för den nya beställningen. Skulle ej tillräckligt an­

tal beställningshavare med erforderlig kompetens anmäla sig till här av­

sedd transport, bör ett mot bristen svarande antal beställningar vid trupp­

förband (truppslag) övergångsvis få bibehållas utöver personalförteck­

ningen.

Utbyte av förvaltare mot fanjunkare vid sådana förband där två för­

valtare är placerade bör som regel ske vid uppkommande vakans i endera

av nämnda beställningar. Kungl. Maj :t bör dock kunna medge avsteg från

huvudregeln där särskilda omständigheter talar härför.

Med hänsyn till att ett överförande av tygförvaltare och tygskrivare till

militär anställning medför sänkning av pensionsåldern bör vederbörande

ha rätt att kvarstå i innehavande civilmilitär beställning. Denna bör få

bibehållas övergångsvis under det att motsvarande militära beställning

hålles vakant. Motsvarande bör gälla för de civila förrådsförvaltare som

föreslås skola utbytas mot förvaltare. Ett överförande till militär anställ­

ning bör dock i sistnämnda fall icke ske med mindre vederbörande prövas

lämplig härför.

Tygtekniska kåren. Beställningshavare vid arméingenjörkåren eller tyg­

staten skall vara skyldig att övergå till sådan beställning vid tygtekniska

kåren som har samma lönegrad som den han innehar. Kan vederbörande

härvid icke inplaceras i likvärdig beställning vid tygtekniska kåren bör

hans beställning övergångsvis få bibehållas utöver kårens ram. En be­

ställning i närmast lägre lönegrad bör härvid hållas vakant. Ordinarie

furir vid tygstaten bör övergångsvis få kvarstå i innehavande beställning

under det att en beställning för biträdande armétekniker i Ae 7 vakant-

hålles.

Verkstadschefer och driftingenjörer bör efter prövning av vederböran­

des lämplighet föras över till beställningar vid tygtekniska kåren. I den

mån vederbörande icke önskar övergå till sådan anställning eller befin-

nes icke vara lämpliga härför, bör erforderligt antal civila tjänster bibe­

hållas övergångsvis mot härav betingat vakanthållande av beställningar

vid tygtekniska kåren.

Beställningshavare vid arméingenjörkåren, vilken är placerad i befatt­

ning vid armétygförvaltningen, bör kunna antagas i den civila tjänst, som

enligt förslaget ersätter beställningen, utan att tjänsten ledigförklaras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1958

145

Motsvarande bör gälla även för arméingenjör som med vikariatslön uppe­

håller beställning vid förvaltningen. Arméingenjör, som icke är villig att

övergå till civil anställning, bör få kvarstå i innehavande civilmilitär be­

ställning, vilken bör redovisas såsom övertalig under särskild rubrik i tyg­

tekniska kårens personalförteckning. Vederbörandes lön bör emellertid

utgå från armétygförvaltningens avlöningsanslag och motsvarande civil

tjänst vid förvaltningen under tiden hållas vakant. Innehavare av dylik

övertalig beställning bör icke få disponeras för befattning utanför armé-

tygförvaltningen. Han bör kunna bibehållas vid civilmilitär anställning

om han efter ansökan erhåller sådan civil tjänst vid armétygförvaltningen,

som i nuvarande organisation motsvaras av civilmilitär beställning. Den

civila tjänsten bör därvid temporärt kunna ersättas med en övertalig civil­

militär beställning. För att förebygga en eventuell försämring av beford-

ringsutsikterna för de arméingenjörer, som vid tidpunkten för övergång

till den ändrade organisationen har civilingenjörskompetens, bör slutligen

Kungl. Maj :t bemyndigas att efter prövning i varje särskilt fall av det till

följd av den ändrade organisationen uppkomna befordringsläget för armé­

ingenjör med högskolekompetens, tillfälligt byta ut ett mindre antal, för­

slagsvis högst tre beställningar för arméingenjör av 1. graden vid tygtek­

niska kåren mot högre beställningar.

Yttranden

De allmänna riktlinjerna i utredningens förslag har i allt väsentligt

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet myndigheter, som yttrat

sig i ärendet. Sålunda anser överbefälhavaren, chefen för armén, försva­

rets civilförvaltning, armétggförvaltningen och statens organisationsnämnd

förslagen i stort sett lämpliga och väl ägnade att läggas till grund för till­

skapandet av en ny personalorganisation för arméns tygförvaltningstjänst.

Försvarets forskningsanstalt finner skälen för en uppdelning av de tek­

niska befattningarna i armétygförvaltningen mellan två kategorier, tek­

niska stabsofficerare och civila ingenjörer, vara bärande. Likaså tillstyrkes

de föreslagna uppgifterna och kompetenskraven för arméingenjörer. För­

svarets fabriksstgrelse finner ej anledning till erinran mot avvägningen

mellan olika personalkategorier i armétygförvaltningen eller mot de före­

slagna kårernas organisation. Även statskontoret tillstyrker att den mili­

tära och civilmilitära personalen inom tygförvaltningstjänsten uppdelas i

två kårer. Ä andra sidan anser överstyrelsen för de tekniska högskolorna

att motiven för att alltjämt i icke ringa utsträckning avse tekniskt utbildad

militär personal för kvalificerade tekniska befattningar i armétygförvalt­

ningen icke är övertygande. Överstyrelsen framhåller att den ökning av

de tekniska högskolornas antagningskapacitet, som skett under senare

år, och den ytterligare ökning, som torde vara att förvänta, är ägnad att

minska rådande brist på civilingenjörer.

10—89 68

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 110

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Bland de personalorganisationer som beretts tillfälle att yttra sig är

meningarna mera delade. Svenska officersförbundet biträder i stort sett

utredningens förslag. Försvarets civila tjänstemannaförbund instämmer i

vissa av utredningens principiella ställningstaganden men uttalar sin för­

våning över att civil personal icke i större utsträckning beräknats för för­

valtningstjänsten, då en sådan anordning skulle medföra en väsentlig kost­

nadsminskning för staten samt medföra en förbättring av befordringsmöj-

ligheterna för denna personal. Genom att tjänsterna göres civila åstad­

kommes även vidaste möjliga rekryteringsbas. Förbundet kan icke god­

taga att tygförvaltare och tygskrivare vid tygstaten samt förrådsförestån-

dare vid ammunitionsförråden överföres till militär anställning, liksom ej

heller att verkstadschefer och driftingenjörer vid tygverkstäderna inord­

nas i tygtekniska kåren. Statsverkens ingenjörsförbund anser att utred­

ningen sakligt och realistiskt fäst uppmärksamheten på väsentliga nack­

delar med nuvarande personalkårsförhållanden vid armétygförvaltningen

men varit alltför bunden av nuvarande grunder för kårernas uppbyggnad

och kårpersonalens befordringsutsikter.

Sveriges civilingenjörsförbund finner utredningsresultatet vara behäftat

med brister i fråga om motiven för och emot användningen av kårer. Av­

vägningen mellan tekniska och militära kunskaps- och utbildningskrav har

även behandlats från felaktiga utgångspunkter. Förbundet föreslår därför

att utredningen omarbetas i dessa avseenden innan den lägges till grund

för ett beslut i frågan. Enligt förbundets mening bör de allt större krav

som i tekniskt hänseende ställes på personalen inom tygförvaltnings­

tjänsten leda till att denna ges en personaluppsättning, vars grundstomme

består av från grunden utbildade, högt kvalificerade tekniker. Dessa bör

erhålla utbildning i fråga om militärfunktionella krav på krigsmaterielen

och underhållstjänsten. Den speciellt militärtekniska undervisning som

meddelas vid krigshögskolan bör utan svårighet kunna inlemmas i de tek­

niska högskolornas undervisning, eller ock bör civila ingenjörer taga del

av nämnda undervisning vid krigshögskolan. Vad angår kompetenskra­

ven för ingenjörer vid staber och förband synes möjligen en viss övergång

från högre till lägre utbildade tekniker kunna ske på enstaka förbands-

tjänster medan staberna och undervisningsanstalterna i allmänhet kräver

högskoleutbildad personal.

Motsvarande synpunkter framföres av försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund, som dock i princip anser lämpligt att den militära

personalen sammanhålles i fälttygkåren och den civilmilitära personalen

i tygtekniska kåren. Förslaget anses emellertid icke innebära ett rationellt

utnyttjande av tillgängliga personalresurser. Några egentliga olägenheter

med att bibehålla nuvarande tre personalkategorier inom tygförvaltnings­

tjänstens område har enligt förbundets mening icke kunnat påvisas. Armé­

ingenjörer bör därför alltjämt avses för tekniska befattningar i förvalt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

147

ningen. Dessa bör i stor utsträckning vara alternativa för flera personal­

kategorier, varvid för varje kategori bör bestämmas ett högsta och ett

lägsta antal beställningshavare som kan avses för placering i befattning­

arna. Tygtekniska kåren bör i anslutning härtill bestå av arméingenjörer

med högskolekompetens, arméingenjörer med lägre kompetens och meka­

nikerpersonal. Högskoleingenjörerna bör rekryteras dels genom anställ­

ning av färdigutbildade civilingenjörer dels genom befordran av armé­

ingenjörer med lägre kompetens, vilka genomgått teknisk högskola i sam­

band med tjänsten såsom arméingenjör. Ny utredning angående de tek­

niska tjänsterna inom armétygförvaltningen samt angående arméingenjör-

kårens och tygstatens ställning och organisation påyrkas.

Svenska underofficersförbundet förklarar sig icke vara berett att god­

taga utredningsresultatet som underlag för definitiva beslut. En komplet­

terande utredning anses sålunda erforderlig rörande möjligheterna att

överflytta vissa arbetsuppgifter vid förbanden från arméingenjörer till

tygstatspersonal. Då frågan om avvägningen mellan militär, civilmilitär

och civil personal icke anses vara allsidigt belyst, kan förbundet icke till­

styrka de föreslagna utbytena av militära och civilmilitära beställnings­

havare inom förbundets område mot civila tjänstemän. Löneställnings-

frågorna för underofficerare inom tygförvaltningstjänsten bör ägnas sär­

skild uppmärksamhet liksom även möjligheterna till vidareutbildning för

den lägre personalen inom den föreslagna tygtekniska kåren samt stat­

sammansättningen för denna personal. Jämväl försvarsväsendets under-

befälsförbund påkallar en kompletterande utredning rörande utnyttjande,

utbildning och statsammansättning för den nuvarande tygstatspersonalen

innan utredningens förslag upptages till slutlig prövning.

I det följande behandlas remissinstansernas inställning till de särskilda

frågor för vilka redogjorts i det föregående.

Beträffande chefskapet för fälttygkåren uttalar chefen för armén

att souschefen för armétygförvaltningen, generalfälttygmästaren, bör ha

det avgörande inflytandet över kårens personal, vilken till stor del kom­

mer att bestrida viktiga befattningar inom verket. Han bör av denna an­

ledning vara personalkårchef och ha militär ställning. Enligt armétyg-

förvaltningen bör fälttygkåren stå under chefskap av generalfälttygmäs­

taren eller, därest souschefen för ämbetsverket är civil, av fälttygmästaren.

Till stöd härför anföres att i första hand generalfälttygmästaren har möj­

lighet att under sin kontinuerligt bedrivna inspektionsverksamhet skaffa

sig den kännedom om kårens personal som är nödvändig för en kårchef.

Jämväl svenska of ficersförbundet framför liknande synpunkter.

Förslaget till avvägning mellan olika personalkategorier vid

armétygförvaltningen har närmare behandlats av chefen för armén

och armétygförvaltningen, vilka anser att utredningen undervärderat de

militära kunskapernas betydelse för tygförvaltningstjänsten. Ytterligare

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

befattningar för officerare och arméingenjörer föreslås därför skola till­

komma utöver utredningens beräkningar. Sålunda bör överstelöjtnant av­

ses som chef för materielinspektionen samt major som chef för fordons-

byråns bilsektion. Därutöver bör enligt arméchefen ytterligare fem kap­

tener avses för befattningar inom vapen- och fordonsavdelningarna, me­

dan armétygförvaltningen anser att tre byråingenjörer vid fordonsavdel-

ningen bör utbytas mot kaptener. Såväl arméchefen som armétygförvalt­

ningen håller före att beställningar för de majorer som enligt förslaget

skall kommenderas till förvaltningen bör redovisas vid fälttygkåren. Vidare

bör armédirektör av 1. graden avses som chef för verkstadsavdelningens

krigsreparationssektion. Armétygförvaltningen anser härjämte att armé­

direktör av 2. graden skall avses som chef för driftbyråns tygverkstadssek-

tion samt, i fråga om provskjutningscentralen, att en tygförvaltare ersättes,

icke med civil förrådsförvaltare utan med förvaltare vid fälttygkåren och

att en förste tygverkmästare i A 17 vid verkstadsdetaljen utbytes mot

byråingenjör i A 19 i stället för, såsom föreslagits, förste verkmästare

i A 17.

1956 års försvarsförvaltningssakkunniga anser icke tillräckliga skäl

föreligga för utbyte vid instrumentdetaljen vid 1. vapenbyråns eldlednings-

sektion av en beställning för kapten mot beställning för major, vid prov-

skjutningscentralens handvapendetalj av en beställning för fanjunkare mot

en tjänst för ingenjör i A 15 eller vid fordonsavdelningens bilsektion av

en beställning för major mot en tjänst för byrådirektör i A 24. Ej heller

kan de sakkunniga tillstyrka högre tjänster än för förste verkmästare i

A 16 i stället för en beställning för förste tygverkmästare i A 17 vid prov-

skjutningscentralens verkstadsdetalj och en dylik vid elektroavdelningens

specialtekniska sektion. Förslaget att överstelöjtnant skall avses såsom

chef för provskjutningscentralen i stället för major ifrågasättes med hän­

syn till arbetsuppgifterna. De sakkunniga förklarar sig icke ha ingått i

prövning av frågan huruvida förslaget är befogat med hänsyn till beford-

ringsförhållandena inom fälttygkåren. Beträffande det föreslagna utbytet

av major mot överstelöjtnant vid tygförrådsbyråns materielsektion fram­

håller de sakkunniga, att pågående översyn av tygförrådsbyrån kan komma

att föranleda förslag om att vissa uppgifter tillföres sektionen och att andra

föres därifrån. I vissa fall erinrar de sakkunniga om sina tidigare fram­

förda förslag samt anför att pågående översyn av armétygförvaltningen

kan komma att i begränsad omfattning föranleda förslag som berör militär

och civilmilitär personal vid ämbetsverket, vilket även förutsatts av kår­

utredningen.

Utredningens förslag i fråga om fälttygkårens organisation har

i stort sett godtagits av remissmyndigheterna. Chefen för armén kan dock

icke tillstyrka att beställningar vid truppförband (truppslag) överföres

till fälttygkåren utom i de fall sådana beställningar ursprungligen avsetts

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

149

för tygofficerare. I övriga fall bör nya beställningar beräknas för fälttyg-

kåren. Indragning av beställningar vid förband (truppslag) bör i vart fall

icke ske förrän klarhet vunnits om riktlinjerna för arméns framtida orga­

nisation och 1954 års befälsutrednings kommande förslag behandlats. I

avvaktan härpå bör ifrågavarande beställningar vakantsättas i stället för

att indragas. Överbefälhavaren delar i princip arméchefens uppfattning

i denna del men vill icke motsätta sig de föreslagna statindragningarna

om denna åtgärd är en förutsättning för genomförandet av förslagen i stort.

I övrigt föreslår chefen för armén, med instämmande av statens orga-

nisationsnämnd, att för tygofficer vid P 4 avses major i stället för kapten.

Vidare bör enligt arméchefen förvaltarbeställningar i Ao 18 avses för nu­

varande förste tygförvaltare. Utöver det av utredningen upptagna antalet

underofficerare bör för tygförvaltningsskolan beräknas en förvaltare samt

för ingenjörtrupperna ytterligare en fanjunkare. Organisationsnämnden

framhåller, att antalet fanjunkare bör utökas med en även vid artilleriets

förband.

Försvarets civilförvaltning uppehåller sig vid frågan om redovisningen

av de för den centrala tygförvaltningen avsedda beställningarna, vilka i

princip anses böra redovisas vid vederbörlig förvaltning. Då detta önske­

mål i viss mån blivit tillgodosett genom de sammanställningar över per­

sonalorganisationen vid de centrala förvaltningsmyndigheterna som nu­

mera fastställts, har civilförvaltningen icke något att invända mot förslaget

i denna del. Ämbetsverket, som tillstyrker att överstelöjtnant skall avses

som chef för tygförvaltningsskolan, ifrågasätter dock om icke för skolan

avsedda tjänster bör redovisas å skolans personalförteckning. Förslaget

att för fanjunkare vid fälttygkåren skall tillämpas en pensionsålder av 55

år biträdes.

Armétggförvaltningen föreslår, att de arvodesbefattningar som avses

för tygofficerare vid vissa försvarsområdesstaber skall redovisas vid fälttyg­

kåren. Ett önskvärt samband i personalplaceringarna på tygförvaltning­

ens område anses härigenom kunna erhållas. Vidare föreslås att, utöver

utredningens beräkningar, en förvaltare avses för tygförvaltningsskolan.

Försvarets fabriksstgrelse anser det önskvärt att militära befattnings­

havare kan placeras vid fabriksverket för att samordna verksamheten mel­

lan verket och armétygförvaltningen främst i vad avser konstruktions-

uppdrag. Styrelsen föreslår i anslutning härtill att två beställningar för

överstelöjtnant eller major inrättas för militärassistenter, vilka skall stå

till chefens för fabriksverket förfogande. Avlöningskostnaderna bör be­

stridas av fabriksverket.

Vissa av utredningen behandlade lönefrågor finner statskontoret böra

hänföras till s. k. B-frågor och upptagas först i större sammanhang. Detta

gäller bland annat i fråga om lönesättningen för stabstygofficerarna och

chefen för tygförvaltningsskolan. Förslaget att sistnämnda befattning skall

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

avses för överstelöjtnant i stället för major kan icke biträdas av statens

lönenämnd, som anser att någon ändring av arbetsuppgifterna icke kun­

nat påvisas sedan löneställningen för skolchefen prövades år 1954.

I fråga om utbildningen av fälttygkårens personal anser

chefen för armén att de tekniska stabsofficerarnas aspiranttjänstgöring

skall omfatta två år i stället för, såsom föreslagits, ett och ett halvt år.

Armétygförvaltningen föreslår att jämväl tekniska stabsofficersaspiranter

skall kunna beordras till specialstudier vid teknisk högskola. Det före­

slagna systemet med skuldförbindelser såsom villkor för kommendering

till teknisk högskola tillstyrkes av försvarets civilförvaltning, armétygför­

valtningen, statskontoret och statens organisationsnämnd men avstyrkes

av svenska officersförbundet. Med hänsyn till den förmån en dylik kom­

mendering innebär för den enskilde ifrågasätter civilförvaltningen, om icke

gränsen för skyldigheten att återbetala statsverkets kostnader för utbild­

ningen bör sättas något högre än vad utredningen föreslagit. Statskon­

toret kan icke finna rimligt att studiemateriel skall fritt tillhandahållas

teknisk stabsofficer, liksom även arméingenjör, under ifrågavarande ut­

bildning. Det erinras om att motsvarande förmåner icke utgår till fast

anställd personal vid utbildning till mariningenjör. Statens lönenämnd

understryker angelägenheten av att frågan om den lämpliga omfattningen

och utformningen av vidareutbildning av statliga anställningshavare ut-

redes för hela statsförvaltningen. Sveriges civilingenjörsförbund avvisar

bestämt den föreslagna anordningen med högskolemässig vidareutbildning

av såväl tekniska stabsofficerare som läroverksingenjörer, framför allt

med hänsyn till de skyldigheter som skulle förbindas med utbildningen.

Beträffande remissmyndigheternas uttalanden om tygtekniska kå­

rens organisation må följande anföras.

Under förutsättning att armétygförvaltningen tillhandahåller armésta­

bens truppslagsavdelningar erforderlig specialteknisk sakkunskap vill che­

fen för armén icke motsätta sig indragning av de för arméstaben nu be­

räknade arméingenjörsbeställningarna. För biträdande försvarsattaché

bör — utöver utredningens beräkningar — avses minst en beställning för

arméingenjör. Vederbörande måste ha avlagt examen vid teknisk hög­

skola. Förslagen om indragning av en signalingenjör vid VII. militärbe-

fälsstaben och en radaringenjör vid Lv 6 biträdes. Däremot tillstyrkes icke

indragning av en motoringenjör vid 118. Vidare avstyrkes förslaget om

höjd pensionsålder för armédirektör av 1. och 2. graden. Biträdande armé­

tekniker, vilka föreslås skola benämnas »tygfurirer», bör ur rekryterings-

och befordringssynpunkter jämställas med furirer och sålunda placeras

i A 7 eller A 8. Jämväl beställningsmannaaspirant bör ur enhetlighetssyn-

punkt ha civilmilitär anställningsform. Även chefen för försvarsstaben

understryker behovet av tekniskt utbildade befattningshavare för tjänst­

göring vid vissa beskickningar. I tygtekniska kåren bör därför minst en

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

151

beställning avses för ifrågavarande ändamål. Därjämte bör ytterligare en

arméingenjörsbeställning beräknas för radioingenjör, avsedd för vissa spe­

ciella-uppgifter inom signaltjänstens område.

Beräkningen av antalet arméingenjör sbeställningar vid regionala och

lokala myndigheter har icke givit armétijgförvaltningen anledning till er­

inran. Däremot kan en nedflyttning i lönegrad av de för verkstadschef

vid GT, KT, A 3 och A 9 avsedda befattningarna icke godtagas i avvaktan

på ett genomförande av den av 1955 års tygverkstadskommitté föreslagna

verkstadsorganisationen. Vidare avstyrkes förslaget om höjd pensionsålder

för armédirektör. Ämbetsverket anser övertygande skäl tala för att biträ­

dande armétekniker bibehålies vid militär anställning. Tjänstebenäm-

ningen bör dock ändras till tygfurir.

Förslaget att tygstatens furirsbeställningar skall omvandlas till civil­

militära beställningar biträdes av försvarets socialbyrå, som i konsekvens

härmed anser att nuvarande militära aspirantbeställningar bör omvandlas

till civilmilitära beställningar och redovisas vid tygtekniska kåren. En

övergång till civilmilitär anställning synes socialbyrån ägnad att främja

rekryteringen under förutsättning dock att nuvarande förmåner icke för­

sämras. Biträdande armétekniker bör därför kunna uppflyttas till A 8

efter tre års anställning i A 7. Det kan även ifrågasättas om icke ett an­

tal beställningar bör ordinariesättas. Byrån utgår vidare från att icke­

ordinarie furir vid tygstaten skall kunna kvarstå i innehavande beställ­

ning och därigenom bibehålla nuvarande rätt till civilanställningsförmå­

ner. Jämväl statens lönenämnd har erinrat om att ett utbyte av furirs-

beställningarna vid tygstaten mot beställningar för biträdande armétek­

niker i Ae 7 innebär en försämring i lönehänseende för denna kategori.

Statens organisationsnämnd tillstyrker att verkstadschefer och verk-

stadsingenjörer inordnas i tygtekniska kåren och att i samband härmed

pensionsåldern för armédirektörer av 1. och 2. graden höjes till 65 år.

Försvarets civila tjänstemannaförbund kan icke tillstyrka indragning

av en arméingenjör vid Lv 6 liksom icke heller att vissa befattningar för

verkstadschefer nedflyttas i lönegrad i samband med den föreslagna om­

vandlingen. Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund anser att

ytterligare arméingenjörsbeställningar bör beräknas för försvarsstaben

(signalingenjör) och för biträdande militärattaché samt för arméstaben.

Indragning av en signalingenjör vid VII. militärbefälsstaben avstyrkes lik­

som en höjning av pensionsåldern för armédirektörer av 1. och 2. graden

till 65 år. Ehuru försvarsväsendets underbefälsförbund anser att starka

skäl föreligger för att ge nuvarande beställningsmannafurirer civilmilitär

ställning kan förbundet icke i nuvarande läge tillstyrka förslaget, vilket

bland annat skulle medföra att nuvarande rätt till civilanställningsförmä-

ner förlorades. Förbundet anser sig därför kunna taga ställning till be­

rörda förslag först då den framtida statsammansättningen för ifrågava­

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1958

rande personal kan överblickas. Förbundet utgår vidare från att försäm­

ring av löneförmånerna under inga förhållanden skall ske. Frågan om an­

ställningsform och löneställning bör i vanlig ordning lösas förhandlings­

vägen.

Vad utredningen föreslagit i fråga om utbildningen av armé­

ingenjörer har givit anledning till följande uttalanden.

De föreslagna vägarna att bereda personalen högre teknisk utbildning

tillstyrkes av försvarets civilförvaltning, som anser att dessa bör prövas

såsom ett led i undanröjandet av teknikerbristen inom försvaret samt där­

med förknippade rekryteringssvårigheter. Jämväl arméhjgförvaltningen,

försvarets forskningsanstalt, försvarets fabriksstgrelse, statskontoret och

statens organisationsnämnd har givit förslagen i denna del sin anslutning.

Vissa myndigheter understryker vikten av att även civila ingenjörer i för­

valtningen får möjlighet att på motsvarande villkor förvärva civilingen­

jörskompetens. Den föreslagna tiden för avskrivning av under studietiden

uppburen lön samt erhållna lån anser försvarets fabriksstgrelse och sta­

tens organisationsnämnd vara alltför lång, varför en kortare avskrivnings­

tid bör tillämpas.

I fråga om den för arméingenjörer föreslagna befordringsgången finner

försvarets civilförvaltning det mindre lämpligt att tillskapa en befordrings-

gång som skiljer sig från vad som tillämpas för läroverksingenjörer i all­

mänhet. Då emellertid någon enhetlighet inom statsförvaltningen icke

torde föreligga i fråga om befordringsgång för här avsedd personal bör

Kungl. Maj :t fastställa en dylik befordringsgång. Frågan om vilka löne­

grader en sådan bör omfatta bör lösas förhandlingsvägen. Statskontoret

är av den principiella uppfattningen att befordringsgången bör anpassas

till vad som gäller för motsvarande personal inom kommunikationsver-

ken, eller A 10 under ett år, A 12 under ett år och A 13 för tid därefter.

Frågan om att tillskapa en särskild, förmånlig befordringsgång för armé­

ingenjörer torde för övrigt böra upptagas först i större sammanhang.

Statens lönenämnd föreslår att löneförmånerna för arméingenjörer an­

passas till vad som enligt Kungl. Maj :ts beslut den 12 april 1957 gäller

för vissa beställningshavare vid mariningenjörkåren. Härigenom skulle

löneförmånerna även ansluta sig till vad som gäller för officerare. Å andra

sidan föreslår försvarsvåsendets civilmilitära ingenjörers förbund en för­

bättring av befordringsgången för arméingenjörer med läroverkskompe-

tens. Enligt förbundets mening bör denna omfatta Af 12 under ett år,

Ae 13 under ett år, Ae 15 under två år samt Ae 17 för tid därefter.

Utredningens förslag rörande tjänstledighet för arméingenjörer för

tjänstgöring vid civilt företag inom verkstadsbranschen tillstyrkes av för­

svarets civilförvaltning, som med hänsyn till de speciella förhållanden om

vilka här är fråga icke vill motsätta sig att dylik tjänstgöring skall få

tillgodoräknas även i pensionshänseende, även om så icke eljest är praxis.

Kimgl. Maj:ts proposition nr HO år 1958

153

Försvarets fabriksstyrelse, som understryker vikten av att såväl tekniska

stabsofficerare som arméingenjörer blir förtrogna med civil verkstadsdrift,

förklarar sig i detta sammanhang villig att mottaga ett antal sådana be­

fattningshavare vid verkets nytillverkande större fabriker samt även att

betala dem viss lön under tjänstgöringstiden. Däremot kan statskontoret

icke stödja införandet av denna nya form av statsunderstödd utbildning

då denna i stället synes ägnad att motverka utredningens syften. I vart

fall kan statskontoret icke godtaga att tiden för här avsedd tjänstledig­

het får tillgodoräknas för löneklassuppflyttning och för pension. Frågan

härom bör prövas från fall till fall. Icke heller riksräkenskapsverket och

statens lönenämnd anser sig kunna tillstyrka att här avsedd tjänstledig­

het får tillgodoräknas i angivna hänseenden. Riksräkenskapsverket anser

jämväl tveksamt om stipendium bör få åtnjutas under dylik tjänstledighet.

Förslaget att tolv arméingenjörer i befordringsgången skall avses för

tekniska befattningar i den centrala tygförvaltningen i stället för civila

ingenjörer tillstyrkes av armétygförvaltningen, som förutsätter att dessa

tjänster i den mån de icke tages i anspråk för arméingenjörer alltjämt

skall få uppehållas av civil teknisk personal.

Den föreslagna ordningen för finansiering av lån åt arméingenjörer

kan icke godtagas av försvarets civilförvaltning och statskontoret. Civil­

förvaltningen föreslår att för ändamålet anvisas ett särskilt investerings-

anslag å kapitalbudgeten medan statskontoret håller före att kostnaderna

för lånen, i likhet med vad som gäller i fråga om studielån vid marin­

ingenjörsutbildning, bör bestridas ur värnpliktslånefonden. Det bör dock

enligt statskontorets mening övervägas om icke en särskild för de olika

försvarsgrenarna gemensam lånefond sedermera bör tillskapas. Riks­

räkenskapsverket däremot anser att medel för lån som här avses bör

redovisas under ett för ändamålet uppfört anslag å fjärde huvudtiteln.

Utredningens förslag till övergångsanordningar har som regel

lämnats utan erinringar. Armétygförvaltningen har dock ifrågasatt om icke

de civilmilitära beställningar och civila tjänster som föreslagits skola få

bibehållas övergångsvis mot vakanthållande av motsvarande militära be­

ställningar vid fälttygkåren i stället bör redovisas under kårens stat.

Statskontoret finner tveksamt om Kungl. Maj :t bör bemyndigas att till­

fälligt byta ut förslagsvis högst tre beställningar för arméingenjör av 1.

graden mot högre beställningar. Om så skulle anses vara erforderligt bör

dock frågan om de lönegrader, som högst må komma i fråga för de högre

beställningarna, underställas riksdagens prövning. För att de arméingen­

jörer med högskoleutbildning, som under hittillsvarande betingelser tagit

anställning, icke skall få försämrade befordringsutsikter, föreslår försvars-

väsendets civilmilitära ingenjörers förbund att ifrågavarande antal utökas

till fem med fördelning på lönegraderna Ao 24 och Ao 26.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Departemen t schef en

Organisationen av de för tygförvaltningstjänsten vid armén avsedda per­

sonalkårerna har sedan länge varit föremål för överväganden. På grund

av mellankommande utredningar har slutlig ställning icke kunnat tagas

till de berörda kårernas sammansättning. Det är därför att hälsa med till­

fredsställelse om det långvariga provisoriet inom förevarande område sna­

rast kan ersättas med en fast personalorganisation.

Det av personalkårutredningen framlagda förslaget innebär i huvudsak

att den militära och civilmilitära personalen inom tygförvaltningstjänsten

vid armén sammanföres i två kårer, fälttygkåren och tygtekniska kåren.

Fälttygkåren skall enligt förslaget stå under ledning av fälttygmästaren

och bestå av tekniska stabsofficerare, tygofficerare och tygunderofficerare.

I tygtekniska kåren, för vilken arméöverdirektören föreslås bli chef, skall

ingå huvuddelen av den personal som för närvarande tillhör arméingenjör-

kåren och tygstaten. Personalen skall i anslutning härtill utgöras av

arméingenjörer och mekanikerpersonal. I likhet med flertalet remissmyn­

digheter anser jag förslaget i allt väsentligt lämpligt och väl ägnat att

åstadkomma en rationell organisation inom tygförvaltningstjänsten. En

omorganisation enligt förslaget medför även en viss kostnadsbesparing i

jämförelse med nuvarande organisation. Jag tillstyrker därför att för­

slaget lägges till grund för en ny personalorganisation inom förevarande

område.

I fråga om chefskapet för tygtekniska kåren biträder jag vad utred­

ningen föreslagit. Vad fälttygkåren beträffar, anser jag mig böra förorda

armétygförvaltningens förslag. I enlighet härmed bör som chef för kåren

avses souschefen vid ämbetsverket, om denne är militär, men eljest fält-

tygmästaren. Av det sagda följer att jag icke ansluter mig till det av

chefen för armén framförda förslaget att souschefstjänsten skulle avses

för enbart militär innehavare.

Såsom utredningen anfört kan den under generalitetet uppförda beställ­

ningen för generalfälttygmästare i Bo 5 indragas.

De förslag jag framlägger i fråga om fördelning av befattningarna vid

armétygförvaltningen mellan olika personalkategorier grundas i huvudsak

på utredningens förslag. Jag anser det vara av vital betydelse att verket

kan påräkna stadig tillgång till personal för fullgörandet av dess upp­

gifter i fråga om anskaffning av krigsmateriel. Denna verksamhet blir

till följd av materielens allt större komplicitet mer och mer tekniskt be­

tonad. Detta ökar behovet av kvalificerad teknisk personal vid armétyg­

förvaltningen. I likhet med utredningen bedömer jag det dock vanskligt

att räkna med att vid nuvarande brist på främst högskoleutbildade tek­

niker och med de löneställningar som kan påräknas helt kunna rekrytera

de tekniska befattningarna vid förvaltningen med civilt utbildade ingen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

155

jörer. De skäl som utredningen anfört för att tekniskt utbildade office­

rare jämväl i fortsättningen skall avses för den tekniska förvaltnings­

tjänsten finner jag sålunda bärande. Härigenom erhålles enligt mitt för­

menande garantier för att förvaltningen kan tillföras en fast kader av så­

väl militärt som tekniskt skolad personal. Jag utgår alltså från att de

tekniska befattningarna i förvaltningen skall avses för tekniska stabs­

officerare i ungefär den omfattning som utredningen föreslagit. Likaså an­

sluter jag mig till utredningens förslag att de tekniska befattningarna i

övrigt huvudsakligen bör avses för civil personal och tillstyrker alltså att

huvuddelen av de nuvarande arméingenjörstjänsterna vid förvaltningen

ersättes med civila tjänster. Flertalet av de löneregleringar som utred­

ningen föreslagit i samband med avvägningen kan jag även tillstyrka.

I vissa hänseenden anser jag mig dock böra föreslå avvikelser från ut­

redningens förslag. Sålunda utgår jag från att följande föreslagna utbyten

icke skall ifrågakomma, nämligen av en kapten mot major vid 1. vapen­

byråns eldledningssektion, en fanjunkare mot ingenjör vid provskjutnings-

centralen, en major mot byrådirektör vid fordonsbyråns bilsektion, en

major mot överstelöjtnant vid tygförrådsbyråns materielsektion samt två

förste tygverkmästare, en vid provslcjutningscentralen och en vid elektro-

avdelningens specialtekniska sektion, mot civila förste verkmästare. Det till

förste tygverkmästare vid provskjutningscentralen nu utgående arvodet

bör dock indragas vid nuvarande innehavarens avgång. Ifråga om eldlednings-

sektionen räknar jag i anslutning till det anförda med att en arméingenjör

av 1. graden i A 23 ersättes med förste byråingenjör i samma lönegrad i

stället för, såsom föreslagits, byråingenjör i A 21. Av de båda i vapenav­

delningens centralsektion ingående kaptenerna bör en vara teknisk stabs­

officer och en tygofficer. Slutligen bör en kapten (teknisk stabsofficer)

avses för fordonsbyråns stridsfordonssektion i stället för nuvarande armé-

ingenjör av 2. graden samt en kapten (tygofficer) å fordonsbyråns bilsek­

tion utbytas mot byråingenjör i A 21. I jämförelse med utredningens för­

slag bör alltså för armé tygförvaltningen avses ytterligare en major (tyg­

officer) — i stället för överstelöjtnant — samt en kapten (tek­

nisk stabsofficer), en fanjunkare (kommenderad ur truppförband eller

truppslag) och två förste tygverkmästare, varjämte den civila personalen

bör ökas med en förste byråingenjör samt minskas med en byrådirektör

i A 24, en byråingenjör i A 21, en ingenjör i A 15 och två förste verk­

mästare.

Vad utredningen i övrigt föreslagit i fråga om tjänsterna vid armétyg-

förvaltningen har icke givit mig anledning till erinran. I anslutning här­

till föreslår jag att på armétygförvaltningens personalförteckning uppföres

tre majorsbcställningar i Ao 23 samt tjänster för tre byrådirektörer i

Ao 2G, sju byrådirektörer i Ao 24, sju förste byråingenjörer i Ao 23, nio

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

byråingenjörer i Ao 21, en byråingenjör i Ao 19, en förrådsförvaltare i

Ao 17 och en ingenjör i Ao 15. Härvid bör två tjänster för armédirektör

av 1. graden eller byrådirektör i Ao 26 utgå.

I fråga om fälttygkårens sammansättning tillstyrker jag att kåren ut­

ökas med beställningar, avsedda för tygmästare, biträdande stabstygoffice-

rare, tygofficerare vid försvarsområdesstaber och truppförband samt viss

lärarpersonal vid tygförvaltningsskolan. Å andra sidan bör en beställning

för major eller kapten överföras till generalstabskåren och en kaptensbe­

ställning till trängtrupperna, varjämte en beställning för chef för motor­

skolan i Ao 23 bör redovisas på skolans personalförteckning. De föreslagna

åtgärderna anser jag ägnade att främja en rationell personalorganisation

inom tygförvaltningstjänsten. Jag vill även framhålla att kostnadsbesparing­

ar på längre sikt uppkommer för statsverket till följd av den för kapten vid

fälttygkåren gällande högre pensionsåldern. Den utökning av antalet be­

ställningar vid fälttygkåren som jag sålunda föreslår anser jag böra kom­

penseras genom indragning av beställningar vid förband. Det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att efter förslag av arméchefen avgöra vid vilka förband

indragningarna skall ske. Jag anser mig således icke kunna biträda armé­

chefens förslag att vissa av de föreslagna beställningarna vid fälttygkåren

bör tillkomma utan att motsvarande antal beställningar vid förband indra­

ges eller tills vidare vakantsättes. Den föreslagna uppflyttningen av den

för chef för tygförvaltningsskolan avsedda beställningen anser jag befo­

gad. I övrigt räknar jag med att för stabstygofficerare och tygmästare skall

avses tre överstelöjtnants- och tio maj or sbeställningar. Härvid bör ett till

tygmästare nu utgående arvode indragas. — I fråga om kårens underoffice­

rare tillstyrker jag att, såsom utredningen föreslagit, nuvarande tygförvalta­

re och tygskrivare överföres till kåren såsom förvaltare (i några fall över­

gångsvis såsom tygförvaltare) respektive fanjunkare samt att fanjunkare i

övrigt skall avses såsom biträden åt vissa förbands tygförrådsförvaltare. Be­

ställningar för fanjunkare bör tillkomma i utbyte mot beställningar för för­

valtare eller genom överföring av fanjunkarbeställningar från förband.

Jag tillstyrker att för fanjunkare vid fälttygkåren fastställes en pensions­

ålder av 55 år. Antalet underofficersbeställningar vid kåren beräknar jag

i överensstämmelse med utredningens förslag, dock att ytterligare en för­

valtare bör avses för tygförvaltningsskolan samt, till följd av hittills med­

delade beslut rörande organisationen av stabs- och förvaltningstjänsten vid

vissa arméförband, antalet fanjunkare ökas med tre.

Mot utredningens förslag i fråga om utbildningen av fälttygkårens per­

sonal har jag icke funnit anledning till erinran. Jag räknar alltså med att

teknisk stabsofficer, som kommenderas till teknisk högskola, skall ha att

avge skuldförbindelse samt att den under studietiden ådragna skulden

skall avskrivas genom tjänstgöring i enlighet med föreslagna normer. För­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

157

svarets civilförvaltning bör bevaka statsverkets rätt på grund av ifråga­

varande förbindelser.

Tygtekniska kåren bör såsom föreslagits bestå av arméingenjörer och

mekanikerpersonal. Vid mina beräkningar av antalet beställningar för

arméingenjör samt dessas lönegradsplacering utgår jag från utredningens

förslag med den ändringen att fyra beställningar i A 23, avsedda för för­

band, bör utbytas mot beställningar i A 21 samt att av de av utredningen

i reglerad befordringsgång föreslagna beställningarna åtta hänföres till A 19

och sju till A 17. Jag räknar med att samtliga beställningar för armé­

direktör av 1. och 2. graden samt arméingenjör av 1. graden ävensom 15

av beställningarna för arméingenjör i A 21 uppföres såsom ordinarie. Då

jag i likhet med utredningen icke beräknar någon arméingenjörsbeställ-

ning för arméns fallskärmsjägarskola, bör vid skolan inrättas en civil

tjänst för driftingenjör i Ae 21. Inordnandet av verkstadschefer och drift­

ingenjörer vid arméns tygverkstäder i tygtekniska kåren anser jag skapa

förutsättningar för en kvalitativt god rekrytering till dessa befattningar. På

de skäl utredningen anfört föreslår jag att för armédirektörer av 1. och 2.

graden fastställes en pensionsålder av 65 år. Den som vid den nya orga­

nisationens ikraftträdande innehar armédirektörsbeställning bör dock äga

rätt att avgå vid nu gällande pensionsålder.

De av mig föreslagna sju arméingenjörerna i A 17 ävensom fem armé­

ingenjörer i reglerad befordringsgång bör avses för tjänstgöring vid

armétygförvaltningen, varvid motsvarande antal extra ordinarie tek­

niska tjänster vid verket bör indragas. Indragningen av tjänster i ver­

ket bör dock icke ske förrän erforderligt antal dylika arméingenjörer står

till förfogande. Detta beräknas icke vara fallet under de närmaste åren.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den takt i vilken

indragningarna skall ske. Tills vidare bör därför gälla att i det fall armé-

ingenjör som här avses placeras i befattning vid verket en häremot sva­

rande civil tjänst skall hållas vakant.

I likhet med utredningen utgår jag från att för antagning såsom armé-

ingenjör på aktiv stat skall fordras en grundkompetens motsvarande exa­

men från högre tekniskt läroverk (gymnasielinje). Den ytterligare utbild­

ning som erfordras för vissa lärarbefattningar m. m. bör meddelas veder­

börande genom kompletterande utbildning. Av denna anledning tillstyrker

jag att arméingenjör skall kunna kommenderas till studier vid teknisk

högskola. Jämväl i samband med denna utbildning bör tillämpas ett sys­

tem med skuldförbindelser på sätt utredningen föreslagit.

Arméingenjör, som efter fullgjord värnpliktstjänstgöring om 630 dagar

antages i tygtekniska kåren, bör inplaceras i reglerad befordringsgång, om­

fattande lönegraderna Af 12 under ett år, Ae 13 under två år samt Ae 15

för lid därefter.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Då jag anser mig böra fästa stor vikt vid att arméns verkstadschefer

besitter erfarenhet av civil verkstadsdrift tillstyrker jag den av utredningen

föreslagna anordningen att arméingenjör, som avses för placering i dylik

befattning, skall kunna beviljas tjänstledighet med C-avdrag under högst

två år för att praktisera vid större civilt företag inom verkstadsindustrien.

Vederbörande bör under tiden för tjänstledigheten erhålla stipendium med

1 200 kronor för år. Jag anser jämväl att ifrågavarande tid bör få till­

godoräknas för uppflyttning inom den reglerade befordringsgången. Frågor­

na om tillgodoräkning för löneklassuppflyttning och i pensionshänseende

torde få prövas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

De vägar som utredningen anvisat för att tillgodose försvarets behov

av högskoleutbildade tekniker anser jag väl värda att prövas. Jag biträder

alltså förslaget att arméingenjör skall beredas möjlighet att med statligt

stöd förvärva civilingenjörskompetens. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t

att på grundval av utredningens förslag meddela erforderliga bestämmel­

ser rörande ifrågavarande utbildning.

Kostnaderna för de lån som bör utgå under utbildningen samt för sti­

pendier åt arméingenjör föreslås av utredningen skola bestridas från ar­

méns avlöningsanslag. För egen del ansluter jag mig till statskontorets

uppfattning att lånen tills vidare bör utgå ur värnpliktslånefonden. Det

bör få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa en kostnadsram för ifråga­

varande låneverksamhet. Medel för stipendier bör bestridas i enlighet med

utredningens förslag.

I likhet med utredningen anser jag att det med hänsyn till pågående

omläggning av arméns verkstadsorganisation är ogörligt att nu taga slut­

lig ställning till mekanikerpersonalens omfattning och sammansättning.

Dessa frågor bör emellertid utredas så snart omständigheterna medger

det. I samband härmed bör förutsättningarna för en vidareutbildning av

ifrågavarande personal särskilt undersökas. Tills vidare utgår jag från

att nuvarande beställningar för tygverkmästare, tyghantverkare, armétek­

niker och furirer överföres till tygtekniska kåren med undantag av en

beställning för förste tyghantverkare, som enligt utredningens förslag skall

utbytas mot civil tjänst. Furirsbeställningarna bör emellertid omvandlas

till civilmilitära beställningar för biträdande armétekniker i Ae 8 eller Ae 7.

De tjänster och beställningar som jag beräknar erforderliga i den nya

organisationen bör inrättas från och med nästa budgetår. Jag utgår där­

vid från att sådana övergångsanordningar som utredningen förordat skall

få tillämpas i fråga om personal som icke kan eller icke önskar överföras

till beställning i den nya organisationen. Vissa tjänster och beställningar

bör därför övergångsvis få bibehållas utöver vederbörliga personalförteck­

ningar mot därav betingat vakanthållande. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att meddela de närmare bestämmelser för överföringen som

kan befinnas erforderliga. Kungl. Maj:t bör även bemyndigas att tillfäl­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

159

ligt byta ut högst tre beställningar för arméingenjör av 1. graden mot be­

ställningar för armédirektör av 1. eller 2. graden.

Såsom framgått av det föregående kommer viss kostnadsbesparing att

uppstå, sedan organisationen blivit helt genomförd. För nästa budgetår

utgår jag emellertid från i stort sett oförändrade kostnader. Dock medför

förslagets genomförande viss ändrad kostnadsfördelning mellan olika an­

slag.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående föreslagit i fråga om

personal för tygförvaltningstjänsten vid armén.

[3] Rationaliserings verksamhet och andra organisationsförändringar

inom försvaret

Liksom skett tidigare år torde i detta sammanhang böra lämnas en

översikt av det aktuella läget beträffande den rationaliseringsverksamhet

inom försvaret, som bedrives genom statens organisationsnämnds försorg.

Vidare torde få lämnas en redogörelse för organisationsändringar på grund

av beslutade sammanslagningar och förändringar av vissa förband och

skolor m. m. Vidare synes det lämpligt att i korthet redogöra för den verk­

samhet, som bedrivits av försvarets personalnämnd (jfr prop. 1957:110,

s. 101—103) och organisationsnämnden för militärmusiken (jfr prop.

1957: 110, s. 103).

Vid anmälan av propositionen 1957:110 (s. 96 f.) berördes den fort­

löpande översyn av stabs- och förvaltningstjänsten i fred vid arméns för­

band, som verkställes av organisationsnämnden. Denna översyn har i

första hand till ändamål att klarlägga behovet av jämkningar — inom

ramen för fastställda personalstater — såväl i organisationen som be­

träffande personal för olika berörda verksamhetsområden. Efter förslag,

som chefen för armén på grundval av en av nämnden gjord principutred­

ning avgivit i samråd med nämnden, har Kungl. Maj:t i brev den 18 no­

vember 1955 meddelat allmänna bestämmelser om ändringar i organisa­

tionen av stabs- och förvaltningstjänsten m. m. vid arméns förband. Änd­

ringarna skall enligt dessa bestämmelser successivt genomföras vid de

olika förbanden, sedan organisationsnämnden verkställt kompletterande

undersökningar vid vederbörande förband.

Till nyssnämnda proposition anmäldes att Kungl. Maj :t under 1956 och

januari 1957, på grundval av förslag från chefen för armén i samråd med

organisationsnämnden, fastställt ändrad organisation av stabs- och för­

valtningstjänsten vid vissa i propositionen (s. 96 f.) angivna förband m. m.

Senare under 1957 och under januari 1958 har Kungl. Maj:t, efter det orga­

nisationsnämnden verkställt kompletterande undersökningar och chefen

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

för armén i samråd med nämnden avgivit på undersökningarna grundade

förslag, meddelat beslut i nämnda hänseende beträffande följande förband

och skolor m. m„ nämligen Gotlands infanteriregemente med Göta pansar-

livgardes kompani på Gotland, Göta pansarlivgarde med pansartruppernas

kadettskola, Skånska pansarregementet, Svea artilleriregemente, Göta ar­

tilleriregemente med arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola, Norr­

lands artilleriregemente, Gotlands artillerikår med Östgöta luftvärnsrege-

mentes batteri på Gotland, Bodens artilleriregemente, Bergslagens artilleri­

regemente med artilleriskjutskolan, Karlsborgs luftvärnsregemente med ar­

méns fallskärmsjägarskola, Roslagens luftvärnsregemente med luftvärns-

skjutskolan, Skånska luftvärnskåren, Sundsvalls luftvärnskår, Göteborgs

luftvärnskår, Luleå luftvärnskår samt Göta ingenjörkår och Bodens ingen­

jörkår.

I propositionen 1955: 110 (s. 3 ff.) erinrades om förslag till vissa änd­

ringar i arméns organisation, som framlagts av chefen för armén, avse­

ende bland annat omorganisation av Norrlands dragonregemente, Livrege­

mentets husarer och Livgardesskvadronen samt vissa förändringar beträf­

fande Upplands regemente, Södermanlands pansarregemente, dåvarande

Svea ingenjörkår, Signalregementet och arméns signalskola. Sedan riks­

dagen meddelat principbeslut angående de berörda organisationsändring-

arna utfärdade Kungl. Maj :t — såsom framgår av redogörelse i prop.

1957: 110 (s. 97) — under år 1956 provisoriska bestämmelser om organisa­

tion av stabs- och förvaltningstjänsten vid Skaraborgs pansarregemente

med Livregementets husarer och Signalregementets kompani i Skövde, vid

Livgardesskvadronen med Stockholms stabskompani, vid det nybildade

Södermanlands regemente (I 10) med arméns motorskola, vid det nybil­

dade Upplands signalregemente med arméns signalskola och signaltrup­

pernas kadettskola samt vid Uppsala—Västerås försvarsområdesstab. I

detta sammanhang må vidare erinras om att i samma proposition anmäl­

des Kungl. Maj :ts beslut den 22 februari 1957 om organisation av Norr­

bottens pansarbataljon samt om pansarbataljonens och Norrlands signal­

bataljons samordnande i administrativt hänseende med Norrbottens rege­

mente. Sedermera har Kungl. Maj :t, efter förslag av chefen för armén i

samråd med organisationsnämnden, i maj 1957 meddelat föreskrifter dels

om gemensam truppregistreringsmyndighet för Svea livgarde och Liv­

gardesskvadronen samt om avveckling av Livgardesskvadronens mobilise-

ringsavdelning, dels om viss ändring av organisationen av stabs- och för­

valtningstjänsten vid Svea livgarde. Vidare har Kungl. Maj :t, efter förslag

av arméchefen, den 7 februari 1958 dels fastställt organisation av det till

bataljon med benämning Norrlands dragoner (K 4) ombildade kavalleri­

regementet, dels meddelat provisoriska bestämmelser om organisationen av

stabs- och förvaltningstjänsten vid Västerbottens regemente med Norrlands

dragoner och kavalleriets kadettskola.

161

Organisationsnämnden har verkställt kompletterande undersökningar

och avgivit därpå grundade förslag till chefen för armén beträffande Skara­

borgs pansarregemente med Livregementets husarer och Signalregementets

kompani i Skövde samt Svea ingenjörregemente med arméns fältarbets­

skola.

Av Kungl. Maj :t genom brev den 15 juni 1956 fastställd ändrad orga­

nisation av stabs- och förvaltningstjänsten m. m. i fred vid Karlskrona för­

svarsområde och Blekinge kustartilleriförsvar har successivt genomförts

i samråd med och under medverkan av nämnden. Av Kungl. Maj :t anbe­

fallda försök med en för vissa av marinens myndigheter i Karlskrona ge­

mensam kassa, vilka påbörjades den 1 februari 1957, beräknas emellertid

behöva pågå under ytterligare något år, innan slutlig ställning kan tagas

till kassans organisation och personalbehov.

Ett av chefen för marinen avgivet, på grundval av organisationsnämn-

dens kompletterande undersökningar uppgjort förslag till organisation av

stabs- och förvaltningstjänsten vid Vaxholms försvarsområde och Stock­

holms kustartilleriförsvar är för närvarande under beredning inom för­

svarsdepartementet.

Undersökningar genom organisationsnämndens försorg pågår vid flot­

tans skolor i Karlskrona, vid flottans centrala personalorganisation för

underofficerare, underbefäl och meniga samt vid marinstaben, såvitt an­

går expeditionstjänsten inom staben, varjämte vissa kompletterande un­

dersökningar, huvudsakligen berörande förrådst jänsten, pågår vid inten­

dentur- och sjukvårdsförvaltningen inom marinkommando Syd. Dessa un­

dersökningar beräknas vara slutförda före utgången av juni 1958.

Vid flygvapnet beräknas undersökningar beträffande flottilj organisa­

tionen kunna igångsättas under första hälften av år 1958.

Den fortlöpande rationaliseringsverksamheten och andra organisations­

förändringar efter den 22 februari 1957 har bland annat medfört betydande

besparingar av lönemedel. I detta sammanhang torde sålunda följande

personalförändringar böra redovisas. Extra ordinarie och extra tjänster

har kunnat indragas för 19 biträden för skriv- och kontorsgöromål, därav

3 deltidstjänstgörande och 7 extra, samt för 1 stallföreståndare i Ae 9, 4

remontryttare i Ae 8, 5 remontdressörer, varav 3 i Ae 8 och 2 i Ag 8, 1

vaktmästare i Ae 7, 1 eldare av 1. klass i Ae 7 och 1 bilförare i Ag 7.

Vidare har 2 ordinarie tjänster för kontorsbiträde samt 3 arvodesbefatt-

ningar för pensionerad personal i A: 24 och 26 i A: 16 kunnat indragas,

varjämte 2 heltidstjänster för biträde för skriv- och kontorsgöromål om­

vandlats till halvtidstjänster. Besparingen av lönemedel genom dessa in­

dragningar av tjänster m. m. beräknas till ungefär 545 000 kronor. De

tjänster, som kan indragas vid uppkommande ledighet, utgöres av tjäns­

ter för 8 förrådsförmän i Ae 9, 16 förrådsmän i Ae 7, 1 garageförman i Ag 9,

6 remontdressörer, varav 1 i Ae 8 och 5 i Ag 8, 3 kanslibiträden i Ae 7,

11

—89

58

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

162

Kiingl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål och ett kontorsbiträde. Bespa­

ringarna av lönemedel beräknas till cirka 390 000 kronor. Ä andra sidan

har det befunnits ofrånkomligt att inrätta vissa nya tjänster, nämligen 1

för maskinist i Ae 9, 1 för förrådsförman i Ae 9, 1 för reparatör i Ae 8,

1 för förrådsman i Ae 7, 2 för kanslibiträde i Ae 7 och 10 för biträde för

skriv- och kontorsgöromål, varav 4 med halvtidstjänstgöring. Vidare har

inrättats 2 arvodesbefattningar för pensionerad personal i A: 16. De sam­

manlagda avlöningskostnaderna härför beräknas uppgå till ungefär 150 000

kronor.

Möjligheterna att besluta om organisationsändringar med tillämpning

under budgetåret 1958/59 beträffande de förband m. m., i fråga om vilka

förslag framdeles inkommer till Kungl. Maj:t, bör tillvaratagas. Jag för­

utsätter därför att — liksom varit fallet för innevarande och tidigare bud­

getår — Kungl. Maj:t jämväl för budgetåret 1958/59 skall äga vidtaga

de jämkningar i fråga om personalorganisationen, som blir erforderliga

med anledning av beslut om organisationsändring, givetvis dock alltjämt

icke såvitt avser personalstaterna för ordinarie personal, samt bereda sär­

skild ersättning åt personal, som med bibehållen löneställning bestrider

göromål vilka vid ny organisation ankommer på innehavare av högre

tjänst.

Vid anmälan av propositionen 1957: 110 (s. 99 ff.) upptogs till sär­

skild behandling frågan om arméns rid- och körskolas förläggning. Det an­

fördes därvid bland annat att från civila intressenter framkommit starka

önskemål om samordning av den civila och den militära rid- och körut-

bildningen och att utfästelser gjorts från de civila intressenterna att under

en tid av fem år täcka de till ett årligt belopp av 150 000 kronor beräk­

nade merkostnaderna för rid- och körskolans förläggning till Strömsholm

och statsverkets extra kostnader för civila kurser vid skolan. Med hänsyn

därtill ansåg sig föredragande departementschefen kunna tillstyrka att rid-

och körskolan tills vidare kvarlåge i Strömsholm. Det förutsattes få an­

komma på Kungl. Maj:t att besluta om skolans organisation m. m. Till

vad sålunda föreslagits har riksdagen (rskr. 1957:257) i enlighet med

statsutskottets hemställan (SU 1957:99) lämnat sitt medgivande. I an­

slutning härtill har Kungl. Maj :t i särskilda brev den 6 juni 1957 med­

delat dels vissa bestämmelser om rid- och körskolan, om avveckling av

Utnäslöts remontdepå och om fördelning av arméns remonter, dels pro­

visoriska bestämmelser angående organisation av rid- och körskolan

m. m. att tillämpas med början den 1 juli 1957 i avvaktan på att slutlig

organisation fastställes efter undersökningar genom organisationsnämn-

dens försorg. I propositionen uttalades vidare att skolans bibehållande

i Strömsholm aktualiserade vissa personalindragningar vid Norrlands

dragonregemente. Denna fråga förutsattes få prövas i samband med att

den nya organisation, som betingades av regementets omvandling till batal­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

163

jon, fastställdes av Kungl. Maj :t. Resultatet skulle anmälas till 1958 års

riksdag. Såsom tidigare omnämnts har Kungl. Maj:t numera fastställt

organisation av Norrlands dragoner samt meddelat provisoriska bestäm­

melser om organisation av stabs- och förvaltningstjänsten m. m. vid Väs­

terbottens regemente med Norrlands dragoner och kavalleriets kadettskola.

Sistnämnda beslut innebär, bland annat, att av 13 tjänster för remont-

ryttare i Ae 8, vilka finns uppförda på kavalleriets stat och vilka av che­

fen för armén tilldelats Norrlands dragonregemente, fyra tjänster kan in­

dragas. En av dessa tjänster är för närvarande vakant. Återstående nio

tjänster skall omvandlas till tjänster för remontdressör i samma lönegrad

och överföras till Norrlands dragoner.

I prop. 1957: 110 (s. 103 f.) redogjorde dåvarande chefen för försvars­

departementet för det påbörjade genomförandet av de av 1956 års riks­

dag beslutade ändringarna i försvarets musikorganisation. Den nämnd

— organisationsnämnden för militärmusiken — som har till

uppgift att handlägga frågor rörande militärmusikens omorganisation, har

lämnat redogörelser för sin verksamhet fram till den 1 mars 1958. Härav

framgår bland annat att de 26 musikkårerna i den nya organisationen

uppsatts från och med den 1 april 1957. Då antalet musikkårer genom

omorganisationen minskats med 17, har ungefär en tredjedel av musik­

personalen måst byta stationeringsort. Personalomflyttningarna har verk­

ställts under andra kvartalet 1957. I samband med omorganisationen har

ett stort antal militärmusiker befordrats. Av dem som före omorganisa­

tionen var musiksergeanter (motsvarande) på stat har sålunda ett antal

motsvarande 78 % erhållit högre beställning medan av musikfurirerna

64 % befordrats till sergeanter (motsvarande). Samtlig musikpersonal

med undantag av tio musikdirektörer har kunnat rymmas inom den nya

organisationen. Kungl. Maj :t har genom beslut den 29 mars 1957 överfört

tio musikdirektörer till övergångsstat och har sedermera beslutat om deras

arbetsuppgifter. Härvid har fem musikdirektörer erhållit arbetsuppgifter

som huvudsakligen hänför sig till det civila musiklivet. Två av de till

övergångsstat överförda musikdirektörerna har senare erhållit avsked med

pension.

Med stöd av riksdagens bemyndigande har Kungl. Maj :t den 25 okto­

ber 1957 meddelat bestämmelser enligt vilka särskild ekiperingsersättning

må utgå till musikdirektörer och musikunderofficerare, som i samband

med omorganisationen överflyttats från en försvarsgren till en annan.

Organisationsnämnden har gjort beräkningar av behovet av musik­

instrument i den nya organisationen, varvid konstaterats att betydande

brister föreligger. För inköp av musikinstrument, huvudsakligen sådana

som tidigare icke ingått i musikkårernas stämbesättning, hade intill den

1 mars 1958 i runt tal 315 000 kronor av för särskild engångsanskaffning

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

beviljade medel tagits i anspråk. Ytterligare inköp under innevarande bud­

getår har planerats. Vidare har fördelning av i den gamla musikorganisa­

tionen ingående materiel påbörjats.

Planeringen av lokaler för den nya organisationens musikkårer har full­

bordats. Ehuru flertalet musikkårer saknar ändamålsenliga lokaler, har

i brist på medel om- och tillbyggnad av musiklokaler kunnat igångsättas

endast vid ett förband.

För att omskola militärmusiker till de nya instrument som numera skall

ingå i organisationen har särskilda åtgärder vidtagits. Sålunda har stråk­

instrumentutbildning för militärmusiker igångsatts vid Värmlands rege­

mente hösten 1957 under ledning av en till övergångsstat överförd musik­

direktör. Vidare har Kungl. Maj :t medgivit att särskilda utbildningskom-

menderingar i viss utsträckning får ske.

Ridutbildning för den beridna delen av arméns musikkår i Stockholm

har organiserats. För musikpersonalens militär- och musikutbildning

m. m. pågår utarbetande av planer. Avsikten är att utbildningsverksam­

heten i enlighet med av statsmakterna beslutade riktlinjer skall — åt­

minstone försöksvis — igångsättas från och med hösten 1958.

Nämnden räknar med att i slutet av innevarande år kunna utarbeta

förslag till militärmusikreglemente, avsett att ersätta nuvarande proviso­

riska reglemente .

Försvarets personalnämnd har i skrivelse den 12 februari 1958

lämnat en redogörelse för sin verksamhet sedan februari 1957 (jfr prop.

1957: 110, s. 101 ff.). Av redogörelsen inhämtas i huvudsak följande.

Arbetet med omplacering av övertalig personal inom försvaret har fort­

satt, varvid nämnden fortlöpande uppehållit kontakt med myndigheter och

personalorganisationer.

Den beslutade organisationsförändring, som medfört de största över-

talighetsproblemen, är indragningen av remontdepåerna. Möjligheter har

skapats för övertaliga remontdressörer, remontryttare och hästskötare att

efter provtjänstgöring vinna anställning inom fångvården. I syfte att un­

derlätta övergången till sådan anställning har Kungl. Maj :t, på föranstal­

tande av nämnden, den 15 mars 1957 meddelat vissa bestämmelser beträf­

fande innehavare av tjänster för remontdressör, remontryttare och häst­

skötare vid försvaret, vilka till följd av organisationsförändringar entledigas

från innehavande tjänster och därefter anställes inom fångvården. Be­

stämmelserna innebär att sådan tjänsteman, som vid entledigande inne­

har extra ordinarie tjänst, i sin anställning vid fångvården skall bibehållas

vid denna anställningsform samt att extra personal i rekryteringsgrad må

placeras i samma lönegrad, som är åsatt motsvarande extra ordinarie eller

ordinarie tjänst, därest vederbörande kan tillgodoräkna en sammanlagd

anställningstid i statens tjänst av minst 18 månader.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 110 år 1958

165

Från Gudhems remontdepå, som nedlades den 30 juni 1957, har 22 an-

ställningshavare övergått till anställning — tills vidare dock endast provi­

sorisk —- vid den anstalt för alkoholmissbrukare, som enligt beslut av

1957 års riksdag förlägges till Gudhem. Ifrågavarande anställningshava-

res tjänster är dock alltjämt redovisade på försvarets personalförteck­

ningar, men lönen till anställningshavarna belastar icke fjärde huvud­

titeln. Av övriga anställningshavare har 1 beretts annan anställning inom

försvaret, 5 erhållit anställning inom fångvården, 1 anställts vid statens

järnvägar och 5 fått avsked med förtidspension eller erhållit ersättning

enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1956 om särskilda

förmåner för viss övertalig personal vid försvaret.

Från Herrevadsklosters remontdepå har 26 personer omplacerats till

fångvården, 20 överförts till annan tjänst inom försvaret, 1 anställts vid

statens järnvägar, 1 erhållit anställning inom privat verksamhet samt 6

tillerkänts med förtidspension jämförlig förmån eller ersättning enligt

förenämnda brev den 29 juni 1956.

Övertalig personal vid Utnäslöts remontdepå har kunnat överföras till

arméns rid- och körskola i Strömsholm.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 december 1956 angående organisa­

tion av stabs- och förvaltningstjänsten vid Livgardessltvadronen med

Stockholms stabskompani föreskrevs bland annat, att 6 tjänster skulle

indragas från och med den 1 juli 1957 och att 15 tjänster skulle indragas

vid uppkommande ledighet. Vidare föreskrevs att det skulle ankomma

på nämnden att verka för att sistberörda övergångsvis kvarstående per­

sonal omplacerades till annan statlig tjänst. Av ifrågavarande 21 anställ­

ningshavare har alla utom en, vilken hösten 1958 uppnår pensionerings-

periodens nedre gräns, kunnat beredas annan statsanställning.

Genom omorganisation av arméns underofficersskola har 4 anställnings­

havare blivit övertaliga. Dessa har omplacerats till annan tjänst inom

försvaret. De genom omorganisation av krigsskolan övertaliga 11 anställ­

ningshavarna har likaledes erhållit annan anställning, av vilka 7 inom för­

svaret.

I huvudsak samtliga anställningshavare, som blivit övertaliga med an­

ledning av den av 1956 års riksdag beslutade omorganisationen av den

regionala och lokala fastighetsförvaltningen, har tills vidare kunnat bibe­

hållas inom fortifikationsförvaltningens verksamhetsområde. Endast i ett

fåtal fall har ersättningar enligt förberörda brev den 29 juni 1956 utgått.

Omorganisationen av Blekinge kustarlilleriförsvar har slutförts, varvid

all övertalig personal kunnat omplaceras.

Den fortlöpande omorganisationen av stabs- och förvaltningstjänsten

vid arméns truppförband har hittills medfört allenast ett fatal övertaliga

per förband. Uppkommande omplaccringsfrågor har i regel lösts genom

166

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 år 1958

överläggningar mellan vederbörande militära myndigheter och arbetsmark-

nadsorganen samt personalorganisationerna.

De övertalighetsproblem, som uppstått genom riksdagens beslut om in­

dragning av Upplands regemente och därmed sammanhängande organisa­

tionsförändringar, har kunnat lösas utan att nämnden behövt ingripa i

större utsträckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

167

Avd. III: Anslag på driftbudgeten

[4] Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar

Anslag

Nettoutgift

1956/57 ............................................ 2 800 000

2 914 735

1957/58 (statsliggaren s. 170)

3 020 000

1958/59 (förslag) ..................... 6 550 000

1 årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 8) har Kungl. Maj :t före­

slagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Forti-

fikationsförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1958/59 beräkna ett för­

slagsanslag av 3 020 000 kronor.

FÖRSLAG RÖRANDE FORTIFIKATIONS FÖRVALTNINGENS

OCH FORTIFIKATIONSKÅRENS ORGANISATION

Den 25 februari 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt fortifikationsförvalt-

ningen att verkställa fortsatt utredning rörande den regionala och lokala

fastighetsförvaltningen inom försvaret och därmed sammanhängande spörs­

mål samt att på grundval av utredningen avge förslag i fråga om den när­

mare utformningen av organisationen och personaluppsättningen vid de

fastighetsförvaltande organen i såväl regional och lokal som central in­

stans.

På grundval av förslag från fortifikationsförvaltningen hemställde min

företrädare i ämbetet vid anmälan av propositionen 1956: 110, att den

regionala och lokala fastighetsförvaltningen skulle omorganiseras efter i

huvudsak de riktlinjer, som angavs i propositionen. Riksdagen beslöt i en­

lighet med denna hemställan (rd. skr. 1956: 279). Den nya organisatio­

nen har varit i tillämpning sedan den 17 juni 1957.

Till fullföljande av Kungl. Maj :ts uppdrag har fortifikationsförvalt­

ningen i skrivelse den 28 december 1957 framlagt förslag till ändrad orga­

nisation av fastighetsförvaltningen i central instans. Samtidigt har forti­

fikationsförvaltningen efter samråd med cheferna för armén, försvarssta­

ben och fortifikationskåren framlagt förslag till ändrad sammansättning

av fortifikationskåren.

Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, samt försvå-

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

rets civilförvaltning, arinéintendenturförvaltningen, försvarets förvaltnings-

direktion, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

statens lönenämnd, försvarets civila tjänstemannaförbund, svenska arki­

tekters riksförbund, statsverkens ingenjörsförbund, svenska byggnadsin­

genjörers riksförbund, Sveriges arbetsledareförbund, svenska officersför-

bundet, svenska underofficersförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund och

Sveriges akademikers centralorganisation.

FORTIFIKATIONSFÖRVALTNINGENS ORGANISATION

Nuvarande organisation m. m.

Genom statsmakternas år 1947 fattade beslut (prop. 142, rd. skr. 199)

sammanfördes till fortifikationsförvaltningen fortifikations- och byggnads­

verksamhet, som dittills ålegat fyra skilda förvaltningsmyndigheter, näm­

ligen arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen, flygförvalt­

ningen och försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Till fortifikationsför­

valtningen hänfördes dock icke frågor rörande nybyggnad och underhåll

av flygfält eller anskaffning av mark för flygfält. Den centrala organisa­

tionen uppbyggdes med den utgångspunkten att nybyggnadsverksamheten

under de närmaste 5 å 6 åren komme att omfatta cirka 30 miljoner kro­

nor per år. Avsikten var vidare, att tyngdpunkten i underhållsorganisa-

tionen skulle förläggas till de underlydande myndigheterna och att dessa

skulle tillföras för ändamålet erforderlig expertis.

Fortifikationsförvaltningen är sammansatt av en befästningsbyrå, vars

chef är chefen för fortifikationskåren, en kasernbyrå, vars chef är en civil

byråchef, en byggnadsbyrå, vars chef är en civil byggnadschef, en admi­

nistrativ byrå, vars chef är ett krigsråd, en chefsexpedition med bibliotek,

vilken förestås av en regementsofficer vid fortifikationskåren, ett bered-

skapskontor, vilket står under ledning av den av cheferna för befästnings-,

kasern- och byggnadsbyråerna, vilken Kungl. Maj :t därtill förordnar, samt

ett förrådskontrollkontor, vilket förestås av en pensionerad officer i ar-

vodesbefattning. Chefsexpeditionen är tillika chefens för fortifikations­

kåren expedition. Av byråerna indelas befästningsbyrån i en mobilise-

ringssektion med befästningsarkiv, en underhålls- och nyanläggningssek-

tion, en forsknings- och försökssektion, en konstruktionssektion samt en

bergrumsplanläggningssektion, kasernbyrån i en utredningssektion, en un-

derhållssektion, en specialsektion, en bostadssektion och en statistisk sek­

tion med ritningsarkiv, byggnadsbyrån i en arkitekt- och konstruktions­

sektion, en väg- och vattenbyggnadssektion, en värmesektion, en elektro-

sektion, en arbetssektion och en upphandlingssektion samt administrativa

byrån i en marksektion med arkiv, en domänsektion, en kanslisektion, ett

personalkontor och en kameralsektion med kassa. Beträffande arbetsupp­

169

gifterna och deras fördelning mellan ämbetsverkets organisatoriska en­

heter torde jag få hänvisa till instruktionen för fortifikationsförvaltningen

(SFS 1948: 165), ämbetsverkets arbetsordning samt en till fortifikations-

förvaltningens nämnda skrivelse den 28 december 1957 såsom bilaga fogad

redogörelse.

Erfarenheter av nuvarande organisation

Fortifikationsförvaltningen anför olika omständigheter, som tyngt verk­

samheten och bidragit till att handläggningen av ärendena fördröjts och

arbetsbalans uppkommit. I sådan riktning har främst verkat, att nybygg­

nadsvolymen blivit väsentligt större än den som varit normgivande vid

organisationens uppbyggande, att undex-hållsuppgifterna i motsvarande

mån ökat ävensom att — för administrativa byråns del — markanskaff­

ningen och markförsäljningen samt skilda administrativa uppgifter avse­

värt ökat i omfattning. Såsom exempel anföres att nybyggnadsvolymen,

som för budgetåret 1948/49 utgjorde 48 miljoner kronor, under de tre

senaste budgetåren, bortsett från anslag för beredskapsarbeten och andra

arbeten, som utförts för annan myndighets räkning, utgjort genomsnitt­

ligt 85 miljoner kronor, medan underhållskostnaderna, som budgetåret

1948/49 uppgick till 25 miljoner kronor, de tre senaste budgetåren genom­

snittligt varit 55 miljoner kronor. Vidare nämnes, att ämbetsverket utfört

byggnadsarbeten för annan myndighets räkning — beredskapsarbeten m.m.

— till en kostnad, som för de tre senaste budgetåren utgjort genomsnitt­

ligt 18 miljoner kronor medan motsvarande belopp för budgetåret 1948/49

var 2,2 miljoner kronor. Nämnda siffror avser de faktiska investerings-

och underhållskostnaderna, omräknade till prisläget den 1 januari 1957

respektive februari 1957 med utnyttjande av byggnadsstyrelsens byggnads-

kostnads- och underhållskostnadsindex.

Utökningen av byggnadsvolymen och av förvaltningsverksamheten har

medfört — anför fortifikationsförvaltningen vidare —- att ämbetsverkets

byråchefer fått en arbetsbörda, som icke varit förutsedd. För att under­

lätta för byråcheferna att ägna erforderlig tid åt viktiga planerings- och

samordningsfrågor har sektionscheferna, där så varit lämpligt, tillagts eko­

nomiska befogenheter och jämväl i övrigt givits en självständig ställning.

Det oaktat har omfattningen och mångfalden av byråchefernas göromål

varit sådan, att enligt ämbetsverkets mening ogynnsamma återverkningar

uppstått. Det bortfall av arbetsuppgifter, som följer av den nya regionala

och lokala organisationen, beräknas icke leda till någon egentlig minskning

av byråchefernas arbetsbörda.

Fortifikationsförvaltningen anför vidare följande:

Enligt ämbetsverkets instruktion handlägges å kasernbyrån ärenden,

som angår fastställande av situationsplaner och huvudritningar för ny­

byggnad samt om- och tillbyggnad av kaserner och andra husbyggnader

ävensom av hamnar, dockor, kajer, pirar, vatten-och elektricitetsverk, skjut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

banor, motorkörbanor och dylika specialbyggnader, medan liuvudritning-

arna ävensom arbets- och detaljritningar med tillhörande beskrivningar

samt kostnadsberäkningar för nyssnämnda nybyggnader samt om- och till-

by§Snacler utarbetas av byggnadsbyrån. Även för större underhållsarbeten

upprättas ritningar m. m. inom byggnadsbyrån. På husbyggnads- och an-

läggningssidan sker sålunda en uppdelning av göromålen på skilda byråer.

Detta innebär, att chefen för kasernbyrån, som under verkschefen är an­

svarig för medelsförvaltningen och för utarbetandet av ämbetsverkets

förslag till anslagsäskanden på ifrågavarande område, icke har möjlighet

att fortlöpande följa och vid behov påverka inriktningen av ett projekte­

ringsarbete. I fråga om planläggning och konstruktion av befästningar

samt av anläggningar i berg för verkstäder, förråd, förvaring av fartyg och

flygplan m. m. är förhållandet ett annat, i det att befästningsbyrån ensam

handlägger dessa frågor i deras olika skeden med undantag allenast för

väg- och vattenbyggnadstekniska, VVS-tekniska och elektrotekniska ut­

redningar, vilka enligt instruktionen utföres av byggnadsbyrån. Fortifika-

tionsförvaltningen, som sålunda har erfarenhet av olika organisationsfor­

mer i vad angår projektering av husbyggnader m. m., å ena sidan, och

befästningsanläggningar, å andra sidan, har kommit till den uppfattningen,

att projekteringsarbetet för viss typ av anläggningar så långt möjligt bör

sammanhållas inom en och samma organisationsenhet, enär härigenom en­

hetlighet i handläggningen främjas och dubbelarbete undvikes.

Beträffande befästningsbyråns projektering av bergrumsanläggningar

må emellertid framhållas, att arbetsuppgifterna även efter inrättandet år

1950 av en särskild bergrumsplanläggningssektion varit så omfattande att

de för att kunna lösas tillfredsställande måst fördelas mellan flera av by­

råns sektioner. För närvarande utföres sålunda projektering av bergrums­

anläggningar inom såväl bergrumsplanläggningssektionen som underhålls-

och nyanläggningssektionen samt mobiliseringssektionen. Detta har givet­

vis medfört svårigheter att överblicka och samordna projekteringsverk-

samheten.-------- — Administrativa byrån har långt mera omfattande ar­

betsuppgifter än dem, som vanligen åvilar en administrativ byrå inom

statsförvaltningen. Å byrån handlägges nämligen icke blott kansli- och

allmänt administrativa ärenden (kanslisektionen), personalärenden (per­

sonalkontoret) och kameralärenden (kameralsektionen) utan även mark­

förvärv och markförsäljningar för hela försvaret, utom beträffande flyg­

fält, och rättslig vård av försvarets hela fastighetsbestånd med samma un­

dantag (marksektionen) samt praktisk vård av övnings- och skjutfält

(domänsektionen). Nämnda förhållande har medfört att byrån, vars ar­

betsuppgifter — frånsett vissa kameral- och personalärenden — är föga

rutinbetonade, blivit särdeles svårbemästrad.

Med hänsyn till den ansvällning av byråns arbetsuppgifter, som inträffat

sedan 1948, har - såsom förut angivits — dels byråns fastighetssektion

försöksvis uppdelats i en marksektion och en domänsektion och dels ur

kanslisektionen utbrutits ett särskilt personalkontor. De till de nya orga­

nisationsenheterna hörande arbetsuppgifterna har härigenom kunnat hand­

läggas enklare och snabbare. Då några olägenheter av organisationsänd-

ringarna icke uppkommit måste erfarenheterna betecknas såsom odelat

goda. Det ligger dock i sakens natur, att ändringarna icke kunnat leda till

någon avlastning av byråchefens arbetsbörda. Vid byrån har handlägg­

ningen av ett flertal spörsmål av stor vikt och omfattning måst tills vidare

skjutas på framtiden.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

171

Huvuddragen av föreslagna organisationsändringar

Fortifikationsförvaltningen uttalar, att den nya regionala och lokala

organisationen kommer att ställa ökade krav på ändamålsenlig och förut­

seende planläggning i central instans för att bästa ekonomiska resultat

skall kunna utvinnas. För att verksamheten skall kunna bedrivas tillfreds­

ställande anser fortifikationsförvaltningen ofrånkomligt att vissa åtgärder

vidtages för omfördelning av arbetsuppgifterna på byråchefsnivå.

Fortifikationsförvaltningen, som icke funnit anledning föreslå ändring

av den nuvarande organisatoriska gränsen mellan planläggningen av å ena

sidan anläggningar å befästningars delfond av försvarets fastighetsfond

och å andra sidan anläggningar å försvarsgrenarnas delfonder av samma

fond, föreslår att projekteringsverksamheten med angivna gränsdragning

hänföres till en befästningsavdelning och en kasernavdelning. Vidare före­

slås att VVS-teknisk, elektroteknisk samt väg- och vattenbyggnadsteknisk

och viss annan expertis sammanföres i en särskild avdelning, bgggnads-

avdelningen, med uppgift att såsom konsultorgan betjäna befästnings- och

kasernavdelningarna.

Ämbetsverket framhåller, att den allt snabbare utvecklingen av bygg­

nadstekniken framtvingar ökade krav på smidig anpassning av byggnads­

sätt och standard efter de olika ändamål, som skall betjänas. Oavlåtlig

uppmärksamhet behöver sålunda under projekteringsarbetet ägnas samord­

ningen av behov och byggnadssätt. För att skapa förutsättningar för en

sådan samordning föreslår fortifikationsförvaltningen, att arkitekt- och

konstruktionssektionen utbrytes ur den nuvarande byggnadsbyrån och in­

lemmas i kasernavdelningen. I denna avdelning bör härjämte ingå en ut­

redningssektion såsom organ för behovsutredningar och en underhållssek-

tion för frågor rörande underhåll av husbyggnader, bostäder m. m., under-

hållsstatistik och byggnadsredovisning samt hyresfrågor ävensom en ex­

pedition. Förslaget innebär, att arbetsuppgifterna vid kasernbyråns bo-

stadssektion överföres till kasernavdelningens underhållssektion och att

specialsektionen uppgår i utredningssektionen.

För att säkerställa en enhetlig ledning av projekteringsverksamheten i

vad avser befästningsanläggningar (bergrum) föreslår fortifikationsför­

valtningen inrättande av en — i befästningsavdelningen ingående — an-

läggningsbyrå, till vilken även bör hänföras underhåll av dylika anlägg­

ningar. Fortifikationsförvaltningen uttalar att det är av avgörande bety­

delse för befästningsverksamhetens fungerande vid krigsutbrott eller skärpt

utrikespolitiskt läge hur planeringsuppgifterna handhaves under normala

förhållanden. Ämbetsverket anser det nödvändigt att dessa uppgifter sam-

manhålles i en särskild enbet under direkt ledning av en högt kvalificerad

fortifikationsofficer. I befästningsavdelningen bör därför vidare ingå en

planeringsbyrå. Till avdelningen bör slutligen höra en fristående forsk-

ningssektion samt en expedition.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

I byggnadsavdelningen föreslås ingå ett värmekontor, ett elektrokontor

och ett väg- och vattenbyggnadskontor, det senare inrymmande organ för

konstruktioner av vatten- och avloppsanläggningar, oljelagringsinstallatio-

ner och vägar samt för markundersökningar. Genom inrättandet av väg-

och vattenbyggnadskontoret sammanföres arbetsuppgifter, som för närva­

rande är fördelade på befästnings-, kasern- och byggnadsbyråerna. I bygg­

nadsavdelningen bör även ingå en byggnadssektion för ombesörjande av

entreprenering och prisgranskning samt besiktningar ävensom handha-

vande av den nybyggnadsverksamhet, som alltjämt skall åvila fortifika-

tionsförvaltningen. Vidare föreslås en avdelningschefen direkt underställd

planeringsdetalj för samordning av planläggningsverksamheten, handlägg­

ning av arbetsmarknadsfrågor och centrala utredningar. Slutligen bör

finnas en inköpssektion och en expedition. Byggnadsavdelningen skall —

genom förmedling av överinspektörer — ha överinseende över de regio­

nala och lokala organens byggnadsverksamhet samt vid behov lämna råd

och vägledning i frågor, som angår nybyggnadsverksamheten.

För handläggning av samtliga frågor rörande anskaffning och försälj­

ning av markområden, rättslig vård av fastighetsbeståndet och praktisk

vård av övnings- och skjutfält föreslås inrättande av en särskild markbijrå,

bestående av en marksektion med fastighetsarkiv, en domänsektion och en

expedition. Såsom motivering anför fortifikationsförvaltningen bland annat

följande.

I förhållande till vad som beräknades vid ämbetsverkets tillkomst år

1948 har arbetsuppgifterna med förvärv och försäljning av fast egendom

undergått en mycket kraftig ökning. Beträffande markförvärven torde

man vid verkets tillkomst ha räknat med en årlig medelstilldelning av

cirka en miljon kronor, vilket med nuvarande penningvärde motsvarar

cirka 1,5 miljon kronor. Under budgetåren 1948/49—1957/58 har anvisats

riksstatsanslag för markförvärv avseende fortifikationsförvaltningens äm­

betsområde om i runt tal 3G miljoner kronor. Därutöver har under

dessa budgetår för genomförande av fastighetsförvärv cirka 4,5 miljoner

kronor ställts till förfogande å anslag, som anvisats för olika byggnads­

företag. Alltså har under nämnda tid inom fortifikationsförvaltningens

verksamhetsområde genomsnittligt ställts till förfogande för fastighetsför­

värv 4 miljoner kronor per budgetår.

Antalet markförsäljningsärenden har också ökat i hög grad. Orsaken

härtill är främst följande. Flertalet av arméförbandens nu i bruk varande

etablissement uppfördes under åren 1900—1915 och förlädes då i utkan­

terna av städerna. I många av de berörda städerna har därefter stadsbe­

byggelsen i hög grad expanderat — i särskilt uppdrivet tempo under det

senaste årtiondet. Resultatet har för de flesta etablissementens och öv­

ningsfältens del blivit, att dessa på en eller flera sidor kommit i omedelbar

kontakt med stadsbebyggelsen. I samma mån som övriga väibelägna och

med hänsyn till grundförhållanden m. m. lämpliga markområden konsu­

merats av bebyggelsen har önskemålen att få exploatera de markreserver,

som åtskilliga övningsfält representerar, blivit allt starkare, vilket i sin

tur resulterat i ökat antal framställningar från vederbörande samhällen

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

173

att få förvärva delar av kronans mark. Som exempel på den ökade om­

fattning, som fastighetsförsäljningarna erhållit, må nämnas att inom forti-

fikationsförvaltningens ämbetsområde under budgetåren 1948/49—1953/54

influtit genomsnittligt per budgetår cirka 330 000 kronor för i medeltal 9

fastighetsförsäljningar per budgetår, under det att under budgetåren

1954/55—1956/57 träffats 40 försäljningsavtal avseende ett sammanlagt

fastighetsvärde av nära 4 miljoner kronor.

Ämbetsverket framhåller, att under dess förvaltning står markområ­

den med en sammanlagd areal av omkring 75 000 hektar, fördelade på

över 6 000 registerfastigheter. Den rättsliga vården av detta fastighetsbe­

stånd, d. v. s. lagfarter, ägoutbyten, avstyckningar, gränsbestämningar och

andra jorddelningsförrättningar, stadsplane- och andra ärenden enligt

byggnadslagen och dylikt, kräver enligt ämbetsverket ett betydande arbete,

som alltmer ökar genom att stadsbebyggelsen expanderar och kommer i

omedelbar kontakt med försvarets övnings- och förläggningsområden.

Chefen för administrativa byrån har, anför ämbetsverket, i allt större

utsträckning måst ägna sin arbetskraft åt marksektionens ärenden med

hänsyn till dessas omfattning och ekonomiska räckvidd samt vikten av att

markförvärv för övnings- och byggnadsändamål snabbast möjligt genom­

föres och att framställningar från kommuner om förvärv av mark för

exploateringsändamål behandlas i någorlunda rimlig tid. Ämbetsverket an­

ser det icke längre möjligt att jämsides med den på en administrativ byrå

normalt förekommande verksamheten (kanslisektion, personalkontor och

kameralsektion) tillfredsställande sköta markfrågorna. Enligt ämbetsver­

kets förmenande är det sålunda ofrånkomligt att snarast genomföra en

uppdelning av byrån.

Efter utbrytning av markärendena föreslås administrativa byrån orga­

niserad med en kanslisektion, ett personalkontor, en kameralsektion, en

kontrolldetalj för uppgifter, som nu åligger förrådskontrollkontoret, en ex­

pedition samt telefonväxel.

I fråga om beredskapskontorets organisation framlägger fortifikations-

förvaltningen, under hänvisning till att byggnads- och reparationsbered-

skapens organisation genom försorg av överbefälhavaren särskilt utretts,

icke annat förslag än att chefen för befästningsavdelningens planerings-

byrå bör avses såsom chef för beredskapskontoret.

För ämbetsverket föreslås en chefsexpedition för handläggning av ver­

kets och för dess förvaltningsområde gemensamma säkerhetsfrågor, äm­

betsverkets mobiliseringsfrågor samt vissa utbildningsfrågor. Dit hänföres

även press- och bibliotekstjänst. Chefsexpeditionen avses icke längre skola

tillika betjäna chefen för fortifikationskåren.

Fortifikationsförvaltningen har vid utarbetande av sitt förslag tagit hän­

syn till att överbefälhavaren kommer att framlägga förslag om en utbygg­

nad av befästningsinspektionen, dit vissa arbetsuppgifter, som nu ankom­

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

mer på ämbetsverket, skulle överföras. Vidare har förutsatts att den sär­

skilda avdelning, som inom ämbetsverket inrättats för arbetsuppgifter i

samband med utflyttningen av Stockholms örlogsvarv, tills vidare skall

bestå vid sidan av ordinarie organisation.

Personalberäkningar

Chefsexpeditionen

Såsom chef för expeditionen avses en major vid fortifikationskåren.

Härjämte föreslås en pensionerad officer i A: 24 och en pensionerad under­

officer i A: 16, en byråinspektör i Ae 21, en kontorist i Ae 9, tre bilförare

i Ae 7, en förste expeditionsvakt i Ao 8, en expeditionsvakt i Ao 7, nio ex-

peditionsvakter och en vaktmästare i Ae 7 samt två expeditionsvakter i

Ag 7. Genom att verkets expeditionsvaktspersonal organisatoriskt samman­

föres till chefsexpeditionen åstadkommes viss besparing av sådan personal.

Befästningsavdelningen

Såsom chef för befästningsavdelningen avses chefen för fortifikations­

kåren.

Den för avdelningen gemensamma expeditionen bör med hänsyn till det

stora antalet hemliga handlingar vid avdelningen förestås av en pensio­

nerad officer i A: 24, som bland annat skall svara för att avdelningens till

expeditionen sammanförda fem kanslibiträden i Ao (Ae) 7 och fem kon-

torsbiträden i Ao (Ae) 5 utnyttjas på ett lämpligt sätt. Vidare föreslås en

tjänst för kontorist (registrator) i Ao 9.

Planeringsbyrån föreslås indelad i en planeringsdetalj, en rustnings-

sektion, en materielsektion och en sky dds sektion.

Såsom chef för planeringsbyrån föreslås en byråchef i Bo 1, vilken för-

utsättes skola vara fortifikationsofficer. Denne skall ha det närmaste an­

svaret för den ekonomiska planeringen av befästningsbyggandet såväl på

längre sikt som för den aktuella verksamheten, innefattande bland annat

utarbetande av underlag till medelsäskanden under befästningars delfond

av försvarets fastighetsfond.

Med hänsyn till byråns centrala ställning i fråga om krigsförberedel­

serna på befästningsområdet bör byråchefen tidigare ha varit fortifika­

tionsofficer (chef för sektion VIII) vid någon av de tre största militär -

befälsstaberna samt även tidigare ha varit fortifikationsbefälhavare vid

något kustartilleriförsvar. Byråchefen avses jämväl såsom ställföreträdare

för inspektören över rikets befästningar och för denne i hans egenskap av

chef för befästningsavdelningen. Enär denne avdelningschef är ställföre­

trädare för chefen för fortifikationsförvaltningen och dessutom chef för

fortifikationskåren ställes stora krav på chefen för planeringsbyrån. Med

hänsyn till det nära sambandet mellan vissa betydelsefulla delar av bygg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

175

nads- och reparationsberedskapens planläggningsverksainhet och plane-

ringsbyråns krigsförberedelsearbete avses byråchefen såsom chef för be-

redskapskontoret.

För planeringsdetaljen avses en pensionerad officer i A: 25, en byrå­

assistent i Ae 19 och en förste kansliskrivare i Ae 12.

Till rustningssektionen skall höra ärenden angående utförande av be­

fästningsarbeten med trupp, försöks- och projekteringsverksamhet för stan­

dardkonstruktioner till truppbefästningar samt medelsfrågor rörande rust-

ningsplanläggning och försöksverksamhet. Såsom sektionschef föreslås en

major vid fortifikationskåren. För sektionen avses i övrigt en kapten vid

fortifikationskåren, en byråingenjör i Ae 19 och en förvaltare vid forti­

fikationskåren i Ao 17.

Vid materielsektionen skall verkställas på rustningsplanerna grundade

behovsutredningar, krigsproduktions- och krigsleveransplanläggning, trans­

portplanläggning för krigsleveranser samt planläggning för fredsanskaff-

ning av hindermaterial, standardformar av plåt och dylikt, betongelement,

ingjutningsgods, värnfläktar, luftvärnstorn, luftbevakningstorn, pansarplåt

m. m. Vid sektionen skall vidare planläggas förrådshållning i fred av ma­

teriel, som nyss sagts. En av sektionschefens uppgifter blir att för äm­

betsverket uppehålla den direkta kontakten med sådana industrier, som

producerar för krigsberedskapen erforderlig materiel på det fortifikato-

riska området. Såsom sektionschef avses en major vid fortifikationskåren

alternativt en pensionerad officer i A: 29. För sektionen föreslås i övrigt

en pensionerad officer i A: 24 och en byråassistent i Ae 19.

Vid skyddssektionen skall handläggas luftskydds- och maskeringsären-

den samt ärenden rörande brandskydd, inbrottslarm och skydd mot ABC-

stridsmedel. Såsom sektionschef föreslås en byrådirektör i Ao 24. Rekry­

tering med officer på aktiv stat förutsättes kunna ifrågakomma. Härjämte

avses för sektionen en pensionerad officer i A: 25, tre byråingenjörer i

Ae 19, en ingenjör i Ae 15, en verkmästare i Ae 14 och en tekniker i Ae 9.

Anläggningsbyrån föreslås indelad i en utredningssektion, en konstruk-

tionssektion och en underhåtlssektion.

Såsom chef för anläggningsbyrån föreslås en byråchef i Bo 1 (fortoff.).

Till utredningssektionen sammanföres enligt förslaget all rekognosce­

ring, planering och övrig utredning för på kapitalbudgeten upptagna be-

fästningsobjekt såsom berghangarer, bergverkstäder, fartygstunnlar, kust­

artilleribatterier, radarstationer m. m. Såsom sektionschef avses en major

vid fortifikationskåren. Personalbehovet utgör i övrigt två kaptener vid

fortifikationskåren, fyra byråingenjörer i Ae 21, tre byråingenjörer i Ae 19,

en ingenjör i Ae 15, en biträdande ingenjör i Ae 13 och ett tekniskt biträde

i Ae 7.

Konstruktionssektionen, till vilken sammanföres all konstruktionsverk­

samhet inom bcfäslningsområdct, bör ledas av en högt kvalificerad hög-

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

skoleulbildad ingenjör med placering såsom överingenjör i ABp 26. För

verksamheten, som bör bedrivas i två grupper, en anläggningsteknisk och

en specialteknisk, beräknas ytterligare två kvalificerade konstruktörer med

högskoleutbildning, byrådirektörer i Ae 26. Personalbehovet för sektionen

beräknas härutöver till en förste byråingenjör i Ae 23, fyra byråingenjörer

i Ae 21, åtta byråingenjörer i Ae 19, tre ingenjörer i Ae 17, fem ingenjörer

i Ae 15, två biträdande ingenjörer i Ae 13, ett ingenjörbiträde i Ae 12,

två tekniker i Ae 9, fyra tekniska biträden i Ae 5 samt en pensionerad un­

derofficer i A: 16.

Såsom chef för underhålls sektionen, som bör ledas av en fortifikations-

officer med lång erfarenhet från underhållsverksamhet i regional och

lokal instans, avses en överstelöjtnant vid fortifikationskåren. Av militär

personal erfordras ytterligare en kapten och en fanjunkare vid fortifika­

tionskåren samt en pensionerad officer i A: 24. Behovet av civil perso­

nal anges till två byråingenjörer i Ae21, en byråingenjör i Ae 19, en tek­

niker i Ae 10 och ett kontorsbiträde i Ao (Ae) 5.

Chefen för den självständiga forsknings- och försökssektionen föreslås

placerad i Bp eller Br 3. Ämbetsverket framhåller, att den befästnings-

forskning, som där bedrives, är av grundläggande betydelse för konstruk­

tionsarbetet. Forskningens uppgift är att teoretiskt och experimentellt ut­

röna vapnens effekt och att på grundval av erhållna resultat utexperi-

mentera i möjligaste mån fullgoda skyddskonstruktioner. Sektionens verk­

samhet har även föranlett ändrade byggnadstekniska metoder och kon­

struktioner av betydande ekonomiskt värde. Med hänsyn till forsknings­

arbetets betydelse anser ämbetsverket oundgängligen nödvändigt att detta

ledes av en vetenskapsman med höga kvalifikationer. Behovet av personal

med rena forskaruppgifter anger fortifikationsförvaltningen till två labora­

torer i ABp 26, fyra forskningsingenjörer i högst Ae 24 och tre forsknings­

ingenjörer i högst Ae 23. Personalbehovet i övrigt anges till en kapten

vid fortifikationskåren såsom representant för militär och fortifikatorisk

sakkunskap, en förste byråingenjör i Ae 23, en byråingenjör i Ae21, en

byråassistent i Ae 19 för översättningar från engelska, tyska, franska och

ryska samt för handhavande av ett bibliotek med huvudsakligen teknisk

litteratur, en byråingenjör i Ae 19, tre ingenjörer i Ae 17, två ingenjörer

i Ae 15, tre biträdande ingenjörer i Ae 13, tre ingenjörbiträden i Ae 12,

två tekniker i Ae 10 och ett tekniskt biträde i Ae 7.

Kasernavdelningen

Chefen för kasernavdelningen föreslås placerad i Bp 4.

Avdelningens expedition skall enligt förslaget förestås av en kansli-

skrivare i AelO med uppgift att organisera och leda arbetet vid expedi­

tionen, en kontorist (registrator) i Ao 9, tre kanslibiträden i Ao (Ae) 7

och fem kontorsbiträden i Ao (Ae) 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

177

Till utredningssektionen sammanföres alla frågor, som gäller behovs-

utredningar för objekt tillhörande försvarsgrenarnas delfonder av försva­

rets fastighetsfond. Sektionschefen, vilken liksom för närvarande är fallet

bör vara överstelöjtnant vid fortifikationskåren, skall särskilt hålla sig

underrättad om den militär- och stabstekniska utvecklingen, verka för

frambringandet av militärt underlag för den tekniska utformningen av

anläggningar, som skall projekteras, samt bevaka att de militära behoven

blir tillgodosedda vid projekteringen. Såsom biträde vid utförandet av

militära behovsutredningar avses en kapten vid fortifikationskåren. För

utförande av kvalificerade ekonomiska utredningar i investeringsfrågor

samt bearbetning av grundmaterial till medelsäskanden, som kommer från

andra försvarets centrala myndigheter samt underlydande organ, föreslås

en förste byråintendent i Ae 23. Vidare föreslås en byrådirektör i Ae 24

för tekniska utredningar inom det kommunaltekniska området, en brand­

inspektör i Ae 23, tre byråingenjörer i Ae 21, fyra byråingenjörer i Ae 19,

en ingenjör i Ae 17, en ingenjör i Ae 15, en biträdande ingenjör i Ae 13,

två ingenjörbiträden i Ae 12 och en förste kansliskrivare i Ae 12. Slutligen

beräknas en arvodesbefattning för pensionerad officer (skjutbaneofficer)

i A: 25.

För det till kasernavdelningen överförda arkitekt- och konstruktions­

kontoret avses alltjämt såsom chef en chefsarkitekt i Bpl. Fortifikations-

förvaltningen föreslår en minskning av antalet tjänster för arkitekter i

övrigt från sju till fyra. Ämbetsverket som framhåller, att alltför täta om­

byten av arkitekter, särskilt om antalet nedbringas enligt förslaget, med­

för icke obetydliga olägenheter med hänsyn till att en nytillträdande arki­

tekt icke förrän efter relativt lång tid kan beräknas bli tillräckligt insatt

i de till- och ombyggnadsfrågor, som dominerar den militära husbyggnads­

verksamheten, föreslår att för arkitekterna inrättas byrådirektörstjänster,

två i Ae 26 och två i Ae 24. Dessa avses skola leda var sin arbetsgrupp

om eu byråingenjör i Ae21, en byråingenjör i Ae 19, en ingenjör i Ae 17

(i två grupper dock Ae 15) samt en tekniker i Ae 9 eller ett tekniskt bi­

träde i Ae 7. Vidare föreslås en tjänst för byrådirektör i Ae 26, vilken

skall ansvara för kontorets konstruktionsverksamhet. För utförande av

kostnadsberäkningar avses en förste byråingenjör i Ae 23 och en bvrå-

ingenjör i Ae 21 samt för självständiga konstruktionsuppgifter för hus­

byggnader en byråingenjör i Ae 21 och en byråingenjör i Ae 19. Sektio­

nen inrymmer även personal för programskrivning och programkontroll

samt för konstruktioner och utarbetande av entreprenadhandlingar för

specialanläggningar såsom skjutbanor, matinrättningar, marketenterier

och mässar ävensom en kopieringsanläggning. Utöver förut angivna tjäns­

ter räknar ämbetsverket sålunda för dessa ändamål med tre byråingen­

jörer i Ae21, fem byråingenjörer i Ae 19, ett ingenjörbiträde i Ae 12, två

tekniker i Ae 10, ett tekniskt biträde i Ae 7 och tre tekniska biträden

i Ae 5.

12— 89 68

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 110

178

Kungl. Map.ts proposition nr 110 dr 1958

Vid underhållssektionen anser ämbetsverket det vara av yttersta vikt

att kunna såsom chef förfoga över en person, som fyller högt ställda an­

språk i fråga om kunskaper och erfarenheter på det underhållstekniska

området och som i övrigt är lämplig. Tjänsten föreslås därför placerad i

ABp 26. Till sektionens viktigaste uppgifter skall höra att insamla och

bearbeta erfarenheter om olika materialiers lämplighet ur underhållssvn-

punkt, att utföra tekniska experiment och provtagningar, att utge tekniska

anvisningar för underhåll sverksamheten samt att ombesörja att tekniska

erfarenheter tillgodogöres vid planläggningen av ombyggnader och nya an­

läggningar. För denna verksamhet avses under sektionschefens ledning

en hyråingenjör i Ae21, två byråingenjörer i Ae 19, en ingenjör i Ae 15

och ett ingenjörbiträde i Ae 12. Till sektionen hänföres genom förslaget

underhåll av bostäder, hyressättningar, fördelning av tjänstebostäder, ut­

hyrningar och förhyrningar. För att sammanhålla denna verksamhet före­

slås en förste byråingenjör i Ae 23. För planläggning och ombesörjande

av underhålls- m. fl. arbeten för vissa av ämbetsverket direkt förvaltade

fastighetskomplex avses även en förste byråingenjör i Ae 23. För sektio­

nen föreslås i övrigt tre byråingenjörer i Ae21, en förste byråsekreterare i

Ae 21 för handläggning av hyresärenden m. m., en hyråingenjör i Ao 19,

två ingenjörer i Ae 17, en biträdande ingenjör i Ae 13, en förste kansli­

skrivare i Ae 12, två kansliskrivare i AelO, ett kanslibiträde i Ao (Ae) 7

och ett tekniskt biträde i Ae 7.

Byggnadsavdelningen

Såsom chef för avdelningen föreslås en byggnadschef i Bp 4. Direkt

underställda byggnadschefen föreslås två överinspektörer i Ae 26 för in­

spektion av nybyggnads- och underhållsarbeten hos underlydande myndig­

heter. För planeringsdetaljen föreslås en förste byråingenjör i Ae 23, en

ingenjör i Ae 17 och en förste kansliskrivare i Ae 12. Vid avdelningens

expedition föreslås en kansliskrivare i AelO såsom chef, en kontorist i

Ao 9 såsom registrator samt tre kanslibiträden i Ao (Ae) 7 och sju kon-

torshiträden i Ao (Ae) 5.

Såsom chef för värmekontoret föreslås en överingenjör i Bp 1. Forti-

fikationsförvaltningen framhåller, att utvecklingen inom VVS-tekniken

sedan flera år präglats och utan tvivel även i framtiden kommer att känne­

tecknas av stark progressivitet. För att tekniska framsteg och nya kost-

nadsbesparande metoder skall kunna tillgodogöras måste chefen för kon­

toret vara en högt kvalificerad tekniker med god känsla för ekonomisk

planering, intresse för den tekniska utvecklingen och receptiv förmåga.

Värmekontoret föreslås indelat i en konstruktionssektion med en byrå­

direktör i Ae 24 såsom chef, en specialsektion med en byråingenjör i Ae 21

såsom chef, en underhålls- och kontrollsektion med en förste byråingenjör

i Ae 23 såsom chef samt ett ritningsarkiv. Enligt ämbetsverkets beräk­

179

ningar erfordras härjämte vid konstruktionssektionen två byråingenjörer

i Ae 21, tre byråingenjörer i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17, två ingenjörer

i Ae 15, ett ingenjörbiträde i Ae 12 och ett tekniskt biträde i Ae 7, vid

specialsektionen två byråingenjörer i Ae 19, en ingenjör i Ae 17, en in­

genjör i Ae 15, ett ingenjörbiträde i Ae 12 och en tekniker i Ae 10 samt

vid underhålls- och kontrollsektionen en byråingenjör i Ae21, två byrå­

ingenjörer i Ae 19 och tre ingenjörer i Ael7. Byråingenjörerna i Ae 19

vid sistnämnda sektion är avsedda att utföra fortlöpande besiktningar av

försvarets samtliga VVS-anläggningar i syfte att i tid få en uppfattning

om underhållsläget och medelsbehoven vid lokalmyndigheterna. Två av

ingenjörerna i Ae 17 vid sektionen motsvaras av en minskning vid armé-

intendenturförvaltningen och tillkommer i sammanhang med överflytt­

ning till fortifikationsförvaltningen av kontrollen av den värmetekniska

driften (bil. 6 till statsverkspropositionen, punkt 12). Viss samordning av

underhållsbesiktningarna och den värmetekniska kontrollen förutsättes.

För ritningsarkivet beräknas en kontorist i Ae 9.

Såsom chef för elektrokontoret föreslås en överingenjör i ABp 26. Kon­

toret indelas i en konstruktionssektion med en byrådirektör i Ae 24 såsom

chef, en specialsektion och en underhålls- och kontrollsektion, vardera

med en byråingenjör i Ae 21 såsom chef, samt ett ritnings arkiv. Personal­

behovet utgör i övrigt vid konstruktionssektionen två byråingenjörer i

Ae 21 såsom ledare för var sin arbetsgrupp, två ingenjörer i Ae 17, två

ingenjörer i Ael5, en biträdande ingenjör i Ae 13 och två tekniska biträ­

den i Ae 7, vid specialsektionen en ingenjör i Ae 17, en ingenjör i Ae 15

och ett tekniskt biträde i Ae 7, vid underhålls- och kontrollsektionen en

byråingenjör i Ae 21 för handläggning av frågor rörande kraftförsörjnings-

kontrakt, två byråingenjörer i Ae 19 och en ingenjör i Ae 17 samt vid

ritningsarkivet ett kanslibiträde i Ao (Ae) 7.

Väg- och vattenbgggnadskontoret indelas i en vägbyggnadssektion, en

vatten- och avloppssektion, en oljelagringssektion och ett ritning sarkiv. De

båda förstnämnda sektionerna motsvaras i nuvarande organisation av

byggnadsbyräns väg- och vattenbyggnadssektion medan oljelagringssektio-

nen nyinrättas för konstruktionsuppgifter, som nu utföres inom verkets

samtliga tekniska byråer. Såsom chef för kontoret föreslås en överingenjör

i ABp 26. Personalbehovet utgör vid vägbyggnadssektionen en byrådirek­

tör i Ae 24, sektionschef, eu byråingenjör i Ae 19, en ingenjör i Ae 17, två

ingenjörer i Ae 15, tre biträdande ingenjörer i Ae 13 och ett tekniskt biträde

i Ae 7, vid vatten- och avloppssektionen en byråingenjör i Ae 21, sektions­

chef, två byråingenjörer i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17 och ett tekniskt bi­

träde i Ae 7, vid oljelagringssektionen två byråingenjörer i Ae21, därav

den ene sektionschef, en byråingenjör i Ae 19, två ingenjörer i Ae 17 och ett

tekniskt biträde i Ae 7 samt för ritningsarkivet ett kanslibiträde i Ao(Ae) 7.

Buggnadssektionens chef föreslås vara byrådirektör i Ae 26. Sektionens

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

180

Kungt. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

personal består i övrigt av en förste byråingenjör i Ae 23, besiktnings-

ingenjör inom byggnadsfacket, tre byråingenjörer i Ae 21, därav två be-

siktningsingenjörer för VVS- respektive elanläggningar och en kvalificerad

byggnadskontrollant, en byråingenjör i Ae 19, en ingenjör i Ae 17, en assis­

tent i Ae 15 för entrepreneringsfrågor och en tekniker i Ae 10.

Till inköpssektionen hör omfattande inköp och lagerhållning av elekt­

risk materiel, inköp av smidesvaror, pumpar, rör och andra till det meka­

niska facket hänförliga varor samt inköp av trävaror, tegel, färger, köks­

maskiner, verktyg, kontorsmateriel m. m. Vidare förrådshåller ämbets­

verket såsom ett led i försvarsberedskapen en omfattande byggnadsmaskin-

park, vilken utnyttjas för byggnadsarbeten för såväl försvarets som bygg­

nadsstyrelsens räkning. Såsom chef för sektionen avses en byrådirektör i

Ao 24. Vidare erfordras enligt förslaget en byråintendent i Ae 21, tre byrå­

ingenjörer i Ae 19 med utbildning inom elektrotekniska, mekaniska res­

pektive väg- och vattenbyggnadstekniska eller maskintekniska facket, en

assistent i Ae 15, en verkmästare i Ae 14, en kontorsskrivare i Ae 13, en

förrådsmästare i Ae 12, en verkstadsförman i Ae 12, en förrådsförman i

Ae 10, tre kansliskrivare i Ae 10, en tekniker i Ae 10, en förrådsförman i

Ae 9, en kontorist i Ae 9, en förrådsman i Ae 7, tre kanslibiträden i Ao (Ae)

7 och två kontorsbiträden i Ao (Ae) 5.

Markbyrån

Såsom chef för markbyrån föreslås ett krigsråd i Bo 1. För expeditio­

nen avses en kontorist (registrator) i Ao 9, ett kanslibiträde i Ao (Ae) 7

och två kontorsbiträden i Ao (Ae) 5.

Vid marksektionen föreslås en byrådirektör i Ao 24, sektionschef, en

förste byråsekreterare i Ao 23, tre förste byråsekreterare i Ae 23, en förste

byråsekreterare i Ao 21, två förste byråsekreterare i Ae21, tre amanuenser

i reglerad befordringsgång och två tekniker i Ae 9. Ämbetsverket fram­

håller, att de resultat som kan uppnås vid markförhandlingar i regel

måste bli avgörande för slutresultatet och att det därför är utomordent­

ligt viktigt att verket förfogar över tillräckligt antal kvalificerade jurister

såsom förhandlare. Förslaget innebär utbyte av en amanuens mot en förste

byråsekreterare i Ae 23. För uppläggning av ett påbörjat fastighetsarkiv

samt för fastighetsrättsliga utredningar föreslås en förste byråsekreterare

i Ae 21. överföring av vissa uppgifter till en av tjänsterna för tekniker i

Ae 9 (ny) möjliggör att behovet av juridisk arbetskraft för sistnämnda

ändamål kan täckas genom att tjänsten för förste byråsekreterare tillkom­

mer i utbyte mot en amanuenstjänst.

Vid domänsektionen föreslås såsom sektionschef (domänofficer) en pen­

sionerad officer i B: 1, vilken även skall vara ämbetsverkets militäre ex­

pert i markförvärvsfrågor. Denne måste enligt ämbetsverket ha tjänstgjort

såsom regementschef. Vid sektionen föreslås vidare två jägmästare, en i

181

Ao 26 och en i Ae 23, en förste byråsekreterare i Ae 21, en skogstekniker i

Ae 12 och ett kanslibiträde i Ao (Ae) 7. Den skogsmarksareal, som för­

valtas av ämbetsverket, anges motsvara fyra revir av genomsnittlig stor­

lek inom domänverket.

Administrativa byrån

Såsom chef för byrån föreslås ett krigsråd i Bo 1. Vid expeditionen

avses tjänstgöra en kontorist (registrator) i Ao 9, ett kanslibiträde i Ao

(Ae) 7 och tre konlorsbiträden i Ao (Ae) 5. Personalen vid telefonväxeln

beräknas till ett kanslibiträde i Ao (Ae) 7 och fyra kontor sbiträden i Ao

(Ae) 5.

Vid kanslisektionen föreslås såsom chef en byrådirektör i Ao 24 samt

i övrigt en förste byråsekreterare i Ae 23, en förste byråsekreterare i Ao 21

och två amanuenser i reglerad befordringsgång. Ämbetsverket framhåller,

att kanslisektionen tillföres arbetsuppgifter genom indragning av tre tjäns­

ter för förste byråsekreterare i A 21 vid de tekniska byråerna. Vid kansli­

sektionen förutsättes skola handläggas bland annat organisatoriska frågor

av större omfattning eller principiell innebörd.

Personalkontoret består av en byrådirektör i Ao 24, sektionschef, två

förste byråsekreterare i Ae 21, två amanuenser i reglerad befordringsgång,

en assistent i Ae 17 för handläggning av kollektivavtalsärenden, en kon-

torsskrivare i Ae 13 och ett kanslibiträde i Ao (Ae) 7. Av amanuenstjäns­

terna föreslås en i samband med innehavarens avgång skola ersättas med

tjänst för kansliskrivare i Ae 10. Personalkontoret förutsättes skola aktivt

verka för rationalisering av den löpande verksamheten.

Vid kameralsektionen föreslås en kamrer i Ao 23, sektionschef, en förste

revisor i Ae21, en amanuens i reglerad befordringsgång, en kontorsskri-

vare i Ao 13, två kontorsskrivare i Ae 13, en förste kansliskrivare i Ao 12

för kassatjänst, en kontorist i Ae 9, tre kanslibiträden i Ao (Ae) 7 och sex

kontorsbiträden i Ao (Ae) 5. Det förutsättes att amanuenstjänsten vid

innehavarens avgång utbytes mot tjänst för kansliskrivare i A 10, varvid

samtidigt en av kontorsskrivartjänsterna anses böra utbytas mot assis­

tenttjänst i A 15.

Slutligen föreslås för kontrolldetaljen en pensionerad officer i A: 24

och en pensionerad underofficer i A: 16.

Viss maskinpersonal

Fortifikationsförvaltningen erinrar om att på ämbetsverkets personal­

förteckning är uppförda tjänster för maskinpersonal, vilken erfordras för

maskin- och eldningstjänsten vid vissa anläggningar i Stockholm som står

under verkets direkta förvaltning, nämligen en maskinmästare i Ao 14,

två maskinister i Ae 10, två reparatörer i Ao 9, en reparatör i Ao 8, två

reparatörer i Ae 8, en värmeskötare i Ae 8, en reparatör i Ag 8, fem eldare

i Ae 7 och tre eldare i Ag 7. Ämbetsverket föreslår, att tjänsterna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

182

Kungl. Maj:Is proposition nr HO år 195S

reparatör i Ag 8 och eldare i Ag 7 utbytes mot extra ordinarie tjänster i

samma lönegrader. Vidare hemställer fortifikationsförvaltningen, att tjäns­

ter för en maskinist i Ae 9 och en eldare i Ae 7, avsedda för skötseln av

värmeanläggningarna vid fastigheten Artillerigården i Stockholm, vilken

överförts från Stockholms tygstations till ämbetsverkets förvaltning, till­

föres verkets personalförteckning. Därvid kan en tjänst för maskinist i

Ae 9 vid Stockholms tygstation och en av fortifikationsförvaltningen in­

rättad tjänst för eldare i Ag 7 indragas.

Viss regionalt placerad personal

I fortifikationsförvaltningens personalförteckning redovisas sex tjänster

för byggnadsdirektör i Ae 26, avsedda för cheferna vid byggnadsavdel-

ningen inom sektion VIII vid I.—VI. militärbefälsstaberna. Fortifikations­

förvaltningen föreslår, att dessa tjänster placeras i ABp 26. Ämbetsverket

erinrar om att tjänsterna vid inrättandet från och med budgetåret 1956/57

placerades i lönegrad Cs 10 och uttalar såsom sin bestämda, på erfaren­

heter vid tillsättningen grundade uppfattning, att verket för att kunna för­

värva tillräckligt kvalificerade högskoleutbildade ingenjörer måste kunna

erbjuda minst lönen i slutlöneklassen inom 26 lönegraden.

Anställningsformer in. m.

Bortsett från några för bevakningsuppgifter avsedda tjänster, vilka före­

slås inrättade på extra stat, räknar fortifikationsförvaltningen med att de

föreslagna tjänsterna blir för överskådlig tid erforderliga. Ämbetsverket

föreslår därför, att tjänsterna med angivna undantag göres pensionsberät-

tigande. Vid övervägande av frågan om ordinariesättning har fortifika­

tionsförvaltningen ansett sig nödsakad iakttaga stor försiktighet. Utöver

på fortifikationsförvaltningens personalförteckning nu upptagna ordinarie

tjänster föreslår ämbetsverket sålunda såsom ordinarie endast vissa tjäns­

ter, som är förenade med särskilt ansvar eller beträffande vilka det är ur

statens synpunkt särskilt angeläget att knyta innehavarna fastare till äm­

betsverket. Antalet ordinarie tjänster i olika lönegrader nu och enligt försla­

get framgår av en i fortifikationsförvaltningens skrivelse (s. 18 f.) intagen

sammanställning, vartill torde få hänvisas.

Fortifikationsförvaltningen föreslår, att avlöningskostnaden för extra

ordinarie tjänster skall bestridas från antingen avlöningsanslag eller bygg-

nadsanslag och anför därvid följande:

Grundläggande för denna fördelning av tjänsterna har varit den prin­

cipiella uppfattningen, att avlöningskostnaderna för de befattningshavare,

som erfordras för underhålls- och förvaltningsverksamheten, bör bestridas

från avlöningsanslag samt att avlöningskostnaderna för personal, som sys-

selsättes med nybyggnadsuppgifter, bör — för erhållande av i görligaste

mån rättvisande byggnadskostnader och därmed även ett riktigt underlag

för beräkningen av underhållsanslag -— belasta nybyggnadsanslagen. I den

mån planlagda och eventuellt konstruerade nybyggnader icke kommer till

183

utförande bör principiellt sell avlöningskostnaden för den med planlägg­

nings- och konstruktionsarbetet sysselsatta personalen bestridas från avlö-

ningsanslag. Fortifikationsförvaltningen anser, att den sålunda angivna

principen alltjämt bör ligga till grund för avlöningskostnadernas fördelning

mellan avlöningsanslag och byggnadsanslag. Givetvis är det i fråga om

vissa kategorier befattningshavare icke möjligt att annat än uppskattnings­

vis ange vilka befattningshavare, som bör avlönas från den ena eller andra

typen av anslag. Fortifikationsförvaltningen har beräknat behovet av

tjänster å avlöningsanslag och byggnadsanslag med hänsynstagande till

vad nu sagts. Därvid har till avlöningsanslag hänförts samtliga tjänster

för sektionschefer samt i övrigt tjänster med sådan fördelning, att verk­

samheten även vid en väsentligt minskad tillgång på byggnadsanslag skall

kunna fortgå utan alltför stora olägenheter i organisatoriskt avseende.

Den för forsknings- och försöksverksamhet upptagna personalen bör en­

ligt ämbetsverket betraktas såsom en för denna verksamhet under alla för­

hållanden erforderlig stomme. Tjänsterna för denna personal har helt hän­

förts till avlöningsanslag. I den mån forskningsanslag kan ställas till för­

fogande för en utvidgad forskning bör enligt förslaget extra personal an­

ställas med avlöning från dylikt anslag. Tjänsterna vid byggnadsavdel-

ningens inköpssektion har hänförts till avlöningsanslag. Den närmare inne­

börden av förslaget framgår av två till fortifikationsförvaltningens skrivelse

fogade bilagor (nr 9 och 10), till vilka torde få hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

Omorganisationons genomförande

Fortifikationsförvaltningen framhåller, att den centrala organisationen

utan dröjsmål bör anpassas till den år 1956 beslutade regionala och lokala

organisationen och att samtidigt de förändringar bör genomföras, som be­

tingas av utvecklingen sedan ämbetsverkets tillkomst år 1948. Ämbets­

verket föreslår därför, att den nya organisationen i princip träder i kraft

den 1 juli 1958. Då omorganisationens genomförande givetvis kräver viss

tid, förutsätter ämbetsverket, att de för budgetåret 1957/58 fastställda per­

sonalförteckningarna övergångsvis får tillämpas.

FORTIFIKATIONSKÅRENS ORGANISATION

Fortifikationsförvaltningen erinrar om att ämbetsverkets år 1956 fram­

lagda förslag till regional och lokal organisation innefattade en utökning

av antalet beställningar för fortifikationsofficerare med 13 till sammanlagt

52. Vid anmälan av propositionen 1956: 110 (s. 46) uttalade dåvarande

departementschefen, att stor återhållsamhet borde iakttagas vid bestäm­

mandet av såväl antalet beställningar som löneställningen för dessa med

hänsyn till den kommande översynen av centralmyndighetens organisa­

tion. Fortifikationskåren tillfördes därför endast tre nya officersbeställ­

ningar, varefter kårens personalförteckning omfattar en överste i Do 4,

chef för fortifikationskåren, två överstar i Bo 1, två överstelöjtnanter i

Ao 26, två överstelöjtnanter eller majorer i Ao 26 eller Ao 23, tio majorer

i Ao 23, femton kaptener i Ao 21 och tio kaptener eller löjtnanter i Ao 21

184

Kungl. Maj:ts proposition nr i 10 ur 1958

eller Ao 17/13, eller sammanlagt 42 beställningar. Fortifikationsförvalt-

ningen anför, att bristen på fortifikationsofficerare alltjämt är kännbar

och att viktiga planläggnings- och utredningsuppgifter måste eftersättas.

Det nu framlagda förslaget innefattar en utökning av antalet för forti­

fikationsofficerare avsedda tjänster med tio. Såsom framgår av den läm­

nade redogörelsen är två tjänster för byråchef i Bo 1 vid fortifikationsför-

valtningen avsedda för fortifikationsofficerare. Beställningar för övriga

i fortifikationsförvaltningen erforderliga fortifikationsofficerare, två övers­

telöjtnanter, fyra majorer och sex kaptener, föreslås upptagna på ämbets­

verkets personalförteckning. Av följande sammanställning framgår de för­

ändringar, som iöreslås i fråga om kårens officersbeställningar, därvid

nyssnämnda tjänster för officerare å fortifikationsförvaltningens personal­

förteckning medräknas.

Fortilika-

Fortifika-

Fortifika-

tionskårens tionskårens

tionsför-

personal-

personal-

valtningens

ma

Ändring

förteckning förteckning

förteckning

F. n.

Förslag

Förslag

+

Överste Bo 4.......................................

1

1

1

»

Bo 1.......................................

2

3

_

3

t

Byråchef Bo 1 .........................................

_

2

2

2

Överstelöjtnant Ao 26................................

2

3

9

3

Överstelöjtnant eller major Ao 26 el. 23

2

_

_

9

Major Ao 23..............................................

10

7

4

n

i

Kapten Ao 21 ................................................

15

13

6

19

4

Kapten eller löjtnant Ao 21 el. 17/13..

10

11

11

1

Summa

42

38

14

52

12

2

En jämförelse mellan fortifikationsofficerarnas nuvarande (F. n.) och

avsedda (Ny) placering i organisationen ger det resultat som framgår av

tabellen å nästa sida.

Av de till kårchefens förfogande stående officerarna är för närvarande

en placerad vid I. militärbefälsstaben medan en utnyttjas för varierande

uPPgifter och en tjänstgör såsom repetitör vid krigshögskolan.

I fråga om fortifikationskårens underofficerare föreslås en ny förval­

tare i Ao 17, vilken redovisats förut under planeringsbvråns rustningssek-

tion. Vidare anmäles behov av en framtida väsentlig förstärkning av den

personalreserv —- två fanjunkare — som står till kårchefens förfogande.

Det omedelbara behovet anges till en fanjunkare.

I anslutning till fortifikationsförvaltningens föreliggande förslag har

chefen för fortifikationskåren, tillika inspektör över rikets befästningar, i

skrivelse den 28 december 1957 framfört vissa synpunkter beträffande

kårens rekryterings- och befordringsläge. I skrivelsen framhålles att kå­

rens organisation under en lång följd av år väntat på sin slutgiltiga lös-

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1958

185

Bo 4

Bo 1

Ao 26

Ao 26 cl.

23

Ao 23

Ao 21,

Ao 21 el.

17/13

F. n.

Ny F. n.

Ny F. n. Ny

F. n. Ny F. n.

Ny F. n.

Ny

Bcfästningsinsp................................

i

i

1

i

2

1

1

2

_

2

1

_

3

41

6

6

I.

milbefstaben .........................

II.

»

.........................

1

1

1

1

1

1

3

1

III.

»

..........................

_

_

_

1

_

__

1

1

1

IV.

»

.........................

1

1

_

_

_

_

1

2

v.

»

..........................

1

1

1

1

VI.

»

..........................

1

1

_

_

__

1

1

2

3

VII. milbefstaben och Gotlands

1

1

2

2

1

2

1

1

1

_

_

__

2

2

1

1

1

1

1

1

1

1

Till kårchefens förfogande ....

—•

3

3

Summa

i

l

2

5

2

5

2

10

11

25

30

1 En beställning för major

officer i A: 29.

föreslås alternativt vara arvodesbefatlning för pensionerad

ning och att de provisoriska utökningar, som skett, icke svarat mot den

ökning av arbetsuppgifterna, som blivit en följd av befästningsväsendets

alltmer tilltagande betydelse för totalförsvaret. De för närvarande synner­

ligen ogynnsamma befordringsmöjligheterna för de yngre fortifikations-

officerarna, vilka över lag är högt kvalificerade, anser kårchefen innebära

en allvarlig risk för att officerarna söker sig över till civil tjänst om icke

en snar förändring inträffar. I yttrande över skrivelsen framhåller över­

befälhavaren nödvändigheten av att det framlagda förslaget till utökning

av fortifikationskåren genomföres.

Kostnadsfrågor

Vid sina beräkningar av personalbehovet i den nya organisationen utgår

fortifikationsförvaltningen från oförändrad omfattning av nybyggnadsverk­

samheten. Tjänster har icke beräknats för personal, som kan komma att

för begränsad tid erfordras såsom kontrollanter för av ämbetsverket om­

besörjda nybyggnadsföretag eller som sysselsättes med planering av be­

redskapsarbeten.

Fortifikationsförvaltningen erinrar om att ämbetsverket år 1950 vid

framläggande av förslaget till regional och lokal organisation beräknade,

att efter förslagets genomförande en minskning av avlöningskostnaderna

för försvarets fastighetsförvaltning kunde påräknas, som i nuvarande in­

dexläge uppgår till inemot 0,9 miljon kronor per år. Därvid framhölls att

den förutsatta översynen av den centrala organisationen kunde komma att

186

Kunyl. Maj:ts proposition nr i 10 år 1958

påverka kostnadsjämförelsen men att totalkostnaderna efter översynen

dock kunde förutsättas komma att understiga de tidigare kostnaderna. En

jämförelse av de totala kostnaderna vid nuvarande indexläge för den tidi­

gare organisationen och organisationen efter genomförande av fortifika-

tionsförvaltningens nu framlagda förslag ger enligt vad ämbetsverket anför

vid handen, att det blir möjligt ernå den besparing, som ställdes i utsikt

i 1956 års förslag.

Begränsas kostnadsjämförelsen till att avse den gällande och den före­

slagna organisationen av fortifikationsförvaltningen och fortifikations­

kåren framkommer enligt ämbetsverkets beräkningar en minskning av av-

löningskostnaden för förvaltningen vid nuvarande byggnadsvolym med om­

kring 0,65 miljon kronor och en ökning för fortifikationskåren med om­

kring 0,2 miljon kronor, d. v. s. en nettominskning med omkring 0,45 mil­

jon kronor per år.

FÖRSLAG RÖRANDE BEFÄSTNINGSINSPEKTION

I skrivelse den 6 februari 1958 bar överbefälhavaren framlagt förslag

angående organiserande av en befästningsinspektion. överbefälhavaren er­

inrar därvid om att chefen för fortifikationskåren är — förutom chef för

fortifikationsförvaltningens befästningsbyrå — inspektör över rikets be­

fästningar. Före omorganisationen 1948 av fortifikations- och byggnads-

förvaltningen stod en befästningsinspektion under befäl av en stabschef

till inspektörens förfogande. Till tjänstgöring vid inspektionen kunde kår-

chefen — tillika chef för arméns fortifikationsförvaltning — beox-dra er­

forderlig personal ur kåren eller ämbetsverket. Sedan 1948 har någon

särskild stab icke varit organiserad, utan personalen vid fortifikations­

förvaltningens befästningsbyrå har fått tagas i anspråk för att biträda

inspektören. Såsom en följd av den snabba utvecklingen på det militär­

tekniska området har medverkan i den operativa krigsplanläggningen blivit

en av inspektörens viktigaste uppgifter, anför överbefälhavaren vidare. In­

spektörens verksamhet bör innefatta samordning av denna planläggning

med planläggningen inom den civila sektorn av anläggningar med skydd

mot vapenverkan. Inspektören över rikets befästningar bör sålunda bistå

de civila myndigheterna vid utformningen av dylika anläggningar samt

äga inspektera anläggningarna. De uppgifter, som åvilar inspektören, är

till övervägande del sådana, att de bör lösas i direkt kontakt med försvars­

staben. Överbefälhavaren föreslår, att ett särskilt stabsorgan, benämnt

befästningsinspektionen, inrättas för angivna uppgifter. Där skall sålunda

handläggas till stabsverksamhet hänförliga ärenden, som berör befästnings-

väsendets utveckling och fortifikatorisk rustningsplanläggning, samord­

ning av befästningsverksamheten inom totalförsvaret ävensom ärenden

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

187

rörande viss säkerhetstjänst, kodförteckningar och befästningsförtcckning.

Avsett är vidare att till inspektionen överflytta vissa stabsuppgifter, som

för närvarande åvilar fortifikationsförvaltningens chefsexpedition såsom

organ för chefen för fortifikationskåren, nämligen ärenden som berör led­

ningsorgan in. m. vid befästningsbyggnadsverksamheten i krig, utbildning

för planläggning och ledning av befästningsarbeten, utrustning för forti-

fikatoriska arbeten, försöksverksamhet vid trupp m. in. samt fortifikations­

kårens personal.

Befästningsinspektionen skall enligt förslaget bestå av en major vid

fortifikationskåren, stabschef, två kaptener vid fortifikationskåren, en för­

valtare i Ao 17 vid fortifikationskåren, en pensionerad officer i A: 24, en

tekniker i Ae 10 och ett skrivbiträde i reglerad befordringsgång. Behovet

av fortifikationsofficerare har inräknats i det antal (52), som enligt forti­

fikationsförvaltningens förslag, för vilket jag förut redogjort, skall utgöra

fortifikationskårens officerskader. Förvaltaren i Ao 17 kan överföras från

fortifikationsförvaltningen. Vid beräkningen av fortifikationsförvaltning­

ens personalbehov har ämbetsverket utgått från att vissa uppgifter komme

att överföras till en befästningsinspektion och med hänsyn därtill icke

längre ansett behov föreligga i verket av tjänster för en pensionerad offi­

cer i A: 24, en tekniker i Ae 10 och ett biträde i reglerad befordringsgång.

Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av försvarets civil­

förvaltning, civillörsvarsstyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskon­

toret, statens organisationsnämnd, rikets allmänna kartverk, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelsen i Norrbottens län samt

civilbefälhavarna i första och fjärde civilområdena.

Yttranden

Förslaget rörande fortifikationsförvaltningen och fortifika­

tion s k å r e n

överbefälhavaren biträder förslaget i princip. Då detta innebär en eftek-

tivisering och dessutom medför kostnadsminskning anser överbefälhava­

ren, att omorganisationen utan dröjsmål bör komma till stånd. Särskilt

framhåller överbefälhavaren betydelsen av att den fortifikatoriska forsk­

nings- och försöksverksamheten erhåller sådana resurser att erforderligt

tekniskt underlag kan frambringas för att höja skyddet mot atomvapen­

verkan.

överbefälhavaren anser, att chefen för planeringsbyråns planeringsde-

talj bör vara officer på aktiv stat.

Försvarets civilförvaltning anser den föreslagna organisationen inne­

fatta väsentliga fördelar i förhållande till den nuvarande och förordar

därför, att en omorganisation göres efter i huvudsak de riktlinjer, som

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

angivits i förslaget. Inrättande av en särskild niarkbyrå innebär enligt

civilförvaltningens mening ett bestämt framsteg. Då bärande skäl icke

torde kunna åberopas för att från byråns handläggning undantaga inköp

och försäljning av mark för flygfält, bör dessa ärenden redan vid genom­

förandet av den nya organisationen övergå från flygförvaltningen till forti-

fikationsförvaltningen. Civilförvaltningen anser, att avlöningskostnaderna

för den personal, som sysselsättes med nyltyggnadsuppgifter, bör bestridas

från avlöningsanslag och åberopar därvid ett uttalande, som gjordes av

dåvarande chefen för försvarsdepartementet vid anmälan av propositionen

1957: 110 (s. 20) i frågan om bestridande av avlöningskostnaderna för

personalen i försvarets materielförvaltande verk. Någon granskning i de­

talj av personaluppsättning och löneställningar har civilförvaltningen icke

kunnat företaga. I fråga om fortifikationskårens personalbehov erinrar

civilförvaltningen om att ämbetsverket i sitt yttrande över 1956 års orga-

nisationsförslag uttalat, att viss försiktighet vid bedömningen av kårens

sammansättning borde iakttagas innan erfarenheter vunnits av den nya

regionala och lokala organisationen och att kåren därför tills vidare borde

begränsas att omfatta 46 officersbeställningar. Civilförvaltningen vidhåller

vad ämbetsverket anfört angående återhållsamhet vid inrättande av nya

beställningar för fortifikationsofficerare. Mot förslaget till utökning av

antalet stater för underofficerare har civilförvaltningen ingen erinran.

Arméintendenturförvaltningen, som yttrar sig endast i vad förslaget av­

ser utformningen av den värmetekniska kontrollen, har intet att erinra

mot att två ingenjörstjänster överflyttas till fortifikationsförvaltningen för

kontroll av bränsleförbrukningen.

Försvarets förvaltningsdirektion framhåller, att förslaget synes innebära

en klarare arbetsfördelning mellan verkets olika enheter och att detta bör

medföra en rationellare arbetsordning till båtnad för effektiviteten. För-

valtningsdirektionen tillstyrker därför att förslaget genomföres och att

detta sker från och med budgetåret 1958/59 så att den centrala organisa­

tionen blir anpassad efter den genomförda regional- och lokalorganisa­

tionen. I fråga om principerna för avlöningskostnadernas fördelning mel­

lan avlöningsanslag och sakanslag uttalar förvaltningsdirektionen, att det

särskilt i nuvarande läge måste anses vara väl motiverat att icke driva

överföringen av avlöningskostnaderna från sak- till avlöningsanslag för

långt, då möjligheterna därigenom minskas att ernå en successiv anpass­

ning av den i byggnadsverksamheten sysselsatta personalen efter inträf­

fande förändringar i arbetsomfånget. Om lönekostnader föres på sakan­

slag innebär detta ett särskilt incitament till rationalisering och återhåll­

samhet med medel, framhåller direktionen. — Direktionen har intet att

erinra mot att chefen för forsknings- och försökssektionen får den före­

slagna löneställningen och framhåller att den verksamhet, som bedrives

inom sektionen, är av stor betydelse icke enbart för fortifikationsförvalt-

Kungt. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

189

ningens ämbetsområde utan även för andra grenar av totalförsvaret. —

Det bör enligt förvaltningsdirektionens mening övervägas att till hand­

läggning vid fortifikationsförvaltningen överföra frågor rörande förvärv,

försäljning och rättslig vård av mark för flygfält.

Statskontoret anser viss omläggning av fortifikationsförvaltningens or­

ganisation vara motiverad men uttalar tveksamhet i fråga om antalet

byråer. Bärande skäl har enligt statskontorets mening icke förehragts för

att bibehålla personalkontoret såsom självständig arbetsenhet i den om-

bildade administrativa byrån. Behovet av särskild chefsexpedition ifråga-

sättes. Med anledning av förslaget om att placera vissa chefstjänster i

lönegrad ABp 26 erinrar statskontoret om att förordnandetjänster ur­

sprungligen utnyttjats i sådana fall då det ansetts vara av särskild vikt

att hålla möjlighet till personbyte å en befattning öppen. Huruvida så­

dana omständigheter föreligger i fråga om de tjänster, för vilka denna

lönegrad nu föreslagits, anser statskontoret undandraga sig dess säkra

bedömande. Höjd lönegradsplacering bör icke i förevarande sammanhang

ifrågakomma för sådana tjänster, vilkas innehavare i den nya organisatio­

nen bibehålies vid sina hittillsvarande arbetsuppgifter. Statskontoret an­

ser sig därför icke kunna biträda förslagen om förbättrad löneställning

för forskningschefen, jägmästaren i Ao 25 samt domänofficeren. Det bör

enligt statskontorets mening icke heller ifrågakomma att ompröva löne-

ställningen för viss tjänst på grund av att densamma i anslutning till

löneplansrevisionen från och med den 1 juli 1957 erhållit ändrad löne-

gradsbeteckning och ändrat lönegradsnummer. Statskontoret avstyrker

därför förslaget alt placera byggnadsdirektörerna vid vissa militärbefäls-

staber i lönegrad ABp 26. I fråga om utbyggnaden av fortifikationskåren

anser statskontoret att försiktighet bör iakttagas och att nya officersbe­

ställningar icke bör övervägas i vidare mån än som erfordras för orga­

niserandet av den planerade befästningsinspektionen. Några officersbe­

ställningar bör icke uppföras på fortifikationsförvaltningens personalför­

teckning.

Riksräkenskapsoerket uttalar, att några större förändringar i nuvarande

organisation icke bör genomföras förrän resultatet av 1955 års försvars-

beredning kan överblickas. Oundgängliga förstärkningar bör vidtagas

inom ramen för gällande organisation. Riksräkenskapsverket ställer sig

dock tveksamt till inrättandet av föreslagna högre tekniska tjänster. Ut­

gående från antagandet att ärendena beträffande markköp och markför­

säljning på längre sikt kommer att minska framhåller riksräkenskaps­

verket, alt det under sådana förhållanden är olämpligt att inrätta en fast

byrå för denna verksamhet. Riksräkenskapsverket avstyrker att jägmäs­

taren i Ao 25, vilken lön svarar mot löneställningen för revirförvaltare

inom domänverket, uppflyttas till Ao 26. Enligt riksräkenskapsverkets

mening bör även personal, som erfordras för nybyggnadsverksamhet, av­

190

Kungl. Maj:h> proposition nr 110 år 1958

lönas från avlöningsanslag. Fortifikationskårens officerspersonal hör

redovisas på kårens personalförteckning.

Statens organisationsnamnet finner de vägledande principerna för av-

delningsindelningen och för placeringen av gemensamma organ lämpliga

och syftande till förenkling och effektivisering av verksamheten. Nämn­

den ifrågasätter dock nödvändigheten av att vid befästningsavdelningen

inrätta en särskild planeringsbyrå och föreslår i stället att för motsva­

rande uppgifter inrättas en sektion direkt underställd avdelningschefen.

Långtidsplanering och utarbetande av medelsäskanden rörande befäst­

ningars delfond bör enligt nämndens mening ske vid befästningsavdelning-

ens anläggningsbyrå varför den föreslagna planeringsdetaljen bör inrättas

där. Med hänsyn till mark- och fastighetsärendenas omfattning samt sär­

präglade och kvalificerade natur biträder organisationsnämnden förslaget

att dessa ärenden utbrytes ur den administrativa byrån och hänföres till

en särskild markbyrå. Nämnden anser även, att markförvärvsfrågor för

flygfält bör hänföras till denna byrå. Organisationsnämnden anser lämp­

ligt, att utredning nu göres av frågan om utnyttjande av den numera i

militärbefälsstaberna placerade byggnadstekniska sakkunskapen även för

underhåll m. m. av flygfält liksom av frågan om överförande till fortifika-

tionsförvaltningen av nybyggnad och underhåll av militära flygfält. Nämn­

den, som saknat underlag för att detaljgranska varje tjänst, anser sig dock

kunna ansluta sig till de föreslagna lönesätlningarna. Någon bedömning

av personalbehov och löneställningar vid forsknings- och försökssektio-

nen gör nämnden emellertid icke. I fråga om fortifikationskårens sam­

mansättning erinrar organisationsnämnden om att nämnden i sitt yttrande

över 1956 års organisationsförslag uttalat, att vid varje militärbefälsstab

bör finnas en regementsofficer såsom chef för fortifikationssektionen och

en kapten såsom biträdande fortifikationsofficer ävensom att tre kaptener

bör beräknas för att bland annat biträda vid Malmö, Stockholms och Kalix

försvarsområden. Det osäkra läget beträffande försvarsorganisationens

framtida utformning manar enligt nämndens mening till att i år särskild

försiktighet iakttages i fråga om kårens utökning. Såsom ett komplement

till översynen erfordras, att de regionala organen snarast utnyttjas på

avsett sätt, så att ämbetsverket icke längre belastas med mindre väsentliga

frågor, samt att förvaltningens interna arbetsformer ändras i effektivise­

rande syfte.

Statens lönenämnd anför, att tillräckliga hållpunkter för en granskning

av förekommande lönefrågor icke förelegat, enär redogörelse för arbets­

uppgifterna, där sådan lämnas, mestadels är allmänt hållen eller knapp­

händig. Lönenämnden, som fått det intrycket att en närmare granskning

av löneställningarna är erforderlig, anför till belysande härav såsom exem­

pel, att tjänsterna för forskningschef, domänofficer och jägmästare i

Ao 25 föreslagits uppflyttade utan att av motiveringen framgår, huruvida

Kungl. Maj:ts proposition nr i 10 är 1958

191

förändring av arbetsuppgifterna ägt rum sedan befattningarna senast

prövades. Lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke tjänsten såsom chef

för befästningsavdelningens expedition bör inrättas såsom arvodesbefatt-

ning för pensionerad underofficer. Av principiella skäl anser nämnden

det icke böra ifrågakomma att vid befästningsavdelningens materielsek-

tion inrätta en arvodesbefattning för pensionerad officer i A: 29 såsom

alternativ till beställning för major på aktiv stat. Nämnden ifrågasätter

om icke de båda byrådirektörstjänsterna vid befästningsavdelningens

konstruktionssektion bör placeras i Ae 24. För chefen för befästningsav­

delningens underhållssektion ifrågasättes om icke tjänst i Ao 23 är till­

räcklig. Bärande skäl för föreslagna omändringar av tjänster i Ao och

Ae 26 till tjänster i ABp 26 har enligt nämndens mening icke framlagts.

Lönenämnden understryker slutligen angelägenheten av att avlöningskost-

naderna i sin helhet redovisas å avlöningsanslag.

Försvarets civila tjänstemannaförbund tillstyrker, att omorganisation

kommer till stånd och ansluter sig till vad fortifikationsförvaltningen där-

utinnan anfört. Förbundet ifrågasätter dock om icke byggnadsavdelning-

ens värme-, elektro- samt väg- och vattenbyggnadskontor ävensom kasern­

avdelningens underhållssektion blivit kraftigt underdimensionerade med

hänsyn till den omfattning i vilken ämbetsverket nu anlitar utanför verket

stående konsulter. I organisationen erforderliga tjänster bör icke göras

exklusivt militära, därest detta icke med nödvändighet är betingat av

tjänstens krav. Sakliga skäl för placering av militära beställningar i orga­

nisationen i den omfattning, som föreslagits, synes förbundet icke före­

ligga. Förbundet uttalar sin besvikelse över den restriktivitet, som präg­

lar förslaget i vad angår ordinariesättning. Ämbetsverket bör enligt för­

bundets mening kunna erhålla ett betydligt större antal ordinarie tjänster

än som föreslagits. För att ämbetsverket skall kunna med framgång kon­

kurrera med den öppna marknaden om den bästa arbetskraften med lägre

teknisk utbildning bör liera tjänster i lönegrad 23 tillföras organisationen.

Förbundet, som framför erinringar beträffande löneställningen för ett 20-

tal tjänster, anser att såväl personaluppsättningen å de olika enheterna

som lönegradsplaceringarna bör överses sedan den nya organisationen

genomförts och erhållit erforderlig stadga.

Svenska arkitekters riksförbund, som finner förslaget i vad avser orga­

nisationens uppbyggnad medföra förbättring i vissa delar, även om det­

samma icke är helt tillfredsställande, anser det värdefullt att organisa-

lionsändringen nu kommer till stånd. Tjänsten för chefsarkitekt föreslås

placerad i lägst Bp 3. Då övriga fyra arkitekter skall förestå var sin ar­

betsgrupp och handha uppgifter av samma svårighetsgrad och omfång, bör

differentierad löneställning icke ifrågakomma utan samtliga tjänster pla­

ceras i Ae 26.

Statsverkens ingenjörsförbund avstyrker förslagets genomförande och

192

kungl. Maj:ts proposition nr ltO år 1958

uttalar, att det hort undersökas om allt projekterings- och konstruktions­

arbete för de fyra delfonderna av försvarets fastighetsfond kan samlas

till ett konstruktionsorgan. Förbundet anser, att såsom en direkt följd av

1956 års riksdagsbeslut beträffande den regionala organisationens utform­

ning den civila ingenjörstekniska expertisen inom ämbetsverkets befäsl-

ningsavdelning bort erhålla samma i tekniskt och ekonomiskt avseende

självständiga ställning som chefen för byggnadsavdelningen inom sektion

VIII vid militärbefälsstab. Kasernavdelningen bör enligt förbundets me­

ning organiseras med en konstruktionsbyrå (under chefsarkitekten), vilken

skall från början till slut handlägga investeringsärenden under försvars­

grenarnas delfonder, samt ett underhållsorgan — kontor eller byrå — med

däri ingående självständig statistisk sektion. Något organ för militära

behovsprövningar anses icke erforderligt. Antalet tekniska tjänster i löne­

grad 25 anses vara för litet. Förbundet motsätter sig, att ett antal helt eller

huvudsakligen tekniska tjänster inrättas och göres exklusiva för fortifika-

tionsofficerare samt uttalar såsom sin uppfattning, att den i förslaget redo­

visade besparingen kommer att motsvaras av ökade konsultarvoden.

Svenska byggnadsingenjörers riksförbund anför, att förbundet icke kan

finna annat än att förslaget torde innebära vissa positiva förenklingar av

nuvarande arbetsuppgifters fördelning och behandling. Med hänsyn till

personalberäkningarna och den föreslagna lönesättningen anser sig tör-

bundet emellertid icke kunna ha tilltro till förslaget, vars genomförande

sålunda avstyrkes.

Sveriges arbetsledareförbund har intet att erinra mot förslaget. Den

föreslagna ändringen av administrativa byråns organisation är enligt för­

bundets erfarenhet starkt av behovet påkallad.

Svenska officersförbundet, som icke ingår på någon bedömning av de

organisatoriska frågorna eller på frågan huruvida avvägningen mellan

militära och civila befattningar är riktig, framhåller det synnerligen ange­

lägna i att omorganisationen av fortifikationskåren genomföres från och

med budgetåret 1958/59 och understryker särskilt de synnerligen dåliga

befordringsförhållandena för de yngre fortifikationsofficerarna. Förbundet

anser, att chefen för utredningssektionen vid befästningsavdelningens an-

läggningshyrå hör vara överstelöjtnant i stället för major samt att vid

samma sektion en beställning för kapten bör utbytas mot beställning för

major. Den för forsknings- och försökssektionen avsedda kaptensbeställ­

ningen bör utbytas mot majorsbeställning. Chefen för materielsektionen

vid befästningsavdelningens planeringsbyrå föreslås vara överstelöjtnant

alternativt pensionerad officer i A: 29. Slutligen föreslår officersförbundet

att vid I. inilitärbefälsstaben en kaptensbeställning utbytes mot en majors­

beställning.

Svenska underofficersförbundet har intet att erinra mot förslaget.

Sveriges civilingenjörsförbund ifrågasätter om den föreslagna organisa-

193

tionen är den i alla avseenden lämpligaste men tillstyrker med hänsyn till

behovet av omedelbara åtgärder, att den i sina huvuddrag genomföres.

Vissa ändringar föreslås emellertid. Sålunda anser förbundet, att såsom

chef för anläggningsbyrån bör med hänsyn till arbetsuppgifternas utpräglat

tekniska natur avses en kvalificerad tekniker med placering i Bo 1. Efter­

som de ärenden, som skall handläggas vid samma byrås utredningssek­

tion, enligt förbundets mening är av övervägande teknisk natur, synes det

förbundet riktigast att från konstruktionssektionen överflytta en tjänst för

byrådirektör i Ae 26 och utnyttja denna för sektionschefen. Kasernavdel­

ningens underhållssektion föreslås ombildad till underhallskontor med en

överingenjör i Bp 1 såsom chef. Förbundet föreslår vidare, att chefen för

värmekontoret placeras i Bp 3, cheferna för elektro- samt väg- och vatten-

byggnadskontoren i Bp 1 och chefen för bvggnadssektionen i ABp 26.

Elektrokontorets konstruktions- och specialsektioner bör enligt förbundets

mening benämnas installationssektion respektive kraftförsörjningssektion.

Även den sistnämnda sektionen bör förestås av byrådirektör i Ae 24.

Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), vars yttrande begrän­

sats till att avse den administrativa verksamheten, ansluter sig till för­

slaget om att bilda en särskild markbyrå. Saco ifrågasätter om icke ett

särskilt organ, antingen direkt underställt verkschefen eller ingående i

administrativa byrån, erfordras för handläggning av organisationsfrågor.

Vidare ifrågasattes om icke den tjänst för förste byråingenjör i Ae 23,

som vid kasernavdelningens underhållssektion avses för handläggning av

ärenden angående underhåll av bostäder, hyressättning, fördelning av

tjänstebostäder m. m., bör alternativt kunna tillsättas med administrativt

utbildad tjänsteman. Vid markbyrån bör marksektionen förestås av en

byrådirektör i Ao 26 varjämte behov där finnes av ytterligare en byrå­

direktör i Ao 24. En tjänst för förste byråsekreterare i Ag 21 föreslås även

för avarbetande av arbetsbalans inom sektionen. Vid administrativa byråns

kanslisektion bör inrättas ytterligare en tjänst för förste byråsekreterare

i Ae 21 för att fackbyråerna skall kunna tillhandahållas juridisk sakkun­

skap. Saco anser, att tjänsten såsom chef för administrativa byråns kame­

ralsektion bör placeras i Ao 24. Härjämte bör tjänsten för revisor i Ae21

uppflyttas till Ae 23.

Förslaget rörande befästningsinspektionen

Samtliga remissmyndigheter utom försvarets civilförvaltning, som fun­

nit frågan om behovet av en befästningsinspektion undandraga sig ämbets­

verkets bedömande, har uttalat sig i positiv riktning om förslaget.

Försvarets civilförvaltning ifrågasätter huruvida icke de för befäst-

ningsinspektionen avsedda civila tjänsterna bör upptagas på fortifika-

tionsförvaltningens personalförteckning med angivande av att de är av­

sedda för inspektionen.

1389

58

Bihang till riksdagens protokoll 1958, 1 samt. Nr 110

Kungl. Majds proposition nr 110 är 1958

194

Knngl. Mcij:ts proposition nr 110 är 1958

Civilförsvarsst yreisen tillstyrker förslaget och framhåller, att genom

inspektionens anknytning till försvarsstaben förutsättningar vinnes för en

ökad samverkan och intimare samordning i fråga om civila och militära

fortifikatoriska anläggningar. Något behov av att befästningsinspektionen

erhåller självständig inspektionsrätt över civilförsvarets anläggningar före-

ligger dock icke enligt civilförsvarsstyrelsens mening.

Telestyrelsen anser det synnerligen önskvärt att ett organ inrättas med

uppgift att åstadkomma en riktig avvägning mellan totalförsvarets skilda

grenar av de ekonomiska resurser, som bör disponeras för byggnadstek-

niska åtgärder avseende skydd mot vapenverkan, att åstadkomma för

totalförsvaret enhetliga principer för åtgärder av skilda slag med dylikt

syfte, såsom utspridning, byggnadstekniskt skydd, maskering m. m., samt

att tillhandagå myndigheterna med tekniska anvisningar i utförandefrå­

gor. Den för befästningsinspektionen avsedda personalen finner telesty­

relsen dock vara helt otillräcklig för att handha de av styrelsen angivna

arbetsuppgifterna.

Järnvägsstyrelsen finner den ekonomiska storleksordningen av befäst-

ningsverksamheten inom totalförsvaret väl motivera inrättande av en be-

fästningsinspektion i enlighet med förslaget.

Vattenfallsstyrelsen, som anser samordningen av verksamheten på

ifrågavarande område lämplig för att icke säga nödvändig, har intet att

erinra mot att en fastare organisatorisk bakgrund skapas i enlighet med

förslaget.

Byggnadsstyrelsen finner det önskvärt att genom inrättande av en be-

fästningsinspektion få ett organ för samordning och utbyte av de militära

och civila synpunkterna och erfarenheterna på utformning, vidareutveck­

ling, komplettering och fortlöpande inspektion ur fortifikatorisk synpunkt

beträffande alla i totalförsvaret ingående anläggningar.

Statskontoret anser, att återgång till det tidigare systemet med en sär­

skild befästningsinspektion icke bör ske utan starka skäl men framhåller,

att förslaget icke i någon mera väsentlig utsträckning rubbar gällande

organisation. Ämbetsverket har icke något att erinra emot att inspektio­

nen tillföres särskild personal.

Statens organisationsnämnd anser det i princip riktigt, att ett särskilt

stabsorgan tillskapas för att biträda befästningsinspektören vid fullgöran­

det av dennes uppgifter, och har ingen erinran mot förslaget rörande vilka

slag av ärenden, som skall hänföras till inspektionen. Nämnden, som sak­

nar underlag för ett sakligt bedömande av personalbehovet, föreslår att

stabsorganet utbygges successivt allteftersom tillförlitlig praktisk erfaren­

het vinnes rörande arbetsomfattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

195

Rikets allmänna kartverk tillstyrker förslaget, enär en samordning av

befästningsverksamheten skulle göra det möjligt för kartverket att med

erforderlig säkerhet erhålla vissa uppgifter, som verket behöver för att

iakttaga gällande sekretessföreskrifter.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att den alltmer

omfattande byggnadsverksamheten avseende anläggningar till skydd mot

vapenverkan icke blott för krigsmakten utan även för de civila verken har

ställt större anspråk på såväl operativ som teknisk samordning. Det synes

riksnämnden av beredskapsskäl vara angeläget att så snart ske kan få

den föreslagna organisationen fastställd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att det från civil synpunkt torde

vara till fördel att fortifikatoriska ärenden av operativ natur handlägges i

ett stabsorgan anknutet till försvarsstaben.

Civilbefälhavaren i första civilområdet framhåller, att det med hänsyn

till totalförsvarets samlade behov av arbetskraft, materiel och maskiner

nr. m. för fortifikatoriska arbeten är synnerligen angeläget att arbetet på

lösningen av de olika problemen samordnas i alla instanser så att ratio­

nella resultat kan åstadkommas. Befästningsinspektörens uppgift härut­

innan är, såvitt civilbefälhavaren kan finna, av den vikt och storleksord­

ning att ett särskilt stabsorgan erfordras.

Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har intet att erinra mot att de

för vissa myndigheter gemensamma berguppehållsplatserna inordnas i be-

fästningsinspektionen men anser att det operativa förberedelsearbetet i

övrigt kan ske genom samarbete såsom hittills mellan de ämbetsverk, som

svarar för verksamheten.

Departementschefen

Genom beslut av 1956 års riksdag omorganiserades fortifikations- och

byggnadsförvaltningen vid militärbefälsstaberna. Beslutet innebar, att tek­

nisk och annan expertis tillfördes staberna samt att åtskilliga arbetsupp­

gifter överfördes dit från fortifikationsförvaltningen. Bland dylika arbets­

uppgifter må nämnas prövning av förslag till och fastställande av stater

för löpande underhåll av befästningar, kasernfastigheter och specialbygg­

nader, detaljplanläggning och kostnadsberäkning av ej alltför omfattande

arbeten samt utförande och kontroll av flertalet förekommande arbeten.

Enligt den till grund för 1956 års beslut liggande arbetsfördelningen mel­

lan de olika instanserna skall fortifikationsförvaltningen utföra den slut­

liga bearbetningen av utredningar om underhålls- och nybyggnadsbehov,

varpå framställningar till Kungl. Maj :t skall grundas. Fortifikationsför­

valtningen skall vidare fastställa den kostnadsram, som skall gälla för

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

underhållsverksamheten inom de regionala områdena, samt ange rikt­

linjer i stort för användningen av underhållsmedlen. Ämbetsverket skall

planlägga och kostnadsberäkna alla mera komplicerade arbeten samt i

regel verkställa anbudsinfordran och anbudsprövning för dylika arbeten.

Huvuddelen av förekommande besiktningar skall även ankomma på äm­

betsverket. Vidare skall större utredningar av olika slag, plan-

läggningsuppgifter, behovsprövningar och angelägenhetsgraderingar på

längre sikt ävensom prövning av framställningar om medel för hastigt

uppkommande behov åvila centralorganet. Såsom ett led i den fortifika-

toriska rustningsplanläggningen skall bland annat centralt utarbetas pla­

ner för tillgodoseendet i krig av behovet av byggnadsmateriel, verktyg och

arbetsmaskiner. Ärenden, som gäller markanskaffning och marköverlå­

telse samt den praktiska vården av jordbruks- och skogsfastigheter även­

som frågor av juridisk-administrativ natur skall i väsentliga delar hand­

läggas centralt. En till vissa objekt i Stockholm med omnejd knuten lokal

förvaltning skall utövas av centralorganet. Slutligen skall fortifikations-

förvaltningen öva fortlöpande tillsyn och kontroll över de underlydande

organens verksamhet, följa den tekniska utvecklingen samt lämna nämnda

organ generella anvisningar i tekniskt, ekonomiskt och administrativt hän­

seende.

I samband med nyssnämnda omorganisation minskades fortifikations-

förvaltningens personal väsentligt. I avvaktan på översyn av den centrala

organisationen inrättades vid ämbetsverket endast ett fåtal tjänster, vilka

bedömdes omedelbart erforderliga för att verksamheten skulle kunna fun­

gera. Härjämte anmäldes att vissa förändringar i den centrala organisa­

tionen vore nödvändiga för att den totala organisationen skulle fungera

effektivt. En jämförelse mellan de beräknade kostnaderna för den då

gällande och den av fortifikationsförvaltningen föreslagna organisationen

gav till resultat, att avlöningskostnaderna kunde vid oförändrad byggnads­

volym beräknas minska med i runt tal 0,8 miljon kronor per år. Vid för­

slagets framläggande framhölls att det givetvis icke vore möjligt att med

säkerhet bedöma hur den blivande omprövningen av den centrala orga­

nisationen komme att ekonomiskt gestalta sig. Kostnaderna för den totala

fastighetsförvaltningen efter genomförandet av organisatoriska och där­

med sammanhängande förändringar i den centrala fortifikationsförvalt­

ningen förutsattes dock komma att understiga kostnaderna för den då­

varande organisationen.

Det organisationsförslag, som nu framlagts av fortifikationsförvalt­

ningen, innebär — såsom framgår av den lämnade redogörelsen — att

den årliga besparing av i nuvarande indexläge 0,9 miljon kronor, som

ställdes i utsikt i 1956 års organisationsförslag, uppnås. Med hänsyn här­

197

till och då förslaget inrymmer förbättringar av organisationen i flera viktiga

avseenden och synes möjliggöra ett bättre utnyttjande av militärbefälssta-

bernas nyligen utbyggda resurser, anser jag det angeläget att förslaget

lägges till grund för en omorganisation. Vad beträffar enskildheterna är

jag i vissa avseenden av en annan mening än fortifikationsförvaltningen.

Härtill torde jag få återkomma i det följande.

Fortifikationsförvaltningens förslag om att organisera särskilda avdel­

ningar och sålunda införa ytterligare ett led i ämbetsverkets organisation

torde huvudsakligen ha föranletts av att cheferna för de tekniska byråerna

på grund av arbetsbelastningen icke kunnat ägna erforderlig tid åt viktiga

planerings- och samordningsfrågor. Jag delar ämbetsverkets uppfattning

om behovet av åtgärder för att avhjälpa de konstaterade olägenheterna av

nämnda chefers alltför stora ax-betsbörda. Jag är emellertid icke beredd att

föreslå att avdelningar organiseras utan anser, att man får söka åstad­

komma lättnader dels genom omflyttning av arbetsuppgifter mellan forti-

fikationsförvaltningens olika enheter i enlighet med ämbetsverkets förslag,

dels ock genom en instruktionsmässig omfördelning av ansvaret i riktning

mot underlydande chefer.

Fortifikationsförvaltningen har understrukit betydelsen i skilda hänse­

enden av den verksamhet som bedrives vid befästningsbyråns forsknings-

och försökssektion. Jag delar helt ämbetsverkets uppfattning härutinnan.

Med hänsyn till det värde jag sålunda tillmäter ifrågavarande verksamhet

anser jag mig böra föreslå, att forskningsorganet bildar en fristående sek­

tion, forskningssektionen, under en forskningschef i Bp eller Br 3. Löne-

ställningen bör omprövas vid uppkommande ledighet å tjänsten.

Genom att såsom föreslagits föra den husbyggnadstekniska projekte­

ringen under enhetlig ledning synes mig uppenbara fördelar vara att vinna.

Jag delar uppfattningen, att det av ekonomiska skäl icke låter sig göra

att tillföra envar av de för planläggningen ansvariga enheterna tekniska

experter av olika slag även om detta skulle innebära vissa fördelar. Exper­

terna bör därför även enligt min mening hänföras till särskilda organ för

värme-, elektro- samt väg- och vattenbvggnadsområdena, vilka bör sam­

manhållas i en byggnadsbyrå. Jag anser sålunda behov föreligga av en

värmesektion, en elektrosektion samt en väg- och vattenbyggnadssektion.

I byggnadsbyrån bör även ingå en planeringsdetalj, en byggnadssektion

och en inköpssektion. Av vad nu sagts framgår, att jag icke funnit anled­

ning föreligga att till ett gemensamt organ sammanföra detaljplanläggning

och konstruktionsverksamhet för objekt under fastighetsfondens samtliga

del fonder.

Jag vill understryka fortifikationsförvaltningens uppfattning, alt den

Kungl. Maj:Is proposition nr 110 år 1958

198

foi tifikatoi iska rustningsplanläggningen är av grundläggande betydelse för

befästningsverksamhetens funktionsduglighet i krig och att planläggnings-

arbetet därför bör ledas av en högt kvalificerad fortifikationsofficer. Såsom

en konsekvens av vad jag nyss anfört bör denna verksamhet bedrivas inom

en i befästningsbyrån ingående sektion, planeringssektionen. I samma byrå

bör ingå en utredningssektion, en konstruktionssektion och en underhålls-

sektion.

Behovet av en särskild byrå för handläggning av mark- och domän-

ärenden finner jag vara klart ådagalagt med hänsyn till den stora omfatt­

ning arbetsområdet sedan flera år haft och, oavsett den framtida utform­

ningen av försvarsorganisationen, kan beräknas få. Jag ansluter mig så­

lunda helt till förslaget att inrätta en markbyrå. Även omfattningen och

arten av den administrativa verksamheten nödvändiggör att markfrågorna

utbrytes ur den administrativa byrån.

Såsom framgår av redogörelsen för remissyttrandena har försvarets

civilförvaltning och statens organisationsnämnd uttalat, att ärenden an­

gående inköp och försäljning av mark för flygfält bör överföras från flyg-

förvaltningen till fortifikationsförvaltningen. Försvarets förvaltningsdirek-

tion har jämväl uttalat sig i denna riktning. Chefen för flygvapnet har

förklarat, att handläggningen av flygvapnets markförvärvsärenden borde

närmare utredas. Organisationsnämnden har emellertid jämväl föreslagit,

att frågan om utnyttjande av den tekniska personalen vid militärbefäls-

stabernas sektion VIII och i samband därmed frågan om överförande till

fortifikationsförvaltningen av nybyggnad och underhåll av militära flyg­

fält skall närmare utredas. För egen del anser jag vissa skäl tala för att

de nämnda markärendena överflyttas till handläggning av fortifikations­

förvaltningen. Det synes mig emellertid lämpligast att hela det angivna

frågekomplexet prövas i ett sammanhang. Det är min avsikt att låta utreda

dessa frågor och för riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag utred­

ningen kan föranleda.

I fråga om sektionsindelningen kan jag med de ändringar, som föran-

ledes av att jag icke tillstyrker inrättandet av avdelningar, ansluta mig

till fortifikationsförvaltningens förslag. Jag kan sålunda icke dela stats­

kontorets uppfattning, att personalkontoret vid administrativa byrån bör

utgå ur organisationen, och stöder mig därvid på de erfarenheter, som

vunnits av den av 1956 års riksdag beslutade försöksuppdelningen av by­

råns kanslisektion. Något behov av särskilt organisationskontor synes mig

icke föreligga. Jag vill emellertid i likhet med statens organisationsnämnd

understryka betydelsen av att ämbetsverkets interna arbetsformer effek­

tiviseras. Med hänsyn till att dylika organisationsfrågor nära samman­

hänger med behovet av personal synes det mig lämpligt att frågorna, som

liuntjl. Maj:ts proposition nr 110 ur 1958

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

199

inom fortifikationsförvaltningens speciella arbetsområde torde kräva fort­

löpande uppmärksamhet, knytes till personalkontoret. —- Liksom i fråga

om försvarets materielförvaltande verk bör det ankomma på Kungl. Maj :t

alt fastställa byråernas indelning i sektioner och fristående detaljer. Sek­

tionernas indelning i detaljer ankommer på fortifikationsförvaltningen. Jag

vill framhålla, att de i sektion ingående detaljerna ej får betraktas som

fasta organisationsenheter.

Chefsexpeditionens uppgifter ändras genom omorganisationen främst

därigenom att densamma efter inrättande av en befästningsinspektion icke

längre skall fungera såsom expedition jämväl för chefen för fortifikations-

kåren. Chefsexpeditionen skall bland annat omhänderha säkerhetstjäns­

ten för fortifikationsförvaltningens hela förvaltningsområde. Då i hand­

läggningen av dit hörande frågor ingår avvägning av militära säkerhets-

hänsyn mot tekniska effektivitetskrav synes det mig lämpligt att verksam­

heten inordnas i ett verkschefen direkt underställt organ, vilket bör stå

under ledning av en kvalificerad fortifikationsofficer. Jag har således ingen

erinran mot förslaget i detta avseende.

Behovet av ett till befästningsinspektörens förfogande stående stabs­

organ har bestyrkts genom remissyttrandena från de civila myndigheter,

som närmast kommer att beröras av inspektionens verksamhet. Det synes

mig angeläget att fastslå, att inspektionens uppgifter i förhållande till de

i totalförsvaret engagerade civila myndigheterna skall vara att tillse, att

dessa myndigheters planläggning av befästningsanläggningar samordnas

med den militära operativa planläggningen, ävensom att lämna allmän in­

formation om erfarenheter och rön på det fortifikatoriska området. I den

mån myndighet, som nu sagts, önskar bistånd i tekniska frågor med av­

seende på detaljutformningen av viss anläggning bör sådant bistånd

liksom hittills lämnas av fortifikationsförvaltningen (befästningsbyrån).

Såsom överbefälhavaren föreslagit bör befästningsinspektionen härjämte

handlägga till stabsverksamhet hänförliga ärenden, som berör befästnings-

väsendets utveckling och fortifikatorisk rustningsplanläggning, ävensom

ärenden rörande viss säkerhetstjänst, kodförteckningar och befästnings-

register. Vidare bör till inspektionen överföras ärenden, som berör led­

ningsorgan vid befästningsbyggnadsverksamhetcn i krig, utbildning för

planläggning och ledning av befästningsarbeten, utrustning för fortifika­

toriska arbeten, försöksverksamhet vid trupp samt fortifikationskårens

personal. Arbetsuppgifterna och förhållandet till andra myndigheter bör

givetvis fastslås i särskild instruktion för befästningsinspektionen.

I fråga om personalberäkningar och lönesättning m. m. föreslår jag

följande förändringar i förhållande till fortifikationsförvaltningens förslag,

utöver vad som följer av vad jag tidigare angivit.

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958

Jag kan icke tillstyrka ändrad lönegradsplacering av tjänsten för jäg­

mästare i Ao 25 vid markbyråns domänsektion. För byggnadsbyråns värme­

sektion och elektrosektion samt kasernbyråns underhållssektion räknar jag

med byrådirektörer i Ao 26 såsom chefer. För den nuvarande innehavaren

av tjänsten som chef för byggnadsbyråns elektrosektion beräknar jag —

för vissa speciella arbetsuppgifter — en särskild tjänst i Ao 26. Tjänsten

bör vid ledigblivande indragas. Chefstjänsterna vid befästningsbyråns kon-

struktionssektion och byggnadsbyråns väg- och vattenbyggnadssektion an­

ser jag böra inrättas i Ae 26 med tjänstebenämning byrådirektör. Jag är

icke beredd att redan nu föreslå inrättande vid administrativa byråns per­

sonalkontor av en ordinarie tjänst för byrådirektör, då jag anser att någon

tids erfarenhet av de blivande arbetsuppgifternas art och omfattning är

önskvärd. För personalkontorets chef beräknar jag sålunda tills vidare en

tjänst för förste byråsekreterare i Ao 23. Då emellertid arbetsuppgifterna

under omorganisationens genomförande otvivelaktigt motiverar en högre

löneställning anser jag, att innehavaren av ifrågavarande tjänst bör tills

vidare liksom hittills få upprätthålla en tjänst för byrådirektör i Ag 24.

—- Förslaget om ändrad lönegradsplacering av tjänsterna för byggnads-

direktör kan jag icke tillstyrka.

Jag anser vidare, att följande tjänster bör inrättas i stället för av forti-

fikationsförvaltningen föreslagna, inom parentes här angivna tjänster:

vid befästningsbyråns konstruktionssektion två tjänster för bvrådirektör

i Ae 24 (Ae 26),

vid forskningssektionen två tjänster för laborator i Ae 26 (ABp 26), en

tjänst för forskningsingenjör i högst Ae 23 (högst Ae 24) och en tjänst för

assistent i Ae 17 (Ae 19),

vid kasernbyråns arkitekt- och konstruktionssektion en tjänst för arki­

tekt såsom byrådirektör i Ae 24 (Ae 26), en tjänst för förste byråarkitekt

i Ae 23 (Ae 24) och en tjänst för ingenjör i Ae 17 för konstruktion av mat­

inrättningar (Ae 19) samt vid samma byrås underhållssektion en tjänst

för förste byråsekreterare i Ae 23 (Ae21) och en byråingenjör i Ae 21

(Ae 23),

vid byggnadsbyråns värmesektion en tjänst för ingenjör i Ae 15 (Ae 17),

vid samma byrås elektrosektion en tjänst för förste byråingenjör i Ae 23

(Ae24) och vid byråns inköpssektion en tjänst för ingenjör i Ael7 med

utbildning inom väg- och vattenbyggnadstekniska eller maskintekniska

facket (Ae 19),

vid markbyrån en amanuens i reglerad befordringsgång (Ae21) samt

vid administrativa bvråns personalkontor en kansliskrivare i Ae 10

(Ae 13).

201

Den tjänst för maskinist i Ae 9, som överföres från Stockholms tyg­

station, bör erhålla tjänstebenämningen reparatör.

För den befattning, som enligt fortifikationsförvaltningens förslag skulle

tillsättas med major, alternativt pensionerad officer i A: 29, räknar jag

med en arvodesbefattning. I avbidan på pågående utredning om löneställ-

ningen för dylika befattningar föreslår jag att nämnda befattning liänföres

till A: 25 och befattningen som domänofficer till, oförändrat, A: 29.

I likhet med fortifikationsförvaltningen förutsätter jag att i organisa­

tionen ingående tjänster i princip skall vara pensionsberättigande. I

frågan om ordinariesättning ansluter jag mig till fortifikationsför­

valtningens uppfattning, att för närvarande stor försiktighet bör iakttagas

och att sålunda ytterligare ordinarie tjänster bör inrättas endast då sär­

skilda skäl föreligger. Jag godtager ämbetsverkets förslag i denna del men

anser, att jämväl den vid chefsexpeditionen föreslagna tjänsten för byrå­

inspektör i lönegrad 21 bör av bland annat rekryteringsskäl inrättas så­

som ordinarie.

Fortifikationsförvaltningen har föreslagit en sådan principiell fördel­

ning av avlöningskostnaderna för den icke-ordinarie personalen mellan

avlöningsanslag och byggnadsanslag, att avlöningskostnader, som kan hän­

föras till nybyggnadsverksamhet, skall bestridas från byggnadsanslag

medan avlöningskostnader för personal, som erfordras för underhålls- och

förvaltningsverksamhet, skall bestridas från avlöningsanslag. Vissa remiss­

myndigheter har ansett, att avlöningskostnaderna bör helt bestridas från

avlöningsanslag. Därvid har åberopats ett principuttalande i propositionen

1957:110, vilket emellertid avser försvarets materielförvaltande verk. Så­

som fortifikationsförvaltningen framhållit utgör kostnaden för avlöning av

den personal, som svssclsättes med ett nybyggnadsföretag, en del av den

verkliga kostnaden för företaget. För att man skall erhålla i görligaste mån

rättvisande byggnadskostnader och därmed även ett riktigt underlag för

beräkningen av underhållsanslag, anser ämbetsverket det vara ur principiell

synpunkt riktigt att låta sådana avlöningskostnader belasta byggnadsan-

slagen. Försvarets förvaltningsdirektion har i sitt yttrande framhållit de

enligt min mening beaktansvärda synpunkterna, att det utgör ett särskilt

incitament till rationalisering och återhållsamhet med medel att låta av­

löningskostnader bestridas av byggnadsanslag samt att en övergång till

utnyttjande av avlöningsanslag skulle försvåra en successiv anpassning av

personalen efter inträffande förändringar i arbetsomfånget. Med hänsyn till

de delade meningar som yppats i förevarande fråga anser jag emellertid,

att den kan förtjäna alt närmare utredas. Jag räknar tills vidare med den

av fortifikationsförvaltningen gjorda fördelningen av avlöningskostnaderna

mellan avlöningsanslag och byggnadsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1958

202

Kunyl. Muj:ls proposition rir 110 år 195S

För befästningsinspektionen beräknar jag nya beställningar å fortifika­

tionskårens stat för en major i Ao 23 och två kaptener i Ao 21. Vidare be­

räknar jag för befästningsbyråns utredningssektion en ny beställning för

överstelöjtnant i utbyte mot en befintlig majorsbeställning. Jag är däremot

icke beredd föreslå utbyte av de befintliga alternativa beställningarna för

överstelöjtnant eller major mot beställningar för överstelöjtnant. Samtliga

för fortifikationsofficerare avsedda tjänster vid fortifikationsförvaltningen

bör redovisas i fortifikationskårens personalförteckning. Någon ytterligare

utökning av kårens officerskader kan jag f. n. icke föreslå. Jag har ingen

erinran mot den i detta sammanhang föreslagna utökningen av under-

officerskadern med en förvaltare i Ao 17 och en fanjunkare i Ao 13. I fråga

om fortifikationskårens personal återkommer jag med hemställan vid be­

handlingen i det följande av arméns allmänna avlöningsanslag.

Vad beträffar befästningsinspektionens behov av ytterligare personal

synes mig intet vara att erinra mot förslaget enligt vilket tjänster för en

tekniker i Ae 10 och ett biträde i reglerad befordringsgång samt en arvo-

desbefattning för pensionerad officer i A: 24, vilka nu finnes vid fortifika­

tionsförvaltningen, överföres till inspektionen. Såsom försvarets civilför­

valtning föreslagit bör nämnda tjänster och arvodesbefattning alltjämt

redovisas å fortifikationsförvaltningens personalförteckning, därvid bör

anges att de beräknats för befästningsinspektionen.

I ett flertal remissyttranden har anförts att — liksom vid försvarets

övriga centrala förvaltningsmyndigheter, vilka 1954 omorganiserats —

översyn av fortifikationsförvaltningens organisation och personalbehov bör

ske sedan den nya organisationen genomförts och någon tid varit i verk­

samhet. Jag delar denna uppfattning.

Omorganisationen av fortifikationsförvaltningen bör successivt genom­

föras under budgetåret 1958/59. Därvid kommer ett antal tjänster att utgå

ur organisationen. Det torde därför vara erforderligt att Kungi. Maj :t in­

hämtar riksdagens medgivande att vidtaga vissa övergångsanordningar lik­

nande dem som vidtogs i samband med 1954 års omorganisation av för-

svarsförvaltningarna. Jag återkommer med hemställan härom i det föl­

jande.

Den av mig i det föregående förordade omorganisationen av fortifika­

tionsförvaltningen innebär anslagsmässigt att fortifikationsförvaltningens

avlöningsanslag uppräknas med 3 530 000 kronor, varav i runt tal 400 000

kronor avser utgiftsökningar av automatisk natur, samt att medelsanvis­

ningen under arméns allmänna avlöningsanslag ökas med i runt tal 109 000

kronor. Å andra sidan beräknas medelsbehovet för avlöningskostnader

under sakanslag efter omorganisationens genomförande nedgå i sådan om­

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 ur 1958

203

fattning, att man uppnår den av fortifikationsförvaltningen angivna be­

sparingen av i runt tal 450 000 kronor.

Förevarande anslag beräknar jag till (3 020 000 + 3 530 000 =) 6 550 000

kronor enligt följande.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 1 108000 (+ 598 000)

kronor;

Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar

289 000 (—131 000) kronor;

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, 10 380 (+ 540) kronor;

Avlöningar till övrig icke-or dinar ie personal 4 225 000

(+ 2 586 000) kronor;

Rörligt tillägg 917 620 (+ 145 460) kronor.

Inkomstposten Pensionsmedel, 331 000 kronor, torde utgå i anslut­

ning till vad jag anfört i ämnet vid behandlingen av försvarsdepartemen­

tets avlöningsanslag i prop. 1958: 1 (bil. 6).

Med hänsyn till förhållandena i samband med genomförandet av den

ifrågavarande omorganisationen torde anslagsposten Avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal även för nästa budgetår böra betecknas förslagsvis.

Posten bör emellertid liksom hittills maximeras av Kungl. Maj :t.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen att

a) besluta, att fortifikationsförvaltningen skall organiseras

efter i huvudsak de riktlinjer, som i det föregående angivits;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta ett under överbefäl­

havaren direkt lydande stabsorgan, benämnt befästningsin-

spektionen;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i per­

sonalförteckningen för fortifikationsförvaltningen, som för-

anledes av vad jag föreslagit i det föregående;

d) fastställa följande avlöningsstat för fortifikationsför­

valtningen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1958/59:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 108 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbc-

fattningar, förslagsvis

289 000

204

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 år 1958

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ............................................ 10 380

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för­

slagsvis ................................................................................ 4 225 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................ 917 620

Summa kronor 6 550 000

e) bemyndiga Kungl. Maj:t att i anslutning till genom­

förandet av föreslagna personalförändringar för budgetåret

1958/59 beträffande fortifikationsförvaltningen vidtaga sär­

skilda övergångsåtgärder enligt vad som angivits i det före­

gående;

f) till Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar för budget­

året 1958/59 anvisa ett förslagsanslag av 6 550 000 kronor.

[5]

Fortifikationsförvaltningen: Omkostnader

Anslag

1956/57 ............................................ 300 000

1957/58 (statsliggaren s. 172)

305 000

1958/59 (förslag) ..................... 475 000

1 årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 8) har Kungl. Maj :t före­

slagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Forti­

fikationsförvaltningen: Omkostnader för budgetåret 1958/59 beräkna ett

förslagsanslag av 305 000 kronor.

Y rkande

Fortifikationsförvaltningen hemställer att anslaget höjes med 170 000

kronor.

Ökning

1. Ökat antal tjänstemän med avlöning från fortifikationsförvalt-

ningens avlöningsanslag ........................................................................... 160 000

2. Höjda löner och priser ........................................................................... 5 000

3. Anskaffning av skåp .............